Innehåll
Länk till senaste vandring – Etapp 23 Svalboviken – Hälleforsnäs
Länk till näst senaste vandring – Etapp 13:2 Del 1 Nykvarn – Etapp 13
Länk till näst senaste vandring – Rundslinga Skottvångs gruva
Länk till näst senaste vandring – Etapp 16:1
Nyårslöftet 2015
Vandringsordning etapper
Länkar till rapporter
Upplevelser jag minns
Jämförelse Bergslagsleden och Sörmlandsleden
Nyårslöftet 2015
Nyårsaftonen kombinerat med de ibland ”euforiska” tillstånden, kan innebära ”spontana” nyårslöften.
Undertecknad brukar inte utge några dylika, men i år blev det ett som i och för sig mognat fram under 2014.
Årets julledighet var ”alldeles för lång” och de kulinariska excesserna kombinerat med låg aktivitetsnivå, initierade olika löften om en mera sund livsstil.
Det blev ett dylikt sådant löfte detta år!
Vandra hela Sörmlandsleden! Tidsperioden håller dock vandringssällskapet hemligt!
Gör detta löfte offentligt för att det brukar svida extra om man bryter detta löfte! Alltid blir man påmind av någon!
Vi kanske ses på leden?
Länk till Sörmlandsledens hemsida
Vandringsordning etapper
Nedan visas den kronologiska ordning som lederna vandrats. Detta om vissa referenser i rapporterna skall hänga ihop. Etapper med fler datum innebär att delar av denna har vandrats respektive datum.
Totalt ägnades 48 dagar åt vandrande. Inte hela dagar men antalet.
Tillbaka till start
Vandringsordning
| Etapp | Km | Sträcka | Datum | Datum | Datum |
| 15 | 11,0 | Frediksberg, väg 223 – Skottvångs gruva | 02-jan | 24-jan | 06-apr |
| 15,1 | 6,0 | Läggesta – Långaedet, etapp 15 | 02-jan | ||
| 24,1 | 12,0 | Vilsta, Eskilstuna – Hållsta | 04-jan | ||
| 21 | 11,0 | Malmköping – Hagtorp, väg 53 | 06-jan | ||
| 16 | 11,0 | Skottvångs gruva – Harsjöhult | 10-jan | ||
| 22,1 | 1,5 | Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen | 17-jan | ||
| 22,2 | 2,0 | Sagostigen – Etapp 22 | 17-jan | ||
| 15,2 | 3,0 | Skottvångs gruva – Mellan-Marviken, e15 | 24-jan | ||
| 24,2 | 14,0 | Hållsta – Kvarntorp | 01-feb | 14-feb | |
| 27,1 | 4,0 | Stora Djulö – Glysas grav | 07-feb | ||
| 24,3 | 13,0 | Kvarntorp – Svalboviken | 22-feb | ||
| 31 | 11,0 | Åbo – Stavsjö | 28-feb | ||
| 31,1 | 8,0 | Halsbråten, e31 – Skjutgropen, e32 | 28-feb | ||
| 22 | 16,0 | Hagtorp, väg 53- Hälleforsnäs | 08-mar | ||
| 23 | 13,0 | Hälleforsnäs – Svalboviken | 14-mar | ||
| 23,1 | 10,0 | Flen – Harpsundsvägen | 21-mar | ||
| 23,2 | 10,0 | Harpsundsvägen – Hälleforsnäs | 21-mar | ||
| 19 | 13,0 | Ånhammar – Henaredalen | 28-mar | ||
| 20 | 6,0 | Henaredalen – Malmköping | 28-mar | ||
| 8 | 12,0 | Brotorp – Östertälje stn | 03-apr | 13-jul | |
| 9 | 9,0 | Östertälje stn – Tvetaberg (via Södertälje) | 03-apr | ||
| 17 | 6,0 | Harsjöhult – Finnsjön | 05-apr | ||
| 18 | 12,0 | Finnsjön – Ånhammar | 05-apr | ||
| 24 | 17,0 | Svalboviken – Lundsjön | 11-apr | ||
| 30 | 13,0 | Djupviksvägen – Åbo | 19-apr | ||
| 25 | 10,0 | Lundsjön – Vallmotorp | 03-maj | ||
| 13 | 14,5 | Yngsviken – Djupviksängen | 09-maj | 14-maj | |
| 13,1 | 13,0 | Gnesta – Etapp 13 | 09-maj | 16-aug | |
| 14 | 8,0 | Djupviksängen – Fredriksberg, väg 223 | 09-maj | ||
| 12 | 9,5 | Vattgruvan – Yngsviken | 14-maj | ||
| 12,1 | 5,0 | Mölnbo – Etapp 12 | 14-maj | ||
| 26 | 9,0 | Vallmotorp – Knorranvägen | 16-maj | ||
| 27 | 16,0 | Knorranvägen – Strångsjövägen | 16-maj | ||
| 10 | 11,0 | Tvetaberg – Järna | 23-maj | ||
| 11 | 9,0 | Järna – Vattgruvan | 23-maj | ||
| 28 | 11,5 | Strångsjövägen – Viggaren | 30-maj | ||
| 29 | 9,0 | Viggaren – Djupviksvägen | 30-maj | ||
| 44 | 12,0 | Sandstugan – Lindbacke | 22-jun | 20-sep | |
| 44,3 | 15,0 | Våtmarken o Femöre, Oxelösund | 22-jun | ||
| 1 | 8,0 | Björkhagen – Skogshyddan | 23-jun | ||
| 2 | 6,0 | Skogshyddan – Alby friluftsgård | 23-jun | ||
| 3 | 12,0 | Alby friluftsgård – Tyresta by | 23-jun | ||
| 32 | 12,0 | Stavsjö – Lövsjöns sydspets | 25-jun | ||
| 32,2 | 1,5 | Kolmårdens djurpark – Lövsjön, e32 | 25-jun | ||
| 33 | 8,0 | Lövsjöns sydspets – Brytsebo | 25-jun | ||
| 33,1 | 4,0 | Kvarsebo färja – Brytsebo | 25-jun | ||
| 4 | 8,5 | Tyresta by – Handen (Rudans gård) | 27-jun | ||
| 5 | 13,0 | Handen (Rudans gård) – Paradiset | 27-jun | ||
| 6 | 12,0 | Paradiset – Lida friluftsgård | 27-jun | 13-jul | |
| 46 | 8,0 | Oppeby – Vittenberga | 29-jun | ||
| 46,1 | 4,0 | Skavsta flygplats – Släbro, etapp 46 | 29-jun | ||
| 47 | 6,0 | Vittenberga – Svärta kyrka | 29-jun | ||
| 6,1 | 14,0 | Huddinge stn – Hökärr, etapp 6 | 13-jul | ||
| 7 | 7,0 | Lida friluftsgård – Brotorp | 13-jul | ||
| 44,1 | 15,0 | Jogersö, Oxelösund – Ryssbergen | 15-jul | ||
| 45,1 | 16,0 | Nyköpinghus – Strandstugeviken | 15-jul | ||
| 34 | 15,0 | Brytsebo – Holmtorp | 18-jul | ||
| 35 | 12,0 | Holmtorp – Nävsjön | 18-jul | ||
| 5,1 | 9,5 | Kvarnängens IP, Nynäshamn – Vansta – Ösmo | 25-jul | ||
| 5,2 | 15,0 | Vansta, Ösmo – Hemfosa | 25-jul | ||
| 36 | 11,0 | Nävsjön – Nävekvarn | 01-aug | ||
| 36,1 | 9,0 | Nävsjön – Gälkhyttan | 01-aug | ||
| 36,2 | 10,0 | Gälhyttan – Fada kvarn | 01-aug | ||
| 56 | 21,0 | Trosa – Tullgarns slott | 08-aug | ||
| 55,1 | 16,0 | Sillekrog – Hungaskogen, etapp 55 | 09-aug | ||
| 59 | 10,0 | Skanssundet – Viad | 11-aug | ||
| 60 | 8,0 | Viad – Berga vägskäl | 11-aug | ||
| 61 | 5,5 | Berga vägskäl – Kvarnsjön | 11-aug | ||
| 62 | 7,0 | Kvarnsjön – Svarvaretorp, etapp 7 | 11-aug | ||
| 5,3 | 15,0 | Hemfosa – Paradiset | 22-aug | ||
| 50,1 | 4,0 | Frillingmossen, e50 – Sjön Björken, e54 | 23-aug | ||
| 51 | 4,0 | Bråfalls såg – Nynäs slott | 23-aug | ||
| 52 | 7,5 | Nynäs slott – Sandviks badplats | 23-aug | ||
| 53,1 | 8,0 | Sandviks badplats – Källviks brygga | 23-aug | ||
| 53 | 11,0 | Sandviks badplats – Karlfors kvarn | 30-aug | ||
| 37 | 6,5 | Nävekvarn – Lilla Uttervik | 05-sep | ||
| 38 | 6,0 | Lilla Uttervik – Västra Kovik | 05-sep | ||
| 39 | 6,0 | Västra Kovik – Dragsviken | 05-sep | ||
| 40 | 4,5 | Dragsviken – Mellsjön | 05-sep | ||
| 41 | 7,0 | Mellsjön – Koppartorp | 05-sep | ||
| 36,3 | 6,5 | Fada kvarn – Bergshammar | 20-sep | ||
| 44,2 | 4,5 | Kungsladugården, etapp 44 – Hållet, etapp 45 | 20-sep | ||
| 45 | 10,0 | Lindbacke – Oppeby (via Nyköping) | 20-sep | ||
| 37,1 | 8,5 | Nävekvarn – Kärrgruvorna | 11-okt | ||
| 37,2 | 8,0 | Kärrgruvorna – Koppartorp | 11-okt | ||
| 42 | 7,0 | Koppartorp – Skyrshyttan | 11-okt | ||
| 43 | 5,0 | Skyrshyttan – Sandstugan | 11-okt | ||
| 48 | 9,0 | Svärta kyrka – Holmsjön | 31-okt | ||
| 49 | 11,0 | Holmsjön – Bälinge kyrka | 31-okt | ||
| 50 | 7,0 | Bälinge kyrka – Bråfalls såg | 31-okt | ||
| 57 | 12,0 | Tullgarns slott – Kasholmen, Mörkö | 08-nov | ||
| 58 | 12,0 | Kasholmen, Mörkö – Skanssundet | 08-nov | ||
| 54 | 7,5 | Karlfors kvarn – Gisekvarn | 14-nov | ||
| 55 | 17,0 | Gisekvarn – Trosa | 14-nov |
Bilder och filmer finns enligt:
Mera bilder
Filmer
Tillbaka till start
Länkar till rapporter
Etapp Länk
1 2015-06-23
2 2015-06-23
3 2015-06-23
4 2015-06-27
5 2015-06-27
5,1 2015-07-25
5,2 2015-07-25
5,3 2015-08-22
6 2015-06-27
6 2015-07-13
6,1 2015-07-13
7 2015-07-13
8 2015-04-03
8 2015-07-13
9 2015-04-03
10 2015-05-23
11 2015-05-23
12 2015-05-14
12,1 2015-05-14
13 2015-05-09
13 2015-05-14
13,1 2015-05-09
13,1 2015-07-16
13,2 2018-01-06
14 2015-05-09
15 2015-01-02
15 2015-01-24
15 2015-04-06
15 2017-12-23
15,1 2015-01-02
15,1 2017-12-23
15,2 2015-01-24
16 2015-01-10
16,1 2017-12-09
17 2015-04-05
18 2015-04-05
19 2015-03-28
20 2015-03-28
21 2015-01-06
22 2015-03-08
22,1 2015-01-17
22,2 2015-01-17
23 2015-03-14
23 2018-01-13
23,1 2015-03-21
23,2 2015-03-21
24 2015-04-11
24,1 2015-01-04
24,2 2015-02-01
24,2 2015-02-14
24,3 2015-02-22
25 2015-05-03
26 2015-05-16
27 2015-05-16
27,1 2015-02-07
28 2015-05-30
29 2015-05-30
30 2015-04-19
31 2015-02-28
31,1 2015-02-28
32 2015-06-25
32,2 2015-06-25
33 2015-06-25
33,1 2015-06-25
34 2015-07-18
35 2015-07-18
36 2015-08-01
36,1 2015-08-01
36,2 2015-08-01
36,3 2015-09-20
37 2015-09-05
37,1 2015-10-11
37,2 2015-10-11
38 2015-09-05
39 2015-09-05
40 2015-09-05
41 2015-09-05
42 2015-10-11
43 2015-10-11
44 2015-06-22
44 2015-09-20
44,1 2015-07-15
44,2 2015-09-20
44,3 2015-06-22
45 2015-09-20
45,1 2015-07-15
46 2015-06-29
46,1 2015-06-29
47 2015-06-29
48 2015-10-31
49 2015-10-31
50 2015-10-31
50,1 2015-08-23
51 2015-08-23
52 2015-08-23
53 2015-08-30
53,1 2015-08-23
54 2015-11-14
55 2015-11-14
55,1 2015-08-09
56 2015-08-08
57 2015-11-08
58 2015-11-08
59 2015-08-11
60 2015-08-11
61 2015-08-11
62 2015-08-11
Tillbaka till start
Upplevelser jag minns
| Etapp 3 | Vattenfallet vid Tyresö Flaten |
| Etapp 5 | Långsjön |
| Etapp 12 | De flata berghällarna nära Vattgruvan och den vilda/orörda naturen i naturreservatet närmare Yngsjön |
| Etapp 13 | Udden vid Stora Kvarnsjön |
| Etapp 14 | Utsikterna över sjön Klämmingen |
| Etapp 17 | Abborr- och Trullsjön |
| Etapp 19 | Ösjön |
| Etapp 23 | Sjöarna med is – Fyr- och Mögsjön |
| Etapp 24 | Ankomsten till sjön Tryningen i motljus |
| Etapp 25 | En etapp som jag trodde bara var ”transport” men erbjöd vackra sjöar och ett ”utställningshem”. |
| Etapp 28 | Tran-/Gäss ”fight” vid Hönstorpssjön |
| Etapp 29 | En iller/utter/mård/bäver stod mitt på bron vid bäckövergången söder Långmossen. Boholm och Fagerön. |
| Etapp 31:1 | Spången/Bron över Tranmossen |
| Etapp 32 | Sjön Skiren. Räven på Nunnebanan. Spången i mossen söder Skelnasjön |
| Etapp 34 | Fjällmossen |
| Etapp 35 | Fin vy storskogen nära Svartsjön. Det blev en fin bild med kameran också. |
| Etapp 36:1 | Mossen vid övergången söder Skogsby |
| Etapp 36:2 | Utsikten vid dammarna. Fint motljus vid Pilhyttedammen. Som en Monet-tavla. |
| Etapp 39 | Stämningsfull vy över Bråviken |
| Etapp 44:1 | Korparna som cirkulerade norr Stora Bene |
| Etapp 44:3 | Brannäs våtmark och Femöre huvud med minnen från Kustartilleriet |
| Etapp 50:1 | Starten på etappen blev en stämmningsfull upplevelse på morgonen. Vacker mosse och sjö. |
| Etapp 53 | Berghällarna |
| Etapp 54 | Sjön Björken |
| Etapp 56 | Fornborgshöjden på Furholmen |
| Etapp 58 | Vacker höstbild på vandringskamraterna nära Skanssund |
| Etapp 62 | Storskogen Husby Hammare |
Jämförelse Bergslagsleden och Sörmlandsleden
| Bergslagsleden | Sörmlandsleden | Kommentar | |
| Huvudman | Region Örebro län | Föreningen Sörmlandsleden | |
| Finanisärer | Skattemedel? | Privata företag, medlemmar, kommuner, landsting och länsstyrelser | |
| Total längd | 278 km. Andra leder finns i anslutning | Huvudled 60 mil, Anslutningsleder 29 mil, rundslingor tillkommer | Officiellt har runt 60 gått Sörmlandsledens alla huvudetapper och >1000 har gått hela Bergslagsleden. |
| Underhåll | Underhållet sköts av ideella föreningar. Ledens status varierar avseende märkning och spänger. Leden ger totalt ett intryck av att ha visst eftersatt underhåll. Några etapper har mycket gott underhåll. | Underhållet sköts av medlemmar i föreningen. Underhållet varierar och är eftersatt på några etapper. Några etapper erbjuder imponerande konstruktioner och underhåll, beroende på mycket ambitösa etapp-ansvariga. | Vilken organisationsform är bäst för att sköta underhåll av leden? Det kanske kan vara en större utmaning för ideella föreningar vars huvudverksamhet är något annat. T.ex. en idrottsförening. Föreningen Sörmlandsledens enda uppgift är leden. |
| Naturupplevelse | Större andel vildmark och icke bebyggelsenära vandring. Färre transportsträckor. Stor andel vandring i skog och kulturmark. | Flera transportsträckor och bebyggelsenära vandring. Vandring i skog och kulturmark. | |
| Etappblad | Gratis etapp-karta och etapp informationsblad. Mycket bra information på ettapbladen. All information tillgänglig via Web/Mobil app. | Medlemskap krävs för att få tillgång till etappkarta. Inga Etapp-blad med beskrivning av sevärdheter. Viss information tillgänglig på Web. | |
| Tillgänglighet | Samtliga etapper, start och slut, kan nås med bil. Kollektivtrafik till fåtal etapper. | Etapper slutar ibland mitt inne i en skog och kan ej nås med bil etc. Kollektivtrafik till fåtal etapper. | |
| Kupering | Flera större kuperingar finns på vissa etapper | Inga större kuperingar men viss ansträngning på några etapper | Upplevde Bergslagaleden som totalt mer ansträngande. Sörmlandsleden var dock 92 mil jämfört 28 mil Bergslagsleden. Har använt sportklocka för att mäta stigningar. |
| Etapper | Flera längre runt 2 mil. De flesta något mer ansträngande än Sörmlandsledens etapper. Etappernas längd varierade beroende på Etapp-skylt, Etapp-blad och info på Web. För det mesta var etapperna aningen längre än angivet på web. Se sammanställning i blogg. | Varierande längd mesta runt 5 – 15 km. Några få etapper är ansträngande. Ett flertal etapper upplevdes kortare än vad som är angivet på web. Etappernas startposition angivet med GPS adress på web. | Har använt sportklocka för att mäta längd och stigningar. |
| Övernattningar | 1 skärmskydd minst per etapp. Vissa etapper erbjuder övernattning inomhus | Många, men inte alla etapper har skärmskydd. Ett eller två skärmskydd per etapp. Vissa etapper erbjuder övernattningar inomhus | |
| Proviantering | Vatten finns i form av källor och kranar. Få ställen för att handla i affärer. Leden passerar restauranger/cafeer på några ställen. | Vatten finns i form av källor och kranar. Leden passerar affärer på vissa etapper. Leden passerar restauranger/cafeer på några ställen. | |
| Websida | Bra Web och aktiv redaktör. Bra information på webben. Leden är aktiv på sociala medier. | Viss information om etapperna på Web. Måttligt aktiv web-redaktion. | Någon bugg på Bergslagsledens web |
| Facebook grupp | Lite aktivitet. Bergslagsledens vänner finns också som Facebookgrupp men Bergslagsleden är inte ansvarig för denna. Den sistnämnda har ännu mindre aktivitet. | Många aktiva. Föreningen Sörmlandsleden är inte ansvarig för Facebook gruppen. | |
| Promotion | Flera promotionaktiviteter förekommer. Aktiv web-redaktion. | Promotion förekommer som deltagande på mässor och lokala event. Blygsam promotion via nätet. | |
| Telefon app | Finns med mycket innehåll. Upplever någon bugg. | Finns ej | Buggarna noteras vid användning av en Samsung telefon. |
| MTB | Separata MTB leder finns. MTB cyklister använder även vandringsleden – helt eller delvis. | MTB cyklister nyttjar vandringsleden | |
| Utmärkelser för vandrare som genomfört hela leden (huvudleden) | Orange äventyr, ledpass365 och diplom | Diplom | |
| Svar vid kontakt med ledens representanter | Svar på flesta frågor och synpunkter | Svag återkoppling |
Etapp – 1 2 3 – 23 juni 2015 – Björkhagen – Tyresta by
Dags för nästa vandring och dagens beslut blir att vandra etapp 1 – 3. Avfärden blir sen då ett antal ärenden måste genomföras på förmiddagen. Har träningsvärk i hela kroppen efter söndagens vandring i Oxelösund och styrketräning på Friskis och Svettis måndag kväll. Som tidigare nämnts, tappar man mycket styrka och kondition efter uppehåll i motionerandet.
Bilkörningen flyter bra förutom lite köer genom södra länken där det går lite trögt. Har hjälp av bilens GPS för att hitta till björkhagen. Trots detta så blir det osäkert på slutet vart leden börjar.
Denna del av Stockholm känns lite äldre och miljön lite genuinare på något sätt.
Ser inga skyltar som visar på var leden börjar men kommer rätt efter att läst etapp kartan.
Vandringen är rena ”motorvägen” i början men trots det fina underlaget, så går vandringen trögt då musklerna ömmar. Området är fantastiskt ordnat för de som vill motionera. Fina stigar i olika underlag, beroende på hur man vill vandra eller springa.
Många spår är upplysta vilket är perfekt för de långa mörka månaderna. Ser också olika orienteringskontroller skymta inne i skogen.
Kan tänka att det också blir välordnade skidspår på vintern.
Området är varierande med granar och mycket ek. Kanske därifrån det kommer uttrycket ”Eken-snack”? Här finns också en golfbana för de som vill ha den sortens motion.
Inser igen att rutinerna för vandring har rubbats. Batteriet i filmkameran är inte laddat och gjorde samma misstag i söndags då träningsklockan inte var laddad. Tänk vad man glömmer när rutiner rubbas.
”Motorvägen” fortsätter till golfbanans klubbstuga, som ligger fint med utsikt över Söderbysjön. En bit efter stugan kommer den första backen uppför och stönar när den sakta forceras. Efter backen viker leden in på mera skogliga stigar. Det märks att leden är flitigt använd då mycket sten och rötter kommer i dagen. Det är också mycket geggigt på stigarna då dessa används av både vandrare och cyklister.
Farten minskar på dessa stigar och stegen blir lite mer tröga och osäkra.
Passerar den berömda övergången vid Spången. Har sett bilder på denna anläggning många gånger, då Sörmlandsledens Facebook grupp ofta publicerar denna. Det är en rejäl anläggning
Minnen från förr kommer fram då undertecknad i början på 1980-talet arbetade som konsult på Atlas Copco i Sickla. Bodde kvar i veckorna i en lägenhet i Tallkrogen. Efter jobbet så åkte undertecknad upp till Hellasgården och sprang sedan timmar i dessa skogar. Det blev mycket bra träning.
Måste också berätta om en lite ”omskakande” händelse i samband med att undertecknad sprang milspåret vid Hellasgården. Det var sommar och spåret passerar rakt genom en badstrand vid Källtorpssjön. Det aktuella badet var fullt med badgäster när undertecknad passerade.
I början av 80-talet hade kvinnorna som ett led i sin ambition att på olika sätt hävda sin grupp, börjat kasta bikini-överdelen. Denna nymodighet hade ännu inte etablerat sig på ”landet”, där undertecknad bor, varför undertecknad var lite oskyldigt omedveten om detta nya påfund.
Upptäckten angående denna nymodighet blev ganska omtumlande, då undertecknad som brukar ha tankarna på annat håll vid löpträningar, upptäcker att plötsligt vara omgiven av fagra kvinnor och alla med bara bröst! Undertecknad var vid denna tid ung och brukade därmed uppskatta kvinnlig fägring och därför blev den normalt väldigt välkoordinerade löptekniken istället stel och viss kraftansträngning krävdes för att hålla blicken fokuserad framåt och andas ”normalt”.
Detta var både en angenäm och lite ”ansträngande” upplevelse som tål att skrattas åt i efterhand. Resten av milspåret genomfördes vid detta tillfälle, utan några ytterligare ”allvarligare” incidenter. Ler lite åt dessa minnen när skylten som pekar mot Hellasgården passeras.
Mycket geggigt på leden ner till Ältavägen.
På andra sidan vägen så växlar terrängen till mera sandås-liknande terräng.
Ovanför Sandasjön rinner det ut en källa från grusåsen. Vattnet ser friskt ut.
Fin utsikt över sjön.
På andra sidan har ett indiantält slagits upp. Eller är det något annat? Såg inga indianer i alla fall.
Efter sjön bär det uppför mot nästa sjö Strålsjön. På vägen ner mot sjön kommer tre grabbar i motsatt riktning. De verkar vara i nedre 20-års ålder. De ser så skyldiga och ertappade ut vid mötet. Har ingen aning om varför men det kanske är så ungdomar är nuförtiden?
Badplatsen och sjön ser trevlig ut även om det inte är någon som badar idag. Juni har inte erbjudit några dagar med badväder hittills.
Sista biten till Skogshyddan går genom mest ungskog. Nu är etapp 1 avklarad.
Fortsätter raskt vidare på etapp 2. Etappen är ganska enformig och inte så mycket att se förrän våtmarken söder Öringe.
Ett trevligt område att promenera i och titta på fågellivet.
Nu börjar det duggregna och solen har försvunnit. Osäker om regnjackan skall på och avvaktar. Vid Ålstorp finns ingen återvändo utan det börjar bli kyligt och duggregnet ökar. Vandringsjackan tas på.
Träffar på några unga tjejer från estetiska linjen enligt deras T-shirt. De ser så bohemiska ut som man (förutfattat) föreställer sig estetiska människor?!
Når målet för etapp 2 och konstaterar att denna etapp inte gav så många intryck.
Etapp 3 blir jobbigare avseende kupering och underlag. Kroppen har värkt hela tiden och det blir inte lättare i de första backarna på etapp 3. Leden snirklar i bergen kring sjön Tyresö Flaten.
Träffar på en matte med några fina hundar. Måste ta några bilder på dessa.
Mellan sjön Tyresö Flaten och Albysjön finns ett fint område med broar, vattenfall och en å. Mycket vackert område.
Kupering, rötter och lera fortsätter till vägen söder om Tyresö Flaten. Kilometrarna känns långa när det är en sådan här vandringsled.
På något konstigt sätt verkar kroppen kommit in i någon slags trance. Värken har försvunnit och benen går liksom av sig själv men dock inte i så rask takt.
En viss lättnad att få gå utefter skogsvägen söder om sjön. Passerar ett stort träd vars tjocka stam har tidigare blockerat leden. Nu har något gått loss med en motorsåg och skapat en passage. Den borttagna stumpen har omvandlats till en stol att vila sig på.
Många delar av denna etapp innehåller trätrappor för att underlätta upp- och nedpassager. Etappen måste ha en mycket ambitiös etapp ansvarig.
Borrar ner huvudet och traskar vidare bland rötter, backar och lera. Är inne i andra tankar och inser att plötsligt tar leden slut mitt ute i ett kärr?
Tittar omkring men ser inga ledmarkeringar. Är inte på humör att gå fel, men måste gå tillbaks för att hitta senaste ledmarkering. Har inte märkt att leden skulle ha svängt av vid något tidigare tillfälle. De senaste minuternas stig har varit bra men smalnade och tog plötsligt slut. Går tillbaks ca 300 meter och ser att en kurva har missats. Leden viker ner till höger men fortsatte rakt framåt.
Är som sagt inte i form att gå fel.
Återstående vandring innehåller också omväxlande berghällar förutom tidigare nämnda underlag.
Även om det är öppna berghällar så går det hela tiden upp och ner. Öster Högdalen har någon varit kreativ och byggt något slags murliknande konstverk uppe på en höjd. Det tog på krafterna att komma upp dit.
I mossarna finns det också rejäla spänger som i vissa fall är riktigt långa. Flitig etapp ansvarig!
Når Årsjön som är en riktig höjdare och erbjuder vackra vyer och fina rastplatser. Mycket trevligt ställe att vistas vid.
Regnet håller sakta på att upphöra så att kameran kan användas lite mer flitigt.
Fortsatta berghällar till Bylsjön. Har under etappen sett skyltar som visat avståndet till Tyresta by. Tycker att kilometrarna känns mycket långa idag. Når Bylsjön och ser en skylt som säger 2,9 km till Tyresta by. Hoppet börjar tändas att etappmålet kan nås utan att färdtjänst måste tillkallas. Får lite extra energi då leden mot målet går utefter en vandrings ”motorväg”. Leden är en grusad och jämn stig.
Får lite inspiration av denna upptäckt och farten ökar en stund men avtar igen, då kilometrarna åter börjar kännas mycket långa.
Mentalt känns det som en evighet att ta sig fram de sista kilometrarna. Når till slut en hage med kossor, som indikerar att civilisationen är nära. Anländer till caféet vid Tyresta by med bänkar för utomhusfika. Tyvärr är vädret dystert och timman lite sen (19:30) varför det är tomt vid anläggningen. Staplar de sista stegen förbi etappskylten och vidare till den allmänna parkeringen.
Nu är Stockholms ”innerstads” vandringarna avklarade!
Etappen skulle sammanlagt vara 26 km men de båda mätutrustningar som medfördes, visar på 28 respektive 29 km. Normalt brukar de visa kortare sträckor än angivna, men idag är det tvärtom. Undrar vilket som är rätt?
Värken i kroppen har som sagt försvunnit men proceduren att ta sig in i bilen skulle kunna vara en fantastisk film, att visa i ett program som t.ex. Roligaste hemvideon. Det tog en stund att vika ihop kroppen och komma tillrätta i förarstolen. Uj, uj ,uj vad kroppen är stel och vilken fantastisk underhållning detta skådespel skulle erbjudit!
Är en aning nedkyld varför det sätter på värmen i bilen och stolsryggen.
Det blir några felkörningar i Handen innan rätt väg via Södertörn och upp till Södertälje kan hittas. På motorvägen så är det bara sätta på farthållaren och koppla av.
Det var inga problem att somna denna kväll. Oj vad kropparna värkte denna natt! Nästa dags uppstigning innebar också en viss procedur. På torsdag blir det vandring igen om vädret tillåter.
Efter denna etapp är 386 km genomförd vandring och ”endast” 527 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.592
– Total höjdstigning – 551
– Total tid – 5,41 tim
– Medelpuls – 136
Tillbaka till start
Etapp – 4 5 6 (halva) – 27 juni 2015 – Tyresta by – Pålmalmsvägen
Idag blir det en längre bilfärd till dagens vandring. Tänker starta i Tyresta by och avsluta där etapp 6:1 ansluter till etapp 6.
Tyvärr går det inte att parkera bilen där då den väg som sällskapet valde har en vägbom. Planen får göras om och bilen får ställas vid Pålmalmsvägen där etapp 6 korsar. Det blir ytterligare 3 (onödiga) kilometer.
Startar vid Tyresta och det droppar in andra vandrare samtidigt, som skall ta en tur i nationalparken.
Där leden går in i skogen rinner en livlig bäck. Märks att det varit mycket regn då bäckarna är så ystra mitt i sommaren.
Etappen erbjuder inte så mycket sevärdheter utan det är mest skog i olika format, gammal, ungskog och hyggen. Leden är geggig efter allt regnande.
Enda bestående intryck är koltrastarnas drillade inne i skogen.
Strax innan ridhuset dyker det upp en konstig skylt. Finns det någon förklaring?
Vid ridhuset söder Brandbergen så finns det ett så kallat Geocaching travel bug hotell. Loggar besöket och tar men några TBs som får sig en tripp till sommarens semestermål.
Efter att landsvägen korsas blir det mycket lättvandrat med några få undantag. Efter att motorvägen korsats via en vägtunnel så kommer en dam springande med en pudel. Ser lite festligt ut och vet inte hur intresserad pudeln är att springa? Vid Slätmossen i Handen finns längor med radhus och med trädgården i söderlägen mot leden. Många har riktigt smakfulla trädgårdar. Några har också skapat olika terrasser i sluttningen med stenmurar till hjälp och som är mycket smakfulla.
Möter igen damen med pudeln som måste stå och göra på stället spring, medan pudeln nosar och planerar för något slags ”ärende”. Ser lite skojigt ut.
Korsar centrumvägen i Handen och är lite osäker vart markeringarna visar. Kommer rätt efter viss tvekan. Funderar på att köpa en dricka vid bensinmacken, men tvekar då det verkar vara mycket folk där just nu. Kommer senare att ångra beslutet. Har bara en liten flaska med vatten idag, då alla stora pant-flaskor hamnade i återvinningen igår. Idag är det första dagen med värme och kroppen svettas mer än tidigare.
Passerar en trädgård med en intressant bil.
Bron över järnvägen är smakfullt byggd. Fin arkitektur.
Når etappskylten och senare Rudans fritidsområde som är riktigt vackert. Väcker en viss förundrad då filmkameran är placerad på huvudet.
Väldig vacker passage vid nedre Rudasjön.
Härifrån blir det ganska tråkig och jobbig vandring ända ner till öster om Öran sjön. Passerar en flytande spång som gungar rejält när den används. Kärret bredvid ser inte inbjudande ut att ramla i.
Får några fina vyer över Öran sjön.
Efter sankmarken söder om sjön blir det lättvandrat i några kilometer. Nära Svartsjön blir det lite ojämnare med rötter och stenar, men detta kompenseras mer än väl av de fina vyerna i det området. Området är populärt och många barnfamiljer och vandrare observeras.
Vid upplysningsskylten bredvid Långsjön står fyra unga damer och studerar denna intensivt. Frågar om det går bra med dagens vandring. Damerna är på väg i motsatt riktning mot Handen och uttrycker att de är osäkra på vägen och frågar efter lite upplysningar om leden. Visar på den egna kartan och ger lite råd om vissa passager. Inser att det finns en viss osäkerhet i gruppen och beslutar att ge dem kartan för att skapa lite extra trygghet. Damerna tar emot kartan lite blygsamt men tacksamt.
Räknar kallt medan hitta resten av den egna vandringen. Får äta upp detta vid ett tillfälle senare! Så går det när man skall göra sig till för unga damer!
Norr om Trehörning sjön blir det en kort matpaus. Det sista av dagens alldeles för lite vatten konsumeras.
Vandrar vidare mot Paradiset och det är en ganska lätt vandring.
Känns mer och mer i benen även om kroppen är betydligt piggare än vid tidigare vandringar efter uppehållet på grund av resa och sjukdom.
Vid Paradiset blir det en uppförsbacke direkt och sedan vandring utefter en höjdrygg. Passerar anslutning etapp 5:3. Funderar att som utmaning gå ända från Nynäshamn till Paradiset. Får se om det kommer att bli av. Öster om Ådran blir det en rejäl brant backe nedför. Passerar en barnfamilj några hundra meter senare. Pojken i familjen frågar sina föräldrar varför de släpper förbi vandringssällskapet! Barnen har lite annan logik.
Pojken får sin ”revansch” en stund senare och undertecknads ”fjollande” för unga damer får en knäpp på näsan! Leden går en bit (kort) på grusvägen vid Slåboda hundpensionat. Sällskapet missar när leden viker in i skogen och fortsätter grusvägen. Inser efter en stund att det var länge sedan som det syntes några orange markeringar.
Vänder tillbaks och får se barnfamiljen som svänger in på leden vid rätt ställe.
Gör en ”pudel” när barnfamiljen passeras vid andra tillfället.
Ganska lätt vandring ner till Kärrsjön.
Sjön ligger vackert och ett annat vandringssällskap har slagit sig ner vid rastplatser. Nickar kort och ilar vidare.
Ännu en konstig skylt på ett träd vid sjön. Någon som förstår?
Från sjön blir resten av vandringen mycket tråkig utefter grusvägar och intetsägande terräng. Vandringkamraten får en rejäl energi-boost eller är uttråkad av omgivningen. Hon fullkomligt sprintar iväg utefter grusvägen, nordväst sjön.
Har fullt upp att hålla jämna steg och normalt brukar det vara undertecknad som får anpassa farten för vandringkamraten.
Blir rejält trött att hålla detta tempo men lyckas hänga med fram till etapptavlan 6:1.
Här blir det en kort ”teknisk” paus.
Tänker att nu gick nog vandringskamraten in i väggen, men efter detta stopp blir det ännu värre. Måste något generat släppa i väg den euforiska damen och avståndet mellan, ökar hela tiden. Har helt enkelt inte krafter att hålla samma tempo. Vägen är tråkig också och vill aldrig ta slut. Vet också att detta är ”död” vandring som måste genomföras en gång till när starten blir i Huddinge och målet blir väster Vårsta.
Når till slut bilen och en långtradarchaufför tittar nyfiket på sällskapet och de gymnastiska övningar som måste till för att komma in i bilen.
Färden hem går via Rosenhill, ett mycket populärt café, främst för motorcyklister och är som vanligt fullt av gäster. Det är soligt väder idag och många motorcyklister är ute på vägarna här i Södertörn. Många varningsskyltar finns också utefter vägarna som meddelar att vara försiktig i trafiken, då det förekommer många MC-olyckor här!
Når Eskilstuna och det blir snabbmat från Burger King! Det första som konsumeras är läsken. Den är nästan slut innan sällskapet är på motorvägen igen.
Känns i benen efter dagens vandring, men inte alls lika illa som tidigare. Dagens vandring blev 30 kilometer så får väl vara nöjd förutom den tråkiga biten som måste vandras igen.
Blir en lugn kväll som avslutning.
Lite kuriosa från kvällen. Två fästingar var tvugna att avlägsnas på undertecknad. En i knävecket och en där ryggen byter namn. Fästingar hittar mjukdelarna.
Vandringskamraten kunde inte varva ner och somna efter dagens ”sprint-lopp”.
Efter denna etapp är 433 km genomförd vandring och ”endast” 480 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.674
– Total höjdstigning – 541
– Total tid – 6,16 tim
– Medelpuls – 133
Tillbaka till start
Etapp – 5:1 5:2 – 25 juli 2015 – Hemfosa – Nynäshamn
Vandring Sörmlandsleden 25 juli Etapper – 5:2 och 5:1 – Hemfosa – Nynäshamn
Litar återigen på SMHIs prognoser. Det skall inte börja regna förrän 17:00 idag enligt prognosen, varför det skall gå att hinna med dagens vandring innan regnet kommer. En av Sveriges ”seriösa” kvällstidningar, har med feta rubriker varnat för att Sverige kommer att drabbas av det ”Tyska regnovädret” denna helg. Visste inte att man kan skapa regnoväder i Tyskland och att även exportera dessa? Vilka fjantar som sätter rubrikerna!
Har länge funderat på att som fysisk utmaning, gå hela vägen från Nynäshamn till Paradiset. Detta skulle innebära en 40 km vandring på en dag. Det skulle nog kunna gå, men det skulle samtidigt innebära lite slit och kanske den sista milen inte blir så njutningsfull. Det blir nog bara att borra ned huvudet och vandra.
Vill ha längre vandringar för att minska bilåkandet till de mera avlägsna etapperna för vandringssällskapet.
Beslutet blir till slut att inte göra nämnda maraton-vandring, utan det blir ”bara” 24,5 km vandring och etappen 5:3 får pusslas ihop med en annan etapp, för att få lite längre vandring vid annat tillfälle. Det blir en senare fråga.
Vid Södertälje är det broöppning. Det är nog första gången som sällskapet råkar ut för detta. Blir lite konfunderad att broarna skall öppnas så lång i förväg. Är alltid fascinerad av den gamla järnvägsbron med fyra pelare som lyfter bron helt synkroniserat. Undrar hur vanlig denna typ av konstruktion är? Det dröjer ca 15 minuter innan ett fartyg passerar. Svänger av direkt efter bron mot Nynäshamn och slipper den tillfälliga stockning som stoppet medfört.
Hemfosa verkar vara en liten ort och vägen dit känns verkligen lantlig. Ser att trots litenheten så har orten en pendeltågstation!
Når etapp-starten efter några kilometer ”lantlig” bilkörning. Solen skiner, temperaturen är lagom, det är lugnt och skall nog bli en bra dag för vandring.
Första biten av etappen går på vägen och sedan upp på en av Södertörns höjder.
Gör en reflektion direkt och om undertecknad helt har missförstått enligt nedan, syftet med tomt-avgränsningen, så blir det att göra en pudel!
Som fastighetsägare vill man naturligtvis inte att ”kreti och pleti” skall vandra omkring på aktuell fastighet. Man sätter upp stängsel, häckar, skyltar, etc. för att markera fastighetsgränser.
Passerar några fastigheter och med reservation att det är något som missförståtts så tycker undertecknad att det blir lite larvigt. Leden verkar gå intill en fastighet(er) och det har satts upp snören för att markera att på andra sidan äga inga obehöriga tillträde.
Kan inte på något sätt föreställa att en vandrare skulle ha behov av att avvika från leden och inkräkta på aktuella fastigheter. Bredvid leden är det en brant sluttning och det finns ingen som helst utsikt att eventuellt beundras. Skulle någon ha onda avsikter så kommer detta snöre inte att medföra några som helst hinder.
Tycker att fastighetsägarna istället för investering i onödiga snören, skall spara sina pengar för betalning, av de säkert ansenliga räntor för lån som finansierar dessa fastigheter. Tycker det blir lite larvigt att helt onödigt göra denna markering.
Men, som sagt, undertecknad kan ha helt missuppfattat situationen!
Första delen är lite vresig Södertörns-terräng. Det är höjder som skall forceras, Igenväxta hyggen och mycket gegga efter sommarens frekventa regn. Ser inga spår av cyklister och antar därmed att till och med dessa anser denna del av etappen vara lite ansträngande. Mer cykelspår och därtill tillhörande sönderkörning kommer senare.
Skogen känns ganska vild även om den har ”tuktats” genom skogsavverkningar.
Den lite mer utmanande vandringen pågår till söder om sjön Tärnan.
Från södra änden och framåt blir det ganska behaglig vandring resten av denna etapp. Det blir dock några ytterligare stigningar och sönderkörda/söndervandrade områden som är mycket geggiga. Passerar den lilla orten Segersäng som också har en pendeltågsstation!
Ser en ganska fin fastighet som har ett fint läge i sluttningen.
Det har varit omväxlande väg vandring och ganska fasta stigar. Några geggiga avsnitt har förekommit.
Når sjön Muskan och det erbjuds en fast och OK stig på östra sidan av sjön. Möter ett ungt par som är ute och går och romantiken verkar vibrera i luften!
Nästa möte blir med en dam som verkar ha som uppdrag att jogga runt sjön. Hon har utrustat sig med två ”Camel-backs”. Dessa har applicerats på hennes framsida och undertecknad reflekterar hur dessa hålls stadiga och om det är bekvämt, då damer är lite annorlunda anatomiskt utrustade i brösthöjd. Intressant lösning jämfört med undertecknad som har en ”Camel-back” i ryggsäcken. Sprang långa löppass för ett antal år sedan och för undertecknad var en ryggsäck bekvämast för att frakta vatten.
Ser en skylt att sit-ups anbefalles. Det är kanske bäst att följa de anvisningar som skyltar anger och fixar lätt tio sit-ups.
Känner lukten av att någon grillar. Förstår att det är någon som rastar lite längre fram och vindarna sprider den mycket behagliga lukten. Når grillplatsen och ser att det grillande sällskapet har tre något respektingivande hundar. Dessa strövar fritt och får korn på undertecknad, men ägarna lyckades få stopp på dessa, innan de testar om undertecknad duger som eftermiddags ”snacks”. Hundarna är säkert jättesnälla men vill inte prova att klappa dessa!
Den fasta stigen blir mer geggig när leden viker av från strandkanten. Det är många som nyttjar denna. Möter lite fler vandrare som troligen tar en tur runt sjön med eller utan hundar.
Vid syd ändan av sjön vill man anlägga en fiskväg så att man kan få lite havsöringar i sjön?
Vore trevligt att fiska en öring och sedan grilla den, vid någon av de fina rastplatser som finns utefter sjön.
Ser en fin rastplats strax efter bron.
Något senare anbefaller en skylt 10 armhävningar. Orkar bara 8. Undrar om man får böter?
Nära Ösmo finns en lämplig plattform för de som vill festa loss lite (Flytväst obligatoriskt). De kan inte göra så mycket skada på denna plattform. Dock brukar det höras bra över sjöar på kvällarna?
Det blir en bit stadsvandring i metropolen Ösmo. Inte mycket att se, men har ett minne från 1980. Sprang andra sträckan i Tiomila då tävlingen gick i denna trakt. Har minne av att det var kuperat på Södertörn.
Viker av från det bebyggda och det blir vandring utefter en sluttning fram till etapp-målet som ligger vid stora vägen söder Ösmo.
]
Vinden har mojnat och myggorna börjar bli aggressiva. Får spilla mycket kraft på mygg-viftande.
Nästa etapp – 5.1 fortsätter genom blandad skog. Mestadels enkel vandring, men några undantag där det är geggigt. Passerar vägen vid Åbylöt och två unga flickor rider på asfaltsvägen. De hälsar så glatt! Alltid något sade han som såg Åmål!
Liknande vandring fram till Älby. Sista biten så har en skogsmaskin korsat och delvis följt leden. Det blir stora märken i naturen efter denna. Precis innan grusvägen vid Älby så håller undertecknad på att gå ner sig i ”kvicksand”. Det hade nog blivit ett rejält dopp om det sanka i mitten av skogsvägen inte upptäckts i tid.
Några bilar står parkerade och det är säkert bär- eller svampplockare som är ute. Det finns gott om denna vara denna sommar. Ser återigen en buske med röda vackra bär. Tror inte man skall äta dessa.
Det blir en bit vägvandring innan leden går in i ett område med höjder mellan Älby och Björsta.
Det blir en fikapaus på höjden väster Kummelgärde.
Ser rester av en orienterings-kontroll ställning. Den har nog använts för ett antal år sedan.
Ser en intressant sten som ser lite ”hotfull” ut där den ligger fritt i en sluttning. Lugnas av devisen att ”På rullande sten växer ingen mossa”.
Vägvandring igen och passerar ett fält där det bl.a. växer ärtor. Vandringskollegan smakar på ärtorna som är mogna.
Det verkar vara någon slags hantverks-försäljning i området och en del bilar passerar. En dam stannar sin bil och frågar nyfiket om sällskapet har vandrat från Ösmo. Meddelar att starten varit vid Hemfosa varav hon blir alldeles paff. Vi har lite olika referensramar.
Lite intetsägande skogsvandring fram till nästa grusväg. Från denna väg går det sedan stadigt uppåt till toppen på en större höjd. På höjden finns någon form av mast placerad. Sluttningen nedför följer vad som en gång troligen varit någon form av transportväg upp till masten. Ser krossat glas på nedvägen och det liknar bilglas. Någon har kört en stulen? bil uppför den primitiva vägen och krossat rutan?
Når Fjättersjön som erbjuder några fina rastplatser. Ett mycket svagt duggregn kommer i samband med vandringen utefter sjön. Det är så lite så inga regnjackor behöver tas på.
Enligt SMHI ska regnet börja 17:00 i denna trakt och det är några timmar till dess. Duggandet slutar också snabbt.
Sista biten går efter motionsspår och kan raskt klaras av. I sluttningen ned till slutmålet sitter en äldre man och plockar blåbär. Han ser nöjd ut. Når slutmålet där en rejäl skylt upplyser att Sörmlandsleden börjar här.
Har lite minnen från Nynäshamn. En gång i tiden så fanns det ett företag – Teli Industrier och undertecknad arbetade där 1979 som IT-konsult. Nynäshamn var inte en ”livlig” ort och det blev ganska lugnt på kvällarna i staden efter att affärerna hade stängt!
Det enda? Som fanns att göra för undertecknad som veckopendlade, var att träna på kvällarna. Det blev mycket tid till detta! Det är rejält kuperat runtom Nynäshamn, så det blev mycket träning i backar.
I Nynäshamn fanns/finns ett raffinaderi och under denna tid spreds en mycket otrevlig lukt över staden. Men som han sade som bodde i en stad med cellulosa fabriker – ”Det luktar pengar!”
Det var dock inte trevligt att springa i den lukten.
Trots lukten fick undertecknad en enormt bra formtopp under vårens tävlingar detta år. Man skall bo på tråkiga ställen för att få bra fysisk form? Fick samma erfarenhet i Finspång något år senare!
Startar bilfärden hemåt via Södertälje. Reflekterar att världsmetropolen Hemfosa måste besökas en sista gång för att klara av Etapp 5:3. Något att se fram emot?
Regnet – Made in Germany – börjar mellan Södertälje och Nykvarn. Heja SMHI – Bra prognos igen! Slapp vandra i regnet!
Efter denna vandring är 578,5 km genomförd vandring och ”endast” 334,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.325
– Total höjdstigning – 298
– Total tid – 5,03 tim
– Medelpuls – 122
– Väder 17 grader sol/moln vind 5 km/h N
Tillbaka till start
Etapp – 5:3 – 22 augusti 2015 – Ådran – Hemfosa
Orientering Hellas Ö8 och vandring Sörmlandsleden 2015-08-22 Etapp 5.3 Ådran – Hemfosa
Dagen innebär en kombination av orienteringstävling och därefter vandring.
Det passar mycket bra då starten för vandringen ligger bara någon kilometer från tävlingen som anordnas vid Sadelmakartorp. När Etapp 5.3 är genomförd så är alla etapper öster Södertälje färdigvandrade (för denna gång).
Dagen är solig och varm även om morgonen är lite sval. Anländer mycket tidigt till tävlingen och får vänta. Till slut bär det iväg till starten utefter vägen till Ådran. Den är inte underhållen det senaste decenniet! Stora gropar överallt.
Starten är precis på Sörmlandsleden väster om hunddagiset. Hundarna kommer att få det jobbigt idag, att ”hälsa” hundratals tävlande välkomna!
Terräng och karta är utslagsgivande. Krafterna tar slut när undertecknad forcerar den branta backen söder Ådran och upp på Hanveden. Gör ett trötthetsmisstag och kommer norr om kontroll 4.
Stånkar sakta vidare och inga större misstag förrän till kontroll 7. Missar ett stigkors och springer en rejäl omväg.
Anländer till slut mycket sliten till målet. Resultatet är inget att skriva hem om.
Något fundersam om att orka med vandringen, men när man ändå är här så är det lika bra att göra ett försök. Skumpar fram med bilen till starten vid Ådran.
Klarar alla gropar utan att något på bilen går sönder. Vandringskamraten kör sedan vägen över Västerhaninge till Hemfosa och nöjer sig med blåbärsplockning efter dagens tävlande.
Kort vandring från Ådran till starten för dagens vandring. Kroppen är rejält seg. En hel del små stigningar de första kilometrarna. Får viss tröst avseende dagens ”tävlings-prestation” då många andra löpare passerar med tunga steg. Terrängen sliter på alla. Leden är lite tung men det är vackert i skogen.
Stiligt gränsröse nära Tornberget.
Senare fin utsikt över mossen vid Tornbergssjön.
Efter sjön så blir det lättare vandring utan några större höjder. Ett mountainbike-par passerar och guppar fram över rötterna. Leden är ganska sliten av många vandrare.
Lättare vandring fram till landsvägen. Följer vägen ca en halv kilometer. Trafiken är något fartfylld trots att vägen är en smula krokig. Området är populärt för motorcyklister och de flesta kör sansat. Råkar tyvärr möta tre galningar som pressar sina bågar i säkert 150+. Fullkomlig idioti och förstår varför slanguttrycket organdonatorer myntats för unga MC-förare.
Viker av landsvägen och ganska intetsägande vandring de närmaste kilometrarna. Passerar en gård som har något av de största bolltistlar som undertecknad sett. De är stora som tennisbollar.
Vandringkamraten som är stolt över sina, i hennes ”privata” del av trädgården, skulle nog bli avundsjuk!
Anländer till Vedasjön och ser att man anlagt ett hundbad! Hundbadet har fin utsikt.
En skylt på grammatisk exakt Svenska, meddelar att varje båt som ligger vid sjön skall vara märkt med fastighetsbetäckning!
Blir tveksam och går fel vid det publika badet. Lite magert med skyltar och markeringar medför att undertecknad går en bit på fel stig. Eller är det badgästerna som skapar okoncentration?
Fortsatt ganska tråkig vandring fram till landsvägen. Etapp-pilen vid landsvägen pekar lite snett varför undertecknad viker in på vägen mot Sofielund gård. Inser misstaget och går upp på landsvägen igen.
Följer landsvägen och viker sedan ner mot våtmarkerna vid Vädersjön. Inga problem att passera. Fortsatt lätt vandring sydväst utefter ett fält. Blir lite tveksam då alla ledmarkeringar försvinner men litar på kartan. Rundar gärdet och leden viker söderut. Nu börjar det bli backigt och det känns i kroppen. Första backen är tung och sedan kommer flera mindre men ansträngande.
Leden är omlagd vid passagen av en mosse. Stånkar vidare i en ganska vildvuxen skog. Typisk Nynäshamnsterräng?
Möter det tidigare mountainbike-paret som verkar vara på väg tillbaks. Det skumpar rejält när cyklarna forcerar den ojämna terrängen.
Öster Transjön är det rejäl översvämning och måste leta för att hitta små öar, som kan hjälpa till att passera området utan att bli våt om fötterna. Det lyckas inte fullt ut, utan trampar ner i knädjupt vatten på några ställen.
Byxorna blir blöta och detta adderar ytterligare till dagens problem. Glömde livrem och får under hela vandringen dra upp byxorna för att inte tappa dessa.
Forcerar sista biten och når etappmålet 2 minuter över beräknad tid. Vandringskamraten är imponerad över denna exakthet. Berättar om byx-problemet och vandringakamraten kommenterar att undertecknad kanske blivit smal! Skiner upp en stund, men inser till slut att tvättbrädemagen den finns, men är väl dold av ett visst överskott!
Dagen har varit ansträngande och ser fram mot en lugn söndag. Den lugna söndagen sprack förstås. Se vidare läsning etapp 50.1 osv.
Reflekterar i bilen angående dagens filmning och fotografering. Det blev inte mycket bilder på denna etapp. Funderar om det beror på undertecknads trötthet eller på att etappen helt enkelt inte erbjuder så intressanta fotograferingsmotiv?
Tror att det är en kombination av bägge. Måste säga att det är ganska begränsat med vackra och vilda områden öster om Södertälje. Tyresta och Paradiset är stora undantag, men annars är det endast mindre områden som erbjuder vildmarkskänsla. Vägar och hus tränger på när storstaden brer ut sig.
Ännu värre blir det väl när Sverige är ytterligare 10 miljoner innevånare och alla dras till storstäderna?
Efter denna etapp är 704 km genomförd vandring och ”endast” 209 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.417
– Total höjdstigning – 254
– Total tid – 3,02 tim
– Medelpuls – 138
– Väder – +21 grader 6 km/h SO vind och sol
Tillbaka till start
Etapp – 6 (halva) 6:1 7 8 (halva) – 13 juli 2015 – Tysslinge – Huddinge station
Dags att ta upp vandringar igen. Denna gång så får det bli på Södertörn och avsluta några tidigare, delvis vandrade etapper.
De senaste veckorna har inneburit lite ”mentala utmaningar” som har tärt och det är dags att försöka få ett avslut på dessa och komma vidare. Långa vandringar brukar vara ett bra sätt för att rensa skallen.
Bilresandet blir som tidigare nämnts längre när det bli vandring på etapper som ligger långt från hemmabasen. Därför blir vandringarna också längre för att minska bilåkandet.
Vandringssällskapet har börjat jobba igen och undertecknad har en ytterligare vecka semester för att ”vila upp” sig. Har fått dottern att ställa upp som vandrings-chaufför. Diskuterade olika alternativ för dottern medan undertecknad vandrar, som egen vandring, motion i Lida, svampplockning, IKEA, etc. På grund av träningsvärk blir det aktiviteter av det mer lättsamma slaget för dottern.
Dottern dumpar av undertecknad vid Tysslinge där tidigare vandring avbröts på grund av förolyckat finger! Se Etapp 8 och 9.
På morgonen så hittades inte ordinarie vandringsskor, som senare visade sig bero på att vandringssällskapet hade ”gömt” dessa. Det visade sig att skorna stod på rätt plats! Kanske därför som undertecknad inte hittade dessa?
Reservskorna är inte bra. Dessa var en felinvestering, ger skavsår och är obekväma. Dock finns ingen återvändo i detta nu.
