Höstresa 2017

Frågesporten – Vart är vi på väg?
Dag 0
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7

Frågesporten – Vart är vi på väg?

Avfärd från Arlanda terminal 5. Största terminalen på Arlanda och många avgångar. Destinationen är terminal 2 på destinationens flygplats.
Lotsas till övre säkerhetskontrollen Arlanda, på grund av resmålet? I denna kontroll gör man drogtester och återigen drabbas undertecknad. Känns lite deprimerande att man ser ut som en påtänd!
Hämtar hyrbilen på Hertz. De kanske skulle ha en slogan som ”Hertzlich willkommen”! Tror dock inte denna slogan går hem i detta land?
Passerar en stad med hyrbilen genom ett ganska enformigt och intetsägande landskap. Stan verkar vara kort på bärs, om man tolkar det ”Svenska” namnet på ”internationell” Svenska!
Sista tredjedelen ösregnar det. Inte en enda hund eller katt i sikte!

Är äntligen framme efter 466 km i bil.
Mycket artig och trevlig värd. Hotellet har humor också – WiFi lösenord – ”ginandtonic”!
Mycket fin ”utsikt” över beachen.

Mycket trevlig service på hotellet. Det är ingen ”mister Fawlty” som man möter här.
Det växer en palm utanför och det kanske man inte förväntar sig, eller?
Landets bil ingenjörer jobbar med lite annorlunda konstruktioner. Men smaken är som baken, eller beror det på något annat? Man bygger ofta sådant som marknaden efterfrågar.
Här finns det många ljunghedar. Ljungen verkar trivas här.
”Pålle Svart” är en känd figur från denna trakt enligt de som hänger med!

Äter traditionell lokal frukost som måste vara riktad till de tenn-gruv-arbetare som fanns i denna trakt en gång i tiden. Menyn är för en hårt arbetande ”karl”.
Resmålet är ett av landets mera avlägsna områden och därmed så finns det en historia om ett lite mera självständigt synsätt i detta område. Regionen vill ha självstyre har även fått erkännandet som en minoritetsgrupp.
Området har en hel del gruvor som dock är nedlagda. Den sista lades ner 1998.
Området är också känt för en hel del smuggeltrafik.
Besöker den närliggande staden och märker att tidvattnet är märkbart! Här finns det också sälar!




Eftermiddagen blir en bilutflykt. Bilen är ett ”känt” märke?

En ”Romersk” teater i detta land/område? Kan det vara möjligt?

Undertecknad sätter sig hela tiden på fel sida i bilen.
Dagens första utflyktsmål är en ”berömd” tenngruva. Alla tenngruvor har lagts ner men har haft en stark betydelse under historien.

Att spela golf på denna halv-ö innebär att det ganska raskt kan gå utför!

Besöker ”landets ände” och de mera konservativa samt icke blygsamma i landet, menar nog att detta är ”världens ände”.

Här finns det sista eller första huset beroende om man anländer från öster eller väster.

”Pålle svart” finns på bild i souvenir affären!

Björnbär växer överallt och rött är inte sött!

Äter lunch i en för trakten naturlig miljö och med lite rå humor.


När det är ebb kan man nå klostret St Michaels Mount.


Nu går det väl inte att gissa fel?
Vart är vi på väg?
Svar
Vet inte om Londonresenärer betraktas som potentiella drogmissbrukare? Kanske det är därför det är så dimmigt. Det är hash-röken?
Historiskt har det funnits ”vissa” motsättningar med Tyskland. Numera är det väl mest för attTyskarna jämt slår Engelsmännen i fotboll?
Passerar Bristol och detta kan kanske tolkas som Brist Ol dvs Brist öl?
Fick lära i Engelska klasser att man säger ”It raining cats and dogs” när det öser ner.
Avståndet 466 km i bil kan kanske ge en ledtråd.
Gin and Tonic är ett livselixir för Engelsmän?
”mister Fawlty” kan ge ledtråd att resmålet är England
Cornwall har subtropiskt klimat på sydsidan och där finns palmer.
Landets ingenjörer har tillverkat högerstyrda bilar då det är vänstertrafik.
Här finns många ljunghedar varav en är mycket känd i boken Baskervilles hund.
”Pålle Svart” kan bli Pol dark och Poldark är en känd TV-serie som spelas in i denna region.

Engelsk frukost är mat i hästväg!
Cornwall ligger mest avlägset från övriga landet och vill gärna vara lite egna. De har även en lokal flagga. Avståndet till ”myndigheter” och fattigdom innebar att det skedde mycket smuggling bakåt i tiden.
Det har brutits mycket tenn här historiskt.
Här finns tidvatten och sälar.
Vauxhall märket är världskänt! ”England is the world” sade en parlamentariker!
Den mycket vackra Minack teatern liknar en romersk dito och är mycket vacker i mycket vackert läge. Historien om dess uppkomst är också mycket intressant.
Ratten sitter till höger i bilen men gör misstag att gå in på vänster sida!
Golf sker mycket vid kustkanterna där det går uppför/utför.
Lands end är ett känt resmål och ligger på den yttersta västra spetsen av landet.
Pubar är en naturlig miljö i landet och humorn är ofta lite burlesk.
St Michaels Mount och vägen dit är känt.
Resan går till Cornwall i England.
Åter till start

