Sörmlandsleden | Nya Stigar

Innehåll

Länk till senaste vandring – Etapp 23 Svalboviken – Hälleforsnäs
Länk till näst senaste vandring – Etapp 13:2 Del 1 Nykvarn – Etapp 13
Länk till näst senaste vandring – Rundslinga Skottvångs gruva
Länk till näst senaste vandring – Etapp 16:1

Nyårslöftet 2015
Vandringsordning etapper
Länkar till rapporter
Upplevelser jag minns
Jämförelse Bergslagsleden och Sörmlandsleden

Nyårslöftet 2015

Nyårsaftonen kombinerat med de ibland ”euforiska” tillstånden, kan innebära ”spontana” nyårslöften. Undertecknad brukar inte utge några dylika, men i år blev det ett som i och för sig mognat fram under 2014. Årets julledighet var ”alldeles för lång” och de kulinariska excesserna kombinerat med låg aktivitetsnivå, initierade olika löften om en mera sund livsstil. Det blev ett dylikt sådant löfte detta år! Vandra hela Sörmlandsleden! Tidsperioden håller dock vandringssällskapet hemligt! Gör detta löfte offentligt för att det brukar svida extra om man bryter detta löfte! Alltid blir man påmind av någon! Vi kanske ses på leden?

Länk till Sörmlandsledens hemsida

Vandringsordning etapper

Nedan visas den kronologiska ordning som lederna vandrats. Detta om vissa referenser i rapporterna skall hänga ihop. Etapper med fler datum innebär att delar av denna har vandrats respektive datum.

Totalt ägnades 48 dagar åt vandrande. Inte hela dagar men antalet.

Tillbaka till start

Länk till rapporter

Etapp	Km	Sträcka	Datum	Datum	Datum
15	11,0	Frediksberg, väg 223 – Skottvångs gruva	02-jan	24-jan	06-apr
15,1	6,0	Läggesta – Långaedet, etapp 15	02-jan
24,1	12,0	Vilsta, Eskilstuna – Hållsta	04-jan
21	11,0	Malmköping – Hagtorp, väg 53	06-jan
16	11,0	Skottvångs gruva – Harsjöhult	10-jan
22,1	1,5	Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen	17-jan
22,2	2,0	Sagostigen – Etapp 22	17-jan
15,2	3,0	Skottvångs gruva – Mellan-Marviken, e15	24-jan
24,2	14,0	Hållsta – Kvarntorp	01-feb	14-feb
27,1	4,0	Stora Djulö – Glysas grav	07-feb
24,3	13,0	Kvarntorp – Svalboviken	22-feb
31	11,0	Åbo – Stavsjö	28-feb
31,1	8,0	Halsbråten, e31 – Skjutgropen, e32	28-feb
22	16,0	Hagtorp, väg 53- Hälleforsnäs	08-mar
23	13,0	Hälleforsnäs – Svalboviken	14-mar
23,1	10,0	Flen – Harpsundsvägen	21-mar
23,2	10,0	Harpsundsvägen – Hälleforsnäs	21-mar
19	13,0	Ånhammar – Henaredalen	28-mar
20	6,0	Henaredalen – Malmköping	28-mar
8	12,0	Brotorp – Östertälje stn	03-apr	13-jul
9	9,0	Östertälje stn – Tvetaberg (via Södertälje)	03-apr
17	6,0	Harsjöhult – Finnsjön	05-apr
18	12,0	Finnsjön – Ånhammar	05-apr
24	17,0	Svalboviken – Lundsjön	11-apr
30	13,0	Djupviksvägen – Åbo	19-apr
25	10,0	Lundsjön – Vallmotorp	03-maj
13	14,5	Yngsviken – Djupviksängen	09-maj	14-maj
13,1	13,0	Gnesta – Etapp 13	09-maj	16-aug
14	8,0	Djupviksängen – Fredriksberg, väg 223	09-maj
12	9,5	Vattgruvan – Yngsviken	14-maj
12,1	5,0	Mölnbo – Etapp 12	14-maj
26	9,0	Vallmotorp – Knorranvägen	16-maj
27	16,0	Knorranvägen – Strångsjövägen	16-maj
10	11,0	Tvetaberg – Järna	23-maj
11	9,0	Järna – Vattgruvan	23-maj
28	11,5	Strångsjövägen – Viggaren	30-maj
29	9,0	Viggaren – Djupviksvägen	30-maj
44	12,0	Sandstugan – Lindbacke	22-jun	20-sep
44,3	15,0	Våtmarken o Femöre, Oxelösund	22-jun
1	8,0	Björkhagen – Skogshyddan	23-jun
2	6,0	Skogshyddan – Alby friluftsgård	23-jun
3	12,0	Alby friluftsgård – Tyresta by	23-jun
32	12,0	Stavsjö – Lövsjöns sydspets	25-jun
32,2	1,5	Kolmårdens djurpark – Lövsjön, e32	25-jun
33	8,0	Lövsjöns sydspets – Brytsebo	25-jun
33,1	4,0	Kvarsebo färja – Brytsebo	25-jun
4	8,5	Tyresta by – Handen (Rudans gård)	27-jun
5	13,0	Handen (Rudans gård) – Paradiset	27-jun
6	12,0	Paradiset – Lida friluftsgård	27-jun	13-jul
46	8,0	Oppeby – Vittenberga	29-jun
46,1	4,0	Skavsta flygplats – Släbro, etapp 46	29-jun
47	6,0	Vittenberga – Svärta kyrka	29-jun
6,1	14,0	Huddinge stn – Hökärr, etapp 6	13-jul
7	7,0	Lida friluftsgård – Brotorp	13-jul
44,1	15,0	Jogersö, Oxelösund – Ryssbergen	15-jul
45,1	16,0	Nyköpinghus – Strandstugeviken	15-jul
34	15,0	Brytsebo – Holmtorp	18-jul
35	12,0	Holmtorp – Nävsjön	18-jul
5,1	9,5	Kvarnängens IP, Nynäshamn – Vansta – Ösmo	25-jul
5,2	15,0	Vansta, Ösmo – Hemfosa	25-jul
36	11,0	Nävsjön – Nävekvarn	01-aug
36,1	9,0	Nävsjön – Gälkhyttan	01-aug
36,2	10,0	Gälhyttan – Fada kvarn	01-aug
56	21,0	Trosa – Tullgarns slott	08-aug
55,1	16,0	Sillekrog – Hungaskogen, etapp 55	09-aug
59	10,0	Skanssundet – Viad	11-aug
60	8,0	Viad – Berga vägskäl	11-aug
61	5,5	Berga vägskäl – Kvarnsjön	11-aug
62	7,0	Kvarnsjön – Svarvaretorp, etapp 7	11-aug
5,3	15,0	Hemfosa – Paradiset	22-aug
50,1	4,0	Frillingmossen, e50 – Sjön Björken, e54	23-aug
51	4,0	Bråfalls såg – Nynäs slott	23-aug
52	7,5	Nynäs slott – Sandviks badplats	23-aug
53,1	8,0	Sandviks badplats – Källviks brygga	23-aug
53	11,0	Sandviks badplats – Karlfors kvarn	30-aug
37	6,5	Nävekvarn – Lilla Uttervik	05-sep
38	6,0	Lilla Uttervik – Västra Kovik	05-sep
39	6,0	Västra Kovik – Dragsviken	05-sep
40	4,5	Dragsviken – Mellsjön	05-sep
41	7,0	Mellsjön – Koppartorp	05-sep
36,3	6,5	Fada kvarn – Bergshammar	20-sep
44,2	4,5	Kungsladugården, etapp 44 – Hållet, etapp 45	20-sep
45	10,0	Lindbacke – Oppeby (via Nyköping)	20-sep
37,1	8,5	Nävekvarn – Kärrgruvorna	11-okt
37,2	8,0	Kärrgruvorna – Koppartorp	11-okt
42	7,0	Koppartorp – Skyrshyttan	11-okt
43	5,0	Skyrshyttan – Sandstugan	11-okt
48	9,0	Svärta kyrka – Holmsjön	31-okt
49	11,0	Holmsjön – Bälinge kyrka	31-okt
50	7,0	Bälinge kyrka – Bråfalls såg	31-okt
57	12,0	Tullgarns slott – Kasholmen, Mörkö	08-nov
58	12,0	Kasholmen, Mörkö – Skanssundet	08-nov
54	7,5	Karlfors kvarn – Gisekvarn	14-nov
55	17,0	Gisekvarn – Trosa	14-nov

Bilder och filmer finns enligt:

Mera bilder
Filmer
Tillbaka till start

Länkar till rapporter

Etapp Länk

5,1

5,2

5,3

6,1

12,1

13,1

13,1

13,2

15,1

15,1

15,2

16,1

22,1

22,2

23,1

23,2

24,1

24,2

24,2

24,3 2015-02-22

27,1

31,1

32,2

33,1

36,1

36,2

36,3

37,1

37,2

44,1

44,2

44,3

45,1

46,1

50,1

53,1

55,1

2015-08-11
Tillbaka till start

Upplevelser jag minns

Etapp 3	Vattenfallet vid Tyresö Flaten
Etapp 5	Långsjön
Etapp 12	De flata berghällarna nära Vattgruvan och den vilda/orörda naturen i naturreservatet närmare Yngsjön
Etapp 13	Udden vid Stora Kvarnsjön
Etapp 14	Utsikterna över sjön Klämmingen
Etapp 17	Abborr- och Trullsjön
Etapp 19	Ösjön
Etapp 23	Sjöarna med is – Fyr- och Mögsjön
Etapp 24	Ankomsten till sjön Tryningen i motljus
Etapp 25	En etapp som jag trodde bara var ”transport” men erbjöd vackra sjöar och ett ”utställningshem”.
Etapp 28	Tran-/Gäss ”fight” vid Hönstorpssjön
Etapp 29	En iller/utter/mård/bäver stod mitt på bron vid bäckövergången söder Långmossen. Boholm och Fagerön.
Etapp 31:1	Spången/Bron över Tranmossen
Etapp 32	Sjön Skiren. Räven på Nunnebanan. Spången i mossen söder Skelnasjön
Etapp 34	Fjällmossen
Etapp 35	Fin vy storskogen nära Svartsjön. Det blev en fin bild med kameran också.
Etapp 36:1	Mossen vid övergången söder Skogsby
Etapp 36:2	Utsikten vid dammarna. Fint motljus vid Pilhyttedammen. Som en Monet-tavla.
Etapp 39	Stämningsfull vy över Bråviken
Etapp 44:1	Korparna som cirkulerade norr Stora Bene
Etapp 44:3	Brannäs våtmark och Femöre huvud med minnen från Kustartilleriet
Etapp 50:1	Starten på etappen blev en stämmningsfull upplevelse på morgonen. Vacker mosse och sjö.
Etapp 53	Berghällarna
Etapp 54	Sjön Björken
Etapp 56	Fornborgshöjden på Furholmen
Etapp 58	Vacker höstbild på vandringskamraterna nära Skanssund
Etapp 62	Storskogen Husby Hammare

Tillbaka till start

Jämförelse Bergslagsleden och Sörmlandsleden

	Bergslagsleden	Sörmlandsleden	Kommentar
Huvudman	Region Örebro län	Föreningen Sörmlandsleden
Finanisärer	Skattemedel?	Privata företag, medlemmar, kommuner, landsting och länsstyrelser
Total längd	278 km. Andra leder finns i anslutning	Huvudled 60 mil, Anslutningsleder 29 mil, rundslingor tillkommer	Officiellt har runt 60 gått Sörmlandsledens alla huvudetapper och fler än 1000 har gått hela Bergslagsleden.(År 2017)
Underhåll	Underhållet sköts av ideella föreningar. Ledens status varierar avseende märkning och spänger. Leden ger totalt ett intryck av att ha visst eftersatt underhåll. Några etapper har mycket gott underhåll.	Underhållet sköts av medlemmar i föreningen. Underhållet varierar och är eftersatt på några etapper. Några etapper erbjuder imponerande konstruktioner och underhåll, beroende på mycket ambitösa etapp-ansvariga.	Vilken organisationsform är bäst för att sköta underhåll av leden? Det kanske kan vara en större utmaning för ideella föreningar vars huvudverksamhet är något annat. T.ex. en idrottsförening. Föreningen Sörmlandsledens enda uppgift är leden.
Naturupplevelse	Större andel vildmark och icke bebyggelsenära vandring. Färre transportsträckor. Stor andel vandring i skog och kulturmark.	Flera transportsträckor och bebyggelsenära vandring. Vandring i skog och kulturmark.
Etappblad	Gratis etapp-karta och etapp informationsblad. Mycket bra information på ettapbladen. All information tillgänglig via Web/Mobil app.	Medlemskap krävs för att få tillgång till etappkarta. Inga Etapp-blad med beskrivning av sevärdheter. Viss information tillgänglig på Web.
Tillgänglighet	Samtliga etapper, start och slut, kan nås med bil. Kollektivtrafik till fåtal etapper.	Etapper slutar ibland mitt inne i en skog och kan ej nås med bil etc. Kollektivtrafik till fåtal etapper.
Kupering	Flera större kuperingar finns på vissa etapper	Inga större kuperingar men viss ansträngning på några etapper	Upplevde Bergslagaleden som totalt mer ansträngande. Sörmlandsleden var dock 92 mil jämfört 28 mil Bergslagsleden. Har använt sportklocka för att mäta stigningar.
Etapper	Flera längre runt 2 mil. De flesta något mer ansträngande än Sörmlandsledens etapper. Etappernas längd varierade beroende på Etapp-skylt, Etapp-blad och info på Web. För det mesta var etapperna aningen längre än angivet på web. Se sammanställning i blogg.	Varierande längd mesta runt 5 – 15 km. Några få etapper är ansträngande. Ett flertal etapper upplevdes kortare än vad som är angivet på web. Etappernas startposition angivet med GPS adress på web.	Har använt sportklocka för att mäta längd och stigningar.
Övernattningar	1 skärmskydd minst per etapp. Vissa etapper erbjuder övernattning inomhus	Många, men inte alla etapper har skärmskydd. Ett eller två skärmskydd per etapp. Vissa etapper erbjuder övernattningar inomhus
Proviantering	Vatten finns i form av källor och kranar. Få ställen för att handla i affärer. Leden passerar restauranger/cafeer på några ställen.	Vatten finns i form av källor och kranar. Leden passerar affärer på vissa etapper. Leden passerar restauranger/cafeer på några ställen.
Websida	Bra Web och aktiv redaktör. Bra information på webben. Leden är aktiv på sociala medier.	Viss information om etapperna på Web. Måttligt aktiv web-redaktion.	Någon bugg på Bergslagsledens web
Facebook grupp	Lite aktivitet. Bergslagsledens vänner finns också som Facebookgrupp men Bergslagsleden är inte ansvarig för denna. Den sistnämnda har ännu mindre aktivitet.	Många aktiva. Föreningen Sörmlandsleden är inte ansvarig för Facebook gruppen.
Promotion	Flera promotionaktiviteter förekommer. Aktiv web-redaktion.	Promotion förekommer som deltagande på mässor och lokala event. Blygsam promotion via nätet.
Telefon app	Finns med mycket innehåll. Upplever någon bugg.	Finns ej	Buggarna noteras vid användning av en Samsung telefon.
MTB	Separata MTB leder finns. MTB cyklister använder även vandringsleden – helt eller delvis.	MTB cyklister nyttjar vandringsleden
Utmärkelser för vandrare som genomfört hela leden (huvudleden)	Orange äventyr, ledpass365 och diplom	Diplom
Svar vid kontakt med ledens representanter	Svar på flesta frågor och synpunkter	Svag återkoppling

Tillbaka till start

Etapp – 1 2 3 – 23 juni 2015 – Björkhagen – Tyresta by

Dags för nästa vandring och dagens beslut blir att vandra etapp 1 – 3.
Avfärden blir sen då ett antal ärenden måste genomföras på förmiddagen. Har
träningsvärk i hela kroppen efter söndagens vandring i Oxelösund och
styrketräning på Friskis och Svettis måndag kväll. Som tidigare nämnts,
tappar man mycket styrka och kondition efter uppehåll i motionerandet.
Bilkörningen flyter bra förutom lite köer genom södra länken där det går
lite trögt. Har hjälp av bilens GPS för att hitta till björkhagen. Trots
detta så blir det osäkert på slutet vart leden börjar. Denna del av
Stockholm känns lite äldre och miljön lite genuinare på något sätt. Ser inga
skyltar som visar på var leden börjar men kommer rätt efter att läst etapp
kartan. Vandringen är rena ”motorvägen” i början men trots det fina
underlaget, så går vandringen trögt då musklerna ömmar. Området är
fantastiskt ordnat för de som vill motionera. Fina stigar i olika underlag,
beroende på hur man vill vandra eller springa.

Många spår är upplysta vilket är perfekt för de långa mörka månaderna. Ser
också olika orienteringskontroller skymta inne i skogen. Kan tänka att det
också blir välordnade skidspår på vintern.

Området är varierande med granar
och mycket ek. Kanske därifrån det kommer uttrycket ”Eken-snack”? Här finns
också en golfbana för de som vill ha den sortens motion.

Inser igen att
rutinerna för vandring har rubbats. Batteriet i filmkameran är inte laddat
och gjorde samma misstag i söndags då träningsklockan inte var laddad. Tänk
vad man glömmer när rutiner rubbas.

”Motorvägen” fortsätter till golfbanans
klubbstuga, som ligger fint med utsikt över Söderbysjön. En bit efter stugan
kommer den första backen uppför och stönar när den sakta forceras. Efter
backen viker leden in på mera skogliga stigar. Det märks att leden är
flitigt använd då mycket sten och rötter kommer i dagen. Det är också mycket
geggigt på stigarna då dessa används av både vandrare och cyklister.

Farten
minskar på dessa stigar och stegen blir lite mer tröga och osäkra. Passerar
den berömda övergången vid Spången.

Har sett bilder på denna anläggning
många gånger, då Sörmlandsledens Facebook grupp ofta publicerar denna. Det
är en rejäl anläggning

Minnen från förr kommer fram då undertecknad i början på 1980-talet arbetade
som konsult på Atlas Copco i Sickla. Bodde kvar i veckorna i en lägenhet i
Tallkrogen. Efter jobbet så åkte undertecknad upp till Hellasgården och sprang
sedan timmar i dessa skogar. Det blev mycket bra träning. Måste också berätta
om en lite ”omskakande” händelse i samband med att undertecknad sprang
milspåret vid Hellasgården. Det var sommar och spåret passerar rakt genom en
badstrand vid Källtorpssjön. Det aktuella badet var fullt med badgäster när
undertecknad passerade. I början av 80-talet hade kvinnorna som ett led i sin
ambition att på olika sätt hävda sin grupp, börjat kasta bikini-överdelen.
Denna nymodighet hade ännu inte etablerat sig på ”landet”, där undertecknad
bor, varför undertecknad var lite oskyldigt omedveten om detta nya påfund.
Upptäckten angående denna nymodighet blev ganska omtumlande, då undertecknad
som brukar ha tankarna på annat håll vid löpträningar, upptäcker att plötsligt
vara omgiven av fagra kvinnor och alla med bara bröst! Undertecknad var vid
denna tid ung och brukade därmed uppskatta kvinnlig fägring och därför blev
den normalt väldigt välkoordinerade löptekniken istället stel och viss
kraftansträngning krävdes för att hålla blicken fokuserad framåt och andas
”normalt”. Detta var både en angenäm och lite ”ansträngande” upplevelse som
tål att skrattas åt i efterhand. Resten av milspåret genomfördes vid detta
tillfälle, utan några ytterligare ”allvarligare” incidenter. Ler lite åt dessa
minnen när skylten som pekar mot Hellasgården passeras. Mycket geggigt på
leden ner till Ältavägen. På andra sidan vägen så växlar terrängen till mera
sandås-liknande terräng. Ovanför Sandasjön rinner det ut en källa från
grusåsen. Vattnet ser friskt ut.

Fin utsikt över sjön.

På andra sidan har ett indiantält slagits upp. Eller är det något annat? Såg
inga indianer i alla fall.

Efter sjön bär det uppför mot nästa sjö Strålsjön. På vägen ner mot sjön
kommer tre grabbar i motsatt riktning. De verkar vara i nedre 20-års ålder. De
ser så skyldiga och ertappade ut vid mötet. Har ingen aning om varför men det
kanske är så ungdomar är nuförtiden? Badplatsen och sjön ser trevlig ut även
om det inte är någon som badar idag. Juni har inte erbjudit några dagar med
badväder hittills.

Sista biten till Skogshyddan går genom mest ungskog. Nu är etapp 1 avklarad.

Fortsätter raskt vidare på etapp 2. Etappen är ganska enformig och inte så
mycket att se förrän våtmarken söder Öringe.

Ett trevligt område att promenera i och titta på fågellivet.

Nu börjar det duggregna och solen har försvunnit. Osäker om regnjackan skall
på och avvaktar. Vid Ålstorp finns ingen återvändo utan det börjar bli kyligt
och duggregnet ökar. Vandringsjackan tas på. Träffar på några unga tjejer från
estetiska linjen enligt deras T-shirt. De ser så bohemiska ut som man
(förutfattat) föreställer sig estetiska människor?! Når målet för etapp 2 och
konstaterar att denna etapp inte gav så många intryck.

Etapp 3 blir jobbigare avseende kupering och underlag. Kroppen har värkt hela
tiden och det blir inte lättare i de första backarna på etapp 3. Leden
snirklar i bergen kring sjön Tyresö Flaten. Träffar på en matte med några fina
hundar. Måste ta några bilder på dessa.

Mellan sjön Tyresö Flaten och Albysjön finns ett fint område med broar,
vattenfall och en å. Mycket vackert område.

Kupering, rötter och lera fortsätter till vägen söder om Tyresö Flaten.
Kilometrarna känns långa när det är en sådan här vandringsled. På något
konstigt sätt verkar kroppen kommit in i någon slags trance. Värken har
försvunnit och benen går liksom av sig själv men dock inte i så rask takt. En
viss lättnad att få gå utefter skogsvägen söder om sjön. Passerar ett stort
träd vars tjocka stam har tidigare blockerat leden. Nu har något gått loss med
en motorsåg och skapat en passage. Den borttagna stumpen har omvandlats till
en stol att vila sig på.

Många delar av denna etapp innehåller trätrappor för att underlätta upp- och
nedpassager. Etappen måste ha en mycket ambitiös etapp ansvarig. Borrar ner
huvudet och traskar vidare bland rötter, backar och lera. Är inne i andra
tankar och inser att plötsligt tar leden slut mitt ute i ett kärr? Tittar
omkring men ser inga ledmarkeringar. Är inte på humör att gå fel, men måste gå
tillbaks för att hitta senaste ledmarkering. Har inte märkt att leden skulle
ha svängt av vid något tidigare tillfälle. De senaste minuternas stig har
varit bra men smalnade och tog plötsligt slut. Går tillbaks ca 300 meter och
ser att en kurva har missats. Leden viker ner till höger men fortsatte rakt
framåt. Är som sagt inte i form att gå fel. Återstående vandring innehåller
också omväxlande berghällar förutom tidigare nämnda underlag. Även om det är
öppna berghällar så går det hela tiden upp och ner. Öster Högdalen har någon
varit kreativ och byggt något slags murliknande konstverk uppe på en höjd. Det
tog på krafterna att komma upp dit.

I mossarna finns det också rejäla spänger som i vissa fall är riktigt långa.
Flitig etapp ansvarig! Når Årsjön som är en riktig höjdare och erbjuder vackra
vyer och fina rastplatser. Mycket trevligt ställe att vistas vid.

Regnet håller sakta på att upphöra så att kameran kan användas lite mer
flitigt. Fortsatta berghällar till Bylsjön. Har under etappen sett skyltar som
visat avståndet till Tyresta by. Tycker att kilometrarna känns mycket långa
idag. Når Bylsjön och ser en skylt som säger 2,9 km till Tyresta by. Hoppet
börjar tändas att etappmålet kan nås utan att färdtjänst måste tillkallas. Får
lite extra energi då leden mot målet går utefter en vandrings ”motorväg”.
Leden är en grusad och jämn stig. Får lite inspiration av denna upptäckt och
farten ökar en stund men avtar igen, då kilometrarna åter börjar kännas mycket
långa.

Mentalt känns det som en evighet att ta sig fram de sista kilometrarna. Når
till slut en hage med kossor, som indikerar att civilisationen är nära.
Anländer till caféet vid Tyresta by med bänkar för utomhusfika. Tyvärr är
vädret dystert och timman lite sen (19:30) varför det är tomt vid
anläggningen. Staplar de sista stegen förbi etappskylten och vidare till den
allmänna parkeringen.

Nu är Stockholms ”innerstads” vandringarna avklarade! Etappen skulle
sammanlagt vara 26 km men de båda mätutrustningar som medfördes, visar på 28
respektive 29 km. Normalt brukar de visa kortare sträckor än angivna, men idag
är det tvärtom. Undrar vilket som är rätt? Värken i kroppen har som sagt
försvunnit men proceduren att ta sig in i bilen skulle kunna vara en
fantastisk film, att visa i ett program som t.ex. Roligaste hemvideon. Det tog
en stund att vika ihop kroppen och komma tillrätta i förarstolen. Uj, uj ,uj
vad kroppen är stel och vilken fantastisk underhållning detta skådespel skulle
erbjudit! Är en aning nedkyld varför det sätter på värmen i bilen och
stolsryggen. Det blir några felkörningar i Handen innan rätt väg via Södertörn
och upp till Södertälje kan hittas. På motorvägen så är det bara sätta på
farthållaren och koppla av. Det var inga problem att somna denna kväll. Oj vad
kropparna värkte denna natt! Nästa dags uppstigning innebar också en viss
procedur. På torsdag blir det vandring igen om vädret tillåter. Efter denna
etapp är 386 km genomförd vandring och ”endast” 527 km återstår! Lite kuriosa
från vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.592 – Total höjdstigning – 551 –
Total tid – 5,41 tim – Medelpuls – 136
Tillbaka till start

Etapp – 4 5 6 (halva) – 27 juni 2015 – Tyresta by – Pålmalmsvägen

Idag blir det en längre bilfärd till dagens vandring. Tänker starta i Tyresta
by och avsluta där etapp 6:1 ansluter till etapp 6. Tyvärr går det inte att
parkera bilen där då den väg som sällskapet valde har en vägbom. Planen får
göras om och bilen får ställas vid Pålmalmsvägen där etapp 6 korsar. Det blir
ytterligare 3 (onödiga) kilometer. Startar vid Tyresta och det droppar in
andra vandrare samtidigt, som skall ta en tur i nationalparken.

Där leden går in i skogen rinner en livlig bäck. Märks att det varit mycket
regn då bäckarna är så ystra mitt i sommaren.

Etappen erbjuder inte så mycket sevärdheter utan det är mest skog i olika
format, gammal, ungskog och hyggen. Leden är geggig efter allt regnande. Enda
bestående intryck är koltrastarnas drillade inne i skogen. Strax innan
ridhuset dyker det upp en konstig skylt. Finns det någon förklaring?

Vid ridhuset söder Brandbergen så finns det ett så kallat Geocaching travel
bug hotell. Loggar besöket och tar men några TBs som får sig en tripp till
sommarens semestermål. Efter att landsvägen korsas blir det mycket lättvandrat
med några få undantag. Efter att motorvägen korsats via en vägtunnel så kommer
en dam springande med en pudel. Ser lite festligt ut och vet inte hur
intresserad pudeln är att springa? Vid Slätmossen i Handen finns längor med
radhus och med trädgården i söderlägen mot leden. Många har riktigt smakfulla
trädgårdar. Några har också skapat olika terrasser i sluttningen med stenmurar
till hjälp och som är mycket smakfulla. Möter igen damen med pudeln som måste
stå och göra på stället spring, medan pudeln nosar och planerar för något
slags ”ärende”. Ser lite skojigt ut. Korsar centrumvägen i Handen och är lite
osäker vart markeringarna visar. Kommer rätt efter viss tvekan. Funderar på
att köpa en dricka vid bensinmacken, men tvekar då det verkar vara mycket folk
där just nu. Kommer senare att ångra beslutet. Har bara en liten flaska med
vatten idag, då alla stora pant-flaskor hamnade i återvinningen igår. Idag är
det första dagen med värme och kroppen svettas mer än tidigare. Passerar en
trädgård med en intressant bil.

Bron över järnvägen är smakfullt byggd. Fin arkitektur.

Når etappskylten och senare Rudans fritidsområde som är riktigt vackert.
Väcker en viss förundrad då filmkameran är placerad på huvudet.

Väldig vacker passage vid nedre Rudasjön. Härifrån blir det ganska tråkig och
jobbig vandring ända ner till öster om Öran sjön. Passerar en flytande spång
som gungar rejält när den används. Kärret bredvid ser inte inbjudande ut att
ramla i.

Får några fina vyer över Öran sjön. Efter sankmarken söder om sjön blir det
lättvandrat i några kilometer. Nära Svartsjön blir det lite ojämnare med
rötter och stenar, men detta kompenseras mer än väl av de fina vyerna i det
området. Området är populärt och många barnfamiljer och vandrare observeras.

Vid upplysningsskylten bredvid Långsjön står fyra unga damer och studerar
denna intensivt. Frågar om det går bra med dagens vandring. Damerna är på väg
i motsatt riktning mot Handen och uttrycker att de är osäkra på vägen och
frågar efter lite upplysningar om leden. Visar på den egna kartan och ger lite
råd om vissa passager. Inser att det finns en viss osäkerhet i gruppen och
beslutar att ge dem kartan för att skapa lite extra trygghet. Damerna tar emot
kartan lite blygsamt men tacksamt. Räknar kallt medan hitta resten av den egna
vandringen. Får äta upp detta vid ett tillfälle senare! Så går det när man
skall göra sig till för unga damer! Norr om Trehörning sjön blir det en kort
matpaus. Det sista av dagens alldeles för lite vatten konsumeras.

Vandrar vidare mot Paradiset och det är en ganska lätt vandring. Känns mer och
mer i benen även om kroppen är betydligt piggare än vid tidigare vandringar
efter uppehållet på grund av resa och sjukdom.

Vid Paradiset blir det en uppförsbacke direkt och sedan vandring utefter en
höjdrygg. Passerar anslutning etapp 5:3. Funderar att som utmaning gå ända
från Nynäshamn till Paradiset. Får se om det kommer att bli av. Öster om Ådran
blir det en rejäl brant backe nedför. Passerar en barnfamilj några hundra
meter senare. Pojken i familjen frågar sina föräldrar varför de släpper förbi
vandringssällskapet! Barnen har lite annan logik.

Pojken får sin ”revansch” en stund senare och undertecknads ”fjollande” för
unga damer får en knäpp på näsan! Leden går en bit (kort) på grusvägen vid
Slåboda hundpensionat. Sällskapet missar när leden viker in i skogen och
fortsätter grusvägen. Inser efter en stund att det var länge sedan som det
syntes några orange markeringar. Vänder tillbaks och får se barnfamiljen som
svänger in på leden vid rätt ställe. Gör en ”pudel” när barnfamiljen passeras
vid andra tillfället. Ganska lätt vandring ner till Kärrsjön. Sjön ligger
vackert och ett annat vandringssällskap har slagit sig ner vid rastplatser.
Nickar kort och ilar vidare.

Ännu en konstig skylt på ett träd vid sjön. Någon som förstår?

Från sjön blir resten av vandringen mycket tråkig utefter grusvägar och
intetsägande terräng. Vandringkamraten får en rejäl energi-boost eller är
uttråkad av omgivningen. Hon fullkomligt sprintar iväg utefter grusvägen,
nordväst sjön. Har fullt upp att hålla jämna steg och normalt brukar det vara
undertecknad som får anpassa farten för vandringkamraten. Blir rejält trött
att hålla detta tempo men lyckas hänga med fram till etapptavlan 6:1.

Här blir det en kort ”teknisk” paus. Tänker att nu gick nog vandringskamraten
in i väggen, men efter detta stopp blir det ännu värre. Måste något generat
släppa i väg den euforiska damen och avståndet mellan, ökar hela tiden. Har
helt enkelt inte krafter att hålla samma tempo. Vägen är tråkig också och vill
aldrig ta slut. Vet också att detta är ”död” vandring som måste genomföras en
gång till när starten blir i Huddinge och målet blir väster Vårsta. Når till
slut bilen och en långtradarchaufför tittar nyfiket på sällskapet och de
gymnastiska övningar som måste till för att komma in i bilen. Färden hem går
via Rosenhill, ett mycket populärt café, främst för motorcyklister och är som
vanligt fullt av gäster. Det är soligt väder idag och många motorcyklister är
ute på vägarna här i Södertörn. Många varningsskyltar finns också utefter
vägarna som meddelar att vara försiktig i trafiken, då det förekommer många
MC-olyckor här! Når Eskilstuna och det blir snabbmat från Burger King! Det
första som konsumeras är läsken. Den är nästan slut innan sällskapet är på
motorvägen igen. Känns i benen efter dagens vandring, men inte alls lika illa
som tidigare. Dagens vandring blev 30 kilometer så får väl vara nöjd förutom
den tråkiga biten som måste vandras igen. Blir en lugn kväll som avslutning.
Lite kuriosa från kvällen. Två fästingar var tvugna att avlägsnas på
undertecknad. En i knävecket och en där ryggen byter namn. Fästingar hittar
mjukdelarna. Vandringskamraten kunde inte varva ner och somna efter dagens
”sprint-lopp”. Efter denna etapp är 433 km genomförd vandring och ”endast” 480
km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.674 –
Total höjdstigning – 541 – Total tid – 6,16 tim – Medelpuls – 133
Tillbaka till start

Etapp – 5:1 5:2 – 25 juli 2015 – Hemfosa – Nynäshamn

Vandring Sörmlandsleden 25 juli Etapper – 5:2 och 5:1 – Hemfosa – Nynäshamn

Litar återigen på SMHIs prognoser. Det skall inte börja regna förrän 17:00
idag enligt prognosen, varför det skall gå att hinna med dagens vandring innan
regnet kommer. En av Sveriges ”seriösa” kvällstidningar, har med feta rubriker
varnat för att Sverige kommer att drabbas av det ”Tyska regnovädret” denna
helg. Visste inte att man kan skapa regnoväder i Tyskland och att även
exportera dessa? Vilka fjantar som sätter rubrikerna! Har länge funderat på
att som fysisk utmaning, gå hela vägen från Nynäshamn till Paradiset. Detta
skulle innebära en 40 km vandring på en dag. Det skulle nog kunna gå, men det
skulle samtidigt innebära lite slit och kanske den sista milen inte blir så
njutningsfull. Det blir nog bara att borra ned huvudet och vandra. Vill ha
längre vandringar för att minska bilåkandet till de mera avlägsna etapperna
för vandringssällskapet. Beslutet blir till slut att inte göra nämnda
maraton-vandring, utan det blir ”bara” 24,5 km vandring och etappen 5:3 får
pusslas ihop med en annan etapp, för att få lite längre vandring vid annat
tillfälle. Det blir en senare fråga. Vid Södertälje är det broöppning. Det är
nog första gången som sällskapet råkar ut för detta. Blir lite konfunderad att
broarna skall öppnas så lång i förväg. Är alltid fascinerad av den gamla
järnvägsbron med fyra pelare som lyfter bron helt synkroniserat. Undrar hur
vanlig denna typ av konstruktion är? Det dröjer ca 15 minuter innan ett fartyg
passerar. Svänger av direkt efter bron mot Nynäshamn och slipper den
tillfälliga stockning som stoppet medfört. Hemfosa verkar vara en liten ort
och vägen dit känns verkligen lantlig. Ser att trots litenheten så har orten
en pendeltågstation! Når etapp-starten efter några kilometer ”lantlig”
bilkörning. Solen skiner, temperaturen är lagom, det är lugnt och skall nog
bli en bra dag för vandring. Första biten av etappen går på vägen och sedan
upp på en av Södertörns höjder. Gör en reflektion direkt och om undertecknad
helt har missförstått enligt nedan, syftet med tomt-avgränsningen, så blir det
att göra en pudel! Som fastighetsägare vill man naturligtvis inte att ”kreti
och pleti” skall vandra omkring på aktuell fastighet. Man sätter upp stängsel,
häckar, skyltar, etc. för att markera fastighetsgränser. Passerar några
fastigheter och med reservation att det är något som missförståtts så tycker
undertecknad att det blir lite larvigt. Leden verkar gå intill en
fastighet(er) och det har satts upp snören för att markera att på andra sidan
äga inga obehöriga tillträde. Kan inte på något sätt föreställa att en
vandrare skulle ha behov av att avvika från leden och inkräkta på aktuella
fastigheter. Bredvid leden är det en brant sluttning och det finns ingen som
helst utsikt att eventuellt beundras. Skulle någon ha onda avsikter så kommer
detta snöre inte att medföra några som helst hinder. Tycker att
fastighetsägarna istället för investering i onödiga snören, skall spara sina
pengar för betalning, av de säkert ansenliga räntor för lån som finansierar
dessa fastigheter. Tycker det blir lite larvigt att helt onödigt göra denna
markering. Men, som sagt, undertecknad kan ha helt missuppfattat situationen!
Första delen är lite vresig Södertörns-terräng. Det är höjder som skall
forceras, Igenväxta hyggen och mycket gegga efter sommarens frekventa regn.
Ser inga spår av cyklister och antar därmed att till och med dessa anser denna
del av etappen vara lite ansträngande. Mer cykelspår och därtill tillhörande
sönderkörning kommer senare. Skogen känns ganska vild även om den har
”tuktats” genom skogsavverkningar.

Den lite mer utmanande vandringen pågår till söder om sjön Tärnan.

Från södra änden och framåt blir det ganska behaglig vandring resten av denna
etapp. Det blir dock några ytterligare stigningar och
sönderkörda/söndervandrade områden som är mycket geggiga. Passerar den lilla
orten Segersäng som också har en pendeltågsstation! Ser en ganska fin
fastighet som har ett fint läge i sluttningen.

Det har varit omväxlande väg vandring och ganska fasta stigar. Några geggiga
avsnitt har förekommit. Når sjön Muskan och det erbjuds en fast och OK stig på
östra sidan av sjön. Möter ett ungt par som är ute och går och romantiken
verkar vibrera i luften!

Nästa möte blir med en dam som verkar ha som uppdrag att jogga runt sjön. Hon
har utrustat sig med två ”Camel-backs”. Dessa har applicerats på hennes
framsida och undertecknad reflekterar hur dessa hålls stadiga och om det är
bekvämt, då damer är lite annorlunda anatomiskt utrustade i brösthöjd.
Intressant lösning jämfört med undertecknad som har en ”Camel-back” i
ryggsäcken. Sprang långa löppass för ett antal år sedan och för undertecknad
var en ryggsäck bekvämast för att frakta vatten. Ser en skylt att sit-ups
anbefalles. Det är kanske bäst att följa de anvisningar som skyltar anger och
fixar lätt tio sit-ups.

Känner lukten av att någon grillar. Förstår att det är någon som rastar lite
längre fram och vindarna sprider den mycket behagliga lukten. Når grillplatsen
och ser att det grillande sällskapet har tre något respektingivande hundar.
Dessa strövar fritt och får korn på undertecknad, men ägarna lyckades få stopp
på dessa, innan de testar om undertecknad duger som eftermiddags ”snacks”.
Hundarna är säkert jättesnälla men vill inte prova att klappa dessa! Den fasta
stigen blir mer geggig när leden viker av från strandkanten. Det är många som
nyttjar denna. Möter lite fler vandrare som troligen tar en tur runt sjön med
eller utan hundar. Vid syd ändan av sjön vill man anlägga en fiskväg så att
man kan få lite havsöringar i sjön?

Vore trevligt att fiska en öring och sedan grilla den, vid någon av de fina
rastplatser som finns utefter sjön.

Ser en fin rastplats strax efter bron.

Något senare anbefaller en skylt 10 armhävningar. Orkar bara 8. Undrar om man
får böter?

Nära Ösmo finns en lämplig plattform för de som vill festa loss lite (Flytväst
obligatoriskt). De kan inte göra så mycket skada på denna plattform. Dock
brukar det höras bra över sjöar på kvällarna?

Det blir en bit stadsvandring i metropolen Ösmo. Inte mycket att se, men har
ett minne från 1980. Sprang andra sträckan i Tiomila då tävlingen gick i denna
trakt. Har minne av att det var kuperat på Södertörn. Viker av från det
bebyggda och det blir vandring utefter en sluttning fram till etapp-målet som
ligger vid stora vägen söder Ösmo.

] Vinden har mojnat och myggorna börjar bli aggressiva. Får spilla mycket
kraft på mygg-viftande. Nästa etapp – 5.1 fortsätter genom blandad skog.
Mestadels enkel vandring, men några undantag där det är geggigt. Passerar
vägen vid Åbylöt och två unga flickor rider på asfaltsvägen. De hälsar så
glatt! Alltid något sade han som såg Åmål! Liknande vandring fram till Älby.
Sista biten så har en skogsmaskin korsat och delvis följt leden. Det blir
stora märken i naturen efter denna. Precis innan grusvägen vid Älby så håller
undertecknad på att gå ner sig i ”kvicksand”. Det hade nog blivit ett rejält
dopp om det sanka i mitten av skogsvägen inte upptäckts i tid. Några bilar
står parkerade och det är säkert bär- eller svampplockare som är ute. Det
finns gott om denna vara denna sommar. Ser återigen en buske med röda vackra
bär. Tror inte man skall äta dessa.

Det blir en bit vägvandring innan leden går in i ett område med höjder mellan
Älby och Björsta. Det blir en fikapaus på höjden väster Kummelgärde.

Ser rester av en orienterings-kontroll ställning. Den har nog använts för ett
antal år sedan.

Ser en intressant sten som ser lite ”hotfull” ut där den ligger fritt i en
sluttning. Lugnas av devisen att ”På rullande sten växer ingen mossa”.

Vägvandring igen och passerar ett fält där det bl.a. växer ärtor.
Vandringskollegan smakar på ärtorna som är mogna. Det verkar vara någon slags
hantverks-försäljning i området och en del bilar passerar. En dam stannar sin
bil och frågar nyfiket om sällskapet har vandrat från Ösmo. Meddelar att
starten varit vid Hemfosa varav hon blir alldeles paff. Vi har lite olika
referensramar. Lite intetsägande skogsvandring fram till nästa grusväg. Från
denna väg går det sedan stadigt uppåt till toppen på en större höjd. På höjden
finns någon form av mast placerad. Sluttningen nedför följer vad som en gång
troligen varit någon form av transportväg upp till masten. Ser krossat glas på
nedvägen och det liknar bilglas. Någon har kört en stulen? bil uppför den
primitiva vägen och krossat rutan? Når Fjättersjön som erbjuder några fina
rastplatser. Ett mycket svagt duggregn kommer i samband med vandringen utefter
sjön. Det är så lite så inga regnjackor behöver tas på.

Enligt SMHI ska regnet börja 17:00 i denna trakt och det är några timmar till
dess. Duggandet slutar också snabbt. Sista biten går efter motionsspår och kan
raskt klaras av. I sluttningen ned till slutmålet sitter en äldre man och
plockar blåbär. Han ser nöjd ut. Når slutmålet där en rejäl skylt upplyser att
Sörmlandsleden börjar här.

Har lite minnen från Nynäshamn. En gång i tiden så fanns det ett företag –
Teli Industrier och undertecknad arbetade där 1979 som IT-konsult. Nynäshamn
var inte en ”livlig” ort och det blev ganska lugnt på kvällarna i staden efter
att affärerna hade stängt! Det enda? Som fanns att göra för undertecknad som
veckopendlade, var att träna på kvällarna. Det blev mycket tid till detta! Det
är rejält kuperat runtom Nynäshamn, så det blev mycket träning i backar. I
Nynäshamn fanns/finns ett raffinaderi och under denna tid spreds en mycket
otrevlig lukt över staden. Men som han sade som bodde i en stad med cellulosa
fabriker – ”Det luktar pengar!” Det var dock inte trevligt att springa i den
lukten. Trots lukten fick undertecknad en enormt bra formtopp under vårens
tävlingar detta år. Man skall bo på tråkiga ställen för att få bra fysisk
form? Fick samma erfarenhet i Finspång något år senare! Startar bilfärden
hemåt via Södertälje. Reflekterar att världsmetropolen Hemfosa måste besökas
en sista gång för att klara av Etapp 5:3. Något att se fram emot? Regnet –
Made in Germany – börjar mellan Södertälje och Nykvarn. Heja SMHI – Bra
prognos igen! Slapp vandra i regnet! Efter denna vandring är 578,5 km
genomförd vandring och ”endast” 334,5 km återstår! Lite kuriosa från
vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.325 – Total höjdstigning – 298 – Total
tid – 5,03 tim – Medelpuls – 122 – Väder 17 grader sol/moln vind 5 km/h N
Tillbaka till start

Etapp – 5:3 – 22 augusti 2015 – Ådran – Hemfosa

Orientering Hellas Ö8 och vandring Sörmlandsleden 2015-08-22 Etapp 5.3
Ådran – Hemfosa

Dagen innebär en kombination av orienteringstävling och därefter vandring. Det
passar mycket bra då starten för vandringen ligger bara någon kilometer från
tävlingen som anordnas vid Sadelmakartorp. När Etapp 5.3 är genomförd så är
alla etapper öster Södertälje färdigvandrade (för denna gång). Dagen är solig
och varm även om morgonen är lite sval. Anländer mycket tidigt till tävlingen
och får vänta. Till slut bär det iväg till starten utefter vägen till Ådran.
Den är inte underhållen det senaste decenniet! Stora gropar överallt. Starten
är precis på Sörmlandsleden väster om hunddagiset. Hundarna kommer att få det
jobbigt idag, att ”hälsa” hundratals tävlande välkomna! Terräng och karta är
utslagsgivande. Krafterna tar slut när undertecknad forcerar den branta backen
söder Ådran och upp på Hanveden. Gör ett trötthetsmisstag och kommer norr om
kontroll 4. Stånkar sakta vidare och inga större misstag förrän till kontroll
7. Missar ett stigkors och springer en rejäl omväg. Anländer till slut mycket
sliten till målet. Resultatet är inget att skriva hem om.

Något fundersam om att orka med vandringen, men när man ändå är här så är det
lika bra att göra ett försök. Skumpar fram med bilen till starten vid Ådran.

Klarar alla gropar utan att något på bilen går sönder. Vandringskamraten kör
sedan vägen över Västerhaninge till Hemfosa och nöjer sig med blåbärsplockning
efter dagens tävlande. Kort vandring från Ådran till starten för dagens
vandring. Kroppen är rejält seg. En hel del små stigningar de första
kilometrarna. Får viss tröst avseende dagens ”tävlings-prestation” då många
andra löpare passerar med tunga steg. Terrängen sliter på alla. Leden är lite
tung men det är vackert i skogen. Stiligt gränsröse nära Tornberget.

Senare fin utsikt över mossen vid Tornbergssjön.

Efter sjön så blir det lättare vandring utan några större höjder. Ett
mountainbike-par passerar och guppar fram över rötterna. Leden är ganska
sliten av många vandrare. Lättare vandring fram till landsvägen. Följer vägen
ca en halv kilometer. Trafiken är något fartfylld trots att vägen är en smula
krokig. Området är populärt för motorcyklister och de flesta kör sansat. Råkar
tyvärr möta tre galningar som pressar sina bågar i säkert 150+. Fullkomlig
idioti och förstår varför slanguttrycket organdonatorer myntats för unga
MC-förare. Viker av landsvägen och ganska intetsägande vandring de närmaste
kilometrarna. Passerar en gård som har något av de största bolltistlar som
undertecknad sett. De är stora som tennisbollar.

Vandringkamraten som är stolt över sina, i hennes ”privata” del av trädgården,
skulle nog bli avundsjuk! Anländer till Vedasjön och ser att man anlagt ett
hundbad! Hundbadet har fin utsikt.

En skylt på grammatisk exakt Svenska, meddelar att varje båt som ligger vid
sjön skall vara märkt med fastighetsbetäckning! Blir tveksam och går fel vid
det publika badet. Lite magert med skyltar och markeringar medför att
undertecknad går en bit på fel stig. Eller är det badgästerna som skapar
okoncentration? Fortsatt ganska tråkig vandring fram till landsvägen.
Etapp-pilen vid landsvägen pekar lite snett varför undertecknad viker in på
vägen mot Sofielund gård. Inser misstaget och går upp på landsvägen igen.
Följer landsvägen och viker sedan ner mot våtmarkerna vid Vädersjön. Inga
problem att passera. Fortsatt lätt vandring sydväst utefter ett fält. Blir
lite tveksam då alla ledmarkeringar försvinner men litar på kartan. Rundar
gärdet och leden viker söderut. Nu börjar det bli backigt och det känns i
kroppen. Första backen är tung och sedan kommer flera mindre men ansträngande.
Leden är omlagd vid passagen av en mosse. Stånkar vidare i en ganska vildvuxen
skog. Typisk Nynäshamnsterräng? Möter det tidigare mountainbike-paret som
verkar vara på väg tillbaks. Det skumpar rejält när cyklarna forcerar den
ojämna terrängen. Öster Transjön är det rejäl översvämning och måste leta för
att hitta små öar, som kan hjälpa till att passera området utan att bli våt om
fötterna. Det lyckas inte fullt ut, utan trampar ner i knädjupt vatten på
några ställen. Byxorna blir blöta och detta adderar ytterligare till dagens
problem. Glömde livrem och får under hela vandringen dra upp byxorna för att
inte tappa dessa. Forcerar sista biten och når etappmålet 2 minuter över
beräknad tid. Vandringskamraten är imponerad över denna exakthet. Berättar om
byx-problemet och vandringakamraten kommenterar att undertecknad kanske blivit
smal! Skiner upp en stund, men inser till slut att tvättbrädemagen den finns,
men är väl dold av ett visst överskott! Dagen har varit ansträngande och ser
fram mot en lugn söndag. Den lugna söndagen sprack förstås. Se vidare läsning
etapp 50.1 osv. Reflekterar i bilen angående dagens filmning och
fotografering. Det blev inte mycket bilder på denna etapp. Funderar om det
beror på undertecknads trötthet eller på att etappen helt enkelt inte erbjuder
så intressanta fotograferingsmotiv? Tror att det är en kombination av bägge.
Måste säga att det är ganska begränsat med vackra och vilda områden öster om
Södertälje. Tyresta och Paradiset är stora undantag, men annars är det endast
mindre områden som erbjuder vildmarkskänsla. Vägar och hus tränger på när
storstaden brer ut sig. Ännu värre blir det väl när Sverige är ytterligare 10
miljoner innevånare och alla dras till storstäderna? Efter denna etapp är 704
km genomförd vandring och ”endast” 209 km återstår! Lite kuriosa från
vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.417 – Total höjdstigning – 254 – Total
tid – 3,02 tim – Medelpuls – 138 – Väder – +21 grader 6 km/h SO vind och sol
Tillbaka till start

Etapp – 6 (halva) 6:1 7 8 (halva) – 13 juli 2015 – Tysslinge – Huddinge
station

Dags att ta upp vandringar igen. Denna gång så får det bli på Södertörn och
avsluta några tidigare, delvis vandrade etapper. De senaste veckorna har
inneburit lite ”mentala utmaningar” som har tärt och det är dags att försöka
få ett avslut på dessa och komma vidare. Långa vandringar brukar vara ett bra
sätt för att rensa skallen. Bilresandet blir som tidigare nämnts längre när
det bli vandring på etapper som ligger långt från hemmabasen. Därför blir
vandringarna också längre för att minska bilåkandet. Vandringssällskapet har
börjat jobba igen och undertecknad har en ytterligare vecka semester för att
”vila upp” sig. Har fått dottern att ställa upp som vandrings-chaufför.
Diskuterade olika alternativ för dottern medan undertecknad vandrar, som egen
vandring, motion i Lida, svampplockning, IKEA, etc. På grund av träningsvärk
blir det aktiviteter av det mer lättsamma slaget för dottern. Dottern dumpar
av undertecknad vid Tysslinge där tidigare vandring avbröts på grund av
förolyckat finger! Se Etapp 8 och 9. På morgonen så hittades inte ordinarie
vandringsskor, som senare visade sig bero på att vandringssällskapet hade
”gömt” dessa. Det visade sig att skorna stod på rätt plats! Kanske därför som
undertecknad inte hittade dessa? Reservskorna är inte bra. Dessa var en
felinvestering, ger skavsår och är obekväma. Dock finns ingen återvändo i
detta nu. Har nyligen investerat i en så kallad ”camel-back”, för att säkra
att vatten finns i tillräcklig mängd. Med hjälp av slangen kan man dricka
vattnet utan onödiga ”tidskrävande” stopp! Naturligtvis är det idag en ganska
sval förmiddag, varför det inte blir full effekten av nyinvesteringen.
Konstaterar att vätskebalansen definitivt är på rätt nivå under vandringen då
det blir en ”massa” stopp för pinkande! Har läst på om dagens etapper och
uppfattar att det är ganska mycket ren transport och att om man vill ha
upplevelser, så måste man ha ett väldigt öppet sinnelag. Har därför valt att
ta med en radio och lurar och bryter mot alla regler om ”riktig” vandring, där
man tar in alla natur-ljud etc. Nu blir det att lyssna, via delvis dålig
mottagning, en massa flamsande programledare och till viss del OK musik i P3.
Nu är det naturligtvis så att oavsett vad det är för etapp så dyker det oftast
upp någon upplevelse att ta med från denna. Mer om detta längre fram. Första
delen innebär mycket vandring genom högt gräs. Sommaren har varit god för
tillväxt och naturen har trängt sig på in i etapperna. Stigarna blir lite
bökiga och otydliga och led-markeringar skyms av grenar, vilket skapar
osäkerhet vart man skall gå i vissa kors. Gick fel några gånger varav det
första misstaget uppkom när undertecknad gick och halvsov. Efter vandring i
högt gräs når undertecknad vägen till Malmsjö. Utefter grusvägen finns en
mystisk byggnad. Vet inte vad den är till för.

Når landsvägen mot Vårsta och korsar den. Det går uppför till någon
klubbstuga. Här blir det osäkerhet vart leden går och väljer nog en gammal
stig utefter gärdet. Här finns också gamla led-markeringar. Bakom gården så är
det mer tydliga markeringar och det verkar som leden går på ovansidan av
gården. Fortsätter in i skogen norr om Vårsta. Här kommer misstaget där
undertecknad fortsätter upp på en höjd utefter fel stig. Inser misstaget efter
några hundra meter och går tillbaks. Ser att markeringarna är tydliga och
misstaget berodde på ouppmärksamhet. Når badplatsen vid Brosjön som har mycket
glest med badgäster denna svala förmiddag. Typisk Svensk sommar?

Möter några hundägare som är ute och rastar sina hundar. En äldre man
kommenterar att han trodde undertecknad går med en bössa i näven. Det är
vandringsstavarna och han känner sig lugnad. Fortsätter vägen upp till
etapp-tavlan och därmed är etapp 8 fullbordad. Den är lättgången förutom det
höga gräset och vad som kommenterats tidigare.

Etapp 7 är också lättvandrad utefter många breda stigar och grusvägar.
Anländer till Trollsjön som ligger vackert i solen. Detta måste läggas in i
mappen, upplevelser.

Vandrar genom villasamhälle och når ett långsmalt gärde. På gärdet ser
undertecknad två harar som verkar vana vid människor för de springer inte iväg
utan sitter kvar i gräset. Vet inte om de syns på bild.

Mottagningen på radion börjar bli påfrestande och stänger av den. Tyvärr
ersätts inte radions ljud med naturljud. Det är ganska vindstilla och fåglarna
verka leka tysta leken. Inget fågelkvitter denna dag. Det enda som hörs är en
avlägsen gräsklippare som putsar på golfbanan. Avundas klassen på gräsmattor
på golfbanor. Hur lyckas man skapa motsvarande hemma på tomten? Golfbanan
ligger också fint i solen och måste vara trevlig att spela på. Ser inte en
enda golfspelare vilket verkar mystiskt. De brukar alltid finnas några på
banor från tidig morgon till sen kväll. Når Lidaskogen där undertecknad varit
på träningsläger för många år sedan och den senaste visiten var när 25-Manna
gick i skogen. Sprang dock bara öppen klass och hade med en kamrat som skulle
lära sig orientering. Blir osäker vart leden går när bäcken som går ned mot
Getaren passeras. Det blir lite fel men det kan rättas till. Har gått 11 km
och det är dags att äta första hemmagjorda ”Energy-bar”. Recept: • 1 dl
jordnötssmör • 0,5 dl mörk sirap • 1 – 1,5 dl rågflingor/havregryn • 2 dl
nötter, mandlar, solrosfrön • 1 dl russin • 0,5 dl kokosflingor Värm
jordnötssmör och sirap, blanda ner hackade nötter och övriga ingredienser,
bred ut på bakplåtspapper. Låt svalna, dela till bitar, linda in i folie och
förvara i kylen/frysen. Försök att hitta balansen, att de håller ihop och inte
blir för kladdiga. De är godast med minimalt ”kladd”. Detta är den andra
satsen och den är inte lika bra som den första. Denna sats innehåller för
mycket sirap/jordnötssmör. Kladdet sköljs ner med vatten från ”camel-back”.
Når Lida friluftscenter som är fint. Mycket lite besökare denna dag. Etapp 7
kan prickas av.

Spanar efter undertecknads bil på parkeringen. Dottern skulle åka hit och
plocka kantareller men verkar redan ha ledsnat. Satsar en peng på att hon har
åkt till IKEA vilket visar sig senare vara riktigt. Stånkar upp på
utsiktshöjden öster Lida. Inser att undertecknad inte skall gnälla, när två
kvinnliga vandrare kommer i motsatt riktning. Den ena går med hjälp av två
kryckor! Detta verkar definitivt mycket ”strongt”! Utsiktsplatsen är
iordninggjord med sittgrupp och kaffekanna.

