Vårresa april 2016
Quiz
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8
Dag 9
quiz
Dags för en vårresa. Bjuder som vanligt på en liten quiz. Rapporterna kommer längre ner efter Quizen.
Vart är vi på väg?
10 poäng
12:36:30 är ett mycket respekterat tal i landet.
8 poäng
Hans och Lars leker alltid något dumt
6 poäng
Man kan inte säga att landets innevånare är träskallar, utan man kanske får vända upp och ner på resonemanget?
4 poäng
Anna Haag är en namnkunnig skidåkerska, men har nog inte åkt skidor här
2 poäng
Nu ska vi sjunga!
”För en enkel …….uppå bemärkelseda’n
jag har den äran
jag har den äran
att gratulera”
Man kan också tro att en sås är ifrån detta land?
Man har många kanaler men då pratar jag inte om TV!
Håll en and, kapa enen och Du är framme!
Svar
10 poäng
12:36.30 är gällande världsrekord på 10.000 meters skridsko satt av Ted-Jan Bloemen, som inte är Holländare utan Kanadensare. Rekordet sattes 21 november 2015 i Salt Lake City. Tanken vara att talet skulle föra tankarna till en viktig sport i Holland – Skridsko.
8 poäng
Läs initialerna i varje ord!
6 poäng
Holländarna är inte träskallar men bär enligt gamla traditioner träskor.
4 poäng
Haag ligger i Holland och därför denna koppling.
2 poäng
Blomman i låten är tulipan och kopplas till Holland.
Med lite öppet sinnelag kan Hollandaise sås kopplas till landet?
Det finns många kanaler i dessa före detta våtmarker.
Mellan Håll och and står en en, kapa den och kvar är Håll and. Lätt vad?
Färden går nu till Egmond aan Zee i Holland.
Åter till start
Dag 1
Året har hittills varit tungt och lite dystert för resesällskapet. Det känns rätt bra att byta till semester och fokusera på andra upplevelser.
Våren börja komma i Sverige, men åker en bit söderut för att tjuvsmaka på våren som är några veckor längre fram på resmålet.
Det brukar finnas en och annan tulpan på resmålet, att titta på.
Var på samma ställe för två år sedan, men stannade bara en natt, vilket sällskapet ångade. Stället var mycket trevligt och därför blir det denna gång en vecka på samma ställe. Hoppas på bra väder och kommer att hyra cyklar för att ta turer med dessa i området. Det blir nog inget badande i havet!
Första stopp blir Göteborg för nattfärja till Kiel.
Rattar bilen ner mot Göteborg. ”Gör E20 till Motorväg nu” är en bra slogan. Tycker vägen är ganska tråkig att köra. Får sitta och tänka på annat, när trafiken tuffar sakta fram, på de ställen där det inte går att köra om. Det finns flera ställen där det går sakta.
Tänker på ett program som undertecknad råkade ”zappa” fram, på TVn i morse. Det handlade om Holländska fotbollshuliganer. Blev lite överraskad att Holland har huligan-problem, då landet upplevs som ganska ”välordnat”.
Funderar vad det är som driver huliganer. Det primära verkar vara våldsamheter och undrar hur det kommer sig att man ”lär” sig detta beteende. Undertecknad vet att man/undertecknad ibland kan bli ”fanatiskt” eller nåja, starkt engagerad. Dock brukar det inte vara för att slåss, utan andra sorters upplevelser/kreativa handlingar.
Undrar om de som blir huliganer föds med endast två hjärnceller eller om det är miljön som gör att de använder hjärnan fel, med endast direktkoppling till reptil-hjärnan. Anledningen till att två hjärnceller nämns, är att de ena har dessa supit/knarkat bort.
Det var mycket slitna herrar som presenterades i programmet. Alla hade gjort någon vända på ”kåken”. Just när undertecknad tittade, så beskrev Utrechts stolta supportrar, hur de kastat Molotov-cocktails mot bussen med Amsterdam-anhängare, när dessa anlände för sin borta-match.
Det var naturligtvis Amsterdams-supportrarnas fel och anhängarna i Utrecht var ”tvungna” att kasta dessa cocktails, då stora stadens supportrar hade gjort fula grimaser!
Idrotten förenar eller vad skall man säga?
Klubben uppskattar dessa supportrars insatser så mycket, att de har fått ett stort och modernt klubbhus på den moderna arenan. Huligan-klubben har också representanter i klubb-styrelsen, så de kan delta när det är dags för kvarts-samtal med tränare och spelare!
Anländer Göteborg utan några problem, mer än att ”Gör E20 till motorväg nu” slogan känns ännu mer aktuell. Anländer till när ombord-körningen börjar och tror att sällskapet skall vara först. Denna villfarelse försvinner snabbt. Det är ”knök-fullt” i påkörnings-filerna.
Hissarna är populära, så det blir att ta trapporna upp till hytten. Det blir väldigt flåsigt från att suttit still i ca 4 timmar och att knalla uppför, 10 våningar. Hyttvärden tittar bekymrat och funderar om syrgas eller hjärtstartare måste tillhandahållas.
Sjunker ner i hytten med lite kaffe och frukt och ett glas vin, för den som så behöver. Hytten har utsikt mot landsidan och kan ”beundra” Majorna etc.
Det blir en ”obligatorisk” sväng för att hitta ”fynd” i fartygets shop. Försöker hitta någon doft som skall förstärka undertecknads manlighet. Blir till slut alldeles yr efter att test-luktat stickor med prover av hyllornas väldofter.
Luktsinnet blir utslaget och till slut ramlar det bara ner en flaska i korgen. Får väl se om den har någon effekt vid hemkomsten? ”Teach me tiger how to kiss you wah wah wah wah wah, show me tiger how to kiss you wah”!
Fångar några vackra vyer i skymningen. Typiska Göteborgs och skärgårds motiv. Kvällen blir avkopplande utan något extremt ”röj”. Dansen är utlovad att pågå, ända tills båten anländer i Kiel på morgonen!
I morgon blir det bilåkning till slutmålet vid Holländska kusten. Hoppas bli insläppt i Tyskland då alla gränskontroller inom Europa har uppstått igen.
Vi hörs!
Dag 2
Det är mycket Tyskar på båten. De är nog på väg hem efter påsklovs-firande i Sverige. Vaknar sent på morgonen och sällskapet brukar normalt hänga på låset när det är frukost på båten. Denna morgon är det 1,5 timme efter ”schemat”!
Det är lättare än normalt att hitta bord i matsalen då ”Deutsche stosstruppen” redan varit här! Enda nackdelen är att vissa urval i buffen är slut och personalen stressar för att det skall komma fram påfyllning. Det flyter dock på bra även om man får vänta kanske en minut.
Frukosten på denna båt är inget vidare. Det är inget som smakar något utan allt är mest blaskigt. Det mättar men inget mer. Skulle gärna lägga en krona extra för att få en lite smakfullare frukost.
Varför har man så bråttom på morgonen? Det är gott om tid till ankomsten men det är stress i korridorer och matsal. Det är som stockholmarna i tunnelbanan!
Båten flyter sakta in mot Kiel. I samband med utfarten från Göteborg hamn så tänkte sällskapet att moderna hamnar inte är så spännande längre. Det är mest containrar och stora cisterner. Det måste varit mer exotiskt för 100 år sedan när ”banan-båtar” åkte omkring på haven.
Hade fått ett ”hotfullt” meddelande på vägen ner till Göteborg. Det var ett SMS i telefonen som meddelade att man inte kommer in i Tyskland om man inte har pass eller giltigt nationellt ID-kort. Ett nummer var angivet om man ville boka av resan!
Har åkt denna tur några gånger tidigare och här i Kiel har resesällskapet aldrig tidigare kommit upp på motorvägen så snabbt som denna morgon! Det var ingen koll alls utan sällskapet viftades bara ut ur hamnen!
Så var det med detta!
Resan till slutmålet är 560 km. Denna gång är det många vägarbeten mellan Kiel och Hamburg. Det blir ett antal passager i sakta mak. Inget krångel i Elbe-tunneln denna dag. Vid en tidigare resa tog det 1,5 timme att passera denna! Vägen mot Bremen går i rask fart. Här var det många vägarbeten förra gången men nu är det färdigt och det är en bra trefilig motorväg. Kör i marschfart 150 km/timme men måste hela tiden gå åt höger när bilar kommer susande i bortåt 200 km i timmen.
Vädret blir varmare för varje timme och dags-högsta är 18 grader!
