Dag 1 Färden till Sestri Levante

Ganska tidig avgång till Arlanda – 05:30. Får ta fram isskrapan då höstens första frost har kommit under natten. Morgonen är mörk i början på oktober. Trafiken går sakta. Det är ganska många bilar ute på vägarna.

Når långtidsparkeringen 1 minut efter att bokningen startar.
Det är ganska lugnt på flygplatsen. Ser på bildskärmar att säkerhetskontrollen har normala tider.

Checkar in, blir av med väska och går till säkerhets gaten. Nu har det naturligtvis blivit kö!
Väljer ”fel” kö. Några strulpellar som krånglar men priset tas av en
ung och som det verkar ”häftig/världsvan” tjej. Hon får packa upp en mängd grejer som hon glömt ta upp/redovisa för/är förbjudna – OJOJ!
Biter ihop för att inte kommentera denna idiot.

Det tar mer och mer tid och märker ett otåligt trampande bakom vårt sällskap.

Får roa mig att titta på en Robinson-kändis! Den store Hayes står och dirigerar en passage i säkerhetskollen. Han har ätit upp sig sedan Robinson och man muckar nog inte med honom! Mattias, passa dig om du reser via Arlanda! Det blir nog full rektalundersökning!

Är ute i god tid och kan avnjuta en lugn frukost. Vet inte om jag inbillar mig, men priserna verkar inte lika astronomiska som förut?

Reskamraten spanar in övriga resenärer och gissar att vissa enligt klädseln (vandring skor/byxor samt äldre) skall åka med samma resa som sällskapet.

Det är väl mest ”pangisar” som reser i oktober?
Vid gaten till flygplanet så ser det ut som jag har missbedömt vilka som reser i oktober. Det är mest yngre resande som skall resa till
Milano!?

Det är varmt på planet och vi kanske skall kanske förberedas för det lokala vädret. Första dagarna är det utlovat 20 – 24 grader.

Tröttheten kommer ikapp efter en stund och försöker knoppa en stund. Dock är inte flygplansstolar designade för att sova i.
Har svårt hitta en ställning som är bekväm för sömn.

Planet har medvind och landar 20 minuter före tidtabell.

Får åka buss till terminalen och kommer knappt in i bussen. Folk vill inte gärna flytta på sig.

Anländer terminalen och flygplatsen – Linate, verkar gammal och är ganska liten.

Tyvärr så möter inte Zlatan oss. Han borde väl ha tid då han inte spelar/är skadad. Får nöja oss med reseguiden som är erfaren. Hon har jobbat inom branschen i 40 år!

Vi måste vänta in en annan flight varför det blir tid för en lunch. Flygplatsen ser gammal ut men maten är bra! Köper pizza och den är god. Degen är helt annorlunda än i Sverige. Den liknar mera filodeg och detta känns som ett mervärde. I sverige brukar man ibland skära bort och lämna pizza-kanterna. Få se om den Italienska maten håller hela veckan.

Jämfört med förra resan till Dolomiterna där maten var dålig och troligen för mycket påverkat av Österrikisk kultur.

Det är några timmars bussresa till resmålet på västkusten. Närmaste större stad är Genua.

Guiden har mycket att berätta om regionen och det finns en del kändisar som bl.a. verkat i Milano. Inte bara Zlatan utan även Verdi och Leonardo da vinci.

Vill man besöka Da Vinci utställningarna kan man hoppas på ett återbud eller för att vara säker boka ett år i förväg!

Runtom Milano finns POslätten och då det varit lite snö och regn så är den stora floden mera en rännil och många odlare har drabbats av torkan i sommar.

Här odlar man bl.a. rundkornigt ris som används för tillagning av Risotto. Risotto Milanese är regionens kändaste rätt och ris var en gång i tiden fattigmanskost! Med denna rätt så pimpade man upp fattigmans kosten.

Busschauffören var lite orolig då det varit en olycka med totalstopp på motorvägen mot Genua. Lyckligtvis hade denna lösts upp och det är fritt på vägen. Dock är det ”normal” tät trafik.

I den andra färdriktningen på motorvägen är det totalstopp, då de så kallade ”titt-köerna” har orsakat en ytterligare olycka. Folk ser en olycka i andra riktningen, tappar uppmärksamheten och det smäller.

Varnades för många tittköer när jag en gång i tiden pendlade till Stockholm under mitt aktiva arbetsliv.

Guiden informerar om resmålet och känner en optimism att det kan bli en trevlig upplevelse. Får hoppas slippa strul, högerbenet håller och inte drabbas av utmattning som under en etapp på Dolomiterna resan i somras.

Färden går vidare mot regionen Ligurien och de Apenninska bergen. Bergskedja går från norr till söder genom Italien.

Vägen är mycket krokig i dalarna mellan bergen och det känns om bussen tar kurvorna på två hjul.

Under historien har man satsat på att odla vin då det varit lämplig mylla för detta. I regionen är det berg överallt och det är branta sluttningar. Under historien har man byggt över 100-tals mil av murar som ska hålla kvar jorden på sluttninarna.

En gång i tiden odlade man även bomull och juta (textilfiber växt). Tyget blev blått på ena sidan och var ganska tjockt. Detta exporterades senare till USA och användes till att sy jeans! Så jeanstyget har ett ursprung från denna region.

Närmare Genua så rätar vägen ut sig lite mera. Bussen går inte längre på två hjul i kurvorna. Farten bromsas också upp då en fil hade stängts av och bussen hamnar i en lastbilskaravan.

