Höstresa 2016
Quiz
Dag 0
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8
Dag 9
Dag 10
Dag 11
Dag 12
Dag 13
Dag 14
Dag 15
quiz
Vart är vi på väg?
10 poäng
Dags för semester vid hamnen med båtar ägda av de välbeställda?
8 poäng
”Nya Stockholm” är granne till semestermålet.
6 poäng
Norrmännen har faktiskt en plats här!
4 poäng
Anna Lindh gatan finns också här
2 poäng
Amadores Beach Club och Playa de Amadores besöks säkert av mera ”normala” semesterfirare. ”Extrema” som resesällskapet, kommer mestadels att svettas uppe i bergsområden som Inagua, Riscos de Tirajana, Las Tederas, etc.
Låt oss nu sjunga!
”La gente canta con ardor,
que viva España,
la vida tiene otro color,
España es la mejor”.
Svar
10 poäng
Orten heter Puerto Rico – på Spanska – Rika hamnen
8 poäng
I filmen sällskapsresan så spelades scenerna i ”Nueva Estocolmo” in i San Agustín och Playa del Inglés på Gran Canaria.
6 poäng
Norskeplassen ligger strax norr om orten Puerto Rico.
4 poäng
En gata med Anna Lindhs namn finns i Plaza de Amadores, i Mogáns kommun, Kanarieöarna.
2 poäng
Nämnda platser finns på Gran Canaria och basen för Sällskapet blir Puerto Rico.
Sången är Viva Espana:
La gente canta con ardor,
que viva España,
la vida tiene otro color,
España es la mejor.
Åter till start
Dag 0
Resan börjar en dag tidigare, då det är utlovat dåligt väder. Vill inte köra bil 04:00, i mörker och snöfall. Såg väderprognosen i helgen och tog beslutet att övernatta på ett hotell i Arlandastad.
Det har varit mycket som skall ordnas på jobbet och privat de senaste veckorna. Är ganska sliten och nedkörd. Semestern kommer mycket lägligt.
På seneftermiddagen genomförs ett sista pass på F&S – Cirkelfys. Direkt tillbaka hem, duschar och det bär iväg i mörkret samt ösregnet mot Arlandastad. Har varit förutseende och bytt till vinterdäck.
Många kör försiktigt på motorvägen, fast det inte är halt. De kanske ser dåligt i mörker och regn? Kör över Stockholm, då det säkert går ännu saktare på vägarna via Enköping och Sigtuna.
Mycket trafik genom Stockholm och några bilar har bekymmer, samt står med varningsblinkers på utefter vägen. Detta räcker för att få trafiken att gå saktare. Det blir dock inga stopp.
Mörkret gör att en del förare inte ser filavskiljningslinjerna och kommer farligt nära. Passerar Stockholm utan incidenter. Trafiken lättar vartefter, men blir tät igen sista biten på motorvägen innan Arlandastad. Svänger av mot slutmålet, samtidigt som snöfallet börjar öka med stora tunga flingor.
Området där hotellet ligger verkar vara nytt och hotellet omges av, samt ligger i ett kompakt mörker. Hotellet verkar mycket nytt och har en lite mera modernare stil.
Grabbarna i receptionen verkar vara av utländsk härkomst och är mycket alerta och serviceinriktade. Som gäst känner man sig välkommen och omhändertagen. Trevlig atmosfär.
Lastar av packningen för övernattning på rummet och går ner för att käka en macka samt ett glas vin/öl. Mackorna är goda och är lagom som kvällsmiddag.
Inte mycket mer att berätta om denna kväll och imorgon blir det något tidig väckning, men inte alls som det blivit om avfärden blivit från Eskilstuna. Tänk, imorgon kväll kommer sällskapet sitta på en balkong och titta ut över Atlanten, med något gott att dricka i handen!
Åter till start
Dag 1
Natten blir orolig då reskamraten tränar ”propeller” övningar i bädden. Bädden är också ganska smal, så det är lite utrymme för arm och ben viftande. Vaknar lite tidigare, men som sagt inte så tidigt som det kunde ha blivit. Hotellet har varit tyst och stilla under natten.
Frukosten är tidig och lite påver. Är dock inte så hungrig, så det fungerar bra ändå. Några sällskap är redan på väg och några äter frukost.
Utanför yr snön, men det verkar inte vara tillräckligt kallt, då den mesta smälter på backen. Kanske är det halt på vägarna.
Har bokat parkering via Ving och den skall finnas bara några hundra meter bort i Arlandastad. Enligt informationen skall det vara VÄL skyltat till parkeringen.
Hamnar i en återvändsgränd och ingen parkering kan skymtas! ”Professori haapamieli” bubblar fram inom undertecknad, men lyckas hålla honom tillbaka. Åker tillbaks och skymtar i mörkret något som liknar en parkering. Kommer rätt till slut.
Checkar in och parkerar bilen. Hittar en parkering med ”space” på sidorna! Annars brukar det behövas skohorn, när bilar skall lirkas in på de minimala platser som erbjuds, av parkeringsinrättningar och som drivs med vinst-intresse.
En minibuss plockar upp sällskapet vid parkeringsplatsen och efter påfyllnad med några ytterligare, så bär det iväg mot flygplatsen.
Checkar in i automat för att få bagagetaggar. Dialogen med skärmen, skall vara enkel och lätt att förstå för alla, men ser flera andra resande kämpa med att komma igenom procedurerna vid automaterna. Sonen! Här finns en marknad för dina kunskaper!
Incheckningen är inte öppen ännu och det bildas som vanligt en stor kö, som går utefter och utanför de band som satts upp. Det är varmt och obehagligt, för en kall kille som undertecknad.
Incheckningen sätter igång till slut och efter en stund blir det sällskapets tur. Får igenom väskan med viss anmärkning men utan besvär. När det blir reskamratens tur så blir det ”utskällning”! Undertecknad hade inte gjort rätt avseende de små streckkodsetiketterna, utan satt alla på resväskan. Någon skulle sitta på remsan. Reskamraten hade klistrat över etiketterna och då blev det stor bassning av incheckningsdamen. Var för tillfället lugn och avslappnad varför den spänning som byggdes upp i luften, kunde observeras och tas på.
Måtte inte reskamraten förmedla vad som kroppsspråket indikerar och undertecknads ackumulerade erfarenheter av dennes reaktioner, när medmänniskor mästrar denne! Incheckningsdamen kan mycket enkelt vägra påstigning av aktuellt transportmedel om denne tolkar resande som besvärliga!
Ser också att det står tre bistra vakter i anslutning till incheckningsdiskarna och utgår från att det kan förekomma ”öppenhjärtiga” diskussioner, i samband med incheckningsaktiviteter. Vakterna står inte där utan någon orsak.
Ett litet snäsande passerar slutligen från reskamraten. Lyckligtvis så höjs inte ”Defcon” nivån av parterna, utan incheckningsdamen lyckas behärska sig också eller komma till insikt, att det inte är självklart för alla, hur bagagelappen skall appliceras på väskan.
Drar en suck av lättnad när aktuella procedurer är genomförda utan allvarliga incidenter och går vidare till säkerhetskontrollen. Få resande köar och kontrollen passeras raskt utan några extra kroppsundersökningar. Hör senare i högtalaren, när detta skrivs, att det är personalbrist i säkerhetskontrollen, varför denna procedur kan ta längre tid än normalt. Sitter som tur är på andra sidan när detta meddelas.
Frukosten var av tillräcklig omfattning, varför det inte finns någon anledning till att besöka några av flygplatsens utskänkningsställen. Har bokat hyrbil på resmålet, varför det heller inte blir några dryckes-excesser. Där spar sällskapet några hundratalet kronor som brukar normalt utkrävas vid besök på aktuella näringsställen!
Finns inte mycket att roa sig med på en flygplats. Det är inga direkta extra-priser i affärer på flygplatser, varför det istället bara blir rast vila vid gaten.
Imponeras av hur mycket flygpersonal som kommer i omgångar och skall serva alla resande.
Observerar också att tidigare nämnda inchecknings-dam, även står vid gaten. Håller tummarna att allt skall fungera friktionsfritt i samband med ombordstigandet!
Gate-utrymmet fylls på och det är många barnfamiljer. Några av de yngre har redan ledsnat på familjens semesterplaner och ger uttryck för detta missnöje.
Snön yr utanför och andra plan håller på att avisas. Det blir nog så även för denna flight.
Ett par anländer och där mannen sitter i rullstol. En stund senare anländer en yngling som skall fungera som assistans för paret. De får gå ombord först. Blir mycket imponerad av ynglingen. Han söker kontakt med den som han skall assistera och fullkomligt utstrålar vänlighet. Blir rörd och glad av att se unga människor med sådan kaliber!