Trafiken glesnar efter Oldenburg. Det verkar inte vara så många som vill till Nord-Holland? Testar att dra på med bilen för att känna farten när det går i 200 km/timmen. Accelererar men ger upp vid 190 då reskamraten påpekar det olämpliga i detta! Förestår inte varför hon skall vara orolig. Då hon håller hårt i stolen!
Passerar gränsen till Holland och det är fina vägar här. Gles trafik och bra motorväg. Studerar husen i Holland och funderar om inte hantverkarna är skelögda. Det är mycket sneda planlösningar jämfört med den Svenska raka och strikta. Landskapet är helt platt så man kanske måste få utlopp för det konstnärliga och därför dessa sneda konstruktioner? En konstnär vill ju kanske ha brytningar i linjer i sina verk annars blir det bara platt och intetsägande?
Det är dock trevligt med lite annorlunda arkitektur.
Hade en arbetskollega under tiden undertecknad arbetade i Stockholm. Han var från Holland och berättade att Holländare vill ha hus med utsikt flera kilometer. De är vana vid detta synfält i Holland. Detta stämmer bra då det är mycket platt här. Det enda avbrotten är kanalerna och någon mycket liten skogsdunge. Fick förresten se att kedjehus är lite annorlunda här i Holland.
Trafiken tätnar något ju närmare Amsterdam sällskapet kommer. Svänger dock av väster Heerenveen för att köra via Atlantvallen till resmålet. Detta är en annorlunda upplevelse att köra ca 25 km på en vall med vatten på båda sidorna. Vilket arbete det måste ha varit att bygga denna vall! Undrar om man måste stänga av denna väg när det stormar från havet?
Mitt på finns en liten restaurang där man kan äta mat. Stannar och är lite misstänksam då det luktar ”turistfälla”. Stället är OK och det anstränger sig inte att vara något finare än vad det är. Ett enkelt ställe och anständiga priser. Beställer 2 st ”Uitsijter Ham” som ingen har en aning om vad det är. Kul att testa och se vad som kommer ut från köket. Det enda riktigt turistiga är att man får tillbaks toalett-biljett a 1 Euro istället för en Euro. Smart sätt att tjäna lite extra på. Skulle kunna bråka men ids inte. Vem vet man kanske får extra service om man skall betala nästan 10 sek för att slå en drill!
Maten visar sig vara ägg och skinka på toast. Ingen kulinarisk höjdare men det duger. Namnet på Holländska rätten betyder utkastare!
Det är härligt att sitta på utsidan vid en vägg och solen kommer rätt i ansiktet. Det känns som Svensk sommar.
Det drar lite kyligt från vattnet men det är inga problem att sitta ute och utan jacka. Mycket trivsamt.
Undertecknad tar beslutet att utnyttja den värdefulla toalett-biljetten. Uträttar det som uträttas skall men det syns ingen till någon extra service. För detta pris borde man väl ändå få den avskakad?
Sällskapet känner sig nöjda ändå med detta stopp. En definitivt annorlunda upplevelse.
För vidare info se Länk till vallen
Fotar en staty föreställande en ung man som lägger sten på denna vall.
Det har nog varit mycket slit i många generationer för att besegra havet och skapa extra land för Holländarna.
Det har också varit tuffa tider historiskt då vallen brustit vi några tillfällen och svämmat över stora områden. Detta har inneburit riktiga tragedier för människorna som förlorat både liv och hus.
Det finns roliga vägskyltar eller snarare upplysningar. Holländska trafikverket vill veta hur snäll man är i trafiken. Man ska väl tolka ”wat is je snelheid” som ”vad är din snällhet”!
Kommer åter upp på fastlandet och svänger av motorvägen efter någon mil. Nu blir det mindre väg.
Det blir väldigt mycket trafik den sista biten. Holländarna verkar ha gått man ur huse när det är helg och fint väder.
I själva resmålet är det trafik-kaos. Det är mer cyklande än bilar och dessa tar mycket plats. Det är svårt att ta sig fram den sista biten med bil.
Anländer dock lyckligt till hotellet och går till receptionen för att checka in. Berättar namn och lämnar pass. Receptionisten ser bekymrad ut, rynkar på pannan och ber att få låna passet medan hon försvinner genom en dörr till kontoret bakom receptionen. Receptionister med rynkade pannor brukar inte båda gott!
Det tar en stund tills denne återvänder och berättar att undertecknad är dubbel-bokad. Tycker detta känns mycket märkligt då undertecknad har fått ett antal e-post meddelanden och SMS som påminner om den aktuella vistelsen. Sällskapet åker inte ända från Sverige för att sedan inte bo på aktuellt bokat hotell.
Nu ordnar allt upp sig då receptionisten berättar att undertecknad skall vara tacksam då resesällskapet istället får ett rum med havsutsikt för samma peng. Kompensationen är OK men tycker inte att undertecknad skall känna sig skyldig när sällskapet får ett havsutsiktsrum men ingen extra kostnad.
Tycker detta är lite oskickligt hanterande och smakar lite dåligt i munnen tycker undertecknad.
Havsutsikten är väl så där. Det finns en mängd hus mellan hotellet och havet, men ovan dessa tak ser man havet. Det får väl duga ändå då detta är extra feature jämfört med bokat rum. En annan fördel ar kvällssolen som gör att man kan grillas på balkongen efter dagens turistande.
Packar upp resväskan och det blir beslutat att ta en tur bland sanddynerna. Undertecknad tar en löptur medan reskamraten tar en promenad med lite Geocaching.
Det är tungt att springa i lös sand och dyner innebär att det går upp och ner. Flåsar tungt men försöker hålla masken när promenerande Holländare möts eller springs om. Det verkar vara mycket populärt att vandra här vid havet. Det är många som gör det.
Det blir en timmes stånkande och går ner till gymmet för att kika vad som finns. Det är inte så mycket utrustning för styrketräning utan mest några cyklar och löpband. Inga lösa vikter finns utan bara två maskiner att jobba i. Det blir några situps och sedan försvinner inspirationen.
Går tillbaks till rummet och tar plats på balkongen för att njuta av eftermiddagssolen som kommer rakt in. Passar på att skriva lite på rapporten. Reskamraten dröjer. Hon hade sagt att en timmes promenad skulle vara lagom men anländer efter två timmar. Det blev en rejäl tur då hon hamnade lite snett på tillbakavägen. Det blev bra med motion för båda.
Hotellet serverar en bra buffet som middag. Sällskapet provade denna vi det förra besöket och var mycket nöjda. Det får bli samma denna afton också.
Buffen är enorm. Man kan välja mellan en mängd olika rätter och i ena fallet bli proppmätt och medvetslös eller frisk som en nötkärna genom att äta det nyttiga som finns. Undertecknad bestämmer sig för det nyttiga medan reskamraten gör en ”kompromiss”.
Förstår inte riktigt detta hotell. Hade mycket svårigheter att boka sällskapet en vecka i april på detta hotell. Det enda alternativ som fanns var denna vecka. Har tittat omkring på parkering, gemensamma utrymmen och nu slutligen i restaurangen. Det här hotellet är inte fullt och förstår inte att det då kan bli dubbelbokningar eller ingen tillgänglighet? Frågade också i receptionen om det är något speciellt i april då det varit svårt att boka. Receptionisten sa att det är några helgdagar i april.
Trots att undertecknad endast konsumerat nyttigheterna från buffen så känns tröttheten av. Kanske tar det på krafterna att köra bil? Får avsluta dagen med lite rapporterande och redigerande.
Vi ses.
Åter till start
Dag 3
Undertecknad har ont i arslet! Mer om detta senare!
Vaknar något seg i kroppen. Vet inte riktigt varför men det kanske blir så när man reser? Resesällskapet snarkar ljudligt! Hon håller på att återhämta sig efter veckor av hårt arbete.
Frukosten är rätt skaplig. Ingen så man hoppar högt av förvåning men helt OK med det mesta man kan önska sig. Frukostmatsalen är gles och har en rejäl kapacitet. Var är alla gästerna? Det borde vara en mängd ytterligare med detta hotells kapacitet.
Vädret är mulet och inte så varmt som igår. Igår blev det löpning i kortbyxor och T-shirt. Det var rena försommar-vädret. Idag är det kyligare och en ganska stark vind från söder. Det blir på med lite varmare kläder.
Beslutar att planen skall fullföljas, d.v.s. hyra cyklar för veckan och cykla runt i området.
Cykeluthyrningen är i källaren på samma hotell varför det blir riktigt smidigt att ordna med detta.