Resan till målet

Tung start på semesterresan. Upp klockan 04:00, förkyld och feber. Reskamraten hostar också nerifrån botten av lungorna. Har hört henne hosta under natten.
Mörkt och rått ute. Positivt att lämna staden med sitt för närvarande coli-bakterie vatten. Hoppas de får ordning på vattnet tills sällskapet är tillbaks. Undrar hur många medborgare som kommer att gå åt på grund av vattnet?
Mörk höstmorgon, men ingen trafik på vägarna. Ett rådjur springer över vägen men hinner bromsa. Är i god tid på Arlanda. Längsta tiden går åt till att leta parkeringsplats i parkeringshuset. Av någon anledning är de första våningarna fulla och det blir inne-parkering ute på taket. Prisreducering? Jo hej Du!
Fullt i terminal 5 charterincheckningar och säkerhetskontroll. Checkar in på SAS i terminalens andra sida och där är det nästan tomt.
Blir återigen uttagen till drogtest undersökning. Detta är andra gången och funderar varför. ”Denna gång ser Du ut som en som är påtänd” meddelar reskamraten. Känns uppmuntrande!
Dricker flygplatsens exklusiva kaffe. Omdömet baseras på priset!
Vid incheckning står en av flygets personal och kollar boardingkorten. Hon ler och är trevlig vilket gör att resetjänsten uppfattas mycket mer positivt. Tänk vad enkla medel kan skapa en positiv stämning. Ryanair, någon?
Generellt har flygbranschen blivit ovärdig och mycket service har monterats ner. Bokningssystemen har blivit rena bondfångeriet med tillägg på allt. Det är inte lika ”äventyrligt” att flyga utan mera ett nödvändigt ont.
Det är trånga säten på SAS-planet. Kan inte sova fast kroppen är helt slut.
Två yngre flickor sitter med farmor i raden bakom. En av flickorna är väldigt ”pipig”. Vid landningen så sjunger de ”karusellen går”. Den ”pipiga” flickan säger dagens ”one-liner”. ”Jag blir glad när jag sjunger”!
Landar och vandrar genom gångar till bagage-utlämningen. Det går snabbt som ögat genom passkontroll och tar en kort vända på toaletten. Vid bagagebandet så väntar resväskorna på sällskapet! Detta är första gången, då det ”normalt” är sällskapet som väntar.
Valde Hertz för att de är marknadsledande och då borde ha en bra service. Kan sammanfatta några iakttagelser:
• Skyttel-bussar går till bil-utlämningen. Får vänta längre än andra hyrbils-företag på bussen
• Tecknade Gold-medlemskap enligt information vid bilbeställning hemma.
o Allt skulle gå mycket fortare vi hämtandet
o Står i samma kö som alla andra icke medlemmar
• Bilen är inte klar och representanten ringer men ingen svarar
• Representanten fixar papper och meddelar att bilen kommer att levereras utanför kontoret om ca 5-10 minuter. Säkerhetskontroll pågår.
• Efter en halvtimme kommer bilen. Servicemannen stiger ur bilen och lämnar bilen med motorn igång samt går därifrån utan ett ljud eller kontakt med sällskapet!
o Något förvirrande men då är det väl bara att köra iväg?
• Kör iväg och funderar om detta är ”världsklass”?
• Senare kommer sällskapet underfund med det inte finns någon information om vilket bränsle som skall tankas
Undertecknad bjuder som vanligt på ett slapstick. Skall åka iväg med bilen efter utcheckningen. Lägger i växlar men inget händer. Blir mer och mer stressad då det står bilar bakom och mannen i luckan väntar otåligt på nästa. Kommer till slut underfund med att bilen inte är startad! OjOj!
Detta ligger tydligen i släkten, för dottern drabbades av samma sak när hon körde upp för körkort. Hon växlade och gasade ända tills trafikinspektören bad henne starta bilen! Hon fick sitt körkort!
Har kört bil med automatväxel senaste halvåret och har ett h-e att hantera hyrbilen i början. Sällskapet är också bortskämda med bil-GPS på hemmaplan.
Nu är det gamla tiders kartläsning och ”öppenhjärtliga” diskussioner som gäller. Sällskapet lyckas köra rätt, trots nämnda diskussioner samt ”panikbyten” av filer.
Ett succesivt lugn infinner sig vartefter kilometrarna på motorvägen passerar. Gör en lite konstig observation. I storstaden kör man väldigt städat, medan det är ganska brutal körning ute på landsbygden?!
Landskapet är mestadels ganska intetsägande och det känns längre att köra, på grund av detta samt av tröttheten.
Tar rast efter halva sträckan och vägkrogarna här i landet är som vägkrogar överallt. Inget att höja på ögonbrynen för. Hoppet är dock det sista som överger människan.
Det är otroligt med bilar på sista bitens småvägar. Frågar hotellvärden senare om det är något speciellt i trakten, men enligt denne så är det inget sådant. Det verkar vara säsong fortfarande.
Under sista tredjedelen av bilresan regnar det rejält. Det är mörkt som på sena kvällen, men många kör utan lyse och mycket fort.
Passerar två vattenplaningsolyckor! Går farten ner efter detta? Inte alls!
Har ett helsicke att hitta hotellet i den lilla byn Carbis bay. Hela tiden är det minst 10 bilar efter och är otåliga, när sällskapet letar samt kör sakta. Missar infarten tre gånger innan sällskapet kan svänga av på en liten väg till hotellet.
Trevligt hotell och en mycket trevlig hotellvärd som går runt och visar sällskapet hotellet. Tänk vad lite positiv inställning kan förändra en tjänst!
Sällskapet är trötta och regnet strilar ner. Skulle behöva en promenad, men vädret lockar inte. Från hotellet gan man gå en ”kort enligt värden” promenad utefter stranden till St Ives eller åka med ett tåg som går en gång i timmen!
Sällskapet degar, är mycket trötta och väntar på att få äta en enklare middag på hotellet när de öppnar restaurangen.
Beställer för tredje gången detta år Gnocchi och som kommer att bli den sista. Har förväntat att få makaroner enligt paket inköpt ICA, men det är bara några degklumpar. Smakar inget bra.
Provar det lokala ölet från ett bryggeri i trakten. Det smakar inget bra och måste medge att av alla de öl som levererats från lokala bryggerier i olika länder har inget smakat bra. Föredrar att dricka industri-öl!
Reskamraten får en hyfsad soppa och delar med sig av dessert ostbrickan. Ostarna är lokala och alldeles utmärkta.
Middagen blir ganska rask, då sällskapet är helt slut efter resa och sjukdomar.
Hoppas att vara mera frisk från hosta, feber och förkylning nästa dag, så att resan kan tillgodogöras till 100%.
Natten innebär hosta, snarkningar och kamp om täcke samt utrymme i en något smal dubbelsäng.
Åter till start

Vandring norra kusten

Det blev tung sömn för sällskapet. Avbrott för kamp om utrymme och snarkningar/prat i sömnen. Fight om täcket blev det också.
Mycket trevlig frukost och personal. Man känner sig verkligen ompysslad och välkommen. Båda i sällskapet är fortfarande hängiga och inte helt friska. Reskamraten känner sig sämre idag än igår.
Har ingen aptit och blir proppmätt av frukosten. Beställer Engelsk frukost med bara ägg, tomat och svamp.
Sällskapet beslutar att göra ett försök att vandra. Dagens vandring är 12 km och skall bjuda på fina utsikter vid kusten.
Gatorna är trånga i byarna men trots detta kör många mycket aggressivt. Känns lite osäkert. St Ives tillåter inte mycket biltrafik och alla besöksparkeringar finns i utkanten. Lyckas trixa bilen genom staden men det är som sagt lite nervöst.
Färden fortsätter efter staden till en camping som visar sig vara stängd och det finns ingen parkering numera. Åker tillbaks och hittar en liten stickväg och parkerar bilen. Den mesta delen av landet är privat och det finns förbudsskyltar överallt. Hoppas man får parkera här.
Kommer på leden efter en bit från bilen. Det är väldigt geggigt att vandra efter den senaste tidens regnande. Byxorna är skitiga upp till knäna.
Första halvan av leden går genom hagar och i trånga passager mellan olika privata ängar/hagar. På något ställe passerar leden genom majsfält.

Träffar på olika husdjur som vaktar på gårdarna. Det är hundar, tuppar och kor.



Vid varje ängskant så är det en speciell uppsättning av stenar som skall hjälpa vandrare över men hålla kreaturen kvar. Det är en viss möda att passera dessa samtidigt som de är hala.

Boendena i trakten ser ganska enkla och primitiva ut. Det är nog inte så fett att vara lantbrukare i dessa trakter.
I ett majsfält så vandrar några ripor (Grouse). De är lite bekväma och vandrar på leden framför sällskapet. Till slut blir det jobbigt för dem och de smiter in i ett majsfält på sidan av leden. Försökte fotografera dessa, men kom aldrig riktigt nära. Blev sugen på whiskey av någon anledning?
Sällskapet når den lilla byn Zennor som är vändpunkten på leden. Trots byns litenhet finns det en kyrka! Det har varit enkel vandring men blött och geggigt. Stenhindren har också varit lite besvärliga.

Vandringskamraten är trött och det går sakta och försiktigt. Hon är inte helt frisk.
I Zennor visar det sig vara en vätskekontroll för ett långlopp. Ser några deltagare och dessa ser mycket skitiga och möra ut. De viker senare av mot Lands End vid kusten, medan sällskapet viker österut tillbaks till starten.
Missar en avfart och fortsätter vandringen ut mot en utsiktspunkt. Det blir fina vyer men inser felet när GPSen med den nedladdade rutten granskas. Sällskapet får gå tillbaks och hittar korsningen.



Leden fortsätter en bit på lättvandrad och torr led. Det visar sig vara lugnet före stormen. Efter ca en halv kilometer övergår leden till gegga, halka, steniga passager och upp/ner. Nu blir det riktigt jobbigt för vandringskamraten då hon inte känner sig frisk och är otränad. Undertecknad känner lite av sjukdomen, men det verkar som förkylningen är på väg att lämna. Har dock ingen energi eller aptit.
Det blir mycket pausande, men samtidigt möjlighet att njuta av utsikten samt ta kort. Detta ger en bild av det riktiga Cornwall.