Guiden berättar om Genau som är en av Italiens större hamnstäder. Terrängen är mycket bergig och staden är mycket utspridd.
Staden har en halv miljon invånare och är ganska stor, men då den är utspridd geografiskt i delar så är det svårt att känna storstadskänsla.

Staden har också hyst två kända namn under historien. En fängslad (Marco Polo) och en född i regionen.
En gång i tiden var Genua en republik i det splittrade Italien och slogs bl.a. mot republiken Venedig.
Marco Polo kommer från den senare regionen och tillfångatogs under detta krig. Han har dock uppmärksammats i Genua då han skrev sina memoarer från sina år (24 år!) av resor i Asien.

Memoarerna uppmärksammades av en medfånge (Rustichello, italiensk författare) och historierna var fantastiska.

Christofer Columbus som upptäckte Amerika utan att egentligen veta vart han var geografiskt.
Amerigo Vespucci från Genua, befäste upptäckten av en ny kontinent och gav den namnet Amerika.

Columbus finansierades av Spanska kungahuset och Amerigo av Venedig. Amerigo upptäckte även Venezuela och namnet kommer av hans sponsor.

Fortsätter söderut och anländer efter 2,45 timme busstur till staden Sestri Levante och hotellet Due Mari.

Staden har ungefär 20.000 invånare är inte så stor och i motsats till många andra mindre städer flyttar mer folk hit än ifrån.

Staden har sandstränder vilket är mycket ovanligt i dessa trakter.

Stranden bortom där hotellet ligger kallas sagostranden för att författaren H. C. Andersen en gång i tiden tillbringade tid här. Intressant!

Hotellet är lite kompakt och har blivit en labyrint då närliggande byggnader köpts och anslutits till hotellet.
Får ett rum bredvid restaurangen och det är väl inget vidare. Hör någon testa en mikrofon och är oroad att det blir nattklubb?!

Det finns inget som ljudisolerar mellan rummet och restaurangen.

Nu är det dags för en stadsvandring för att lära känna omgivningen. Det är 24 grader varmt idag! Puh!

Stadsrundan blir kort även om det blev en rejäl backe till första sevärdheten. Det finns/fanns många historiska byggnader/minnesmärken men de flesta blev sönderbombad eunder andra världskriget.

Ytterligare en kändis har vistats här i stan i parken högst upp i nämnda backe. Den Italienske uppfinnaren Marconi (telegrafen) har utfört en del experiment här i staden.

Gruppen vandrar ner till huvudgatan som är liten och trång. Man skulle kunna likna den att vandra på Västerlånggatan i Gamla Stan Stockholm.

Här finns det mindre och trevliga restauranger, affärer, bagerier, etc. Det ät inte så mycket turistiskt krimskrams utan det känns
genuit för de som bor här. Trodde vi ännu så länge!

Kommer testa lite restauranger och bagerier under veckan.

Åter på hotellet blir det en ”birra” och Prosecco innan middagen.
Enda störningsmomentet är envetna små myggor som lyckas sticka till och man märker det för sent.
Slår ihjäl några krabater på rummet och de är redan blodiga de små djävlarna.

Snart dags för introduktion och middag.

Middagen blir trevlig med lite snack med andra resande. Alla har något att berätta.
Maten är sådär. Inte usel som besöket i Dolomiterna i somras men heller inte Italiensk ”top notch”. Kanske att hotell restauranger alltid är dåliga? En dam i resegruppen sammanfattar maten denna kväll och kommande dagar enligt one-linern –  ”Man frågar inte efter receptet”.

Har beskrivit om olika historiska ”kändisar” som tillbringat tid på olika orter som sällskapet passerat idag.
Såg en restaurang när vi tog en stadspromenad tidigare idag. Gatan som den ligger på heter Dante gatan och restaurangen heter den gudomliga komedin!
Frågar reseguiden som i sin tur konsulterar hotellets personal om Dante ”Dante/Kilroy has been here”!

De verkade insatta och har informationen att Dante hade vandrat i två grannbyar men inte i denna stad.
Det gäller att slå mynt om ”kändisar” för att göra business?

Detta får bli allt för denna dag. Imorgon börjar vandringarna. Den första vandringen ska inte bli så jobbig. Myggdjävlarna inar i natten….

Dag 2 Vandring Riva Trigoso- Sestri Levante

Vaknar efter en hyfsad natts sömn.

Frukostmatsalen är full och får sitta ute i ett annex. Allt är slut och personalen hinner inte med. Frukosten bjuder inte på några överraskningar utan är mycket ordinär.
Det blir en lite längre frukost då man får vänta på att det som önskas fylls på. Ingen bra start.

Det blir en stunds slappande i avvaktan på att det är dags för vandring.

Den tillkommande lokala vandringsguiden presenterar sig och dagens vandring startar med att gruppens deltagare köper matsäck.
Här finns mysiga bagerier och affärer för att köpa dagsfärska produkter. Fastnar för nybakad tomat focaccia.

Den nya guiden börjar med att informera om Italien och de olika regioner som finns. Denna region – Ligurien, är en av Italiens minsta. Det är bara en lite avlång ”fläck” utefter kusten med Genua i mitten.
Vädret är milt året runt tack vare att området är skyddat av bergskedjan Apenninerna som går från norr till söder genom Italien.

Gruppen leds in i en smal gränd och det går kontinuerligt uppför. Först på stenlagda trappor och gångar senare på grusstig. Det blir en del pustande. Når ett ledkors på 100 meters höjd.

