Kapstaden 2014
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8
Dag 9
Dag 10
Dag 11
Dag 12
Dag 14
Dag 1
Quiz
Novemberresa 2014 – Vart är vi på väg? – Frågor och svar
10 poäng
Eskilstuna – 016
Resmålet – 018
8 Poäng
”Är inte det som står på skylten där stafel?” sade den ena turisten lite sluddrande
”Ett stavfel?! Är Du berusad?” sade den andra turisten
6 Poäng
De som passerat har gott hopp att deras brev kommer fram även härifrån. Det har många andra också haft genom tiderna!
4 Poäng
Mycket kriminalitet förekommer/förekommit på orten och bl.a. förekommer det mycket svartbygge och svartväxling.
2 Poäng
”Nu har jag en fot i Afrika, eller vad det heter” sade reskamraten och fyllde på ytterligare ett glas boxvin. Den som åker Vasaloppet kanske får support av näverlur-blåsare – även kallade Gosphus-Vuvuzelor. På resmålet finns det också dessa ”näverlurar” som användes flitigt i ett världsarrangemang för 4 år sedan. Av en slump så råkar resesällskapet anlända till rastplatsen för ett globalt Ocean-race. Detta hände faktiskt sällskapet av en slump även sällskapet 2002 men då i Auckland!
Förklaringar:
10 poäng
Eskilstuna ligger på 016 ostlig longitud och Kapstaden på 018.
Riktnummer 016? Haha! – Så enkelt var det inte!
8 Poäng
Den första turisten var kanske lite berusad då han såg skylten till Tafel-berg i Kapstaden!
6 Poäng
Gott hopp skulle kopplas till Godahoppsudden!
Det sägs att sjömän på den gamla tiden lämnade säckar med brev vid denna udde och posten togs vidare med nästa båt som passerade i motsatt riktning.
”E-posten” fungerade då också men med kanske lite längre leveranstid!
4 Poäng
Kapstaden har mycket kriminalitet tyvärr eller så är det bara ryktet som säger så?
Det bor många svarta i staden så därför förekommer byggen genomförda av svarta och de växlar väl även pengar ibland?
Sorry! Den var dålig!
2 Poäng
Systembolagets ”Foot of Africa” box vin kanske kan leda till att Ni kära läsare kommer på vad som är resmålet?
Vuvuzelorna användes flitigt i fotbolls-VM där orten hade en av arenorna.
Volvo Ocean race har ett stopp i denna ort just nu.
RÄTT SVAR: Kapstaden
Resan
Tillbaka till start
Dag 1
Nu är det dags för semester två veckor. Om det går vill resesällskapet gärna ha semester i november då det inte är några helger mellan sommaren och julen. November brukar bjuda på grått väder och det brukar även vara mörkt och trist utan ibland någon sol på hela månaden. Hörde på radion under löpturen att Växjö haft 1, Stockholm 2 och Borlänge 3 soltimmar i november. Har haft tur här i trakterna, då några helger bjöd på lite sol och det blev några lite ljusare och därmed trevliga Geocaching-turer.
Vädret på destinationen verkar vara lovande med en prognos på 23- 30 grader. Det får väl duga!
Som alltid är det en massa funderingar om man fixat alla detaljer på resan och spisen måste kollas ett antal gånger!
Detta blir resesällskapets först besök på den Afrikanska kontinenten och det skall bli spännande att se och uppleva hur detta är. Reskamraten har några kollegor som varit i Kapstaden och alla verkar varit nöjda med resan.
Det skall bli skönt att koppla av då de senaste veckorna varit intensiva med en del förändringar. Märkte idag när det var dags att göra on-line check-in och skulle registrera reskamratens pass att hennes födelsedag hade missats helt!
Födelsedagen är i november och efteråt inser undertecknad att det förekommit ett antal hintar som skulle platsa i ”Americas funniest videos”. De har varit övertydliga men undertecknad har totalt missat dem i år! Maktbalansen är rubbad och undertecknad startar resan i ett prekärt underläge!
Resan till Arlanda gick utan problem även om militärlastbilarna bestämt sig för att ha någon slags manöver och transportera sig från Strängnäs till Enköping. Vägen är inte rolig när någon puttrar i 50-70 km i timmen.
Resan till München gick utan problem också, även om ben-utrymmet var väl mycket ransonerat. Håller med skribenten Mats Olsson i Expressen som säger att han numera undviker så mycket som möjligt att flyga. Han försöker nyttja andra transportslag så mycket det går. Flygets enda fördel är snabbheten. Om man inte pröjsar för första klass så är det ingen höjdare. Mats Olsson menade att flygtransporter blivit ett ovärdigt sätt att låta sig transporteras på. Tycker det ligger en hel del i hans sätt att beskriva känslan.
Skall man åka långt så får man bita ihop. Resan från München till Kapstaden bjöd på lite utmaningar!
Här kommer en lista:
Vid passkontrollen mellan ankomsten i München och fortsatt transfer så var det en automatisk passkontroll för EU-medborgare. Efter viss tvekan så släpptes undertecknad igenom. Direkt efter denna automatik blev undertecknad kallad till sidan av en bister passkontrollant och det sattes igång en mängd bläddrande i passet, konversation med lika bister kollega och trummande på pass-kontrollantens dator. Efter viss tvekan släpptes undertecknad vidare genom kontrollen. Reskamraten släpptes utan vidare igenom.
I väntan på att stiga på planet till Kapstaden inhandlades en halv liter vatten då det var mycket varmt och torrt i både flygplanskabiner och väntsalar. För att få inhandla detta vatten till summa av 3,5 Euro krävdes både pass och boardingkort!
Vid insläppet till planet kollades boardingkorten elektronisk via någon smartkod. I denna passage stoppades hela resesällskapet och anmodades att uppsöka bredvidliggande disk för fortsatt utredning. Här startades igen en intensiv knackning på datorn och bläddrandes i pass. Det blev även frågor, som ifall resesällskapet varit i Sierra-Leone, Liberia, etc. Undertecknad intygade med fast stämma och stadig blick att ingen i resesällskapet hade uppsökt den Afrikanska kontinenten någonsin tidigare.
Svaret från disk-personalen blev så småningom ”Vi försöker igen och får se om de släpper igenom er denna gång”. Vilka ”dom” var framgick inte och inte heller vad som orsakade denna tvekan att låta resesällskapet fortsätta sin mycket emotsedda semesterresa. Har undertecknad en tvilling? Det ”finns” ju en i Kristinehamn, men det är en helt annan historia.
Väl på planet började tankarna komma vilka konsekvenser det kunde ha blivit att inte få åka till destinationen. Kändes inget kul och undrar fortfarande vad som hände egentligen. Får se om resesällskapet kommer in i unionen/Sverige om två veckor vid retur-resan!
Utrymmet på planet var något bättre men det är väldigt svårt att sova i upprätt sittande ställning. Stolsryggarna gick heller inte att ”vräka” bakåt som på tidigare flygplans-modeller. Det var en marginell skillnad mellan stol i upprätt och bakåtlutat läge
Försöker begränsa vätskeintaget vid långa resor då det är ett äventyr att sitta mitt inne i en stolsrad och försöka klättra över den passagerare som är i vägen för mittgången. Man har inte hjärta att väcka någon när blåsan gör sig påmind om sin existens. ”When a man must to go he must go” Undertecknad vill ju alltid verka världsvan och utstråla inbiten globetrotter vid resor till främmande mål. I detta fall så naggades denna image något, då toaletterna som aviserades på en skylt inte kunde hittas vid pentry-utrymmet mellan två flygplans-avdelningar. Med ett fånigt uttryck i ansiktet var undertecknad tvungen att gå tillbaka till sittplatsen och viska i örat på reskamraten och fråga var är toaletterna? Reskamraten upplyste att det fanns två ”Salon-dörrar” och bakom denna en trappa nedför till toaletterna som på denna flygplansmodell låg på undervåningen!
Vid avfärden 22: 40 informerades passagerarna att först skulle det serveras drycker och strax efter det skulle den varma middagen delas ut så alla sedan skulle kunna ”nanna” för natten. Dryckerna börjades serveras strax efter utplaningen på planets marsch-höjd. Det tog ca en halv timme att hälla upp drycker till aktuell avdelnings ca 160 resenärer.
Sedan hände ingenting och sedan ingenting och sedan ingenting. De tidigare hungriga men efter dryckes-serveringen muntra resenärernas humör började snabbt att devalveras och tyngden i ögonlocken samt dryckernas i tid begränsade stimulerande effekt, medförde att säkert hälften i avdelningen knoppade in utan att få i reseavgiften ingående varma middag.
Undertecknad hade betalt för detta och gett sig f-n på att det skulle bli valuta för pengarna varför alla lockande toner från John blund fick anstå. 01:30 på natten serverades den varma middagen. Aktuell serverande personal gick sedan runt med vin-flaskor under armarna och erbjöd mycket frikostigt påfyllning liknande en värsta sven-sexa. Har nog aldrig observerat en dylik frikostighet med rusdrycker på någon flygresa tidigare.
Nåväl, påfyllandet av drycker, den sena varma middagen och den avtagande spänningen efter det något frustrerande väntandet medförde att ögonlocken gick igen på undertecknad under någon/några minuter. Det är svårt att avgöra hur man sover på ett flygplan då sömnen blir i olika intervaller.
Efter ytterligare en stund så konstaterade undertecknad samt övervägande majoriteten av övriga 160 personer i avdelningen att undertecknad samt övriga nämnda var vakna. En liten gosse/flicka hade vaknat mitt i natten, konstaterat att sakernas tillstånd inte var de rätta och började gallskrika med ansenlig stämma. Tyvärr så klarade inte de stackars föräldrarna att lugna sin skatt, då den unga krabaten hamnat i det berömda tillståndet då det inte längre går att stoppa. Tjänstgörande personal gjorde sitt bästa att stötta de mer och mer desperata och generade föräldrarna, men detta försök rönte heller ingen framgång.
Tänk vad dessa små krabaters uttryck kan gå genom märg och ben. Denna nattliga episod blev en utmaning för alla berörda i den 160 personer fyllda avdelningen.
På något sätt så genomlevdes natten och plötsligt kunde en av övriga resenärer inte hålla sig utan drog upp en mörkläggningsgardin och in strömmade en ljus och klar morgon. Detta blev signalen till övervägande majoriteten, att nu var det slutnannat för denna gång och dags att genomföra morgon-bestyren.
Det blev frukost i tid och sista biten till slutdestinationen gick smärtfritt.
På flygplatsen skulle en immigrations-kontroll passeras och undertecknad började tänka ifall ”dom” möjligen kunde representeras av personal som sitter i aktuell immigrations-kontroll? Kön ringlade sig sakta framåt och undertecknad tänkte flera svarta tankar vad som eventuellt skulle kunna hända.
Vid aktuell kontroll satt en mörkhyad kraftig dam med bister uppsyn. En person som man definitivt skulle kunna få ”mamma-skräck” för! Dock undrade hon bara vad resesällskapet hade på aktuell ort, här att göra. Hon nöjde sig med svaret och bankade på med två stämplar i respektive pass och som justerades med lite finlir med penna. Hoppas att detta pillande medför lagstadgat utseende på stämplarna så att inga problem uppstår vid utresan!
Väl igenom kontrollen gick färden till biluthyrningen som brukar vara en skräckupplevelse ibland med köer, arga kunder, stressade uthyrare, ledsna barn, varmt och mycket strul. Rekordet var inresan till Skottland via Edinburgh för ett år sedan. En erfarenhet som aldrig mer vill upplevas.
Döm om undertecknads förvåning att det gick så enkelt och bekvämt som det någonsin kunde önskas, vid dagens bil-uthämtande. Visserligen var det mycket byråkrati med dokument som skulle upprättas och signeras men då undertecknad fick hjälp direkt så var det inga som helst problem med detta. Det måste vara något lurt för undertecknad brukar alltid råka ut för detta!
Strax innan avfärd då GPSen skulle programmeras, konstaterades att så var fallet även denna gång! GPSen som hyrts och skulle laddas via kabel från cigarettändare uttaget i bilen fungerade inte! Batteriet i GPSen var tomt och den laddades inte via nämnd kabel.
Tillbaks igen till disken som denna gång var full av andra kunder! En yngling bad resesällskapet att följa med och prova om den fungerade på en annan bil men resultatet blev detsamma. Tillbaka till utlämningsdisken igen som även nu hade flera kunder.
Efter en kort diskussion konstaterades att ingen annan GPS fanns att tillgå och att resesällskapets visit på denna ort fick företas utan GPS.
GPSen har en ganska central betydelse för resesällskapets frid och välmående i vistelser på främmande och okända orter. Dialogen mellan den som kör och den som skall ha kontroll över kartan och ange aktuell väg brukar ibland bli så som man inom diplomatiska kretsar kallar för öppenhjärtiga.
GPSen brukar bidra till att dylika diskussioner avsevärt minimeras och stämningen blir därmed något mer avslappnad under vistelsetiden på den aktuella främmande orten.
”Problematiken” brukar framförallt gälla den första dagen då kombinationen av okänd bil, vänstertrafik, bristande lokalsinne och trötthet efter en lång och mer eller mindre sömnlös natt brukar vara faktorer som ökar riskerna för eventuella konfrontationer.
Nåväl, nu gick färden till första etappen för dagen utan några betänkligheter. Vägarna var bra, skyltarna överskådliga, trafikrytmen lugn, lokalsinnet något bättre än normalt efter viss planering och översikt.
Parkeringshuset i Waterfront nåddes enkelt och bekvämt. Av en ”slump” hittades en sportaffär i affärscentret och den obligatoriska souvenir tröjan kunde införskaffas. Efter en viss diskussion mellan lika övertygade medlemmar i resesällskapet om var vattnet var beläget utanför köp-centret, kunde Ocean race byn hittas. I hamnen låg de båtar som deltar i tävlingen och runt var det lite tält och aktiviteter var på gång senare under dagen. Det var kul att råka träffa på dessa båtar av en slump igen. Senast var 2002 i Auckland.
Man hade också ställt upp två lastbilar utan släp och en mindre midjestyrd lastare. Båda från våra kunder!
Lunchen intogs i en restaurang nära eventet och var delikat och prisvärd. Inser att Engelska språket kan bli något utmanande på denna ort då den lokala dialekten är lite ovan för resesällskapet.
Parkering två timmar i parkeringshus kostade 10 Rand (ca 7,8 SEK). Något för Stockholm?
Efter besöket och lunchen gick färden vidare via framgångsrik kartläsning till Camps Bay vari, hotellet är lokaliserat uppe på sluttningen. Hotellet ser ut som ingenting på framsidan men mycket fint i rummen och på baksidan med utsikt mot atlanten och Tafel-bergen. Tyvärr så blåser det väldigt kraftigt idag varför det inte är perfekt att sitta ute och skriva. Datorn blåser nästan iväg!
Nåväl det blir en rapport i alla fall.
Hoppas på en god natts sömn och sedan börjar äventyren/upptäckterna/upplevelserna/etc. imorgon.
Ser att rumskamraten som bara skulle vila en stund, snusar djupt och klockan är 18:30 lokal tid!
Hälsningar från Kapstaden
Tillbaka till start
Dag 2
En hel natts sömn har gjort susen! Har växlat från gårdagens mera zombie-liknande tillstånd till ett mera normalt. Allt är ju relativt när det åsyftas ”normalt” säger vän av ordning!
”Queen-bed” sängens täcke var gemensamt och av det mera bylsigare slaget, så det var svårt att få det rättvist fördelat. Mitt i natten insåg reskamraten att enda täcke i dennes besittning var underlakanet, så med indignerad min återerövrades den rättmätiga delen av nämnda täcke.
Frukosten var mycket elegant framdukad med buffet och beställning av varma rätter.
Usch vad undertecknad gjorde bort sig! Var helt ovan vid hotellets rutiner och gjorde alla fel man kunde göra. Globetrotter-imagen fullkomligt pulveriserades. Dock fick den unga och mycket trevliga frukostpersonalen sig ett gott skratt! De var inte på något sätt fördömande, utan försökte efter bästa förmåga hjälpa undertecknad till rätta, när förvirring blev alldeles för uppenbar.