Egmond är helt öde denna måndag morgon. Det är lite tidigt och de flesta är väl i skolan eller på sitt arbete. De få turister som vistas här denna period har väl inte kommit igång ännu?
Cyklar iväg ut ur samhället för att vika söderut. Har sett ut olika turer som man kan cykla och laddat ner GPS markeringar som hjälper att hitta rutten. Har även innan semestern köpt en cykel-karta. Med dessa båda hjälpmedel så är det mycket enkelt att hitta var rutten går. Det finns också skyltar som visar var de olika cykel-rutterna.
Det går lite trögt att cykla på denna rutt. Underlaget består av gatsten. Den är visserligen slät men det blir ojämnheter och det guppar hela tiden. Alla dessa gupp skall senare ta sin tribut! Stannar till för att logga lite Geocachar under cykel-turen. Några av dessa ligger i anslutning till rutten.
Känner igen några ställen från besöket för två år sedan.
Delar av rutten går i vackra våtmarker som huserar en mängd fåglar. De trivs i de små sjöar som bildats bakom sanddynerna. I träden vimlar det av fågelbon och det är en massa skränande i teräden för att markera eller vad de nu gör. Här måste vara lite av ett eldorado för fågelskådare.
En Geocache är gömd vid någon slags vattenrenings anläggning. Vet inte hur denna process fungerar men läser hjälpligt den Holländska texten som verkar förklara vad denna är till för.
Påskliljorna blommar just nu och det finns lökar utspridda i terrängen bredvid cykel-rutten.
Spanar efter tulpaner då det i trakten finns stora fält med lökar som blommar. Det är tyvärr för tidigt ännu och man ser bara tulpanbladen ännu så länge.
Holländarna verkar tycka om att cykla och möter en del och blir omkörd av alla! De verkar allmänt bättre tränade i denna idrott/motion!
Letar efter en Geocache en bit in i skogen men den hittas inte. Samtidigt börjar det regna intensivt och det blir regnkläder på. Regnet och motvinden ökar hela tiden när turen fortsätter söderut. Det är tungt i motvinden och trampar på låga växlar. Anländer till ”Wijk aan Zee”. Ett litet mysigt samhälle.
Här blir det ett val. För att fortsätta dagens rutt så måste ett jättelikt kolkraftverk eller vad det nu är rundas och en stor vik passeras. Enligt cykel-kartan så verkar det finnas en färja vid den västra udden medan den östra rutten går via ett antal broar och är längre.
Beslutar att satsa på färjerutten då det kan var lite kul med omväxling. Cyklingen från samhället till färjan är blytung. Regnet öser ner, industrianläggningen till vänster fördystrar landskapet och det är backar som egentligen inte skall existera i detta platta land!
Motvinden blir bara värre ju närmare färjeläget sällskapet kommer. Det är mycket öppen sjö bakom platsen och vinden får rejäl fart. Det syns även på vindkraftverken som befinner sig precis bredvid vägen och snurrar mycket intensivt.
Reskamraten behöver lite peppning och uppmuntran då honupplever detta mycket jobbigt. Undertecknad får slita mycket också men har väl snäppet bättre kondition jämfört reskamraten.
Många bilar kör fram och tillbaks och detta skingrar eventuellt tvivel på att det skall finnas en färjeövergång. Anländer till slut till ”färjeläget”. Här finns det en stor parkering och restaurang. Letar efter färjan och hittar en mycket blygsam plats med en skylt som upplyser att en taxi-båt förmedlar trafik mellan denna sida av viken till den andra! Inga bilar kan skeppas. Bilarna har alltså bar besökt denna plats för att fika eller äta! Nästa båttur om två timmar!
Det blir en flopp för resesällskapet och den något mentalt tunga uppgiften att åka tillbaka till samhället. Utsikten är lika dyster men det positiva är att det är mycket stark medvind.
När det går lätt att cykla så vill man använda hög växel. Av någon anledning så har båda cyklarnas växlings-reglage fastnat och endast lägsta växel kan användas. Tål inte detta reglage regn? Reskamraten lyckas med att få sitt reglage att fungera igen medan undertecknad misslyckas trots att alla våldsamma krafter som kan uppbådas användes.
Undertecknad får trampa på lägsta växeln i medvinden och benfrekvensen är avsevärd. Detta tröttar mycket.
Tillbaka i samhället så beslutar sällskapet att gina norr om viken och vända kosan tillbaks till hotellet. Vid utfarten från samhället så pågår ett vägarbete och endast en fil kan användas och det står en vakt i varje ände som reglerar trafiken. Skyltar visar att cykelåkning är förbjuden.
Förstår inte varför då det inte finns någon annan väg ut ur detta samhälle. Hänger på bilarna när de får grönt men motas åt sidan av barska anläggningsarbetare. Hamnar på en sidoväg och begriper inte hur sällskapet skall komma ur byn åt detta håll.
Chansar till slut via några mindre promenadstigar i skogen. Dessa finns inte på kartan men då de verkar gå i rätt riktning så testar sällskapet dessa. Detta initiativ verkar löna sig då stignätet verkar ansluta till vägen bortom detta vägarbete.
Tyvärr så grumlas den tillfälliga lyckan av en mycket ilsken hund som kommer rusande mot undertecknad. Denna vovve får springa lös och verkar definitivt inte tycka om andra tvåbenta varelser. Hunden är stor, skäller mycket ilsket, gör utfall och nafsar undertecknad i baken.
Blir mycket irriterad men vågar inte kaxa för hunden verkar ännu tuffare. Hussen får efter en stund lugn på hunden men den har även varit framme hos ressällskapet och markerat vem som bestämmer här. Hon slapp dock bli nafsad i baken.
Fy fan för denna typ av hundar/hundägare!
Cykelvägen är fortfarande uppriven ytterligare en bit utefter vägen.- Ressällskapet svär så det osar och är lite trött på dessa krångel-vägar. Passerar de sista hindren och kan cykla utefter cykelvägen och på asfalt. Undertecknad får trampa intensivt på lägsta växeln då vinden kommer i ryggen medan ressällskapet glider graciöst fram.
Ressällskapet får synd på en stor skylt som aviserar tulpan-försäljning. Följer dennes vilja att cykla utefter en smal landsväg med bilar susandes nära. Här finns ingen cykelbana utan enligt kartan är denna längre fram vid den första korsningen. Inte fanns det någon tulpan-försäljning utefter denna väg. Resesällskapet riskerade livet i onödan! En bildjävel tutade till och med!
Undertecknad frågar lite kyligt om det är OK att fortsätta enligt kartan och trampa på bilfria cykelvägar. Sällskapet mumlar ett tyst medgivande.
Kommer i ett område där det finns blomodlingar och försäljning överallt. Det är tidigt på säsongen men det finns ändå blommor att köpa. Efter övervägande blir beslutet att om det skall köpas blommor eller lökar så skall detta ske sista dagen på denna resa.
Planteringarna och försäljningarna i olika skala fortsätter ända fram till staden Castrium. Detta är också en mysig liten stad med ett intensivt centrum med små butiker och serveringar. Sällskapet har hållit på att trampa i 4 timmar så en lunch känns lagom.
Hittar ett ställe som är lite lagom och beställer kaffe och smörgås. Smörgåsen är rejäl och mättar ordentligt. Trots regnkläderna så är det mesta blött och sällskapet blir kalla trots det varma kaffet.
Efter lunchen skall den kalla regnjackan tas på igen och det tar ett tag att trampa upp värmen. Regnet slutar också efter lunchen.
När regnet slutat så fungerar undertecknads växel-reglage igen! Slipper trampa med hög frekvens i medvinden och därmed bli uttröttad.
Glider fram på asfalt på denna rutt och bredvid cykel-vägen går kor och hästar lösa. Försöker komma nära för att fotografera hästarna men de är lite skygga. Korna som är lite ovanliga bryr sig inte utan dessa kan man gå nära.
Till slut ansluter den asfalterade returleden till den tidigare stenbelagda. Känner direkt att ändan har fått en rejäl omgång idag och ömmar rejält. Använde gelésadel-skydd ända tills det började regna. Ville hålla den torr tills regnet gick över men det höll på i några timmar.
Tar en litern omväg till affären för att köpa lite dryck. Man blir törstig av att cykla även om det är kallt och regnar.
Sällskapet ser ut som fånar vid vägövergångar med trafiklysen. Hittar en knapp att trycka på men inte f-n blir det grönt. Till slut bli gå-skylten grön och sällskapet kan glida över vägen till affären.