Fortsätter ner för höjden och korsar Lida-vägen. Många skyltar är uppsatta som
vädjar till bl.a. motorcyklister att inte köra på aktuella stigar/vägar.
Tyvärr så ignoreras detta då det är spår efter motorcyklarna på stigarna. Har
även dokumenterat körningar på film när del av etapp 6 vandrades tidigare. Få
se när filmen blir klar och hamnar på Youtube. Når ett mycket fult hygge och
konstaterar lite sorgset att detta är en del av skogens användning. Det ser
inte vackert ut.

Strax efter hygget, ”piggar” ett getingstick i vaden upp. Svider lite.
Passerar en sjö som ser rätt fin ut. Når den stora grustäkten vid
Pålamalmsvägen. Här är det intensiv trafik där den ena långtradaren efter den
andra hämtar grus för att ytterligare bygga ut Storstockholm. Med den här
intensiteten måste grustäkten vara slut inom en snar framtid. Då måste något
annat område ge vika för grus-behovet? Får en mental dipp när det är dags att
vandra grusvägen på andra sidan landsvägen. Gick denna i samband med förra
vandringen då det inte gick att parkera bilen vid anslutning etapp 6:1. Här
fordras ett mycket öppet sinnelag för att få upplevelser. Förvånansvärt nog,
går vandringen på denna del, mentalt snabbare än förra gången. Var sliten i
samband med förra vandringen, då denna del var avslutningen. Får positiv
upplevelse av de vackra blå-klockorna som växer utefter grusvägen. Når
etapp-tavla 6:1 och etapp 6 kan prickas av med råge.

Etapp 6:1 är beskriven som lättvandrad. Håller inte med om detta till en
början, då vandringen till Kärrsjön är jobbig. Det är en ojämn stig och lite
upp och ner. Hoppas det skall bli lättare, då detta ingår i dagens
vandrings-kalkyl. På stigen är det kantarell ”drive-in”. Det växer små
kantareller direkt på stigen. De är små varför de får vara kvar till kommande
vandrare.

Når Kärrsjön som är en vacker upplevelse. Återigen så lägger några sjöfåglar
ut, när undertecknad närmar sig. De skapar ett plogformat mönster på den
spegelblanka sjön. Detta måste annars vara en rofylld plats. Någon har fraktat
hit ett par små båtar. Måste varit lite utmaning då stigen hit norr om sjön är
bra att vandra men inte lämplig för bilkörning.

Vandringen blir nu enklare till norr om Gladö kvarn. Några höjder måste dock
passeras sydöst om sjön. Når Kvarnsjön och måste lyckönska ägaren av tomten på
udden i Kvarnsjön. Huset ligger i ett ”ganska” fint läge.

Vid höjderna är det dags att äta den sista ”Energy-baren”. Har stoppat kartan
i fickan för att mera använda stavarna som support. Vid grusvägen efter
höjderna blir det en viss osäkerhet vart leden går. Tar fram kartan och inser
att vägen skall följas norr om gärdet. Ledmarkeringarna har bleknat och skyms
även av grenar. Lätt vägvandring tills det är dags att vika av från
asfaltsvägen. Passerar en sittgrupp för vandrare? Misstänker att så inte är
fallet när alla ”hotfulla” skyltar observeras. Ser att huset har en annorlunda
”vakthund” eller så är det reklam för den som bor här i form av
”häradsbetäckare”?

Vid informationsskylten står en grupp vandrare som går i motsatt riktning.
Samtidigt ringer dottern för att höra om läget och när undertecknad beräknas
vara i Huddinge. Uppskattar att ca 1,5 timme vandring återstår. Första delen
är kladdig och det går uppför. Fortsätter utefter en skogsbäck och når
milspåret. Här blir det lättvandrat och mycket små broar över våta områden.

På vägen ner från skogsområdet så sitter en dam och plockar blåbär. Det börjar
bli dags för att plocka dessa. Damen har en hund som morrar och markerar sitt
revir. Matte lugnar och hunden kan passeras utan missöden. Når grusvägen och
fortsätter mot Visätra. Vid dagiset så håller man på att bygga (förstås!) och
byggområdet är avstängt med staket. Möter två mycket bistra män på gångvägen
och måste erkänna att en viss oro infinner sig. Har säkert en förutfattad
mening, men får intrycket av att dessa kan vara kapabla till att slå ner
undertecknad och ta med sig allt värdefullt. Håller hårt i vandringsstavarna
och känner viss ängslighet. Inget händer lyckligtvis och funderar om det
verkligen fanns ett potentiellt hot. Passerar en bänk där tre ”A-lagare”
sitter och dricker lunch-pilsner. Det smakar säkert mycket bra med en öl i
denna värme men kanske inte på detta sätt? Vid idrottsplatsen som verkar
mycket välskött, så håller två ynglingar på att med trimmer rensa gräs i en
skogsbacke. Det verkar, för att göra det lättare för de som spelar
”Frisbee-golf”. Tycker detta är lite lustigt och väldigt ambitiöst.

Leden går in i skogen igen och ner till sjöarna vid Fornborgsvägen. En skylt
varnar för svag is. Som tur är uppstår inga missförstånd då ”gäller vintertid”
lagts till?

Vandringen känns i kroppen när sista motlutet måste forceras på andra sidan
sjön. Passerar en äldre dam som är ute och vandrar också. I en villa-trädgård
sitter ett par och plockar jordgubbar. De verkar vara goda då lika många
stoppas i munnen som i korgen! Når tacksamt Storängsleden och det går nedför
mot Huddinge centrum. Benen är trötta och det känns bra att vara nära målet.
Det är ganska mycket trafik på vägen och i nästa kors så får en bilist en
black-out? Denne kör rätt ut från sidovägen framför en långtradare som kommer
nedför leden. Är fullkomligt övertygad att det kommer att smälla men
långtradaren lyckas bromsa med någon meters marginal. Förstår att denne lägger
sig på sitt signalhorn, för det här kunde gått riktigt illa. Når etapp-målet
och ser ingen dotter eller bil. Ringer och frågar vart hon är och dottern
beskriver att hon är där hon ska vara. Eftersom det inte varken syns bil eller
dotter så håller undertecknad inte med. Hade programmerat in exakt plats i
morse på bilens GPS för att garantera att dottern skulle hitta. De
efterföljande beskrivningar, samtal, instruktioner etc. och som hela tiden
missförstås, bör inte beskrivas i tryck då de inte är lämpliga att förmedla
till allmänheten. Undertecknad är mycket trött och tålamodet är inte stort.
Dotterns ”vandringar” under denna dag har också tagit på krafterna och till
aktuell stämning, kan även läggas till alla ackumulerade spänningar, som varit
genom historien, mellan far och dotter. Till slut lyckas parterna förstå
varandra och efter en instruktion att parkera vid en Shell bensinmack och stå
stilla där kunde far och dotter återförenas. Det blev lite extra kraft
spenderat på diskussionen och att vandra upp till macken. I ett svagt och
obalanserat ögonblick konstaterade undertecknad att dottern blir mer och mer
lik sin mor. Lämpar av vandringsutrustning och byter till torrare kläder.
Känslorna lugnar ner sig och dottern berättar att tiden har spenderats på
trevliga saker som svampplockning, IKEA och Mio. Det finns en tidigare
överenskommelse att gemensamt besöka Zetas handelsträdgård vid Segeltorp som
avslutning på dagens utflykt. Denna handelsträdgård har ett mycket fint utbud
och undertecknad är intresserad av växter. Vid tidigare besök så har det
alltid ”ramlat ner” ett antal växter i shoppingvagnen. MEN denna dag är
undertecknad sliten efter vandringen, varför intresset är lite svalare än
normalt. Biter dock ihop, håller god min och låter dottern vandra och studera
växterna som erbjuds. Försöker hela tiden hitta sittplatser att vila på, men
det är dåligt med ”shopping-stolar för män” i butiken!

Dottern tycker det finns så mycket fint och drömmer om att någon gång få eget
hus och trädgård. Det brukar ta några år innan denna möjlighet ges i livet.
Besöket är trevligt bortsett från undertecknads ”lidande”. Dags att åka hem
och kör upp på motorvägen mot Södertälje. Nära sjön Aspen är det stort stopp
på motorvägen i motsatt riktning. Ser att det snabbt har byggts upp
kilometerlånga köer. Tacksam för att det inte är ett sådant stopp i
sällskapets körriktning. Är inte i form för detta. Resan går bra och åter
hemma så kollas ”camel-back” och hur mycket vatten har förbrukats. Ser att ca
en liter återstår vilket innebär 2 liters förbrukning. Har som sagt pinkat
mycket, varför det nog har blivit mer vatten konsumerat än nödvändigt. En kall
öl passar perfekt som avslutning på dagens resa. Dottern och undertecknad
lagar gemensam Sashimilax till middag när ordinarie vandringssällskap kommer
hem från jobbet.
Recept Sashimi lax

Undertecknad klagar att inte ordinarie vandringsskor kunde hittas och detta
har medfört blåsor under höger fot och på häl. Utan ett ord leder
vandringssällskapt undertecknad till lilla skohyllan i hallen och pekar där
aktuella skor är placerade. Resten av matlagningen pågår i tystnad från
undertecknads sida. Efter denna etapp är 496 km genomförd vandring och
”endast” 417 km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier
– 1.564 – Total höjdstigning – 471 – Total tid – 6,06 tim – Medelpuls – 127 –
Väder 15 grader sol vind 6 km/h NNV
Tillbaka till start

Etapp – 8 (halva) 9 – 3 April 2015 – Tveta – Brotorp

Kan en vandring på Sörmlandsleden skapa dålig stämning? Bedöm själva kära
läsare efter att ha läst denna etapp beskrivning! Vandringssällskapet tog ett
beslut att denna dag pricka av etapper som verkar vara lite mera stadsnära.
För att passera Södertälje kanal och hålla sig inom vandringstillåtna områden
så har det blivit en etappsträckning utefter nämnda förutsättningar.
Vandringen genomförs en Långfredag som historiskt brukar vara mycket trista
och nedstämda helgdagar. Kanske detta är ett omen? Bilfärden till Södertälje
gick bra, då det var ganska tidig avfärd och därmed lite trafik. Dagens
vandring startar i Tveta Södertälje. Passerar bredvid en hästhage och ner till
sjön Måsnaren. Vinden är nordlig och får fart över sjön, varför det blir lite
kyligt till en början även om det är mycket sol denna dag. Ser att några
kanotister också trotsar dagens meteorologiska förutsättningar och sätter ut
kajaker i sjön för träning eller rekreation. Första delen av leden utefter
sjön Måsnaren har till och med ”gat-lyktor”. Lyktorna är placerade utefter
leden nedanför Tvetaberg herrgård. Kanske godsägaren eller godsägarinnan ville
ha en säker kvällspromenad när middagen skulle promeneras ”ner” på
kvällskvisten. De ville undvika att ramla ner i Måsnaren?

Möter många vandrare och joggare utefter denna etapp 9. Konstaterar också att
det finns en del backar i Södertälje. Leden viker av från Måsnaren och
passerar en campingplats. Här finns redan husvagnar uppställda. Infartsvägen
till campingen ligger i söderläge och ser blåsippor som ”niger och säger att
nu är det vår”. Det är kyligt men våren kämpar på för att ta initiativet!

Vid Hovsjövägen finns ett koloniträdgårdsområde. När påsken kommer senare
datum, brukar det vara full aktivitet i dylika områden. Denna tidiga påsk och
lite kyliga nordan är det noll aktivitet. Leden går vidare genom olika
bostadsområden varvat med grönområden som blivit ”över” och går lite upp och
ner. Sakta håller Södertäljeborna på att varva upp denna förmiddag. Sista
biten till Södertälje kanal går nedför och sedan följer leden denna till
Södertälje centrum pendelstation. Här är det mycket stadsnära vandring.
Passerar en polisstation och precis då så lämnar en ”radiobil-patrull” denna.
Bisittaren i framsätet tittar mycket forskande på undertecknad. Förstår inte
den känsla som uppstår. Undertecknad känner sig alltid skyldig och färdig för
arrestering när poliser spänner ögonen i undertecknad. Trots att undertecknad
är ”oskyldig som en brud”. Vid stationen finns det en Subway restaurang som
säkert uppskattas för de vandrare som vill ha lite ”catering” utefter etappen.
Passerar stationen och Södertälje kanal. Många lokalbor är ute och tar sin
förmiddagspromenad i området. Leden följer kanalen söderut mot broarna vid
E20. Har passerat dessa broar vid åtskilliga tillfällen på ovansidan men
aldrig med ett perspektiv nedifrån. Det är tre broar och alla har olika
konstruktioner för eventuell broöppning. Det är rejäla anläggningar och den
mest fascinerade är den äldsta? brokonstruktionen. Den gamla järnvägsbron som
öppnas via en samverkan mellan fyra olika bropelare som lyfter själva
brobanan. Detta måste synkroniseras korrekt och konstruktionen måste vara en
dröm för kreativa ingenjörer! Kanalen känns smal om man betänker vilka båtar
som passerar. Bryggan på båtarna måste vara alerta annars går det nog riktigt
åt h-e. Passerar en fritidsbåts-uppläggningsplats och det verkar inte att det
tagit fart i detta område heller. Området runt Östertälje station innehåller
många gamla villor med enkla trädgårdar. Kan tänka att de bofasta kan sitta
och njuta i sommarvärmen med allehanda drycker och tilltugg när ambitiösa
vandrare av Sörmlandsleden passerar. Vid stationen passeras en skola eller
samlingslokal där det idag verkar varit någon form av aktiviteter. Parkeringen
utanför vimlar av besökare som gör intryck att vara småbarnsföräldrar. Vid
passagen av gamla Nynäsvägen så har ett område blivit ”över”. Här finns
allehanda material nödvändigt för eller överblivet från olika
konstruktionsarbeten. Ser ganska trist och skräpigt ut. På andra sidan går
leden stadigt uppför fram till tavlan som markerar slut på etapp 9 och etapp 8
börjar. Första delen på etapp 8 går upp på en markant höjd och det blir lite
flåsande i forceringen uppför. På andra sidan höjden går leden nedför och
passerar ett avsnitt som är mycket lerigt och halt. Har inte några
vandringsstavar idag då det varit/blir mycket vägvandring denna dag. Det hala
underlaget nedför medför att undertecknad tappar fotfästet och hamnar
sittandes på den del av kroppen där ryggen byter namn! Första tanken var att
nu blev den aktuella kroppsdelen lerig och en viss oro hur kameran klarade sig
i fallet. Konstaterar efter de första intrycken att det inte var något av ovan
händelser som sedan skapade en MYCKET dålig stämning från denna stund och
framåt. Ser på undertecknads vänstra hand att långfingret har böjts till en
icke normal position och konstatera att nämnda finger har brutits eller
dragits ur led.

Känner ingen smärta men olika tankar far genom huvudet. Vet inte om det beror
på stress eller smärtchock. Hur skall dylika incidenter hanteras? Väldigt
många tankar far genom huvudet. • Skall vandringen avbrytas och hjälp
tillkallas? • Var kan eventuell hjälp infinna sig? • Hur kan detta hända NU
vid en stillsam vandring, då undertecknad kunnat undvika liknande händelser de
många åren med träningar och tävlingar i skogen? • Kan undertecknad fortsätta
vandringen då ingen akut smärta uppstår? • Etc. Tankarna far omkring i huvudet
och vet inte om undertecknad är helt rationell så vandringen fortsätter medan
alla alternativ samtidigt bearbetas. Stämningen är som sagt mycket dålig från
och med nu, varför de kommande observationerna nog färgas åt det mera negativa
slaget! Första irritationen uppstår vid ett kors där det inte framgår om en
grusväg eller ett elljusspår skall väljas som led. Kartan visar i
elljusspårets riktning, men inte en enda orange markering finns som kan
bekräfta detta. Chansar på elljusspåret och drar slutsatsen efter en stund att
elljus-stolparna ser mycket nya ut och kanske har ersatt de gamla som i sin
tur hade orange markeringar? Ser till slut en orange markering som bekräftar
att valet var riktigt. Nästa irritation uppstår när leden viker av från spåret
och in i skogen. Här och de följande kilometerna har leden förstörts på grund
av att hästintresserade har ridit på leden och kvar är en blöt ”geggamoja”.
Genom åren har undertecknad upplevt vissa ”friktioner” mellan ridintresserade
och utövare av vandring, motion, skidåkning etc. Vissa hästburna entusiaster
har vad som skulle benämnas ”fullkomligt gett fan i om de rider i nämnda
spår”. Hästar är tunga och stigar och skidspår blir fullkomligt demolerade.
Problemet ökar för varje år då hästintresset är stort och i starkt ökande för
varje år. Detta är en företeelse som kan locka fram mörka tankar hos
undertecknad. Det går att få fungera genom att parterna ger och tar och kommer
överens. Tyvärr så verkar denna samarbetsförmåga minska för varje år och gamla
vackra stigar förstörs. Passerar väg 225 och fortsätter en ytterligare bit att
vandra i geggamojan skapad av de hästintresserade. I berget efter väg 225
verkar det finnas något hemligt? bergrum. Efter bergrummet så fortsätter leden
efter grusvägar. är observeras nästa irritation. Grusvägar som inte är
avspärrade av vägbommar eller andra hinder i form av stenbumlingar, är
attraktiva för de medborgare som inte vill lämna av sina
”överskotts-produkter” på avsedda återvinningsanläggningar. Vid dessa
grusvägar så vimlar det av allehanda skräp som däck, säckar, möbler, etc.
Detta är också ett mycket tråkigt beteende. Vägen mot Tysslinge passerar en
bildemonteringsanläggning som kanske inte heller är något som ger höga poäng
på en vandring. Vid Tysslinge finns några golf-greener men idag inga utövare.
Känner en ökande värk i fingret och biten från Tysslinge riktning Vårsta
innebär vandring utefter en livligt trafikerad väg 225. Detta blir den
slutgiltiga ”spiken i kistan” och inser att det aldrig är försent att ge upp!
Återstående etapp 8 får fullföljas vid ett senare tillfälle. Fixar
arrangemanget för transporter tillbaks till bil och hemorten. Väl i bilen så
inser sällskapet att nästa hållplats måste bli Mälarsjukhusets akutmottagning
för åtgärd av fingret. Försökte övertala vandringssällskapet att ”dra ut”
fingret och få det på plats. Sällskapet totalvägrade, även om hon är en
erfaren sjuksköterska. Det kanske blir för mycket att behandla en nära
anhörig? Vid motorvägsanslutningen Södertälje är det köer. Typiskt, att alla
Stockholmare är vakna och flyr storstaden denna Påskdag. Den försatta färden
innehåller många s.k. ”söndags-åkare”. Bilister som inte kör så ofta och är
ovana bilförare. Sitter bredvid, då handen inte kan användas för bilkörning
och har kommentarer om alla avvikande körsätt. Mellanlandar i hemmet för dusch
och ombyte, samt packning av tjock bok och matsäck. Ett besök på en
sjukhusakut kan bli långvarigt, beroende på omständigheterna. Undertecknad var
förberedd på en lång dag. Undertecknad lämpades av vid mottagningen och tog en
kölapp inne i akuten. Blir något förvånad då allt plötsligt går mycket fort.
Totalt stick i stäv med alla fördomar som byggts upp innan besöket. •
Undertecknad fick numret precis efter den person som just var inne vid luckan
och beskrev sina bekymmer. • Den framförvarande blev klar mycket snabbt och
undertecknad fick möjlighet att beskriva aktuella hälsobetänkligheter •
Fingret ömmade men ingen större fara för livet upplevdes av undertecknad.
Trots detta så skickades undertecknad direkt in till mottagning gul •
Akutläkare dök upp efter några korta minuter och undersökte förolyckat
långfinger. • Denne konstaterade att röntgen borde genomföras, för att
säkerställa att inga skelettskador uppstått. Från denna stund så började saker
dock saker att sakta ner och den tidigare dåliga stämningen började komma
tillbaks. Fingret röntgades så småningom och undertecknad återvände till
tidigare mottagningsrum. Hörde lite snack ute i korridoren att båda
akutläkarna blivit upptagna. En var tvungen att göra en akut operation och en
annan var ”ute på avdelningen”. Hörde också ett samtal mellan en sköterska och
en man i ett olyckligt tillstånd, att denne råkat ut för ett tillbud på en
orienteringstävling! Förstod raskt att dagens orienteringstävling i Barva
arrangerad av Kjula IF också tagit en viss tribut. Den fortsatta väntan på
akutläkares återkomst gav möjlighet till olika funderingar. Hade i veckan
övervägt olika orienteringstävlingar som alternativ eller i kombination med
vandringar. Tolkade alla händelser som destinerade av ödet och ”alltings
djävlighet”. Detta bekräftades genom att undertecknad troligen hade legat på
britsen utanför rummet vid ett deltagande i aktuell tävling! Ödet hade bestämt
att undertecknad skulle skadas idag på något sätt! Undertecknad är övertygad
att Ni kära läsare håller med i denna genomtänkta konspirationsteori! Efter ca
en timme återkommer en ny läkare och börjar pilla på undertecknads förolyckade
finger. Denne ställer lite frågor som distraherar och plötsligt utan
förvarning drar denne till i yttersta delen av förolyckat finger och
mellanliggande ben och ligament återvänder till ordinarie speluppställning.

Förfarandet är inte helt smärtfritt och undertecknad ger uttryck för detta,
med några känslomässiga och spontana utrop. Den omedelbara smärtan ger med sig
ganska raskt men kvar är en ömmande led i fingret som successivt ökar
vartefter tiden går. Fingret stabiliseras via tape till ett närliggande finger
och efter några råd avseende fortsatt rehabilitering kan undertecknad lämna
denna akut-inrättning. Växlar några ord med tidigare nämnd orienterare som
ligger på britsen med bensmärtor och i ordinarie klubbdräkt. Mannen ärr från
Malmby IF och denne upplever undertecknad som medfrände/medmänniska då
undertecknad direkt gick till orsaken för aktuell situation – ”Du sprang Kjula
IFs tävling, va?”. Det blev en kort diskussion om livets djäkligheter och
önskar mannen lycka till med fortsatt behandling och rehabilitering. Hoppas
också och fick starkt medhåll, att det inte ska vara någon allvarlig skada.
Kommer ut i väntrummet och ringer vandringssällskapet för upphämtning. Blir
överraskad då en bekant kommer in med familj till nämnda mottagning. Det visar
sig att sonen har deltagit i en fotbollsmatch och fått en spark på benet och i
samma match en armbåge i huvudet. Denne har börjat känna yrsel och illamående
tre dagar efter aktuell händelse. Diskuterade lite om livets djäkligheter med
den bekante i väntan på transport. Önskar god rehabilitering som slutord när
transporten ankommer. Vill man träffa sina bekanta? Gå till systembolaget
eller akuten! Omständigheterna medförde att dagens vandring med en från början
neutral inställning förvandlades till en vandring i moll. Det blev mest fokus
på allt det negativa denna dag. Önskar egentligen att denna rapport inte
skulle behöva skrivas, men ibland är det skönt att få gnälla och tycka synd om
sig själv! Undertecknad har uppnått ”gnäll-gubbe” ålder varför det inte är mer
än rätt att denna rättighet utövas! Kvällen kommer nog att delvis ägnas åt ett
”smärtstillande” glas vin. Rehabilitering och sedan på det igen! Efter denna
etapp kan 173,5 km bokföras (några kilometrar av etapp 8 finns på banken) som
genomförd vandring och ”endast” 739,5 km återstår! Etapp 8 får fullföljas
senare. Lite kuriosa från dagens vandring: – Förbrukade kalorier – 682 – Total
höjdstigning – ? – Total tid – 2,51 tim – Medelpuls – 104 – Antal steg – ? –
Väder – ?
Tillbaka till start

Etapp – 10 11 – 23 maj 2015 – Tvetaberg – Vattgruvan

Kroppen är seg beroende olika anledningar efter en jobbig vecka. Vandringar
brukar normalt vara balsam för kropp och själ, varför det blir en vandring
ändå, även om det skulle kännas skönt att ligga kvar i ”bingen”. Vandringen
verkar inte heller så ansträngande enligt etapp-beskrivningarna. På vägen
mellan Nykvarn och Tvetaberg springer två rådjur ut framför bilen. Som tur, är
det längre fram vilket inte innebär någon fara. Spanar att det inte kommer
några ytterligare. Undertecknad har klätt sig enligt det väder som utlovats av
SMHI. Tyvärr stämmer inte prognosen och undertecknad fryser i den kalla
vinden. Det skulle inte ens vara fel med handskar! Första delen är enkel
vandring utefter landsväg. Det är öppet och vinden kyler. Passerar ån vid Ålö
kvarn som brusar vårlikt.

Fortsätter landsvägen upp mot Lerhaga. Passerar en gård där en gammal
räfs-maskin står uppställd.

Undertecknad fick i ungdomen köra en sådan bakom häst, när morföräldrarna
besöktes. Det var rätt kul. I Lerhaga finns det många sommarhus och de hus som
ligger i sluttningen ner mot sjön Lanaren har fin utsikt! Passerar en liten
blomstergrupp där Löjtnantshjärta blommar redan.

Längre fram växer Pingstliljor i trädgårdarna. Ser rätt kul ut med långa rader
av postlådor vid vägen. Rationellt för brevbäraren.

Efter Lerhaga bär det uppför till Aspdalsbergen. Passeras av en gående
Mountains-bike cyklist. Han orkar inte trampa upp för bergssluttningen och
leder cykeln. Väl uppe blir det flata berghällar och han försvinner snabbt.
Trevlig vandring fram till Vaskasjön där det bjuds på fina vyer.

Fler har upptäckt detta då det finns rester av eldar och här har man rastat
och njutit av utsikten. Efter sjön blir det låglänt terräng till vänster och
staket till höger. Staketet inhägnar Södertälje soptipp. Undrar varför man
vill ha ett stängsel från skogssidan. Vem vill besöka en soptipp från detta
håll? Lite tråkig vandring tills leden börjar vika av mot söder. Möter två
damer som är ute och vandrar med sina små hundar. Pratar kort och önskar god
tur. Passerar några Geocachar som loggas. Fin vandring ner till Skirsjön som
liksom andra sjöar bjuder på fina vyer och rastplatser. Ser utefter leden
plastflaskor som tappats/slängts. De har väl innehållit vätska för tidigare
vandrare/cyklister och som inte haft tillräckligt med krafter att med dessa
hem igen. Ser ett träd på sned som någon vänlig person stöttat upp.

Tar några bilder vid sjöns syd ända och leden viker in i skogen igen.

Efter några hundra meter blir det vandring på väg och passerar ett område som
gjorts i ordning för hustomter. Ett hus ser lite ensamt ut mitt i denna
”tomt-öken”. Städerna brer ut sig och om något år måste man säkert dra om
vissa etapper av leden eller vandra bland hus och tomter. Leden viker av in på
stigar som verkar vara motionsleder där hugade springer eller åker skidor. Det
blir lätt fortsatt vandring efter dessa stigar fram till Mölnbo. Passerar en
imponerande spång vid Logsjön som är både lång och bred. Mossen som spången
går i är torr, så det känns nästan lite lyxigt att ha den här.

Koltrastarna verkar trivas i området och drillar glatt. Några sätter sig på
spången för att undersöka vem som gästar området? Uppskattar verkligen
koltrastarnas drillande. Sista biten in till samhället går på elljusspåret.
Ser några orienteringskontroller utefter spåret som satts dit för någon
träningsaktivitet. Når samhället och ser på parkeringen en man stå och tänja
sina stela ben. Ser att det behövs då det ser mycket stelt ut! Vandrar genom
samhället och det blir ännu kallare när solen försvinner bakom ett regnmoln
och det kommer lite regndroppar. Fryser! Passerar en skola med några
stenstatyer. Undrar om de skall föreställa sälar eller duvor?

Fortsätter vidare på etapp 11. Preem erbjuder möjlighet till inköp om så
behövs, men avstår då ryggsäcken är lastad med både dryck och tilltugg. Lite
tråkig vandring genom samhället, men det skall ju passeras så det är bara att
vandra på. Försöker gå lite raskare för att hålla värmen. Passerar en vacker å
i västra delen av samhället. Lite kladdigt på stigen innan, men ån rinner
vackert i en liten dalgång. Går över en liten bro och på andra sidan börjar
trollskogen enligt en skylt.

Möter en man med tre barn som kanske har sett några? Vid Risbro rinner
ytterligare en å och man har ställt ut en bänk bredvid ån. Känns som en bra
plats att rasta och äta lite.

Det blir en paus i solskenet då vädret har växlat igen. Känns idag mera som
april-väder med omväxlande kallt och varmt. Efter rasten fortsätter leden en
kort bit utefter vägen. Möter en dam med OK Klemmingens klubbdräkt. Hon
springer nog orientering, men är ingen som sällskapet känner igen. Leden viker
upp i bergen ovan Charlottendal. Här är det lite kladdigt och leden har tagit
lite stryk av både cyklister och ryttare. Balanserar försiktigt för att inte
halka och hamna på rumpan. Leden går bredvid en hästhage och precis passerar
en stor rovfågel över hagen. Är inte tillräckligt kunnig för att avgöra vad
det var för en fågel. Liljekonvaljerna börjar blomma. Snart är det
examensdags?

Examensdags? Kroppen stretar och det tar emot. Känner av den
jobbiga veckan och för varje steg mot etappmålet känns det segare och segare.
Vandringskamraten däremot verkar ha en bra dag och tar nästan ”hoppsa-” steg
när hon tar sig fram. Det blir mer och mer storskog efter den första biten av
kladdiga stigar. Mitt i skogen har en träkonstnär varit kreativ och kretat
fram några figurer.

Generöst att ställa dessa här för att vandrare skall kunna beskåda dessa.
Många gruvhål i området och Tunnelgruvan är väl den mest anmärkningsvärda, när
den klyver berget med en ravin.

Fortsätter vandringen med storskog, gruvhål, mossar och lite upp och ner.

Vid Gruvmossen finns det en led som går runt mossen och vandringskamraten som
verkar ha en energisk dag, erbjuder frivilligt att ta den norra längre rutten,
då det erbjuds två Geocachar denna väg. Undertecknad är mycket seg och avböjer
och på något sätt går luften helt ur, när undertecknad vandrar den korta biten
till etapp-målet. Det går sakta och enda trösten är de mycket vackra vyerna
vid Gruvmossen. Undrar om det växer hjortron här på sensommaren? Segdrar sakta
sista biten och grusvägen vid etapp-målet dyker upp som en befrielse. Brukar
inte bli så här trött normalt, men det har som sagt varit en besvärlig vecka.
Sjunker ner på en lite berghäll i solen för att vänta in vandringskamraten.
Får sträcka upp kroppen lite när två unga damer kommer vandrande. De har
startat i Mölnbo och är på väg mot Järna. Tjejerna skulle kanske trott att
undertecknad behövde hjärta och lung räddning, om aktuellt tillstånd
avslöjades! Pratar kort med damerna och önskar dessa god vandring. Som tur är
har solen tittat fram igen och det är lä, då den omgivande skogen skyddar mot
vinden. Efter ca 15 minuter dyker vandringskamraten upp nöjd att hittat
ytterligare två gömmor. Lastar in utrustning i bilen och kör den smala och
gropiga vägen ut till landsvägen. Möter lite hästar och ryttare på vägen då
det verkar finnas ett rytteri längre fram. Fortsätter till Järna, Nykvarn och
vidare ut på E20 för hemfärd. En vandring som denna gång tog rejält på
krafterna. Efter denna etapp är 324,5 km genomförd vandring och ”endast” 588,5
km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.143 –
Total höjdstigning – 275 – Total tid – 4,23 tim – Medelpuls – 120 – Väder –
+10 grader 24 km/h V vind
Tillbaka till start

Etapp – 12 12:1 13 (halva) – 14 Maj 2015 Landsvägen Kvarnsjön – Mölnbo

Fin morgon hemma med blå himmel men fortfarande saknas den riktiga Maj-värmen.
Den nordliga vinden verkar bita sig fast. Avstånden till vandringarna med bil
börjar bli längre varför vandringarnas längd också ökar för att minska
bil-resandet. Tänker beta av kvarvarande etapp 13 och lägga till etapp 12 och
12.1. Har genom lantmäteriets kartor hittat en väg så att anslutningen till
där etapp 13 avslutades tidigare skall bli så kort som möjligt. På deras
kartor finns vägbommar utsatta och enligt kartan så skall det gå att nå
Holmsjön på grusvägar via Djupvik. Kartorna och vägbommar brukar stämma för
det mesta, men ibland så dyker nya vägbommar upp. Tyvärr så gör det så i detta
fall och det blir stopp nära Gullsmedsmora. Det blir att göra en ny plan och
ny start får bli vägen norr om lilla Kvarnsjön. ”Transfer” blir 2 km längre
d.v.s. totalt 3.5 km. Den vackra grusvägen till den nya starten går utefter
sjön Klämmingen. Intressant väg, då det vid länsgränsen Södermanland –
Stockholm skiftar till asfalt. Landstingen har olika finanser?! Ser en
andfamilj med sina nykläckta ungar passera vägen. Fortfarande 5 ungar. Får se
hur många som överlever de faror som finns i naturen. Brukar ibland se
familjer med endast en eller två ungar. Vid starten dyker det upp två andra
bilar och det visar sig att dessa skall vandra från Yngsviken och hit. Pratar
kort med en av dessa vandrare och som också verkar vara orienterare då den
klassiska orienteringsskärmen hänger i inne-backspegeln. Tycker han ser för
vältränad ut, för att ”bara” vandra aktuell sträcka? Förklaring kommer senare!
Använder grusvägarna för att komma till dagens startpunkt där 13.1 ansluter
till 13. Ser några fina ställen på vägen som är privata då bl.a. bommarna
hindrar bilar. Antar att det är jägare som mest håller till vid dessa platser.
De ligger fint. Anländer till etapp 13 och viker in i skogen eller rättare
sagt ett hygge där leden är delvis sönderkörd och lite ”mager”. Det har regnat
och det är halt och geggigt på sina ställen. Hoppas inte göra samma vurpa som
på etapp 18 då det blev besök på akuten! Leden erbjuder fin utsikt över
Djupsjön. Precis när sällskapet anländer till vindskyddet så simmar en
sjöfågel ut från stranden och lämnar ett plogformat mönster på den del av sjön
som är spegelblank.

Känns lite stämningsfullt. Vädret är lite grått och mulet och solen vill inte
riktigt komma fram bakom molnen. Det blir andra färger i bilderna som tas med
kameran.

Vid nordöstra delen av sjön loggas dagens första Geocache. Gömmor som innebär
vandring några kilometer in i skogen är inte besökta av så många Geocache
”fantaster”. Det verkar vara få friluftsmänniskor i denna intresse-grupp?
Undertecknad känner igen sig själv, som i början av Geocaching-intresset
jagade runt för att hitta så många gömmor som möjligt, varför s.k. ”drive-in”
gömmor besöktes. Nu har detta intresse lagt sig och fångar endast gömmor som
ger upplevelser. Håller på att stå på näsan i backen upp från sjön! Akta
fingrarna!

Nästa gömma är placerad vid utsiktspunkt över sjön Jämtaren. Det är lite mer
upp och ner på denna etapp men skall inte gnöla då det kommer att bli lite
värre senare! Vid stora Envättern börjar del bli ”trafik-stockning” som håller
i sig under hela dagens vandring. Förutom möten med vandrare märker
undertecknad på ledslitaget, att dagens etapper är populära. Många rötter och
stenar har kommit i dager när myllan nötts ner. Det blir flera fina foto-vyer
vid sjön och två Geocahar loggas.

Vid den smala udden så möter sällskapet den tidigare mannen från starten och
nu kommer förklaringen till vandringens längd. Det verkar var hela hans familj
och en ytterligare, som är ute och vandrar. Mannen bär på en ”gigantiskt”
lastad ryggsäck och tar den tunga delen i vandringssällskapet! Tanken är nog
att det skall övernattas i skogen. Vill inte påstå att det verkade spritta i
benen hos barnen som var med, men de kanske bara är tillfälligt trötta? Det är
säkert ett äventyr för dessa? Senare utefter sjön möter undertecknad ett annat
vandringssällskap, bestående av några damer och en grupp barn. Detta är nog
bara en dagsutflykt. Det är nog bra för barnen att få komma ut i dessa fina
områden och inte bara vistas i ”asfaltsdjungeln” eller framför datorn? Leden
blir lite slätare ett tag och det blir lättare att vandra. Passerar en
bäckravin och konstaterar att Södertälje kommer ordna en orienteringstävling i
området 16 augusti. Det sitter en kontrollbricka vid en kommande
orienteringskontroll – Stig- och bäckkorset. Möter två grabbar med en snäll
hund något senare. Väster om Yngsviken bär det ganska mycket nedför. Minns att
undertecknad fick forcera denna backe uppför när Södertälje ordnade
Medeldistans DM för något år sedan. Då skulle backen ”knäppas” rakt upp och
det blev lite pustande. Vid Yngsviken så var det dags för etapp 12. Blev lite
tveksam trots medhavd karta då det inte syntes så många märken. Skogen vid
första backen uppför är borta, leden sönderkörd och nedfallna träd ligger över
där leden skall gå fram. Hittar snart leden och börjar pustandet uppför backen
som är lite dryg. Ser en s.k. ”flyer” från Sveaskog som säger att detta hygge
är naturvård?! Tycker inte att ”naturvårds-metoden” riktigt överensstämmer med
denna formulering och ambitionen att ge intryck varande en naturvårdande
näringsverksamhet är tveksam. Detta är vad det är – näringsverksamhet och
skörd från en virkesåker. Detta skall naturligtvis få göras, men att försköna
detta genom larviga budskap tycker undertecknad är löjligt! Etapp 12 är mycket
vacker och likaledes jobbig. Fina vyer men mycket upp och ner och kroppen får
sig en omgång. Vid Stora Alsjön så ligger sjön blank och på samma sätt som
tidigare simmar en sjöfågel ut när denna upplever att sällskapet är störande.
Samma fina plogmönster kommer på den spegelblanka sjön.

Undertecknad var här får ett par år sedan och jagade Geocahing-gömmor. Denna
gång var sjön nästan full av olika sjöfåglar, som verkade ha något
”fågel-party” denna dag. Idag uppenbarade sig bara en fågel. Etapp-ansvarig
har varit generös på denna vandring. Det finns till och med trappor att
använda för att forcera några stigningar. Det känns bra, då som sagt etappen
är ansträngande på många ställen. Möter en dam som vandrar i andra riktningen.
Känns bekant på något vis, kanske en orienterare? Mycket fina vyer vid
Hors-sjöarna, men återigen ansträngande vandring. Når Trönsjön där det blir
paus för matsäck.

Solen tittar fram tillfälligt och värmer gott i den något kalla luften. Inga
fåglar syns på sjön. Kroppen stelnar fort och rasten får bli kort, då det blir
trögare och trögare att ta sig fram, då dagens vandring är ganska ansträngande
för sällskapet. Vandrar efter sjön och hammarslag ekar. Det är tyst i övrigt
och ganska vindstilla, så slagen hörs tydligt från andra sidan sjön. Någon
lycklig tomtägare har ärvt eller köpt en strandnära fastighet och jobbar på
att få detta mer bekvämt. Denne får en vacker utsikt vid sjön. Öster sjön
skall en bergs-knäpp forceras och möter igen ett vandringssällskap. Härifrån
och framåt så kommer det många vandrare med tunga ryggsäckar. Detta verkar var
en populär tid på året och vandringsled, då undertecknad inte sett så många
vandrare vid tidigare vandringar. Skulle behövas en konstapel som dirigerade
”trafiken” i skogen? Det känns rejält i benen vid led-korset, men beslutar
snabbt att fullfölja etapp 12 genom att gå till Vattgruvan.

Leden är lättvandrad här och det har också många cyklister upptäckt, då det är
många hjulspår från deras cyklar. Två mindre uppförsbackar innan leden slätar
ut som ett dansgolv sista biten till etapp-målet. Tänk vad de som startar vid
Vattgruvan kommer bli snopna, när de vandrar åt andra hållet och är eventuellt
ovetande om ansträngningsnivån för leden. Från dansgolv i början till mycket
upp och ner. Undertecknad skall naturligtvis inte gnälla då endast en liten
dagsryggsäck medförs, jämfört med de som kommer med fullpackade
övernattningsryggsäckar. Pustar kort vid Vattgruvan och vänder tillbaks
utefter leden.

Nu känns varje litet motlut tungt och som tur är går det nu bara ”hemåt” mot
etapp-målet vid Mölnbo. Kristina-gruvan vittnar om tidigare näringsverksamhet.

Vid korset viker sällskapet ner via etapp 12.1 mot Mölnbo.

Vid Akaren orkar undertecknad inte ens mixtra med kameran, utan det blir
endast lite ”slö-filmande” med action-filmkameran. Som vanlig erbjuder sjön
vackra vyer och fina rastplatser.

Stånkar vidare ner till igenväxta Norrby-sjön och vid sundet mellan denna och
Bergasjön, är en gedigen spång byggd.

Nu är det inte långt kvar men är rejält sliten sista biten och det känns
befriande att gå sista biten utefter en grusväg. Tar en bild på etapp tavlan –
”Kilroy was here”. Lastar av vandringsutrustningar och stuvar in i bilen.

Knoppen piggnar till lite då undertecknad ser idrottsplatsen. Det senaste
besöket var i samband när stafett ingick i Veteran-RM programmet. Undertecknad
sprang första sträckan och växlade först vid detta tillfälle. Det rycker
litegrann i mungipan av detta minne, men mer än så blir det inte denna gång.
Startar bilfärden hemåt och det känns otroligt skönt att få sitta ner! Tyvärr
så blir det värre att ta sig ur bilen vid hemkomsten då kroppen stelnar till
rejält. På gränsen att man får krypa ur bilen! Det är nyttigt med motion!
Efter denna etapp är 279,5 km genomförd vandring och ”endast” 633,5 km
återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.473 – Total
höjdstigning – 280 – Total tid – 5,37 tim – Medelpuls – 120 – Antal steg –
38.327 – Väder – +10 grader 16 km/h NNV vind
Tillbaka till start

Etapp – 13:1 (2/3) – 16 augusti 2015 Landsvägen Nysätter – Gnesta

Orientering Södertälje IF Ö8 och vandring Sörmlandsleden
Säsongen för orientering drar igång igen. Har för avsikt att kombinera
Södertäljes tävling med att gå återstoden av etapp 13:1. Vandrade den norra
delen tidigare i samband med andra etapper. Det har blivit väldigt lite
löpträning i skogen detta år, men trots detta vill undertecknad gärna vara med
på några tävlingar. Orientering är kul även när det är jobbigt. Tävlingarna
”konkurrerar” med det mål som satts upp att vandra Sörmlandsleden, så det blir
att försöka kombinera dessa båda aktiviteter så gott det går. Det kommer också
att bli avbrott i vandrandet på grund av resor i jobbet och en privat. Dagens
tävling går i och i anslutning till Envätterns naturreservat. Har vandrat i
området tidigare och vet även via Geocaching aktiviteter, att skogen är
trevlig att springa i. Sedan anordnade man SM i orientering för ett antal år
sedan i denna skog och detta brukar vara en garanti för att karta och terräng
håller bra klass. Springer bara i öppen klass och behöver egentligen inte att
fokusera på själva tävlandet, utan istället ha en trevlig upplevelse i skogen.
Det brukar inte bli som man tänkt sig och blev rejält trött i låren sista
kilometern. Det går sakta i skogen, resultatet är inget att skriva om men
själva orienteringsutmaningen gick bra med endast ca 10 sekunders miss.

Vaskar av den värsta svetten och smutsen och byter om till vandringskläder.
Åker iväg till starten – Där leden korsar landsvägen nära Nysätter. Vandringen
norr om landsvägen var trevlig när sällskapet vandrade denna, utökat med
dottern, i våras. Ser på kartan att det är höjdryggar i början och sedan
mycket vandring längs vägar. Vandringskamraten tycker det räcker med
orienteringstävlingen och väljer att istället att åka till badet vid
Klämmingsberg. Det nyper rejält i låren när backarna på den inledande
höjdryggen skall forceras. Har mycket mjölksyra i låren. Det går bättre och
bättre när de värsta backarna är forcerade, men dagens vandring innehåller
absolut inget spritt i benen! Är nog även trött i huvudet då det är väldigt få
motiv som dyker upp, för att förevigas med kamera eller filmkamera. Vid
korsandet av den första vägen ser undertecknad en bil parkerad med en ”Smiley”
lackad över hela motorhuvudet. Le i trafiken verkar var bilägarens devis?
Forcerar de sista uppförsluten och det blir lätt vandring framöver, när leden
ansluter till nästa väg. Ser några lila? Blåklint. Om det är blåklint?

Når vägen som ansluter till sommarstugeområdet. Konstaterar att man nog inte
vill att ”obehöriga” kör på denna väg. Vid vägen står en bil med
Geocachingsymbol på rutan och det kanske är ”jakt” på gång. Ser sällskapets
bil parkerad nära den vägbom som satts upp för att hindra genomfartstrafik och
även förhoppningsvis ”obehöriga”. Vandringskollegan berättar senare att hon
njuter i det varma och rena vattnet. Det är nog inte en så dum aktivitet denna
dag med sommarvärme. Passerar ån mellan sjöarna. Flyter stilla fram.

Ser små flygplan cirkulera i luften och misstänker att det är hobby-flygare
från Blacksta flygfält. Det smäller söder om vägen och det är väl en skjutbana
som finns i närheten. Möter några utländska cyklister som cyklar i motsatt
riktning. Har sett någon skylt som beskriver att detta också är en cykelled.
Efter Kattnäs kyrka viker leden rakt söderut. Raksträckan känns låååång.

En stugägare har smyckat en mjölkpall mycket fint.

Vandringskollegan ringer och kollar läget, men har svårt att höra då det är
kraftig vind som stör samtalet. Hon avser dock att lämna badet och bege sig
till Gnesta central. Sädesärlorna leker med undertecknad. De sätter sig ca 15
meter framför undertecknad på vägen och när undertecknad närmar sig lyfter de
och flyger till en plats ytterligare längre fram. Vet inte om de tigger mat
eller vill ”dj-s” i allmänhet? Når asfaltsvägen och vandringen blir lite mer
riskfylld och tråkig. Ovanligt mycket trafik på vägen och de flesta håller
avstånd när undertecknad vandrar i kanten av vägen. Några få kör lite onödigt
nära. Vet inte varför det är så intensiv trafik då detta är en ”bonn-väg”. En
skylt visar riktningen mot Södertuna slott. Skylten har ett tillägg att detta
är abonnerat. Undertecknad skulle nog ge ett ”visst” intryck om undertecknad
stapplade in i dag bland damer i chiffone- eller silkes-klänningar och herrar
i frack? Om det nu är så, att det är en bal på slottet. Ja, ja, vad är väl en
bal på slottet? Får till slut lämna landsvägen och gå på småvägar genom Gnesta
samhälle. Anländer till Frustuna kyrka som ligger vackert vid sjön.

Möter två något yngre damer med barn som besökt kyrkogården. Undrar vad det är
för historia som ligger bakom deras besök? Kyrkan och kyrkogården besöks både
i glädje och sorg. Frönäs villaområde verkar ganska nytt och ser många
barnfamiljer som etablerat sig. En trädgård sticker ut, med mycket vackra
blomster- och vatten-arrangemang. Nära slutstationen håller ett nytt område på
att byggas upp med hyreshus/bostadsrätter. En dam går och muttrar alldeles för
sig själv i motsatt riktning och berättar att marken nog är förgiftad? Vet
inte vem hon vill förmedla detta till? Strax innan stationen står en lång,
smal och äldre dam i utsvängda jeans. Känns lite festligt, då detta ligger
några år tillbaka i tiden. Undrar var hon fått tag i sådana jeans? Når till
slut stationen och konstaterar att idag var det inget spritt i benen, men
överlevde trots att det var en aning tungt att vandra. Känns alltid skönt att
pricka av en etapp, då det blir ytterligare ett steg närmare att uppfylla
nyårslöftet.

Verkar finnas en anläggning för att fylla på vätska på stationen?

Inte många tåg som stannar. Det susar förbi flera tåg i hög fart den korta
stund undertecknad befinner sig i stationsområdet. Norra delen av etappen var
intressantast medan den södra är mycket transportsträcka. Nästa vecka kan
förhoppningsvis sista etappen på Södertörn prickas av och då är det ”rent hus”
från Björkhagen fram till Nävekvarn. Efter denna etapp är 689 km genomförd
vandring och ”endast” 224 km återstår! Resultat från tävlingen:
http://obasen.orientering.se/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=37918&categoryId=42&ct=true
Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 565 – Total höjdstigning
– 139 – Total tid – 1,57 tim – Medelpuls – 127 – Väder – +20 grader 20 km/h O
vind och mest sol
Tillbaka till start

Etapp – 13 (halva) 13:1 (1/3) 14 – 9 maj 2015 Fredriksberg, väg 223
Landsvägen Nysätter

Vad glad man blir när solen skiner och det är vårvärme! Maj är en av de bästa
månaderna på året när allt blir grönt och slår ut. Månaden annonserar att
sommaren kommer snart.

Vandringssällskapet har idag utökats med dottern som plötsligt fått extra
energi efter den senaste tidens lite tunga händelser. Dottern som är
matematik-lärare fick jobb på en skola i Eskilstuna i januari och var mycket
nöjd. Dagen efter fick rektorn för skolan sparken och ägarna beslutade (utan
att kommunicera) att lägga ner skolan. Dottern fick reda på detta för några
veckor sedan och har haft en lite tung period. Som tur är så verkar det vara
en överefterfrågan på bl.a. matematiklärare och hon blev i slutet av denna
vecka kallad till ett antal intervjuer. Humöret växlade från nedstämdhet till
optimism! Dessa händelser bidrar definitivt till extra energi och dottern
anmäler sig som deltagare till dagens vandring! Vandringen startar vid
Fredriksberg, väg 223 och är ”endast” 8 km men sällskapet beslutade att
fortsätta del av etapp 13 och sedan ner söderut efter etapp 13.1 mot Gnesta.
Etapp 13.1 genomförs ner till grusvägen norr om sjön Klämmingen. Vandringen på
delar av etapp 13 och 13.1 får läggas på ”banken” och räknas av senare. Inser
efter några hundra meter att det blir för varmt att gå med vandringsjackan och
T-shirt räcker. Idag skulle det även gå bra med kort-byxor. Så länge man rör
sig är det OK värme. Ännu inga mygg, få se hur länge man slipper dessa! Gillar
verkligen terrängen mellan Södertälje och Laxne. Det känns som riktig vildmark
med mycket höjdskillnader. Har fått känna på denna terräng vid ett antal
orienteringstävlingar som undertecknad deltagit i för ett antal år sedan.
Gillar verkligen detta område. Förra året så genomfördes även en Geocaching
aktivitet i samma område och det var definitivt en positiv upplevelse. Vid
starten för dagens vandring så finns ett ytterligare vandringssällskap som
skall gå i samma riktning men fram och tillbaks. De har med sig en yster hund
som verkar ivrig att vandra idag! Första kilometrarna innebar mycket vandring
på berghällar och öppen orörd skog. På vissa hällar så är det lite svårt att
se vart leden går och måste gå tillbaks på ett ställe när leden försvinner.
Lyckas så småningom hitta rätt riktning.

Fin utsikt ned mot Laxne och sjön Klämmingen från Ulvsättersbergen.

Vid sjön Glådran finns en fin rastplats där sällskapet tog en Geocache förra
året. Sjön ligger vackert och är en av flera vackra sjöar som passeras idag.

Värmen idag har gjort att flera fjärilar har vaknat till och observerar både
citron och bruna fjärilar. Fortfarande inga mygg! Söder om Gruvkärret passeras
tidigare avverkningsytor och den fina öppna orörda skogen byts mot planterad
ungskog.

Hittills har det inte varit så mycket stigningar men vid Lövviksbergen bär det
uppför. Stigningen är en god investering då det erbjuds en härlig utsikt på
toppen av berget. Jättefin vy över sjön Klämmingen.

Sista delen på etapp 14 är nedför till grusvägen där etapp-tavlan finns
uppsatt. Här är det dags för dricka-paus. Värmen är inte svår men så länge som
man rör sig så svettas man idag.

Fortsätter vidare på etapp 13 och efter bron över bäcken så börjar det bära
uppför. Var här förra året och mötte en jägare som satt på pass vid
skogsvägen. Skulle logga Geocachen Djupvik Hillfort högst uppe på berget. Här
finns det också ett fornminne som inte har studerats ännu. Jägaren väntade på
att en älg skulle drivas fram av kollegan som hade en s.k. ”stöt-hund” som
hade som uppgift att driva fram byten till skottavstånd. Söder om berget bär
det nedför igen till Djupviksjön. Leden stryker södra änden och efter denna
går det uppför igen i en dalgång väster Långmossen. Ser rester av grävda diken
och vad som verkar vara igenväxta ängar. Någon har troligen haft sin näring
här för många år sedan. Skulle vara intressant att se hur det såg ut då. Uppe
vid grusvägen planar det ut och leden följer efter en stund stora Kvarnsjön.
Mycket vackra vyer igen. Vid mitten av sjön finns det en Geocahe gömd i en
björk och den hittas och loggas. Precis när undertecknad håller på med
Geocache-bestyren så dyker en fin, nyfiken och snäll liten hund upp. Tror att
den heter Finsk spets. Några meter bort så går det en spång ut på en udde och
där sitter matte och solar sig. Går ut och tar några bilder på denna vackra
rastplats och pratar kort med hundägaren. Hon går i samma riktning men tar det
lite lugnare och njuter av solen här på udden.

Lämnar sjön när leden viker in i skogen och senare bär det uppför till
Fräkensjöberget med sitt utsiktstorn. Loggar en Geocache som finns gömd i
närheten av tornet och det är dags för lite rast vila, dryck och matsäck.
Mycket fin plats att sitta vid i solskenet. Bestiger tornet och tittar på
utsikten. Mest skogsvyer runtom berget. Vid foten av tornet finns en sparbössa
för de som är hugade att bidra till tornets underhåll. Lägger i några slantar.

Berget är den sista uppförsbacken denna dag och leden blir planare efter
detta. Leden är smal på några ställen. Nedanför tornet finns ett skärmskydd
och platsen måste vara utmärkt för eventuella övernattningar.

Rastplats Lövviksberget Leden fortsätter ner till Fräkensjön
där ytterligare en Geocache loggas. Nästa sjö är Holmsjön och där loggas
ytterligare en Geocache! Fina vyer igen.

Dottern börjar bli lite trött då hon inte är lika van att vandra som kärnan i
sällskapet. Vid Axsjön blir det rast vila och det sista vattnet konsumeras.
Undertecknad loggar dagens sista Geocahe som sitter gömd i en gran.

Vid grusvägen lämnas etapp 13 och fortsätter vidare söderut på etapp 13.1.
Jättefina vyer igen vid Östra Stensjön och Långsjön.

Vid södra delen av Långsjön så är ett träd halvt avgnagt. Misstänker starkt
att en bäver är skyldig.

Sista biten går efter en skogsväg och det känns lagom då det börjar kännas
lite i benen. På slutet så varnas för en skjutbana. Kan den fortfarande vara
aktiv? Alla etapper av Sörmlandsleden har något att erbjuda och det är svårt
att göra en exakt rangordning av dessa. Sedan kan vädret påverka att
upplevelserna varierar. Måste ändå säga att dagens etapp hör till en av de
trevligaste med många fina vyer. Har alltid gillat skogen mellan Södertälje
och Laxne och detta bekräftas igen idag. Skall bli kul att avsluta etapp 13
senare och fortsätta vandringarna mot Södertälje.

Efter denna etapp är 250,5 km genomförd vandring och ”endast” 662,5 km
återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.119 – Total
höjdstigning – 242 – Total tid – 4,11 tim – Medelpuls – 121 – Antal steg –
26.059 – Väder – +11 grader 14 km/h V vind
Tillbaka till start

Etapp – 15 (halva) – 6 april 2015 – Mitt på etapp 15 – Fredriksberg, väg 223

Morgonen innebar vissa tveksamheter om det skulle bli någon vandring denna
dag. Enligt ursprunglig planering så skulle detta bli en avkopplingsdag utan
vandring, men när solen började skina och energin har kommit tillbaks under
påskhelgen så blev beslutet att genomföra en kortare vandring denna dag.
Vandringssällskapet har tidigare vandrat delar av etapp 15 och det skulle bli
en lagom vandring att fullfölja denna. Konstaterade att dagens fågelskit på
bilen begränsat sig till en. Dock har undertecknad fortfarande svårt att
acceptera detta och funderar på att köpa ett gammal biltäcke som man hade förr
för att skydda bilarna. Försökte komma så nära som möjligt med bilen till
dagens startpunkt för vandring – Där etapp 15.1 ansluter till 15. Första
försöket stoppades av en vägbom. Nästa försök blev lite mer söderut och som
innebär lite längre ”transfer”. Nådde aktuell vägbom enligt plan och lastade
ur bilen. Hade tagit med den s.k. Action-filmkameran som undertecknad brukar
ha på huvudet för att skapa den bästa stabiliteten. Tog på huvudställning med
kamera och bad som vanligt vandringssällskapet att justera, så att den satt i
rätt vinkel. Det har hänt några gånger att den varit felaktigt placerad och
endast filmat marken framför fötterna. I samband med justeringen märkte
undertecknad ett svagt leende från vandringssällskapet, samtidigt som hon
febrilt famlade efter sin egen kamera. Insåg att det var något som inte stämde
och lyckades upptäcka detta innan detta hade blivit en bild publicerad på alla
tänkbara sociala medier. På morgonen hade undertecknad varit lite
okoncentrerad och applicerat kameran bak och fram på huvud ställningen. Det
hade blivit en någon dråplig bild om denna hunnit med att förevigas. Det är
tur man känner sina närmaste! Vänner skall man ha nära och fiender närmast!
Kameran justerades och det bar iväg via transfer sträckan mot leden. Denna
första del av dagens vandring medför att undertecknad får en riktig käftsmäll
avseende den ackumulerade erfarenheten i orienteringsteknik. Ingenting stämmer
med kartan som visserligen är grövre än normala tävlingskartor. Nåväl, till
slut dyker leden upp när den korsar den aktuella väg som nyttjas, men
fortfarande blir undertecknad något förvirrad av att själva leden inte heller
går enligt det sätt som den gjorde när denna del vandrades i januari. Efter en
stark stigning upp på en höjd kommer undertecknad underfund med misstaget. Det
känns pinsamt men ingen katastrof. Det blev dok lite extra vandring fram och
tillbaks på etapp 15. På höjden erbjöds en vacker utsikt över Marviken. Här är
det en mycket fin rastplats. Det är också en rejäl höjd och det flåsades lite
extra i forceringen upp för denna.