Har nyligen investerat i en så kallad ”camel-back”, för att säkra att vatten finns i tillräcklig mängd. Med hjälp av slangen kan man dricka vattnet utan onödiga ”tidskrävande” stopp! Naturligtvis är det idag en ganska sval förmiddag, varför det inte blir full effekten av nyinvesteringen.
Konstaterar att vätskebalansen definitivt är på rätt nivå under vandringen då det blir en ”massa” stopp för pinkande!
Har läst på om dagens etapper och uppfattar att det är ganska mycket ren transport och att om man vill ha upplevelser, så måste man ha ett väldigt öppet sinnelag. Har därför valt att ta med en radio och lurar och bryter mot alla regler om ”riktig” vandring, där man tar in alla natur-ljud etc.
Nu blir det att lyssna, via delvis dålig mottagning, en massa flamsande programledare och till viss del OK musik i P3.
Nu är det naturligtvis så att oavsett vad det är för etapp så dyker det oftast upp någon upplevelse att ta med från denna. Mer om detta längre fram.
Första delen innebär mycket vandring genom högt gräs. Sommaren har varit god för tillväxt och naturen har trängt sig på in i etapperna. Stigarna blir lite bökiga och otydliga och led-markeringar skyms av grenar, vilket skapar osäkerhet vart man skall gå i vissa kors. Gick fel några gånger varav det första misstaget uppkom när undertecknad gick och halvsov.
Efter vandring i högt gräs når undertecknad vägen till Malmsjö. Utefter grusvägen finns en mystisk byggnad. Vet inte vad den är till för.
Når landsvägen mot Vårsta och korsar den. Det går uppför till någon klubbstuga. Här blir det osäkerhet vart leden går och väljer nog en gammal stig utefter gärdet. Här finns också gamla led-markeringar. Bakom gården så är det mer tydliga markeringar och det verkar som leden går på ovansidan av gården.
Fortsätter in i skogen norr om Vårsta. Här kommer misstaget där undertecknad fortsätter upp på en höjd utefter fel stig. Inser misstaget efter några hundra meter och går tillbaks. Ser att markeringarna är tydliga och misstaget berodde på ouppmärksamhet.
Når badplatsen vid Brosjön som har mycket glest med badgäster denna svala förmiddag. Typisk Svensk sommar?
Möter några hundägare som är ute och rastar sina hundar. En äldre man kommenterar att han trodde undertecknad går med en bössa i näven. Det är vandringsstavarna och han känner sig lugnad.
Fortsätter vägen upp till etapp-tavlan och därmed är etapp 8 fullbordad. Den är lättgången förutom det höga gräset och vad som kommenterats tidigare.
Etapp 7 är också lättvandrad utefter många breda stigar och grusvägar. Anländer till Trollsjön som ligger vackert i solen. Detta måste läggas in i mappen, upplevelser.
Vandrar genom villasamhälle och når ett långsmalt gärde. På gärdet ser undertecknad två harar som verkar vana vid människor för de springer inte iväg utan sitter kvar i gräset. Vet inte om de syns på bild.
Mottagningen på radion börjar bli påfrestande och stänger av den. Tyvärr ersätts inte radions ljud med naturljud. Det är ganska vindstilla och fåglarna verka leka tysta leken. Inget fågelkvitter denna dag.
Det enda som hörs är en avlägsen gräsklippare som putsar på golfbanan. Avundas klassen på gräsmattor på golfbanor. Hur lyckas man skapa motsvarande hemma på tomten?
Golfbanan ligger också fint i solen och måste vara trevlig att spela på. Ser inte en enda golfspelare vilket verkar mystiskt. De brukar alltid finnas några på banor från tidig morgon till sen kväll.
Når Lidaskogen där undertecknad varit på träningsläger för många år sedan och den senaste visiten var när 25-Manna gick i skogen. Sprang dock bara öppen klass och hade med en kamrat som skulle lära sig orientering.
Blir osäker vart leden går när bäcken som går ned mot Getaren passeras. Det blir lite fel men det kan rättas till.
Har gått 11 km och det är dags att äta första hemmagjorda ”Energy-bar”.
Recept:
• 1 dl jordnötssmör
• 0,5 dl mörk sirap
• 1 – 1,5 dl rågflingor/havregryn
• 2 dl nötter, mandlar, solrosfrön
• 1 dl russin
• 0,5 dl kokosflingor
Värm jordnötssmör och sirap, blanda ner hackade nötter och övriga ingredienser, bred ut på bakplåtspapper. Låt svalna, dela till bitar, linda in i folie och förvara i kylen/frysen.
Försök att hitta balansen, att de håller ihop och inte blir för kladdiga. De är godast med minimalt ”kladd”.
Detta är den andra satsen och den är inte lika bra som den första. Denna sats innehåller för mycket sirap/jordnötssmör.
Kladdet sköljs ner med vatten från ”camel-back”.
Når Lida friluftscenter som är fint. Mycket lite besökare denna dag.
Etapp 7 kan prickas av.
Spanar efter undertecknads bil på parkeringen. Dottern skulle åka hit och plocka kantareller men verkar redan ha ledsnat. Satsar en peng på att hon har åkt till IKEA vilket visar sig senare vara riktigt.
Stånkar upp på utsiktshöjden öster Lida. Inser att undertecknad inte skall gnälla, när två kvinnliga vandrare kommer i motsatt riktning. Den ena går med hjälp av två kryckor! Detta verkar definitivt mycket ”strongt”!
Utsiktsplatsen är iordninggjord med sittgrupp och kaffekanna.
Fortsätter ner för höjden och korsar Lida-vägen. Många skyltar är uppsatta som vädjar till bl.a. motorcyklister att inte köra på aktuella stigar/vägar. Tyvärr så ignoreras detta då det är spår efter motorcyklarna på stigarna. Har även dokumenterat körningar på film när del av etapp 6 vandrades tidigare. Få se när filmen blir klar och hamnar på Youtube.
Når ett mycket fult hygge och konstaterar lite sorgset att detta är en del av skogens användning. Det ser inte vackert ut.
Strax efter hygget, ”piggar” ett getingstick i vaden upp. Svider lite.
Passerar en sjö som ser rätt fin ut. Når den stora grustäkten vid Pålamalmsvägen. Här är det intensiv trafik där den ena långtradaren efter den andra hämtar grus för att ytterligare bygga ut Storstockholm. Med den här intensiteten måste grustäkten vara slut inom en snar framtid. Då måste något annat område ge vika för grus-behovet?
Får en mental dipp när det är dags att vandra grusvägen på andra sidan landsvägen. Gick denna i samband med förra vandringen då det inte gick att parkera bilen vid anslutning etapp 6:1. Här fordras ett mycket öppet sinnelag för att få upplevelser. Förvånansvärt nog, går vandringen på denna del, mentalt snabbare än förra gången. Var sliten i samband med förra vandringen, då denna del var avslutningen.
Får positiv upplevelse av de vackra blå-klockorna som växer utefter grusvägen. Når etapp-tavla 6:1 och etapp 6 kan prickas av med råge.
Etapp 6:1 är beskriven som lättvandrad. Håller inte med om detta till en början, då vandringen till Kärrsjön är jobbig. Det är en ojämn stig och lite upp och ner. Hoppas det skall bli lättare, då detta ingår i dagens vandrings-kalkyl.
På stigen är det kantarell ”drive-in”. Det växer små kantareller direkt på stigen. De är små varför de får vara kvar till kommande vandrare.
Når Kärrsjön som är en vacker upplevelse. Återigen så lägger några sjöfåglar ut, när undertecknad närmar sig. De skapar ett plogformat mönster på den spegelblanka sjön. Detta måste annars vara en rofylld plats. Någon har fraktat hit ett par små båtar. Måste varit lite utmaning då stigen hit norr om sjön är bra att vandra men inte lämplig för bilkörning.
Vandringen blir nu enklare till norr om Gladö kvarn. Några höjder måste dock passeras sydöst om sjön.
Når Kvarnsjön och måste lyckönska ägaren av tomten på udden i Kvarnsjön. Huset ligger i ett ”ganska” fint läge.
Vid höjderna är det dags att äta den sista ”Energy-baren”. Har stoppat kartan i fickan för att mera använda stavarna som support. Vid grusvägen efter höjderna blir det en viss osäkerhet vart leden går. Tar fram kartan och inser att vägen skall följas norr om gärdet. Ledmarkeringarna har bleknat och skyms även av grenar.
Lätt vägvandring tills det är dags att vika av från asfaltsvägen. Passerar en sittgrupp för vandrare? Misstänker att så inte är fallet när alla ”hotfulla” skyltar observeras. Ser att huset har en annorlunda ”vakthund” eller så är det reklam för den som bor här i form av ”häradsbetäckare”?
Vid informationsskylten står en grupp vandrare som går i motsatt riktning. Samtidigt ringer dottern för att höra om läget och när undertecknad beräknas vara i Huddinge. Uppskattar att ca 1,5 timme vandring återstår.
Första delen är kladdig och det går uppför. Fortsätter utefter en skogsbäck och når milspåret. Här blir det lättvandrat och mycket små broar över våta områden.
På vägen ner från skogsområdet så sitter en dam och plockar blåbär. Det börjar bli dags för att plocka dessa. Damen har en hund som morrar och markerar sitt revir. Matte lugnar och hunden kan passeras utan missöden.
Når grusvägen och fortsätter mot Visätra. Vid dagiset så håller man på att bygga (förstås!) och byggområdet är avstängt med staket. Möter två mycket bistra män på gångvägen och måste erkänna att en viss oro infinner sig. Har säkert en förutfattad mening, men får intrycket av att dessa kan vara kapabla till att slå ner undertecknad och ta med sig allt värdefullt. Håller hårt i vandringsstavarna och känner viss ängslighet. Inget händer lyckligtvis och funderar om det verkligen fanns ett potentiellt hot.
Passerar en bänk där tre ”A-lagare” sitter och dricker lunch-pilsner. Det smakar säkert mycket bra med en öl i denna värme men kanske inte på detta sätt?
Vid idrottsplatsen som verkar mycket välskött, så håller två ynglingar på att med trimmer rensa gräs i en skogsbacke. Det verkar, för att göra det lättare för de som spelar ”Frisbee-golf”. Tycker detta är lite lustigt och väldigt ambitiöst.
Leden går in i skogen igen och ner till sjöarna vid Fornborgsvägen. En skylt varnar för svag is. Som tur är uppstår inga missförstånd då ”gäller vintertid” lagts till?
Vandringen känns i kroppen när sista motlutet måste forceras på andra sidan sjön. Passerar en äldre dam som är ute och vandrar också. I en villa-trädgård sitter ett par och plockar jordgubbar. De verkar vara goda då lika många stoppas i munnen som i korgen!
Når tacksamt Storängsleden och det går nedför mot Huddinge centrum. Benen är trötta och det känns bra att vara nära målet. Det är ganska mycket trafik på vägen och i nästa kors så får en bilist en black-out? Denne kör rätt ut från sidovägen framför en långtradare som kommer nedför leden. Är fullkomligt övertygad att det kommer att smälla men långtradaren lyckas bromsa med någon meters marginal. Förstår att denne lägger sig på sitt signalhorn, för det här kunde gått riktigt illa.
Når etapp-målet och ser ingen dotter eller bil. Ringer och frågar vart hon är och dottern beskriver att hon är där hon ska vara. Eftersom det inte varken syns bil eller dotter så håller undertecknad inte med. Hade programmerat in exakt plats i morse på bilens GPS för att garantera att dottern skulle hitta.
De efterföljande beskrivningar, samtal, instruktioner etc. och som hela tiden missförstås, bör inte beskrivas i tryck då de inte är lämpliga att förmedla till allmänheten. Undertecknad är mycket trött och tålamodet är inte stort.
Dotterns ”vandringar” under denna dag har också tagit på krafterna och till aktuell stämning, kan även läggas till alla ackumulerade spänningar, som varit genom historien, mellan far och dotter.
Till slut lyckas parterna förstå varandra och efter en instruktion att parkera vid en Shell bensinmack och stå stilla där kunde far och dotter återförenas. Det blev lite extra kraft spenderat på diskussionen och att vandra upp till macken.
I ett svagt och obalanserat ögonblick konstaterade undertecknad att dottern blir mer och mer lik sin mor.
Lämpar av vandringsutrustning och byter till torrare kläder.
Känslorna lugnar ner sig och dottern berättar att tiden har spenderats på trevliga saker som svampplockning, IKEA och Mio.
Det finns en tidigare överenskommelse att gemensamt besöka Zetas handelsträdgård vid Segeltorp som avslutning på dagens utflykt.
Denna handelsträdgård har ett mycket fint utbud och undertecknad är intresserad av växter. Vid tidigare besök så har det alltid ”ramlat ner” ett antal växter i shoppingvagnen.
MEN denna dag är undertecknad sliten efter vandringen, varför intresset är lite svalare än normalt. Biter dock ihop, håller god min och låter dottern vandra och studera växterna som erbjuds. Försöker hela tiden hitta sittplatser att vila på, men det är dåligt med ”shopping-stolar för män” i butiken!
Dottern tycker det finns så mycket fint och drömmer om att någon gång få eget hus och trädgård. Det brukar ta några år innan denna möjlighet ges i livet.
Besöket är trevligt bortsett från undertecknads ”lidande”. Dags att åka hem och kör upp på motorvägen mot Södertälje.
Nära sjön Aspen är det stort stopp på motorvägen i motsatt riktning. Ser att det snabbt har byggts upp kilometerlånga köer. Tacksam för att det inte är ett sådant stopp i sällskapets körriktning. Är inte i form för detta.
Resan går bra och åter hemma så kollas ”camel-back” och hur mycket vatten har förbrukats. Ser att ca en liter återstår vilket innebär 2 liters förbrukning. Har som sagt pinkat mycket, varför det nog har blivit mer vatten konsumerat än nödvändigt.
En kall öl passar perfekt som avslutning på dagens resa.
Dottern och undertecknad lagar gemensam Sashimilax till middag när ordinarie vandringssällskap kommer hem från jobbet.
Recept Sashimi lax
Undertecknad klagar att inte ordinarie vandringsskor kunde hittas och detta har medfört blåsor under höger fot och på häl.
Utan ett ord leder vandringssällskapt undertecknad till lilla skohyllan i hallen och pekar där aktuella skor är placerade.
Resten av matlagningen pågår i tystnad från undertecknads sida.
Efter denna etapp är 496 km genomförd vandring och ”endast” 417 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.564
– Total höjdstigning – 471
– Total tid – 6,06 tim
– Medelpuls – 127
– Väder 15 grader sol vind 6 km/h NNV
Tillbaka till start
Etapp – 8 (halva) 9 – 3 April 2015 – Tveta – Brotorp
Kan en vandring på Sörmlandsleden skapa dålig stämning?
Bedöm själva kära läsare efter att ha läst denna etapp beskrivning!
Vandringssällskapet tog ett beslut att denna dag pricka av etapper som verkar vara lite mera stadsnära. För att passera Södertälje kanal och hålla sig inom vandringstillåtna områden så har det blivit en etappsträckning utefter nämnda förutsättningar.
Vandringen genomförs en Långfredag som historiskt brukar vara mycket trista och nedstämda helgdagar. Kanske detta är ett omen?
Bilfärden till Södertälje gick bra, då det var ganska tidig avfärd och därmed lite trafik.
Dagens vandring startar i Tveta Södertälje. Passerar bredvid en hästhage och ner till sjön Måsnaren. Vinden är nordlig och får fart över sjön, varför det blir lite kyligt till en början även om det är mycket sol denna dag.
Ser att några kanotister också trotsar dagens meteorologiska förutsättningar och sätter ut kajaker i sjön för träning eller rekreation.
Första delen av leden utefter sjön Måsnaren har till och med ”gat-lyktor”. Lyktorna är placerade utefter leden nedanför Tvetaberg herrgård. Kanske godsägaren eller godsägarinnan ville ha en säker kvällspromenad när middagen skulle promeneras ”ner” på kvällskvisten. De ville undvika att ramla ner i Måsnaren?
Möter många vandrare och joggare utefter denna etapp 9. Konstaterar också att det finns en del backar i Södertälje.
Leden viker av från Måsnaren och passerar en campingplats. Här finns redan husvagnar uppställda.
Infartsvägen till campingen ligger i söderläge och ser blåsippor som ”niger och säger att nu är det vår”. Det är kyligt men våren kämpar på för att ta initiativet!
Vid Hovsjövägen finns ett koloniträdgårdsområde. När påsken kommer senare datum, brukar det vara full aktivitet i dylika områden. Denna tidiga påsk och lite kyliga nordan är det noll aktivitet.
Leden går vidare genom olika bostadsområden varvat med grönområden som blivit ”över” och går lite upp och ner. Sakta håller Södertäljeborna på att varva upp denna förmiddag.
Sista biten till Södertälje kanal går nedför och sedan följer leden denna till Södertälje centrum pendelstation. Här är det mycket stadsnära vandring. Passerar en polisstation och precis då så lämnar en ”radiobil-patrull” denna. Bisittaren i framsätet tittar mycket forskande på undertecknad. Förstår inte den känsla som uppstår. Undertecknad känner sig alltid skyldig och färdig för arrestering när poliser spänner ögonen i undertecknad. Trots att undertecknad är ”oskyldig som en brud”.
Vid stationen finns det en Subway restaurang som säkert uppskattas för de vandrare som vill ha lite ”catering” utefter etappen.
Passerar stationen och Södertälje kanal. Många lokalbor är ute och tar sin förmiddagspromenad i området.
Leden följer kanalen söderut mot broarna vid E20. Har passerat dessa broar vid åtskilliga tillfällen på ovansidan men aldrig med ett perspektiv nedifrån. Det är tre broar och alla har olika konstruktioner för eventuell broöppning. Det är rejäla anläggningar och den mest fascinerade är den äldsta? brokonstruktionen. Den gamla järnvägsbron som öppnas via en samverkan mellan fyra olika bropelare som lyfter själva brobanan. Detta måste synkroniseras korrekt och konstruktionen måste vara en dröm för kreativa ingenjörer!
Kanalen känns smal om man betänker vilka båtar som passerar. Bryggan på båtarna måste vara alerta annars går det nog riktigt åt h-e.
Passerar en fritidsbåts-uppläggningsplats och det verkar inte att det tagit fart i detta område heller.
Området runt Östertälje station innehåller många gamla villor med enkla trädgårdar. Kan tänka att de bofasta kan sitta och njuta i sommarvärmen med allehanda drycker och tilltugg när ambitiösa vandrare av Sörmlandsleden passerar.
Vid stationen passeras en skola eller samlingslokal där det idag verkar varit någon form av aktiviteter. Parkeringen utanför vimlar av besökare som gör intryck att vara småbarnsföräldrar.
Vid passagen av gamla Nynäsvägen så har ett område blivit ”över”. Här finns allehanda material nödvändigt för eller överblivet från olika konstruktionsarbeten. Ser ganska trist och skräpigt ut.
På andra sidan går leden stadigt uppför fram till tavlan som markerar slut på etapp 9 och etapp 8 börjar.
Första delen på etapp 8 går upp på en markant höjd och det blir lite flåsande i forceringen uppför.
På andra sidan höjden går leden nedför och passerar ett avsnitt som är mycket lerigt och halt. Har inte några vandringsstavar idag då det varit/blir mycket vägvandring denna dag.
Det hala underlaget nedför medför att undertecknad tappar fotfästet och hamnar sittandes på den del av kroppen där ryggen byter namn! Första tanken var att nu blev den aktuella kroppsdelen lerig och en viss oro hur kameran klarade sig i fallet.
Konstaterar efter de första intrycken att det inte var något av ovan händelser som sedan skapade en MYCKET dålig stämning från denna stund och framåt.
Ser på undertecknads vänstra hand att långfingret har böjts till en icke normal position och konstatera att nämnda finger har brutits eller dragits ur led.
Känner ingen smärta men olika tankar far genom huvudet. Vet inte om det beror på stress eller smärtchock. Hur skall dylika incidenter hanteras?
Väldigt många tankar far genom huvudet.
• Skall vandringen avbrytas och hjälp tillkallas?
• Var kan eventuell hjälp infinna sig?
• Hur kan detta hända NU vid en stillsam vandring, då undertecknad kunnat undvika liknande händelser de många åren med träningar och tävlingar i skogen?
• Kan undertecknad fortsätta vandringen då ingen akut smärta uppstår?
• Etc.
Tankarna far omkring i huvudet och vet inte om undertecknad är helt rationell så vandringen fortsätter medan alla alternativ samtidigt bearbetas.
Stämningen är som sagt mycket dålig från och med nu, varför de kommande observationerna nog färgas åt det mera negativa slaget!
Första irritationen uppstår vid ett kors där det inte framgår om en grusväg eller ett elljusspår skall väljas som led. Kartan visar i elljusspårets riktning, men inte en enda orange markering finns som kan bekräfta detta. Chansar på elljusspåret och drar slutsatsen efter en stund att elljus-stolparna ser mycket nya ut och kanske har ersatt de gamla som i sin tur hade orange markeringar?
Ser till slut en orange markering som bekräftar att valet var riktigt.
Nästa irritation uppstår när leden viker av från spåret och in i skogen. Här och de följande kilometerna har leden förstörts på grund av att hästintresserade har ridit på leden och kvar är en blöt ”geggamoja”.
Genom åren har undertecknad upplevt vissa ”friktioner” mellan ridintresserade och utövare av vandring, motion, skidåkning etc. Vissa hästburna entusiaster har vad som skulle benämnas ”fullkomligt gett fan i om de rider i nämnda spår”. Hästar är tunga och stigar och skidspår blir fullkomligt demolerade.
Problemet ökar för varje år då hästintresset är stort och i starkt ökande för varje år.
Detta är en företeelse som kan locka fram mörka tankar hos undertecknad. Det går att få fungera genom att parterna ger och tar och kommer överens. Tyvärr så verkar denna samarbetsförmåga minska för varje år och gamla vackra stigar förstörs.
Passerar väg 225 och fortsätter en ytterligare bit att vandra i geggamojan skapad av de hästintresserade. I berget efter väg 225 verkar det finnas något hemligt? bergrum. Efter bergrummet så fortsätter leden efter grusvägar.
är observeras nästa irritation. Grusvägar som inte är avspärrade av vägbommar eller andra hinder i form av stenbumlingar, är attraktiva för de medborgare som inte vill lämna av sina ”överskotts-produkter” på avsedda återvinningsanläggningar. Vid dessa grusvägar så vimlar det av allehanda skräp som däck, säckar, möbler, etc. Detta är också ett mycket tråkigt beteende.
Vägen mot Tysslinge passerar en bildemonteringsanläggning som kanske inte heller är något som ger höga poäng på en vandring. Vid Tysslinge finns några golf-greener men idag inga utövare.
Känner en ökande värk i fingret och biten från Tysslinge riktning Vårsta innebär vandring utefter en livligt trafikerad väg 225.
Detta blir den slutgiltiga ”spiken i kistan” och inser att det aldrig är försent att ge upp! Återstående etapp 8 får fullföljas vid ett senare tillfälle.
Fixar arrangemanget för transporter tillbaks till bil och hemorten.
Väl i bilen så inser sällskapet att nästa hållplats måste bli Mälarsjukhusets akutmottagning för åtgärd av fingret. Försökte övertala vandringssällskapet att ”dra ut” fingret och få det på plats. Sällskapet totalvägrade, även om hon är en erfaren sjuksköterska. Det kanske blir för mycket att behandla en nära anhörig?
Vid motorvägsanslutningen Södertälje är det köer. Typiskt, att alla Stockholmare är vakna och flyr storstaden denna Påskdag. Den försatta färden innehåller många s.k. ”söndags-åkare”. Bilister som inte kör så ofta och är ovana bilförare. Sitter bredvid, då handen inte kan användas för bilkörning och har kommentarer om alla avvikande körsätt.
Mellanlandar i hemmet för dusch och ombyte, samt packning av tjock bok och matsäck. Ett besök på en sjukhusakut kan bli långvarigt, beroende på omständigheterna. Undertecknad var förberedd på en lång dag.
Undertecknad lämpades av vid mottagningen och tog en kölapp inne i akuten. Blir något förvånad då allt plötsligt går mycket fort. Totalt stick i stäv med alla fördomar som byggts upp innan besöket.
• Undertecknad fick numret precis efter den person som just var inne vid luckan och beskrev sina bekymmer.
• Den framförvarande blev klar mycket snabbt och undertecknad fick möjlighet att beskriva aktuella hälsobetänkligheter
• Fingret ömmade men ingen större fara för livet upplevdes av undertecknad. Trots detta så skickades undertecknad direkt in till mottagning gul
• Akutläkare dök upp efter några korta minuter och undersökte förolyckat långfinger.
• Denne konstaterade att röntgen borde genomföras, för att säkerställa att inga skelettskador uppstått.
Från denna stund så började saker dock saker att sakta ner och den tidigare dåliga stämningen började komma tillbaks.
Fingret röntgades så småningom och undertecknad återvände till tidigare mottagningsrum.
Hörde lite snack ute i korridoren att båda akutläkarna blivit upptagna. En var tvungen att göra en akut operation och en annan var ”ute på avdelningen”.
Hörde också ett samtal mellan en sköterska och en man i ett olyckligt tillstånd, att denne råkat ut för ett tillbud på en orienteringstävling! Förstod raskt att dagens orienteringstävling i Barva arrangerad av Kjula IF också tagit en viss tribut.
Den fortsatta väntan på akutläkares återkomst gav möjlighet till olika funderingar. Hade i veckan övervägt olika orienteringstävlingar som alternativ eller i kombination med vandringar.
Tolkade alla händelser som destinerade av ödet och ”alltings djävlighet”. Detta bekräftades genom att undertecknad troligen hade legat på britsen utanför rummet vid ett deltagande i aktuell tävling! Ödet hade bestämt att undertecknad skulle skadas idag på något sätt! Undertecknad är övertygad att Ni kära läsare håller med i denna genomtänkta konspirationsteori!
Efter ca en timme återkommer en ny läkare och börjar pilla på undertecknads förolyckade finger. Denne ställer lite frågor som distraherar och plötsligt utan förvarning drar denne till i yttersta delen av förolyckat finger och mellanliggande ben och ligament återvänder till ordinarie speluppställning.
Förfarandet är inte helt smärtfritt och undertecknad ger uttryck för detta, med några känslomässiga och spontana utrop. Den omedelbara smärtan ger med sig ganska raskt men kvar är en ömmande led i fingret som successivt ökar vartefter tiden går.
Fingret stabiliseras via tape till ett närliggande finger och efter några råd avseende fortsatt rehabilitering kan undertecknad lämna denna akut-inrättning.
Växlar några ord med tidigare nämnd orienterare som ligger på britsen med bensmärtor och i ordinarie klubbdräkt. Mannen ärr från Malmby IF och denne upplever undertecknad som medfrände/medmänniska då undertecknad direkt gick till orsaken för aktuell situation – ”Du sprang Kjula IFs tävling, va?”.
Det blev en kort diskussion om livets djäkligheter och önskar mannen lycka till med fortsatt behandling och rehabilitering. Hoppas också och fick starkt medhåll, att det inte ska vara någon allvarlig skada.
Kommer ut i väntrummet och ringer vandringssällskapet för upphämtning. Blir överraskad då en bekant kommer in med familj till nämnda mottagning. Det visar sig att sonen har deltagit i en fotbollsmatch och fått en spark på benet och i samma match en armbåge i huvudet. Denne har börjat känna yrsel och illamående tre dagar efter aktuell händelse.
Diskuterade lite om livets djäkligheter med den bekante i väntan på transport. Önskar god rehabilitering som slutord när transporten ankommer.
Vill man träffa sina bekanta? Gå till systembolaget eller akuten!
Omständigheterna medförde att dagens vandring med en från början neutral inställning förvandlades till en vandring i moll. Det blev mest fokus på allt det negativa denna dag.
Önskar egentligen att denna rapport inte skulle behöva skrivas, men ibland är det skönt att få gnälla och tycka synd om sig själv!
Undertecknad har uppnått ”gnäll-gubbe” ålder varför det inte är mer än rätt att denna rättighet utövas!
Kvällen kommer nog att delvis ägnas åt ett ”smärtstillande” glas vin.
Rehabilitering och sedan på det igen!
Efter denna etapp kan 173,5 km bokföras (några kilometrar av etapp 8 finns på banken) som genomförd vandring och ”endast” 739,5 km återstår!
Etapp 8 får fullföljas senare.
Lite kuriosa från dagens vandring:
– Förbrukade kalorier – 682
– Total höjdstigning – ?
– Total tid – 2,51 tim
– Medelpuls – 104
– Antal steg – ?
– Väder – ?
Tillbaka till start
Etapp – 10 11 – 23 maj 2015 – Tvetaberg – Vattgruvan
Kroppen är seg beroende olika anledningar efter en jobbig vecka. Vandringar brukar normalt vara balsam för kropp och själ, varför det blir en vandring ändå, även om det skulle kännas skönt att ligga kvar i ”bingen”.
Vandringen verkar inte heller så ansträngande enligt etapp-beskrivningarna.
På vägen mellan Nykvarn och Tvetaberg springer två rådjur ut framför bilen. Som tur, är det längre fram vilket inte innebär någon fara. Spanar att det inte kommer några ytterligare.
Undertecknad har klätt sig enligt det väder som utlovats av SMHI. Tyvärr stämmer inte prognosen och undertecknad fryser i den kalla vinden. Det skulle inte ens vara fel med handskar!
Första delen är enkel vandring utefter landsväg. Det är öppet och vinden kyler. Passerar ån vid Ålö kvarn som brusar vårlikt.
Fortsätter landsvägen upp mot Lerhaga. Passerar en gård där en gammal räfs-maskin står uppställd.
Undertecknad fick i ungdomen köra en sådan bakom häst, när morföräldrarna besöktes. Det var rätt kul. I Lerhaga finns det många sommarhus och de hus som ligger i sluttningen ner mot sjön Lanaren har fin utsikt!
Passerar en liten blomstergrupp där Löjtnantshjärta blommar redan.
Längre fram växer Pingstliljor i trädgårdarna. Ser rätt kul ut med långa rader av postlådor vid vägen. Rationellt för brevbäraren.
Efter Lerhaga bär det uppför till Aspdalsbergen. Passeras av en gående Mountains-bike cyklist. Han orkar inte trampa upp för bergssluttningen och leder cykeln. Väl uppe blir det flata berghällar och han försvinner snabbt.
Trevlig vandring fram till Vaskasjön där det bjuds på fina vyer.
Fler har upptäckt detta då det finns rester av eldar och här har man rastat och njutit av utsikten. Efter sjön blir det låglänt terräng till vänster och staket till höger. Staketet inhägnar Södertälje soptipp. Undrar varför man vill ha ett stängsel från skogssidan. Vem vill besöka en soptipp från detta håll?
Lite tråkig vandring tills leden börjar vika av mot söder. Möter två damer som är ute och vandrar med sina små hundar. Pratar kort och önskar god tur.
Passerar några Geocachar som loggas. Fin vandring ner till Skirsjön som liksom andra sjöar bjuder på fina vyer och rastplatser. Ser utefter leden plastflaskor som tappats/slängts. De har väl innehållit vätska för tidigare vandrare/cyklister och som inte haft tillräckligt med krafter att med dessa hem igen. Ser ett träd på sned som någon vänlig person stöttat upp.
Tar några bilder vid sjöns syd ända och leden viker in i skogen igen.
Efter några hundra meter blir det vandring på väg och passerar ett område som gjorts i ordning för hustomter. Ett hus ser lite ensamt ut mitt i denna ”tomt-öken”. Städerna brer ut sig och om något år måste man säkert dra om vissa etapper av leden eller vandra bland hus och tomter. Leden viker av in på stigar som verkar vara motionsleder där hugade springer eller åker skidor.
Det blir lätt fortsatt vandring efter dessa stigar fram till Mölnbo. Passerar en imponerande spång vid Logsjön som är både lång och bred. Mossen som spången går i är torr, så det känns nästan lite lyxigt att ha den här.
Koltrastarna verkar trivas i området och drillar glatt. Några sätter sig på spången för att undersöka vem som gästar området? Uppskattar verkligen koltrastarnas drillande.
Sista biten in till samhället går på elljusspåret. Ser några orienteringskontroller utefter spåret som satts dit för någon träningsaktivitet. Når samhället och ser på parkeringen en man stå och tänja sina stela ben. Ser att det behövs då det ser mycket stelt ut!
Vandrar genom samhället och det blir ännu kallare när solen försvinner bakom ett regnmoln och det kommer lite regndroppar. Fryser!
Passerar en skola med några stenstatyer. Undrar om de skall föreställa sälar eller duvor?
Fortsätter vidare på etapp 11.
Preem erbjuder möjlighet till inköp om så behövs, men avstår då ryggsäcken är lastad med både dryck och tilltugg.
Lite tråkig vandring genom samhället, men det skall ju passeras så det är bara att vandra på. Försöker gå lite raskare för att hålla värmen.
Passerar en vacker å i västra delen av samhället. Lite kladdigt på stigen innan, men ån rinner vackert i en liten dalgång. Går över en liten bro och på andra sidan börjar trollskogen enligt en skylt.
Möter en man med tre barn som kanske har sett några?
Vid Risbro rinner ytterligare en å och man har ställt ut en bänk bredvid ån. Känns som en bra plats att rasta och äta lite.
Det blir en paus i solskenet då vädret har växlat igen. Känns idag mera som april-väder med omväxlande kallt och varmt.
Efter rasten fortsätter leden en kort bit utefter vägen. Möter en dam med OK Klemmingens klubbdräkt. Hon springer nog orientering, men är ingen som sällskapet känner igen.
Leden viker upp i bergen ovan Charlottendal. Här är det lite kladdigt och leden har tagit lite stryk av både cyklister och ryttare. Balanserar försiktigt för att inte halka och hamna på rumpan. Leden går bredvid en hästhage och precis passerar en stor rovfågel över hagen. Är inte tillräckligt kunnig för att avgöra vad det var för en fågel. Liljekonvaljerna börjar blomma. Snart är det examensdags?
Kroppen stretar och det tar emot. Känner av den jobbiga veckan och för varje steg mot etappmålet känns det segare och segare. Vandringskamraten däremot verkar ha en bra dag och tar nästan ”hoppsa-” steg när hon tar sig fram. Det blir mer och mer storskog efter den första biten av kladdiga stigar.
Mitt i skogen har en träkonstnär varit kreativ och kretat fram några figurer.
Generöst att ställa dessa här för att vandrare skall kunna beskåda dessa.
Många gruvhål i området och Tunnelgruvan är väl den mest anmärkningsvärda, när den klyver berget med en ravin.
Fortsätter vandringen med storskog, gruvhål, mossar och lite upp och ner.
Vid Gruvmossen finns det en led som går runt mossen och vandringskamraten som verkar ha en energisk dag, erbjuder frivilligt att ta den norra längre rutten, då det erbjuds två Geocachar denna väg.
Undertecknad är mycket seg och avböjer och på något sätt går luften helt ur, när undertecknad vandrar den korta biten till etapp-målet. Det går sakta och enda trösten är de mycket vackra vyerna vid Gruvmossen. Undrar om det växer hjortron här på sensommaren?
Segdrar sakta sista biten och grusvägen vid etapp-målet dyker upp som en befrielse. Brukar inte bli så här trött normalt, men det har som sagt varit en besvärlig vecka.
Sjunker ner på en lite berghäll i solen för att vänta in vandringskamraten. Får sträcka upp kroppen lite när två unga damer kommer vandrande. De har startat i Mölnbo och är på väg mot Järna. Tjejerna skulle kanske trott att undertecknad behövde hjärta och lung räddning, om aktuellt tillstånd avslöjades!
Pratar kort med damerna och önskar dessa god vandring. Som tur är har solen tittat fram igen och det är lä, då den omgivande skogen skyddar mot vinden. Efter ca 15 minuter dyker vandringskamraten upp nöjd att hittat ytterligare två gömmor. Lastar in utrustning i bilen och kör den smala och gropiga vägen ut till landsvägen. Möter lite hästar och ryttare på vägen då det verkar finnas ett rytteri längre fram.
Fortsätter till Järna, Nykvarn och vidare ut på E20 för hemfärd.
En vandring som denna gång tog rejält på krafterna.
Efter denna etapp är 324,5 km genomförd vandring och ”endast” 588,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.143
– Total höjdstigning – 275
– Total tid – 4,23 tim
– Medelpuls – 120
– Väder – +10 grader 24 km/h V vind
Tillbaka till start
Etapp – 12 12:1 13 (halva) – 14 Maj 2015 Landsvägen Kvarnsjön – Mölnbo
Fin morgon hemma med blå himmel men fortfarande saknas den riktiga Maj-värmen. Den nordliga vinden verkar bita sig fast. Avstånden till vandringarna med bil börjar bli längre varför vandringarnas längd också ökar för att minska bil-resandet. Tänker beta av kvarvarande etapp 13 och lägga till etapp 12 och 12.1.
Har genom lantmäteriets kartor hittat en väg så att anslutningen till där etapp 13 avslutades tidigare skall bli så kort som möjligt. På deras kartor finns vägbommar utsatta och enligt kartan så skall det gå att nå Holmsjön på grusvägar via Djupvik. Kartorna och vägbommar brukar stämma för det mesta, men ibland så dyker nya vägbommar upp.
Tyvärr så gör det så i detta fall och det blir stopp nära Gullsmedsmora. Det blir att göra en ny plan och ny start får bli vägen norr om lilla Kvarnsjön. ”Transfer” blir 2 km längre d.v.s. totalt 3.5 km.
Den vackra grusvägen till den nya starten går utefter sjön Klämmingen. Intressant väg, då det vid länsgränsen Södermanland – Stockholm skiftar till asfalt. Landstingen har olika finanser?!
Ser en andfamilj med sina nykläckta ungar passera vägen. Fortfarande 5 ungar. Får se hur många som överlever de faror som finns i naturen. Brukar ibland se familjer med endast en eller två ungar.
Vid starten dyker det upp två andra bilar och det visar sig att dessa skall vandra från Yngsviken och hit. Pratar kort med en av dessa vandrare och som också verkar vara orienterare då den klassiska orienteringsskärmen hänger i inne-backspegeln. Tycker han ser för vältränad ut, för att ”bara” vandra aktuell sträcka? Förklaring kommer senare!
Använder grusvägarna för att komma till dagens startpunkt där 13.1 ansluter till 13.
Ser några fina ställen på vägen som är privata då bl.a. bommarna hindrar bilar. Antar att det är jägare som mest håller till vid dessa platser. De ligger fint.
Anländer till etapp 13 och viker in i skogen eller rättare sagt ett hygge där leden är delvis sönderkörd och lite ”mager”. Det har regnat och det är halt och geggigt på sina ställen. Hoppas inte göra samma vurpa som på etapp 18 då det blev besök på akuten!
Leden erbjuder fin utsikt över Djupsjön. Precis när sällskapet anländer till vindskyddet så simmar en sjöfågel ut från stranden och lämnar ett plogformat mönster på den del av sjön som är spegelblank.
Känns lite stämningsfullt. Vädret är lite grått och mulet och solen vill inte riktigt komma fram bakom molnen. Det blir andra färger i bilderna som tas med kameran.
Vid nordöstra delen av sjön loggas dagens första Geocache. Gömmor som innebär vandring några kilometer in i skogen är inte besökta av så många Geocache ”fantaster”. Det verkar vara få friluftsmänniskor i denna intresse-grupp? Undertecknad känner igen sig själv, som i början av Geocaching-intresset jagade runt för att hitta så många gömmor som möjligt, varför s.k. ”drive-in” gömmor besöktes. Nu har detta intresse lagt sig och fångar endast gömmor som ger upplevelser.
Håller på att stå på näsan i backen upp från sjön! Akta fingrarna!
Nästa gömma är placerad vid utsiktspunkt över sjön Jämtaren. Det är lite mer upp och ner på denna etapp men skall inte gnöla då det kommer att bli lite värre senare! Vid stora Envättern börjar del bli ”trafik-stockning” som håller i sig under hela dagens vandring. Förutom möten med vandrare märker undertecknad på ledslitaget, att dagens etapper är populära. Många rötter och stenar har kommit i dager när myllan nötts ner. Det blir flera fina foto-vyer vid sjön och två Geocahar loggas.
Vid den smala udden så möter sällskapet den tidigare mannen från starten och nu kommer förklaringen till vandringens längd. Det verkar var hela hans familj och en ytterligare, som är ute och vandrar. Mannen bär på en ”gigantiskt” lastad ryggsäck och tar den tunga delen i vandringssällskapet! Tanken är nog att det skall övernattas i skogen. Vill inte påstå att det verkade spritta i benen hos barnen som var med, men de kanske bara är tillfälligt trötta? Det är säkert ett äventyr för dessa? Senare utefter sjön möter undertecknad ett annat vandringssällskap, bestående av några damer och en grupp barn. Detta är nog bara en dagsutflykt. Det är nog bra för barnen att få komma ut i dessa fina områden och inte bara vistas i ”asfaltsdjungeln” eller framför datorn?
Leden blir lite slätare ett tag och det blir lättare att vandra. Passerar en bäckravin och konstaterar att Södertälje kommer ordna en orienteringstävling i området 16 augusti. Det sitter en kontrollbricka vid en kommande orienteringskontroll – Stig- och bäckkorset.
Möter två grabbar med en snäll hund något senare. Väster om Yngsviken bär det ganska mycket nedför. Minns att undertecknad fick forcera denna backe uppför när Södertälje ordnade Medeldistans DM för något år sedan. Då skulle backen ”knäppas” rakt upp och det blev lite pustande.
Vid Yngsviken så var det dags för etapp 12. Blev lite tveksam trots medhavd karta då det inte syntes så många märken. Skogen vid första backen uppför är borta, leden sönderkörd och nedfallna träd ligger över där leden skall gå fram.
Hittar snart leden och börjar pustandet uppför backen som är lite dryg. Ser en s.k. ”flyer” från Sveaskog som säger att detta hygge är naturvård?! Tycker inte att ”naturvårds-metoden” riktigt överensstämmer med denna formulering och ambitionen att ge intryck varande en naturvårdande näringsverksamhet är tveksam. Detta är vad det är – näringsverksamhet och skörd från en virkesåker. Detta skall naturligtvis få göras, men att försköna detta genom larviga budskap tycker undertecknad är löjligt!
Etapp 12 är mycket vacker och likaledes jobbig. Fina vyer men mycket upp och ner och kroppen får sig en omgång. Vid Stora Alsjön så ligger sjön blank och på samma sätt som tidigare simmar en sjöfågel ut när denna upplever att sällskapet är störande. Samma fina plogmönster kommer på den spegelblanka sjön.
Undertecknad var här får ett par år sedan och jagade Geocahing-gömmor. Denna gång var sjön nästan full av olika sjöfåglar, som verkade ha något ”fågel-party” denna dag. Idag uppenbarade sig bara en fågel.
Etapp-ansvarig har varit generös på denna vandring. Det finns till och med trappor att använda för att forcera några stigningar. Det känns bra, då som sagt etappen är ansträngande på många ställen. Möter en dam som vandrar i andra riktningen. Känns bekant på något vis, kanske en orienterare? Mycket fina vyer vid Hors-sjöarna, men återigen ansträngande vandring. Når Trönsjön där det blir paus för matsäck.
Solen tittar fram tillfälligt och värmer gott i den något kalla luften. Inga fåglar syns på sjön. Kroppen stelnar fort och rasten får bli kort, då det blir trögare och trögare att ta sig fram, då dagens vandring är ganska ansträngande för sällskapet.
Vandrar efter sjön och hammarslag ekar. Det är tyst i övrigt och ganska vindstilla, så slagen hörs tydligt från andra sidan sjön. Någon lycklig tomtägare har ärvt eller köpt en strandnära fastighet och jobbar på att få detta mer bekvämt. Denne får en vacker utsikt vid sjön.
Öster sjön skall en bergs-knäpp forceras och möter igen ett vandringssällskap. Härifrån och framåt så kommer det många vandrare med tunga ryggsäckar. Detta verkar var en populär tid på året och vandringsled, då undertecknad inte sett så många vandrare vid tidigare vandringar. Skulle behövas en konstapel som dirigerade ”trafiken” i skogen?
Det känns rejält i benen vid led-korset, men beslutar snabbt att fullfölja etapp 12 genom att gå till Vattgruvan.
Leden är lättvandrad här och det har också många cyklister upptäckt, då det är många hjulspår från deras cyklar. Två mindre uppförsbackar innan leden slätar ut som ett dansgolv sista biten till etapp-målet. Tänk vad de som startar vid Vattgruvan kommer bli snopna, när de vandrar åt andra hållet och är eventuellt ovetande om ansträngningsnivån för leden. Från dansgolv i början till mycket upp och ner. Undertecknad skall naturligtvis inte gnälla då endast en liten dagsryggsäck medförs, jämfört med de som kommer med fullpackade övernattningsryggsäckar.
Pustar kort vid Vattgruvan och vänder tillbaks utefter leden.
Nu känns varje litet motlut tungt och som tur är går det nu bara ”hemåt” mot etapp-målet vid Mölnbo. Kristina-gruvan vittnar om tidigare näringsverksamhet.
Vid korset viker sällskapet ner via etapp 12.1 mot Mölnbo.
Vid Akaren orkar undertecknad inte ens mixtra med kameran, utan det blir endast lite ”slö-filmande” med action-filmkameran. Som vanlig erbjuder sjön vackra vyer och fina rastplatser.
Stånkar vidare ner till igenväxta Norrby-sjön och vid sundet mellan denna och Bergasjön, är en gedigen spång byggd.
Nu är det inte långt kvar men är rejält sliten sista biten och det känns befriande att gå sista biten utefter en grusväg. Tar en bild på etapp tavlan – ”Kilroy was here”. Lastar av vandringsutrustningar och stuvar in i bilen.
Knoppen piggnar till lite då undertecknad ser idrottsplatsen. Det senaste besöket var i samband när stafett ingick i Veteran-RM programmet. Undertecknad sprang första sträckan och växlade först vid detta tillfälle. Det rycker litegrann i mungipan av detta minne, men mer än så blir det inte denna gång.
Startar bilfärden hemåt och det känns otroligt skönt att få sitta ner! Tyvärr så blir det värre att ta sig ur bilen vid hemkomsten då kroppen stelnar till rejält. På gränsen att man får krypa ur bilen!
Det är nyttigt med motion!
Efter denna etapp är 279,5 km genomförd vandring och ”endast” 633,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.473
– Total höjdstigning – 280
– Total tid – 5,37 tim
– Medelpuls – 120
– Antal steg – 38.327
– Väder – +10 grader 16 km/h NNV vind
Tillbaka till start
Etapp – 13:1 (2/3) – 16 augusti 2015 Landsvägen Nysätter – Gnesta
Orientering Södertälje IF Ö8 och vandring Sörmlandsleden
Säsongen för orientering drar igång igen. Har för avsikt att kombinera Södertäljes tävling med att gå återstoden av etapp 13:1. Vandrade den norra delen tidigare i samband med andra etapper.
Det har blivit väldigt lite löpträning i skogen detta år, men trots detta vill undertecknad gärna vara med på några tävlingar. Orientering är kul även när det är jobbigt.
Tävlingarna ”konkurrerar” med det mål som satts upp att vandra Sörmlandsleden, så det blir att försöka kombinera dessa båda aktiviteter så gott det går.
Det kommer också att bli avbrott i vandrandet på grund av resor i jobbet och en privat.
Dagens tävling går i och i anslutning till Envätterns naturreservat. Har vandrat i området tidigare och vet även via Geocaching aktiviteter, att skogen är trevlig att springa i.
Sedan anordnade man SM i orientering för ett antal år sedan i denna skog och detta brukar vara en garanti för att karta och terräng håller bra klass.
Springer bara i öppen klass och behöver egentligen inte att fokusera på själva tävlandet, utan istället ha en trevlig upplevelse i skogen.
Det brukar inte bli som man tänkt sig och blev rejält trött i låren sista kilometern. Det går sakta i skogen, resultatet är inget att skriva om men själva orienteringsutmaningen gick bra med endast ca 10 sekunders miss.
Vaskar av den värsta svetten och smutsen och byter om till vandringskläder. Åker iväg till starten – Där leden korsar landsvägen nära Nysätter. Vandringen norr om landsvägen var trevlig när sällskapet vandrade denna, utökat med dottern, i våras.
Ser på kartan att det är höjdryggar i början och sedan mycket vandring längs vägar.
Vandringskamraten tycker det räcker med orienteringstävlingen och väljer att istället att åka till badet vid Klämmingsberg.
Det nyper rejält i låren när backarna på den inledande höjdryggen skall forceras. Har mycket mjölksyra i låren. Det går bättre och bättre när de värsta backarna är forcerade, men dagens vandring innehåller absolut inget spritt i benen!
Är nog även trött i huvudet då det är väldigt få motiv som dyker upp, för att förevigas med kamera eller filmkamera.
Vid korsandet av den första vägen ser undertecknad en bil parkerad med en ”Smiley” lackad över hela motorhuvudet. Le i trafiken verkar var bilägarens devis?
Forcerar de sista uppförsluten och det blir lätt vandring framöver, när leden ansluter till nästa väg. Ser några lila? Blåklint. Om det är blåklint?
Når vägen som ansluter till sommarstugeområdet. Konstaterar att man nog inte vill att ”obehöriga” kör på denna väg. Vid vägen står en bil med Geocachingsymbol på rutan och det kanske är ”jakt” på gång.
Ser sällskapets bil parkerad nära den vägbom som satts upp för att hindra genomfartstrafik och även förhoppningsvis ”obehöriga”.
Vandringskollegan berättar senare att hon njuter i det varma och rena vattnet. Det är nog inte en så dum aktivitet denna dag med sommarvärme. Passerar ån mellan sjöarna. Flyter stilla fram.
Ser små flygplan cirkulera i luften och misstänker att det är hobby-flygare från Blacksta flygfält. Det smäller söder om vägen och det är väl en skjutbana som finns i närheten.
Möter några utländska cyklister som cyklar i motsatt riktning. Har sett någon skylt som beskriver att detta också är en cykelled.
Efter Kattnäs kyrka viker leden rakt söderut. Raksträckan känns låååång.
En stugägare har smyckat en mjölkpall mycket fint.
Vandringskollegan ringer och kollar läget, men har svårt att höra då det är kraftig vind som stör samtalet. Hon avser dock att lämna badet och bege sig till Gnesta central.
Sädesärlorna leker med undertecknad. De sätter sig ca 15 meter framför undertecknad på vägen och när undertecknad närmar sig lyfter de och flyger till en plats ytterligare längre fram. Vet inte om de tigger mat eller vill ”dj-s” i allmänhet?
Når asfaltsvägen och vandringen blir lite mer riskfylld och tråkig. Ovanligt mycket trafik på vägen och de flesta håller avstånd när undertecknad vandrar i kanten av vägen. Några få kör lite onödigt nära. Vet inte varför det är så intensiv trafik då detta är en ”bonn-väg”.
En skylt visar riktningen mot Södertuna slott. Skylten har ett tillägg att detta är abonnerat. Undertecknad skulle nog ge ett ”visst” intryck om undertecknad stapplade in i dag bland damer i chiffone- eller silkes-klänningar och herrar i frack? Om det nu är så, att det är en bal på slottet.
Ja, ja, vad är väl en bal på slottet?
Får till slut lämna landsvägen och gå på småvägar genom Gnesta samhälle.
Anländer till Frustuna kyrka som ligger vackert vid sjön.
Möter två något yngre damer med barn som besökt kyrkogården. Undrar vad det är för historia som ligger bakom deras besök? Kyrkan och kyrkogården besöks både i glädje och sorg.
Frönäs villaområde verkar ganska nytt och ser många barnfamiljer som etablerat sig. En trädgård sticker ut, med mycket vackra blomster- och vatten-arrangemang.
Nära slutstationen håller ett nytt område på att byggas upp med hyreshus/bostadsrätter. En dam går och muttrar alldeles för sig själv i motsatt riktning och berättar att marken nog är förgiftad? Vet inte vem hon vill förmedla detta till?
Strax innan stationen står en lång, smal och äldre dam i utsvängda jeans. Känns lite festligt, då detta ligger några år tillbaka i tiden. Undrar var hon fått tag i sådana jeans?
Når till slut stationen och konstaterar att idag var det inget spritt i benen, men överlevde trots att det var en aning tungt att vandra. Känns alltid skönt att pricka av en etapp, då det blir ytterligare ett steg närmare att uppfylla nyårslöftet.
Verkar finnas en anläggning för att fylla på vätska på stationen?
Inte många tåg som stannar. Det susar förbi flera tåg i hög fart den korta stund undertecknad befinner sig i stationsområdet.
Norra delen av etappen var intressantast medan den södra är mycket transportsträcka.
Nästa vecka kan förhoppningsvis sista etappen på Södertörn prickas av och då är det ”rent hus” från Björkhagen fram till Nävekvarn.
Efter denna etapp är 689 km genomförd vandring och ”endast” 224 km återstår!
Resultat från tävlingen:
http://obasen.orientering.se/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=37918&categoryId=42&ct=true
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 565
– Total höjdstigning – 139
– Total tid – 1,57 tim
– Medelpuls – 127
– Väder – +20 grader 20 km/h O vind och mest sol
Tillbaka till start
Etapp – 13 (halva) 13:1 (1/3) 14 – 9 maj 2015 Fredriksberg, väg 223 Landsvägen Nysätter
Vad glad man blir när solen skiner och det är vårvärme! Maj är en av de bästa månaderna på året när allt blir grönt och slår ut. Månaden annonserar att sommaren kommer snart.
Vandringssällskapet har idag utökats med dottern som plötsligt fått extra energi efter den senaste tidens lite tunga händelser. Dottern som är matematik-lärare fick jobb på en skola i Eskilstuna i januari och var mycket nöjd. Dagen efter fick rektorn för skolan sparken och ägarna beslutade (utan att kommunicera) att lägga ner skolan. Dottern fick reda på detta för några veckor sedan och har haft en lite tung period.
Som tur är så verkar det vara en överefterfrågan på bl.a. matematiklärare och hon blev i slutet av denna vecka kallad till ett antal intervjuer. Humöret växlade från nedstämdhet till optimism!
Dessa händelser bidrar definitivt till extra energi och dottern anmäler sig som deltagare till dagens vandring!
Vandringen startar vid Fredriksberg, väg 223 och är ”endast” 8 km men sällskapet beslutade att fortsätta del av etapp 13 och sedan ner söderut efter etapp 13.1 mot Gnesta. Etapp 13.1 genomförs ner till grusvägen norr om sjön Klämmingen. Vandringen på delar av etapp 13 och 13.1 får läggas på ”banken” och räknas av senare.
Inser efter några hundra meter att det blir för varmt att gå med vandringsjackan och T-shirt räcker. Idag skulle det även gå bra med kort-byxor. Så länge man rör sig är det OK värme. Ännu inga mygg, få se hur länge man slipper dessa!
Gillar verkligen terrängen mellan Södertälje och Laxne. Det känns som riktig vildmark med mycket höjdskillnader. Har fått känna på denna terräng vid ett antal orienteringstävlingar som undertecknad deltagit i för ett antal år sedan. Gillar verkligen detta område.
Förra året så genomfördes även en Geocaching aktivitet i samma område och det var definitivt en positiv upplevelse.
Vid starten för dagens vandring så finns ett ytterligare vandringssällskap som skall gå i samma riktning men fram och tillbaks. De har med sig en yster hund som verkar ivrig att vandra idag!
Första kilometrarna innebar mycket vandring på berghällar och öppen orörd skog. På vissa hällar så är det lite svårt att se vart leden går och måste gå tillbaks på ett ställe när leden försvinner. Lyckas så småningom hitta rätt riktning.
Fin utsikt ned mot Laxne och sjön Klämmingen från Ulvsättersbergen.
Vid sjön Glådran finns en fin rastplats där sällskapet tog en Geocache förra året. Sjön ligger vackert och är en av flera vackra sjöar som passeras idag.
Värmen idag har gjort att flera fjärilar har vaknat till och observerar både citron och bruna fjärilar. Fortfarande inga mygg!
Söder om Gruvkärret passeras tidigare avverkningsytor och den fina öppna orörda skogen byts mot planterad ungskog.
Hittills har det inte varit så mycket stigningar men vid Lövviksbergen bär det uppför. Stigningen är en god investering då det erbjuds en härlig utsikt på toppen av berget. Jättefin vy över sjön Klämmingen.