Möter tävlande som löpare/vandrar i tidigare nämnda långlopp. En man utmärker sig särskilt då han är totalt slut. Han kan knappt lyfta på fötterna på den hala och steniga leden. Pratar en kort stund med honom och det visar sig att loppet är ca 130 km! Målet är vid Lands End och dit är det fågelvägen 25 km enligt GPSen. Leden går i krokar samt upp och ner, varför det kommer bli ännu längre för honom. Tror inte att han kommer att orka och hoppas att han når vätskekontrollen vid Zennor. Där är det nog dags att stämpla ut.
För varje backe som skall forceras blir undertecknad mer och mer orolig för vandringskamraten. Vandringen hade varit tung för henne, även om hon varit frisk. Det framgick inte i ledbeskrivningen att det skulle bli dessa besvärligheter.

Varje kilometer går sakta men sällskapet kommer ändå sakta framåt.

Vädret har varit blandat duggregn och kyligt/varmt. Det är för kallt att gå i t-shirt, men för varmt att gå i vandringsjacka. Sällskapet väljer jacka och svettas rejält. Det visar sig att vätskan inte räcker till då vandringen tar över 5 timmar.

Till slut planar leden ut något men backarna fortsätter.

Når platsen där leden skall svänga norrut tillbaka till campingen. Där står en yngling med sin mobil och ser förvirrad ut. Förstår inte varför förrän undertecknad upptäcker att leden stängts av med elstängsel och hotfulla skyltar att detta numera är privat mark. Skyltarna ber vandrare att hålla sig till kustleden!
Det blir lite panik hos sällskapet, då ingen har en aning hur man skall komma tillbaks till startpunkten. Det har inte funnits några skyltar som meddelat alternativa vägar. Att vandra hela leden tillbaks är helt omöjligt.
I desperation bryter sällskapet mot skyltarnas budskap och följer leden som visas enligt GPSen. Det blir åtskilliga el-stängsel som skall passeras. Det finns skyltar kvar som informerar om leden och funderar vad som egentligen gäller. Ser också spår genom gräset att andra har vandrat denna sträcka nyligen.
Som inte detta dilemma var nog, så tar batterierna slut i GPSen som slocknar. Måste hitta leden på känn och delvis genom att följa bitar av upptrampat gräs.
Kommer närmare de privata hus som finns vid platsen vid campingen. Väntar bara på att en arg fastighetsägare skall storma ut och hota med vite eller annat.
Sällskapet lyckas smyga förbi husen utan att ”upptäckas”. Når en väg som ansluter till bilen och kan pusta ut. Vandringskamraten är rejält slut och sällskapet har lite besvärligheter med att komma ur de våta och leriga kläderna för att byta till ombyte.
Besvärligheterna kommer att fortsätta denna dag!
Sällskapet beslutar att parkera och äta i St Ives. Når inte parkeringen utan alla enkelriktningar visar sällskapet ut genom staden. Sällskapet bor en bit bort i Carbis bay och stannar vid köpcentret för att köpa dricka och lättare tilltugg till senare kvällen.
Tillbaka på hotellet lämnar sällskapet in vandringsbyxor samt skor för tvätt/rengöring samt torkning i pannrummet. Hotellet är MYCKET tacksamt att kläderna inte hamnar i rummets badrum.
Det går tåg till St Ives och stationen ligger nära hotellet. Tittar på tidtabellen och ett tåg avgår om 12 minuter. Sällskapet ilar ner för backen till tågstationen. Vid stationen finns det endast en automat för att köpa biljetter. Apparaten kräver mynt och det har inte sällskapet!
Erbjuder vänligt att själv gå tillbaka upp till hotellet för att hämta bilen. Reskamraten är slut.
Sällskapet tar bilen och når tidigare nämnda parkering i St Ives denna gång. Här kommer nästa utmaning. För att betala krävs att en app laddats ner till mobilen, då apparaten inte tar kreditkort eller mynt!
Sällskapet ger upp och återvänder till hotellet för att äta omvänt. Sällskapet äter av kvällsskaffningen nu för att senare äta en middag på hotellet. Maten som serveras är enkel men det går att bli mätt. Det blir en stund att duscha och vila innan middagen. Det visar sig bli lite utmanande för reskamraten som däckar och somnar in djupt. Hon vaknar någon timme senare efter att restaurangen öppnats men båda har tappat aptiten och det blir ingen middag.
Det har förutom frukosten blivit magert med ätande denna dag.
Är något missnöjd med hur de skall krångla till det för besökande i St Ives. Känns besvärligt för sällskapet som är vana att använda kreditkort.
Får försöka hitta något matställe på annan ort nästa dag. Morgondagens vandring kommer definitivt att bli kortare.
Åter till start

St Ives och Minack Theatre

Morgonen börjar med skrällhosta för reskamraten. Den är lång och ihärdig.
Det går inte för ”övriga” i rummet att sova vidare. Mycket är senare på denna ort jämfört hemmavid. Frukosten öppar först klockan 08:30 och solen går upp efter 07:00 lokal tid.
Väljer att prova English full breakfast denna morgon. Det är en rätt som passar fysiskt arbetande och som gör av med 5-6.000 kalorier per dag. Undertecknads mage klarar inte av denna rätt och protesterar hela dagen.
Hälsoläget för sällskapet är något sämre denna dag, varför det inte blir några vandringar i naturen utan mera en promenad till närliggande staden St Ives.
Enligt hotellvärden så skall det vaar en kort och rask promenad. Vill inte hålla med och då allmäntillståndet är något sämre än normalt, så blir promenaden ansträngande för båda.
Ser på pulsklockan att undertecknad inte är helt kurant, då pulsen är ganska hög. Som tur så lugnar allt ner sig senare under dagen.


Når staden och den blir en positiv överraskning, om sällskapet blundar för det kommersiella. Det erbjuds båtturer och i skyltfönstren erbjuds all från rent skräp till mycket värdefulla konstverk.

Det är intressant att känna av atmosfären i en fiskeby/stad. Förutom att staden är en riktig turistmagnet med många ”Bratts/Stekare” på sommaren, så pågår samtidigt basindustrin – fiske.



Vandrar bland många gamla hus och smala gränder/gator. Trots att det är mycket trångt och smalt, så passerar en mängd bilar förbi.
Vandrar ut på hamnens skyddande pir och ”stöddiga” samt orädda måsar sitter och glor eller väntar på något ätbart.



En säl dyker upp i vattnet utanför. Detta nöje är gratis jämfört med de båtturer som erbjuds till avlägsna öar och kostnader.
En fiskebåt närmar sig hamnen och detta verkar skapa ett intresse från nämnda säl. Denne samt en kollega hänger på efter fiskebåten ända in till piren. Båda väntar förväntansfulla vi båtens reling. Fiskaren och en kollega på piren, börjar lasta upp trälådor med fisk till kajen.

En stund senare så bjuder båtens fiskare på några av dagens fångst, till de mycket angelägna sälarna.

Vid ingången till piren sitter en skylt – ”Mata inte sälarna”. Det skiter både fiskaren och sälarna i!
Fortsätter vidare utefter stranden till stadens kustbevakningsstation. Passerar konstmuseet och utanför finns en papperskorg färgad av stadens konstnärliga anda?

Når nästa strand med färgglada badhytter. Det är inga badande på stränderna utan mest hundägare som låter sina hundar rasa av sig på de tomma playorna.

Vid kusbevakningsstationen är det många barnfamiljer som ”luftar” sina små. Speciellt en liten knatte charmar alla, då denne ler och skrattar åt allt! Den lille gossen verkar ha vaknat på rätt sida denna dag.
Ser personer i vattnet på den norra stranden. Det visar sig vara surfare som väntar på perfekta vågor. Tyvärr är det mycket lite vind idag, varför dessa får vänta länge för sin ridtur på vågornas toppar.