Kommer ihåg från tidigare orienteringstävlingar i detta område att benen var
rejält möra vid målgångarna. Från den stora höjden går det stadigt nedför till
vändpunkten där etapp 15.1 ansluter.

Här finns en gästbok som uppdateras av sällskapet. Ser att många har varit här
senaste veckan och även kryssat i att övernattning har skett.
Vandringssällskapet har med åren blivit mer bekväma med övernattningar i tält
och särskilt när temperaturen inte håller sig till sommarvärme. Det blir mest
övernattningar på hotell i s.k. ”Superior room en suite”. Det är rum där man
pröjsar några hundringar mer per natt och får nyttja en hårtork och morgonrock
etc. (OBS ironi). Efter loggning i gästbok så börjar den ”riktiga” vandringen
från denna punkt till målet vid Laxne-vägen. Det blir forcering upp igen för
den tidigare nämnda höjden och svetten kommer fram. Det är en fin dag idag med
morgondis och en värmande sol. För den som kan fotografera så kan det bli
väldigt stämningsfulla bilder i motljuset och diset. Skogen är orörd i detta
område och mycket vacker. Får se hur långe den får vara ifred innan detta
område också blir en virkesåker.

Leden blir slätare då den tidigare vägen korsas och leden går upp i nästa
höjdområde. Fin öppen skog möter uppe på höjden. Det är inte samma
spektakulära utsikter som ned mot Marviken men vacker storskog. Flera bäckar
korsas idag med sitt härliga porlande ljud. Ser hästskit på leden! Hmmmm.
Sista delen ner till landsvägen erbjuder minnen från kolarkojor, kolbottnar
och även ett fornminne som inte inspekterades närmare. Kan tänka att området
var ett tacksamt strategiskt läge att ha en bosättning på någon av höjderna.
Dels så finns det många kallkällor i området och höjderna borde vara lättare
att försvara sig mot lede fi. Når vägen till Laxne och det blev en kort
vandring på 7,2 km. Eftersom övriga leden fanns på banken så kan nu även etapp
15 prickas av. Denna etapp blev välvandrad då vissa delar genomfördes två
gånger på grund av tidigare logistiska lösningar. Lastar in sällskapet i bilen
och färden går tillbaka mot hemmet. Mellan Åker Styckebruk och Mariefred är
det en poliskontroll riktning Stockholm. Det ser ut att vara en jämn ström av
”besökare” i denna kontroll. Får hoppas att Påskfirande Stockholmare inte
spenderat hela hushållskassan på Påsk-godis. Det verkar som en viss del av
budgeten måste förbrukas vid denna kontroll. Från och med nu blir det längre
och längre biltransport till lederna. Detta kräver lite mer planering. Efter
denna etapp kan 202,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 710,5 km
återstår! Lite kuriosa från dagens vandring: – Förbrukade kalorier – 485 –
Total höjdstigning – ? – Total tid – 1,4 tim – Medelpuls – 119 – Antal steg –
25.630 – Väder – +4 grader 8 km/h NV vind
Tillbaka till start

Etapp – 15 (del av) 15:1 – 2 januari 2015 – Läggesta – Långaedet

Idag börjar den 913 km långa resan. Valde en första lätt och kort etapp så att
vandringskamraten fick komma igång. Parkerade bilarna i varsin ände av turen.
För att få det att gå ihop med bil-transfer så blev det även vandring en del
av etapp 15 (ca 2,5 km). Etapp 15.1 (anslutningsled) från Läggesta är väl till
en början en av de mer ”otrivsamma” på Sörmlandsleden. Början går parallellt
med motorvägen E20 och det är ganska bullrigt. Det blev lite krångel i början
på grund av felnavigering, då vandringskamraten med bestämda steg tog täten,
men i helt fel riktning. Till slut rättades detta till och färden kunde gå
vidare längs motorvägen och till avfartsvägen mot Laxne. Ansökte om medlemskap
i föreningen Sörmlandsleden på nyårsaftonen! Ja, ja, det brukar bli lite
tokiga infall när man är lite upprymd av diverse omständigheter! I
medlemskapet ingår att man får tillgång till etapp-kartor och som underlättar
undvikandet av felnavigation som i detta fall. Eftersom dagens vandring
genomfördes 2 januari så hade medlemskapets administration inte fullbordats
ännu, då även organisationens administratörer kanske även varit upptagna med
ett visst nyårs-firande! Dagens väder var ovanligt för att vara 2 januari.
Stormen Svea har svept över landet och det var lite blåsiga rester här vid
Läggesta. Temperaturen var +9 grader! Lätt vägvandring fram till Ådals kvarn.
Här går leden äntligen in i skogen med mindre blåst och tystare omgivningar.
Ådals kvarn (såg inga rester?) historiska placering förklarades då leden gick
utefter en liten å som har försett kvarnen med vattenkraft. Ån eller bäcken
var vacker att titta på och eftersom det var mer vår än vinter så porlade den
ganska intensivt.

Leden var en rejäl stig men lite lerig då den verkar även att användas som
rid-stig. Stigen följer ådalens fält och viker sedan upp högre mot bergen som
omger Marvikarna.

Här är det vacker storskog och som undertecknad frekventerat i samband med
orienteringstävlingar.

Vid nedfarten till Marviken så har led-organisatörerna varit vänliga att sätt
ut rep som stöd för färden nedför. Det var mycket isigt och halt vid denna
tidpunkt varför repen kom till nytta.

Strax efter rep-passagen så anslöt leden 15.1 till huvudleden och etapp 15.
Passerade en liten fornborg/boplats eller vad detta kan ha varit. Om inte
minnet blivit dammigt så var denna plats en orienteringskontroll då
undertecknad tog sin första ”framgångsrika” placering i huvudklassen DM
Södermanland. Det är några år tillbaka så minnet kan svika! Passagen vid
Marvikarna är mycket vacker. En viss höjdskillnad finns mellan sjöarna varför
det är en liten mini-fors mellan dessa. Sjöarna är delar av en kanotled från
Mariefred ända ner till Trosa-trakten har undertecknad för sig. Säkert mycket
vacker att paddla. Tyvärr så verkar dessa liksom andra sjöar växa igen. Kanske
är det dock någon som rensar vassen och håller en lite slingrig kanotled
öppen?

Etapp 15 fortsätter nu uppåt och det går sakta uppför ca 1,5 km. Högst upp på
Stenhugga mon finns ett utsiktstorn. Man kan klättra upp (på egen risk) men
utsikten är begränsad. Sista biten för dagen går sakta nedför till bilen som
parkerats söder om Malsjön. Dagens tur blev 9,39 km med inledande
felnavigeringar. Själva etappen (15.1) som skulle avverkas och kan prickas av
och är ca 6 km. Nu återstår endast 907 km till målet är nått! Så kan det bli
med nyårslöften! Lite annan kuriosa: – Förbrukade kalorier – 562 – Total
höjdstigning – 193 – Total tid – 2,15 – Medelpuls – 110 – Väder – 9 grader 39
km/h VNV vind
Tillbaka till start

Etapp – 15 15:2 – 24 januari 2015 – Skottvångs gruva – Mellan-Marviken, e15
– Skottvångs gruva

Dagens vandring var tänkt att gå antingen fram och tillbaks eller att gå 15:2
och sedan 15 tillbaks till start/mål vid Skottvångs gruva. 15:2 är ”bara” 3 km
enligt etapp beskrivningen! Det har fallit mycket snö den senaste veckan så
det var inte riktigt läge att vandra några längre etapper denna helg.
Vandringssällskapet hade även utökats med både yngre och äldre deltagare
varför hänsyn var tvunget att tas till allas kapaciteter. Det märktes direkt
att snön som var ca 2-3 dm innebär en viss ökad ansträngning för dagens
vandring.

Precis i början av vandringen hade ett annat sällskap etablerat sig vid
Skottvångs grillplats, anlagt en eld och hade det mysigt. Dock så fanns det
fortfarande motivation hos vandringssällskapet så färden gick vidare norrut.
Under första delen var det många fågelholkar, skyltar och tror även en ”falsk”
runsten men med runor. Troligen någon påläst om runor som skrivit ner någon
påhittad drapa? Söder om Millsjön ligger en Svinfarm som sprider sin ”arom”
över nejden. Många ungträd hänger över leden och ger en extra ”dusch” av snö
vid passage under. Snön bidrar också till att vandrarna bli fuktiga och hamnar
även på linsen på filmkameran.

Vid förgreningen leden 15:2 och Millsjö-rundan så viker några i sällskapet av
och nöjer sig med sjön runt. Snöpulsningen samt informationsskylten som säger
att det blir 9 km att gå den längre rundturen hjälpte till att ta beslutet.
Det hade nog också blivit för långt och tungt för den yngsta i
vandringssällskapet.

Vandringstakten ökade för de som fortsätter på långa rundan. På vägen ner till
Marviken blir det en liten avstickare då ledens markeringar skyms av snön.
Isen ligger på Marviken och det finns lite kullfallna träd som rester efter
stormen Gudrun. Strax innan anslutningen till etapp 15 så har några damer
stannat för att rasta sig själva och sina hundar. De sitter i vindskyddet och
har det bra med en brasa som värmer. En av hundarna vill göra sig uppmärksam
men låter mest. Konstaterar att den korta 3 km etappen 15:2 är ca 4,5 km! Nu
går det uppför i ca en kilometer ända upp till utsiktstornet på Stenhuggarmon.
Det blev repris på vandringen denna del av etapp 15 då denna även gicks vid
första vandringen då etapp 15:1 klarades av 2 januari.

Stigningen var denna gång ännu mer ansträngande då snöpulsning ingick också!
Vid tornet så finns det en multi-Geocache som undertecknad tagit tidigare. En
av vandrings-kollegorna kände inte för att lösa denna då denne fick
upplysningen att efter att löst den första delen av multi-Geocachen så var
denne tvungen att gå tillbaks nedför för att leta efter gömman i snön! Dagens
snöpulsning blev extra jobbig i öppen terräng då snön var djupare där. Tyvärr
så hade mycket av skogen huggits ner på delar av dagens vandring. Nedanför
Stenhuggarmon så började leden vika tillbaks söderut mot Skottvångs gruva. En
skogsmaskin har använt leden som transportväg och det var lite mjukt under där
den kört fram. Efter några hundra meter så försvann ledens markeringar men det
fanns markeringar som skickade upp vandringssällskapet på en höjd till höger
där skogsmaskinen hade kört. Det var både orange och blåa markeringar men det
kändes inte rätt. Dock följde sällskapet markeringarna så länge de syntes och
slutligen blev det att på känn ta sig ut till vägen mellan Åkers Styckebruk
och Skottvång. Visste att det inte var enligt ledkartan men då det fanns
markeringar antogs det att det var en ny sträckning av leden. Det blev en
ansträngande extra tur på ca 1 km. Fick återhämta lite krafter med promenad på
vägen tills sällskapet åter anslöt till leden längre fram. Nu vek leden in på
små skogsvägar bredvid själva landsvägen. Här var det öppet och mycket snö
varför det blev ansträngande snöpulsning. Mycket av den omgivande skogen har
huggits ner. Vid nordvästra spetsen av Millsjön så anslöt sällskapet till
rundan runt sjön och såg spåren från de i sällskapet som valt att ta den korta
rundan. Det var lite halkigt men sista biten kändes ändå enklare än den nämnda
snöpulsningen.

Det andra grillsällskapet vid Skottvång hade lagt på något väldoftande på
grillen! Dofterna satte fart på hungerkänslorna och det fick nog bli inköp av
någon snabbmat när sällskapet återkom till hemmet i Eskilstuna. Övriga i
sällskapet satt och värmde sig i bilen och det blev rask avfärd tillbaka till
hemorten. Den nedfallna snön och fukten i samband med ansträngningen gjorde
att det blev en lite kylig hemfärd. Rundturen var vacker vid området närmast
Marviken medan området närmast Skottvång inte var så givande då mycket av
skogen huggits ner. För att pricka av den officiella etappen 15:2 a 3 km så
blev dagens vandring ca 10 km! Får väl kalla denna extra ansträngning som en
bonus! Tack för denna gång! Nu återstår bara 866,5 km tills målet är nått.
Lite annan kuriosa för etappen: – Förbrukade kalorier – 636 – Total
höjdstigning – 166 – Total tid – 2,25 tim – Medelpuls – 131 – Antal steg –
14.711 – Väder – -2 grader 14 km/h S vind
Tillbaka till start

Etapp – 16 – 10 januari 2015 – Harsjöhult – Skottvångs gruva

Ytterligare 11 km avverkade på den långa resan. Dagens etapp gick i vacker
storskog. Planen var att hinna gå etappen innan det utlovade ovädret –
Intensivt snöfall – skulle komma till trakten. Det gick med 10 minuters
marginal. Alldeles på slutet av vandringen började det snöa. Startade vid
Harsjöhult och blev lite orolig att leden skulle vara sönderkörd, då det fanns
tecken att gallring var pågående Det var dock inga problem och första vackra
stopp blev vid den lilla sjön Älskaren! Det var väl ett flott namn!

Marken var frusen så det var risk för halka i nedförsbackarna men det blev
inga olyckor som tur var. Vid Bredsjön var det samma fina utsikt som vid
Älskaren. Här fanns det en Geocache gömma också vid området för
övernattnings-/vind-skyddet.

Passerade en kraftledning innan vindskyddet vid Bredsjö och den surrade
rejält. Luften var fylld av fuktig is och det verkade som det blev en reaktion
när denna kom i kontakt med kraftledningarna. Ljudet var högt och tydligt och
tankarna gick till vad eventuell elallergi kan betyda. Geocachen vid Bredsjön
kunde loggas enkelt trots att GPSen slocknade precis vid gömman. Passerade en
Kolbotten med lite förklaringar efter sjön. Här blev det lite sämre skog ett
tag även om leden var fri från hinder. Efter en stund kom vandringssällskapet
till Älgsjöbackens gruvområde. Här fanns det högar av gruvrester och en hel
del gruvhål i området. Enligt skylten så bedrevs gruvnäring ända till 1942.
Det var nog inte enligt samma effektivitet som brytningen numera sker i
gruvorna i norra Sverige.

Det blev en liten krok extra efter Älgsjöbacken då vandringssällskapet missade
att leden krökte. Leden gjorde en ”näsa” norrut och efter denna så blev det
mycket vacker storskog. Kände igen mig då jag sprang en orienteringstävling i
området tidigare i höstas – (Åkers IF DM Södermanland – Öppen klass). Hade en
sträcka till fjärde kontrollen och vägvalet gick utefter Sörmlandsleden. Det
var en ganska lätt sträcka men tappade koncentrationen när löpningen gick
efter leden och därmed också kartkontakten. Det blev den enda missen denna
dag. Dock så var det denna gång en dålig dag fysiskt och energin tog helt
slut. Fick gå den sista tredjedelen på den dagens bana. Idag var det lättare
att vandra och kunde njuta av den fina skogen. Vid Lilla Vasskärr erbjöds ”Bed
and breakfast”. Lite avsides ställe men måste vara en oas för de som vandrar
denna led under flera dagar! Passerade en sista höjdknäpp innan Skottvång och
det började snöa. Snön ökade och blev intensivare allt närmare slutmålet.
Dagens etapp gick i vacker storskog och det är sådana här upplevelser man vill
ha när man vandrar. Idag var det helt tyst i skogen beroende på säsong, ingen
vind och lite disig luft. Några större fåglar flög i väg när sällskapet
passerade men lyckades inte se vad de var för sort. En trevlig led att
rekommendera! Nu återstår bara 873 km tills målet är nått. Lite annan kuriosa:
– Förbrukade kalorier – 641 – Total höjdstigning – 75 – Total tid – 2,48 –
Medelpuls – 106 – Antal steg – 12590 – Väder – -2 11 km/h SSO vind
Tillbaka till start

Etapp – 17 – 18 – 5 april 2015 – Harsjöhult – Ånhammar

”Back in the saddle again”! Det är svårt ibland att vara en genuin djurvän.
Ser att rådjuren har ätit upp förra årets inköpta exklusiva tulpaner från
Holland. Bytte bil för några veckor sedan. Denna gång blev det en intensiv blå
färg – Powerblå. Av någon anledning så vill fåglarna skita på bilar med
aktuell färg. Konstaterar detta i verkligheten och har kollat på nätet där
detta fenomen bekräftas. Denna morgon så blev det lite morrande från
undertecknad, när tulpanerna konstaterades vara beskärda och sidan på bilen
var full av fågelskit. Nåväl det bar ändå iväg för dagens vandring. Vid Länna
bruk så flög en rovfågel precis framför bilen men det var ingen fara för
kollision. Reflekterade om denne också ville lämna en gåva till aktuell blå
bil? Med anledning av den olycksaliga Långfredagen och missöde med vänster
långfinger så har undertecknad utrustats med en ”adlig” hand. Handen har
skiftat till blått denna dag! Får hoppas att ingen skogsfågel ser aktuell
handfärg och bestämmer sig för att skita i sammalunda hand! Tog med en stav
till dagens vandring för att undvika att falla och ytterligare skada den
ganska svullna handen och förolyckade finger. Känns lite piggare i kroppen
efter gårdagens vila. Påskaftonen ägnades bara åt det kulturella genom ett
besök på Torshälla konstrunda. Det var många olika konstnärer som visade upp
sina alster över hela Torshälla. Dagens väder är typiskt april väder.
Omväxlande svag sol och som på vägen till starten av dagens vandring –
snöfall. Snöfallet var ganska lätt, men markerade att vintern inte gett upp
och vårens ”backlinje” pressats ner precis framför eget mål. Vädret växlar
under hela vandringen med snöbyar och omväxlande en viss tillstymmelse av sol
bakom molnen. Man kan säga att korta stunder lyfter vårens backlinje en bit
upp i banan men pressas snart tillbaks igen precis framför egna målet. Första
delen av dagens vandring går genom ett område där skogsmaskiner kört omkring
på leden och bredvid. Man hade gallrat skogen men det var inte så förstört som
det kan bli ibland. Första biten blev direkt upp för en kulle så andhämtningen
kom igång raskt. Reflekterade över en nyhet som sändes i radio för någon vecka
sedan. Man har konstaterat att motion och i vilken form som helst, är bästa
”medicin” mot lätt och medelsvår depression. Intressant konstaterande! Måste
erkänna utifrån egen erfarenhet att långa motionsaktiviteter är balsam för
stress i all fall. Varje årstid stimulerar våra sinnen på olika sätt. Vi ser
naturligtvis om det är snö ute eller barmark men även öron och näsa lagrar
minnen/upplevelser. T.ex., verkar det som ljud som vind etc. hörs tydligare
när det är kyligare i luften. Vet inte om detta är inbillning eller om detta
kan bekräftas av någon naturvetare som varit mer vaken på lektionerna! Samma
sak är när man går och springer på våren. Steg-isättningen ger ett speciellt
ljud när man springer/går i mjukt och blött underlag. Luften känns också
mycket friskare när den kylig och när man andas. Sedan är det också ljudet av
porlande vårbäckar som känns otroligt trevligt och rogivande. Anländer till
Abborrsjön som är en liten sjö med omgivande sankmark. I sjön kämpar vinterns
sista is och omgivande sankmarker passeras via en spång. Vädret växlar och det
kommer lätta snöfall med olika mellanrum. Så länge man rör sig så är vädret
inga problem.

Nästa sjö att passera är Trullsjön som också bjuder på några vackra vyer.

Etappen ringlar sig vidare till Finnsjön som är ganska lång och bitvis har
vackra vyer men varvar med lite besvärligare vandring. Efter skärmskyddet är
det som att vandra genom ett ”plockepinn”. Dels har bus-bävrarna tuggat ner
ett antal träd och sedan har någon slarvig besökare lekt med tändstickor och
åstadkommit en skogsbrand. Området innehåller ett antal nedfallna träd och är
även bitvis ganska ojämnt och stenigt.

Med åren så blir minnen dimmiga och vet att vandringssällskapet besökt någon
sjö i detta område tillsammans med barnen när de var små. Det var en utflykt
på en trevlig plats men kan inte minnas vilken sjö det var. Det var också
ganska festligt när familjen återvände till bilen. Där stod nämligen Sörmlands
lokalradio och gjorde ett reportage om besökare i Åkers bergslag. Dottern blev
bl.a. intervjuad och fick önska sig en skiva. I den allmänna förvirringen
önskade hon sig en julskiva! Vid det aktuella tillfället var det högsommar!
Detta korrigerades dock av vandringssällskapet till ”Köpa vingar för pengarna”
med Mikael Rickfors som var dotterns ”hit-låt” för tillfället”. Tyvärr
missades det aktuella radio-programmet.

Vandringen från Harsjöhult ända fram till Putbergens naturreservat är utefter
ganska ojämnt underlag och är lite besvärligare än normalt. Från ingången till
Putbergens naturreservat och ner till Ånhammar är det däremot betydligt
angenämare vandring. Dock vill undertecknad understryka att hellre ojämnt
underlag med rötter och stenar än sönder-ridna kladdiga stigar! Någon
kilometer efter Finnsjön viker leden söderut. Det är bra för att få lite färg
i ansiktet av de för dagen svaga solstrålarna. Konstaterade dock från tidigare
erfarenheter att solen verkar även om den är bakom moln. Är man ute
tillräckligt länge så får man ändå lite färg. På detta sätt så kanske man kan
spara några kronor som investeras i dyra krämer – ”Brun utan sol”! Måste i
detta sammanhang berätta om en pinsamhet som uppstod vid ett hotellbesök i
Göteborg. Något år innan hade undertecknad fallit för frestelsen att köpa ett
fynd-paket hudkrämer under en charterflygning söderut. Avslappning som
semester och kanske med viss hjälp av diverse drycker, medför ibland att
”spontaniteten” till impulsköp kanske blir lite högre än normalt. Vid detta
tillfälle/tillstånd så inhandlades aktuellt paket med hudkräm Paketet ifråga
hamnade i undertecknads rese-necessär och föll i glömska. Vid nämnda
hotellbesök så upptäcktes paketet och undertecknad kände sig torr i ansiktet
efter en dag med olika möten. Ansiktet smetades in med aktuell hudkräm på
kvällen. Såg i spegeln att undertecknad såg rätt ”fräsch” ut i ansiktet! Nästa
dags morgon uppdagades pinsamheterna. Det verkade som krämen var en variant av
”brun utan sol” och konstaterade att kudden hade färgats brun av nattens
oroliga sömn och gnuggande av ansikte mot aktuell kudde. Vände den vita sidan
upp och hoppades att inte städerskan skulle upptäcka denna pinsamhet! Senaste
gången som vandringsleden mot Finnsjön nyttjades, men i motsatt riktning till
dagens vandring, var i samband med att en Gecocahe skulle registreras nära
Finnsjöns skärmskydd. Det var på sommaren och det vimlade av kantareller
utefter leden!

Vid Axsjön så har en koja satts upp och även en brygga etablerats. Vid bryggan
finns en avspärrning och skylt ”tillhör ej Sörmlandsleden”. Funderar vilken
eventuell åverkan som vandrare kan åstadkomma på denna brygga? Känns lite
konstigt med denna revirmarkering mitt inne i skogen. Två svanar seglar fram
majestätiskt på sjön och i fjärran hörs gäss kvacka.

Kan förstå om det vore i USA där ”inkräktare” kan skjutas med lagens fulla
rätt! Från Putbergens naturreservat så blir det som sagt angenämare vandring.
Gör en kort paus vid Härbärgssjön vindskydd och dricker lite kaffe. Fina vyer
här vid sjön. I samband med att leden viker av från sjön så har leden dragits
om. Blir något fundersam då det bara rör sig om ca 20 meter åt sidan? Vad är
anledningen till att detta måste göras? Är det någon markägare som är lite
”kitslig”? Kan tänka mig att styrelse och etappansvariga måste ha en viss
fallenhet för förhandlingsteknik, då alla markägare kanske inte är så
lätt-flörtade. Skogen norr om Ånhammar har också ett angenämt minne för
undertecknad. I denna skog så vann undertecknad sitt enda DM-mästerskap i
huvudklassen under åttiotalet. Kommer ihåg att undertecknad startade tvåa och
var först i mål. Sedan blev det en nervös väntan tills alla 50 startande hade
kommit i mål. Denna gång höll det hela vägen! Passerar Gustavsbergs gruvområde
där det finns en hel del gruvhål. Ser på en skylt att man antar att dessa
gruvor var aktiva ända fram till ca 1848. Nu är de vattenfyllda med stängsel
runt omkring. Kanonvandring ner till Rotsätter. Här finns den så kallade
Bot-tallen. Lägger skadad hand på nämnda tall och känner direkt en stor
förändring och kan böja långfingret någon millimeter extra!

Älgsjön är vacker och en imponerande spång över Kvarnsjön.

Möter ett par vid Dammstugan som undrar om leden är kladdig, men försäkrar att
det är mycket angenäm vandring.

Paret var mera ute på promenad än vandring och därför inte fullt utrustade för
vandrings-eskapader. Sjöarna i detta område verkar vara reglerade och har
försörjt någon gammal industrianläggning bakåt i historien. Vid Dammstugan
verkar det varit någon form av ”företags-hotell” med en tidigare reglerad
vattenkraft.

Gör ett försök att hitta Geocachen vid Dammstugan som enligt loggar/tips
verkar kräva viss akrobatik. Tyvärr så är kombinationen av senioritet och
ackumulerad vandring dåliga förutsättningar för nämnda akrobatiska övningar.
Det blir ett fruktlöst försök att logga denna Geocache. Sista biten till
Ånhammar går efter väg och mest nedför. En sista backe uppför blir det till
Ånhammar gård. I hagen finns får och några unga kor utsläppta. Fåren blir i
första ögonblicket skrämda av sällskapets uppdykande men återhämtar sig
snabbt. Ungtjuren råmar intensivt och vet inte riktigt vad denne saknar eller
står efter.

Precis innan bilen så upptäcker vandringssällskapet ett svart litet knyte i
vägkanten. Påskharen är den första tanken men man kan säga att det var nästan
nära. Bredvid ett alle-träd kurar en liten svart kanin och erbjuder lite
foto-motiv. Det verkar som denna lilla krabat får springa fritt i detta
område?

Denne låg helt stilla och kurade. Denne kanske inte riktigt gillade det något
ombytliga april-vädret? Under bilfärden hem så kom det en regnskur och
vandringssällskapet tackade för att denna kunde undvikas under dagens
vandring. Kändes idag som en slags milstolpe har uppnåtts. Nu har leden från
Svalboviken till Skottvång ”bundits ihop” genom att alla etapper däremellan
genomförts. Detta gäller även anslutningsetapper från Eskilstuna, Flen,
Hälleforsnäs, Sagostigen och Läggesta. Från och med nu blir det längre och
längre biltransport till lederna. Detta kräver lite mer planering. Efter denna
etapp kan 191,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 721,5 km
återstår! Lite kuriosa från dagens vandring: – Förbrukade kalorier – 1002 –
Total höjdstigning – 949 m (Kan det vara rätt?) – Total tid – 3,55 tim –
Medelpuls – 120 – Antal steg – 25.630 – Väder – +3 grader 18 km/h N vind
Tillbaka till start

Etapp – 19 – 20 – 28 mars 2015 – Malmköping – Ånhammar

Dags för kvartalsbokslut. I nyårsaftonens yra blev det ett löfte att vandra
Sörmlandsleden. Hittills så har detta löfte hållits med vandring en gång per
helg. I början något kortare på grund av snön och andra omständigheter, men på
senare tid, längre och längre vandringar. Vandringen känns som en mycket
givande aktivitet, ger motion och är ett bra sätt att rensa huvudet från
stress. Alla möjliga tankar kommer också när man går och vandrar under flera
timmar. Vissa av dessa kommer ut i form av dessa etapp-rapporter. Dagens etapp
var egentligen tänkt att genomföras i Nävekvarn utanför Nyköping. Nyköpings OK
har en premiärtävling i orientering denna dag och tanken var från början att
springa denna tävling, Öppen klass och sedan genomföra en kortare vandring.
Undertecknad var dock mycket sliten efter veckans arbete och dåliga sömn,
varför det blev ett annat alternativ denna dag. Beslutet blev att vandra etapp
20 och 19 istället. Visserligen blir det 19 km, men vandringar innebär lugnare
tempo och avkoppling för hjärnan, så detta alternativ kändes bättre. Sedan
blev det även en kortare bilresa till leden. Det verkar som det börjar bli
allvar i relationen mellan Sörmlandsleden och vandringssällskapet. Man kan
säga att parterna har börjat kila stadigt! Med anledning av denna allt mer
intensiva relation, så har det blivit inköp av ”riktiga” vandringskläder för
att på så sätt få en något bekvämare vandring. Sällskapet gjorde i veckan ett
inköp av vandringsjackor och byxor som ”andas”. Denna morgon så observerade
undertecknad att vandringskollegan satte på sig sina gamla och icke så
ändamålsenliga byxor, istället för de nyinköpta. Frågade varför och fick
svaret att de nya var för fina att vandra med idag! Hur kommer det sig då att
jackan användes blev nästa fråga. Det blev inget svar mer än ett muttrande.
Vandringskläder som är för fina att använda? HÄPP! Under bilfärden till
vandringen så kunde två par tranor observeras. Det verkar som våren är på
offensiv planhalva igen efter förra helgens bakslag med snöfall och vitt
landskap. Dagens vandring startar vid Malmköpings camping och en mycket
nyfiken dam frågade om vad som var på gång och vart det skulle vandras. Hon
bodde tillsammans med barn och barn-barn på campingen där det redan fanns
husvagnar uppställda inför säsongen. Den 6 km korta etappen från Malmköping
till Henaredalen erbjöd många höjder som skulle passeras upp och ner. Leden
verkade gå efter någon gammal sockengräns och det förekom många gränsrösen
utefter leden.

Undertecknad har alltid fascinerats av dessa gränsrösen från svunna tider. Det
känns som mera rejäla markeringar än metallstolpar eller GPS-adresser. Minns
när undertecknad blev med moped en gång i tiden och det började förekomma
bättre orienteringskartor. Då åkte undertecknad ut i skogen och tittade på
bl.a. hur gränsrösen såg ut och dessa var då även märkta på kartorna. Udda
intresse men ett sätt att komma ut i skogen! Mitt på etapp 20 så finns ett
mycket stort socken-gränsröse. Den markerar korsningen för Lilla Malma,
Hyltinge och Dunker. Det var rejälare förr!

Hör en massa skränande fågelljud i skogen. Det verkar vara några större fåglar
som verkar blivit yra av vårkänslor? Ser en skylt som visar vägen till
Helvetes-porten. Vågar inte kolla vad som avses då undertecknad nog är i
risk-zonen?! Slutet av etapp 20 innebär vandring på skogsväg och även början
på etapp 19. Skönt att få lite enklare vandring efter många backar upp och ner
och kroppen inte är i bästa form efter nämnda vecka. Vägen i början av etapp
19 går stadigt uppåt med Långdunker skogen vid sidan av. Har sprungit
orienteringstävlingar i dessa skogar och dessa är utmanande både fysiskt och
orienteringstekniskt. Sista besöket var i samband med att undertecknad sprang
första sträckan på Tio-mila när denna tävling gick här på 80-talet. Det var
mycket stånkande i backarna på slutet av denna sträcka och dessa ser lika
rejäla ut idag. Möter en vandrare på vägen uppför. Han berättar att han gjort
halva leden fram och tillbaks idag och den andra halvan förra helgen. Det blir
dubbel effekt på träningen på detta sätt! Den nyinköpta vandringsjackan känns
mycket bra. Det verkar som den ”andas” och blir inte lika blöt av svett som
när ”vanliga” träningskläder har använts vid vandringarna. Brukar löpträna
mycket i skogen och vill inte använda ”fina” träningskläder då det ofta blir
att kläderna fastnar i ris och grenar och rivs sönder. Det blir ofta inköp av
”rea-artiklar” som inte är så dyra att ersätta, men inte erbjuder så bra
ventilation etc. Efter någon kilometer viker leden in till höger och ett
större hygge passeras. Efter hygget så blir det mycket likartad terräng.
Rötter, stenar mossar och lite svagare höjder. Här är terrängen vacker
storskog men blir lite enformig under några kilometer. Tankar far fritt i
knoppen och känner att kroppen är lite omotiverad idag och det blir lite
mentala svackor ibland. Tänker på ett Tv-program – ”Boundless” som handlar om
två medelålders Kanadensare som åker världen runt och deltar i riktigt extrema
lång-lopp. Reagerade speciellt när två program visades. Ett innebar en
femdagars tävling i Egyptiska öknen med etapper från 40-90 km! Speciellt
etappen 90 km i ökenhetta var väldigt spektakulär. Det var intressant att
följa den mentala strid som ett sådant lopp innebär för de aktuella
deltagarna, där humöret pendlar från djup nedstämdhet till fighting spirit. De
här loppen måste vara tveksamma ur hälsosynpunkt. Programmet från Kambodja
innehöll en etapp där en kvinna kom i mål och var helt borta. Hon fick dropp
två gånger på plats och var till sist tvungen att flygas till stadens sjukhus
för vård. Enligt uppgift var det 50 % chans att hon skulle dö. 6 veckor senare
så deltog hon i ett nytt lopp som hennes man inte direkt ”promotade”. Undrar
om man får samma ”mindset” när man vandrar Sörmlandsleden? Någon kilometer
innan sjön Övre Hortsbetslen (udda sjö namn?) kommer ett annat
vandringssällskap som har vandrat från Harsjöhult och har mål i Malmköping (37
km). De har övernattat utefter leden och tar etapperna på två dagar. Tycker de
är friskusar som övernattar då temperaturen håller sig nära noll på natten.
Men det är ju myggfritt denna period på året! Nämnda sjö ligger vackert och
erbjuder fin utsikt. Var faktiskt här för något år sedan och sprang från
Henaredalen för att logga en Geocache som finns gömd vi den s.k. Stenbron som
finns belägen en bit från sjön.

På vägen hit togs en Geocache på Norrtorpsberget och vägen hit blev mest i
skogen medan leden kunde användas för returen till Henaredalen. Det blev ett
rejält pass och det genomfördes på midsommaraftons förmiddag! Det behövdes
inte så mycket ”vätska” för att komma i stämning att dansa ”Små grodorna”
denna midsommar! Stenbron är ett intressant naturfenomen och uppstod visst av
att det var en å/bäck som passerade där för många år sedan.

Vid Ösjön så finns ett vindskydd med utsikt över sjön. Här är det vackert och
det är lämpligt att ta en paus och äta matsäcken. Kände att kroppen var
riktigt seg precis innan sjön.

Nackdelen med att sitta still och speciellt idag när det är lite råkallt, är
att kroppen stelnar till ordentligt. Idag blir det ännu mer effekt eftersom
kroppen var sliten redan innan vandringen. Sista biten till Ånhammar blir
riktigt tung. Vid stora udden söder Ösjön finns en Geocache som loggas. Efter
Ösjön blir leden lättare och lättare med många lättvandrade stigar och vägar.
Enda utmaningen blir efter passage Dunkersvägen då leden går upp på en stenig
kulle och sedan nedför en stenig ås. Det blir lite ostadig vandring denna bit.
Vid ekhagarna nära Ånhammar blir det två långa passager av våtmarker. Den
sista långa passagen ligger delvis under vatten då stödstolparna verkar ha
gett med sig. Det är halt och man måste vara försiktig för att inte trilla i
vattnet.

Ser när spången har passerats att det finns en skylt uppsatt som berättar
spångens status och rekommenderar vandring på landsvägen upp till
Dunkersvägen.

Efter den långa spången så blir det en sista uppförsbacke upp till Ånhammar
gård som är dagens slutmål. Känns riktigt segt i benen denna sista bit. Lastar
in utrustning och sällskapet i bilen. Precis när det är dags för avfärd så
kommer solen fram och lyser varm och vackert! Saknade denna idag och speciellt
vid rasten och efteråt när kroppen och speciellt händer var iskalla! Dagen
erbjöd vandring i storskog och det kändes att kroppen hade fått jobba idag.
Två etapper till som kan prickas av. Bokslutet för kvartal 1 blir 164,5 km
genomförd vandring och ”endast” 748,5 km återstår! Lite kuriosa från
vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.038 – Total höjdstigning – 172 – Total
tid – 4,03 tim – Medelpuls – 105 – Antal steg – 26.059 – Väder – 3 grader 11
km/h VNV vind
Tillbaka till start

Etapp – 21 – 6 januari 2015 – Malmköping – Hagtorp

Ytterligare 11 km avverkade på den långa resan. Dagens etapp innehöll inte så
mycket vackra vyer utan var mest vandring på och bredvid en lång ås. Startade
vid Hagtorp, skylt om avrättningsplatsen 1876 (sista i Sverige) för en av två
busar (Gustaf Hjert) som överföll Överingenjör Herman Upmark och kusken August
Larsson 1874. Färden gick på och utefter åsen mot Malmköping. Den är ganska
lättgången med några enstaka motlut som får upp flåset litegrann. Inte så
mycket vyer.

En annorlunda källsjö mitt på leden med en rörlig ö! Den lilla sjön har en
underjordisk förbindelse med en större närliggande sjö. ”Farten” bromsades av
att alla Geocachar i serien ”Vilken bondtur” 24 st var tvungna att
återbesökas! Gick denna Geocaching tur förra året men glömde skriva upp de
koder som fanns gömda i gömmorna och leder till final Geocachen. Det man inte
har i huvudet får man ha i benen! Nåväl nu är koderna hämtade. Tyvärr är final
Geocachen avstängd på grund av åverkan. Får väl loggas en annan gång. Färden
avslutades via Malmköping ”Hahnenkamm rennen” skidbacke vid campingplatsen.

Nu återstår bara 884 km tills målet är nått. Lite annan kuriosa: – Förbrukade
kalorier – 656 – Total höjdstigning – 147 – Total tid – 2,47 – Medelpuls – 108
– Väder – -2 grader 11 km/h SSO vind
Tillbaka till start

Etapp – 22 – 8 mars 2015 – Hälleforsnäs – Hagtorp, väg 53

Dagens vandring innebär besök i skogarna norr om Hälleforsnäs. Har varit där
och sprungit luriga orienteringsbanor i yngre dagar. Banläggarna i
Hälleforsnäs hade flera rävar bakom öronen och kunde verkligen gömma
kontrollerna. Det var alltid en trevlig utmaning att hitta rätt. Idag är det
riktigt varmt vårväder och det känns härligt att vara ute. Vandrar samtidigt
som Vasaloppet pågår och beräknar nå målet nära samtidigt som
Vasalopps-segraren når målet. Dagens beräknade vandringstid är 3.30 timmar.
Det skiljde endast 1,23 min mellan verklig och uppskattad tid! Leden var
normalt ganska lätt i början, men det var tilltrampad is på den skogsväg som
leden gick på. Lite halkigt var det och det fortsatte att förekomma
snö-passager i täta områden och på skogsvägar utefter hela etappen. Vintern
vill inte helt släppa sitt grepp ännu.

Efter leden erbjuds fin utsikt över mossarna norr om Hälleforsnäs. Man har
ställt dit en bänk också, att sitta och njuta av utsikten. Ganska lätt
vandring med bra stigar och öppna berghällar fram till järnvägen. Passerar
järnvägen och tänker på den gamla ”hiten” ”Eskilstuna-tåget – Först kommer de
sen gåre”. Eller hur det nu var texten gick? Mycket lätt vandring fram till
vägen Hälleforsnäs – Hållsta. Efter järnvägen är det också körväg som normalt
är lättgången men för dagen, med inslag av snö och is. Passerar en stig där
ett par skidor står och vilar. Det finns ingen snö i närheten, så det är en
gåta att de finns placerade här. Kanske någon som anammat uttrycket ”Det är
aldrig för sent att ge upp”! Kanske någon presumtiv Vasalopps-åkare som insett
att det inte går att träna skidor på dessa breddgrader? Strax innan vägen så
finns även en källa som erbjuder vätska. Avstod att prova, även om sällskapet
insåg att vätskan hade glömts hemma! Efter vägen så erbjöds skogsväg som
normalt är enkel att vandra. Det gick mycket uppför och det var snö och is
varför det inte blev någon ”räkmacka” promenad. Kommer ihåg höjdområdena norr
om skogsvägen och som passerades på Tiomila när det gick här 1994. Deltog och
sprang en sträcka på slutet. Det missades mycket i detta område! Väl uppe på
de högre områdena så blev det lättare vandring fram till nästa skogsväg. Sista
biten ner till vägen var det lite bökigare skog. Hör en hund skälla och
funderar om det är jakt som pågår. Förklaringen kommer strax då sällskapet
möter en dam med ung och yster schäfer. Hon är ute på en morgonpromenad och
berättar entusiastiskt om alla fina fikaställen som finns utefter leden. Hon
har gått denna etapp ett antal gånger. Efter passagen av skogsvägen blir det
bökigare skog, mycket väta och lite upp och ner ända fram där leden stigit upp
till de högre områdena öster Gårmossen. Det är många små vattendrag som verkar
komma från den lilla Pilati sjö. Originellt namn på en sjö. Har letat på nätet
och hitta följande historia. Döm själv om den är sann! ”Sägnen säger att
Pilati var eremit och verkade under 1500-talet. Det sägs att om man doppar
fötterna i den lilla sjön är man för all framtid förskonad från blånaglar och
hälsporre”. Runt Gårmossen har det blivit några hyggen som är lite
besvärligare att passera. Vet inte om det är missuppfattat, men tycker det
verka vara så att gran nästan alltid planteras istället för tall. Erbjuder
granen bättre avkastning? Själv är undertecknad en fan av stora ståtliga
tallar! Reflekterar också att de stigar som leden går utefter, ser ut som
normala skogs-stigar. Det märks inte att många vandrar på dessa stigar.
Antingen är det inte så många vandrare eller så klarar stigarna slitaget och
återhämtar sig? Har vandrat på några leder i Skottland och andra länder och
där slits myllan bort och kvar är bara en massa sten, som inte är så kul att
vandra på. Har vi andra förutsättningar i Norden eller är det helt enkelt
färre som vandrar? Ser årets första citronfjäril på höjdområdet öster om
Gårmossen! Det blir ytterligare två till under vandringen. Det känns väldigt
tidigt, men det är för årstiden extremt varmt idag. Utlovat 12 grader och
känns ännu varamnre i solen och i lä för vinden. Undrar om denna fjäril klarar
natten? Blev så entusiastisk över denna syn, så att undertecknad lyckades
snubbla omkull strax efteråt. Det blev inga sår eller skador, mer än att
kängsnörena trasslade in sig i riset. Gick ytterligare en bit och kom då på
att undertecknad hade glömt stänga bröstfickan på jackan! Kände efter och
insåg att nycklar och plånbok fanns kvar, men inte telefonen! Gick tillbaks
för att leta, men gav upp efter en stund då det inte fanns någon telefon att
hitta. Hade gått 10 km och det måste finna massor av ställen där telefonen har
kunnat trilla ur fickan. Telefonen tillhör jobbet och det kommer kännas lite
pinsamt att anmäla försvinnandet på måndag! Strax efter larmade action-kameran
att batteriet nästan var slut. Fick stänga av den och filma lite sporadiskt
resten av leden. Fastnade i lite bekymmersamma tankar om den förlorade
telefonen, så att undertecknad glömde filma vid den vackra sjön Stora
Gyringen. Nåväl, vandringskamraten tog väl några foton. Leden fortsatte efter
gränsen ner till sjön Hällaren. De senaste kilometrarna innebar också våta
passager där bäckar och mossar svämmat över. Fin rastplats vid Hällaren där
det filmades och togs lite kort. Leden gick i lite låglänt mark utefter sjöns
västra sida varför det inte blev de allra vackraste utsikterna över sjön.

Efter sjön blev det körväg en bit med is och snö tills leden vek upp i skogen
vid Nytorp.

Passerade korset där leden till Sagostigen slutar/börjar. Här finns den
”berömda” skylten, fordonstrafik förbjuden, placerad mitt i skogen. Det har
naturligtvis en gång i tiden funnits en körväg, men den har växt igen med
åren.

Får lite upplysningar om Rosmossens naturreservat och vilka fåglar som kan
observeras. Har inte sett eller hört en enda fågel denna dag. Det har varit
totalt tyst i skogen förutom vindens sus. Leden följer en stig som indikerar
att den kan ha varit en gammal körväg längre bak i tiden.

Når målet vid Malmköpingsvägen nöjd att få gått i vacker storskog, värme, sol
och fått en fysisk genomkörare. Packar in i bilen och får lagom lyssna på
intervju med Anders Södergren som i sin Vasalopps-debut placerat sig på 20:e
plats. Det var jobbigare än vad han hade trott var hans analys. Kan hålla med
den analys som en annan på Vasaloppet gjorde – Den del av vandringen som är
jobbigast, är den del som man är trött! Dagens vandring blev 16,4 km för att
pricka av den officiella etapp-längden 16 km. Nu återstår endast 800,5 km
tills målet är nått! Den förlorade telefonen upphittades. Den låg i bilen!
HÄPP! – Förbrukade kalorier – 603 – Total höjdstigning – 140 – Total tid –
3,29 tim – Medelpuls – 88 – Antal steg – 15.013 – Väder – +9 grader 23 km/h SV
vind

Tillbaka till start

Etapp – 22:1 22:2 – 17 Januari 2015 – Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen
och Sagostigen – Etapp 22

Ytterligare 3,5 km avverkade på den långa resan. Idag blev det två kort
etapper men tur och retur då bil logistiken inte kunde lösas. Lite snö har
kommit och det blev halkigt bitvis. På några ställen var det lite få märken så
det blev lite sökande efter leden som var dold under snön. Första vandringen
blev vid sagostigen. Det är inte säsong så det var ingen trängsel vid
nöjesparken. Fick hälsa på lite hästar och hundar som var ute och fick lite
frisk luft. De första hästarna var av det minimala slaget (se foton/filmer).
De är nog till för att bära de minsta besökarna till parken. Ett litet torp
låg efter vägen och är nog trevligt att besöka på sommaren.

Kände oss lite påträngande då vandringen passerade väldigt nära en hästgård
och genom hästhagen. Det var en häst ute (normal storlek) ute och tittade
intresserat på vandringssällskapet i passagen genom hagen. Det var en snäll
häst så det blev inga bett eller sparkar!

Leden gick genom ett urskogsreservat och det var verkligen lite
urskogs-aktigt. Mycket lav hängde på träden och skyltar informerade om vilka
djur och växter som skulle kunna observeras i reservatet. Mycket var dolt
under snön och även leden. Det blev några små krokar på vägen till vändplatsen
när markeringarna var lite glesa. Vändplatsen som är vid anslutning till etapp
22 har en informationsskylt om bl.a. den frekventa förekomsten av vildsvin! De
förstör markerna med sitt bökande. Gillar vägskylten bredvid som förbjuder
motorfordon. Står där på en stig mitt ute i skogen!

Efter studier av olika skyltar bar det av tillbaks till startpunkten. Enda nya
upplevelsen var att gårdens hund hade kommit ut och ville markera att det här
var dennes gård! Den var rätt snäll ändå även om den skällde barskt! Denna
etapp är väl en lagom promenad när det inte finns så mycket energi och
urskogen är nog stämningsfull och intressant på sommaren. In i bilen och färd
till Hälleforsnäs järnvägsstation. Vid stationsparkeringen var det full
”marknad”. En lastbil sålde potatis och det verkade var populärt! En handfull
kunder trängdes för att få med sig dessa ”rariteter” hem. Etappen från
stationen till Edströmsvallen var mestadels isig och mycket intetsägande. Det
är bara en anslutningsled för de som vill ta sig från tågstationen till etapp
22 etc. Etappen slutade vid idrottsplatsen men sällskapet gick ända fram till
anslutningen Etapp 22. Isigt var det så vandringsstavarna gav lite extra
säkerhet. Kort etapp men det blev ändå 4 km för etappen då den förlängdes och
innehöll tur och retur vandring. Etappen angiven som 1,5 km i
etappbeskrivningarna. Totalt blev det 8,6 km för att pricka av etappernas
totala längd 3,5. Motion är ju bra så ingen klagar! Nu återstår bara 869,5 km
tills målet är nått. Lite annan kuriosa för båda etapperna: – Förbrukade
kalorier – 699 – Total höjdstigning – 97 – Total tid – 2,10 tim – Medelpuls –
115 – Antal steg – 11735 – Väder – -2 grader 17 km/h SSV vind
Tillbaka till start

Etapp – 23 – 14 mars 2015 – Svalboviken – Hälleforsnäs

Dagens vandring genomfördes av ett utökat vandringssällskap. Dottern lyckades
komma upp ur sin skönhetssömn på en lördagsmorgon och tog beslutet att göra
sällskap med ordinarie ”kärntrupp” avseende vandringssällskap. Vädret är kallt
med minusgrader men strålande sol. Tyvärr orkar solen inte riktigt värma upp
luften och när det kommer en vindpust norrifrån så känns det kallt. Extra
kyligt blir det i områden som ligger i skugga. Placerar ut bilarna i varsin
ände av etappen och startar i Svalboviken för att få lite sol i ansiktet och
förhoppningsvis röda kinder! Leden börjar enkelt med väg och viker sedan in i
skogen via en hage och körvägar. Fortfarande finns det snö och is kvar på
områden i norrlägen. Strax nordost om Mortorp viker leden in i skogen och
någon har varit vänlig att placera ut några stolar för den som eventuellt vil
ta en paus. Lite tidigt för vandringssällskapet, men det blev några bilder i
alla fall.

Dottern är lärare och lite av en filosof och kommer med en massa
eftertänksamma inlägg. Tiderna ändras när man får lyssna på barnen för att
lära sig saker?! Hon citerade någon skribent som menade att skogen är
Svenskarnas sista utpost för sakrala upplevelser. Religionen har i många fall
blivit extrem, politiserad och missbrukas av extremister. De som utövar denna
mer stillsamt, kommer inte tills tals i mediebruset. Om vandringar är sakrala
upplevelser så får man väl säga att vandringssällskapet håller på att
utvecklas till Sörmlandsleds-extremister? Skogen som leden går i, är mycket
storslagen och fin i de flesta områden. Tyvärr förekommer det områden med
ungskog, hyggen och gallring också men den vackra skogen dominerar.

Fina sankmarker och berghällar dyker också upp med jämna mellanrum. Har
sprungit orienteringstävlingar i dessa skogar i tidigare liv och har alltid
gillat området. I vissa områden växer en otroligt vacker mossa som sällskapet
inte vet namnet på. Försökte filma denna och hoppas den framgår i filmen. Vid
en stor sankmark så lyfter två stora fåglar när sällskapet kommer genom
skogen. Tyvärr lyckades vi inte se vad det var för fågelarter.

Första stopp blir vid skärmskyddet vid Mögsjön. Ett bord har ställts ut också
med fin utsikt över den vackra sjön. Tyvärr så ligger bordet i skugga denna
dag varför det blir lite kyligt att äta upp matsäcken som burits med. Det blir
fina bilder över sjön.

Sjön är täckt av is men den ser inte speciellt tillförlitlig ut och ingen i
sällskapet beger sig ut för att testa den. Rasten blir lite kort beroende på
nämnda temperatur och skugga.

Färden går vidare till en isig skogsväg och sedan viker leden in i skogen
igen. Första delen är öppen och fin men sedan ringlar sig leden genom ungskog
och som i denna ålder inte är så vacker. Undrar om området växer igen under
sommaren och leden blir lite mer besvärlig att följa? Enda positiva är att det
mesta av nyplanteringen är tall, vilket är undertecknads favoritträd!

Norr om Norrtorp blir det lite väg igen innan leden går söderut igen via ett
hygge och sedan in i skogen utefter en ganska öppen bergkam. Hygget följer på
höger sida en stund men efter Lågmossen blir det mera öppna berghällar och
storskog när leden vänder österut. Väster om vägen norr om Smörsjömossen har
det utförts gallring under hösten/vintern. Det ligger lite rester på leden.
Bredvid vägen så finns en brevlåda med dagbok för att registrera att man varit
här och vandrat. Ser i dagboken att senaste vandrare varit här i början av
december, så det är inte direkt någon trafikstockning under vinterhalvåret?
Leden fortsätter via lättgångna berghällar och bra stigar till vägen väster om
Fyrsjön. Det blir en bit vandring på vägen och sedan en krok i skogen ner till
sjön. Ordinarie vandringssällskap känner sig lite sliten idag och borrar mest
ner huvudet och vandrar i tystnad. Dottern har hela tiden mängder med
erfarenheter och ämnen att diskutera och det räcker att sticka in ett ja, nej,
åhå, etc. i hennes verbala vattenfall. Vandringen efter Fyrsjön erbjuder många
vackra vyer. Sjön är täckt av is och isen visar sig på sitt bästa humör idag
och sjunger med olika fascinerande läten. I östra änden av sjön finns en av
ledens mest vackra rastplatser. I alla fall enligt de erfarenheter som
sällskapet fått hittills. Platsen är en liten bergsknalle med läge mot söder
och utsikt över sjön. Det kanske kommer mera upplevelser senare som kan mäta
sig med denna? Det blir en kort paus för filmning, fotografering och njutning
av solen som kommer in från rätt riktning.

Direkt efter denna rastplats går leden in i skugga och norrläge. Pausen
medförde att det känns kallt och urrigt igen. Småhuttrar fram till ledens
start/slut-tavla innan spångarna över bruksdammen tar vid. Konstruktionen är
imponerande och det är trevligt att man ansträngt sig för att handikappanpassa
en led runt Bruksdammen. Måste erkänna att sällskapet var lite trötta och
uppskattade också denna lite enklare vandring via spångarna. I anslutning till
dammens östra ände såg sällskapet två personer som gick ute i sankmarken i
stövlar och plockade någonting. Nyfiket frågades vad de höll på med och de
berättade och visade att de plockade Tranbär! Bären har övervintrat röda under
snön och kunde fortfarande plockas och enligt uppgift vara de fullt ät- och
tillagningsbara. Man lär sig något nytt varje dag! Sista biten till bilen blev
en vandring på en skogsväg. Förra helgen genomfördes Etapp 22 och då var
skogsvägen täckt av is och snö. Nu var den helt bar. Våren kommer! Sällskapet
stuvade in sig i bilen och hämtade upp bilen i Svalboviken. Denna dag så har
det på TV visats 5-milen skidor i Holmenkollen och herrstafett skidskytte. Har
varit förutseende att spela in båda dessa program. Det brukar vara lagom
fysisk aktivitet efter en vandring! Delar av sällskapet fixade lite take-away
mat som kunde konsumeras innan Tv-tittandet. Dottern skulle gå på bio på
kvällen, duschade och fräschade upp sig efter middagen på eftermiddagen.
Tittade till henne när det var dags för bion. Möttes av ett ”Zzzzzzzz”.
Ordinarie vandringssällskap tittade gemensamt med undertecknad på 5-milen och
efter detta skidskytte-stafetten. Frågade efter första sträckan på stafetten
vem hon trodde skulle vinna och besvarades av ett analytiskt ”Zzzzzzzz”. Dagen
har varit givande med motion och vackra upplevelser i fantastisk men verkar
också ha tagit en viss tribut! – Förbrukade kalorier – 747 – Total
höjdstigning – 127 – Total tid – 3,31 tim – Medelpuls – 100 – Antal steg –
13.783 – Väder – +5 grader 16 km/h NNO vind
Tillbaka till start

Etapp – 23:1 23:2 – 21 mars 2015 – Flen – Hälleforsnäs

Dagens vandring, en lite längre sådan, genomfördes endast av kärnan i
vandringssällskapet. Två etapper slogs ihop till en dagsvandring. Dagens etapp
innebar ett samarbete med SJ, för att få ihop logistiken på ett bra sätt.
Sällskapet parkerade bilen vid Hälleforsnäs station och tog tåget till Flen.
Tåget tog 14 minuter och vandringen 6 timmar…….