Sista delen på etapp 14 är nedför till grusvägen där etapp-tavlan finns uppsatt. Här är det dags för dricka-paus. Värmen är inte svår men så länge som man rör sig så svettas man idag.
Fortsätter vidare på etapp 13 och efter bron över bäcken så börjar det bära uppför. Var här förra året och mötte en jägare som satt på pass vid skogsvägen. Skulle logga Geocachen Djupvik Hillfort högst uppe på berget. Här finns det också ett fornminne som inte har studerats ännu. Jägaren väntade på att en älg skulle drivas fram av kollegan som hade en s.k. ”stöt-hund” som hade som uppgift att driva fram byten till skottavstånd.
Söder om berget bär det nedför igen till Djupviksjön. Leden stryker södra änden och efter denna går det uppför igen i en dalgång väster Långmossen. Ser rester av grävda diken och vad som verkar vara igenväxta ängar. Någon har troligen haft sin näring här för många år sedan. Skulle vara intressant att se hur det såg ut då.
Uppe vid grusvägen planar det ut och leden följer efter en stund stora Kvarnsjön. Mycket vackra vyer igen. Vid mitten av sjön finns det en Geocahe gömd i en björk och den hittas och loggas. Precis när undertecknad håller på med Geocache-bestyren så dyker en fin, nyfiken och snäll liten hund upp. Tror att den heter Finsk spets. Några meter bort så går det en spång ut på en udde och där sitter matte och solar sig.
Går ut och tar några bilder på denna vackra rastplats och pratar kort med hundägaren. Hon går i samma riktning men tar det lite lugnare och njuter av solen här på udden.
Lämnar sjön när leden viker in i skogen och senare bär det uppför till Fräkensjöberget med sitt utsiktstorn. Loggar en Geocache som finns gömd i närheten av tornet och det är dags för lite rast vila, dryck och matsäck.
Mycket fin plats att sitta vid i solskenet. Bestiger tornet och tittar på utsikten. Mest skogsvyer runtom berget. Vid foten av tornet finns en sparbössa för de som är hugade att bidra till tornets underhåll. Lägger i några slantar.
Berget är den sista uppförsbacken denna dag och leden blir planare efter detta. Leden är smal på några ställen. Nedanför tornet finns ett skärmskydd och platsen måste vara utmärkt för eventuella övernattningar.
Leden fortsätter ner till Fräkensjön där ytterligare en Geocache loggas.
Nästa sjö är Holmsjön och där loggas ytterligare en Geocache! Fina vyer igen.
Dottern börjar bli lite trött då hon inte är lika van att vandra som kärnan i sällskapet. Vid Axsjön blir det rast vila och det sista vattnet konsumeras. Undertecknad loggar dagens sista Geocahe som sitter gömd i en gran.
Vid grusvägen lämnas etapp 13 och fortsätter vidare söderut på etapp 13.1. Jättefina vyer igen vid Östra Stensjön och Långsjön.
Vid södra delen av Långsjön så är ett träd halvt avgnagt. Misstänker starkt att en bäver är skyldig.
Sista biten går efter en skogsväg och det känns lagom då det börjar kännas lite i benen. På slutet så varnas för en skjutbana. Kan den fortfarande vara aktiv?
Alla etapper av Sörmlandsleden har något att erbjuda och det är svårt att göra en exakt rangordning av dessa. Sedan kan vädret påverka att upplevelserna varierar. Måste ändå säga att dagens etapp hör till en av de trevligaste med många fina vyer. Har alltid gillat skogen mellan Södertälje och Laxne och detta bekräftas igen idag.
Skall bli kul att avsluta etapp 13 senare och fortsätta vandringarna mot Södertälje.
Efter denna etapp är 250,5 km genomförd vandring och ”endast” 662,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.119
– Total höjdstigning – 242
– Total tid – 4,11 tim
– Medelpuls – 121
– Antal steg – 26.059
– Väder – +11 grader 14 km/h V vind
Tillbaka till start
Etapp – 15 (halva) – 6 april 2015 – Mitt på etapp 15 – Fredriksberg, väg 223
Morgonen innebar vissa tveksamheter om det skulle bli någon vandring denna dag. Enligt ursprunglig planering så skulle detta bli en avkopplingsdag utan vandring, men när solen började skina och energin har kommit tillbaks under påskhelgen så blev beslutet att genomföra en kortare vandring denna dag.
Vandringssällskapet har tidigare vandrat delar av etapp 15 och det skulle bli en lagom vandring att fullfölja denna.
Konstaterade att dagens fågelskit på bilen begränsat sig till en. Dock har undertecknad fortfarande svårt att acceptera detta och funderar på att köpa ett gammal biltäcke som man hade förr för att skydda bilarna.
Försökte komma så nära som möjligt med bilen till dagens startpunkt för vandring – Där etapp 15.1 ansluter till 15. Första försöket stoppades av en vägbom.
Nästa försök blev lite mer söderut och som innebär lite längre ”transfer”. Nådde aktuell vägbom enligt plan och lastade ur bilen.
Hade tagit med den s.k. Action-filmkameran som undertecknad brukar ha på huvudet för att skapa den bästa stabiliteten. Tog på huvudställning med kamera och bad som vanligt vandringssällskapet att justera, så att den satt i rätt vinkel. Det har hänt några gånger att den varit felaktigt placerad och endast filmat marken framför fötterna.
I samband med justeringen märkte undertecknad ett svagt leende från vandringssällskapet, samtidigt som hon febrilt famlade efter sin egen kamera. Insåg att det var något som inte stämde och lyckades upptäcka detta innan detta hade blivit en bild publicerad på alla tänkbara sociala medier.
På morgonen hade undertecknad varit lite okoncentrerad och applicerat kameran bak och fram på huvud ställningen. Det hade blivit en någon dråplig bild om denna hunnit med att förevigas. Det är tur man känner sina närmaste! Vänner skall man ha nära och fiender närmast!
Kameran justerades och det bar iväg via transfer sträckan mot leden.
Denna första del av dagens vandring medför att undertecknad får en riktig käftsmäll avseende den ackumulerade erfarenheten i orienteringsteknik. Ingenting stämmer med kartan som visserligen är grövre än normala tävlingskartor.
Nåväl, till slut dyker leden upp när den korsar den aktuella väg som nyttjas, men fortfarande blir undertecknad något förvirrad av att själva leden inte heller går enligt det sätt som den gjorde när denna del vandrades i januari.
Efter en stark stigning upp på en höjd kommer undertecknad underfund med misstaget. Det känns pinsamt men ingen katastrof. Det blev dok lite extra vandring fram och tillbaks på etapp 15.
På höjden erbjöds en vacker utsikt över Marviken. Här är det en mycket fin rastplats. Det är också en rejäl höjd och det flåsades lite extra i forceringen upp för denna.
Kommer ihåg från tidigare orienteringstävlingar i detta område att benen var rejält möra vid målgångarna.
Från den stora höjden går det stadigt nedför till vändpunkten där etapp 15.1 ansluter.
Här finns en gästbok som uppdateras av sällskapet. Ser att många har varit här senaste veckan och även kryssat i att övernattning har skett. Vandringssällskapet har med åren blivit mer bekväma med övernattningar i tält och särskilt när temperaturen inte håller sig till sommarvärme.
Det blir mest övernattningar på hotell i s.k. ”Superior room en suite”. Det är rum där man pröjsar några hundringar mer per natt och får nyttja en hårtork och morgonrock etc. (OBS ironi).
Efter loggning i gästbok så börjar den ”riktiga” vandringen från denna punkt till målet vid Laxne-vägen. Det blir forcering upp igen för den tidigare nämnda höjden och svetten kommer fram. Det är en fin dag idag med morgondis och en värmande sol. För den som kan fotografera så kan det bli väldigt stämningsfulla bilder i motljuset och diset.
Skogen är orörd i detta område och mycket vacker. Får se hur långe den får vara ifred innan detta område också blir en virkesåker.
Leden blir slätare då den tidigare vägen korsas och leden går upp i nästa höjdområde. Fin öppen skog möter uppe på höjden. Det är inte samma spektakulära utsikter som ned mot Marviken men vacker storskog. Flera bäckar korsas idag med sitt härliga porlande ljud.
Ser hästskit på leden! Hmmmm.
Sista delen ner till landsvägen erbjuder minnen från kolarkojor, kolbottnar och även ett fornminne som inte inspekterades närmare. Kan tänka att området var ett tacksamt strategiskt läge att ha en bosättning på någon av höjderna. Dels så finns det många kallkällor i området och höjderna borde vara lättare att försvara sig mot lede fi.
Når vägen till Laxne och det blev en kort vandring på 7,2 km. Eftersom övriga leden fanns på banken så kan nu även etapp 15 prickas av. Denna etapp blev välvandrad då vissa delar genomfördes två gånger på grund av tidigare logistiska lösningar.
Lastar in sällskapet i bilen och färden går tillbaka mot hemmet.
Mellan Åker Styckebruk och Mariefred är det en poliskontroll riktning Stockholm. Det ser ut att vara en jämn ström av ”besökare” i denna kontroll. Får hoppas att Påskfirande Stockholmare inte spenderat hela hushållskassan på Påsk-godis. Det verkar som en viss del av budgeten måste förbrukas vid denna kontroll.
Från och med nu blir det längre och längre biltransport till lederna. Detta kräver lite mer planering.
Efter denna etapp kan 202,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 710,5 km återstår!
Lite kuriosa från dagens vandring:
– Förbrukade kalorier – 485
– Total höjdstigning – ?
– Total tid – 1,4 tim
– Medelpuls – 119
– Antal steg – 25.630
– Väder – +4 grader 8 km/h NV vind
Tillbaka till start
Etapp – 15 (del av) 15:1 – 2 januari 2015 – Läggesta – Långaedet
Idag börjar den 913 km långa resan.
Valde en första lätt och kort etapp så att vandringskamraten fick komma igång. Parkerade bilarna i varsin ände av turen. För att få det att gå ihop med bil-transfer så blev det även vandring en del av etapp 15 (ca 2,5 km).
Etapp 15.1 (anslutningsled) från Läggesta är väl till en början en av de mer ”otrivsamma” på Sörmlandsleden. Början går parallellt med motorvägen E20 och det är ganska bullrigt.
Det blev lite krångel i början på grund av felnavigering, då vandringskamraten med bestämda steg tog täten, men i helt fel riktning. Till slut rättades detta till och färden kunde gå vidare längs motorvägen och till avfartsvägen mot Laxne.
Ansökte om medlemskap i föreningen Sörmlandsleden på nyårsaftonen! Ja, ja, det brukar bli lite tokiga infall när man är lite upprymd av diverse omständigheter! I medlemskapet ingår att man får tillgång till etapp-kartor och som underlättar undvikandet av felnavigation som i detta fall.
Eftersom dagens vandring genomfördes 2 januari så hade medlemskapets administration inte fullbordats ännu, då även organisationens administratörer kanske även varit upptagna med ett visst nyårs-firande!
Dagens väder var ovanligt för att vara 2 januari. Stormen Svea har svept över landet och det var lite blåsiga rester här vid Läggesta. Temperaturen var +9 grader!
Lätt vägvandring fram till Ådals kvarn. Här går leden äntligen in i skogen med mindre blåst och tystare omgivningar. Ådals kvarn (såg inga rester?) historiska placering förklarades då leden gick utefter en liten å som har försett kvarnen med vattenkraft. Ån eller bäcken var vacker att titta på och eftersom det var mer vår än vinter så porlade den ganska intensivt.
Leden var en rejäl stig men lite lerig då den verkar även att användas som rid-stig. Stigen följer ådalens fält och viker sedan upp högre mot bergen som omger Marvikarna.
Här är det vacker storskog och som undertecknad frekventerat i samband med orienteringstävlingar.
Vid nedfarten till Marviken så har led-organisatörerna varit vänliga att sätt ut rep som stöd för färden nedför. Det var mycket isigt och halt vid denna tidpunkt varför repen kom till nytta.
Strax efter rep-passagen så anslöt leden 15.1 till huvudleden och etapp 15. Passerade en liten fornborg/boplats eller vad detta kan ha varit. Om inte minnet blivit dammigt så var denna plats en orienteringskontroll då undertecknad tog sin första ”framgångsrika” placering i huvudklassen DM Södermanland. Det är några år tillbaka så minnet kan svika!
Passagen vid Marvikarna är mycket vacker. En viss höjdskillnad finns mellan sjöarna varför det är en liten mini-fors mellan dessa. Sjöarna är delar av en kanotled från Mariefred ända ner till Trosa-trakten har undertecknad för sig. Säkert mycket vacker att paddla. Tyvärr så verkar dessa liksom andra sjöar växa igen. Kanske är det dock någon som rensar vassen och håller en lite slingrig kanotled öppen?
Etapp 15 fortsätter nu uppåt och det går sakta uppför ca 1,5 km. Högst upp på Stenhugga mon finns ett utsiktstorn. Man kan klättra upp (på egen risk) men utsikten är begränsad.
Sista biten för dagen går sakta nedför till bilen som parkerats söder om Malsjön.
Dagens tur blev 9,39 km med inledande felnavigeringar. Själva etappen (15.1) som skulle avverkas och kan prickas av och är ca 6 km. Nu återstår endast 907 km till målet är nått! Så kan det bli med nyårslöften!
Lite annan kuriosa:
– Förbrukade kalorier – 562
– Total höjdstigning – 193
– Total tid – 2,15
– Medelpuls – 110
– Väder – 9 grader 39 km/h VNV vind
Tillbaka till start
Etapp – 15 15:2 – 24 januari 2015 – Skottvångs gruva – Mellan-Marviken, e15 – Skottvångs gruva
Dagens vandring var tänkt att gå antingen fram och tillbaks eller att gå 15:2 och sedan 15 tillbaks till start/mål vid Skottvångs gruva.
15:2 är ”bara” 3 km enligt etapp beskrivningen!
Det har fallit mycket snö den senaste veckan så det var inte riktigt läge att vandra några längre etapper denna helg.
Vandringssällskapet hade även utökats med både yngre och äldre deltagare varför hänsyn var tvunget att tas till allas kapaciteter.
Det märktes direkt att snön som var ca 2-3 dm innebär en viss ökad ansträngning för dagens vandring.
Precis i början av vandringen hade ett annat sällskap etablerat sig vid Skottvångs grillplats, anlagt en eld och hade det mysigt.
Dock så fanns det fortfarande motivation hos vandringssällskapet så färden gick vidare norrut.
Under första delen var det många fågelholkar, skyltar och tror även en ”falsk” runsten men med runor. Troligen någon påläst om runor som skrivit ner någon påhittad drapa?
Söder om Millsjön ligger en Svinfarm som sprider sin ”arom” över nejden.
Många ungträd hänger över leden och ger en extra ”dusch” av snö vid passage under. Snön bidrar också till att vandrarna bli fuktiga och hamnar även på linsen på filmkameran.
Vid förgreningen leden 15:2 och Millsjö-rundan så viker några i sällskapet av och nöjer sig med sjön runt. Snöpulsningen samt informationsskylten som säger att det blir 9 km att gå den längre rundturen hjälpte till att ta beslutet. Det hade nog också blivit för långt och tungt för den yngsta i vandringssällskapet.
Vandringstakten ökade för de som fortsätter på långa rundan. På vägen ner till Marviken blir det en liten avstickare då ledens markeringar skyms av snön.
Isen ligger på Marviken och det finns lite kullfallna träd som rester efter stormen Gudrun. Strax innan anslutningen till etapp 15 så har några damer stannat för att rasta sig själva och sina hundar. De sitter i vindskyddet och har det bra med en brasa som värmer.
En av hundarna vill göra sig uppmärksam men låter mest.
Konstaterar att den korta 3 km etappen 15:2 är ca 4,5 km!
Nu går det uppför i ca en kilometer ända upp till utsiktstornet på Stenhuggarmon. Det blev repris på vandringen denna del av etapp 15 då denna även gicks vid första vandringen då etapp 15:1 klarades av 2 januari.
Stigningen var denna gång ännu mer ansträngande då snöpulsning ingick också!
Vid tornet så finns det en multi-Geocache som undertecknad tagit tidigare. En av vandrings-kollegorna kände inte för att lösa denna då denne fick upplysningen att efter att löst den första delen av multi-Geocachen så var denne tvungen att gå tillbaks nedför för att leta efter gömman i snön!
Dagens snöpulsning blev extra jobbig i öppen terräng då snön var djupare där. Tyvärr så hade mycket av skogen huggits ner på delar av dagens vandring.
Nedanför Stenhuggarmon så började leden vika tillbaks söderut mot Skottvångs gruva. En skogsmaskin har använt leden som transportväg och det var lite mjukt under där den kört fram.
Efter några hundra meter så försvann ledens markeringar men det fanns markeringar som skickade upp vandringssällskapet på en höjd till höger där skogsmaskinen hade kört. Det var både orange och blåa markeringar men det kändes inte rätt.
Dock följde sällskapet markeringarna så länge de syntes och slutligen blev det att på känn ta sig ut till vägen mellan Åkers Styckebruk och Skottvång.
Visste att det inte var enligt ledkartan men då det fanns markeringar antogs det att det var en ny sträckning av leden.
Det blev en ansträngande extra tur på ca 1 km.
Fick återhämta lite krafter med promenad på vägen tills sällskapet åter anslöt till leden längre fram.
Nu vek leden in på små skogsvägar bredvid själva landsvägen. Här var det öppet och mycket snö varför det blev ansträngande snöpulsning. Mycket av den omgivande skogen har huggits ner.
Vid nordvästra spetsen av Millsjön så anslöt sällskapet till rundan runt sjön och såg spåren från de i sällskapet som valt att ta den korta rundan.
Det var lite halkigt men sista biten kändes ändå enklare än den nämnda snöpulsningen.
Det andra grillsällskapet vid Skottvång hade lagt på något väldoftande på grillen! Dofterna satte fart på hungerkänslorna och det fick nog bli inköp av någon snabbmat när sällskapet återkom till hemmet i Eskilstuna.
Övriga i sällskapet satt och värmde sig i bilen och det blev rask avfärd tillbaka till hemorten.
Den nedfallna snön och fukten i samband med ansträngningen gjorde att det blev en lite kylig hemfärd.
Rundturen var vacker vid området närmast Marviken medan området närmast Skottvång inte var så givande då mycket av skogen huggits ner.
För att pricka av den officiella etappen 15:2 a 3 km så blev dagens vandring ca 10 km!
Får väl kalla denna extra ansträngning som en bonus!
Tack för denna gång!
Nu återstår bara 866,5 km tills målet är nått.
Lite annan kuriosa för etappen:
– Förbrukade kalorier – 636
– Total höjdstigning – 166
– Total tid – 2,25 tim
– Medelpuls – 131
– Antal steg – 14.711
– Väder – -2 grader 14 km/h S vind
Tillbaka till start
Etapp – 16 – 10 januari 2015 – Harsjöhult – Skottvångs gruva
Ytterligare 11 km avverkade på den långa resan.
Dagens etapp gick i vacker storskog. Planen var att hinna gå etappen innan det utlovade ovädret – Intensivt snöfall – skulle komma till trakten. Det gick med 10 minuters marginal. Alldeles på slutet av vandringen började det snöa.
Startade vid Harsjöhult och blev lite orolig att leden skulle vara sönderkörd, då det fanns tecken att gallring var pågående Det var dock inga problem och första vackra stopp blev vid den lilla sjön Älskaren! Det var väl ett flott namn!
Marken var frusen så det var risk för halka i nedförsbackarna men det blev inga olyckor som tur var. Vid Bredsjön var det samma fina utsikt som vid Älskaren. Här fanns det en Geocache gömma också vid området för övernattnings-/vind-skyddet.
Passerade en kraftledning innan vindskyddet vid Bredsjö och den surrade rejält. Luften var fylld av fuktig is och det verkade som det blev en reaktion när denna kom i kontakt med kraftledningarna. Ljudet var högt och tydligt och tankarna gick till vad eventuell elallergi kan betyda.
Geocachen vid Bredsjön kunde loggas enkelt trots att GPSen slocknade precis vid gömman.
Passerade en Kolbotten med lite förklaringar efter sjön. Här blev det lite sämre skog ett tag även om leden var fri från hinder.
Efter en stund kom vandringssällskapet till Älgsjöbackens gruvområde. Här fanns det högar av gruvrester och en hel del gruvhål i området. Enligt skylten så bedrevs gruvnäring ända till 1942. Det var nog inte enligt samma effektivitet som brytningen numera sker i gruvorna i norra Sverige.
Det blev en liten krok extra efter Älgsjöbacken då vandringssällskapet missade att leden krökte.
Leden gjorde en ”näsa” norrut och efter denna så blev det mycket vacker storskog. Kände igen mig då jag sprang en orienteringstävling i området tidigare i höstas – (Åkers IF DM Södermanland – Öppen klass). Hade en sträcka till fjärde kontrollen och vägvalet gick utefter Sörmlandsleden. Det var en ganska lätt sträcka men tappade koncentrationen när löpningen gick efter leden och därmed också kartkontakten. Det blev den enda missen denna dag. Dock så var det denna gång en dålig dag fysiskt och energin tog helt slut. Fick gå den sista tredjedelen på den dagens bana.
Idag var det lättare att vandra och kunde njuta av den fina skogen. Vid Lilla Vasskärr erbjöds ”Bed and breakfast”. Lite avsides ställe men måste vara en oas för de som vandrar denna led under flera dagar!
Passerade en sista höjdknäpp innan Skottvång och det började snöa. Snön ökade och blev intensivare allt närmare slutmålet.
Dagens etapp gick i vacker storskog och det är sådana här upplevelser man vill ha när man vandrar. Idag var det helt tyst i skogen beroende på säsong, ingen vind och lite disig luft.
Några större fåglar flög i väg när sällskapet passerade men lyckades inte se vad de var för sort.
En trevlig led att rekommendera!
Nu återstår bara 873 km tills målet är nått.
Lite annan kuriosa:
– Förbrukade kalorier – 641
– Total höjdstigning – 75
– Total tid – 2,48
– Medelpuls – 106
– Antal steg – 12590
– Väder – -2 11 km/h SSO vind
Tillbaka till start
Etapp – 17 – 18 – 5 april 2015 – Harsjöhult – Ånhammar
”Back in the saddle again”!
Det är svårt ibland att vara en genuin djurvän. Ser att rådjuren har ätit upp förra årets inköpta exklusiva tulpaner från Holland.
Bytte bil för några veckor sedan. Denna gång blev det en intensiv blå färg – Powerblå.
Av någon anledning så vill fåglarna skita på bilar med aktuell färg. Konstaterar detta i verkligheten och har kollat på nätet där detta fenomen bekräftas. Denna morgon så blev det lite morrande från undertecknad, när tulpanerna konstaterades vara beskärda och sidan på bilen var full av fågelskit.
Nåväl det bar ändå iväg för dagens vandring.
Vid Länna bruk så flög en rovfågel precis framför bilen men det var ingen fara för kollision. Reflekterade om denne också ville lämna en gåva till aktuell blå bil?
Med anledning av den olycksaliga Långfredagen och missöde med vänster långfinger så har undertecknad utrustats med en ”adlig” hand. Handen har skiftat till blått denna dag!
Får hoppas att ingen skogsfågel ser aktuell handfärg och bestämmer sig för att skita i sammalunda hand!
Tog med en stav till dagens vandring för att undvika att falla och ytterligare skada den ganska svullna handen och förolyckade finger.
Känns lite piggare i kroppen efter gårdagens vila. Påskaftonen ägnades bara åt det kulturella genom ett besök på Torshälla konstrunda. Det var många olika konstnärer som visade upp sina alster över hela Torshälla.
Dagens väder är typiskt april väder. Omväxlande svag sol och som på vägen till starten av dagens vandring – snöfall. Snöfallet var ganska lätt, men markerade att vintern inte gett upp och vårens ”backlinje” pressats ner precis framför eget mål.
Vädret växlar under hela vandringen med snöbyar och omväxlande en viss tillstymmelse av sol bakom molnen. Man kan säga att korta stunder lyfter vårens backlinje en bit upp i banan men pressas snart tillbaks igen precis framför egna målet.
Första delen av dagens vandring går genom ett område där skogsmaskiner kört omkring på leden och bredvid. Man hade gallrat skogen men det var inte så förstört som det kan bli ibland.
Första biten blev direkt upp för en kulle så andhämtningen kom igång raskt. Reflekterade över en nyhet som sändes i radio för någon vecka sedan. Man har konstaterat att motion och i vilken form som helst, är bästa ”medicin” mot lätt och medelsvår depression. Intressant konstaterande!
Måste erkänna utifrån egen erfarenhet att långa motionsaktiviteter är balsam för stress i all fall.
Varje årstid stimulerar våra sinnen på olika sätt. Vi ser naturligtvis om det är snö ute eller barmark men även öron och näsa lagrar minnen/upplevelser. T.ex., verkar det som ljud som vind etc. hörs tydligare när det är kyligare i luften. Vet inte om detta är inbillning eller om detta kan bekräftas av någon naturvetare som varit mer vaken på lektionerna!
Samma sak är när man går och springer på våren. Steg-isättningen ger ett speciellt ljud när man springer/går i mjukt och blött underlag.
Luften känns också mycket friskare när den kylig och när man andas.
Sedan är det också ljudet av porlande vårbäckar som känns otroligt trevligt och rogivande.
Anländer till Abborrsjön som är en liten sjö med omgivande sankmark. I sjön kämpar vinterns sista is och omgivande sankmarker passeras via en spång.
Vädret växlar och det kommer lätta snöfall med olika mellanrum. Så länge man rör sig så är vädret inga problem.
Nästa sjö att passera är Trullsjön som också bjuder på några vackra vyer.
Etappen ringlar sig vidare till Finnsjön som är ganska lång och bitvis har vackra vyer men varvar med lite besvärligare vandring. Efter skärmskyddet är det som att vandra genom ett ”plockepinn”. Dels har bus-bävrarna tuggat ner ett antal träd och sedan har någon slarvig besökare lekt med tändstickor och åstadkommit en skogsbrand. Området innehåller ett antal nedfallna träd och är även bitvis ganska ojämnt och stenigt.
Med åren så blir minnen dimmiga och vet att vandringssällskapet besökt någon sjö i detta område tillsammans med barnen när de var små. Det var en utflykt på en trevlig plats men kan inte minnas vilken sjö det var.
Det var också ganska festligt när familjen återvände till bilen. Där stod nämligen Sörmlands lokalradio och gjorde ett reportage om besökare i Åkers bergslag. Dottern blev bl.a. intervjuad och fick önska sig en skiva. I den allmänna förvirringen önskade hon sig en julskiva! Vid det aktuella tillfället var det högsommar!
Detta korrigerades dock av vandringssällskapet till ”Köpa vingar för pengarna” med Mikael Rickfors som var dotterns ”hit-låt” för tillfället”.
Tyvärr missades det aktuella radio-programmet.
Vandringen från Harsjöhult ända fram till Putbergens naturreservat är utefter ganska ojämnt underlag och är lite besvärligare än normalt. Från ingången till Putbergens naturreservat och ner till Ånhammar är det däremot betydligt angenämare vandring. Dock vill undertecknad understryka att hellre ojämnt underlag med rötter och stenar än sönder-ridna kladdiga stigar!
Någon kilometer efter Finnsjön viker leden söderut. Det är bra för att få lite färg i ansiktet av de för dagen svaga solstrålarna. Konstaterade dock från tidigare erfarenheter att solen verkar även om den är bakom moln. Är man ute tillräckligt länge så får man ändå lite färg. På detta sätt så kanske man kan spara några kronor som investeras i dyra krämer – ”Brun utan sol”!
Måste i detta sammanhang berätta om en pinsamhet som uppstod vid ett hotellbesök i Göteborg. Något år innan hade undertecknad fallit för frestelsen att köpa ett fynd-paket hudkrämer under en charterflygning söderut. Avslappning som semester och kanske med viss hjälp av diverse drycker, medför ibland att ”spontaniteten” till impulsköp kanske blir lite högre än normalt. Vid detta tillfälle/tillstånd så inhandlades aktuellt paket med hudkräm
Paketet ifråga hamnade i undertecknads rese-necessär och föll i glömska. Vid nämnda hotellbesök så upptäcktes paketet och undertecknad kände sig torr i ansiktet efter en dag med olika möten. Ansiktet smetades in med aktuell hudkräm på kvällen. Såg i spegeln att undertecknad såg rätt ”fräsch” ut i ansiktet!
Nästa dags morgon uppdagades pinsamheterna. Det verkade som krämen var en variant av ”brun utan sol” och konstaterade att kudden hade färgats brun av nattens oroliga sömn och gnuggande av ansikte mot aktuell kudde. Vände den vita sidan upp och hoppades att inte städerskan skulle upptäcka denna pinsamhet!
Senaste gången som vandringsleden mot Finnsjön nyttjades, men i motsatt riktning till dagens vandring, var i samband med att en Gecocahe skulle registreras nära Finnsjöns skärmskydd. Det var på sommaren och det vimlade av kantareller utefter leden!
Vid Axsjön så har en koja satts upp och även en brygga etablerats. Vid bryggan finns en avspärrning och skylt ”tillhör ej Sörmlandsleden”. Funderar vilken eventuell åverkan som vandrare kan åstadkomma på denna brygga? Känns lite konstigt med denna revirmarkering mitt inne i skogen. Två svanar seglar fram majestätiskt på sjön och i fjärran hörs gäss kvacka.
Kan förstå om det vore i USA där ”inkräktare” kan skjutas med lagens fulla rätt!
Från Putbergens naturreservat så blir det som sagt angenämare vandring. Gör en kort paus vid Härbärgssjön vindskydd och dricker lite kaffe. Fina vyer här vid sjön.
I samband med att leden viker av från sjön så har leden dragits om. Blir något fundersam då det bara rör sig om ca 20 meter åt sidan? Vad är anledningen till att detta måste göras? Är det någon markägare som är lite ”kitslig”? Kan tänka mig att styrelse och etappansvariga måste ha en viss fallenhet för förhandlingsteknik, då alla markägare kanske inte är så lätt-flörtade.
Skogen norr om Ånhammar har också ett angenämt minne för undertecknad. I denna skog så vann undertecknad sitt enda DM-mästerskap i huvudklassen under åttiotalet. Kommer ihåg att undertecknad startade tvåa och var först i mål. Sedan blev det en nervös väntan tills alla 50 startande hade kommit i mål. Denna gång höll det hela vägen!
Passerar Gustavsbergs gruvområde där det finns en hel del gruvhål. Ser på en skylt att man antar att dessa gruvor var aktiva ända fram till ca 1848. Nu är de vattenfyllda med stängsel runt omkring.
Kanonvandring ner till Rotsätter. Här finns den så kallade Bot-tallen. Lägger skadad hand på nämnda tall och känner direkt en stor förändring och kan böja långfingret någon millimeter extra!
Älgsjön är vacker och en imponerande spång över Kvarnsjön.
Möter ett par vid Dammstugan som undrar om leden är kladdig, men försäkrar att det är mycket angenäm vandring.
Paret var mera ute på promenad än vandring och därför inte fullt utrustade för vandrings-eskapader.
Sjöarna i detta område verkar vara reglerade och har försörjt någon gammal industrianläggning bakåt i historien. Vid Dammstugan verkar det varit någon form av ”företags-hotell” med en tidigare reglerad vattenkraft.
Gör ett försök att hitta Geocachen vid Dammstugan som enligt loggar/tips verkar kräva viss akrobatik. Tyvärr så är kombinationen av senioritet och ackumulerad vandring dåliga förutsättningar för nämnda akrobatiska övningar. Det blir ett fruktlöst försök att logga denna Geocache.
Sista biten till Ånhammar går efter väg och mest nedför. En sista backe uppför blir det till Ånhammar gård.
I hagen finns får och några unga kor utsläppta. Fåren blir i första ögonblicket skrämda av sällskapets uppdykande men återhämtar sig snabbt. Ungtjuren råmar intensivt och vet inte riktigt vad denne saknar eller står efter.
Precis innan bilen så upptäcker vandringssällskapet ett svart litet knyte i vägkanten. Påskharen är den första tanken men man kan säga att det var nästan nära. Bredvid ett alle-träd kurar en liten svart kanin och erbjuder lite foto-motiv. Det verkar som denna lilla krabat får springa fritt i detta område?
Denne låg helt stilla och kurade. Denne kanske inte riktigt gillade det något ombytliga april-vädret? Under bilfärden hem så kom det en regnskur och vandringssällskapet tackade för att denna kunde undvikas under dagens vandring.
Kändes idag som en slags milstolpe har uppnåtts. Nu har leden från Svalboviken till Skottvång ”bundits ihop” genom att alla etapper däremellan genomförts. Detta gäller även anslutningsetapper från Eskilstuna, Flen, Hälleforsnäs, Sagostigen och Läggesta.
Från och med nu blir det längre och längre biltransport till lederna. Detta kräver lite mer planering.
Efter denna etapp kan 191,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 721,5 km återstår!
Lite kuriosa från dagens vandring:
– Förbrukade kalorier – 1002
– Total höjdstigning – 949 m (Kan det vara rätt?)
– Total tid – 3,55 tim
– Medelpuls – 120
– Antal steg – 25.630
– Väder – +3 grader 18 km/h N vind
Tillbaka till start
Etapp – 19 – 20 – 28 mars 2015 – Malmköping – Ånhammar
Dags för kvartalsbokslut.
I nyårsaftonens yra blev det ett löfte att vandra Sörmlandsleden. Hittills så har detta löfte hållits med vandring en gång per helg. I början något kortare på grund av snön och andra omständigheter, men på senare tid, längre och längre vandringar.
Vandringen känns som en mycket givande aktivitet, ger motion och är ett bra sätt att rensa huvudet från stress. Alla möjliga tankar kommer också när man går och vandrar under flera timmar. Vissa av dessa kommer ut i form av dessa etapp-rapporter.
Dagens etapp var egentligen tänkt att genomföras i Nävekvarn utanför Nyköping. Nyköpings OK har en premiärtävling i orientering denna dag och tanken var från början att springa denna tävling, Öppen klass och sedan genomföra en kortare vandring.
Undertecknad var dock mycket sliten efter veckans arbete och dåliga sömn, varför det blev ett annat alternativ denna dag.
Beslutet blev att vandra etapp 20 och 19 istället. Visserligen blir det 19 km, men vandringar innebär lugnare tempo och avkoppling för hjärnan, så detta alternativ kändes bättre. Sedan blev det även en kortare bilresa till leden.
Det verkar som det börjar bli allvar i relationen mellan Sörmlandsleden och vandringssällskapet. Man kan säga att parterna har börjat kila stadigt!
Med anledning av denna allt mer intensiva relation, så har det blivit inköp av ”riktiga” vandringskläder för att på så sätt få en något bekvämare vandring. Sällskapet gjorde i veckan ett inköp av vandringsjackor och byxor som ”andas”.
Denna morgon så observerade undertecknad att vandringskollegan satte på sig sina gamla och icke så ändamålsenliga byxor, istället för de nyinköpta. Frågade varför och fick svaret att de nya var för fina att vandra med idag! Hur kommer det sig då att jackan användes blev nästa fråga. Det blev inget svar mer än ett muttrande. Vandringskläder som är för fina att använda? HÄPP!
Under bilfärden till vandringen så kunde två par tranor observeras. Det verkar som våren är på offensiv planhalva igen efter förra helgens bakslag med snöfall och vitt landskap.
Dagens vandring startar vid Malmköpings camping och en mycket nyfiken dam frågade om vad som var på gång och vart det skulle vandras. Hon bodde tillsammans med barn och barn-barn på campingen där det redan fanns husvagnar uppställda inför säsongen.
Den 6 km korta etappen från Malmköping till Henaredalen erbjöd många höjder som skulle passeras upp och ner. Leden verkade gå efter någon gammal sockengräns och det förekom många gränsrösen utefter leden.
Undertecknad har alltid fascinerats av dessa gränsrösen från svunna tider. Det känns som mera rejäla markeringar än metallstolpar eller GPS-adresser. Minns när undertecknad blev med moped en gång i tiden och det började förekomma bättre orienteringskartor. Då åkte undertecknad ut i skogen och tittade på bl.a. hur gränsrösen såg ut och dessa var då även märkta på kartorna. Udda intresse men ett sätt att komma ut i skogen!
Mitt på etapp 20 så finns ett mycket stort socken-gränsröse. Den markerar korsningen för Lilla Malma, Hyltinge och Dunker. Det var rejälare förr!
Hör en massa skränande fågelljud i skogen. Det verkar vara några större fåglar som verkar blivit yra av vårkänslor?
Ser en skylt som visar vägen till Helvetes-porten. Vågar inte kolla vad som avses då undertecknad nog är i risk-zonen?!
Slutet av etapp 20 innebär vandring på skogsväg och även början på etapp 19. Skönt att få lite enklare vandring efter många backar upp och ner och kroppen inte är i bästa form efter nämnda vecka.
Vägen i början av etapp 19 går stadigt uppåt med Långdunker skogen vid sidan av. Har sprungit orienteringstävlingar i dessa skogar och dessa är utmanande både fysiskt och orienteringstekniskt. Sista besöket var i samband med att undertecknad sprang första sträckan på Tio-mila när denna tävling gick här på 80-talet. Det var mycket stånkande i backarna på slutet av denna sträcka och dessa ser lika rejäla ut idag.
Möter en vandrare på vägen uppför. Han berättar att han gjort halva leden fram och tillbaks idag och den andra halvan förra helgen. Det blir dubbel effekt på träningen på detta sätt!
Den nyinköpta vandringsjackan känns mycket bra. Det verkar som den ”andas” och blir inte lika blöt av svett som när ”vanliga” träningskläder har använts vid vandringarna.
Brukar löpträna mycket i skogen och vill inte använda ”fina” träningskläder då det ofta blir att kläderna fastnar i ris och grenar och rivs sönder. Det blir ofta inköp av ”rea-artiklar” som inte är så dyra att ersätta, men inte erbjuder så bra ventilation etc.
Efter någon kilometer viker leden in till höger och ett större hygge passeras. Efter hygget så blir det mycket likartad terräng. Rötter, stenar mossar och lite svagare höjder. Här är terrängen vacker storskog men blir lite enformig under några kilometer. Tankar far fritt i knoppen och känner att kroppen är lite omotiverad idag och det blir lite mentala svackor ibland.
Tänker på ett Tv-program – ”Boundless” som handlar om två medelålders Kanadensare som åker världen runt och deltar i riktigt extrema lång-lopp. Reagerade speciellt när två program visades. Ett innebar en femdagars tävling i Egyptiska öknen med etapper från 40-90 km! Speciellt etappen 90 km i ökenhetta var väldigt spektakulär. Det var intressant att följa den mentala strid som ett sådant lopp innebär för de aktuella deltagarna, där humöret pendlar från djup nedstämdhet till fighting spirit.
De här loppen måste vara tveksamma ur hälsosynpunkt. Programmet från Kambodja innehöll en etapp där en kvinna kom i mål och var helt borta. Hon fick dropp två gånger på plats och var till sist tvungen att flygas till stadens sjukhus för vård. Enligt uppgift var det 50 % chans att hon skulle dö.
6 veckor senare så deltog hon i ett nytt lopp som hennes man inte direkt ”promotade”.
Undrar om man får samma ”mindset” när man vandrar Sörmlandsleden?
Någon kilometer innan sjön Övre Hortsbetslen (udda sjö namn?) kommer ett annat vandringssällskap som har vandrat från Harsjöhult och har mål i Malmköping (37 km). De har övernattat utefter leden och tar etapperna på två dagar. Tycker de är friskusar som övernattar då temperaturen håller sig nära noll på natten. Men det är ju myggfritt denna period på året!
Nämnda sjö ligger vackert och erbjuder fin utsikt. Var faktiskt här för något år sedan och sprang från Henaredalen för att logga en Geocache som finns gömd vi den s.k. Stenbron som finns belägen en bit från sjön.
På vägen hit togs en Geocache på Norrtorpsberget och vägen hit blev mest i skogen medan leden kunde användas för returen till Henaredalen. Det blev ett rejält pass och det genomfördes på midsommaraftons förmiddag! Det behövdes inte så mycket ”vätska” för att komma i stämning att dansa ”Små grodorna” denna midsommar!
Stenbron är ett intressant naturfenomen och uppstod visst av att det var en å/bäck som passerade där för många år sedan.
Vid Ösjön så finns ett vindskydd med utsikt över sjön. Här är det vackert och det är lämpligt att ta en paus och äta matsäcken. Kände att kroppen var riktigt seg precis innan sjön.
Nackdelen med att sitta still och speciellt idag när det är lite råkallt, är att kroppen stelnar till ordentligt. Idag blir det ännu mer effekt eftersom kroppen var sliten redan innan vandringen. Sista biten till Ånhammar blir riktigt tung.
Vid stora udden söder Ösjön finns en Geocache som loggas.
Efter Ösjön blir leden lättare och lättare med många lättvandrade stigar och vägar. Enda utmaningen blir efter passage Dunkersvägen då leden går upp på en stenig kulle och sedan nedför en stenig ås. Det blir lite ostadig vandring denna bit.
Vid ekhagarna nära Ånhammar blir det två långa passager av våtmarker. Den sista långa passagen ligger delvis under vatten då stödstolparna verkar ha gett med sig. Det är halt och man måste vara försiktig för att inte trilla i vattnet.
Ser när spången har passerats att det finns en skylt uppsatt som berättar spångens status och rekommenderar vandring på landsvägen upp till Dunkersvägen.
Efter den långa spången så blir det en sista uppförsbacke upp till Ånhammar gård som är dagens slutmål. Känns riktigt segt i benen denna sista bit.
Lastar in utrustning och sällskapet i bilen. Precis när det är dags för avfärd så kommer solen fram och lyser varm och vackert! Saknade denna idag och speciellt vid rasten och efteråt när kroppen och speciellt händer var iskalla!
Dagen erbjöd vandring i storskog och det kändes att kroppen hade fått jobba idag. Två etapper till som kan prickas av.
Bokslutet för kvartal 1 blir 164,5 km genomförd vandring och ”endast” 748,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.038
– Total höjdstigning – 172
– Total tid – 4,03 tim
– Medelpuls – 105
– Antal steg – 26.059
– Väder – 3 grader 11 km/h VNV vind
Tillbaka till start
Etapp – 21 – 6 januari 2015 – Malmköping – Hagtorp
Ytterligare 11 km avverkade på den långa resan.
Dagens etapp innehöll inte så mycket vackra vyer utan var mest vandring på och bredvid en lång ås.
Startade vid Hagtorp, skylt om avrättningsplatsen 1876 (sista i Sverige) för en av två busar (Gustaf Hjert) som överföll Överingenjör Herman Upmark och kusken August Larsson 1874.
Färden gick på och utefter åsen mot Malmköping. Den är ganska lättgången med några enstaka motlut som får upp flåset litegrann.
Inte så mycket vyer.
En annorlunda källsjö mitt på leden med en rörlig ö! Den lilla sjön har en underjordisk förbindelse med en större närliggande sjö.
”Farten” bromsades av att alla Geocachar i serien ”Vilken bondtur” 24 st var tvungna att återbesökas! Gick denna Geocaching tur förra året men glömde skriva upp de koder som fanns gömda i gömmorna och leder till final Geocachen.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen!
Nåväl nu är koderna hämtade. Tyvärr är final Geocachen avstängd på grund av åverkan. Får väl loggas en annan gång.
Färden avslutades via Malmköping ”Hahnenkamm rennen” skidbacke vid campingplatsen.
Nu återstår bara 884 km tills målet är nått.
Lite annan kuriosa:
– Förbrukade kalorier – 656
– Total höjdstigning – 147
– Total tid – 2,47
– Medelpuls – 108
– Väder – -2 grader 11 km/h SSO vind
Tillbaka till start
Etapp – 22 – 8 mars 2015 – Hälleforsnäs – Hagtorp, väg 53
Dagens vandring innebär besök i skogarna norr om Hälleforsnäs. Har varit där och sprungit luriga orienteringsbanor i yngre dagar. Banläggarna i Hälleforsnäs hade flera rävar bakom öronen och kunde verkligen gömma kontrollerna. Det var alltid en trevlig utmaning att hitta rätt.
Idag är det riktigt varmt vårväder och det känns härligt att vara ute. Vandrar samtidigt som Vasaloppet pågår och beräknar nå målet nära samtidigt som Vasalopps-segraren når målet. Dagens beräknade vandringstid är 3.30 timmar. Det skiljde endast 1,23 min mellan verklig och uppskattad tid!
Leden var normalt ganska lätt i början, men det var tilltrampad is på den skogsväg som leden gick på. Lite halkigt var det och det fortsatte att förekomma snö-passager i täta områden och på skogsvägar utefter hela etappen. Vintern vill inte helt släppa sitt grepp ännu.
Efter leden erbjuds fin utsikt över mossarna norr om Hälleforsnäs. Man har ställt dit en bänk också, att sitta och njuta av utsikten.
Ganska lätt vandring med bra stigar och öppna berghällar fram till järnvägen.
Passerar järnvägen och tänker på den gamla ”hiten” ”Eskilstuna-tåget – Först kommer de sen gåre”. Eller hur det nu var texten gick?
Mycket lätt vandring fram till vägen Hälleforsnäs – Hållsta. Efter järnvägen är det också körväg som normalt är lättgången men för dagen, med inslag av snö och is.
Passerar en stig där ett par skidor står och vilar. Det finns ingen snö i närheten, så det är en gåta att de finns placerade här. Kanske någon som anammat uttrycket ”Det är aldrig för sent att ge upp”! Kanske någon presumtiv Vasalopps-åkare som insett att det inte går att träna skidor på dessa breddgrader?
Strax innan vägen så finns även en källa som erbjuder vätska. Avstod att prova, även om sällskapet insåg att vätskan hade glömts hemma!
Efter vägen så erbjöds skogsväg som normalt är enkel att vandra. Det gick mycket uppför och det var snö och is varför det inte blev någon ”räkmacka” promenad. Kommer ihåg höjdområdena norr om skogsvägen och som passerades på Tiomila när det gick här 1994. Deltog och sprang en sträcka på slutet. Det missades mycket i detta område!
Väl uppe på de högre områdena så blev det lättare vandring fram till nästa skogsväg. Sista biten ner till vägen var det lite bökigare skog.
Hör en hund skälla och funderar om det är jakt som pågår. Förklaringen kommer strax då sällskapet möter en dam med ung och yster schäfer. Hon är ute på en morgonpromenad och berättar entusiastiskt om alla fina fikaställen som finns utefter leden. Hon har gått denna etapp ett antal gånger.
Efter passagen av skogsvägen blir det bökigare skog, mycket väta och lite upp och ner ända fram där leden stigit upp till de högre områdena öster Gårmossen. Det är många små vattendrag som verkar komma från den lilla Pilati sjö. Originellt namn på en sjö. Har letat på nätet och hitta följande historia. Döm själv om den är sann! ”Sägnen säger att Pilati var eremit och verkade under 1500-talet. Det sägs att om man doppar fötterna i den lilla sjön är man för all framtid förskonad från blånaglar och hälsporre”.
Runt Gårmossen har det blivit några hyggen som är lite besvärligare att passera. Vet inte om det är missuppfattat, men tycker det verka vara så att gran nästan alltid planteras istället för tall. Erbjuder granen bättre avkastning? Själv är undertecknad en fan av stora ståtliga tallar!
Reflekterar också att de stigar som leden går utefter, ser ut som normala skogs-stigar. Det märks inte att många vandrar på dessa stigar. Antingen är det inte så många vandrare eller så klarar stigarna slitaget och återhämtar sig? Har vandrat på några leder i Skottland och andra länder och där slits myllan bort och kvar är bara en massa sten, som inte är så kul att vandra på. Har vi andra förutsättningar i Norden eller är det helt enkelt färre som vandrar?
Ser årets första citronfjäril på höjdområdet öster om Gårmossen! Det blir ytterligare två till under vandringen. Det känns väldigt tidigt, men det är för årstiden extremt varmt idag. Utlovat 12 grader och känns ännu varamnre i solen och i lä för vinden. Undrar om denna fjäril klarar natten?
Blev så entusiastisk över denna syn, så att undertecknad lyckades snubbla omkull strax efteråt. Det blev inga sår eller skador, mer än att kängsnörena trasslade in sig i riset. Gick ytterligare en bit och kom då på att undertecknad hade glömt stänga bröstfickan på jackan! Kände efter och insåg att nycklar och plånbok fanns kvar, men inte telefonen! Gick tillbaks för att leta, men gav upp efter en stund då det inte fanns någon telefon att hitta. Hade gått 10 km och det måste finna massor av ställen där telefonen har kunnat trilla ur fickan.
Telefonen tillhör jobbet och det kommer kännas lite pinsamt att anmäla försvinnandet på måndag!
Strax efter larmade action-kameran att batteriet nästan var slut. Fick stänga av den och filma lite sporadiskt resten av leden.
Fastnade i lite bekymmersamma tankar om den förlorade telefonen, så att undertecknad glömde filma vid den vackra sjön Stora Gyringen. Nåväl, vandringskamraten tog väl några foton.
Leden fortsatte efter gränsen ner till sjön Hällaren. De senaste kilometrarna innebar också våta passager där bäckar och mossar svämmat över. Fin rastplats vid Hällaren där det filmades och togs lite kort. Leden gick i lite låglänt mark utefter sjöns västra sida varför det inte blev de allra vackraste utsikterna över sjön.
Efter sjön blev det körväg en bit med is och snö tills leden vek upp i skogen vid Nytorp.
Passerade korset där leden till Sagostigen slutar/börjar. Här finns den ”berömda” skylten, fordonstrafik förbjuden, placerad mitt i skogen. Det har naturligtvis en gång i tiden funnits en körväg, men den har växt igen med åren.
Får lite upplysningar om Rosmossens naturreservat och vilka fåglar som kan observeras. Har inte sett eller hört en enda fågel denna dag. Det har varit totalt tyst i skogen förutom vindens sus. Leden följer en stig som indikerar att den kan ha varit en gammal körväg längre bak i tiden.
Når målet vid Malmköpingsvägen nöjd att få gått i vacker storskog, värme, sol och fått en fysisk genomkörare. Packar in i bilen och får lagom lyssna på intervju med Anders Södergren som i sin Vasalopps-debut placerat sig på 20:e plats. Det var jobbigare än vad han hade trott var hans analys. Kan hålla med den analys som en annan på Vasaloppet gjorde – Den del av vandringen som är jobbigast, är den del som man är trött!
Dagens vandring blev 16,4 km för att pricka av den officiella etapp-längden 16 km.
Nu återstår endast 800,5 km tills målet är nått!
Den förlorade telefonen upphittades. Den låg i bilen! HÄPP!
– Förbrukade kalorier – 603
– Total höjdstigning – 140
– Total tid – 3,29 tim
– Medelpuls – 88
– Antal steg – 15.013
– Väder – +9 grader 23 km/h SV vind
Etapp – 22:1 22:2 – 17 Januari 2015 – Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen och Sagostigen – Etapp 22
Ytterligare 3,5 km avverkade på den långa resan.
Idag blev det två kort etapper men tur och retur då bil logistiken inte kunde lösas. Lite snö har kommit och det blev halkigt bitvis. På några ställen var det lite få märken så det blev lite sökande efter leden som var dold under snön.
Första vandringen blev vid sagostigen. Det är inte säsong så det var ingen trängsel vid nöjesparken. Fick hälsa på lite hästar och hundar som var ute och fick lite frisk luft.
De första hästarna var av det minimala slaget (se foton/filmer). De är nog till för att bära de minsta besökarna till parken. Ett litet torp låg efter vägen och är nog trevligt att besöka på sommaren.
Kände oss lite påträngande då vandringen passerade väldigt nära en hästgård och genom hästhagen. Det var en häst ute (normal storlek) ute och tittade intresserat på vandringssällskapet i passagen genom hagen. Det var en snäll häst så det blev inga bett eller sparkar!
Leden gick genom ett urskogsreservat och det var verkligen lite urskogs-aktigt. Mycket lav hängde på träden och skyltar informerade om vilka djur och växter som skulle kunna observeras i reservatet. Mycket var dolt under snön och även leden. Det blev några små krokar på vägen till vändplatsen när markeringarna var lite glesa.
Vändplatsen som är vid anslutning till etapp 22 har en informationsskylt om bl.a. den frekventa förekomsten av vildsvin! De förstör markerna med sitt bökande. Gillar vägskylten bredvid som förbjuder motorfordon. Står där på en stig mitt ute i skogen!
Efter studier av olika skyltar bar det av tillbaks till startpunkten. Enda nya upplevelsen var att gårdens hund hade kommit ut och ville markera att det här var dennes gård! Den var rätt snäll ändå även om den skällde barskt!
Denna etapp är väl en lagom promenad när det inte finns så mycket energi och urskogen är nog stämningsfull och intressant på sommaren.
In i bilen och färd till Hälleforsnäs järnvägsstation. Vid stationsparkeringen var det full ”marknad”. En lastbil sålde potatis och det verkade var populärt! En handfull kunder trängdes för att få med sig dessa ”rariteter” hem.
Etappen från stationen till Edströmsvallen var mestadels isig och mycket intetsägande. Det är bara en anslutningsled för de som vill ta sig från tågstationen till etapp 22 etc. Etappen slutade vid idrottsplatsen men sällskapet gick ända fram till anslutningen Etapp 22.
Isigt var det så vandringsstavarna gav lite extra säkerhet.
Kort etapp men det blev ändå 4 km för etappen då den förlängdes och innehöll tur och retur vandring. Etappen angiven som 1,5 km i etappbeskrivningarna.
Totalt blev det 8,6 km för att pricka av etappernas totala längd 3,5. Motion är ju bra så ingen klagar!
Nu återstår bara 869,5 km tills målet är nått.
Lite annan kuriosa för båda etapperna:
– Förbrukade kalorier – 699
– Total höjdstigning – 97
– Total tid – 2,10 tim
– Medelpuls – 115
– Antal steg – 11735
– Väder – -2 grader 17 km/h SSV vind
Tillbaka till start
Etapp – 23 – 14 mars 2015 – Svalboviken – Hälleforsnäs
Dagens vandring genomfördes av ett utökat vandringssällskap. Dottern lyckades komma upp ur sin skönhetssömn på en lördagsmorgon och tog beslutet att göra sällskap med ordinarie ”kärntrupp” avseende vandringssällskap.
Vädret är kallt med minusgrader men strålande sol. Tyvärr orkar solen inte riktigt värma upp luften och när det kommer en vindpust norrifrån så känns det kallt. Extra kyligt blir det i områden som ligger i skugga.
Placerar ut bilarna i varsin ände av etappen och startar i Svalboviken för att få lite sol i ansiktet och förhoppningsvis röda kinder!
Leden börjar enkelt med väg och viker sedan in i skogen via en hage och körvägar. Fortfarande finns det snö och is kvar på områden i norrlägen.
Strax nordost om Mortorp viker leden in i skogen och någon har varit vänlig att placera ut några stolar för den som eventuellt vil ta en paus. Lite tidigt för vandringssällskapet, men det blev några bilder i alla fall.
Dottern är lärare och lite av en filosof och kommer med en massa eftertänksamma inlägg. Tiderna ändras när man får lyssna på barnen för att lära sig saker?!
Hon citerade någon skribent som menade att skogen är Svenskarnas sista utpost för sakrala upplevelser. Religionen har i många fall blivit extrem, politiserad och missbrukas av extremister. De som utövar denna mer stillsamt, kommer inte tills tals i mediebruset.
Om vandringar är sakrala upplevelser så får man väl säga att vandringssällskapet håller på att utvecklas till Sörmlandsleds-extremister?
Skogen som leden går i, är mycket storslagen och fin i de flesta områden. Tyvärr förekommer det områden med ungskog, hyggen och gallring också men den vackra skogen dominerar.
Fina sankmarker och berghällar dyker också upp med jämna mellanrum. Har sprungit orienteringstävlingar i dessa skogar i tidigare liv och har alltid gillat området.
I vissa områden växer en otroligt vacker mossa som sällskapet inte vet namnet på. Försökte filma denna och hoppas den framgår i filmen.
Vid en stor sankmark så lyfter två stora fåglar när sällskapet kommer genom skogen. Tyvärr lyckades vi inte se vad det var för fågelarter.