Senare upplyser en vänlig dam att resesällskapet får lyfta blicken högre då signaler för cyklister är separat från gå-signalen och sitter högre upp. Man lär sig varje dag!
Tillbaka på hotellet konstateras att innehållet i ryggsäcken är blött. Vissa artiklar skulle definitivt inte vara blöta! Får se om de pappersbaserade kan återställas i dugligt skick! Allt är blött och får hängas ut på balkongen. Som tur så har solen kommit fram och värmer på bra mot balkongen. Får säkert lite färg och kläderna kommer att torka.
Reskamraten är uppe i varv och föreslår en promenad på stranden för att mjuka upp benen. Stönar och känner inte alls för det men kan ju inte ”banga” och visa sämre ork än reskamraten.
På med våta kläder och skor och iväg. Från hotellet är det en trappa nedför till ortens lilla centrum. Reskamraten avslöjar sitt något slitna tillstånd genom att försiktigt gå snett nedför trappan. Får hela tiden hålla igen farten då det inte finns lika mycket krafter i hennes kropp som i viljan.
Tar en sväng till norra delen av samhället och loggar en Geocache. Reskamraten vägrar först att gå ner i den djupa grop där Geoachen finns men inser att det är hon som har pennan för att kunna logga!
Det tar en stund för henne att ta sig upp igen. Beslutar att gå tillbaks utefter stranden. Stranden är jättelik och sträcker sig flera kilometer åt båda hållen.
Trots den kyliga vinden så är det ändå många som går och promenerar utefter vattnet. Det är väldigt rogivande att gå utefter stranden med vågor som brusar in till ett behagligt ljud.
Det är inte någon som helst säsong på stranden men det kommer lite transporter för att förbereda för vad som komma skall. Till och med semesterboende baxas fram av traktorer.
Återvänder till hotellet. Erbjuder att tävla uppför trappan men utmaningen tas inte. Resten av eftermiddagen kan ägnas åt att sitta på balkongen och skriva, meditera, läsa. Hoppas få lite mer färg i ansiktet
Måste nämna två händelser som glömdes bort i tidigare rapporter. Tankade vid Shell bredvid färje-terminalen i Göteborg. Ett and-par hade slagit sig ner utanför kassan och verkade ha etablerat sig där. Dessa brydde sig inte om varken bilar eller besökande. Intressant val av plats.
Igår så passerades en skylt som visade ”De Ment”. Namnet låter bekant men har glömt bort vad det kan vara eller betyda!
Badrummet är mycket lömskt. När man går ur badrummet är det 1 dm nivåskillnad nedåt. Om man är ouppmärksam så snubblar man och dänger huvudet i hall-väggen. Tveksam konstruktion!
Kvällssolen lyser vackert men sämre väder är utlovat.
Fy fasen var jag är öm i arslet!
Vi ses!
Åter till start
Dag 4
Undertecknad brukar i sitt normala umgänge ibland komma med kommentaren ”Jag har tänkt!”. Många passar på att smita kvickt, suckar djupt eller håller dåligt masken för att lyssna på vilka insikter som undertecknad kommit till!
Nu har undertecknad tänkt angående marknadsekonomin! Under cykelturen igår så observerades mängder med försäljningsställen av blommor. Dessa var allt från väldigt små, mellanstora och större. Här är det tydligen lönsamt eller mödan värt att etablera sig på blomster- och lökmarknaden. I Sverige har de flesta mindre växthus och trädgårdsmästare försvunnit och marknaden domineras av kedjor som Blomsterlandet, Plantagen etc. Visst mindre utbud finns via mindre blomsterhandlare och matkedjorna. Torghandeln jagas av skattmasen och denne skrämmer nog bort en del utövare. Varför fungerar detta entreprenörskap i Holland men existerar inte i Sverige? Finn inte intresset eller är det förmånen att betala avgifter för Sveriges välfärd som får entreprenörerna att försvinna? Undertecknad upplever att man får in skatt i Holland också då landet ser ganska välskött och modernt ut? Har inte svaret men vill gärna stå bakom en slogan ”Mera vackra lökar till Sverige!”.
Igår så hördes och sågs en mängd plan passera över sällskapet när cykelturen gick söderut. Planen kom in från Nordsjön och skulle ner på Schipol.
Denna morgon så verkade det som inflygningen har ändrats då de flyger in precis ovanför hotellet. Vaknade inte av ljudet då undertecknad sov tungt efter en dag på cykel-sadeln. Dock förde de väsen så länge som sällskapet var på hotellet.
Innan dagens cykeltur så besöker undertecknad cykel-uthyraren ”Bike-Mike”. Måste få växeln åtgärdad då det kan bli regn idag också. Får en ny cykel istället då det går fortare än att hålla på att skruva. Uthyraren är förresten urtypen av en teknisk ”pulare” och går omkring med ett verktyg i näven hela tiden. Han jobbar nog med det han trivs med gissar undertecknad.
Vädret är lite kyligare, mulet men inget regn. Får hoppas det håller i sig utan regn hela dagen. Har regnställ med men det är roligare att cykla utan regn.
Ersättningscykeln fungerar alldeles utmärkt med distinkta växel-lägen. Cykeln verkar rulla bra också då undertecknad hela tiden rullar fortare/längre än reskamraten.
Blir en loggning av Geocache och lite strul i samhället för att hitta rätt. Det tar en stund att komma iväg åt rätt håll. Blom-lökarna växer spontant överallt. Även vid övergångsställen har det kommit upp planterade eller spontana blommor.
Dagens utflykt går norrut och det är lätt medvind i början för resesällskapet. På vägen hem när sällskapet är tröttare så blir det motvind!
Några kilometer utanför Egmond träffar sällskapet på den första Tulpan-odlingen där tulpanerna blommar. Det är fantastisk att se hundratals meter med tulpaner i vackra färger och mönster. Har för mig att odlarna klipper bort och slänger de flesta blommorna för det är lökarna som har något värde. Man skulle vilja var här när det slänger blommorna!
Efter ytterligare någon kilometer viker sällskapet in i ett naturskyddat område. Det är dynlandskap som är så speciella för denna del av Holland. Det är sandigt och sterilt när det gäller växtligheten. Trots detta går kor och hästar fritt i området och därmed måste det finnas något att äta. Det är lite speciellt att cykla i detta landskap.
Det finns några få cykelleder genom reservatet samt anslutningar till havsstranden. Till detta tillhör jättelika bilparkeringar. Det måste förresten vara otroliga mängder människor här när det är sommar. Biljettautomater finns överallt för den som vill parkera bilen!
Anländer till en liten by vid havet – Bertgen aan Zee. Här finns det två Geocachar som loggas. Fortsätter in i nästa sanddyns område. Här växlar området karaktär då det finns skog i området. Det är tallarna som etablerat sig och klarar av förutsättningarna som måste var mycket torrt.
Tar några bilder som visar lite hur sanden rör sig.
Cyklar om en ung dam som är ute och springer på cykelleden. Blir ett tag lite ouppmärksam och tittar inte på kartan. Detta innebär en omväg på 6 km istället för raka vägen 2 km. Området har mycket fina cykelvägar då dessa är gjord av betong och det rullar fantastiskt bra utan att det guppar. Baken är mycket öm hos bägge.
Kommer till slut in på ordinarie cykelled. Får ännu en gång cykla om nämnda dam! Passerar ytterligare en enorm bilparkeringsplats.
Kommer till ett litet samhälle – ”Camperduin”. Här börjar en annan variant av Atlantvall (Korrekt är kanske Nordsjö-vall?). Denna vall består av tre vallar. Närmast havet en mindre som bara består av sand och sedan en sänka. Nästa vall är mycket högre men verkar också bestå av mest sand. Innerst finns en lika hög och den är förstärkt med sten-element på sidan mot havet.
Det är otroliga byggnadsverk och måste tagit tid att schakta hit alla fyllnadsmassor. Sällskapet tar en frukt-och drickpaus uppe på vallen. Någon kilometer längre fram så vänder dagens tur och det är dags att cykla söderut igen. Nu är det motvind men det blir många stopp att leta Geocachar i början. Området ligger i skydd av tidigare nämnda vall och ligger under havsnivån. Det finns massor med vatten här och det vimlar av små kanaler. På något sätt har man lyckats köra hit husbåtar som ligger ankrade som fasta sommar- eller permanenta bostäder.
Det ser idylliskt ut även om det för undertecknad ser lite tråkigt ut. Undertecknad vill ha berg och skogar. Skulle också känna en viss oro att bo under havsnivån!