Nu har man dock lärt sig och kan förhoppningsvis uppföra sig bättre nästa morgonen. Tur inte sonen var närvarande, för då hade han nog dött av skam!
Dagens aktiviteter var planerade enligt besök i Kirstenbosch trädgård och sedan besök i Houts Bay om så blir tid över.
Har sett fram emot besök i denna trädgård, som har ett rykte att erbjuda mycket vacker fägring. Blev absolut inte besviken av besöket, men insåg att man skulle besökt trädgården i september, då det är vår här. Då hade nog det blivit rena blomsterorgierna! Mycket hade blommat över, men det bjöds ändå på tillräcklig fägring.
Det var fruktansvärt varmt på förmiddagen. Solen låg rätt på den sluttning där trädgården var belägen och det var vindstilla. Kontrasten jämfört temperaturen hemma var avsevärd och viss tillvänjning krävs nog. Det dröjde inte länge förrän både näsa och kindknotor var röda och fick smörjas in med kräm som hade hög solskyddsfaktor.
Det var härligt att lugnt strosa omkring i parken. Inte blev det sämre av att det fanns några Geocachar gömda i parken. Det blev loggning av den första Geocachen på den Afrikanska kontinenten!
Dock är placeringar inne i trädgårdar där man måste betala avgift och som är stängda på natten inte tillåtna enligt Geocahingreglerna, har jag för mig? En gömma måste vara tillgänglig jämt och ingen avgift får utkrävas för att nå denna.
Hade med mig lite Travelbugs från Sverige och tror att många ägare av dessa blir glada när det blir ett skutt ända hit. Några får bara göra en snabbvisit här, då deras uppdrag är att cirkulera i Europa.
Värmen tog sin tribut så att även medhavd ”root-beer” fick konsumeras. Resesällskapet köpte igår en sådan flaska för första gången någonsin. Omdömet varierade från intressant till vidrigt. Törsten övervann eventuella betänkligheter och drycken konsumerades ändå.
I slutet av trädgårdsvandringen fanns det en affär för försäljning av frön och plantor. Hittade några Protea plantor som fick munvattnet att fullkomligt dregla! Dock så läste undertecknad av en tillfällighet, ett hotfullt meddelande vid immigrationskontrollen igår, att man inte utan vidare fick ta med sig plantor utanför Sydafrika. Man skulle kolla först att detta var tillåtet, annars konfiskerades artiklarna.
Frågade en dam i affären om vad som gällde och hon meddelade att jag nog inte skulle få föra ut plantorna! Varför? Ingen aning, men vågar inte chansa. Vill inte råka ut för samma ”skit” som vid en mellanlandning i Hong-Kong då en nitisk tulltjänsteman beordrade avsköljning av alla jordpartiklar på medhavd Bonsai. Detta var inte tillåtet att föra in i Kina. Argument som att resesällskapet befinner sig i transfer-hallen och inte skall besöka Kina hjälpte inte. Det var bara att gå till toaletten och skölja av all jord. Bonsaien var inköpt för en avsevärd summa och dog bara någon vecka senare. Skall aldrig åka till Kina!
Beslutade att avstå eventuella inköp för att undvika liknande trassel.
Efter parkbesöket gick färden vidare till Houts Bay. Parkerade vi stranden som var kilometerlång med fin sand men inte en käft som badade! Det började bli sen eftermiddag så resesällskapet styrde kosan till en av de närbelägna restaurangerna för en lite sen lunch. Stället verkade populärt och hade många lokala gäster, uppfattade resesällskapet. Om lokala gäster går till en restaurang så brukar det vara en bra indikator på ställets kvalité.
Resesällskapet beställde dagens fisk och blev inte besvikna. Det var rejäla portioner med god smak! En kraftfull och lite barsk, men med glimten i ögat kvinna, serverade och bidrog till en munter lunch.
Den kraftfulla måltiden behövdes ”gå ner” lite, varför sällskapet beslöt sig för att vandra utefter den vackra stranden. I andra änden fanns ett hamnområde som var ”gemytligt och genuint” på dagen men där resehandboken rekommenderade att ingen skulle sätta sin fot efter mörkrets inbrott!
Måste medge att det såg ganska ruffigt ut även på dagtid! Vinden hade tilltagit under vandringen till nämnd hamn. Det blåste rejält och kanske det är något som hör till rutinerna i detta område? Det var samma igår. På vägen till hamnen var det medvind och tillbaka var det nära full storm och sanden yrde! Det kändes som att kroppen blev sandblästrad av sanden som drevs upp av den kraftiga vinden.
Förklaringen till de få badgästerna, ficks också genom att känna på vattentemperaturen. Den var synnerligen kylig även för en luttrad skandinav som badar isvak!
Parkeringen var avgiftsfri, men ändå så gick det runt lite lokala ”parkeringsvakter” som gärna ville ha någon Rand för att de vaktat bilen! Detta är en uppgift som verkar utföras på alla platser härnere. Det kan det kanske vara värt, då det förhoppningsvis innebär en viss trygghet att någon håller ögonen på bilen även om inga värdesaker lämnas. Dock vet undertecknad inte vad en sådan skör stackare, skulle kunna göra om det kom en buse som bestämt sig att utföra sitt rov.
Personaltätheten inom olika näringar är generellt mycket stor härnere och arbetskraften är nog också mycket billig. Direkt vid avfarten från flygplatsen låg det en en så kallad kåkstad och det indikerade väl att alla inte hade det så ”fett”. Det är väl bra för BNP att alla är sysselsatta och betalar skatt. Förädlingsvärdet kan kanske diskuteras.
Minns när resesällskapet besökte sonen under dennes utbildning i Tokyo. Där fanns det uniformerade män i olika men myndiga uniformer som hade uppgifter som undertecknad inte begrep, men som utfördes med stor pondus och respekt. Såg också en man som hade till uppgift att räta upp cyklar i ett cykelställ så att raden såg prydlig ut.
Hittills är erfarenheten att personalen i affärer och restauranger är artiga och trevliga även om de kanske har ett enkelt sätt. Parkeringsentreprenörerna och gatuförsäljarna är väl lite mer desperat/angelägna men inte mer än att man kan hantera detta utan några större obekvämligheter.
Tycker hittills att resesällskapet har blivit trevligt bemötta.
I samband med återfärden till hotellet gjordes ett stopp i ”centrala” Camps Bay där hotellet är beläget, men högre upp på sluttningen mot Tafel-bergen.
Det var ett misstag att besöka orten vid denna tid. Det var mycket trafik och det krävdes koncentration att ta sig fram. En ”parkeringsentreprenör” vinkade in resesällskapet i en ledig ficka som denne och hans kamrat ansågs ”äga”. Båda skulle naturligtvis ersättas då det var dubbel möda att hålla kolla på denna plats. Beslöt att hälften nu och hälften sedan fick gälla. Ville se att ingen buss eller lastbil hade skrapat lacken av bilen i denna trånga och bilfyllda genomfarten.
Det var inte lätt att hitta en affär. Fick en vägbeskrivning av ”entreprenörerna” men som tidigare nämnts, är den lokala engelska dialekten mer eller mindre obegriplig. Efter en del irrande hittades en affär och nödvändiga inköp kunde genomföras. På vägen tillbaka till bilen möttes resesällskapet av tidigare nämnd ”parkeringsentreprenör” som befann sig några hundra meter från platsen för resesällskapets bil och ”vaktade” en annan parkeringsplats. Denne var bortsett eventuella andra brister utrustad med en god förmåga att minnas vilka denne gjort affärer med och därför inkasserades tidigare utestående likvid. Hur denne entreprenörer skull kunna hålla kolla på bilar som står med ett avstånd av 200 meter ifrån varandra förtäljer inte historien!
Det som återstod var ”bara” att vända bilen och ta sig igenom trafikkaoset för att sedan ta sig uppför serpentinvägarna till hotellet. Det gick förvånansvärt smidigt att ta sig igenom ”centrumtrafiken”. Sedan började dock ”djäkligheterna” som kunde ha undvikits med tidigare nämnda beställda GPS! Det blev en mängd felkörningar och återfärder innan hotellet kunde hittas. Kartan som använts för detta ändamål och som under gårdagen bidragit till den framgångsrika lokaliseringen av hotellet låg vid detta tillfälle i säkert förvar på hotellrummet!
Resan till hotellet genomfördes i vad som ibland kan benämnas ”laddad” tystnad.
Nästa dag blir nog kartan med i bilen!
Sitter och skriver detta från uteplatsen med fantastisk utsikt men åter en mycket kraftfull vind. Dock inte av samma kraft som igår då datorn riskerade att blåsa iväg!
Imorgon en ny dag med nya äventyr!
Tillbaka till start
Dag 3
Vilken dag det varit! Resesällskapet har haft så roligt idag! Bilderna ger en viss hint och även filmen som så småningom kommer att klippas ihop. Det blir troligen inte förrän återkomsten till Svedala.
Det började i moll. Vaknade och såg att det blåste utav bara h-e utanför fönstret. Hade tänkt åka till Kap-halvön eller Tafel-bergen och vandra, samt se lite vackra utsikter. I Tafel-berg fallet så gick det inte att vandra då det är farligt. Flera vandrare blåser ner varje år och omkommer!
Troligen hade det gått att vandra på kap-halvön men det är inte så kul när det blåser hårt.
Beslutet blev att vandra i Kapstaden centrum och se vad staden hade att visa upp.
Frukosten genomfördes elegant och ”världsvant” idag. Gårdagens misstag var glömda och åtgärdade. Idag intogs frukosten på äkta erfaret globetrotter vis! I samband med frukosten fick resesällskapet möjlighet att få se några andra gäster. Ett par var från Frankrike och verkade lite snobbiga och dryga. En annan man var den totala motsatsen. I alla fall denna morgon. Han gav bakfyllan ett ansikte och på ett mycket övertygande sätt! Han ville bara ha kaffe och vatten och även få detta levererat till sitt rum. I samband med skrivandet av denna rapport, så verkar det som uppvärmning pågår även för denna natt. Få se om resesällskapet är ensam vid frukosten även imorgon. Frukosten serveras inte förrän 08:30 så det är inte direkt i ”svinottan”!
Hotellet är nog lite besvikna på resesällskapet då de vill erbjuda alla möjliga paket som ordnas i deras regi eller förmedlas. Resesällskapet har förberett resan i månader och vet precis vad som skall göras från en lång lista av aktivitetsförslag. Hotellet verkar inte vana vid sådana gäster?
Färden gick in till Waterfront där det fanns parkeringsgarage och man behövde inte förlita sig på de s.k. parkeringsentreprenörerna. Det var också ett hiskeligt rimligt pris att parkera, som förmedlats i tidigare rapport. Denna dag var inte ett undantag! 7 timmars parkering i parkeringshus kostade 40 Rand = ca 29 SEK! Något för Stockholm?
Första etappen blev till Nobel-torget! På torget finns statyer av fyra Sydafrikanska nobelpristagare. På de bilder som resesällskapet har tagit kan ni kära läsare gissa vilka av de fem på bilden är nobelpristagare och vad dessa heter! Den som har rätt svar kommer få ett hedersomnämnande.
Undertecknad är inte överdrivet förtjust i stadsrundturer. Det är ett fåtal städer som fått godkänt av undertecknad avseende intressanta besöksmål. Kapstaden centralt var sådär men intressant då själen i staden var svår att fånga. Det är en blandning av vit tidigare överklass/förtryckarkultur och svart till viss del historiskt fattig och outbildad. Detta håller gradvis på att förändras och har naturligtvis förändrats väldigt mycket i samband med att apartheidpolitiken försvann. Tycker det är imponerande att se att forna fiender kan leva utan på ytan några spänningar.
Sydafrika som land verkar också vilja spegla en förlåtande och fredsälskande bild till utlandet. Kulturen är mixad och som sagt svår att sätt någon etikett på.
Under vandringen i staden hittades några Geocachar varav höjdaren var i ”securitý Office”! I säkerhetskontrollen till den mest centrala parken – Company gardens – stod en verktygslåda på säkerhetskontorets mottagningsdisk och där kunde man logga och lämna/hämta Travelbugs. Geocachen var ett så kallad TB-hotell.
Där stod säkerhetspersonal med puffror runt midjan och lät Geocachare stå och uträtta sina uppgifter!
Det var en kul och lite annorlunda Geocache-gömma!
I Companys garden strosade det runt en mängd olika individer och grupper. Turister lotsades runt i grupper, stadsbor som promenerade, unga som ”hånglade” eller vad man nu gör, Dagis-klasser som har grupp-aktiviteter, etc. Parken var väl inte så märkvärdig om man inte gillar botaniskt intressanta träd och statyer av ”hedersamma” (vita) män!
Dock var det lugnt och avkopplande jämfört med att gå på gator med intensiv trafik och avgaser.
Till och från parken gick resesällskapet via en gågata som var full av marknadsstånd. Det är möjligt att mycket är skräp avseende kläder, smycken, prydnadsartiklar, etc. En sak är däremot trevligt och det är alla mycket färgglada färger på kläder etc. De har en speciell stil här i Afrika och som kan benämnas som ”häftig”
Vandringen i staden blev ca en mil och som avslutning tog resesällskapet en lov genom Waterfront området. Ibland drabbas undertecknad av att vara utvald av ödet! Som tidigare nämnts så blev denna resa till Kapstaden ett helt oplanerat sammanträffande med Ocean race. Detta hände också 2002 som tidigare nämnts.
Denna dag som egentligen planerats till vandringar så kommer resesällskapet ner till waterfront precis när etappsegrarna till Kapstaden – Team Abu Dhabi – håller på att fotograferas i segertribunalen med Tafel-bergen som bakgrund!
Lite senare skall det också bli start inför nästa etapp och som resesällskapet också fick tillfälle att bevittna.
Dock blev det först en sen lunch efter fotografering av etappsegrarna. Från tillfället att få fotografera dessa och framåt så hade resesällskapet en vansinnigt rolig dag! Vid första dagens besök i Volvo Ocean race center så upplevde resesällskapet stämningen och arrangemanget lite påvert. Denna sista dag så var det betydligt mer ”ös”!
Lunchen var fantastisk. Fin utsikt på en uteservering, god mat – dagens fisk och en mycket ”smarrig” efterrätt – Inbakad camembert, Fikon-salami! och blåbär. Det var en mycket lyckad lunch!
Resesällskapet genomförde också segerfotografering i segrarportalen referendas till egna etapp-segrar i forntid!
Det var en massa tal och orkestrar som uppträdde i samband med väntan på starten för nästa etapp. Måste säga att det är mycket härligt med afrikanska gruppers framträdande för det är kopplat med mycket rytm och dans och härligt medryckande musik. Sonen skulle som vanligt skämmas ögonen av sig när farsan ”shakar” loss till de afrikanska rytmerna!
Så småningom så lämnade båtarna en efter en hamnen för nästa etapp. Varje avfärd ackompanjerades till medryckande musik och när SCA båten avgick så spelades – Ja gissa vem? Avicci så klart?!
Resesällskapet blev ”värvade” av marknadsfolket för den Danska båten Vesta och utrustades med manuella ”vind-kraftverk”. Nåja man får väl heja på broderfolket också! Hittade så småningom även en SCA-flagga så att den Svenska tillhörigheten kunde markeras!
Blev även ”uppraggad” att pröva en av Volvo-gruppens lastare! Det var en mycket kul övning där det gällde att lyfta ett antal vikter och placera dem i tunnor på tid. Detta var en kul övning och har dokumenterats på filmen som kommer så småningom.
Som avslutning blev det möjlighet till fotografering med Ocean race bucklan! Bilderna skulle skickas med epost till resesällskapet. Tyvärr så har inget mail anlänt till undertecknad ännu varför det finns viss oro att det eventuellt inte kommer fram. Mailet skickades även till resesällskapets jobb-mailadress så förhoppningsvis kommer bilden fram. Undertecknad kan lova er kära läsare att bilden är häftig!
Hemfärden från dagens aktiviteter gjordes med ett stort flin i ansiktet. Det har varit en fantastisk rolig dag idag då man ser på den avslutande delen. Parkeringsavgiften ovan gjorde heller ingen i resesällskapet ledsen!
Bilder finns, bloggen läggs upp i och med detta och filmer kommer att klippas ihop troligen senare när resesällskapet anlänt till Sverige igen.