Första stopp blir vid skärmskyddet vid Mögsjön. Ett bord har ställts ut också med fin utsikt över den vackra sjön. Tyvärr så ligger bordet i skugga denna dag varför det blir lite kyligt att äta upp matsäcken som burits med. Det blir fina bilder över sjön.
Sjön är täckt av is men den ser inte speciellt tillförlitlig ut och ingen i sällskapet beger sig ut för att testa den.
Rasten blir lite kort beroende på nämnda temperatur och skugga.
Färden går vidare till en isig skogsväg och sedan viker leden in i skogen igen. Första delen är öppen och fin men sedan ringlar sig leden genom ungskog och som i denna ålder inte är så vacker.
Undrar om området växer igen under sommaren och leden blir lite mer besvärlig att följa? Enda positiva är att det mesta av nyplanteringen är tall, vilket är undertecknads favoritträd!
Norr om Norrtorp blir det lite väg igen innan leden går söderut igen via ett hygge och sedan in i skogen utefter en ganska öppen bergkam. Hygget följer på höger sida en stund men efter Lågmossen blir det mera öppna berghällar och storskog när leden vänder österut.
Väster om vägen norr om Smörsjömossen har det utförts gallring under hösten/vintern. Det ligger lite rester på leden. Bredvid vägen så finns en brevlåda med dagbok för att registrera att man varit här och vandrat. Ser i dagboken att senaste vandrare varit här i början av december, så det är inte direkt någon trafikstockning under vinterhalvåret?
Leden fortsätter via lättgångna berghällar och bra stigar till vägen väster om Fyrsjön. Det blir en bit vandring på vägen och sedan en krok i skogen ner till sjön. Ordinarie vandringssällskap känner sig lite sliten idag och borrar mest ner huvudet och vandrar i tystnad.
Dottern har hela tiden mängder med erfarenheter och ämnen att diskutera och det räcker att sticka in ett ja, nej, åhå, etc. i hennes verbala vattenfall.
Vandringen efter Fyrsjön erbjuder många vackra vyer. Sjön är täckt av is och isen visar sig på sitt bästa humör idag och sjunger med olika fascinerande läten.
I östra änden av sjön finns en av ledens mest vackra rastplatser. I alla fall enligt de erfarenheter som sällskapet fått hittills. Platsen är en liten bergsknalle med läge mot söder och utsikt över sjön. Det kanske kommer mera upplevelser senare som kan mäta sig med denna?
Det blir en kort paus för filmning, fotografering och njutning av solen som kommer in från rätt riktning.
Direkt efter denna rastplats går leden in i skugga och norrläge. Pausen medförde att det känns kallt och urrigt igen.
Småhuttrar fram till ledens start/slut-tavla innan spångarna över bruksdammen tar vid. Konstruktionen är imponerande och det är trevligt att man ansträngt sig för att handikappanpassa en led runt Bruksdammen. Måste erkänna att sällskapet var lite trötta och uppskattade också denna lite enklare vandring via spångarna.
I anslutning till dammens östra ände såg sällskapet två personer som gick ute i sankmarken i stövlar och plockade någonting. Nyfiket frågades vad de höll på med och de berättade och visade att de plockade Tranbär!
Bären har övervintrat röda under snön och kunde fortfarande plockas och enligt uppgift vara de fullt ät- och tillagningsbara. Man lär sig något nytt varje dag!
Sista biten till bilen blev en vandring på en skogsväg. Förra helgen genomfördes Etapp 22 och då var skogsvägen täckt av is och snö. Nu var den helt bar. Våren kommer!
Sällskapet stuvade in sig i bilen och hämtade upp bilen i Svalboviken. Denna dag så har det på TV visats 5-milen skidor i Holmenkollen och herrstafett skidskytte. Har varit förutseende att spela in båda dessa program. Det brukar vara lagom fysisk aktivitet efter en vandring! Delar av sällskapet fixade lite take-away mat som kunde konsumeras innan Tv-tittandet.
Dottern skulle gå på bio på kvällen, duschade och fräschade upp sig efter middagen på eftermiddagen. Tittade till henne när det var dags för bion. Möttes av ett ”Zzzzzzzz”.
Ordinarie vandringssällskap tittade gemensamt med undertecknad på 5-milen och efter detta skidskytte-stafetten. Frågade efter första sträckan på stafetten vem hon trodde skulle vinna och besvarades av ett analytiskt ”Zzzzzzzz”.
Dagen har varit givande med motion och vackra upplevelser i fantastisk men verkar också ha tagit en viss tribut!
– Förbrukade kalorier – 747
– Total höjdstigning – 127
– Total tid – 3,31 tim
– Medelpuls – 100
– Antal steg – 13.783
– Väder – +5 grader 16 km/h NNO vind
Tillbaka till start
Etapp – 23:1 23:2 – 21 mars 2015 – Flen – Hälleforsnäs
Dagens vandring, en lite längre sådan, genomfördes endast av kärnan i vandringssällskapet. Två etapper slogs ihop till en dagsvandring.
Dagens etapp innebar ett samarbete med SJ, för att få ihop logistiken på ett bra sätt. Sällskapet parkerade bilen vid Hälleforsnäs station och tog tåget till Flen. Tåget tog 14 minuter och vandringen 6 timmar…….
Tyvärr har det blivit ett bakslag för våren och under natten har det fallit snö, mellan 5 – 10 cm. Vinden kommer även in kyligt från norr och det biter i kinderna i de öppna områdena. Har vantar men tyvärr så blir det kallt om händerna i nämnda områden.
Solen lyser starkt och det är inte mycket moln. Tyvärr så medför den kalla vinden att den trots den starka solen, inte riktigt vill bli varmt. Det blir någorlunda värme i lä och framåt lunchtiden.
Från Flen station är det ca 1,2 km vandring fram till där leden startar. Det är en omväxlande vandring idag. Vissa partier är enkla och det erbjuds även vandring på vägar. Andra områden är lite besvärligare utefter ojämna stigar och en del backar upp och ner.
Vid startplatsen började leden vid elljusspåret och det blev en backe upp direkt vid starten. Kroppen har inte kommit igång ännu och det blir en del flåsande i början. Det är elljusspår och väg fram till skjutbanan där leden viker in i skogen och ner till sjön Orrhammaren.
Även om det är kallt och framförallt om händerna, så blir det vackert med den vita snön och solen som lyser från en klarblå himmel. För den som är duktig att fotografera finns det många vackra motiv. Småfåglarna verkar också uppskatta det vackra landskapet och drillar intensivt bland träden. Det verkar inte betyda så mycket att det är kallt och de drillar på ändå.
Orrhammaren bjuder på många vackra vyer och det blir även loggning av en Geocache vid en udde. Vinden från norr får fritt ta fart över sjön och det blir riktigt kyligt om händerna. Till viss del håller sällskapet värmen då leden är ganska knölig utefter sjön med mycket rötter och sten och går lite upp och ner.
Strax söder om Orrhammar fritidsområde så passerar leden genom ett naturreservat och även en lång och liten bro över en våtmark.
Innan bron finns en skylt som informerar om reservatet samt även en varningsskylt att bron kan vara hal vid fuktig väderlek. Det sistnämnda kan bekräftas då undertecknad halkade till och nästa gjorde ett närgånget besök i våtmarken. Det hade inte blivit ett trevligt besök, då det är kallt i både luft och vatten. Undertecknad bar också på en del teknisk utrustning som kameror och de skulle inte heller må bra av ett sådant besök.
Det är också lång väg till bilen som står i Hälleforsnäs!
Detta påminde undertecknad om en episod under militärtjänstgöringen där en veckolång marsch avslutades med vadning upp till midjan över en sjö. Det var i december och på andra sidan sjön var det ca 3 km till de ”uppvärmda” tälten. Det enda sättet att hålla värmen var först att stå och hoppa medan övriga i kompaniet vadade över och sedan trots utmattning springa den återstående sträckan till tälten.
Det var kallt och kläderna frös till is trots språngmarschen. Väl vid tälten konstaterades föga överraskande att tälten inte var uppvärmda, så det blev en kombination att snabbt fixa eld och byta kläder. Detta var en pärs och gjordes när undertecknad var ung och lite mer tålig än numera i senior ålder.
En liknande upplevelse hade nog inte gått att klara av idag. Men å andra sidan bodde det en del i Orrhammar området som verkar utvecklats från ett fritidshusområde till permanentboende. De hade kanske släppt in en stressad och genomblött vandrare i nöd? Eller?
Vandringen fortsatte på väg genom husområdet och vek sedan in i skogen. Det var mjuka lättgångna stigar för det mesta. Vid Vikmanstorp finns en mycket fin källa som verkar vara en brunn från början. De enda ställen på etappen som är mer besvärliga, är i ungskog och på nya hyggen. De moderna skogsmaskinerna lämnar inte efter sig en så trevlig mark att vandra i.
Vid ett hygge så lyser solen vackert och snölandskapet gnistrar vackert, så det blev anbefallet rast, vila. Sällskapet njuter av kaffe, te och matsäck i solen. Tyvärr så är stenar och stubbar fortsatt våta och något sittunderlag har inte burits med. Det blir en stående förmiddagsrast.
Leden fortsatte ner till Fridal och därefter blir det flera kilometer vandring på väg. Vandringskollegan har sin styrka på vägar där hon får sträcka ut med hjälp av vandringsstavarna. Det jämnar ut sig till undertecknads fördel när det blir knöligt underlag eller uppför. På vägen mellan Mellösa och Harpsund kan den första av dagens etapp prickas av.
Efter passage av de öppna åkrarna så viker leden in i skogen igen och går parallellt med vägen. Leden passerar en pampig entré till Harpsundägorna. Två stora stenpelare flankerar vägen, där man kör in till ägorna. Inga Säpo vakter i sikte så det är väl inga regeringsrepresentanter på besök eller har överläggningar här idag.
Leden fortsätter utefter mjuka stigar fram till Hedsjön. Sjön ligger vacker till vänster utefter en riktigt rak led. Vid den långsmala sjöns mitt så har etappansvarig lämpligt placerat ett skärmskydd som erbjuder utsikt över sjön, samt en sol som denna dag strålar in i skyddet.
Frestelsen att stanna och ta rast blir för stor för sällskapet så det blir en andra fikapaus. Testar att ta lite olika fotografier vid sjön, som nog skulle kunna erbjuda fantastiska bilder om fotografen var mera professionell än undertecknad.
Sällskapet blev lite arga och besvikna av de dumma människor som finns. Skärmskyddet har nyttjats av individer som inte verkar ha normalt folkvett när det gäller vår natur. Flera träd har märken av att någon roat sig med att hacka med en yxa i dessa. Det verkar varit någon slags lek som bara haft till syfte att förstöra. För vara väldigt uppriktig – Vilka förbannade, djävla idioter det finns!
Att sitta och rasta innebär att kroppen stelnar till rejält och det känns att vandringen har varit några timmar. Det är stelt och trögt att komma igång igen.
Mellan Västerlund och någon kilometer söder om Hälleforsnäs går leden genom ungskog och via avverkningsområden. Leden är här mer knölig då nämnda skogsmaskiner skapar ett besvärligare underlag.
Söder om Hälleforsnäs ser sällskapet pinnar och brickor förberedda för orienteringstävlingen Mälarmårdsdubbeln. De tänkta kontrollerna ligger utefter leden och är nog därför avsedda för de yngre utövarna.
Sista biten fram till landsvägen mot Granhed är det lättgångna skogsvägar och stigar. Några sista backar vill krama ut lite extra av sällskapet.
Vid vägpassagen drabbades en av medlemmarna i sällskapet av beslutsångest. Här fanns två alternativ, där ett är att fortsätta leden norrut fram till den officiella slutpunkten för etappen. Ett annat är att ta landsvägen till stationen, där bilen står och undvika de ytterligare kilometer som kommer till att gå från etappens slut till stationen.
Utefter landsvägen finns även ett s.k. outlet belägget med olika erbjudande vad avser ekipering.
Vet inte vilket av alternativen – trötthet, det mentala eller outlet anläggningen som medför beslutet att en av medlemmarna tog det kortare alternativet?
Undertecknad som envist vill pricka av alla etapper vädjade (förgäves?) att om det aktuella besöket på outlet anläggningen inte blir för långt så kunde vandringskollegan möta undertecknad med bil så att hela anslutningsetappen fram till stationen inte behövde genomföras.
Denna anslutning-etapp har redan prickats av för någon månad sedan och innebär bara en extra ”vandrings-bonus”.
Efter vägen går leden genom ett skogsområde tills den kom fram till Anneberg där den fortsatta vandringen går utefter vägar och en skogsväg som troligen varit gammal järnväg. Leden ska vara handikappvänlig men tror att handikappade som är rörelsehindrade får ta i en smula på nämnda järnvägs-bank. Det går dock att hålla sig till vägen och det är kanske syftet då detta är en rundslinga och anordnad just för handikappade.
Ser åter några övergivna hus där de som bott en gång försvunnit ur tiden eller flyttat. Det har nog varit svårt at hitta köpare i denna lilla bruksort, då det inte erbjuder så mycket arbetstillfällen eller service. Det känns lite sorgligt att dessa gamla orter med mycket historia försvinner i tiden.
Visserligen så lockar liknande orter till sig andra kategorier av innevånare som t.ex., konstnärer som vill finna inspiration i dessa miljöer.
Under varningen runt Bruksdammen så kommer det in en mindre snöstorm, som på något sätt vill visa att vintern inte har gett upp sitt grepp. Håller en hög vandringstakt i detta lättvandrade område varför kroppen inte kyls ner i den nordliga vinden och snöfallet.
Imponeras åter av passagen de långa broarna över Bruksdammen. Förra veckan då etapp 23 klarades av var det några damer som plockade tranbär i mossen. Nu är det snö och kallt och lockar inte några bärplockare.
Efter broarna passerar undertecknad ett ungt par med två småbarn. Kan inte låta bli att tänka vad denna unga familj tycker om en framtid i denna tynande ort? Kanske är undertecknads dystra profetia överdriven och de själva vet precis vad de vill? Kan ändå inte låta bli att spekulera om deras framtid i tankarna.
Man tänker (för?) mycket under långa vandringar!
Hade hoppats att det skulle stå en blå bil vid vägkorset Lundtorp. Detta för att slippa ytterligare ca 2 kilometer fram till stationen. Föga? överraskande stod det inte någon blå bil där. Blev det några fynd i Outlet anläggningen som fördröjde?
Det blev en liten mental besvikelse, men borrar ner huvudet och fortsätter förbi Edströmsvallen och utefter vägen mot stationen. Nästan framme vid stationen dyker den blå bilen upp och lyckas därmed slippa några hundra meter vandring! Alltid något sade han som såg Åmål.
Dagens vandring tog nästan exakt 6 timmar och inklusive anslutningar blev det enligt GPSen 23,1 km. Kroppen kändes lite mör och i bilen så berättade vandringskamraten att hon drabbats av en spontan frestelse. Hon hade i samhället sett en person bärandes på en pizza-kartong och hade därmed drabbats av ett begär av tjock-bottnad pizza som erbjuds på ett etablissemang i Eskilstuna.
Undertecknad kunde acceptera denna kulinariska frestelse och det blev ett inköp av som vanligt alldeles för stora pizzor, även om dessa benämndes medium.
Vid hemkomsten så slukades de första pizzabitarna med stort begär och hastighet. Ganska snart tog det därefter stopp och som vanligt så blev det kvar ca en tredjedel av respektive pizza. Trots dagens överstimulerade hungerkänsla, så gick det inte att konsumera mera pizza. Det blev att stoppa in de återstående bitarna i kylen och man kan säga att frukosten var given nästa morgon?
Att man aldrig lär sig!
Det var inte så svårt att somna på kvällen!
– Förbrukade kalorier – 1.295
– Total höjdstigning – 300
– Total tid – 6 tim
– Medelpuls – 105
– Antal steg – 13.783
– Väder – -1 grader 14 km/h N vind
Tillbaka till start
Etapp – 24 – 11 april 2015 – Svalboviken – Lundsjön
Vilken härlig dag idag!
Lyssnar på morgonpasset i P3 på vägen till dagens vandring. Lyssnar konsekvent på P3 i olika sammanhang och detta program brukar oftast innehålla själv-fixerade program-redaktörer som flamsar om nonsens, men ibland dyker det upp intressanta inslag, som dagens. Programmet gästades av Sebbe Staxx i musik-gruppen Kartellen och det var en mycket intressant och fascinerande story som berättades.
Grabben hade hamnat mycket snett i unga år och han berättade om mobbning, knarklangning, användandet av droger, misshandel, fängelsestraff och ur detta elände hade han lyckats komma på fötter, mött Jesus och kommit till ett mer välordnat liv.
Med bl.a. hjälp av ”kinesen” så har han kommit ur sitt tidigare destruktiva liv till ett mera normalt. Tycker det var både gripande och imponerande att lyssna på grabben. Han gav ett mycket moget och insiktsfullt intryck och ibland undrar man vilka förmågor som har missats på grund av olyckliga förutsättningar i livet. Tycker det var en härlig historia med ett som det verkar lyckligt slut och tänker koppla litegrann till detta utefter egna erfarenheter nedan.
Placerade ut bilarna i respektive ände av dagens vandring. Det var trevligt att åka bil i Ökna området. Det är en gammal jordbruksbygd och det finnas även lite gammalt bevarat som mjölkpallar med kannor. På sommaren brukar en del kannor vara fyllda med blommor. Någon har också använt gamla däck som krukor för att ha blommor i. Säkert snyggt på sommaren när hängande växter döljer däcken men inte så vackert nu!
I ett område efter ett gärde finns ett större bestånd av ungbjörkar. Just denna tid lyser dessa i en lila nyans. Ser vackert ut!
Vandringen startar i Svalboviken och vandringssällskapet hade ”bylsat” på sig rejält med bl.a. Fleece-tröja och vantar. Vandringen börjar ”urrigt” med dis, ingen sol och lite råkallt även om temperaturen ligger på +5 grader.
Det är skönt med alla kläder till en början men blir mycket varmt vartefter solen börjar titta fram och temperaturen stiger.
Ovanför badet i Näshultasjön erbjuds en fin utsikt mot klipporna på andra sidan. Någon verkat ha fått en tomt där på stranden. Två hus har byggts och måste ha en härlig utsikt.
Efter landsvägen viker leden upp i skogen och det går stadigt uppför med avbrott på Tyckenheds platån. Här finns det ett antal snitslar dragna mellan träd och även markering för positioner för jägare. Gissar att snitslarna mellan träden markerar förbjuden skjutriktning.
Har ett gammalt minne från denna skog och det rör sig om orientering naturligtvis som många andra nämnda exempel. Sprang en tävling här när undertecknad var en ”snorvalp”. I alla fall betraktades undertecknad enligt dylikt, utifrån de osynliga normer som fanns i den förening som undertecknad representerade vid detta tillfälle.
Vilka normerna var går inte att definiera utan det är som vid mobbning att man på något sätt är avvikande mot denna norm och är därmed längst ner på hackordningsskalan. Litegrann, men i betydligt mindre skala kopplat till ovan öde för Sebbe Staxx.
”Eliten” i nämnda klubb var inte speciellt imponerande på distrikt-/Sverige-nivå men har hela tiden varit snäppet bättre än undertecknad. Vid denna tävling lyckades undertecknad besegra hela denna s.k. klubb-elit för första gången. Det var en blygsam 10:e plats men denna dag var undertecknad bäst i detta sammanhang. Det intressanta var att denna prestation möttes av kompakt tystnad!
Vi ”män” har/hade ibland lite destruktiva beteenden. Hoppas att dagens ungdom har kommit till bättre insikter? Vi föräldrar har naturligtvis hjälpt dessa att inte göra samma misstag som vår generation! Eller?
Efter heden går det uppför till åsen och där erbjuds en trevlig rastplats. Någon har lämnat ved för nästa vandrare som vill ha en paus med en brasa.
På åsen finns ett klapperstensfält och om undertecknad förstått rätt så har dessa formats av vågorna i havsnivån och som nu höjts upp till flera meter ovanför havsnivån och långt ifrån vatten. Det är intressant vad naturkrafterna kan åstadkomma genom åren och skapa intressanta formationer och lämningar.
Passerar en liten snöhög som fortfarande existerar och kämpar för sitt fortlevande.
Gjorde antagandet att dagens etapp skulle vara enformig och inte innehålla så mycket att berätta om. MEN, skrivandet kan jämföras med kräksjuka. Det kommer alltid mera med 15-20 minuters mellanrum! Ursäkta denna metafor!
Anländer till Kolarkojan med plats för två sovande. Kojan ser mysig ut dekorerad med mossa. Öppnar dörren och ser att någon lämnat en Whiskey-flaska efter en trevlig vistelse? Man har väl uppfattat att sop-hämtningen når ända hit? När whiskeyn går in så går vettet ut. Flaskan a 0,5 liter verkar vara ett kap då prislappen säger 11 pund. Klart under systembolagets prissättning.
Fortsätter vandringen och fascineras av hur vackert det blir när mark-mossan ligger kvar orörd. Det blir som en s.k. John Bauer skogs upplevelse.
Anländer till sjön Tryningen. Här är vackert och det har flera upptäckt då det finns rester från rastande vandrare i form av tidigare eld-stader. Vinden är 0 och sjön ligger blank i solen. Det blir många bilder tagna och hoppas någon skall bli lyckad. Mycket mysigt ställe att beskåda och rasta vid.
Leden fortsätter och det är omväxande orörd skog och avverkningar. Några avverkningar skapar en viss osäkerhet men med hjälp av kartan så kommer sällskapet rätt.
Vid en nyligen genomförd avverkning så har det målats en massa ringar i orange färg markerandes träd som antagligen skall stå kvar. Spekulerar i om en utmattad och förvirrad Sörmlandsledsvandrare kommer att möta sitt Armageddon i detta område, vandrades till den ena markerade tallen efter den andra!
Påminner om den dåliga vitsen när en jägare berättade att han brukade skjuta i luften när han ville att hans fru skulle komma ut i skogen för att ”vänslas” lite med honom. Hon sprang ihjäl sig under älg-jakten!
Området med alla orange ringar kanske kallas för orangeri? Ytterligare en dålig ordvits!
Får en positiv syn på skogsbruksindustrin när leden väster Eketorp viker av från skogsvägen. Utefter vägen finns stora högar med avverkat timmer men man har lämnat skylten som visar var leden viker av vägen orörd.
Vartefter sällskapet kommer mer söderut så blir det lättare avsnitt att vandra omväxlat med enstaka besvärliga. Ser citron-fjärilar och enstaka humlor. Fåglarna gillar dagens temperatur och solsken och kvittrar intensivt runt sällskapet. Hör även kväkande från större fåglar som antas vara gäss.
Kommer in i ett flackt parti och hittar en perfekt rastplats efter drygt 9 km. Har en diskussion med vandringssällskapet då denne gått några hundra meter längre än undertecknad enligt dennes GPS-klocka. Förklarar att hon nog tagit längre steg varför denna differens uppstått. (Dåligt skämt!)
Sitter på ett kullfallet träd och njuter av värme, vila och matsäck. Plötsligt känner undertecknad något hårt mellan tänderna. Förbannat! Igen har en bit av den bräckliga tanden gett vika och en stor lucka har skapats i denna. Det är andra gången undertecknad råkar ut för detta när en smörgås konsumeras! Är det något speciell med bröd som medför att tänder krackelerar?
Nåväl, inget att göra åt och av en händelse så har undertecknad tid hos tandläkaren om 10 dagar varvid denna tand förhoppningsvis kan åtgärdas.
Efter rastandet blir det lite trögt att komma igång men härifrån och framåt erbjuds många s.k. fartsträckor. Det är en del gamla skogsvägar som nu blivit till lättgångna stigar. Funderar ibland vart dessa skogsvägar har burit av. Till någon skogs-industri eller bosättning bakåt i historien. Varje skogsväg har nog sin historia och skulle vara intressant att veta.
Kommer ner till husen vid Munkeboda som har lite olika karaktär. De verkar bebodda men standarden varierar från ruckel till modern villa. Två katter blänger misstänksamt och undrar vad sällskapet har här att göra.
Efter Munkeboda går leden in i skogen igen och här har omgivningen smyckats med olika snitslar i alla möjliga former och färger. Det är en snitsel-orgie och vet inte vad varje mönster/färg har för betydelse.
Vid Gruvtorpet erbjuds en övernattningskoja med fyra britsar. Ser lite ruffigt ut men är säkert attraktivt vid dålig väderlek. Någon har lämnat lite lektyr som kan läsas under rastandet.
En bit åt sydost kommer en ny sjö där namnet inte framgår. Här finns också ett antal gruvhål som minner om gammal industri., Det finns ingen informationsskylt här så det framgår inte när dessa gruvhål varit i bruk.
Under delar och kanske mest under senare delen av dagens vandring så har det varit bleka led-markeringar. Viss färg kanske skulle underlätta även om det inte var omöjligt att hitta.
Sista biten innan Lundsjön är lite jobbig och framförallt beroende på att sällskapet har blivit lite trötta. Det erbjuds en del stigningar, stenar och andra lite bökiga passager. Vandringssällskapet är lite sliten och det blir pauser för att pusta ut.
Stigning upp till åsen innan Lundsjön har underlättats då ett rep placerats ut. Idag är det inga problem mer än att orka men det är nog bra med repet när det är halt.
Efter nedstigning från åsen blir det vandring i fårhagar? och med fin utsikt över Lundsjön. Vandringen är enkel men sista biten till etapp-målet bjuder på en ”knäppare” uppför. Efter visst stön och stånk så kan målet nås.
Etappen innehöll en hel del skog, avverkningar men varvades med trevliga lättgångna skogsvägar/stigar. Det fanns även några vackra vyer att fotografera som t.ex. sjön Tryningen.
En härlig dag att vandra i med härligt väder!
Efter denna etapp kan 219,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 693,5 km återstår!
Lite kuriosa från dagens vandring:
– Förbrukade kalorier – 1.058
– Total höjdstigning – 238
– Total tid – 4,2 tim
– Medelpuls – 109
– Antal steg – 19.834
– Väder – +5 grader 11 km/h SSV vind
Tillbaka till start
Etapp – 24:1 – 4 januari 2015 – Vilsta – Hållsta
Ytterligare 12 km avverkade på den långa resan.
Dagens etapp innehöll inte så mycket vackra vyer utan var mest vandring i olika varianter av skog.
Började som vanligt med felnavigering vid starten i Vilsta. Det blev några hundra meter omväg. Skyller på lite diffus markering denna gång.
Passerade en nedlagd silvergruva och fornborg ovanför Skjulsta.
Sedan blev det inte mycket sevärdheter på vägen till Hållsta förutom ett träd med skägglav och dansberget.
Lav brukar väl växa där luften är ren, så det var väl ett gott betyg då?
Dansberget ryktas ha erbjudit ”rave-fester” ett antal år tillbaks? Skröna eller sanning? Dock erbjuder platsen ett slätt golv för olika former av dans, om andan faller på och rätt sällskap finns!
Tränade en hel del i Hållsta-skogen på 1980-talet. Det var tätt och bökig skog vid den tiden och det verkar som skogen har blivit ännu tätare idag.
Vandringen var lätt och Hållsta-vägen nåddes utan några utmattningar i vandringssällskapet.
Bitvis ganska vacker skog men även mycket skräp-skog.
Nu återstår bara 895 km tills målet är nått.
Lite annan kuriosa:
– Förbrukade kalorier – 641
– Total höjdstigning – 139
– Total tid – 2,30
– Medelpuls – 110
– Väder – 0 grader 18 km/h NV vind
Tillbaka till start
Etapp – 24:2 del 1 – 1 februari 2015 – Hållsta – Kvarntorp
Nyårsaftonen och kombinerat med de ibland euforiska tillstånden, kan innebära ”spontana” nyårslöften.
Undertecknad brukar inte utge några dylika men i år blev det ett som i och för sig mognat fram under 2014.
Årets jul-ledighet var ”alldeles för lång” och de kulinariska excesserna kombinerat med låg aktivitetsnivå, initierade olika löften om en mera sund livsstil.
Det blev ett dylikt sådant löfte detta år!
Vandra hela Sörmlandsleden!
Dagens vandring
Hade testat snötillståndet i skogen dagen innan genom en joggingtur. Det var acceptabelt i tätare skog medan det blev lite ansträngande på öppna platser. Det var klart vandringsdugligt även om det skulle bli ansträngande!
Tittade ut genom fönstret på vandringsdagens morgon och konstaterade att det kommit ytterligare ca en dm snö! Nu började det bli tveksamt om vandringen endast skulle erbjuda ansträngning och inte bli njutningsfull?!
Vandringssällskapet har denna dag utökats med dottern. Kändes dock lite tveksamt på morgonen om denne skulle följa med på dagens vandring. Dottern hade varit vänlig och bakat Maccarons kvällen innan. Till dessa små delikatesser skall det vara Mousserande vin. Dottern hade varit vänlig och hjälpt till att hyfsa det mesta av det som blev kvar efter matlagningen och hade lite huvudvärk den aktuella dagen. Vill för vän av ordning meddela, så inga missförstånd uppstår, att dottern är myndig sedan flera år tillbaks!
Dock bet alla ihop trots kvällens exkursioner samt det tveksamma vädret och lastade in sig i bilen.
Undertecknad fick inleda resan med att skotta bakom de båda bilarna då plogbillen under natten hade varit ”vänlig” att skapa en ”gigantiskt” snövall vi uppfartsgränsen!
Att skyffla blötsnö en tidig söndagsmorgon är inte undertecknads favoritsysselsättning! Det blev en rivstart på dagens ansträngning och svetten lackade redan!
De flesta vägar var inte plogade denna morgon. Generellt verkar det vara bättre plogat på vägarna utanför staden där privata åkare sköter underhållet och verkar är mer på hugget än offentligt upphandlade.
Färden till Hållsta gick dock utan missöden och den ena bilen kunde lämnas vid vägen mot Lundby gård.
Färden gick vidare med den andra bilen till Bälgviken. Här blev det en utmaning att hitta en öppen plats så bilen kunde parkeras. Det var snövallar och smalt överallt. Bälgviken är en mycket liten ort och har inget så kallat ”centrum”!
Träffade på fru Bratt som är en gammal bekant sedan tiden på Lantbruksdata och idrottsklubben IK Standard. Hon var ute och rastade hunden samt för att hämta morgontidningen. Tyvärr var dennes tidning borta eller så hade tidningsbudet gett upp.
Fru Bratt trodde nog att det skulle bli en ansträngande vandring att ta sig tillbaks till Hållsta. Det visade sig att det var bara att hålla med!
Första prövningen blev en skogsväg full med snö fram till Bälgvikens badplats. Andhämtningen ökade hos alla i vandringssällskapet. Försökte fokusera på hur vackert det var med snö överallt och se den hängande vackert från träden!
Fru Bratt hade varit smart och gått landsvägen till badplatsen. Dock bet sällskapet ihop och började den fortsatta vandringen in skogen efter badplatsen.
Dottern tyckte att det var bra om undertecknad gick först eftersom undertecknad hade actionfilmkameran. Tror nog att det bakom detta insiktsfulla, fanns en ide om att slita ut en generation i taget!
Undertecknad fick agera snöplog hela vandringen men det blev väl bra träning kan man tänka!
Första delen innehöll några backar och tveksamheten över dotterns energi och vilja denna dag kunde suddas bort. Det gick bra även i några branta motlut och även i motlut med knädjup snö!
På vissa öppna platser var det mycket djup snö.
Passerade ett ställe där vildsvin hade bökat mycket nyligen. De brukar hålla sig undan (sägs det!) om man för lite väsen. Dock minns undertecknad en vinter för två år sedan. Undertecknad var ute och sprang i hemmaskogen att plötsligt sprang en stor vildsvinsgalt parallellt med undertecknad på ett avstånd av endast ca 15-20 m. Detta är enda gången som undertecknad varit nära ett vildsvin och det kändes lite ”kymigt”. Tänkte på vildsvinen som förekom i Hannibal Lecter böckerna!
Sista biten fram till vägen mellan Hållsta och Bälgviken innebar mycket snöpulsning då det var avverkat i skogen. På andra sidan vägen blev det först lite uppåt och efter detta en kort bit med storskog och mindre snö på leden. Sedan började dock pulsandet.
Förresten måste undertecknad säga att etapp-ansvarig skall ha en eloge då det inte blev några felnavigeringar utan det gick att hitta leden även om det var mycket snö som gömde både led och markeringar.
Dottern kämpade på och visade helt andra talanger jämfört när hon var lite yngre!
Vandringen blev lättare när sällskapet nådde småvägarna nära torpet Starkebo. Strax efter så blev det till och med plogad väg varför sista vandringen gick s.k. plättlätt! Dock kändes det i låren att dagen inte bara varit att glida fram på en räkmacka utan det har inneburit en viss kraftansträngning i den djupa snön.
Nådde bilen vid målet och alla kände sig nöjda och vältränade! Få se om det blir möjligt att vandra nästa helg. Dagens vandring var tveksam och det verkar komma ännu mer snö?
Nu är det bara att ligga för ankar på eftermiddagen och titta på SM-veckan längdskidor. Det är bra med SM för då är Svenskarna alltid bäst!
Fortfarande återstår 866,5 km tills målet är nått. Dagens vandring innebar inget fullföljande av en etapp så då minskar inte vägen till målet. Däremot så har man dagens halva etapp på ”banken”. Kommer avräknas senare när hela etappen är fullföljd.
Lite annan kuriosa för etappen:
– Förbrukade kalorier – 438
– Total höjdstigning – 103
– Total tid – 1,51 tim
– Medelpuls – 130
– Antal steg – 10.886
– Väder – +1 grader 14 km/h N vind
Tillbaka till start
Etapp – 24:2 del 2 – 14 februari 2015 – Hållsta – Kvarntorp
Testade snötillståndet i skogen i veckan genom några joggingturer. Det är bättre förutsättningar att vandra denna helg efter den senaste tidens töande. Dock är det fortfarande ganska djup snö i öppen terräng.
Beroende på snön valdes en kortare vandring. Beslutet blev att vandra återstoden av etapp 24:2. Pulsade den andra halvan för två veckor sedan. Nu skulle det bli vandring från Bälgviken till en bit bortom Kvarntorp.
Dottern ligger nedbäddad i influensa och kollegan har åkt på sportlov med familjen för att sporta? Dagens vandring genomfördes endast av kärntruppen i vandringssällskapet.
Dagen började intressant. Vid rondellen nära Bilia så hade någon bilist åkt rätt över rondellen. Det syntes i snön. Sådan förare vill man inte möta! Vandringssällskapet åker i två bilar så att en bil kan stå vid respektive ände av vandringen.
Vid avfarten mot Bälgviken från väg 214 vid Lantbruksdata så tycker vandringskamraten att vägen till vandringen går rakt fram! Undertecknad lyckas med en s.k. TPAC manöver, (www.youtube.com/watch?v=jh0e4wL2e9g) som Brittisk polis använder, få stopp på vandringskamraten.
Färdriktningen korrigerades MEN samma taktik var tvungen att användas då vandringskamraten tyckte att färden skull gå rakt fram vid Piltorp korset. Vandringskamraten blåste på rakt fram mot Brotorp istället för den lilla grusvägen mot Svalboviken. Här var vägen mycket smalare varför det blev en större utmaning att få stopp på vandringskamraten via nämnda TPAC manöver!
Detta fenomen är symptomatisk för vandringssällskapet! Hur än respektive part noggrant beskriver var geografiska platser är belägna, så slutar det ändå i att den ena parten hamnar på ett ställe och den andre på ett annat. Det verkar vara helt omöjligt att båda parter får samma uppfattningar om destinationer och mötesplatser!
Varför blir det på detta sätt? Båda gjorde nyligen den mycket ”vetenskapliga” testen på ”Ansiktsboken” – ”Vilket land är Du”? Vandringssällskapet blev Tyskland respektive Kanada. Kan det vara denna skillnad som medför alla dessa felnavigeringar? Kanske har Ni kära läsare ett svar?
Vägen till parkering av den ena bilen strax söder om Kvarntorp gick bra till slut. Vägen är smal och hal och några möten blev det, men inga missöden. Det fanns en liten parkeringsficka vid destinationen, trots att det var höga snövallarna vid sidan av vägen.
Färden gick tillbaks till Bälgviken för parkering av den andra bilen och start för dagens vandring.
Första delen gick efter vägen och det var mycket halt. Efter ca 800 m svängde leden in i skogen över en mycket livlig bäck. Vattnet forsade som det redan är vår. I början av leden var det flera som har vandrat, varför det blev enkel vandring första biten då snön var tilltrampad. Vid stickvägen in mot Gustavsberg så vek de som vandrat tidigare av söderut mot Svalboviksvägen.
Leden fortsatte västerut och det blev lite mer snö. I snön syntes spår av en vandrare som gått i motsatt riktning nyligen. Spåren verkade vara av mindre storlek så det kanske var en kvinna som vandrat? Det verkade som denne hade startat vid skylten Kvarntorp naturreservat konstaterades senare.
Leden gick ner till smalsundet som var ett vackert och trevligt sund. Sundet gjorde skäl för namnet. Det är smalt.
Färden gick vidare till torpet Lillsundet. Runt torpet var det öppet och ganska djup snö att pulsa in. Funderar alltid kring gamla torp. Vilka bodde där? Hur såg deras liv ut? Vad tänkte de på i sin vardag? Det finns alltid en livshistoria, även om den är slut för länge sedan.
I närheten hördes en hackspett eller dylikt hamra i ett träd. Låter mysigt! Detta kanske är en marknad för de läkemedelsbolag som säljer huvudvärkstabletter?
Bitvis har dagsmejan kommit åt och det var små partier av barmark. Det blev samma känsla som att komma ut på en motorväg och vandringen gick lätt i dessa partier. För varje vecka kommer dessa partier att bli fler och fler om det inte kommer något bakslag i vädret och det väller in snö.
Ser en skylt efter leden som berättar att det sköts en björn i skogarna på 1700-talet. Vill inte stöta på ett sådant djur men det känns ändå trevligt om vi haft en sådan mångfald av olika arter långt ner i landet. Dessa djur försvinner väl vartefter civilisationen brer ut sig?
Strax innan Kvarntorp så korsar leden Svalboviksvägen och fortsätter en bit på andra sidan vägen. Denna bit går bl.a. över ett hygge med djup snö. Här delar sig vandringssällskapet då den ene genar via vägen medan den andre (tjurskallen) som vill följa leden till punkt och pricka enligt fastställt mål pulsar fram över nämnda hygge. Som belöning får denne dagens djupaste snöpuls!
Vid nästa vägövergång viker leden in i Kvarntorps naturreservat. Vid övergången finns en skylt med lite information. Här verkar det som tidigare nämnda vandrare hade startat sin vandring i motsatt riktning. Vandringen ner mot rastplatsen vid Kvarntorp och Näshultasjön är ganska enkel.
Rastplatsen erbjuder en mycket fin utsikt över sjön. Fint ställe att rasta på med lite matsäck. Fortsätter vandringen fram till informationsskylten som delar etapp 24:2 och 24:3. Det blir mycket snöpuls då det leden går över öppna fält både före och efter skylten.
Fortsätter fram till där leden gör en U-sväng och går sedan uppför i riktning mot vägen och platsen nämnd Sågen. Denna lilla vandringssnutt ger en liten bonus då en informationsskylt beskriver en maktkamp i värsta ”Dallas” anda mellan två sågverksägare.
Vid denna plats så fanns det en såg som var en nagel i ögat för en lite större sågverksägare i Näshulta. Den senare blev sur över konkurrensen och samlade ihop en mobb som rev den på platsen etablerade sågen. Saken gick till rättegång men historien förtäljer icke vem som vann denna. Däremot försvann den såg som revs av mobben för gott. Näringslivet kanske är lite mer civiliserat i dessa tider? Eller?
Hade glömt aktuella mätinstrument så ingen kuriosa angående puls, längd, stigningar etc. kan redovisas. Skulle uppskatta vandringen till ca 8 km och etapp 24:2 kan bockas av då den andra halvan redan klarats av.
Nu återstår endast 848,5 km tills målet är nått!
Ingen kuriosa för denna etapp:
Detta på grund av ”tekniskt fel”!
Tillbaka till start
Etapp – 24:3 – 22 februari 2015 – Kvarntorp – Svalboviken
Dagens vandring innebar tidig morgon, då vandringen skulle genomföras innan Föreningen Sörmlandsledens årsmöte i Vilsta kl 12:00. Lördagen kunde inte nyttjas för vandring denna helg, då den var bokad för andra aktiviteter. Känner som ny medlem i föreningen, att man ”måste” ha en aktuell vandring att prata om på årsmötet!
Nåväl, det gick att ta sig upp även på en tidig söndagsmorgon. Det var prognostiserat växlande molntäcke och att det snöblandade regn som utlovats, skulle ha slutat komma ner under den tidiga morgonen.
Det var kolmörkt fortfarande när vandringssällskapet vaknade och ute var det vitt efter nattens snöfall. Hoppade det inte kommit för mycket snö och att det igen skall bli djup snöpulsning. Veckan som gått, har gett en försmak av våren. Har träffat på mycket barmark under några löp-pass i veckan och temperaturen har gått ända upp till 7 grader vissa dagar.
Primulans blad ser fräscha ut i trädgården och en bekant har rapporterat snödroppar i kanten av huset.
Morgonen var dock ett litet bakslag med snömodd på vägarna och vitt på trädgrenarna. Temperaturen höll sig precis över noll-strecket.
Det var lite slirigt att åka bil på morgonen och förvånades även att se flera andra bilar ute. Trodde att ”normala” människor låg och drog sig på söndagmornarna!
Vägen var slirig ner till Bälgviken på grund av alla spår på körbanan. Efter Bälgviken så gick färden vidare på den lilla grusvägen mot Kvarntorp. Här hade ingen kört, så det blev lite enklare att köra även om det fanns is under snön och lite hål i vägen.
Hade början av dagens etapp till godo, från förra helgen och början av vandringen gick nedför efter tidigare nämnd å i förra etapprapporten.
Det var här som det i forna dagar fanns en såg som var en nagel i ögat på den ”store” såverksägaren. Se berättelsen från etapp 24:2 del 2.
Leden gick vidare utefter Näshultasjön. Tror att den bäver som etablerat sig i området och etappansvarig Sörmlandsleden inte är de allra bästa vänner! Bävern har mycket flitigt gnagt omkull flera stora träd som sedan ramlat över leden.
Ser att etapp-ansvarig ordnat framfart med hjälp av motorsågen efter tidigare trädfällningar men nämnd bäver verkar mycket idog och fortsätter att gnaga och fälla nya träd. Såg flera färska gnagmärken.
Passerade bäverhyddan efter en stund och hoppas inte etapp-ansvarig får mörka tankar när denne ser hyddan!
Leden gick i ganska lättvandrat terräng utefter sjön genom fårhagar och ibland även på vägen till Svalboviken. På sommaren är det nog mycket får i området.
En del bäckar passeras och de forsar muntert då det varit mycket snösmältning senaste veckan. Finns mycket möjligheter för en massa minivattenkraftverk!
Vi kanten av sjön finns även en fin ”playa” – ”Får-playan”?
Passerar hus efter vägen som inte är övergivna eller bara används som sommarstugor. Det verkar bo människor året runt. Trots de mycket lantliga lägena, så skall ”normal” service fungera. Snöplogning, postdistribution, sophämtning, etc.
Ser också att bokbussen anländer till området vissa dagar i veckan. Måste vara rätt trevligt och avkopplande om man arbetar med nämnda servicenäringar och få åka ut till detta lugn. Det är ju också vackert när man kommer ut utanför städerna.
Man hinner fundera mycket när man vandrar. Tankarna far hit och dit. Reflekterade idag över de som en gång i tiden startade med att etablera Sörmlandsleden. Måste varit några pionjärer med mycket kreativitet och energi.
Det är riktigt trevligt och imponerande med sådana entusiaster!
Kring Boda är det mycket vandring på vägen och en bit efter, så går leden in i skogen och det börjar gå uppför. Efter klättringen till en av de högsta punkterna på etappen går det lite nedför och det blir enkel vandring ca 1 km på en nyanlagd skogsväg. Bredvid vägen så porlar en bäck trevligt.
Här i området finns det orange markeringar överallt på träden! Antar att det är markeringar för avverkning och inte för att förvilla vandrare vilse in i skogarna!?
Passerar de Wibergska tallarna. De är imponerande och har några år på nacken! Här berättas också en riktig jaktskröna på en skylt. Tro på detta, den som vill! Det handlar om lite annorlunda sätt att fälla en älg!
Leden slingrar sig fram till Älgsjön där det i utloppet finns rester av en damm som användes för att dämma upp sjön och förse den tidigare nedströms såg med vattenkraft. Ganska rejäl stensamling. Leden fortsätter ner efter ån och där finns resterna efter nämnda såg.
Den revs under 40-talet och virket samt järnskrotet togs tillvara under de svåra krigsåren då det fanns behov av bränsle och skrot till diverse ändamål.
Leden passerar Trollberget som erbjuder utsikt över sjön. Sista biten går via mindre stigar och kraftledningar. Sista biten mot etappmålet vid Svalboviken går nedför och når ”bensinmacken” nöjd och glad.
Det blir snabb hemfärd hem för dusch och putsning för årsmötet. På detta möte kommer man bl.a. att belöna de som har gått hela leden.
Kommer att med beundran beskåda dessa super-män och kvinnor när de väljs in i ”Hall off fame”! Undrar om man kommer att hissa upp superunderställs tröjan i taket eller vad kan de ha för tradition?
Det är bara att inspireras att fortsätta beta av alla etapper!
Nu återstår endast 835,5 km tills målet är nått!
Lite annan kuriosa för etappen:
– Förbrukade kalorier – 627
– Total höjdstigning – 140
– Total tid – 2,26 tim
– Medelpuls – 118
– Antal steg – 16.934
– Väder – +1 grader 11 km/h SV vind
Tillbaka till start
Etapp – 25 – 3 maj 2015 – Lundsjön – Vallmotorp
Mälarmården orientering och etapp 25
Åter från vår-resan utomlands är det dags för ”vardag” igen. Denna dag så blir det en kombination av orienteringstävling – Mälarmårdsträffen i Hälleforsnäs och vandring etapp 25 Lundsjön – Vallmotorp. Solen lyser vackert på morgonen men temperaturen är under 10 grader. Det blir varmare under dagen.
På vägen genom Eskilstuna får vandringssällskapet sitta i kö tillsammans med andra kommun-bor som ägnar sig åt ett visst helg-nöje. Helg-nöjet består av att åka med skräp till sop-tippen i Viptorp! Det brukar vara kö och trängsel på tippen under helger!
Temperaturen har stigit till 9 grader vid ankomst Hälleforsnäs. Ställer oss i kön till direktanmälan. Kön går lite sakta vilket tyder på att man inte valt den effektivaste organisationen för detta. Rutinerade arrangörer brukar inte ha köer.
Väljer en 5,7 km bana denna dag. Det är 1,8 km till start att lägga till så det blir en bra ”uppvärmning” inför senare vandring.
Känner redan under joggningen till starten att löpformen är ganska usel. Får hoppas krafterna räcker till idag. Undertecknads bana går i två områden. Det första området korsar av Sörmlandsleden etapp från Harpsund till Hälleforsnäs. Starten går utefter leden.
Nämnda område är tråkigt och innehåller inga direkta orienteringstekniska utmaningar. Tyvärr så får undertecknad springa i gallrad skog där resterna ligger på marken. Normalt brukar löpbarheten markeras på kartorna och detta område är inte det. Formen är som sagt usel och det tar tid och krafter att ta sig igenom detta.
Korsar senare södra delen av samhället och kommer in i ett mera orienteringstekniskt krävande område. Underlaget är också bättre utan några överraskningar som får undertecknad att stå ”stilla” i skogen. Tävlingen flyter utan några direkta misstag mer än viss tveksamhet vid tvåan. Joggar i mål och det går verkligen sakta. Det behövs ingen slow-motion kamera för att filma undertecknads målgång.
Undertecknad känner sig rejält trött efter dagens tävling. Dricker vätska och byter om till vandringskläder.
Bilfärden går genom det vackra sörmländska vår-landskapet till vandringens startpunkt vid Lundsjön. Har kört denna väg för något år sedan när några Geocachar loggades. Trevlig väg att åka. Floda kyrka är hög och imponerande.
Startar vandringen vid Lundsjön och det går mycket stelt och trögt i början. Denna gång har orienteringstävlingen tagit mer på krafterna jämfört förra gången när detta kombinerades. Vid varje lite uppförsbacke så går det mycket trögt. Det finns inga egentliga backar på denna etapp men varje litet motlut känns idag.
Första kilometrarna går genom ungskog och ljung. Märker att leden är smal och omgivande vegetation tränger på. Leden behöver fler vandrare! Sikten börjar bli lite sämre då det precis är lövsprickning på gång. Smäller bara till om det blir lite mer Maj-värme.
Känner igen skogen i början då vandringssällskapet sprang motsvarande tävling som idag i detta område förra hösten. Sprang också ett DM några år tidigare i samma skog. Denna gång så såg undertecknad ”savanner” av kantareller under tävlingen och området besöktes senare för att plocka dessa ”juveler”.
En Geocache är gömd vid den stora stenen – Vigors kyrka. Gömman heter passande ”Svampskogen”! Hittar gömman snabbt då någon verkar bara ha kastat den på marken innan. Fortsätter mot Ljus-Gryten sjön och känner igen områden där undertecknad sprungit tidigare. Vacker utsikt vid sjön och ser bryggor, lägerplatser och något mindre hus.
Beundrar utsikten och står plötsligt på näsan då foten fastnar i änden på en gren. Som tur är klarar kameran sig utan några synliga tekniska fel. Får se hur bilderna blir. Fiske utan fiskekort är förbjuden står det på skyltar. Går med action-kameran på huvudet och ser en som fiskar vid strandkanten. Han verkar inte vilja vara med på bild. Hmmmm?!
Fortsätter lätt vandring till nästa sjö, Myr-Gryten. Två gäss lyfter precis när sällskapet når sjön.
Fint skärmskydd, dass och brygga är iordninggjord. På andra sidan sjön verkar det vara något slags event-center för att bygga upp grupper och få bättre sammanhållning.
Ser att tavlor för yxkastning är uppsatta vilket brukar vara en av kärnaktiviteterna för att stärka gruppkänslan!
Leden fortsätter genom lättgången skog och kommer ifatt två par som är ute på utflykt. Det visar sig att de plockat svamp och visar stolt upp sin påse med murklor! Nu skall det hem och förvällas! Vandringssällskapet tål inte murklor som skall vara en slags delikatess. Hon blir illamående om hon äter såser etc. med murklor i.
Ser ett ståtligt gränsröse som fotograferas. Tycker dessa är lite av konstverk och betydligt trevligare än någon järnstolpe som markera ägogränser.
Passerar Gölstugruvan med sina inhägnade gruvhål. En ekorre kommer ned från ett träd och springer uppe på trästängslet.
Fortsatt lättgånget men nämnda små motlut tar på krafterna som är lite blygsamma idag. Vid berget nära Kvarnstugan så har etapp-ansvarig satt upp ett blått nylonrep som säkerhet vid upp/nedfart vid en bergsknalle. Det är bra för att undvika fingrar ur led som vid en tidigare vandring!
Efter berget korsas en väg och en bit efter så dyker en liten gullig ”sommarstuga” upp. Någon har satt upp denna stuga med lite figurer i. Gulligt!
Sista biten vid sjön Mellan malmen är lite varierande. Först väg och passerar ett fint hus med strandtomt. Riktigt kap för tomtägaren. Om man trivs ute på landet? Bitvis stenig led utefter sjön. Kommer ifatt några damer som är ute och rastar hund och spädbarn. Hunden en liten vit sak är mycket nyfiken på sällskapet.
Etappen var ganska lättgången och den var vackrare än vad undertecknad hade trott. Hade trott att detta till mesta del skulle vara en ”transportsträcka” men det är helt fel. Öppen skog och fina sjöar.
Når etappmålet och känner att idag har det uträttats ett rejält dagsverke. Trötta men nöjda så går färden tillbaks till Eskilstuna. Vid Hyndevad svänger en Audi ut! Trafiken är begränsande så inga ”konster” kan genomföras av Audi-chauffören! Hemma igen och tveksamt om det blir så mycket ”nytta” gjord resten av dagen.
Efter denna etapp kan 242,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 670,5 km återstår!
Lite kuriosa från dagens vandring:
– Förbrukade kalorier – 652
– Total höjdstigning – 77
– Total tid – 1,52 tim
– Medelpuls – 139
– Antal steg – 13.003
– Väder – +5 grader 11 km/h SSV vind
Tillbaka till start
Etapp – 26 27 – 16 maj 2015 – Vallmotorp – Strångsjövägen
Klarblå himmel på morgonen men fortfarande bara 12 grader och lite kylig vind. Dagens vandring är tänkt att bli lite lättare än torsdagens. Enligt etapp-beskrivning skall det bli ganska lättvandrat. Det stämde för det mesta med några undantag. Etapperna var lite intetsägande och upplevelserna var något begränsade. Mer om detta nedan.
Startar vid Vallmotorp och måste väl säga att sundet är den vackraste upplevelsen denna dag.
Det börjar med vandring efter landsvägen och det går raskt att komma igång på morgonen. På andra sidan sundet har någon köpt ett gammalt hus och renoverat detta. Det ser mycket smakfullt ut.
Leden viker in i skogen och mestadels är det ungskog under de första kilometrarna. Når Häggsjön och detta blir det enda avsnittet idag som filmas med action-kameran. Har svårt idag att hitta motiv. Det blir dock några bilder med vanliga kameran.
Leden fortsätter söderut mot landsvägen Katrineholm – Flen. Följer en skogsväg parallellt med stora vägen. Funderar återigen vad denna väg har haft som syfte. Kanske detta är den riktigt gamla vägen till Flen?
Några har satt upp fågelholkar utefter vägen och dessa har ”gatu-nummer”. Kanske Svenska posten distribuerar brev hit också? Eller brevduvor? Den var dålig!
Efter en bit så blir övergång landsvägen och nu följer flera kilometer efter gång- och cykelväg. Det blir lite högre fart och detta kan kanske kallas för vandrings formel 1? Etappansvarig kanske får fixa en chikan för att få ner farten något?
Burger King erbjuder sin tjänster och funderar på att ta drive-in då vandringstempot är högt. Avstår då det inte är så länge sedan som frukosten åts.
Här i den nordöstra delen av Katrineholm har det växt ut till ett shopping-center. MEN ser att en stor byggnad är tom! Det verkar som någon större näringsverksamhet har ”konkat”?
Fotograferar de unika blommorna i rondellen – Campanula giganteum?
Fortsätter utefter öster-leden och ser en stor samling av folk och bilar längre fram. Det är en baklucke loppis som pågår. Beordrar sällskapet bevakning riktning vänster, för att spana efter en Geocache gömma på andra sidan vägen. Ett loppis-besök kan slå dagens vandringsplan i spillror!
Vid Laggarhult viker leden av från Österleden och går åter in i skogen. Det fortsätter att vara plant och lättvandrat i skogen. Tempot skulle kunna liknas – Rallycross.
Når etapp-målet för etapp 26 där det står ett antal seniorer och diskuterar och pikar varandra att inte hitta hem. Dessa raljerar över undertecknads vandringskarta och menar att sällskapet förmodligen kommer att gå vilse. Vi har olika sätt att roa oss på?!
Strax efter etapp-tavlan så kommer den hittills bredaste spången på Sörmlandsleden!
Loggar några Geocachar och fortsätter under stora vägen mot Norrköping. Leden delas av en annan led markerad med blåa markeringar. Kanske en vattenskida led? Den var också dålig!
Intetsägande terrängen fortsätter. Ser att några träd markerats med brun färg vilken är ett ovanligt färgval. Det syns i solsken med kanske inte i skumt dagsljus? Målade träd brukar aldrig båda gott, då det säkert indikerarar framtida avverkning.
Då skogen är intetsägande får andra sinnen stimuleras denna dag Hör olika fågelkvitter i omgivningen och vid ett tillfälle även en gök som ”ko-koar”.
Kommer till ett område med vita markeringar målade på träden. Mer avverkning på gång?