Flera gömmor har försvunnit och kan inte hittas. Vinden ligger på och undertecknad fryser lite. Speciellt händerna blir kalla i blåsten. Området är öppet så vinden får fart.
Här finns gamla väderkvarnar men som är i bruk fortfarande. Ser en som snurrar på rejält. På något sätt så är man lite mer fundersam hur dessa gamla kvarnar håller jämfört moderna vindkraftverk. Tänk om vingarna sprätter iväg? De har som sagt bra fart och kraft.
Anländer till en liten by – ”Groet”. Efter byn så blir det cykling i senaste nämnda naturreservat. Sanddyner och Tallskog ger lite mer lä och motvinden är inte lika jobbig.
Reskamraten insisterar på att logga några Geocaching-gömmor som ligger några hundratalet meter vid sidan om cykelleden. Undertecknad mumlar att det kanske blir lite för mycket för reskamraten då det är en lång bit tillbaka till hotellet. En provocerande kommentar att undertecknad kanske är slö eller inte orkar får undertecknad att tiga och bege sig ut i terrängen.
Undertecknad har genom åren lärt sig att reskamraten alltid öppnar optimistisk och energiskt för att sedan gå in i ”väggen” på slutet. Alla skall naturligtvis få chansen att lära sig av sina egna misstag och komma till insikt. MEN nu har det här hänt flera hundra gånger och läroprocessen verkar vara lång!
Gömmorna vandras till och loggas. Fortsättningen genom naturreservatet går enligt tidigare nämnda lättåkta stigar.
Strax innan staden ”Bergen” så finns det en skidbacke som är öppen! Hur kan detta vara möjligt frågar gemene man? Ett antal åkare tränar slalom och det finns en lift som tar dessa upp till toppen av backen. Underlaget? Det är inte konstsnö utan plast! Det går att svänga på detta underlag visar de utövare som tränar vid detta tillfälle.
Strax efter hittar sällskapet en restaurang. Det är en gammal byggnad och den ser trevlig ut.
Sällskapet beställer pizza och reskamraten beställer en normal skinka pizza medan undertecknad chansar igen och beställer en dyrare ”Bergen binnen” pizza. Reskamratens pizza är sådär och mest bukfylla. Undertecknads pizza är på gränsen till äcklig. Den består av havets frukter som tonfisk, musslor, räkor och någon slags minifisk liknande Svensk Nors. Norsen smakar inget gott. Allt är också väldigt mycket saltat så den mesta smaken är bara salt.
Denna gång blev chansningen en besvikelse.
Trots den varma maten är det svårt att få upp värmen efter lunchen. Vinden tar i och händerna känns iskalla.
Cyklar genom Bergen och nästa stad är den större Alkmaar. Sällskapet måste korsa ett öppet fält med motvind och märker att reskamraten börjar sacka. Nu kommer frågorna som undertecknad väntat på – ”hur långt är det kvar?” och kommentarer som ”varför kör vi åt detta hållet, när Egmond ligger åt andra hållet?”.
Följer de cykelvägar som finns men inser att planen måste göras om då den berömda väggen har nått reskamraten.
Lyckas hitta lite småvägar genom Alkmaar som innebär en reducering på några kilometer.
Tyvärr har detta ingen nytta då krafterna är slut hos reskamraten. Cyklar vidare ner till samhället Heiloo och här vänder cykel-leden i rätt riktning. Tyvärr är det över ett öppet fält och motvinden har ökat och kommer framifrån. Reskamraten kämpar sakta framåt och undertecknad fryser då det inte går att få upp någon värme när farten är så låg.
Efter några kilometers kämpande så blir det lä i Egmond och sällskapet kan cykla vidare utan den starka motvinden till hotellet. Tillbaka på hotellet blir det personalvård och vila.
Om en oinitierad skulle få chansen att observera reskamratens kroppsrörelser så hade denne varit övertygad att det är slutcyklat för henne denna vecka. Dock är det gott gry i reskamraten och imorgon äntrar hon sadeln igen. Dock brukar antalet leenden bli mindre frekventa och undertecknad får noga väga eventuella kommentarer då de blixtsnabbt kan missuppfattas.
Arslet värker men imorgon blir det en ny dag med trampande. Tyvärr är väderprognosen inte den bästa.
Vi ses
Dag 5
Vaknar väl utsövd och det verkar reskamraten också göra. Ingen beklagar sig angående några krämpor och det blir en lugn och sakta start på morgonen. Frukosten smakar som igår. Bra men inga överraskningar.
Väderprognosen är utlovat kyligt, blåsigt och risk för regn. Funderar på ett upplägg på denna dag och beslutar för ett kombinerat Geocaching söderut och stadsbesök i Alkmaar. Finns det energi så blir det en lov norrut tillbaka till Egmond.
Vädret överraskar med sol på morgonen. Vinden är dock stark och kommer söderifrån vilket innebär motvind första milen.
Reskamraten har dålig koll på vart sällskapet är på väg och invänder ett antal gånger att sällskapet cyklar i fel riktning. Tar inte diskussionen då oddsen för att vinna denna är låg! Är tyst och trampar vidare. Sällskapet kommer till exakt den punkt som var planerad innan!
Dags att vika in i skogen där det finns två gömmor. Stigen in i skogen är en mountainbike led och blir nästan överkörd vid den första gömman. Tror faktiskt att cyklisten som kom i fart ville markera att han inte trivs med att det finns en massa patrask på stigen.
Fortsätter på stigen och loggar ännu en cache. Strax bakom denna kommer en stor grupp äldre som är ute på gruppvandring. Undrar vad tidigare nämnda cyklist tyckte om detta?
Viker ut på landsvägen och tar några ytterligare gömmor i området Bakkum. En äldre man och kvinna står och tankar medan sällskapet pillar med en gömma intill. De undrar definitivt vad som försiggår!
Fortsätter till nästa stad – Castricum. Här passerade sällskapet första dagen men då det regnade ymnigt så blev det inget letande efter gömmor. I staden hittas ett antal. En dam går förbi när en gömma loggas nära idrottsplatsen. Hon blir alldeles till sig då det är hennes son som har lagt ut denna gömma. Hon pratar bara Holländska, ingen begriper något men sällskapet förstår i alla fall att hon är glad!
Vid södra delen av staden skall sällskapet vända och cykla norrut mot Heiloo. Passerar en kyrkogård som ligger otroligt fint ned mot en sjö. Tror de som ligger här trivs med den utsikten!
En Geocache ligger väldigt nära en tomt i ett husområde i staden. Det är säkert medvetet gjort av gömmo-ägaren men det känns inte bra att stå och rota vid någon annans tomtgräns. GPSerna har 10 meters felmarginal och det är pinsamt att rota vid fel tomt-gräns! Det har hänt mer än en gång att poliser har larmats och ryck ut, då gemene man som inte har en aning om Geocaching, tyckt att utövarna betett sig skumt.
Idag blir det mycket tittande in i privata trädgårdar. Det finns många fina vårblommande träd, buskar och blommor. Det blir några foton av dessa.
Solen går i moln på vägen ut ur Castrium. Har tagit på extra kläder idag men drar också på regnstället då vinden blåser kallt och solen inte längre värmer.
Sällskapet beslutar att ta en avstickare in i Limmen. Här finns en berömd blomlök odlare. Vid förra besöket för två år sedan blev det fiasko då sällskapet anlände. Det hade ännu inte öppnat för säsongen denna gång!
Idag hade turen vänt för sällskapet för plantskolan öppnar just denna dag!
Betalar inträde som väl är en ansats till att inte bara få in tittare. Ägaren har investerat en hel del i sin plantering med massor av olika sorters lökar och där naturligtvis tulpanerna dominerar.
Det känns lite kyligt så det blir först besök i kaffestugan för att få lite värme. Det erbjuds också en mycket läcker äppelpaj till.
I kaffestugan kan man köpa de lökar som finns i plantskolan. Dessa är förtecknade i en bilderbok. Där finns också ”vanligt” utbud i form av förpackade lökar. Det är kö till bilderboken så undertecknad får aldrig chansen att beställa någon av de mera exklusiva sorterna. Köper ett antal färdigförpackade lökar.
Det är betydligt billigare att köpa lökar här jämfört i Sverige! Resan tillkommer visserligen!
Går ut bland planteringarna efteråt för att se de lökar som blommar. Det är tidigt och de flesta tulpanerna visar bara gröna blad. Dock finns ett område där det blommar för fullt. Flera av dessa tulpaner är riktigt ståtliga och vackra!
Det blir många bilder och dilemmat blir vilka bilder som skall med i denna blogg! Kan inte ha med alla!