Blåsten hade som vanligt tilltagit på kvällen men kantrat till varm! nordlig. Undertecknad fick knappt upp bildörren! Var tvungen att använda avsevärd kraft för att komma ur bilen!
Hoppas på mindre vind imorgon!
Förresten så visade det sig att båtarnas avfärd från hamnen bara var en slags uppvisning. Alla båtar låg och kryssade fram och tillbaka på havet utanför resesällskapets altan under kvällen och kunde observeras via kikare! Vet inte när den formella starten går?
Vi ses!
Tillbaka till start
Dag 4
Morgonen var vindstilla men lite låga moln. Molnen ligger över Tafel-bergen så det får bli ett annat alternativ idag istället. Beslutet blev att åka till Kap-halvön och besöka den berömda Kap-udden.
Guide-böckerna rekommenderar att man reserverar en hel dag för denna utflykt. Det finns även lite intressanta stopp på vägen till/från halv udden och som boken rekommenderar.
Färden gick via tidigare nämnda Hout Bay och efter denna ort så började Chapmans drive som är en spektakulär vägsträcka utefter en lodrät bergväg. Färden innebär hisnande utsikter och vackra fotomotiv. Vägen är tydligen så kostsam att underhålla varför man tar vägtull för att trafikanter ska få köra denna sträcka.
Kan intyga att den är vacker med hänförande utsikt över Houts Bay och på andra sidan Nordhoek.
Nordhoek verkar vara någon slags exklusiv förort för folk som har det bra ställt. I samband med ankomsten och vidare färd så konstaterades att vägarna blev signifikant mycket bättre. Avstånden och tiderna varierar mycket beroende på vägarnas konstruktion.
Avståndet som tog en evighet vid passering av Chapmans Peak gick på ett nafs mellan Nordhoek och Simonstown.
Simonstown är mycket uppskrivet i guideböckerna men gav inget som helst intryck vid passagen. Kanske man måste köra av huvudleden för att få en bättre upplevelse av staden? Det blev i alla fall inget stopp varken på dit- eller tillbakavägen.
Vid infarten till Kap-halvön så var man tvungen att betala en inträdesavgift. Man betraktar denna halvö som ett naturskyddsområde eller en möjlig kassako? Läsare, välj själva!
Resesällskapet hade beslutat sig att inte köra ända fram till Kap-udden utan att kombinera detta besök med vandring. Därför stannade resesällskapet redan vid Buffel-Fontaine visitor center. Det fanns endast en ytterligare bil vid detta center!
Beslutet om vandring var nog ”ganska” unikt! Endast en ytterligare vandrare observerades av resesällskapet under dagen! Däremot observerades karavaner av bilar och bussar på väg till udden.
Vandringen gick genom ett ganska buskigt och torrt landskap. Dock måste det vara fantastiskt vackert att vandra här under våren när allt blommar. Det fanns olika blomster även nu men också många växter som var utblommade. Vandringen var unik och resesällskapet har inte vandrat i ett liknande landskap förut.
På några ställen bjöds på hisnande utsikter över havet (Stilla Oceanen). Havet ifråga var den s.k. False Bay som fått sitt namn på grund av att man förväxlar denna ”vik” med en annan vik. På andra sidan denna vik finns den verkliga sydligaste punkten på Afrikas kontinent. Dock inte lika känd som Kap Horn!
Solen vart stark idag och det dröjde inte länge innan det blev rött i nacken och på andra ställen. Det svider bra fortfarande i samband med skrivandet av denna rapport.
Många intressanta växter observerades under denna vandring.
Sista biten blev en utmaning då en höjd skulle passeras både upp och ner. Vandringsleden var ”vidrig”, full med stenar som inbjöd till benbrott och det tog en mycket lång tid och ansträngning att passera detta avsnitt på vandringen. Det är inget kul när det blir nära bergsklättring på vandringarna. Påminde om vandringar som resesällskapet gjort i Skottland. Där är vandringslederna jättebesvärliga då tusentals vandrare har nött ner allt mjukt material och kvar är endast mycket besvärliga stenpassager.
För mycket vandring är också en form av miljöförstörelse vilket man kanske inte tänker på.
Till slut var resesällskapet framme där bussar och bilar parkerar för ”normala” besökare av denna plats. Här fanns souveniraffär, restaurang och ”färdtjänst”. Färdtjänsten består i en s.k. linbana som transporterar upp besökare till fyrhuset på högsta delen av udden.
Resesällskapet fortsatte dock i samma anda och vandrade ända upp till nämnda fyrhus.
Det är väldigt turistigt på denna plats och man får nästan trängas för att ta sig fram och stå på kö om man vill fotografera sig vid kända landmärken. Av en slump så visade det sig att resesällskapets ”grannar” var på besök på exakt samma ställe vid exakt samma tid.
Tänk vad fördomar och missförstånd kan skapa felaktiga uppfattningar! Undertecknad beskrev dessa som Franskt snorkiga men det var jättetrevliga och det blev en stund av ömsesidig fotografering vid fyrtornet.
Hur många relationer/bekantskaper kan har inte förstörts genom missförstånd?
Benen var ganska möra efter vandringen till denna plats. Resesällskapet beslöt sig därför för att ta en något sen lunch vid restaurangen som fanns vid denna plats. Den hade det passande namnet ”Two oceans”.
Det brukar vara så att man får betala extra utan att för den skull få bättre service/mat vid besök på näringsetablissemang på kända ställen.
Trots detta valde resesällskapet att äta sin lunch på denna plats. Alternativet hade varit att vänta ytterligare ett antal timmar, då vandringen tillbaks skulle ta sin tid och sedan vidare transport till någon form av ”civilisation”.
Mannen som betjänade resesällskapets bord var mycket välsmord i munnen och gjorde sig riktigt till. Resesällskapet lät honom hållas, men kan inte påstå att det kändes så där jättemycket genuint från hjärtat.
Maten var god men lite misstänkt blev det när den kom in bara efter några minuter. Väl lagad mat brukar ta en stund att tillreda.
I samband med lunchen upptäckte resesällskapet ett mycket fatalt misstag! Undertecknad har alltid varit intresserad av Geografi och fått höga betyg i detta ämne när sådana betygs gavs. MEN, det visade sig att undertecknad hade trott att Kap Horn och Godahoppsudden är geografiskt samma plats.
Så är inte fallet och detta uppdagades för resesällskapet i samband med studerandet av inköpt vandringskarta under nämnda lunch. Tänk om resesällskapet hade återvänt till Sverige meddelandes att man besökt Kap Horn men inte Godahoppsudden och i samband med ett synnerligen sällan förekommande besök i Sydafrika! Det hade blivit en mycket pinsam situation om detta misstag hade uppdagats.
Nåväl, lunchen var väl acceptabel men inte någon höjdare. Priset var vad man får betala för på ställen med mycket turister.
Resesällskapet beslutade sig efter en stunds diskuterande att ändra rutt tillbaka till startpunkten. Sista biten i stenrösena var så besvärlig varför beslutet blev att följa landsvägen tillbaks.
Vandringen längs landsvägen medförde ett antal höjande av ögonbryn från de bilburna besökare som använt ett mera bekvämt fortskaffningsmedel i syfte att besöka detta område.
Nåväl, resesällskapet är vana att verka i vad som är avvikelse jämfört allmän norm och strävade vidare till slutdestinationen.
Tyvärr så råkade reskamraten ut för en allergisk? Reaktion från intagandet av havskräftorna. Det verkar som reskamraten har någon form av problem när det gäller inmundigandet av vissa rätter från havet. Liknande symtom har uppstått vid tidigare tillfällen.
Det blev en stund av hulkande, spottande och ja, ni vet vad. Undertecknad fick avverka den sista biten själv för att hämta bilen och därefter plocka upp reskamraten.
Tiden emellan verkade ha förbättrat reskamratens allmäntillstånd varför färden gick vidare till Godahoppsudden och där dokumentera att även denna kända plats hade besökts.
Denna plats erbjöd inte alls samma ”kommers” såsom vid Kap Horn utan de enda som ”underhöll” var några babianer.
Överallt på halvön fanns skyltar ”Babianer kan vara aggressiva. Mata inte dom! Ha absolut ingen mat i ryggsäckar, fickor, händer, etc. – Då blir de mycket aggressiva”.
Det första som hände på platsen var en babianhona med unge på magen som attackerade en besökande dam. Vet inte om hon hade mat någonstans. En lokal ”väktare” som verkade vara placerad på denna plats, lockade till sig babianhonan med några andra godsaker vari denna konflikt löstes ganska snabbt.
Babianer är roliga att se på i en djurpark men synnerligen aggressiva och farliga i vilt tillstånd.
I samband med återfärden togs ett antal fotografier av motiv när hav rullar in mot land. Det ser fantastiskt vackert ut! Under de dagar som resesällskapet vistats härnere har fler kilometerlånga sandstränder observerats. Ingen har badat på dessa stränder! När badar folk i Sydafrika? Vilket resursslöseri att dessa fantastiska stränder inte utnyttjas.
Halvön är känd för sin unika flora och fauna och resesällskapet måste bekräfta från dagens erfarenheter att så är fallet.
I samband med returresan gjordes ett uppehåll utanför Simonstown – Boulder Beach. Denna strand är känd för att husera en pingvinkoloni. Dessa finns i två områden på denna ”strand”. Ett som är mera allmänt och ett som är skyddat för att extra bevara denna pingvinstams fortlevnad.
Blev också fascinerad av att se alla vandrare som gick efter vägen. De var härifrån Sydafrika och alla bar ryggsäck och blå träningsoverall. De var hundratals och alla gick utefter landsvägen?!
Lyckades få några bilder av pingviner. Dessa kreatur kan naturligtvis observeras/upplevas i djurparker men det känns lite speciellt att se dem i vilt tillstånd.
I samband med passagen vid Nordhoek så bekräftades att detta var en ”förort” för pendlare som arbetar i Kapstaden. Det var långa köer med bilar på väg in till denna ort.
Det blev ett kort stopp på den tidigare omtalade vägen mellan Hout Bay och Nordhoek. Vägen är mer eller mindre uthuggen i en lodrät bergvägg. Vid högsta punkten erbjöds en fantastisk utsikt över Hout Bay.
Ett ytterligare kort stopp blev det för inköp av lite Sushi som var en lagom middag för denna dag.
Dagen har varit ansträngande med ca 17 km vandring i starkt solsken och besvärlig kupering.
I samband med rapportens framställande har reskamraten redan stupat och sover djupt!
Måste även nämna att igår inköptes några Wienerbröd i en brödbutik. Dessa var gjorda med Broccoli som fyllning! Smaken var ”intressant”! Det Du sonen!
Imorgon en ny dag
Tillbaka till start
Dag 5
Det blåser hårt idag igen och kroppen känns öm från gårdagen. För undertecknad mest av för mycket sol som svider som attan och för reskamraten så tog vandringen sin tribut på dennes muskler och kondition.
Det fick bli en lugnare aktivitet idag och med så lite solexponering som möjligt.
Som vanligt var resesällskapet först vid frukosten och ändå så börjar den 08:30! Det är ju nästan mitt på dagen! Att de mer ungdomliga gästerna inte är närvarande förklaras av den glättiga stämningen som pågår på kvällarna. Det Franska paret däremot verkar vara i samma mogna ålder som resesällskapet och borde därmed vara uppe med tuppen?
Damen i sällskapet verkar tycka att resesällskapet är lite överhurtiga. Tolkar i alla fall hennes kroppsspråk att så är fallet. Å andra sidan har undertecknad aldrig förstått sig på kvinnornas inre väsen och säg den man som gjort det!
Dagens aktivitet fick bli en resa till vindistriktet Stellenbosch. Förutom vinprovning skall det enligt resehandboken finnas en rad andra aktiviteter också.
Receptionens personal var bekymrade! Resesällskapet försvinner på morgonen och återvänder på kvällen. Inte vid något enda tillfälle har nämnda sällskap frågat efter hjälp eller de tjänster som hotellet kan erbjuda. Man försökte idag locka med någon slags tema-lunch nästa dag men detta fick nobben av undertecknad. Resesällskapet litar på egen förmåga att tillgodogöra sig Sydafrikas utbud!
Första stopp blev Signal Hill som är en mjukare ”utlöpa” av Tafel-bergen. Här kan man få en utsikt över staden och det sägs vara den bästa på kvällen när man ser stadens alla ljus. Å andra sidan, vem vågar vara ute i mörkret på avlägsna platser. Det finns kriminalitet i detta land vilket bostäderna som sågs idag vittnar om. Alla mera ”välbärgade” bostadsområden är inhägnade med en hög mur toppad med taggtråd och/eller elstängsel. All passage in i området skall ske via en vaktbevakad grind!
Utsikten från Signal Hill var väl OK (se bilder på Flickr) men kanske inget jämfört med andra utsikter som presenterats för resesällskapet tidigare denna vecka. Lyckades logga dagens enda Geocache på kullen. Sprang även på en sköldpadda som dokumenterades på film. Filmer kommer senare.
Som vanligt fanns det parkeringsentreprenörer på denna plats och som gjorde anspråk på sin ”tribut”. Tjänsterna kan diskuteras då platsen kryllade av turister och även poliser. Som bov skulle denne nog inte prioritera platsen för utförandet av kriminella handlingar.
Färden gick vidare genom Kapstaden och ut på motorvägen mot Stellenbosch. Några iakttagelser gjordes på vägen. En tysk med strikt disciplinerat uppförande på Autobahn skulle få nervöst sammanbrott avseende filkörningen i detta land. Här låg man i den snabba filen bara för att man kände för det utan någon som helst tanke på att släppa fram trafikanter som håller en betydligt högre hastighet. Många omkörning fick därmed genomföras på insidan. Såg inte heller någon som fick något utbrott och blinkade. Detta var tydligen ett så vanligt beteende att andra lösningar måste hittas på – Omkörning på insidan.
En bit utanför staden började kåkstäderna. Det är med våra mått mätt riktiga ruckel. I denna miljö fanns det också olika ”klasser” visade det sig. Närmast motorvägen bodde folk i de skabbigaste skjul som tänkas kan. En bit in var de fortfarande av samma typ men det fanns telefonstolpar och indragen el/tele! Ytterligare några hundra meter in hade det etablerats bostadsområden i samma anda som vi är vana vid. Förhoppningsvis är detta ett led i att kontinuerligt förbättra livssituationen för många av de arma och fattiga som måste ha det på det värsta sättet.
Anlände till Stellenbosch vid ca 11 tiden. Staden var helt igenpackad med bilar avseende parkering. Första anblicken och kommande minuter fick resesällskapet att tvivla på att det kan vara möjligt att finna en parkering och sedan även hitta till där eventuella vinprovningsturer utgår ifrån.
Ibland funderar undertecknad om en lycklig stjärna lyser på densamme! Vid en rondell var det en trafikolycka som hindrade resesällskapet att vika in till det centrala torget och därifrån börja sin utforskning efter nämnda tjänster.
Det blev att svänga åt andra hållet istället och vips dök det upp som en skänk från ovan en ledig parkeringsplats! Här fick resesällskapet göra bekantskap med Sheriffen! Parkeringarnas avgifter administrerades av s.k. ”Parking Marshalls” som gick runt och tog betalt för önskad parkeringstid. Sedan höll de ögonen på området/bilen och kontrollerade att man återvände inom stipulerad parkeringstid. Tyckte lite synd om dem när de gick/satt i sin uniform och utanpå denna en gul lysande väst. Undertecknad led av värmen 830 grader) iklädd shorts och T-shirt och det måste varit mycket varmt för de stackarna.
Frågade var närmaste information fanns och det visade sig att den låg 50 meter bort! Det visade sig också att denna öppnat denna vecka måndag för första gången för att avlasta den som fanns på det centrala torget och var överbelastade och hade ett ständigt kaos när turisterna kom i massor. Här var det helt tomt!
Det kan inte vara möjligt att undertecknad har ett sådant flyt. Oturen brukar ju alltid grina med sitt fula tryne mot undertecknad!
Nåja ”oturen” fick viss kompensation denna dag då det konstaterades vid första vingårdsstopp att batteriet i kameran var slut. Vid resan hem blev det också en felkörning så ”oturen” släpper inte så lätt sitt grepp!