Ombordstigningen skall ske i en viss ordning. Nämnda incheckningsdam blir allt mer bister när personer som inte hört eller förstått dyker upp vid gate-disken. Hon meddelar via högtalaren också upprepade gånger att varje person skall hålla i sitt eget boardingkort. Motandet och boardingkort incidenterna pågår upprepade gånger och hon ser mer och mer bister ut.
Reskamraten hör inte så bra och uppfattar därför inte dennes uppmaningar i högtalaren. Funderar be henne att hålla i undertecknads boardingkort vid påstigande till planet! MEN så elak får man väl inte vara? Eller? Kanske kunde bli en intressant ”cat-fight” på en definitivt högre ”Defcon” nivå!
Har bokat säten med extra benutrymme samt nära vid en av planets utgångar. Allt bagage skall upp i hyllan ovanför och inget tillåts vid sätet eller under detta. Eventuell evakuering skall kunna gå snabbt och utan hinder. Reskamraten frågar flygvärden som står bredvid, om hon kan ha en bok i famnen. ”Det beror vad det är för bok” svarar flygvärden med glimten i ögat. Sådana här små händelser gör 00Stockholmska och är säkert en ”kis” från söder!
Avfärden fördröjs på grund av avisningsproceduren. Planet lättar så småningom och ser en kort stund, det gråa november-landskapet. Landskapet är intetsägande, blött, grått, snö och känner ingen saknad när detta försvinner snabbt, när planet passerar de låga molnen.
Ett visst lugn börjar infinna sig i kabinen, när barnen blir fullt sysselsatta med att titta på barnfilmer. Allt kostar extra, men de flesta föräldrar tvekar inte att göra denna investering!
5,30 timmar till resmålet! Får läsa lite i Fredrik Backmans nya bok. Giller hans sätt att skriva.
Dryckes-vagnen kommer ut och får välja en dryck som ingår i den förbeställda maten. En stund senare kommer den förbeställda maten. Maten överraskar och smakar bra. Det är även en rejäl portion och sällskapet blir mätta. Detta är definitivt en över förväntan lunch. Minns att sällskapet vid något tidigare tillfälle förbeställde mat och den maten var bara skräp. Tror det var Ryanair vid detta tillfälle?
Maten söver och ögonen börjar kännas lite tunga. Få se om det blir en träff med John Blund om en stund.
Grannradens pojke har gått in i ”väggen” och börjar pipa. Dags att ”nanna” för denne och det dröjer inte lång stund förrän undertecknad gör pojken sällskap in i drömmarnas värld.
Blir ”brutalt” väckt av en flygvärdinna. Har förbeställt en del artiklar som benutrymme, platsreservation, mat och extra kilo bagage. Av någon anledning som övergår undertecknads förstånd har allt debiterats aktuellt kreditkort, men inte 100 kr extra bagage? Var i kontakt med flygbolagets servicedesk, för att förstå det mail som meddelade denna betralningkonstruktion, men begriper fortfarande inget. Har en misstanke, men detta får bekräftas om samma procedur sker på vägen hem.
Vad tycker Du kära läsare? Har förbeställt artiklar för 840 SEK, 740 dras på kreditkortet och 100 skall betalas ombord? Fattar absolut ingenting. Får se, som sagt, om konspirationsteorin stämmer på hemresan?
Flygresan blir lite långtråkig sista timmen. Till slut landar sällskapet, en halv timme försenad i Las Palmas. Det är busstransport från planets parkering till terminalen. Värmen knockar sällskapet! Längtar hem till rimligare temperaturer!
Sällskapet delar upp sig och reskamraten tar hand om väskorna, medan undertecknad går till kön för hyrbilar. Kön är ca 25 personer lång och det går saaaaakta. Det tar 1 timme och 10 minuter för undertecknad att få ut bilen. Utetemperaturen är 27 grader och i hallen står luften helt still. Är vintertempererad och svettas kopiöst. Det blir ännu värre för de som köar efter undertecknad. Kön är nu över dubbelt så lång.
Denna pärs är liknande en, vid en tidigare resa som gjordes till Skottland. Fick stå ännu längre tid i en bastu och få ut en bil från Europcar i Edinburgh. I aktuell resa hyrs bilen via Avis.
Har några funderingar och rekommendationer:
• Hyr via Herz eller något litet bolag
o Upplever Hertz dyrare, men betydligt effektivare
o De udda bolagen har mycket mindre köer
• Nappa inte på erbjudanden där flygbolag eller researrangörer erbjuder tilläggstjänster till fördelaktiga? Priser som t.ex. hyrbil
o Många nappar på detta erbjudande och då blir det långa köer
Sådana här incidenter irriterar och vid den fysiska utlämningen av bilar, finns ingen personal närvarande, så att en handskakning kan ske avseende repor och bucklor.
Kommer till slut iväg mot semestermålet, på södra Gran Canaria – Puerto Rico. Hotellen ligger utspridda i en brant sluttning och måste köra på ettans växel med hyrbilen, för att komma upp för backen!
Sällskapet bokade ett hotell – Ocean Hill, inför denna semester. En vecka innan avfärd ringer researrangören Ving och meddelar att hotellet inte är färdigrenoverat! De föreslår ett annat hotell istället – Altamar. Ocean Hill lockade för att det enligt den förföriska presentationen på Ving-resors hemsida är perfekt renoverat och har minimiålder 18 år. Altamar är äldre, slitet men populärt för barnfamiljer.
Har inget emot barn, men det blir inte riktigt så som det var tänkt.
Enligt Vings representant som ringde, skulle det gå att byta tillbaks till hotell Ocean Hill, under vistelsetiden för sällskapet. Passerar Ocean Hill hotellet och området är en jättelik bygg-arbetsplats och det finns inte en chans att detta hotell kommer bli klart under den tid sällskapet avser tillbringa på orten. Det fullkomligt vimlar av hantverkare och mycket av det som kan observeras, är definitivt inte ens nära, att bli klart.
Altamar är ett vänligt men slitet hotell och känns lite ”sunkigt”. Städningen är inte bra i rummet och när man sitter på balkongen/altanen, så är grannarna mycket nära, då det inte finns någon avskiljare att tala om. Märkte att en barnfamilj bredvid inte alls uppskattade resesällskapet och gick in i rummet, istället för att sitta ute. Det är tråkigt om det skall bli på detta sätt. Sällskapet vill inte störa någon och inte heller ha någon för nära.
Undertecknad känner sig lurad. Det är en bristfällig överensstämmelse mellan Vingresors presentation av sitt utbud och den verklighet som det blivit. Sällskapet köper ofta egna komponerade resor och lyckas hitta bra tjänster samt erbjudanden. När sällskapet anlitar en researrangör, så skall dessa erbjuda en bekvämlighet och samtidigt ett fungerande koncept. Tyvärr så har sällskapet fått en dålig erfarenhet av en del researrangörer. Vissa har skött sig, men några har fallerat. Tycker Ving-resor har fallerat i detta fall.
Vad gör man? Sitter och surar under hela vistelsen på orten eller försöker fokusera på det positiva? Antar att svaret är självklart? Kommer naturligtvis att ge den feedback som är relevant efteråt, men nu gäller det att bita ihop och få ut maximalt av vistelsen!
Reskamraten är helt slut efter dagens resande, men hoppas det finns krafter kvar imorgon.
Sitter på altanen i solnedgången och dricker en öl, medan denna text skapas. Försöker avskärma från ovan störningar och njuta av en skön kväll!
Nu gäller det att bita ihop och få ut maximalt av denna vistelse.
Vi höres!
Åter till start
Dag 2
Natten var lite orolig. Det är mycket ”action” i hotell-området. Det var något slag trum-improvisation på sen-kvällen/natten. Förutom att det var störande, så lät det bedrövligt. Bara improvisation och noll rytm. Reserverar för eventuell tondövhet! Det var också mycket röster, skrål, skratt och rop av alla de slag.
Kort sagt ett riktigt turistområde. Sällskapet vänjer sig väl efter ett tag.
Det är väldigt nära boende och insynen är stor in över andras balkonger. Ju högre läge i hotellet, desto ”bättre” utsikt. Grannarna har dock varit tysta och det blev lugnt ganska tidigt på kvällen. Hoppas det fortsätter så.
Brukar som normal morgonsyssla utföra ”helikoptern”. Denna morgonrutin är nog körd på detta publika ställe! Eller? Ibland så blir det begränsningar på ett semesterboende.