Vid ett ställe finns en lund med olivträd och man ser hur de tar vara på frukten  i regionen. Man spänner ut nät som samlar upp nedfallen frukt.

Första delen av vandringen var ganska enkel även om det gick uppför. Fortsättningen är inte så tvärbrant men stenigt/ojämnt vilket tar på krafterna.

Första stopp blir vid en buske med främmande frukter. Frukterna som är ungefär i samma storlek som körsbär, de omogna är gula och de mogna orange-röda.
Enligt uppgift ska de smaka som ett ”mjukt äpple”. Om någon frestas att smaka de mogna frukterna så rekommenderas mycket träning för de bakre regionerna.  Man bör ha skinkor som kan knäcka valnötter. Om man äter ett flertal av nämnda frukter, som är mycket laxerande, så gäller det att knipa ihop!

Fortsätter vandringen i det lite buskiga landskapet med några enstaka gluggar för att skåda utsikter/ta kort. Inte världens bästa vyer men ok.

Leden är stenig och det är lite jobbigt att ta stora kliv upp/ner när det är höga nivåskillnader mellan stenar/trappsteg.

Guiden informerar att Romarna efter en del fältslag, till slut ockuperade regionen och namngav den också.
Normalt brukar de bygga vägar i de regioner som de kontrollerar men denna region har mindre än en promilles procent slättland!
Istället fraktade de nödvändiga gods via fartyg och denna stad erbjöd en bra hamn för lastning och lossning.

Under romarnas tid så gick havet ytterligare en kilometer in i landet. När de havet gick tillbaks/landhöjning så lämnade vattnet en slät yta som utvecklats till nuvarande stad.

Når ett ställe med utsikt över orten Riva Trigoso.

Orten har ett varv som levererar stora fartyg. En av de mera kända leveranserna är Andrea Doria, ett kryssningsfartyg som var Italiens stolthet under början av 1950-talet. Det fick Atlantens ”blå band” för snabbaste Atlant Överfarten.
Fartyget förolyckades i en kollision utanför New York, med ett Svenskt fartyg – Stockholm och sjönk. Varför? – ingen vet fortfarande varför de hamnade i samma farled.

Ser i varvsdockan att man håller på att leverera något militärt fartyg för närvarande.

Når efter en hel del steniga passager till en utsiktspunkt och rastplats. Utsiktspunkten ger en överblick av kusten samt har ett förfallet torn. Detta torn och ett flertal ute på uddarna i detta kustavsnitt fungerade som signaltorn ifall det nalkades båtar med dåliga avsikter under forntida dagar.

Den tidigare nämnda Marconi använde tornet närmast Sestri Levante för sina olika tester/försök avseende telegrafi.

Rasten känns lagom för att få lite mat i magen samt återhämtning. Funderar lite vad som väntar om dagens vandring är den enklaste?
Temperaturen är mycket hög för att vara i Oktober. Grillas hårt i solen.

Dags att fortsätta efter matrasten. Resten av leden går mestadels utför och därför vara enkel att vandra? Tyvärr blir det inte så
då det är mycket stenigt och höga steg mellan avsatser på vägen nedför.

Det känns lite riskabelt med en utsliten höft samt ackumulerad trötthet.

Den lättvandrade första delen är också riskabel då det lätt blir halt på de stenlagda gångarna.

Inga missöden uppstår och når stadens huvudgata. Känner en rejäl trötthet i kroppen och knoppen. Imorgon skall det bli ännu mer stigning i början och slutet av vandringen. Nåväl, den dagen den sorgen!

Är åter till hotellet innan 15.00 så det finns mycket tid att idka aktiviteter innan information och middag 19:30.
Det spritter inte direkt i benen och kroppen/knoppen känns varm efter dagens vistelse i ”grillen”. Kvicknar till efter en stunds vila och vätska.

Sällskapet beslutar sig för att ta en promenad i närområdet och bl.a. doppa fötterna i havet.

Går ner till den lilla stranden strax bredvid hotellet. Det blir en helt annan upplevelse denna sena eftermiddag som är mycket annorlunda jämfört hemma och kanske många andra platser i världen?

Det är en onsdag , sen eftermiddag, 5 oktober och det är en hel del barnfamiljer, turister och andra, på stranden.

Det känns så mycket annorlunda jämfört hemma! Majoriteten på stranden är nog inte turister utan mest de som bor på orten.

Fortsätter promenaden ner till huvudgatan då jag tidigare observerat en affär som verkar sälja sol/strand-artiklar.
I morgon skall vandringen ske på en sluttning som är fullt exponerad för den varma solen. Sällskapet behöver nog solhattar som skydd för knoppen?!

Hittar hatt modeller utöver det ”normala” avseende sällskapet. Undertecknad blir en ”Italiensk snajdare” och reskamraten en ”Farmgirl”. Få se vad övriga gruppen har för tillmälen imorgon?!

Konsaterat också att affären säljer lite ”annat” också!

Tittar på lite moderna konstverk. Man kan göra konst av allt?

Jobbar vidare lite med text och bilder i väntan på kvällens middag.

Kvällens middag är inte speciellt märkvärdig idag heller. När skall det äkta Italienska köket ta sällskapet med storm?
Lägger märke till att personalen verkar oerhört snabba och/eller stressade. Får en förklaring nästa dag. Ägarinnan har suttit och ätit i samma matsal!

Det blir lite ”chit-chat” med övriga vid bordet och en ganska tidig kväll. Vandringarna och värmen suger på krafterna.