Eftersom resesällskapet anlände så pass sent på dagen så kunde endast en begränsad vinprovningstur erbjudas. Normalt besöker man 6 vingårdar men i detta fall erbjöds endast 2 för att tidplaner och återkomst till parkerad bil skulle hinnas med. Hade köpt parkering för 4 timmar och det visade sig att vinprovning tar sin tid.
Chauffören av minibussen var mycket trevlig och vi snackade om ditten och datten. Första stopp blev vid vingården ”Beyerskloof”. Här det blev det provsmakning av ”Pinotage” och ”Cabernet/Merlot” viner. Provsmakningen fick i första hand utföras av reskamraten då undertecknad skulle vara (fyll)-chaffis tillbaka till Kapstaden. Det tog sin tid att provsmaka och det blev även ett inköp av två flaskor. För skojs skull beställdes även ett vinpaket för leverans till Sverige. Kan vara kul att smutta på lite rött vin och tänka tillbaka på minnena från denna resa i de kommande mörka vinterkvällarna.
Nästa stopp blev i vingården ”Simonsig”. Namnet är bekant då Systembolaget har ett av deras viner har jag för mig. Här var det lite snobbigare men ändå OK. Man fick betala för att provsmaka 5 valfria viner. På förra stället var det gratis. Dock så slapp man betala om man köpte vin och så blev det naturligtvis. Den unga damen som serverade resesällskapet var lite blyg och hade inte alls samma framtoning som hennes lite äldre kollegor som var lite ”stramare” till sitt sätt. Hon serverade vänligt resesällskapet som till 50 % började bli lite mer livliga och intresserat frågvisa/pratsamma.
Här fick resesällskapet smaka på vingårdens stolthet Brut. Man var de första i Sydafrika att starta tillverkningen av denna och var märkbart stolta över detta. Drycken var baserad på äpplen och med en viss förvänta provsmakade resesällskapet denna dryck.
Den var ingen höjdare! Det smakade mest sur äppelcider!
Vingården erbjöd dock några goda söta viner som även inhandlades. Resesällskapet brukar tycka om att dricka ”Sauvignon Blanc” viner men då från Nya Zeeland. Dessa vintyper provsmakades även här men hade inte samma goda smak som de man köper på systembolaget.
Dock blev det inköp av ”Gewurztraminer” och ”Muscat Ottonel” viner. Den första till förrätt/varmrätt och den senare till desserter. Båda är mycket söta.
Detta skulle egentligen bli det sista stoppet för resesällskapet men ett fönster på 25 minuters besök på vingården ”Warwick” öppnade sig. Här var det ”hårda bud”. Erbjudandet var att betala för provsmakning av 7 olika vinsorter. Köpte man vin så behövde man inte betala. Snabbt bestämde sig resesällskapet för att prova två viner och även köpa dessa – Sauvignon Blanc vitt och rött. Alla blev nöjda på detta sätt.
Reskamraten var vid denna tidpunkt på dagen på ett kanske något uppseendeväckande bra humör. Tyvärr hade det inte blivit någon lunch hittills denna dag då restaurangen på ”Simonsig” var fullbokad samt här på den sista provsmakningen inte fanns tiden att få en lunch. Värmen och tom mage kanske bidrog till det glada humöret?
Resesällskapet genomförde alltså en något begränsad vinprovningstur och var blygsamma vid försa provning, tog ”full” ranson vi andra och endast provade 2 av 7 vid sista. I vilken kondition skulle man vara om man tagit full ranson på alla 6 ställen? Man hade nog blivit bra på gasen för att uttrycka det milt!
Vinprovningen var den första som resesällskapet någonsin deltagit i och var som helhet mycket trevlig. Naturligtvis önskar undertecknad att omständigheterna kunde var lite bättre utan obligatorisk bilkörning.
Det var ett dj-a sjungande i bilen hem och kanske undertecknad sjungit med om transporten genomförts på ett annat sätt?
Sedan grämde sig undertecknad att man inte hann med att besöka vingården ”Meer lust”. Det verkar av titeln att döma att det är ”drag” i gårdens viner och undertecknad hade nog köpt 10 flaskor!
Tillbaka vid bilen så kom resesällskapet överens med ”Sheriffen” att det skulle gå att köpa två timmar parkering till. Egentligen fick man inte stå mer än två timmar totalt. Visserligen konstaterades senare att Sheriffen blåst resesällskapet. Efter 17:00 var det fri parkering och resesällskapet betalade för en extra timme som var gratis. När detta konstaterades hade sheriffen gått hem för dagen och kunde inte utmanas på en duell.
Detta var inga som helst problem egentligen, då det kostade småpengar att parkera! Det var väl mera känslan att bli blåst som sved lite!
Det fanns en enklare restaurang alldeles nära bilen och då hungern var signifikant så blev det inget mera genomtänkt analyserande och sökande efter det bästa näringsstället. Stället var enkelt men priserna låga samt maten var god.
Såg det fina öl-erbjudandet på denna restaurang och som publicerats på bild. 2 eller 3 liter öl! Det är grejer det!
Efter lunchen gjordes ett försök att hitta några från resehandboken rekommenderade affärer med hantverk etc. Värmen och den något tråkiga miljön gjorde att dessa ambitioner tynade bort ganska snabbt. Den gata som rekommenderades i resehandboken – ”Dorp straat” och som skulle innehålla en massa vackra bostäder/byggnader var ur resesällskapets perspektiv urtråkig!
Det blev kort promenad och färden gick istället till den Botaniska trädgården som låg alldeles intill där bilen parkerats.
Trädgården var av det minimala slaget och det fanns väl inte så mycket att se mer än för den mera avancerade botanisten. Det mest imponerande var en Bonsai-samling som bestod av hundratalet dylika med olika mognadsgrad. Detta är ett gediget arbete att beskära, rikta och sköta dessa växter för att få till dessa i de konstnärliga skapelser som de är avsedda för.
Köpte några Protea frön och gör ett försök att få dessa att gro. Det har aldrig lyckats förut men det vore fantastiskt om dessa frön grodde och blev till växter som även klarade sig.
Vid återkomsten till bilen så dök det upp en Parkeringsentreprenör som tagit vid att ”vårda och vakta” bilen när Sheriffen gått hem. Undertecknad hade vid denna tidpunkt upptäckt Sheriffens överdebitering (han fick även viss dricks) och var lite trött och surmulen.
Detta innebar att undertecknad blev förbannad på den nyligen uppdykande entreprenören. Denne meddelades att parkering var betald till ytterligare 1 timme inkluderande dricks och här skulle jä-r i mig inga mer avgifter utanordnas. Entreprenören blev ganska snopen och saknade helt argument då denna situation var ganska ovanlig för denne och som troligen får sina stålar av alla godmodiga/vänliga/godtrogna människor.
Trafiken tillbaks var OK då de flesta verkade lämna Kapstaden för helgfirande. Det blev ett visst stopp i centrala delen men det gick förhållandevis OK.
Det blev inte så många bilder idag då batteriet tog slut efter Signal Hill besöket och sedan blev det mest foton via mobilen. Det blev lite film också men denna får dröja tyvärr.
Förresten så såg resesällskapet att Table Mountains var stängt idag. Inte ens liften kan köra när det blåser så hårt som det gör numera tyvärr. Få se om resesällskapet kommer upp under denna resa!
Vi ses!
Tillbaka till start
Dag 6
Nu har Tafel-berget besegrats!
Vi tar det från början och dagen började som vanligt med frukost för resesällskapet i ensamhet.
Vädret var varmt och trettio grader spåddes för dagen. Himlen var klarblå och ingen vind. Vädret skulle hålla sig så hela dagen, varför det blev till att smörja in extra med solskyddsfaktor.
I förrgår så blev båda i sällskapet brända rejält båda i nacken och undertecknad i hårbotten!
För att klara av dagens vandring som nog kommer bli mycket ansträngande, med en brant stigning på 700 meter och några till. Vandringen kommer även gå på solsidan, så det kommer att bli en rejäl grillning.
Första anhalt blev ner till ”stan” – Camps Bay ”centrum” för att köpa vatten och solhatt. Solhatten visade sig vara en alldeles utmärkt investering.
Hittade två mycket lämpliga hattar som täckte nacken också. Se bilder om de får godkänt av er kära läsare!
För säkerhets skull köptes även 6 liter vatten. Var tveksam om så mycket skulle behövas men det visade sig också vara en bra investering!
Färden blev ganska kort till Tafel-berg området. Hade tänkt köra förbi liftstationen och parkera längre bort för att vandra den rekommenderade leden upp till toppen. Tyvärr så stod det igen en parkeringsentreprenör och viftade, menandes att det var fullt överallt uppe vid liftstationen och framåt. Han tyckte att resesällskapet och andra anländande bilar skulle parkera just där denne stod.
Det var ett stort kaos med bilar som fyllde på och det var många som bestämt sig för att åka/vandra upp på berget nu när det var fint väder och vindstilla. Det kunde i och för sig vara troligt att det var fullt, döma av mängden bilar och att han var ärlig. I he-e heller, det fanns lediga platser vid den bortre parkeringen som undertecknad hade avsett att parkera på.
Av en tillfällighet dök de s.k. Indiska trehjuliga taxibilarna upp som erbjöd sig att skjutsa de som parkerat upp till liftstationen eller begärd avlämningsplats.
Parkeringsentreprenören lovade också dyrt och heligt att denne skulle garantera för bilarnas säkerhet och finnas på plats och vakta fordonen hela dagen lång!
Han fick ingen förskottsbetalning då ”över-ärliga” beskrivningar får undertecknad att dra öronen åt sig!
Resesällskapet hade beslutat sig för att vandra idag och därför avböjdes alla erbjudanden om transport. Vägen till ledens start gick utefter asfaltsvägen, så det var väl ingen höjdare att vandra, men det gav ju motion. Sträckan på asfalten var bara två kilometer också, så transport med hjälp av benen gick i ett ”nafs”.
Vid ledens start stod en ambulans. Tänkte att det kanske finns vissa risker att vandra denna rutt. Stark värme, uppför hela vägen och som det visade sig en mycket stening vandringsled som inbjöd till vrickningar etc.
Innan resesällskapet hade gått 100 meter på leden så möttes sällskapet av ett team som bar på en bår med en man liggande i. Vet inte vad som hänt, men behov av hjälp hade uppenbarligen denne man. Han såg mest generad ut när räddningsgruppen fick kånka på båren på en smal och stenig stig. Det var kämpigt såg resesällskapet på deras ansikten. Nåväl, mannen kom ner och kunde transporteras till lämplig vårdinrättning.
Fick en tankeställare och medvetenhet om risker med vandringen. Vandring var tuff enligt de omständigheter som nämnts. Svetten flödade, pulsen slog och musklerna fick jobba. Reskamraten skall ha tapperhetsmedalj för den kämpainsats som togs fram för att ta sig hela vägen upp till toppen.
Det var många hjältar denna dag och det var också kul med en sådan blandning av människor som tog sig upp. Några var redan på väg ner då de varit smarta? Att starta tidigt utan trängsel och något drägligare temperatur.
De som kämpade sig upp var många ungdomar och det är väl ett intressant lördags nöje att ta efter för våra Svenska dylika. Tänk att bjuda ut flickvännen på en 700 meter uppför vandring i stark värme och solsken! Vad förhållandet kommer att bli sammansvetsat efter en sådan ansträngning! Eller?
Det var många olika nationaliteter, mycket unga ex. 5 åringar och uppåt. Några av dessa småttingar gick och om det inte passade sig, så bar föräldrarna på dessa små parvlar. Det var inte en lätt uppgift att både bära en ryggsäck på magen och ett barn på ryggen.
Såg vandrare i badskor, barfota, fin-skor och naturligtvis riktiga vandrarskor som resesällskapet.
Några gick med telefon eller annan utrustning och lyssnade till inspirerande musik. Några vandrare var till och med äldre än resesällskapet och kämpade sig upp.
En ung och välformad tös gick i bikini och misstänkte att hon var stolt över det hon hade att visa upp. Tror dock att hon blir ganska röd till kvällen!
Efter någon timme började det utkristallisera sig vilka som höll ungefär samma takt som resesällskapet. Det visade sig att en kinesisk familj – Mor, Far och son höll samma takt och även två äldre Kinesiska ynglingar. Resesällskapet träffade på dessa regelbundet vid s.k. ”andhämtningspauser”. Det blev lite ”tuggande” och trots knagglig Engelska (från båda sällskapen?) kunde samtal genomföras.
Blev dock lite fundersam när den Kinesiske mannen frågande hur gammal undertecknad var. Tänkte om anletsdragen för mycket avslöjade att detta även är ansträngande för undertecknad. Varför frågar han om min ålder? Är det en Kinesisk tradition? Meddelande honom hur UNG undertecknad var och han verkade bli konfunderad. Vet inte om det var positivt eller negativt för undertecknad!
Action-kameran på huvudet väckte naturligtvis stor uppmärksamhet och kommentarer. Hade en lång diskussion med de två Kinesiska ynglingar och berätta om bakgrunden till denna kamera. De var mycket intresserade av att få se denna film när den läggs upp på Youtube. Vet inte om kameran var på när denna dialog utspelades. Var tvungen att ransonera filmandet då batteriet snöpligt tog slut när det mest intressanta på Kap-udden skulle filmas.
Generellt var det ett härligt ”tugg” på vandringarna. Mycket orsakades av undertecknads kamera på huvudet och vissa kände igen aktuell sporttröja (Portugal). Alla vandrare som såg riktigt trötta ut fick också uppmuntrande kommentarer. Ju mer trött man var desto mer uppmuntringar. Detta gällde både på vägen upp och det som just i detta ögonblick var undertecknads hemlighet – på vägen ner! Reskamraten hade inställningen /förhoppningen att nedstigningen skulle gå via kabinlinbanan. Undertecknad hade dock en annan plan!
Rapporten förtäljer inget om eller vilka i resesällskapet fick eventuella uppmuntrande kommentarer!
Vandringen upp var kämpig, men till slut blev det slät mark på toppen. Strax innan liftstationsområdet kunde också en Geocache loggas! Kul att få en loggad på denna topp!
Vid stationsområdet var det väl ordnat för besökare med gångvägar där även handikappade i rullstol kan ta sig fram.
Måste erkänna att platsen var den mest själlösa sevärdheten hittills. Det var naturligtvis fin utsikt och vissa vackra blomster, men överallt vällde det fram besökare och det var trång överallt. Kapudden var också turistig, men denna plats var ett snäpp värre.
Fotograferade lite utsikter (tyvärr blev många av bilderna för ljusa) och beslöt sedan att ta en lunch i topprestaurangen. Där inne var det trångt och kaos. Maten var OK och priset var förvånansvärt lågt! Det brukar ju vara höga priser på ställen där det finns många besökare. Så var inte fallet på detta etablissemang. Trodde att lunchen skulle få intas stående då det inte fanns en enda ledig sittplats i restaurangområdet. Som tur var så lämnade en familj precis, så det blev en sittande lunch till slut.
Lunchen och lunchdrickat hade en välgörande effekt på resesällskapet. Höjningen av vätskebalans och sockerhalten i blodet fick andarna i kroppen att vakna.
Föreslog att undertecknad skulle gå ner och reskamraten skulle ta liften ner. Det var lång kö till kabinbanan och tanken på att stå i kö och sedan sitta och vänta vid nedre kabinbanestationen lockade inte reskamraten. Som ”förutsett” så bet reskamraten ihop och det blev vandring nedför leden också! Det var stor skillnad att vandra ner och det gick ”som en dans” med endast ett stopp.
Mötte några multisportare och de var i signifikant olika kondition. Såg en som definitivt hade gått in i väggen och hade hela långa vandringen till toppen kvar, samt eventuellt andra övningar som undertecknad inte kände till.
Så även två multisportare som var kopplade till varandra via ett snöre från midja till midja. Det var ca 3 meter långt. Fick iden att detta kanske kunde vara något för resesällskapet för att hålla ihop och ha samma takt på vandringar, samt när resesällskapet turistar i affärer och på stan. I senare fallet så brukar en i sällskapet alltid försvinna.
Vandringen nedför gick vid denna tidpunkt mycket i skugga varför det blev lite drägligare temperatur.