Här finns Svensk TV och kan starta morgonen med att titta på godmorgon Sverige!
Frukost buffen räcker teoretiskt för hela dagen. Det är magen som sätter stopp. Tittar omkring i restaurangen och det är endast barnfamiljer som är gäster. Får se om det blir någon skillnad nästa vecka då, höstlovet är bara denna vecka? Ser grann-hotellet Ocean Hill. Här syns ännu bara hantverkare och inga gäster.
Utsikten från hotellet varierar. Det verkar som det inte har byggts färdigt här i området.

Det är redan mycket varmt och svetten rinner hos kalla Nordbor. Vad kan sällskapet orka göra i denna värme?
Reskamraten är hängig och orolig att bli sjuk. Funderar vad som kan vara lämplig vandring denna dag. Det är knappast någon mening att ta en något mer utmanande idag. Reskamraten har också urusel kondition, på grund av senaste årets jobb och lite dåliga vanor.
Beslutar att genomföra en så kallad stadsvandring med Geocaching. Ifall det tar emot, så går det enklare att vända tillbaks eller att i värsta fall ta en taxi tillbaka till hotellet. Det blir en stilla vandring genom orten.
Kan inte påstå att det finns det minsta genuint eller pittoreskt på denna plats. Allt här är semesterboenden och inrättningar, för att turister skall spendera sina semesterpenningar. Det står säljare överallt, som erbjuder allt från rundturer till semesterlägenheter. De försöker söka kontakt, men undertecknad kan se mycket otillgänglig ut ibland/normalt, så de ger upp snabbt.
Det är lite tråkigt att leta Geocachar mitt i staden, då många passerar förbi. En del Geocachar är försvunna och vissa områden är inte så trevliga att rota i!
Lyckas hitta 12 st denna dag. Observerar enstaka små mikro-oaser med trevligt område på orten, medan resten ser lite avslaget och slitet ut.