Dag 3 Vandring Corniglia – Porciano – Volastra – Manarola

Börjar dagen tidigt och resesällskapet är först till frukosten 07:00. Det skall vara samling 07:50 för promenad till tågstationen och
tågresa till startpunkten för dagens vandring – Corniglia.

Landskapet Ligurien består som sagt av berg så det är mycket tunnlar för att järnvägen skall ta sig fram i landskapet.
Som vanligt blir det vandring uppför i början. Först blir det 388 trappsteg till själva ”stan” och sedan ytterligare 250 meter till vandringsleden som går utefter sluttningen och genom vinodlingar.

De första 388 stegen uppför går ganska enkelt och raskt, då trappstegen är lagom höga och stigningen går i sicksack.
Designen gör det enklare att vandra uppför.

”Stan” har endast en gata och som är en smal gränd med flera butiker, serveringar och minimala hotell. Gatan är ca 200 meter från den ena änden till den andra.

Det är lite små charmigt men kanske inte så mycket mer att uppleva?
Tyvärr fullt med turister också. Det blir en stunds rast då de som vill kan flanera, shoppa eller kanske köpa en kaffe/glass.

De små byarna i bergen är nära fågelvägen (endast 2 – 3 km) från varandra. Trots det korta avståndet har det utvecklats olika kulturer och språk i respektive by. För att det inte ska bli inavel så brukar det bli bröllop mellan brud/brudgum från olika byar.
Under bröllopet så brukar de olika språken/kulturerna märkas.

Efter rasten så börjar stigningen upp till vinodlingarna. Det är olika brant uppför och påfrestande för ben och andning.
Rasterna är få och förundras att de som jag inte trodde skulle orkar klarar av dessa utmaningar.
Sedan finns det alltid några ”sprättar” som vill glänsa med hur duktiga de är.

Var väl själv en ”sprätt” för några år sedan, men ligger lågt numera dels beroende på den dåliga höften och förhoppningsvis ett mognare sätt!?

Som tidigare nämnts består Ligurien av berg och de som bott här har först och främst bott uppe i bergen för att slippa bli anfallna av sjöpirater.  Trots att man har havskust så har man inte historiskt varit fiskare då det finns mycket få ställen för att etablera hamnar.

Historiskt har man satsat på terrassodlingar och de anläggningar som byggts är imponerande. ca 700 mil stenmurar. Dock har många förfallit under 90 år av låg verksamhet. De som får chansen flyttar till mera lönsamma industrijobb i t.ex. staden La Spezia.

Efter en hel del pustande och svettande nås den lite mera slätare vandringen som går utefter bergssidorna. Möter många andra grupper/vandrare. Det går tydligen att bli skjutsad upp till leden för att slippa den tuffa uppförs vandringen. En del verkar ha utnyttjat denna möjlighet.

Når området med vinodlingar brukas fortfarande. Odlingarna är imponerande här på sluttningarna. Guiden berättar också att man inte använder lastdjur för att transportera druvorna.

Det finns enstaka linbanor för transport av gods men den största delen av druvorna bärs av de bofasta (Män, kvinnor och barn) ner till havsnivån. Man vill gå den kortaste och snabbaste vägen vilket innebär att man har en korg med 15 kilo druvor på huvudet som man håller korgen med en hand samt använder den andra för att ta stöd eller balansera färden nedför. Detta kan nog beskrivas som ett tufft och utmanande arbete!

Efter vinodlingarna anländer sällskapet till en liten by – Volastra. Här finns det en yta för picnic och ett annat sällskap håller precis på att lämna ett långbord som vårt sällskap ockupererar.
Researrangören bjuder på en picnic lunch med lokala godsaker och lite vin.
Stämningen blir god med lite mat och vin! Denna måltid är gjord av en lokal ”nonna” och är mycket god. Det visar sig bli den bästa måltiden på denna resa!

Resterna från picnicen dukas av och sedan fortsätter färden nedför till slutmålet vid havsnivån – Manarola.

Av någon anledning så går det snabbt nedför. Vet inte varför guiden ”drar på”. Sällskapet sprids ut och det är ganska påfrestande för all.
Undantaget tidigare nämnda ”sprättar” som ”kör om” för att glänsa.

Vid ett ledkors informerar guiden att det finns två olika vägar ner. En med panorama utsikter men höga/branta trappsteg nedför.
Det andra alternativet är lättare med mjukare nivåskillnader. Majoriteten väljer det senare.

Tidigare vandringar har tagit på krafterna för de som är mest sköra. En äldre man går in i väggen och guiden måste ta tag i detta.
Hon beordrar gruppen att ta sig själva nedför till Manarola.

Det är en viss osäkerhet vad som är rätt väg nedför men budskapet är att gå nedför hjälper gruppen trots lite diskussioner att komma ner till det centrala torget. Guiden som fixade så att den slutkörde mannen fick transport till tågstationen kommer ikapp precis vid torget.

Här vimlar det av turister och det är noll charm i detta område.

Det blir en stunds rast för att dels vänta in de som ville gå den mer utmanande vägen nedför samt få möjlighet att köpa lite dryck/ätbart etc.

För att ta sig till tågstationen så går man igenom en 500 meter tunnel som är sprängd genom berget. Det är fullt med folk/turister i båda riktningarna.

Vilken otrevlig plats att besöka, enligt min mening.

Tågresan är smidig men tar en stund då tåget stannar vid många stationer. Känner av tröttheten då man sitter stilla.

Anländer till gruppens ”hemort” och det blir en kort genomgång av morgondagens program. Resten av dagen är fri för ”hopp och lek” som guiden uttrycker det.