På vägen ner fick undertecknad sällskap av svarta fåglar liknande våra koltrastar. De satte sig i grenar bredvid stigen när undertecknad passerade och var ganska orädda. Lyckades fånga några på filmen. En tanke dök upp, att undertecknad hoppades att dessa arter inte var motsvarande öknens asgamar. De brukar ju börja cirkulera över offer som är på väg att ge upp!
Till slut vara resesällskapet ner på asfaltsvägen och sista två kilometrarna gick enkelt.
Bilarna som fanns parkerade efter vägen började tunna ut men det dök upp ”smarta” besökare som skulle åka liften upp eller vandra. Vid denna tidpunkt fanns det inga köer och gott om parkering. Såg när resesällskapet passerade den nedre kabinbanestationen vid uppfärden, att dåvarande kö var längre än där skylten ”60 minuter väntan” var placerad.
Såg en bil komma till stationen och vänligt vinkades in på en ledig parkeringsplats av en parkeringsentreprenör som etablerat sig här. Föraren kom ut och frågade om entreprenören kommer att vara kvar när sällskapet i bilen återvänder. Dyrt och heligt lovade entreprenören detta och som vanligt blev undertecknad ännu en gång tvivlande till sanningshalten i detta heliga löfte.
Nåväl de slipper i alla fall att betala entreprenören om denne är borta.
Strax innan återkomsten till resesällskapets bil fanns det ett antal parkeringsfickor. På denna parkering låg det överallt rester av krossat glas, så det kan finnas ett fog för att någon har koll på bilarna när de står parkerade.
Blev inte förvånad att undertecknads tidigare översvallande, vänliga och löftesrika entreprenör var borta med vinden. Det var väl inte mödan värt att inkassera ”parkeringsavgift” för det återstående tre bilarna. Resesällskapets vandring och toppbesök hade tagit ca 6,5 timme och det fanns endast tre bilar kvar vid denna ”parkering”.
Undertecknad blev lite stressad när rekvirerad hyrbil plötsligen inte gick att öppna! Hur mycket undertecknad än tryckte på nyckelöppnaren så hände ingenting. Det visade sig efter en stund att undertecknad gjort misstaget att försöka öppna hyrbilen med nyckel till egen tjänstebil!
Sedan finns det ingen anledning att diskutera mer om denna sak!
Värmen blev ännu mer påtaglig nere på låga höjder och för första gången sedan ankomsten kunde poolen nyttjas för dopp av fötter respektive några simtag. Vem som utförde var förtäljer icke rapporten.
Det är också vindstilla varför uteplatsen kan nyttjas fullt ut denna sköna kväll.
Nu har de ”obligatoriska” besöksmålen i Kapstaden avverkats så kommande vecka får innebära s.k. ”finlir”.
Har hittills haft en ”snäll” uppfattning om Internet-anslutning härnere. Omdömet börjar med stormsteg övergå till betyget ”värdelöst”. Har t.ex. ikväll haft en anslutning i 3 timmar. Usch vad dåligt!
Vissa siter går inte ens att nå även när internet fungerar. T.ex. Youtube och Google search!
I morgon en ny dag!
Tillbaka till start
Dag 7
Dagen då fel blev rätt och rätt blev fel!
Det har varit en dålig gårdag och dag idag för hotellet. Detta hart tyvärr påverkat oss som gäster. Igår kväll (lördag) brakade Internet samman och har inte kommit tillbaka under hela söndagen. Anslutningen har hela tiden varit labil med oregelbundna nedgångar.
Som ”grädde på moset” gick strömmen när resesällskapet kom hem till hotellet efter söndagens utflykter.
Det lär dröja tills rapporter och bilder blir publicerade.
MEN det var fler saker som gick fel denna dag!
Vi tar det från början.
Frukost och sedan iväg. Receptionisten tycker resesällskapet är energiska! De är inte vana vid sådana gäster. ”Man ser ju er bara vid frukosten och sedan igen på kvällen” menade denne.
”Vi är ju bara här två veckor. Det gäller att uppleva så mycket som möjligt” var resesällskapets genmäle!
Gårdagens vandring hade satt sina spår i resesällskapets muskler som var ömma.
Dagen fick bli lite Geocaching, vinprovning och lättare sightseeingar.
Första stopp blev ännu en gång vi Kirstenbosch trädgård. En i resesällskapet hade sett en ”sak” som skulle bli en alldeles utmärkt julklapp till en annan familjemedlem.
Sedan slank det förstås lite mer i varukorgen ”när man ändå var där”.
Undertecknad hade gjort lite efterforskningar i resehandböcker och hittat ett naturreservat med vandringsmöjligheter som inte alls är speciellt känd för ”kreti och pleti” turisterna. Området heter ”Silvermine” och erbjuder även vandringar utan extrema klättringar som det blev upp till Tafel-bergen. I shopen vid trädgården hade tidigare inköpts kartor för de tidigare vandringarna och där fanns även en vandringskarta för området ”Silvermine”. Perfekt!
Som nämnts i tidigare reserapport så hade de s.k. måsten genomförts. Nu är det dags att satsa på ”kvalité”. Utmaningen är naturligtvis hitta denna ”kvalité”. Några av dagens övningar kan klassas som kvalité medan andra som ”rena skiten”!
Tanken med dagen var att glida ut mot False Bay via ”Constantia” vingård. Sedan var också tanken att plocka lite Geocachar på vägen. ”Gross Constantia” finns nämnd i resehandboken och skall innehålla en del sevärdheter förutom vinprovning och vininköp.
Resesällskapet svängde in på ”Constantia” vingård via en stängd grind och vakt. Blev lite förvånad då undertecknad var tvungen att ange namn, adress, epost, etc. vid grinden. Kan man verkligen göra detta för alla som kommer på besök?
Nåväl, efter lite bilåkande på den ganska stora och vackra egendomen så anlände resesällskapet till vinprovningsbyggnaden. Miljön såg väldigt proper och trevlig ut. Ganska omedelbart så togs resesällskapet hand om av en yngling som presenterade vad som skulle erbjudas i vinprovningsväg. Som vanligt fick man hosta upp Rand för vinprovningen men om man köpte vin för ett visst belopp så skulle ”udda vara jämnt”!
Yngligen började med att presentera och hälla upp vita viner gjorda av druvan ”Sauvignon Blanc”. Dock hade vinet blandats upp till viss del med en annan druva som resesällskapet inte minns.
”Sauvignon Blanc” viner är normalt favoriter för resesällskapet. De två viner som serverades måste dock ges epitetet ”kass”. Det är säkert så att resesällskapet är amatörer när det gäller vin men varför köpa/dricka något som är kass, trots att det av ”experter” klassas som utsökt!
I samband med att resesällskapet väntade på rose-vinet som är en övergång till de röda vinerna så började en viss förvirring uppenbara sig.
Inget av vingårdens exteriörer stämmer med de bilder som presenteras i resehandboken. Det är också förvånansvärt lite ”turister” och smakar på vinerna. Det borde vara fler då ”Constantia” vingård är välkänd.
Efter en närmare observation av titeln på vingården som fanns ovan portalen in till vinprovningen uppdagades dagens första misstag! Resesällskapet hade svängt in vid vingården ”Glen Constantia”! Den avsedda vingården ”Gross Coinstantia” låg några kilometer vidare på vägen.
Rosévinet var heller inget vidare. Roséviner brukar dock normalt inte överhuvudtaget passa resesällskapet alls i smaken!
I samband med serverandet så undrade ynglingen om han kunde få bjuda på något att äta till vinet. Etablissemanget erbjöd olika rätter lämpliga att konsumeras till vin-provning som senare även kunde övergå till lunch. Resesällskapet hade ganska nyligen ätit frukost och inte ägnat sig ¨t några speciellt fysiskt krävande övningar varför aptiten inte var så stor. Efter visst dividerande så beslutades att resesällskapet skulle dela på en osttallrik.
Det var då ”en dj-a tur” att det bara beställdes en osttallrik. Osttallriken var tänkt för en person men räckte och blev över för resesällskapet även för nästa dag (om ”doggy”-påse hade begärts)!
Efter rosévinet serverades röda viner och de höll en helt annan klass än de vita och rosé. Vinerna var rikligt goda.
Det blev inköp av två av dessa flaskor.
Undertecknad kunde som vanligt inte delta i excesserna fullt ut då bilkörning gällde. Nu är det ju så att viner skall spottas ut efter man smakat annars blir man efter en stund avtrubbad. Denna regel gällde dock inte för reskamraten som naturligtvis hällde ut de icke goda vinerna men gärna svalde sin och undertecknads ranson när det gällde de goda. Det finns ingen anledning att skämmas om man får njuta av det man betalar för!
Tanken var också att det skulle genomföras bara ett vinprovningsbesök denna dag. Nu blev det ”fel” vingård men det visade sig senare att det blev rätt ändå!
Dagens besök medförde inget sjungande i bilen och det fanns också delade meningar om detta förekom efter besöket i Stellenbosch. MEN det får väl bli en förborgad hemlighet vad som egentligen var fallet!
Nästa stopp blev i ”rätt” ”Constantia” vingård. Här var det definitivt större kommers och besökare. Det fanns till och med tre olika vinprovnings-etablissemang på egendomen. Här fanns även museer, modeller, trädgårdar, pool från 1800-talet, etc.
Resesällskapet gick runt för att bekanta sig med de flesta faciliteter som beskrevs i resehandboken och blev måttligt imponerade.
Man måste nog vara riktigt intresserad i ”saker och ting” för att få utbyte av dessa faciliteter.
Det blev som sagt ingen vinprovning här då denna redan bockats av. Köpte dock på chans några ”Sauvignon Blanc” viner. I samband med besöket på Kap-udden och intagandet av lunch så serverades ett dylikt vin från aktuell vingård, för resesällskapet och som smakade riktigt gott.
Så man kan säga att dagens första fel blev riktigt rätt. Det var bättre kvalité att besöka den första vingården jämfört med den i resehandboken rekommenderade.
Efter en stunds konfererande beslöt sig resesällskapet för att åka till naturreservatet ”Silvermine” för att rekognosera inför kommande planerade (av undertecknad) vandringar.
Vid entrén till detta reservat konstaterades att en avgift skulle erläggas per person. Det kändes onödigt att för denna avgift åka in och bara titta varför det blev att resa vidare.
Några Geocachar togs på vägen till den lilla byn Nordhoek. Byn har en mycket välkänd restaurang och utanför byn är också den jättelika kilometerlånga sandstranden som skymtas vid nedfärden från den vackra vägen över ”Chapmans peak”.
Stranden är fantastiskt och det är oerhört dramatiskt och rogivande att gå där när Atlantens vågor väller in. Gjorde en film med ljud och det skall bli mycket intressant att kolla denna senare och se/höra om den blev bra.
Som vanligt fanns det väldigt få som badade (en person)! Undertecknad frågade Chauffören som körde runt resesällskapet i Stellenbosch när badsäsongen i Atlanten äger rum för Sydafrikaner. ”Never, it is to cold” var svaret! Dock brukar (överförfriskade) sydafrikaner hoppa i på nyårsdagen (Som midsommar för oss).
Efter det vackra strandbesöket (det var kvalité!) gick färden till den välkända krogen i Nordhoek. Hela krogen var bokad så det blev ”tji”!
Efter diskussion så beslöt sig resesällskapet att prova en restaurang i ”byn” där hotellet finns – Camps Bay. ”Byn” består av hotell, bostadshus, strand, huvudgata och restauranger efter denna huvudgata. Känns väldigt charmlöst men varför inte låta sig överraskas.
Igen blev resesällskapet ”blåsta” av en parkeringsentreprenör men det blir tjatigt att beskriva vad som händ så detta lämnas därhän.
Det finns ett trettiotal restauranger efter huvudgatan och beslutet blev att pröva en Portugisisk. Tyvärr blev valet en riktig nitlott. Det dröjde någonstans mellan 45 minuter och en timme innan maten serverades. Resesällskapet var precis på väg att betala för dryck och lämna restaurangen när den beställda maten kom in-
Så här besvikna har inte resesällskapet blivit någon gång hittills på denna resa trots att s.k. ”turistfällor” besökts. Det blev ett lätt beslut att undvika denna charmlösa restaurang gata i fortsättningen.
Kanske synd för de etablissemang med bättre kvalité än den som valdes. MEN som sagt så är detta inget genuint och charmigt ställe. Maten som beställdes och det något surmulna humöret fick ”gås ner” via en promenad på den dock fina stranden.
Väl hemma blev det direkt strömavbrott och internet fungerar inte längre. De sista meningarna i denna rapport sker i ett tilltagande mörker. Dock har en gasollampa erbjudits av hotellpersonalen så att tänder etc. Kan borstas.
Hoppas på en dag med ännu mer ”kvalité” imorgon!
Tillbaka till start
Dag 8
Ännu en varm dag. Det verkar som vädret har ett samband med resesällskapets vandringsplanering. När det skall vandras så blir det varmt och vindstilla!
Denna morgon var det lite tveksamt om det skulle bli någon vandring, då reskamraten haft en hostig natt. En förkylning har ställt till det och verkar som den har brutit ut lite mer under natten.
Vandringen skulle dock vara av det enklare slaget denna dag, utan några brutala stigningar. Dock blir det alltid ”små” stigningar. Hur ”små” dessa är beror förstås också på dagsformen.
Det skulle i alla fall bli ett försök och färden gick till naturreservatet ”Table Mountain Silvermine”. Detta område är minst känt och det betyder mycket få besökare. Direkt vid entrén till parken där man också fick betala en avgift, fanns en Geocaching-gömma inne på parkens informationskontor.
Gömman var ett s.k. ”Travel-bug hotel” och där många brukar lämna s.k. ”Travelbugs” för ofta snabbare transport till nästa gömma. Dessa gömmor brukar besökas oftare än andra.
Efter entrén blev det en bilfärd på några kilometer till parkeringen där vandringarna startar. Mycket riktigt, här fanns också en parkeringsentreprenör, trots att det var få bilar/besökare i denna park.
Vandringen börjad tveksamt då reskamraten inte alls var ”fit”. Första backen som inte var så märkvärdig blev en pärs, men efter detta så verkade det som krämporna släppte och det gick lättare att vandra.
Denna park visar sig vara en riktigt dold skatt! Fantastiska utsikter, vackra växter, mycket fåglar och frisk luft. Det sägs att Afrikas friskaste luft finns på Kap-halvön vilket nog kan stämma.
Såg fram mot första sevärdheten – Ett vattenfall. Tyvärr var det bara några ynka droppar som rann i denna bäck och något vattenfall fanns inte att observera.
Nästa stopp var en utsiktspunkt med brandobservationsstuga. Här fanns en man lokaliserad och hade som uppgift att bevaka områdena runtikring och att ingen brand skulle uppstå. Utsikten var fantastisk över False Bay! En Geocache skulle vara gömd här och undertecknad strök omkring huset och letade men lyckades inte hitta gömman. Brandvakten satt och tittade, men verkade inte ens förvånad. Han är kanske van vid ”ljushyade” individer som beter sig som ”galningar”?
Enda behållningen, vilket inte var dålig, var den fantastiska utsikten vid denna plats.
I närheten fanns en s.k. Elefantgrotta! Namnet var nog bara för att grottan var så stor? Eller? Gick inte dit, för att inte störa eventuella elefanter!
Vandringen fortsatte stilla uppför genom ett pass upp på andra sidan bergsområdet och med utsikt över Atlanten och Houts Bay. De är luriga de långsamt stigande sluttningarna. De borde inte vara jobbiga men smyger ändå musten ur benen då de ofta är långa.
Till slut blev det rast vid nämnd utsiktspunkt och igen – fantastisk utsikt! Här hittades också en Geocache med storlek klass 5. Gömman var en halvstor hink! Det krävdes många stenar att hålla denna gömd.
Vid denna rastplats så fick resesällskapet besök av en tidigare nämnd Sydafrikansk ”koltrast”. Den svarta vackra fågeln med lite rött i vingarna, satt alldeles bredvid helt orädd och observerade. Kanske den var van att få mat och motsvarar inte som tidigare nämnd motsvarighet till öknens asgamar. Så trötta var inte resesällskapet att dessa skulle börja cirkulera ovanför!