Dessa båda etapper verkar vara populära hos cyklisterna. Det vimlar av hjulspår. Tyvärr så blir det geggigt i sanka områden. Inte mycket kvar av vandringsstigarna.
Innan Glysas grav finns det några sankmarker som ser ut som f.d. sjöar. De har nog varit några källsjöar i grusåsen som löper här men källorna har sinat.
Strax innan vägkorset Katrineholm – Nyköping är det en förvillande etappskylt som pekar i tre riktningar. Den närmaste vägen hindras av ett rejält vägstängsel. Fortsätter tills detta stängsel slutar strax innan rondellen och korsar vägen.
Leden fortsätter in i ett naturreservat med stora gropar i grusåsen och lite upp och ner vandringar. Når jättens handfat sjön som enligt sägnen uppstått då jättekvinnan Glysa satte sig ner och fick tid att slå en ”båge”. Hon var förföljd av elaka troll som hindrat henne att uträtta sina behov. Nu verkar det vara en badplats då det finns massor med bryggor utsatta i denna källsjö. Folk vill bada i en urinoar? HÄPP!
Leden fortsätter via åsen mot Forsjö. Vid en kraftledning skymtar en spång på andra sidan som slutar vid mosskanten. Undrar om detta varit en tidigare övergång för leden? Det hade nog krävt en hel del arbeta att underhålla denna spång i så fall då mossen verkar rejält blöt.
Vid elljusspåret står en ung cyklistgrabb och ropar på sin mamma. Det verkar som de har skilts från varandra till grabbens besvikelse?
På vägen ner mot Forsjö får luktsinnet sig en stimulans av alla häggbuskar/träd som blommar och sprider sin doft. Perioden mellan hägg och syren är fantastisk.
Forsjö bruk är en vacker plats och är också förvånad hur stort det moderna bruket är. Verkar vara en rejäl näringsverksamhet här på orten. Vackrast är dock de gamla bruksbyggnaderna som ligger vid forsen som rinner från Forssjösjön ner till Kårtorpssjön. Här måste det finnas en massa historia.
[
Stretar upp för kullen sydväst om orten och ner på andra sidan. Precis när leden når stora vägen så viker den av på en mindre allé-väg mot Olofsberg. Det är också skyltat mot Spökbacken!
Hmmm. Allen är välplanerad och ekarna erbjuder skugga till de som åker på vägen.
Bredvid vägen är det en vacker hage med fin utsikt över Forsjösjön.
Efter kraftledningen viker leden in i skogen och nu blir det vandring efter en lite tråkigare del på denna etapp. Det är sankt på många ställen och där är det sönderåkt av cyklister. Mycket sten och rötter har kommit i dagen efter att myllan nötts bort. Skogen är tråkig och består av mycket gallringsrester och ingen vackra vyer. Till detta kan också tilläggas att undertecknad börjar bli trött varför det blir mindre positiva upplevelser.
På vägen upp till mossen är det en kort bit av ”troll-skog” som blivit kvar jämfört alla områden i övrigt, som haft påhälsning av avverkningsmaskiner.
Vid mossen växer vad undertecknad tror kallas ängsull. Initierad läsare får eventuellt rätta.
Klafsar vidare på den ojämna stigen och på slutet av etappen, på en lite bergsknalle erbjuds rast vila då två bänkar satts ut. Avstår denna frestelse då önskan är att fullfölja etappen snarast möjligt. Det är inte så roligt område att vandra i.
På slutet möter sällskapet ett gäng cyklister som är på väg ut för att utmana sig själva på denna etapp. Har lite blandade känslor av att se dessa. Leden blir inte så fin efter cyklarnas framfart.
Sista biten är en kort bit grusväg till etappskylten.
Dagens etapp får nog klassificeras mest som en transportled. Det fanns några sevärdheter, men de var ganska få. Det blev bara några sekunders rörlig film denna dag. Det blev en hel del motion i alla fall!
Efter denna etapp är 304,5 km genomförd vandring och ”endast” 608,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.111
– Total höjdstigning – 251
– Total tid – 4,34 tim
– Medelpuls – 115
– Väder – +10 grader 5 km/h NO vind
Tillbaka till start
Etapp – 27:1 – 7 februari 2015 – Stora Djulö – Glysas grav
Dagens vandring blev i Katrineholm. Vandringssällskapet hade utökats med några bekanta varav två unga ”busfrön”. Var lite fundersam hur det skulle gå att vandra dagens etapp fram och tillbaks. Finns det tillräcklig energi och ork hos dessa små ynglingar?
Förra veckans pulsning i snön var ansträngande och dagens etapp hade valts för att minimera pulsandet. Det visade sig också senare att de sista dagarnas töande hade fått snötäcket att sjunka ihop lite varför pulsandet inte blev speciellt utmanande. Dock var det lite ansträngande för det små busfröna visade det sig.
Vandringen startade efter Laxmans väg och den var populär för många flanörer. Det var en blandning av folk som antingen promenerade, vandrade eller sprang.
Två st Geocachar kunde även loggas utefter vägen. Det fanns även museum och herrgård utefter nämnda väg, men de verkade öppna senare under året.
”Busfröna” gjorde skäl för sin benämning och hade snöbollskrig med varandra under hela vandringen utefter nämnd väg. Det blev en del väntande och funderande att detta nog skulle bli en lång dag! Frågan var också om orken skulle räcka hela vägen med så mycket frigörande av energi denna första del av vandringen?
Framåt Skogskapellet började det dock lugna ner sig och där vek också leden in i skogen och det blev vandring i snön. Första delen bestod av höga tallar som hindrat att snödjupet blivit för djupt.
Vid första berget så fanns ett skärmskydd och frestelsen att ta en rast blev för stor hos de yngre i vandringssällskapet. Det blev smörgås och dricka medan de äldre njöt av utsikten samt solen som strålade ner mellan tallarna.
Detta var första vandringstillfället då det blev lite vårkänslor när det droppade från träden och solen värmde litegrann.
Enda nackdelen var att tallarna ibland släppte ifrån sig rejäla snösjok och dessa trillade ibland ner farligt nära vandringssällskapet.
Till slut blev det dags att vandra vidare då energiintaget verkat gett de yngre nya krafter. En bensinmack passerades och efter denna blev det ungskog och djupare snöpulsning fram till bilverkstaden vid vägen till Forssjö. Andhämtningen och svettningen ökade under denna sträcka.
Efter bilverkstaden kunde de yngre ta en genväg utefter Forssjö-vägen medan de som ännu håller hårt i nyårslöftet tog stigen som gick genom skogen. Det visade sig att det tog nästan lika lång tid när sällskapet sammanstrålade igen vid bron under nya riksväg 55.
Sista biten upp till målet vid tavlan Etapp 27 gick uppför och lite djupare snö. Därmed var Etapp 27.1 avklarad. 4 kilometer att räkna av från det totala vandringsmålet.
Vid vandringen tillbaka så utnyttjades Eriksbergsvägen cykelbana istället för att få med de yngre utan att behöva bära dessa! Det hade blivit en viss ansträngning att kånka på dessa!
Sällskapet spred ut sig som ett dragspel under vandringen tillbaks. Ynglingarna släpade efter på grund av trötthet eller att uppmärksamheten fastnade på annat mycket roligare. Täten gjorde halt och väntade in de yngre och sedan blev nästa bit enligt samma mönster.
Det blev en total vandring på 8,86 km för att pricka av den här etappen. Ynglingarna kämpade på bra och bilen vid startpunkten nåddes utan några beklaganden!
Kollegan hade trott och hoppats att ansträngning skulle söva de små liven men de fick upp ångan rejält igen med hjälp av något online-spel.
Vandringskollegan som denna dag var gräsänkling med de båda busfröna, hade hoppats på en lugnare eftermiddag och att en viss utmattning skulle infinna sig, men såg denna dröm gå i kras! Det verkar bli full fart resten av dagen också. Undertecknad önskade kollegan lycka till!
Dagens vandring var en liten kort tur som kändes lagom med aktuellt sällskap och snötillstånd.
Nu återstår 862,5 km tills målet är nått!
Lite annan kuriosa för etappen:
– Förbrukade kalorier – 556
– Total höjdstigning – 118
– Total tid – 2,53 tim
– Medelpuls – 98
– Antal steg – 13.513
– Väder – 0 grader 18 km/h V vind
Tillbaka till start
Etapp – 28 29 – 30 maj 2015 – Strångsjövägen – Djupviksvägen
Tidig morgon och avfärd till dagens vandring. SMHI har lovat att det skall börja regna 11:00 på platsen för vandringen. Med tidig start hoppas sällskapet slippa regnet.
Startar vandringen 07:00 vid Strångsjövägen. Vid frukosten hemma var det blå himmel, men nu är det mörkt och grått. Ser ut att börja regna när som helst.
Första delen är lite stenig och ojämn med mycket cykel-spår på leden. Skogen är lite tråkig med omväxlande hyggen, ungskog och mellanskog. Mellanskogen är planterad varför den inte är så naturligt vacker som en skog helst skall vara.
Inte mycket att se i början och får fokusera på att lyssna till fåglarnas kvitter. Ser någon enstaka koltrast korsa leden, annars håller de sig inne i vegetationen bredvid leden. En fågel med grön rygg lättar och lyser fint med sina färger.
Passerar gården Hönstorp men hör inget kacklande. Gården ligger fint vid sjön. Undrar om den är bebodd året om eller bara på sommaren? Passerar några ytterligare torp senare men som verkar vara sommarstugor. De ser enkla ut men erbjuder/har erbjudit någon rofyllda sommardagar. Undrar om dessa får nya ägare när nuvarande så småningom avyttrar dessa eller om de blir till ödetorp? De ligger ganska avsides och man måste nog vara en riktig naturvän om man vill på så här.
Stryker Hönstorpssjön första gången och får några fina vyer.
Korsar en skogsväg som leder till ytterligare ett torp där det verkar som någon bor just nu. Efter torpet går leden ner till sjön igen och där finns ett skärmskydd. Här bjuds det på ett riktigt skådespel på sjön! Två svanar flaxar med vingarna mot varandra och tutar frenetiskt. Undrar om det är träning för Lets dance, familjegräl eller kanske ett spel som förberedelse för lite ”intimitet”? Samtidigt simmar någon annan fågel bort ifrån svanarna och ger ifrån sig ett knorrande läte. Vet inte riktigt vad som försiggår, men det är en trevlig upplevelse! Få se om något fastnade på filmen.
Följande kilometrar bjuder på mera urskog och det är färre avverkningar och nyplanteringar. Skogen är bäst och vackrast i naturligt tillstånd.
Ser små vita skogsstjärnor växa bredvid leden. Blommorna är så små att de inte syns om man har bråttom.
Norr om östra änden på Lundbolssjön ansluter leden till en väg och sedan fortsätter leden på en ås. Åsen är fin men efter kraftledningen är det avverkat igen. Liten avstickare till Lisstorpsblocken för loggning av Geocache gömma. Leden viker ner från åsen och mot Albrostugan. Vid passerandet av en bro över bäcken så uppenbarar sig ytterligare en trevlig djurupplevelse. På bron står en mård/iller men som naturligtvis gömmer sig direkt under bron. Försöker kika för att se och filma denne. Hör ett plask och den försvinner. Synd, skulle gärna vilja ha fotograferat/filmat denne.
Sista biten på etapp 28 går efter en grusväg bredvid sjön Viggaren. En mjölkpall med kannor och blomsterkruka står vid infarten till en gård som ett minne från gamla tiders mjölkhantering. Kul minne!
Når etappmålet och etapp 29 börjar med skogsväg i någon kilometer. Passerar en rastplats med eldstad och bänkar. Någon har vanligt vänlig och lämnat en liten kaffekanna för den som vill rasta och koka några koppar. Trevligt.
Regnet har kommit tidigare än aviserat och det duggar så pass mycket att vandringsjackan måste dras igen. Efter skogsvägen blir det vandring i ganska flack skog. Skogen är fin och naturlig här. Når nästa grusväg och följer den mot vad som på en skylt benämns ”urskoj”.
Någon har varit vitsig och kreativ! Fotograferar några ”ur-skogs” träd och vet inte riktigt skillnaden mellan vanliga gamla träd och urskog?
Leden viker av igen in i ett flackt skogsområde som avslutas med ett större hygge. Regnet ökar och det börjar bli kallt om händerna. Kameran kommer inte fram lika ofta från sitt vattentäta förvaringsställe.
Passerar Hjulbo och hör gäss trumpeta mycket intensivt mot sjön Hjulboviken. Undrar vad som är på gång där? Lets dance eller kuttrasju?
Regnet blir intensivare och det börjar bli lite trist att vandra. Passerar ett hygge precis innan sjön Näsnaren med mycket ung lövskog och vattnet från denna blöter ner och kyler. Leden går bredvid sjön och bitvis när träden glesnar så går det att få fina bilder. Sjön huserar bävrar vilket bevisas av ett antal färska avgnagda träd. Tänk att det godaste finns högst upp i träden!
Måste göra ett filosofiskt resonemang angående denna ”åverkan”. Markägaren och gemene man skulle nog bli upprörda och eventuellt åtala, om det var en människa som fällt ett träd med yxa. Upprördheten kanske skulle bli ännu värre om det var en grupp Tyska vandrande ungdomar som hade haft en trädfällar-tävling i fyllan? Om en bäver gör sammalunda så är det klassat som arternas mångfald!
Personer är juridiska personer som kan åtalas men bävern klarar sig! Här kanske människan är till viss del medskyldig då bävern inte längre har så många naturliga fiender som kan hålla ner bäverstammen? Människan vill gärna utrota rovdjur som kan ge sig på egen kreatur.
Bävrarna är också ”busar” i den bemärkelsen att de är värddjur för de otäcka fästingarna! Bara en reflektion då tankarna far fritt under långa vandringar!
Vindskyddet vid sjön ligger fint men idag blir det inte en enda rast då vädret är så trist.
Fryser då regnet öser ner kraftigt nu. Passerar Boholmen och Fagerö och här är mycket vackert. Ser sommarängar på den norra sidan och det växer olika blommor.
Någon har lyckan att ha ett torp här och man har även anlagt en badstrand på Fagerön. Undrar om många hittar hit på sommaren.
Söder Fagerön passerar leden över en gammal träbro. Fina utsikter här också. Ser ett badhus på vänstra stranden som ser mysigt ut.
I vattnet bubblar det mycket konstigt. Det kan inte vara en fisk om den inte är av hajstorlek för det är rejäla bubblor som kommer upp. Det måste vara dykare vilket bekräftas vid parkeringen där viss utrustning står. Undrar om det är klart vatten i sjön då dykare gärna vill dyka i sådana vatten.
Sista biten upp för backen och grusvägen till landsvägen med etapp-målet.
Når bilen blöt och frusen och det blir att sätta på max värme efter att de våta kläderna tagits av.
Som ytterligare information om dagens vandring kan nämnas att situationer när vandringskollegor inte anländer i tid vid överenskomna platser kan bli något traumatiska. När sedan tiden passerar ytterligare 2,5 timme, så blir känslorna ännu något oroliga. Dock blev det slutet gott denna gång och ingen räddningstjänst behövdes tillkallas.
Regn var utlovat hela helgen enligt SMHI varför ursprunglig plan att vandra i Oxelösund på söndagen ströks. Inte f-n regnade det på söndagen! Det blev istället ösregn då reservplanen genomfördes!
Efter denna etapp är 345 km genomförd vandring och ”endast” 568 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 873
– Total höjdstigning – 218
– Total tid – 3,41 tim
– Medelpuls – 108
– Väder – +9 grader 8 km/h O vind och regn
Tillbaka till start
Etapp – 30 – 19 april 2015 – Djupviksvägen – Åbo
Vilken härlig dag idag!
Värmde upp inför dagens strapatser med Geocaching på lördagen. Det var ett tag sedan som denna aktivitet genomfördes, då vandring på Sörmlandsleden har prioriterats under helgerna.
Letade gömmor i hemtrakten, då det kommit ett antal nya under de månader som gått, sedan den senaste jakten. Vädret var kanon under dagen, med strålande sol och värme.
Loggade en favorit Geocache idag – ”Vad är väl en bal på slottet… den kan ju vara trist och tråkig och …alldeles, alldeles underbar”.
Helgen innebär en ny utmaning med orienteringstävling först och en något nedkortad vandring efteråt. Detta blir en första test för känna efter, om kombinationen fortfarande medför en njutning och inte bara en massa slit. Det är kul att ta i och kämpa ibland, även om undertecknad i senior ålder inte har samma motivation, att ”burra upp sig som en tupp” genom kraftfulla fysiska prestationer/uppvisningar!
I samband med bilfärden till tävlingscentrum i Djupvik så kom undertecknad i ”sällskap” med en vit Audi-bil. På senare år har undertecknad tittat allt mer på olika dokumentära TV-kanaler. Vid ett tillfälle så visades ett program där biltillverkare berättade om hur de gör analyser av marknaden, för att hitta den exakta gruppen som föredrar deras bilar. Det innebar mycket undersökningar om gruppernas ”mentala” tillstånd och inte bara de mer enkla parametrarna. Detta för att kunna rikta reklam-kampanjer med rätt budskap till aktuell potentiell kundgrupp.
Det var mycket intressant att höra och bl.a. vilka personligheter som uppskattar s.k. SUV-bilar. Föga positiva personligheter enligt undersökningen!
Undertecknad har kommit till en slutsats, baserat på långvariga empiriska studier avseende beteende hos bl.a. Audi-förare i trafiken. Undertecknads ”vetenskapliga och empiriska” slutsats är att manliga Audi-förare har liten pi-k!
För tillverkare och säljare av Audi-bilar delas därmed denna ”undersökning” helt gratis!
Detta ”vetenskapliga” rön bekräftades ånyo denna morgon. Den vit-färgade Audin hade förstås tagit bort alla modellbeteckningsmärken på baksidan av bilen. Audin höll en ”rask” och jämn medelfart MEN vid varje vägkorsning eller rondell skulle denna Audi-förare med liten xxxx visa att det fanns en kraft under motorhuven som säkert saknades i dennes mer ”centrala” kroppsdelar.
För att demonstrera förträffligheten hos bil/förare så genomfördes accelerationen, efter nämnda fartnedsättande passager, till max.
Undertecknad som är snål/klok, (kära läsare kan välja vad som känns relevant) accelererade i ett mera moderat tempo och nådde någon sekund senare nämnda Audis marschfart. Detta ”skådespel” fortsatte ända tills undertecknad svängde av väg 55 mot Djupvik.
Anlände till parkeringen vid tävlingscentrum Djupvik i strålande sol. Tyvärr så försvann denna värmande sol efter någon minut och tävlingen fick genomföras i ett mera småkyligt väder.
I området verkade blåsippor trivas och det fanns överallt klungor av dessa skönheter. De flesta blåa men med inslag av enstaka rosa.
Sällskapet anmälde sig till klasserna Öppen 7 och 8 – 3,2 respektive 4,5 km.
Terrängen var mycket fin och lättlöpt. Undertecknad var lite rostig då detta var första tävlingen för säsongen. Tre mindre missar på kontrollerna blev det. Tävlingen var en mycket trevlig upplevelse och skogen var fantastisk. Det kunde naturligtvis vara lite mer utmanande, men då detta var ett första test om det är möjligt att kombinera en tävling med efterkommande vandring, så var detta ”lagom”.
Efter tävlingen blev det lite person-vård och ombyte till vandringskläder.
Starten på vandringen var ca en kilometer från tävlingscentrum. Först delen gick utefter lättvandrade stigar. Första backen erbjöd återigen ett hav av blåsippor varvade med enstaka rosa. Efter någon kilometer så kom sällskapet in i tävlingsområdet igen och nu var det full fart på dagens huvudklasser. Tävlingen innebar en stafett för alla åldrar.
Löpare i olika åldrar for fram i skogen och ibland bara korsade eller sprang utefter vandringsleden. Det är alltid lite extra trevligt att se de små knattarna som med stor energi springer i skogen. Vissa lite osäkra medan andra verkar veta exakt vad som gäller. Det blev nog några trevliga filmbilder med action-kameran. Passerar vid väganslutningen öster Ekåsen, nära undertecknads 8:e kontroll idag.
Leden viker så småningom mera mot sydöst och passerar Ålsjöberget där undertecknad gjorde sina orienterings-misstag idag. Mesta delen av dagens vandring går i gles orörd storskog och vackra mossar och sjöar passeras. Enstaka avverkningsytor förekommer men nyplanteringen innebär så småningom förhoppningsvis lika vacker skog som originalet? Efter berget följer passage av några vackra sjöar. Vid mellersta Ålsjön har en svan slagit sig ner och simmar graciöst omkring.
Efter sjön blir det fler höjder med lite passager upp och ner. Fortfarande inga som medför större ansträngning, men då utgångstillståndet för dagens vandring är något segare, så innebär även dessa mindre stigningar att andhämtningen ökar och låren stramar mer än normalt.
Vid Vensbrinksberget som är Sörmlands högsta punkt, så börjar det bli lite mer ansträngande stigningar. Passerar några Geocachar på vägen uppför till utsiktstornet som restes år 2000. Numera finns det en skylt som meddelar att uppstigning till tornet är på egen risk. Känns lite konstigt att bygga ett torn och sedan låta det förfalla? Eller det kanske underhålls regelbundet?
I samband med besöket på denna högsta punkt så tittar solen fram bland molnen och temperaturen höjs markant. Det blir att knäppa upp och samtidigt görs undertecknad medveten om vätskebristen. Vattenflaskan glömdes i bilen vid starten av dagens vandring. Det är typiskt att nya rutiner medför att något alltid glöms!
Följande kilometer innebär mycket upp och ner när leden går efter en förkastningsbrant ner mot grusvägen mot Åbo. Efter sista större hygget så blir det kort uppför och sedan verkar leden gå stadig nedför genom tät ungskog. Dock blir det några sista ”knäppare” uppför innan etapp-målet i Åbo kan nås. Kändes som detta var kortare än etapp-beskrivningens 13 km? Kanske var fel på puls-klockan?
Försöket att kombinera orienteringstävling och vandring har slagit väl ut. Visst blev sällskapet trötta men det känns ganska OK ändå och det fanns fortfarande en känsla av njutning under vandringen och inte bara en rå ansträngning. Det blir nog flera försök om det passar sig i kombinationen tävling-/vandrings-område.
Dagens och tidigare under året, besök i Åbo har inneburit att GPS-navigeringen i bilen har använts för att ta sig hit och hem. Man kan sammanfatta att om man förlitar sig på bilars GPS så får man se Sverige! Dessa produkter tar inte hänsyn till enskilda/tillbommade grusvägar, utan ger glatt vägalternativ som medför att dylika vägskyltar och vägbommar kommer att besökas. Det blir många återfärder tillbaka för att hitta alternativa sätt att nå målen.
Dagens hemfärd refererandes ovan, innebar en viss utmaning och man kan väl sammanfatta att det finns många sjöar och grusvägar i Kolmården! Till slut kunde dock sällskapet nå ut på väg 55 mot Katrineholm.
Vad är det första sällskapet ser framför sig! En silverfärgad Audi A5! Denne håller en ”rask” snitt-fart men har inga likande fasoner som morgondagens nämnda förare. Föraren (en man) håller en rask och jämn fart.
Detta beteende stämmer inte helt med undertecknads ”vetenskapliga och empiriska” studier.
Nåväl, ibland förekommer det avvikelser mot den ”vetenskapliga” normalfördelningen!
Passerar ett antal näringsställen vid västerleden Eskilstuna. Vandringssällskapets hunger gör sig uppmärksammad och det blir ett stopp på Burger King drive-in.
Det blir väl inte den mest näringsriktiga och trevliga söndagslunch som sig bör, men det var gott, mycket och kunde konsumeras snabbt!
Dagen var till viss del ansträngande men det var en trevlig upplevelse och som sagt kombinationen tävling/vandring kommer att testas fler gånger.
Efter denna etapp kan 232,5 km bokföras som genomförd vandring och ”endast” 680,5 km återstår!
Lite kuriosa från dagens Orienteringstävling:
– Förbrukade kalorier – 272
– Total höjdstigning – 50
– Total tid – 51 min
– Medelpuls – 176
– Antal steg – ?
– Väder – +8 grader 14 km/h VNV vind
Lite kuriosa från dagens vandring:
– Förbrukade kalorier – 692
– Total höjdstigning – 120
– Total tid – 2,19 tim
– Medelpuls – 135
– Antal steg – ?
– Väder – +9 grader 23 km/h VNV vind
Tillbaka till start
Etapp – 31 31:1 – 28 februari 2015 – Åbo – Stavsjö Halsbråten, e31 – Skjutgropen, e32
Helgen innebar en längre visit till Norrköping. Sonen och flickvännen skall flytta ihop till gemensam lägenhet i Linköping. Så det blir dubbla flyttlass till en ny adress. Som om detta inte var nog, så är sonens nuvarande lägenhet belägen på våning 6! Hiss finns men de stora och tunga möblerna får inte plats i hissen!
Av någon anledning så har sonens vänner som är i klassen – 90 kilo i bänkpress, plötsligt upptagna/bortresta! Kanske är det våning 6 som avskräcker? Nåväl, det får bli att slita på den äldre generationen?
Det blir nog en prövning att flytta allt.
Eftersom detta blir en längre utflykt från vandringssällskapets hemmabas, så blev beslutet att genomföra en längre vandring på lördagen. Veckan som gått har även varit vidrig och innehållit stress, irritation och dålig sömn.
Långa och lugna aktiviteter i skogen brukar vara balsam för knoppen!
Vandringen blir lång för sällskapet och förhoppningsvis återhämtar sig sällskapet inför nämnda flytt på söndagen!
Dagens vandringsled startar vid Åbo och vidare söderut efter etapp 31. Sedan viker sällskapet in på etapp 31.1 och följer den till anslutningen vid etapp 32. Därifrån går sedan vandringen vidare ned till Stavsjö.
Från Stavsjö blir det sedan vandring norrut på etapp 31 till samma kors där 31.1 vek av.
Från korset följer sällskapet sedan grusvägen förbi Smedbygget till Statoil-macken vid motorvägen.
Försökte hitta till Åbo med hjälp av bilens GPS men det innebar en massa stopp då GPSen föreslog skogsstigar eller enskilda/fordonstrafik förbjuden vägar. Har Du GPS får Du se Sverige!
Vandring började med stor energi och optimism. Några geocachar kunde loggas men insåg efter efter tag att det skulle bli en lång dag om alla som fanns skulle loggas. Det fanns många på etapp 31.1.
Vid Åbo så rinner en å livligt och ger ifrån sig ett rogivande ljud. Kanske extra mycket nu när det är snösmältning.
Leden går i härlig storskog. Känner igen terrängtypen efter att ha deltagit i orienteringstävlingar i Kolmården.
Leden var tydligt märkt och det var inga problem att hitta. Det fanns fortfarande snö i de öppna områdena. Det var t.ex. lättare att gå på skogsstigarna istället för på skogsvägar! Det var mer snö på vägarna och ingen på stigarna om det inte var på norrsidan eller ungskog.
Efter ca 7 km vek sällskapet in på etapp 31.1.
Leden var lite kuperad innan den kom till en grusväg parallellt med motorvägen.
Vid grusvägen vändplats erbjöds ett annorlunda ”skärmskydd”. En gammal husvagn har dumpats i skogsbrynet.
Vandringen är lätt efter vägen och till andra sidan motorvägen där leden gick in i skogen/hygget igen. Passerade kolera-kyrkogården inne i skogen. Tänk vad det finns historia i vad som nu är bara skog.
Det är omväxlande ganska blött då det är låg terräng bitvis och mycket sankmarker. Snön är lite besvärlig i öppna områden.
Passerar något slags församlingshem eller sommarkrog? Här är det nog trevligt på sommaren. Nu verkade det mycket lugnt på etablissemanget.
Efter några kilometer kommer sällskapet till den mycket stora Tranmossen. Inga tranor finns att rapportera även om det redan i år har rapporterats sådana vid Hornborgasjön. Denna observation är ovanligt tidig men kanske ett symptom på den milda vintern.
Solen börjar titta fram och värmer skönt i sydsluttningarna! Tänk vilken humörhöjare lite solsken kan åstadkomma i dessa tider med mycket grått och trist väder!
Vilken fin spång som lagts över Tranmossen! Det är ett rejält hantverk!
Passerar ett hygge och lite blött område tills leden ansluter till etapp 32. Följer den närmaste vägen runt Skiren sjön till Stavsjö. Får ha denna del tillgodo för Skiren runt etappen.
Ser de olika fördämnings-anläggningarna vid sjön. Den har nog försörjt det gamla bruket som gjöt kanoner, med vattenkraft i forna dagar.
Solen värmer och hittar en berghäll där solen ligger på från söder. Dags att äta matsäcken. Det blir en snabb lunch då kroppen blir kall mycket fort, då den har svettats mycket under vandringen idag.
Når Stavsjö värdshus men faller inte för frestelsen att ta en rejäl lunch i värdshuset. Biter ihop och vandrar vidare etapp 31 norrut.
Passerar även Statoil utan att falla för frestelse där heller. Leden viker in i skogen igen i början av grusvägen till Åbo. Första delen är uppför ett hygge fram till en grusväg. Vägen innebär lite snöpulsning igen tills leden viker av till vänster.
Här börjar ett mycket vackert avsnitt av leden. Först passeras en mosse med en ö i mitten som nås via en rejäl spång. Efter höjdkammen på andra sidan blir det fantastisk fin och öppen storskog. Det är också många områden utan snö och detta verkar även några vårystra orienterare upptäckt. Såg några orienteringskontroller som var utsatta i skogen för någon trolig träningsaktivitet.
Det var en njutning att vandra i denna storslagna skog, med omväxlande berghällar, rejäla spångar genom mossar och några kolarkoje-ruiner. Tyvärr så har andra utövare av terrängaktiviteter hittat till detta vackra område. På leden fanns spår efter en motorcykel. Någon har ägnat sig åt terrängkörning vilket inte är tillåtet och naturligtvis kan vara till men för leden om det blir frekvent.
Den vackra skogen lurar kroppen att inte lyssna på signalerna om att den börjar bli riktigt sliten.
När sällskapet åter anländer till korset där 31.1 viker av, så innebär den sista delen tillbaka till macken vandring utefter en grusväg.
I början är det snö tills vägen passerar Smedbygget. Här har det varit bilkörning fram till bostaden Smedsbygget och det är helt snöfritt.
Nu är det enkel vandring på grusvägen men inte lika vackert som tidigare. Nu går det inte längre att lura kroppen och det blir kortare steg och frekvensen går ned.
Den sista biten fram till macken går i slow-motion!
Stapplar in på macken för två stora koppar kaffe för att få lite stimulans så att ingen somnar i bilfärden till Norrköping.
Har kommit överens med son samt flickvän att ha en gemensam middag på kvällen. Det blir en tidig dylik men med risk för insomnade vid bordet!
Hämtar flyttparet vid sonens lägenhet och åker in mot centrala Norrköping. Staden har satsat mycket på ett bilfritt centrum med mycket besvärligheter för de som ändå bestämmer sig att ta bilen.
Det blev lite kärnfulla kommentarer från undertecknad när alla enkelriktade och gator med förbjuden fordonstrafik konfronterades. Blodsockerhalten var låg och det fanns inte heller någon motivation till längre promenader denna kväll.
Nåväl det är väl bra att svärdotter-prospektet inser vad som kommer på köpet i en eventuell utveckling av aktuell relation med sonen!
Middagen blev en riktig tung pizza som krävde hälften av den energi som den gav, för att skära bitar med en något slö bestick-kniv! Det blev styrketräning för armarna som kanske är nyttig för morgondagens prövningar.
I staden är det en massa vackra ljus-arrangemang som är mycket fina på kvällen. Det kallas för Vintergata ljusshow. Den är klart sevärd på kvällen!
Åter på hotellet blev det inte mycket förbrukning av hotellets Tv-kanaler. Ögonlocken blev tunga ganska raskt.
Imorgon blir det att kånka på möbler och bohag som nedvarvning till dagens vandring.
Dagens vandring blev 25,7 km inklusive ”transfer” för att klara av de båda etapperna a totalt 19 km.
Nu återstår endast 816,5 km tills målet är nått!
Flytten nästa dag innebar en liknande ansträngning. Det var två mycket ”möra” medlemmar i vandringssällskapet som anlände till hemorten på söndag kväll. Det kändes som armarna hade förlängts liknande babianarmar efter allt bärande. Undertecknad skulle kunna klia sig under foten utan att böja sig ner!
Lite annan kuriosa för etappen:
– Förbrukade kalorier – 1071
– Total höjdstigning – 258
– Total tid – 5,36 tim
– Medelpuls – 102
– Antal steg – ?
– Väder – +2 grader 8 km/h S vind
Tillbaka till start
Etapp – 32 32:1 33 33:1 – 25 juni 2015 – Stavsjö – Kvarsebo färja
Man blir så glad när solen skiner! Dagens vandring är tänkt att starta vid Stavsjö bruk och sluta vid Kvarsebo färjeläge. På så sätt kan hela fyra etapper prickas av som genomförda. Har vandrat del av etapp 32 tidigare varför det blir lite dubbelvandring idag. Startar i Stavsjö och första vackra upplevelsen blir vid sjön Skiren. Leden går utefter sjön och det erbjuds flera vackra vyer i solskenet.
Vinden är lite kylig men så länge solen lyser så är det lagom temperatur. Sommaren har hittills varit sval och ingen höjdare för badande men fullt OK för vandring.
I bortre änden av sjön dyker något slags djur ner under ytan, när sällskapet närmar sig. Tror det måste vara en bäver, utter, etc. Tyvärr så dyker inte det aktuella djuret upp till ytan igen för fotografering. Smyger väl upp någonstans där det är svårt att få syn på den?
Nåja såg lite av djuret, även om det inte gick att avgöra vad det var för sort.
Kommer till södra änden av sjön och leden viker av söderut. Lite varierande underlag, med fina skogsstigarna varvat med geggiga passager.
Når tavlan där etapp 31:1 startar/slutar.
Vandrade denna etapp tidigare i år och härifrån är det okänd mark avseende etapp 32.
Etapp 32 fortsätter med enkel vandring. Först utefter en skogsväg och sedan utefter en gammal järnvägsbank – Nunnebanan. Järnvägsbanken går rakt söderut och är lättvandrad. Ser vackra lila lijor där namnet är okänt. I vilt tillstånd verkar de växa varsomhelst men i sällskapets trädgård så vill de inte växa alls.
En bit in på denna led, springer en räv ut från sidan och fortsätter framför sällskapet. Räven tittar bakåt och inser att sällskapet är på väg åt samma håll och beslutar sig att vika av åt höger. Tyvärr så blev det inga bilder men eventuellt så fastnade räven på actionfilm-kameran som var på, men avståndet är troligen för långt för att räven skall synas på filmen.
Det är ändå en trevlig upplevelse att få observera denna räv.
Vid vad som troligen är länsgränsen, viker leden av ut i en stor mosse. Här har man lagt ut en av Sörmlandsledens längsta spångar. Mycket bekvämt att vandra på genom mossen.
I Mossen växer det många olika saker. En buske med vita blommor (namn okänt), Hjortron kart (kan nog bli bra med hjortron här), ljung, ängsull, etc.
Spångvandringen avbryts av ett större hygge som inte är så där jättevackert. Hyggen kan tyvärr inte undvikas då det bedrivs skogsnäring. Efter hygget blir det skogsstig fram till en grusväg som viker ned mot söder.
Vid torpet Nöden finns det ett naturskyddsområde med diverse sevärdheter, för den som vill ta en extra vandring in i skogen. Efter torpet blir det lite besvärligare med omväxlande geggigt och avverkningar. En del nedfallna träd ligger över leden. På vissa ställen har någon ridit varför kladdigheten ökar något.
Når vindskyddet vid Lövsjön och där finns också ett torrdass. Ser ingen anslutningsväg och funderar hur långt den som sköter dasset måste kånka på en full tunna. Det måste bli lite svettigt och besvärligt.
Leden blir lite bättre när den går efter sjöns västra sida och det blir några vackra vyer här också.
Når korset där 32:2 viker ned mot Kolmårdens djurpark parkering.
Vill pricka av denna snutt också och går därför ner till parkeringen. Tänk vad det känns psykologiskt jobbigt att gå fram och tillbaks även om detta är lättgånget och kort. Det finns inte mycket att se efter denna grusväg, mer än ett jakttorn och några svamp-plockare som stryker i skogsbrynet. Samtidigt så har solen försvunnit bakom en stor skärm av gråa moln, fryser litegrann och humöret känns lite dystrare.
Det enda fina som fångas är blommande gullregn. Ståtlig blomma!
Vid parkeringen är det full ”kommers” och massor med bilar. Här är det inte samma lugn som inne i skogen.
Fotograferar etapp-skylten och vänder tillbaks in mot nästa etapp.
De unga parkeringsvakterna tittar förundrat vad som dykt upp ur skogen och som genast återvänder.
Fortsätter etapp 32 till nästa etapp-tavla. Hittills har det var en lätt vandring efter etapp 32. Passerar en bäck och vid bäcken finns ett jakttorn och något litet hus med en mast. Precis när huset passeras så startar någon form av motor inne i huset och sällskapet hoppar högt av detta plötsliga brummande. Når ett hygge och här är det ett lite besvärligare att passera. Hygget tar slut och når en grusväg där etapp-tavlan är placerad.
Nästa etapp är etapp 33.
Fortsätter grusvägen med en större mosse till vänster. Vid vägkanten växer lupiner som håller på att ta över alla Sveriges vägrenar.
Strax innan leden viker av in i skogen så piper det intensivt i ett hål i ett gammalt träd. Det är en svart fågelunge som verkar vänta på mat. Ungen blir lite blyg när sällskapet passerar och smyger in och gömmer sig och slutar även att pipa. De lär sig fort att skydda sig?
Första delen i skogen går genom ungskog och efter några 100 meter så står två etapp-ansvariga och fixar med led-märkningen. De har en stor schäfer som markerar sin närvaro men lugnar ner sig då sällskapet är så snälla.
Etapp-ansvarig beklagar att denna sommar så har det växt så det knakar i skogen och lederna växer igen. Det är kombinationen med mycket regn som verkar ha varit bra för tillväxten. Det blir dock lite extra arbete för etapp ansvariga. Måste uppskatta de som tar dessa roller och offrar sin fritid på detta. Alla vi som vandrar skall vara tacksamma för detta.
Har ingen karta för etapp 33 men det är inga problem att hitta.
Passerar ett kärr med någon udda blomma. Blomman ser ut som en fredskalla men vet ej vad det är.
Mitt i skogen har någon dumpat två förpackningar ensilage. Undrar varför?
Vandringen är ganska enformig när den går genom storskogen. Det blir ett speciellt lugn i denna miljö.
Hittar en plats att sitta på för en lunch. Vid platsen har någon skapat vad som eventuellt liknar en sågbock. Vandringskamraten passar på att logga en närliggande Geocache gömma.
Efter lunchen bär det nedför till Kvarsebovägen. Söder om vägen har någon varit vänlig och gått med röj-såg och rensat blåbärsris från leden.
Leden går nedför och sedan är det en lite besvärligare vandring utefter Bråviken. Här trivs nog fästingarna. Rensade förresten bort några stycken från kroppen redan vid lunchpausen. Obehagliga små kryp. Har fått Borelia två gånger och gillar dem inte.
Mycket flåsande att ta sig upp från Bråviken upp till höjdryggen. Har turen att få se en större fraktbåt sträva ut ur Bråviken mot Östersjön. Kul när det händer något.
Nära etapp målet så fortsätter sällskapet upp till etapp tavlan vid vägen för att pricka av denna etapp.
Återigen lite psykologiskt trögt att gå fram och tillbaks.
Efter avprickningen så återvänder sällskapet där etapp 33:1 viker av mot Kvarsebo färja. Fortsätter att vandra de fyra kilometer som återstår. Leden går mest på skrå, men det blir ändå lite upp och ner mellan bergsryggarna. Det blir lite psykologiskt jobbigt då man hoppas att nästa höjdrygg skall vara den sista, innan leden viker ned till färjeläget. Tyvärr blir det många besvikelser när tröttheten ökar. Många bäckar rinner också utefter sluttningen och ger ett härligt porlande ljud ifrån sig. Ser inga rövare heller trots de verkar hålla till i området?
Vyerna över Bråviken är vackra men inte så hänförande som i ”reklamen”. Det finns många etapper som kan hävda sig när det gäller vackra vyer.
Når färjeläget och dokumenterar tavlan.
Här finns ett café och vandringskamraten vill njuta fullt ut av denna oas.
Packar in grejerna i bilen och börjar bilfärden hem mot Eskilstuna. Stannar till vid Flens mejerifabrik och köper lite lokal-tillverkad ost. Trevlig med lokala producenter.
Nästa stopp blir vid den lokala glastillverkaren i Grinda utanför Malmköping. Vilken affärsidé att etablera en glassbutik! Butiken är populär och ibland tar glassen slut. Anländer precis innan stängning så det är inga köer. God glass. Köper en burk att ta med hem också.
Dagens etapper var lite blandade med lätta vandringar och några delar med backar. Är trött i benen men har inte haft träningsvärk som de senaste vandringarna och det känns något bättre i kroppen. Det verkar som orken sakta är på väg till mera normalt läge. Tar nog någon vecka ytterligare att komma i full form. I morgon blir det mera kulturella aktiviteter istället för vandring.
Efter denna etapp är 411,5 km genomförd vandring och ”endast” 501,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.581
– Total höjdstigning – 592
– Total tid – 5,46 tim
– Medelpuls – 130
Tillbaka till start
Etapp – 34 35 – 18 juli 2015 – Nävsjön – Brytsebo
Det regnar intensivt på morgonen. Dagen är tänkt för vandring men det ser lite dystert ut. Går in via internet och kollar på de fantastiska tjänster som gjorts tillgängliga under 2000-talet. SMHI visar en prognos för Nävekvarn att det skall sluta regna mellan 9 och 10 på förmiddagen.
Programmerar in de koordinater som gäller för dagens vandrings start och mål i bilens GPS.
Funktionerna känns så självklara nu när de är tillgängliga, men tänk vad saker har utvecklats på förhållandevis kort tid.
På vägen mot Malmköping och Flen fullkomligt vräker regnet ner. Kan SMHI ha prognostiserat fel? Viss tvekan infinner sig.
Anländer till startpunkten Nävsjön. Vacker plats men känns lite turistig på något sätt. Kanske är det parkeringsavgiften och husbilarna som skapar denna känsla? Tycker, säkert fördomsfullt, att platsen känns som iordninggjord för Tyska turister som vill uppleva vildmark enligt allemansrätten. I central-Europa är det mesta privat mark och får inte beträdas hur som helst.
Som helhet är området runt sjön mycket vackert och ovan reflektion är bara en spontan känsla.
Tar på vandringsjackan då det duggregnar fortfarande. Klockan är strax efter nio och har en förväntan att regnet skall sluta.
Ser några få andra besökare som sitter och kurar och diskuterar i duggregnet. De är rätt klädda och hoppas antagligen på samma sak angående vädret.
Efter 15 minuters vandring slutar det regna! Fantastiska prognoser! Det är fortfarande lite kyligt varför jackan förblir på, men öppen.
Ett gränsröse är byggt precis bredvid sjön. Kan det vara äkta?
Många fina rastplatser och vyer vid sjön och vid den lilla viken, där leden viker av från sjön.
Första halvan av denna etapp 35 går i vacker storskog. Några enstaka hyggen förekommer, men som helhet är det trevlig vandring. Skogsgräset, ljungen och blåbärsriset växer dock in på leden och fötterna är konstant blöta under hela dagens vandring. Har valt kortbyxor och riset smeker mot skenbenen och funderar om inte långbyxor varit lämpligare. Det är inget vasst ris men hela tiden så sliter de upp skosnörena och det blir flera stopp för att knyta om skorna.
Passerar Svartmossen och sedan Svartsjön. Undrar varför man gett dessa namn. Sjön och mossen ser inte speciellt svarta ut. Vid vindskyddet håller ett vandringspar på att komma igång efter sin övernattning. Frågar hur natten varit i regnet men det har inte varit några problem alls.
Når ett hygge efter sjön där ungskogen i form av björk tränger på och döljer leden. Hoppas det inte finns fästingar! Senaste vandringen innebar 5 stycken på kroppen. En som kunde stoppas innan den bitit sig fast och fyra som bitit sig fast. En hade hittat ett mycket olämpligt ställe.
Efter hygget blir det fin öppen skog igen fram till öster Nytorp och Mellantorp. Här blir det blandad kulturmark och ängar och lite bökigare. Passerar en skogsväg och leden följer en ny väg som troligen använts för avverkning. Efter uppläggningsplatsen blir det ett hygge igen med mycket björksly. Det växer mycket fina sommarblommor i skogen. Observerar en gul sort som inte ser så mycket ut för världen men det blir fint när de bildar gula mattor.
Leden blir bättre efter hygget och övergår till en gammal skogsväg. Undrar vad man använt denna till långt bak i tiden? Vägen erbjuder mycket kantareller som växer mitt på denna. Någon har snickrat i ihop en sittgrupp mitt i skogen. Ny Ikea modell – produktnamn Skogsbo?
Öster Eriksdal passeras en bäckravin. Här måste det ha funnits en bro som den gamla körvägen har passerat tidigare. Inga spår efter bron som då troligen varit i trä?
Vid Eriksdal visas en bild på en ansenlig hund och skylten berättar att denne vaktar här! Slipper göra bekantskap med denna ”best” idag.
Leden går upp till landsvägen och följer den några hundra meter för att sedan vika in i skogen igen. Den går mellan en mosse och en bergskant för att sedan vika upp fört en åskam och ner på grusvägen mot Billkärr/Herrängen.
De mörka molnen har dragit bort och det är dags att ta av vandringsjackan, knyta skosnören och äta den första hemgjorda ”Energy bar”.
Viker av grusvägen och leden fortsätter i lite bökig kulturmark. Varför är det som kallas för kulturmark ofta bökig skog? Är det gödslingen på fälten som sprider sig in i skogen och ökar tillväxten? Någon som vet?
Når nästa grusväg och den fortsätter ända fram till Etapp-skylten. Tjärblomstren? blommar vackert denna tid.
Ser att en bonde har klippt hö på ett fält. I yngre dagar så hässjade man hö och hoppades på torka. Vet inte hur man exakt gör nu men har för mig att man packar det färskt i vakuumförpackningar? Någon som vet?
Efter vägkorset så visar ett hemskt kalhygge upp sig. Nödvändigt men inte vackert.
Passerar etapp-skylten i flykten och når den större Vrångsjön.
Funderar på namnet igen då det är en vacker sjö och ser inte så vrång ut. Vrång kanske har en historiskt annan betydelse. Sjön vimlar av vita näckrosor. Passerar Vrångsjö som är en hästgård. Man har satt upp en förbudsskylt mot ridning in mot naturreservatet.
Leden viker av upp i skogskanten. Funderar på varför då inga sevärdheter kan upptäckas. Måste funnits ett syfte med denna avledning? Når vägkorset och där står ett antal bilar. Någon har satt upp lite bord och stolar mellan bilarna, men inga människor syns till.
Fortsätter på en sluttning fram till en forsande bäck. Den verkar ha varit energikälla till en kvarn för många år sedan.
Efter grusvägen blir det med några undantag vid Römossen lite besvärligare vandring. Hygge i början, blött och stenar samt rötter. Når till slut högsta punkten där ett klapperstensfält finns. Lite trevlig vandring omkring sjön Lilla Göljen.
I vindskyddet sitter en mor och son och rastar som är på vandring också. De verkar trivas.
Passerar en av världens minsta öar?
Ser att reservatet haft skogsbränder. Tror det var 2013 enligt en skylt? Ser senare att det var en avsiktlig och kontrollerad skogsbrand, för att forska kring biologiska mångfalden! Intressant och riskfyllt?
Överallt växer det något som antas vara Nordiska orkidéer. Mest i skärt men här i reservatet så växer en grupp vita. Verkar vara ett bra år för dessa blommor, då det växer i sådana mängder.
Fjällmossen är mycket stor. Här skulle det ge bra träning att springa hela vägen runt i mossen.
Spången är lång, men har nog träffat på längre som på etapp 32 och 44:1. Fin utsikt över den jättelika mossen.
Ganska lättvandrat genom området med mossar. Det enda bekymret är ljungen som sliter upp skosnörena. Passerar en skylt som visar vägen till Pigans plågosten. Tror stenen ser likadan ut som andra stenar och passerar utan att titta på denna sevärdhet. Hon skulle enligt sägnen blivit jagad upp på stenen av vargar.
På vägen ned mot grismossen blir det besvärligare. En skogsmaskin har kört sönder leden fram till en avverkningsväg och efter denna är det gamla hjulspår och vandring i hygge som är lite bökigt. Hygget slutar och det blir hädanefter bra stigar fram till etapp-målet. Rundar Rörmossebergen på sidan och efter detta höjdparti blir det ett antal höjder som måste bestigas fram till etapp-målet.
Börjar också känna igen markerna, då undertecknad sprungit tre orienteringar i detta område. Trevlig orientering i öppen skog och en del kluriga kontroller. Vid andra tillfället så var tävlandet tvunget att avbrytas, då en ung tjej från Lidingö hade gjort sig illa och undertecknad tillsammans med en annan man fick hjälpa henne till målet. Hon grät så mycket och hade säkert väldigt ont i sitt ben.
SMHI hade utlovat sol resten av dagen, men en icke prognostiserad regnskur kom, när bergen skulle forceras. Det blev att ta jacka på igen. Var tvungen att ta det riktigt försiktigt i nedfarterna från bergen, då det blivit halt på grund av regnet. Vill inte råka ut för liknande missöde som på etapp 8.
Känner igen flera av bergen där det fanns luriga kontroller och naturligtvis blev mycket pustande när dessa skulle bestigas under tävlingarna.
Når Skvättsjön som ligger så nära landsvägen, men som alla åker förbi om de inte vet om denna. Sjön är vacker och ger ett lite annorlunda intryck nu när det regnar.
Tänk vad många okända oaser som finns i landet och som många inte har en aning om existerar.
Sista biten är nedför en skogsväg till etapp-målet.
Tycker båda etapperna innehöll många vackra vyer och härlig storskog. Vissa områden var lite tråkiga där det skett avverkning och det var väl mest på etapp 34. Gillade Etapp 35 mycket där det var mestadels härliga marker.
Gör också reflektionen att det var så tyst i skogen denna dag. Knappt ett enda fågelkvitter hördes och inga andra ljud heller. En härlig dag. På hemvägen blir det inköp av glass i Grinda utanför Malmköping.
Efter denna vandring är 554 km genomförd vandring och ”endast” 359 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.393
– Total höjdstigning – 257
– Total tid – 5,19 tim
– Medelpuls – 123
– Väder 14 grader regnskurar vind 19 km/h SSV
Tillbaka till start
Etapp – 36 36:1 36:2 – 1 augusti 2015 – Fada kvarn – Nävekvarn
Tvivlar på SMHIs prognos på morgonen. Det är utlovat vackert väder, men blev lite ”dyster” och tvivlande gårdagens kväll. Besökte Kolhusteatern i Hälleforsnäs och tittade på årets föreställning. Trevlig aktivitet och beundrar de som agerar. De är inte aktörer som får roller på Dramaten men erbjuder ändå ett gediget hantverk. Imponerande utifrån undertecknads värderingar.
Miljön i ”teater-lokalen” var en aning kylig och det kändes riktigt höstligt på vägen hem med dimma, fukt och kylig temperatur.
Med bakgrund av kvällen innan, så blir det långbyxor på, istället för mera lämpligt korta byxor, om undertecknad skall lita på SMHIs prognos. SMHI har rätt som vanligt och det blir en varm vandring för benen denna dag. Å andra sidan slipper undertecknad bli ”smekt” av all undervegetation som växer in på leden.
Starten är Fada kvarn och det blev en viss förvirring när sällskapet anländer till starten. Undertecknad har en helt annan mental bild var starten är – Det visar sig vara bilden av Gälkhyttan som bitit sig fast i det inre medvetandet. Det blir ett lite plötsligt stopp när bilens GPS visar att starten är nära.
Lastar ut all utrustning, ställer in klockor/GPS och justerar vandringsstavar. Vandringskamraten och dottern (som lyckades komma upp ur sin skönhetssömn) fortsätter till Nävekvarn.
Har bidragit till båda, att hitta ”sysselsättning” medan undertecknad genomför sin omkring 6 timmars vandring. Det finns en rundslinga – Nävekvarnsslingan – som kan vara lagom vandring, café, hantverk, museum och svamp samt blåbär i skogen.
Efter några hundra meter möter undertecknad en sophög, där några sopor hängts upp på en kvist och några lämnats på marken. Tråkig inställning hos en del människor.
Muntras upp lite när undertecknad strax efteråt når Fada-dammen. Trevligt ställe att rasta på med vacker utsikt. Ser en familj änder som simmar på andra sidan.
Dagens vandring innehåller många vackra dammar som en gång i tiden dämts upp och troligen använts för olika industriell verksamhet.
Det känns varmt redan i början på vandringen. Solen värmer redan och det är mycket fuktigt efter allt regnande. Skulle kunna gå i kalsongerna men det kanske skulle vara något för djärvt. Detta tilltag kan ju också missförstås och vän av ordning kanske skulle ringa till polis eller hospital för omhändertagande av en blottare?
Under hela vandringen är det mycket tyst i skogen. Inga fåglar som kvittrar. Det är blött och mycket igenväxt i flera kilometer. Byxor och skor är blöta redan från början. En fördel är att byxorna hänger ner över skosnörena och det blir inga ”tidskrävande” stopp, för att knyta om skorna. Det tidskrävande beror på att det tar lång tid att komma ner till skorna! Kroppen blir otroligt stel efter några timmars vandring och det är svårt att böja sig!
Nu ska Ni kära läsare inte dra slutsatsen att detta bara beror på ”senioritet”! Minns för några år sedan en Holländare som leder klart i ett maratonlopp i något mästerskap och som sänds direkt på TV. Denne mycket unge och vältränade man, hade samma bekymmer att justera skosnörena när dessa gick upp på slutet av loppet. Det såg mycket stelt ut, så det så!
Når första hygget och ser att ljungsäsongen börjar. Ljungen blommar vackert lila och färgen är en av undertecknads favoritfärger.
Mycket kladdigt och igenväxt på fältet nära torpet Strogen. I skogen söder möter undertecknad ett par som plockar svamp. Ser att ICA-kassarna är välfyllda. Pratar kort och alla är överens om att det är ett fantastiskt svampår i år. Något positivt med den regniga sommaren, som tröst för eventuella soldyrkare. De senare verkar enligt TT förresten panikköpa resor till solen i Grekland, som verkar billigt och värdarna är angelägna om utländska spenderare.
Viker av mot dammslingan och ser efter en stund spår av hästar som ridit på leden. Måste vara en utmaning att förhandla med andra intresse-grupper om hur leden skall nyttjas. Det krävs nog ett visst mått av diplomati. Vet Ni kära läsare definitionen på en duktig diplomat? Det är en person som kan be en annan att fara åt helvete, medan den senare ser fram emot resan!
Når Pilhyttedammen där leden blir fastare. Den går antagligen efter en gammal körväg eller järnvägsbank? Undrar vad de fraktade på dessa leder när det fanns verksamhet i området?
Solen ligger på från sydost och det är ett skimmer över dammen som är full av näckrosor. Mellan leden och dammen är det också en del lövträd som bidrar till en stämningsfull bild. Försöker fånga detta via kameran, men det är en utmaning för en amatör som undertecknad.
Tror att Claude Monet skulle kunna lämnat Giverny och kommit hit och målat också, när det begav sig. Han hade nog kunnat ge denna miljö rättvisa, om man inte som i undertecknads fall får uppleva detta live.
Den här delen är en trevlig vandring med många fina vyer.
I södra området är det några bergsknallar som skall bestigas. De erbjuder fin sikt över dammarna. Har redan ramlat två gånger i halkan trots stöd av stavar. Gör en ”Östertäljare” (Se etapp 8) på vägen ner från bergsknallen. Landar på rumpan men inga fingrar ur led denna gång!
Når det lilla samhället Gälkhyttan som ligger fint vid dammen.