Vandrar tillbaka till hotellet för lite vila innan det är dags att fixa lite käk för kvällen.

Svär över det usla WiFi som hotellet erbjuder.

Pic-nic lunchen var diger så det blir lite lättare käk på kvällen.

Reskamraten är mycket trött och däckar tidigt. Försöker att titta på TV4Play men wifi fungerar inte på laptopen och får titta i telefonen.
Blir lite sämre upplevelse att titta och tröttnar snart. Det blir några kapitel med en bok istället.

 

Dag 4 Vandring Monterosso – Vernazza – tåg till Riomaggiore

Återigen så skall sällskapet vara först till frukosten. Det skall bli tågresa idag igen och det är samma tåg och tid även om destinationerna är andra.

Denna dag så får man inte ta själv från disken med färskvaror, utan det är en servitör som lägger på tallriken. Denna hantering skapar ännu mer köer men inget att göra åt.

På vägen till tågstationen så lägger jag märke till att många bilar har små bucklor på motorhuv och biltak.
Får förklaring att området drabbats av en hagelskur för någon vecka sedan och det var stora hagel! Vilken mardröm!
Undrar om försäkringen täcker detta eller friskriver sig försäkringsbolaget enligt force majeure?

Tågresan går till byn Monterosso som är starten för dagens vandring. Sällskapet får en stund för att vandra runt i byn för att ta en morgonfika etc.

Byn är som alla andra byar i denna region. En enda huvudgata med barer, affärer och restauranger.

Tar en morgonfika och känner att koffeinet får kroppen att piggna till lite.

Dags för vandring och denna rutt är avgiftsbelagd. Avgiften ingår i resan varför arrangören har ordnat med allt. Stigningen upp till den
tvärgående leden är brutal och skördar många ”offer”. Det är bitvis mycket brant och trappstegen är höga.

Till slut så är majoriteten av deltagarna uppe. De som fallit ifrån plockas upp av en av ledarna som går sist.
Leden är mycket smal och vid möten måste man vara överens om vem som stannar och vem som får gå. Det är också mycket folk på denna led varför det blir situationer som måste lösas. Allt går bra då ingen är stressad.

Skulle vara smart om leden var enkelriktad?

Det blir inte så mycket information om trakten från guiden. Mest angående när järnvägen etablerades (1870). Längre fram blev det tvåspårigt och även elektrifierat.
På några ställen erbjuds lite vyer men annars är det en ganska enahanda vandring. Den tvärgående leden är inte slät vandring utan det blir en del upp och ner.

Når till slut nedgången till byn Vernazza. Det verkar som det gått något nedför under den tvärgående leden för vandringen nedför verkar kortare än den branta uppför. Dock är leden stenig/höga trappsteg, varför man måste passa sig att inte tappa balansen.
Får några vackra panoramabilder av byn.

Nere och i utkanten av byn växer den vackra klängväxten – Blomman för dagen.

Vernazza är en riktig turistmagnet. Det väller in turister med båtar och tåget. Byn är som vanligt, en huvudgatan med standardutbud. Priserna är turist anpassade. Hög kostnad för lite värde.

Sällskapet vandrar huvudgatan till en restaurang för lunch. Dagens rätt är lasagne och den är god men en minimal portion.
Mat, dryck och bröd kostar som sagt mer än det smakar.

Tycker denna typ av turism är enahanda och förstår inte de som kommer med båt/tåg vad de kan få för värde i denna typ turist intensiva plats.
De kan åka till vilken som helst by utefter denna kust och få exakt samma upplevelser.

Dagens vandringar är avslutade och sällskapet åker vidare till den ”vackra” byn Riomaggiore.

Kliver av tåget och upplevelsen är exakt samma som nämnts tidigare. Denna fria tiden används mest till att sitta och pusta i skuggan då det enligt vårt lilla sällskap inte finns något att uppleva. Folk vandrar upp och ner för huvudgatan.

Dags för tåget tillbaka till Sestri Levante. Tåget är av lite äldre modell men är ett snabbtåg som inte stannar vid alla stationer. Det går raskt
tillbaka.

Vid avstigning stationen blir det genomgång av guiden. Middag ikväll och imorgon fria aktiviteter under dagen men pesto-utbildning på kvällen.

Var mycket trött innan tågresan men har piggnat till lite under färden. Sista kilometern till hotellet går bra utan att någon stupar!

Hoppas på bra käk vid kvällens middag.

Maten på middagen är något bättre men mår inte bra. Magen är orolig och känner mer och mer att något inte stämmer.
Måste avbryta middagen mitt i huvudrätten, ber om ursäkt till övriga vid bordet och drar mig tillbaka.

Mår lite tjuvtjockt resten av kvällen.

 

Dag 5 Vilodag – Promenad i Sestri Levante

Har sovit tungt inatt och det känns bättre i magen även om den verkar lite skör. Går ned till frukosten och äter försiktigt samt känner efter mellan tuggorna. Det går bra att äta.

Idag är det ledig dag förutom pesto kurs ikväll.
Peston här smakar förresten annorlunda än den i Sverige. Peston som ingick i picknicken på en av vandringarna var fantastiskt god.
Den som ingick i förrätten vid middagen igår, var dock inte lika god.

Tar en promenad med reskamraten till en sportbutik för att se om de har något intressant. Hittar inget och fortsätter vidare ner till strandpromenaden vid sagostranden.

Ser en blomma som jag tidigare försökt hitta namnet på och kan med hjälp av en app identifiera den. Fortsätter mot strandpromenaden och ser en tall som påminner lite om dagens tillstånd!

