Inledning
Alla bilder och text är original från sonen. Sonen är en hejare på att resa till okända mål och hitta unika saker. Hans fotografikunskaper ligger i en annan klass jämfört blogg-ägaren!
Han börjar också med en Quiz! Vart är vi på väg?
Quiz
QUIZ: Imorgon reser jag till en hittills hemlig destination. I sann På spåret-anda vill jag ge alla en chans att i förväg lista ut vart jag ska resa. Det är inga priser inblandade förutom äran, men hur kul är det inte att få känna sig lite extra smart ibland?
Lycka till!
10 poäng
Japan hade säkert varit en första gissning för många men det kan jag avslöja redan nu att det inte är rätt. Däremot ligger det väldigt nära den faktiska destinationen, men kanske inte ur ett geografiskt perspektiv.
8 poäng
Färgerna i landets flagga är inte valda av en slump. Varje färg representerar en typ av landskap som är typiskt för just detta land.
6 poäng
Utövare av en känd sport som sägs ha sitt ursprung i Skottland kanske inte direkt strömmar till landet jag ska till. Men det gör däremot någonting annat som kanske går att lista ut genom att hitta en ledtråd dold i denna ledtråd.
4 poäng
Initialt självklar ledtråd avslöjar nog destinationen.
2 poäng
Ö på engelska.
Åter till start
Dag 1
Första dagens intryck är att Reykjavik är en otroligt vacker och mysig stad med många möjligheter för fotografering. Kommer bli helt fantastiskt att gå runt med kameran de kommande dagarna.
Bilder hittar Du här.
Dag 2
Andra dagen. Nu har jag kört bil 40 mil på den isländska landsbygden. Många bilder har tagits kan jag säga…
Dag 3
Tredje dagen. Väderprognosen sa regn på förmiddagen men klart väder efter lunch. Måttliga vindar. Verkligheten var dock spöregn med vindar i hastigheten 24 m/s (klass 1-varning i Sverige). Tur att jag är en positiv person som aldrig låter motgångar tynga ner mig…
Men inte hade jag åkt 20 mil för att sitta kvar i bilen och sen åka hem igen. Nej, jag gav mig ut i rusket och tog kort tills varje objektiv var helt nedstänkt av regn. Tror bilden säger mer än tusen ord. Jag fick i alla fall chansen att ta lite bilder som kommer göra sig bra i svartvitt…
Dag 4
Vi inleder dagen med Reykjavik. Turisterna strömmar till staden och jag längtar redan tillbaka till naturen där jag kunde stå helt ensam och beundra de naturfenomen som finns här.
Dagen kanske började med viss tvekan över om det var smart att ta en heldag i Reykjavik. Ett fullt minneskort senare inser jag att så absolut var fallet.
Idag har jag jagat ljuset över hela staden fram och tillbaka och fångat helt makalösa bilder. Har även fått träffa många trevliga människor samt haft ett mindre äventyr (mer om det längre fram). Här bjuder jag på ett smakprov på dagens fångst. Håll till godo!
Bilder hittar Du här.
Dag 5
Femte dagen och idag var jag tillbaka i mitt rätta klimat. Mitt ute i ingenstans med snön yrandes omkring mig. Vädret på Island är verkligen omväxlande och utmanande.
Dagens fotografering ledde till en bild som jag knappt kan vänta på att få visa upp. Två dagar kvar och jag har fortfarande så mycket jag vill upptäcka. Island är verkligen magiskt!
Som jag tidigare nämnt är vädret på Island extremt varierande. Det finns till och med ett uttryck för deras väder här: ”Tired of bad weather? Wait 5 minutes.”. Idag var det moln, moln och åter moln på himlen. Självklart planerade jag för detta och tog så kallade långexponeringar som får himlen och vattnet att se ”mjukt” ut.
Dag 6
En bild säger mer än tusen ord.
Det märks att tröttheten börjar ta ut sin rätt vid det här laget. Dagen skulle egentligen ha börjat 05:40 för att jag skulle hinna till kusten och fotografera stjärnorna. Men en försovning gjorde att jag blev en timme sen och insåg knappt halvvägs att det skulle hinna bli för ljust. Lägg där till en trafikolycka på vägen mot flygplatsen som ledde till totalstopp i trafiken (hoppas jag slipper detta imorgon…). Men när jag ska vända med bilen ser jag stjärnhimlen ovanför mig och jag har aldrig någonsin skådat så många stjärnor på en och samma gång! När man kommer utanför stadens ljusföroreningar ser man verkligen vilket underverk vi har ovanför våra huvuden.