Ser att någon erbjuder äventyrsupplevelser. Tänk att det går att driva näringsverksamhet även i denna avkrok.
Stämplar in vid etapp-skylten och fortsätter utefter norra sidan av dammen.
Ganska lättvandrat hela vägen.
Den långa mossen sydväst om dammen passeras via en spång. Det har regnat mycket detta år och/eller spången har sjunkit ihop. Det blir att vandra på spången i decimeter-djupt vatten. Nåväl, blöt var undertecknad innan.
Direkt efter passagen över mossen så bär det uppför en bergsknalle. Det fortsätter så ända fram till kraftledningen med Bötesbergets topp som högsta punkt på denna sträcka.
Inser att undertecknad är trött redan! Det kommer tidigt och är inte ”normalt”. Det återstår många kilometrar till slutmålet och vill inte för att ge upp redan. Har träningsvärk i kroppen efter diverse fysiska övningar i veckan och dessa verkar ta ut sin tribut. Använder vandringsstavarna som hjälp uppför men då tröttas Triceps och axlar!
Har en dålig dag avseende det fysiska helt enkelt.
Efter Bötesberget skall ytterligare en mosse korsas. Här har spången samma status och det blir att plaska i vatten.
Är lite mentalt ”down” hela vägen fram till Nävsjön. Det är dock ganska likartad men lättvandrad led. Passerar en bäck nära Ingolvshyttsstugan, som varit någon form av fördämning tidigare. Nu forsar bäcken fritt. Tyvärr ligger det en massa bråte i form av träd i bäcken, så den ser inte så charmigt ut som den skulle kunna göra.
Trodde att det skulle bli vandring en bit på vägen, men där fick undertecknad tji! Leden fortsätter bredvid vägen ända fram tills den korsar vägen över till västra sidan.
Går över en gammal fördämning igen. Bäcken forsar friskt där leden följer fram till vägen mot Nävsjön. På andra sidan vägen har en så kallad ”föryngringsyta” skapats. En benämning för att försköna begreppet kalhygge? Fortsätter efter en höjdrygg och når återigen en bäck som har en gammal fördämning och verkar haft någon industriell verksamhet tidigare. Ser något gammalt metallföremål som kanske har tillhört någon form av kvarn/vattenhjul?
Nära Sörsjön känns lukten av rök. Några har gjort det lite bekvämt och grillar eller värmer sig. Känner ingen grillukt utan bara själva brandröken. Tur är väl det, för annars så skulle man kanske bli sugen på en korv med mos special?
Humöret blir lite positivare en stund med lätt vandring och fin utsikt över sjön. Har läst på att vandringen mellan sjön och Nävekvarn skall vara ”relativt lättgången” med undantag av Nävekvarns klint.
Håller inte med om lättgången men delvis är det kanske beroende på dagens dåliga fysiska form? Direkt efter Sörsjön så är det hela tiden små bergsknallar som skall passeras. Det gå upp och ner även om det inte är så många krävande stigar men antalet suger musten ur undertecknad denna dag.
Mitt i skogen står en tom barnvagn. Ser ingen i närheten men hoppas att allt är under kontroll?
Har med en ”Camel-back” a tre liter och dricker vad tredje kilometer. Känner att vattnet redan börjar bli på upphällningen och känner törst hela tiden. Måste svettas mycket denna dag och har inte stannat för ”teknisk paus” en enda gång.
Efter kraftledningen blir det en bit lätt vandring men nya kullar dyker upp återigen hela vägen fram till korset Nävekvarnsslingan. En snabb tanke far genom huvudet att ta den lätta vägen till målet men tjurskallen vinner som vanligt och viker av mot Kolerakyrkogården. Lättvandrat hela vägen utefter återigen en bäck som säkert använts för något i forna dagar.
Undrar om det finns kroppsrester kvar i kyrkogården eller om dessa stackars människor fått ”riktiga” gravplatser i efterhand?
Det blir några vackra utsikter över Bråviken och det är lättvandrat fram till stigningen upp till Nävekvarns klint.
Här måste den riktiga tjurskallen tas fram. Det är mycket stigningar, varmt, för lite vatten kvar och mycket flåsande.
Har för ett antal år sedan sprungit orienteringstävlingar tidigare i dessa skogar. Brukar alltid ha några minnen från tidigare besökta skogar, men vad gäller Nävekvarn så är det minnesmässigt en helt svart fläck. Kan inte komma ihåg ett enda stråk som sprungits i denna skog.
Som banläggare skulle undertecknad absolut jagat upp tävlingsdeltagare på denna klint. Det är definitivt en fysisk utmaning och att hitta rätt skreva där kontrollerna sitter, kräver ett visst tekniskt kunnande. Klinten skulle erbjuda en utslagsgivande utmaning och skilja ”agnarna från vetet”.
Finn utsikt och det verkar som man ser ända bort till Nyköping/Oxelösund. Tror det är en värmeverks-skorsten som sticker upp i öster.
Undertecknad är rejält mör då leden till slut når ner till viken vid Nävekvarn. Här blir det lättvandrat fram till campingen. Har inget spritt kvar i benen så det går långsamt även om det är lättgånget.
Vid campingen är det full verksamhet. En flock Kanadagäss vandrar omkring på jakt efter godsaker.
Ser dottern och vandringskamraten sitta på en sten och sola sig. Pekar att även vandringen på Skäret skall genomföras.
Det är många besökare på Skäret. Hör både Svenska och utländska röster som vandrar och solar ute på ön. Väcker en viss uppmärksamhet – En sliten och smutsig vandrare med stavar, GPS, filmkamera på huvudet, kamera på magen, ryggsäck, vattenslang och med karta i handen för att hitta leden runt ön.
Ingen känner undertecknad får väl vara trösten.
Ön är en vacker och trevlig miljö som många verkar uppskatta.
Tillbaks till fastlandet via den långa bron.
Tittar på ringen på kartan vid campingen och konstaterar att det inte är etapp-målet utan det ligger en bit upp i ”stan”.
Viss mental besvikelse, men meddelar kort och sammanbitet till övriga sällskapet, att undertecknad fortsätter till målet. Övriga verkar inte vara det minsta förvånade. Förstår inte det?
Passerar en grillplats vid en å och där håller några familjer på att grilla och har det trevligt. Observerar att dessa verkar vara av utländskt ursprung och märker att de tittar på undertecknad med viss skepsis. Undrar om deras bild av ”medel-Svensson” påverkats lite?
Det går svagt uppför, men biter ihop då målet börjar bli nära. Fin övergång vid ån. Ån har väl också försörjt någon fabrik med vattenkraft i forna dagar.
Når till slut etapp-målet där det är ett mysigt café.
Packar in utrustning i bilen och frågar hur övriga i sällskapet har haft det. Dessa berättar att de började vandra slingan på skäret och vek sedan av utefter kohagen mot klinten. Efter hundra meter så råkade de på blåbär och stannade där för att ta en ”kort” paus och plocka ”lite”. Det blev fem liter och pausen blev ca 3, 5 timmar!
Då ringde dottern undertecknad för att höra om läget. Undertecknad var då ca en kilometer söder Nävsjön, varför de fortfarande hade en två timmar för att vandra eller göra något ”annat”.
Det blev besök på museum, hantverk och café! Det blev också inköp av halsband och servett-ringar. Det blev en ”effektiv” vandring idag för övriga sällskapet. Hade tidigare bett om ursäkt och frågat om de haft tråkigt då undertecknad varit på ”vift” i 6 timmar.
Kom underfund med att de haft såååå trevligt och det var inget undertecknad behövde bekymra sig för. Hmmm.
Kommenterade att undertecknad är lite konfunderad att det är så mycket folk i Nävekvarn. Orten är liten, men ändå verkar det vara mycket folk i rörelse. Övriga meddelar att det varit någon form av föreställning för barn och detta verkar ha lockat till sig många besökare.
Det blev till slut en vacker dag jämfört med den tidigare bedrövliga veckan med kyla och regn. Nackdelen med dagen var den törst som undertecknad drabbades av. Drack tre liter under vandringen, en liter dricka vid målet och en liter vid hemkomsten. Måste erkänna att 0,5 liter hemma var en kall öl!
Kollar vikten på vågen efter all vätskekonsumtion och konstaterar att undertecknad ändå väger 1,5 kilo mindre än på morgonen! Det var nog länge sedan som så mycket vätska har konsumerats under en dag.
Viktminskningen kan också bidragits av att den enda energitillförseln var två hemmagjorda ”energy-bars” denna dag.
Som helhet en mycket vacker vandring, även om det blev lite jobbigt idag, på grund av dålig fysisk form. Nästa helg blir det en lite annorlunda vandring! Mer om detta i nästa rapport!
Efter denna vandring är 608,5 km genomförd vandring och ”endast” 304,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.678
– Total höjdstigning – 282
– Total tid – 6,01 tim
– Medelpuls – 128
– Väder 16 grader sol vind 10 km/h V
Tillbaka till start
Etapp – 36:3 44 44:2 45 – 20 september 2015 – Fada kyrka – Nyköpingshus
Morgonen är kylig och termometern visar 10 grader. Solen tittar dock fram från en ganska klar himmel. Vädret har varit varmt några dagar med regn men sommarvärme. Nu har vinden vänt och sveper ner från norr.
Dagens vandring består av ett ”hopplock” av etapper och delar av etapper. I somras så genomfördes delar av etapp 44 och 45 då andra etapper prickades av. Nu är det dags att fullfölja dessa så att Nyköpings-etapperna kan prickas av.
På vägen ner mot Fada som är starten för dagens vandringar, så syns effekterna av när kall luft och varm mark möts. Det bildas vackra dimmoln över fälten som ger ett vackert intryck.
Temperaturen har stigit till 12 grader när sällskapet anländer till Fada kvarn för att undertecknad ska börja vandringen med etapp 36:3.
Vandringskamraten nöjer sig idag med att plocka bär och läsa en bok. Hon är också etapp-chaufför vilket kommer att behövas idag.
Solen värmer så beslutar att packa ner vandringsjackan i ryggsäcken och vandra i kortärmat. Det visar sig gå alldeles utmärkt trots den lite kyliga morgonen.
Början av leden passerar några bäckraviner och det är lerigt och halt. Är försiktig för att inte halka i nedförsluten. På ett ställe har marken eroderat ordentligt och snart är nog denna del av leden borta.
Vid Jätteberget blir det fin öppen skog. Pustar lite extra då kroppen inte kommit igång på morgonen.
På några få veckor har naturen förändrats. Björkarna har ett blandat gult och grönt inslag, Ormbunkarna börjar bli bruna eller gyllengula och ljungen har tappat sin lila lyster.
Höstfärgerna är på gång och inget nytt blommar. Naturen går in i vila.
Försöker fånga det fina ljuset som blir när solen fortfarande ligger lågt, men tveksamt om det lyckas. Behöver läsa på mer i manualerna.
Skogen är omväxlande och tråkiga hyggen varvas med orörd storskog. Tyvärr verkar det som hyggena kommer att vinna.
Vet inte var Ryssbergen börjar eller slutar men det är fina bergsluttningar närmare etapp-målet. Viker av söderut utefter etapp 44 och första delen är ganska geggig. Leden fortsätter genom hyggen som har växt upp igen och det är tät skog bredvid leden. En koltrast verkar vilja leka och sätter sig 5 meter framför på leden och flyger sedan fram igen när undertecknad närmar sig.
Annars är det mycket tyst i skogen och få fåglar syns. Det enda ljud som hörs är biltrafik i fjärran.
Kommer till ett gärde och möter en dam som stav-går i motsatt riktning. Båda tar i lite extra med stavarna för att visa sig spänstiga?
En jägare anländer med bil och skall locka till sig vilt med att hälla ut en säck med frukt en bit från jakt-tornet.
Stigen är ganska bra med några våta passager. Kommer till ett nytt gärde och det blir riktigt varmt i söderläget.
Vid etapp-målet väntar vandringskamraten. Hon hade tänkt plocka ”lite” lingon men har en fylld hink när undertecknad anländer. Lingonstället lyser rött endast 10 meter från där bilen är parkerad!
Nästa vandring startar där etapp 36:3 möter 44. Det gäller att komma så nära som möjligt vilket inte går på grund av vägbommar. Det blir en vandring i stort sett fram och tillbaks istället. Går från vägkorset söder om platsen där 44:1 möter 44 och följer vägen/stigen fram till starten. Därifrån blir det vandring tillbaks till korset 44 och 44:1. Det blir lite extra motion!
Första delen tillbaks går upp och ner på en sluttning. Det blir lite pustande. Tillbaks på vägen blir det lätt vandring på väg och sedan motionsspår till målet. Solen värmer fint när vandringen går i öppna områden.
Når parkeringen vid 44:1 och in i bilen igen för att åka till Kungsladugården. Gick denna del av 44 när etapp 44:1 och 45:1 vandrades i somras.
Märker att kroppen stelnat till fort, när det är dags att gå ur bilen vid starten.
Etapp 44:2 är lite tveksam som ”underhållning” och upplevelser. Passerar snabbmatsställen utefter vägen och det luktar mycket frestande jämfört med knapriga/kladdiga ”Energy-bars”.
Det finns lite gamla områden runt Hemgården och några skyltar som beskriver ovanliga? träd i Blommenhofsområdet. Undrar vilka som bor vid området Hemgården? Det ser lite udda ut.
Passerar ytterligare ett snabbmatsställe – Burger King – vid trafikplats Hållet. Luktar förföriskt. Vandringskamraten passar på att luncha medan undertecknad vandrar denna etapp. Fin skog på berget norr om Sjukhuset.
Vid etappmålet 44:2 svänger undertecknad norrut utefter etapp 45. Det borde vara vackert att vandra utefter Nyköpingsån men det är mest skymd sikt och få fotomotiv. Inser att det var ett tag sedan det blev några bilder. Senaste fotograferandet idag var på etapp 36:3. Undrar om det beror på undertecknads inspiration eller att det inte finns några motiv?
Når etapp-skylten vid Oppeby och går över bron till idrottsplatsen där vandringskamraten väntar på parkeringen. Beräknade vandringstider har stämt ganska bra idag.
På idrottsplatsen håller flickor/kvinnor på att värma upp för fotbollsmatch(er). Någon har ställt fram en ”Bergsprängare” på en stol och den försöker på högsta volym skapa lite stämning. Det är cirka 15 åskådare som sitter på några bänkar. En servering är också öppen som är en liten ”holk”. Detta kan man säga är idrottens gräsrötter och kanske odlar fram talanger som så småningom platsar i Sundhages team?
Lyckas baxa in en stel kropp i bilen och återvänder till Burger King vid trafikplats Hållet. Det verkar lukta ännu godare nu. Vill ”diska av” denna sista etapp 45 ned till slottet. Passerade vid slottet när etapp 45:1 avverkades i somras.
Beklagade i somras att inga av Nyköpings vackrare delar visade upp sig, när staden passerades denna gång. Är inte heller så imponerad när dagens etapp 44:2 avverkas. På denna sista vandring för dagen, så får dock Nyköping sin revansch.
Det börjar med passage av ett mysigt café som ligger i sluttningen till ån – Café Fåfängan. Leden fortsätter efter ån och det finns många gamla byggnader som tagits tillvara och erbjuder företag lokaler och boende för stadens innevånare.
Vid den första forsen så finns en kanotslalombana anlagd. Vet inte om det är för träning eller tävling.
]
Det är en del stads-flanörer som söndagspromenerar utefter ån. Undertecknad ser lite udda ut i vandringsmundering och rejält skitig efter passager i geggiga områden. Kan inte påstå att undertecknad är direkt klädd söndagsfin.
Närmare centrum finns fina blomsterarrangemang, restauranger och gamla upprustande byggnader.
Hittar äntligen lite fotomotiv. Har trots ett långt liv i länet aldrig sett detta område i Nyköping. Ibland upptäcker man nya saker när man vandrar nya stigar.
Det enda ”smolket” i bägaren är när undertecknad observerar en trolig drogaffär. Det verkar som det sker ett överlämnande till en kund vid en parkbänk vid ån. Kan ha fel men får en stark känsla att detta sker.
Försöker att inte titta för mycket eller indikera att detta dokumenteras med kameran. Hoppas att ha fel men tyvärr är detta också ett inslag i stadsbilderna.
De trevliga inslagen överväger som tur är och anländer trött men lite uppmuntrad till etapp-målet vid Nyköpingshus.
Instruktionen för vandringskamraten var att parkera bilen så nära etapp-skylten som möjligt. Ser ingen bil och går runt i området för att hitta den.
Temperaturen börjar sjunka lite nu på eftermiddagen och samma gäller undertecknads humör när ingen bil dyker upp. Instruktionen är också att båda skall ha en fulladdad mobil tillgänglig så att ”incidenter” som uppstod i samband med vandringen etapp 28 och 29 aldrig upprepas igen.
Ringer vandringskamraten för att höra var denna har ”gömt” sig. Ingen svarar och kopplas till mobil-svar. ”Vad i h-e är nu detta” far genom huvudet. Funderar och tittar runt och vet inte riktigt vad som skall göras nu. Ringer igen och möts av samma mobil-svar.
Är trött, liten frusen och hungrig. Kombinationen av detta ”tillstånd” samt att ”noggranna” instruktioner inte har följts är vad man skulle kunna kalla för en ”stämningsförstörare”.
Fortsätter att vandra omkring och funderar om något publikt färdsätt måste anlitas för att komma hem till Eskilstuna? Situationen kan inte vara så ”idiotiskt” utan det måste finnas en logisk förklaring till detta, försöker undertecknad övertyga sig med.
Försöker ännu en gång ringa och denna gång så svarar vandringskamraten. Hon hade glömt mobilen i bilen när hon satt på en bänk och läste en bok i väntan på undertecknad.
Tänk vad tidigare beskrivna ”tillstånd” hos undertecknad, kan skapa en sådan ärlig ”öppenhjärtighet” om uppfattningen av aktuella ”plikters” genomförande.
Resan hem till Eskilstuna genomförs i tystnad.
Känns dock bra att ha prickat av dessa etapper då några är tveksamma avseende upplevelser.
Efter denna etapp är 801,5 km genomförd vandring och ”endast” 110,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.105
– Total höjdstigning – 360
– Total tid – 5,35 tim
– Medelpuls – 119
– Väder – +13 grader 6 km/h NO Mulet, sol
Tillbaka till start
Etapp – 37 38 39 40 41 – 5 september 2015 – Koppartorp – Nävekvarn
Hösten verkar ha kommit. Regn utlovat av SMHI och det är kyligt i luften. Det var kanske sista vandringen i kortbyxor förra helgen? Idag blir det långa vandringsbyxor.
Lugn trafik ner till Nyköping och Koppartorp. Veckan har varit turbulent med mycket frustrationer. Skall bli skönt att rensa skallen med långvandring.
Anländer till Koppartorp som är en prydlig liten by eller vad man skall kalla detta. Vandringskamraten är inte upplagd för längre vandringar, utan kommer att genomföra kortare Geocaching-turer medan undertecknad prickar av dagens etapper.
Sällskapet skiljs åt och undertecknad börjar vandringen mot första berget – Simonberget. Berget har rejäla ättestupor! Undrar om undertecknads arbetskamrat har varit här och klättrat? Han har detta intresse (också) och har sagt att han varit i dessa områden.
Det är höstlikt väder och gränsfall att vandra i bara T-shirt. Vinden är lite kylig och på öppna områden så kyler den. Hoppas få igång värmeproduktionen, när det har gått någon kilometer. Samtidigt är det trevligt att få uppleva Sörmlandsleden alla årstider. Varje årstid har något att erbjuda och olika minnen, lukter och känslor kommer fram igen, när man befinner sig ute i skogen. Bladen är fortfarande gröna och det dröjer väl några veckor innan de riktiga höstfärgerna kommer.
Etapp-ansvarig har varit flitig och klippt leden så den inte är igenväxt efter sommarens goda växtförhållanden. Lyfter på hatten, om en sådan fanns!
Etapp 41 är ganska lättvandrad med några få stigningar. Simonberget undantaget. Några skyltar manar att visa försiktighet då markägarna upplåtit områden för leden.
Fin utsikt över Överbosjön.
Ett större träd blockerar leden vid en kohage, men kan passeras efter vissa akrobatiska övningar.
Innan utsiktspunkten mot Mellsjön börjar det regna.
Det duggar lätt men till slut måste regnjackan på. Det håller på en stund, men slutar senare i början etapp 40. Det är utlovat regn så det är bara att bita ihop.
Etapp 40 börjar också lugnt efter Mellsjön och går sedan utefter väg en bit. Passerar en jätteek med många år på nacken/kronan.
Vägen viker av in i skogen efter ca en kilometer och kommer in i skogen där det finns orienteringsminnen. Har sprungit Måsen-stafetten någon/några gånger här. Det är fin orienteringsterräng. Passerar en grav/fornborg?
Inga större höjdpassager förutom i slutet då det går lite brant nedför till etapp-skylten.
Etapp 39 är en tuffing och det börjar nästan direkt med att några höjdåsar skall passeras på tvären. Höjderna går i öst-västlig riktning och leden mera norr-söder.
Möter tre vandrare som verkar komma från Tyskland. De är lite tystlåtna och säger inget. Anmärkte vid ett tidigare tillfälle att undertecknad möter så få vandrare utefter Sörmlandsleden, men detta ändras idag. Det blir många möten och till och med en omkörning!
Vid Ålbäck så verkar det bo några med gröna fingrar. En mycket vacker liten trädgård visar upp sig i höstskrud. De har även en liten fyr på plats som påminner om kustläget.
Strax innan Ålbäcksudden passeras en livlig bäck. Regnet har satt fart på strömmen?
Passerar Ålbäcksudden och det blir jobbigare vandring upp och ned utefter kusten och korsandet eller vandring i klippskrevor. Här blir det dock många fina utsikter över havet.
Det blir också väldigt rogivande ljud, då vågorna slår in mot stranden.
Av någon anledning känns utsikten vackrare här jämfört med etapp 33 som har beskrivits i många positiva ordalag. Havet känns nära på flera ställen, med trevliga klippor att rasta på. Pustar vidare fram till Koviken och benen känns möra. Det blir en bit lättare vandring, men sedan blir det betydligt tuffare fram till Västra Koviken. Det är riktigt slitsamt och ändå vandrar undertecknad bara med en dagsryggsäck och alla andra vandrare som observerats, går med tunga övernattningsryggsäckar. Klippskrevor skall forceras och konstnärliga träd flankerar.
De andra vandrarna går utan stavar och måste säga att dessa är ett bra stöd vid passage på halt underlag. Det finns till och med rep utlagt på de mest branta passagerna. Halka med övernattningsryggsäck kan bli olyckligt?
Ser en stor fraktbåt som strävar ut mot Östersjön från Norrköping och strax efter en mindre kutter. Vågorna kluckar och brusar och det enda som fattas för att stämningen skall bli fulländad, är att kuttern har en gammal tändkulemotor, med sitt speciella men mycket trevliga dunkande motorljud!
Ljudexempel:
Mycket jobbig vandring men samtidigt njutbart.
Vid Koviken ligger några sommarhus med fint med utsikt ut mot havet. Här finns en parkering och skyltar till en badstrand.
Badstranden ligger fint i viken men är tom på gäster idag. Det känns ganska lugnt i de hus som finns här. Sommaren är slut och stugägarna har flyttat tillbaks till staden. Känns rofyllt på något sätt.
Etapp 38 börjar ”brutalt” med en mindre stigning till några fornminnesgravar,
för att sedan fortsätta upp på Gullängsberget med sin fornborg och härliga utsikt.
Solen har kommit tillbaks och det känns trevligt att vandra. Enda nackdelen är att benen är rejält möra efter etapp 39 och de blir inte bättre av att forcera berget. Möter vandrare med övernattningsryggsäckar och uppe på berget sitter ett par och rastar samt njuter av utsikten. ”Kör om” ett annat par med fulla ryggsäckar!
Tar några bilder och hoppas de skall göra utsikten rättvisa. Vandrar ner för berget igen och är försiktig så att det inte blir en ”Östertäljare”!
Resten av denna etapp är tyvärr ganska intetsägande, med vandring genom hyggen och inte så intressant skog. Vid Uttervik blir det vandring på väg ända fram till etapp-skylten. Solen värmer så pass att vandringsjackan åker ner i ryggsäcken igen och kan vandra i kortärmat.
Kilometrarna börjar kännas långa och det känns lite jobbigt även om det är landsvägsvandring. Går en kamp med det mentala och sneglar på kartan om det blir några stigningar på etapp 37. Ser att det verkar bli sådana. Möter ett vandrarpar igen strax innan etapp-skylten. Tjejen i sällskapet verkar ha gjort ett ”ryck” och vandrar 75 meter framför sin manlige vandringskamrat. Strax efter kommer ett cyklande par som stånkar upp för den backe som undertecknad går nedför. Här har mannen i sällskapet ”ryckt” och i sin tur lämnat sitt kvinnliga sällskap bakom sig.
Når etappskylten och finner lite tröst i att 4 av 5 etapper är avklarade hittills idag.
Vandrar en bit på väg och direkt när leden viker in i skogen så tar det emot i kroppen. Minsta motlut är mentalt jobbigt och känns i benen. Som tur är, blir det ganska lättvandrad skogsväg ner till stranden, men där blir det ojämnt och jobbigt igen.
Några tjejer som vandrar, har rastat och är precis på gång att vandra vidare. Dessa har liksom alla andra stora övernattningsryggsäckar, medan en annan går och gnölar med en dagsryggsäck.
Når viken vid Svartåhällen och tvekar lite vilken väg som skall väljas vid Sjöskogsberget. Det blir den södra utefter kusten och ångrar det inte. Det är ganska lätt vandring, utan några större stigningar och mestadels utefter en bra och lättvandrad led. Utsikten är fortfarande formidabel.
Vid badplatsen möter undertecknad 3 unga och glada vandrare. De ser ganska ”lättsamma” ut och vandringskamraten beskriver senare dessa som ”popsnören”, när de klev av bussen i Nävekvarn. De har också stora ryggsäckar och bekräftar att vandrare kan se ut hur som helst!
Efter badplatsen blir det igen stigningar och pustande. Sneglar på kartan och ser Fyrberget närma sig. Det ser ut att bli några ytterligare höjdkurvor. Det är tungt uppför, men kämpar på och belönas med fin utsikt.
Knäpper något kort och tar sedan leden ner till vägen. Nedvägen är bitvis brant och ett rep har lagts ut som stöd på det brantaste avsnittet.
Når lättad vägen, men krafterna är blygsamma både mentalt och fysiskt. Gnetar utefter asfaltsvägen och varje avsnitt känns långt. Sista kilometern är alltid längst! Vid sista vägkorset går en asiatisk kvinna och plockar något vid vägkanten och en äldre man på cykel står och observerar. Känns som ett lite udda par, men det finns säkert en förklaring till detta.
Når till slut etapp-skylten på endast 38 sekunders felmarginal mot uppskattad tid för dagens vandring. Är lite förvånad att det kunde bli så exakt.
Dagens vandring är en av de mer krävande som undertecknad genomfört under årets Sörmlandsledsäventyr. Vandringskamraten kan se på undertecknads kroppsspråk att det varit slitsamt, ulan att undertecknad behöver yttra något.
Syftet med dagens vandring är definitivt inte att det skall vara någon slags prestation, utan att minimera bilåkandet för att pricka av alla etapper.
Har otrolig tur med vädret denna dag, då det utlovats rikligt med regn. Det börjar regna mer intensivt efter att bilfärden mot Linköping påbörjats. På motorvägen fullkomligt vräker det ner och det blir till att köra sakta. Är på väg för att övernatta i Linköping, springa en orienteringstävling på morgonen och sedan fira sonens födelsedag.
Nämnas kan, är att benen är som blyklumpar under orienteringstävlingen.
Nämnas kan också, att grabben var och handlade på lördagen och överraskades av en störtskur cyklandes på vägen hem. Papperskassen gick i smulor och blixten slog ner ca 200 meter bredvid i skogen. Det blev en omskakande och besvärlig shopping-tur för sonen.
Efter denna etapp är 768,5 km genomförd vandring och ”endast” 143,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.622
– Total höjdstigning – 639
– Total tid – 6,01 tim
– Medelpuls – 125
– Väder – +14 grader 11 km/h SO Mulet, sol, regn
Tillbaka till start
Etapp – 37:1 37:2 42 43 – 11 oktober 2015 – Sandstugan – Nävekvarn
Det är en seg morgon och kroppen samt knoppen känns trög. Veckan har varit lite tung och det spritter inte i kroppen denna söndags-morgon. Har beslutat att vandra i södra delen av länet och avsluta de etapper som finns där. Det blir en lite längre vandring där 4 etapper klaras av.
Är seg i skallen vilket märks i Malmköping där undertecknad bara kör rakt fram i rondellen mot Nyköping istället för att svänga av mot Flen.
Det blir en liten omväg, men inte så stor. Svänger av mot Skavsta och genar via grusvägar till Enstaberg och kommer på spåret igen.
Har mycket tur med vädret idag. Det är en kylig morgon, men härnere nära kusten strålar solen och för varje timme blir det varmare. Inget regn heller i sikte.
Når Sandstugan, kränger på utrustning och börjar vandra söderut. Vandringskamraten tar det lite lugnare och skall vandra litegrann vid Kärrgruvorna. Sällskapet möts senare vid Nävekvarn.
Vandringen är lätt till en början, men känner att kroppen är trög och sliten. Två stigningar på denna led vilket inte är så mycket, men det går ändå trögt uppför idag.
Hösten är här och träden lyser i gult. Bladen singlar ner som snö på vissa ställen. Fortfarande kan man se lingon och blåbär, men de är lite mosiga nu och inte så mycket att plocka.
Saknar det röda inslaget i naturen. De röda höstfärgerna finns mer i Amerika och Asien sägs det och är inte lika vanliga på den europeiska kontinenten?
Vandringen går i motljus och hoppas på att få lite färg av oktober-solen. Det blir också mer utmanande att fotografera i motljus. Undertecknad har tyvärr ännu inte läst på i manualerna hur detta skall hanteras.
I slutet av etapp 43 så har någon åkare/anläggningsentreprenör dumpat stenmassor på leden/stigen. Berättade om detta tråkiga ”fenomen” i tidigare rapport, där anläggare vill slippa extra transporter och avgifter och istället dumpa rester så nära anläggningar som möjligt. Detta sker både med och utan tillstånd.
Kanske är man i detta fall överens med markägaren och kanske vill markägaren senare utnyttja massorna för att skapa en förstärkt väg. Detta för att så småningom transportera ut virke ur skogen.
Det ser inte snyggt ut nu och senare, eventuell avverkning kommer inte heller att göra det trevligare.
Tråkigt, men en del i ”samhällets utveckling”?
Etapp 42 fortsätter och är lättvandrad till första delen. Passerar lite öppen kulturmark och solen värmer. Det är förresten säsongs-premiär för vandringsjackan idag, men nu får den knäppas upp i värmen.
Vid Orrkulla blir det uppför till högsta punkten. Det blir lite pustande. Det finns lite höjder i dessa trakter och de kanske är rester från tider när det var hav i detta område? Korsar landsvägen och på andra sidan blir det mycket kulturmark med lite små-knixig terräng. Ett och annat fornminne som isgropar (eller vad det heter) förekommer. Nära Herrhagen är det inhägnade fält och får i olika ”kulörer” betar. Svarta får också!
Får vandra en bit på grusväg tills leden viker in i ett bergsområde där en rundslinga är anlagd. Fin dal även det är lite pustigt uppför.
Väl uppe så blir det enkel vandring fram till Koppartorp. Hembygdsgårds-området ser riktigt trevligt ut. Undrar om det är aktiviteter här på sommaren. Just nu är det mycket tomt och stilla.
Når etapp-skylten och konstaterar att 2 av 4 etapper är avverkade idag. Följande två är lite längre men ser inte så svåra ut enligt kartan?
Börjar med grusväg och passerar lite villor på vägen söderut. Trädgårdarna står i höstskrud.
En annorlunda skylt – Varning för mjuka barn, observeras.
Leden viker i skogen igen och de följande kilometrarna är genom gammal industri- och gruvområden. Här verkar det varit rejäl verksamhet tidigare. Leden går upp och ner i olika gruvhål, även om det inte är ner i de djupaste. Några gruvhål är ganska spektakulära och tar några kort som senare visar sig inte alls bli bra. Det är ca 1,5 kilometer i detta område och det blir lite tröttsamt med dessa upp- och nedstigningar, även om de inte är så stora.
Korsar en grusväg och leden söker sig upp på kanten av ett större berg. Snubblar på en sten, står på näsan och faller handlöst framåt. Kropp och utrustning klarar sig. Anledning till denna uppstigning är ett gruvhål i berget som etapp-ansvarig vill visa upp.
Direkt efter så bär det ner för berget igen.
Det blir lite enklare vandring ett tag och stig/väg när leden viker norrut. Passerar nära en gård där en rastplats med bänkar anlagts vid en gammal gruvdamm. Leden viker av från vägen och kommer in i ett nytt gruvområde med många småhål och olika mineralrester som ligger i högar. Här är det inte så djupa nedstigningar så det är enklare att vandra.
Efter gruvområdet blir det mestadels skog och hyggen.
<
Nära Kärrgruvorna så dyker det upp flera gruvhål.
Vandringskamraten ringer och meddelar att hon är färdigvandrad. Hon meddelar också att utsiktstornet nära Kungstorp bestigits, trots att hon är höjdrädd. Det blev några utsiktsbilder.
Undertecknad uppskattar att 9 kilometer återstår av dagens vandring, varför ett besök på något cafe i Nävekvarn, rekommenderas för vandringskamraten.
Kroppen är seg och avundas lite henne. Hon verkar vara tankeläsare och frågar om hon skall plocka upp undertecknad tidigare. Motstår frestelsen och meddelar att ursprunglig plan skall fullföljas.
Når Kärrgruvan och här är det tomt på eventuella besökare. Leden slingrar sig igenom gruvområdet och övergår till en lättvandrad stig som går mot sydväst. Nu blir det lättvandrat under några kilometrar.
Kommer till den stora gruvdammen – Stordammen.
Lite igenväxt på sidorna så ingen rastplats erbjuds. Fortsätter på grusväg åt syd-ost och tills leden vänder västerut igen.
Går i gruvområden på sidan av grusvägen. Får gå grusväg en bit innan leden åter viker in i skogen bland gruvområden.
Här blir det några backar att bestiga, med utsiktstorn berget som högsta punkt. Avstår från att bestiga tornet och litar på att vandringskamraten tagit fina bilder!
Nedfarten är supportad med rep, räcke och trappa. Märker i trappan att benen är en smula stela.
Fortsätter efter grusvägen mot landsvägen till Nävekvarn. Har tappat kartan någonstans och blir lite osäker, men ser några markeringar och kommer rätt. Korsar landsvägen och det blir en bit grusväg tills leden går upp på ett berg som följs söderut.
Tyvärr så blir det två stora hyggen att passera innan Alstorpdammen. De är inte så vackra, om man säger så! Det bjuds på lite fin utsikt över dammen.
Solen har gått i moln så det blir inte några solskensbilder. Nu blir det lättare vandring på en led som går efter ån med undantag när man jagas ner till ån för att titta på något gammal minne.
Stånkar på och anländer ganska sliten till etapp-målet. Det har inte varit någon bra dag fysiskt, skallen har gått på tomgång och det har varit svårt att hitta inspiration samt upplevelser. Det blev några sådär bilder och de som håller någorlunda klass idag, har tagits av vandringskamraten. Det blev inte heller något filmat idag heller.
Få se om det är bättre med inspiration och krafter nästa gång! Nu blir det uppehåll i några veckor igen på grund av andra aktiviteter.
Södra länets vandringar är avklarade och nu återstår endast 3 vandringar (flera etapper) i östra delen av länet. Börjar se slutet på denna resa. Vad skall man göra sen?
På vägen hem så visade en Audi-förare upp sina ”konster”. Helt i linje med undertecknads empiriska undersökningar. Han (Det är 99% en han) har väl fått ännu sämre självförtroende av att ha en bil levererad av VW-koncernen?
Efter denna etapp är 830 km genomförd vandring och 82 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.477
– Total höjdstigning – 427
– Total tid – 5,31 tim
– Medelpuls – 135
Tillbaka till start
Etapp – 44:3 44:1 (halva) – 22 juni 2015 – Våtmarken o Femöre Jogersö, Oxelösund – Stora Bene
Åter till ”ordningen”.
Juni månads början har inte inneburit några vandringar. Åkte till Indien i arbetet en vecka, den 5 juni och blev sjuk i en rejäl förkylning med hosta, feber och allmän kraftlöshet.
Hatar att vara orkeslös och sjuk. Förkylningen har hängt i och idag så finns det äntligen lite energi för att genomföra en vandring. Nåja, energi är väl kanske att överdriva lite.
Vart skall vandringssällskapets vandra nu då? Alla återstående vandringar innebär minst 10 mil bilkörning, så ambitionen är att varje vandring skall vara minst två mil för att på så sätt minska bilåkandet.
Dagens val blir att ”beta av” Oxelösund. Vandringarna är uppdelade och inte så krävande. Skulle det bli för jobbigt att vandra så kan man avstå några deletapper.
Bilresan går väldigt smidigt då det är få medtrafikanter som är vakna denna söndagsmorgon.
Observerar tranor som verkar ha etablerat sig på fälten norr om Malmköping.
Har lite problem att hitta till Oxelösund kyrkogård, som är starten för den första deletappen.
Kommer rätt till slut och vandringen kan börja. Första kilometerna innebär mycket hostande då rethostan bitit sig fast efter förkylningen. Märker direkt vid varje motlut att krafterna är dåliga. Tänk vad man tappar ork och styrka på några veckor.
Denna del är inte ”välvandrad” och är ganska intetsägande. På vissa ställen har leden mer eller mindre växt igen av högt gräs. Måste vara kalas för fästingar?
Når starten för själva våtmarksvandringen och väljer att börja med den norra delen som går utefter grusvägar.
Inte mycket att se i början. Mest ”hotfulla” skyltar som informerar att detta är en privat väg.
Vyerna förändras närmare vändpunkten. Ser sommarstugor med fantastiskt vackra lägen i strandkanten. Sista biten till vändpunkten erbjuder några vackra havsvyer.
Vid vändpunkten så finns ett utsiktstorn och en jättegroda. Bra näring i våtmarkerna?
Här börjar också de vackra vyerna utöver våtmarkerna. Vid vändpunkten är det nivåskillnader mellan dammarna varför det erbjuds två små vattenfall som brusar intensivt.
Hela vandringen tillbaks går utefter våtmarkerna som flankeras av gula vattenliljor. Olika fåglar verkar trivas i den här miljön. Våtmarksområdet är vackert och annorlunda att vandra i.
Möter några enstaka vandrare som är ute och tar sin morgonpromenad.
Ett avsnitt är avstängt för reparationer.
Vädret erbjuder växlande molnighet och bra temperatur för själva vandringen. Kan vandra i kortbyxor och t-shirt. Sitter man still så blir det lite kyligt i vinden.
Från våtmarksvandringen går bilfärden vidare till Femöre norra parkering.
Väljer att börja vandringen utefter hamnen. Här är det många småbåtsplaster och på andra sidan viken ligger stora fraktbåtar där lastning pågår. Ser en bogserbåt ligga vid kajen som kommer ända från Färöarna.
Vid södra delen av Femöre så går leden ut på Femöre huvud. Området verkar populärt då det är flera barnfamiljer som har valt detta som utflyktsmål.
Förstår populariteten efter ett tag. Svenska kustartilleriet har valt att spara sina gamla kanonpjäser och eldledningsradar. I bergen finns det naturligtvis bunkrar och pjäsutrymmen. Undertecknad blir också lite nostalgisk då detta var en miljö för värnplikts- och repetitionsövningar under 1970 – 80-talet.
Undertecknad genomförde övningar som t.ex. spaning, eldöverfall och våldsamma landstigningar i denna typ av skärgårdsmiljö.
Njöt väl inte av skärgården fullt ut när vistelsen skedde i uniform men det har besökt skärgården senare för att få full valuta av denna.
Dessa pjäser en del av undertecknads historia och känns därför lite nostalgisk.
Möter en finländsk barnfamilj som efterfrågar ingången till något slags bergrum. Har inte sett något dylikt varför undertecknad inte kan bistå.
Vid absolut södra delen finns en gammal fyr och fyrvaktarbostad. Trodde att det skulle finnas någon form av serveringar här men så är inte fallet.
Vandrar tillbaks till parkeringen och vidare utefter södra stranden på Femöre. Här finns sommarstugor i bra lägen. Känner igen vissa stråk på ön då undertecknad sprang en orientering här för två år sedan.
Vid en fårhage har barnen i en barnfamilj det skojigt. En fårbagge är nästan på väg över en gärdsgårds trappa. Fåren brölar intensivt med support från barnen.
Fortsätter och kommer till en iordninggjord utsiktsplats. Ser några djur på en ö utanför och röstar på att det är fåglar medan vandringskamraten menar att det är sälar. Har ingen kikare varför det inte går att avgöra vem som har rätt.
Fortsätter vidare och anländer till en nyasfalterad parkering.
Blir stoppad av ett äldre par i bil som efterfrågar var ett våffelkonditori ligger. Har ingen aning men hade gärna vilja besöka detta.
På trötta ben anländer sällskapet till norra parkeringen och beslutar att ta en lunchpaus i gamla Oxelösund.
I gamla Oxelösund erbjuds ett trevligt trädgårdscafe. Området är trevligt jämfört med den mera ”moderna” delen av staden som är oerhört trist. Den moderna delen ger ett intryck av att komma till världens ände och får en bara att känna sig dyster.
Trädgårdscafet är populärt med många gäster. Solen lyser men vinden är lite kylig varför sällskapet fryser lite under fikandet. Sitter och tittar på ön mittemot – Furön. Där finns en etapp på ön och är med på sällskapets lista att vandra.
Det blir nog ingen vandring på ön då det känns lite onödigt krångligt att ta sig dit. Möjligen om något ärende finns till Oxelösund under vintern när isen ligger så kanske det blir en vandring.
Kaffet och smörgåsarna ger lite extra energi och nästa stopp blir på Jogersö. Tanken är att vandra del av etapp 44.1 så att Oxelösund kan stängas och det blir lite mer kilometer denna dag.
Första kilometerna går efter cykelbanor och mindre vägar. Passerar många radhus och hus som ligger vackert i söderlägen. De som bor där ligger och solar eller påtar i sina trädgårdar.
Får ett mera positivt intryck av staden i detta område.
När staden tar slut går leden in i skogen. Det är och har varit blött idag. Det verkar ha regnat mycket i detta område med små översvämningar utefter lederna. Det är halt också, varför extra uppmärksamhet måste till speciellt nedför.
Känner igen skogen på vägen mot Stjärnholm. Sprang en tävling här förra året och det var en trevlig bana med lite utmaningar.
Passerar Stjärnholm med sina gamla byggnader och rytteri. En mycket ståtlig och fager dam glider förbi på sin häst. Reflekterar över att hon måste ägnat mycket tid att piffa upp sig innan ridandet, då hon är väldigt grann.
Skall man göra sig i ordning så mycket bara för att ta en ridtur? Hon skulle göra ett mycket bra intryck på en date!.
Efter Stjärnholm blir det mycket gräs, blött och lerigt.
Via en mycket lång spång så passeras en våtmark. Mycket ambitiöst och bra hantverk. Efter spången så blir det mycket blött och kladdigt med lite omväxlande berghällar. Benen värker efter att det varit uppehåll i tränandet och sjukdom. Vad fort man tappar om man inte genomför fysiska övningar regelbundet.
Når dagens etappmål vid Stora Bene. Resten av etappen får bli vid senare tillfälle. Första delen finns nu på banken!
På vägen hem så är det en hel del återvändande midsommarfirare och vissa med husvagnar. Det tar en stund att ta sig hem.
Mycket stelt och trögt ta sig ur bilen vid hemkomsten. Hoppas att kroppen sakta byggs upp igen.
Tillbaka till start
Etapp – 44:1 (halva) 44 (del) 45 (del) 45:1 – 15 juli 2015 – Stora Bene – Strandstugeviken
Det började så bra……
Dottern är rastlös och är inte svår att övertala att vara vandrings-chaufför. Har lagt upp ett schema för att hålla henne sysselsatt, medan undertecknad gör sin vandring.
Dottern börjar med att själv gå Arnö-slingan och sedan finns möjligheter att besöka Iitala-outlet, sport-outlet och caféer i centrala Nyköping.
Undertecknad startar vandringen vid Stora Bene där etapp 44:1 viker av från landsvägen. Avslutade Oxelösundvandringen vid denna plats. Vet att första delen går över ett gärde med mycket växtlighet, men efter detta så blir det en positiv upplevelse. Leden går efter en slingrande skogsstig som är torr, fast och runt stigen är det i huvudsak orörd storskog. Skogen är vacker även om det svårt att hitta fotomotiv. Har inte rätt ögon för att fånga denna skönhet. Stigen är tydlig men omges av blåbärsris och ljung som tränger in och vill dölja denna.
Får sällskap av ett korp-par som under 3-4 kilometer cirklar ovanför undertecknad och kraxar sina typiska läten. Vet inte om det har något samband med undertecknad eller om korp-paret håller på med detta av annan orsak.
Det är i alla fall trevligt att få lite natur-upplevelser.
Stigen och omgivningen håller hög klass fram till att leden korsar Näverkvarns-vägen. Sista upplevelsen innan vägen, är en stilig blomma som står ensam i skogen.
Efter att vägen korsas passerar leden genom ett fornminnesområde och efter detta blir det högt gräs och lite bökigt för att passera bredvid en bana på golfbanan. Leden måste till och med inkräkta på själva golfbanan då det inte finns möjlighet att skapa en stig vid sidan av.
Efter golfbanan går leden uppför en rullstensås och där blir det jämnare stig. Fortsätter åsen tills undertecknad plötsligt står mitt framför en utslagsplats för en av golfbanans hål. 4 herrar står och väntar på att få slå, när spelare som ligger före, skall putta ner sina bollar. Blir lite konfunderad innan det blir klart vart leden skall fortsätta. Korsar utslagsplatsen utan några missöden eller kommentarer.
Anländer till klubbhuset och har under de senaste 100-talet meter observerat att närvarande golfspelare är mycket seniora. Undrar om golfklubbar har samma problem som andra föreningar att rekrytera ungdomar?
Från golfbanan och framåt blir det i huvudsak väg eller skogsväg. Lättvandrat men samtidigt lite tråkigt. Passerar Ryssbergens motionscentral och konstaterar att inga Ryssar kan observeras idag. De spred tydligen mycket skräck vid Sveriges kuster när landet position som Östersjö-stormakt krackelerade tidigare i historien. Behöver inte kommentera med ett kärnfullt ”не понимаю по-русски”.
Vandrings-kollegan är inte med idag, men vet att hon har ett mycket kärt minne från nämnda motionscentral. Hon fick någon form av energi-topp en kväll för ett antal år sedan och blev distrikt-mästare i natt-orientering. Hon gjorde ett kanon-lopp och vann mycket klart samtidigt som natt-orientering inte var någon av hennes starkaste förmågor. Hon hade mått bra av att vandra här idag!
Efter motionscentralen så observeras två unga damer som plockar blåbär. Blåbären är mogna och kan plockas och de finns i mängder detta år. De har rejält med mygg-skydd på sig!
Väg-vandrandet fortsätter genom Nyköping och det blir en ganska tråkig vandring då denna del av vandringen inte passerar några av Nyköpings mera trevliga områden.
Passerar ett kulligt gravplatsområde – Lindbacken, med enar och detta har blivit något av ett landmärke för undertecknad. Detta sticker ut på ett typiskt sätt när man anländer till Nyköping och åker vidare mot de orienteringstävlingar som arrangerats i Ryssbergen, Näverkvarn, Buskhyttan, Oxelösund, etc. Området är svårt att fånga på bild då det är motljus och inget bra utgångsläge för att få ett övergripande perspektiv. Efter gravplatsområdet blir det tråkig stadsvandring utan några sevärdheter. Får gå en omväg på grund av ett vägarbete.
En barnfamilj är ute och promenerar och dottern frågar sin mamma vad undertecknad håller på med. Går med stavar, karta, kamera, ryggsäck, GPS, vattenslang och filmkamera. Förstår att det kanske kan se lite mystiskt ut!
Asfalstsvandringen fortsätter mot Arnö och efter en stund övergår den till grusväg. Efter en bit så viker leden av från grusvägen och går ned till en stig utefter Mellanfjärden.
Här börjar undertecknad tappa motivationen för första gången under Sörmlandsleds-vandringarna. Konstaterar efter en stund att det är helt fel årstid att vandra denna del av etappen. Denna del bör vandras en snöfri vinter med tjäle i backen.
Mitt i högsommaren är det bitvis som att gå i en djungel då undervegetation fullkomligt har invaderat leden. Det går att ta sig fram, men det är lite besvärligt. Till detta kan tilläggas, att det bitvis är mycket geggigt, då det i området rör sig boskap, som tycker det är bekvämt att gå utefter leden! Tur undertecknad går ensam så att ingen annan behöver höra gnället.
Undertecknad känner sig också som ”cateringen” för de fästingar som garanterat trivs i denna miljö!
Tycker det är orättvist att kritisera denna etapp då etapp-ansvarig har gjort ett fantastiskt jobb för att märka upp leden, då den annars kan vara svår att hitta då det är djungel som idag. Det finns också spänger vid bäckar som underlättar passager. Detta är definitivt en utmaning för etapp-ansvarig!
Vill inte klaga utan bara rekommendera att vandra denna vid annat tillfälle. Detta gäller förstås om man är bekväm som undertecknad. För den som söker utmaningar och lite besvärligare vandring är detta en bra utmaning.
Nackdelen med att vandra på vintern är att man missar några av de vackra blommor som kan fotograferas idag.
Efter Karlberg går leden inne i en hage där det går ca 50 kor och betar. När de får syn på undertecknad så verkar de fatta någon form av intresse. Kan inte säga att flocken stormar fram mot undertecknad, utan mera skrittar. Ca 10 – 15 meter innan verkar intresset falna och de viker av i annan riktning. Denna procedur upprepas ännu en gång längre fram. Kor skall vara snälla varför undertecknad inte oroas av dessa utfall.
Tror det hade varit annorlunda om vandringskollegan varit med. Hon hade definitivt inte känt sig bekväm i denna situation och placerat sig utanför elstängslet, passerandes elstängslet ovanför utan att vidröra detta. Hon hade definitivt satt höjdhoppsrekord vid nämnda ko-anlopp.
Strax innan Linudden är ett led-kors när Arnö-slingan ansluter. Fortsätter vidare mot Linudden och det blir en betydligt bekvämare vandring på skogsstigar och väg. Någon har gjort ett trevligt arrangemang för de som anländer till Linudden.
Passerar en hästhage med tre hästar. Hästarna är hingstar och en av dessa verkar vara ganska ”pilsk”. Hur vet undertecknad detta? Gissa den som vill!
Leden ut mot Näsudden har flera nyttjare. Dels vandrare, cyklister och till viss del hästar. Bitvis geggigt men fortfarande betydligt lindrigare vandring än tidigare nämnda.
Efter udden blir det ännu bättre stig som är torr och enkel att vandra. Passerar flera badplatser och de flesta har några gäster.
Undertecknad känner sig mentalt sliten efter vandringen utefter Mellanfjärden och det definitiva målet blir vid campingen Strandstugeviken. Ringer dottern och förvarnar att undertecknad kommer nå målet om ca 20 minuter.
Loggar i gästboken som föreningen Sörmlandsleden satt upp strax innan campingen. Anländer till campingen och känner att det får vara bra för denna dag.
Dottern anländer en stund senare och berättar om sin dag. Hon startade med att vandra Arnö-slingan. Sedan åkte hon till Iitala-outletten och tittade bl.a. på vinglas. Mer om detta nedan. Efter detta blev det endast en gir vid ett större köpcenter bredvid motorvägen. Hon fann inget intressant bara genom att titta från bilen! Hon landade till slut på ett mysigt café i centrala Nyköping. Där satt hon när undertecknad ringde.
Beträffande vinglasen så har denna en speciell historia. Vandringssällskapet brukar ibland avsluta en arbetsvecka på fredags-kvällar med lite god mat och en flaska vin. En arbetsvecka kombinerat med middag och vin medför ibland att en viss trötthet infinner sig och då brukar en i vandringssällskapet välja att titta på något TV-program på sovrums TVn.
Kvarvarande vin och viglas brukar placeras på sängbordet. Inte sällan så brukar vinglasets ägare somna innan det sista vinet i glaset har konsumerats. Nämnda person sover också ganska livligt. T.ex. brukar sängkläder hamna i en sida av sängen och under natten så viftas det ivrigt med armar som ibland landar på säng-partnern eller som i olyckliga fall viftar till mot sängbordet och då nämnda vinglas går i backen med ett kras.
Det fattas 4 vinglas i sällskapets samling.
Tanken var att om det var rea på aktuella glas så skulle dottern passa på att komplettera samlingen. Dock var hennes omdöme att det var alldeles för höga priser på både rea-varor och ordinarie priser. Det blev med andra ord ingen komplettering av vinglas-samlingen.
SMHI hade utlovat regn kl. 12:00 men det har uteblivit. Hörde åskan mullra en gång men det var alles.
Ca 6 mil från hemorten började det regna och de lokala skurarna höll sig idag på annan ort vilket var trevligt för vandrandet.
Upptäcker under hemfärden en fästing som kryper på armen. Så det så!
Anländer hem hyfsat pigg jämfört med tidigare vandring. Dagens vandring var en timme kortare jämfört med tidigare, vilket kanske påverkar?
Efter denna vandring är 527 km genomförd vandring och ”endast” 386 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.226
– Total höjdstigning – 266
– Total tid – 5,02 tim
– Medelpuls – 114
– Väder 17,2 grader sol vind 3 km/h N
Tillbaka till start
Etapp – 46 46:1 47 – 29 juni 2015 – Skavsta flygplats – Svärta kyrka
Har en upptagen eftermiddag idag, varför det blir en tidig start till dagens vandring. Tror att det skall vara tomt med bilar på vägen mot Nyköping, men så är inte fallet. Det är en hel del som är på väg till jobbet samtidigt. Bilfärden går ändå ganska smidigt.
Anländer till Skavsta flygplats och det blir någon slags semester-känsla när man kommer till en flygplats. Leden börjar vid hotellet och det är inte mycket att se på denna anslutningsetapp.
Bara lite på slutet som kommer mera om senare.
Passerar en skylt som säger att kustbevakningen finns här?! Trodde att de brukar vara vid havet och inte vid en flygplats?
Nästa ”kuriosa” är den gamla vaktkuren som var i funktion när detta var en flygflottilj inom försvaret – F11.
Möter en bil som är roligt lackad. Hinner tyvärr inte få fram kameran. Bilen är målad grön och vit med texten ”Polizei” och skall likna Tyska polisen. Festlig skapelse!
Solen försvinner bakom gråa moln och vinden som blåser över fälten kyler lite denna morgon. Bilarna susar förbi och har förutseende nog har undertecknad inte satt fast action-film-kameran på skallen. Risken är väl att bilisterna glor och kör på sällskapet när de observerar denna huvudbonad. De susar på mot flygplatsen och funderar ändå säkert vad det är för tokstolle, som vandrar på landsvägen en måndag morgon.
Leden viker in lite i skogen efter rondellen vägen Nyköping – Katrineholm. Inne i skogen finns en gästbok och ser att den innehåller många utländska namn. Leden har ett syfte för många gästvandrare.
Fortsätter att gå leden genom gräset, med på ena sidan Nyköpingsån och andra sidan ett fält.
Gräset är blött efter nattens regnande. Strax innan anslutningen till etapp 45/46 så finns ett fornminnesområde – Släbro. Precis när sällskapet anländer, så lämnar en andmamma med sina två kvarvarande ungar klippan vid ån. De var säkert 7-8 ungar från början. Naturen är hård och grym.
Etapp 46 är lättgången med många fasta och släta stigar. Några backar förekommer, men inte så blodiga. Första backe kommer strax innan väg passagen Nyköping – Eskilstuna. Ser små lådor som antas vara bikupor?
Vid vägövergången står en rejäl milsten. Det var rejäla grejer förr i tiden.