Fortsättningen på höjdryggen mot Atlanten blev några stopp vid flera utsiktspunkter och ett misslyckat försök att logga en mycket spektakulär Geocache – ”Where eagles soar”. Det var en klippa utanför själva höjden, men undertecknad ”bangade”, då det inte gick att se om det skulle gå att komma över till ”örn-höjden” då sikten var skymd, när den observerades uppifrån höjdryggen. Såg sedan från sidan att det skulle gå att klättra ned och sedan upp igen, men var inte motiverad att gå tillbaka.
Reskamraten ”gav onda ögat” till undertecknad då hon konstaterade att det visst har förekommit vandring uppför, fastän det enligt henne utlovats mer plan vandring. Huruvida detta löfte har utlovats råder delade meningar om, då undertecknad ”klart mindes” ha uttryckt att det kan förekomma mindre stigningar, då det är svårt att se dessa när det är glesa 10-meters kurvor på kartan! Det senare hävdades av föregående, att denna information inte hade delgivits!
Som tur var utsiktspunkten där denna diskussion uppstod, den sista stigningen för dagen. Efter denna blev det bara nedför och på en i huvudsak grusväg.
På en grusväg nedför är det ju enkelt att ta sig fram och man kan ju dansa ”hoppsa-steg” på vägen neråt. Eller?
En Geocache lyckades hittas på vägen efter en stunds letande.
Undertecknad försökte ägna sig åt lite kartläsning, samtidigt som färden gick nedför på nämnd grusväg. Plötsligt så gjorde undertecknad någon som Norrmännen beskriver på ett målande sätt – Undertecknad ”trynade”. På vägen fanns det med jämna mellanrum små vallar som skall leda bort regnvatten när de kommer i floder vid störtregn. Detta för att vägen inte skall spolas bort.
Undertecknad gick och läste karta och lyckades helt omedvetet snubbla på en sådan vall och for framåt och på sidan. Armbåge och knä skrapades upp, GPS, karta och filmkamera flög all världens väg. Det visade sig att den/det enda som skadades var undertecknad med ett rejält skrapsår på knät och ett mindre på armbågen. Såret på knät ser lite ”vilt” ut och väckte en viss uppmärksamhet när resesällskapet återkom till ”civilisationen”.
I övrigt var denna vandring mycket trevlig med allt som fick upplevas. Tänk att denna pärla inte drar till sig de s.k. turisthorderna!
Detta område klassas i alla fall av resesällskapet som kvalité!
Vandringen tog styvt fyra timmar så det var dags att hitta ett lunchställe på vägen tillbaks till hotellet. Ett köpcenter hade observerats och det erbjöd flera sorters lunchetablissemang.
Det blev en helt annan måltid jämfört med igår. Serveringspersonalen var inhemska, enkla och genuina. Det var ett hjärtligt bemötande, som definitivt var äkta och utan ”fjantiga krusiduller”. Servitören på gårdagens ställe frågade resesällskapet om nationalitet och konstaterade att han naturligtvis älskade Svenskar och tyckte illa om Tyskar.
Han hölls sig sedan borta också när irritationen under gårdagens väntan på maten höll på att passera gränsen och att resesällskapet hade gått därifrån. Han kan fara åt ”h-e” och äras bör den personal som uppträder enligt idag.
Vid restaurangen så konstaterades ännu en gång att det finns många kineser här i Kapstaden. Det sägs ju att dessa håller på att etablera sig mycket i Afrika för att bl.a. säkra tillgång till olika mineraler etc. Guiden på vin-turen i Stellenbosch berättade också att de till och med köper upp vingårdar. Vissa vingårdar som inte lyckas etablera sig som exportörer, har det ganska svårt att få det att gå runt. En del ger upp och satsar på Olivträd-odlingar istället och som har en bättre lönsamhet. Förutsättningarna för den senare odlingen är alldeles utmärkta i detta område.
Maten var god och det blev lite andra inköp innan färden gick vidare till hotellet. Knät väckte som sagt lite uppmärksamhet, men annars var det mest stoltheten som fått sig en törn. Undertecknad kan inte stå på benen!
Det var varmt och inte så våldsam blåst vid hotellet, så det gick att doppa fötterna/bada för sällskapet och även sitta en stund och goa sig på uteplatsen.
Imorgon blir det nog något stillsammare promenader för att återhämta sig och vårda förkylningar. Planer finns, det gäller bara att välja.
Tillbaka till start
Dag 9
Resesällskapets stämpel som “terrorister” verkar sitta kvar……..
Dagen började som vanligt men utan den hosta som plågade reskamraten under förra natten och satte ner krafterna under vandringen igår. Undertecknad hade dock blodat ner sängen under natten då tidigare nämnda skrubbsår hade läckt lite. Det fanns inget behov av blodtransfusion för att ersätta förlorat blod, då det endast var droppar. Känns bara lite förargligt att grisa ner i onödan.
Vädertjänsten har utlovat 35 grader, molnfritt och vindstilla. ”Många” älskar denna typ av värme och åker gladeligen till medelhavet och njuter när de är 40+ grader. Tyvärr är det inte riktigt resesällskapets idealtemperatur. Strax under 20 grader är en fullt acceptabel temperatur!
Vandringar skulle nog innebära en viss påfrestning i detta väder, varför beslutet blev att ägna tiden åt Afrikansk kultur i form av hantverk, konstverk via besök på museum samt lite (Ögon)shopping.
Färden gick efter frukosten till det numera välbekanta Waterfront området. Området erbjuder mycket bra parkering i bevakade parkeringshus och som tidigare nämnts till mycket rimliga priser.
Tog en lite annorlunda väg till målet, då några Geocachar skulle loggas. En gick att logga medan den andra krävde balansakter på en mur med havsklippor nedanför, samt privat mark (där en vakt hytter med fingret om man trampar in på detta område) på andra sidan muren.
Geocachen kändes inte värt detta besvär.
I och med att resesällskapet kom in via en annan väg, så hamnade man i ett helt annat parkeringsgarage. Det fanns mycket gott om plats, men det skulle visa senare att även ett parkeringsgarage kan kräva sina utmaningar!
Första stopp blev till de hantverksmarknader som fanns lokaliserade i Waterfront området. Det fanns mycket att köpa och det var väldigt mycket uppfinningsrikedom och variation i presenterat hantverk. Frågan är om detta hantverk skulle göra sig i den gamla Svedala miljön? Tveksam, om man inte inreder ett rum till ett s.k. Afrika-rum.
Värmen var otroligt tryckande idag vilket innebar att alla platser som erbjöd skugga valdes vid dagens övningar och promenader.
På vägen in till centrala Kapstaden loggades en Geocache som resesällskapet gick bet på vid förra besöket. Denna gång hittades denna tack vare reskamratens ”hökblick”. Denna blick är i alla fall av värde vid Geocaching…….
Med jämna mellanrum så besöktes olika affärer, både för att titta på utbudet, som att njuta av den luftkonditionerade miljön!
Det fanns mycket billigt och snyggt, men den riktiga inspirationen att köpa något fanns inte och så blev det också en massa funderande på vad vikten på resväskan är uppe i just nu. Som tur har undertecknad köpt en resväskevåg efter ett mycket bra tips från en luttrad resenär i något morgonprogram på TV. Vågen och El-skarvdosan är bland de bästa råden som gavs i detta program!
Konstmuseet låg i ”Company garden” och det blev även ett stopp vid den servering som fanns där. Vid förra besöket var den stängd. Detta stopp innebar endast vätskepåfyllning och reskamraten fick för första gången smaka på acceptabel brut/sekt eller vad det mousserande vinet kallas som skall föreställa Sydafrikansk champagne. Det som provades under vinprovningarna var inte något vidare.
Har funderat efteråt om det är något lurt med vinprovningarna, då de första vinerna som serverades inte höll någon speciellt bra kvalité. Det kanske finns någon form av strategi bakom detta? Kanske är någon av er kära läsare vinprovningsexperter och kan eventuellt upplysa resesällskapet som är synnerligen amatörmässiga i dylika excesser!
Det varma vädret, ölen respektive ”bubblet” skapade en tillfällig inspiration och färden gick vidare till det Afrikanska konstmuseet.
De målningar och till viss del bilder samt skulpturer höll väl inte så värst hög klass. Resesällskapet kan kanske inte lämna ett professionellt omdöme med sina blygsamma kunskaper om det konstnärliga. Undertecknad hade nog en etta i konst eller vad detta ämne nu hette i stenåldern!
Dock var det en intressant mix av uråldrig Afrikanskt utvecklad konst och hantverk samt vita ”ockupanters” blygsamma och kanske inte de mest skolade konsthantverk. Tror att de stora målarna och skulptörerna enligt de västerländska normer och skolningarna, fanns i andra världsdelar än Sydafrika.
Dock är det intressant att få kunskap om vad olika tiders konstnärer ville förmedla och apartheidtiden är naturligtvis en period som beskrivits på många olika sätt och även av konstnärer. Resesällskapet blev inte imponerade, men kanske lite mer upplysta av detta museibesök.
Miljön vid restaurangen i Company Garden var mycket trevlig, varför beslutet blev att även ta en lunch där. Trevligt nog så kände personalen igen resesällskapet och välkomnade oss när vi återkom för en lunch. Lunchen var god och personalen var mycket trevlig, utan att verka för konstlad och ”fjantig” som tidigare dåliga erfarenheter.
Fascinerades av en kvinna som nog var föreståndare på detta etablissemang. Oj vad hon var ”på” och hade kontroll på gäster, beställningar, personal, etc. Blev fascinerad av att hon orkade hålla denna uppmärksamhetsnivå hela tiden. Snacka om att engagera sig i sitt jobb! Imponerande!
På tillbakavägen besöktes ett marknadstorg med ännu mer lokal afrikanskt konsthantverk. Det kändes för ”intensivt” att närma sig denna kokande kittel, varför resesällskapet strök förbi denna marknad i periferin.
Tillbaka till ”ordinarie” rutt via gågatan med en massa marknadsstånd stoppades resesällskapet av att någon form av ”SWAT” aktivitet pågick. Det vimlade av herrar med hjälm, skyddsväst och automatkarbiner.
Varför? Det visste ingen naturligtvis.
En medlem i resesällskapet hade dåligt omdöme att ta upp kameran och rikta denna mot de individer som för tillfället ägnade sig åt aktuell ”fredsbevarande” aktivitet.
Detta beslut visade sig vara synnerligen mycket dåligt då de flesta av de personer som sysslar med s.k. ”fredsbevarande” aktiviteter inte är så förtjusta i ”selfies”. Dessa ”selfies” kan användas på fel sätt i orätta händer.
Denna öppet exponerade aktivitet, att ta en bild resulterade direkt att en allvarlig man i civila kläder närmade sig och uttryckte sig på ett sätt som nog kan uppfattas som hotfullt – ”Vi kan göra det enkelt för er. Antingen så ser vi till att den bild som togs raderas eller annars får ni göra oss sällskap till ett annat ställe”.
Undertecknad var fullkomligt övertygad om att denne allvarlige man inte skämtade.
Aktuell ”Olympos” kamera inköptes av resesällskapet för att på ett enkelt sätt kunna ta bilder med god kvalité utan att bekymra sig om avancerade kamerainställningar. Situationen att ta bort en bild hade resesällskapet aldrig hamnat i tidigare, utan detta tillfälle blev det första.
Tyvärr så visste inte sällskapet hur detta enkla? förfarande skulle utföras, varför ett ofantligt fumlande uppstod med bläddrande hit och dit i menyerna, utan att för den skulle hitta funktionen för radering av bild. Situationen underlättades inte av att det stod två bistra automatgevärbärande individer och tittade på, samt en civilklädd dylik som upprepade gånger anmodade raderandet av aktuell bild.
Till detta kan även nämnas att de i resesällskapet som för tillfället hade kameran i sina händer och förtvivlat försökte hitta rätt funktion, fick ”visa” kommentarer från den andre, om hur man ”egentligen” skulle utföra aktuella handgrepp.
Kameran bytte handhavare ett antal gånger, när tålamodet och stressen gjorde det omöjligt att fortsätta denna för tillfället oöverstigliga utmaning att ta bort en bild.
Tills slut så lyckades resesällskapet ta bort aktuell bild och alla parter var nöjda och kunde skiljas åt i sann fredsbevarande anda.
Resesällskapets promenad tillbaks till Waterfront försiggick för det mesta i tystnad.
Waterfront erbjuder ett mycket stort shoppingcenter och resesällskapet gjorde ett försök att rekognosera detta, men den riktiga inspirationen ville inte infinna sig.
Beslutet blev då att återvända till parkeringsgaraget, för återfärd till hotellet och lite avkoppling vid poolen.
Vid inträdet i parkeringsgaraget kunde konstateras att det inte verkade finnas någonstans där parkeringsavgiften skulle regleras. Reskamraten konsulterade därför en man som hade till uppgift att förbättra färgen på de pelare som bar upp de olika planen i garaget. Denna man var MYCKET hjälpsam och försökte på olika sätt hjälpa resesällskapet att hitta en automat med möjlighet att reglera aktuella parkeringstjänster. Denne letade och efter ett tag när tålamodet svek, började även reskamraten leta.
Till detta kan säga att aktuell ”målarmäster” pratade en dialekt som ingen i resesällskapet begrep, likaväl som denne inte begrep vad resesällskapet hade att förmedla.
Till slut hade reskamraten fått beskedet att man betalar vid utfarten från det officiella kontoret som fanns etablerat i garaget.
Med ett gryende hopp så närmade sig resesällskapet aktuell bom vid utfart men inte f-n fanns det någon automat att betala vid!
Bakom undertecknads bil så stod naturligtvis en bil troligen framförd av en lokalt bosatt och som visade en viss otålighet att resesällskapet hindrade dennes möjlighet att lämna aktuellt parkeringsgarage. Denne pekade på en automat som fanns lokaliserad ca 10 meter bakom resesällskapets bil och för att komma till denna så krävdes att resesällskapet backade in och tog ett ytterligare varv för att positionera bilen i anslutning av denna automat.
Ett visst hopp tändes att äntligen få lämna denna inrättning, men det visade sig att varken MasterCard eller Visa kort accepterades som betalning i denna utcheckningsautomat.
Något förvirrade körde resesällskapet ännu en gång in i aktuellt garage, för att för en stund etablera någon form av familjeråd vad i h-e skulle göras nu.
Ännu en gång så dök den ambitiöse och mycket hjälpsamme ”målarmästaren” upp och pekade på en automat som verkade kunna reglera utestående parkeringsavgiftsfodringar för resesällskapet.
Denna automat svalde tjänstvilligt de sedlar som reskamraten matade in och en utfartsbilljet kunde äntligen erhållas.
Med viss lättnad så lämnade resesällskapet detta parkeringsetablissemang och tänker nog försöka parkera i det föregående som nyttjats vid tidigare besök till Waterfront.
På vägen tillbaks till hotellet så körde resesällskapet in till en bensinstation för att fylla på bensin till aktuell hyrbil. Priserna kan nämnas var mycket humana!
Besöket på denna inrättning förflyttade resesällskapet ca 30-40 år tillbaks i tiden, då bensinpåfyllning sköttes av bensinstationspersonal och som även ägnade sig åt torkning av vindruta! Tyvärr gavs ingen honnör men annars var det som gamla goda tider! Något för OK-gubben i reklamen på TV i Sverige?!
Det var inte så dj-a dumt att få en dylik service och naturligtvis förväntades att man lämnade några extra Rand. Detta var det absolut värt och det var en trevlig tjänst som det skulle vara intressant om den kunde bli lönsam/uppskattad i Svedala!
Resten av dagen ägnades åt lite ”poolplask”, ett glas vin och lite reserapporterande!
Imorgon blir det nog vandringar igen då resesällskapet känner att alla ”obligatoriska” ”att göra” ’är genomförda och det finns inte mycket mer att uppleva i centrala Kapstaden.
Nya äventyr imorgon!
Tillbaka till start
Dag 10
“Allt” är nu gjort avseende Kapstaden, I alla fall de “måsten” som man skall göra om man reser hit som turist.
Skämt åsido, det finns naturligtvis mycket mer att se, uppleva och göra, än vad resesällskapet har gjort hittills.
Dock känns det som resesällskapet har gjort de s.k. obligatoriska sakerna som betyder något.
