Innehållsförteckning

1. Dag 1 o 2 Eskilstuna – Åbo
2. Dag 3 Sprint kval
3. Dag 4 Sprint final
4. Dag 5 Provlopp skogstävlingar
5. Dag 6 Skogstävlingar kval
6. Dag 7 Medeldistans final
7. Dag 8 vilodag
8. Dag 9 och 10 Långdistans final och hemresa

Dag 1 och 2 Resa till Åbo

Den första augusti är det dags att åka till Åbo, Finland, för att delta i orienteringsresan Veteran-VM, som ordnas av den privata arrangören Per Nordahl. Han och hans medhjälpare är mycket duktiga på att arrangera denna typ av resor. Deltagarna är mestadels äldre personer, och det kan vara en utmaning att ”hålla reda på” seniora resenärer.

I vårt lilla sällskap är det bara min hustru som ska tävla. Jag har fått en ny höftled och vid tiden för anmälan till resan/tävlingarna var jag osäker på hur snabbt rehabiliteringen skulle gå. Därför är jag bara med som supporter.

Eftersom jag inte arrangerar resan själv är jag lite avslappnad avseende resans detaljer. Jag har varit loj och oengagerad. Det senare höll på att sluta med ett riktigt fiasko. Dagen innan det riktiga datumet för avresan sitter reskamraten och studerar tävlings- och provloppsprogrammet. Hon får inte ihop kalendern då hon, och även jag, är inställda på att åka på fredagen. Fredagen är en dag efter datumet för resan! Detta kunde ha blivit ett praktfiasko om hon inte spontant suttit och analyserat.

Jag gillar inte att utsätta mig för denna typ av mentala uppvaknande och inser att jag aldrig kan släppa kontrollen eller förutsätta att ”andra” har kontroll. Sådan här virrighet tar på det seniora självförtroendet, då jag helst vill skjuta upp seniliteten så långt fram som möjligt.

Sällskapet kommer iväg i rätt tid och den första delen av resan genomförs med kommunens lokala busstjänster. Det är en mycket varm dag, och vi får vandra från hållplatsen till busstationen där rederiets anlitade bussbolag ska anlända 15:50.

Bussen dröjer, och till slut ringer en av de väntande resenärerna rederiets support. Dessa har ingen aning om bussens status och ber uppringaren ringa till bussbolaget. Jag anser att rederiets support borde göra detta. Uppringaren får besked att bussen är försenad, men ska komma inom tio minuter.

Vi är cirka 20 resenärer som väntar och sneglar på klockan för att räkna om vi kommer hinna fram innan båten avgår. Bussen anländer och chauffören har besvär med att få igen luckan för bagageutrymmet. Efter flera försök lyckas han äntligen. Bussen avgår 50 minuter efter tidsschemat. Lyckligtvis är det fortfarande semestertider, så det är inga trafikhinder i de centrala delarna av Eskilstuna. Denna tid brukar så vara fallet när det inte är semester.

Bussen har ett antal stopp kvar för att hämta resenärer. Lyckligtvis finns det inte resenärer på två platser, och tidsschemat är också väl tilltaget, så sista biten inne i Stockholm ligger bussen enligt tidsschemat.

Förutom denna något stressande upplevelse samt en högljudd och otrevlig dam med alkoholproblem, är resan hyfsat avslappnande.

I Stadsgårdsterminalen har researrangören hämtat ut samtliga biljetter och delar ut till alla resande. Vi har alla ankommit i god tid, och det blir 50 minuters väntan innan vi får gå ombord på skeppet.

Sällskapet bestämmer sig för att ställa sig nära insläppet för att komma ombord snabbt. Båten är fullbokad enligt information på nätet, och det är ett antal personer som ska trängas i barer, restauranger och taxfree-butiken. Om vårt sällskap kommer snabbt ombord kan vi även beställa och få ett bord för den enkla kvällsmiddagen.

Efter en lång och tråkig väntan får vi gå ombord. Väl ombord tar det stopp i hyttkorridorerna. Båtens tid i hamn är mycket kort och städningen är inte klar. Efter ytterligare 20 minuters väntan får alla äntligen tillgång till sina hytter.

Vi slänger in resväskorna i hytten och tar oss motströms genom den återstående ”pöbeln”, som är på väg mot sina hytter. Får fin häckträning då flera resväskor måste passeras.

I baren är det endast två gäster före i kön. De bästa borden med sjöutsikt är redan tagna. Sällskapet får sin kvällsmacka samt dryck och kan slå sig ner vid ett bord med hyfsad sjöutsikt. Vartefter pulsen går ner, anländer allt fler resenärer och kön till kassan blir allt längre. Alla bord ockuperas snabbt.

Sällskapet sitter och kopplar av en stund och beslutar att avsluta kvällen med ett besök i taxfree-butiken. Det är knappast några revolutionerande priser, och vår valuta hanteras som skräpvaluta avseende värdering på den finansiella marknaden. Några påsar godis ramlar ner i shoppingkorgen.

Vi betalar och återvänder till hytten. Rederiets reseschema är ingen höjdare. Båten anländer Åbo 07:30 finsk tid, vilket är 06:30 svensk tid! Innan ankomsten ska alla resande ha hunnit äta frukost. De flesta har frukost inkluderat i priset för resan.

Vaknar tidigt efter en sämre natts sömn. Dumle och sega gubbar ger inga bra förutsättningar för att magen ska vara tillfreds. Den gör sig påmind om sin existens samt den misshandel den utsatts för. Magen har en stor makt i kroppens totala anatomi.

Reskamraten har plåtmage och sover som en stock. Får väcka henne för att komma i tid till frukosten. Det är få gäster när sällskapet anländer, och det går smidigt att hämta alla ingredienser för att få en bra frukost.

Det blir värre när dryck och kaffe ska fyllas på. Vid denna tid har ”alla” vaknat, och det är knökfullt i matsalen. Det är också ont om bord, så vi får ett par tysktalande gäster till bordet. De är dock artiga och trevliga, så inget ont om detta. Det enda ”fördelen” med trängseln är att vi kan undvika att fylla på kaffet. Den vätska som serveras är mycket olik vad en normal kopp kaffe ska vara en tidig morgon.

Vi återvänder till hytten, och det dröjer inte länge förrän personalen knackar på dörren för att försäkra sig om att vi är vakna och tyst hoppas att en hyttevakuering genomförs snarast. Får höra att andra återvändande gäster från frukosten fått sina sängkläder borttagna fast de inte checkat ut. Nåja, väskorna stod inte i korridoren, så de får väl vi väl vara nöjda med ändå!