Limmen är en liten by/samhälle men det är biltrafik här också. Bilisterna kör aggressivt och det känns inte helt bekvämt att cykla även om landet är gjort för cykling och det finns otroligt många utövare. Det är mycket välordnat för cyklister men det betyder inte att man kan slappna av i trafiken.
I nära anslutning till en Geocaching gömma har en entreprenör satt upp ett blomsterlök stånd. Där står lökar i förpackningar och ett kassaskrin för att stoppa ner pengar i. Kassaskrinet är åtminstone låst men naturligtvis lätt att ta med för den som är ute i skumma avsikter. Pengarna stoppar man ner i en springa. Priset är överkomligt jämfört med i Sverige. Varje förpackning som innehåller 10 – 15 lökar kostar 0,75 Euro. Köper man 10 så får man dem för 0,70 Euro! I Sverige kostar väl EN lök 0,70 Euro?
Loggar några gömmor i Limmen och ansluter sedan till leden som går mot Heiloo. Hittar inte en gömma och samtidigt börjar det regna och blåsa mycket intensivt. Det fungerar bra denna dag med extrakläder och regnställ i detta väder. Det är inte så trivsamt förstås men det går att cykla. Geocachingen avslutas då det är bara besvärligt att hålla på skriva när regnet vräker ner.
Konfererar med reskamraten om det är dags för raka vägen tillbaks till hotellet eller om hon vill fortsätta mot Alkmaar. Reskamraten har inte fått nog varför sällskapet cyklar vidare till denna stad.
Staden är trevlig och intensiv med en blandning av shopping-gator, intensiv trafik, kanaler och väderkvarnar!
Sällskapet ser ut som dränkta katter men är i alla fall skyddade tack vare regnställen. Ser många Holländare som cyklar och endast ett fåtal har regnkläder på sig. Snacka om att bli blöta! En stackars ung flicka hade nog sminkat sig ambitiöst denna dags morgon och nu är ansiktet täckt av svarta ränder när sminket rinner ner på grund av regnet.
En annan reflektion är att i detta land (i alla fall inte här) syns en enda tiggare utanför affärerna. Detta har blivit väldigt vanligt i vårt land. Undrar vad som är skillnaden då undertecknad är övertygad att Holländarna har slantar över. Intressant jämförelse!
Lyckas efter några små misstag komma till väderkvarns allen. Här står fyra väderkvarnar på rad och kanske är någon slags symbol för staden?
Tar några fotografier och även på de små lammen som betar bredvid.
Dags för överläggning igen och med tanke på att regnet är mycket intensivt och kommer på tvären istället för uppifrån, så blir beslutet att vända kosan mot hotellet.
Hemfärden går hela vägen i motvind! Regnet piskar i ögonen så det är ibland lite svårt att se! Innan Egmond måste tidigare nämnda öppna fält passeras i full motvind! Reskamraten har inte nått väggen idag men den starka vinden gör att det går i samma sakta mak som under gårdagen.
Når till slut Egmond och slipper den starka vinden men blir nervös att cykla på den smala huvudgatan. Gatan heter förresten för den södra Boulevarden! Gator som benämns Boulevarder föreställer undertecknad breda gator, separata körfält, trädalléer i mitten och där fotgängare kan gå mellan körfälten.
Denna smala tarm skapar bara oro när bilar passerar. Denna vecka är oron mångdubbel då traktorer transporter så kallade semesterhus till stranden som förberedelse för säsongen. Traktorerna är stora och husen de drar på är ännu större. Det är inte bara cyklister som blir oroliga utan även bilister som flyr upp på trottoarerna när dessa stora åbäken kommer.
Anländer oskadda till hotellet. Händerna är stelfrusna efter att ha cyklat i väta och stark vind.
Av med blöta kläder och in i en varm dusch! Vädret grinar elakt i ansiktet. Väl inne och med torra kläder så kommer solen fram! Dock blåser det så det är för kallt att sitta på balkongen. Det hade dock varit skönare att cykla i sol än regn! Fick i alla fall lite sol på förmiddagen.
Ikväll så äter sällskapet middags-buffé på hotellet. Det blev bara kaffe och äppelpaj på dagen. Det kändes inte bekvämt att gå in på något etablissemang när sällskapet ser att kommit ur duschen.
Tycker hotellets buffé är alldeles utmärkt och jämför man med gårdagens ”Nors”-pizza så spelar buffen i en annan division!
Mätt och belåten så skall dagens blogg slutföras.
Solen har gått i moln igen och det blåser starka vindar från havet. Det rister i fönstret. Hoppas på bättre väder imorgon!
Vi ses!
Dag 6
Hela natten har det blåst hårt.
Det är utlovat kyligt väder idag och starka vindar. Dagen blir lite av en mellandag då sällskapet beslutar sig för att mest hålla till på mountainbike leder i skogen. Det finns ett antal Geocachar inne i skogen. I skogen blåser det inte lika hårt och därmed blir det inte lika kallt. ”Skogen är den fattiges kofta” – är en bra ramsa, som även passar resesällskapet avseende skydd för kyliga vindar!
Plockar på det mesta av kläderna som tagits med på resan och cyklar iväg söderut. Det tar ca 40 minuter att komma till den första Geocachen. Det går sakta att cykla med vanliga cyklar på mountainbike leder. Varje gång det blir lös sand så tar det nästan tvärstopp och är mycket tungt att ta sig fram. Många gånger får cyklarna ledas.
Geocachingen går blandat denna dag. Vissa hittas enkelt eller efter visst letande medan andra inte hittas alls. Ser i loggarna att en Tysk Geocachare varit här den 26 Mars och gjort ”rent hus”. Denne har hittat alla Geocachar ser man i loggarna på Geocaching databasen. Sannolikheten att gömman försvunnit på så kort tid är ganska liten och det är bara erkänna sin överman eller person med stort tålamod. Vid vissa gömmor som sällskapet inte hittar har andra loggat så sent som några dagar tidigare eller dagen innan.
Det blir en hel del start och stopp, letande i skog och tunga stigar. Sällskapet kommer inte så långt men det tar ändå på krafterna. Vinden är mot på de ställen som är öppna då sällskapet sakta förflyttar sig söderut. Vädret är växlande molnighet och inget regn syns till.
Vid en Geocache så stannar ett Holländskt par som är ute och går och frågar nyfiket vad som pågår. Börjar förklara vad detta går ut på och de skiner upp och berättar att deras barn i Amsterdam håller på med detta. Upplyser att även seniora personer kan utöva detta! De är väldigt trevliga och pratsamma och tycker det är exotiskt att träffa Svenskar här då detta är mycket ovanligt.
Sällskapet närmar sig Wijk aan Zee men undviker att åka ner till byn och därmed 1 – Slippa den tråkiga industrin (Har kollat lite och detta är inte ett kolkraftverk som undertecknad trodde först, då det låg mycket svart gods i området, utan ett stålverk. Heter ”Koninklijke Hoogovens” och ingår i den internationella storkoncernen Tata Steel) 2 – Slippa den besvärliga utfarten och eventuella aggressiva hundar som nafsar undertecknad i baken!
Hittar en bra väg över till leden som bär hemåt enligt samma väg som första dagen. Fortfarande inget regn! Hemvägen går norrut vilket också innebär medvind!
Passerar de odlingar som rapporterades om första dagen och kan studera dem närmare nu när det inte regnar.
Ser att det ligger stora drivor med överblivna lökar som skall bli mylla eller kompost? Undrar varför så mycket verkar kasseras? Är det sidolökar, dålig kvalité, överskott eller har skörden på något sätt misslyckats?
Surnar till igen då en Geocache inte hittas. Den skall vara ganska enkel gömd vid ett jätteträds rötter men kan inte hittas. Svårighetsgraden har varit lätt i de flesta fall när gömmorna inte hittas idag vilket gör det ännu mer störande.
Anländer återigen till Castricum och det är dags för lunch. Velar omkring som det brukar bli när sällskap inte kan bestämma sig. Det brukar vara värre när det är många personer men sällskapet kan vara lika krångliga fastän det endast består av bara två personer! När till slut ingen orkar resonera längre så går sällskapet tvärs över gatan och in på ett ställe som serverar Turkiska specialiteter. Stället är riktigt sjabbigt men visar sig ha veckans bästa mat! Billigt och smakar jättegott!
Beställer Turkiska ”wraps” och det tar ett tag att få maten. Det visar sig att någon ingrediens måste införskaffas från en livsmedelsaffär i staden! Det är två personer som jobbar i restaurangen varav den ena inte kan prata annat än Holländska (och turkiska) medan den andra behärskar Engelska och Tyska också.