Det verkar som Spanien haft lågkonjunktur en längre tid och så är ju också fallet.
Det finns väldigt få permanentboenden i denna ort, men där de dyker upp, så är det ofta lite mer ombonat och hemtrevligt. De boendes trädgårdar sticker också ut, med exotiska växter som är mumma för undertecknad.
Trots checklistor så blir det alltid något som inte kommer med på resan. Reskamraten hittade inte sin baddräkt, varför det blir investering i en ny, i ortens stora köpcenter. Expediten i affären för baddräkter är på och detta på ett bra sätt. Hon ger råd till reskamraten utifrån dennes anatomiska förutsättningar, på ett väldigt bra sätt. Reskamraten känner sig väl omhändertagen, trots det kanske inte är lika lätt att välja baddräkt i senior ålder.
Sällskapet stannar för rast vila vid ortens huvudstrand.

Avsikten är att få något att dricka. Det finns ett stort utbud av serveringar i anslutning till stranden. Väljer till slut en och genast dyker det upp en servitör som erbjuder i stort sett allt som aktuellt kök kan producera. Sällskapet vill bara ha något att dricka och denne lommar iväg besviket, när endast färskpressad juice beställs. Juicen smakar förträffligt, då det är färsk frukt och kallt.
Kallar på servitören för att få betala och denne spelar döende svanen, när sällskapet avser lämna aktuell servering. Känns lite jönsigt, men okey, får väl spela med.
Fortsätter längs strandpromenaden till backen som går upp till hotellet. På strandpromenaden springer män med bara bröst och ser mycket ”imponerande” ut i sin manlighet. Brukar träna en del, men föredrar att vara anonym i skogen. Har väl inte blivit tillräckligt vuxen ännu, för att springa med bar överkropp bland folk?
Backen upp till hotellet är svettig. Ser senare att temperaturen är 27 grader i skuggan! Denna backe var tvungen att forceras på ettans växel under gårdagen. Sällskapets hyrbil, en liten VW Polo, har inte krafter att komma upp på annan växel!
Det blir en svettig vandring uppför – 153 m. Möter dock väldigt seniora personer på väg nedför och antar att dessa kommer att forcera samma backe uppför senare? Det är med andra ord ingen anledning att gnälla!

Anländer till åsen där hotellen är belägna. Passerar sällskapets ursprungligt bokade hotell – Ocean Hill. Ser samma intensiva verksamhet, med en mängd hantverkare och nu även en städerska som håller på att tvätta fönstren till entrén. Precis när sällskapet passerar stannar en buss och släpper ut ett 20-tal resenärer med stora bagage. Hör att ett par grabbar är Danskar och frågar om de skall bo på nämnda hotell. De bekräftar detta och sällskapet observerar senare hur dessa går in i aktuellt hotell, snirklandes mellan hantverkare och städerska!

Skulle vilja tjuvlyssna på den dialog som kommer att försiggå under resten av eftermiddagen i aktuellt hotell. Kanske finns det en mängd färdigrenoverade rum, men det förtäljer inte denna rapport. Känner dock en viss tveksamhet, om det kommer kännas komfortabelt att bo där närmaste veckan?
Återvänder till sällskapets nuvarande hotell och tar en lov ned till gymmet. Gymmet är litet, men det finns ett par maskiner, som kan åstadkomma tillräcklig ansträngning. Det blir några övningar och kan med lite lättare samvete konstatera att dagen haft en viss träningseffekt.
Frukosten har varit rejäl och sällskapet är därför inte speciellt hungriga. Det får bli en sen lunch och beslutar att testa vad hotellet kan erbjuda.
Dags för lunchen och går ner till hotellets restaurang. Sitter ute på samma terrass som på frukosten. Serveringen kommer snabbt och konstaterar på menyn att priserna är låga. Får se vad maten håller för standard. Beställer in biff och kyckling. Maten fungerar, utan att vara speciellt upphetsande. Det smakar bra, men är inget speciellt. Rimligt för det pris som är angivet.
Äter lunchen och sitter på parkett, för att observera vad som händer på byggarbetsplatsen Ocean Hill. Det är febril verksamhet med hantverkare, städerskor och inspektioner av rum. Under lunchen observeras endast två rum där det verkar finnas gäster, som rör sig ute på rummens altan.
Undrar som sagt vad som diskuteras nu i detta hotell!
Det är dags att betala och då har nästan alla servitörer försvunnit! Ser endast en som bara fokuserar på att plocka bort disk. Får till slut handgripligen hämta denne för att få en nota.
Notan kommer och är rejält fel. Har debiterats för något okänt 6 * 6 Euro. Går fram till pub-disken och lyckas få någon uppmärksam på detta. Denne måste tillkalla en manager, som kan rätta felet i kassan och åstadkomma en ny korrekt nota. Gillar inte sådana här störande moment och hoppas verkligen detta är ett misstag.
Det är för mycket strul på denna semester, för att sällskapet skall var helt nöjda. Låter kanske som en gnällig gubbe i de senaste rapporterna?
Himlen har mulnat under lunchen och det duggar lätt när sällskapet lämnar restaurangen. Har inget emot att det är lite svalare väder.
Till imorgon är det utlovat lite skurar, så får se vad det blir för aktivitet.
Dag 3
Vaknar efter en natt ostörd sömn. Det har regnat i natt och detta har kanske bidragit till en något lugnare natt? Börjar komma ur resedvalan, dvs den ovana och lite tröghet, som upplevs på nya resmål. Börjar upptäcka de lokala positiva upplevelserna.
Det är utlovat regnskurar under dagen, men sällskapet skall ändå chansa och åka upp i bergen på en vandring. Det är svårt att planera, då reskamratens fysiska förmåga är okänd. Misstänker dock att den är mycket blygsam, efter obefintlig träning och allmänt ”osunt” leverne. Hon har helt enkelt jobbat för mycket.
Väljer en vandring på öns västkust. Den delen är lite mer rå och vild än övriga områden på ön.
Vandringen innebär först en stigning på 350 meter upp till ett pass och sedan ned till en badstrand 600 meter. Från badstranden blir det sedan samma väg tillbaks.
Sällskapet kör på serpentinvägar upp till en ås och därifrån går det på en mycket smal och snirklande väg till starten vid byn Tarsartico. De sista kilometrarna överraskar då vägen är asfalterad. Vill dock inte möta någon på denna väg! Orten vid startpunkten är en riktig liten håla. Det är skräp överallt, så det går inte att benämna den som pittoresk.