Det går hyfsat smidigt att få horden av resenärer iland utan större trängsel. Det enda stoppet blir när ett rullband nedför stannar. Gästerna som står på bandet framför inser inte att man kan gå själv om bandet stannar, vilket gör att det blir ett stopp i flödet.

Vi anländer till rätt buss som ska ta sällskapet till sitt hotell. Orienteringsresenärer är ”besvärliga” då de, förutom resväskan, har en ryggsäck med bifogad sittstol och som tar mycket plats. Busschauffören har en utmaning att få in allt bagage i lastutrymmet. Efter en stunds omstuvande avgår bussen utan att något bagage är kvar på trottoaren.

Båten är tidig och hotellrummen är inte tillgängliga förrän klockan 15:00. Det betyder att samtliga resande måste ”slå ihjäl” 7,5 timmar i Åbo stad.

Åbo är lite charmigt och det är inte så många turister. Det finns inte så mycket av intresse avseende ”traditionella” turistupplevelser. Bland de mest kända är Åbo slott, Klosterbacken med gamla hus och fruntimmersskolan. Skolan är numera ett lokalt bryggeri. Har inget större intresse av gamla historiska byggnader och gillar generellt inte lokalbryggt öl. Många förståsigpåare prisar dessa lokala drycker, men jag tycker att de oftast smakar beskt och är inget att ha. Föredrar ”tråkigt” industri-öl.

Sällskapet har möjlighet att testa en karta och ”terräng” för morgondagens stadssprint-kval. Reskamraten får några erfarenheter som kan vara bra att komma ihåg till stadssprint-tävlingen. Provloppet är i kuperad terräng vilket inte brukar vara så vanligt i stadssprint. Det gäller att beakta kuperingen vid de snabba vägvalen på tävlingen.

Provloppet klaras av raskt. ”Loppet” var mest ansträngande för mig då jag var mycket trött och stel av några nätters dålig sömn, samt ett något ambitiöst rehabiliteringsprogram för att förbättra kondition och styrka efter höftledsoperationen.

Vi fortsätter att irra omkring i de centrala delarna av Åbo. Här finns affärer och dessa ser likadana ut som de som finns hemmavid.

Saluhallen är dock intressant med många frestande produkter samt mindre matserveringar som ser intressanta ut. Mer om detta senare!

Jag har spanat in den botaniska trädgården som är en plats att besöka. Den ligger på ön Runsala och för att komma dit gäller lokalbussen. Runsala är populärt för Åbo-bor med finansiella resurser och flera sommarbostäder finns etablerade där. Dock är en viss del fredad och erbjuder fritid för ”allmänheten”. T.ex. finns den botaniska trädgården på ön.

Trädgården är sevärd. Det finns mängder av olika växter och jag beundrar vilken höjd, storlek, blomning, etc. de lyckats få på dessa. Har de blandat EPO och/eller anabola steroider i jorden? De flesta perennerna har blommat över, men området med ettårs-växter blommar för fullt. Kanske kan det vara värt att satsa på ettårs-växter i den egna trädgården? Matjord och en fröpåse kostar inte mycket.

Köksträdgården är full av dofter. Otroligt vilka mängder det finns av olika nyttoväxter, som kan användas för att ätas/kryddas med. Fortsätter till ett område med en japansk inspirerad trädgård och en damm. Den är inte så märkvärdig, men kanske kommer att byggas ut?

Reflekterar över hur bra det växer här i trädgården. Åbo ligger högre upp än där jag bor och i Finland brukar det vara kalla vintrar. Ändå blommar det så bra.

Längre bort i trädgården finns det lite stenskulpturer med annorlunda design. Stilen är ny för sällskapet. Några av skulpturerna kan man få ”snuskiga” associationer av.

Det räcker för denna gång att vandra i den botaniska trädgården. Förvånas över att ingen tagit betalt, då det finns ett anslag att avgift ska erläggas. Har sparat 6 euro per person! Ytterligare besparing blir det på bussresan tillbaka till centrala staden. Bussbiljetten som köptes på utvägen gäller 2 timmar!

Det är definitivt inget tryck i de centrala delarna avseende ”vanliga” turister. Asiaterna verkar ha Mumindalen i Nådendal som sitt huvudmål. Det var mängder av kineser på båten. Tycker dessa är lite störiga i flock.

Det ”vimlar” dock av orienterare. Äldre som ska springa Veteran-VM (deltagarrekord i tävlingens historia) samt yngre löpare som springer Finska femdagars samtidigt.

Märker detta speciellt i Saluhallen, som har upptäckts av flera orienterare. Slår en lov dit för att få en lunch. Det finns mycket att välja på och som verkar både gott och hälsosamt. Senaste rese-erfarenheten var från Österrike som var bedrövligt. Det var dyrt och dåligt. Första måltiden på orten är god, nyttig och till halva kostnaden jämfört med Österrike. Hoppas denna trend håller i sig och det ser lovande ut med en mängd olika smaker från världen som erbjuds i de många restauranger som finns i Åbo.

Det måste finnas gott om gäster, annars kan mängden restauranger inte bära sig.

Härligt med en bra början avseende matupplevelser.

Tar en lov in i en sportaffär och köper nya löparskor. De befintliga är sköna men sulan börjar bli allt blankare undertill. Reskamraten ger efter för frestelsen och köper också ett par träningsdojor. Hemma i garaget finns det 5-6 par som går att använda, men inser att det är otaktiskt att påpeka detta.

Fortsätter till en matvaruaffär som finns nära hotellet. Affären har ett mycket bra utbud och man kan köpa färdig mat över disk också. Man betalar per vikt. Priset är bra och utbudet också intressant. Bl.a. sushi och pizza. Ännu en bra matupplevelse. Måste tänka på magen när det gäller förtäring på kvällen och sushi är perfekt.

Återvänder till hotellet en stund innan 15:00. Överraskas av att rummen är klara och incheckning är gjord. Får nycklar av reseledaren och det är bara att ta hissen upp till rummet och koppla av en stund efter 7,5 timmes ”irrande” i Åbo! Rummet är toppen! Bra med plats och badrummet är toppen. Det enda som saknas är en byrå eller ett skåp att packa upp kläder i. Nu måste resväskan stå framme och bökas i.

Skriver lite i bloggen, tar en ”powernap”, förlustar mig med båt-godiset (usch) och efter en stunds återhämtning blir det en tur till hotellets gym. Har ett rehabiliteringsprogram för att bygga upp styrkan i muskler och leder efter operationen. Kan dock inte utföra de övningar som jag har i programmet så det blir att improvisera.