Leden fortsätter norr om Hagalund och det är bra underlag mest hela tiden. Några backar blir det att forcera. Skogen är öppen med bra sikt för det mesta. Vissa områden har rötter i dagen och är geggiga. Många fåglar drillar inne i skogen.
Anländer till Hovrasjön där det finns ett skärmskydd. Inga besökare idag. På en äng nära hästhagen har ett vandrar-par slagit upp ett tält och verkar ha övernattat. Mannen i sällskapet håller på att försöka få eld på sin pipa. Dags för en morgonrök? Det är en riktigt rejäl ”snugga” och kräver nog ett halvt paket tobak för att fylla denna.
Nu börjar solen titta fram igen och det värmer skönt. Idag är det lagom värme för vandring. Igår var det trädgårdsarbete i en mycket varm sol. Brände ryggen och det skaver av ryggsäcken idag.
I sydändan av sjön så är det en flytande pontonbro utlagd för passage till andra sidan. Bron gungar, men är hyfsat stabil ändå.
På andra sidan verkar det vara hus och baracker för att Nyköpings Scouter skall kunna ha lägerverksamhet. Ser tomt ut idag.
Detta område ligger precis under inflygningskorridoren till Skavsta, när väst-öst landningsbanan skall användas. Med jämna mellanrum dånar planen över huvudet. Går runt berget öster lägret och sedan ut på landsvägen. Ser en del ekorrar som pilar upp i träden när sällskapet passerar.
Efter en bit vandring på väg viker leden in i skogen igen och går utefter en gammal stig parallellt med vägen. Når till slut vägövergången där etapp-skylten är uppställd.
Direkt efter vägövergången blir det en lite brantare backe och denna etapp innehåller flera mindre upp och nedstigningar. Leden är också lite mer ojämn jämfört med förra etappen.
På ett ställe så växer det en liten klunga av små kantareller. Dessa blir de första att plocka i år för sällskapet.
Vid Bergtorp passeras en mycket välordnad och vacker trädgård. Här har de som bor, lagt ner mycket arbete. Man har också humor, vilket skylten riktat till sniglarna antyder.
Fortsätter vägen en bit och strax efter kommer en SUV i rasande fart och som verkar träna för Svenska rallyt? Sällskapet flyttar sig till rejält säkerhetsavstånd när ”galningen” kommer farande.
Fortsatt vandring genom skog ned till Vreta gruva. Idag har det varit mycket skog och inte mycket annat. Det är väl normalt när det gäller Sörmlandsleden?
Det finns mycket prylar på utsidan av den gamla gruvarbetarbostaden.
En bit längre bort har någon rest en massa stenar med bronsplattor. På dessa finns psalm-sånger och namn på de som har skrivit psalmerna. Vet inte vad som varit syftet med denna skapelse och det verkar också lite oklart om ägarskap och ansvar avseende denna anläggning enligt koll på Internet.
Vandringskamraten får ännu en gång spring i benen när det är vandring på väg och nära till etapp-målet. ”Checkar in” vid etapp-skylten och packar in grejerna i bilen.
Nästa stopp blir en Outlet marknad strax utanför Nyköping. Vandringskamraten gör några ”fynd” medan undertecknad inte hittar inspiration för att köpa något. Den eventuella inspirationen släcks brutalt då den enda träningsjacka som faller i smaken visar sig kosta 1.500 kr i en Outlet affär!
Efter fyndandet så bär det av hem till Eskilstuna igen.
Efter denna etapp är 451 km genomförd vandring och ”endast” 462 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 907
– Total höjdstigning – 291
– Total tid – 3,34 tim
– Medelpuls – 117
Tillbaka till start
Etapp – 48 49 50 – 31 oktober 2015 – Bråfalls såg – Svärta kyrka
Dags att vandra igen efter ett tags semester. Hösten har kommit, men idag är det tillfälligt utlovat lite varmare väder. Det är vintertid nu och kroppen har fortfarande inte slagit om till att gå upp en timme senare. Vaknar lite för tidigt och det gör vandringskamraten likaså.
Det är lika bra att gå upp och åka tidigt till dagens vandring.
Kör österut mot Södertälje på motorvägen. Solen är låg och nästan orange. I fjärran ser det ut som lite mer öppen himmel, jämfört med här hemma.
Motorvägen är gles på trafik och det går raskt ner till Vagnhärad.
Viker av på utflyktsvägen mot Studsvik. Det är en lantlig och trevlig väg. Har åkt den många gånger till orienteringstävlingar i dessa trakter.
Anländer till Bråfalls såg som är dagens startpunkt.
Solen vill inte riktigt bryta fram utan det är molnigt fortfarande. Det känns lite kyligt men får upp värmen efter en stunds vandrande.
Det är trevlig skogsvandring i början med lite stigningar upp till fina höjder. Pustar lite i backarna då kroppen inte är vaken för ansträngningar denna morgon.
Passerar ett ”livsfilosofi-träd”. ”Pappan” i mitten har torkat och tappat orken, medan ”sonen” har utvecklats åt vänster och radikaliserats. Så småningom försvinner pappan helt och sonen blir den nya mittstammen. Efter en tid så torkar och stelnar han också och nya skott kommer fram förhoppningsvis. Lite livs-filosofi på morgonen.
Fina vyer där leden ringlar fram bland träd, berg och mossar.
Glädjen att vandra i skogen tar slut när leden kommer ned till en grusväg som leder till Ramsdal. Härifrån blir det 95 % väg-vandring ända till slutet på etapp 49.
Det verkar som markägarna inte gett tillstånd att dra leden i skogarna häromkring. Eller finns det andra orsaker?
Passerar ”Svansjön” vid Grinda. Det är många olika fåglar som vistas på sjön och bl.a. några svanar. Påminns om Tjajkovskijs Svansjön och inspireras till några övningar som ”Adagio, Chasse och Plie” på vägen. Inser snart att undertecknads balett-karriär är många år försent!
Vinden är kylig då leden går på vägar bland stora öppna fält. Solen har försvunnit bakom moln och värmer inte. Vill komma in i områden med mera lä.
Når Bälinge kyrka och ytterligare en etapp är avklarad.
Det blev skogsvandring i början, men sedan blev det mest transport på väg.
Möter en bil som mycket hänsynsfullt saktar in på den smala vägen. Vinkar och tackar artigt för denna gest!
Leden fortsätter på landsvägen en stund och viker sedan vänster in på grusväg. Vid Salthälla gård så får ett antal unga kor/tjurar vara ute. De verkar inte heller tycka att det är så varmt ute och trängs i en klunga för att värma varandra eller har gruppsamtal?
Väster gården viker leden norrut genom en hage och det blir några partier av skogsvandring fram till Tystberga.
Passerar Nynäs IF klubbstuga där en skylt meddelar att man bl.a. sysslar med skidor. Detta kan inte vara lätt på dessa breddgrader med många gröna vintrar. Klubben verkar vara aktiv avseende sponsring av motionsspåret och på varje elljus-stolpe sitter en skylt som gör reklam för ett företag i trakten. Det är mycket små skyltar – Micro-sponsring?
Kommer till Tystberga som känns som ett samhälle mitt ute i ingenstans. Här bor 828 innevånare (2010) och som mest har här bott 1078 (1975). Undrar vad som gjort att samhället har etablerats här? Ser en silo, så lantmännen har väl haft någon verksamhet här tidigare. Vad finns nu?
Ser ett antal ganska nya bostäder, så samhället är inte helt dött, utan verkar utvecklas fortfarande. Det finns en livsmedelsaffär och man har egen brandkår! Macken har slagit igen och pumparna är täckta med svart plast. De lockas till Pub-kväll så det verkar vara ”ös” även här?!
Passerar en hårsalong så även viss serviceverksamhet finns. Tror inga företag har så mycket fyndiga namn som hårsalonger.
Följer vägen västerut och fortfarande går leden bara på vägar. Känns lite tråkigt att se långt fram vart man skall ta sig och däremellan finns inte mycket att se. Får denna känsla speciellt efter att ha korsat järnvägen. Järnvägslinjen måste bara vara för pendeltåg bara?
Vid Sättra blir det vandring bredvid motorvägen E4. Lite annan typ av vandring?
Trafikljudet från motorvägen har förresten hörts i bakgrunden under hela dagens vandring. Viker av från motorvägen och fortsätter på grusväg mot Holmsjön. Innan sjön blir det en bit skogsvandring fram till sjön.
Det är en vacker sjö och erbjuder trevliga rastställen.
Enda störande är motorvägsljudet. Innan undergången motorvägen passeras etapp-skylten. På andra sidan motorvägen blir det skog – avverkad skog! Vandringen går på ett fult hygge i över en kilometer. Hygget bryts av med en avstickare ned till skärmskyddet vid Mesugnsjön. Vacker sjö här också med fin rastplats, men med samma anmärkning som tidigare.
Ett torp vid sjön blockerar vandring utefter denna och får ta en sväng genom hygget igen, innan leden viker in i skogen och passerar några bäckraviner. Här har det varit någon form av industriell verksamhet tidigare. Efter resterna av industrin, blir det vandring på grusväg igen. Passerar mellan två sjöar och möter strax efter en bil som verkar vara på väg mot torpet vid sjön.
Får uppfattningen att den manlige föraren inte uppskattar att andra människor rör sig på ”hans” väg? Han ökar farten, river upp grus och kör onödigt nära undertecknad. Hade förstått om det vore en Audi-förare, men detta var en SAAB-bilist. Han kanske har bråttom och undertecknad missförstår honom?
Vägen viker av mot sydväst och ser en kvinnlig jägare som pratar i mobilen. Ser markeringar för olika pass där jägare placeras ut. Det smäller inget under dagens vandring.
Vid Åbro blir det vandring på asfaltsväg. Passerar en gammal hytt-ruin och strax därefter viker leden in i skogen. På slutet går det uppför till gamla E4. Korsar vägen och på andra sidan blir det vandring parallellt med vägen och en del backar upp och ned. Det börjar kännas i benen efter över 4 timmars vandring och får svettas lite i detta område.
Det blir inte så långt parti med backar och leden viker igen ner till en grusväg, som leder fram till landsvägen. Det blir vandring på landsvägen en bit och det passerar en del bilar.
Det är bra fart på ån som verkar komma från Sundbysjön några kilometer norrut.
Viker ner på en grusväg som går parallellt mellan ån och landsvägen. Här finns ett konstnärskafé som säkert är trevligt att besöka under sommaren.
Kafét erbjuder också utomhustoa!
Nu är det stängt och tomt. Man kan finna många trevliga ställen utefter gamla landsvägar.
Når landsvägen igen och leden viker höger uppför en höjd som innebär en del pustande. Det är lite brant och även halt, på grund av alla löv som ligger på stigen. Får ta det försiktigt och tar hjälp av vandringsstavarna. Väl uppe blir det enkel stig-vandring fram till Svärta kyrka.
Vandringskamraten väntar med bilen vid etappens slut. Hon valde att vandra en bit i området vid Masugnsjön idag. Hon tyckte att detta var det enda området som såg ut att erbjuda skogsvandring. Tyvärr så är mycket av skogen borta och det är mycket hyggen i detta område.
Packar in utrustningen i bilen och det bär iväg hemåt, norrut efter vägen mot Björnlunda. Vägen är lantlig och passerar några mindre samhällen. Har varit här tidigare och letat Geocachar för något år sedan och sprungit orienteringstävlingar för många år sedan.
Macken vid Aspa är mysig och en liten bit historia!
Dagens vandring var inte så mycket skogsvandring och mest transportsträckor. Får hoppas att någon snäll markägare så småningom släpper till lite skog!
Nu är det bara två vandringar kvar för att klara av Nyårslöftet!
Efter denna etapp är 857 km genomförd vandring och 55 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.109
– Total höjdstigning – 417
– Total tid – 4,48 tim
– Medelpuls – 121
– Väder – +7 grader 14 km/h SV Mulet
Tillbaka till start
Etapp 50.1 51 52 53.1 54 (del) – 23 augusti 2015 – Anslutning etapp 54 – Källvik
Vandring Sörmlandsleden 2015-08-23 Etapp 50.1 51 52 53.1 Anslutning etapp 54 – Källvik
Den ursprungliga tanken var att vila denna söndag. Undertecknads ”seniora” kropp blir ganska stel och trött efter gårdagens orienteringstävling kombinerad med vandring.
Vandringskamraten är full av energi och till viss del stressad att sommaren enligt SMHI är på väg att ta slut. ”Vi måste ta vara på sommarens sista suck” menar vandringskamraten.
Undertecknad har tidigare skissat ner återstående kombinationer av vandringar för att uppnå aktuellt nyårslöfte. Vandringskamraten har analyserat dessa och föreslagit/beslutat dagens vandring kombinerad med bad och ett lunch-besök på Fina fisken Trosa.
Undertecknad får förmånen att starta vid etapp 54 och via 50.1 vandra ner till Källvik.
Vandringskamraten åker sedan med bilen till Källvik och startar sin vandring till Sandviks bad där hon badar och inväntar undertecknad.
Vädret är som vanligt vackert, men undertecknad har vissa tvivel om kroppens förmåga att genomföra en hyfsat lång vandring, efter en ansträngande gårdag.
Vad gör man inte för att uppmuntra vandringskamratens kreativitet? Startar vandringen vid en parkeringsplats nära etapp 54.
Går en kort anslutning till skylten etapp 50.1.
Etapp 50.1 kan sammanfattas ”kort men förbannat bra”. Direkt där leden börjar, så vandrar undertecknad genom orörd storskog. Vädret är lite morgon-svalt och det är alldeles tyst i skogen. Marken består av grön och skön mossa och skogen är ganska öppen.
Undertecknad glömmer all tvivel om kroppens förmåga och spricker upp i ett leende. Här är så fint! Vilken motsats mot gårdagens vandring. Bitvis var gårdagen bra, men innehöll en hel del tråkiga avsnitt.
Passerar en skylt men stannar inte för att läsa denna. Det visar sig att det borde undertecknad gjort!
En bit efter skylten kommer undertecknad in i ett brandhärjat område. Branden måste ha skett nyligen och det luktar bränt. På marken ligger slangar, vattenkannor, kopplingar, osv. Det verkar som ett eftersläckningsarbete pågår.
Inga öppna eldar syns och passerar området. Anländer till sjön Stora Frillingen som erbjuder mycket fin utsikt och det ligger grillplatser utefter sjön. Undrar om en av dessa har åstadkommit den aktuella branden? Tar lite bilder och vandra vidare utefter sjön.
Anländer till ytterligare skylt riktad till vandrare som kommer från andra hållet. Ger tid till att läsa vad som står och inser generat att undertecknad besökt ett förbjudet område! Tydligen är branden avsiktligen anlagd för att studera dess effekter på naturen. Under tiden så är området avstängt och vandrare hänvisas till att gå runt via landsvägen öster om området.
Fortsätter lite generat till anslutning etapp 51.
Där etapp 51 korsar en grusväg blir det lite problem. Ledmarkeringarna är blygsamma och fortsätter på fel stig tills den tar slut. Läser kartan och går i riktning mot leden som skall gå över en höjd sydväst där undertecknad befinner sig.
Når höjden som är plan och vacker med mattor av ljung som blommar. Ljungberg – låter bekant på något sätt?
Går fel igen i dalen mellan denna och nästa höjd. Blygsamma markeringar igen. Vänder och stånkar upp till rätt höjd. Etapp 51 är kort men jobbig. Det blir många stigningar och höjderna är rejäla. Viss otydlighet avseende var leden går på höjderna. Ser att höjderna sinkar undertecknad avseende teoretisk kilometertid, som ligger till grund för att beräkna när undertecknad skall möta vandringskamraten och nå slutmålet.
Denna etapp måste nog betraktas som en av Sörmlandsledens jobbigaste. ”Riktiga” vandrare med 15-20 kilo på ryggen får jobba hårt på denna etapp. Får viss tröst av två fina utsikter på etappen.
Når Nynäs slott en aning mör i kroppen. I området pågår olika aktiviteter och det verkar som barn får rida på hästar i en hage. Det skall tydligen också vara något uppträdande senare på dagen.
Lätt vandring på vägen en stund tills leden viker upp i skogen igen. Undertecknad har några fina minnen från denna skog. Några fina orienteringsplaceringar har det blivit. Kommer ihåg ett tillfälle, då undertecknad och dottern hade en riktig ”morgon-fight”, avseende diverse saker. Resultatet av dispyten blev att bådas adrenalinnivå så småningom bidrog till seger i respektive klass!
Både dotter och undertecknad kan le åt händelsen numera, men just då i stark affekt, så kanske det inte var så trevligt!
Undertecknad fortsätter att plågas av stigningar ända fram till Sandvik badplats. Höjderna är fina när dessa väl forcerats. Fina utsikter vid udden innan campingen.
Höjderna börjar medföra tankar som ”Åh nej, inte en stigning till”. Dagens vandring sliter på kroppen.
Når Sandvik badplats, men ser ingen vandringskamrat. Vandringskamraten visar sig befinna sig i skogen öster badplatsen för ombyte efter bad och lyckas observera undertecknad. En stunds väntan att vandringskamraten skall ekipera sig färdigt och sedan bär det av mot Källvik.
Förhör om etappens beskaffenhet och vandringskamraten meddelar att det är lättgånget för det mesta. Sista biten innebär dock lite ojämnt, tätt och bökigt.
Undertecknad är sliten och finner en viss tröst i detta.
Vandringen följer stranden och det dyker upp fina rastplatser och utsikter regelbundet.
En bit från Sandvik finns en helt tom strand som kan nyttjas för de som vill ha lite avskildhet.
Leden lämnar stranden och viker norrut för att ansluta till en grusväg. Strax innan grusvägen så möter sällskapet ett par som är ute och springer i motsatt riktning. Damen ifråga verkar känna igen sällskapet och frågar om sällskapet är Geocachare. Detta bekräftas och damen fortsätter och meddelar att hon känner igen sällskapet. Vandringskamraten upplyser att denna kännedom också kan vara via orienteringen, då hon också känner igen damen ifråga.
Sällskapet meddelar efternamn och Geocachingsignatur och damen i det andra sällskapet verkar finna detta tillfredsställande och springer vidare.
Undertecknad fråga vandringskamraten vem denna kvinna är och hon meddelar att denne är Monika Hatlen en tidigare mycket framgångsrik orienterare. Känner till namnet och vet att detta stämmer. Kommer faktiskt senare ihåg en händelse när undertecknad sprang sitt sista DM i Elit-klassen. Damen ifråga vann sin klass och speaker samt Sörmlands press, sökte efter henne med ljus och lykta, efter att resultatlistan hade konstaterats. Man ville intervjua och höra dennes upplevelser i skogen.
Det visar sig att denne hade försvunnit tillbaks in i skogen direkt efter målgång, för att senare återvända med några plastkassar fyllda med kantareller!
Bedömer efter att sett henne, att hon är fortfarande är framgångsrik i sin nuvarande tävlingsklass.
Når grusvägen och vandringskamraten ”speedar upp” som vanligt. Är sliten men biter ihop och hänger på.
Strax innan landsvägen mot Källvik föreslår vandringskamraten att undertecknad kan gå före då hon inte vill gå den sista biten i skogen ännu en gång. Hon upplevde den som intetsägande och bökig och går landsvägen till Källvik. Bökigheten kan senare bekräftas av undertecknad.
Undertecknad försöker accelerera upp farten och får väl kanske ett försprång på 100 meter när leden viker av från landsvägen. Fortsättningen är ganska intetsägande med enstaka lite fina partier. Leden verkar inte så frekvent använd, så den växer igen från sidorna.
På slutet skapar en kraftledningsgata lite mental uppförsbacke. Når en grusväg strax innan Källvik och det blir vandring på väg sista biten. Passerar ett ”utomhusgym” med ”vikter” som används på egen risk!
Äntligen framme vid Källvik båthamn. Mycket bilar och båtar i området.
Lastar in vandringsartiklarna i bilen och åker norrut till badstranden vid Tofsö. Byter om till badbyxor och vandrar ner till stranden. Vattnet är grumligt och ser inget vidare ut. Vaskar av den värsta svetten för att se lite anständig ut på restaurangen. Vattnet vid Sandvik är betydligt mycket bättre enligt vandringskamraten.
Fortsätter till Trosa och slinker in på Fina fisken. Dagens rätt är fina fisken – Lax med färskpotatis.
Den sena lunchen sitter fint och sällskapet avslutar med Bohmans glass och fortsätter sedan hemåt. Mycket trafik på E4. Många Stockholmare är på väg hem.
Vid avfarten E20 i Södertälje så verkar Stockholmstrafiken stanna upp. En bil som bromsar börjar ryka och ett vitt moln täcker hela bilen. Vandringskamraten konstaterar att denne fick punktering. Vet inte hur undertecknad skall ställa sig till denna teori? Hoppas att det inte var något allvarligt.
Efter denna etapp är 727,5 km genomförd vandring och ”endast” 185,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.138
– Total höjdstigning – 505
– Total tid – 4,58 tim
– Medelpuls – 122
– Väder – +17 grader 8 km/h O vind och sol
Tillbaka till start
Etapp 53 – 30 augusti 2015 – Karlsfors kvarn – Sandvik badplats
Orientering OK Klemmingen Ö8 och vandring Sörmlandsleden
Det regnar rejält under bilfärden till dagens tävling och fortsätter när sällskapet kurar i bilen på parkeringen. Regnet slutar lagom till det är dags för att anmäla sig vid direktanmälan.
Det är utlovat sol idag, men ett regnväder har utvecklats lokalt just i denna region.
Dagens orientering är nog det intressantaste att redogöra för idag, då vandringen inte innebar så många upplevelser.
Tävlingen är utmärkt med bra terräng, karta och banläggning. Det enda som inte är bra är undertecknads prestation.
Det började utmärkt och når 5:e kontrollen utan ett enda misstag.
På vägen till kontroll 6 börjar det första misstaget. Vill vara vänlig och visa en vilsen löpare från Nyköping var denne är. Han envisas att hävda att han är vid en helt annan (felaktig) punkt än där undertecknad anser sig vara. Undertecknad har rätt, men denna envishet skapar en osäkerhet mot nästa kontroll och medför onödiga säkerhetsstopp.
Till 8:e kontrollen blir det ”katastrof”. Börjar leta ca 300 meter innan kontrollen och får naturligtvis inget att stämma. Till slut blir beslutet att fortsätta till vägen bakom kontrollen, för att komma underfund var undertecknad befinner sig. Då springer undertecknad på kontrollen.
Motivationen är i botten vilket medför att all orienteringsmetodik försvinner. Missar sedan även näst sista på grund av detta.
Ombyte och biltransport till starten för dagens vandring – Karlfors kvarn. Det har blivit varmt igen och har som tur laddat med full ”camelback”. Vandringskamraten är bara kamrat idag och väljer att nöja sig med att springa orienteringstävlingen. Kamraten släpper av undertecknad och åker vidare till Sandviks badplats för bad och lite avslappning.
Undertecknad har hunnit bli stel efter tävlingen och de första kilometrarna på vandringar med detta upplägg, brukar vara tröga. Etappen bjuder på en brant backe direkt upp till berget väster landsvägen. Ansträngningen hjälper dock till att få igång kroppen fortare.
Korsar landsvägen och vandrar i ett område som är något slags gravfält. Efter gravfältet blir det lätt vandring på landsvägen riktning Sandvik badplats. Leden viker in på en grusväg och fortsätter över odlade fält och ängar.
Ser något konstigt. En cyklist kommer trampande över ett av fälten och når grusvägen. Förstår inte alls detta vägval. Möter ett vandringspar strax innan Museigården. Har mött väldigt få vandrare under året och funderar angående detta. Läser Facebook inlägg och det verkar som att det finns en hel del vandrare. Var och när går alla andra?
På gården är det en hel del besökare. Dagens utställning verkar var ett antal gamla traktorer. Ett tiotal står på rad för beskådande. Vid gården är det slut på den lätta vandringen och leden går upp via en backe till ett hag-område. I hagen blir det lättare vandring tills leden viker in i skogen igen. Resten av leden öster om landsvägen är en aning ansträngande. Det blir många stigningar och leden är bitvis ganska ojämn.
Terrängen ser ut som utmanande och vresig Nynäs-terräng, perfekt för utslagsgivande orienteringsbanor!
Passerar ett område som verkar ha brunnit några år tidigare? Ljungen blommar intensivt överallt med sin vackra färg. Enda nackdelen är att de sliter upp knutarna på skosnörena.
Måste stanna och knyta vänsterskon. Det blir en omständlig process att komma ner till skorna då kroppen har blivit mycket stel.
Efter ett antal småstigningar når undertecknad landsvägen och gör en krok bakåt på denna. Leden fortsätter sedan utefter en skogsväg. Lätt vandring en bit. På ett kapat träd står en järnbytta med petunior. Har man placerat denna här för att muntra upp vandrare? Ser en stuga längre fram, så det är väl mest för att pynta upp infarten till denna.
Leden viker av ut på en äng och det är högt gräs. Gräset är som tur nedtrampat av tidigare vandrare, så det är inte så besvärligt att ta sig fram. Så småningom blir det skogsstig igen och det känns både lättare och trevligare att vandra på.
Leden passerar åter över landsvägen och det blir återigen ett område med stigningar. Kroppen känns lite sliten men biter ihop då de två sista kilometrarna har påbörjats.
Har stoppat kartan i fickan och bara vandrar på framåt. På grund av detta så dyker rastplatsen nere vid havet upp som en angenäm överraskning. Det fläktar också skönt från sjön. Sista biten till badplatsen är kort och lätt på en stig utefter vattnet.
Når badplatsen och det är bara en enda familj som gästar stranden. Vädret är varmt och soligt så det kunde vara fler.
Går upp till parkeringen och vandringskamraten berättar att hon var helt ensam när hon kom till stranden. Så småningom dök det upp en kvinnlig vandrare som passade på att bada också, innan hon vandrade vidare mot Nynäs.
Vattnet är varmt och klart även denna dag, även om det blåst in tång närmast stranden. Kamraten berättar vidare att hon klev ner i ett av de lerhål på botten, som en skylt varnar för. Det kändes som att trampa i kvicksand. Ingen fara dock.
En lite pustig etapp och det blev inte så många foton. Filmade dock hela etappen och får se hur filmen blir efter redigeringar.
Strax innan Järna kommer ytterligare en störtskur och farten på motorvägen går ner markant. Det blir snabbmat på Burger King idag. Skönt sitta och slappa på altanen efter denna dags strapatser.
Efter denna etapp är 738,5 km genomförd vandring och ”endast” 174,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.053
– Total höjdstigning – 275
– Total tid – 2,18 tim
– Medelpuls – 127
– Väder – +20 grader 16 km/h O vind och mestadels sol
Tillbaka till start
Etapp 54 55 – 14 november 2015 – Karlfors kvarn – Trosa
Vaknar till tråkiga nyheter. Omfattande terror-aktioner har ägt rum i Paris och många har blivit dödade. Usch vad tråkigt och detta kommer att få konsekvenser, som kanske inte är så trevliga.
Dagens vandring är den sista för att uppfylla årets nyårs-löfte. Började vandra den 2 januari och idag den 14 november så kommer löftet att bli uppnått. Från början var tanken att detta löfte skulle klaras av på 2 år, men då vandringskamraten hoppade av från löftet, så blev det lite mera ambitiösa vandringar och därmed tar det slut betydligt fortare än planerat.
Tanken är att undertecknads Polske arbetskamrat samt ”övriga” ska vandra idag. På fredagen var undertecknad och arbetskamraten överens om att avfärd skulle bli klockan 08:30 och att arbetskamraten skulle ringa klockan 08:00 för att meddela hur många ”övriga” som skall följa med.
Får ett SMS klockan 07:45 som meddelar att vandringssällskapet kan åka när det passar och arbetskamraten samt övriga dyker upp senare. Undertecknad är något ”tvivlande” och misstänker att kvällen innan blivit något senare än ”normalt”.
Nåväl, undertecknad och vandringskamraten packar in utrustning i bilen och det bär iväg mot Karlfors kvarn, som är dagens startpunkt.
Litar också idag på SMHIs väderprognos och det kan som sagt bli en chansning. Det har regnat intensivt under gårdagen samt natten, men det är utlovat att regnet skall upphöra på förmiddagen. Återigen så stämmer SMHIs prognos och det blir vandring utan regn. Vädret är omväxlande soligt och molnigt.
På vägen mot Karlfors har man satt upp varningsskyltar att jakt pågår. Det står en grupp med jägare bredvid vägen och väntar på att starta upp jakten. Hoppas detta inte skall innebära några problem för dagens vandring.
Missar avfarten till Karlfors kvarn och det blir lite ”debatt” inom sällskapet, där ämnet ifråga är, vem som ska ha koll på kartan och destinationen. Parterna står långt ifrån varandra avseende ansvarsfrågan, men bordlägger denna, då den korrekta destinationen slutligen nås.
Vandringskamraten tänker sig att vandra en kortare distans idag, medan undertecknad avser att klara av rubricerade etapper.
Börjar vandringen och kommer upp till dammen ovanför Karlfors kvarn.
Tillflödet är ganska blygsamt och reflekterar över om det fanns mer vatten tillgängligt längre bak i tiden. Om inte, så måste möjligheten att mala med hjälp av vattenkraft variera, beroende på tillgång till det våta elementet?
Det senaste dygnets regn gör att det är mycket halt och geggigt under dagens vandring. Har vandringsstavarna som extra stöd och undviker ett flertal incidenter. Dock så går det inte helt att undvika, vilket rapporteras senare. Det tar också på krafterna att gå, när det är så osäkert underlag. Skulle nog valt att gå i orienteringsskor, då dessa har både gummi- och ståldubbar.
Leden går i sluttande terräng och får vandra försiktigt i kanten av dammen.
Når en trevlig stuga som ligger fint i skogskanten. ”I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut”. Texten känns aktuell nu när det närmar sig jul och stugan skulle kunna vara enligt sången.
Når sjön Björken och här blir det många fina vyer. Utsikterna är riktiga humörshöjare och det känns inspirerande.
Leden följer sjön en bit och den ena utsikten efter den andra erbjuds.
I sydöstra delen blir det lite utmaningar då det går uppför en stigning.
Innan nästa sjö – Gisesjön så blir det ytterligare en stigning.
Gisesjön erbjuder också en hel del olika sjöutsikter att dokumentera.
Etappen är mycket vandringsvärd fram till Gisekvarn.
I Gisekvarn blir det mest transportsträcka på grusväg. De flesta stugorna står tomma, men i vissa så verkar det finnas folk som bor året runt. Några sällskapssjuka hundar står och skäller i en inhägnad, när undertecknad vandrar förbi.
Passerar en klunga med postlådor som visar att det finns en del hus här.
Når etappskylten och nu återstår endast en etapp för att fullfölja nyårslöftet! Känns nästan lite högtidligt.
Har mentalt varit på mycket bra humör under etapp 54 även om det varit några backar och lite påfrestande underlag. Tror det blev lite fina film- och stillbilder. Etapp 55 går till en början i omväxlande terräng. Det blir hyggen, höjder, orörd skog, sanka områden.
Känner att backarna sakta ackumulerar mer och mer seghet i benen. Vid en nedförsbacke så går det till slut inte att undvika halka och fall. Slår i armbågen som ömmar, men i övrigt inga skador.
Det är en fin nedfart mot Ringsjön och leden går i mosstäckt storskog. Tar en bild över sjön, mosskogen och ser en orienteringskontroll-ställning. Här har det varit någon tävling tidigare år.
Vid Ågården går det brant nedför till landsvägen. Nu blir det några kilometer lättare vandring på grusväg. Viker av från grusvägen som ansluter till detta stugområde och det går stadigt uppför, först på mindre skogsväg och sedan stig i kraftledningsgata. Har tittat på kartan innan och misstänker att det kan bli jobbig vandring, även om leden går utefter Lemdalsbergen.
Vandrar nedför sluttningen vid kraftledningen och skall sista biten innan en korsande stig, gå på en spång. Spången lutar framåt/nedåt och den visar sig vara såphal. Tappar fotfästet och gör ytterligare en rejäl rova. Inga skador denna gång. Hoppet att det ska bli en ganska behaglig vandring fram till Tureholm grusas direkt, med en brant stigning uppför de ås-liknande Lemdalsbergen.
Leden går utefter sluttningen och den går flera gånger upp och ner för bergskanten. Det tar rejält på krafterna.
Strax innan Stubbshugget möter undertecknad en dam med två mycket näpna hundar. Den ena hunden verkar bli mycket rädd för undertecknads uppenbarelse. Förstår inte varför? Samtidigt ringer vandringskamraten att dagens vandring för henne, är genomförd. Nästa stopp blir Marsipanhuset i Trosa. Hon ber undertecknad ringa när det är dags! Har 9 trötta kilometer kvar och det känns inte bra att se bilden av henne sitta i ett varmt kafé med fika och marsipan.
Strax innan leden skall vika norrut mot Tureholm där leden anländer till en stig, blir det förvirring. Kombinationen av svaga ledmarkeringar, solen i ögonen och trötthet gör att undertecknad fortsätter stigen nedåt till grusvägen. Ser inga markeringar vid vägen och tar upp kartan. Ser att leden skall fortsätt ytterligare en bit på en höjdrygg innan den skall vika nedåt och norrut.
Surar lite och går tillbaks. Lyckas ändå inte hitta några ledmarkeringar men går upp till höjdryggen och fortsätter den åt sydöst. Det stämmer med kartan, men den är grov så det blir inte exakt. Ser endast en svag stig på höjdryggen och inga markeringar.
Når änden på en höjd och går nedför denna. Där kommer leden från höger och går strax nedanför själva höjden. Bra att komma på rätt kurs igen, men lite onödigt irrande.
Fortsätter ned till landsvägen och undviker fall i sluttningen. Det är nära några gånger men parerar med vandringsstavarna. På vägarna brukar det bli bra vandringsfart, men känner trötthet i benen varför det inte blir mer än lufsande. Enligt kartan ser det ut att bli några kilometer lättare vandring.
Dock blir det en besvikelse när leden viker av vänster från landsvägen. Här blir det en vattensjuk och halkig skogsväg. Fötterna slirar hit och dit. Regnet och ryttare har gjort leden jobbig att vandra.
Vandringen blir åter bättre när grusvägen vid Tureholm nås.
Passerar den imponerande fastigheten, men reflekterar vad det kan kosta att driva denna anläggning. Undrar om det är helt privat eller om den finansieras av offentliga medel, på grund av historiska skäl?
Gamla uppfarten till slottet är pampig. Först en lång allé och sedan en stenbro upp till själva slottet.
Gnider vidare mot nästa landsväg. Blåsten är lite kylig och den får fart i de öppna områdena. Märker inte att vandringskartan smiter ur fickan och blåser iväg. Märker detta förts när landsvägen skall korsas och för att kolla att undertecknad är på rätt väg.
På andra sidan landsvägen går det stadigt uppför och når till slut högsta punkten. Det känns lite segt i benen. Motiveras dock av att detta är sista etappen och sedan blir det nog mera lättsamma vandringar om det blir repris av någon etapp.
Kommer fram till nästa landsväg och det går uppför direkt på andra sidan. Vid kröken där leden viker norrut står två damer och meckar med en mountainbike cykel. De är på väg i samma riktning som undertecknad. Det verkar som cykeln är fixad precis när undertecknad passerar. Viker vänster och nedför en backe. Ser damerna längre bak i backen och kastar ett öga bakåt då och då, ifall de skall komma i fart.
Det är några mycket geggiga passager i backen och på leden längre fram.
Når botten på backen utan att de kommit ifatt. Hör deras röster bakom när undertecknad fortsätter vandringen. Möter en hundägare med sin hund och möter senare en tjej med detsamma. Hundarna måste nog få en fullständig ”re conditioning” efter att tillbringat dagen i denna miljö.
Gnetar på i omväxlande gegga och fast mark.
Når till slut bebyggelsen och strax efter, Trosa skidbacke med elljusspår.
Härifrån blir det enkel vandring och plötsligt står undertecknad vid etapp-skylten vid Trosa-ån. Nu är det slut!
Ringer till vandringskamraten som försöker förklara var hon och bilen finns parkerad, men av någon anledning så blir det inte någon gemensam förståelse för väganvisningarna. Det brukar bli så! Reskamraten ger upp och instruerar att undertecknad skall följa ån nedströms ca hundra meter och hon kommer där att plocka upp densamme. Denna gång går det bra och sällskapet finner varandra!
Luften har gått ur undertecknad och vandringskamraten får köra bilen hem. Sitter och funderar om det skall bli en omväg via Fristadstorget i Eskilstuna. Massorna bruka samlas på torg när stora idrottsprestationer har genomförts!
Konstaterar hemma att de mjuka vandringsskorna precis räckte till för att genomföra denna sista etapp. De har nötts sönder och är bara att kasta!
Efter denna etapp är Nyårslöftet att vandra Sörmlandsleden genomfört. Det har blivit ca 920 km och 94 etapper. Har bara utelämnat etapp 44:4 Furön och 53:2 Sävö. Har ingen båt varför dessa får vara för denna gång. Med detta är det slut på rapporter från Sörmlandsleden. Om det inte skulle bli att någon etapp vandras längre fram och skrivklådan drabbar undertecknad.
Mors och goodbye.
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.028
– Total höjdstigning – 631
– Total tid – 5,23 tim
– Medelpuls – 126
– Väder – +5 grader 14 km/h V Mulet
Etapp 56 55:1 – 8-9 augusti 2015 – Tullgarns slott – Trosa – Hungaskogen – Sillekrog
Tidig start för avfärd till Trosa och dagens vandring ”de luxe” enligt Trosa stadshotells Sörmlandsledspaket.
Lite trafik och motorväg till största delen, medför en snabb resa. Anländer 07:50 och receptionen öppnar först 08:00. Ser att det regnat nyligen i Trosa och det finns risk för lokala åskskurar. Hoppas undvika detta idag.
Meddelar receptionisten om ankomsten och denne ser till att matsäcken som ingår i paketet, färdigställs i köket.
Klockan 08:20 anländer en taxi som tar vandringssällskapet till dagens startpunkt Tullgarns slott.
Vädret är riktigt varmt. Sommaren har kommit tillbaks efter veckor med svalka och regn. Det blir kortbyxor på, istället som förra helgens misstag, vandring med långbyxor. Tyvärr så är det en nackdel med bara ben idag, men mer om detta senare.
Sällskapet har laddat med mycket vatten i respektive ”camel back”. I lunchpaketet ingår också vatten och kaffe.
Känns rejält varmt när solen ligger på under de första kilometrarna. Vattnet kommer nog att gå åt idag. En bonde harvar upp sin åker och en stor flock måsar tar för sig av de godsaker som kommer upp ur jorden.
Första kilometrarna är efter grusväg och på en elkabel sitter en flock svalor och har någon form av gruppmöte. Passerar några hasselträn och ser att det är nötter på gång. Minns att undertecknad inte ätit hasselnötter direkt från träden, sedan undertecknad var en lite pojk som inte ens börjat skolan. Det fanns ett skogsområde i Torshälla som hade fullt med hasselträn men som senare försvann och blev ett bostadsområde.
Leden viker vänster innan Söräng. Här förvirrar någon annan motionsrunda med fyrkantiga orange markeringar. Känns dumt att välja samma färg. Det står dock en skylt som etapp-ansvarig satt upp och som förklarar vad som gäller för vandring på etappen.
Efter en stund erbjuds en utsikt mot Tullgarns slott. Ser inte så stort ut på avstånd. Efter Stora Fjärdsvall blir det vandring uppför. Väl uppe så är det mycket släta berghällar. Ser svampar som ser konstnärliga ut. Vet inte vad det är för sort.
Har minnen från Pilskogen där undertecknad sprungit två orienteringstävlingar de senaste åren. En tävling var när medel-distans DM arrangerades för några år sedan och undertecknad vann till och med öppen klass 8.
Nu var det väldigt blygsamt motstånd i denna klass och det var mest nybörjare som ville prova på orientering. De sprang mycket snabbt, men orienteringstekniken räckte inte till. De flesta tävlingsdeltagarna sprang förstås huvudklasserna i detta distrikmästerskap.
Så det finns ingen anledning att förhäva sig över denna seger, men lite kul är det att få namnet högst upp någon gång. Det händer inte ofta (aldrig) numera.
Uppe på högsta punkten erbjuds mycket fin utsikt ut över Tullgarnsviken. Försöker fånga denna vackra vy med kamerorna, men det är en utmaning för en fotograf-amatör. Loggar en Geocahe som lämpligt gömts på denna vackra plats.
Geocaching är som bäst när man gömmer ”skatterna” på denna typ av platser.
Fortsätter vandringen nedför berget och gör det försiktigt. Det är halt på klipphällarna efter regnandet och vill inte råka ut för något missöde. Inga missöden under denna vandring för någon i sällskapet.
Nedanför berget anländer sällskapet till ett led-kors, där man kan vika vänster för att besöka en fornborg med havsutsikt. Sällskapet har gott om tid varför detta alternativ väljs. Vid led-korset står en husbil parkerad. Kan senare bekräfta att detta är ett trevligt område att besöka.
Strax innan första stigningen upp till fornborgs-höjden känner undertecknad igen sig från senaste deltagandet på Trosabygdens tävling. Stånkade genom mossen till vänster som var blöt och sedan upp på höjden norr om fornborgshöjden. Hade en kontroll på sluttningen mot öster. Det var på slutet av aktuell bana, så det var lite jobbigt.
Vandringskamraten blir imponerad att man kan minnas terrängavsnitt från tidigare tävlingar. Vet inte om detta är någon speciell egenskap hos undertecknad, men det blir så att vissa avsnitt i en skog ibland fastnar i minnet. Vissa minnen kan bli kvar i flera år.
Vid sista biten upp till fornborgen har ett par slagit upp ett tält och verkar ha övernattat. Kommer upp på höjden och här erbjuds mycket fin utsikt. En Geocache är gömd i en klippskreva och loggas. När sällskapet är på väg att lämna höjden, så har det tältande sällskapet plockat ihop en massa frukostartiklar och avnjuter sin frukost på berget.
Kommenterar att de har en frukost med fantastisk utsikt. Det visar sig att de inte pratar Svenska så får översätta kommentaren till Engelska och får ett medhåll avseende utsikten. Undrar hur utländska besökare hittar dessa smultronställen? Bra guideböcker, kompisar, etc?
Leden fortsätter sakta nedför till vägen vid Komötet. Festligt namn förresten. Ett hus som ligger fint vid platsen är till salu. Undrar varför man vill sälja då läget är fint? Kan finnas flera orsaker men har själv funderat på en egen devis när det gäller ”prylar och egendomar” – ”Ting tar tid”.
Bromsarna är mycket besvärliga idag och har fått flera bett på de bara benen. De verkar trivas bra i detta område och det blir ytterligare bett på denna del av etappen.
Vid sjön så har de boende gjort iordning en strand med omklädningsrum, sittplatser, avfallshantering, etc.
Blir inte klok på budskapet som står på skyltarna. Ser två skyltar som meddelar att eldning är förbjuden. På en av avfallstunnorna meddelas att denna är endast till för engångsgrillar! Kan det gälla elektriska grillar?
Vildhallonen har mognat och det blir ett antal hallon-stopp när vandringskamraten vill mumsa.
Vid båtplatsen längre fram, står ruinerna från någon gammal industriell verksamhet. En hög byggnad dominerar, som enligt etapp-beskrivningen varit en kalkugn. Rejäl byggnad som ser ut som ett tempel.
Mest vägvandring fram till nästa större höjdområde. Det går brant uppför och vandringen försvåras lite av en ny avverkning, där virket ligger lagrat på leden. Här har det varit ”röj” – Ursäkta en dålig vits!
Solen har försvunnit bakom grå skyar varför det inte längre är lika svettigt att vandra. Dock är det fuktigt och varmt så vatten behövs fortfarande. Vid skärmskyddet blir det stopp för fikapaus. Synd för träden, då utsikten mot Anderviken därmed är skymd.
Hotellet har lagt med någon slags energi-protein-energizeer bulle i matsäcken och den konsumeras för att få extra krafter. Effekten är inte märkbar.
Under vandringen genom skogen mot Stensund så dyker det upp ytterligare orange markeringar. Dessa är mycket lika Sörmlandsledens markeringar, men en skylt som etapp-ansvarig satt upp meddelar att man inte skall bry sig om orange markeringar som sitter i höfthöjd! Många fina berghällar i området.
Ser ett träd som verkar varit ett smörgårdsbord för hackspettar?
Ser att det redan finns tratt-kantareller i skogen.
Når vägen och härifrån blir det lätt vandring på vägar och släta stigar ända fram till etapp-målet. Enda undantaget är en backe som kommenteras senare.
Öster idrottsplatsen finns bryggor för båtar och en badplats. Ser en barnfamilj där barnen verkar ha mycket roligt i vattnet.
Fint område där broar leder ut till två öar nära stranden. Vid en bro finns en Geocahe gömd som har namnet ”Bockarna Bruse”. Gissa var den är gömd!
Bredvid växer en vacker blomma som blommar på många ställen. Vet ej vad den heter.
En grusväg leder fram till en festplats där dansbanan fortfarande är användbar. Vandringskamraten glider omkring och hoppas bli uppbjuden. Får nog vänta tills damernas ”tjyv”.
Möter ett ganska ungt vandrings-par som går i motsatt riktning. Damen i sällskapet hälsar glatt medan mannen ser mycket bister och nästan aggressiv ut. Vet inte om det är normalt utseende eller om han är olycklig över något. Kändes lite konstigt, då de flesta vandrare brukar vara glada ”skitar”. Fortsätter vandringen utefter stigar nära vattnet och sällskapet blir efter en stund passerade av ett moget mountain-bike par.
Vid nästa vik går leden genom ett tätare gräs- och vass-område. Stöter åter på det cyklande paret som tycker att leden blivit lite för oländig och funderar på alternativa vägval. Det går en genom det höga gräset uppklippt stig till ett sommarstuge-område och som dessa överväger att följa. Frågar om de villa ha hjälp i orienteringen, men mannen i sällskapet knappar på sin smarta telefon och meddelar att läget är helt under kontroll.
innan vandringssällskapet lämnar det cyklande dito, ges information att det enligt kartan finns en grusväg lite längre fram och som de kan nyttja för att nå ”civilisationen”. Dessa avböjer hjälpen och deras fortsatta framfart är i fortsättningen okänd för vandringssällskapet.
Undertecknad har en ryggmärgskänsla att allt inte är under kontroll, trots att mannen i sällskapet är utrustad med en smart telefon och tvärsäkert bekräftar att position och vidare cyklande, är klart som korvspad.
Efter några få meter så slutar det ”besvärliga” gräs- och vass-området och leden övergår till mycket lättvandrad/cyklad stig och väg.
Vid Djupvik blir det mycket väg-vandring och vandringskamraten får någon form av energi-boost. Farten ökar och undrar varför denna ökning av stegens frekvens.
Får en något diffus förklaring och lyckas ändå inte tyda den eventuella logik som finns bakom denna fart-ökning. Detta är ett beteende som ofta inträffar då vandringskamraten kommer ut på lätt-vandrade vägar och i slutet av vandrings-etapper. Har trots år av analyser aldrig förstått de bakomliggande orsakerna till detta. Någon av er kära läsare som har en förklaring?
Väster Krymla så går vägen stadigt uppför i några hundra meter. Vandringskamraten lugnar ner sig efter att ha forcerat denna uppförsbacke. Ser på vandringskamraten kroppshållning – Slokande axlar och något framåtlutande överkropp – att nu är krafterna på upphällningen för densamma.
På vägen mot asfaltsvägen så passerar det tidigare nämnda cyklande paret förbi sällskapet. Så var det med den orienteringsförmågan!
Når asfaltsvägen och loggar en Geocache innan leden viker tillbaka ned åt sydost. Nu går det lite tungt för vandringskamraten.
Vid en gård meddelar en skylt att katter försäljes.
Funderar spontant på att köpa en, då dotterns katt tragiskt var tvunget att avlivas i början av juni. Detta blev en känslomässig tung upplevelse och alla i familjen sörjde denna katt, som varit en del av familjen. Nu hart dottern flyttat till nytt arbete i Umeå, så tanken avfärdas.
Spanar efter någon plats för att äta matsäcken och ge vandringskamraten chans till vila. Det har varit lite dåligt med fina rastplatser efter Stensund. Vid Stensund var ingen i sällskapet hungrig och då kändes det fortfarande för tidigt att äta lunch. Nu hittar sällskapet ingen rastplats förrän en bänk vid Trosaån. Det blir väldigt nära slutmålet.
Det har inte varit mycket att uppleva de senaste kilometrarna. Fick mest snegla in i husägarnas trädgårdar. Några har ordnat det rätt fint.
Vid Trosa-ån är det ett myller av människor som är ute och ”fingår” eller ilar målmedvetet, utrustade med systembolagets vita kassar, mot någon förtöjd båt. Dags för lite ”helg-röj”?
Sällskapet känner sig lite avvikande, jämfört flanörerna, i sina vandringskläder och smutsiga ben.
Staden verkar blomma upp rejält under sommaren och lockar en hel del besökare. Uppfattar bl.a. en man som på bred Östgötska konverserar med sin familj. Detta är en lite ”egenartad” dialekt.
Mycket kommers i form av bodar som saluför kläder och annat, serveringar, restauranger etc. Måste vara ett bra tillskott till kommunens skattekassa!
Matsäcken och återstående kaffe konsumeras och vandringen fortsätter den korta biten fram till etapp-målet.
Anländer till hotellet som får bli kommande natts ”skärmskydd”! Anländer en bit före 15:00 och sällskapets rum inte är klart. Det blir istället ”after-walk” i hotellets ute-servering. Ett glas kallt vit vin respektive öl sitter som en ”smäck” för sällskapet. Dryckerna lenande effekt på stela vandrings-kroppar kan bekräftas! Humöret utvecklas också till det mer positiva av någon anledning!
Klockan 15 är rummet klart och det blir dusch och kroppsvård. I vandringspaketet ingår möjligheten att få olika SPA-behandlingar till något reducerat pris. Sällskapet har beställt klassisk kroppsmassage.
Undertecknad äntrar SPA-anläggningen i morgonrock och tofflor och anvisas till väntrummet. Detta ligger i angränsning till annan SPA-verksamhet och i rummet bredvid har en grupp yngre damer någon form av aktivitet. Vandringskamraten förklarar senare att det pågår en möhippa.
Sitter och slappnar av i väntan på att få kroppslig behandling. Vaknar upp tvärt när en dam i det nämnda sällskapet äntrar rummet för att fylla på ett glas av de hälsosamma drycker som står framställda vid ”SPA-baren”.
Anledningen till det tvära ”uppvaknandet”, är att damen i fråga, är vad man skulle kunna uttrycka som ”välväxt och yppig” samt därtill ekiperad med minimal bikini. Nu är det väl inget märkvärdigt med sådana uppenbarelser, men vill inte på något sätt avslöjas att ett visst positivt uppskattande finnes hos undertecknad, avseende denna uppenbarelse.
Damen ifråga avlägsnar sig tillbaka till angränsande rum varför denna händelse kan avslutas och läggas i arkivet för ögonbryns-höjande upplevelser.
Berättar senare om denna händelse för vandringskamraten som ”lugnar” med att säga att denna dam troligen inte fäster större vikt till vad eventuellt mera seniora herrar tänker eller tittar på. Vet inte riktigt om undertecknad skall uppfatta förklaringen som positiv eller negativ?
Massagen som genomförs av massören Olga är fantastisk. Hon har rejäla nypor och hittar alla knutor som finns i skuldrorna. På ett något smärtsamt men välgörande sätt, löser hon upp dessa och det känns betydligt bättre efteråt. Olga går igenom övriga kroppsdelar och detta känns som något man skulle vilja få uppleva efter alla vandringar. Olga skakar på huvudet när undertecknad meddelar att det är flera år sedan, någon professionell massör, bearbetade undertecknads bevisligen stela kropp.
Meddelar vandringskamraten, som väntar att få uppleva dennes dito behandling, undertecknads nyskapade välmående. Dricker lite hälso-dryck i ”SPA-baren” och återvänder till rummet i väntan på vandringskamraten och kvällens två-rätters middag. Börjar bli hungrig och en viss förväntan finns avseende det kulinariska utbudet.
Middagen gör ingen i sällskapet besviken. Det är en mix av olika smaker och kombinerat med vin som gör middagen mycket njutningsfull.
I bordet bredvid sitter en familj med föräldrar och ungdomar. De har en liten snäll hund som går omkring deras bord och utan att besvära någon. Den lilla och snälla hunden har döpts till Rambo! Detta är humor!
Hunden listar raskt ut var man kan få lite extra klappar och besöker undertecknads stol.
Mycket nöjda med dagen blir det en ganska tidig kväll för vandringssällskapet i bokat ”skärmskydd”. Det blir inget nattugglande.
Detta var en test av det så kallade Sörmlandsleds-paketet på Trosa Stadshotell och det är en mycket trevlig upplevelse som kan rekommenderas.
Söndag 8 augusti
Sällskapet äntrar hotellets frukost efter en god natts sömn. Kropparna känns mindre stela efter gårdagens massage. Det skall nog gå att vandra idag också.
Sällskapet anländer till frukostmatsalen några minuter efter att denna öppnas. Här är redan full ruljangs, då det visar sig att ett antal seniora gäster har ”hängt på låset”. Gruppen visar sig vara golf-spelare och verkar angelägna att komma ut tidigt till första tee.
Trots senoriteten är gruppen uppspelta som en grupp dagisbarn. Golf engagerar!?
Frukosten innehåller det mesta som kan förväntas och det blir en bra grund att förbruka under dagens vandring.
Vid bordet bredvid sitter en man och två kvinnor som verkar komma från Japan. Glänser lite genom att tilltala mannen med ett käckt ”konnichiwa”. Detta är ett av de två Japanska ord som undertecknad kan. Sonen har läst Japanska och har bidragit till undertecknads världsvana image!
Dagens vandring är etapp 55:1 Hungaskogen – Sillekrog. Vandringskamarten är något trött efter gårdagen och skall vandra en sväng etapp 55 kombinerat med lite skattjakt – Geocachar. Sedan möter hon undertecknad vid Sillekrog. Vandringen är beräknat till strax över 3 timmar.
Checkar ut och åker den korta vägen till Hunga-skogen. Går en kort bit från Lutebol upp till där etappen ansluter till etapp 55. Vädret är mycket varmt redan fast det är ganska tidigt. Sommaren har som sagt återvänt.
Sällskapet delar på sig och undertecknad vandrar norrut mot etappmålet vid Sillekrog. Det är lerigt och geggigt till en början. Stigen verkar välanvänd och har tagit stryk då det varit mycket regn.
Når snart ut på vägen mot Vagnhärad. Följer vägen norrut och ser att den skall vika in i skogen efter ca en kilometer. Nu visar det sig att leden viker av från vägen ca 300 meter innan vad kartan meddelar. Etapp-ansvarig verkar ha dragit om denna etapp. Passerar senare området där leden skulle vikit in från vägen och ser att fastighetsägaren ringat in sina ägor med elstängsel. Därav kanske orsaken till att leden dragits om?
Vet inte om fastighetsägaren håller sig med djur annars kanske ett elstängsel är lite ambitiöst? Tror inte att vandrare finner någon anledning att vika av från den nya leden och frekventera fastighetsägarens domäner?
Det är alldeles tyst i skogen och det enda ljudet hörs är undertecknads steg, andhämtning och störande ljud från fickan! Det är så tyst att skramlet i fickan upplevs som störande! Det visar sig vara bilnyckeln som slår mot husnyckelknippan! Flyttar bilnyckeln till andra fickan och störningen upphör! Idag är det som sagt tyst i skogen!
Lätt vandring hittills och möter en dam på morgonvandring strax innan Trosa kyrka. Båda konstaterar att det är en vacker morgon.
Når Trosa-ån och det finns några vackra vyer som förhoppningsvis kan dokumenteras med kameran.
Fortsatt lätt vandring utefter ån. Passerar en grillplats där man fixat sittplatser med ett halmtak.
Ser hus utefter ån ända fram till andra sidan av Vagnhärad. 1997 så skedde ett ras där 7 villor berördes. Marken var ostabil och 200 meter rasade. Undrar därför varför det nu finns villor nära ån? Det måste varit ett riktigt trauma för de som drabbades 1997.