Orten ligger i en större dal mot söder, varför det finns flera tält med odlingar. Ser banan- och tomatodlingar.
Viker in på en stig för tidigt och det blir onödiga 90 höjdmeter, som först forceras och när sedan undertecknad inser misstaget, måste gås nedför igen. Det är ingen bra start avseende stämningen i sällskapet. Når rätt stig och sällskapet börjar vandringen uppför. Sluttningen är inte så brant i början, men vandringskamraten flåsar tungt och svettas floder. Det blir täta pauser på vägen uppför. Undertecknad börjar misstänka att detta aldrig kommer att gå vägen. Speciellt inte när den sista forceringen upp till passet observeras. Den är mycket brant.

Vandrar mycket lugnt och tyst bakom vandringskamraten samt låter denne bestämma takt respektive pauser. Trots undertecknads återhållna och tysta närvaro, så blir vandringskamraten stressad, då hon är medveten att detta är plättlätt för dito.
När den branta forceringen börjar, ber denne därför att undertecknad skall gå före och vänta uppe i passet. Branten är jobbig och måste stanna samt pusta någon gång, men det går ändå ganska raskt uppför. Sneglar då och då bakåt för att se att allt är väl med vandringskamraten.

Som inte bara hennes kondition är dålig, har också astman ökat de senaste veckorna.

Vandringskamraten når till slut upp till passet, men är mentalt och fysiskt mycket sliten. Det finns inte en chans att utföra ursprunglig plan. Det blir rast vila på stället och när den värsta andhämtningen har gått ned, kan båda njuta av den fantastiska utsikten.
Föreslår att planen ändras och att sällskapet vänder tillbaks nedför sluttningen. Nere på grusvägen så kan ett nytt beslut tas om eventuell fortsatt vandring.
Medan sällskapet sitter och vilar så kommer det några vandrare från andra hållet. De har hjälp av en åsna att bära utrustning! Två hundar är också med i nämnda sällskap. Tungorna hänger och de flämtar intensivt. Denna vandring är tydligen också jobbig för hundar! Det är också mycket varmt och regnet har ännu inte dykt upp.
Till slut har vandringskamraten återhämtat sig så pass att nedfärden kan påbörjas. Det är stor skillnad att gå nedför i denna brant! En bit nedanför den värsta branten möter sällskapet ett annat vandringspar. Mannen ser vältränad ut och verkar inte lida. Dam-sällskapet är något korpulent och frågar vädjande om hur långt det är kvar till passet. Det verkar vara jobbigt för andra vandrare också. Meddelar uppskattad återstående tid och de fortsätter uppför.
Solen kommer rakt framifrån och det går åt en del vätska. Det verkar ha varit ett mycket torrt i år med lite regn, för det är snustorrt i terrängen. Det är endast kaktusar och någon buske som är grön. Inga blommor syns till i denna trakt.
Når grusvägen till slut. Det är nog för mycket att kalla detta för väg. Det ser mera ut som en å-botten. När det regnar så är denna väg det lägsta området i dalen så vattnet hittar väl till denna väg i första hand.
Frågar vandringskamarten om sällskapet skall fortsätta vägen ner mot en strand vid havet eller gå tillbaka till bilen. Turen ner till havet blir 5-6 km extra och upp och ner 200 meter. Vandringskamraten har piggnat till så beslutet blir att fortsätta ner till havet. Undertecknar misstänker dock att det kommer bli segt på vägen tillbaka.
Det är inget trevligt landskap utefter vägen. Det är tätt med odlingar och överallt finns det skräp. Det finns soptunnor vid de få hus som finns i området. Detta betyder att det är sophämtning i detta område. Det måste bli en mycket skumpig tur för sopbilen!
Det går raskt att vandra mot havet, då det går hela tiden svagt nedför. Anländer till stranden och här finns en skylt som berättar att en restaurang finns här! Det låter som en djärv satsning, då det knappast är många besökare i denna avkrok. Tvekar att gå in, då det nog är svag omsättning på färskvarorna?
Vid stranden visar en skylt att bl.a. inga husvagnar får ställas upp här. Skulle vilja se den som drar sin husvagn till denna plats. En tur på den så kallade grusvägen, måste nog sända eventuella passagerare till ett nervhem.
Det är härligt att bara sitta och titta på vågorna som slår in mot stranden och klipporna i närheten. Söderut finns bara Atlanten och det är långt till nästa ö i den riktningen.
Sällskapet sitter en stund helt ensamma och mediterar vid stranden.
Det är dags att börja gå tillbaks och kropparna stelnar direkt av att sitta stilla en stund. Det är trögt att komma igång och speciellt för vandringskamraten. Första kilometern går bra, men sedan börjar krafterna tryta hos vandringskamraten och farten avtar successivt.
Passerar några små hundar som vilar mitt på vägen. De tycker nog det är för varmt för fysiska övningar!
Når till slut ”byn” Tarsartico. Det har varit mycket varmt att vandra sista biten i botten av dalen, med solen i ryggen och svagt uppför.
Sällskapet packar in grejorna i bilen och hyfsar till det kroppsliga.
Det är dags för en sen lunch och sällskapet har sett ut ett näringsställe utefter vägen. Detta ställe besöktes vid det senaste besöket 2013.
Vägen tillbaka är lika smal och det är hissnande branter vid sidan av denna.
Möter en man som har varit och handlat! Denne går efter denna väg och har en 5 liters vattendunk i ena handen och en bärkasse med varor i andra. Om denne har tagit bussen på den stora vägen så har han 6 km till byn!
Det är mer trafik på stora vägen och får hela tiden en eldig spanjor sniffande bakom hyrbilen. De kör som biltjuvar på dessa krokiga vägar i bergen. Kör åt sidan där det finns plats och släpper förbi dessa otåliga öbor. Vill inte utmana och fara fram i deras fart.
Stannar vid aktuellt näringsställe och beställer dricka och mat. Restaurangen är enkel men personalen är vänlig och maten är hyfsad. Här finns ett museum, sköldpaddor, grodor, åsna och katter!