Efter en stunds svettande återvänder jag till rummet och får lite blickar med rynkande ögonbryn då en äldre träningsklädd svettig herre med ”pondus-mage” seglar igenom restaurangen. Restaurangen ligger mellan receptionen och gymmet. Ibland får man bita ihop.

Imorgon ska reskamraten springa kvaltävling i grenen stadsorientering sprint. Följer med och peppar och hejar och hoppas att hon ska bli nöjd med sin prestation.

Toppen

Dag 3 Sprint kval

Sover som en stock denna natt. Har lagrad trötthet efter två dygn med dålig sömn.

Idag är det sprintkvalifikationstävling. Tävlingscentrum är på Åbo Paavo Nurmi-stadion och det finns rejält med läktare och plats.

Frukosten är bra, även om den så kallade omeletten är lite annorlunda mot normalt. Personalen är trevlig och serviceinriktad. De flesta orienterare/gäster verkar ha ätit tidigare och det är inte så trångt i den ganska lilla matsalen.

Reskamraten är lite spänd inför dagens lopp, och det ska man väl vara när det är VM-tävling? Mår själv ganska bra även om jag inte är med och tävlar. Rehabiliteringen får ta sin tid.

I samband med tävlingen har företaget NoName fått ensamrätt att sälja officiella tröjor med VM2024-tryck. Produkterna är inte presenterade på hemsidan, och inga priser är angivna vid försäljningsstället. Tröjorna är okej men inte så granna. Gillar inte försäljningsmetoderna och köper ingen tröja. Några orienterare går med andra modeller och färger med detta event tryckt. Dessa tröjor finns inte att köpa på tävlingsplatsen. Måste fråga vem som säljer dessa.

Reskamraten gör ett hyfsat lopp men missar en kontroll med några minuter. Detta är dyrbart på sprint och placeringen blir 44 i hennes kvalheat. Det är tre kvalheat för denna åldersklass. Får se om det blir B-final för hennes del.

Det var tidig start för reskamraten och sällskapet är därför tidiga tillbaka på hotellet. Efter personvård är det dags för lunch och idag ska vi testa fiskrestaurangen i Saluhallen. Menyn är fisk och då det står beskrivet på finska så blir valet av mat lite på chans. Menyn varierar per dag då den är beroende vad man får tag i för fisk.

Maten är fantastiskt god. Samma pris som en usel maträtt på den senaste resan till Österrike men smaken håller elitklass! Sällskapet är mycket nöjda med dagens lunch och berättar detta för serveringspersonalen.

Åbo ger mer en småstadskänsla än en större stad. Detta är till stadens fördel enligt sällskapet. Samtidigt finns det allt man kan behöva för att ha en bra semester i staden. Restaurangerna är många och det hittills prövade har varit bra. Hoppas att detta ska fortsätta.

Det blir en tur till matvaruaffären för att köpa enklare mat för kvällen. Kan inte äta tung middag på kvällen då magen protesterar av detta.

Inser också att med ökande ålder så verkar avståndet ner till fötterna bli allt längre. Detta innebär problem när skorna ska tas på/av. Det finns inget skohorn som extra utrustning på rummet så det blir inköp av sådant. Skohornet kommer att ingå i packningslistan för resor i framtiden.

Eftermiddagen blir återhämtning någon timme för reskamraten medan jag själv laddar för att löpträna en sväng.

Piggnar till lite på eftermiddagen och går iväg för att springa en sväng enligt mitt program för rehabilitering. Möter en mängd orienterare som springer Finska Femdagars, som genomförs parallellt med Veteran-VM. Grönområdena ligger uppe på de större kullar som finns på den södra sidan av Aura å. Väljer ett område som ligger bredvid dagens tävlingsområde. Området är litet, så det blir en del varv och slingrande mellan träden.

Återvänder till hotellet och det blir en blöt avslutning på grund av en åskskur som drar förbi. Fortfarande strömmar deltagare från tävlingen mot staden.

Tar en runda i gymmet för att försöka få bukt med gubbmagen. Den har tagit allt mer plats i brallorna det senaste året. Det är ett ambitiöst projekt att ställa saker till rätta igen.

Kartorna från dagens tävling har anlänt till hotellet, och reskamraten inser sitt misstag vid en kontroll. Det räcker med några sekunders ouppmärksamhet så hamnar man snett i sprintorientering. Till och med världseliten gjorde liknande misstag och på bästa TV-sändningstid.

Det har blivit en helt annan mediabevakning av orienteringssporten under senare år. GPS-tekniken har också gjort det möjligt att följa löpare online på en karta.

Imorgon är det final och reskamraten startar i B-finalen. Får hoppas att det inte blir några liknande misstag imorgon.

Toppen

Dag 4 Sprint final

Idag är det riktigt varmt med strålande sol. Tävlingsplatsen ligger en bit bort vid Åbo domkyrka, men det är gångavstånd från hotellet.

Åbo har kvar en hel del äldre trähus, varav flera har renoverats och ser fina ut. Det finns naturligtvis även äldre, icke-renoverade hus och frågan är vad som händer med dessa.

Passerade en äldre stenbyggnad nära hotellet igår, där en turist stod och fotograferade fasaden. Tittade närmare och såg flera större och mindre skador/hål i väggen.

Jag kom att tänka på att det kanske är kulhål kvar från inbördeskriget när Finland blev självständigt från Ryssland? Det var mycket grymma strider mellan de vita och de röda grupperna. De vita vann och tog rejäl ”revansch” gentemot de röda som fick lida mycket efter sitt nederlag.

Jag når tävlingsplatsen, som är ganska kompakt. Som tur är starttiderna utspridda över flera timmar, så de tidigare startande lämnar förhoppningsvis platsen.

Jag måste hela tiden förklara för andra löpare i vårt stora resesällskap varför jag inte tävlar, då de verkar förvånade över detta.

Min reskamrat verkar spänd och går till starten långt innan sin starttid.

Jag ställer mig vid sista kontrollen för att få möjlighet att ta ett kort när hon kommer springande mot målet. Klockan går och hon dröjer. Det måste ha blivit fler misstag idag jämfört med gårdagen.

Jag reflekterar över den otroliga energi och satsning som många manliga löpare har när de stämplar vid sista kontrollen. Det är nästan så att kontrollställningarna flyger iväg. Detta ger intryck av att vara ett riktigt VM då de kommer rusande i maximal fart. Sedan ser det lite lustigare ut då vi äldre löpare inte rör oss lika smidigt som när vi var yngre.

Till slut kommer min reskamrat och det visar sig ha blivit flera misstag. Efter en kort diskussion återvänder sällskapet till hotellet.