Slår oss ner på en bänk för att slappa lite och titta på badarna och flanörerna.

Ser en man stå och skuggboxas på stranden och tänker genast på sonen. När sonen var lite så skämdes han ihjäl sig när farsan utförde spontana rörelser i publika sammanhang. T.ex. dansade till butiksmusik i en sportaffär.
Föreställer mig i situationen att skuggboxas när han är med på stranden och det skulle blivit ”intressant”.

Tänker att detta verkar vara någon tragisk ”tokstolle” med stort intresse att visa upp sig. Inser efter en stund att denne man är mycket vältränad, då han börjar slå volter i mängd och på olika sätt roterar fritt i luften. Skuggboxningen var bara uppvärmning till de mycket avancerade övningarna.

Vandrar vidare utefter den trevliga strandpromenaden som börjar fyllas med fler och fler flanörer. Verkar vara det lokala promenadstråket.

Dags att vända tillbaks och vandrar åter mot hotellet. Stannar återigen vid ovan nämnda skuggboxare och ser att denne håller på att packa ihop. Han går förbi sällskapet och in mot staden. Han ser mycket vältränad ut!

Fortsätter utefter stranden och ser att man håller på att dra upp en äldre och ganska stor båt på stranden. Man använder en grävmaskin som drar båten som ligger i en rigg och använder trästöttor på stranden för att dra riggen över. Ser ut som ett gediget företag. Sedan skall den väl på något sätt transporteras bort.

Nära hotellet som ligger i ett nor mellan den stora och lilla stranden korsar sällskapet noret till den lilla och slår sig ner för en kaffe.
Denna lilla stranden verkar populärare än den stora?

Här är det mer gäster och tyvärr en del envisa handduks försäljare.

Sitter en stund och njuter av kaffet. Ser ett hus med en målad vägg med motiv som ser ut som fönster. En gång tiden var det status att ha många fönster på sitt hus. MEN man hade också en lokal skatt som innebär att man betalar per antal fönster. De målade fönstren skulle ge någon form av ”status” men samtidigt undvika att betala extra skatt. Så det kan vara här i världen!

Byter om på hotellet och går upp till hotellets simbassäng. Här är det flera av resesällskapet som slagit sig ner och tagit vilodag. Hörde att några ambitiösa skulle åka på utflykt och t.ex. besöka Genua. Vi har olika energi och känner att vårt val duger väl idag. Pratade dagen efter med några som varit i Genua men tyckte det var lite värt och bara jobbigt i värmen.

Det blir en enklare lunch på eftermiddagen och fortsatt slappande.

På kvällen får gruppen lära sig hur man gör Pesto. De är duktiga på Pesto i denna region. Varje region i Italien har sin specialitet.
Får lite bröd med pesto till och det smakar bra. Får också lite smakprover på det lokala vita- och rose-vinet. Det vita är gott men svårt att hitta i affärerna!

Gruppen splittras och en del drar ut på ”stan” och andra stannar på hotellet.

Nästa dag är det lite sovmorgon då avfärden är först klockan 09:10.

Dag 6 Fiasko vandring – Vandring i Sestri Levante

Har sovit lite bättre denna natt och kan äta frukosten utan tidspress. Får även god tid att packa utrustningen för dagen. Det är risk för
regn varför regnjackan åker med i ryggsäcken.

Går ner till samlingen och väntar in alla. Alla är där och det blir promenad till järnvägsstationen för resan till dagens etapp-start.

För mig tar promenaden slut efter 3 minuter! Plötsligt lossnar hela sulan på höger vandringssko. Ser att även sulan på vänster sko är på väg att lossna. Reskamraten springer fram till ledaren och meddelar att vårt lilla sällskap blir kvar i staden.

Hon blir lite stressad och försöker hitta lösningar men inser att det inte finnas några. Vi skiljs åt och vandrar tillbaka till hotellet.

Städerskan har precis städat rummet och när jag tar av mig kängorna faller det ut mängder av grus/damm/smuts som har lagrats i skorna. Sällskapet ber om sopborste för att städa upp och efter lite protester får vi låna den. Hon tycker inte att gästerna skall behöva städa.

Slänger skorna i hennes sopsäck, sätter på sandaler och promenerar iväg till sportaffären. Hittar ett par vandringsskor och tar på dessa direkt.

Fortsätter sedan vandringen till strandpromenaden och vidare upp i berget där strandpromenaden slutar. Enligt uppgift är detta en vandringsstig som användes redan under romartiden.

Det finns två vägar att gå uppför och sällskapet tar den branta vägen uppför. Här bjuds på mycket fina vyer över staden.
Det är lite svettigt men väl uppe så blir det lättare att gå. Tyvärr skaver den nya högra skon vid lilltån. Har problem med lilltån som kräver ett bredare utrymme i alla skor.

Når till utkanten av nästa stad/by och vänder tillbaka. Tar den lite mindre branta men längre stigen nedför. Här växer det en del vackra växter så det blir lite bilder samt fina vyer.

Tur i oturen är att denna vandring kanske erbjur finare vyer än tidigare vandringar.

Kommer åter till strandpromenaden och vandrar den mot hotellet.

Det är söndag och många lokalbor är ute och promenerar.

Når sundet där hotellet ligger. Namnet på hotellet betyder hotellet mellan de två haven. Som vanligt är den lilla stranden mer populär och har mer badgäster.

Slår oss ner för lite kall dryck och pusta ut efter dagens vandring. Det vara ganska varmt och inget regn i sikte. Båda känner av en begynnande förkylning.