Tyvärr har det blivit ett bakslag för våren och under natten har det fallit
snö, mellan 5 – 10 cm. Vinden kommer även in kyligt från norr och det biter i
kinderna i de öppna områdena. Har vantar men tyvärr så blir det kallt om
händerna i nämnda områden. Solen lyser starkt och det är inte mycket moln.
Tyvärr så medför den kalla vinden att den trots den starka solen, inte riktigt
vill bli varmt. Det blir någorlunda värme i lä och framåt lunchtiden. Från
Flen station är det ca 1,2 km vandring fram till där leden startar. Det är en
omväxlande vandring idag. Vissa partier är enkla och det erbjuds även vandring
på vägar. Andra områden är lite besvärligare utefter ojämna stigar och en del
backar upp och ner. Vid startplatsen började leden vid elljusspåret och det
blev en backe upp direkt vid starten. Kroppen har inte kommit igång ännu och
det blir en del flåsande i början. Det är elljusspår och väg fram till
skjutbanan där leden viker in i skogen och ner till sjön Orrhammaren.

Även om det är kallt och framförallt om händerna, så blir det vackert med den
vita snön och solen som lyser från en klarblå himmel. För den som är duktig
att fotografera finns det många vackra motiv. Småfåglarna verkar också
uppskatta det vackra landskapet och drillar intensivt bland träden. Det verkar
inte betyda så mycket att det är kallt och de drillar på ändå. Orrhammaren
bjuder på många vackra vyer och det blir även loggning av en Geocache vid en
udde. Vinden från norr får fritt ta fart över sjön och det blir riktigt kyligt
om händerna. Till viss del håller sällskapet värmen då leden är ganska knölig
utefter sjön med mycket rötter och sten och går lite upp och ner.

Strax söder om Orrhammar fritidsområde så passerar leden genom ett
naturreservat och även en lång och liten bro över en våtmark. Innan bron finns
en skylt som informerar om reservatet samt även en varningsskylt att bron kan
vara hal vid fuktig väderlek. Det sistnämnda kan bekräftas då undertecknad
halkade till och nästa gjorde ett närgånget besök i våtmarken. Det hade inte
blivit ett trevligt besök, då det är kallt i både luft och vatten.
Undertecknad bar också på en del teknisk utrustning som kameror och de skulle
inte heller må bra av ett sådant besök.

Det är också lång väg till bilen som står i Hälleforsnäs! Detta påminde
undertecknad om en episod under militärtjänstgöringen där en veckolång marsch
avslutades med vadning upp till midjan över en sjö. Det var i december och på
andra sidan sjön var det ca 3 km till de ”uppvärmda” tälten. Det enda sättet
att hålla värmen var först att stå och hoppa medan övriga i kompaniet vadade
över och sedan trots utmattning springa den återstående sträckan till tälten.
Det var kallt och kläderna frös till is trots språngmarschen. Väl vid tälten
konstaterades föga överraskande att tälten inte var uppvärmda, så det blev en
kombination att snabbt fixa eld och byta kläder. Detta var en pärs och gjordes
när undertecknad var ung och lite mer tålig än numera i senior ålder. En
liknande upplevelse hade nog inte gått att klara av idag. Men å andra sidan
bodde det en del i Orrhammar området som verkar utvecklats från ett
fritidshusområde till permanentboende. De hade kanske släppt in en stressad
och genomblött vandrare i nöd? Eller? Vandringen fortsatte på väg genom
husområdet och vek sedan in i skogen. Det var mjuka lättgångna stigar för det
mesta. Vid Vikmanstorp finns en mycket fin källa som verkar vara en brunn från
början. De enda ställen på etappen som är mer besvärliga, är i ungskog och på
nya hyggen. De moderna skogsmaskinerna lämnar inte efter sig en så trevlig
mark att vandra i. Vid ett hygge så lyser solen vackert och snölandskapet
gnistrar vackert, så det blev anbefallet rast, vila. Sällskapet njuter av
kaffe, te och matsäck i solen. Tyvärr så är stenar och stubbar fortsatt våta
och något sittunderlag har inte burits med. Det blir en stående
förmiddagsrast.

Leden fortsatte ner till Fridal och därefter blir det flera kilometer vandring
på väg. Vandringskollegan har sin styrka på vägar där hon får sträcka ut med
hjälp av vandringsstavarna. Det jämnar ut sig till undertecknads fördel när
det blir knöligt underlag eller uppför. På vägen mellan Mellösa och Harpsund
kan den första av dagens etapp prickas av. Efter passage av de öppna åkrarna
så viker leden in i skogen igen och går parallellt med vägen. Leden passerar
en pampig entré till Harpsundägorna. Två stora stenpelare flankerar vägen, där
man kör in till ägorna. Inga Säpo vakter i sikte så det är väl inga
regeringsrepresentanter på besök eller har överläggningar här idag.

Leden fortsätter utefter mjuka stigar fram till Hedsjön. Sjön ligger vacker
till vänster utefter en riktigt rak led. Vid den långsmala sjöns mitt så har
etappansvarig lämpligt placerat ett skärmskydd som erbjuder utsikt över sjön,
samt en sol som denna dag strålar in i skyddet.

Frestelsen att stanna och ta rast blir för stor för sällskapet så det blir en
andra fikapaus. Testar att ta lite olika fotografier vid sjön, som nog skulle
kunna erbjuda fantastiska bilder om fotografen var mera professionell än
undertecknad. Sällskapet blev lite arga och besvikna av de dumma människor som
finns. Skärmskyddet har nyttjats av individer som inte verkar ha normalt
folkvett när det gäller vår natur. Flera träd har märken av att någon roat sig
med att hacka med en yxa i dessa. Det verkar varit någon slags lek som bara
haft till syfte att förstöra. För vara väldigt uppriktig – Vilka förbannade,
djävla idioter det finns!

Att sitta och rasta innebär att kroppen stelnar till rejält och det känns att
vandringen har varit några timmar. Det är stelt och trögt att komma igång
igen. Mellan Västerlund och någon kilometer söder om Hälleforsnäs går leden
genom ungskog och via avverkningsområden. Leden är här mer knölig då nämnda
skogsmaskiner skapar ett besvärligare underlag. Söder om Hälleforsnäs ser
sällskapet pinnar och brickor förberedda för orienteringstävlingen
Mälarmårdsdubbeln. De tänkta kontrollerna ligger utefter leden och är nog
därför avsedda för de yngre utövarna. Sista biten fram till landsvägen mot
Granhed är det lättgångna skogsvägar och stigar. Några sista backar vill krama
ut lite extra av sällskapet. Vid vägpassagen drabbades en av medlemmarna i
sällskapet av beslutsångest. Här fanns två alternativ, där ett är att
fortsätta leden norrut fram till den officiella slutpunkten för etappen. Ett
annat är att ta landsvägen till stationen, där bilen står och undvika de
ytterligare kilometer som kommer till att gå från etappens slut till
stationen. Utefter landsvägen finns även ett s.k. outlet belägget med olika
erbjudande vad avser ekipering. Vet inte vilket av alternativen – trötthet,
det mentala eller outlet anläggningen som medför beslutet att en av
medlemmarna tog det kortare alternativet? Undertecknad som envist vill pricka
av alla etapper vädjade (förgäves?) att om det aktuella besöket på outlet
anläggningen inte blir för långt så kunde vandringskollegan möta undertecknad
med bil så att hela anslutningsetappen fram till stationen inte behövde
genomföras. Denna anslutning-etapp har redan prickats av för någon månad sedan
och innebär bara en extra ”vandrings-bonus”. Efter vägen går leden genom ett
skogsområde tills den kom fram till Anneberg där den fortsatta vandringen går
utefter vägar och en skogsväg som troligen varit gammal järnväg. Leden ska
vara handikappvänlig men tror att handikappade som är rörelsehindrade får ta i
en smula på nämnda järnvägs-bank. Det går dock att hålla sig till vägen och
det är kanske syftet då detta är en rundslinga och anordnad just för
handikappade. Ser åter några övergivna hus där de som bott en gång försvunnit
ur tiden eller flyttat. Det har nog varit svårt at hitta köpare i denna lilla
bruksort, då det inte erbjuder så mycket arbetstillfällen eller service. Det
känns lite sorgligt att dessa gamla orter med mycket historia försvinner i
tiden. Visserligen så lockar liknande orter till sig andra kategorier av
innevånare som t.ex., konstnärer som vill finna inspiration i dessa miljöer.
Under varningen runt Bruksdammen så kommer det in en mindre snöstorm, som på
något sätt vill visa att vintern inte har gett upp sitt grepp. Håller en hög
vandringstakt i detta lättvandrade område varför kroppen inte kyls ner i den
nordliga vinden och snöfallet. Imponeras åter av passagen de långa broarna
över Bruksdammen. Förra veckan då etapp 23 klarades av var det några damer som
plockade tranbär i mossen. Nu är det snö och kallt och lockar inte några
bärplockare. Efter broarna passerar undertecknad ett ungt par med två småbarn.
Kan inte låta bli att tänka vad denna unga familj tycker om en framtid i denna
tynande ort? Kanske är undertecknads dystra profetia överdriven och de själva
vet precis vad de vill? Kan ändå inte låta bli att spekulera om deras framtid
i tankarna. Man tänker (för?) mycket under långa vandringar! Hade hoppats att
det skulle stå en blå bil vid vägkorset Lundtorp. Detta för att slippa
ytterligare ca 2 kilometer fram till stationen. Föga? överraskande stod det
inte någon blå bil där. Blev det några fynd i Outlet anläggningen som
fördröjde? Det blev en liten mental besvikelse, men borrar ner huvudet och
fortsätter förbi Edströmsvallen och utefter vägen mot stationen. Nästan framme
vid stationen dyker den blå bilen upp och lyckas därmed slippa några hundra
meter vandring! Alltid något sade han som såg Åmål. Dagens vandring tog nästan
exakt 6 timmar och inklusive anslutningar blev det enligt GPSen 23,1 km.
Kroppen kändes lite mör och i bilen så berättade vandringskamraten att hon
drabbats av en spontan frestelse. Hon hade i samhället sett en person bärandes
på en pizza-kartong och hade därmed drabbats av ett begär av tjock-bottnad
pizza som erbjuds på ett etablissemang i Eskilstuna. Undertecknad kunde
acceptera denna kulinariska frestelse och det blev ett inköp av som vanligt
alldeles för stora pizzor, även om dessa benämndes medium. Vid hemkomsten så
slukades de första pizzabitarna med stort begär och hastighet. Ganska snart
tog det därefter stopp och som vanligt så blev det kvar ca en tredjedel av
respektive pizza. Trots dagens överstimulerade hungerkänsla, så gick det inte
att konsumera mera pizza. Det blev att stoppa in de återstående bitarna i
kylen och man kan säga att frukosten var given nästa morgon? Att man aldrig
lär sig! Det var inte så svårt att somna på kvällen! – Förbrukade kalorier –
1.295 – Total höjdstigning – 300 – Total tid – 6 tim – Medelpuls – 105 – Antal
steg – 13.783 – Väder – -1 grader 14 km/h N vind
Tillbaka till start

Etapp – 24 – 11 april 2015 – Svalboviken – Lundsjön

Vilken härlig dag idag! Lyssnar på morgonpasset i P3 på vägen till dagens
vandring. Lyssnar konsekvent på P3 i olika sammanhang och detta program brukar
oftast innehålla själv-fixerade program-redaktörer som flamsar om nonsens, men
ibland dyker det upp intressanta inslag, som dagens. Programmet gästades av
Sebbe Staxx i musik-gruppen Kartellen och det var en mycket intressant och
fascinerande story som berättades. Grabben hade hamnat mycket snett i unga år
och han berättade om mobbning, knarklangning, användandet av droger,
misshandel, fängelsestraff och ur detta elände hade han lyckats komma på
fötter, mött Jesus och kommit till ett mer välordnat liv. Med bl.a. hjälp av
”kinesen” så har han kommit ur sitt tidigare destruktiva liv till ett mera
normalt. Tycker det var både gripande och imponerande att lyssna på grabben.
Han gav ett mycket moget och insiktsfullt intryck och ibland undrar man vilka
förmågor som har missats på grund av olyckliga förutsättningar i livet. Tycker
det var en härlig historia med ett som det verkar lyckligt slut och tänker
koppla litegrann till detta utefter egna erfarenheter nedan. Placerade ut
bilarna i respektive ände av dagens vandring. Det var trevligt att åka bil i
Ökna området. Det är en gammal jordbruksbygd och det finnas även lite gammalt
bevarat som mjölkpallar med kannor. På sommaren brukar en del kannor vara
fyllda med blommor. Någon har också använt gamla däck som krukor för att ha
blommor i. Säkert snyggt på sommaren när hängande växter döljer däcken men
inte så vackert nu! I ett område efter ett gärde finns ett större bestånd av
ungbjörkar. Just denna tid lyser dessa i en lila nyans. Ser vackert ut!
Vandringen startar i Svalboviken och vandringssällskapet hade ”bylsat” på sig
rejält med bl.a. Fleece-tröja och vantar. Vandringen börjar ”urrigt” med dis,
ingen sol och lite råkallt även om temperaturen ligger på +5 grader. Det är
skönt med alla kläder till en början men blir mycket varmt vartefter solen
börjar titta fram och temperaturen stiger. Ovanför badet i Näshultasjön
erbjuds en fin utsikt mot klipporna på andra sidan. Någon verkat ha fått en
tomt där på stranden. Två hus har byggts och måste ha en härlig utsikt.

Efter landsvägen viker leden upp i skogen och det går stadigt uppför med
avbrott på Tyckenheds platån. Här finns det ett antal snitslar dragna mellan
träd och även markering för positioner för jägare. Gissar att snitslarna
mellan träden markerar förbjuden skjutriktning. Har ett gammalt minne från
denna skog och det rör sig om orientering naturligtvis som många andra nämnda
exempel. Sprang en tävling här när undertecknad var en ”snorvalp”. I alla fall
betraktades undertecknad enligt dylikt, utifrån de osynliga normer som fanns i
den förening som undertecknad representerade vid detta tillfälle. Vilka
normerna var går inte att definiera utan det är som vid mobbning att man på
något sätt är avvikande mot denna norm och är därmed längst ner på
hackordningsskalan. Litegrann, men i betydligt mindre skala kopplat till ovan
öde för Sebbe Staxx. ”Eliten” i nämnda klubb var inte speciellt imponerande på
distrikt-/Sverige-nivå men har hela tiden varit snäppet bättre än
undertecknad. Vid denna tävling lyckades undertecknad besegra hela denna s.k.
klubb-elit för första gången. Det var en blygsam 10:e plats men denna dag var
undertecknad bäst i detta sammanhang. Det intressanta var att denna prestation
möttes av kompakt tystnad! Vi ”män” har/hade ibland lite destruktiva
beteenden. Hoppas att dagens ungdom har kommit till bättre insikter? Vi
föräldrar har naturligtvis hjälpt dessa att inte göra samma misstag som vår
generation! Eller? Efter heden går det uppför till åsen och där erbjuds en
trevlig rastplats. Någon har lämnat ved för nästa vandrare som vill ha en paus
med en brasa. På åsen finns ett klapperstensfält och om undertecknad förstått
rätt så har dessa formats av vågorna i havsnivån och som nu höjts upp till
flera meter ovanför havsnivån och långt ifrån vatten. Det är intressant vad
naturkrafterna kan åstadkomma genom åren och skapa intressanta formationer och
lämningar. Passerar en liten snöhög som fortfarande existerar och kämpar för
sitt fortlevande. Gjorde antagandet att dagens etapp skulle vara enformig och
inte innehålla så mycket att berätta om. MEN, skrivandet kan jämföras med
kräksjuka. Det kommer alltid mera med 15-20 minuters mellanrum! Ursäkta denna
metafor! Anländer till Kolarkojan med plats för två sovande. Kojan ser mysig
ut dekorerad med mossa. Öppnar dörren och ser att någon lämnat en
Whiskey-flaska efter en trevlig vistelse? Man har väl uppfattat att
sop-hämtningen når ända hit? När whiskeyn går in så går vettet ut. Flaskan a
0,5 liter verkar vara ett kap då prislappen säger 11 pund. Klart under
systembolagets prissättning.

Fortsätter vandringen och fascineras av hur vackert det blir när mark-mossan
ligger kvar orörd. Det blir som en s.k. John Bauer skogs upplevelse. Anländer
till sjön Tryningen. Här är vackert och det har flera upptäckt då det finns
rester från rastande vandrare i form av tidigare eld-stader. Vinden är 0 och
sjön ligger blank i solen. Det blir många bilder tagna och hoppas någon skall
bli lyckad. Mycket mysigt ställe att beskåda och rasta vid.

Leden fortsätter och det är omväxande orörd skog och avverkningar. Några
avverkningar skapar en viss osäkerhet men med hjälp av kartan så kommer
sällskapet rätt.

Vid en nyligen genomförd avverkning så har det målats en massa ringar i orange
färg markerandes träd som antagligen skall stå kvar. Spekulerar i om en
utmattad och förvirrad Sörmlandsledsvandrare kommer att möta sitt Armageddon i
detta område, vandrades till den ena markerade tallen efter den andra!
Påminner om den dåliga vitsen när en jägare berättade att han brukade skjuta i
luften när han ville att hans fru skulle komma ut i skogen för att ”vänslas”
lite med honom. Hon sprang ihjäl sig under älg-jakten! Området med alla orange
ringar kanske kallas för orangeri? Ytterligare en dålig ordvits! Får en
positiv syn på skogsbruksindustrin när leden väster Eketorp viker av från
skogsvägen. Utefter vägen finns stora högar med avverkat timmer men man har
lämnat skylten som visar var leden viker av vägen orörd.

Vartefter sällskapet kommer mer söderut så blir det lättare avsnitt att vandra
omväxlat med enstaka besvärliga. Ser citron-fjärilar och enstaka humlor.
Fåglarna gillar dagens temperatur och solsken och kvittrar intensivt runt
sällskapet. Hör även kväkande från större fåglar som antas vara gäss. Kommer
in i ett flackt parti och hittar en perfekt rastplats efter drygt 9 km. Har en
diskussion med vandringssällskapet då denne gått några hundra meter längre än
undertecknad enligt dennes GPS-klocka. Förklarar att hon nog tagit längre steg
varför denna differens uppstått. (Dåligt skämt!)

Sitter på ett kullfallet träd och njuter av värme, vila och matsäck. Plötsligt
känner undertecknad något hårt mellan tänderna. Förbannat! Igen har en bit av
den bräckliga tanden gett vika och en stor lucka har skapats i denna. Det är
andra gången undertecknad råkar ut för detta när en smörgås konsumeras! Är det
något speciell med bröd som medför att tänder krackelerar?

Nåväl, inget att göra åt och av en händelse så har undertecknad tid hos
tandläkaren om 10 dagar varvid denna tand förhoppningsvis kan åtgärdas. Efter
rastandet blir det lite trögt att komma igång men härifrån och framåt erbjuds
många s.k. fartsträckor. Det är en del gamla skogsvägar som nu blivit till
lättgångna stigar. Funderar ibland vart dessa skogsvägar har burit av. Till
någon skogs-industri eller bosättning bakåt i historien. Varje skogsväg har
nog sin historia och skulle vara intressant att veta. Kommer ner till husen
vid Munkeboda som har lite olika karaktär. De verkar bebodda men standarden
varierar från ruckel till modern villa. Två katter blänger misstänksamt och
undrar vad sällskapet har här att göra. Efter Munkeboda går leden in i skogen
igen och här har omgivningen smyckats med olika snitslar i alla möjliga former
och färger. Det är en snitsel-orgie och vet inte vad varje mönster/färg har
för betydelse. Vid Gruvtorpet erbjuds en övernattningskoja med fyra britsar.
Ser lite ruffigt ut men är säkert attraktivt vid dålig väderlek. Någon har
lämnat lite lektyr som kan läsas under rastandet. En bit åt sydost kommer en
ny sjö där namnet inte framgår. Här finns också ett antal gruvhål som minner
om gammal industri., Det finns ingen informationsskylt här så det framgår inte
när dessa gruvhål varit i bruk. Under delar och kanske mest under senare delen
av dagens vandring så har det varit bleka led-markeringar. Viss färg kanske
skulle underlätta även om det inte var omöjligt att hitta. Sista biten innan
Lundsjön är lite jobbig och framförallt beroende på att sällskapet har blivit
lite trötta. Det erbjuds en del stigningar, stenar och andra lite bökiga
passager. Vandringssällskapet är lite sliten och det blir pauser för att pusta
ut. Stigning upp till åsen innan Lundsjön har underlättats då ett rep
placerats ut. Idag är det inga problem mer än att orka men det är nog bra med
repet när det är halt.

Efter nedstigning från åsen blir det vandring i fårhagar? och med fin utsikt
över Lundsjön. Vandringen är enkel men sista biten till etapp-målet bjuder på
en ”knäppare” uppför. Efter visst stön och stånk så kan målet nås.

Etappen innehöll en hel del skog, avverkningar men varvades med trevliga
lättgångna skogsvägar/stigar. Det fanns även några vackra vyer att fotografera
som t.ex. sjön Tryningen. En härlig dag att vandra i med härligt väder! Efter
denna etapp kan 219,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 693,5 km
återstår! Lite kuriosa från dagens vandring: – Förbrukade kalorier – 1.058 –
Total höjdstigning – 238 – Total tid – 4,2 tim – Medelpuls – 109 – Antal steg
– 19.834 – Väder – +5 grader 11 km/h SSV vind
Tillbaka till start

Etapp – 24:1 – 4 januari 2015 – Vilsta – Hållsta

Ytterligare 12 km avverkade på den långa resan. Dagens etapp innehöll inte så
mycket vackra vyer utan var mest vandring i olika varianter av skog. Började
som vanligt med felnavigering vid starten i Vilsta. Det blev några hundra
meter omväg. Skyller på lite diffus markering denna gång. Passerade en nedlagd
silvergruva och fornborg ovanför Skjulsta.

Sedan blev det inte mycket sevärdheter på vägen till Hållsta förutom ett träd
med skägglav och dansberget. Lav brukar väl växa där luften är ren, så det var
väl ett gott betyg då? Dansberget ryktas ha erbjudit ”rave-fester” ett antal
år tillbaks? Skröna eller sanning? Dock erbjuder platsen ett slätt golv för
olika former av dans, om andan faller på och rätt sällskap finns! Tränade en
hel del i Hållsta-skogen på 1980-talet. Det var tätt och bökig skog vid den
tiden och det verkar som skogen har blivit ännu tätare idag. Vandringen var
lätt och Hållsta-vägen nåddes utan några utmattningar i vandringssällskapet.
Bitvis ganska vacker skog men även mycket skräp-skog. Nu återstår bara 895 km
tills målet är nått. Lite annan kuriosa: – Förbrukade kalorier – 641 – Total
höjdstigning – 139 – Total tid – 2,30 – Medelpuls – 110 – Väder – 0 grader 18
km/h NV vind
Tillbaka till start

Etapp – 24:2 del 1 – 1 februari 2015 – Hållsta – Kvarntorp

Nyårsaftonen och kombinerat med de ibland euforiska tillstånden, kan innebära
”spontana” nyårslöften. Undertecknad brukar inte utge några dylika men i år
blev det ett som i och för sig mognat fram under 2014. Årets jul-ledighet var
”alldeles för lång” och de kulinariska excesserna kombinerat med låg
aktivitetsnivå, initierade olika löften om en mera sund livsstil. Det blev ett
dylikt sådant löfte detta år! Vandra hela Sörmlandsleden!
Dagens vandring
Hade testat snötillståndet i skogen dagen innan genom en joggingtur. Det var
acceptabelt i tätare skog medan det blev lite ansträngande på öppna platser.
Det var klart vandringsdugligt även om det skulle bli ansträngande! Tittade ut
genom fönstret på vandringsdagens morgon och konstaterade att det kommit
ytterligare ca en dm snö! Nu började det bli tveksamt om vandringen endast
skulle erbjuda ansträngning och inte bli njutningsfull?! Vandringssällskapet
har denna dag utökats med dottern. Kändes dock lite tveksamt på morgonen om
denne skulle följa med på dagens vandring. Dottern hade varit vänlig och bakat
Maccarons kvällen innan. Till dessa små delikatesser skall det vara
Mousserande vin. Dottern hade varit vänlig och hjälpt till att hyfsa det mesta
av det som blev kvar efter matlagningen och hade lite huvudvärk den aktuella
dagen. Vill för vän av ordning meddela, så inga missförstånd uppstår, att
dottern är myndig sedan flera år tillbaks! Dock bet alla ihop trots kvällens
exkursioner samt det tveksamma vädret och lastade in sig i bilen. Undertecknad
fick inleda resan med att skotta bakom de båda bilarna då plogbillen under
natten hade varit ”vänlig” att skapa en ”gigantiskt” snövall vi
uppfartsgränsen! Att skyffla blötsnö en tidig söndagsmorgon är inte
undertecknads favoritsysselsättning! Det blev en rivstart på dagens
ansträngning och svetten lackade redan! De flesta vägar var inte plogade denna
morgon. Generellt verkar det vara bättre plogat på vägarna utanför staden där
privata åkare sköter underhållet och verkar är mer på hugget än offentligt
upphandlade. Färden till Hållsta gick dock utan missöden och den ena bilen
kunde lämnas vid vägen mot Lundby gård. Färden gick vidare med den andra bilen
till Bälgviken. Här blev det en utmaning att hitta en öppen plats så bilen
kunde parkeras. Det var snövallar och smalt överallt. Bälgviken är en mycket
liten ort och har inget så kallat ”centrum”! Träffade på fru Bratt som är en
gammal bekant sedan tiden på Lantbruksdata och idrottsklubben IK Standard. Hon
var ute och rastade hunden samt för att hämta morgontidningen. Tyvärr var
dennes tidning borta eller så hade tidningsbudet gett upp. Fru Bratt trodde
nog att det skulle bli en ansträngande vandring att ta sig tillbaks till
Hållsta. Det visade sig att det var bara att hålla med! Första prövningen blev
en skogsväg full med snö fram till Bälgvikens badplats. Andhämtningen ökade
hos alla i vandringssällskapet. Försökte fokusera på hur vackert det var med
snö överallt och se den hängande vackert från träden! Fru Bratt hade varit
smart och gått landsvägen till badplatsen. Dock bet sällskapet ihop och
började den fortsatta vandringen in skogen efter badplatsen. Dottern tyckte
att det var bra om undertecknad gick först eftersom undertecknad hade
actionfilmkameran. Tror nog att det bakom detta insiktsfulla, fanns en ide om
att slita ut en generation i taget! Undertecknad fick agera snöplog hela
vandringen men det blev väl bra träning kan man tänka! Första delen innehöll
några backar och tveksamheten över dotterns energi och vilja denna dag kunde
suddas bort. Det gick bra även i några branta motlut och även i motlut med
knädjup snö! På vissa öppna platser var det mycket djup snö. Passerade ett
ställe där vildsvin hade bökat mycket nyligen. De brukar hålla sig undan (sägs
det!) om man för lite väsen. Dock minns undertecknad en vinter för två år
sedan. Undertecknad var ute och sprang i hemmaskogen att plötsligt sprang en
stor vildsvinsgalt parallellt med undertecknad på ett avstånd av endast ca
15-20 m. Detta är enda gången som undertecknad varit nära ett vildsvin och det
kändes lite ”kymigt”. Tänkte på vildsvinen som förekom i Hannibal Lecter
böckerna! Sista biten fram till vägen mellan Hållsta och Bälgviken innebar
mycket snöpulsning då det var avverkat i skogen. På andra sidan vägen blev det
först lite uppåt och efter detta en kort bit med storskog och mindre snö på
leden. Sedan började dock pulsandet. Förresten måste undertecknad säga att
etapp-ansvarig skall ha en eloge då det inte blev några felnavigeringar utan
det gick att hitta leden även om det var mycket snö som gömde både led och
markeringar. Dottern kämpade på och visade helt andra talanger jämfört när hon
var lite yngre! Vandringen blev lättare när sällskapet nådde småvägarna nära
torpet Starkebo. Strax efter så blev det till och med plogad väg varför sista
vandringen gick s.k. plättlätt! Dock kändes det i låren att dagen inte bara
varit att glida fram på en räkmacka utan det har inneburit en viss
kraftansträngning i den djupa snön. Nådde bilen vid målet och alla kände sig
nöjda och vältränade! Få se om det blir möjligt att vandra nästa helg. Dagens
vandring var tveksam och det verkar komma ännu mer snö? Nu är det bara att
ligga för ankar på eftermiddagen och titta på SM-veckan längdskidor. Det är
bra med SM för då är Svenskarna alltid bäst! Fortfarande återstår 866,5 km
tills målet är nått. Dagens vandring innebar inget fullföljande av en etapp så
då minskar inte vägen till målet. Däremot så har man dagens halva etapp på
”banken”. Kommer avräknas senare när hela etappen är fullföljd. Lite annan
kuriosa för etappen: – Förbrukade kalorier – 438 – Total höjdstigning – 103 –
Total tid – 1,51 tim – Medelpuls – 130 – Antal steg – 10.886 – Väder – +1
grader 14 km/h N vind
Tillbaka till start

Etapp – 24:2 del 2 – 14 februari 2015 – Hållsta – Kvarntorp

Testade snötillståndet i skogen i veckan genom några joggingturer. Det är
bättre förutsättningar att vandra denna helg efter den senaste tidens töande.
Dock är det fortfarande ganska djup snö i öppen terräng. Beroende på snön
valdes en kortare vandring. Beslutet blev att vandra återstoden av etapp 24:2.
Pulsade den andra halvan för två veckor sedan. Nu skulle det bli vandring från
Bälgviken till en bit bortom Kvarntorp. Dottern ligger nedbäddad i influensa
och kollegan har åkt på sportlov med familjen för att sporta? Dagens vandring
genomfördes endast av kärntruppen i vandringssällskapet. Dagen började
intressant. Vid rondellen nära Bilia så hade någon bilist åkt rätt över
rondellen. Det syntes i snön. Sådan förare vill man inte möta!
Vandringssällskapet åker i två bilar så att en bil kan stå vid respektive ände
av vandringen. Vid avfarten mot Bälgviken från väg 214 vid Lantbruksdata så
tycker vandringskamraten att vägen till vandringen går rakt fram! Undertecknad
lyckas med en s.k. TPAC manöver, (www.youtube.com/watch?v=jh0e4wL2e9g) som
Brittisk polis använder, få stopp på vandringskamraten. Färdriktningen
korrigerades MEN samma taktik var tvungen att användas då vandringskamraten
tyckte att färden skull gå rakt fram vid Piltorp korset. Vandringskamraten
blåste på rakt fram mot Brotorp istället för den lilla grusvägen mot
Svalboviken. Här var vägen mycket smalare varför det blev en större utmaning
att få stopp på vandringskamraten via nämnda TPAC manöver! Detta fenomen är
symptomatisk för vandringssällskapet! Hur än respektive part noggrant
beskriver var geografiska platser är belägna, så slutar det ändå i att den ena
parten hamnar på ett ställe och den andre på ett annat. Det verkar vara helt
omöjligt att båda parter får samma uppfattningar om destinationer och
mötesplatser! Varför blir det på detta sätt? Båda gjorde nyligen den mycket
”vetenskapliga” testen på ”Ansiktsboken” – ”Vilket land är Du”?
Vandringssällskapet blev Tyskland respektive Kanada. Kan det vara denna
skillnad som medför alla dessa felnavigeringar? Kanske har Ni kära läsare ett
svar? Vägen till parkering av den ena bilen strax söder om Kvarntorp gick bra
till slut. Vägen är smal och hal och några möten blev det, men inga missöden.
Det fanns en liten parkeringsficka vid destinationen, trots att det var höga
snövallarna vid sidan av vägen. Färden gick tillbaks till Bälgviken för
parkering av den andra bilen och start för dagens vandring. Första delen gick
efter vägen och det var mycket halt. Efter ca 800 m svängde leden in i skogen
över en mycket livlig bäck. Vattnet forsade som det redan är vår. I början av
leden var det flera som har vandrat, varför det blev enkel vandring första
biten då snön var tilltrampad. Vid stickvägen in mot Gustavsberg så vek de som
vandrat tidigare av söderut mot Svalboviksvägen. Leden fortsatte västerut och
det blev lite mer snö. I snön syntes spår av en vandrare som gått i motsatt
riktning nyligen. Spåren verkade vara av mindre storlek så det kanske var en
kvinna som vandrat? Det verkade som denne hade startat vid skylten Kvarntorp
naturreservat konstaterades senare. Leden gick ner till smalsundet som var ett
vackert och trevligt sund. Sundet gjorde skäl för namnet. Det är smalt. Färden
gick vidare till torpet Lillsundet. Runt torpet var det öppet och ganska djup
snö att pulsa in. Funderar alltid kring gamla torp. Vilka bodde där? Hur såg
deras liv ut? Vad tänkte de på i sin vardag? Det finns alltid en livshistoria,
även om den är slut för länge sedan.

I närheten hördes en hackspett eller dylikt hamra i ett träd. Låter mysigt!
Detta kanske är en marknad för de läkemedelsbolag som säljer
huvudvärkstabletter? Bitvis har dagsmejan kommit åt och det var små partier av
barmark. Det blev samma känsla som att komma ut på en motorväg och vandringen
gick lätt i dessa partier. För varje vecka kommer dessa partier att bli fler
och fler om det inte kommer något bakslag i vädret och det väller in snö.

Ser en skylt efter leden som berättar att det sköts en björn i skogarna på
1700-talet. Vill inte stöta på ett sådant djur men det känns ändå trevligt om
vi haft en sådan mångfald av olika arter långt ner i landet. Dessa djur
försvinner väl vartefter civilisationen brer ut sig?

Strax innan Kvarntorp så korsar leden Svalboviksvägen och fortsätter en bit på
andra sidan vägen. Denna bit går bl.a. över ett hygge med djup snö. Här delar
sig vandringssällskapet då den ene genar via vägen medan den andre
(tjurskallen) som vill följa leden till punkt och pricka enligt fastställt mål
pulsar fram över nämnda hygge. Som belöning får denne dagens djupaste snöpuls!

Vid nästa vägövergång viker leden in i Kvarntorps naturreservat. Vid
övergången finns en skylt med lite information. Här verkar det som tidigare
nämnda vandrare hade startat sin vandring i motsatt riktning. Vandringen ner
mot rastplatsen vid Kvarntorp och Näshultasjön är ganska enkel. Rastplatsen
erbjuder en mycket fin utsikt över sjön. Fint ställe att rasta på med lite
matsäck. Fortsätter vandringen fram till informationsskylten som delar etapp
24:2 och 24:3. Det blir mycket snöpuls då det leden går över öppna fält både
före och efter skylten.

Fortsätter fram till där leden gör en U-sväng och går sedan uppför i riktning
mot vägen och platsen nämnd Sågen. Denna lilla vandringssnutt ger en liten
bonus då en informationsskylt beskriver en maktkamp i värsta ”Dallas” anda
mellan två sågverksägare. Vid denna plats så fanns det en såg som var en nagel
i ögat för en lite större sågverksägare i Näshulta. Den senare blev sur över
konkurrensen och samlade ihop en mobb som rev den på platsen etablerade sågen.
Saken gick till rättegång men historien förtäljer icke vem som vann denna.
Däremot försvann den såg som revs av mobben för gott. Näringslivet kanske är
lite mer civiliserat i dessa tider? Eller? Hade glömt aktuella mätinstrument
så ingen kuriosa angående puls, längd, stigningar etc. kan redovisas. Skulle
uppskatta vandringen till ca 8 km och etapp 24:2 kan bockas av då den andra
halvan redan klarats av. Nu återstår endast 848,5 km tills målet är nått!
Ingen kuriosa för denna etapp: Detta på grund av ”tekniskt fel”!
Tillbaka till start

Etapp – 24:3 – 22 februari 2015 – Kvarntorp – Svalboviken

Dagens vandring innebar tidig morgon, då vandringen skulle genomföras innan
Föreningen Sörmlandsledens årsmöte i Vilsta kl 12:00. Lördagen kunde inte
nyttjas för vandring denna helg, då den var bokad för andra aktiviteter.
Känner som ny medlem i föreningen, att man ”måste” ha en aktuell vandring att
prata om på årsmötet! Nåväl, det gick att ta sig upp även på en tidig
söndagsmorgon. Det var prognostiserat växlande molntäcke och att det
snöblandade regn som utlovats, skulle ha slutat komma ner under den tidiga
morgonen. Det var kolmörkt fortfarande när vandringssällskapet vaknade och ute
var det vitt efter nattens snöfall. Hoppade det inte kommit för mycket snö och
att det igen skall bli djup snöpulsning. Veckan som gått, har gett en försmak
av våren. Har träffat på mycket barmark under några löp-pass i veckan och
temperaturen har gått ända upp till 7 grader vissa dagar. Primulans blad ser
fräscha ut i trädgården och en bekant har rapporterat snödroppar i kanten av
huset. Morgonen var dock ett litet bakslag med snömodd på vägarna och vitt på
trädgrenarna. Temperaturen höll sig precis över noll-strecket. Det var lite
slirigt att åka bil på morgonen och förvånades även att se flera andra bilar
ute. Trodde att ”normala” människor låg och drog sig på söndagmornarna! Vägen
var slirig ner till Bälgviken på grund av alla spår på körbanan. Efter
Bälgviken så gick färden vidare på den lilla grusvägen mot Kvarntorp. Här hade
ingen kört, så det blev lite enklare att köra även om det fanns is under snön
och lite hål i vägen. Hade början av dagens etapp till godo, från förra helgen
och början av vandringen gick nedför efter tidigare nämnd å i förra
etapprapporten. Det var här som det i forna dagar fanns en såg som var en
nagel i ögat på den ”store” såverksägaren. Se berättelsen från etapp 24:2 del
2. Leden gick vidare utefter Näshultasjön. Tror att den bäver som etablerat
sig i området och etappansvarig Sörmlandsleden inte är de allra bästa vänner!
Bävern har mycket flitigt gnagt omkull flera stora träd som sedan ramlat över
leden. Ser att etapp-ansvarig ordnat framfart med hjälp av motorsågen efter
tidigare trädfällningar men nämnd bäver verkar mycket idog och fortsätter att
gnaga och fälla nya träd. Såg flera färska gnagmärken. Passerade bäverhyddan
efter en stund och hoppas inte etapp-ansvarig får mörka tankar när denne ser
hyddan! Leden gick i ganska lättvandrat terräng utefter sjön genom fårhagar
och ibland även på vägen till Svalboviken. På sommaren är det nog mycket får i
området. En del bäckar passeras och de forsar muntert då det varit mycket
snösmältning senaste veckan. Finns mycket möjligheter för en massa
minivattenkraftverk! Vi kanten av sjön finns även en fin ”playa” –
”Får-playan”? Passerar hus efter vägen som inte är övergivna eller bara
används som sommarstugor. Det verkar bo människor året runt. Trots de mycket
lantliga lägena, så skall ”normal” service fungera. Snöplogning,
postdistribution, sophämtning, etc. Ser också att bokbussen anländer till
området vissa dagar i veckan. Måste vara rätt trevligt och avkopplande om man
arbetar med nämnda servicenäringar och få åka ut till detta lugn. Det är ju
också vackert när man kommer ut utanför städerna. Man hinner fundera mycket
när man vandrar. Tankarna far hit och dit. Reflekterade idag över de som en
gång i tiden startade med att etablera Sörmlandsleden. Måste varit några
pionjärer med mycket kreativitet och energi. Det är riktigt trevligt och
imponerande med sådana entusiaster! Kring Boda är det mycket vandring på vägen
och en bit efter, så går leden in i skogen och det börjar gå uppför. Efter
klättringen till en av de högsta punkterna på etappen går det lite nedför och
det blir enkel vandring ca 1 km på en nyanlagd skogsväg. Bredvid vägen så
porlar en bäck trevligt. Här i området finns det orange markeringar överallt
på träden! Antar att det är markeringar för avverkning och inte för att
förvilla vandrare vilse in i skogarna!? Passerar de Wibergska tallarna. De är
imponerande och har några år på nacken! Här berättas också en riktig
jaktskröna på en skylt. Tro på detta, den som vill! Det handlar om lite
annorlunda sätt att fälla en älg!

Leden slingrar sig fram till Älgsjön där det i utloppet finns rester av en
damm som användes för att dämma upp sjön och förse den tidigare nedströms såg
med vattenkraft. Ganska rejäl stensamling. Leden fortsätter ner efter ån och
där finns resterna efter nämnda såg. Den revs under 40-talet och virket samt
järnskrotet togs tillvara under de svåra krigsåren då det fanns behov av
bränsle och skrot till diverse ändamål. Leden passerar Trollberget som
erbjuder utsikt över sjön. Sista biten går via mindre stigar och
kraftledningar. Sista biten mot etappmålet vid Svalboviken går nedför och når
”bensinmacken” nöjd och glad.

Det blir snabb hemfärd hem för dusch och putsning för årsmötet. På detta möte
kommer man bl.a. att belöna de som har gått hela leden. Kommer att med
beundran beskåda dessa super-män och kvinnor när de väljs in i ”Hall off
fame”! Undrar om man kommer att hissa upp superunderställs tröjan i taket
eller vad kan de ha för tradition? Det är bara att inspireras att fortsätta
beta av alla etapper! Nu återstår endast 835,5 km tills målet är nått! Lite
annan kuriosa för etappen: – Förbrukade kalorier – 627 – Total höjdstigning –
140 – Total tid – 2,26 tim – Medelpuls – 118 – Antal steg – 16.934 – Väder –
+1 grader 11 km/h SV vind
Tillbaka till start

Etapp – 25 – 3 maj 2015 – Lundsjön – Vallmotorp

Mälarmården orientering och etapp 25 Åter från vår-resan utomlands är det dags
för ”vardag” igen. Denna dag så blir det en kombination av orienteringstävling
– Mälarmårdsträffen i Hälleforsnäs och vandring etapp 25 Lundsjön –
Vallmotorp. Solen lyser vackert på morgonen men temperaturen är under 10
grader. Det blir varmare under dagen. På vägen genom Eskilstuna får
vandringssällskapet sitta i kö tillsammans med andra kommun-bor som ägnar sig
åt ett visst helg-nöje. Helg-nöjet består av att åka med skräp till sop-tippen
i Viptorp! Det brukar vara kö och trängsel på tippen under helger!
Temperaturen har stigit till 9 grader vid ankomst Hälleforsnäs. Ställer oss i
kön till direktanmälan. Kön går lite sakta vilket tyder på att man inte valt
den effektivaste organisationen för detta. Rutinerade arrangörer brukar inte
ha köer. Väljer en 5,7 km bana denna dag. Det är 1,8 km till start att lägga
till så det blir en bra ”uppvärmning” inför senare vandring. Känner redan
under joggningen till starten att löpformen är ganska usel. Får hoppas
krafterna räcker till idag. Undertecknads bana går i två områden. Det första
området korsar av Sörmlandsleden etapp från Harpsund till Hälleforsnäs.
Starten går utefter leden. Nämnda område är tråkigt och innehåller inga
direkta orienteringstekniska utmaningar. Tyvärr så får undertecknad springa i
gallrad skog där resterna ligger på marken. Normalt brukar löpbarheten
markeras på kartorna och detta område är inte det. Formen är som sagt usel och
det tar tid och krafter att ta sig igenom detta. Korsar senare södra delen av
samhället och kommer in i ett mera orienteringstekniskt krävande område.
Underlaget är också bättre utan några överraskningar som får undertecknad att
stå ”stilla” i skogen. Tävlingen flyter utan några direkta misstag mer än viss
tveksamhet vid tvåan. Joggar i mål och det går verkligen sakta. Det behövs
ingen slow-motion kamera för att filma undertecknads målgång.

Resultat

Undertecknad känner sig rejält trött efter dagens tävling. Dricker vätska och
byter om till vandringskläder. Bilfärden går genom det vackra sörmländska
vår-landskapet till vandringens startpunkt vid Lundsjön. Har kört denna väg
för något år sedan när några Geocachar loggades. Trevlig väg att åka. Floda
kyrka är hög och imponerande. Startar vandringen vid Lundsjön och det går
mycket stelt och trögt i början. Denna gång har orienteringstävlingen tagit
mer på krafterna jämfört förra gången när detta kombinerades. Vid varje lite
uppförsbacke så går det mycket trögt. Det finns inga egentliga backar på denna
etapp men varje litet motlut känns idag. Första kilometrarna går genom ungskog
och ljung. Märker att leden är smal och omgivande vegetation tränger på. Leden
behöver fler vandrare! Sikten börjar bli lite sämre då det precis är
lövsprickning på gång. Smäller bara till om det blir lite mer Maj-värme.

Känner igen skogen i början då vandringssällskapet sprang motsvarande tävling
som idag i detta område förra hösten. Sprang också ett DM några år tidigare i
samma skog. Denna gång så såg undertecknad ”savanner” av kantareller under
tävlingen och området besöktes senare för att plocka dessa ”juveler”. En
Geocache är gömd vid den stora stenen – Vigors kyrka. Gömman heter passande
”Svampskogen”! Hittar gömman snabbt då någon verkar bara ha kastat den på
marken innan. Fortsätter mot Ljus-Gryten sjön och känner igen områden där
undertecknad sprungit tidigare. Vacker utsikt vid sjön och ser bryggor,
lägerplatser och något mindre hus. Beundrar utsikten och står plötsligt på
näsan då foten fastnar i änden på en gren. Som tur är klarar kameran sig utan
några synliga tekniska fel. Får se hur bilderna blir. Fiske utan fiskekort är
förbjuden står det på skyltar. Går med action-kameran på huvudet och ser en
som fiskar vid strandkanten. Han verkar inte vilja vara med på bild. Hmmmm?!

Fortsätter lätt vandring till nästa sjö, Myr-Gryten. Två gäss lyfter precis
när sällskapet når sjön.

Fint skärmskydd, dass och brygga är iordninggjord. På andra sidan sjön verkar
det vara något slags event-center för att bygga upp grupper och få bättre
sammanhållning.

Ser att tavlor för yxkastning är uppsatta vilket brukar vara en av
kärnaktiviteterna för att stärka gruppkänslan! Leden fortsätter genom
lättgången skog och kommer ifatt två par som är ute på utflykt. Det visar sig
att de plockat svamp och visar stolt upp sin påse med murklor! Nu skall det
hem och förvällas! Vandringssällskapet tål inte murklor som skall vara en
slags delikatess. Hon blir illamående om hon äter såser etc. med murklor i.
Ser ett ståtligt gränsröse som fotograferas. Tycker dessa är lite av konstverk
och betydligt trevligare än någon järnstolpe som markera ägogränser.

Passerar Gölstugruvan med sina inhägnade gruvhål. En ekorre kommer ned från
ett träd och springer uppe på trästängslet.

Fortsatt lättgånget men nämnda små motlut tar på krafterna som är lite
blygsamma idag. Vid berget nära Kvarnstugan så har etapp-ansvarig satt upp ett
blått nylonrep som säkerhet vid upp/nedfart vid en bergsknalle. Det är bra för
att undvika fingrar ur led som vid en tidigare vandring! Efter berget korsas
en väg och en bit efter så dyker en liten gullig ”sommarstuga” upp. Någon har
satt upp denna stuga med lite figurer i. Gulligt!

Sista biten vid sjön Mellan malmen är lite varierande. Först väg och passerar
ett fint hus med strandtomt. Riktigt kap för tomtägaren. Om man trivs ute på
landet? Bitvis stenig led utefter sjön. Kommer ifatt några damer som är ute
och rastar hund och spädbarn. Hunden en liten vit sak är mycket nyfiken på
sällskapet.

Etappen var ganska lättgången och den var vackrare än vad undertecknad hade
trott. Hade trott att detta till mesta del skulle vara en ”transportsträcka”
men det är helt fel. Öppen skog och fina sjöar. Når etappmålet och känner att
idag har det uträttats ett rejält dagsverke. Trötta men nöjda så går färden
tillbaks till Eskilstuna. Vid Hyndevad svänger en Audi ut! Trafiken är
begränsande så inga ”konster” kan genomföras av Audi-chauffören! Hemma igen
och tveksamt om det blir så mycket ”nytta” gjord resten av dagen. Efter denna
etapp kan 242,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 670,5 km
återstår! Lite kuriosa från dagens vandring: – Förbrukade kalorier – 652 –
Total höjdstigning – 77 – Total tid – 1,52 tim – Medelpuls – 139 – Antal steg
– 13.003 – Väder – +5 grader 11 km/h SSV vind
Tillbaka till start

Etapp – 26 27 – 16 maj 2015 – Vallmotorp – Strångsjövägen

Klarblå himmel på morgonen men fortfarande bara 12 grader och lite kylig vind.
Dagens vandring är tänkt att bli lite lättare än torsdagens. Enligt
etapp-beskrivning skall det bli ganska lättvandrat. Det stämde för det mesta
med några undantag. Etapperna var lite intetsägande och upplevelserna var
något begränsade. Mer om detta nedan. Startar vid Vallmotorp och måste väl
säga att sundet är den vackraste upplevelsen denna dag.

Det börjar med vandring efter landsvägen och det går raskt att komma igång på
morgonen. På andra sidan sundet har någon köpt ett gammalt hus och renoverat
detta. Det ser mycket smakfullt ut.

Leden viker in i skogen och mestadels är det ungskog under de första
kilometrarna. Når Häggsjön och detta blir det enda avsnittet idag som filmas
med action-kameran. Har svårt idag att hitta motiv. Det blir dock några bilder
med vanliga kameran. Leden fortsätter söderut mot landsvägen Katrineholm –
Flen. Följer en skogsväg parallellt med stora vägen. Funderar återigen vad
denna väg har haft som syfte. Kanske detta är den riktigt gamla vägen till
Flen? Några har satt upp fågelholkar utefter vägen och dessa har
”gatu-nummer”. Kanske Svenska posten distribuerar brev hit också? Eller
brevduvor? Den var dålig!

Efter en bit så blir övergång landsvägen och nu följer flera kilometer efter
gång- och cykelväg. Det blir lite högre fart och detta kan kanske kallas för
vandrings formel 1? Etappansvarig kanske får fixa en chikan för att få ner
farten något? Burger King erbjuder sin tjänster och funderar på att ta
drive-in då vandringstempot är högt. Avstår då det inte är så länge sedan som
frukosten åts.

Här i den nordöstra delen av Katrineholm har det växt ut till ett
shopping-center. MEN ser att en stor byggnad är tom! Det verkar som någon
större näringsverksamhet har ”konkat”? Fotograferar de unika blommorna i
rondellen – Campanula giganteum?

Campanula giganteum? Fortsätter utefter öster-leden och ser en
stor samling av folk och bilar längre fram. Det är en baklucke loppis som
pågår. Beordrar sällskapet bevakning riktning vänster, för att spana efter en
Geocache gömma på andra sidan vägen. Ett loppis-besök kan slå dagens
vandringsplan i spillror!

Vid Laggarhult viker leden av från Österleden och går åter in i skogen. Det
fortsätter att vara plant och lättvandrat i skogen. Tempot skulle kunna liknas
– Rallycross. Når etapp-målet för etapp 26 där det står ett antal seniorer och
diskuterar och pikar varandra att inte hitta hem. Dessa raljerar över
undertecknads vandringskarta och menar att sällskapet förmodligen kommer att
gå vilse. Vi har olika sätt att roa oss på?! Strax efter etapp-tavlan så
kommer den hittills bredaste spången på Sörmlandsleden!

Loggar några Geocachar och fortsätter under stora vägen mot Norrköping. Leden
delas av en annan led markerad med blåa markeringar. Kanske en vattenskida
led? Den var också dålig! Intetsägande terrängen fortsätter. Ser att några
träd markerats med brun färg vilken är ett ovanligt färgval. Det syns i
solsken med kanske inte i skumt dagsljus? Målade träd brukar aldrig båda gott,
då det säkert indikerarar framtida avverkning. Då skogen är intetsägande får
andra sinnen stimuleras denna dag Hör olika fågelkvitter i omgivningen och vid
ett tillfälle även en gök som ”ko-koar”. Kommer till ett område med vita
markeringar målade på träden. Mer avverkning på gång? Dessa båda etapper
verkar vara populära hos cyklisterna. Det vimlar av hjulspår. Tyvärr så blir
det geggigt i sanka områden. Inte mycket kvar av vandringsstigarna. Innan
Glysas grav finns det några sankmarker som ser ut som f.d. sjöar. De har nog
varit några källsjöar i grusåsen som löper här men källorna har sinat. Strax
innan vägkorset Katrineholm – Nyköping är det en förvillande etappskylt som
pekar i tre riktningar. Den närmaste vägen hindras av ett rejält vägstängsel.
Fortsätter tills detta stängsel slutar strax innan rondellen och korsar vägen.
Leden fortsätter in i ett naturreservat med stora gropar i grusåsen och lite
upp och ner vandringar. Når jättens handfat sjön som enligt sägnen uppstått då
jättekvinnan Glysa satte sig ner och fick tid att slå en ”båge”. Hon var
förföljd av elaka troll som hindrat henne att uträtta sina behov. Nu verkar
det vara en badplats då det finns massor med bryggor utsatta i denna källsjö.
Folk vill bada i en urinoar? HÄPP!

Urinoar bad? Leden fortsätter via åsen mot Forsjö. Vid en
kraftledning skymtar en spång på andra sidan som slutar vid mosskanten. Undrar
om detta varit en tidigare övergång för leden? Det hade nog krävt en hel del
arbeta att underhålla denna spång i så fall då mossen verkar rejält blöt. Vid
elljusspåret står en ung cyklistgrabb och ropar på sin mamma. Det verkar som
de har skilts från varandra till grabbens besvikelse? På vägen ner mot Forsjö
får luktsinnet sig en stimulans av alla häggbuskar/träd som blommar och
sprider sin doft. Perioden mellan hägg och syren är fantastisk.

Forsjö bruk är en vacker plats och är också förvånad hur stort det moderna
bruket är. Verkar vara en rejäl näringsverksamhet här på orten. Vackrast är
dock de gamla bruksbyggnaderna som ligger vid forsen som rinner från
Forssjösjön ner till Kårtorpssjön. Här måste det finnas en massa historia. [

Stretar upp för kullen sydväst om orten och ner på andra sidan. Precis när
leden når stora vägen så viker den av på en mindre allé-väg mot Olofsberg. Det
är också skyltat mot Spökbacken!

Hmmm. Allen är välplanerad och ekarna erbjuder skugga till de som åker på
vägen.

Bredvid vägen är det en vacker hage med fin utsikt över Forsjösjön.

Efter kraftledningen viker leden in i skogen och nu blir det vandring efter en
lite tråkigare del på denna etapp. Det är sankt på många ställen och där är
det sönderåkt av cyklister. Mycket sten och rötter har kommit i dagen efter
att myllan nötts bort. Skogen är tråkig och består av mycket gallringsrester
och ingen vackra vyer. Till detta kan också tilläggas att undertecknad börjar
bli trött varför det blir mindre positiva upplevelser. På vägen upp till
mossen är det en kort bit av ”troll-skog” som blivit kvar jämfört alla områden
i övrigt, som haft påhälsning av avverkningsmaskiner.

Vid mossen växer vad undertecknad tror kallas ängsull. Initierad läsare får
eventuellt rätta.

Klafsar vidare på den ojämna stigen och på slutet av etappen, på en lite
bergsknalle erbjuds rast vila då två bänkar satts ut. Avstår denna frestelse
då önskan är att fullfölja etappen snarast möjligt. Det är inte så roligt
område att vandra i.

Rast? På slutet möter sällskapet ett gäng cyklister som är på
väg ut för att utmana sig själva på denna etapp. Har lite blandade känslor av
att se dessa. Leden blir inte så fin efter cyklarnas framfart.

Cyklister Sista biten är en kort bit grusväg till
etappskylten.

Framme! Dagens etapp får nog klassificeras mest som en
transportled. Det fanns några sevärdheter, men de var ganska få. Det blev bara
några sekunders rörlig film denna dag. Det blev en hel del motion i alla fall!
Efter denna etapp är 304,5 km genomförd vandring och ”endast” 608,5 km
återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.111 – Total
höjdstigning – 251 – Total tid – 4,34 tim – Medelpuls – 115 – Väder – +10
grader 5 km/h NO vind
Tillbaka till start

Etapp – 27:1 – 7 februari 2015 – Stora Djulö – Glysas grav

Dagens vandring blev i Katrineholm. Vandringssällskapet hade utökats med några
bekanta varav två unga ”busfrön”. Var lite fundersam hur det skulle gå att
vandra dagens etapp fram och tillbaks. Finns det tillräcklig energi och ork
hos dessa små ynglingar? Förra veckans pulsning i snön var ansträngande och
dagens etapp hade valts för att minimera pulsandet. Det visade sig också
senare att de sista dagarnas töande hade fått snötäcket att sjunka ihop lite
varför pulsandet inte blev speciellt utmanande. Dock var det lite ansträngande
för det små busfröna visade det sig. Vandringen startade efter Laxmans väg och
den var populär för många flanörer. Det var en blandning av folk som antingen
promenerade, vandrade eller sprang. Två st Geocachar kunde även loggas utefter
vägen. Det fanns även museum och herrgård utefter nämnda väg, men de verkade
öppna senare under året.

”Busfröna” gjorde skäl för sin benämning och hade snöbollskrig med varandra
under hela vandringen utefter nämnd väg. Det blev en del väntande och
funderande att detta nog skulle bli en lång dag! Frågan var också om orken
skulle räcka hela vägen med så mycket frigörande av energi denna första del av
vandringen?

Framåt Skogskapellet började det dock lugna ner sig och där vek också leden in
i skogen och det blev vandring i snön. Första delen bestod av höga tallar som
hindrat att snödjupet blivit för djupt. Vid första berget så fanns ett
skärmskydd och frestelsen att ta en rast blev för stor hos de yngre i
vandringssällskapet. Det blev smörgås och dricka medan de äldre njöt av
utsikten samt solen som strålade ner mellan tallarna.

Detta var första vandringstillfället då det blev lite vårkänslor när det
droppade från träden och solen värmde litegrann.