Man säljer också antikviteter och andra hemmagjorda saker.
Portionerna är rejäla och vandringskamraten orkar inte hela maträtten. Delvis beroende på att hon bälgar i sig flera flaskor mineralvatten. Sällskapet är mycket nöjda med detta restaurangbesök och lämnar med ett leende. Tänk om andra restauranger kunde vårda sina kunder på samma sätt?

Återkommer till hotellet och lyckas hitta en parkeringsplats! Det är väldigt få platser nära hotellet. Detta står det inget om i hotellinformationen!

Kopplar av en stund och smälter maten. Beslutar senare att ta ett tag i gymmet. Genomför några övningar med en mycket stel kropp. Får se hur länge denna disciplin håller i sig. Kvällen blir lugn med Svensk TV – Doobidoo! Tittade på ishockeyn igår, men stängde av då Tjeckerna började ösa in mål. Detta verkar vara en svag version av Tre kronor?
Imorgon blir det lite lugnare vandring!
Vi ses!
Åter till start
Dag 4
Gårdagens kväll bjöd på ”underhållning”. Det var dans någonstans i närheten och en orkester spelade party-höjande låtar som, ”Buona sera signorina”, ”I can help” och ”Have you ever seen the rain”. Varför spelar alla orkestrar ovan skit, som får festdeltagare önska att gå och hänga sig? Är det undertecknad det är fel på eller är verkligen dessa låtar uppskattade. Eller är de så enkla att spela/sjunga så att vilket band som helst kan svepa av en sådan repertoar? Någon?
Det är allt mindre barnfamiljer på frukosten. Slut på höstlovet?
Observerar en ytterligare användning av glas-underlägg. De används för att fixa guppande bord!
Dagens vandring skall bli återhämtning, då det tog på vandringskamratens krafter igår. Medger att undertecknad också är lite stel i benen.
Tänkte ta en Geocaching-tur till ”Noreskeplassen” och ”Våres plass”. Norrmännen är inte blyga utan har mutat in sina ”egna” platser ovanför orten ”Arguineguin”. De visade också sin oblyghet under dagens vandring. Det är nästan bara norrmän som vandrar dagens vandring och de är många. Alla är seniora och vandrar oblygt med bar överkropp respektive bikini. Det skumpar rejält både här och där men det bekymrar inte våra västliga grannar. Sällskapet har Norsk vandringsmundering! Ryggsäck och t-shirt!
Det var svårt att hitta en parkeringsplats. Det var fullt överallt och det som var ledigt kostade parkeringsavgift. Hittade till slut en parkering och där fanns plats. Lyckan var fullständig – Trodde sällskapet!
Återigen så stämde ingenting enligt kartan. Förstod ingenting då bilen hade parkerats vid den planerade utgångspunkten. Lyckades efter en stund lokalisera var sällskapet är i terrängen.
Vandringen såg lätt ut på kartan men det går sakta uppför hela tiden. Det är mycket varmt då solen skiner rakt in i dalen. Undertecknad är seg i början, medan vandringskamraten är förvånansvärt pigg.

Plockar den ena Geocachen efter den andra. Det blir i huvudsak undertecknad som får leta, medan vandringskamraten fortsätter sakta framåt. Det blir jobbigt att gå och balansera bland en massa stenar samt böja sig ner för att lyfta och leta under dessa.

Kommer till ett första vägskäl där sällskapet kan välja att gå tillbaks eller fortsätt till nästa. Vandringskamraten tvekar inte då hon känner sig pigg och menar att sällskapet ska fortsätta. Undertecknad känner en viss misstänksamhet men då hon är vuxen, så skall hon kunna avgöra själv!
Passerar en getfarm med massor av getter. Några enstaka små kid syns till. Tackorna har gigantiska juver, som nästan släpar i backen.
Några getter försöker tugga sönder en avspärrning. Det finns odlade godsaker bakom stängslet.




Nästa utsiktspunkt är ”Sukkertoppen”. Även denna är inmutad av Norrmännen?