De dagar som är kvar kommer att ägnas åt vandringar under förutsättning att krafterna finns och de värdemässiga utmaningarna inte blir för stora. T.ex. var det 35 grader igår.
Dagens övningar var tänkta att genomföra en lättare vandring i Silvermine nationalpark södra del och lite lägre område. Om det finns energi kvar, så skulle det sedan bli ett besök i ett fågelreservatområde i en våtmark som inte ligger så långt från vandringsrutten.
Dagens vandring var enkel och gick på grusväg. Inga ”tryningar” idag! Som vanligt var det fantastiskt fin vegetation och olika blommor att beundra som växer överallt i denna park. Arterna är sådana som vi nordeuropéer får besöka botaniska trädgårdar för att få uppleva. Här växer de i mängder och helt vilt.
Ett vattenfall passerades men det var tomt på vatten så det blev ingen ”upplevelse”. Mötte lite äldre vandrare som var mycket hurtiga och trevliga. De var naturligtvis också nyfikna på kameran som satt på undertecknads huvud. Några äldre damer försökte föra sig lite ”kokett” i hopp om att göra intryck på Youtube. De var härliga tanterna!
Väderförutsättningarna var mycket goda för vandring idag. Ca 21 grader och frisk fläktande vind.
Vandringen i Silvermine var ganska enkelt och raskt avklarad.
Färden gick vidare till våtmarksområdet med alla fåglar. Det var bara några kilometers bilkörning men de blev oerhört långsamma på grund av ett reparationsarbete vid en järnvägsövergång. Det var långa köer från båda hållen och som släpptes förbi en riktning i taget. Det tog en stund.
På kartan så fanns det inget riktigt tydligt parkeringsområde för att komma in till den aktuella våtmarken. Första området att parkera bilen i ströks ganska raskt. Det kändes inte som en ”trygg” plats och det hade nog inte ens hjälpt om en ”parkeringsentreprenör” hade tagit an sig uppgiften att ”bevaka” bilen.
Färden gick tillbaks via vägarbetet (väntan igen) till en annan plats för att försöka nå aktuellt fågelområde.
Det blev samma känsla här avseende ”trygghetskänslan” för parkering av bil, varför hela denna aktivitet ströks.
Undertecknad hade listat ett antal vandringar varför det inte blev några problem att finna alternativ sysselsättning för resten av dagen.
Dock så började magen kurra varför det blev ett stopp vid samma restaurang som besöktes för två dagar sedan. Beställde ”Constantia” hamburgare och det blev en ”maffig” upplevelse. Hamburgaren måste innehållit åtskilliga kalorier och lade sig som en livboj runt midjan!
Samma otvungna personal betjänade och allt var bra förutom lokalen som hade en akustik som kunde få en skolmatsal att låta som en krypta i jämförelse.
Efter konsumerandet av aktuella hamburgare så fanns det verkligen en anledning att genomföra en ytterligare vandring.
Målet blev därför Sand Bay som låg en bit utanför Houts Bay och på vägen till Camps Bay.
Vandringen så ganska enkel ut då den gick på en etablerad stig efter kusten. Det såg ut att inte innebära några större stigningar.
Vid noggrannare läsning på vandringskartan kunde konstateras.
– Det fanns många skeppsvrak utefter denna kust. Under historiens lopp så är det många skepp som blivit vrak i detta område
– Stranden som passerades var en nudiststrand
Vad gäller skeppsvraken så hade de blivit en anledning till några Geocachegömmor, då man döpt gömmorna efter de skeppsvrak som landat i närheten.
När det gäller eventuella nudister så blev ingen i resesällskapet generade över för mycket exponerade av dylikt som normalt inte brukar exponeras på ”civiliserade” badstränder.
Det fanns inte en enda solande eller badande gäst på denna strand!
Det kan kanske förklaras av att blåsten denna dag som var mycket kraftfull och det skulle nog inte vara särskilt bekvämt när löst hängande artiklar utsätts för denna vindstyrka och slår mot mera fasta och fixerade anatomiska områden!
Är vattnet kallt så kanske inte heller sakernas tillstånd ger uttryck för den prakt som en mera tempererad miljö normalt bidrar till.
Tanken var att vandra 30 minuter i en riktning och sedan vända och gå tillbaks. Som vanligt så bidrog en i resesällskapet med ungdomlig? entusiasm och tyckte att det var synd att avsluta vid aktuell utmätt vändpunkt utan ville fortsätta till längst ut på udden där en Geocachegömma fanns.
Det blev en dryg vandring efter en till en början mycket bekväm vandringsstig och senare fortsatt tydlig led men med mycket sten, stigningar och nedfarter.
Vid ankomsten till nämnd gömma kunde konstateras att denna inte kunde nås på grund av tidvattnets status.
Det var som det sägs – bara att ta skeden i vacker hand och återvända till parkeringen.
Under denna returvandring så konstaterades att det kanske hade varit ett bättre beslut att vända enligt ursprunglig plan. Krafterna tröt hos vissa i resesällskapet.
Vädret hade blivit mörkare och mörkare då molnen har sökt sig allt längre ner. För oss nordbor var temperaturen fortsatt dräglig men kanske något kylig för de som är bofasta i detta område.
Beträffande Sands Bay så fanns det en mängd mycket fina hus med praktfull utsikt ut mot havet och med mycket vackert arrangerade trädgårdar. Dock kunde konstateras att det fanns otroligt många skyltar som berättade att husen var till salu. Intressant! Vad kan ha hänt i detta område när så många vill sälja sitt hus?
Vid återfärden till hotellet så fick bilens strålkastare tändas för första gången!
Precis efter resesällskapets återkomst till hotellet så började det att regna. Vilken bra timing!
Vilken skillnad på kväll jämfört gårdagen när solnedgången kund observeras från uteplatsen i bara shorts. Ikväll så sitter resesällskapet och kurar på rummet då det är för ”urrigt” att sitta ute.
Imorgon nya äventyr.
Tillbaka till start
Dag 11
Dagen ägnades åt återhämtning samt blomster- och växtdokumentation.
Resesällskapet var lite stela i leder och muskler denna morgon. Beslutet blev därför att ägna sig åt lite mer stillsammare aktiviteter och frågan blev vad som skulle väljas? Det blev lite resegruppsrådslag vid frukosten och efter en stunds diskuterande, kom en i gruppen på det geniala att åka till Kirstenbosch trädgård igen och få namn på alla de växter som observerats i vilt tillstånd under vandringarna.
Vem vet, dessa växtfröer kanske kan dyka upp i Trädgårdsamatörernas årliga frölista. Från denna lista kan medlemmar beställa ett antal fröer varje år till en överkomlig summa. Fröerna tillhandahålls av medlemmar i själva föreningen.
Färden gick raskt till Kirstenbosch och vädret är lite svalare idag runt 20 grader, molnigt och en och annan liten regnskur. Kändes skönt efter tidigare dagars ”grillning”.
Denna dag var det väldigt lite folk i trädgården. Stötte på en busslast med Svenskar som också hade styrt sin kosa hit idag.
Idag blev det lite mer noggrann dokumentation av växtnamnen för att eventuellt kunna få tag i fröer, sticklingar, plantor av dessa växter i framtiden. Som tidigare nämnts så får inte växter föras ut ur Sydafrika. Antar att detta är för att skydda sin egen fauna från utrotning av arter eller vad det nu är som ligger bakom.
Förra tillfällets besök i trädgården var på nästan en hel dag men det visade sig vid dagens mycket lugna promenad, att flera olika intressanta sevärdheter och kunskaper missades vid föregående tillfälle.
Fick veta namnen på bl.a. nedan som observerats på tidigare vandringar. (Se bilder på Flickr):
– Ljung (flera)
– Liljor (flera) = Watsonia som egentligen inte hör hemma här ursprungligen. En av arterna verkar vara mycket ”promiskuös” och förökar sig intensivt
– ”Snöbollsrugge”
– Proetas
– Fynbos buskar
Lyckades även hitta en sats med olika ljungfröer i trädgårdens butik.
Det blev mycket filmande och fotograferande idag och filmandet hade som huvudsyfte att filma blomman och sedan skylten med namnet.
Det tog några timmar att i maklig takt vandra runt i trädgården. Filmkameran väckte även denna gång mycket intresse och nyfikenhet. NEJ, den var INTE applicerad på undertecknads huvud vid detta besök! Den bars på ett ”normalt” sätt i handen!
Lite fakta fick resesällskapet också vi detta besök. Det fanns bl.a. en liten avdelning med bilder och exemplar av växter som utrotats eller hotas av utrotning. Utrotningssannolikheten hade olika graderingar. Bl.a. så fanns det en gravsten applicerad i denna avdelning tillägnad en ljung samt också för att ”hedra” andra redan utrotade växter. Texten sade att den hedrade den utrotade ljungarten xxxx med bild, som observerats senast/sist 1907.
Det fanns också information om hur det såg ut när olika ljung- och Protea-arter blommade.
Det fanns också information som beskrev hur många OLIKA arter man kunde hitta per kvadratkilometer i olika länder. I de exempel som visades, så var Sydafrika absolut art-tätast och med detta visar att miljön här ner är mycket god för artrikedomen.
Saknade dock Nya Zeeland på denna lista då tidigare besök i detta land, gett intryck av att det fanns många olika arter därnere också. Australien var med på listan bl.a.
Butiksbesöket innebar inköp av fröer och en fantastisk poster. Postern visar hur det ser ut i Sydafrikas karga öknar/områden när allt blommar. Det går inte att beskriva utan måste ses i verkligheten eller på aktuell poster. Har aldrig sett något liknande.
Trädgårdens butik låg i anslutning till en restaurang och kombinerat café. Det var lite tidigt på dagen men resesällskapet beslutade ändå att prova på ”Afternoon tea” Detta har inte testats sedan förra besöket i Skottland.
Generellt kan sägas att ingen beställare av förtäring på denna restaurang gick därifrån hungrig! Såg de rätter som andra gäster beställt och de var enorma! ”Doggybags” tillhandahölls och togs med flitigt av övermätta gäster!
Resesällskapets beställda ”afternoon tea” var inget undantag utan det var rejält med tilltugg till ”Roibos tea”. Smörgåssnittarna var mycket goda! Sconesen varma och luftiga samt en riktig ”sliskig” apelsinbakelse som avslutning!
Det var en mättande och trevlig måltid/te-stund!
Efter avslutat afternoon tea så uppfattade resesällskapet att det inte fanns så mycket mera att titta på i denna park. MEN ännu en gång så var detta en förhastad slutsats. Det fanns ett hörn i parken som inte besökts tidigare och där det fanns en del inhemsk stenhuggarkonst.
Denna var rätt imponerande att se och undertecknad, som sagt hade en etta i skolan avseende konst/teckning tyckte de framhuggna konstverken var väldigt uttrycksfulla. Det var mycket intressant att se dessa skapelser som ett komplement till tidigare museibesök.
Det kändes som ett bra beslut att besöka Kirstenbosch ännu en gång och ytterligare öka på kunskapen om Sydafrikansk fauna. Man blir lite ”avis” när man inser vilka förutsättningar och vilket utbud av växter det finns i denna del av världen.
Efter trädgårdsbesöket gjordes en ansats att logga några Geocachar. Detta är lite av ett äventyr då de GPSer som resesällskapet har i sin ägo inte har några kartor som beskriver hur det ser ut i Geocachernas omgivningar här i Sydafrika. Det kan finnas, hus, berg, vägar, hav, etc. som hinder för att hitta gömmorna. Några gömmor lyckades dock resesällskapet hitta.
De områden som besöktes idag var kanske mera ”trygga” jämfört med gårdagens försök till besök i fågelvåtmarken.
Fast det ”vete f-n”. Överallt runt områdenas ”välbärgades” hus och tomter fanns höga murar toppade med taggtråd och elstängsel. Det fanns hotfulla skyltar med text att inkräktare kommer att åtalas (eller skjutas?). Det sprang fram raggiga, stora, hotfulla hundar till staketen och markerade att ingen skulle göra sig besväret att klättra över några murar.
Är detta en ”tryggare” miljö? Det ”vete f-n”. I alla fall så kände sig resesällskapet som riktiga inkräktare, när man strök omkring i dessa områden i jakt på Geocaching-gömmor.
Vid ett senare tillfälle denna dag så skulle undertecknad passera en lekpark där mammor med sina barn hade lekövningar. Undertecknad fick mycket långa och misstänksamma blickar vid passerandet.
Geocaching kanske är en mystisk och suspekt aktivitet för icke invigda, men tror det finns en stor inbyggd rädsla eller dåliga erfarenheter i den miljö som besökts idag. ”Mitt hem är min borg” kan man säga stämmer i ordets rätta bemärkelse. En tråkig utveckling för alla.
Har också sett en mängd s.k. firmapickuper med texten som beskriver installation av larm, elstängsel, taggtråd etc. köra omkring på vägarna. Detta verkar vara en synnerligen lukrativ näring härnere.
Efter några hittade Geocachar blev det återfärd till hotellet för lite avkoppling på terrassen och solande. Solen är inte stark idag då den är dold bakom moln men den brukar ta ändå. Flagar gör resesällskapet! Det blev faktiskt lite kyligare på slutet av rapportskrivandet som blev till att avslutas inomhus.
Imorgon blir det lite ”brutala” vandringar igen?!
Tillbaka till start
Dag 12
Bästa vandringen hittills! Så nära paradiset man kan komma!
Resesällskapet var på hugget denna morgon och bara gick och väntade på att frukosten skulle öppna 08:30.
Idag skulle det bli vandring i Kaphalvöns naturreservat. Vandringen blev ändrad tre gånger men blev till slut bestämd och vad som senare visas i denna rapport, en riktig succé!
Kvällen innan hade några andra gäster ockuperat det minimala gemensamhetsutrymme som finns på detta hotell. De hade ett riktigt ”röj” denna kväll. Resesällskapet har rummet intill det gemensamma och det är dåligt ljudisolerat. Det var lite störigt när det så småningom blev sent på kvällen.
Hotellet är litet och kompakt och man bor nära varandra här. Hotellet är fint, men det är svårt att få eget ”space”. Känns som ett lyxigt vandrarhem, om man skulle likna det vid någon slags metafor.
Vädret skulle bli lagom varmt idag med moln och temperatur kring 25 grader. Det kändes dock varmare under dagen.
Det tar en stund att åka till naturreservatet då det inte är direkt några motorvägar i denna del av landet.
Väl framme kunde konstateras att resesällskapet var de enda gästerna vid denna strand – ”Platboom”.
Stället var fantastiskt vackert men eftersom det inte har koppling till något känt eller historiskt så kommer det inga besökare hit verkar det. Resesällskapet hamnade här för att ha som utgångspunkt för dagens vandring till Godahoppsudden och tillbaka.
Vilken fantastisk vandring det blev! Här var så vackert! Hoppas bilderna blir fina och det gäller även den film som togs under vandringen. Hade mikrofonen på och det skall bli spännande att höra om det rogivande ljudet från vågorna fastnat på rätt sätt.
Filmen kan i så fall användas i rent meditativt syfte. Kommer spara råfilmen som är längre än den som kommer att klippas ihop och publiceras på Youtube. Blir det bra så kan ni kära läsare få en kopia av filmen om så är intressant.
Oj vad många olika djur som sågs idag. Första mötena var med små ödlor som det vimlade av. De ser inte så ”gossiga” ut men så länge ödlorna beskrivs i centimeter och inte decimeter eller meter så känns det OK!
Det var också otroligt med fåglar på stränderna. De var lite skyggare så det gick inte att komma nära dem. Förresten har ingen i resesällskapet ännu sett någon av de farligare ormar som finns här. Detta trots att undertecknad grävt i skrevor efter Geocache-gömmor. Sådant grävande rekommenderas inte ur ormsynpunkt, meddelas det i guideboken!
Resesällskapet var de enda som verkade ta initiativet att vandra till Godahoppsudden. Det kom en jämn ström med bilar så stället är naturligtvis populärt. Det som också är trevligt att se är att det växer jättefina blommor på stränderna i denna karga miljö. Det är mycket sand och klippor/sten. Trots detta hittar växterna förutsättningar för att leva här och många blommar vackert vid denna tid.