Får väl anta att de villor som finns nu, är lokaliserade enligt gedigna markundersökningar och att ingen fara finns?
Någon verkar ha missat garage-infarten en sen kväll? Tur att verkstaden verkar vara nära!
Nära ortens centrum korsar leden ån och mitt i ån finns en trevlig plats med stolar för att sitta och meditera. ”Andra” har också upptäckt detta och ser kartongrester som innehållit ”plattor” med öl.
Det strömmar friskt i ån och ett antal änder verkar roa? sig med att flyta med strömmen och en bit längre ner simma upp igen. Off-pist för änder?
Tar några bilder på denna vackra plats. Platsen ligger mycket nära centrum och som undertecknad passerat under många år när orienteringstävlingar anordnats nedåt Nynäs-området. Tänk vad fina okända rastplatser eller vyer som finns och som man inte har en aning om när man passerar.
Fortsätter utefter en gångväg och mitt på denna har någon satt upp ett tält som brukar användas vid t.ex. olika former av tävlingar. Vet inte om den är en rest från en tävling eller om den skall användas senare. I tälten finns högtalare, men ingen inspirerande musik strömmar ut när undertecknad passerar.
Leden korsar genomfartsleden längre fram och kommande kilometer blir lite besvärligare med mycket gegg. Går på en allmänning nära tomter och ser att en buske verkar ha spritt sig från någons trädgård. Tror inte denna växt normalt växer i den Svenska naturen? Kan ha fel?
En bit av leden går på en gräsmatta nära ett hus och det känns som man går på husägarens tomt. Antar att detta inte är fallet då leden är märkt att gå där. Under denna av leden del växer brännässlor och lyckas undvika att bränna de bara benen.
Spelades inte TV-serien Hedebyborna in bl.a. utefter ån i Vagnhärad?
Korsar ån över en cykelbro och vandrar en kort bit på åns södra sida. Efter några hundra meter viker leden upp över vägen och uppför den stora höjden på södra sidan av vägen. Det är en stigning på endast ca 30 meter men det blir en del pustande. Lättvandrat uppe på höjden, men längre fram bär det nedför igen för att korsa en bäck och upp på andra sidan.
Det blir några upp och nedstigningar i detta höjdparti som är dagens enda avsnitt där en viss ansträngning krävs. I ett parti går leden under kraftledningar och lövslyn tränger på. Etapp-ansvarig måste ha ett styvt arbete att hålla slyet borta.
Går ned från höjdpartiet till en grusväg som leder till Hillesta. Hör motorvägens buller och ljudet kommer att höras hela vägen fram till slutmålet.
Härifrån är det grus- och asfaltsväg hela vägen fram till etapp-målet. Rundar det stora fältet via vägarna. Vid Hillesta möter undertecknad ett par med ett litet barn i en barnvagn. De ser ut som vandrare med ryggsäckar och det kan inte varit några problem att vandra med barnvagn från Sillekrog och hit. Dock lär det bli betydligt besvärligare när tidigare nämnda höjd skall forceras och på vissa delar utefter Trosa-ån. Gör kanske en felbedömning om parets avsikter?
Strax innan leden närmar sig motorvägen igen, viker leden upp utefter en grusväg och passerar några hus. Skrämmer en mor och dotter som sitter i godan ro och plockar vinbär. Ser väl inte så vildvuxen ut, men dyker kanske upp lite plötsligt och vägen verkar inte vara så frekvent trafikerad. Längre fram finns en vägbom också som stoppar eventuell genomfartstrafik.
Några hundra meter efter bommen meddelar en skylt att bredvid vägen finns en tidigare avrättningsplats. Dessa platser verkar ha varit frekvent spridda över landet, en gång i tiden? Det fanns tydligen ett flertal klientel att ”nacka” på den tiden?
Passerar vad som på kartan är markerat som en sjö. Vattnet saknas dock. Undrar vad som gjorde att sjön försvann?
Lätt vandring utefter grusvägen och får en förklaring till vägens ursprungliga syfte nära ett litet husområde strax innan slutmålet. Ser en milskylt med datum från 1700-talet och ser också att detta varit den gamla landsvägen. Kul att den finns kvar som minne.
Passerar de sista vägsnuttarna och når slutmålet som är en rastplats utefter E4. Många bilar och människor rastar på detta ställe.
Vandringskamraten sitter och väntar samt ger en gliring att 3 timmars vandringstid passerats med hela 13 minuter. Hade beräknat vandringen till strax över tre timmar.
Packar in utrustningen i bilen och bilar iväg mot hemmet. Viss semestertrafik på vägarna men inget som besvärar.
Dagens etapp innehöll inte så många upplevelser. Det finaste området var runt Trosa-ån och vissa delar av höjdpartiet. I övrigt var det mycket transportsträckor.
Efter denna etapp är 645,5 km genomförd vandring och ”endast” 267,5 km återstår!
Lite kuriosa från vandringarna:
Tullgarn – Trosa
– Förbrukade kalorier – 1.151
– Total höjdstigning – 226
– Total tid – 5,22 tim
– Medelpuls – 104
– Väder – +20 grader 10 km/h SV vind och mest grått
Hungaskogen – Sillekrog
– Förbrukade kalorier – ?
– Total höjdstigning – 274
– Total tid – 3,13 tim
– Medelpuls – ?
– Väder – Sol och varmt!
Tillbaka till start
Etapp 58 -57 – 8 november 2015 – Skanssundet – Tullgarn slott
Dagens vandring blir en chansning då undertecknad beslutat att lita på SMHIs väderprognos. Det är utlovat att regnet som sveper in över Sverige, med klass 2 varning, skall upphöra i början av dagens vandring.
Har även ”övertalat” undertecknads Slaviska arbetskamrat att följa med på dagens vandring. Denne har i sin tur bjudit med sin namne, som arbetar tillfälligt här i Eskilstuna, samt sin 10-årige son.
På vägen till dagens start, Skanssundet så uppstår vissa tvivel. Det regnar ymnigt hela vägen. Stannar vid Kasholmen för att lämna en bil, om det skulle bli så att arbetskamratens ambitiöse 10 årige son skulle bli trött. Denne har käckt utlovat att vandra hela dagens etapp – 58 och 57!
Åker vidare till Skanssundet där vandringskamraten släpper av sällskapet, för att själva gå en vandring fram och tillbaks, med utgångspunkt Tullgarn slott.
Regnet har upphört, men det blåser in en kall nordlig vind som tar fart över Näslandsfjärden. Det går vita gäss på vågorna. Som tur är kommer vinden i ryggen under vandringen.
Första delen är lätt vandring på grusvägen söderut. Yngligen blir hungrig efter några hundra meter på grusvägen!
Blir lite konfunderad av ”hotfulla” parkeringsskyltar, som meddelar att parkering måste ske mot avgift i området. Området känns mycket lantligt, varför skyltarna känns lite malplacerade. Det står ett telefonnummer till något slags parkeringsbolag och de brukar inte vara lätta att göra med. MEN kollar de verkligen felparkerare i detta avlägsna område?
Ser fundamentet till en parkeringsautomat, så någon form av avgift verkar ha utkrävts tidigare. Undrar om detta gäller fortfarande? Känns som sagt överdrivet.
Dagens skog visar sig vara ganska orörd och vacker mestadels. Den enda riktiga avverkning som observeras sker exakt i detta nu, strax bredvid nämnda parkering, där en skördare jämnat skogen till marken.
Skogen är öppen och fin och erbjuder vackra färger. Hoppas dessa fastnar på korten.
Sista biten innan leden korsar landsvägen så är det viss kupering. Det blir lite pustande men inte så allvarligt.
Är mest orolig att halka i sluttningarna, då det varit regn och det ligger nedfallna löv.
10-åringen traskar på duktigt även om farten är lägre än normalt. Det enda han beklagar är att byxorna är för små och stramar. Han är i en period då han växer snabbt mot himmelen och behöver ständigt större storlekar! Ett rådjur far iväg som överraskas av vandrings-sällskapet.
I området där leden korsar landsvägen är det en del skyltar som berättar att Bruno Liljefors varit här. Det beskrivs att han både målat och jagat vilt i detta område.
Skogen är öppen och fin, så kan tänka att det till en viss del inspirerat honom.
Efter landsvägen blir det ytterligare kupering och lite jobbigare än tidigare. Passerar en utsiktspunkt som erbjuder fin utsikt över Tormestaviken. Det blåser rejält också här.
Passerar ett nedfallet träd som ligger över leden. Beroende på ålder är det olika lätt att passera under.
På slutet av etapp 58 blir det vandring genom hagar som tidigare har härbärgerat boskap. Nu finns ingen här, utan de står säkert inne i värmen i sina respektive ladugårdar. Enda faran är att trampa i någon av de otaliga ”halk-minorna”. Lite osäkerhet blir det då ledens markeringar är sparsamma i hagarna.
Marken är också lite vattensjuk, efter den senaste tidens regnande och det blir lite klafsande i hagarna samt även vissa andra partier, under dagens vandring.
Vid Kasholmen blir det lite rådslag hur det skall bli med den fortsatta vandringen. Undertecknad kommer naturligtvis att fortsätta, men sällskapet måste naturligtvis lyssna till den yngsta medlemmen. Denne känner att det hittills vandrade, känns lagom och tycker det är lämpligt att åka hemåt. Det var nog inte en så dum ide att ställa en bil här vid Kasholmen.
Erbjuder generöst övriga att fortsätta vandringen vidare till Tullgarn slott och att ynglingen kan förpassas hem med hjälp av ordinarie vandringssällskap. Hon meddelade strax innan att det var färdigvandrat för dagen för henne också.
Efter ett lite tveksamt mumlande beslöt sig undertecknads Slaviska vänner att göra ynglingen följe hemåt.
Börjar traska vidare på landsvägen över bron. Det blir lite högre fart nu och känns väl lite piggare, då första delen av vandringen varit lite lugnare än normalt.
Det är inte mycket utrymme för fotgängare på denna landsväg. Man känner sig lite utsatt, även om bilarna håller avstånd.
Vid avfarten mot Björksund så bär det stadigt uppför till ett ganska rejält berg. Leden är lättgången men stigningarna i området tar på krafterna.
Det blir inte att man får hålla sig uppe på bergen utan leden går upp och ner under några kilometer. Det nyper i låren.
Väster Påläng så blir det lite mera slät vandring ett tag, tills det är dags att bestiga fornborgs-berget. Det är också en ganska rejäl klättring. Platsen måste varit mycket strategisk som boplats, på den tiden det begav sig. På toppen finns ett gammalt hus och vet inte vad detta varit till för.
Utsikten är vid, men kanske inte så där jätte-spektakulär. Det blir ett kort njutande av utsikten och sedan bär det nedåt igen.
Når en grusväg och nu blir det lättare vandring med något undantag, under resten av etappen.
Viker av grusvägen och går på en vägbank genom ett blött träskområde. Det är nästan så att man väntar sig att en krokodil skall dyka upp.
Strax före Skyttorp ankommer leden till två gamla lador. Tror att dessa är öde då de ser ganska medfarna ut från norrsidan. Blir därför lite förvånad att leden dras runt dessa. På andra sidan syns förklaringen, då det verkar som dessa fortfarande används och då är detta naturligtvis privat mark.
Bredvid så finns även lite elkrafthistoria. Där står ett gammalt transformatorhus, som varit en del av tidigare el-distribution. Det var rejälare förr? Kul med olika generationer infrastruktur!
Fortsätter vägen en bit och går sedan in ett hagområde med många ekar och nedfallna löv.
Leden ringlar bland små berg som en gång säkert varit kustformationer. Leden slingrar nu i ett lite mer annorlunda landskap och det finns lite intressanta vyer.
Det är små stigningar ibland, som enstaka inte innebär någon ansträngning, men som ackumulerat timmar/stigningar känns lite i benen.
Kommer ut på grusväg vid infart till torpet Näset. Ser två damer promenera på grusvägen och blir omkörd av en bil som visar sig innehålla några vandrare också.
Vid vändpunkten på leden så finns en liten parkering, grillplats och ser att bilens passagerare håller på att lasta ur för att bege sig ut på vandring/promenad.
Grillplatsen ser trevlig ut.
Vandringssällskapet ringer och undrar om läget och meddelar att ca en timme vandring återstår. Funderar lite hur översvämningen vid Ängstugan skall tacklas. Vandringskamraten vände där idag, när hon vandrade från Tullgarns slott.
Lätt vandring fram till Ängstugan även om grus-/ler-vägen är lite halkig. Svårt få riktigt grepp när undertecknad sträcker ut på benen.
Ser några rådjur som går och promenerar på fältet bredvid grusvägen. De vill inte ha sällskap utan beger sig in i skogen.
Når översvämningen och beslutar att låtsas att det är orienteringstävling eller lumpen. Klafsar igenom det vattensjuka området och stöttar med stavarna för att inte ramla. Vattnet når upp till knäna som mest. Det är inte iskall temperatur, så detta blir inget bekymmer med kyla.
Tror detta kommer att vara ett permanent problem de närmaste åren. Vattennivån är beroende på havets nivå och tror inte att takten på landhöjningen i detta område kommer att medföra någon större förändring under kommande år. Leden borde nog dras om i detta område.
Fortsätter raskt på andra sidan för att behålla värmen och det dröjer inte länge förrän det känns normalt igen. Viker söderut från grus- och lervägen, för att gå upp för dagens sista stigning. Den är långsluttande, varför det inte blir några nyp i låren. Når en ny grusväg och går den västerut en bit för att sedan vandra vidare mot slutmålet. Passerar ett torp som är tomt på innevånare denna tid, men säkert en trevlig vistelse på sommaren.
Passerar Tullbotorp och reagerar på att arkitekturen är lite ovanlig. Ser efteråt att det är en tidigare skola, vilket förklarar.
Sista biten går genom ett lövträdsområde och det krasar under fötterna när vandringen går bland nedfallna löv.
Ser ett träd som ser ut att vara utrustat med kofta!
Når vandringskamraten som väntar i bilen och det stämmer ganska bra med den beräknade tiden en timme.
Packar in och startar bilfärden hemåt till Eskilstuna. Dagens vandring har varit trevlig med fin öppen och orörd skog. Hösten erbjuder också fina färger.
Hoppades bilfärden hem inte skulle innebära något att berätta om, men måste ännu en gång reflektera över en Audi-förare! Bilen svänger ut vid Biskopskvarn och måste i hög fart köra om undertecknad. Den får sakta in vid brobygget någon kilometer senare och svänger av mot väg 55 strax efter. Han fick förstås möjlighet att vissa sin p……
Bortsett från detta har det varit en riktigt bra dag!
Efter denna etapp är 881 km genomförd vandring och 31 km återstår! Finalen blir vid Trosa och får se om detta kan firas på något sätt?
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.205
– Total höjdstigning – 399
– Total tid – 4,55 tim
– Medelpuls – 117
– Väder – +8 grader 23 km/h NV Mulet
Tillbaka till start
Etapp 62 61 60 59 – 11 augusti 2015 – Svarvaretorp – Skanssundet
Vandringskamraten har en vecka semester och tar därför också ut några strödagar semester denna vecka. En dag blir vandring medan övriga andra aktiviteter.
Dagens vandring kan sammanfattas som ”en dag på jobbet”. Vandrade ensam och det blev inte så många upplevelser denna dag. Mer om detta nedan.
Det regnar lätt utanför fönstret på morgonen. Det är utlovat lite molnigt väder och möjligen lätt regn, under dagens vandring.
Åker iväg mot Södertälje och sedan ner mot Nynäshamn till avfarten mol Lida – Svarvaretorp.
Duggar lite lätt vid ankomsten till starten för vandringen. Undertecknad får vandra själv idag och vandringskamraten gör en lite kortare vandring på etapp 60, kombinerat med blåbärsplockning om det råkar finnas några!
Duggregnet avtar direkt och det fortsatta vädret är mestadels mulet men inget regn. Bra med lite svalka vid vandring, men upplevelserna brukar oftare bli fler när solen skiner? Har laddat rejält med vatten idag och det skall inte innebära några problem.
Första stegen på vandringen går på ett ”parkett” golv över Fågelviken. Når halvön och stigen som fortsätter en bit utefter höjdsluttningen. Omväxlande fallna och ned-gnagna träd ligger över leden. Ser att etappansvarig försöker hålla rent med motorsågen, men det faller nya träd. Misstänker starkt att det finns en ”bäverbuse” i sjön.
Vid nordvästra delen av höjden viker leden upp på denna. Lite pustande men väl uppe erbjuds vacker utsikt över sjön Getaren.
Ett nytt ”plockepinn” av nedfallna träd dyker upp men kan rundas.
Nu går leden på en fin stig och denna typ av stigar dominerar under dagens vandring. Enstaka geggiga områden finns, men inte så många. Utefter öppna fält och korsande av dessa är det högt gräs och leden är ibland inte synbar.
Rundar höjden och via ett hygge ansluter denna runda till etappen vidare västerut.
Omväxlande vandring i gräs och fasta stigar fram till stora vägen. Passerar en hästsko och hoppas på tur resten av dagen. Är ju redan på ”tur”.
Ser och hör tåg som susar förbi på Grödinge-banan. Hoppas det inte ligger några ruttna slipers på banan apropå senaste tidens heta debatt!
Landsvägen har mycket trafik och det gäller att vara uppmärksam när den korsas.
På andra sidan landsvägen går det kraftigt uppför till det första av större höjdpartier, som kommer att forceras under dagens vandring. Det känns lite som kontinental terräng i dessa stigningar. Dagens terrängområden är obekanta för undertecknad och har inte varit här tidigare. Uppe på höjderna är det lättvandrat och fin öppen skog. Skulle vara bra orienteringsterräng, om områdena inte är för begränsade. En medeldistans skulle kanske kunna arrangeras i området.
Vissa delar av leden är uppkörda av motorfordon (fyrhjulingar?) och sörjan måste rundas på sidan. Mestadels lätt vandring på höjden ner till etapp-skylten.
Det är mycket tyst i skogen idag. En fågel kvittrade precis vid starten, men det var det enda ljudet förutom trafik ljuden. Det är så tyst att knarret från ryggsäcken och prasslet från Energi-baren i fickan upplevs som störande!
Når etapp-skylten vid en sjö där fiske är förbjudet.
Går vidare uppför till ett annat bergsområde. Området är lite mindre men stigningen är rejäl.
På andra sidan passeras ett fält som nyligen skördats. Rullar av sammanpressat hö ligger spridda på åkern för att förpackas i sina vita förpackningar.
Läste i tidningen att man hade börjat sälja lite mera färgglada förpackningar och dessa hade sålts slut nolltid! Även bönder vill ha det färgglatt! Fördelen med att höet är bort är att det blir lättare vandring över fältet.
På andra sidan fältet skall ett igenväxt hygge passeras. Leden omringas av olika sly, men går att vandra. Efter hygget så blir det fin och fast stig fram till stugområdet.
Passerar en skogsväg där någon tippat grus i slutet av denna. Har funderat mycket på dessa tippnings-rutiner som sker på små skogsvägar. Det tippas säkert både med och utan markägares tillstånd. Anläggningsbranschen och även privatpersoner vill väl spara några kronor, på detta sätt att göra sig av med olika former av avfall. Förstår att stora bumlingar blockerar små skogsvägar för ifall en väg är öppen så kommer det garanterat att tippas avfall på denna. Gemene man hittar alltid så småningom dessa potentiella tippningsplatser.
Vid stugområdet blir det mer geggigt och gräs. Ser en buske som spridit sig ut i naturen med vackra blommor. Det verkar vara en buske som kan sprida sig och ta över rejält. Undrar vad den heter.
Sista biten fram till etappskylten går på asfaltsväg. Ser nästa höjdområde torna upp sig och det blir igen att vandra uppför. Ser att vandringskamraten parkerat bilen bakom etappskylten och får se vart det blir ett möte.
Geggigt uppför och delvis gräs. Längre upp på höjden blir stigen fastare och det blir lätt vandring hela vägen fram till naturreservatet Träsket. En bit fram utefter höjden stöter undertecknad på vandringskamraten som sitter mitt på stigen och plockar blåbär! Så var det med den vandringen!
Ljungen blommar för fullt och ger lila mattor i skogen.
Konverserar ett tag och vandrar sedan vidare. Bra stig och vandringen går raskt.
Några kilometer längre fram så möter undertecknad ett vandrings par. Morsar på Svenska men inser att de inte förstår. Undertecknad är ”världsvan” och hör att de nog är Tyskar. Briljerar med att käckt fråga ”Wie gehts” och får svar ”Sehr gut”. Avslutar det internationella utbytet med ”Wiedersehen” och vandrar vidare. Ytterligare en episod för att bygga vidare på undertecknads internationella image!
Passerar en stenhög som kanske varit en fornborg eller ett klapperstensområde?
Når skylten som aviserar naturreservatet Stora Träsket.
Funderar om det blir vandring på blöta stigar men det fungerar bra. I början är det uppkört och man får gå på sidorna men sedan blir stigen fastare.
Kommer fram till skärmskyddet vid sjön Stora Träsket. En grupp män har slagit läger och det ryker om en brasa. Funderar på om de är vandrare eller ”andra”. Burkarna de håller i händerna innehåller inte sportdryck och därför kan det bli lite mer utmanande att vandra?
Längre fram står en bil parkerad på skogsvägen så det kanske är en grupp kategoriserad ”andra”?
Leden fortsätter nedför till Hallsfjärden. Undertecknad rör sig ganska tyst och därför dröjer en rovfågel med att flyga iväg från sin utsiktsplats uppe i ett träd. Lyckas varken se närmare eller fotografera denna ståtliga fågel. Vore kul att få på bild.
Känner i backen nedför att vandringen börjar kännas av i ben och rumpa. Det har varit ganska lättvandrat så vandringsfarten har varit rask. Det blir inga stopp mer än för fotografering när undertecknad vandrar ensam. Utefter fjärden så fläktar sjöbrisen och kyler av kroppen lite behagligt. På fjärden seglar båtar uppför mot Södertälje i slör-vind.
Stigen/grusvägen är förhållandevis lättvandrad fram till etapp-tavlan. Vägen håller på att växa igen men så länge någon vandrar så hålls det passager öppna. Lite ojämnt underlag som känns i fötterna. Träffar på en orm på vägen som ser ut att möte sin bane.
Går i mjuka vandringsskor och inte vandringskängor. Anländer till ett båthus och en sjöfågel simmar iväg i lite panik när undertecknad plötsligt dyker upp.
Når etappskylten och ser långt över fältet var sista etappen går.
Lite osäker i början vilken sida av elstängslet som leden går. Väljer kohagen och det är ojämnt underlag efter att djuren har vandrat där. Får gå på det knöliga underlaget tills det kommer en möjlighet att komma över på havre-sidan. Mellan havrefältet och kohagen går det en stig som är lättare att vandra på, även om den också är lite ojämn.
Börjar nog bli trött eftersom undertecknad mer och mer lägger märke till markens ojämnheter. Får tröttheten bekräftad, när backen uppför höjdområdet norr om Näs skall forceras. Når högsta delen och möter en vandrare som är på väg i motsatt riktning. Flåsar efter forceringen uppför och han ger ett sympatiserande leende. På hans T-shirt står det ”best served cold” och det som undertecknad refererar till i tankarna, skulle passa fint att konsumera och njuta av utsikten här på plats!
Vistelsen på jämnare underlag på toppen av detta bergsområde blir kortvarig och det bär nedför igen. I sluttningen nedför ligger ett litet hus med veranda. Tycker det är en lite udda placering av detta hus, men någon tanke finns säkert bakom detta.
Det börjar dugga lite regn vid Näs. Näs verkar vara ett område som erbjuder olika aktiviteter.
Någon konstnär har etablerat sig här och verkar ha något slags utbud.
Stigarna runt Näs gård delas av vandrare, cyklister och ryttare så det blir lite geggigt på vissa ställen.
Det går lite segt genom skogspartiet söder Näs. Inte så mycket stigningar, men de känns när tröttheten är lite mer påtaglig. Trevligt dammområde strax innan andra grusvägen i området. Borde vara en bra plats för fåglar?
Sista höjden passeras och det bär nedför mot Grönslättvägen. En fårhage har etablerats nyligen och leden har dragits runt denna. Någon har glömt ett par kalsonger, som hänger på en trädgren. Undrar hur kalsonger kan glömmas?
Grönslättsvägen mot Skanssundet är en lång raksträcka. Lättvandrat men lite intetsägande. Nu ökar duggregnet, men kan gå under de träd som sträcker ut sina grenar över vägen och slipper ta på regnjackan.
Duggregnet avtar vid korset stora vägen och sista biten går efter asfaltsvägen. Förvirras lite av de skyltar som pekar att leden går utefter vägen men också avstickare in till vänster. Följer vägen då leden är markerad utefter vägen enligt kartan.
Sista kilometern är alltid längst när man är trött!
Når färjeläget och där står några bilar som väntar på att få köra på färjan. Längst fram i kön sitter en familj i bilen. Den yngre tonårsflickan blir lite till sig när hon ser att undertecknad går med filmkamera på huvudet. Hon tjoar och verkar vilja bli uppmärksammad. Kanske hoppas hon på någon filmroll i Hollywood eller något annat. Säger inget för att därmed skapa onödigt hopp!
Dokumenterar etapp-skylten och går till parkeringen där vandringskamraten väntar i bilen. Det blev några kilometers vandring för henne och några liter blåbär.
Ovanligt mycket trafik på motorvägen hem mot Eskilstuna. En vit Volvo skall hålla på med lite ”fasoner” som att omväxlande köra om och bromsa in. Förstår inte syftet med detta manövrerande. Volvon verkar vara något sliten och säckar nästan helt ihop där det guppigt i vägen. Fjädringen i bilen verkar slut.
Ganska lättvandrade etapper idag och för det mesta på fasta stigar. Några stigningar fanns, som medförde lite pustande. Inte så mycket upplevelser idag. Som ”en dag på jobbet”!
Efter denna etapp är 676 km genomförd vandring och ”endast” 237 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.466
– Total höjdstigning – 464
– Total tid – 5,36 tim
– Medelpuls – 126
– Väder – +19 grader 8 km/h SO vind och mest grått
Tillbaka till start
Etapp 16:1 – 9 december 2017 – Äkers Styckebruk – Harsjöhult
De senaste veckorna har det blivit mer och mer stress i vardagen. För varje vecka har det ökat och det hela kan kulminerade i samband med resan till Indien i veckan. Snöhinder i Frankfurt medförde att resan slutade där och en mycket påfrestande utmaning att hitta ett flyg bort från kaoset. Detta tog på krafterna.
Vad brukar vara det bästa medlet att bearbeta stress och försöka dämpa den? Ett av undertecknads universalmedel brukar vara långa löpturer eller vandringar i skogen. Aktiviteten brukar få hjärnan att varva ner och ett lugn skapas både i knoppen och kroppen.
Det har kommit två nya anslutningsetapper på Sörmlandsleden, sedan undertecknad vandrade alla etapper 2015. Därför blir dagens ”medicin” att vandra Etapp 16:1.
Lyckas övertala vandringskamraten, som har haft en liknande utveckling avseende dennes vardag. Undertecknad har hela tiden fortsatt att motionera, medan vandringskamraten inte haft energi alls för detta. Etappen är 11 km och sällskapet resonerar om ett upplägg.
Beslutet blir att vandringskamraten gör sällskap i 4 kilometer och återvänder sedan till starten för att hämta bilen samt möta undertecknad vid målet i Harsjöhult.
I Eskilstuna lyser solen och det har ännu inte kommit någon snö som ligger kvar denna vinter. Det är 4 grader varmt och inget regn.
Sällskapet åker till Åkers Styckebruk för att starta strax bredvid Åkers bruk. Tyvärr så är det en molnskärm i denna del av länet och ingen sol. Vinden är också lite rå och den märks i de öppna markerna i början.
Omgivningen till bruket har vårdats och det finns flera gamla samt välbevarade byggnader. Det står också lite kanoner vid bruket och som påminner om brukets tidigare produkter.
Leden går utefter vägar de första 3,5 kilometer. Det går svagt uppför från samhället tills marken planar ut och det blir lätt vandring. Grusvägarna skall enligt uppgift använts för transport av råvaror till bruket. I skogen finns det flera gamla gruvhål som tidigare försörjt Bruket.
Trakterna är bekanta, då sällskapet sprungit många orienteringstävlingar i dessa skogar. Femdagars hade också en etapp på det stora gärdet innan skogen. Fälten lyser fortfarande gröna och det växer någon slags jordbruksprodukt. Vandringskamraten gissar på rapsplantor. Vintern är mild, men så långt att det är gula rapsfält har det ännu inte blivit.
Kommer in i skogen och där avtar vinden. Bäckarna porlar intensivt, då vintern varit mild och det har regnat rejält efter den mycket torra sommaren. Det känns mera som tidig vår än december.
Når den första sjön på dagens vandring – Mörtsjön. Denna sjö har tidigare reglerats för att försörja bruket med vattenkraft. Det är många sjöar som använts för detta syfte.
Det är fin utsikt över sjön och det finns trevliga rastplatser som verkar ha använts under varmare dagar. Ser att en båtägare låtit sin jolle vara kvar vid strandkanten.
Följer sjön och går förbi ett hus som har ett toppenläge vid sjön. Det är bara att gratulera för den som lyckats ha sådan mark. Det fortsätter att dyka upp hus under någon kilometer och är lite förvånad att det finns bebyggelse i denna avlägsna del. Det är inte bara sommarställen, utan även permanent boende. Det måste bli en bit för eventuella barn, som ska till skolan och kompisar.
Stryker en bit norr om Göksjön och inne i skogen står en uttjänt varmvattensberedare. Den tidigare ägaren orkade inte frakta den längre bort? Kanske skall bevaras som fornminne?
Strax efter några hus viker leden in i skogen och vandringskamraten beslutar sig för att återvända till starten. Undertecknad fortsätter vandringen genom skogen och första delen är kulturmark som växt igen när träd planterats på tidigare odlade ytor.
Ser en skylt som berättar att det funnits fäbodar i området. Passerar en imponerande ek som har några år på nacken.
Efter kulturmarken bär det uppför på en höjd och möter en dam som vandrar från andra hållet. Lite överraskande, då det kanske inte är säsong att vandra denna 2:a advent helg?
Härifrån till målet så blir det mera kuperat och det kommer regelbundet backar som skall forceras. Backarna är inte extremt höga, utan typisk ”Sörmländska”.
Undertecknads kropp är ganska stel efter senaste veckors stress, så det går något trögt att ta sig upp för höjderna. Det märks också att det var ett tag sedan som det har blivit ett ”långpass”. Har genom åren märkt att det är lite mentalt jobbigt att börja med långa vandringar/löpningar efter perioder av kortare.
Det är fuktigt i markerna och är lite försiktig för att inte halka nedför backarna. Det får inte bli samma missöde som på etapp 8, där vandringen slutade på akuten.
Lyckas undvika att halka även om det är mycket nära en gång, när fötterna glider iväg nedför en sluttning på blöt mossa.
Denna etapp är ny och markeringarna är tydliga och spängerna består av nytt frisk virke. Det är också mycket stadiga passager över våta myrar.
Kommer ner till en asfalterad väg och på andra sidan så börjar Lenellstorpkärrets naturreservat. Leden delar sig och väljer den vänstra grenen. Som vanligt kommer tankar om vad som missas när den högra grenen ratas.
I kärret ska det växa de vackra orkidéerna, Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata). Dessa är mycket vackra att se när de växer vita eller skära i terrängen. Har sett flera under de vandringar som genomförts och på vissa etapper på denna led samt andra, har de varit många. Tyvärr är det inte säsong nu trots mild vinter!
Mossen är öppen och erbjuder en särskild stämning. Detta är en typ av natur som är vacker att titta på, men jobbig att springa i! Har genom åren sprungit i skogarna när Åkers IF var en mer aktiv klubb och hade en kartritare som undertecknad tror heter Bertil Andersson.
Bertil hade ritat kartor över de flesta områden mellan väg 55 och Åkers Styckebruk. Nu har klubben liksom många andra haft en något tynande tillvaro. Orienteringstävlingar har numera haft en tendens att arrangeras närmare tätorter, för att få ett enklare arrangemang eller det kanske finns andra anledningar att storskogar undviks ibland?
Efter mossen bär det uppför igen och det kommer vackra vitmosseklädda berghällar. Här skulle man kunna göra en jättelik adventsljusstake i vitmossan. Det skulle nog bli ganska effektfullt.
Gnetar vidare bland berghällar och lite höjdknixar. Passerar Flintsjön, men inte riktigt nära och viker inte av för eventuella utsikter. Är upptagen av att hitta en Geocache som finns i närheten. Har bara en mobiltelefon och får ingen bra GPS-mottagning på platsen.
Nu blir det en bit ”vandrings-motorväg” på grusväg. Glädjen blir dock inte så långvarig, utan det bär av in i skogen igen. Leden går en bit parallellt med en grusväg och vägen känns frestande. Undertecknad håller sig dock till vandringsdisciplinen och följer den markerade leden.
Leden lämnar den frestande vägen och det bär uppför igen till nästa berg. Ett av flera gruvhål passeras.
När en grusväg igen och den går sakta nedför. Vägen är lömsk då det finns is kvar på vägbanan efter lite kyligare nätter. Får vandra i kanten av vägen för att slippa hamna på rumpan. Där leden viker in i skogen igen, finns en skylt som informerar om Gallsjömossen naturreservat.
En stund längre fram så delar sig leden och det finns två vägar att nå Harsjöhult. Väljer den vänstra igen och får ”ångest” vad som kan missas av att inte gå den högra.
Här blir det åter lite upp och ner, berghällar med vit mossa och fina samt stadiga spång-passager över blöta myrar. Här är det typiskt Sörmländskt och vackert!
Reflekterar att det är ganska fantastiskt, att någon har koll på områden som skall klassas som naturreservat. Är det tips från allmänheten eller har någon organisation i uppgift att skanna Sveriges skog och hitta områden som skall skyddas?
Efter någon kilometer så når undertecknad etapp 16 och följer den sista biten till etapp-målet. Ser vandringskamraten irra bland granar, för att hitta en Geocache som finns gömd på platsen.
Båda imponeras av undertecknads precision att uppskatta när målet skulle nås. Hade meddelat att undertecknad skulle vara framme 13:00 och klockan är precis 13:00! Detta har åstadkommits utan någon som helst sneglande på klockan! Blir nästan lite mallig.
Känner i kroppen att den är stel, trots en ganska kort vandring jämfört med etapper som genomförts när ”allt” skulle vandras på olika leder.
Grusvägen mot väg 55 är blöt och bilen ser hemsk ut när gruset och leran sprutar.
Nästa morgon lyser snön vit utanför fönstret och man kan väl säga som i filmen ”Vi hade i alla fall tur med vädret”!
Det blev en trevlig vandring i genuin Sörmländskt skog!
Rundtur Skottvångs gruva
Det är dagen före dopparedagen och den sista slutspurten innan jul. Hösten har varit intensiv och undertecknad känner sig som en ballong som tappat all luft. Gårdagens jympa-pass – Skivstång Intervall med ”extra allt”, känns i kroppen. De två ledarna – Duracell-kaninen och Muskelknutten, såg till att krama ut absolut allt ur deltagarna.
Ligger och slöar framför morgon TVn och funderar på om det bara skall bli något lättare motionerande idag. Det dröjer ett tag innan dottern respektive vandringskamraten vaknar och det blir därför en mycket lugn och stilla morgon.
Dottern är hemma till jul och sonen kommer ikväll.
Den lugna morgonen bryts abrupt, när dottern föreslår att familjen skall ut och vandra denna dag! Detta kommer lite överraskande, men det visar sig att dottern kommit in i ett stim och tränar 3-4 gånger i veckan. Hon vill gärna fortsätta med denna goda vana.
Familjens seniorer hoppar väl inte av glädje, men ställer naturligtvis upp nu när dottern föreslår ett sunt initiativ.
Det blir till att bylta på varma kläder och vandringsutrustning.
Vädret har slagit om och det är 5 grader varmt ute. Här i Eskilstuna är det inte mycket snö, varför det inte borde bli någon snöpulsning. Dagens runda – 9 km vid Skottvångs gruva, avverkades första gången i djup snö och tung snöpulsning.
Det har varnats för blixthalka och grusvägen mellan Åkers Styckebruk och Skottvångs gruva är mera isbana än väg. Som tur är har vägen sandats, annars hade det blivit mycket besvärligt att köra.
Utefter vägen är det betydligt mer snö i skogen jämfört hemmavid. Funderar om det kanske blir snöpulsning även denna vandring.
Når parkeringen vid Skottvång och det är mycket halt vid parkeringen som inte är sandad. Vandringskamraten håller på att göra en riktig vurpa, men lyckas klänga sig fast i bilen i absolut sista sekunden.
Vandringskamraten är inte så laddad att vandra 9 km utan siktar in sig på den kortare 4 km slingan. Hon hade tänkt plocka granris, om det finns något nyligen avverkat hygge.
Dottern är utrustad med för säsongen lämplig röd jacka. Hon var tvungen att låna ihop lite kläder då det trots noggrann planering/packning av väskan, saknades vissa artiklar. Hon får väl plats i undertecknads klädsortiment. Månne kan den röda jackan och en ung brallis, locka fram tomten ur skogen? Den som läser vidare får veta!
I början passeras en röd stol. Mobile office för tomten?
Dottern är ekiperad med träningsskor, medan det seniora sällskapet har vandringskängor. Dottern rör sig som Bambi på hal is i den lösa och halkiga snön. Passager via spänger är förenat med stor risk för ”dopp i grytan”.
Efter några hundra meter dyker det upp ett nyligen avverkat hygge och här finns det ett stort utbud av granris-rester. Vandringskamraten säger adjö till övriga sällskapet och meddelar att sällskapet ses senare vid bilen.
Vandringsfarten ökar då endast dottern och undertecknad finns kvar i vandringssällskapet. Blir lite förvånad över den energi som dottern uppvisar och inser att höstens träningar har gett resultat. Vandringen går med god fart, trots det lite halkiga underlaget och det blir endast korta stopp eller lägre hastighet vid fotografering respektive passager på hala spänger.
Hör en fågel sjunga inne bland träden och funderar vilken art som är aktiv under denna tid av året.
Leden passerar vidare omväxlande genom orörd skog och skogsavverkningar. Det är lite småbackigt men ganska lätt vandring förutom underlaget.
Efter någon kilometer börjar det gå kraftigare nedåt till Marvikarna.
Strax innan den första Marviken så får sällskapet en överraskning! Vem är det som står där mitt i skogen? Jo! Det är tomten! Det kanske hjälpte att locka fram tomten med en ung dam i röd jacka! Hoppas det är lätt-glögg som denne bär med sig? Annars blir det nog tungt att klara av alla Julaftons-plikter!
Världen är liten ibland, då det visar sig att Tomten också är medlem i Eskilstuna Trailklubb!
Det är vackert vid Marvikarna. Isen är grå/blå och blank utan snö. Det måste vara läge för långfärds-skridsko åkare.
Ovanför höjderna på andra sidan cirkulerar det två rovfåglar. De rör sig majestätiskt och nyttjar vindarna utan som det ser ut, minsta ansträngning. Tyvärr verkar de inte vara så poppis då det kommer en annan grupp skränande fåglar och jagar bort rovfåglarna.
Det är lite halt på leden som går i kanten av viken. Dottern får röra sig försiktigt för att inte halka ned.
Når skärmskyddet som, visar sig vara två. Platsen verkar vara populär för övernattning?
Från denna plats bär det uppför i ca 1 kilometer, upp till ett utsiktstorn på höjden.
Kommer ihåg att denna del vandrades från Läggesta som första etapp när undertecknad hade ambitionen att vandra hela Sörmlandsleden. Vandringskamraten var med i början av detta äventyr och hade en tung resa uppför, då hon samtidigt hade startat ”Beach 2015”. Hon levde vid detta tillfälle utav mycket begränsat antal kalorier.
Dottern klarar av motlutet bra, även om det stramar lite i ryggen och benen. Undertecknad pustar också och minns att denna backe även forcerats på en orienteringstävling arrangerad av Åkers IF för några år sedan.
Sällskapet når till slut toppen och tornet. Dottern skulle vilja beskåda utsikten, men känner en tveksamhet då uppgången är en stege och inte trappor. Det blir mera marknära observation av omgivningarna.
Leden blir nu lättare att vandra och första delen av resterande går nedför. På grusvägen som kan vandras ca 100 meter är det mycket halt och sällskapet för hålla sig till kanten.
Leden viker åter in i skogen och utefter en större skogsstig. Vid förra tillfället när undertecknad vandrade med ”Slaven” så var det varning för skogsavverkning utefter denna stig.
Dåvarande vandringssällskap uppfattade att leden gjorde en omväg åt höger, då det fanns en mängd orangea snitslar.
Efter några hundra meter, uppför och snöpulsning, så insåg undertecknad att detta inte var en anvisad omväg. Sällskapet fortsatte ändå vidare ut på stora vägen och anslöt senare till leden. Den icke existerande omvägen blev ca 1 km extra.
Dagens sällskap når landsvägen mot Skottvång och får vandra ute i snösträngen vid sidan av vägen. Själva vägen består av blankis.
Leden viker in i skogen efter några hundra meter och den fortsätter utefter en mindre skogsväg. Förra gången var det rejäl snöpulsning men idag är det lite snö men lite halkigt.
Plötsligt stannar dottern till och pekar in i den glesa skogen. Några meter bort står det en älg! Älgen flyttar på sig en bit och står och glor på sällskapet. Försöker fånga kreaturet på bild, men har fel kamera idag då den saknar zoom-funktion. Batteriet var urladdat på ordinarie kamera.
Älgen kan ses mitt i bilden om åskådaren tittar noggrant.
Fortsätter vidare och når åter till Millsjön. Ett gäng pimplare sitter och njuter vid en brasa och verkar ha det trevligt.
Sällskapet är nu inne på den korta slingan, men ser inga spår i snön som skvallrar om att vandringskamraten passerat. Drabbas av en tanke att hon har gått fel vid det första korset. Då är hon ute på rejäl ”vift”. Detta är inte första gången som det strular för sällskapet!
Når skylten som informerar om lederna och ser inte heller några spår ut på den gemensamma delen av slingorna. Förstår att det inte blev längre vandring än till granriset på hygget i början.
Dottern får kramp i vaderna vid skylten och genomför avancerad stretchning.
Nu är det kortare än 1 kilometer kvar och den delen klaras av raskt. Når bilen och där sitter vandringskamraten och väntar. Tyvärr är restaurangen vid gruvan stängd denna dag. Annars kunde vandringskamraten haft en lite trevligare stund.
Blir imponerad av dotterns konditions-form, då hon raskt klarat av denna vandring tillsammans med undertecknad. Träning ger resultat och idag var det lite halkigt och det behövdes lite extra krafter.
Det blev en överraskande start på förmiddagen men nyttig! Kroppen känns lite trött men det var säkert vad den behövde?
Nu gäller det att ladda om så undertecknad orkar hämta sonen på Arlanda ikväll. Pojkvaskern kommer hem efter en veckas semester på Island!
Sörmlandsleden 2018-01-06 Etapp 13:2 del 1 Nykvarn – Etapp 13
Dags för en kombinerad vandring och Geocachingtur. Det vimlar av Geocaching gömmor på denna etapp.
Hade planerat allt så perfekt. Skrivit ut kartor, laddat batterier till GPS, programmerat in start och mål i bilens GPS, Tagit ut och laddat Geocachar i GPSer. Vad kan gå fel denna dag?
Det är kallt denna morgon. Termometern visar -6 grader. Fördelen med kylan är att solen tittar fram för första gången på ett tag.
Far iväg till starten vid Nykvarn och det går raskt utefter motorvägen.
Parkerar vid en liten idrottsplats för att komma in i skogen snabbt och inte behöva vandra på gatorna i Nykvarn.
Det är svårt att få igång värmen i kroppen men efter en stund känns det bättre.
Det börjar lite struligt och missar ett stigkors och hamnar lite vid sidan av leden. Det är många dubbel-ringar som förvarnar om att passa upp och att leden ändrar riktning. Trots detta så går sällskapet fel två gånger.
Det går lite långsamt i början, då det blir lite letande efter Geocaching-gömmor.
Inser efter en stund att undertecknad valt fel vantar. Vantarna är för tunna och börjar snabbt frysa om händerna.
De laddningsbara GPS-batterierna visar sig vara gamla/dåliga och måste bytas. Har med en bunt batterier och alla verkar vara lika dåliga. Få se om dessa räcker för hela vandringen.
Skogen är ganska intetsägande den första halvan av denna etapp. Hittar inget att fotografera.
Vandringskamraten fastnar på en uppstickande rot och ramlar platt fall på magen. Hon tappar luften men inga andra skador.
Det är mycket blöta pölar på leden efter den blöta hösten/vintern. Vill inte doppa fötterna denna lite kyliga dag.
Sällskapet vandrar på och når landsvägen mot Ekudden. Vandringskamraten fortsätter ytterligare en bit tills leden korsar grusvägen norr Almvik.
Undertecknad fortsätter vidare på leden medan vandringskamraten återvänder via grus- och landsväg tillbaks till Nykvarn för att ta bilen till målet.
Fortsätter utefter en grusväg och når en virkeslagringsplats. Det har avverkats en större bit utefter leden och skogen är fortfarande ganska intetsägande.
På vandringskartan finns det utmärkt en utsiktsplats. Ser ingen utsikt, men det kanske berodde på den stress som uppstod på vägen upp.
Inser i uppförsbacken att undertecknad har bilnyckeln i fickan! Vet inte om vandringskamraten har tagit reservnyckeln i morse. Annars blir det en aning besvärligt. Ringer på mobilen men konstaterar att alla samtal direkt hamnar i vandringskamratens röst-brevlåda.
På förekommen anledning brukar undertecknad förmana att alla mobiler skall vara laddade för eventuella situationer vid vandringar. Misstänker att någon inte har en laddad mobil.
Vad gör vandringskamraten när hon kommer till bilen och kan inte komma in samt kan inte ringa?
Blir både stressad och irriterad.
Inser att det enda som kan göras är att vandra tillbaks när leden når landsvägen öster Sandtorp.
Enligt överenskommelse skall vandringskamraten hämta upp undertecknad i trakten av Ekudden och kommer då att köra denna väg. Dvs om hon har en nyckel till bilen!
Vandrar efter vägen mot Nykvarn och en mängd olika scenarier spelas upp i huvudet. Alla innebär olika former av besvärligheter.
Strax innan Karlslund så kommer sällskapets bil. Vandringskamraten hade kvar bilnyckeln i fickan sedan den senaste gemensamma motionsrundan. Detta var bara tur denna gång.
Undertecknad kan inte låta bli att ge en stark förmaning att mobiler måste vara laddade i samband med vandringar.
Stämningen i bilen är ganska dov hela vägen hem.
Det blev ca 7 kilometer vandrat på leden denna dag och måste säga att det inte var någon direkt spektakulär terräng. Hoppas på lite bättre vyer längre fram på denna etapp. Måste ju fullfölja denna så den också kan prickas av.
Tillbaka till start
Sörmlandsleden 2018-01-13 Etapp 23 Svalboviken – Hälleforsnäs
Dagens vandring blev i minnenas och reflektionernas tecken.
Vandringssällskapet försöker gemensamt komma igång med bättre vanor och mera varierad träning på det nya året. Stressåterhämtning är också något som är av vikt, då vardagen är ganska hektisk. Vad är då bättre än den ”nyupptäckta” trenden skogsbad!
Morgonen är grå och temperaturen är runt noll. Det är ingen vind och det är tyst och stilla.
Saknar den fina dagen i tisdags, då det var rimfrost på allt och det hade blivit fantastiska bilder med kameran.
Vägen till Svalboviken är mycket isig och är som tur sandad. Temperaturer kring noll är mycket lömska och isfläckar kan dyka upp helt utan förvarning. Sällskapet når Svalboviken och direkt kommer det fram minnen från orienteringstävlingar, då området varit målplats för många av dessa.
Terrängen i skogarna runtomkring är mycket klurig och utslagsgivande för orienteringstävlande.
Har haft både fram- och motgångar under åren.
En cyklist kommer trampande som trots säsongen är ute och tränar. Det verkar lite kyligt att cykla då det blir fartvind och kanske glipa i kläder på ryggslutet? Det finns säkert bra grejer för cyklister så undertecknad behöver nog inte oroa sig!
Första biten av vandringen går utefter vägen mot Fjällskäfte. Där leden viker in i skogen forsar en bäck livligt och det är ett tecken på att vintern varit mera blöt än kall.
Det går sedan uppför till skogsområden som skall vara en del av vad som kallas Mälarmården. Området är verkligen vildmarksliknande och här har det som sagt anordnats många orienteringstävlingar. Det finns mycket att ”hämta” i detta område – Vilt, hjortron, vyer, svamp, lugn, etc.
Marken är som tur är frusen vilket innebär att pölar har istäcke och sällskapet undviker att klafsa i gyttja eller trampa ner i något blött hål. Ser spår på vandringsleden att någon åkt motorcykel senaste dygnet. Inte så kul. Grundregeln är väl att detta är förbjudet att köra i skogen, om man inte sökt och beviljats undantag. MEN vem kan kolla detta? Chansen att åka fast är mycket liten och att ha synpunkter kan innebära handgemäng. Det senare har förekommit.
Sällskapet blir omsprunget av en löpare som tycker detta är en bra träningsutmaning.
Vandringskamraten har försummat sin personliga träning under en längre tid och blir förvånad av den energi som denne visar idag.
Är själv som vanligt stel i kroppen efter gårdagens styrkeorienterade träningspass. Denna gång blev det ”Power-hour”.
I veckan inköptes ett minneskort till den nya microdatorn som skall användas för utbildning. Minsta kort att inhandla var 16GB vilket är mycket.
Reflekterar dock vilken kapacitet en mänsklig hjärna har, då undertecknad känner igen vissa ställen i skogen. Har vandrat denna etapp en gång tidigare när hela leden skulle klaras av. Det är inte bara omgivningen som är bekant, utan minns även vad som tänktes/kändes vid detta tillfälle.
Hjärnan har en kapacitet långt mera än 16GB!
Passerar ett kärr där några konstnärliga tallar växer på berghällar och här kommer det också fram minnen från förra vandringen. Vid detta tillfälle var dottern också med och minns att hon kämpade på bra vid detta tillfälle. Inser att det vore läge att ringa henne och höra hur hon har det uppe i Norrland.
Tar några kort på de knotiga träden och hoppas göra dessa rättvisa.
Passerar en minnessten som beskriver en stupad orienterare under en nattorientering 1950. Situationen var naturligtvis tragisk när det hände, men man kan också se det som att när det är dags att ”ta ner skylten” så kanske man skall stupa tvärt, mitt i det man bäst gillar att hålla på med?
Kanske ett något krasst påstående och det finns säkert flera aspekter på detta.
Leden slingrar vidare mot Mögsjön och vid 4 kilometer beslutar sig vandringskamraten att återvända tillbaks till bilen. Det känns lagom och hon uppskattar att detta är vad hon klarar idag. Tittar på klockan och beräknar att hon bör ringa när hon nått bilen, när undertecknad vandrat 9 kilometer.
På förekommen anledning kollar sällskapet att vandringskamraten har fortsatt laddad mobil och bilnyckel!
Det är vackert vid Mögsjön som täcks av is och lite snö. Sjöarna känns mycket mer vidsträckta när det är en vit yta som försvinner bort i fjärran. Det erbjuds många vackra utsikter vid sjön och det måste vara populärt att rasta här. Ser att det även finns rastplatser på andra sidan sjön förutom skärmskydd och stolar/bord vid leden.
Skogen har hela tiden varit en fröjd ur ett orienterarögon perspektiv. Den har varit mestadels öppen samt småkuperad och erbjudit många orienteringsutmaningar.
OK Tjärnen i Hälleforsnäs har alltid varit en liten klubb, men har haft mycket god orienteringskompetens. Kompetensen har visat sig i mycket kluriga kontroller på tävlingar som klubbens medlemmar ordnat.
Tyvärr har den gruppen nog pensionerat sig och är definitivt saknad av undertecknad. Till detta kan sägas att undertecknads fysiska förmåga medför mindre möjlighet att ”njuta” av utmaningarna då mer fokus måste läggas att ta sig fram mellan kontrollerna.
Minns när Tiomila gick här 1994 och undertecknad sprang en gryningssträcka. Det missades friskt på sträckan, men lyckades något bättre än omgivande konkurrenter och tog upp några placeringar. Huvudet var tvunget att vara på skaft på denna sträcka.
Vandrar grusväg en bit och leden viker av in i terrängen som nu består av ungskog. Det är bitvis tätt då skogen ännu inte har gallrats. Utsikten försvinner och det blir som att gå i en trång gång.
En annan nackdel är att den tidigare öppna ytan gör att ljungen trivts och dess grenar brer ut sig över leden. Denna årstid är det långbyxor som gäller, men på sommaren får ”rasbenen” rispor när vandringen sker i kortbyxor!
En fördel med den täta skogen är att motorcyklisten inte fortsatt på denna del av leden.
Passerar ytterligare en grusväg och viker upp på ett sista hygge innan leden går in i öppen storskog igen.
Leden följer den stora Långmossen och vid slutet av denna så går den vidare upp utefter berghällar. Terrängtypen fortsätter ytterligare några kilometer.
Får vara vaksam på hällarna då isen är lite lömsk och vill undvika en ”Östertäljare”.
En lite rastplats har gjorts iordning när leden passerar norr Smörsjömossen. Den verkar flitigt använd och funderar om man kan ta sig dit med bil? Många bilburna söker enkla vägar till naturen.
På vägen upp från rastplatsen ringer redan vandringskamraten. Har bara hunnit vandra 8,35 km och hon är redan tillbaka vid bilen. Blir imponerad och ännu mer när hon berättar att i ren inspiration sprang hon några bitar. Sällskapet kommer överens att vandringskamraten tillbringar sin tid på klädshoppinganläggningen i Hälleforsnäs, medan undertecknad vandrar de sista kilometrarna.
Berghällsområdet är ganska ”standardiserat” och det blir lite annorlunda terräng när leden når grusvägen vid Fyrsjötorp.
Ser en äldre man vandra några hundra meter framför och tror att undertecknad skall komma ikapp. Så blir inte fallet utan denne håller avståndet och försvinner sedan på någon annan stig i trakten.
Här är det mycket spår och det verkar vara ett väl använt vandrings/promenad-område.
Vid Fyrsjön finns en brunn som erbjuder drickbart? vatten. Skulle nog koka vattnet först men det kanske är ”overkill”?
Det blir vackra vyer över sjön och den vita evighetskänslan kommer fram igen.
Leden följer sjön mestadels och i den östra änden finns det åter en fin rastplats som säkert uppskattas av vandrare och andra som gör en utflykt.
Passerar en lite å vid östra delen och fortsätter sedan utefter ett mossområde som kallas bruksdammarna.
Det har bildats små öar i den kombinerade sjö och mosliknande området. Undrar om inte fåglar trivs här?
Når etapp-tavlan som sitter vid de imponerande broarna över Bruksdammen. Broarna är gjorda så att även handikappade kan genomföra en rundslinga i Hälleforsnäs och få njuta av lite vildmark.
Möter en barnfamilj som är på utflykt och den yngste håller på att samla ved till, ja vadå?
Broarna är såphala när det går nedför och kräver viss försiktighet.
Vid sista bron så ringer undertecknad till vandringskamraten för att be denne komma till mötesplatsen. Får gå en bit extra förutom dagens etapp 23. Telefonsamtalet går direkt till vandringskamratens röstbrevlåda! Tänker att det blir samma visa som förra helgen och ser framför en extra vandring ner till shopping-centret.
Det visar sig dock att vandringskamraten precis försökte ringa dottern och därav röstbrevlådan. Hon ringer tillbaks två minuter efter undertecknads försök. Denne är redan vid mötesplatsen så allt löper enligt plan trots den första ”oron”.
Berömmer vandringskamraten för den goda vandringsinsatsen och stämningen i bilen är lättsammare än förra helgen!
Dagens vandring blev mycket reflektioner, nostalgi samt ”skogsbad” i vacker vildmark!
Tillbaka till start