Enda nackdelen var att tallarna ibland släppte ifrån sig rejäla snösjok och
dessa trillade ibland ner farligt nära vandringssällskapet. Till slut blev det
dags att vandra vidare då energiintaget verkat gett de yngre nya krafter. En
bensinmack passerades och efter denna blev det ungskog och djupare snöpulsning
fram till bilverkstaden vid vägen till Forssjö. Andhämtningen och svettningen
ökade under denna sträcka.

Efter bilverkstaden kunde de yngre ta en genväg utefter Forssjö-vägen medan de
som ännu håller hårt i nyårslöftet tog stigen som gick genom skogen. Det
visade sig att det tog nästan lika lång tid när sällskapet sammanstrålade igen
vid bron under nya riksväg 55. Sista biten upp till målet vid tavlan Etapp 27
gick uppför och lite djupare snö. Därmed var Etapp 27.1 avklarad. 4 kilometer
att räkna av från det totala vandringsmålet. Vid vandringen tillbaka så
utnyttjades Eriksbergsvägen cykelbana istället för att få med de yngre utan
att behöva bära dessa! Det hade blivit en viss ansträngning att kånka på
dessa! Sällskapet spred ut sig som ett dragspel under vandringen tillbaks.
Ynglingarna släpade efter på grund av trötthet eller att uppmärksamheten
fastnade på annat mycket roligare. Täten gjorde halt och väntade in de yngre
och sedan blev nästa bit enligt samma mönster. Det blev en total vandring på
8,86 km för att pricka av den här etappen. Ynglingarna kämpade på bra och
bilen vid startpunkten nåddes utan några beklaganden! Kollegan hade trott och
hoppats att ansträngning skulle söva de små liven men de fick upp ångan rejält
igen med hjälp av något online-spel. Vandringskollegan som denna dag var
gräsänkling med de båda busfröna, hade hoppats på en lugnare eftermiddag och
att en viss utmattning skulle infinna sig, men såg denna dröm gå i kras! Det
verkar bli full fart resten av dagen också. Undertecknad önskade kollegan
lycka till! Dagens vandring var en liten kort tur som kändes lagom med
aktuellt sällskap och snötillstånd. Nu återstår 862,5 km tills målet är nått!
Lite annan kuriosa för etappen: – Förbrukade kalorier – 556 – Total
höjdstigning – 118 – Total tid – 2,53 tim – Medelpuls – 98 – Antal steg –
13.513 – Väder – 0 grader 18 km/h V vind
Tillbaka till start

Etapp – 28 29 – 30 maj 2015 – Strångsjövägen – Djupviksvägen

Tidig morgon och avfärd till dagens vandring. SMHI har lovat att det skall
börja regna 11:00 på platsen för vandringen. Med tidig start hoppas sällskapet
slippa regnet. Startar vandringen 07:00 vid Strångsjövägen. Vid frukosten
hemma var det blå himmel, men nu är det mörkt och grått. Ser ut att börja
regna när som helst. Första delen är lite stenig och ojämn med mycket
cykel-spår på leden. Skogen är lite tråkig med omväxlande hyggen, ungskog och
mellanskog. Mellanskogen är planterad varför den inte är så naturligt vacker
som en skog helst skall vara. Inte mycket att se i början och får fokusera på
att lyssna till fåglarnas kvitter. Ser någon enstaka koltrast korsa leden,
annars håller de sig inne i vegetationen bredvid leden. En fågel med grön rygg
lättar och lyser fint med sina färger. Passerar gården Hönstorp men hör inget
kacklande. Gården ligger fint vid sjön. Undrar om den är bebodd året om eller
bara på sommaren? Passerar några ytterligare torp senare men som verkar vara
sommarstugor. De ser enkla ut men erbjuder/har erbjudit någon rofyllda
sommardagar. Undrar om dessa får nya ägare när nuvarande så småningom avyttrar
dessa eller om de blir till ödetorp? De ligger ganska avsides och man måste
nog vara en riktig naturvän om man vill på så här. Stryker Hönstorpssjön
första gången och får några fina vyer.

Korsar en skogsväg som leder till ytterligare ett torp där det verkar som
någon bor just nu. Efter torpet går leden ner till sjön igen och där finns ett
skärmskydd. Här bjuds det på ett riktigt skådespel på sjön! Två svanar flaxar
med vingarna mot varandra och tutar frenetiskt. Undrar om det är träning för
Lets dance, familjegräl eller kanske ett spel som förberedelse för lite
”intimitet”? Samtidigt simmar någon annan fågel bort ifrån svanarna och ger
ifrån sig ett knorrande läte. Vet inte riktigt vad som försiggår, men det är
en trevlig upplevelse! Få se om något fastnade på filmen.

Följande kilometrar bjuder på mera urskog och det är färre avverkningar och
nyplanteringar. Skogen är bäst och vackrast i naturligt tillstånd.

Ser små vita skogsstjärnor växa bredvid leden. Blommorna är så små att de inte
syns om man har bråttom. Norr om östra änden på Lundbolssjön ansluter leden
till en väg och sedan fortsätter leden på en ås. Åsen är fin men efter
kraftledningen är det avverkat igen. Liten avstickare till Lisstorpsblocken
för loggning av Geocache gömma. Leden viker ner från åsen och mot Albrostugan.
Vid passerandet av en bro över bäcken så uppenbarar sig ytterligare en trevlig
djurupplevelse. På bron står en mård/iller men som naturligtvis gömmer sig
direkt under bron. Försöker kika för att se och filma denne. Hör ett plask och
den försvinner. Synd, skulle gärna vilja ha fotograferat/filmat denne. Sista
biten på etapp 28 går efter en grusväg bredvid sjön Viggaren. En mjölkpall med
kannor och blomsterkruka står vid infarten till en gård som ett minne från
gamla tiders mjölkhantering. Kul minne!

Når etappmålet och etapp 29 börjar med skogsväg i någon kilometer. Passerar en
rastplats med eldstad och bänkar. Någon har vanligt vänlig och lämnat en liten
kaffekanna för den som vill rasta och koka några koppar. Trevligt.

Regnet har kommit tidigare än aviserat och det duggar så pass mycket att
vandringsjackan måste dras igen. Efter skogsvägen blir det vandring i ganska
flack skog. Skogen är fin och naturlig här. Når nästa grusväg och följer den
mot vad som på en skylt benämns ”urskoj”.

Någon har varit vitsig och kreativ! Fotograferar några ”ur-skogs” träd och vet
inte riktigt skillnaden mellan vanliga gamla träd och urskog?

Leden viker av igen in i ett flackt skogsområde som avslutas med ett större
hygge. Regnet ökar och det börjar bli kallt om händerna. Kameran kommer inte
fram lika ofta från sitt vattentäta förvaringsställe. Passerar Hjulbo och hör
gäss trumpeta mycket intensivt mot sjön Hjulboviken. Undrar vad som är på gång
där? Lets dance eller kuttrasju?

Regnet blir intensivare och det börjar bli lite trist att vandra. Passerar ett
hygge precis innan sjön Näsnaren med mycket ung lövskog och vattnet från denna
blöter ner och kyler. Leden går bredvid sjön och bitvis när träden glesnar så
går det att få fina bilder. Sjön huserar bävrar vilket bevisas av ett antal
färska avgnagda träd. Tänk att det godaste finns högst upp i träden!

Måste göra ett filosofiskt resonemang angående denna ”åverkan”. Markägaren och
gemene man skulle nog bli upprörda och eventuellt åtala, om det var en
människa som fällt ett träd med yxa. Upprördheten kanske skulle bli ännu värre
om det var en grupp Tyska vandrande ungdomar som hade haft en
trädfällar-tävling i fyllan? Om en bäver gör sammalunda så är det klassat som
arternas mångfald! Personer är juridiska personer som kan åtalas men bävern
klarar sig! Här kanske människan är till viss del medskyldig då bävern inte
längre har så många naturliga fiender som kan hålla ner bäverstammen?
Människan vill gärna utrota rovdjur som kan ge sig på egen kreatur.

Bävrarna är också ”busar” i den bemärkelsen att de är värddjur för de otäcka
fästingarna! Bara en reflektion då tankarna far fritt under långa vandringar!
Vindskyddet vid sjön ligger fint men idag blir det inte en enda rast då vädret
är så trist.

Fryser då regnet öser ner kraftigt nu. Passerar Boholmen och Fagerö och här är
mycket vackert. Ser sommarängar på den norra sidan och det växer olika
blommor.

Någon har lyckan att ha ett torp här och man har även anlagt en badstrand på
Fagerön. Undrar om många hittar hit på sommaren.

Söder Fagerön passerar leden över en gammal träbro. Fina utsikter här också.
Ser ett badhus på vänstra stranden som ser mysigt ut.

I vattnet bubblar det mycket konstigt. Det kan inte vara en fisk om den inte
är av hajstorlek för det är rejäla bubblor som kommer upp. Det måste vara
dykare vilket bekräftas vid parkeringen där viss utrustning står. Undrar om
det är klart vatten i sjön då dykare gärna vill dyka i sådana vatten. Sista
biten upp för backen och grusvägen till landsvägen med etapp-målet. Når bilen
blöt och frusen och det blir att sätta på max värme efter att de våta kläderna
tagits av. Som ytterligare information om dagens vandring kan nämnas att
situationer när vandringskollegor inte anländer i tid vid överenskomna platser
kan bli något traumatiska. När sedan tiden passerar ytterligare 2,5 timme, så
blir känslorna ännu något oroliga. Dock blev det slutet gott denna gång och
ingen räddningstjänst behövdes tillkallas. Regn var utlovat hela helgen enligt
SMHI varför ursprunglig plan att vandra i Oxelösund på söndagen ströks. Inte
f-n regnade det på söndagen! Det blev istället ösregn då reservplanen
genomfördes! Efter denna etapp är 345 km genomförd vandring och ”endast” 568
km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 873 – Total
höjdstigning – 218 – Total tid – 3,41 tim – Medelpuls – 108 – Väder – +9
grader 8 km/h O vind och regn
Tillbaka till start

Etapp – 30 – 19 april 2015 – Djupviksvägen – Åbo

Vilken härlig dag idag! Värmde upp inför dagens strapatser med Geocaching på
lördagen. Det var ett tag sedan som denna aktivitet genomfördes, då vandring
på Sörmlandsleden har prioriterats under helgerna. Letade gömmor i hemtrakten,
då det kommit ett antal nya under de månader som gått, sedan den senaste
jakten. Vädret var kanon under dagen, med strålande sol och värme. Loggade en
favorit Geocache idag – ”Vad är väl en bal på slottet… den kan ju vara trist
och tråkig och …alldeles, alldeles underbar”. Helgen innebär en ny utmaning
med orienteringstävling först och en något nedkortad vandring efteråt. Detta
blir en första test för känna efter, om kombinationen fortfarande medför en
njutning och inte bara en massa slit. Det är kul att ta i och kämpa ibland,
även om undertecknad i senior ålder inte har samma motivation, att ”burra upp
sig som en tupp” genom kraftfulla fysiska prestationer/uppvisningar! I samband
med bilfärden till tävlingscentrum i Djupvik så kom undertecknad i ”sällskap”
med en vit Audi-bil. På senare år har undertecknad tittat allt mer på olika
dokumentära TV-kanaler. Vid ett tillfälle så visades ett program där
biltillverkare berättade om hur de gör analyser av marknaden, för att hitta
den exakta gruppen som föredrar deras bilar. Det innebar mycket undersökningar
om gruppernas ”mentala” tillstånd och inte bara de mer enkla parametrarna.
Detta för att kunna rikta reklam-kampanjer med rätt budskap till aktuell
potentiell kundgrupp. Det var mycket intressant att höra och bl.a. vilka
personligheter som uppskattar s.k. SUV-bilar. Föga positiva personligheter
enligt undersökningen! Undertecknad har kommit till en slutsats, baserat på
långvariga empiriska studier avseende beteende hos bl.a. Audi-förare i
trafiken. Undertecknads ”vetenskapliga och empiriska” slutsats är att manliga
Audi-förare har liten pi-k! För tillverkare och säljare av Audi-bilar delas
därmed denna ”undersökning” helt gratis! Detta ”vetenskapliga” rön bekräftades
ånyo denna morgon. Den vit-färgade Audin hade förstås tagit bort alla
modellbeteckningsmärken på baksidan av bilen. Audin höll en ”rask” och jämn
medelfart MEN vid varje vägkorsning eller rondell skulle denna Audi-förare med
liten xxxx visa att det fanns en kraft under motorhuven som säkert saknades i
dennes mer ”centrala” kroppsdelar. För att demonstrera förträffligheten hos
bil/förare så genomfördes accelerationen, efter nämnda fartnedsättande
passager, till max. Undertecknad som är snål/klok, (kära läsare kan välja vad
som känns relevant) accelererade i ett mera moderat tempo och nådde någon
sekund senare nämnda Audis marschfart. Detta ”skådespel” fortsatte ända tills
undertecknad svängde av väg 55 mot Djupvik. Anlände till parkeringen vid
tävlingscentrum Djupvik i strålande sol. Tyvärr så försvann denna värmande sol
efter någon minut och tävlingen fick genomföras i ett mera småkyligt väder. I
området verkade blåsippor trivas och det fanns överallt klungor av dessa
skönheter. De flesta blåa men med inslag av enstaka rosa. Sällskapet anmälde
sig till klasserna Öppen 7 och 8 – 3,2 respektive 4,5 km. Terrängen var mycket
fin och lättlöpt. Undertecknad var lite rostig då detta var första tävlingen
för säsongen. Tre mindre missar på kontrollerna blev det. Tävlingen var en
mycket trevlig upplevelse och skogen var fantastisk. Det kunde naturligtvis
vara lite mer utmanande, men då detta var ett första test om det är möjligt
att kombinera en tävling med efterkommande vandring, så var detta ”lagom”.
Efter tävlingen blev det lite person-vård och ombyte till vandringskläder.
Starten på vandringen var ca en kilometer från tävlingscentrum. Först delen
gick utefter lättvandrade stigar. Första backen erbjöd återigen ett hav av
blåsippor varvade med enstaka rosa. Efter någon kilometer så kom sällskapet in
i tävlingsområdet igen och nu var det full fart på dagens huvudklasser.
Tävlingen innebar en stafett för alla åldrar. Löpare i olika åldrar for fram i
skogen och ibland bara korsade eller sprang utefter vandringsleden. Det är
alltid lite extra trevligt att se de små knattarna som med stor energi
springer i skogen. Vissa lite osäkra medan andra verkar veta exakt vad som
gäller. Det blev nog några trevliga filmbilder med action-kameran. Passerar
vid väganslutningen öster Ekåsen, nära undertecknads 8:e kontroll idag. Leden
viker så småningom mera mot sydöst och passerar Ålsjöberget där undertecknad
gjorde sina orienterings-misstag idag. Mesta delen av dagens vandring går i
gles orörd storskog och vackra mossar och sjöar passeras. Enstaka
avverkningsytor förekommer men nyplanteringen innebär så småningom
förhoppningsvis lika vacker skog som originalet? Efter berget följer passage
av några vackra sjöar. Vid mellersta Ålsjön har en svan slagit sig ner och
simmar graciöst omkring.

Efter sjön blir det fler höjder med lite passager upp och ner. Fortfarande
inga som medför större ansträngning, men då utgångstillståndet för dagens
vandring är något segare, så innebär även dessa mindre stigningar att
andhämtningen ökar och låren stramar mer än normalt. Vid Vensbrinksberget som
är Sörmlands högsta punkt, så börjar det bli lite mer ansträngande stigningar.
Passerar några Geocachar på vägen uppför till utsiktstornet som restes år
2000. Numera finns det en skylt som meddelar att uppstigning till tornet är på
egen risk. Känns lite konstigt att bygga ett torn och sedan låta det förfalla?
Eller det kanske underhålls regelbundet?

I samband med besöket på denna högsta punkt så tittar solen fram bland molnen
och temperaturen höjs markant. Det blir att knäppa upp och samtidigt görs
undertecknad medveten om vätskebristen. Vattenflaskan glömdes i bilen vid
starten av dagens vandring. Det är typiskt att nya rutiner medför att något
alltid glöms! Följande kilometer innebär mycket upp och ner när leden går
efter en förkastningsbrant ner mot grusvägen mot Åbo. Efter sista större
hygget så blir det kort uppför och sedan verkar leden gå stadig nedför genom
tät ungskog. Dock blir det några sista ”knäppare” uppför innan etapp-målet i
Åbo kan nås. Kändes som detta var kortare än etapp-beskrivningens 13 km?
Kanske var fel på puls-klockan? Försöket att kombinera orienteringstävling och
vandring har slagit väl ut. Visst blev sällskapet trötta men det känns ganska
OK ändå och det fanns fortfarande en känsla av njutning under vandringen och
inte bara en rå ansträngning. Det blir nog flera försök om det passar sig i
kombinationen tävling-/vandrings-område. Dagens och tidigare under året, besök
i Åbo har inneburit att GPS-navigeringen i bilen har använts för att ta sig
hit och hem. Man kan sammanfatta att om man förlitar sig på bilars GPS så får
man se Sverige! Dessa produkter tar inte hänsyn till enskilda/tillbommade
grusvägar, utan ger glatt vägalternativ som medför att dylika vägskyltar och
vägbommar kommer att besökas. Det blir många återfärder tillbaka för att hitta
alternativa sätt att nå målen. Dagens hemfärd refererandes ovan, innebar en
viss utmaning och man kan väl sammanfatta att det finns många sjöar och
grusvägar i Kolmården! Till slut kunde dock sällskapet nå ut på väg 55 mot
Katrineholm. Vad är det första sällskapet ser framför sig! En silverfärgad
Audi A5! Denne håller en ”rask” snitt-fart men har inga likande fasoner som
morgondagens nämnda förare. Föraren (en man) håller en rask och jämn fart.
Detta beteende stämmer inte helt med undertecknads ”vetenskapliga och
empiriska” studier. Nåväl, ibland förekommer det avvikelser mot den
”vetenskapliga” normalfördelningen! Passerar ett antal näringsställen vid
västerleden Eskilstuna. Vandringssällskapets hunger gör sig uppmärksammad och
det blir ett stopp på Burger King drive-in. Det blir väl inte den mest
näringsriktiga och trevliga söndagslunch som sig bör, men det var gott, mycket
och kunde konsumeras snabbt! Dagen var till viss del ansträngande men det var
en trevlig upplevelse och som sagt kombinationen tävling/vandring kommer att
testas fler gånger. Efter denna etapp kan 232,5 km bokföras som genomförd
vandring och ”endast” 680,5 km återstår! Lite kuriosa från dagens
Orienteringstävling: – Förbrukade kalorier – 272 – Total höjdstigning – 50 –
Total tid – 51 min – Medelpuls – 176 – Antal steg – ? – Väder – +8 grader 14
km/h VNV vind Lite kuriosa från dagens vandring: – Förbrukade kalorier – 692 –
Total höjdstigning – 120 – Total tid – 2,19 tim – Medelpuls – 135 – Antal steg
– ? – Väder – +9 grader 23 km/h VNV vind
Tillbaka till start

Etapp – 31 31:1 – 28 februari 2015 – Åbo – Stavsjö Halsbråten, e31 –
Skjutgropen, e32

Helgen innebar en längre visit till Norrköping. Sonen och flickvännen skall
flytta ihop till gemensam lägenhet i Linköping. Så det blir dubbla flyttlass
till en ny adress. Som om detta inte var nog, så är sonens nuvarande lägenhet
belägen på våning 6! Hiss finns men de stora och tunga möblerna får inte plats
i hissen! Av någon anledning så har sonens vänner som är i klassen – 90 kilo i
bänkpress, plötsligt upptagna/bortresta! Kanske är det våning 6 som
avskräcker? Nåväl, det får bli att slita på den äldre generationen? Det blir
nog en prövning att flytta allt. Eftersom detta blir en längre utflykt från
vandringssällskapets hemmabas, så blev beslutet att genomföra en längre
vandring på lördagen. Veckan som gått har även varit vidrig och innehållit
stress, irritation och dålig sömn. Långa och lugna aktiviteter i skogen brukar
vara balsam för knoppen! Vandringen blir lång för sällskapet och
förhoppningsvis återhämtar sig sällskapet inför nämnda flytt på söndagen!
Dagens vandringsled startar vid Åbo och vidare söderut efter etapp 31. Sedan
viker sällskapet in på etapp 31.1 och följer den till anslutningen vid etapp
32. Därifrån går sedan vandringen vidare ned till Stavsjö. Från Stavsjö blir
det sedan vandring norrut på etapp 31 till samma kors där 31.1 vek av. Från
korset följer sällskapet sedan grusvägen förbi Smedbygget till Statoil-macken
vid motorvägen. Försökte hitta till Åbo med hjälp av bilens GPS men det
innebar en massa stopp då GPSen föreslog skogsstigar eller
enskilda/fordonstrafik förbjuden vägar. Har Du GPS får Du se Sverige! Vandring
började med stor energi och optimism. Några geocachar kunde loggas men insåg
efter efter tag att det skulle bli en lång dag om alla som fanns skulle
loggas. Det fanns många på etapp 31.1. Vid Åbo så rinner en å livligt och ger
ifrån sig ett rogivande ljud. Kanske extra mycket nu när det är snösmältning.

Leden går i härlig storskog. Känner igen terrängtypen efter att ha deltagit i
orienteringstävlingar i Kolmården. Leden var tydligt märkt och det var inga
problem att hitta. Det fanns fortfarande snö i de öppna områdena. Det var
t.ex. lättare att gå på skogsstigarna istället för på skogsvägar! Det var mer
snö på vägarna och ingen på stigarna om det inte var på norrsidan eller
ungskog. Efter ca 7 km vek sällskapet in på etapp 31.1. Leden var lite kuperad
innan den kom till en grusväg parallellt med motorvägen. Vid grusvägen
vändplats erbjöds ett annorlunda ”skärmskydd”. En gammal husvagn har dumpats i
skogsbrynet.

Vandringen är lätt efter vägen och till andra sidan motorvägen där leden gick
in i skogen/hygget igen. Passerade kolera-kyrkogården inne i skogen. Tänk vad
det finns historia i vad som nu är bara skog. Det är omväxlande ganska blött
då det är låg terräng bitvis och mycket sankmarker. Snön är lite besvärlig i
öppna områden. Passerar något slags församlingshem eller sommarkrog? Här är
det nog trevligt på sommaren. Nu verkade det mycket lugnt på etablissemanget.
Efter några kilometer kommer sällskapet till den mycket stora Tranmossen. Inga
tranor finns att rapportera även om det redan i år har rapporterats sådana vid
Hornborgasjön. Denna observation är ovanligt tidig men kanske ett symptom på
den milda vintern. Solen börjar titta fram och värmer skönt i
sydsluttningarna! Tänk vilken humörhöjare lite solsken kan åstadkomma i dessa
tider med mycket grått och trist väder! Vilken fin spång som lagts över
Tranmossen! Det är ett rejält hantverk!

Passerar ett hygge och lite blött område tills leden ansluter till etapp 32.
Följer den närmaste vägen runt Skiren sjön till Stavsjö. Får ha denna del
tillgodo för Skiren runt etappen. Ser de olika fördämnings-anläggningarna vid
sjön. Den har nog försörjt det gamla bruket som gjöt kanoner, med vattenkraft
i forna dagar. Solen värmer och hittar en berghäll där solen ligger på från
söder. Dags att äta matsäcken. Det blir en snabb lunch då kroppen blir kall
mycket fort, då den har svettats mycket under vandringen idag. Når Stavsjö
värdshus men faller inte för frestelsen att ta en rejäl lunch i värdshuset.
Biter ihop och vandrar vidare etapp 31 norrut. Passerar även Statoil utan att
falla för frestelse där heller. Leden viker in i skogen igen i början av
grusvägen till Åbo. Första delen är uppför ett hygge fram till en grusväg.
Vägen innebär lite snöpulsning igen tills leden viker av till vänster. Här
börjar ett mycket vackert avsnitt av leden. Först passeras en mosse med en ö i
mitten som nås via en rejäl spång. Efter höjdkammen på andra sidan blir det
fantastisk fin och öppen storskog. Det är också många områden utan snö och
detta verkar även några vårystra orienterare upptäckt. Såg några
orienteringskontroller som var utsatta i skogen för någon trolig
träningsaktivitet. Det var en njutning att vandra i denna storslagna skog, med
omväxlande berghällar, rejäla spångar genom mossar och några kolarkoje-ruiner.
Tyvärr så har andra utövare av terrängaktiviteter hittat till detta vackra
område. På leden fanns spår efter en motorcykel. Någon har ägnat sig åt
terrängkörning vilket inte är tillåtet och naturligtvis kan vara till men för
leden om det blir frekvent. Den vackra skogen lurar kroppen att inte lyssna på
signalerna om att den börjar bli riktigt sliten.

När sällskapet åter anländer till korset där 31.1 viker av, så innebär den
sista delen tillbaka till macken vandring utefter en grusväg. I början är det
snö tills vägen passerar Smedbygget. Här har det varit bilkörning fram till
bostaden Smedsbygget och det är helt snöfritt. Nu är det enkel vandring på
grusvägen men inte lika vackert som tidigare. Nu går det inte längre att lura
kroppen och det blir kortare steg och frekvensen går ned. Den sista biten fram
till macken går i slow-motion!

Stapplar in på macken för två stora koppar kaffe för att få lite stimulans så
att ingen somnar i bilfärden till Norrköping. Har kommit överens med son samt
flickvän att ha en gemensam middag på kvällen. Det blir en tidig dylik men med
risk för insomnade vid bordet! Hämtar flyttparet vid sonens lägenhet och åker
in mot centrala Norrköping. Staden har satsat mycket på ett bilfritt centrum
med mycket besvärligheter för de som ändå bestämmer sig att ta bilen. Det blev
lite kärnfulla kommentarer från undertecknad när alla enkelriktade och gator
med förbjuden fordonstrafik konfronterades. Blodsockerhalten var låg och det
fanns inte heller någon motivation till längre promenader denna kväll. Nåväl
det är väl bra att svärdotter-prospektet inser vad som kommer på köpet i en
eventuell utveckling av aktuell relation med sonen! Middagen blev en riktig
tung pizza som krävde hälften av den energi som den gav, för att skära bitar
med en något slö bestick-kniv! Det blev styrketräning för armarna som kanske
är nyttig för morgondagens prövningar. I staden är det en massa vackra
ljus-arrangemang som är mycket fina på kvällen. Det kallas för Vintergata
ljusshow. Den är klart sevärd på kvällen! Åter på hotellet blev det inte
mycket förbrukning av hotellets Tv-kanaler. Ögonlocken blev tunga ganska
raskt. Imorgon blir det att kånka på möbler och bohag som nedvarvning till
dagens vandring. Dagens vandring blev 25,7 km inklusive ”transfer” för att
klara av de båda etapperna a totalt 19 km. Nu återstår endast 816,5 km tills
målet är nått! Flytten nästa dag innebar en liknande ansträngning. Det var två
mycket ”möra” medlemmar i vandringssällskapet som anlände till hemorten på
söndag kväll. Det kändes som armarna hade förlängts liknande babianarmar efter
allt bärande. Undertecknad skulle kunna klia sig under foten utan att böja sig
ner! Lite annan kuriosa för etappen: – Förbrukade kalorier – 1071 – Total
höjdstigning – 258 – Total tid – 5,36 tim – Medelpuls – 102 – Antal steg – ? –
Väder – +2 grader 8 km/h S vind
Tillbaka till start

Etapp – 32 32:1 33 33:1 – 25 juni 2015 – Stavsjö – Kvarsebo färja

Man blir så glad när solen skiner! Dagens vandring är tänkt att starta vid
Stavsjö bruk och sluta vid Kvarsebo färjeläge. På så sätt kan hela fyra
etapper prickas av som genomförda. Har vandrat del av etapp 32 tidigare varför
det blir lite dubbelvandring idag. Startar i Stavsjö och första vackra
upplevelsen blir vid sjön Skiren. Leden går utefter sjön och det erbjuds flera
vackra vyer i solskenet.

Vinden är lite kylig men så länge solen lyser så är det lagom temperatur.
Sommaren har hittills varit sval och ingen höjdare för badande men fullt OK
för vandring. I bortre änden av sjön dyker något slags djur ner under ytan,
när sällskapet närmar sig. Tror det måste vara en bäver, utter, etc. Tyvärr så
dyker inte det aktuella djuret upp till ytan igen för fotografering. Smyger
väl upp någonstans där det är svårt att få syn på den? Nåja såg lite av
djuret, även om det inte gick att avgöra vad det var för sort. Kommer till
södra änden av sjön och leden viker av söderut. Lite varierande underlag, med
fina skogsstigarna varvat med geggiga passager. Når tavlan där etapp 31:1
startar/slutar.

Vandrade denna etapp tidigare i år och härifrån är det okänd mark avseende
etapp 32. Etapp 32 fortsätter med enkel vandring. Först utefter en skogsväg
och sedan utefter en gammal järnvägsbank – Nunnebanan. Järnvägsbanken går rakt
söderut och är lättvandrad. Ser vackra lila lijor där namnet är okänt. I vilt
tillstånd verkar de växa varsomhelst men i sällskapets trädgård så vill de
inte växa alls.

En bit in på denna led, springer en räv ut från sidan och fortsätter framför
sällskapet. Räven tittar bakåt och inser att sällskapet är på väg åt samma
håll och beslutar sig att vika av åt höger. Tyvärr så blev det inga bilder men
eventuellt så fastnade räven på actionfilm-kameran som var på, men avståndet
är troligen för långt för att räven skall synas på filmen. Det är ändå en
trevlig upplevelse att få observera denna räv. Vid vad som troligen är
länsgränsen, viker leden av ut i en stor mosse. Här har man lagt ut en av
Sörmlandsledens längsta spångar. Mycket bekvämt att vandra på genom mossen.

I Mossen växer det många olika saker. En buske med vita blommor (namn okänt),
Hjortron kart (kan nog bli bra med hjortron här), ljung, ängsull, etc.
Spångvandringen avbryts av ett större hygge som inte är så där jättevackert.
Hyggen kan tyvärr inte undvikas då det bedrivs skogsnäring. Efter hygget blir
det skogsstig fram till en grusväg som viker ned mot söder. Vid torpet Nöden
finns det ett naturskyddsområde med diverse sevärdheter, för den som vill ta
en extra vandring in i skogen. Efter torpet blir det lite besvärligare med
omväxlande geggigt och avverkningar. En del nedfallna träd ligger över leden.
På vissa ställen har någon ridit varför kladdigheten ökar något. Når
vindskyddet vid Lövsjön och där finns också ett torrdass. Ser ingen
anslutningsväg och funderar hur långt den som sköter dasset måste kånka på en
full tunna. Det måste bli lite svettigt och besvärligt. Leden blir lite bättre
när den går efter sjöns västra sida och det blir några vackra vyer här också.

Når korset där 32:2 viker ned mot Kolmårdens djurpark parkering.

Vill pricka av denna snutt också och går därför ner till parkeringen. Tänk vad
det känns psykologiskt jobbigt att gå fram och tillbaks även om detta är
lättgånget och kort. Det finns inte mycket att se efter denna grusväg, mer än
ett jakttorn och några svamp-plockare som stryker i skogsbrynet. Samtidigt så
har solen försvunnit bakom en stor skärm av gråa moln, fryser litegrann och
humöret känns lite dystrare. Det enda fina som fångas är blommande gullregn.
Ståtlig blomma!

Vid parkeringen är det full ”kommers” och massor med bilar. Här är det inte
samma lugn som inne i skogen. Fotograferar etapp-skylten och vänder tillbaks
in mot nästa etapp.

De unga parkeringsvakterna tittar förundrat vad som dykt upp ur skogen och som
genast återvänder. Fortsätter etapp 32 till nästa etapp-tavla. Hittills har
det var en lätt vandring efter etapp 32. Passerar en bäck och vid bäcken finns
ett jakttorn och något litet hus med en mast. Precis när huset passeras så
startar någon form av motor inne i huset och sällskapet hoppar högt av detta
plötsliga brummande. Når ett hygge och här är det ett lite besvärligare att
passera. Hygget tar slut och når en grusväg där etapp-tavlan är placerad.

Nästa etapp är etapp 33. Fortsätter grusvägen med en större mosse till
vänster. Vid vägkanten växer lupiner som håller på att ta över alla Sveriges
vägrenar.

Strax innan leden viker av in i skogen så piper det intensivt i ett hål i ett
gammalt träd. Det är en svart fågelunge som verkar vänta på mat. Ungen blir
lite blyg när sällskapet passerar och smyger in och gömmer sig och slutar även
att pipa. De lär sig fort att skydda sig? Första delen i skogen går genom
ungskog och efter några 100 meter så står två etapp-ansvariga och fixar med
led-märkningen. De har en stor schäfer som markerar sin närvaro men lugnar ner
sig då sällskapet är så snälla. Etapp-ansvarig beklagar att denna sommar så
har det växt så det knakar i skogen och lederna växer igen. Det är
kombinationen med mycket regn som verkar ha varit bra för tillväxten. Det blir
dock lite extra arbete för etapp ansvariga. Måste uppskatta de som tar dessa
roller och offrar sin fritid på detta. Alla vi som vandrar skall vara
tacksamma för detta. Har ingen karta för etapp 33 men det är inga problem att
hitta. Passerar ett kärr med någon udda blomma. Blomman ser ut som en
fredskalla men vet ej vad det är. Mitt i skogen har någon dumpat två
förpackningar ensilage. Undrar varför?

Vandringen är ganska enformig när den går genom storskogen. Det blir ett
speciellt lugn i denna miljö. Hittar en plats att sitta på för en lunch. Vid
platsen har någon skapat vad som eventuellt liknar en sågbock.
Vandringskamraten passar på att logga en närliggande Geocache gömma.

Efter lunchen bär det nedför till Kvarsebovägen. Söder om vägen har någon
varit vänlig och gått med röj-såg och rensat blåbärsris från leden. Leden går
nedför och sedan är det en lite besvärligare vandring utefter Bråviken. Här
trivs nog fästingarna. Rensade förresten bort några stycken från kroppen redan
vid lunchpausen. Obehagliga små kryp. Har fått Borelia två gånger och gillar
dem inte. Mycket flåsande att ta sig upp från Bråviken upp till höjdryggen.
Har turen att få se en större fraktbåt sträva ut ur Bråviken mot Östersjön.
Kul när det händer något.

Nära etapp målet så fortsätter sällskapet upp till etapp tavlan vid vägen för
att pricka av denna etapp.

Återigen lite psykologiskt trögt att gå fram och tillbaks. Efter avprickningen
så återvänder sällskapet där etapp 33:1 viker av mot Kvarsebo färja.
Fortsätter att vandra de fyra kilometer som återstår. Leden går mest på skrå,
men det blir ändå lite upp och ner mellan bergsryggarna. Det blir lite
psykologiskt jobbigt då man hoppas att nästa höjdrygg skall vara den sista,
innan leden viker ned till färjeläget. Tyvärr blir det många besvikelser när
tröttheten ökar. Många bäckar rinner också utefter sluttningen och ger ett
härligt porlande ljud ifrån sig. Ser inga rövare heller trots de verkar hålla
till i området?

Vyerna över Bråviken är vackra men inte så hänförande som i ”reklamen”. Det
finns många etapper som kan hävda sig när det gäller vackra vyer.

Når färjeläget och dokumenterar tavlan.

Här finns ett café och vandringskamraten vill njuta fullt ut av denna oas.

Packar in grejerna i bilen och börjar bilfärden hem mot Eskilstuna. Stannar
till vid Flens mejerifabrik och köper lite lokal-tillverkad ost. Trevlig med
lokala producenter. Nästa stopp blir vid den lokala glastillverkaren i Grinda
utanför Malmköping. Vilken affärsidé att etablera en glassbutik! Butiken är
populär och ibland tar glassen slut. Anländer precis innan stängning så det är
inga köer. God glass. Köper en burk att ta med hem också. Dagens etapper var
lite blandade med lätta vandringar och några delar med backar. Är trött i
benen men har inte haft träningsvärk som de senaste vandringarna och det känns
något bättre i kroppen. Det verkar som orken sakta är på väg till mera normalt
läge. Tar nog någon vecka ytterligare att komma i full form. I morgon blir det
mera kulturella aktiviteter istället för vandring. Efter denna etapp är 411,5
km genomförd vandring och ”endast” 501,5 km återstår! Lite kuriosa från
vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.581 – Total höjdstigning – 592 – Total
tid – 5,46 tim – Medelpuls – 130
Tillbaka till start

Etapp – 34 35 – 18 juli 2015 – Nävsjön – Brytsebo

Det regnar intensivt på morgonen. Dagen är tänkt för vandring men det ser lite
dystert ut. Går in via internet och kollar på de fantastiska tjänster som
gjorts tillgängliga under 2000-talet. SMHI visar en prognos för Nävekvarn att
det skall sluta regna mellan 9 och 10 på förmiddagen. Programmerar in de
koordinater som gäller för dagens vandrings start och mål i bilens GPS.
Funktionerna känns så självklara nu när de är tillgängliga, men tänk vad saker
har utvecklats på förhållandevis kort tid. På vägen mot Malmköping och Flen
fullkomligt vräker regnet ner. Kan SMHI ha prognostiserat fel? Viss tvekan
infinner sig. Anländer till startpunkten Nävsjön. Vacker plats men känns lite
turistig på något sätt. Kanske är det parkeringsavgiften och husbilarna som
skapar denna känsla? Tycker, säkert fördomsfullt, att platsen känns som
iordninggjord för Tyska turister som vill uppleva vildmark enligt
allemansrätten. I central-Europa är det mesta privat mark och får inte
beträdas hur som helst. Som helhet är området runt sjön mycket vackert och
ovan reflektion är bara en spontan känsla. Tar på vandringsjackan då det
duggregnar fortfarande. Klockan är strax efter nio och har en förväntan att
regnet skall sluta. Ser några få andra besökare som sitter och kurar och
diskuterar i duggregnet. De är rätt klädda och hoppas antagligen på samma sak
angående vädret.

Efter 15 minuters vandring slutar det regna! Fantastiska prognoser! Det är
fortfarande lite kyligt varför jackan förblir på, men öppen. Ett gränsröse är
byggt precis bredvid sjön. Kan det vara äkta?

Många fina rastplatser och vyer vid sjön och vid den lilla viken, där leden
viker av från sjön.

Första halvan av denna etapp 35 går i vacker storskog. Några enstaka hyggen
förekommer, men som helhet är det trevlig vandring. Skogsgräset, ljungen och
blåbärsriset växer dock in på leden och fötterna är konstant blöta under hela
dagens vandring. Har valt kortbyxor och riset smeker mot skenbenen och
funderar om inte långbyxor varit lämpligare. Det är inget vasst ris men hela
tiden så sliter de upp skosnörena och det blir flera stopp för att knyta om
skorna.

Passerar Svartmossen och sedan Svartsjön. Undrar varför man gett dessa namn.
Sjön och mossen ser inte speciellt svarta ut. Vid vindskyddet håller ett
vandringspar på att komma igång efter sin övernattning. Frågar hur natten
varit i regnet men det har inte varit några problem alls.

Når ett hygge efter sjön där ungskogen i form av björk tränger på och döljer
leden. Hoppas det inte finns fästingar! Senaste vandringen innebar 5 stycken
på kroppen. En som kunde stoppas innan den bitit sig fast och fyra som bitit
sig fast. En hade hittat ett mycket olämpligt ställe. Efter hygget blir det
fin öppen skog igen fram till öster Nytorp och Mellantorp. Här blir det
blandad kulturmark och ängar och lite bökigare. Passerar en skogsväg och leden
följer en ny väg som troligen använts för avverkning. Efter
uppläggningsplatsen blir det ett hygge igen med mycket björksly. Det växer
mycket fina sommarblommor i skogen. Observerar en gul sort som inte ser så
mycket ut för världen men det blir fint när de bildar gula mattor. Leden blir
bättre efter hygget och övergår till en gammal skogsväg. Undrar vad man använt
denna till långt bak i tiden? Vägen erbjuder mycket kantareller som växer mitt
på denna. Någon har snickrat i ihop en sittgrupp mitt i skogen. Ny Ikea modell
– produktnamn Skogsbo?

Öster Eriksdal passeras en bäckravin. Här måste det ha funnits en bro som den
gamla körvägen har passerat tidigare. Inga spår efter bron som då troligen
varit i trä? Vid Eriksdal visas en bild på en ansenlig hund och skylten
berättar att denne vaktar här! Slipper göra bekantskap med denna ”best” idag.
Leden går upp till landsvägen och följer den några hundra meter för att sedan
vika in i skogen igen. Den går mellan en mosse och en bergskant för att sedan
vika upp fört en åskam och ner på grusvägen mot Billkärr/Herrängen. De mörka
molnen har dragit bort och det är dags att ta av vandringsjackan, knyta
skosnören och äta den första hemgjorda ”Energy bar”. Viker av grusvägen och
leden fortsätter i lite bökig kulturmark. Varför är det som kallas för
kulturmark ofta bökig skog? Är det gödslingen på fälten som sprider sig in i
skogen och ökar tillväxten? Någon som vet? Når nästa grusväg och den
fortsätter ända fram till Etapp-skylten. Tjärblomstren? blommar vackert denna
tid.

Ser att en bonde har klippt hö på ett fält. I yngre dagar så hässjade man hö
och hoppades på torka. Vet inte hur man exakt gör nu men har för mig att man
packar det färskt i vakuumförpackningar? Någon som vet? Efter vägkorset så
visar ett hemskt kalhygge upp sig. Nödvändigt men inte vackert. Passerar
etapp-skylten i flykten och når den större Vrångsjön.

Funderar på namnet igen då det är en vacker sjö och ser inte så vrång ut.
Vrång kanske har en historiskt annan betydelse. Sjön vimlar av vita näckrosor.
Passerar Vrångsjö som är en hästgård. Man har satt upp en förbudsskylt mot
ridning in mot naturreservatet. Leden viker av upp i skogskanten. Funderar på
varför då inga sevärdheter kan upptäckas. Måste funnits ett syfte med denna
avledning? Når vägkorset och där står ett antal bilar. Någon har satt upp lite
bord och stolar mellan bilarna, men inga människor syns till. Fortsätter på en
sluttning fram till en forsande bäck. Den verkar ha varit energikälla till en
kvarn för många år sedan.

Efter grusvägen blir det med några undantag vid Römossen lite besvärligare
vandring. Hygge i början, blött och stenar samt rötter. Når till slut högsta
punkten där ett klapperstensfält finns. Lite trevlig vandring omkring sjön
Lilla Göljen.

I vindskyddet sitter en mor och son och rastar som är på vandring också. De
verkar trivas. Passerar en av världens minsta öar?

Ser att reservatet haft skogsbränder. Tror det var 2013 enligt en skylt? Ser
senare att det var en avsiktlig och kontrollerad skogsbrand, för att forska
kring biologiska mångfalden! Intressant och riskfyllt? Överallt växer det
något som antas vara Nordiska orkidéer. Mest i skärt men här i reservatet så
växer en grupp vita. Verkar vara ett bra år för dessa blommor, då det växer i
sådana mängder.

Fjällmossen är mycket stor. Här skulle det ge bra träning att springa hela
vägen runt i mossen.

Spången är lång, men har nog träffat på längre som på etapp 32 och 44:1. Fin
utsikt över den jättelika mossen.

Ganska lättvandrat genom området med mossar. Det enda bekymret är ljungen som
sliter upp skosnörena. Passerar en skylt som visar vägen till Pigans
plågosten. Tror stenen ser likadan ut som andra stenar och passerar utan att
titta på denna sevärdhet. Hon skulle enligt sägnen blivit jagad upp på stenen
av vargar. På vägen ned mot grismossen blir det besvärligare. En skogsmaskin
har kört sönder leden fram till en avverkningsväg och efter denna är det gamla
hjulspår och vandring i hygge som är lite bökigt. Hygget slutar och det blir
hädanefter bra stigar fram till etapp-målet. Rundar Rörmossebergen på sidan
och efter detta höjdparti blir det ett antal höjder som måste bestigas fram
till etapp-målet. Börjar också känna igen markerna, då undertecknad sprungit
tre orienteringar i detta område. Trevlig orientering i öppen skog och en del
kluriga kontroller. Vid andra tillfället så var tävlandet tvunget att
avbrytas, då en ung tjej från Lidingö hade gjort sig illa och undertecknad
tillsammans med en annan man fick hjälpa henne till målet. Hon grät så mycket
och hade säkert väldigt ont i sitt ben. SMHI hade utlovat sol resten av dagen,
men en icke prognostiserad regnskur kom, när bergen skulle forceras. Det blev
att ta jacka på igen. Var tvungen att ta det riktigt försiktigt i nedfarterna
från bergen, då det blivit halt på grund av regnet. Vill inte råka ut för
liknande missöde som på etapp 8. Känner igen flera av bergen där det fanns
luriga kontroller och naturligtvis blev mycket pustande när dessa skulle
bestigas under tävlingarna. Når Skvättsjön som ligger så nära landsvägen, men
som alla åker förbi om de inte vet om denna. Sjön är vacker och ger ett lite
annorlunda intryck nu när det regnar.

Tänk vad många okända oaser som finns i landet och som många inte har en aning
om existerar. Sista biten är nedför en skogsväg till etapp-målet.

Tycker båda etapperna innehöll många vackra vyer och härlig storskog. Vissa
områden var lite tråkiga där det skett avverkning och det var väl mest på
etapp 34. Gillade Etapp 35 mycket där det var mestadels härliga marker. Gör
också reflektionen att det var så tyst i skogen denna dag. Knappt ett enda
fågelkvitter hördes och inga andra ljud heller. En härlig dag. På hemvägen
blir det inköp av glass i Grinda utanför Malmköping. Efter denna vandring är
554 km genomförd vandring och ”endast” 359 km återstår! Lite kuriosa från
vandringen: – Förbrukade kalorier – 1.393 – Total höjdstigning – 257 – Total
tid – 5,19 tim – Medelpuls – 123 – Väder 14 grader regnskurar vind 19 km/h SSV
Tillbaka till start

Etapp – 36 36:1 36:2 – 1 augusti 2015 – Fada kvarn – Nävekvarn

Tvivlar på SMHIs prognos på morgonen. Det är utlovat vackert väder, men blev
lite ”dyster” och tvivlande gårdagens kväll. Besökte Kolhusteatern i
Hälleforsnäs och tittade på årets föreställning. Trevlig aktivitet och
beundrar de som agerar. De är inte aktörer som får roller på Dramaten men
erbjuder ändå ett gediget hantverk. Imponerande utifrån undertecknads
värderingar. Miljön i ”teater-lokalen” var en aning kylig och det kändes
riktigt höstligt på vägen hem med dimma, fukt och kylig temperatur. Med
bakgrund av kvällen innan, så blir det långbyxor på, istället för mera
lämpligt korta byxor, om undertecknad skall lita på SMHIs prognos. SMHI har
rätt som vanligt och det blir en varm vandring för benen denna dag. Å andra
sidan slipper undertecknad bli ”smekt” av all undervegetation som växer in på
leden. Starten är Fada kvarn och det blev en viss förvirring när sällskapet
anländer till starten. Undertecknad har en helt annan mental bild var starten
är – Det visar sig vara bilden av Gälkhyttan som bitit sig fast i det inre
medvetandet. Det blir ett lite plötsligt stopp när bilens GPS visar att
starten är nära.

Lastar ut all utrustning, ställer in klockor/GPS och justerar vandringsstavar.
Vandringskamraten och dottern (som lyckades komma upp ur sin skönhetssömn)
fortsätter till Nävekvarn. Har bidragit till båda, att hitta ”sysselsättning”
medan undertecknad genomför sin omkring 6 timmars vandring. Det finns en
rundslinga – Nävekvarnsslingan – som kan vara lagom vandring, café, hantverk,
museum och svamp samt blåbär i skogen. Efter några hundra meter möter
undertecknad en sophög, där några sopor hängts upp på en kvist och några
lämnats på marken. Tråkig inställning hos en del människor.

Muntras upp lite när undertecknad strax efteråt når Fada-dammen. Trevligt
ställe att rasta på med vacker utsikt. Ser en familj änder som simmar på andra
sidan.

Dagens vandring innehåller många vackra dammar som en gång i tiden dämts upp
och troligen använts för olika industriell verksamhet. Det känns varmt redan i
början på vandringen. Solen värmer redan och det är mycket fuktigt efter allt
regnande. Skulle kunna gå i kalsongerna men det kanske skulle vara något för
djärvt. Detta tilltag kan ju också missförstås och vän av ordning kanske
skulle ringa till polis eller hospital för omhändertagande av en blottare?
Under hela vandringen är det mycket tyst i skogen. Inga fåglar som kvittrar.
Det är blött och mycket igenväxt i flera kilometer. Byxor och skor är blöta
redan från början. En fördel är att byxorna hänger ner över skosnörena och det
blir inga ”tidskrävande” stopp, för att knyta om skorna. Det tidskrävande
beror på att det tar lång tid att komma ner till skorna! Kroppen blir otroligt
stel efter några timmars vandring och det är svårt att böja sig! Nu ska Ni
kära läsare inte dra slutsatsen att detta bara beror på ”senioritet”! Minns
för några år sedan en Holländare som leder klart i ett maratonlopp i något
mästerskap och som sänds direkt på TV. Denne mycket unge och vältränade man,
hade samma bekymmer att justera skosnörena när dessa gick upp på slutet av
loppet. Det såg mycket stelt ut, så det så! Når första hygget och ser att
ljungsäsongen börjar. Ljungen blommar vackert lila och färgen är en av
undertecknads favoritfärger. Mycket kladdigt och igenväxt på fältet nära
torpet Strogen. I skogen söder möter undertecknad ett par som plockar svamp.
Ser att ICA-kassarna är välfyllda. Pratar kort och alla är överens om att det
är ett fantastiskt svampår i år. Något positivt med den regniga sommaren, som
tröst för eventuella soldyrkare. De senare verkar enligt TT förresten
panikköpa resor till solen i Grekland, som verkar billigt och värdarna är
angelägna om utländska spenderare. Viker av mot dammslingan och ser efter en
stund spår av hästar som ridit på leden. Måste vara en utmaning att förhandla
med andra intresse-grupper om hur leden skall nyttjas. Det krävs nog ett visst
mått av diplomati. Vet Ni kära läsare definitionen på en duktig diplomat? Det
är en person som kan be en annan att fara åt helvete, medan den senare ser
fram emot resan!

Når Pilhyttedammen där leden blir fastare. Den går antagligen efter en gammal
körväg eller järnvägsbank? Undrar vad de fraktade på dessa leder när det fanns
verksamhet i området? Solen ligger på från sydost och det är ett skimmer över
dammen som är full av näckrosor. Mellan leden och dammen är det också en del
lövträd som bidrar till en stämningsfull bild. Försöker fånga detta via
kameran, men det är en utmaning för en amatör som undertecknad. Tror att
Claude Monet skulle kunna lämnat Giverny och kommit hit och målat också, när
det begav sig. Han hade nog kunnat ge denna miljö rättvisa, om man inte som i
undertecknads fall får uppleva detta live. Den här delen är en trevlig
vandring med många fina vyer.

I södra området är det några bergsknallar som skall bestigas. De erbjuder fin
sikt över dammarna. Har redan ramlat två gånger i halkan trots stöd av stavar.
Gör en ”Östertäljare” (Se etapp 8) på vägen ner från bergsknallen. Landar på
rumpan men inga fingrar ur led denna gång!

Når det lilla samhället Gälkhyttan som ligger fint vid dammen.

Ser att någon erbjuder äventyrsupplevelser. Tänk att det går att driva
näringsverksamhet även i denna avkrok. Stämplar in vid etapp-skylten och
fortsätter utefter norra sidan av dammen.

Ganska lättvandrat hela vägen.

Den långa mossen sydväst om dammen passeras via en spång. Det har regnat
mycket detta år och/eller spången har sjunkit ihop. Det blir att vandra på
spången i decimeter-djupt vatten. Nåväl, blöt var undertecknad innan.

Direkt efter passagen över mossen så bär det uppför en bergsknalle. Det
fortsätter så ända fram till kraftledningen med Bötesbergets topp som högsta
punkt på denna sträcka. Inser att undertecknad är trött redan! Det kommer
tidigt och är inte ”normalt”. Det återstår många kilometrar till slutmålet och
vill inte för att ge upp redan. Har träningsvärk i kroppen efter diverse
fysiska övningar i veckan och dessa verkar ta ut sin tribut. Använder
vandringsstavarna som hjälp uppför men då tröttas Triceps och axlar! Har en
dålig dag avseende det fysiska helt enkelt. Efter Bötesberget skall
ytterligare en mosse korsas. Här har spången samma status och det blir att
plaska i vatten.

Är lite mentalt ”down” hela vägen fram till Nävsjön. Det är dock ganska
likartad men lättvandrad led. Passerar en bäck nära Ingolvshyttsstugan, som
varit någon form av fördämning tidigare. Nu forsar bäcken fritt. Tyvärr ligger
det en massa bråte i form av träd i bäcken, så den ser inte så charmigt ut som
den skulle kunna göra. Trodde att det skulle bli vandring en bit på vägen, men
där fick undertecknad tji! Leden fortsätter bredvid vägen ända fram tills den
korsar vägen över till västra sidan. Går över en gammal fördämning igen.
Bäcken forsar friskt där leden följer fram till vägen mot Nävsjön. På andra
sidan vägen har en så kallad ”föryngringsyta” skapats. En benämning för att
försköna begreppet kalhygge? Fortsätter efter en höjdrygg och når återigen en
bäck som har en gammal fördämning och verkar haft någon industriell verksamhet
tidigare. Ser något gammalt metallföremål som kanske har tillhört någon form
av kvarn/vattenhjul?

Nära Sörsjön känns lukten av rök. Några har gjort det lite bekvämt och grillar
eller värmer sig. Känner ingen grillukt utan bara själva brandröken. Tur är
väl det, för annars så skulle man kanske bli sugen på en korv med mos special?

Humöret blir lite positivare en stund med lätt vandring och fin utsikt över
sjön. Har läst på att vandringen mellan sjön och Nävekvarn skall vara
”relativt lättgången” med undantag av Nävekvarns klint. Håller inte med om
lättgången men delvis är det kanske beroende på dagens dåliga fysiska form?
Direkt efter Sörsjön så är det hela tiden små bergsknallar som skall passeras.
Det gå upp och ner även om det inte är så många krävande stigar men antalet
suger musten ur undertecknad denna dag. Mitt i skogen står en tom barnvagn.
Ser ingen i närheten men hoppas att allt är under kontroll?

Har med en ”Camel-back” a tre liter och dricker vad tredje kilometer. Känner
att vattnet redan börjar bli på upphällningen och känner törst hela tiden.
Måste svettas mycket denna dag och har inte stannat för ”teknisk paus” en enda
gång. Efter kraftledningen blir det en bit lätt vandring men nya kullar dyker
upp återigen hela vägen fram till korset Nävekvarnsslingan. En snabb tanke far
genom huvudet att ta den lätta vägen till målet men tjurskallen vinner som
vanligt och viker av mot Kolerakyrkogården. Lättvandrat hela vägen utefter
återigen en bäck som säkert använts för något i forna dagar.

Undrar om det finns kroppsrester kvar i kyrkogården eller om dessa stackars
människor fått ”riktiga” gravplatser i efterhand? Det blir några vackra
utsikter över Bråviken och det är lättvandrat fram till stigningen upp till
Nävekvarns klint.

Här måste den riktiga tjurskallen tas fram. Det är mycket stigningar, varmt,
för lite vatten kvar och mycket flåsande. Har för ett antal år sedan sprungit
orienteringstävlingar tidigare i dessa skogar. Brukar alltid ha några minnen
från tidigare besökta skogar, men vad gäller Nävekvarn så är det minnesmässigt
en helt svart fläck. Kan inte komma ihåg ett enda stråk som sprungits i denna
skog. Som banläggare skulle undertecknad absolut jagat upp tävlingsdeltagare
på denna klint. Det är definitivt en fysisk utmaning och att hitta rätt skreva
där kontrollerna sitter, kräver ett visst tekniskt kunnande. Klinten skulle
erbjuda en utslagsgivande utmaning och skilja ”agnarna från vetet”. Finn
utsikt och det verkar som man ser ända bort till Nyköping/Oxelösund. Tror det
är en värmeverks-skorsten som sticker upp i öster.

Undertecknad är rejält mör då leden till slut når ner till viken vid
Nävekvarn. Här blir det lättvandrat fram till campingen. Har inget spritt kvar
i benen så det går långsamt även om det är lättgånget. Vid campingen är det
full verksamhet. En flock Kanadagäss vandrar omkring på jakt efter godsaker.

Ser dottern och vandringskamraten sitta på en sten och sola sig. Pekar att
även vandringen på Skäret skall genomföras. Det är många besökare på Skäret.
Hör både Svenska och utländska röster som vandrar och solar ute på ön. Väcker
en viss uppmärksamhet – En sliten och smutsig vandrare med stavar, GPS,
filmkamera på huvudet, kamera på magen, ryggsäck, vattenslang och med karta i
handen för att hitta leden runt ön. Ingen känner undertecknad får väl vara
trösten. Ön är en vacker och trevlig miljö som många verkar uppskatta.

Tillbaks till fastlandet via den långa bron.