Sällskapet fortsätter in på en liten gata som består av en mängd  olika butiker. Det är mycket blandat, med allt från rent turist-skräp, till dyrbara artiklar som konst och kläder.

Ser ett ”lämpligt” transportmedel till reskamraten.

Sällskapet har sett nog av den lilla staden och beger sig mot hotellet. Det blev en lite bättre upplevelse av staden jämfört när denna besöktes med bil tidigare.
Ser att vattnet försvunnit i hamnen, på den korta tid som sällskapet vandrar omkring! Nu kan varken sälar eller fiskebåtar röra sig!
Vid stranden närmast Carbis Bay stannar sällskapet vid en strandservering för lite te och dryck. Det blir en kort paus och diskussion om vad som gäller för resten av dagen.
Serveringen med sin uteplats ligger perfekt vid stranden och det känns skönt att sitta ner och slappna av. Undertecknad är seg, men det känns bättre än tidigare på morgonen.
Beslutet blir att åka halva den rekommenderade sightseeing turen som hotellet rekommenderar.
Sällskapet vandrar tillbaks utefter strandstigen till Carbis bay. Här finns många och säkert dyra villor utefter stigen. Når järnvägsstationen vid Carbis bay och undertecknad erbjuder att gå upp för backen själv och hämta bilen. Reskamraten säger inte emot.
Hämtar bilen och reskamraten, samt kör iväg mot Lands End. Stannar vid en bensinmack för att fylla på bränsle. Här kommer första problemet med hyrbilen. Vet inte vad bilen skall tankas med – Bensin/diesel? Letar bland de papper som erhållits från biluthyraren och efter en instruktionsbok. Det framgår inte i pappren och ingen instruktionsbok finns i bilen.
Biter ihop och frågar mackpersonalen om hjälp. Han letar för att hitta informationen men lyckas inte heller. Till slut så slår han in registreringsnumret i någon app på telefonen och där framgår det att bilen går på bensin! Vilken app är det och varför?
Han är mycket vänlig och ser inte ner på sällskapet för denna elementär fråga.
Åker vidare och når Lands End men undviker platsen efter rekommendation från hotellets beskrivning och även guideboken. Platsen har blivit ett riktigt ”nöjesfält”.
Svänger av mot Porthcurno och Minack Theatre.
Denna teater är anlagd på en klippsida och är fantastisk! Omgivningen erbjuder dessutom fantastiska vyer, med en vacker strand och berg utefter kusten.



Vädret har också blivit bättre, varför sällskapet njuter rejält av detta utflyktsmål.
Detta är höjdpunkten hittills på denna resa.
Teatern ligger på regionens sydsida och klimatet blir därför helt annorlunda. På nordsidan är det mera svalt och normalt tempererat klimat, medan på sydsidan är det subtropiskt. Det syns på de vackra växter som växer i sluttningen.


Här finns också ett litet museum som berättar historien om denna teater. Den första versionen blev klar 1932 och ide samt konstruktion, drevs av en fantastisk kvinna samt hennes trädgårdsmästare – Rowena Cade samt Billy Rawlings. Båda såg ut som magra spetor men hade energi och styrka att bära fram och forma nödvändigt byggmaterial.

Historian visades i en film inne i museet och var mycket intressant.
Vilka fantastiska människor det finns och oj vad denna plats är vacker och fascinerande.
Det finns också en souvenir butik på plats med minnen från platsen samt ordinarie ”skräp”.
Sällskapet lämnar med ett stort smil denna plats.
Nästa stopp är en flodmynning som är en ganska obesökt plats och inte verka ingå som resmål för den stora turistströmmen. Platsen är liten med en flod som strömmar ut i havet samt några hus och uppdragna båtar. Platsen är mycket lugn och det är vackert. Här finns en hel del intressanta detaljer som halmhustak, postlåda i berg, subtropiska växter, vinsch för att dra upp båtar på land samt deras märken i berget.







Reskamraten råkar se en säl igen och blir alldeles till sig. Försöker fotografera sälen, men den dyker inte upp igen.
Sällskapet fortsätter vidare mot nästa stopp Mousehole. Det blir inget besök, då vägskyltning är oklar och sällskapet hamnar vid en skylt som meddelar att vägen är avstängd. Kör tillbaks och hittar rätt nedfart till fiskebyn men struntar i detta då det varit så krångligt att komma dit.
Vägarna är mycket smala och mötande trafik kommer ibland i mycket hög fart. Till dessa utmaningar kan även nämnas en grupp ridande med röda rockar och hundar som verkar vara ute på rävjakt. De tar plats på hela vägen så det är bara att vänta.
Jakten förbjöds i England 2004, men det har varit mycket diskussion om att tillåta den igen och vet inte nuvarande regler. Jakten är tveksam och måste medge att en del äldre ridande herrar ser mycket osympatiska ut.
Är traditioner begränsande för utveckling eller en trygghet som måste försvaras?
Kör vidare mot Newlyn och Penzance. I Newlyn är det mycket trångt på gatorna, då det finns parkerade bilar utefter ena sidan. Det går inte att mötas och det blir många stopp och det är samtidigt rusningstrafik efter arbetets slut.
Kommer till slut in i Penzance som är en lite större stad och med något bredare gator.
Fortsätter vidare genom staden för att hitta ett ställe för sen lunch.
Imorgon är det dags att lämna hotellet i Carbis bay och fortsätta till nästa i Falmouth.
Få se vad vädret blir imorgon. Det blev en riktig fin dag idag, efter morgonens tveksamma mörka skyar.
Åter till start

Lands End och St Michaels Mout

Sista dagen på detta hotell. Vistelsen har varit bra även om det varit lite äventyr att ta sig till staden St Ives. Sällskapet mår bättre och reskamraten hostade bara en liten stund på morgonen.
Vädret skall vara mulet men inte mycket regn denna dag.
Väljer en mera magvänlig varmrätt till frukosten denna morgon. Det är rökt lax och äggröra. Låter kanske udda men smakar mycket bra.
Det har kommit fler gäster till hotellet och de verkar vara ”burgna”. Ser stora bilar på parkeringen som Mercedes och Porsche. Sällskapets lilla Vauxhall känns liten och anspråkslös!
Sällskapet packar och checkar ut. Under första dagen så blev vandringsbyxorna mycket leriga, varför dessa lämnades in för tvätt på hotellet. 90 kronor per byxa kostade det! Nästa jobb för undertecknad blir byxtvättare!
Receptionisten blir eld och lågor när denne kommer underfund med att sällskapet är från Sverige och inte Schweiz. Det verkar vara lätt att ta fel på detta om man bor i England!
Anledningen till ”elden” är att han är en stor fantast av Jussi Björling och har alla hans inspelningar! Han tycker att Jussi är/var en av världens bästa tenorer! Trevligt att höra detta och får väl som Svensk sträcka på ryggen en aning! Värden berättar också att sällskapets nästa stopp – Falmouth har den tredje djupaste hamnen i världen. Pearl Harbour är den djupaste. Apropå onödigt vetande!
Sällskapets kombination av kartläsning och bilkörning får sig en törn denna morgon. Skall ta en omväg för att slippa trixa genom trånga St Ives till en utflyktsväg på norra sidan av halvön. Det blir en OM-väg. Morgonens pigga och glada stämning dämpas något.
Utflyktsvägen är smal, kurvig och mycket skymda kurvor. Kör sakta och koncentrerat och uttrycket ”Prata inte med chauffören” får ett ansikte.
Taktiken att köra försiktigt lönar sig då det blir en del tvära inbromsningar när mötande trafik kommer i höga farter.
Utflyktsvägen är överreklamerad och det bjuds på väldigt få utsikter. Utefter vägen ser sällskapet ”nada” men åker av vägen lite senare i St Just.
Gör ett kort stopp för att föreviga en tenngruva. Alla gruvor är nedlagda men har långa historier.