Idag är många restauranger stängda och även saluhallen. Jag studerar Google för att se betyg på de restauranger som finns. Tyvärr har jag tappat tron på att dessa betyg visar verkligheten.

Jag chansar på en kinesisk restaurang som ligger nära hotellet. De erbjuder en lunchbuffé som ser okej ut och verkar innehålla nyttig mat. Jag betalar och börjar lasta på rätter på tallriken.

Det visar sig kanske inte vara bästa valet att äta buffé på en söndag. Det är inga andra gäster i restaurangen. Vissa rätter är inte varma utan mer ljumma. Maten är okej och nyttig även om det finns anledning att ge viss kritik. De får nästan godkänt.

Vädret är vackert så sällskapet beger sig till marknadstorget som verkar vara en plats där många vistas. På torget finns flera barer och vissa serverar enklare rätter. Vi hittar en liten bar som ser trevlig ut och köper kaffe. Muggarna är rejäla så det blir mycket kaffe att njuta av. Sällskapet sitter och kopplar av och studerar det lokala folkvimlet.

Sällskapet återvänder till hotellet och smälter mat och kaffe en stund till. Jag tänkte springa en tur i de parker som finns på andra sidan Aura å. Jag föreslår att min reskamrat följer med och solar på en bänk med en bok i den närmaste parken, medan jag springer mitt pass.

Jag springer iväg och i den första branta backen upp till första parken tar det emot rejält. Det börjar även att duggregna lite grann. Jag fortsätter vidare till nästa park där sällskapet var första dagen och testade karta och kontroller inför sprinttävlingarna. Jag testar att springa till samma kontrollpunkter för att få lite kartläsningskänsla.

Jag korsar ett större vägkors och kommer till en större idrottspark som innehåller flera fotbollsplaner. Jag ser andra löpare som håller ett helt annat tempo jämfört med min förmåga. Vänder tillbaka mot parken där min reskamrat väntar. Det går riktigt tungt nu och den sista biten fram till min reskamrat går sakta. Jag får en smärtsam men ärlig kommentar från reskamraten, att det inte ser ut att gå speciellt fort. Detta är sanningen men lite svår att höra.

Sällskapet fortsätter tillsammans tillbaka till hotellet. Vi pratar kort med en av reseledarna som också genomgått en omfattande operation. Han har opererat båda knäna och jobbar med sin rehabilitering. Han berättar att han vägrar springa på väg och stig då det på dessa underlag märks mycket mer hur sakta det går jämfört med tidigare. Han springer bara i skogen där den långsamma farten inte ”märks” lika mycket!

Det blir en massa OS-tittande resten av eftermiddagen. Det blir ett silver för Sverige i bordtennis. Alltid något att glädjas åt. I morgon blir det provlopp inför skogsdistanstävlingarna. Först medeldistans och sedan långdistans.

Toppen

Dag 5 Provlopp skogstävlingar

Idag är det provlopp för att känna på hur karta och terräng ser ut. Tänkte själv ta en löptur i skogen för rehabiliteringen. Under busstransporten får vi information om Finland och dess historia. Landet har varit del av Sverige under lång tid och senare en del av Ryssland. Idag är det en självständig stat som har närmat sig väst och har samma problem som alla moderna länder – låga födelsetal och åldrande befolkning.

Landet har varit väldigt strikt när det gäller invandring men måste väl som alla andra länder ompröva detta om landet ska finnas kvar. Det märks i Åbo att man har tillåtit viss invandring då det finns många restauranger med andra länders maträtter.

Mycket av historien känner jag till men det är alltid bra att få lite repetition och viss ny information.

Våra bussar är först på platsen för provloppet. Samlingsplatsen är vid en hoppbacke och klubben Liedon Parma verkar ha ett klubbhus här.

Terrängen är något besvärlig då det växt mycket under sommaren, och områden med tätare skog är svåra att ta sig igenom. Det är också rejält kuperat, speciellt för oss lite äldre löpare. Har ingen bra dag formmässigt och det är tungt att springa. Hittar dock de kontroller som ska besökas utan besvär. Om detta är representativ terräng för mästerskapet lär min reskamrat få något att bita i under kommande skogstävlingar.

Avrundar träningen med en kaffe i klubbstugan. Vår klubb har en klubbstuga också och jag konstaterar intressant nog att det är samma lukt i denna stuga som i vår.

Dags för återfärd och vi återkommer lagom till lunch. Efter personvård blir det en tur till saluhallen för lunch.

Passerar husfasaden med vad jag antog var kulhål. Det var inte helt korrekt utan väggen har skadats när ryssarna flygbombade Åbo under kriget. Så det är skador från dessa bomber. Det finns också en skylt på väggen som jag inte observerat tidigare och som berättar historien bakom märkena i fasaden.

Lunchen var bra/medel. Bra för min reskamrat som åt en Pho-soppa/gryta. Jag åt en nudelrätt med tofu som inte smakade något särskilt och tofun smakade ganska mycket lime.

Återvänder till hotellet för kort återhämtning. På eftermiddagen erbjuds en guidad tur runt Åbo som tar två timmar, som min reskamrat hoppar över för att spara på benen tills imorgon då det är kval inför skogsloppen.

Själv är jag måttligt intresserad av guidade turer och en massa berättelser om historiska byggnader. Vill dock ge Åbo en chans och försöka få lite nya perspektiv och kanske lära mig något? Kan en guidad tur bli dramatisk? Jo, det kan den.

Gruppen består av äldre människor och jag måste nog säga att några är lite omständliga. Det blir en hel del ”onödigt” förklarande på ”konstiga” frågor. ”Alla” verkar också ha behov av att ta emot samtal från nära och kära under turen som är mycket störande.

Efter endast några hundra meter blir en äldre dam efter. Hon kan knappt gå på grund av skada, men vill ändå vara med på turen. Lyckligtvis inser hon och hennes man att detta kanske inte är så lämpligt då det tar mycket tid och är besvärligt för damen att förflytta sig. De avbryter sitt deltagande.

Plötsligt, på någon sekund, öser regnet ner och gruppen får snabbt söka skydd. Det regnar inte utan det är som att stå i ett vattenfall. Strax börjar blixtar slå ner väldigt nära med åtföljande rejäla åskknallar. Blixten verkar slå ner i ett hus bredvid och det är 0 sekunder mellan blixt och dunder. En i gruppen påstår att han såg blixten gå ner utefter husets stuprör och så var kanske fallet?