På högre höjd erbjuds fina utsikter mot havet och mot bergen inåt ön.
Anländer till nästa vägval där man kan fortsätta en 2-3 km runda eller bara gå till ”Våres plass” och titta på utsikten.
Vandringskamraten vill gå hela rundan. Kommer detta att gå, funderar undertecknad.
Tidigare har det kommit en skur med lätt duggregn men som inte har orsakat att regnjackan tagits på. Vid ”Våres plass” kommer det en rejäl skur och kylig vind, varför jackan åker kvickt på. Skuren avtar ganska fort. Det känns mycket uppfriskande med regnet. Blir något avkyld och det känns skönt i dagens värme.
Det är fin utsikt vid Norrmännens plats!
Fortsätter vidare till den sista vändpunkten – Karpdammen. Passerar ett område med buskar som förvånar. I detta torra landskap har dessa buskar hittat någon underjordisk vattenådra?

Ser inga Karpar i dammen.
Nu vänder det nedåt igen och vandringen går lättare. Ett kort parti innebär svagt uppför från baksidan till ”Sukkertoppen”. Nu börjar vandringskamraten sacka. Efter toppen går det nedför igen och sällskapet fortsätter på en annan vandringsstig, för att även logga Geocachar på hemvägen.

Fortfarande lätt vandring nedför. Vid ett ställe så har en koloni med vita Afrikas liljor etablerats sig. Förstår inte varför/hur, då det är torrt och kargt i detta område.
Det går bra med den fortsatta vandringen och ännu inget larm från vandringskamraten. Visserligen är benen lite tyngre.
Kommer till ett parti där backarna ändrar karaktär. Istället för långsluttande, blir det korta och branta nedstigningar. Stigen är blandat med rullgrus och lösa stenar, varför nedfärden måste göras försiktigt och med balans.

Vandringskamraten är inte till sin fördel i samband med fysisk trötthet och humöret är nu nere på fryspunkten! De återstående krafterna fullkomligt forsar ur denne. Nedfärden går allt saktare och humöret medför en hel del ogenomtänkta formuleringar, avseende återstående semestervistelse.
Når till slut botten av vandringen och inser samtidigt att dagens startpunkt är här, där sällskapet kommer ner från höjderna. Denna plats ligger 1 km från, där bilen parkerades. Erbjuder vandringskamarten att hämta bilen, men denne biter ihop och vill själv gå till bilen.
Ser att parkeringsplatsen här vid den rätta startpunkten, har avgifter. En orolig tanke gror i bakhuvudet, som undrar ifall det var avgift där bilen parkerades? Alla parkeringar i området verkar ha automater.
Sista kilometern går i iskall tystnad, beroende på ett flertal olika orsaker.
Anländer till slut till bilen, kollar framrutan och där sitter en parkeringsbot. Försöker förstå texten på både spanska och engelska. Uppfattar att om man betalar inom 2 timmar så kan boten annulleras. Det har gått tre timmar och 60,1 Euro rutan är ikryssad på boten.
Färden tillbaka till hotellet är dämpad beroende på flera orsaker.
Hittar en ledig parkeringsplats vid hotellet. Det är ju tur mitt i allt elände. Frågar receptionisten var man betalar böterna. Han förklarar att det går att annullera boten, även om det gått två timmar. Det kostar 4,45 Euro extra. Man skall trycka på en knapp som heter annullering bot och sedan bara följa instruktionerna. Känner ett visst hopp att detta skall ordna sig.
Sällskapet duschar, byter kläder och åker tillbaks till parkeringen. Trycker på knappen annullering och får instruktioner endast på Spanska! Begriper nada! Frågar några förbipasserande som är norrmän. Den första avfärdar undertecknad, med att han minsann aldrig fått några böter, fast han bott här i tio år. Han fortsätter vidare utan något som helst intresse att hjälpa.
Lyckas med lite fantasi till slut tyda att man skall stoppa in boten i en springa. Antar först att det är en elektronisk avläsning, men det är bara en brevlåda i plåt! Antar till slut att man stoppar i boten och kvitton på betald avgift a 4,45 Euro.
Apparaten tar bara mynt och har inte tillräckligt med sådana! Ser ett annat sällskap, som också är Norskar och frågar om de har växel på en 5 Euro sedel. Mannen i sällskapet raljerar och säger att han rev böteslappen, även om han hade en hyrbil. Denne menar att de lokala myndigheterna inte orkar driva sådana här ärenden. Vill inte chansa utan börjar peta in mynt i apparaten. Lägger in 5 Euro men dessa spottas bara ut!
Känner en viss stress, men till slut så lyckas sällskapet skapa två biljetter, varav den ena på 2 och den andra 3 Euro. Skriver bilnumret på biljetterna och lägger i boten samt biljetter, i den tidigare nämnda springan för ”Elektronisk avläsningen”.
Håller tummarna att detta skall fungera.
Åker vidare till Arguineguin för en sen lunch. Parkering var omöjlig när det gjordes ett försök i morse, så beslutet blir att åka till ett köpcenter, för de brukar erbjuda fri parkering.
Hoppas hitta en acceptabel restaurang.
Tittar igenom det märkligt designade centret och stannar till vid ett näringsställe. Alla bord är reserverade, utom ett litet på yttersta kanten.
Får menyn och stället erbjuder ett lunchpaket med ”all incusive”. Väljer en kött- och fiskrätt. Maten överraskar och vinet som ingår för reseskamraten är bra! Portionerna är rejäla och mättar!
Drycken ingår och även kaffe med tillbehör. Sällskapet väljer Baileys som tillbehör och undertecknad en citronkaka.
I övriga restaurangen sitter seniora Norskar och festar loss. De hörs rejält och undertecknad hoppas att inte bete sig på liknande sätt, i samband med pensionering! Frågan är om fulla tonåringar beter sig något bättre! MEN de verkar ha mycket skoj så det är väl dem väl unnat?
I samband med notan erbjuds också en så kallad magborstare. Reskamraten accepterar erbjudandet och dennes tidigare lite mera mörka uttalanden, avseende den fortsatta semestern är som bortblåsta.
Återvänder till hotellet mätta och belåtna. Hittar en parkeringsplats!
En stund senare börjar det åska och blixtra ute på havet. Ytterligare en stund senare så börjar regnet ösa ner vid hotellet. Det känns mycket svalt och skönt då värmen varit rejäl de första dagarna.
Blixtar och dunder ute till havs fortsätter hela kvällen.
Få se vad det blir på programmet imorgon. Vi ses.
Åter till start
Dag 5
Oj vad det regnade under natten. Det fullkomligt vräkte ner och det blixtrade ute på havet. Kändes som man var i en annan värld.
Vaknar mitt i natten av antingen tankar eller av ovädret som passerar. Kanske är det av både och.
Det är ”farligt” med semester. Efter några dagar när kroppen och knoppen går ner i varv, så kommer det en massa tankar som har ignorerats, inte bearbetats eller på andra sätt skjutits undan, när tillvaron är intensiv och fokus är att komma framåt i vardagen.
En mängd olika känslor som glädje, sorg, ilska, irritation, etc kan börja bubbla fram när det blir möjlighet att tänka fritt! Tänk vad mycket, som inte mentalt och känslomässigt avslutats i vardagen. Ibland kan det bli mentalt riktigt dramatiskt när olika ting bubblar upp ur det undermedvetna!
Morgonen bjuder på en kort stund av svalka, men vartefter solen stiger så blir det mycket varmt från en molnfri himmel.
Ser vid frukosten att många gäster har bytts ut, mot de som fanns här de första dagarna. Fortfarande kommer det barnfamiljer, men andelen seniora gäster börjar öka.
Idag skall det bli en ”riktig” vilodag, med vandring på slätmark (nästan). Sällskapet tänker ta en 7 kilometer vandring bland sanddynerna och stranden vid Maspalomas. Området är öns enda ”öken”.
När undertecknad var ung så besöktes denna strand. Bodde vid detta tillfälle i Las Palmas, på norra sidan av ön. När det blev dåligt väder i norr, fanns chansen att det var sol i söder. Taxi/bussar åkte omkring i staden och raggade passagerare, när vädret var sämre. Åkte ner andra dagen på denna resa och var vid denna tid ”galen” och träningsnarkoman. Stack ut och sprang bland dynerna och det tog emot ganska mycket, då temperaturen var närmare 30 grader i ”öknen” och hemma var det december temperatur. Det blev inte så långt pass denna gång!
Reskamraten har läst på om sanddynerna och vill uppleva dessa. Orten ligger ca 2 mil bort via motorvägen. Anländer orten och försöker parkera så nära fyren som möjligt, men det är helt kört. Tillfartsvägarna är avstängda och alla bilburna gäster hänvisas till olika parkeringsgarage i närheten.
Hittar ett parkeringsgarage ganska nära och rimlig debitering. Jämfört Stockholm, så är det mycket billigt!
Vandrar ner till fyren och tar lite bilder. Hela tiden måste sällskapet och alla andra besökare, freda sig mot försäljare av alla de slag. Grundregel – Svara aldrig på deras försök att få kontakt. Då ger de upp fort. Annars biter de sig fast som blodiglar.