Nästa avfart blir en bit från utflyktsvägen till Cape Cornwall och utefter en ännu smalare väg! På denna övergivna plats finns det parkering och parkeringsvakt! Platsen är inte speciellt välbesökt men ett mycket trevligt stopp och det är vackert och dramatiskt vid denna utsiktspunkt.

Sällskapet fotograferar och strosar omkring en stund.



Observerar några golfspelare som har sina greener i sluttningar ned mot havet! Det kan gå mycket snabbt utför!

Återvänder utefter den smala vägen och ber att ingen bil skall komma från andra hållet. Stället är öde och ingen bil möter.

Nästa stopp är Sennen Cove som ligger en bit ifrån Lands End. Lands End har som sagt tappat alla sin charm och är numera ett nöjesfält. Sennen Cove är ett litet men mycket charmigt ställe. Här flockas surfare och kusten övergår just här från tempererat till mer subtropiskt klimat. Detta syns i alla de trädgårdar som traktens boende har anlagt runt sina hus.



Sällskapets plan är att vandra från startpunkten till Lands End och sedan tillbaks. Det blir en ganska kort runda på 6 kilometer. Det är svårt att klä sig för det väder som finns här på orten. Det blåser friskt, luftfuktigheten är mycket hög och temperaturen ligger precis mellan jacka på/av.
Sällskapet svettas uppför och fryser lite på plan mark.
Efter den första lite brantare backen så erbjuds utsikt både mot Lands End samt också till tidigare besökta Cape Cornwall.


Vandringen fortsätter vidare utefter den dramatiska kustlinjen och Lands End fyren kommer allt närmare. Det blir något litet motlut men inget som blir för jobbigt. Sällskapet verkar också vara på bättringsvägen efter sjukdomarna.





Når utsiktspunkten mot fyren och detta dokumenteras. Tittar in i souvenir butiken och hittar bilder på den berömde Poldark. Detta är en TV-serie inspelad i denna trakt. TV-serien har också fångat undertecknads intresse för att åka hit.


Undviker nöjesfältet som ligger en bit ifrån och fortsätter på en lättvandrad stig tillbaks till startpunkten. Det finns Björnbärsbuskar med bär överallt i denna trakt.

Loggar en Geocache som ligger placerad perfekt för att ge stranden vid Sennen Cove bästa fotograferings-vy. Ser att ebben slagit till och att surfarna får jaga vågor längre ut.




Kommer ner i det lilla samhället och besöker en pub – The old success Inn. Det finns bara tre näringsställen och de andra har endast enklare menyer. Sällskapet kommer mitt i lunchrusningen och det finns endast ett bord ledigt. Förutom ”mänskliga” gäster så verkar ”alla” ha någon sorts hund med in i puben.

Beställer mat och det tar en rejäl stund att få maten då många beställt före. Maten är modell kroppsarbetare och smaken duger men inte mycket mera. Maten mättar vilket är huvudsyftet.
Bilfärden går vidare till Marazion med den berömda stenvägen till klostret St Michaels Mount. Stenvägen kan endast användas vid ebb.
Missar avfarten till Marazion på grund av dålig kartläsning?
Når till slut parkeringen och betalar avgiften. Detta är en större turistmagnet och det är en hel del som vandrar mellan klostret på ön och fastlandet. Sällskapet nöjer sig med upplevelsen att vandra på stenvägen fram och tillbaks. Ingen aktivitet som skapar känsla av  upplevelse utan mera att pricka av listan ”måste göra”.



Det var bättre upplevelser tidigare på dagen.
Detta blir det sista utflyktsmålet för denna dag och sällskapet styr kosan mot Falmouth som är nästa hotellvistelse.
Ser många skolskjutsar på vägen som stannar och släpper av de uniformsklädda barnen. Känns lite udda men det finns starka traditioner i detta land.
Passerar Helston där ”Poldarks gruva” finns som turistattraktion!
Har ingen bra vägbeskrivning in till Falmouth och hotellet. Reskamraten får förlita sig på en begränsad karta i guideboken. Kartan är svår att använda då infartsvägen är okänd. Med lite tur och också med hjälp av undertecknads ”nedtaggning” så lotsar reskamraten sällskapet till hotellet utan några omvägar!
Hotellets parkering är stökig och hotellet är en byggarbetsplats.
På det förra hotellet kände sig sällskapet varmt välkomna och omhändertagna. Här upplever sällskapet som ett gäng tjuvaktiga individer. Receptionisten försökte förmedla ett välkomnande men i grunden så skulle alla personuppgifter lämnas samt en deposition på 4 * 50 pund. Det senare skall täcka alla av sällskapets eventuellt utnyttjade hotell faciliteter och som sätts på rumsräkningen. Detta för att hotellet inte skall förlora något om sällskapet smiter från att reglera dessa.
Sällskapet kommer inte under vistelsen att nyttja en enda extra facilitet som kräver eventuell debitering. Vistelsen kommer med största sannolikhet att bli en engångshändelse.
För balansen skull kan nämnas att hotellrummet är mycket bra. Delvis beroende på att undertecknad beställt ett rum med utsikt.
Tänk vad stämningen kan förstöras med denna typ av mottagande.
Får hoppas på andra upplevelser imorgon.
Åter till start

Eden Project

Frukosten på detta hotel öppnar en time tidigare – 07:30. Det är dock knappt att solen har gått upp. I upplysningarna om hotellet står att frukostmatsalen kan vara mycket ”stökig”. Det är bäst att äta frukost tidigt och sämst att äta sent, då det är många gäster.
Sällskapet hänger på låset trots en viss trötthet sedan gårdagen. Vissa i sällskapet har en ihållande hosta som stör nattsömnen för alla i sällskapet.
Observerar den personal som betjänar gästerna i frukostmatsalen. De är vad man kanske upplever som typiska på ett enkelt Engelskt säsongshotell. De försöker vara artiga och hjälpsamma samtidigt som de inte direkt lyser av ”drillad” serviceanda.
Undertecknad har kanske färgats av gårdagens första intryck av hotellet.
Gästerna ser ut att vara övernattande ”tjänstemän” och det är få så kallande semestergäster.
Frukosten är OK och accepterar personalens ambitioner. MEN det sitter en tagg i själen efter gårdagen.
Väderprognosen är inte positiv. Det skall bli uppehåll men molnigt på förmiddagen. På eftermiddagen ska det bli regn. Sällskapet gör en överläggning och beslutar att göra en utflykt till Eden Project utanför St Austell.
Detta är ett imponerande projekt med sex olika plasttält och olika trädgårdsarrangemang på utsidan.
Bilfärden går via Truro som är huvudort för regionen Cornwall. Det är mycket trafik, men som tur är, verkar de flesta köra i motsatt riktning.
Vägarna är krokiga och smala, men inte som tidigare på resan. Skillnaden är dock att i detta område är det mer trafik. Det gäller att vara alert i alla lägen.
Når till slut Eden, är på plats tidigt och det är lite folk ännu så länge. Anläggningen och omliggande parkeringar är gigantiska.
Köper biljetter till sällskapet och börjar rundvandringen. Det finns mycket att se på även om det inte är säsong och det mesta har blommat färdigt.

Blir så inspirerad av att se de olika odlingarna och önskar att energin fanns att göra saker bättre i trädgården hemma, avseende blommor och grönsaker. På något sätt räcker inte energin för att gör det som undertecknad innerst inne vill.
Ute i området visas det upp en mängd olika trädgårdar och odlingar. En hel del kul figurer visas också upp.