Efter en kvart avtar regnet och blixtarna och turen kan gå vidare.
Åbo är en mycket blandad mix av arkitektur, delvis beroende på att Finland tillhört andra länder som Sverige och Ryssland. Man har också ”importerat” många stilar och arkitekter. Staden går en balans mellan att bevara/efterlikna det gamla och bli en modern stadsmiljö.

Vi passerar Hansa-gallerian som fått sitt namn efter de Hansaköpmän som hade stort inflytande bakåt i tiden. På Salutorget kan man studera en mängd olika arkitekturer från olika tidsåldrar, allt från modernt till historiskt. Torget har blivit den nya mötesplatsen för Åbo.

Fortsätter mot Åbo kyrka och här finns en mängd olika fastigheter med olika stilar och som bär på olika minnen. Alla byggnader har en historia och man kan fråga sig vad som är sant eller i viss tidsanda förskönat. ”Fake News” fanns även bakåt i historien.

Vändpunkten på vandringen är Åbo domkyrka som är en rejäl byggnad. Takhöjden inne i kyrkan är mycket hög och där finns prominenta personer begravda i golvet och i sarkofager. För svensk del är väl sarkofagen med Karin Månsdotter kanske mest intressant. De olika personerna som begravts där har också sina historier eller ”Fake News”.

Turen fortsätter på ”den rätta sidan av Aura å” som det hette en gång i tiden. Den andra sidan kallades då för ”andra sidan”. Den rätta sidan var tidigare den sida där dåtidens ”brats” vistades.

Många byggnader har förstörts eller förfallit, men de flesta är åter restaurerade och ser ut som de sett ut historiskt.

Sista biten går lite snabbt då turen blev försenad på grund av åskvädret. Jag kan konstatera att det finns otroligt många kaféer, barer och restauranger i staden.

Återvänder till hotellet och min reskamrat har haft tråkigt samtidigt som hon är trött och inte orkat göra så mycket. Imorgon är det skogskvalificeringstävling.

Toppen

Dag 6 Skogstävlingar kval

Idag är det en viktig tävling för deltagarna i Veteran-VM – kvalificeringsloppet. Loppet avgör i vilket finalfält man hamnar i för både medel- och långdistans. Det tar cirka 50 minuter att ta sig till tävlingsplatsen. Från platsen där bussen släpper av passagerarna är det cirka 1,5 km att gå till tävlingscentrum. Löpare som är 85+ får skjuts om de vill.

Dagen verkar bli varm. Solen värmer redan och jag börjar svettas direkt. Första biten till tävlingsplatsen går på grusväg och sedan viker man in i skogen och längs ett fält. Det har regnat de senaste dagarna och det är lerigt på fältet.

Vi når till slut tävlingsplatsen och det är mycket folk överallt. Det blir en stunds väntan innan min reskamrat har sin starttid.

På fältet finns ingen skugga så jag får skapa egen skugga genom att lägga en träningsjacka över huvudet. Det händer inte mycket denna förmiddag så jag får läsa och surfa lite om vartannat. Passar på att köpa lunch ganska tidigt då det kommer att bli köer vid den enda serveringen. Jag svettas mycket hela tiden.

Jag har uppskattat att reskamraten ska vara ute runt en timme på sin bana. Jag ställer mig vid ingången till målet för att fånga en bild när hon sträcker ut. Hon kommer ganska exakt enligt beräknad tid och jag ser att hon är sliten. Hon kämpar dock duktigt ända in i mål.

Efter målgången erbjuder arrangören vatten och reskamraten häller i sig ett antal glas. För ovanlighetens skull erbjuds dusch på tävlingen, vilket inte brukar förekomma på Veteran-VM. Reskamraten duschar och återkommer för att äta lunch. Det är långa köer nu och hon väljer den rätt där det är kortast kö.

Efter lunchen är det bara att vänta på bussen som ska ta oss tillbaka. Det är för varmt att sitta och vänta på det öppna fältet så vi går tillbaka till busshållplatsen, förhoppningsvis finns det skugga där. Trots att jag inte sprungit är det jobbigt att gå tillbaka. Det är ännu värre för reskamraten som sprungit och hon blir efter då det går långsamt att gå.

Det finns möjlighet att stå i skugga vid ett förfallet hus som finns vid hållplatsen. Alla vill stå i skuggan och det blir trångt. En bekant berättar att ”alla” blev sjuka som sprang 5-dagars i orientering några dagar tidigare. Han hostar fortfarande. Platsen är perfekt för att sprida förkylningsvirus samt Covid som enligt tidningarna börjar spridas i samband med semestrarna.

Bussen anländer äntligen och vi får återvända till hotellet. Jag piggnar till av att få sitta i en svalare buss och åter vid hotellet går jag ner till gymmet för att utföra styrketräning enligt mitt rehabiliteringsprogram.

Det visar sig att reskamraten nästan kvalificerade sig till A-finalen. Detta innebär att hon startar bland de sista i B-finalen. B-finalen startar sent på dagen så vi får resa med sista bussen till tävlingen imorgon. Det kommer bli en varm dag imorgon också.

Researrangören firar 40-årsjubileum idag och bjuder på tårta och underhållning klockan 17:30. Sista bussen från tävlingsplatsen återvänder precis samma tid. Man väntar med underhållningen tills de har fått möjlighet att byta till lite bättre kläder. Under tiden blir det mingel och kaffedrickande.

Underhållningen är intressant och ligger i tiden. Presentationerna är AI-genererade och kända personer håller tal om jubileet. Morgan Freeman och David Attenborough pratar och tackar researrangören för dessa 40 år! Efter talen är det frågesport och frågorna ställs av svenska idrottskändisar. Allt är AI-genererat. Vi går in i nya tider. Ingen i vårt lilla sällskap vinner men en lycklig vinnare utses efter en skiljefråga.

Efter jubileumsfirandet är det fri fart för de som vill göra staden. Det verkar inte bildas några gäng som drar vidare utan de flesta blir kvar på sina hotell.

Avslutar kvällen med lite OS på TV och en lättare middag på rummet. Reskamraten är mycket trött i kroppen och bävar lite för morgondagens tävling – finalen i medeldistans.

Toppen

Dag 7 Medeldistans final

Reskamraten har en mycket sen start idag. Det blir en heldag på tävlingsplatsen eftersom starttiden är 13:38 och sista bussen från hotellet går 09:50.

Det är redan varmt när vi anländer till tävlingscentrum. Jag smyger iväg för att träna i gårdagens tävlingsområde. Jag trodde att det skulle vara fritt från tävlande, men jag ser några löpare i skogen. Det är troligen några banor från Finska femdagars-tävlingen. Jag hoppas att ingen funktionär ser mig.