Tittar på ringen på kartan vid campingen och konstaterar att det inte är
etapp-målet utan det ligger en bit upp i ”stan”. Viss mental besvikelse, men
meddelar kort och sammanbitet till övriga sällskapet, att undertecknad
fortsätter till målet. Övriga verkar inte vara det minsta förvånade. Förstår
inte det? Passerar en grillplats vid en å och där håller några familjer på att
grilla och har det trevligt. Observerar att dessa verkar vara av utländskt
ursprung och märker att de tittar på undertecknad med viss skepsis. Undrar om
deras bild av ”medel-Svensson” påverkats lite? Det går svagt uppför, men biter
ihop då målet börjar bli nära. Fin övergång vid ån. Ån har väl också försörjt
någon fabrik med vattenkraft i forna dagar.

Når till slut etapp-målet där det är ett mysigt café.

Packar in utrustning i bilen och frågar hur övriga i sällskapet har haft det.
Dessa berättar att de började vandra slingan på skäret och vek sedan av
utefter kohagen mot klinten. Efter hundra meter så råkade de på blåbär och
stannade där för att ta en ”kort” paus och plocka ”lite”. Det blev fem liter
och pausen blev ca 3, 5 timmar! Då ringde dottern undertecknad för att höra om
läget. Undertecknad var då ca en kilometer söder Nävsjön, varför de
fortfarande hade en två timmar för att vandra eller göra något ”annat”. Det
blev besök på museum, hantverk och café! Det blev också inköp av halsband och
servett-ringar. Det blev en ”effektiv” vandring idag för övriga sällskapet.
Hade tidigare bett om ursäkt och frågat om de haft tråkigt då undertecknad
varit på ”vift” i 6 timmar. Kom underfund med att de haft såååå trevligt och
det var inget undertecknad behövde bekymra sig för. Hmmm.

Kommenterade att undertecknad är lite konfunderad att det är så mycket folk i
Nävekvarn. Orten är liten, men ändå verkar det vara mycket folk i rörelse.
Övriga meddelar att det varit någon form av föreställning för barn och detta
verkar ha lockat till sig många besökare. Det blev till slut en vacker dag
jämfört med den tidigare bedrövliga veckan med kyla och regn. Nackdelen med
dagen var den törst som undertecknad drabbades av. Drack tre liter under
vandringen, en liter dricka vid målet och en liter vid hemkomsten. Måste
erkänna att 0,5 liter hemma var en kall öl! Kollar vikten på vågen efter all
vätskekonsumtion och konstaterar att undertecknad ändå väger 1,5 kilo mindre
än på morgonen! Det var nog länge sedan som så mycket vätska har konsumerats
under en dag. Viktminskningen kan också bidragits av att den enda
energitillförseln var två hemmagjorda ”energy-bars” denna dag. Som helhet en
mycket vacker vandring, även om det blev lite jobbigt idag, på grund av dålig
fysisk form. Nästa helg blir det en lite annorlunda vandring! Mer om detta i
nästa rapport! Efter denna vandring är 608,5 km genomförd vandring och
”endast” 304,5 km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade
kalorier – 1.678 – Total höjdstigning – 282 – Total tid – 6,01 tim – Medelpuls
– 128 – Väder 16 grader sol vind 10 km/h V
Tillbaka till start

Etapp – 36:3 44 44:2 45 – 20 september 2015 – Fada kyrka – Nyköpingshus

Morgonen är kylig och termometern visar 10 grader. Solen tittar dock fram från
en ganska klar himmel. Vädret har varit varmt några dagar med regn men
sommarvärme. Nu har vinden vänt och sveper ner från norr. Dagens vandring
består av ett ”hopplock” av etapper och delar av etapper. I somras så
genomfördes delar av etapp 44 och 45 då andra etapper prickades av. Nu är det
dags att fullfölja dessa så att Nyköpings-etapperna kan prickas av. På vägen
ner mot Fada som är starten för dagens vandringar, så syns effekterna av när
kall luft och varm mark möts. Det bildas vackra dimmoln över fälten som ger
ett vackert intryck. Temperaturen har stigit till 12 grader när sällskapet
anländer till Fada kvarn för att undertecknad ska börja vandringen med etapp
36:3. Vandringskamraten nöjer sig idag med att plocka bär och läsa en bok. Hon
är också etapp-chaufför vilket kommer att behövas idag. Solen värmer så
beslutar att packa ner vandringsjackan i ryggsäcken och vandra i kortärmat.
Det visar sig gå alldeles utmärkt trots den lite kyliga morgonen. Början av
leden passerar några bäckraviner och det är lerigt och halt. Är försiktig för
att inte halka i nedförsluten. På ett ställe har marken eroderat ordentligt
och snart är nog denna del av leden borta. Vid Jätteberget blir det fin öppen
skog. Pustar lite extra då kroppen inte kommit igång på morgonen.

På några få veckor har naturen förändrats. Björkarna har ett blandat gult och
grönt inslag, Ormbunkarna börjar bli bruna eller gyllengula och ljungen har
tappat sin lila lyster.

Höstfärgerna är på gång och inget nytt blommar. Naturen går in i vila.
Försöker fånga det fina ljuset som blir när solen fortfarande ligger lågt, men
tveksamt om det lyckas. Behöver läsa på mer i manualerna.

Skogen är omväxlande och tråkiga hyggen varvas med orörd storskog. Tyvärr
verkar det som hyggena kommer att vinna. Vet inte var Ryssbergen börjar eller
slutar men det är fina bergsluttningar närmare etapp-målet. Viker av söderut
utefter etapp 44 och första delen är ganska geggig. Leden fortsätter genom
hyggen som har växt upp igen och det är tät skog bredvid leden. En koltrast
verkar vilja leka och sätter sig 5 meter framför på leden och flyger sedan
fram igen när undertecknad närmar sig. Annars är det mycket tyst i skogen och
få fåglar syns. Det enda ljud som hörs är biltrafik i fjärran. Kommer till ett
gärde och möter en dam som stav-går i motsatt riktning. Båda tar i lite extra
med stavarna för att visa sig spänstiga? En jägare anländer med bil och skall
locka till sig vilt med att hälla ut en säck med frukt en bit från
jakt-tornet. Stigen är ganska bra med några våta passager. Kommer till ett
nytt gärde och det blir riktigt varmt i söderläget. Vid etapp-målet väntar
vandringskamraten. Hon hade tänkt plocka ”lite” lingon men har en fylld hink
när undertecknad anländer. Lingonstället lyser rött endast 10 meter från där
bilen är parkerad! Nästa vandring startar där etapp 36:3 möter 44. Det gäller
att komma så nära som möjligt vilket inte går på grund av vägbommar. Det blir
en vandring i stort sett fram och tillbaks istället. Går från vägkorset söder
om platsen där 44:1 möter 44 och följer vägen/stigen fram till starten.
Därifrån blir det vandring tillbaks till korset 44 och 44:1. Det blir lite
extra motion! Första delen tillbaks går upp och ner på en sluttning. Det blir
lite pustande. Tillbaks på vägen blir det lätt vandring på väg och sedan
motionsspår till målet. Solen värmer fint när vandringen går i öppna områden.
Når parkeringen vid 44:1 och in i bilen igen för att åka till Kungsladugården.
Gick denna del av 44 när etapp 44:1 och 45:1 vandrades i somras. Märker att
kroppen stelnat till fort, när det är dags att gå ur bilen vid starten. Etapp
44:2 är lite tveksam som ”underhållning” och upplevelser. Passerar
snabbmatsställen utefter vägen och det luktar mycket frestande jämfört med
knapriga/kladdiga ”Energy-bars”. Det finns lite gamla områden runt Hemgården
och några skyltar som beskriver ovanliga? träd i Blommenhofsområdet. Undrar
vilka som bor vid området Hemgården? Det ser lite udda ut. Passerar
ytterligare ett snabbmatsställe – Burger King – vid trafikplats Hållet. Luktar
förföriskt. Vandringskamraten passar på att luncha medan undertecknad vandrar
denna etapp. Fin skog på berget norr om Sjukhuset. Vid etappmålet 44:2 svänger
undertecknad norrut utefter etapp 45. Det borde vara vackert att vandra
utefter Nyköpingsån men det är mest skymd sikt och få fotomotiv. Inser att det
var ett tag sedan det blev några bilder. Senaste fotograferandet idag var på
etapp 36:3. Undrar om det beror på undertecknads inspiration eller att det
inte finns några motiv? Når etapp-skylten vid Oppeby och går över bron till
idrottsplatsen där vandringskamraten väntar på parkeringen. Beräknade
vandringstider har stämt ganska bra idag. På idrottsplatsen håller
flickor/kvinnor på att värma upp för fotbollsmatch(er). Någon har ställt fram
en ”Bergsprängare” på en stol och den försöker på högsta volym skapa lite
stämning. Det är cirka 15 åskådare som sitter på några bänkar. En servering är
också öppen som är en liten ”holk”. Detta kan man säga är idrottens gräsrötter
och kanske odlar fram talanger som så småningom platsar i Sundhages team?
Lyckas baxa in en stel kropp i bilen och återvänder till Burger King vid
trafikplats Hållet. Det verkar lukta ännu godare nu. Vill ”diska av” denna
sista etapp 45 ned till slottet. Passerade vid slottet när etapp 45:1
avverkades i somras. Beklagade i somras att inga av Nyköpings vackrare delar
visade upp sig, när staden passerades denna gång. Är inte heller så imponerad
när dagens etapp 44:2 avverkas. På denna sista vandring för dagen, så får dock
Nyköping sin revansch. Det börjar med passage av ett mysigt café som ligger i
sluttningen till ån – Café Fåfängan. Leden fortsätter efter ån och det finns
många gamla byggnader som tagits tillvara och erbjuder företag lokaler och
boende för stadens innevånare. Vid den första forsen så finns en
kanotslalombana anlagd. Vet inte om det är för träning eller tävling.

] Det är en del stads-flanörer som söndagspromenerar utefter ån. Undertecknad
ser lite udda ut i vandringsmundering och rejält skitig efter passager i
geggiga områden. Kan inte påstå att undertecknad är direkt klädd söndagsfin.

Närmare centrum finns fina blomsterarrangemang, restauranger och gamla
upprustande byggnader.

Hittar äntligen lite fotomotiv. Har trots ett långt liv i länet aldrig sett
detta område i Nyköping. Ibland upptäcker man nya saker när man vandrar nya
stigar. Det enda ”smolket” i bägaren är när undertecknad observerar en trolig
drogaffär. Det verkar som det sker ett överlämnande till en kund vid en
parkbänk vid ån. Kan ha fel men får en stark känsla att detta sker.

Försöker att inte titta för mycket eller indikera att detta dokumenteras med
kameran. Hoppas att ha fel men tyvärr är detta också ett inslag i
stadsbilderna.

De trevliga inslagen överväger som tur är och anländer trött men lite
uppmuntrad till etapp-målet vid Nyköpingshus.

Instruktionen för vandringskamraten var att parkera bilen så nära
etapp-skylten som möjligt. Ser ingen bil och går runt i området för att hitta
den. Temperaturen börjar sjunka lite nu på eftermiddagen och samma gäller
undertecknads humör när ingen bil dyker upp. Instruktionen är också att båda
skall ha en fulladdad mobil tillgänglig så att ”incidenter” som uppstod i
samband med vandringen etapp 28 och 29 aldrig upprepas igen. Ringer
vandringskamraten för att höra var denna har ”gömt” sig. Ingen svarar och
kopplas till mobil-svar. ”Vad i h-e är nu detta” far genom huvudet. Funderar
och tittar runt och vet inte riktigt vad som skall göras nu. Ringer igen och
möts av samma mobil-svar. Är trött, liten frusen och hungrig. Kombinationen av
detta ”tillstånd” samt att ”noggranna” instruktioner inte har följts är vad
man skulle kunna kalla för en ”stämningsförstörare”. Fortsätter att vandra
omkring och funderar om något publikt färdsätt måste anlitas för att komma hem
till Eskilstuna? Situationen kan inte vara så ”idiotiskt” utan det måste
finnas en logisk förklaring till detta, försöker undertecknad övertyga sig
med. Försöker ännu en gång ringa och denna gång så svarar vandringskamraten.
Hon hade glömt mobilen i bilen när hon satt på en bänk och läste en bok i
väntan på undertecknad. Tänk vad tidigare beskrivna ”tillstånd” hos
undertecknad, kan skapa en sådan ärlig ”öppenhjärtighet” om uppfattningen av
aktuella ”plikters” genomförande. Resan hem till Eskilstuna genomförs i
tystnad. Känns dock bra att ha prickat av dessa etapper då några är tveksamma
avseende upplevelser. Efter denna etapp är 801,5 km genomförd vandring och
”endast” 110,5 km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade
kalorier – 2.105 – Total höjdstigning – 360 – Total tid – 5,35 tim – Medelpuls
– 119 – Väder – +13 grader 6 km/h NO Mulet, sol
Tillbaka till start

Etapp – 37 38 39 40 41 – 5 september 2015 – Koppartorp – Nävekvarn

Hösten verkar ha kommit. Regn utlovat av SMHI och det är kyligt i luften. Det
var kanske sista vandringen i kortbyxor förra helgen? Idag blir det långa
vandringsbyxor. Lugn trafik ner till Nyköping och Koppartorp. Veckan har varit
turbulent med mycket frustrationer. Skall bli skönt att rensa skallen med
långvandring. Anländer till Koppartorp som är en prydlig liten by eller vad
man skall kalla detta. Vandringskamraten är inte upplagd för längre
vandringar, utan kommer att genomföra kortare Geocaching-turer medan
undertecknad prickar av dagens etapper. Sällskapet skiljs åt och undertecknad
börjar vandringen mot första berget – Simonberget. Berget har rejäla
ättestupor! Undrar om undertecknads arbetskamrat har varit här och klättrat?
Han har detta intresse (också) och har sagt att han varit i dessa områden.

Det är höstlikt väder och gränsfall att vandra i bara T-shirt. Vinden är lite
kylig och på öppna områden så kyler den. Hoppas få igång värmeproduktionen,
när det har gått någon kilometer. Samtidigt är det trevligt att få uppleva
Sörmlandsleden alla årstider. Varje årstid har något att erbjuda och olika
minnen, lukter och känslor kommer fram igen, när man befinner sig ute i
skogen. Bladen är fortfarande gröna och det dröjer väl några veckor innan de
riktiga höstfärgerna kommer. Etapp-ansvarig har varit flitig och klippt leden
så den inte är igenväxt efter sommarens goda växtförhållanden. Lyfter på
hatten, om en sådan fanns! Etapp 41 är ganska lättvandrad med några få
stigningar. Simonberget undantaget. Några skyltar manar att visa försiktighet
då markägarna upplåtit områden för leden. Fin utsikt över Överbosjön.

Ett större träd blockerar leden vid en kohage, men kan passeras efter vissa
akrobatiska övningar.

Innan utsiktspunkten mot Mellsjön börjar det regna.

Det duggar lätt men till slut måste regnjackan på. Det håller på en stund, men
slutar senare i början etapp 40. Det är utlovat regn så det är bara att bita
ihop. Etapp 40 börjar också lugnt efter Mellsjön och går sedan utefter väg en
bit. Passerar en jätteek med många år på nacken/kronan.

Vägen viker av in i skogen efter ca en kilometer och kommer in i skogen där
det finns orienteringsminnen. Har sprungit Måsen-stafetten någon/några gånger
här. Det är fin orienteringsterräng. Passerar en grav/fornborg?

Inga större höjdpassager förutom i slutet då det går lite brant nedför till
etapp-skylten. Etapp 39 är en tuffing och det börjar nästan direkt med att
några höjdåsar skall passeras på tvären. Höjderna går i öst-västlig riktning
och leden mera norr-söder. Möter tre vandrare som verkar komma från Tyskland.
De är lite tystlåtna och säger inget. Anmärkte vid ett tidigare tillfälle att
undertecknad möter så få vandrare utefter Sörmlandsleden, men detta ändras
idag. Det blir många möten och till och med en omkörning! Vid Ålbäck så verkar
det bo några med gröna fingrar. En mycket vacker liten trädgård visar upp sig
i höstskrud. De har även en liten fyr på plats som påminner om kustläget.

Strax innan Ålbäcksudden passeras en livlig bäck. Regnet har satt fart på
strömmen?

Passerar Ålbäcksudden och det blir jobbigare vandring upp och ned utefter
kusten och korsandet eller vandring i klippskrevor. Här blir det dock många
fina utsikter över havet.

Det blir också väldigt rogivande ljud, då vågorna slår in mot stranden. Av
någon anledning känns utsikten vackrare här jämfört med etapp 33 som har
beskrivits i många positiva ordalag. Havet känns nära på flera ställen, med
trevliga klippor att rasta på. Pustar vidare fram till Koviken och benen känns
möra. Det blir en bit lättare vandring, men sedan blir det betydligt tuffare
fram till Västra Koviken. Det är riktigt slitsamt och ändå vandrar
undertecknad bara med en dagsryggsäck och alla andra vandrare som observerats,
går med tunga övernattningsryggsäckar. Klippskrevor skall forceras och
konstnärliga träd flankerar.

De andra vandrarna går utan stavar och måste säga att dessa är ett bra stöd
vid passage på halt underlag. Det finns till och med rep utlagt på de mest
branta passagerna. Halka med övernattningsryggsäck kan bli olyckligt? Ser en
stor fraktbåt som strävar ut mot Östersjön från Norrköping och strax efter en
mindre kutter. Vågorna kluckar och brusar och det enda som fattas för att
stämningen skall bli fulländad, är att kuttern har en gammal tändkulemotor,
med sitt speciella men mycket trevliga dunkande motorljud! Ljudexempel:
http://www.llaurin.se/GG539RamskarSeffle2x100hkrcopi.wav Mycket jobbig
vandring men samtidigt njutbart.

Vid Koviken ligger några sommarhus med fint med utsikt ut mot havet. Här finns
en parkering och skyltar till en badstrand.

Badstranden ligger fint i viken men är tom på gäster idag. Det känns ganska
lugnt i de hus som finns här. Sommaren är slut och stugägarna har flyttat
tillbaks till staden. Känns rofyllt på något sätt. Etapp 38 börjar ”brutalt”
med en mindre stigning till några fornminnesgravar,

för att sedan fortsätta upp på Gullängsberget med sin fornborg och härliga
utsikt.

Solen har kommit tillbaks och det känns trevligt att vandra. Enda nackdelen är
att benen är rejält möra efter etapp 39 och de blir inte bättre av att forcera
berget. Möter vandrare med övernattningsryggsäckar och uppe på berget sitter
ett par och rastar samt njuter av utsikten. ”Kör om” ett annat par med fulla
ryggsäckar!

Tar några bilder och hoppas de skall göra utsikten rättvisa. Vandrar ner för
berget igen och är försiktig så att det inte blir en ”Östertäljare”! Resten av
denna etapp är tyvärr ganska intetsägande, med vandring genom hyggen och inte
så intressant skog. Vid Uttervik blir det vandring på väg ända fram till
etapp-skylten. Solen värmer så pass att vandringsjackan åker ner i ryggsäcken
igen och kan vandra i kortärmat. Kilometrarna börjar kännas långa och det
känns lite jobbigt även om det är landsvägsvandring. Går en kamp med det
mentala och sneglar på kartan om det blir några stigningar på etapp 37. Ser
att det verkar bli sådana. Möter ett vandrarpar igen strax innan
etapp-skylten. Tjejen i sällskapet verkar ha gjort ett ”ryck” och vandrar 75
meter framför sin manlige vandringskamrat. Strax efter kommer ett cyklande par
som stånkar upp för den backe som undertecknad går nedför. Här har mannen i
sällskapet ”ryckt” och i sin tur lämnat sitt kvinnliga sällskap bakom sig. Når
etappskylten och finner lite tröst i att 4 av 5 etapper är avklarade hittills
idag. Vandrar en bit på väg och direkt när leden viker in i skogen så tar det
emot i kroppen. Minsta motlut är mentalt jobbigt och känns i benen. Som tur
är, blir det ganska lättvandrad skogsväg ner till stranden, men där blir det
ojämnt och jobbigt igen. Några tjejer som vandrar, har rastat och är precis på
gång att vandra vidare. Dessa har liksom alla andra stora
övernattningsryggsäckar, medan en annan går och gnölar med en dagsryggsäck.
Når viken vid Svartåhällen och tvekar lite vilken väg som skall väljas vid
Sjöskogsberget. Det blir den södra utefter kusten och ångrar det inte. Det är
ganska lätt vandring, utan några större stigningar och mestadels utefter en
bra och lättvandrad led. Utsikten är fortfarande formidabel. Vid badplatsen
möter undertecknad 3 unga och glada vandrare. De ser ganska ”lättsamma” ut och
vandringskamraten beskriver senare dessa som ”popsnören”, när de klev av
bussen i Nävekvarn. De har också stora ryggsäckar och bekräftar att vandrare
kan se ut hur som helst!

Efter badplatsen blir det igen stigningar och pustande. Sneglar på kartan och
ser Fyrberget närma sig. Det ser ut att bli några ytterligare höjdkurvor. Det
är tungt uppför, men kämpar på och belönas med fin utsikt.

Knäpper något kort och tar sedan leden ner till vägen. Nedvägen är bitvis
brant och ett rep har lagts ut som stöd på det brantaste avsnittet. Når lättad
vägen, men krafterna är blygsamma både mentalt och fysiskt. Gnetar utefter
asfaltsvägen och varje avsnitt känns långt. Sista kilometern är alltid längst!
Vid sista vägkorset går en asiatisk kvinna och plockar något vid vägkanten och
en äldre man på cykel står och observerar. Känns som ett lite udda par, men
det finns säkert en förklaring till detta. Når till slut etapp-skylten på
endast 38 sekunders felmarginal mot uppskattad tid för dagens vandring. Är
lite förvånad att det kunde bli så exakt.

Dagens vandring är en av de mer krävande som undertecknad genomfört under
årets Sörmlandsledsäventyr. Vandringskamraten kan se på undertecknads
kroppsspråk att det varit slitsamt, ulan att undertecknad behöver yttra något.
Syftet med dagens vandring är definitivt inte att det skall vara någon slags
prestation, utan att minimera bilåkandet för att pricka av alla etapper. Har
otrolig tur med vädret denna dag, då det utlovats rikligt med regn. Det börjar
regna mer intensivt efter att bilfärden mot Linköping påbörjats. På motorvägen
fullkomligt vräker det ner och det blir till att köra sakta. Är på väg för att
övernatta i Linköping, springa en orienteringstävling på morgonen och sedan
fira sonens födelsedag. Nämnas kan, är att benen är som blyklumpar under
orienteringstävlingen. Nämnas kan också, att grabben var och handlade på
lördagen och överraskades av en störtskur cyklandes på vägen hem.
Papperskassen gick i smulor och blixten slog ner ca 200 meter bredvid i
skogen. Det blev en omskakande och besvärlig shopping-tur för sonen. Efter
denna etapp är 768,5 km genomförd vandring och ”endast” 143,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 2.622 – Total
höjdstigning – 639 – Total tid – 6,01 tim – Medelpuls – 125 – Väder – +14
grader 11 km/h SO Mulet, sol, regn
Tillbaka till start

Etapp – 37:1 37:2 42 43 – 11 oktober 2015 – Sandstugan – Nävekvarn

Det är en seg morgon och kroppen samt knoppen känns trög. Veckan har varit
lite tung och det spritter inte i kroppen denna söndags-morgon. Har beslutat
att vandra i södra delen av länet och avsluta de etapper som finns där. Det
blir en lite längre vandring där 4 etapper klaras av. Är seg i skallen vilket
märks i Malmköping där undertecknad bara kör rakt fram i rondellen mot
Nyköping istället för att svänga av mot Flen. Det blir en liten omväg, men
inte så stor. Svänger av mot Skavsta och genar via grusvägar till Enstaberg
och kommer på spåret igen. Har mycket tur med vädret idag. Det är en kylig
morgon, men härnere nära kusten strålar solen och för varje timme blir det
varmare. Inget regn heller i sikte. Når Sandstugan, kränger på utrustning och
börjar vandra söderut. Vandringskamraten tar det lite lugnare och skall vandra
litegrann vid Kärrgruvorna. Sällskapet möts senare vid Nävekvarn. Vandringen
är lätt till en början, men känner att kroppen är trög och sliten. Två
stigningar på denna led vilket inte är så mycket, men det går ändå trögt
uppför idag. Hösten är här och träden lyser i gult. Bladen singlar ner som snö
på vissa ställen. Fortfarande kan man se lingon och blåbär, men de är lite
mosiga nu och inte så mycket att plocka.

Saknar det röda inslaget i naturen. De röda höstfärgerna finns mer i Amerika
och Asien sägs det och är inte lika vanliga på den europeiska kontinenten?

Vandringen går i motljus och hoppas på att få lite färg av oktober-solen. Det
blir också mer utmanande att fotografera i motljus. Undertecknad har tyvärr
ännu inte läst på i manualerna hur detta skall hanteras.

I slutet av etapp 43 så har någon åkare/anläggningsentreprenör dumpat
stenmassor på leden/stigen. Berättade om detta tråkiga ”fenomen” i tidigare
rapport, där anläggare vill slippa extra transporter och avgifter och istället
dumpa rester så nära anläggningar som möjligt. Detta sker både med och utan
tillstånd. Kanske är man i detta fall överens med markägaren och kanske vill
markägaren senare utnyttja massorna för att skapa en förstärkt väg. Detta för
att så småningom transportera ut virke ur skogen. Det ser inte snyggt ut nu
och senare, eventuell avverkning kommer inte heller att göra det trevligare.
Tråkigt, men en del i ”samhällets utveckling”? Etapp 42 fortsätter och är
lättvandrad till första delen. Passerar lite öppen kulturmark och solen
värmer. Det är förresten säsongs-premiär för vandringsjackan idag, men nu får
den knäppas upp i värmen. Vid Orrkulla blir det uppför till högsta punkten.
Det blir lite pustande. Det finns lite höjder i dessa trakter och de kanske är
rester från tider när det var hav i detta område? Korsar landsvägen och på
andra sidan blir det mycket kulturmark med lite små-knixig terräng. Ett och
annat fornminne som isgropar (eller vad det heter) förekommer. Nära Herrhagen
är det inhägnade fält och får i olika ”kulörer” betar. Svarta får också!

Får vandra en bit på grusväg tills leden viker in i ett bergsområde där en
rundslinga är anlagd. Fin dal även det är lite pustigt uppför.

Väl uppe så blir det enkel vandring fram till Koppartorp.
Hembygdsgårds-området ser riktigt trevligt ut. Undrar om det är aktiviteter
här på sommaren. Just nu är det mycket tomt och stilla.

Når etapp-skylten och konstaterar att 2 av 4 etapper är avverkade idag.
Följande två är lite längre men ser inte så svåra ut enligt kartan? Börjar med
grusväg och passerar lite villor på vägen söderut. Trädgårdarna står i
höstskrud.

En annorlunda skylt – Varning för mjuka barn, observeras.

Leden viker i skogen igen och de följande kilometrarna är genom gammal
industri- och gruvområden. Här verkar det varit rejäl verksamhet tidigare.
Leden går upp och ner i olika gruvhål, även om det inte är ner i de djupaste.
Några gruvhål är ganska spektakulära och tar några kort som senare visar sig
inte alls bli bra. Det är ca 1,5 kilometer i detta område och det blir lite
tröttsamt med dessa upp- och nedstigningar, även om de inte är så stora.
Korsar en grusväg och leden söker sig upp på kanten av ett större berg.
Snubblar på en sten, står på näsan och faller handlöst framåt. Kropp och
utrustning klarar sig. Anledning till denna uppstigning är ett gruvhål i
berget som etapp-ansvarig vill visa upp.

Direkt efter så bär det ner för berget igen. Det blir lite enklare vandring
ett tag och stig/väg när leden viker norrut. Passerar nära en gård där en
rastplats med bänkar anlagts vid en gammal gruvdamm. Leden viker av från vägen
och kommer in i ett nytt gruvområde med många småhål och olika mineralrester
som ligger i högar. Här är det inte så djupa nedstigningar så det är enklare
att vandra. Efter gruvområdet blir det mestadels skog och hyggen.

Nära Kärrgruvorna så dyker det upp flera gruvhål.

Vandringskamraten ringer och meddelar att hon är färdigvandrad. Hon meddelar
också att utsiktstornet nära Kungstorp bestigits, trots att hon är höjdrädd.
Det blev några utsiktsbilder. Undertecknad uppskattar att 9 kilometer återstår
av dagens vandring, varför ett besök på något cafe i Nävekvarn, rekommenderas
för vandringskamraten. Kroppen är seg och avundas lite henne. Hon verkar vara
tankeläsare och frågar om hon skall plocka upp undertecknad tidigare. Motstår
frestelsen och meddelar att ursprunglig plan skall fullföljas. Når Kärrgruvan
och här är det tomt på eventuella besökare. Leden slingrar sig igenom
gruvområdet och övergår till en lättvandrad stig som går mot sydväst. Nu blir
det lättvandrat under några kilometrar. Kommer till den stora gruvdammen –
Stordammen.

Lite igenväxt på sidorna så ingen rastplats erbjuds. Fortsätter på grusväg åt
syd-ost och tills leden vänder västerut igen. Går i gruvområden på sidan av
grusvägen. Får gå grusväg en bit innan leden åter viker in i skogen bland
gruvområden.

Här blir det några backar att bestiga, med utsiktstorn berget som högsta
punkt. Avstår från att bestiga tornet och litar på att vandringskamraten tagit
fina bilder!

Nedfarten är supportad med rep, räcke och trappa. Märker i trappan att benen
är en smula stela.

Fortsätter efter grusvägen mot landsvägen till Nävekvarn. Har tappat kartan
någonstans och blir lite osäker, men ser några markeringar och kommer rätt.
Korsar landsvägen och det blir en bit grusväg tills leden går upp på ett berg
som följs söderut. Tyvärr så blir det två stora hyggen att passera innan
Alstorpdammen. De är inte så vackra, om man säger så! Det bjuds på lite fin
utsikt över dammen.

Solen har gått i moln så det blir inte några solskensbilder. Nu blir det
lättare vandring på en led som går efter ån med undantag när man jagas ner
till ån för att titta på något gammal minne. Stånkar på och anländer ganska
sliten till etapp-målet. Det har inte varit någon bra dag fysiskt, skallen har
gått på tomgång och det har varit svårt att hitta inspiration samt
upplevelser. Det blev några sådär bilder och de som håller någorlunda klass
idag, har tagits av vandringskamraten. Det blev inte heller något filmat idag
heller. Få se om det är bättre med inspiration och krafter nästa gång! Nu blir
det uppehåll i några veckor igen på grund av andra aktiviteter. Södra länets
vandringar är avklarade och nu återstår endast 3 vandringar (flera etapper) i
östra delen av länet. Börjar se slutet på denna resa. Vad skall man göra sen?
På vägen hem så visade en Audi-förare upp sina ”konster”. Helt i linje med
undertecknads empiriska undersökningar. Han (Det är 99% en han) har väl fått
ännu sämre självförtroende av att ha en bil levererad av VW-koncernen? Efter
denna etapp är 830 km genomförd vandring och 82 km återstår! Lite kuriosa från
vandringen: – Förbrukade kalorier – 2.477 – Total höjdstigning – 427 – Total
tid – 5,31 tim – Medelpuls – 135
Tillbaka till start

Etapp – 44:3 44:1 (halva) – 22 juni 2015 – Våtmarken o Femöre Jogersö,
Oxelösund – Stora Bene

Åter till ”ordningen”. Juni månads början har inte inneburit några vandringar.
Åkte till Indien i arbetet en vecka, den 5 juni och blev sjuk i en rejäl
förkylning med hosta, feber och allmän kraftlöshet. Hatar att vara orkeslös
och sjuk. Förkylningen har hängt i och idag så finns det äntligen lite energi
för att genomföra en vandring. Nåja, energi är väl kanske att överdriva lite.
Vart skall vandringssällskapets vandra nu då? Alla återstående vandringar
innebär minst 10 mil bilkörning, så ambitionen är att varje vandring skall
vara minst två mil för att på så sätt minska bilåkandet. Dagens val blir att
”beta av” Oxelösund. Vandringarna är uppdelade och inte så krävande. Skulle
det bli för jobbigt att vandra så kan man avstå några deletapper. Bilresan går
väldigt smidigt då det är få medtrafikanter som är vakna denna söndagsmorgon.
Observerar tranor som verkar ha etablerat sig på fälten norr om Malmköping.
Har lite problem att hitta till Oxelösund kyrkogård, som är starten för den
första deletappen. Kommer rätt till slut och vandringen kan börja. Första
kilometerna innebär mycket hostande då rethostan bitit sig fast efter
förkylningen. Märker direkt vid varje motlut att krafterna är dåliga. Tänk vad
man tappar ork och styrka på några veckor. Denna del är inte ”välvandrad” och
är ganska intetsägande. På vissa ställen har leden mer eller mindre växt igen
av högt gräs. Måste vara kalas för fästingar? Når starten för själva
våtmarksvandringen och väljer att börja med den norra delen som går utefter
grusvägar. Inte mycket att se i början. Mest ”hotfulla” skyltar som informerar
att detta är en privat väg. Vyerna förändras närmare vändpunkten. Ser
sommarstugor med fantastiskt vackra lägen i strandkanten. Sista biten till
vändpunkten erbjuder några vackra havsvyer.

Vid vändpunkten så finns ett utsiktstorn och en jättegroda. Bra näring i
våtmarkerna?

Här börjar också de vackra vyerna utöver våtmarkerna. Vid vändpunkten är det
nivåskillnader mellan dammarna varför det erbjuds två små vattenfall som
brusar intensivt.

Hela vandringen tillbaks går utefter våtmarkerna som flankeras av gula
vattenliljor. Olika fåglar verkar trivas i den här miljön. Våtmarksområdet är
vackert och annorlunda att vandra i. Möter några enstaka vandrare som är ute
och tar sin morgonpromenad.

Ett avsnitt är avstängt för reparationer. Vädret erbjuder växlande molnighet
och bra temperatur för själva vandringen. Kan vandra i kortbyxor och t-shirt.
Sitter man still så blir det lite kyligt i vinden. Från våtmarksvandringen går
bilfärden vidare till Femöre norra parkering. Väljer att börja vandringen
utefter hamnen. Här är det många småbåtsplaster och på andra sidan viken
ligger stora fraktbåtar där lastning pågår. Ser en bogserbåt ligga vid kajen
som kommer ända från Färöarna.

Vid södra delen av Femöre så går leden ut på Femöre huvud. Området verkar
populärt då det är flera barnfamiljer som har valt detta som utflyktsmål.
Förstår populariteten efter ett tag. Svenska kustartilleriet har valt att
spara sina gamla kanonpjäser och eldledningsradar. I bergen finns det
naturligtvis bunkrar och pjäsutrymmen. Undertecknad blir också lite nostalgisk
då detta var en miljö för värnplikts- och repetitionsövningar under 1970 –
80-talet.

Undertecknad genomförde övningar som t.ex. spaning, eldöverfall och våldsamma
landstigningar i denna typ av skärgårdsmiljö. Njöt väl inte av skärgården
fullt ut när vistelsen skedde i uniform men det har besökt skärgården senare
för att få full valuta av denna. Dessa pjäser en del av undertecknads historia
och känns därför lite nostalgisk. Möter en finländsk barnfamilj som
efterfrågar ingången till något slags bergrum. Har inte sett något dylikt
varför undertecknad inte kan bistå. Vid absolut södra delen finns en gammal
fyr och fyrvaktarbostad. Trodde att det skulle finnas någon form av
serveringar här men så är inte fallet.

Vandrar tillbaks till parkeringen och vidare utefter södra stranden på Femöre.
Här finns sommarstugor i bra lägen. Känner igen vissa stråk på ön då
undertecknad sprang en orientering här för två år sedan. Vid en fårhage har
barnen i en barnfamilj det skojigt. En fårbagge är nästan på väg över en
gärdsgårds trappa. Fåren brölar intensivt med support från barnen. Fortsätter
och kommer till en iordninggjord utsiktsplats. Ser några djur på en ö utanför
och röstar på att det är fåglar medan vandringskamraten menar att det är
sälar. Har ingen kikare varför det inte går att avgöra vem som har rätt.
Fortsätter vidare och anländer till en nyasfalterad parkering. Blir stoppad av
ett äldre par i bil som efterfrågar var ett våffelkonditori ligger. Har ingen
aning men hade gärna vilja besöka detta. På trötta ben anländer sällskapet
till norra parkeringen och beslutar att ta en lunchpaus i gamla Oxelösund. I
gamla Oxelösund erbjuds ett trevligt trädgårdscafe. Området är trevligt
jämfört med den mera ”moderna” delen av staden som är oerhört trist. Den
moderna delen ger ett intryck av att komma till världens ände och får en bara
att känna sig dyster. Trädgårdscafet är populärt med många gäster. Solen lyser
men vinden är lite kylig varför sällskapet fryser lite under fikandet. Sitter
och tittar på ön mittemot – Furön. Där finns en etapp på ön och är med på
sällskapets lista att vandra. Det blir nog ingen vandring på ön då det känns
lite onödigt krångligt att ta sig dit. Möjligen om något ärende finns till
Oxelösund under vintern när isen ligger så kanske det blir en vandring. Kaffet
och smörgåsarna ger lite extra energi och nästa stopp blir på Jogersö. Tanken
är att vandra del av etapp 44.1 så att Oxelösund kan stängas och det blir lite
mer kilometer denna dag. Första kilometerna går efter cykelbanor och mindre
vägar. Passerar många radhus och hus som ligger vackert i söderlägen. De som
bor där ligger och solar eller påtar i sina trädgårdar. Får ett mera positivt
intryck av staden i detta område. När staden tar slut går leden in i skogen.
Det är och har varit blött idag. Det verkar ha regnat mycket i detta område
med små översvämningar utefter lederna. Det är halt också, varför extra
uppmärksamhet måste till speciellt nedför. Känner igen skogen på vägen mot
Stjärnholm. Sprang en tävling här förra året och det var en trevlig bana med
lite utmaningar. Passerar Stjärnholm med sina gamla byggnader och rytteri. En
mycket ståtlig och fager dam glider förbi på sin häst. Reflekterar över att
hon måste ägnat mycket tid att piffa upp sig innan ridandet, då hon är väldigt
grann. Skall man göra sig i ordning så mycket bara för att ta en ridtur? Hon
skulle göra ett mycket bra intryck på en date!. Efter Stjärnholm blir det
mycket gräs, blött och lerigt. Via en mycket lång spång så passeras en
våtmark. Mycket ambitiöst och bra hantverk. Efter spången så blir det mycket
blött och kladdigt med lite omväxlande berghällar. Benen värker efter att det
varit uppehåll i tränandet och sjukdom. Vad fort man tappar om man inte
genomför fysiska övningar regelbundet. Når dagens etappmål vid Stora Bene.
Resten av etappen får bli vid senare tillfälle. Första delen finns nu på
banken! På vägen hem så är det en hel del återvändande midsommarfirare och
vissa med husvagnar. Det tar en stund att ta sig hem. Mycket stelt och trögt
ta sig ur bilen vid hemkomsten. Hoppas att kroppen sakta byggs upp igen.
Tillbaka till start

Etapp – 44:1 (halva) 44 (del) 45 (del) 45:1 – 15 juli 2015 – Stora Bene –
Strandstugeviken

Det började så bra…… Dottern är rastlös och är inte svår att övertala att vara
vandrings-chaufför. Har lagt upp ett schema för att hålla henne sysselsatt,
medan undertecknad gör sin vandring. Dottern börjar med att själv gå
Arnö-slingan och sedan finns möjligheter att besöka Iitala-outlet,
sport-outlet och caféer i centrala Nyköping. Undertecknad startar vandringen
vid Stora Bene där etapp 44:1 viker av från landsvägen. Avslutade
Oxelösundvandringen vid denna plats. Vet att första delen går över ett gärde
med mycket växtlighet, men efter detta så blir det en positiv upplevelse.
Leden går efter en slingrande skogsstig som är torr, fast och runt stigen är
det i huvudsak orörd storskog. Skogen är vacker även om det svårt att hitta
fotomotiv. Har inte rätt ögon för att fånga denna skönhet. Stigen är tydlig
men omges av blåbärsris och ljung som tränger in och vill dölja denna. Får
sällskap av ett korp-par som under 3-4 kilometer cirklar ovanför undertecknad
och kraxar sina typiska läten. Vet inte om det har något samband med
undertecknad eller om korp-paret håller på med detta av annan orsak. Det är i
alla fall trevligt att få lite natur-upplevelser. Stigen och omgivningen
håller hög klass fram till att leden korsar Näverkvarns-vägen. Sista
upplevelsen innan vägen, är en stilig blomma som står ensam i skogen.

Efter att vägen korsas passerar leden genom ett fornminnesområde och efter
detta blir det högt gräs och lite bökigt för att passera bredvid en bana på
golfbanan. Leden måste till och med inkräkta på själva golfbanan då det inte
finns möjlighet att skapa en stig vid sidan av. Efter golfbanan går leden
uppför en rullstensås och där blir det jämnare stig. Fortsätter åsen tills
undertecknad plötsligt står mitt framför en utslagsplats för en av golfbanans
hål. 4 herrar står och väntar på att få slå, när spelare som ligger före,
skall putta ner sina bollar. Blir lite konfunderad innan det blir klart vart
leden skall fortsätta. Korsar utslagsplatsen utan några missöden eller
kommentarer. Anländer till klubbhuset och har under de senaste 100-talet meter
observerat att närvarande golfspelare är mycket seniora. Undrar om golfklubbar
har samma problem som andra föreningar att rekrytera ungdomar? Från golfbanan
och framåt blir det i huvudsak väg eller skogsväg. Lättvandrat men samtidigt
lite tråkigt. Passerar Ryssbergens motionscentral och konstaterar att inga
Ryssar kan observeras idag. De spred tydligen mycket skräck vid Sveriges
kuster när landet position som Östersjö-stormakt krackelerade tidigare i
historien. Behöver inte kommentera med ett kärnfullt ”не понимаю по-русски”.

Vandrings-kollegan är inte med idag, men vet att hon har ett mycket kärt minne
från nämnda motionscentral. Hon fick någon form av energi-topp en kväll för
ett antal år sedan och blev distrikt-mästare i natt-orientering. Hon gjorde
ett kanon-lopp och vann mycket klart samtidigt som natt-orientering inte var
någon av hennes starkaste förmågor. Hon hade mått bra av att vandra här idag!

Efter motionscentralen så observeras två unga damer som plockar blåbär.
Blåbären är mogna och kan plockas och de finns i mängder detta år. De har
rejält med mygg-skydd på sig! Väg-vandrandet fortsätter genom Nyköping och det
blir en ganska tråkig vandring då denna del av vandringen inte passerar några
av Nyköpings mera trevliga områden. Passerar ett kulligt gravplatsområde –
Lindbacken, med enar och detta har blivit något av ett landmärke för
undertecknad. Detta sticker ut på ett typiskt sätt när man anländer till
Nyköping och åker vidare mot de orienteringstävlingar som arrangerats i
Ryssbergen, Näverkvarn, Buskhyttan, Oxelösund, etc. Området är svårt att fånga
på bild då det är motljus och inget bra utgångsläge för att få ett
övergripande perspektiv. Efter gravplatsområdet blir det tråkig stadsvandring
utan några sevärdheter. Får gå en omväg på grund av ett vägarbete. En
barnfamilj är ute och promenerar och dottern frågar sin mamma vad undertecknad
håller på med. Går med stavar, karta, kamera, ryggsäck, GPS, vattenslang och
filmkamera. Förstår att det kanske kan se lite mystiskt ut! Asfalstsvandringen
fortsätter mot Arnö och efter en stund övergår den till grusväg. Efter en bit
så viker leden av från grusvägen och går ned till en stig utefter
Mellanfjärden. Här börjar undertecknad tappa motivationen för första gången
under Sörmlandsleds-vandringarna. Konstaterar efter en stund att det är helt
fel årstid att vandra denna del av etappen. Denna del bör vandras en snöfri
vinter med tjäle i backen. Mitt i högsommaren är det bitvis som att gå i en
djungel då undervegetation fullkomligt har invaderat leden. Det går att ta sig
fram, men det är lite besvärligt. Till detta kan tilläggas, att det bitvis är
mycket geggigt, då det i området rör sig boskap, som tycker det är bekvämt att
gå utefter leden! Tur undertecknad går ensam så att ingen annan behöver höra
gnället. Undertecknad känner sig också som ”cateringen” för de fästingar som
garanterat trivs i denna miljö! Tycker det är orättvist att kritisera denna
etapp då etapp-ansvarig har gjort ett fantastiskt jobb för att märka upp
leden, då den annars kan vara svår att hitta då det är djungel som idag. Det
finns också spänger vid bäckar som underlättar passager. Detta är definitivt
en utmaning för etapp-ansvarig! Vill inte klaga utan bara rekommendera att
vandra denna vid annat tillfälle. Detta gäller förstås om man är bekväm som
undertecknad. För den som söker utmaningar och lite besvärligare vandring är
detta en bra utmaning. Nackdelen med att vandra på vintern är att man missar
några av de vackra blommor som kan fotograferas idag.

Efter Karlberg går leden inne i en hage där det går ca 50 kor och betar. När
de får syn på undertecknad så verkar de fatta någon form av intresse. Kan inte
säga att flocken stormar fram mot undertecknad, utan mera skrittar. Ca 10 – 15
meter innan verkar intresset falna och de viker av i annan riktning. Denna
procedur upprepas ännu en gång längre fram. Kor skall vara snälla varför
undertecknad inte oroas av dessa utfall.

Tror det hade varit annorlunda om vandringskollegan varit med. Hon hade
definitivt inte känt sig bekväm i denna situation och placerat sig utanför
elstängslet, passerandes elstängslet ovanför utan att vidröra detta. Hon hade
definitivt satt höjdhoppsrekord vid nämnda ko-anlopp. Strax innan Linudden är
ett led-kors när Arnö-slingan ansluter. Fortsätter vidare mot Linudden och det
blir en betydligt bekvämare vandring på skogsstigar och väg. Någon har gjort
ett trevligt arrangemang för de som anländer till Linudden. Passerar en
hästhage med tre hästar. Hästarna är hingstar och en av dessa verkar vara
ganska ”pilsk”. Hur vet undertecknad detta? Gissa den som vill! Leden ut mot
Näsudden har flera nyttjare. Dels vandrare, cyklister och till viss del
hästar. Bitvis geggigt men fortfarande betydligt lindrigare vandring än
tidigare nämnda. Efter udden blir det ännu bättre stig som är torr och enkel
att vandra. Passerar flera badplatser och de flesta har några gäster.

Undertecknad känner sig mentalt sliten efter vandringen utefter Mellanfjärden
och det definitiva målet blir vid campingen Strandstugeviken. Ringer dottern
och förvarnar att undertecknad kommer nå målet om ca 20 minuter. Loggar i
gästboken som föreningen Sörmlandsleden satt upp strax innan campingen.
Anländer till campingen och känner att det får vara bra för denna dag.

Dottern anländer en stund senare och berättar om sin dag. Hon startade med att
vandra Arnö-slingan. Sedan åkte hon till Iitala-outletten och tittade bl.a. på
vinglas. Mer om detta nedan. Efter detta blev det endast en gir vid ett större
köpcenter bredvid motorvägen. Hon fann inget intressant bara genom att titta
från bilen! Hon landade till slut på ett mysigt café i centrala Nyköping. Där
satt hon när undertecknad ringde. Beträffande vinglasen så har denna en
speciell historia. Vandringssällskapet brukar ibland avsluta en arbetsvecka på
fredags-kvällar med lite god mat och en flaska vin. En arbetsvecka kombinerat
med middag och vin medför ibland att en viss trötthet infinner sig och då
brukar en i vandringssällskapet välja att titta på något TV-program på sovrums
TVn. Kvarvarande vin och viglas brukar placeras på sängbordet. Inte sällan så
brukar vinglasets ägare somna innan det sista vinet i glaset har konsumerats.
Nämnda person sover också ganska livligt. T.ex. brukar sängkläder hamna i en
sida av sängen och under natten så viftas det ivrigt med armar som ibland
landar på säng-partnern eller som i olyckliga fall viftar till mot sängbordet
och då nämnda vinglas går i backen med ett kras. Det fattas 4 vinglas i
sällskapets samling. Tanken var att om det var rea på aktuella glas så skulle
dottern passa på att komplettera samlingen. Dock var hennes omdöme att det var
alldeles för höga priser på både rea-varor och ordinarie priser. Det blev med
andra ord ingen komplettering av vinglas-samlingen. SMHI hade utlovat regn kl.
12:00 men det har uteblivit. Hörde åskan mullra en gång men det var alles. Ca
6 mil från hemorten började det regna och de lokala skurarna höll sig idag på
annan ort vilket var trevligt för vandrandet. Upptäcker under hemfärden en
fästing som kryper på armen. Så det så! Anländer hem hyfsat pigg jämfört med
tidigare vandring. Dagens vandring var en timme kortare jämfört med tidigare,
vilket kanske påverkar? Efter denna vandring är 527 km genomförd vandring och
”endast” 386 km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier
– 1.226 – Total höjdstigning – 266 – Total tid – 5,02 tim – Medelpuls – 114 –
Väder 17,2 grader sol vind 3 km/h N
Tillbaka till start

Etapp – 46 46:1 47 – 29 juni 2015 – Skavsta flygplats – Svärta kyrka

Har en upptagen eftermiddag idag, varför det blir en tidig start till dagens
vandring. Tror att det skall vara tomt med bilar på vägen mot Nyköping, men så
är inte fallet. Det är en hel del som är på väg till jobbet samtidigt.
Bilfärden går ändå ganska smidigt. Anländer till Skavsta flygplats och det
blir någon slags semester-känsla när man kommer till en flygplats. Leden
börjar vid hotellet och det är inte mycket att se på denna anslutningsetapp.

Bara lite på slutet som kommer mera om senare. Passerar en skylt som säger att
kustbevakningen finns här?! Trodde att de brukar vara vid havet och inte vid
en flygplats?

Nästa ”kuriosa” är den gamla vaktkuren som var i funktion när detta var en
flygflottilj inom försvaret – F11. Möter en bil som är roligt lackad. Hinner
tyvärr inte få fram kameran. Bilen är målad grön och vit med texten ”Polizei”
och skall likna Tyska polisen. Festlig skapelse! Solen försvinner bakom gråa
moln och vinden som blåser över fälten kyler lite denna morgon. Bilarna susar
förbi och har förutseende nog har undertecknad inte satt fast
action-film-kameran på skallen. Risken är väl att bilisterna glor och kör på
sällskapet när de observerar denna huvudbonad. De susar på mot flygplatsen och
funderar ändå säkert vad det är för tokstolle, som vandrar på landsvägen en
måndag morgon. Leden viker in lite i skogen efter rondellen vägen Nyköping –
Katrineholm. Inne i skogen finns en gästbok och ser att den innehåller många
utländska namn. Leden har ett syfte för många gästvandrare. Fortsätter att gå
leden genom gräset, med på ena sidan Nyköpingsån och andra sidan ett fält.

Gräset är blött efter nattens regnande. Strax innan anslutningen till etapp
45/46 så finns ett fornminnesområde – Släbro. Precis när sällskapet anländer,
så lämnar en andmamma med sina två kvarvarande ungar klippan vid ån. De var
säkert 7-8 ungar från början. Naturen är hård och grym.

Etapp 46 är lättgången med många fasta och släta stigar. Några backar
förekommer, men inte så blodiga. Första backe kommer strax innan väg passagen
Nyköping – Eskilstuna. Ser små lådor som antas vara bikupor?

Vid vägövergången står en rejäl milsten. Det var rejäla grejer förr i tiden.

Leden fortsätter norr om Hagalund och det är bra underlag mest hela tiden.
Några backar blir det att forcera. Skogen är öppen med bra sikt för det mesta.
Vissa områden har rötter i dagen och är geggiga. Många fåglar drillar inne i
skogen. Anländer till Hovrasjön där det finns ett skärmskydd. Inga besökare
idag. På en äng nära hästhagen har ett vandrar-par slagit upp ett tält och
verkar ha övernattat. Mannen i sällskapet håller på att försöka få eld på sin
pipa. Dags för en morgonrök? Det är en riktigt rejäl ”snugga” och kräver nog
ett halvt paket tobak för att fylla denna. Nu börjar solen titta fram igen och
det värmer skönt. Idag är det lagom värme för vandring. Igår var det
trädgårdsarbete i en mycket varm sol. Brände ryggen och det skaver av
ryggsäcken idag. I sydändan av sjön så är det en flytande pontonbro utlagd för
passage till andra sidan. Bron gungar, men är hyfsat stabil ändå.

På andra sidan verkar det vara hus och baracker för att Nyköpings Scouter
skall kunna ha lägerverksamhet. Ser tomt ut idag. Detta område ligger precis
under inflygningskorridoren till Skavsta, när väst-öst landningsbanan skall
användas. Med jämna mellanrum dånar planen över huvudet. Går runt berget öster
lägret och sedan ut på landsvägen. Ser en del ekorrar som pilar upp i träden
när sällskapet passerar. Efter en bit vandring på väg viker leden in i skogen
igen och går utefter en gammal stig parallellt med vägen. Når till slut
vägövergången där etapp-skylten är uppställd.

Direkt efter vägövergången blir det en lite brantare backe och denna etapp
innehåller flera mindre upp och nedstigningar. Leden är också lite mer ojämn
jämfört med förra etappen. På ett ställe så växer det en liten klunga av små
kantareller. Dessa blir de första att plocka i år för sällskapet.

Vid Bergtorp passeras en mycket välordnad och vacker trädgård. Här har de som
bor, lagt ner mycket arbete. Man har också humor, vilket skylten riktat till
sniglarna antyder.

Fortsätter vägen en bit och strax efter kommer en SUV i rasande fart och som
verkar träna för Svenska rallyt? Sällskapet flyttar sig till rejält
säkerhetsavstånd när ”galningen” kommer farande. Fortsatt vandring genom skog
ned till Vreta gruva. Idag har det varit mycket skog och inte mycket annat.
Det är väl normalt när det gäller Sörmlandsleden?

Det finns mycket prylar på utsidan av den gamla gruvarbetarbostaden. En bit
längre bort har någon rest en massa stenar med bronsplattor. På dessa finns
psalm-sånger och namn på de som har skrivit psalmerna. Vet inte vad som varit
syftet med denna skapelse och det verkar också lite oklart om ägarskap och
ansvar avseende denna anläggning enligt koll på Internet.

Vandringskamraten får ännu en gång spring i benen när det är vandring på väg
och nära till etapp-målet. ”Checkar in” vid etapp-skylten och packar in
grejerna i bilen.

Nästa stopp blir en Outlet marknad strax utanför Nyköping. Vandringskamraten
gör några ”fynd” medan undertecknad inte hittar inspiration för att köpa
något. Den eventuella inspirationen släcks brutalt då den enda träningsjacka
som faller i smaken visar sig kosta 1.500 kr i en Outlet affär! Efter
fyndandet så bär det av hem till Eskilstuna igen. Efter denna etapp är 451 km
genomförd vandring och ”endast” 462 km återstår! Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 907 – Total höjdstigning – 291 – Total tid – 3,34 tim
– Medelpuls – 117
Tillbaka till start

Etapp – 48 49 50 – 31 oktober 2015 – Bråfalls såg – Svärta kyrka

Dags att vandra igen efter ett tags semester. Hösten har kommit, men idag är
det tillfälligt utlovat lite varmare väder. Det är vintertid nu och kroppen
har fortfarande inte slagit om till att gå upp en timme senare. Vaknar lite
för tidigt och det gör vandringskamraten likaså. Det är lika bra att gå upp
och åka tidigt till dagens vandring. Kör österut mot Södertälje på motorvägen.
Solen är låg och nästan orange. I fjärran ser det ut som lite mer öppen
himmel, jämfört med här hemma. Motorvägen är gles på trafik och det går raskt
ner till Vagnhärad. Viker av på utflyktsvägen mot Studsvik. Det är en lantlig
och trevlig väg. Har åkt den många gånger till orienteringstävlingar i dessa
trakter. Anländer till Bråfalls såg som är dagens startpunkt. Solen vill inte
riktigt bryta fram utan det är molnigt fortfarande. Det känns lite kyligt men
får upp värmen efter en stunds vandrande. Det är trevlig skogsvandring i
början med lite stigningar upp till fina höjder. Pustar lite i backarna då
kroppen inte är vaken för ansträngningar denna morgon.

Passerar ett ”livsfilosofi-träd”. ”Pappan” i mitten har torkat och tappat
orken, medan ”sonen” har utvecklats åt vänster och radikaliserats. Så
småningom försvinner pappan helt och sonen blir den nya mittstammen. Efter en
tid så torkar och stelnar han också och nya skott kommer fram förhoppningsvis.
Lite livs-filosofi på morgonen.

Fina vyer där leden ringlar fram bland träd, berg och mossar.

Glädjen att vandra i skogen tar slut när leden kommer ned till en grusväg som
leder till Ramsdal. Härifrån blir det 95 % väg-vandring ända till slutet på
etapp 49. Det verkar som markägarna inte gett tillstånd att dra leden i
skogarna häromkring. Eller finns det andra orsaker?

Passerar ”Svansjön” vid Grinda. Det är många olika fåglar som vistas på sjön
och bl.a. några svanar. Påminns om Tjajkovskijs Svansjön och inspireras till
några övningar som ”Adagio, Chasse och Plie” på vägen. Inser snart att
undertecknads balett-karriär är många år försent!

Vinden är kylig då leden går på vägar bland stora öppna fält. Solen har
försvunnit bakom moln och värmer inte. Vill komma in i områden med mera lä.
Når Bälinge kyrka och ytterligare en etapp är avklarad.

Det blev skogsvandring i början, men sedan blev det mest transport på väg.