Börjar inomhusbesöken i det jättelika tropikkomplexet. Komplexet består av tre stora plastbubblor.
Första stopp blir i souvenir butiken och det visar sig finnas en hel del som kan köpas!
Fortsätter in i tropik-komplexet och det är mycket varmt och fuktigt. Växterna som finns här är fantastiska och kan inte odlas på vårt lands breddgrader.
Det finns också olika information om vad som händer i den tropiska miljön i form av odling, handel, utveckling, etc.
Det finns också olika arrangemang som blixtnedslag, dimma, vattenfall, regn, etc.
Ser olika fåglar som rör sig helt orädda inne i komplexet. Speciellt två fåglar som verkar vara ett par är vackra och går omkring bland besökarna.
Det är mycket nivåskillnader i anläggningen men gjorda i långsluttande former så att de flesta kan nås av t.ex. personer i rullstol.
Dock inte en speciell och spektakulär plattform som hänger mitt i taket i den största globen. Den når man via en trappa. Tyvärr var den stängd när sällskapet var där.











Avslutar besöket i den tropiska miljön och återvänder till souvenir affären igen för att slå till på vissa artiklar. Reskamraten behöver uppbackning av dottern via mobil innan beslut kan tas!
Nästa komplex innehåller en medelhavsmiljö och är betydligt torrare och svalare. Komplexet är inte lika stort men innehåller några riktigt fina arrangemang. Det är olika exempel på trädgårdar från t.ex. Italien, Sydafrika, Västra Australien, etc.



Blir mest imponerad av Västra Australien trädgården. Den innehåller för oss Européer mycket ovanliga blommor och andra växter. Får nästan lust att boka resa direkt! Enligt skyltarna verkar det finnas en släkting där? Eller?



Här finns det också en del vad som skulle kunna beskrivas som udda trädgårdskonst.

’

I komplexet finns det ett antal serveringar och den som finns i detta komplex är den absolut trivsammaste. Sällskapet beslutar sig för en lunch och slår sig ner vid ett bord nära en snittblommeodling. Det kommer direkt småfåglar som är förväntansfulla att någon godsak skall bli tillgänglig. Miljön i restaurangen är mycket vacker med den omgivande blomsterprakten.



Maten är förträfflig och innehåller råvaror som odlas i anläggningen. Äter en skaldjurspasta som smakar otroligt gott. Sällskapet provar också lokala drycker i form av veteöl och gingerbeer. Dryckerna smakar också bra.


Det blir en stunds vila på maten innan det är dags att beta av den sista yttre delen av anläggningen. Hör dock ett oroväckande smatter på utsidan av plastkonstruktionerna. Det utlovade regnet har kommit. Det blir en rask promenad tillbaka till receptionen vid utgången.



Det finns en plantbutik i byggnaden och hur mycket intressant som helst att inhandla. Det blir inga inköp då det kanske blir besvärligt att frakta hem plantorna. Har redan för mycket plantor hemmavid och det enda som behövs är mycket torktåliga växter till den delen av trädgården som består av dålig jord och som sugs ut av grannens björkar.
Regnet inbjuder inte till utomhusaktiviteter så det blir bilkörning tillbaka till hotellet. Färden tar en stund på de kurviga och backiga vägarna. Det är också en hel del trafik och köer på en del ställen. Ser en pub/restaurang som skyltar att det är Norwegian style. Kan Norrmännen laga mat?
Återkommer till hotellet efter att ha kört nästan rätt. Regnet har slutat varför sällskapet tar en promenad till stadens centrum. Det är inte mycket till centrum men det finns en Tesco expressbutik i alla fall.
Ser dock en intressant skylt som meddelar att här finns en Rick Stein restaurang. Rick är en berömd TV kock och han har tillsammans med andra kända kockar etablerat restaurangskolor och serveringar här i Cornwall. T.ex. har Gordon Ramsay etablerat sig här och det finns restauranger med Michelin-stjärnor i denna trakt.
Få se om det kan bli ett besök i Falmouth.
Efter shoppingen öser regnet ner igen och sällskapet blir rejält blöta på vägen tillbaks till hotellet.
Det blir en lugn kväll.

Åter till start

Vandring Helford, Rick Stein restaurang och Ostron festival

Morgonen störs av hostningar från respektive part i sällskapet. Förkylningen verkar inte vilja helt släppa sitt grepp. Undertecknad är mycket täppt i näsgångarna.
Sällskapet lyckas ändå komma ner ganska tidigt till frukosten. Det är ett blandat klientel av gäster. Några ser ut som affärsresande och några som semestrande. Säsongen verkar vara lång här i Cornwall och det är också Ostronfestival på denna ort i helgen.
Damerna som jobbar i restaurangen ser ut som i en typisk äldre Engelsk TV-serie. De är artiga och trevliga men på något sätt känns det väldigt gammalmodigt. Det känns som att förflyttas tillbaka till 60-talet.
Idag skall det bli bra väder och prognosen kommer att hålla denna dag. Hela dagen blir som en Svensk sommardag!
Dagens vandring är nära Falmouth. Det är ”bara” ca 12 km bilkörning men det blir ett äventyr att hitta på de småvägar som leder till målet. Vägarna är mycket smala och det går inte att mötas med andra bilar.
Sällskapet åker fel flera gånger men lyckas till slut nå starten för vandringen. Några panikinbromsningar blir det när mötande bilar kommer i hög fart. Vid ett tillfälle kommer en traktor med bakomhängande jordbruksredskap. Då blir undertecknad tvungen att backa ett par hundra meter!
Vid starten för vandringen finns en mindre servering och en badstrand. Det är oktober men det ligger en kvinna i vattnet och simmar! Vattnet är fortfarande badbart avseende temperaturen!
Sällskapet startar sin vandring som går utefter den södra sidan av Helford floden/viken.

Dagens vandring är annorlunda jämfört med tidigare. Här på södra kusten av Cornwall är landskapet mjukare, bördigare och det är mera ängar att vandra på.





Vandringen blir finare och finare ju längre ut som sällskapet kommer på den södra stranden. Vandringen går något upp och ner men är annars ganska lättgången. Det går dock sakta då vandringskamraten verkar trött och sliten.


Får möjlighet ta en hel del bilder i det vackra landskapet.



Ute till havs håller en helikopter på att hovra ovanför vattnet. Det måste vara någon slags övning.

Vid udden där Helford floden rinner ut i Engelska kanalen så vänder leden tillbaka mot startpunkten via vandring i inlandet.

Nu övergår leden i lite tråkigare underlag. Det är mycket lerigt då leden och passager som måste passeras har trampats upp till gegga av kreatur och vandrare.

Det går inte att undvika att byxor och skor blir leriga. Det går också uppför en bit och vandringskamraten börjar sacka efter något. Når till slut mindre vägar men dessa är också mycket kladdiga efter regn, kreatur och jordbruksmaskiner. Vandringen i geggan fortsätter ytterligare en stund.
Till slut så blir det mera fast underlag när vandringen går utefter bilvägar. Det går lättare och raskare att vandra på dessa vägar.

Kommer till byn Mawnan Smith och leden går utefter publika stigar. Det är dock intressant hur fastighetsägare ”skyddar” sin egendom genom att sätta upp höga plank. Den publika stigen är mycket smal.