Skogen är öppen och fin, och det är lätt att springa i den. Trots detta tar jag slut ganska fort. Det finns massor av kantareller här, men jag fokuserar på träningen. Hinner duscha innan reskamraten ska starta. Jag blev riktigt trött av dagens pass och misstänker att värmen är orsaken.

Solen steker, och jag får använda paraplyet för att få skugga på det öppna fältet.

Till slut är det dags för reskamraten att gå till starten. Jag passar på att ta en lunch trots att jag inte är hungrig. Jag känner mig mest trött.

Bredvid matserveringen finns en servering som säljer öl, och den har till och med en ordningsvakt! En klubbmedlem är lite tankspridd då han igår förlorade sin mobiltelefon. Reseledarna kontaktade bussbolaget, men ingen telefon hittades. På tävlingsplatsen kontaktade han arrangören som hade tagit vara på hans telefon. Han blev så upprymd att han firade med en öl. När han svept ölen kom han på att den hade 5,5 % alkohol! Han insåg också att han skulle springa snart. Jag vet inte hur det gick för honom i skogen.

Det visade sig att ordningsvakten behövdes då några besökare drack mycket öl. Vi råkade också ut för en berusad man senare på dagen.

Reskamraten har en riktigt dålig dag i skogen och gör två mycket stora misstag. Hon är inte glad när hon kommer i mål. Första misstaget var att springa kontrakurs upp på ett berg. Vi diskuterar varför det hände och det är svårt att hitta en logisk förklaring.

Hon byter snabbt om till andra kläder så vi hinner med den buss vi hade tecknat oss för. Vi får vänta en stund i värmen innan bussen kommer. Precis när det är dags att åka iväg hörs höga röster framme i bussen. Det visar sig att en ganska berusad man vill åka med bussen, men han tillhör inte resesällskapet. Han var troligen en av de flitigare pubgästerna på tävlingsplatsen. Reseledaren, som är en bestämd kvinna, lyckas mota ut honom från bussen.

Reskamraten är rejält trött efter dagens tävling och det blir en lugn afton. Imorgon är det ingen tävling så vi köper lite dryck som man brukar bli ”rolig” av. Jag dricker en burk, men sedan tar det stopp. Jag orkar inte med ytterligare förfriskningar. Reskamraten är så trött att hon inte orkar dricka något alls av det inköpta. Det ska bli skönt med en vilodag imorgon.

Toppen

Dag 8 vilodag

Det är vilodag idag och möjlighet att följa med på reseföretagets utflykter – Åbo slott och Klosterbacken. Jag är inte intresserad av något av dessa utflyktsmål. Min reskamrat har haft en orolig natt med ömmande leder, men trots allt är hon lite pigg på att göra ”något”. Hon vill bland annat gärna besöka Åbo kyrka, som jag har pratat väl om. Jag föreslår att vi går samma tur som jag gick på den guidade turen. Jag får förmedla det jag kommer ihåg, och byggnaderna av historiskt intresse står kvar även idag.

Sällskapet äter en senare frukost, och det är många gäster samtidigt. Vi orienterare har lite tidigare vanor ”normalt” medan andra gäster äter när de har fått dra sig i sängen en stund.

Jag går ner till reseföretagets morgonjour för att meddela vilken buss sällskapet vill åka med nästa dag och som passar reskamratens starttid. Några äldre damer har diskussioner med jourhavande och jag ger upp efter en stunds väntan på att damerna ska komma till punkt. Jag går upp på rummet för att gå ner senare till jouren.

Jag gör ett nytt försök 30 minuter senare och konstaterar att diskussion pågår igen. Denna gång har jag tur då diskussionen var på upphällningen och avslutas efter en minut. Jag meddelar avresetid, och detta var kirrat på 10 sekunder.

När morgonens plikter är utförda beger sig sällskapet ut på staden för en andra guidetur, med en kanske något sämre informerad guide.

Jag berättar om de saker som fastnat i minnet och beundrar de byggnader som passeras. Åbo bibliotek är en pampig byggnad och reskamraten hittar andra ”föremål” av intresse. I tidningshörnan finns det vackra stolar. Jag frågar i informationen vad dessa stolar heter. Reskamraten söker senare på nätet, och priset avskräcker inte henne (6 105 SEK), medan övriga 50% i sällskapet har vissa synpunkter. Kontrar med frågan var vi ska få plats med stolarna i vår fastighet. Detta blev ett problem att lösa för reskamraten.

Vi passerar ytterligare historiska byggnader och når Åbo kyrka. Kyrkan är lika storslagen även idag, och reskamraten håller med. Jag försöker fånga miljön med kameran och får se senare om det lyckas.

Vi fortsätter vandringen på den ”rätta sidan” av Aura å. De konstgjorda ejdrarna faller också reskamraten i smaken. Jag visar även på statyn som skänktes av Putin 2012 för ”brödrafolkens väl”. Med tanke på nutidshistorien är den allmänna uppfattningen att man borde skicka tillbaka skiten till Ryssland.

Sällskapet slår sig ner på en bänk i skuggan och kopplar av en stund vid Aura å. När klockan blir 11:00 föreslår reskamraten att vi ska besöka det kombinerade naturhistoriska och moderna konstmuseet. Vi har inget annat för oss, så varför inte. Det verkar vara ett populärt museum, för det är kö för att betala och komma in.

Vi tar en sväng genom avdelningen för modern konst av en konstnär vars namn jag inte minns. Konsten består av olika grafiska bildspel och är föga intressant. Man kan tydligen kalla vad som helst för konst. Det enda av värde är några speglar som förvränger bilden av en själv. Till exempel blir man förminskad av en spegel, och förminskningen görs inte av någon auktoritär person i en diskussion. Det ser lite lustigt ut.

Nästa anhalt blir de nedre regionerna, där gammal stadsmiljö visas. Allt har grävts fram i samband med renoveringar av huset. Jag är måttligt intresserad och det är ruiner som ger en bild av hur primitivt det var förr i tiden.

På övre våningen av museet, som egentligen var det gamla husets boendemiljö, finns ytterligare en utställning av modern(are) konst. Nu tycker jag att det spårar ut helt, för detta är obegripligt och ”ta mig fan” inte konst. Är två vattenglas med vatten i konst? Det går snabbt att ta till sig igenom det som erbjuds i ”konstväg” på denna utställning.

Vi avslutar besöket och vandrar vidare till gågatan med en mängd affärer. Föreslår att jag sitter och ”bevakar” medan reskamraten irrar runt för att se om något av intresse finns. Hon återvänder ganska snabbt då det inte finns något här annat än vad som finns på en gågata någonstans i Sverige.