Den språkkunnige frågar vart sällskapet kommer ifrån och får svaret om sällskapets ursprung. Mannen häpnar och berättar att Sällskapet är de första Svenskar som denne träffat på i denna stad. Så det är tydligen Svenskar som är exotiska i dessa trakter och inte t.ex. Turkar!
Han var trevlig och bjöd även på två Baklava bakelser. Bakelserna gick hem hos resesällskapet medan undertecknad inte är så förtjust i dessa.
Fortsätter färden för att hitta fler gömmor. Kroppen blir kall när man sitter still även om det är inomhus. Det tar en stund att få upp värmen igen.
Nästa Geocache är inne på en tomt! Gömman kan nås från trottoaren. Det känns som sagt lite obekvämt att rota på andras tomter. I detta fall så är ledtråden så tydlig att man inte kan rota på fel tomt.
Lämnar staden och kommer ut på landet. Går bet på några enkla gömmor igen. En gömma är i alla fall lokaliserad på ett mycket vackert ställe där påskliljorna blommar. Lite behållning blev det även om inte gömman hittades.
Nästa stopp för att leta gömmor är i byn Egmond-binnen. Här är det återigen en Geocache som är gömd på en tomt som skall loggas. Ledtråden är inte alls lika klar men chansar att gömman är under en sten.
Holländarna gömmer ofta sina Geocachar i rör eller lådor som grävts ner i marken. Sedan lägger de på ett lock och täcker med kvistar och löv. Kan bli svårt att hitta ibland. Gömmornas måste ligga i gränslandet avseende regler för Geocachar. En regel som säger att dessa inte får grävas ner.
Grannpojken står i fönstret och granskar vad som försiggår. Grannar brukar vara informerade annars kan det bli många besvärliga situationer!
Undertecknad gör förstås bort sig! Vid tomtgränsen finns ett lågt brädstaket och det ser ut att ha några år på nacken. Brädor bör bytas ut och staketet måste målas om från grunden.
Undertecknad lutar sig mot staketets hörnbräda, som är försvagad av ålder och går rätt av! Undertecknad står som ett fån med brädan i handen och tittar omkring ifall Geocaching-ägaren står i fönstret. Ingen ägare synes till men grannpojken glor. Packar ihop allt så fort som möjligt och gasar iväg med cykeln ängsligt kollande bakåt. Ingen rycker ut som tur är!
Nästa stopp är vid en rastplats som består av ett stenbord och bänkar. Börjar rota omkring under nämnda bord och bredvid håller en hundägare på att rasta/leka med sina hundar. Hon ser mycket fundersam ut och känner trycket att verksamheten måste beskrivas. Det blir inte bättre av undertecknads ansats utan hon ser fortfarande mycket förvirrad ut.
Hon ser det som mer lämpligt att lämna platsen så fort som möjligt då hon nog har en stark övertygelse att det är några dårar som rymt från något hospital.
Detta får bli den sista Geocachen för dagen som naturligtvis inte hittas. Det finns inte så många gömställen vid dessa bord och stolar och ändå hittas inte gömman.
Trampar på de sista kilometrarna mot hotellet. Det har fortfarande inte regnat!
Efter ca en kilometer passeras ett fält där Hyacinter odlas. Färgkombinationen är otrolig och fullkomligt knockar sällskapet. Det blir så vackert med detta jättefält av Hyacinter i en härlig färgskala!
Det blev i alla fall någon upplevelse denna ganska ”vardagliga” semesterdag!
I nedersta våningen på hotellet har man satt upp olika tavlor med motiv från sjöräddning. Det finns en del info på hotellet om denna verksamhet och man kan lämna bidrag. Detta är väl ganska aktuellt för ett land med en stor del kust. En del var rätt fina motiv.
På rummet finns en bok som berättar om denna verksamhet. De är riktiga karla-karlar på bilderna! Reskamraten brukar bläddra i boken i smyg!
Anländer till hotellet och sällskapet konstaterar att detta är första cykel-dagen utan regn! Solen värmer mot balkongen men blåsten är för kall och stark. Annars skulle det vara skönt att sitta en stund på balkongen.
Imorgon är sista cykel-dagen. Får se vad det blir för tur imorgon!
Vi ses!
Åter till start
Dag 7
Idag är det sista cyklingsdagen. Undertecknad har så in i h-e ont. Råkade tyvärr ut för en olycka denna sista cyklingsdag. Mer om detta nedan.
Morgonen börjar lovande. Det går denna första morgonen att se vindkraftverken ute till havs mycket tydligt. Vädret verkar lovande idag.
Dagens tur får gå norrut då det skall bli trevligt att återuppleva de fina vyer som erbjöds i Dyn-reservaten. Det är riktigt råkallt denna morgon och alla kläder är på. Inget regn i sikte eller utlovat så det kanske blir hyfsat i alla fall.
Hittar bättre nu och kommer snabbt till det första reservatet. Tar några bilder från vinklar som inte togs förra gången. Sällskapet närmar sig Bergen aan Zee och då börjar det regna smått. Regnbyxorna åker på. Regnjackan var på tidigare för att dämpa kylan. Tur var det att regnkläderna är på för strax efter kommer en störtskur och det fullkomligt vräker ner regn.
Kommer precis under skydd då en affärs-ägare satt upp presenningar för att skydda sitt utbud som han skyltar med utanför butiken. Passande för dagen säljer han badartiklar!
Sällskapet väntar en kvart och då har störtskuren passerat. Fortsätter vidare norrut in i nästa reservat. Här är det betong-leder och lätt att cykla.
Molnen spricker upp och solen tittar fram litegrann. Bara för att visa att än är inte faran över så kommer det en hagel-skur. Efter denna är det slutregnat för dagen! Resten av dagen bjuder på uppehåll, växlande molnighet och lite värme de gånger solen har en längre period av uppvisning.
Når snabbt till Atlantvallen vid Groet. Åker upp på vallen och beundrar byggnadsverket och det vackra havet. Det är vackra färger i horisonten.
En staty av en gubbe som spanar är rest vid platsen. Mycket dåligt vitsande om vad denne spanar efter.
Det har blåst mycket de sista dagarna. Hade det varit vinter och i Sverige så hade snö-svängen haft att göra. Här är det sand-svängen som jobbar då leder etc. har begravts i sand.
Tar en Geocache i Groet och väljer en annan väg tillbaka. Färden går först till en liten stad/by som heter Schorldam. Många trevliga hus efter cykelleden och en semesterby erbjuder lite annorlunda stugor.
Själva staden/byn är mycket mysig och mycket kommers för att vara så liten.
Sällskapet skämmer ut sig som vanligt när en Geocache mitt i centrum skall hittas. De bofasta undrar vad det är för galningar som stryker i detta fall utefter väggarna. Naturligtvis hittas denna inte.
Loggar några ytterligare i mera stillsamma delar och sedan beger sig sällskapet ut på en lång raksträcka till norra delen av Alkmaar. Cykelleden går bredvid stora vägen så det är ingen fara att bli påkörd. Korsar under stora vägen närmare staden och loggar en gömma.
Leden på andra sidan följer en av många kanaler. Ganska trevligt med lite broar och väderkvarnar på sidorna.
Några Geocachar loggas på vägen utefter kanalen.
Svänger av in i Norra Alkmaar som ser väldigt modernt och välordnat ut. Det är massor av radhusområden blandat med parker och kanaler. Överallt finns naturligtvis också cykelvägar.
Mitt i ett radhusområde är olyckan framme. Två stycken järnräcken är uppsatta och för att passera med cykel så måste man zick-zacka sig igenom. Undertecknad misslyckas, tappar balansen och faller bakåt. Slår sidan av ryggen i en mur-kant och det gör så in i h-e ont. Tappar luften och det smärtar och är stelt. Det knäpper i revben vid vissa rörelser så åtminstone ett har bräckts.
Försöker få bort smärtan genom att fortsätta och röra på kroppen så den inte stelnar till. Sällskapet fortsätter och tar Geocachar men undertecknad måste ge upp så småningom då det blir ett mindre företag att komma av och på cykeln.
Det är ca 2 mil till hotellet så det är bara att bita ihop.
Ansluter till tidigare kända områden – Väderkvarns allen. Härifrån är det hyfsad känd väg tillbaka. Det blir en helt annan bild av Alkmaar när det är solsken
I centrala Alkmaar vimlar det av folk. Det är mycket svårt att ta sig fram med cykel och undertecknad klarar inte av några häftiga manövrar.