Återvänder till hotellet och till poolen. Inga andra gäster idag.

Sitter en stund tills det är dags för lunch. Går ner till huvudgatan och slinker in på en enklare restaurang. De finare restaurangerna har
hiskeliga priser. Maten är OK/god men minimal. Priset är inte skyhögt men för högt avseende mängden mat.

Betalar och fortsätter till ett bageri för lite tilltugg till kvällen.
Bageriet är lite ”finare” och därmed högre pris för samma utbud som vi köpt i ett annat bageri 100 meter längre bort.
Det är mycket lokala gäster på restaurangerna denna söndag.

Återvänder till poolen på hotellet och fortfarande inga andra gäster. Läser en bok, löser korsord, surfar etc. för att få tiden att gå.

En i gruppen kommer upp till poolen och meddelar att hon inte följde med på vandringen idag. Hon hade fått så ont i benen inatt och var trött idag.

Hon berättar att det också var tur hon inte följde med. Hennes sambo åkte med och hade ringt och meddelat att det var en mycket jobbig vandring som var beräknad till 3 timmar men tog 4 timmar för att alla skulle ta sig runt. Hela gruppen missade sitt ordinarie tåg och fick vänta nästan en timme tills nästa tåg.

Det var kanske tur i oturen att vi inte kom med på denna utmaning?

Resten av dagen blir lugn men får ett SMS från ledaren att imorgon är det frukost 07:00 samt avfärd 07:45. Tidigt och lite stressigt.

Dag 7 Vandring Santa Margherita Ligure – Portofino

Natten har varit besvärlig. Reskamraten är mycket hostig och förkyld. Har vaknat flera gånger med lite stickande näsa samt störts
av reskamratens besvär. Är trött och seg och höften har också en dålig dag denna morgon.

Det ösregnar ute varför det blir ändrade planer avseende dagens vandring. Den blir av, men kortas ner samt blir lite lättare. Uppskattar detta då formen/höften är dålig. Reskamraten blir kvar hemma då hon inte är frisk.

Promenad till tågstationen i regnet och en lite kortare resa till orten Santa Margherita. Den ligger närmast dagens vandringsmål Portofino. Området häromkring motsvarar Saint Tropez i Frankrike och ”kändisar” dras till detta område.
Resegruppen delas in i två. En som bara håller sig till orterna och tar en lättare vandring. Övriga gruppen tar också en rundvandring i Margherita men vandrar sedan vidare upp i bergen.

Orten har en hel del sevärdheter om man gillar kyrkor och parker.
Tittar in i några kyrkor som är ganska så vackra och en större park som är mest intressant för arborister/trädälskare.
Det blir en kort fikapaus i hamnen där det finns blandat tur båtar, yachter och fiskebåtar.

Vid utkanten av orten bär det kontinuerligt uppför och det är omväxlande trappor, stigar och stenlagda vandringsleder.
Det går uppför men inte så brant och trappstegen är inte höga så vandringen är lättare än tidigare.

Är dock inte i form varför det känns jobbigt och höften är stel och öm.

Regnet upphör men det ligger kvar ett dis så det blir inte de allra vackraste vyerna även om detta ljus har sin charm.

Får också en hel del information om växter, men tyvärr så kan guiden bara de Italienska namnen på växterna.

Några intressanta växter är ett tuvigt gräs som man förut använde för att göra nät till att fånga tonfisk. Nu har dessa nät ersatts av nylon etc. En annan växt har bär som man kan göra tuggummi av.

Det finns folk som bor här i de små dalarna och har lite mindre odlingar. T.ex. odlar bofast druvor men tillverkar inget vin.

Leden är välgjord och det finns ibland bänkar att sitta på och på vissa ställen större rastplatser. Passerar en liten bar som ligger vid en fors.
Detta är en gammal kvarn. Förr i tiden fanns här mängder av kvarnar. Tyvärr är inte baren öppen.

Bergsformationen är också intressant. I början är den mest baserad på kalksten men i en krök så blir det helt annorlunda och berget består av grus och mindre stenar.

Området har också fler mindre kyrkor och kapell där vissa är privatägda.

Detta är en lite trevligare vandring då man slipper klättra bland större stenar och har inte de brantaste backarna. Det klarnar upp mer och mer vilket innebär att utsikterna blir bättre.

Vandringen vänder söderut och nedåt mot Portofino. Det dyker upp mer och mer hus med vackra odlingar/trädgårdar.

Vissa hus har anpassats till växtligheten. T-ex. Balkonger där träd växer igenom husmurarna. Lite annorlunda approach.

Ser mer och mer av kusten och Portofino. På en liten udde ligger ett pampigt hus som har hyrts av Silvio Berlusconi men används numera
av sonen.

Längre ner närmare Portofino finns hus som ägs av designers som Louis Vuitton, Dolce Gabbana samt Ryska oligarker. Här är det ”kändistätt”!

Kommer ner till den lilla byn Portofino och det centrala torget. Som vanligt vimlar det av turister. Det finns mängder av serveringar och en liten hamn. Det finns också affärer på orten och till och med tidigare designers nämnda butiker med sina exklusiva varumärken.
Den bofasta befolkningen är liten så omsättningen måste komma från turisterna?

Sällskapet får en längre rast innan det blir dags att åka vidare med båt.

Har ingen aptit idag och det blir lokal foccacia från bageriet. Dessa är mycket goda med olika sorters pålägg. Hittar en bänk på torget och slappar i väntan på avfärd. Det finns inte så mycket märkvärdigheter att fotografera här men försöker hitta något som fångar orten.