Hur fångar man en stadsmiljö som ska ha någon form av identitet som skiljer sig från andra städer? Historiska byggnader är kanske en möjlighet att fotografera, eller varför inte prydnader som är olika något annat man sett. Till exempel har det berömda finska varuhuset Stockmanns en väldigt trevlig entré med blommor. En annan särskiljande sak är de blomsterarrangemang man brukar pryda gågator med. Här ser jag exempel som jag inte stött på tidigare.

Nästa mål för dagen för att få ett mål för dagen, blir saluhallen. Vi beställer dagens fisk från en tidigare besökt restaurang. Personalen minns sällskapet då vi öste beröm över den mat vi fick. Dagens beställda mat håller definitivt samma klass, och reskamraten blir lyrisk när hon äter dagens fisksoppa.

Det blir en stunds avkoppling och njutning av maten. Nästa förslag är att besöka ett kafé vid ån. Vi passerade flera kaféer under dagens vandring. Jag låter reskamraten välja, och hon styr riktningen bort mot utloppet av Aura å. Hon har uppfattat att det vimlade av barer och kaféer när vi cyklade till båten Havsvidden för förra sommaren. Detta var en del av familjens gemensamma cykeltur Mariehamn – Åbo – Mariehamn. Båten Havsvidden skulle ta hela familjen och cyklarna till ön Nagu.

Under vandringen längs ån finns inga kaféer i sikte, men jag tiger och ifrågasätter inte reskamratens goda minne. Efter någon kilometers vandring i middagshettan konstaterar även hon att minnet kanske har sviktat och föreslår att vi vänder tillbaka. Jag tiger och biter ihop för återfärden till där kaféjakten startade. Här finns det mysiga Apotekscaféet som ligger i en gammal bevarad boendemiljö. Caféet är mycket trivsamt, och vi kan njuta av ett lugn samt skugga från dagens ambitiösa sol. Nåja, det blev ju lite extra träning att vandra idag.

Idéerna om hur dagens timmar ska tillbringas börjar ebba ut, och sällskapet återvänder till hotellet för lite återhämtning. Vi slöar en stund för att samla kraft till ett besök i gymmet. Under tiden hittar reskamraten ytterligare ett mål att besöka – Konstmuseet uppe i en park inte så långt från hotellet. Något att överväga efter ett pass i gymmet.

Efter att ha vilat en stund så blir det faktiskt ett pass i gymmet, även om motivationen är lite låg. Det känns skönt att det blir gjort som ett steg i min rehabilitering.

Jag återvänder till rummet, och reskamraten har tappat intresset för att besöka ytterligare ett museum idag.

Dagen får avslutas med lite tittande på OS. Jag tycker att denna tävling har tappat sin glans och är inte lika intresserad längre. Dessutom har detta blivit ”skitviktigt” och hausas upp mer än vad det är värt. Lägg ner skiten, tycker jag, och fokusera på de olika grenarnas VM istället.

Imorgon är det sista tävlingsdagen och hemresa.

Toppen

Dag 9 och 10 Långdistans final och hemresa

Dagen börjar lite tidigare eftersom reskamraten har en ganska tidig start. Hon har sovit dåligt och har ont i benen, vilket gör henne orolig över hur hon ska klara av dagens tävling.

Konstigt nog är det få gäster i frukostmatsalen. Orienterare brukar vara tidiga oavsett starttid, men en tidig buss till tävlingsplatsen har redan gått, så matsalen var kanske full för en stund sedan.

Dagen kommer att bli lång eftersom vi måste checka ut från hotellet innan vi åker till tävlingen. Vi lämnar bagaget i receptionen och packar med det vi behöver för resten av dagen. Avfärden till båten mot Stockholm sker först kl. 19:00 ikväll.

Sällskapet går till bussen som ska ta oss till tävlingen. Tävlingscentrum ligger ute i skärgården, och bussen passerar Nådendal med sitt Mumincentrum. Vi känner igen oss, eftersom vi cyklade en bit på denna väg under förra sommarens cykelsemester mellan Mariehamn och Åbo. Det känns bra att minnas den trevliga semestern när även de yngre i familjen var med.

Vi anländer till tävlingsområdet, som är lite mer kompakt jämfört med tidigare tävlingar. Det blir en stunds väntan innan det är dags för reskamraten att starta. Hon ger sig iväg till starten i god tid, men jag är lite bekymrad över hur hon ska orka med dagen.

Tävlingen erbjuder online-bevakning, och vid två kontroller rapporteras mellantider. Vid första kontrollen dyker hennes tid upp och hon ligger tvåa! Hon startar ungefär mitt i fältet, och de som startar senare är vanligtvis bättre rankade eftersom de presterat bättre i kvalet och i medeldistansfinalen. Hennes kilometertid är precis som den ska vara, och jag hoppas att krafterna räcker hela vägen.

Vid nästa mellantidskontroll ligger hon trea, med samma kilometertid. Det här kan bli riktigt bra!

Jag står vid mållinjen och väntar på att hon ska storma in. Hoppas naturligtvis på ett underverk att hon ska ha tagit in tid. Hon dyker dock upp precis enligt beräknad tid och ser nöjd ut. Hon ligger på tredje plats när hon kommer i mål.

Jag går ner och möter henne, och hon är riktigt nöjd. Hon har haft full kontroll över kartan, inte missat något och det har gått bra att springa trots en dålig natt med muskelvärk. Jag berättar hur stolt jag är över hennes prestation, och hon skiner upp av kommentaren. Vi kanske inte är så vana vid att ge varandra uppskattande kommentarer på äldre dagar? Slutresultatet blir plats 15 i B-finalen, men det viktigaste är att prestationen var så bra som möjligt under omständigheterna.

Reskamraten går till duschen medan jag väntar. Plötsligt öppnar sig himlen och regnet öser ner som att stå i en dusch! Lyckligtvis har jag rätt kläder med mig, så jag klarar mig bra i ovädret. När hon återvänder skämtar hon om att man kunde ha stått utanför duschen och fått samma resultat och regnet var något varmare än det iskalla duschvattnet vi haft hela veckan.

Vi är klara tidigt på tävlingsplatsen och återvänder till Åbo. Väl tillbaka har vi cirka sex timmar att fördriva i staden. Första stoppet blir saluhallens fiskrestaurang, där jag chansar på dagens fiskrätt, som tyvärr blir en besvikelse. Reskamraten tar dagens soppa, som smakar utmärkt. Min rätt består av strömming och potatismos, en kombination som påminner mig om mina skräckupplevelser i skolans matsal. Dåvarande lärarinna tvingade alla elever att äta allt från tallriken och grät varje gång denna rätt serverades.