Strax före Godahoppsudden bjöd en strutsfamilj på underhållning. Det var mamma, pappa och barn och de verkade inte rädda eller aggressiva på grund av att de hade små barn. Strutsfamiljen var ett populärt fotograferingsmål för alla besökare på denna plats.
Som vanligt väckte undertecknad (onödig?) uppmärksamhet på grund av huvudkameran. Det var bara att bita ihop och börja klättra upp till ”Godahoppsberget”. Här var det jättefin utsikt mot Cape Horn och både gammal och ny fyr kunde ses i öster. Resesällskapet var där för någon vecka sedan och då såg man allt mera från ovan. Det är vackert att se denna udde från detta håll.
Det fanns en Geocache på berget och skulle vara kul att ta, men den sitter lite för äventyrligt till och det är flera som har misslyckats att hitta denna. Resesällskapet gjorde inget försök utan styrde kosan mot ”Dias beach”. Där finns en gömma som är mindre äventyrlig.
Det var en 70 meter nedstigning till denna strand men den var också fantastisk. Det finns så många, långa och vackra sandstränder här i Sydafrika, men vattnet är för kallt i Atlanten så ingen badar!
På vägen ner fick undertecknad syn på en s.k. klippgrävling för första gången. Det var en söt och orädd krabat och vi ”umgicks” en stund medan denne fångades på film. Det var en trevlig erfarenhet.
Stranden omgavs av Cape Horn i ena änden och Godahoppsudden i andra. Gömman hittades ganska lätt.
På stranden fick resesällskapet även erfara lite av naturens grymheter. Den första sälen på denna resa observerades. Tyvärr låg den död på stranden. Längre bort så rörde sig en pingvinunge som verkade helt utmattad. Den orkade inte ta vara på sig utan for bara omkring när det kom en våg och spolade den hit och dit. Den verkade inte vilja simma ut i vattnet av någon anledning, utan hölls här på stranden. Det kom några andra som hade lite mat och försökte ge ungen, men den hade ingen aptit heller eller så var det inte rätt mat. Tyvärr var nog ungens öde beseglat.
Det blev en stunds avkoppling på stranden innan det var dags att ta sig upp till vandringsstigen och börja vandra tillbaks till startplatsen för dagens vandring.
Det var ganska svettigt under returvandringen då molnen och diset hade försvunnit. Temperaturen hade nog också stigit. Det kändes så i alla fall. På vägen tillbaks så observerades ännu en klippgrävling och vi hade samma typ av ”samtal”. Den vara ganska orädd ända tills reskamraten gick lite för nära för att få en bra bild med kameran.
Tillbaka till bilen konstaterades att den var oskadd och ingen hade det funnit värt att krossa några rutor för att eventuellt hitta något av värde. Det fanns bara en ytterligare bil parkerad här och medan resesällskapet bytte om så kom det några fler till parkeringen, varav hälften vände direkt! Så intressant var inte denna vackra plats!
Det var dags för lunch och resesällskapet tog sikte på en strutsfarm som erbjöd förtäring. Den är lokaliserad just utanför infarten till parken.
På vägen in observerades en ganska ”intressant/brutal” skylt. Den anmodade bland annat att inte ta med pistoler till parken! Tur man lämnade ”pickan” på rummet!
Strutsfarmen erbjöd bara kaffe och tilltugg medan resesällskapet var sugna på mat. Färden gick därför vidare mot Simonstown för att hitta en (sen) lunchrestaurang. Undertecknad hade ett svagt minne av att det fanns några restauranger på denna sida av staden och mera utefter kusten – False Bay. Kunde vara trevligare att sitta där än åka in och trängas i ”stan”.
Mycket riktigt så hittades en. Det var med viss skepsis som sällskapet åkte in och parkerade, då den låg i anslutning till en campingplats för husvagnar. Det brukar väl kanske inte vara ”femstjärniga” restauranger i anslutning till campingplatser? Såg också en stor turistbuss parkerad utanför så det kanske var fullt med gäster som väntade på mat?
Trots detta så beslutade resesällskapet att testa. Det fanns lediga bord och såg att de flesta höll på att äta, så det borde inte vara något problem att få mat utan för lång väntan?
Stället var enkelt med slitna och enkla bord, men utsikten över False Bay var fantastisk. Menyn såg OK ut och det blev en kyckling- respektive bläckfiskrätt för sällskapet. Maten var jättegod! Betjäningen var så där enkelt, otvunget och framåt som det kan bli härnere, när man möter de genuint äkta människorna. Uppskattar verkligen detta raka och ärliga sätt utan fjantiga krusiduller!
I samband med lunch fick resesällskapet sällskap av tidigare nämnda svarta fågel. Det kan nämnas att den sjunger väldigt vackert och namnet på fågeln är Rödvingad Glansstare. Det har förresten varit mycket fågelsång härnere och de sjunger vackert och annorlunda. Klar positiv upplevelse.
Glada efter en fin lunch gick färden vidare tillbaka till hotellet.
I Simonstown så blev resesällskapet vittne till en tråkig olycka. En motorcykel hade smällt rejält med en bil. Motorcykeln såg skrotfärdig ut, billen rejält bucklig och MC-föraren låg raklång på marken medan någon försökte göra något. En polis pratade i sin kommunikationsradio och alla väntade på ambulansen som resesällskapet mötte några kilometer senare.
Hoppas det gick bra för den stackars MC-killen.
Vilken trafik det var ut ifrån Kapstaden! Passerade några orter som är s.k. förstäder där folk bor och sedan jobbar inne i Kapstaden. Det är fredag eftermiddag och det är helt igenkorkat ut från Kapstaden till dessa orter. Resesällskapet är glada att färdas mot denna trafik!
Tillbaka på hotellet så blir det slappa vid poolen, skriva lite och koppla av efter en dags fantastisk vandring. I buskar och träd runt hotellet sjunger fåglarna sina drillar. Den här dagen blir svår att toppa! Imorgon är sista dagen för aktiviteter och på söndag blir det mest aktiviteter i väntan på avgång för flyget på kvällen.
Vi ses!
Tillbaka till start
Dag 13
Vad kunde bräcka gårdagen – Inte dagens vandring, men det var väl väntat!
Gästerna försvinner fler och fler från hotellet. Det är kanske lågsäsong eller lugnet före julen och nyår. Under jul och nyår är ”allt” fullbokat sägs det.
Resesällskapets Tyska grannar är kvar ännu. Det är ett gammalt artigt och trevligt par där mannen verkar väldigt väl distingerad och pratar alldeles utmärkt Engelska. Hans fru verkar ha det svårt med dito språk.
Får intrycket att han haft eller har någon hög position i någon organisation. Han är väldigt stilfullt klädd när de går ut på middag eller andra aktiviteter. Såg paret i Company Garden när det var +35 grader. Han gick i blå kavaj medan resesällskapet hade svårt att klara värmen iklädda T-shirt och shorts!
Det var lite svårt att hitta en lämplig vandring för dagen. Det har varit så många vackra tidigare och det är svårt att hitta/veta vad som kan matcha detta.
Till slut blev beslutet att vandra efter Nordhoek stranden. Den är inte så vacker som gårdagens men det blir lätt och mycket vågbrus!
Nämnde i gårdagens rapport att det var intensiv trafik in till de s.k. förstäderna och idag var det tvärtom! Vet inte om folk skulle iväg och lördagshandla, men mycket trafik var det! Som tur var så skulle resesällskapet i motsatt riktning även denna gång.
Efter lite tveksamheter och mera finlir kartläsning, så kunde parkeringen till dagens promenad hittas. JO, det fanns en parkeringsentreprenör på plats och som ”vaktade” bilarna. Han hade också en mycket skröplig medhjälpare till sin assistans, som nog hade ramlat omkull om man bara blåste på honom. Han vare inte berusad utan bara allmänt skröplig.
Stranden är lååååång. Närmare bestämt 6 kilometer!
Vilka vistades då här på denna fantastiska strand? Det var en mängd surfare som testade sin lycka på de inkommande vågorna iklädda våtdräkter. På stranden var det MYCKET glest med solande eller badande gäster. Det var mycket nära noll.
De som observerades flitigast, var hundägare som var ute och förmiddagsrastande sina älsklingar.
”Älsklingarna” var inte av samma kaliber som vaktade de så kallade tidigare nämnda välbärgade hemmen, där resesällskapet strukit på utsidan i jakt efter Geocaching gömmor. De här fyrbenta krabaterna var snälla och trevliga och det fanns ingen anledning till oro att någon skulle ta ett strupgrepp på resesällskapet!
Däremot var det ett ständigt ”revirpinkande”. Det skulle skvättas här och där och det var väl bara att hoppas att ingen eventuell solbadande gäst kommer att slå ner sina tillfälliga bopålar på aktuella platser.
Det lämnades även mera synbara ”depositioner” och det verkade inte finnas tillgängligt svarta små påsar på denna ort! Fördelen med dessa depositioner är att de åtminstone är synbara utan att de är speciellt trevliga för det!
Andra länder andra traditioner och vanor!
Värmen var stark idag – 30 grader enligt väderprognosen och det blev röda och flammande kinder vid vandringen till vändpunkten. På tillbakavägen så vändes mest ryggen till.
Dock så kramade värmen successivt musten ur resesällskapet, trots en fläktande vind vid havskanten. Det blev till slut en 12 km vandring till vågors brus och observation av surfarna som försökte hitta de perfekta vågorna.
På tillbakavägen så verkade alla ”älsklingar” pinkat och skitit klart så stranden var mycket tom poå flanörer.
Tillbaka på parkeringen så ”avlönades” parkeringsentreprenören och färden gick vidare till ett köpcenter för lite lunch.
På vägen till köpcentret så stannade resesällskapet vid en lite mera exotisk Geocache – President Barack Obama visit cache!
Han besökte denna plats 30 juni 2013! Tyvärr så var denna gömma tom då någon stulit loggbok etc. Lade dock en ny lapp för att visa att resesällskapet varit där. Tråkigt att gömmor saboteras speciellt som vid detta tillfälle, då syftet med Obamas besök var att stötta Sydafrika, ungas utveckling samt kampen mot HIV.
Köpcentret var enormt och efter ett visst letande hittades en asiatisk restaurang och det blev en ganska standard asiatisk måltid.
Värmen var intensiv så det blev ett enkelt beslut att återvända till hotellet och njuta av miljön vid poolen. Konstaterade att värmen är så intensiv att det inte ens går att sitta i utestolarna utan en handduk emellan. Det bränner som bara den från de uppvärmda stolarna!
Kvällen blir nog ganska lugn med lite ”röj”! Det skall packas, vägas och online checkas in. Finns det vikt marginal i resväskan så kanske det slinker ner någon artikel under morgondagen!
Snart är resesällskapet hemma i Svedala igen!
Tillbaka till start
Dag 14
Dags att åka hem.
Reskamraten berättar vid frukosten att hon kommer sakna utsikten då den varit mycket vacker dels från hotellet och i det Sydafrikanska landskapet.
Det blir en dag med lite slö aktivitet då planet inte går förrän ikväll och utcheckning sker på förmiddagen. Dagen till ära är det också mycket varmt!
Det har varit en mycket givande resa med många intryck att ta med sig hem till ”normala” rutiner som arbete, handla mat, titta på House-serien, träna med pannlampa i skogen, jympa, etc.
Det kommer bli ett fasligt jobb att klippa ihop alla filmer som tagits härnere. Det har blivit åtskilliga inspelade timmar.
Bästa intrycken har resesällskapet faktiskt fått av aktiviteter utanför själva Kapstaden. Naturen och djurlivet är så vackert och fantastiskt.
Vore det inte för den långa resan etc. så skulle det vara intressant att göra ett återbesök när allt blommar samtidigt, under deras vår. Det är en fantastisk syn enligt den poster som inköptes.
Hittills har allt fungerat och hoppas det gör det även sista biten hem. Inga mer ”selfies” på säkerhetspersonalen etc!
Vågar inte hosta på planet heller för då kanske man hamnar i Ebola-karantän! Får sätta lite rouge på kinderna så att man inte ser blek och sjuk ut heller!
Har ingen ambition att göra något ansträngande idag då värmen är så stark och det inte finns möjligheter till dusch. Det blev en tur ner till Waterfront efter utcheckning från hotellet.
För säkerhets skull valdes tidigare väl beprövat garage!
Det fanns heller ingen gnista att shoppa loss de sista Randen. Gjorde ett försök att lösa en multicache i Waterfront men gick bet på de sista tre siffrorna på Öst adressen. Försökte ändå på chans hitta gömman men det gick inte.
Det blev så småningom lunch och den blev den sista aktiviteten i Kapstaden för denna gång. Efter lunchen bar det av mot flygplatsen för återlämnande av bil. Krångligt var det att hitta rätt ställe där bilen skulle kollas och lämnas. Löste sig naturligtvis till slut.
Sydafrika har varit fantastiskt vackert men Kapstadens internationella flygplats får nog inget pris för något överhuvudtaget. En synnerligen deprimerande miljö!
Vistelsen på flygplatsen blev som vanligt ett rastlöst vankande och väntan, väntan, väntan.
Trots att fläktar etc. verkade gå för fullt så är det mycket varmt inne i terminalen. Systemet verkar inte klara av den starka värmen ute.
De regelbundna annonseringarna i högtalarna skär i öronen! I terminalen finns det en affär som säljer Sydafrikanska genuina produkter. Sade till reskamraten på skoj att hon skulle köpa en Vuvuzela och tuta i den för att muntra upp grannarna därhemma. Förslaget lämnades utan kommentar.
Dock så slog en liten grabb till och i kölvattnet på sin familj gick denne omkring och tutade inne i terminalen. Eventuella reströtta vaknade till garanterat! Bra kapacitet i de där lurarna. Undrar hur det lät för fotbollsspelarna i VM 2010 när tusentals åskådare tutade i dessa samtidigt. Måste blivit riktiga hårblåsar!
Det var tyst och lugnt på planet till München. Serveringen fungerade utmärkt och det fanns förutsättningar att få sova. Tyvärr så var undertecknad för utvilad för att kunna somna i sittande ställningar. Det blev inte många minuters sömn så i München var man rätt ”mosig”.
Resesällskapet hade en timme på sig att byta plan i München och det är väl gott om tid? Eller?
Passkontrollen in till EU-unionen var delvis avstängd på grund av ombyggnation. Det var några hundra som trängdes i ett mycket litet utrymme för att få komma in i Unionen. Det tog tid men fortfarande var det hyfsat med tid kvar!
Passerade tullen utan någon koll, mer än en forskande blick från tulltjänstemannen.
Sedan kom nästa stopp och det var verkligen struligt. Det var säkerhetskontroll för att komma till gaterna med anslutningsflyg. Här fanns en video som berättade hur man skulle bära sig åt för att allt skulle gå fortare. De vana resande skötte naturligtvis detta exemplariskt, men sedan var det Smartphone-knackarna och övriga som stod och hade tankarna i det blå eller knappade intensivt på sin telefon.
”Oj, skulle jag ta ut datorn, Oj, skulle jag ta av rocken, Oj skulle jag tömma fickorna, Oj skulle jag ta av bältet” och lik förbannat så pep det i säkerhetsbågen och manuell undersökning var tvungen att genomföras.
Nu började det bli riktigt stressigt…….
Väl igenom så var det ca 8 min till gaten stänger. Gate 45 låg naturligtvis så långt åt h-e man kunde komma i den aktuella gången. Det blev snabba rusher mot gaten.
Precis när resesällskapet anländer utropas ”Final call for…..” och det gällde aktuellt flyg!
Det var busstransport ut till planet och det visade sig att resesällskapet var de sista på bussen. Väl ute vid planet så var det ändå kö för att komma på!
Resesällskapet reser i lätta kläder och det var en kall vind som svepte över flygplatsen. Enda fördelen var att det något uppjagade allmäntillståndet och kroppstemperatur gick ner. Innan sällskapet förfrös så fick planet äntras.
Lite synd att avslutningen på en härlig semester skall bli både ”mosig” av trötthet och stress att missa anslutande flyg!
Det var 0 grader, dimma, frost på bilrutan på Arlanda och det känns som man aldrig varit borta!
Sista biten hem gick utan några problem och därmed avslutas detta reseäventyr!
Tillbaka till start