Sällskapet når en position där det finns möjlighet att gina genom att vandra på bilväg till målet istället för anvisad vandringsled. Frågar vandringskamraten om intresse finns för att gena mot målet. Denne avvisar förslaget även om det efteråt visar sig varit det bästa.
Går en ytterligare bit på den så kallade publika stigen och kommer till hagar som utnyttjas av boskap. Det finns ett antal stängselpassager som måste klättras över och vid varje, så har det blivit rena gyttjebadet och det är mycket svårt att komma över utan att trampa i gyttjan.
Stämning ändras från bara trötthet till trötthet amt mycket dålig stämning. Vandringskamraten blir mycket irriterad av att klafsa i detta underlag och då hennes krafter börjat tryta. Så det blir som sagt ingen trivsam vandring ett tag.
Klafsandet fortsätt i ytterligare en kilometer tills det äntligen blir grusväg och asfalt. Tyvärr så blir det uppförsvandring så stämningen förändras tyvärr inte så mycket. Vägen är också mycket smal och varje gång en bil passerar så måste sällskapet trycka upp sig mot omgivande jordväggar.

Sällskapet kommer till slut upp till högsta punkten och sista biten till målet går nedför.
Sällskapet når bilen och kan byta till torra och rena kläder.

Nästa stopp blir på stranden för att tvätta av skor och vandringsstavar.
Serveringen vid stranden har öppnat och det är en hel del gäster som sitter och äter lunch. Detta är en mycket trevlig plats och speciellt denna dag då solen kommer rätt in mot serveringen och värmer rejält. Sällskapet beställer kall dryck och tar en kort paus. Lyckligtvis faller dagens utmaningar i glömska efter en stund på detta mysiga ställe.

Ser en korpulent man springa i och doppa sig. Efter en stund så hoppar några hundar i också som tycker det är kul med en simtur.

Vattnet känns varmt fast det är oktober.
Resan tillbaks till hotellet blir också utmanande.  Återigen blir det utmanande möten på smala vägar. Dock hittar sällskapet rätt direkt denna gång.
Sällskapet når hotellet och genomför personalvård för att snabbt bege sig ner till Rick Stein fiskerestaurang för en sen lunch. Tanken är att njuta rejält och få föreviga ett besök på denna kända kocks restaurang.
Lyckas nå restaurangen i tid innan man stänger lunchserveringen. Sällskapet beställer en hel meny som man i regionen normalt gör på kvällen. Under dagtid så beställs det mest fish and chips och afternoon tea. Sällskapet är lite ”konstiga”, men föredrar att äta mycket på dagen jämfört på kvällen. Detta känns bättre för matsmältningen.
Maten är förträfflig fast den är ganska enkel. Det smakar utmärkt och personalen är mycket tillmöstesgående och servicevänliga ända tills klockan börjar gå över 15:00. Vid denna tid så stänger lunchserveringen. Lite smolk blir det när efterrätten mer eller mindre kastas fram och inte helt enligt menyns beskrivning.

Undertecknad är nyfiken avseende historian bakom varför Rick Stein satsade att etablera restauranger i denna region. En i personalen kan historian och berättar denna utan dramatik och med viss uttråkad framställning.
Historian var egentligen enkel. Ricks far brukade åka till Cornwall och Rick såg att orten Padstow var en stendöd ort. Där fanns en trist nattklubb som Rick köpte och gjorde om till en restaurang. Rick insåg att det vara lönsamt att starta restauranger och gjorde det i regionen, London, Australien etc.
Det var med andra ord bara business och ingen romantik eller spännande historia bakom. Det blev lite rumphugget på slutet av middagen. Dock är det för sällskapet en trevlig upplevelse att äta en god lunch på en kändiskocks restaurang.

I hamnen har man satt upp ett stort tält för Ostronfestivalen och det är en mängd olika stånd som säljer olika artiklar och mat. Det finns också en scen där en artist gnyr fram lite pumpande låtar. Det skall bli stort hålligång under helgen, men festivalen verkar ha startat redan.
Sällskapet vandrar omkring en stund i tältet och tar en sväng till stadens centrala shoppinggata. Det blir inga inköp utan mest fönstertittande.

Efter en stunds vandrande så är det dags att dra sig mot hotellet när solen börjar gå ner och det blir kyligare. Hålligånget verkar inte vara så där jätteintressant.
Imorgon blir sista dagen för aktiviteter på denna semesterresa.
Åter till start

Poldar gruva och Lizard point

Lite dyster start på denna morgon. Vädret är mycket grått och mörkt samt reskamratens krafter verkar vara på upphällning. Det är lite ansträngande för henne med kombinerat obefintlig träning och förkylningen som grasserat i sällskapet.
Det blir en stunds Polsk riksdag innan det beslutas vad som skall göras idag. Reskamraten vägrar att göra något som innebär leriga skor!
Hittar en Geocaching rundvandring ca en mil bort. Detr blir lite på chans då ingen vet vad det är för vandringsunderlag.
Bilturen blir en riktig pärs. Det går alldeles utmärkt att hitta med stöd av reskamratens kartläsning, men bilkörningen tar på nerverna. Det är MYCKET smala vägar fram till resmålet. Det går INTE att mötas på de flesta av vägarna, men som tur är blir det endast några möten.
Det finns några sträckor väg där det med MYCKET god vilja går att mötas. Får möte med en skåpbil och måste gå ut så mycket att sidobackspegeln viker in av de höga jordvallarna på sidan av vägen. Funderar varför man har gjort vägarna på detta sätt. Är det för få insynsskydd eller hindra bilåkande att komma in i skogen eller på fälten?
Till slut anländer sällskapet till startplatsen för promenaden. Stämningen blir direkt sämre, då det inte direkt finns någon parkering och omgivningen är geggig.
Sällskapet skippar denna promenad och åker samma smala vägar tillbaka till stora landsvägen.

Undertecknad har följt en serie på TV – Poldark. Serien filmades här i Cornwall och inspirerade undertecknad att planera denna resa. Någon mil efter landsvägen finns en skylt vid en mindre stad – Helston – som visar mot ”Poldarks gruva”. Det finns ett antal platser i denna region där man spelat in denna serie.
Just sceneriet vid ”Poldarks” gruva var mycket fint, då den låg på en sluttning mot kusten. Skulle vara ett kul minne att fotografera denna plats. Blir dock lite fundersam då Helston ligger en bit in i landet och ännu mer när vägvisningen leder ännu mer inåt.
Sällskapet följer dock vägvisningen och anländer till ett område som ser ut som en gammal industri med plank runtom. Det visar sig att detta är en plats med en gruva och man kan med hjälp av guide kan gå runt i den under jorden. Förstår nu att seriens under jorden bilder, filmades här medan den gruva som syns ovan mark finns på annat håll. Blir lite besviken då det inte finns något intresse av att gå runt i underjorden.


Undertecknad tar ett initiativ och föreslår att åka till Lizard point. Där finns en fyr, sjöräddningsstation och lite stigar att promenera på. Det är inte läge för längre vandringar denna dag.
Som vanligt blir vägen mindre och mindre ju närmare målet sällskapet kommer. Sista biten är enfilig väg och som tur är visar sig vara enkelriktad. Vid parkeringen står en äldre man och tar betalt för parkeringen och försöker sälja årsmedlemskap i ”National Trust”. Detta är en organisation som vårdar olika kulturmärkta byggnader och platser.
Parkerar bilen och går ner till kusten. Här är det mycket vackert och dramatiskt. Det blir ett lyckokast att åka hit och promenera på kustleden som går utefter hela Cornwalls kust. Här finns det affärer för att köpa olika souvenirer och de som finns säljs är faktiskt rätt så skapliga.
Man skryter också med att här finns England sydligaste cafe! Nu har sällskapet besökt två unika platser – Den västligaste – Land End och nu den sydligaste!
Tar några bilder och vandrar vidare mot den gamla utsiktspunkten.



Det finns återigen en massa fina motiv utefter vandringsleden. På vissa ställen finns stentrappor som leder ner till det brusande havet. Havet i detta fall är Engelska kanalen. På dessa små stränder är man garanterat ifred!