Möter en bil som mycket hänsynsfullt saktar in på den smala vägen. Vinkar och
tackar artigt för denna gest! Leden fortsätter på landsvägen en stund och
viker sedan vänster in på grusväg. Vid Salthälla gård så får ett antal unga
kor/tjurar vara ute. De verkar inte heller tycka att det är så varmt ute och
trängs i en klunga för att värma varandra eller har gruppsamtal? Väster gården
viker leden norrut genom en hage och det blir några partier av skogsvandring
fram till Tystberga. Passerar Nynäs IF klubbstuga där en skylt meddelar att
man bl.a. sysslar med skidor. Detta kan inte vara lätt på dessa breddgrader
med många gröna vintrar. Klubben verkar vara aktiv avseende sponsring av
motionsspåret och på varje elljus-stolpe sitter en skylt som gör reklam för
ett företag i trakten. Det är mycket små skyltar – Micro-sponsring?

Kommer till Tystberga som känns som ett samhälle mitt ute i ingenstans. Här
bor 828 innevånare (2010) och som mest har här bott 1078 (1975). Undrar vad
som gjort att samhället har etablerats här? Ser en silo, så lantmännen har väl
haft någon verksamhet här tidigare. Vad finns nu? Ser ett antal ganska nya
bostäder, så samhället är inte helt dött, utan verkar utvecklas fortfarande.
Det finns en livsmedelsaffär och man har egen brandkår! Macken har slagit igen
och pumparna är täckta med svart plast. De lockas till Pub-kväll så det verkar
vara ”ös” även här?!

Passerar en hårsalong så även viss serviceverksamhet finns. Tror inga företag
har så mycket fyndiga namn som hårsalonger.

Följer vägen västerut och fortfarande går leden bara på vägar. Känns lite
tråkigt att se långt fram vart man skall ta sig och däremellan finns inte
mycket att se. Får denna känsla speciellt efter att ha korsat järnvägen.
Järnvägslinjen måste bara vara för pendeltåg bara? Vid Sättra blir det
vandring bredvid motorvägen E4. Lite annan typ av vandring?

Trafikljudet från motorvägen har förresten hörts i bakgrunden under hela
dagens vandring. Viker av från motorvägen och fortsätter på grusväg mot
Holmsjön. Innan sjön blir det en bit skogsvandring fram till sjön. Det är en
vacker sjö och erbjuder trevliga rastställen.

Enda störande är motorvägsljudet. Innan undergången motorvägen passeras
etapp-skylten. På andra sidan motorvägen blir det skog – avverkad skog!
Vandringen går på ett fult hygge i över en kilometer. Hygget bryts av med en
avstickare ned till skärmskyddet vid Mesugnsjön. Vacker sjö här också med fin
rastplats, men med samma anmärkning som tidigare.

Ett torp vid sjön blockerar vandring utefter denna och får ta en sväng genom
hygget igen, innan leden viker in i skogen och passerar några bäckraviner. Här
har det varit någon form av industriell verksamhet tidigare. Efter resterna av
industrin, blir det vandring på grusväg igen. Passerar mellan två sjöar och
möter strax efter en bil som verkar vara på väg mot torpet vid sjön.

Får uppfattningen att den manlige föraren inte uppskattar att andra människor
rör sig på ”hans” väg? Han ökar farten, river upp grus och kör onödigt nära
undertecknad. Hade förstått om det vore en Audi-förare, men detta var en
SAAB-bilist. Han kanske har bråttom och undertecknad missförstår honom? Vägen
viker av mot sydväst och ser en kvinnlig jägare som pratar i mobilen. Ser
markeringar för olika pass där jägare placeras ut. Det smäller inget under
dagens vandring.

Vid Åbro blir det vandring på asfaltsväg. Passerar en gammal hytt-ruin och
strax därefter viker leden in i skogen. På slutet går det uppför till gamla
E4. Korsar vägen och på andra sidan blir det vandring parallellt med vägen och
en del backar upp och ned. Det börjar kännas i benen efter över 4 timmars
vandring och får svettas lite i detta område. Det blir inte så långt parti med
backar och leden viker igen ner till en grusväg, som leder fram till
landsvägen. Det blir vandring på landsvägen en bit och det passerar en del
bilar.

Det är bra fart på ån som verkar komma från Sundbysjön några kilometer norrut.
Viker ner på en grusväg som går parallellt mellan ån och landsvägen. Här finns
ett konstnärskafé som säkert är trevligt att besöka under sommaren.

Kafét erbjuder också utomhustoa!

Nu är det stängt och tomt. Man kan finna många trevliga ställen utefter gamla
landsvägar. Når landsvägen igen och leden viker höger uppför en höjd som
innebär en del pustande. Det är lite brant och även halt, på grund av alla löv
som ligger på stigen. Får ta det försiktigt och tar hjälp av
vandringsstavarna. Väl uppe blir det enkel stig-vandring fram till Svärta
kyrka. Vandringskamraten väntar med bilen vid etappens slut. Hon valde att
vandra en bit i området vid Masugnsjön idag. Hon tyckte att detta var det enda
området som såg ut att erbjuda skogsvandring. Tyvärr så är mycket av skogen
borta och det är mycket hyggen i detta område. Packar in utrustningen i bilen
och det bär iväg hemåt, norrut efter vägen mot Björnlunda. Vägen är lantlig
och passerar några mindre samhällen. Har varit här tidigare och letat
Geocachar för något år sedan och sprungit orienteringstävlingar för många år
sedan. Macken vid Aspa är mysig och en liten bit historia! Dagens vandring var
inte så mycket skogsvandring och mest transportsträckor. Får hoppas att någon
snäll markägare så småningom släpper till lite skog! Nu är det bara två
vandringar kvar för att klara av Nyårslöftet! Efter denna etapp är 857 km
genomförd vandring och 55 km återstår! Lite kuriosa från vandringen: –
Förbrukade kalorier – 2.109 – Total höjdstigning – 417 – Total tid – 4,48 tim
– Medelpuls – 121 – Väder – +7 grader 14 km/h SV Mulet
Tillbaka till start

Etapp 50.1 51 52 53.1 54 (del) – 23 augusti 2015 – Anslutning etapp 54 –
Källvik

Vandring Sörmlandsleden 2015-08-23 Etapp 50.1 51 52 53.1 Anslutning etapp
54 – Källvik

Den ursprungliga tanken var att vila denna söndag. Undertecknads ”seniora”
kropp blir ganska stel och trött efter gårdagens orienteringstävling
kombinerad med vandring. Vandringskamraten är full av energi och till viss del
stressad att sommaren enligt SMHI är på väg att ta slut. ”Vi måste ta vara på
sommarens sista suck” menar vandringskamraten. Undertecknad har tidigare
skissat ner återstående kombinationer av vandringar för att uppnå aktuellt
nyårslöfte. Vandringskamraten har analyserat dessa och föreslagit/beslutat
dagens vandring kombinerad med bad och ett lunch-besök på Fina fisken Trosa.
Undertecknad får förmånen att starta vid etapp 54 och via 50.1 vandra ner till
Källvik. Vandringskamraten åker sedan med bilen till Källvik och startar sin
vandring till Sandviks bad där hon badar och inväntar undertecknad. Vädret är
som vanligt vackert, men undertecknad har vissa tvivel om kroppens förmåga att
genomföra en hyfsat lång vandring, efter en ansträngande gårdag. Vad gör man
inte för att uppmuntra vandringskamratens kreativitet? Startar vandringen vid
en parkeringsplats nära etapp 54. Går en kort anslutning till skylten etapp
50.1. Etapp 50.1 kan sammanfattas ”kort men förbannat bra”. Direkt där leden
börjar, så vandrar undertecknad genom orörd storskog. Vädret är lite
morgon-svalt och det är alldeles tyst i skogen. Marken består av grön och skön
mossa och skogen är ganska öppen.

Undertecknad glömmer all tvivel om kroppens förmåga och spricker upp i ett
leende. Här är så fint! Vilken motsats mot gårdagens vandring. Bitvis var
gårdagen bra, men innehöll en hel del tråkiga avsnitt. Passerar en skylt men
stannar inte för att läsa denna. Det visar sig att det borde undertecknad
gjort! En bit efter skylten kommer undertecknad in i ett brandhärjat område.
Branden måste ha skett nyligen och det luktar bränt. På marken ligger slangar,
vattenkannor, kopplingar, osv. Det verkar som ett eftersläckningsarbete pågår.
Inga öppna eldar syns och passerar området. Anländer till sjön Stora
Frillingen som erbjuder mycket fin utsikt och det ligger grillplatser utefter
sjön. Undrar om en av dessa har åstadkommit den aktuella branden? Tar lite
bilder och vandra vidare utefter sjön.

Anländer till ytterligare skylt riktad till vandrare som kommer från andra
hållet. Ger tid till att läsa vad som står och inser generat att undertecknad
besökt ett förbjudet område! Tydligen är branden avsiktligen anlagd för att
studera dess effekter på naturen. Under tiden så är området avstängt och
vandrare hänvisas till att gå runt via landsvägen öster om området.

Fortsätter lite generat till anslutning etapp 51. Där etapp 51 korsar en
grusväg blir det lite problem. Ledmarkeringarna är blygsamma och fortsätter på
fel stig tills den tar slut. Läser kartan och går i riktning mot leden som
skall gå över en höjd sydväst där undertecknad befinner sig. Når höjden som är
plan och vacker med mattor av ljung som blommar. Ljungberg – låter bekant på
något sätt?

Går fel igen i dalen mellan denna och nästa höjd. Blygsamma markeringar igen.
Vänder och stånkar upp till rätt höjd. Etapp 51 är kort men jobbig. Det blir
många stigningar och höjderna är rejäla. Viss otydlighet avseende var leden
går på höjderna. Ser att höjderna sinkar undertecknad avseende teoretisk
kilometertid, som ligger till grund för att beräkna när undertecknad skall
möta vandringskamraten och nå slutmålet. Denna etapp måste nog betraktas som
en av Sörmlandsledens jobbigaste. ”Riktiga” vandrare med 15-20 kilo på ryggen
får jobba hårt på denna etapp. Får viss tröst av två fina utsikter på etappen.

Når Nynäs slott en aning mör i kroppen. I området pågår olika aktiviteter och
det verkar som barn får rida på hästar i en hage. Det skall tydligen också
vara något uppträdande senare på dagen.

Lätt vandring på vägen en stund tills leden viker upp i skogen igen.
Undertecknad har några fina minnen från denna skog. Några fina
orienteringsplaceringar har det blivit. Kommer ihåg ett tillfälle, då
undertecknad och dottern hade en riktig ”morgon-fight”, avseende diverse
saker. Resultatet av dispyten blev att bådas adrenalinnivå så småningom bidrog
till seger i respektive klass! Både dotter och undertecknad kan le åt
händelsen numera, men just då i stark affekt, så kanske det inte var så
trevligt! Undertecknad fortsätter att plågas av stigningar ända fram till
Sandvik badplats. Höjderna är fina när dessa väl forcerats. Fina utsikter vid
udden innan campingen.

Höjderna börjar medföra tankar som ”Åh nej, inte en stigning till”. Dagens
vandring sliter på kroppen. Når Sandvik badplats, men ser ingen
vandringskamrat. Vandringskamraten visar sig befinna sig i skogen öster
badplatsen för ombyte efter bad och lyckas observera undertecknad. En stunds
väntan att vandringskamraten skall ekipera sig färdigt och sedan bär det av
mot Källvik.

Förhör om etappens beskaffenhet och vandringskamraten meddelar att det är
lättgånget för det mesta. Sista biten innebär dock lite ojämnt, tätt och
bökigt. Undertecknad är sliten och finner en viss tröst i detta. Vandringen
följer stranden och det dyker upp fina rastplatser och utsikter regelbundet.

En bit från Sandvik finns en helt tom strand som kan nyttjas för de som vill
ha lite avskildhet. Leden lämnar stranden och viker norrut för att ansluta
till en grusväg. Strax innan grusvägen så möter sällskapet ett par som är ute
och springer i motsatt riktning. Damen ifråga verkar känna igen sällskapet och
frågar om sällskapet är Geocachare. Detta bekräftas och damen fortsätter och
meddelar att hon känner igen sällskapet. Vandringskamraten upplyser att denna
kännedom också kan vara via orienteringen, då hon också känner igen damen
ifråga. Sällskapet meddelar efternamn och Geocachingsignatur och damen i det
andra sällskapet verkar finna detta tillfredsställande och springer vidare.
Undertecknad fråga vandringskamraten vem denna kvinna är och hon meddelar att
denne är Monika Hatlen en tidigare mycket framgångsrik orienterare. Känner
till namnet och vet att detta stämmer. Kommer faktiskt senare ihåg en händelse
när undertecknad sprang sitt sista DM i Elit-klassen. Damen ifråga vann sin
klass och speaker samt Sörmlands press, sökte efter henne med ljus och lykta,
efter att resultatlistan hade konstaterats. Man ville intervjua och höra
dennes upplevelser i skogen. Det visar sig att denne hade försvunnit tillbaks
in i skogen direkt efter målgång, för att senare återvända med några
plastkassar fyllda med kantareller! Bedömer efter att sett henne, att hon är
fortfarande är framgångsrik i sin nuvarande tävlingsklass. Når grusvägen och
vandringskamraten ”speedar upp” som vanligt. Är sliten men biter ihop och
hänger på.

Strax innan landsvägen mot Källvik föreslår vandringskamraten att undertecknad
kan gå före då hon inte vill gå den sista biten i skogen ännu en gång. Hon
upplevde den som intetsägande och bökig och går landsvägen till Källvik.
Bökigheten kan senare bekräftas av undertecknad. Undertecknad försöker
accelerera upp farten och får väl kanske ett försprång på 100 meter när leden
viker av från landsvägen. Fortsättningen är ganska intetsägande med enstaka
lite fina partier. Leden verkar inte så frekvent använd, så den växer igen
från sidorna.

På slutet skapar en kraftledningsgata lite mental uppförsbacke. Når en grusväg
strax innan Källvik och det blir vandring på väg sista biten. Passerar ett
”utomhusgym” med ”vikter” som används på egen risk!

Äntligen framme vid Källvik båthamn. Mycket bilar och båtar i området.

Lastar in vandringsartiklarna i bilen och åker norrut till badstranden vid
Tofsö. Byter om till badbyxor och vandrar ner till stranden. Vattnet är
grumligt och ser inget vidare ut. Vaskar av den värsta svetten för att se lite
anständig ut på restaurangen. Vattnet vid Sandvik är betydligt mycket bättre
enligt vandringskamraten. Fortsätter till Trosa och slinker in på Fina fisken.
Dagens rätt är fina fisken – Lax med färskpotatis.

Den sena lunchen sitter fint och sällskapet avslutar med Bohmans glass och
fortsätter sedan hemåt. Mycket trafik på E4. Många Stockholmare är på väg hem.
Vid avfarten E20 i Södertälje så verkar Stockholmstrafiken stanna upp. En bil
som bromsar börjar ryka och ett vitt moln täcker hela bilen. Vandringskamraten
konstaterar att denne fick punktering. Vet inte hur undertecknad skall ställa
sig till denna teori? Hoppas att det inte var något allvarligt. Efter denna
etapp är 727,5 km genomförd vandring och ”endast” 185,5 km återstår! Lite
kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 2.138 – Total höjdstigning –
505 – Total tid – 4,58 tim – Medelpuls – 122 – Väder – +17 grader 8 km/h O
vind och sol
Tillbaka till start

Etapp 53 – 30 augusti 2015 – Karlsfors kvarn – Sandvik badplats

Orientering OK Klemmingen Ö8 och vandring Sörmlandsleden

Det regnar rejält under bilfärden till dagens tävling och fortsätter när
sällskapet kurar i bilen på parkeringen. Regnet slutar lagom till det är dags
för att anmäla sig vid direktanmälan. Det är utlovat sol idag, men ett
regnväder har utvecklats lokalt just i denna region. Dagens orientering är nog
det intressantaste att redogöra för idag, då vandringen inte innebar så många
upplevelser. Tävlingen är utmärkt med bra terräng, karta och banläggning. Det
enda som inte är bra är undertecknads prestation. Det började utmärkt och når
5:e kontrollen utan ett enda misstag. På vägen till kontroll 6 börjar det
första misstaget. Vill vara vänlig och visa en vilsen löpare från Nyköping var
denne är. Han envisas att hävda att han är vid en helt annan (felaktig) punkt
än där undertecknad anser sig vara. Undertecknad har rätt, men denna envishet
skapar en osäkerhet mot nästa kontroll och medför onödiga säkerhetsstopp. Till
8:e kontrollen blir det ”katastrof”. Börjar leta ca 300 meter innan kontrollen
och får naturligtvis inget att stämma. Till slut blir beslutet att fortsätta
till vägen bakom kontrollen, för att komma underfund var undertecknad befinner
sig. Då springer undertecknad på kontrollen. Motivationen är i botten vilket
medför att all orienteringsmetodik försvinner. Missar sedan även näst sista på
grund av detta.

Ombyte och biltransport till starten för dagens vandring – Karlfors kvarn. Det
har blivit varmt igen och har som tur laddat med full ”camelback”.
Vandringskamraten är bara kamrat idag och väljer att nöja sig med att springa
orienteringstävlingen. Kamraten släpper av undertecknad och åker vidare till
Sandviks badplats för bad och lite avslappning. Undertecknad har hunnit bli
stel efter tävlingen och de första kilometrarna på vandringar med detta
upplägg, brukar vara tröga. Etappen bjuder på en brant backe direkt upp till
berget väster landsvägen. Ansträngningen hjälper dock till att få igång
kroppen fortare. Korsar landsvägen och vandrar i ett område som är något slags
gravfält. Efter gravfältet blir det lätt vandring på landsvägen riktning
Sandvik badplats. Leden viker in på en grusväg och fortsätter över odlade fält
och ängar. Ser något konstigt. En cyklist kommer trampande över ett av fälten
och når grusvägen. Förstår inte alls detta vägval. Möter ett vandringspar
strax innan Museigården. Har mött väldigt få vandrare under året och funderar
angående detta. Läser Facebook inlägg och det verkar som att det finns en hel
del vandrare. Var och när går alla andra?

På gården är det en hel del besökare. Dagens utställning verkar var ett antal
gamla traktorer. Ett tiotal står på rad för beskådande. Vid gården är det slut
på den lätta vandringen och leden går upp via en backe till ett hag-område. I
hagen blir det lättare vandring tills leden viker in i skogen igen. Resten av
leden öster om landsvägen är en aning ansträngande. Det blir många stigningar
och leden är bitvis ganska ojämn. Terrängen ser ut som utmanande och vresig
Nynäs-terräng, perfekt för utslagsgivande orienteringsbanor!

Passerar ett område som verkar ha brunnit några år tidigare? Ljungen blommar
intensivt överallt med sin vackra färg. Enda nackdelen är att de sliter upp
knutarna på skosnörena. Måste stanna och knyta vänsterskon. Det blir en
omständlig process att komma ner till skorna då kroppen har blivit mycket
stel. Efter ett antal småstigningar når undertecknad landsvägen och gör en
krok bakåt på denna. Leden fortsätter sedan utefter en skogsväg. Lätt vandring
en bit. På ett kapat träd står en järnbytta med petunior. Har man placerat
denna här för att muntra upp vandrare? Ser en stuga längre fram, så det är väl
mest för att pynta upp infarten till denna.

Leden viker av ut på en äng och det är högt gräs. Gräset är som tur nedtrampat
av tidigare vandrare, så det är inte så besvärligt att ta sig fram. Så
småningom blir det skogsstig igen och det känns både lättare och trevligare
att vandra på. Leden passerar åter över landsvägen och det blir återigen ett
område med stigningar. Kroppen känns lite sliten men biter ihop då de två
sista kilometrarna har påbörjats. Har stoppat kartan i fickan och bara vandrar
på framåt. På grund av detta så dyker rastplatsen nere vid havet upp som en
angenäm överraskning. Det fläktar också skönt från sjön. Sista biten till
badplatsen är kort och lätt på en stig utefter vattnet. Når badplatsen och det
är bara en enda familj som gästar stranden. Vädret är varmt och soligt så det
kunde vara fler. Går upp till parkeringen och vandringskamraten berättar att
hon var helt ensam när hon kom till stranden. Så småningom dök det upp en
kvinnlig vandrare som passade på att bada också, innan hon vandrade vidare mot
Nynäs.

Vattnet är varmt och klart även denna dag, även om det blåst in tång närmast
stranden. Kamraten berättar vidare att hon klev ner i ett av de lerhål på
botten, som en skylt varnar för. Det kändes som att trampa i kvicksand. Ingen
fara dock.

En lite pustig etapp och det blev inte så många foton. Filmade dock hela
etappen och får se hur filmen blir efter redigeringar. Strax innan Järna
kommer ytterligare en störtskur och farten på motorvägen går ner markant. Det
blir snabbmat på Burger King idag. Skönt sitta och slappa på altanen efter
denna dags strapatser. Efter denna etapp är 738,5 km genomförd vandring och
”endast” 174,5 km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade
kalorier – 1.053 – Total höjdstigning – 275 – Total tid – 2,18 tim – Medelpuls
– 127 – Väder – +20 grader 16 km/h O vind och mestadels sol
Tillbaka till start

Etapp 54 55 – 14 november 2015 – Karlfors kvarn – Trosa

Vaknar till tråkiga nyheter. Omfattande terror-aktioner har ägt rum i Paris
och många har blivit dödade. Usch vad tråkigt och detta kommer att få
konsekvenser, som kanske inte är så trevliga. Dagens vandring är den sista för
att uppfylla årets nyårs-löfte. Började vandra den 2 januari och idag den 14
november så kommer löftet att bli uppnått. Från början var tanken att detta
löfte skulle klaras av på 2 år, men då vandringskamraten hoppade av från
löftet, så blev det lite mera ambitiösa vandringar och därmed tar det slut
betydligt fortare än planerat. Tanken är att undertecknads Polske arbetskamrat
samt ”övriga” ska vandra idag. På fredagen var undertecknad och arbetskamraten
överens om att avfärd skulle bli klockan 08:30 och att arbetskamraten skulle
ringa klockan 08:00 för att meddela hur många ”övriga” som skall följa med.
Får ett SMS klockan 07:45 som meddelar att vandringssällskapet kan åka när det
passar och arbetskamraten samt övriga dyker upp senare. Undertecknad är något
”tvivlande” och misstänker att kvällen innan blivit något senare än ”normalt”.
Nåväl, undertecknad och vandringskamraten packar in utrustning i bilen och det
bär iväg mot Karlfors kvarn, som är dagens startpunkt. Litar också idag på
SMHIs väderprognos och det kan som sagt bli en chansning. Det har regnat
intensivt under gårdagen samt natten, men det är utlovat att regnet skall
upphöra på förmiddagen. Återigen så stämmer SMHIs prognos och det blir
vandring utan regn. Vädret är omväxlande soligt och molnigt. På vägen mot
Karlfors har man satt upp varningsskyltar att jakt pågår. Det står en grupp
med jägare bredvid vägen och väntar på att starta upp jakten. Hoppas detta
inte skall innebära några problem för dagens vandring. Missar avfarten till
Karlfors kvarn och det blir lite ”debatt” inom sällskapet, där ämnet ifråga
är, vem som ska ha koll på kartan och destinationen. Parterna står långt ifrån
varandra avseende ansvarsfrågan, men bordlägger denna, då den korrekta
destinationen slutligen nås. Vandringskamraten tänker sig att vandra en
kortare distans idag, medan undertecknad avser att klara av rubricerade
etapper. Börjar vandringen och kommer upp till dammen ovanför Karlfors kvarn.

Tillflödet är ganska blygsamt och reflekterar över om det fanns mer vatten
tillgängligt längre bak i tiden. Om inte, så måste möjligheten att mala med
hjälp av vattenkraft variera, beroende på tillgång till det våta elementet?

Det senaste dygnets regn gör att det är mycket halt och geggigt under dagens
vandring. Har vandringsstavarna som extra stöd och undviker ett flertal
incidenter. Dock så går det inte helt att undvika, vilket rapporteras senare.
Det tar också på krafterna att gå, när det är så osäkert underlag. Skulle nog
valt att gå i orienteringsskor, då dessa har både gummi- och ståldubbar. Leden
går i sluttande terräng och får vandra försiktigt i kanten av dammen. Når en
trevlig stuga som ligger fint i skogskanten. ”I ett hus vid skogens slut,
liten tomte tittar ut”. Texten känns aktuell nu när det närmar sig jul och
stugan skulle kunna vara enligt sången.

Når sjön Björken och här blir det många fina vyer. Utsikterna är riktiga
humörshöjare och det känns inspirerande.

Leden följer sjön en bit och den ena utsikten efter den andra erbjuds.

I sydöstra delen blir det lite utmaningar då det går uppför en stigning.

Innan nästa sjö – Gisesjön så blir det ytterligare en stigning. Gisesjön
erbjuder också en hel del olika sjöutsikter att dokumentera.

Etappen är mycket vandringsvärd fram till Gisekvarn.

I Gisekvarn blir det mest transportsträcka på grusväg. De flesta stugorna står
tomma, men i vissa så verkar det finnas folk som bor året runt. Några
sällskapssjuka hundar står och skäller i en inhägnad, när undertecknad vandrar
förbi. Passerar en klunga med postlådor som visar att det finns en del hus
här.

Når etappskylten och nu återstår endast en etapp för att fullfölja
nyårslöftet! Känns nästan lite högtidligt. Har mentalt varit på mycket bra
humör under etapp 54 även om det varit några backar och lite påfrestande
underlag. Tror det blev lite fina film- och stillbilder. Etapp 55 går till en
början i omväxlande terräng. Det blir hyggen, höjder, orörd skog, sanka
områden.

Känner att backarna sakta ackumulerar mer och mer seghet i benen. Vid en
nedförsbacke så går det till slut inte att undvika halka och fall. Slår i
armbågen som ömmar, men i övrigt inga skador. Det är en fin nedfart mot
Ringsjön och leden går i mosstäckt storskog. Tar en bild över sjön, mosskogen
och ser en orienteringskontroll-ställning. Här har det varit någon tävling
tidigare år.

Vid Ågården går det brant nedför till landsvägen. Nu blir det några kilometer
lättare vandring på grusväg. Viker av från grusvägen som ansluter till detta
stugområde och det går stadigt uppför, först på mindre skogsväg och sedan stig
i kraftledningsgata. Har tittat på kartan innan och misstänker att det kan bli
jobbig vandring, även om leden går utefter Lemdalsbergen. Vandrar nedför
sluttningen vid kraftledningen och skall sista biten innan en korsande stig,
gå på en spång. Spången lutar framåt/nedåt och den visar sig vara såphal.
Tappar fotfästet och gör ytterligare en rejäl rova. Inga skador denna gång.
Hoppet att det ska bli en ganska behaglig vandring fram till Tureholm grusas
direkt, med en brant stigning uppför de ås-liknande Lemdalsbergen. Leden går
utefter sluttningen och den går flera gånger upp och ner för bergskanten. Det
tar rejält på krafterna.

Strax innan Stubbshugget möter undertecknad en dam med två mycket näpna
hundar. Den ena hunden verkar bli mycket rädd för undertecknads uppenbarelse.
Förstår inte varför? Samtidigt ringer vandringskamraten att dagens vandring
för henne, är genomförd. Nästa stopp blir Marsipanhuset i Trosa. Hon ber
undertecknad ringa när det är dags! Har 9 trötta kilometer kvar och det känns
inte bra att se bilden av henne sitta i ett varmt kafé med fika och marsipan.

Strax innan leden skall vika norrut mot Tureholm där leden anländer till en
stig, blir det förvirring. Kombinationen av svaga ledmarkeringar, solen i
ögonen och trötthet gör att undertecknad fortsätter stigen nedåt till
grusvägen. Ser inga markeringar vid vägen och tar upp kartan. Ser att leden
skall fortsätt ytterligare en bit på en höjdrygg innan den skall vika nedåt
och norrut. Surar lite och går tillbaks. Lyckas ändå inte hitta några
ledmarkeringar men går upp till höjdryggen och fortsätter den åt sydöst. Det
stämmer med kartan, men den är grov så det blir inte exakt. Ser endast en svag
stig på höjdryggen och inga markeringar. Når änden på en höjd och går nedför
denna. Där kommer leden från höger och går strax nedanför själva höjden. Bra
att komma på rätt kurs igen, men lite onödigt irrande. Fortsätter ned till
landsvägen och undviker fall i sluttningen. Det är nära några gånger men
parerar med vandringsstavarna. På vägarna brukar det bli bra vandringsfart,
men känner trötthet i benen varför det inte blir mer än lufsande. Enligt
kartan ser det ut att bli några kilometer lättare vandring. Dock blir det en
besvikelse när leden viker av vänster från landsvägen. Här blir det en
vattensjuk och halkig skogsväg. Fötterna slirar hit och dit. Regnet och
ryttare har gjort leden jobbig att vandra. Vandringen blir åter bättre när
grusvägen vid Tureholm nås. Passerar den imponerande fastigheten, men
reflekterar vad det kan kosta att driva denna anläggning. Undrar om det är
helt privat eller om den finansieras av offentliga medel, på grund av
historiska skäl? Gamla uppfarten till slottet är pampig. Först en lång allé
och sedan en stenbro upp till själva slottet.

Gnider vidare mot nästa landsväg. Blåsten är lite kylig och den får fart i de
öppna områdena. Märker inte att vandringskartan smiter ur fickan och blåser
iväg. Märker detta förts när landsvägen skall korsas och för att kolla att
undertecknad är på rätt väg. På andra sidan landsvägen går det stadigt uppför
och når till slut högsta punkten. Det känns lite segt i benen. Motiveras dock
av att detta är sista etappen och sedan blir det nog mera lättsamma vandringar
om det blir repris av någon etapp.

Kommer fram till nästa landsväg och det går uppför direkt på andra sidan. Vid
kröken där leden viker norrut står två damer och meckar med en mountainbike
cykel. De är på väg i samma riktning som undertecknad. Det verkar som cykeln
är fixad precis när undertecknad passerar. Viker vänster och nedför en backe.
Ser damerna längre bak i backen och kastar ett öga bakåt då och då, ifall de
skall komma i fart. Det är några mycket geggiga passager i backen och på leden
längre fram. Når botten på backen utan att de kommit ifatt. Hör deras röster
bakom när undertecknad fortsätter vandringen. Möter en hundägare med sin hund
och möter senare en tjej med detsamma. Hundarna måste nog få en fullständig
”re conditioning” efter att tillbringat dagen i denna miljö. Gnetar på i
omväxlande gegga och fast mark.

Når till slut bebyggelsen och strax efter, Trosa skidbacke med elljusspår.

Härifrån blir det enkel vandring och plötsligt står undertecknad vid
etapp-skylten vid Trosa-ån. Nu är det slut!

Ringer till vandringskamraten som försöker förklara var hon och bilen finns
parkerad, men av någon anledning så blir det inte någon gemensam förståelse
för väganvisningarna. Det brukar bli så! Reskamraten ger upp och instruerar
att undertecknad skall följa ån nedströms ca hundra meter och hon kommer där
att plocka upp densamme. Denna gång går det bra och sällskapet finner
varandra!

Luften har gått ur undertecknad och vandringskamraten får köra bilen hem.
Sitter och funderar om det skall bli en omväg via Fristadstorget i Eskilstuna.
Massorna bruka samlas på torg när stora idrottsprestationer har genomförts!
Konstaterar hemma att de mjuka vandringsskorna precis räckte till för att
genomföra denna sista etapp. De har nötts sönder och är bara att kasta! Efter
denna etapp är Nyårslöftet att vandra Sörmlandsleden genomfört. Det har blivit
ca 920 km och 94 etapper. Har bara utelämnat etapp 44:4 Furön och 53:2 Sävö.
Har ingen båt varför dessa får vara för denna gång. Med detta är det slut på
rapporter från Sörmlandsleden. Om det inte skulle bli att någon etapp vandras
längre fram och skrivklådan drabbar undertecknad. Mors och goodbye. Lite
kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier – 2.028 – Total höjdstigning –
631 – Total tid – 5,23 tim – Medelpuls – 126 – Väder – +5 grader 14 km/h V
Mulet

Tillbaka till start

Etapp 56 55:1 – 8-9 augusti 2015 – Tullgarns slott – Trosa – Hungaskogen –
Sillekrog

Tidig start för avfärd till Trosa och dagens vandring ”de luxe” enligt Trosa
stadshotells Sörmlandsledspaket. Lite trafik och motorväg till största delen,
medför en snabb resa. Anländer 07:50 och receptionen öppnar först 08:00. Ser
att det regnat nyligen i Trosa och det finns risk för lokala åskskurar. Hoppas
undvika detta idag. Meddelar receptionisten om ankomsten och denne ser till
att matsäcken som ingår i paketet, färdigställs i köket. Klockan 08:20
anländer en taxi som tar vandringssällskapet till dagens startpunkt Tullgarns
slott. Vädret är riktigt varmt. Sommaren har kommit tillbaks efter veckor med
svalka och regn. Det blir kortbyxor på, istället som förra helgens misstag,
vandring med långbyxor. Tyvärr så är det en nackdel med bara ben idag, men mer
om detta senare. Sällskapet har laddat med mycket vatten i respektive ”camel
back”. I lunchpaketet ingår också vatten och kaffe. Känns rejält varmt när
solen ligger på under de första kilometrarna. Vattnet kommer nog att gå åt
idag. En bonde harvar upp sin åker och en stor flock måsar tar för sig av de
godsaker som kommer upp ur jorden. Första kilometrarna är efter grusväg och på
en elkabel sitter en flock svalor och har någon form av gruppmöte. Passerar
några hasselträn och ser att det är nötter på gång. Minns att undertecknad
inte ätit hasselnötter direkt från träden, sedan undertecknad var en lite pojk
som inte ens börjat skolan. Det fanns ett skogsområde i Torshälla som hade
fullt med hasselträn men som senare försvann och blev ett bostadsområde. Leden
viker vänster innan Söräng. Här förvirrar någon annan motionsrunda med
fyrkantiga orange markeringar. Känns dumt att välja samma färg. Det står dock
en skylt som etapp-ansvarig satt upp och som förklarar vad som gäller för
vandring på etappen. Efter en stund erbjuds en utsikt mot Tullgarns slott. Ser
inte så stort ut på avstånd. Efter Stora Fjärdsvall blir det vandring uppför.
Väl uppe så är det mycket släta berghällar. Ser svampar som ser konstnärliga
ut. Vet inte vad det är för sort.

Har minnen från Pilskogen där undertecknad sprungit två orienteringstävlingar
de senaste åren. En tävling var när medel-distans DM arrangerades för några år
sedan och undertecknad vann till och med öppen klass 8. Nu var det väldigt
blygsamt motstånd i denna klass och det var mest nybörjare som ville prova på
orientering. De sprang mycket snabbt, men orienteringstekniken räckte inte
till. De flesta tävlingsdeltagarna sprang förstås huvudklasserna i detta
distrikmästerskap. Så det finns ingen anledning att förhäva sig över denna
seger, men lite kul är det att få namnet högst upp någon gång. Det händer inte
ofta (aldrig) numera. Uppe på högsta punkten erbjuds mycket fin utsikt ut över
Tullgarnsviken. Försöker fånga denna vackra vy med kamerorna, men det är en
utmaning för en fotograf-amatör. Loggar en Geocahe som lämpligt gömts på denna
vackra plats.

Geocaching är som bäst när man gömmer ”skatterna” på denna typ av platser.
Fortsätter vandringen nedför berget och gör det försiktigt. Det är halt på
klipphällarna efter regnandet och vill inte råka ut för något missöde. Inga
missöden under denna vandring för någon i sällskapet. Nedanför berget anländer
sällskapet till ett led-kors, där man kan vika vänster för att besöka en
fornborg med havsutsikt. Sällskapet har gott om tid varför detta alternativ
väljs. Vid led-korset står en husbil parkerad. Kan senare bekräfta att detta
är ett trevligt område att besöka. Strax innan första stigningen upp till
fornborgs-höjden känner undertecknad igen sig från senaste deltagandet på
Trosabygdens tävling. Stånkade genom mossen till vänster som var blöt och
sedan upp på höjden norr om fornborgshöjden. Hade en kontroll på sluttningen
mot öster. Det var på slutet av aktuell bana, så det var lite jobbigt.
Vandringskamraten blir imponerad att man kan minnas terrängavsnitt från
tidigare tävlingar. Vet inte om detta är någon speciell egenskap hos
undertecknad, men det blir så att vissa avsnitt i en skog ibland fastnar i
minnet. Vissa minnen kan bli kvar i flera år. Vid sista biten upp till
fornborgen har ett par slagit upp ett tält och verkar ha övernattat. Kommer
upp på höjden och här erbjuds mycket fin utsikt. En Geocache är gömd i en
klippskreva och loggas. När sällskapet är på väg att lämna höjden, så har det
tältande sällskapet plockat ihop en massa frukostartiklar och avnjuter sin
frukost på berget.

Kommenterar att de har en frukost med fantastisk utsikt. Det visar sig att de
inte pratar Svenska så får översätta kommentaren till Engelska och får ett
medhåll avseende utsikten. Undrar hur utländska besökare hittar dessa
smultronställen? Bra guideböcker, kompisar, etc? Leden fortsätter sakta nedför
till vägen vid Komötet. Festligt namn förresten. Ett hus som ligger fint vid
platsen är till salu. Undrar varför man vill sälja då läget är fint? Kan
finnas flera orsaker men har själv funderat på en egen devis när det gäller
”prylar och egendomar” – ”Ting tar tid”. Bromsarna är mycket besvärliga idag
och har fått flera bett på de bara benen. De verkar trivas bra i detta område
och det blir ytterligare bett på denna del av etappen. Vid sjön så har de
boende gjort iordning en strand med omklädningsrum, sittplatser,
avfallshantering, etc.

Blir inte klok på budskapet som står på skyltarna. Ser två skyltar som
meddelar att eldning är förbjuden. På en av avfallstunnorna meddelas att denna
är endast till för engångsgrillar! Kan det gälla elektriska grillar?

Vildhallonen har mognat och det blir ett antal hallon-stopp när
vandringskamraten vill mumsa.

Vid båtplatsen längre fram, står ruinerna från någon gammal industriell
verksamhet. En hög byggnad dominerar, som enligt etapp-beskrivningen varit en
kalkugn. Rejäl byggnad som ser ut som ett tempel.

Mest vägvandring fram till nästa större höjdområde. Det går brant uppför och
vandringen försvåras lite av en ny avverkning, där virket ligger lagrat på
leden. Här har det varit ”röj” – Ursäkta en dålig vits!

Solen har försvunnit bakom grå skyar varför det inte längre är lika svettigt
att vandra. Dock är det fuktigt och varmt så vatten behövs fortfarande. Vid
skärmskyddet blir det stopp för fikapaus. Synd för träden, då utsikten mot
Anderviken därmed är skymd.

Hotellet har lagt med någon slags energi-protein-energizeer bulle i matsäcken
och den konsumeras för att få extra krafter. Effekten är inte märkbar. Under
vandringen genom skogen mot Stensund så dyker det upp ytterligare orange
markeringar. Dessa är mycket lika Sörmlandsledens markeringar, men en skylt
som etapp-ansvarig satt upp meddelar att man inte skall bry sig om orange
markeringar som sitter i höfthöjd! Många fina berghällar i området.

Ser ett träd som verkar varit ett smörgårdsbord för hackspettar?

Ser att det redan finns tratt-kantareller i skogen. Når vägen och härifrån
blir det lätt vandring på vägar och släta stigar ända fram till etapp-målet.
Enda undantaget är en backe som kommenteras senare. Öster idrottsplatsen finns
bryggor för båtar och en badplats. Ser en barnfamilj där barnen verkar ha
mycket roligt i vattnet. Fint område där broar leder ut till två öar nära
stranden. Vid en bro finns en Geocahe gömd som har namnet ”Bockarna Bruse”.
Gissa var den är gömd!

Bredvid växer en vacker blomma som blommar på många ställen. Vet ej vad den
heter.

En grusväg leder fram till en festplats där dansbanan fortfarande är
användbar. Vandringskamraten glider omkring och hoppas bli uppbjuden. Får nog
vänta tills damernas ”tjyv”.

Möter ett ganska ungt vandrings-par som går i motsatt riktning. Damen i
sällskapet hälsar glatt medan mannen ser mycket bister och nästan aggressiv
ut. Vet inte om det är normalt utseende eller om han är olycklig över något.
Kändes lite konstigt, då de flesta vandrare brukar vara glada ”skitar”.
Fortsätter vandringen utefter stigar nära vattnet och sällskapet blir efter en
stund passerade av ett moget mountain-bike par. Vid nästa vik går leden genom
ett tätare gräs- och vass-område. Stöter åter på det cyklande paret som tycker
att leden blivit lite för oländig och funderar på alternativa vägval. Det går
en genom det höga gräset uppklippt stig till ett sommarstuge-område och som
dessa överväger att följa. Frågar om de villa ha hjälp i orienteringen, men
mannen i sällskapet knappar på sin smarta telefon och meddelar att läget är
helt under kontroll. innan vandringssällskapet lämnar det cyklande dito, ges
information att det enligt kartan finns en grusväg lite längre fram och som de
kan nyttja för att nå ”civilisationen”. Dessa avböjer hjälpen och deras
fortsatta framfart är i fortsättningen okänd för vandringssällskapet.
Undertecknad har en ryggmärgskänsla att allt inte är under kontroll, trots att
mannen i sällskapet är utrustad med en smart telefon och tvärsäkert bekräftar
att position och vidare cyklande, är klart som korvspad. Efter några få meter
så slutar det ”besvärliga” gräs- och vass-området och leden övergår till
mycket lättvandrad/cyklad stig och väg. Vid Djupvik blir det mycket
väg-vandring och vandringskamraten får någon form av energi-boost. Farten ökar
och undrar varför denna ökning av stegens frekvens. Får en något diffus
förklaring och lyckas ändå inte tyda den eventuella logik som finns bakom
denna fart-ökning. Detta är ett beteende som ofta inträffar då
vandringskamraten kommer ut på lätt-vandrade vägar och i slutet av
vandrings-etapper. Har trots år av analyser aldrig förstått de bakomliggande
orsakerna till detta. Någon av er kära läsare som har en förklaring? Väster
Krymla så går vägen stadigt uppför i några hundra meter. Vandringskamraten
lugnar ner sig efter att ha forcerat denna uppförsbacke. Ser på
vandringskamraten kroppshållning – Slokande axlar och något framåtlutande
överkropp – att nu är krafterna på upphällningen för densamma. På vägen mot
asfaltsvägen så passerar det tidigare nämnda cyklande paret förbi sällskapet.
Så var det med den orienteringsförmågan! Når asfaltsvägen och loggar en
Geocache innan leden viker tillbaka ned åt sydost. Nu går det lite tungt för
vandringskamraten. Vid en gård meddelar en skylt att katter försäljes.

Funderar spontant på att köpa en, då dotterns katt tragiskt var tvunget att
avlivas i början av juni. Detta blev en känslomässig tung upplevelse och alla
i familjen sörjde denna katt, som varit en del av familjen. Nu hart dottern
flyttat till nytt arbete i Umeå, så tanken avfärdas. Spanar efter någon plats
för att äta matsäcken och ge vandringskamraten chans till vila. Det har varit
lite dåligt med fina rastplatser efter Stensund. Vid Stensund var ingen i
sällskapet hungrig och då kändes det fortfarande för tidigt att äta lunch. Nu
hittar sällskapet ingen rastplats förrän en bänk vid Trosaån. Det blir väldigt
nära slutmålet. Det har inte varit mycket att uppleva de senaste kilometrarna.
Fick mest snegla in i husägarnas trädgårdar. Några har ordnat det rätt fint.

Vid Trosa-ån är det ett myller av människor som är ute och ”fingår” eller ilar
målmedvetet, utrustade med systembolagets vita kassar, mot någon förtöjd båt.
Dags för lite ”helg-röj”? Sällskapet känner sig lite avvikande, jämfört
flanörerna, i sina vandringskläder och smutsiga ben.

Staden verkar blomma upp rejält under sommaren och lockar en hel del besökare.
Uppfattar bl.a. en man som på bred Östgötska konverserar med sin familj. Detta
är en lite ”egenartad” dialekt. Mycket kommers i form av bodar som saluför
kläder och annat, serveringar, restauranger etc. Måste vara ett bra tillskott
till kommunens skattekassa! Matsäcken och återstående kaffe konsumeras och
vandringen fortsätter den korta biten fram till etapp-målet. Anländer till
hotellet som får bli kommande natts ”skärmskydd”! Anländer en bit före 15:00
och sällskapets rum inte är klart. Det blir istället ”after-walk” i hotellets
ute-servering. Ett glas kallt vit vin respektive öl sitter som en ”smäck” för
sällskapet. Dryckerna lenande effekt på stela vandrings-kroppar kan bekräftas!
Humöret utvecklas också till det mer positiva av någon anledning!

Klockan 15 är rummet klart och det blir dusch och kroppsvård. I
vandringspaketet ingår möjligheten att få olika SPA-behandlingar till något
reducerat pris. Sällskapet har beställt klassisk kroppsmassage. Undertecknad
äntrar SPA-anläggningen i morgonrock och tofflor och anvisas till väntrummet.
Detta ligger i angränsning till annan SPA-verksamhet och i rummet bredvid har
en grupp yngre damer någon form av aktivitet. Vandringskamraten förklarar
senare att det pågår en möhippa. Sitter och slappnar av i väntan på att få
kroppslig behandling. Vaknar upp tvärt när en dam i det nämnda sällskapet
äntrar rummet för att fylla på ett glas av de hälsosamma drycker som står
framställda vid ”SPA-baren”. Anledningen till det tvära ”uppvaknandet”, är att
damen i fråga, är vad man skulle kunna uttrycka som ”välväxt och yppig” samt
därtill ekiperad med minimal bikini. Nu är det väl inget märkvärdigt med
sådana uppenbarelser, men vill inte på något sätt avslöjas att ett visst
positivt uppskattande finnes hos undertecknad, avseende denna uppenbarelse.
Damen ifråga avlägsnar sig tillbaka till angränsande rum varför denna händelse
kan avslutas och läggas i arkivet för ögonbryns-höjande upplevelser. Berättar
senare om denna händelse för vandringskamraten som ”lugnar” med att säga att
denna dam troligen inte fäster större vikt till vad eventuellt mera seniora
herrar tänker eller tittar på. Vet inte riktigt om undertecknad skall uppfatta
förklaringen som positiv eller negativ? Massagen som genomförs av massören
Olga är fantastisk. Hon har rejäla nypor och hittar alla knutor som finns i
skuldrorna. På ett något smärtsamt men välgörande sätt, löser hon upp dessa
och det känns betydligt bättre efteråt. Olga går igenom övriga kroppsdelar och
detta känns som något man skulle vilja få uppleva efter alla vandringar. Olga
skakar på huvudet när undertecknad meddelar att det är flera år sedan, någon
professionell massör, bearbetade undertecknads bevisligen stela kropp.
Meddelar vandringskamraten, som väntar att få uppleva dennes dito behandling,
undertecknads nyskapade välmående. Dricker lite hälso-dryck i ”SPA-baren” och
återvänder till rummet i väntan på vandringskamraten och kvällens två-rätters
middag. Börjar bli hungrig och en viss förväntan finns avseende det
kulinariska utbudet. Middagen gör ingen i sällskapet besviken. Det är en mix
av olika smaker och kombinerat med vin som gör middagen mycket njutningsfull.
I bordet bredvid sitter en familj med föräldrar och ungdomar. De har en liten
snäll hund som går omkring deras bord och utan att besvära någon. Den lilla
och snälla hunden har döpts till Rambo! Detta är humor! Hunden listar raskt ut
var man kan få lite extra klappar och besöker undertecknads stol. Mycket nöjda
med dagen blir det en ganska tidig kväll för vandringssällskapet i bokat
”skärmskydd”. Det blir inget nattugglande.

Detta var en test av det så kallade Sörmlandsleds-paketet på Trosa Stadshotell
och det är en mycket trevlig upplevelse som kan rekommenderas.
Söndag 8 augusti
Sällskapet äntrar hotellets frukost efter en god natts sömn. Kropparna känns
mindre stela efter gårdagens massage. Det skall nog gå att vandra idag också.
Sällskapet anländer till frukostmatsalen några minuter efter att denna öppnas.
Här är redan full ruljangs, då det visar sig att ett antal seniora gäster har
”hängt på låset”. Gruppen visar sig vara golf-spelare och verkar angelägna att
komma ut tidigt till första tee. Trots senoriteten är gruppen uppspelta som en
grupp dagisbarn. Golf engagerar!? Frukosten innehåller det mesta som kan
förväntas och det blir en bra grund att förbruka under dagens vandring. Vid
bordet bredvid sitter en man och två kvinnor som verkar komma från Japan.
Glänser lite genom att tilltala mannen med ett käckt ”konnichiwa”. Detta är
ett av de två Japanska ord som undertecknad kan. Sonen har läst Japanska och
har bidragit till undertecknads världsvana image! Dagens vandring är etapp
55:1 Hungaskogen – Sillekrog. Vandringskamarten är något trött efter gårdagen
och skall vandra en sväng etapp 55 kombinerat med lite skattjakt – Geocachar.
Sedan möter hon undertecknad vid Sillekrog. Vandringen är beräknat till strax
över 3 timmar. Checkar ut och åker den korta vägen till Hunga-skogen. Går en
kort bit från Lutebol upp till där etappen ansluter till etapp 55. Vädret är
mycket varmt redan fast det är ganska tidigt. Sommaren har som sagt återvänt.
Sällskapet delar på sig och undertecknad vandrar norrut mot etappmålet vid
Sillekrog. Det är lerigt och geggigt till en början. Stigen verkar välanvänd
och har tagit stryk då det varit mycket regn. Når snart ut på vägen mot
Vagnhärad. Följer vägen norrut och ser att den skall vika in i skogen efter ca
en kilometer. Nu visar det sig att leden viker av från vägen ca 300 meter
innan vad kartan meddelar. Etapp-ansvarig verkar ha dragit om denna etapp.
Passerar senare området där leden skulle vikit in från vägen och ser att
fastighetsägaren ringat in sina ägor med elstängsel. Därav kanske orsaken till
att leden dragits om? Vet inte om fastighetsägaren håller sig med djur annars
kanske ett elstängsel är lite ambitiöst? Tror inte att vandrare finner någon
anledning att vika av från den nya leden och frekventera fastighetsägarens
domäner? Det är alldeles tyst i skogen och det enda ljudet hörs är
undertecknads steg, andhämtning och störande ljud från fickan! Det är så tyst
att skramlet i fickan upplevs som störande! Det visar sig vara bilnyckeln som
slår mot husnyckelknippan! Flyttar bilnyckeln till andra fickan och störningen
upphör! Idag är det som sagt tyst i skogen! Lätt vandring hittills och möter
en dam på morgonvandring strax innan Trosa kyrka. Båda konstaterar att det är
en vacker morgon. Når Trosa-ån och det finns några vackra vyer som
förhoppningsvis kan dokumenteras med kameran.

Fortsatt lätt vandring utefter ån. Passerar en grillplats där man fixat
sittplatser med ett halmtak.

Ser hus utefter ån ända fram till andra sidan av Vagnhärad. 1997 så skedde ett
ras där 7 villor berördes. Marken var ostabil och 200 meter rasade. Undrar
därför varför det nu finns villor nära ån? Det måste varit ett riktigt trauma
för de som drabbades 1997. Får väl anta att de villor som finns nu, är
lokaliserade enligt gedigna markundersökningar och att ingen fara finns? Någon
verkar ha missat garage-infarten en sen kväll? Tur att verkstaden verkar vara
nära!

Nära ortens centrum korsar leden ån och mitt i ån finns en trevlig plats med
stolar för att sitta och meditera. ”Andra” har också upptäckt detta och ser
kartongrester som innehållit ”plattor” med öl. Det strömmar friskt i ån och
ett antal änder verkar roa? sig med att flyta med strömmen och en bit längre
ner simma upp igen. Off-pist för änder? Tar några bilder på denna vackra
plats. Platsen ligger mycket nära centrum och som undertecknad passerat under
många år när orienteringstävlingar anordnats nedåt Nynäs-området. Tänk vad
fina okända rastplatser eller vyer som finns och som man inte har en aning om
när man passerar.

Fortsätter utefter en gångväg och mitt på denna har någon satt upp ett tält
som brukar användas vid t.ex. olika former av tävlingar. Vet inte om den är en
rest från en tävling eller om den skall användas senare. I tälten finns
högtalare, men ingen inspirerande musik strömmar ut när undertecknad passerar.

Leden korsar genomfartsleden längre fram och kommande kilometer blir lite
besvärligare med mycket gegg. Går på en allmänning nära tomter och ser att en
buske verkar ha spritt sig från någons trädgård. Tror inte denna växt normalt
växer i den Svenska naturen? Kan ha fel?

En bit av leden går på en gräsmatta nära ett hus och det känns som man går på
husägarens tomt. Antar att detta inte är fallet då leden är märkt att gå där.
Under denna av leden del växer brännässlor och lyckas undvika att bränna de
bara benen. Spelades inte TV-serien Hedebyborna in bl.a. utefter ån i
Vagnhärad? Korsar ån över en cykelbro och vandrar en kort bit på åns södra
sida. Efter några hundra meter viker leden upp över vägen och uppför den stora
höjden på södra sidan av vägen. Det är en stigning på endast ca 30 meter men
det blir en del pustande. Lättvandrat uppe på höjden, men längre fram bär det
nedför igen för att korsa en bäck och upp på andra sidan. Det blir några upp
och nedstigningar i detta höjdparti som är dagens enda avsnitt där en viss
ansträngning krävs. I ett parti går leden under kraftledningar och lövslyn
tränger på. Etapp-ansvarig måste ha ett styvt arbete att hålla slyet borta.
Går ned från höjdpartiet till en grusväg som leder till Hillesta. Hör
motorvägens buller och ljudet kommer att höras hela vägen fram till slutmålet.
Härifrån är det grus- och asfaltsväg hela vägen fram till etapp-målet. Rundar
det stora fältet via vägarna. Vid Hillesta möter undertecknad ett par med ett
litet barn i en barnvagn. De ser ut som vandrare med ryggsäckar och det kan
inte varit några problem att vandra med barnvagn från Sillekrog och hit. Dock
lär det bli betydligt besvärligare när tidigare nämnda höjd skall forceras och
på vissa delar utefter Trosa-ån. Gör kanske en felbedömning om parets
avsikter? Strax innan leden närmar sig motorvägen igen, viker leden upp
utefter en grusväg och passerar några hus. Skrämmer en mor och dotter som
sitter i godan ro och plockar vinbär. Ser väl inte så vildvuxen ut, men dyker
kanske upp lite plötsligt och vägen verkar inte vara så frekvent trafikerad.
Längre fram finns en vägbom också som stoppar eventuell genomfartstrafik.
Några hundra meter efter bommen meddelar en skylt att bredvid vägen finns en
tidigare avrättningsplats. Dessa platser verkar ha varit frekvent spridda över
landet, en gång i tiden? Det fanns tydligen ett flertal klientel att ”nacka”
på den tiden?

Passerar vad som på kartan är markerat som en sjö. Vattnet saknas dock. Undrar
vad som gjorde att sjön försvann?

Lätt vandring utefter grusvägen och får en förklaring till vägens ursprungliga
syfte nära ett litet husområde strax innan slutmålet. Ser en milskylt med
datum från 1700-talet och ser också att detta varit den gamla landsvägen. Kul
att den finns kvar som minne.

Passerar de sista vägsnuttarna och når slutmålet som är en rastplats utefter
E4. Många bilar och människor rastar på detta ställe. Vandringskamraten sitter
och väntar samt ger en gliring att 3 timmars vandringstid passerats med hela
13 minuter. Hade beräknat vandringen till strax över tre timmar. Packar in
utrustningen i bilen och bilar iväg mot hemmet. Viss semestertrafik på vägarna
men inget som besvärar. Dagens etapp innehöll inte så många upplevelser. Det
finaste området var runt Trosa-ån och vissa delar av höjdpartiet. I övrigt var
det mycket transportsträckor. Efter denna etapp är 645,5 km genomförd vandring
och ”endast” 267,5 km återstår! Lite kuriosa från vandringarna: Tullgarn –
Trosa – Förbrukade kalorier – 1.151 – Total höjdstigning – 226 – Total tid –
5,22 tim – Medelpuls – 104 – Väder – +20 grader 10 km/h SV vind och mest grått
Hungaskogen – Sillekrog – Förbrukade kalorier – ? – Total höjdstigning – 274 –
Total tid – 3,13 tim – Medelpuls – ? – Väder – Sol och varmt!
Tillbaka till start

Etapp 58 -57 – 8 november 2015 – Skanssundet – Tullgarn slott

Dagens vandring blir en chansning då undertecknad beslutat att lita på SMHIs
väderprognos. Det är utlovat att regnet som sveper in över Sverige, med klass
2 varning, skall upphöra i början av dagens vandring. Har även ”övertalat”
undertecknads Slaviska arbetskamrat att följa med på dagens vandring. Denne
har i sin tur bjudit med sin namne, som arbetar tillfälligt här i Eskilstuna,
samt sin 10-årige son. På vägen till dagens start, Skanssundet så uppstår
vissa tvivel. Det regnar ymnigt hela vägen. Stannar vid Kasholmen för att
lämna en bil, om det skulle bli så att arbetskamratens ambitiöse 10 årige son
skulle bli trött. Denne har käckt utlovat att vandra hela dagens etapp – 58
och 57! Åker vidare till Skanssundet där vandringskamraten släpper av
sällskapet, för att själva gå en vandring fram och tillbaks, med utgångspunkt
Tullgarn slott. Regnet har upphört, men det blåser in en kall nordlig vind som
tar fart över Näslandsfjärden. Det går vita gäss på vågorna. Som tur är kommer
vinden i ryggen under vandringen.