Hittar ett litet ställe för att få en lunch. Vädret är så pass varmt i lä att man kan sitta ute. De har även infravärme installerat så det är behagligt. Båda beställer pasta rätter och detta är den bästa maten hittills på hela resan. Det smakar mycket gott.
Till slut skall det betalas och cykla de sista milen till hotellet. Det gör fruktansvärt ont att bara resa sig upp ur stolen. Det går acceptabelt att cykla men så fort undertecknad måste stanna så är det besvärligt.
Sällskapet kämpar sig tillbaks till hotellet, lämnar tillbaka cyklarna och efter person-vård och rapportering av denna dag så blir det rast, vila och packning naturligtvis.
Brukar inte käka piller men det blir en Ipren. Hoppas den verkar. Reskamraten insisterar också att en måste tas senare för natten. Annars blir det ingen sömn på grund av revbenet.
Hoppas kunna köra imorgon då reskamraten inte är bekväm att köra på snabba motorvägar utomlands.
Tycker synd om mig själv men det gör faktiskt dj-t ont!
Åter till start
Dag 8
Lyckas sova något under natten även om det bara går att ligga på ena sidan eller ryggen. Varje rörelse måste göras med försiktighet och i ultra-rapid. Varje oförsiktig rörelse får det att hugga i ryggen. Huggen är mycket smärtsamma med tanke på att undertecknad är en vuxen känslig man.
Under gårdagen kom det en massa grupper till hotellet och frukostarna igår och idag har varit mycket livliga.
Ett antal barnfamiljer flyttade in i samma korridor under gårdagen. Tyvärr så tycker familjerna att det är självklart att deras barn skall springa, skrika och slå i dörrarna i korridorerna. Själva vill de vuxna stå och livligt umgås/diskutera i korridoren. Detta upplevs a sällskapet som mycket störande då hotellet är mycket lyhört utan någon som helst ljudisolering.
Är resesällskapet barnfientliga och tråkmånsar som störs av detta? Det får Du kära läsare själv avgöra!
Vaknar tidigt och det blir frukost tidigt. I frukostmatsalen är det full fart, då grupperna antagligen skall ut på någon utflykt.
Undertecknad är mest trött och öm vilket innebär att aptiten är borta.
Packar ihop det sista och checkar ut genom att reglera det som konsumerats under veckan på hotellet.
Efter utcheckningen blir det test om undertecknad kan köra bil. Smyger försiktigt in i förarsätet. Bilen, en Volvo V40 är alldeles för trång även för ”vitala” seniorer. Nu tar det en stund att sätta sig tillrätta.
Det fungerar att köra till reskamratens lättnad.
Stannar till för att chansa och köpa några snittblommor. Har beundrat utbudet och priserna är överkomliga. Sällskapet köpte snittrosor en gång för länge sedan i Amsterdam och de höll sig vackra väldigt länge. Få se om det blir samma för dessa tulpaner?
Holländarna verkar älska trafiklysen i denna trakt. Alla visar rött hela tiden och någon så kallad ”grön våg” existerar inte. Körningen flyter ändå på bättre, då det är lite trafik, jämfört vid ankomsten.
Passerar den tidigare nämnda Atlantvallen. Den är 28 km lång om man bara mäter den där det förekommer biltrafik. Vallen fortsätter vidare norrut men då kan man inte köra bil på vallen.
Några ytterligare mil senare så blir det motorväg ända till Kiel.
Färddatorn meddelar att dieseln skall räcka in till Tyskland. Drivmedelspriset är några ören billigare i Tyskland jämfört Holland. Snål-tarmen vill naturligtvis tanka i Tyskland. Kör av Autobahn strax efter gränsen och letar i byn Bunde efter en drivmedels-station. Har säkert förlorat örena på de extra kilometrarna! Hittar efter ett visst letande en station.
Det var tur att resesällskapet tog av från motorvägen. Det fanns ingen station efter motorvägen förrän efter Bremen!
Nästa eventuella bekymmer är Hamburg, där det kan vara tjockt med trafik genom Elbe-tunneln. Det är också en hel del vägarbeten i anslutning till Hamburg och utefter vägen till Kiel.
Elbetunneln erbjuder inga problem denna dag. Det tjocknar litegrann i vägarbetena, men absolut inga problem mer än att det går lite saktare. Trafiken i motsatt riktning står dock helt still på grund av en olycka vid vägarbetet i Hamburg. Kön är ca en mil.
Pustar ut av lättnad att passagen genom Hamburg gått bra och stannar vid ett näringsställe någon mil från Hamburg. Priset är högt, maten dröjer, maten smakar inget utan är endast en mycket kraftig bukfylla. Undertecknad klämmer i rätten – Schnitzel med pommes frites. Reskamraten orkar inte hälften.
Enda värdet av detta stopp är en mastig bukfylla.
Sådana här rätter är egentligen trafikfarliga! All energi måste gå åt för att smälta detta stora fettintag. Risken för att man tappar energi för att koncentrera sig i trafiken är uppenbar!
Undertecknad lyckas hålla koncentrationen hela vägen till Kiel.
Anländer två timmar innan första möjliga ombordkörning. Gör ett försök att ta en kombinerad promenad med Geocaching men ryggen säger ifrån. Resignerar och åker ner till färjeläget och ställer bilen i kön. Sträcker på benen för att checka om en promenad till ett café är möjligt men smärtan får undertecknad att ge upp.
Ägnar tiden för att vänta till ombordkörning till läsning av Millenium boken.
Får äntligen köra ombord och går som en gammal gubbe. Det gör så dj-a ont.
Får ta lite avslappnande drycker ombord som alternativ till Ipren.
Får se om dryckerna kan bidra till tillfällig smärtlindring.
Blir inte kungen i discot ikväll!
Åter till start
Dag 9
Natten på båten blev jobbig med mycket värk i ryggen och mellangärdet. En halv flaska mousserande vin räcker inte för att ersätta en Ipren-tablett. Det behövs nog mer och starkare ”spirituella” drycker för detta. Varje liten rörelse var en pina.
Vaknar och är fullt övertygad om att det inte går att köra hem och första stopp får bli akuten Mälarsjukhuset. Hoppar över frukosten då det skulle bli för jobbigt att förflytta sig till frukost-matsalen.
Tar en Ipren och hoppas på att det skall kännas bättre.
Vackert väder men kyligt i Sverige. Ser alla kända landmärken på vägen in i Göteborgs hamn.
Högtalaren meddelar att det kommer bli identitetskontroll så alla skall ha sina pass beredda.
Inte blir det någon kontroll!
Undertecknad känner sig något bättre och detta antagligen för att tabletten verkar. Beslutar att pröva köra hemåt och det går bra. Lite jobbigt när femman skall läggas i längst fram till höger. Har ingen kraft i sidan.
Beslutar att åka över Jönköping då E20 med alla sina krokar kräver mycket rattrörelser och växlingar.
Det är lite trafik och det går smidigt ut ur Göteborg.
Sällskapet närmar sig Ulricehamn och hoppas att nya motorvägen är klar. Har inte någon info om detta. Det blir en glad överraskning då motorvägen konstateras vara klar och erbjuder en mycket smidigare passage av Ulricehamn.
2+1 vägen efter Ulricehamn går också bra då det är lite trafik.
Från Jönköping och upp till Norrköping är det motorväg.
Det är vacker utsikt över Vättern. Det är kyligt, vindstilla och lite dis i fjärran. Motorvägen går vackert utefter Vätterns östra strand. Kommer ihåg undertecknads första Geografibok. Den hade en bild med utsikt från vägen mot Vättern. Blev ganska tidigt intresserad av kartor och geografi.
Från Norrköping och hemåt är det mindre vägar. För det mesta ingen trafik förutom några få ställen. Anländer hemmet och bilfärden har gått bra. Nu blir det test av hur ryggen och revbenen känns. Måste veckla ut kroppen och komma ur bilen. Det går förvånansvärt bra och skippar tills vidare besök på akuten. Det värker på platsen för smällen och det knäpper lite om revbenen. Enligt reskamraten och tidigare erfarenheter av revbensolyckor brukar dessa läka av sig själv. Tyvärr brukar det göra ont så det återstår väl lite fler utmaningar.
Reskamraten blev filosofisk i bilen hem och berättade ordspråket – ”Den friske önskar sig många saker medan den sjuke/skadade bara önskar sig en”! Det är sant som det är sagt!
Allt för denna gång, återkommer med ny rapport i Maj?
Åter till start