Vid den gamla utsiktspunkten är det också vackra omgivningar och man ser lång bort utefter kusten. Tar några bilder och vandrar sedan tillbaka.


Åter vid sydligaste udden så ser sällskapet en minnestavla som visar förlista skepp, årtal samt hur manga passagerare som det lokala sjölräddningssällskapet lyckats rädda. Det framgår inte hur många som drunknade.


Fortsätter vandra till en signalstation utefter den östra stigen. Det blir lite dålig stämning igen då det finns en ravin som måste passeras via klättring i trappor och sluttningar upp respektive ner. Vandringskamraten har inga krafter kvar och det bli ansträngande. Föreslår att sällskapet går tillbaka då denna passage måste göras ytterligare en gång på tillbakavägen. Vandringskamraten svär och biter ihop.

Passerar en trevligt placerad bänk på privat mark. Bakom bänken finns en ridå av jättegräs som undertecknad skulle vilja ha i blomsterlandet (härdigt?). Där finns också ett hotell som lockar med lunch och afternoon tea meny. Sällskapet ser lite ruffiga ut varför det inte blir något besök på det fina hotellet.

Når signalstationen som inte är något märkvärdigt. Utsikten på platsen är inte heller något speciellt.

På tillbakavägen observerar undertecknad en mycket minimal sandstrand där man åter kan ha lite privat utrymme. Det visar sig senare att denna kan nås från botten av tidigare nämnda ravin. På samma sätt har någon anlagt en trappa ned till stranden.
Undertecknad går ner och tar några bilder och det är en väldigt dramatisk och samtidigt mysig plats.


Man kan om man är modig hoppa i vattnet från leden men tror inte att så många vågar.

Det är många vandrare som rastar sina hundar i området och har under denna vecka förvånats över hur alla hundar verkar vara beskedliga och inte ilskna.

Passerar den stora fyranläggningen och ser att strålkastarna I toppen snurrar fortfarande. Undrar om den lyser på natten då de flesta fyrar har släckts ner numera?

Sällskapet fortsätter vidare tillbaka till parkeringen. Det finns en genväg genom en hage men då det finns en skylt som varnar för lösgående tjur så undviks denna.
Når parkeringen och åker tillbaka upp till Lizard by för att förhoppningsvis få afternoon tea. Detta är något som måste upplevas vid besök i Storbritannien.
Får åter möten på ”bredare” väg och det blir en del tricksande så att bilar kan passera.
Stannar till i byn och letar runt bland serveringarna men ingen av dessa verkar ha afternoon tea på menyn. Sällskapet beslutar att åka tillbaka till Helston för där borde det finnas detta utbud i den centrala delen av staden.
Staden har ordnat en gratisparkering i stadens utkant. Det blir ca en kilometer promenad till den centrala delen av staden.
Parkeringen ligger bredvid en av stadens dammar/sjöar.

Det går uppför till centrum men reskamraten biter ihop.
Hittar ett mycket enkelt cafe och slinker in för att beställa afternoon tea. Det finns ett antal menyer på bordet och ingen beskriver det sällskapet önskar. Beställer en annan sorts te-meny plus ytterligare dricka. Det dröjer och undertecknad passar på att besöka toaletten. Detta är en av de minsta toaletter som undertecknad besökt. Den är också placerad precis bredvid cafeets kök. Det är en konst att rikta saker mot sin rätta plats. Det går inte att stå upprätt!
Det beställda kommer in men inget te. Sällskapet väntar och väntar men ser inga tecken på att drycken skall anlända. Undertecknad blir som vanligt lite mulen och sällskapet går senare fram för att betala. Reskamraten frågar artigt om inte te ingår i menyn? Damen i kassan ber om ursäkt, då de trodde att den beställda extradrycken skulle ersätta teet i menyn!
För att ytterligare vrida om kniven i sällskapet, hittade reskamraten en ytterligare meny som beskrev en fullständig afternoon tea meny! Nu var det försent.
Återvänder lite dystra till bilen. Det positiva är att det är nedförsbacke.
Återvänder till hotellet och har ytterligare tur. Endast en tom parkeringsplats finns kvar och sällskapet kan parkera på denna.
Det blir en stund personvård och vila innan undertecknad erbjuder att vandra ner till centrala Falmouth och köpa Rick Steins Fish and Ships i serveringen för ”take-away”. Vill prova om denna rätt smakar bättre då en kändis-kock står för denna, jämfört ”vanliga” restauranger.
Väntar på att rätten skall tillagas och in kommer en dam i 35-40 års ålder. Kanske en av besökarna på den lokala ostron-marknaden. Damen har definitivt druckit ”något” då det fullkomligt stinker sprit om henne och lukten fyller hela väntrummet. Hon har också en stor utmaning att hålla balansen och vinglar omkring. Lite pinsamt men hon skiter nog i det!
Måste erkänna att skillnaden avseende rättens tillagning jämfört ”vanliga” restauranger inte är märkbar. Rätten är enkel och kan man gör den mycket mera exklusiv?
Dock blev det en ny erfarenhet att testa hämmat från en kändisrestaurang!
Åter till start

Hemresa

Detta är en ”härlig” hemresa då det inte finns mycket att berätta om! Det är så det skall vara och det skall inte uppstå några bekymmer. Några aha upplevelser blev det men inte många.
Går upp 05:30 och det är kolsvart ute. Receptionen är obemannad men det är bara att lämna nyckeln då allt är reglerat. Har inte bekymrat hotellet med några extratjänster.
I början är det helt tomt på trafik och det går bra att köra även om det är kolmörkt. Första delen går på krokiga mindre vägar men åtminstone tvåfiliga.
Kommer ut på en slag motortrafikled med två filer och då går det raskare. På många ställen har de små lampor som visar vägkanten. Bra vid mörkerkörning.
Det ljusnar vartefter och det känns lite bättre att köra när det är dagsljus.
Trafiken innebär inga hinder under hela resan. Bilresan är lång och tar 4,5 timmar. Det blir endast en trafikstockning vid ett vägbygge där en fil måste stängas av på grund av en incident. Sitter lyckligtvis fast bara i en kvart.
Viss tvekan blir det att hitta rätt vid Heathrow, då rondellerna är lite komplexa. England måste vara rondellernas favoritland. Hittar en bensinmack och tankar bilen samt hittar också vägen till Biluthyrningen. Bilresan gick betydligt bättre än plan och är i god tid före avgång.
Det är inga problem att lämna bilen och sedan är det bara att kliva in i skyttelbussen för transport till terminal 2.
Allt utom en sak fungerar i avgångshallen. Sällskapet vill ha tillbaka skatten på köpta varor, men det visar sig att varorna måste visas upp och de finns i de redan incheckade väskorna!
På andra sidan säkerhetskontrollen blir det olika inköp, lunch och väntan.
Flyget avgår i tid men får vänta en stund i kö vid startbanan.
Lyckas slumra till en stund på planet. Bilkörningen var tröttande då det var full koncentration hela vägen.
Det är medvind hem varför planet landar i tid.
Runt Arlanda har molnen spruckit upp och det blir en vacker syn att flyga över skogar i höstfärger. Temperaturen är ungefär som den var på resmålet.
På Arlanda tar det som vanligt lång tid att få väskorna. Undrar varför det är så segt på denna flygplats?
Vandring till bilparkeringen och iväg. Det blir lite ovant med automat igen, men det går fortare att vänja sig än det var i England.
Bilresan går bra och anländer åter hemma på kvällen.
Detta är slutet på denna resa och det har varit mycket vackra upplevelser i ett intressant landskap som Cornwall. Det gäller att hitta lite mindre besökta smultronställen och skippa de som drar besökare i massor. Dessa ställen finns, men viss efterforskning och planering krävs. Rekommenderar andra att besöka regionen!
Åter till start