Första delen är lätt vandring på grusvägen söderut. Yngligen blir hungrig
efter några hundra meter på grusvägen!

Blir lite konfunderad av ”hotfulla” parkeringsskyltar, som meddelar att
parkering måste ske mot avgift i området. Området känns mycket lantligt,
varför skyltarna känns lite malplacerade. Det står ett telefonnummer till
något slags parkeringsbolag och de brukar inte vara lätta att göra med. MEN
kollar de verkligen felparkerare i detta avlägsna område? Ser fundamentet till
en parkeringsautomat, så någon form av avgift verkar ha utkrävts tidigare.
Undrar om detta gäller fortfarande? Känns som sagt överdrivet. Dagens skog
visar sig vara ganska orörd och vacker mestadels. Den enda riktiga avverkning
som observeras sker exakt i detta nu, strax bredvid nämnda parkering, där en
skördare jämnat skogen till marken. Skogen är öppen och fin och erbjuder
vackra färger. Hoppas dessa fastnar på korten.

Sista biten innan leden korsar landsvägen så är det viss kupering. Det blir
lite pustande men inte så allvarligt.

Är mest orolig att halka i sluttningarna, då det varit regn och det ligger
nedfallna löv. 10-åringen traskar på duktigt även om farten är lägre än
normalt. Det enda han beklagar är att byxorna är för små och stramar. Han är i
en period då han växer snabbt mot himmelen och behöver ständigt större
storlekar! Ett rådjur far iväg som överraskas av vandrings-sällskapet. I
området där leden korsar landsvägen är det en del skyltar som berättar att
Bruno Liljefors varit här. Det beskrivs att han både målat och jagat vilt i
detta område. Skogen är öppen och fin, så kan tänka att det till en viss del
inspirerat honom.

Efter landsvägen blir det ytterligare kupering och lite jobbigare än tidigare.
Passerar en utsiktspunkt som erbjuder fin utsikt över Tormestaviken. Det
blåser rejält också här.

Passerar ett nedfallet träd som ligger över leden. Beroende på ålder är det
olika lätt att passera under.

På slutet av etapp 58 blir det vandring genom hagar som tidigare har
härbärgerat boskap. Nu finns ingen här, utan de står säkert inne i värmen i
sina respektive ladugårdar. Enda faran är att trampa i någon av de otaliga
”halk-minorna”. Lite osäkerhet blir det då ledens markeringar är sparsamma i
hagarna. Marken är också lite vattensjuk, efter den senaste tidens regnande
och det blir lite klafsande i hagarna samt även vissa andra partier, under
dagens vandring. Vid Kasholmen blir det lite rådslag hur det skall bli med den
fortsatta vandringen. Undertecknad kommer naturligtvis att fortsätta, men
sällskapet måste naturligtvis lyssna till den yngsta medlemmen. Denne känner
att det hittills vandrade, känns lagom och tycker det är lämpligt att åka
hemåt. Det var nog inte en så dum ide att ställa en bil här vid Kasholmen.
Erbjuder generöst övriga att fortsätta vandringen vidare till Tullgarn slott
och att ynglingen kan förpassas hem med hjälp av ordinarie vandringssällskap.
Hon meddelade strax innan att det var färdigvandrat för dagen för henne också.
Efter ett lite tveksamt mumlande beslöt sig undertecknads Slaviska vänner att
göra ynglingen följe hemåt. Börjar traska vidare på landsvägen över bron. Det
blir lite högre fart nu och känns väl lite piggare, då första delen av
vandringen varit lite lugnare än normalt. Det är inte mycket utrymme för
fotgängare på denna landsväg. Man känner sig lite utsatt, även om bilarna
håller avstånd. Vid avfarten mot Björksund så bär det stadigt uppför till ett
ganska rejält berg. Leden är lättgången men stigningarna i området tar på
krafterna.

Det blir inte att man får hålla sig uppe på bergen utan leden går upp och ner
under några kilometer. Det nyper i låren. Väster Påläng så blir det lite mera
slät vandring ett tag, tills det är dags att bestiga fornborgs-berget. Det är
också en ganska rejäl klättring. Platsen måste varit mycket strategisk som
boplats, på den tiden det begav sig. På toppen finns ett gammalt hus och vet
inte vad detta varit till för. Utsikten är vid, men kanske inte så där
jätte-spektakulär. Det blir ett kort njutande av utsikten och sedan bär det
nedåt igen.

Når en grusväg och nu blir det lättare vandring med något undantag, under
resten av etappen. Viker av grusvägen och går på en vägbank genom ett blött
träskområde. Det är nästan så att man väntar sig att en krokodil skall dyka
upp. Strax före Skyttorp ankommer leden till två gamla lador. Tror att dessa
är öde då de ser ganska medfarna ut från norrsidan. Blir därför lite förvånad
att leden dras runt dessa. På andra sidan syns förklaringen, då det verkar som
dessa fortfarande används och då är detta naturligtvis privat mark. Bredvid så
finns även lite elkrafthistoria. Där står ett gammalt transformatorhus, som
varit en del av tidigare el-distribution. Det var rejälare förr? Kul med olika
generationer infrastruktur!

Fortsätter vägen en bit och går sedan in ett hagområde med många ekar och
nedfallna löv.

Leden ringlar bland små berg som en gång säkert varit kustformationer. Leden
slingrar nu i ett lite mer annorlunda landskap och det finns lite intressanta
vyer. Det är små stigningar ibland, som enstaka inte innebär någon
ansträngning, men som ackumulerat timmar/stigningar känns lite i benen.

Kommer ut på grusväg vid infart till torpet Näset. Ser två damer promenera på
grusvägen och blir omkörd av en bil som visar sig innehålla några vandrare
också. Vid vändpunkten på leden så finns en liten parkering, grillplats och
ser att bilens passagerare håller på att lasta ur för att bege sig ut på
vandring/promenad. Grillplatsen ser trevlig ut. Vandringssällskapet ringer och
undrar om läget och meddelar att ca en timme vandring återstår. Funderar lite
hur översvämningen vid Ängstugan skall tacklas. Vandringskamraten vände där
idag, när hon vandrade från Tullgarns slott. Lätt vandring fram till Ängstugan
även om grus-/ler-vägen är lite halkig. Svårt få riktigt grepp när
undertecknad sträcker ut på benen. Ser några rådjur som går och promenerar på
fältet bredvid grusvägen. De vill inte ha sällskap utan beger sig in i skogen.
Når översvämningen och beslutar att låtsas att det är orienteringstävling
eller lumpen. Klafsar igenom det vattensjuka området och stöttar med stavarna
för att inte ramla. Vattnet når upp till knäna som mest. Det är inte iskall
temperatur, så detta blir inget bekymmer med kyla.

Tror detta kommer att vara ett permanent problem de närmaste åren. Vattennivån
är beroende på havets nivå och tror inte att takten på landhöjningen i detta
område kommer att medföra någon större förändring under kommande år. Leden
borde nog dras om i detta område. Fortsätter raskt på andra sidan för att
behålla värmen och det dröjer inte länge förrän det känns normalt igen. Viker
söderut från grus- och lervägen, för att gå upp för dagens sista stigning. Den
är långsluttande, varför det inte blir några nyp i låren. Når en ny grusväg
och går den västerut en bit för att sedan vandra vidare mot slutmålet.
Passerar ett torp som är tomt på innevånare denna tid, men säkert en trevlig
vistelse på sommaren.

Passerar Tullbotorp och reagerar på att arkitekturen är lite ovanlig. Ser
efteråt att det är en tidigare skola, vilket förklarar.

Sista biten går genom ett lövträdsområde och det krasar under fötterna när
vandringen går bland nedfallna löv.

Ser ett träd som ser ut att vara utrustat med kofta!

Når vandringskamraten som väntar i bilen och det stämmer ganska bra med den
beräknade tiden en timme. Packar in och startar bilfärden hemåt till
Eskilstuna. Dagens vandring har varit trevlig med fin öppen och orörd skog.
Hösten erbjuder också fina färger. Hoppades bilfärden hem inte skulle innebära
något att berätta om, men måste ännu en gång reflektera över en Audi-förare!
Bilen svänger ut vid Biskopskvarn och måste i hög fart köra om undertecknad.
Den får sakta in vid brobygget någon kilometer senare och svänger av mot väg
55 strax efter. Han fick förstås möjlighet att vissa sin p…… Bortsett från
detta har det varit en riktigt bra dag! Efter denna etapp är 881 km genomförd
vandring och 31 km återstår! Finalen blir vid Trosa och får se om detta kan
firas på något sätt? Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade kalorier –
1.205 – Total höjdstigning – 399 – Total tid – 4,55 tim – Medelpuls – 117 –
Väder – +8 grader 23 km/h NV Mulet
Tillbaka till start

Etapp 62 61 60 59 – 11 augusti 2015 – Svarvaretorp – Skanssundet

Vandringskamraten har en vecka semester och tar därför också ut några
strödagar semester denna vecka. En dag blir vandring medan övriga andra
aktiviteter. Dagens vandring kan sammanfattas som ”en dag på jobbet”. Vandrade
ensam och det blev inte så många upplevelser denna dag. Mer om detta nedan.
Det regnar lätt utanför fönstret på morgonen. Det är utlovat lite molnigt
väder och möjligen lätt regn, under dagens vandring. Åker iväg mot Södertälje
och sedan ner mot Nynäshamn till avfarten mol Lida – Svarvaretorp. Duggar lite
lätt vid ankomsten till starten för vandringen. Undertecknad får vandra själv
idag och vandringskamraten gör en lite kortare vandring på etapp 60,
kombinerat med blåbärsplockning om det råkar finnas några! Duggregnet avtar
direkt och det fortsatta vädret är mestadels mulet men inget regn. Bra med
lite svalka vid vandring, men upplevelserna brukar oftare bli fler när solen
skiner? Har laddat rejält med vatten idag och det skall inte innebära några
problem. Första stegen på vandringen går på ett ”parkett” golv över
Fågelviken. Når halvön och stigen som fortsätter en bit utefter
höjdsluttningen. Omväxlande fallna och ned-gnagna träd ligger över leden. Ser
att etappansvarig försöker hålla rent med motorsågen, men det faller nya träd.
Misstänker starkt att det finns en ”bäverbuse” i sjön. Vid nordvästra delen av
höjden viker leden upp på denna. Lite pustande men väl uppe erbjuds vacker
utsikt över sjön Getaren.

Ett nytt ”plockepinn” av nedfallna träd dyker upp men kan rundas. Nu går leden
på en fin stig och denna typ av stigar dominerar under dagens vandring.
Enstaka geggiga områden finns, men inte så många. Utefter öppna fält och
korsande av dessa är det högt gräs och leden är ibland inte synbar. Rundar
höjden och via ett hygge ansluter denna runda till etappen vidare västerut.
Omväxlande vandring i gräs och fasta stigar fram till stora vägen. Passerar en
hästsko och hoppas på tur resten av dagen. Är ju redan på ”tur”.

Ser och hör tåg som susar förbi på Grödinge-banan. Hoppas det inte ligger
några ruttna slipers på banan apropå senaste tidens heta debatt! Landsvägen
har mycket trafik och det gäller att vara uppmärksam när den korsas. På andra
sidan landsvägen går det kraftigt uppför till det första av större
höjdpartier, som kommer att forceras under dagens vandring. Det känns lite som
kontinental terräng i dessa stigningar. Dagens terrängområden är obekanta för
undertecknad och har inte varit här tidigare. Uppe på höjderna är det
lättvandrat och fin öppen skog. Skulle vara bra orienteringsterräng, om
områdena inte är för begränsade. En medeldistans skulle kanske kunna
arrangeras i området. Vissa delar av leden är uppkörda av motorfordon
(fyrhjulingar?) och sörjan måste rundas på sidan. Mestadels lätt vandring på
höjden ner till etapp-skylten. Det är mycket tyst i skogen idag. En fågel
kvittrade precis vid starten, men det var det enda ljudet förutom trafik
ljuden. Det är så tyst att knarret från ryggsäcken och prasslet från
Energi-baren i fickan upplevs som störande! Når etapp-skylten vid en sjö där
fiske är förbjudet.

Går vidare uppför till ett annat bergsområde. Området är lite mindre men
stigningen är rejäl. På andra sidan passeras ett fält som nyligen skördats.
Rullar av sammanpressat hö ligger spridda på åkern för att förpackas i sina
vita förpackningar.

Läste i tidningen att man hade börjat sälja lite mera färgglada förpackningar
och dessa hade sålts slut nolltid! Även bönder vill ha det färgglatt! Fördelen
med att höet är bort är att det blir lättare vandring över fältet. På andra
sidan fältet skall ett igenväxt hygge passeras. Leden omringas av olika sly,
men går att vandra. Efter hygget så blir det fin och fast stig fram till
stugområdet. Passerar en skogsväg där någon tippat grus i slutet av denna. Har
funderat mycket på dessa tippnings-rutiner som sker på små skogsvägar. Det
tippas säkert både med och utan markägares tillstånd. Anläggningsbranschen och
även privatpersoner vill väl spara några kronor, på detta sätt att göra sig av
med olika former av avfall. Förstår att stora bumlingar blockerar små
skogsvägar för ifall en väg är öppen så kommer det garanterat att tippas
avfall på denna. Gemene man hittar alltid så småningom dessa potentiella
tippningsplatser.

Vid stugområdet blir det mer geggigt och gräs. Ser en buske som spridit sig ut
i naturen med vackra blommor. Det verkar vara en buske som kan sprida sig och
ta över rejält. Undrar vad den heter.

Sista biten fram till etappskylten går på asfaltsväg. Ser nästa höjdområde
torna upp sig och det blir igen att vandra uppför. Ser att vandringskamraten
parkerat bilen bakom etappskylten och får se vart det blir ett möte.

Geggigt uppför och delvis gräs. Längre upp på höjden blir stigen fastare och
det blir lätt vandring hela vägen fram till naturreservatet Träsket. En bit
fram utefter höjden stöter undertecknad på vandringskamraten som sitter mitt
på stigen och plockar blåbär! Så var det med den vandringen!

Ljungen blommar för fullt och ger lila mattor i skogen.

Konverserar ett tag och vandrar sedan vidare. Bra stig och vandringen går
raskt. Några kilometer längre fram så möter undertecknad ett vandrings par.
Morsar på Svenska men inser att de inte förstår. Undertecknad är ”världsvan”
och hör att de nog är Tyskar. Briljerar med att käckt fråga ”Wie gehts” och
får svar ”Sehr gut”. Avslutar det internationella utbytet med ”Wiedersehen”
och vandrar vidare. Ytterligare en episod för att bygga vidare på
undertecknads internationella image! Passerar en stenhög som kanske varit en
fornborg eller ett klapperstensområde?

Når skylten som aviserar naturreservatet Stora Träsket.

Funderar om det blir vandring på blöta stigar men det fungerar bra. I början
är det uppkört och man får gå på sidorna men sedan blir stigen fastare. Kommer
fram till skärmskyddet vid sjön Stora Träsket. En grupp män har slagit läger
och det ryker om en brasa. Funderar på om de är vandrare eller ”andra”.
Burkarna de håller i händerna innehåller inte sportdryck och därför kan det
bli lite mer utmanande att vandra? Längre fram står en bil parkerad på
skogsvägen så det kanske är en grupp kategoriserad ”andra”? Leden fortsätter
nedför till Hallsfjärden. Undertecknad rör sig ganska tyst och därför dröjer
en rovfågel med att flyga iväg från sin utsiktsplats uppe i ett träd. Lyckas
varken se närmare eller fotografera denna ståtliga fågel. Vore kul att få på
bild. Känner i backen nedför att vandringen börjar kännas av i ben och rumpa.
Det har varit ganska lättvandrat så vandringsfarten har varit rask. Det blir
inga stopp mer än för fotografering när undertecknad vandrar ensam. Utefter
fjärden så fläktar sjöbrisen och kyler av kroppen lite behagligt. På fjärden
seglar båtar uppför mot Södertälje i slör-vind.

Stigen/grusvägen är förhållandevis lättvandrad fram till etapp-tavlan. Vägen
håller på att växa igen men så länge någon vandrar så hålls det passager
öppna. Lite ojämnt underlag som känns i fötterna. Träffar på en orm på vägen
som ser ut att möte sin bane.

Går i mjuka vandringsskor och inte vandringskängor. Anländer till ett båthus
och en sjöfågel simmar iväg i lite panik när undertecknad plötsligt dyker upp.
Når etappskylten och ser långt över fältet var sista etappen går.

Lite osäker i början vilken sida av elstängslet som leden går. Väljer kohagen
och det är ojämnt underlag efter att djuren har vandrat där. Får gå på det
knöliga underlaget tills det kommer en möjlighet att komma över på
havre-sidan. Mellan havrefältet och kohagen går det en stig som är lättare att
vandra på, även om den också är lite ojämn. Börjar nog bli trött eftersom
undertecknad mer och mer lägger märke till markens ojämnheter. Får tröttheten
bekräftad, när backen uppför höjdområdet norr om Näs skall forceras. Når
högsta delen och möter en vandrare som är på väg i motsatt riktning. Flåsar
efter forceringen uppför och han ger ett sympatiserande leende. På hans
T-shirt står det ”best served cold” och det som undertecknad refererar till i
tankarna, skulle passa fint att konsumera och njuta av utsikten här på plats!
Vistelsen på jämnare underlag på toppen av detta bergsområde blir kortvarig
och det bär nedför igen. I sluttningen nedför ligger ett litet hus med
veranda. Tycker det är en lite udda placering av detta hus, men någon tanke
finns säkert bakom detta.

Det börjar dugga lite regn vid Näs. Näs verkar vara ett område som erbjuder
olika aktiviteter.

Någon konstnär har etablerat sig här och verkar ha något slags utbud.

Stigarna runt Näs gård delas av vandrare, cyklister och ryttare så det blir
lite geggigt på vissa ställen. Det går lite segt genom skogspartiet söder Näs.
Inte så mycket stigningar, men de känns när tröttheten är lite mer påtaglig.
Trevligt dammområde strax innan andra grusvägen i området. Borde vara en bra
plats för fåglar?

Sista höjden passeras och det bär nedför mot Grönslättvägen. En fårhage har
etablerats nyligen och leden har dragits runt denna. Någon har glömt ett par
kalsonger, som hänger på en trädgren. Undrar hur kalsonger kan glömmas?
Grönslättsvägen mot Skanssundet är en lång raksträcka. Lättvandrat men lite
intetsägande. Nu ökar duggregnet, men kan gå under de träd som sträcker ut
sina grenar över vägen och slipper ta på regnjackan. Duggregnet avtar vid
korset stora vägen och sista biten går efter asfaltsvägen. Förvirras lite av
de skyltar som pekar att leden går utefter vägen men också avstickare in till
vänster. Följer vägen då leden är markerad utefter vägen enligt kartan. Sista
kilometern är alltid längst när man är trött! Når färjeläget och där står
några bilar som väntar på att få köra på färjan. Längst fram i kön sitter en
familj i bilen. Den yngre tonårsflickan blir lite till sig när hon ser att
undertecknad går med filmkamera på huvudet. Hon tjoar och verkar vilja bli
uppmärksammad. Kanske hoppas hon på någon filmroll i Hollywood eller något
annat. Säger inget för att därmed skapa onödigt hopp!

Dokumenterar etapp-skylten och går till parkeringen där vandringskamraten
väntar i bilen. Det blev några kilometers vandring för henne och några liter
blåbär. Ovanligt mycket trafik på motorvägen hem mot Eskilstuna. En vit Volvo
skall hålla på med lite ”fasoner” som att omväxlande köra om och bromsa in.
Förstår inte syftet med detta manövrerande. Volvon verkar vara något sliten
och säckar nästan helt ihop där det guppigt i vägen. Fjädringen i bilen verkar
slut. Ganska lättvandrade etapper idag och för det mesta på fasta stigar.
Några stigningar fanns, som medförde lite pustande. Inte så mycket upplevelser
idag. Som ”en dag på jobbet”! Efter denna etapp är 676 km genomförd vandring
och ”endast” 237 km återstår! Lite kuriosa från vandringen: – Förbrukade
kalorier – 1.466 – Total höjdstigning – 464 – Total tid – 5,36 tim – Medelpuls
– 126 – Väder – +19 grader 8 km/h SO vind och mest grått
Tillbaka till start

Etapp 16:1 – 9 december 2017 – Äkers Styckebruk – Harsjöhult

De senaste veckorna har det blivit mer och mer stress i vardagen. För varje
vecka har det ökat och det hela kan kulminerade i samband med resan till
Indien i veckan. Snöhinder i Frankfurt medförde att resan slutade där och en
mycket påfrestande utmaning att hitta ett flyg bort från kaoset. Detta tog på
krafterna. Vad brukar vara det bästa medlet att bearbeta stress och försöka
dämpa den? Ett av undertecknads universalmedel brukar vara långa löpturer
eller vandringar i skogen. Aktiviteten brukar få hjärnan att varva ner och ett
lugn skapas både i knoppen och kroppen. Det har kommit två nya
anslutningsetapper på Sörmlandsleden, sedan undertecknad vandrade alla etapper
2015. Därför blir dagens ”medicin” att vandra Etapp 16:1. Lyckas övertala
vandringskamraten, som har haft en liknande utveckling avseende dennes vardag.
Undertecknad har hela tiden fortsatt att motionera, medan vandringskamraten
inte haft energi alls för detta. Etappen är 11 km och sällskapet resonerar om
ett upplägg. Beslutet blir att vandringskamraten gör sällskap i 4 kilometer
och återvänder sedan till starten för att hämta bilen samt möta undertecknad
vid målet i Harsjöhult. I Eskilstuna lyser solen och det har ännu inte kommit
någon snö som ligger kvar denna vinter. Det är 4 grader varmt och inget regn.
Sällskapet åker till Åkers Styckebruk för att starta strax bredvid Åkers bruk.
Tyvärr så är det en molnskärm i denna del av länet och ingen sol. Vinden är
också lite rå och den märks i de öppna markerna i början.

Omgivningen till bruket har vårdats och det finns flera gamla samt välbevarade
byggnader. Det står också lite kanoner vid bruket och som påminner om brukets
tidigare produkter. Leden går utefter vägar de första 3,5 kilometer. Det går
svagt uppför från samhället tills marken planar ut och det blir lätt vandring.
Grusvägarna skall enligt uppgift använts för transport av råvaror till bruket.
I skogen finns det flera gamla gruvhål som tidigare försörjt Bruket.

Trakterna är bekanta, då sällskapet sprungit många orienteringstävlingar i
dessa skogar. Femdagars hade också en etapp på det stora gärdet innan skogen.
Fälten lyser fortfarande gröna och det växer någon slags jordbruksprodukt.
Vandringskamraten gissar på rapsplantor. Vintern är mild, men så långt att det
är gula rapsfält har det ännu inte blivit. Kommer in i skogen och där avtar
vinden. Bäckarna porlar intensivt, då vintern varit mild och det har regnat
rejält efter den mycket torra sommaren. Det känns mera som tidig vår än
december. Når den första sjön på dagens vandring – Mörtsjön. Denna sjö har
tidigare reglerats för att försörja bruket med vattenkraft. Det är många sjöar
som använts för detta syfte.

Det är fin utsikt över sjön och det finns trevliga rastplatser som verkar ha
använts under varmare dagar. Ser att en båtägare låtit sin jolle vara kvar vid
strandkanten. Följer sjön och går förbi ett hus som har ett toppenläge vid
sjön. Det är bara att gratulera för den som lyckats ha sådan mark. Det
fortsätter att dyka upp hus under någon kilometer och är lite förvånad att det
finns bebyggelse i denna avlägsna del. Det är inte bara sommarställen, utan
även permanent boende. Det måste bli en bit för eventuella barn, som ska till
skolan och kompisar. Stryker en bit norr om Göksjön och inne i skogen står en
uttjänt varmvattensberedare. Den tidigare ägaren orkade inte frakta den längre
bort? Kanske skall bevaras som fornminne? Strax efter några hus viker leden in
i skogen och vandringskamraten beslutar sig för att återvända till starten.
Undertecknad fortsätter vandringen genom skogen och första delen är kulturmark
som växt igen när träd planterats på tidigare odlade ytor. Ser en skylt som
berättar att det funnits fäbodar i området. Passerar en imponerande ek som har
några år på nacken.

Efter kulturmarken bär det uppför på en höjd och möter en dam som vandrar från
andra hållet. Lite överraskande, då det kanske inte är säsong att vandra denna
2:a advent helg? Härifrån till målet så blir det mera kuperat och det kommer
regelbundet backar som skall forceras. Backarna är inte extremt höga, utan
typisk ”Sörmländska”.

Undertecknads kropp är ganska stel efter senaste veckors stress, så det går
något trögt att ta sig upp för höjderna. Det märks också att det var ett tag
sedan som det har blivit ett ”långpass”. Har genom åren märkt att det är lite
mentalt jobbigt att börja med långa vandringar/löpningar efter perioder av
kortare. Det är fuktigt i markerna och är lite försiktig för att inte halka
nedför backarna. Det får inte bli samma missöde som på etapp 8, där vandringen
slutade på akuten. Lyckas undvika att halka även om det är mycket nära en
gång, när fötterna glider iväg nedför en sluttning på blöt mossa. Denna etapp
är ny och markeringarna är tydliga och spängerna består av nytt frisk virke.
Det är också mycket stadiga passager över våta myrar. Kommer ner till en
asfalterad väg och på andra sidan så börjar Lenellstorpkärrets naturreservat.
Leden delar sig och väljer den vänstra grenen. Som vanligt kommer tankar om
vad som missas när den högra grenen ratas. I kärret ska det växa de vackra
orkidéerna, Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata). Dessa är mycket
vackra att se när de växer vita eller skära i terrängen. Har sett flera under
de vandringar som genomförts och på vissa etapper på denna led samt andra, har
de varit många. Tyvärr är det inte säsong nu trots mild vinter! Mossen är
öppen och erbjuder en särskild stämning. Detta är en typ av natur som är
vacker att titta på, men jobbig att springa i! Har genom åren sprungit i
skogarna när Åkers IF var en mer aktiv klubb och hade en kartritare som
undertecknad tror heter Bertil Andersson. Bertil hade ritat kartor över de
flesta områden mellan väg 55 och Åkers Styckebruk. Nu har klubben liksom många
andra haft en något tynande tillvaro. Orienteringstävlingar har numera haft en
tendens att arrangeras närmare tätorter, för att få ett enklare arrangemang
eller det kanske finns andra anledningar att storskogar undviks ibland?

Efter mossen bär det uppför igen och det kommer vackra vitmosseklädda
berghällar. Här skulle man kunna göra en jättelik adventsljusstake i
vitmossan. Det skulle nog bli ganska effektfullt.

Gnetar vidare bland berghällar och lite höjdknixar. Passerar Flintsjön, men
inte riktigt nära och viker inte av för eventuella utsikter. Är upptagen av
att hitta en Geocache som finns i närheten. Har bara en mobiltelefon och får
ingen bra GPS-mottagning på platsen. Nu blir det en bit ”vandrings-motorväg”
på grusväg. Glädjen blir dock inte så långvarig, utan det bär av in i skogen
igen. Leden går en bit parallellt med en grusväg och vägen känns frestande.
Undertecknad håller sig dock till vandringsdisciplinen och följer den
markerade leden. Leden lämnar den frestande vägen och det bär uppför igen till
nästa berg. Ett av flera gruvhål passeras. När en grusväg igen och den går
sakta nedför. Vägen är lömsk då det finns is kvar på vägbanan efter lite
kyligare nätter. Får vandra i kanten av vägen för att slippa hamna på rumpan.
Där leden viker in i skogen igen, finns en skylt som informerar om
Gallsjömossen naturreservat. En stund längre fram så delar sig leden och det
finns två vägar att nå Harsjöhult. Väljer den vänstra igen och får ”ångest”
vad som kan missas av att inte gå den högra.

Här blir det åter lite upp och ner, berghällar med vit mossa och fina samt
stadiga spång-passager över blöta myrar. Här är det typiskt Sörmländskt och
vackert!

Reflekterar att det är ganska fantastiskt, att någon har koll på områden som
skall klassas som naturreservat. Är det tips från allmänheten eller har någon
organisation i uppgift att skanna Sveriges skog och hitta områden som skall
skyddas? Efter någon kilometer så når undertecknad etapp 16 och följer den
sista biten till etapp-målet. Ser vandringskamraten irra bland granar, för att
hitta en Geocache som finns gömd på platsen. Båda imponeras av undertecknads
precision att uppskatta när målet skulle nås. Hade meddelat att undertecknad
skulle vara framme 13:00 och klockan är precis 13:00! Detta har åstadkommits
utan någon som helst sneglande på klockan! Blir nästan lite mallig. Känner i
kroppen att den är stel, trots en ganska kort vandring jämfört med etapper som
genomförts när ”allt” skulle vandras på olika leder. Grusvägen mot väg 55 är
blöt och bilen ser hemsk ut när gruset och leran sprutar. Nästa morgon lyser
snön vit utanför fönstret och man kan väl säga som i filmen ”Vi hade i alla
fall tur med vädret”! Det blev en trevlig vandring i genuin Sörmländskt skog!

Tillbaka till start

Rundtur Skottvångs gruva

Det är dagen före dopparedagen och den sista slutspurten innan jul. Hösten har
varit intensiv och undertecknad känner sig som en ballong som tappat all luft.
Gårdagens jympa-pass – Skivstång Intervall med ”extra allt”, känns i kroppen.
De två ledarna – Duracell-kaninen och Muskelknutten, såg till att krama ut
absolut allt ur deltagarna. Ligger och slöar framför morgon TVn och funderar
på om det bara skall bli något lättare motionerande idag. Det dröjer ett tag
innan dottern respektive vandringskamraten vaknar och det blir därför en
mycket lugn och stilla morgon. Dottern är hemma till jul och sonen kommer
ikväll. Den lugna morgonen bryts abrupt, när dottern föreslår att familjen
skall ut och vandra denna dag! Detta kommer lite överraskande, men det visar
sig att dottern kommit in i ett stim och tränar 3-4 gånger i veckan. Hon vill
gärna fortsätta med denna goda vana. Familjens seniorer hoppar väl inte av
glädje, men ställer naturligtvis upp nu när dottern föreslår ett sunt
initiativ. Det blir till att bylta på varma kläder och vandringsutrustning.
Vädret har slagit om och det är 5 grader varmt ute. Här i Eskilstuna är det
inte mycket snö, varför det inte borde bli någon snöpulsning. Dagens runda – 9
km vid Skottvångs gruva, avverkades första gången i djup snö och tung
snöpulsning. Det har varnats för blixthalka och grusvägen mellan Åkers
Styckebruk och Skottvångs gruva är mera isbana än väg. Som tur är har vägen
sandats, annars hade det blivit mycket besvärligt att köra. Utefter vägen är
det betydligt mer snö i skogen jämfört hemmavid. Funderar om det kanske blir
snöpulsning även denna vandring. Når parkeringen vid Skottvång och det är
mycket halt vid parkeringen som inte är sandad. Vandringskamraten håller på
att göra en riktig vurpa, men lyckas klänga sig fast i bilen i absolut sista
sekunden. Vandringskamraten är inte så laddad att vandra 9 km utan siktar in
sig på den kortare 4 km slingan. Hon hade tänkt plocka granris, om det finns
något nyligen avverkat hygge. Dottern är utrustad med för säsongen lämplig röd
jacka. Hon var tvungen att låna ihop lite kläder då det trots noggrann
planering/packning av väskan, saknades vissa artiklar. Hon får väl plats i
undertecknads klädsortiment. Månne kan den röda jackan och en ung brallis,
locka fram tomten ur skogen? Den som läser vidare får veta! I början passeras
en röd stol. Mobile office för tomten?

Dottern är ekiperad med träningsskor, medan det seniora sällskapet har
vandringskängor. Dottern rör sig som Bambi på hal is i den lösa och halkiga
snön. Passager via spänger är förenat med stor risk för ”dopp i grytan”.

Efter några hundra meter dyker det upp ett nyligen avverkat hygge och här
finns det ett stort utbud av granris-rester. Vandringskamraten säger adjö till
övriga sällskapet och meddelar att sällskapet ses senare vid bilen.
Vandringsfarten ökar då endast dottern och undertecknad finns kvar i
vandringssällskapet. Blir lite förvånad över den energi som dottern uppvisar
och inser att höstens träningar har gett resultat. Vandringen går med god
fart, trots det lite halkiga underlaget och det blir endast korta stopp eller
lägre hastighet vid fotografering respektive passager på hala spänger. Hör en
fågel sjunga inne bland träden och funderar vilken art som är aktiv under
denna tid av året. Leden passerar vidare omväxlande genom orörd skog och
skogsavverkningar. Det är lite småbackigt men ganska lätt vandring förutom
underlaget.

Efter någon kilometer börjar det gå kraftigare nedåt till Marvikarna. Strax
innan den första Marviken så får sällskapet en överraskning! Vem är det som
står där mitt i skogen? Jo! Det är tomten! Det kanske hjälpte att locka fram
tomten med en ung dam i röd jacka! Hoppas det är lätt-glögg som denne bär med
sig? Annars blir det nog tungt att klara av alla Julaftons-plikter!

Världen är liten ibland, då det visar sig att Tomten också är medlem i
Eskilstuna Trailklubb! Det är vackert vid Marvikarna. Isen är grå/blå och
blank utan snö. Det måste vara läge för långfärds-skridsko åkare.

Ovanför höjderna på andra sidan cirkulerar det två rovfåglar. De rör sig
majestätiskt och nyttjar vindarna utan som det ser ut, minsta ansträngning.
Tyvärr verkar de inte vara så poppis då det kommer en annan grupp skränande
fåglar och jagar bort rovfåglarna. Det är lite halt på leden som går i kanten
av viken. Dottern får röra sig försiktigt för att inte halka ned.

Når skärmskyddet som, visar sig vara två. Platsen verkar vara populär för
övernattning?

Från denna plats bär det uppför i ca 1 kilometer, upp till ett utsiktstorn på
höjden. Kommer ihåg att denna del vandrades från Läggesta som första etapp när
undertecknad hade ambitionen att vandra hela Sörmlandsleden. Vandringskamraten
var med i början av detta äventyr och hade en tung resa uppför, då hon
samtidigt hade startat ”Beach 2015”. Hon levde vid detta tillfälle utav mycket
begränsat antal kalorier. Dottern klarar av motlutet bra, även om det stramar
lite i ryggen och benen. Undertecknad pustar också och minns att denna backe
även forcerats på en orienteringstävling arrangerad av Åkers IF för några år
sedan. Sällskapet når till slut toppen och tornet. Dottern skulle vilja
beskåda utsikten, men känner en tveksamhet då uppgången är en stege och inte
trappor. Det blir mera marknära observation av omgivningarna.

Leden blir nu lättare att vandra och första delen av resterande går nedför. På
grusvägen som kan vandras ca 100 meter är det mycket halt och sällskapet för
hålla sig till kanten. Leden viker åter in i skogen och utefter en större
skogsstig. Vid förra tillfället när undertecknad vandrade med ”Slaven” så var
det varning för skogsavverkning utefter denna stig. Dåvarande
vandringssällskap uppfattade att leden gjorde en omväg åt höger, då det fanns
en mängd orangea snitslar. Efter några hundra meter, uppför och snöpulsning,
så insåg undertecknad att detta inte var en anvisad omväg. Sällskapet
fortsatte ändå vidare ut på stora vägen och anslöt senare till leden. Den icke
existerande omvägen blev ca 1 km extra. Dagens sällskap når landsvägen mot
Skottvång och får vandra ute i snösträngen vid sidan av vägen. Själva vägen
består av blankis. Leden viker in i skogen efter några hundra meter och den
fortsätter utefter en mindre skogsväg. Förra gången var det rejäl snöpulsning
men idag är det lite snö men lite halkigt. Plötsligt stannar dottern till och
pekar in i den glesa skogen. Några meter bort står det en älg! Älgen flyttar
på sig en bit och står och glor på sällskapet. Försöker fånga kreaturet på
bild, men har fel kamera idag då den saknar zoom-funktion. Batteriet var
urladdat på ordinarie kamera. Älgen kan ses mitt i bilden om åskådaren tittar
noggrant.

Fortsätter vidare och når åter till Millsjön. Ett gäng pimplare sitter och
njuter vid en brasa och verkar ha det trevligt.

Sällskapet är nu inne på den korta slingan, men ser inga spår i snön som
skvallrar om att vandringskamraten passerat. Drabbas av en tanke att hon har
gått fel vid det första korset. Då är hon ute på rejäl ”vift”. Detta är inte
första gången som det strular för sällskapet! Når skylten som informerar om
lederna och ser inte heller några spår ut på den gemensamma delen av
slingorna. Förstår att det inte blev längre vandring än till granriset på
hygget i början. Dottern får kramp i vaderna vid skylten och genomför
avancerad stretchning.

Nu är det kortare än 1 kilometer kvar och den delen klaras av raskt. Når bilen
och där sitter vandringskamraten och väntar. Tyvärr är restaurangen vid gruvan
stängd denna dag. Annars kunde vandringskamraten haft en lite trevligare
stund. Blir imponerad av dotterns konditions-form, då hon raskt klarat av
denna vandring tillsammans med undertecknad. Träning ger resultat och idag var
det lite halkigt och det behövdes lite extra krafter. Det blev en överraskande
start på förmiddagen men nyttig! Kroppen känns lite trött men det var säkert
vad den behövde? Nu gäller det att ladda om så undertecknad orkar hämta sonen
på Arlanda ikväll. Pojkvaskern kommer hem efter en veckas semester på Island!

Tillbaka till start

Sörmlandsleden 2018-01-06 Etapp 13:2 del 1 Nykvarn – Etapp 13

Dags för en kombinerad vandring och Geocachingtur. Det vimlar av Geocaching
gömmor på denna etapp. Hade planerat allt så perfekt. Skrivit ut kartor,
laddat batterier till GPS, programmerat in start och mål i bilens GPS, Tagit
ut och laddat Geocachar i GPSer. Vad kan gå fel denna dag? Det är kallt denna
morgon. Termometern visar -6 grader. Fördelen med kylan är att solen tittar
fram för första gången på ett tag. Far iväg till starten vid Nykvarn och det
går raskt utefter motorvägen. Parkerar vid en liten idrottsplats för att komma
in i skogen snabbt och inte behöva vandra på gatorna i Nykvarn. Det är svårt
att få igång värmen i kroppen men efter en stund känns det bättre. Det börjar
lite struligt och missar ett stigkors och hamnar lite vid sidan av leden. Det
är många dubbel-ringar som förvarnar om att passa upp och att leden ändrar
riktning. Trots detta så går sällskapet fel två gånger. Det går lite långsamt
i början, då det blir lite letande efter Geocaching-gömmor. Inser efter en
stund att undertecknad valt fel vantar. Vantarna är för tunna och börjar
snabbt frysa om händerna. De laddningsbara GPS-batterierna visar sig vara
gamla/dåliga och måste bytas. Har med en bunt batterier och alla verkar vara
lika dåliga. Få se om dessa räcker för hela vandringen. Skogen är ganska
intetsägande den första halvan av denna etapp. Hittar inget att fotografera.
Vandringskamraten fastnar på en uppstickande rot och ramlar platt fall på
magen. Hon tappar luften men inga andra skador. Det är mycket blöta pölar på
leden efter den blöta hösten/vintern. Vill inte doppa fötterna denna lite
kyliga dag. Sällskapet vandrar på och når landsvägen mot Ekudden.
Vandringskamraten fortsätter ytterligare en bit tills leden korsar grusvägen
norr Almvik. Undertecknad fortsätter vidare på leden medan vandringskamraten
återvänder via grus- och landsväg tillbaks till Nykvarn för att ta bilen till
målet. Fortsätter utefter en grusväg och når en virkeslagringsplats. Det har
avverkats en större bit utefter leden och skogen är fortfarande ganska
intetsägande. På vandringskartan finns det utmärkt en utsiktsplats. Ser ingen
utsikt, men det kanske berodde på den stress som uppstod på vägen upp. Inser i
uppförsbacken att undertecknad har bilnyckeln i fickan! Vet inte om
vandringskamraten har tagit reservnyckeln i morse. Annars blir det en aning
besvärligt. Ringer på mobilen men konstaterar att alla samtal direkt hamnar i
vandringskamratens röst-brevlåda. På förekommen anledning brukar undertecknad
förmana att alla mobiler skall vara laddade för eventuella situationer vid
vandringar. Misstänker att någon inte har en laddad mobil. Vad gör
vandringskamraten när hon kommer till bilen och kan inte komma in samt kan
inte ringa? Blir både stressad och irriterad. Inser att det enda som kan göras
är att vandra tillbaks när leden når landsvägen öster Sandtorp. Enligt
överenskommelse skall vandringskamraten hämta upp undertecknad i trakten av
Ekudden och kommer då att köra denna väg. Dvs om hon har en nyckel till bilen!
Vandrar efter vägen mot Nykvarn och en mängd olika scenarier spelas upp i
huvudet. Alla innebär olika former av besvärligheter. Strax innan Karlslund så
kommer sällskapets bil. Vandringskamraten hade kvar bilnyckeln i fickan sedan
den senaste gemensamma motionsrundan. Detta var bara tur denna gång.
Undertecknad kan inte låta bli att ge en stark förmaning att mobiler måste
vara laddade i samband med vandringar. Stämningen i bilen är ganska dov hela
vägen hem. Det blev ca 7 kilometer vandrat på leden denna dag och måste säga
att det inte var någon direkt spektakulär terräng. Hoppas på lite bättre vyer
längre fram på denna etapp. Måste ju fullfölja denna så den också kan prickas
av.
Tillbaka till start

Sörmlandsleden 2018-01-13 Etapp 23 Svalboviken – Hälleforsnäs

Dagens vandring blev i minnenas och reflektionernas tecken.
Vandringssällskapet försöker gemensamt komma igång med bättre vanor och mera
varierad träning på det nya året. Stressåterhämtning är också något som är av
vikt, då vardagen är ganska hektisk. Vad är då bättre än den ”nyupptäckta”
trenden skogsbad! Morgonen är grå och temperaturen är runt noll. Det är ingen
vind och det är tyst och stilla. Saknar den fina dagen i tisdags, då det var
rimfrost på allt och det hade blivit fantastiska bilder med kameran. Vägen
till Svalboviken är mycket isig och är som tur sandad. Temperaturer kring noll
är mycket lömska och isfläckar kan dyka upp helt utan förvarning. Sällskapet
når Svalboviken och direkt kommer det fram minnen från orienteringstävlingar,
då området varit målplats för många av dessa. Terrängen i skogarna runtomkring
är mycket klurig och utslagsgivande för orienteringstävlande. Har haft både
fram- och motgångar under åren. En cyklist kommer trampande som trots säsongen
är ute och tränar. Det verkar lite kyligt att cykla då det blir fartvind och
kanske glipa i kläder på ryggslutet? Det finns säkert bra grejer för cyklister
så undertecknad behöver nog inte oroa sig! Första biten av vandringen går
utefter vägen mot Fjällskäfte. Där leden viker in i skogen forsar en bäck
livligt och det är ett tecken på att vintern varit mera blöt än kall. Det går
sedan uppför till skogsområden som skall vara en del av vad som kallas
Mälarmården. Området är verkligen vildmarksliknande och här har det som sagt
anordnats många orienteringstävlingar. Det finns mycket att ”hämta” i detta
område – Vilt, hjortron, vyer, svamp, lugn, etc. Marken är som tur är frusen
vilket innebär att pölar har istäcke och sällskapet undviker att klafsa i
gyttja eller trampa ner i något blött hål. Ser spår på vandringsleden att
någon åkt motorcykel senaste dygnet. Inte så kul. Grundregeln är väl att detta
är förbjudet att köra i skogen, om man inte sökt och beviljats undantag. MEN
vem kan kolla detta? Chansen att åka fast är mycket liten och att ha
synpunkter kan innebära handgemäng. Det senare har förekommit. Sällskapet blir
omsprunget av en löpare som tycker detta är en bra träningsutmaning.
Vandringskamraten har försummat sin personliga träning under en längre tid och
blir förvånad av den energi som denne visar idag. Är själv som vanligt stel i
kroppen efter gårdagens styrkeorienterade träningspass. Denna gång blev det
”Power-hour”. I veckan inköptes ett minneskort till den nya microdatorn som
skall användas för utbildning. Minsta kort att inhandla var 16GB vilket är
mycket. Reflekterar dock vilken kapacitet en mänsklig hjärna har, då
undertecknad känner igen vissa ställen i skogen. Har vandrat denna etapp en
gång tidigare när hela leden skulle klaras av. Det är inte bara omgivningen
som är bekant, utan minns även vad som tänktes/kändes vid detta tillfälle.
Hjärnan har en kapacitet långt mera än 16GB! Passerar ett kärr där några
konstnärliga tallar växer på berghällar och här kommer det också fram minnen
från förra vandringen. Vid detta tillfälle var dottern också med och minns att
hon kämpade på bra vid detta tillfälle. Inser att det vore läge att ringa
henne och höra hur hon har det uppe i Norrland.

Tar några kort på de knotiga träden och hoppas göra dessa rättvisa.

Passerar en minnessten som beskriver en stupad orienterare under en
nattorientering 1950. Situationen var naturligtvis tragisk när det hände, men
man kan också se det som att när det är dags att ”ta ner skylten” så kanske
man skall stupa tvärt, mitt i det man bäst gillar att hålla på med?

Kanske ett något krasst påstående och det finns säkert flera aspekter på
detta. Leden slingrar vidare mot Mögsjön och vid 4 kilometer beslutar sig
vandringskamraten att återvända tillbaks till bilen. Det känns lagom och hon
uppskattar att detta är vad hon klarar idag. Tittar på klockan och beräknar
att hon bör ringa när hon nått bilen, när undertecknad vandrat 9 kilometer. På
förekommen anledning kollar sällskapet att vandringskamraten har fortsatt
laddad mobil och bilnyckel! Det är vackert vid Mögsjön som täcks av is och
lite snö. Sjöarna känns mycket mer vidsträckta när det är en vit yta som
försvinner bort i fjärran. Det erbjuds många vackra utsikter vid sjön och det
måste vara populärt att rasta här. Ser att det även finns rastplatser på andra
sidan sjön förutom skärmskydd och stolar/bord vid leden.

Skogen har hela tiden varit en fröjd ur ett orienterarögon perspektiv. Den har
varit mestadels öppen samt småkuperad och erbjudit många
orienteringsutmaningar. OK Tjärnen i Hälleforsnäs har alltid varit en liten
klubb, men har haft mycket god orienteringskompetens. Kompetensen har visat
sig i mycket kluriga kontroller på tävlingar som klubbens medlemmar ordnat.
Tyvärr har den gruppen nog pensionerat sig och är definitivt saknad av
undertecknad. Till detta kan sägas att undertecknads fysiska förmåga medför
mindre möjlighet att ”njuta” av utmaningarna då mer fokus måste läggas att ta
sig fram mellan kontrollerna. Minns när Tiomila gick här 1994 och undertecknad
sprang en gryningssträcka. Det missades friskt på sträckan, men lyckades något
bättre än omgivande konkurrenter och tog upp några placeringar. Huvudet var
tvunget att vara på skaft på denna sträcka. Vandrar grusväg en bit och leden
viker av in i terrängen som nu består av ungskog. Det är bitvis tätt då skogen
ännu inte har gallrats. Utsikten försvinner och det blir som att gå i en trång
gång. En annan nackdel är att den tidigare öppna ytan gör att ljungen trivts
och dess grenar brer ut sig över leden. Denna årstid är det långbyxor som
gäller, men på sommaren får ”rasbenen” rispor när vandringen sker i kortbyxor!
En fördel med den täta skogen är att motorcyklisten inte fortsatt på denna del
av leden. Passerar ytterligare en grusväg och viker upp på ett sista hygge
innan leden går in i öppen storskog igen. Leden följer den stora Långmossen
och vid slutet av denna så går den vidare upp utefter berghällar. Terrängtypen
fortsätter ytterligare några kilometer. Får vara vaksam på hällarna då isen är
lite lömsk och vill undvika en ”Östertäljare”. En lite rastplats har gjorts
iordning när leden passerar norr Smörsjömossen. Den verkar flitigt använd och
funderar om man kan ta sig dit med bil? Många bilburna söker enkla vägar till
naturen. På vägen upp från rastplatsen ringer redan vandringskamraten. Har
bara hunnit vandra 8,35 km och hon är redan tillbaka vid bilen. Blir imponerad
och ännu mer när hon berättar att i ren inspiration sprang hon några bitar.
Sällskapet kommer överens att vandringskamraten tillbringar sin tid på
klädshoppinganläggningen i Hälleforsnäs, medan undertecknad vandrar de sista
kilometrarna. Berghällsområdet är ganska ”standardiserat” och det blir lite
annorlunda terräng när leden når grusvägen vid Fyrsjötorp. Ser en äldre man
vandra några hundra meter framför och tror att undertecknad skall komma ikapp.
Så blir inte fallet utan denne håller avståndet och försvinner sedan på någon
annan stig i trakten. Här är det mycket spår och det verkar vara ett väl
använt vandrings/promenad-område. Vid Fyrsjön finns en brunn som erbjuder
drickbart? vatten. Skulle nog koka vattnet först men det kanske är ”overkill”?
Det blir vackra vyer över sjön och den vita evighetskänslan kommer fram igen.

Leden följer sjön mestadels och i den östra änden finns det åter en fin
rastplats som säkert uppskattas av vandrare och andra som gör en utflykt.

Passerar en lite å vid östra delen och fortsätter sedan utefter ett mossområde
som kallas bruksdammarna.

Det har bildats små öar i den kombinerade sjö och mosliknande området. Undrar
om inte fåglar trivs här?

Når etapp-tavlan som sitter vid de imponerande broarna över Bruksdammen.
Broarna är gjorda så att även handikappade kan genomföra en rundslinga i
Hälleforsnäs och få njuta av lite vildmark.

Möter en barnfamilj som är på utflykt och den yngste håller på att samla ved
till, ja vadå? Broarna är såphala när det går nedför och kräver viss
försiktighet. Vid sista bron så ringer undertecknad till vandringskamraten för
att be denne komma till mötesplatsen. Får gå en bit extra förutom dagens etapp
23. Telefonsamtalet går direkt till vandringskamratens röstbrevlåda! Tänker
att det blir samma visa som förra helgen och ser framför en extra vandring ner
till shopping-centret. Det visar sig dock att vandringskamraten precis
försökte ringa dottern och därav röstbrevlådan. Hon ringer tillbaks två
minuter efter undertecknads försök. Denne är redan vid mötesplatsen så allt
löper enligt plan trots den första ”oron”. Berömmer vandringskamraten för den
goda vandringsinsatsen och stämningen i bilen är lättsammare än förra helgen!
Dagens vandring blev mycket reflektioner, nostalgi samt ”skogsbad” i vacker
vildmark!
Tillbaka till start

Innehåll

Nyårslöftet 2015

Vandringsordning etapper

Länkar till rapporter

Upplevelser jag minns

Jämförelse Bergslagsleden och Sörmlandsleden

Etapp – 1 2 3 – 23 juni 2015 – Björkhagen – Tyresta by

Etapp – 4 5 6 (halva) – 27 juni 2015 – Tyresta by – Pålmalmsvägen

Etapp – 5:1 5:2 – 25 juli 2015 – Hemfosa – Nynäshamn

Etapp – 5:3 – 22 augusti 2015 – Ådran – Hemfosa

Etapp – 6 (halva) 6:1 7 8 (halva) – 13 juli 2015 – Tysslinge – Huddinge station

Etapp – 8 (halva) 9 – 3 April 2015 – Tveta – Brotorp

Etapp – 10 11 – 23 maj 2015 – Tvetaberg – Vattgruvan

Etapp – 12 12:1 13 (halva) – 14 Maj 2015 Landsvägen Kvarnsjön – Mölnbo

Etapp – 13:1 (2/3) – 16 augusti 2015 Landsvägen Nysätter – Gnesta

Etapp – 13 (halva) 13:1 (1/3) 14 – 9 maj 2015 Fredriksberg, väg 223 Landsvägen Nysätter

Etapp – 15 (halva) – 6 april 2015 – Mitt på etapp 15 – Fredriksberg, väg 223

Etapp – 15 (del av) 15:1 – 2 januari 2015 – Läggesta – Långaedet

Etapp – 15 15:2 – 24 januari 2015 – Skottvångs gruva – Mellan-Marviken, e15 – Skottvångs gruva

Etapp – 16 – 10 januari 2015 – Harsjöhult – Skottvångs gruva

Etapp – 17 – 18 – 5 april 2015 – Harsjöhult – Ånhammar

Etapp – 19 – 20 – 28 mars 2015 – Malmköping – Ånhammar

Etapp – 21 – 6 januari 2015 – Malmköping – Hagtorp

Etapp – 22 – 8 mars 2015 – Hälleforsnäs – Hagtorp, väg 53

Etapp – 22:1 22:2 – 17 Januari 2015 – Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen och Sagostigen – Etapp 22

Etapp – 23 – 14 mars 2015 – Svalboviken – Hälleforsnäs

Etapp – 23:1 23:2 – 21 mars 2015 – Flen – Hälleforsnäs

Etapp – 24 – 11 april 2015 – Svalboviken – Lundsjön

Etapp – 24:1 – 4 januari 2015 – Vilsta – Hållsta

Etapp – 24:2 del 1 – 1 februari 2015 – Hållsta – Kvarntorp

Etapp – 24:2 del 2 – 14 februari 2015 – Hållsta – Kvarntorp

Etapp – 24:3 – 22 februari 2015 – Kvarntorp – Svalboviken

Etapp – 25 – 3 maj 2015 – Lundsjön – Vallmotorp

Etapp – 26 27 – 16 maj 2015 – Vallmotorp – Strångsjövägen

Etapp – 27:1 – 7 februari 2015 – Stora Djulö – Glysas grav

Etapp – 28 29 – 30 maj 2015 – Strångsjövägen – Djupviksvägen

Etapp – 30 – 19 april 2015 – Djupviksvägen – Åbo

Etapp – 31 31:1 – 28 februari 2015 – Åbo – Stavsjö Halsbråten, e31 – Skjutgropen, e32

Etapp – 32 32:1 33 33:1 – 25 juni 2015 – Stavsjö – Kvarsebo färja

Etapp – 34 35 – 18 juli 2015 – Nävsjön – Brytsebo

Etapp – 36 36:1 36:2 – 1 augusti 2015 – Fada kvarn – Nävekvarn

Etapp – 36:3 44 44:2 45 – 20 september 2015 – Fada kyrka – Nyköpingshus

Etapp – 37 38 39 40 41 – 5 september 2015 – Koppartorp – Nävekvarn

Etapp – 37:1 37:2 42 43 – 11 oktober 2015 – Sandstugan – Nävekvarn

Etapp – 44:3 44:1 (halva) – 22 juni 2015 – Våtmarken o Femöre Jogersö, Oxelösund – Stora Bene

Etapp – 44:1 (halva) 44 (del) 45 (del) 45:1 – 15 juli 2015 – Stora Bene – Strandstugeviken

Etapp – 46 46:1 47 – 29 juni 2015 – Skavsta flygplats – Svärta kyrka

Etapp – 48 49 50 – 31 oktober 2015 – Bråfalls såg – Svärta kyrka

Etapp 50.1 51 52 53.1 54 (del) – 23 augusti 2015 – Anslutning etapp 54 – Källvik

Etapp 53 – 30 augusti 2015 – Karlsfors kvarn – Sandvik badplats

Etapp 54 55 – 14 november 2015 – Karlfors kvarn – Trosa

Etapp 56 55:1 – 8-9 augusti 2015 – Tullgarns slott – Trosa – Hungaskogen – Sillekrog

Etapp 58 -57 – 8 november 2015 – Skanssundet – Tullgarn slott

Etapp 62 61 60 59 – 11 augusti 2015 – Svarvaretorp – Skanssundet

Etapp 16:1 – 9 december 2017 – Äkers Styckebruk – Harsjöhult

Rundtur Skottvångs gruva

Sörmlandsleden 2018-01-06 Etapp 13:2 del 1 Nykvarn – Etapp 13

Sörmlandsleden 2018-01-13 Etapp 23 Svalboviken – Hälleforsnäs

Nya upplevelser på nya stigar

Etapp – 6 (halva) 6:1 7 8 (halva) – 13 juli 2015 – Tysslinge – Huddinge
station

Etapp – 13 (halva) 13:1 (1/3) 14 – 9 maj 2015 Fredriksberg, väg 223
Landsvägen Nysätter

Etapp – 15 15:2 – 24 januari 2015 – Skottvångs gruva – Mellan-Marviken, e15
– Skottvångs gruva

Etapp – 22:1 22:2 – 17 Januari 2015 – Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen
och Sagostigen – Etapp 22

Etapp – 31 31:1 – 28 februari 2015 – Åbo – Stavsjö Halsbråten, e31 –
Skjutgropen, e32

Etapp – 44:3 44:1 (halva) – 22 juni 2015 – Våtmarken o Femöre Jogersö,
Oxelösund – Stora Bene

Etapp – 44:1 (halva) 44 (del) 45 (del) 45:1 – 15 juli 2015 – Stora Bene –
Strandstugeviken

Etapp 50.1 51 52 53.1 54 (del) – 23 augusti 2015 – Anslutning etapp 54 –
Källvik

Etapp 56 55:1 – 8-9 augusti 2015 – Tullgarns slott – Trosa – Hungaskogen –
Sillekrog