I dagens rätt är moset lite kallt och strömmingen inte särskilt god. Det är synd att min sista matupplevelse här blir negativ, eftersom maten varit så bra tidigare.

Vi diskuterar vad som skall göra härnäst. Reskamraten är trött i benen och vill inte gå långt, så vi tar en kort promenad till gågatan och funderar på om vi orkar gå upp till det andra konstmuseet. Museet ligger på en av Åbos kullar, och det är en uppförsbacke hela vägen från vår nuvarande position. Efter att ha suttit en stund bestämmer vi oss för att göra ett besök.

Vandringen uppför backen går långsamt och vi tar flera pauser för att vila. Den sista biten går upp för en brant trappa. Vi betalar inträde och går in i salarna. Den första utställningen består av målade lerfigurer av en konstnär, men den är helt ointressant för oss. Det finns förklaringar till figurerna som sägs representera något mellan verkliga livet och fantasin, men det fångar inte vårt intresse.

Nästkommande salar har lite mer ”normal” konst med naturmotiv, vilket är intressantare men inget som gör oss särskilt uppspelta. Vi passerar en korridor med landskapsmålningar från forna dagar. Tavlorna är ”riktig” konst, men är mörka och dystra. Kanske har de bleknat med tiden?

De sista salarna innehåller grafiska motiv. Jag funderar på om konsten är dataanimerad eller ritad för hand. Jag tar några bilder, så bedöm själv!

Utställningen var ingen höjdare, och vi slår oss ner på några stolar utanför museet. Vi funderar på vad vi ska göra härnäst, med cirka fyra timmar kvar tills båten avgår. Efter att ha suttit en stund beslutar vi oss för att gå ner till marknadstorget och få något att dricka.

När vi sitter och solar oss kommer en äldre finsk kvinna fram, pustar rejält och kommenterar sin upplevelse. Jag förstår inte vad hon säger, men det är tydligt vad hon menar. Jag ger henne tummen upp för hennes insats i uppförsbacken.

Vi går ner till torget och slår oss ner på en servering. Vi beställer ett glas vin och en drink på flaska – gin och grape. Alkoholen har en viss avslappnande effekt, och det känns skönt att bara sitta och titta på folk på torget. Efter en stund beställer vi en omgång till och fortsätter att njuta av stunden. Vi lyckas fördriva ytterligare en timme.

Föreslår att vi tar en promenad ner till Aura å för att sola på en bänk, vilket fördriver ytterligare en timme. Vi diskuterar livet, något vi inte gör så ofta, eftersom det sällan blir parkbänkssittande för oss. Nu saknas bara en påse brödsmulor för att mata änderna med!

Vi vandrar sakta tillbaka till hotellet och där vi fortsätter våra filosofiska diskussioner. Jag blir rastlös och tar en promenad runt några kvarter medan reskamraten stannar och vilar.

Det blir dags att lasta in väskorna i bussen och bege sig till båtterminalen. Vi anländer hamnen strax efter 19:00, men båten går inte förrän 20:55, och man släpps på tidigast 30 minuter innan avgång. Vi vill komma ombord tidigt för att få en plats i kaféet för en lättare kvällsmåltid, så vi ställer oss först i kön framför dörren som leder till båten. Väntan blir mycket lång, och ingen släpps ombord förrän 20 minuter innan avgång. Det är tråkigt, och det är för mycket folk runtom för att vi ska kunna fortsätta våra samtal.

Vi kommer ombord, hittar hytten, lastar av väskorna och går vidare till kaféet. Vi är bland de första, så vi får smörgåsar och dryck – öl respektive vin. Lokalen fylls snabbt, och till slut är alla borden upptagna. Jag hade hoppats på att njuta av den vackra skärgården, men det har redan mörknat, så det blir inget med det.

Vi tar en sväng i fartygets shop för att köpa drycker och lite godis, men det är inte särskilt billigt, förutom några få varor med extrapris. Återvänder till hytten då tiden sprungit iväg och klockan redan är över 22:00. Frukosten serveras imorgon kl. 05:00, och båten anländer till Stockholm kl. 06:30.

Det blir lite tröstgodis innan det är dags att sova efter en osedvanligt lång och stillsam dag.

Vi vaknar strax före kl. 05:00 och beslutar oss för att gå upp till frukosten. Det är alltid färre människor där vid öppningen. Som vanligt är de flesta som väntar på att frukostmatsalen ska öppna äldre orienterare.

Frukosten är standard, men kvaliteten är inte särskilt hög. Juicen är blaskig, kaffet vidrigt, och äggröran smaklös. Vi återvänder till hytten samtidigt som en ny gäst kastar sig över vårt lediga bord. Precis när vi kommit tillbaka till hytten passerar båten Oxdjupet vid Oskar-Fredriks borg, där jag gjorde min värnplikt. Det väcker många ”smärtsamma” minnen från militärtjänsten, men det är en historia för sig.

Vi slappar en stund i hytten. En ur båtpersonalen knackar på för att kontrollera att vi är vakna, vilket känns lite som att vara på en fångvårdsanstalt. Jag har aldrig besökt en sådan anstalt, men man ser ju på filmer ibland.

Sammanfattningsvis är båtresan ingen höjdare. Det skulle kanske vara trevligare under en dagstur med besök i någon av båtens finare restauranger. Skärgården är också mycket vacker att beskåda. Nattbåten är egentligen bara en transport och med dålig service.

Vi får stå i kö en stund för att komma av båten. Utanför terminalen har många i resesällskapet beställt bussplatser till T-centralen. Stackars busschauffören, som är lite äldre, får slita hårt för att få in alla väskor i bagageutrymmet. Viss planering krävs för att få plats med allt.

Vi anländer till T-centralen och har nästan 1,5 timme innan vårt tåg skall avgå. Vi slår oss ner på en bänk i terminalen, som används av personer som brukar övernatta där och de ser lite slitna ut. Under resan har olika virus spridits, och det hostas runtomkring oss. Reskamraten har stor respekt för alla former av virus och blir stressad.

Till slut är det dags att gå på tåget. Resan till Eskilstuna går utan problem men när vi kommer fram missar vi bussen med någon minut och får vänta 30 minuter på nästa. Det är ännu en dag med väntan, men till slut når vi hemmet och resan är över. Följande natt bjuder på en lång och välbehövlig sömn. Resan som helhet var ändå rätt trevlig.

Toppen