Den lilla båten anländer och det blir en kort färd tillbaka till Margaretha.

Från sjösidan kan man se de fina villorna som bebos av ”kändisar” eller välbemedlade. Tror inte fastigheter är billiga här. Här vill man nog ha burget folk som husägare?!

Margarethe vill hylla Columbus eller så hade han någon anknytning till orten. Det står en stor staty föreställandes honom i hamnen.

Anländer stationen och tar tåget tillbaka till Sestri Levante.

Det var en trevlig vandring idag och bättre än de tidigare som varit ganska enahanda.

Anländer trött och genomsvettig till hotellet. Det blev varmt på slutet av dagen och var klädd för regn.

Reskamraten mår inget bra och vill även hoppa över kvällens middag.

Resten av eftermiddagen blir personvård och packning samt lite vila.

Försöker övertala reskamraten att delta på middagen men hon vill inte, då hon har skrällhosta och mår dåligt. Går själv ner till middagen och alla sitter i baren utanför matsalen. Märker alla har ”värmt upp” ett tag inför ”sista natten med gänget”. Under middagen så verkar alla ta ut de sista ”krafterna” och stämningen är god och hög.

Det hålls lite tal och mot slutet droppar en efter en av från middagen. Några tycker att kvällen fortfarande är ung varför någon saknas vid frukosten nästa dag. Reglerar alla kostnader för de extra beställningar sällskapet haft och återvänder till rummet.

Är mycket trött, hängig av snuva och somnar på ett litet kick.
Tyvärr blir natten ingen bra då reskamraten hostar och vaknar omväxlande.

Min nya garmin-klocka säger att jag har sovit dåligt de sista fyra dagarna och sämst denna natt.

 

Dag 8 Färden  Sestri Levante – hem

 

Vaknade lite tidigare än klockan larmet då reskamraten börjar röra på sig. Vid frukosten är stämning något tyst/låg och vissa saknas som sagt var. Vissa har lite mörkare röst men det kanske beror på förkylning!

Det är en ganska kort och snabb frukost då bussen vill komma iväg tidigt. Vägen in till Milano kan vara problemfylld om man har otur.

Försöker nicka till i början på bussresan men de kurviga vägarna bland Liguriens berg underlättar inte. Man far hit och dit i bussen på de krokiga vägarna, men det lugnar till slut ned sig, när bergen övergår till Po-slätten. Nu blir det en mer avkopplande färd.

Hoppas på en för bloggen ointressant beskrivning av hemresan där inget ovanligt händer!

Guiden som är Svensk men bor i Italien berättar om villkoren för att föda barn och ta hand om dem här i italien. Det är mycket deprimerande att höra jämfört hur det är i Sverige. Förstår att många Italienska kvinnor väljer att inte föda barn med det besvär, kostnader och hinder att få ett bra jobb innebär. 50% ger upp och blir hemmafruar. Det föds tydligen allt mindre barn per (ursprunglig) Italiensk familj. Undantaget är de som på senare år invandrat till Italien som föder fler barn per familj.

Det är bara några få köer närmare Milano och vi anländer i god till flygplatsen.

Incheckningen har inte börjat men startar efter en stunds väntan i kön. En dam i sällskapet råkar lyfta upp väskan på invägningen innan
inchecknings-damen sagt till. Det blir en mängd Italienska bannor! Vet inte vad man skall säga? Tror inte världen går under?

Det går snabbt att komma igenom säkerhetskontrollen då det är 0 personer i kö.

På andra sidan finns som vanligt ett stort utbud av allt man behöver? Hittar lite dryck som har ett passande pris.

Nästa aktivitet är väntan…….

Min hatt väcker tydligen uppmärksamhet på flygplatsen enligt reskamraten. Går i egen värld och märker inte av eventuella kommentarer etc.

När sällskapet kommer hem blir det bara en dags vila och sedan resa till Umeå och hälsa på ungdomarna. Tar nog med hatten för att göra sonen glad? Han har alltid gillat när farsan skämmer ut sig!

Det är varmt i avgångshallen och blir ännu varmare när alla får vänta i anslutningsgången till planet. SAS har problem med sin cateringtjänst och det har meddelats att det inte finns något att äta på flyget. Detta gäller även de som förbeställt.

Lyckas knoppa in en kort stund på flyget. Är trött och sliten efter framförallt dålig sömn. Får åtminstone två nätter hemma med kanske bättre sömn.

Flygresan är händelselös och blir något försenat till Arlanda.

Måste nog köpa en lott idag? Min väska kommer ut allra först på bagagebandet. Reskamratens kommer inte långt efter!

Flyter bra i fortsättningen ända fram till bil passagen utanför Märsta. Rusningstid, mycket trafik och två filer som blir till en medför en trafikpropp. Sedan fortsätter det hela vägen hem med långsam trafik.

Anländer hemmet och sällskapet skall återhämta sig en dag innan färden går till Umeå för att hälsa på ungdomarna.

Skall fundera angående denna resa och vad som varit bra och dåligt.
Känner dock redan nu att vandringarna var lite besvärliga på grund av underlaget. De har mestadels också varit lite enahanda/tråkiga. Känner inte igen mig från arrangörens beskrivning av resan.

Maten har varit en besvikelse då vi haft stor förväntan på det Italienska köket. Mängden turister kanske medför att man får lite för pengarna. Är också tveksam ti resa till Italien efter årets två resor.

Så var denna resa slut.