Jag försöker såklart fånga denna magnifika syn men inser att just bristen på ljus gör det omöjligt att fokusera med kameran så jag får helt enkelt ge upp och åka vidare. 13 mil till nästa destination som är ett vattenfall som jag vill fånga i solnedgången. Väl framme gör jag ett snabbt stopp på macken för att inhandla lite frukost när jag plötsligt får en olustig känsla i magen. Fällde jag ihop och packade ner stativet i bakluckan där borta? En snabb koll visar att så ej är fallet. Det blir att åka samma 13 mil tillbaka med hoppet om att ingen har plockat upp det. Det blir som tur var ett lyckligt slut på detta sidospår då stativet fallit omkull och således skulle vara svårt att se för en förbipasserande i mörkret. En stor lättnad lägger sig över mig trots denna struliga start på dagen.
Så vad gör jag nu istället för att se vattenfallet? Jag gör det som känns självklart i en sån här situation och rådfrågar mobilen…som är död då jag råkade glömma att ladda batteriet igår kväll. Jahapp… Som tur är så vet jag på ett ungefär vilken väg jag ska ta för att komma till min destination jag vill plåta senare i kväll. Hopp in i bilen och iväg!
”Hmm…alla klippor ser ju likadana ut. Hur vet jag var jag ska stanna någonstans? Ah, där har vi en parkering med en skylt. Det tar jag som ett gott tecken! Det ser ut som att jag får gå en bit. Det stämmer med vad jag såg på Google maps. Cirka 500 meter borde inte vara några problem!”
Drygt 2 kilometer genom våt sand senare är jag framme vid klipporna vid den sydvästra kusten. Det är en magnifik syn att se atlantens vågor slå emot klipporna och kameran går varm. För att vara säker på att jag har batteri nog även för kvällens bilder kollar jag att reservbatteriet ligger i väskan. Man vet ju aldrig… Nepp! Det gjorde det inte. Så jag måste klara mig på ett batteri för hela dagen. Verkar som om allt går som vanligt idag.
Promenaden tillbaka är inte lika tung tack vare en stark vind i ryggen som knuffar mig tillbaka till bilen. Ibland är det bra med starka vindar! Jag far vidare mot nästa destination som jag inte längre är säker på vad det blir med tanke på att jag inte har en karta längre. Det blir ett par stopp längs med vägen men ingenting som känns värt att fotografera. Till slut når jag en liten stad där jag bestämmer mig för att vända om och ta en avstickare på en väg som jag såg på hitvägen. Väl framme ser jag att den har lett mig till några av de mäktigaste klippformationerna jag någonsin sett på nära håll. Vågorna slår emot dem med enorm kraft och det är en bra dos försiktighet som jag tar ett par bilder. Nu är det dags att vänta in solnedgången så jag kan ta min sista bild för dagen. Förutom det faktum att det är flera timmar kvar tills dess och jag är mitt ute i ingenstans. Jag tar mig en ordentlig funderare men inser att mina förutsättningar för att kunna ta bilden är alltför dåliga och jag vänder tillbaka till gästhuset.
En varm dusch och ett ombyte senare beger jag mig ner på stan för att äta mig en välförtjänt middag. Det blir lammstek och köttet är så mört att mina smaklökar dansar piruett. Att jag var extremt hungrig bidrog nog också en del.
En normal människa hade vid det här laget åkt tillbaka till gästhuset för att packa och slappna av lite inför morgondagens hemresa. Men som ni vet är jag långt ifrån normal så jag åker ut på en pir för att fånga lite kvällsbilder samtidigt som ljudet från vågorna slår mot stranden. Extremt avslappnande och en passande avslutning för en sån här dag.
Och om det är någonting jag har lärt mig idag så är det detta: det är inte genom att ligga kvar i sängen som man får något uträttat. Det är inte genom att ge upp halvvägs som du hittar de där särskilda platserna. Det är inte genom att låta motgångarna ta över som du får de där fantastiska bilderna du drömt om så länge. I slutändan är det envishet och lite jävlar anamma som tar oss lite längre än alla andra.
En bild säger mer än tusen ord.