Börjar vandringen en kort bit utefter stranden, med flera restauranger som påkallar sin uppmärksamhet.

Viker sedan bort från stranden utefter en gångväg, för att kunna korsa en flod. Möter en massa av turister som fullkomligt väller fram mot stranden. Vägen kantas av spelemän, artister, tiggare, säljare, etc. Det här är varken genuint eller charmigt, bara störigt!
Vid Maspalomas golfbana så skall vandringsleden vika in bland sanddynerna och korsa dessa mot Playa Ingles. Strax innan sällskapet viker av står en skylt att här får man endast vika av om man skall besöka kamelerna!
Något senare viker leden in till sanddynerna och vandrar vidare mot Playa Ingles. Det är ingen direkt kupering, men den lösa sanden medför att det är lite jobbigare än normalt att gå.

Vandringskamraten börjar sacka efter i sanden.
Mitt i ”öknen” ges en försmak vad som kommer att väntas framöver. Idag blir det ”korvfestival” – Dvs en dj-a massa nudister och i huvudsak män med dinglande paket! Vet inte riktigt vad som driver dessa människor och speciellt männen. Det inte bara att de går nakna, utan de sträcker på sig för att ordentligt framhäva sina attiraljer.
Har ett starkt fokus-seende denna dag, bland sanddyner och senare stranden.



Når fram till Playa Ingles och vänder tillbaka genom ”öknen” för att logga två Geocachar. Här är det också folkvandring mot stranden vid Maspalomas.
Den ena hittades inte, medan den andra gick bra. Efter denna skattjakt viker sällskapet ner mot havet för att gå stranden tillbaks. Anländer till en plats där en grupp av besökare spelar volley-boll. Beslutar att ta en omväg, då dess i huvudsak är nudister. Det fladdrar rejält i extremiteterna, när det skall smashas över nätet! Anländer stranden en bit bort, men tyvärr är det ”korv-festival” här också.
Det är 90 % män som viftar med sina genitalier. Det finns någon enstaka kvinna som slängt överdelen på bikinin, men ytterst få som kastat den nedre delen.
Konstaterar också att det finns många par, med vad som kan kallas leva olika ”livsstil”.
Dömer absolut ingen för vad som har beskrivits ovan, men har svårt att förstå drivkrafterna hos nudister. Varför skall man visa hela paketen? Är det inte bättre och bekvämare att ”surra” fritt hängande föremål? Någon?
Det intressanta är också att nudisterna är i minoritet på denna strand, då de flesta har baddräkt på. Trodde spanjorerna var lite kitsliga avseende exponering av hud? De är väl katoliker?
Tycker denna miljö är ganska trist och skulle fälla samma omdöme även om alla bar baddräkt. Vad driver människor att samlas i tusentals på en sandstrand och inte göra annat än ligga ner eller plaska i vattnet? Har personligen svårt att se någon upplevelse i detta. Men alla är olika och majoriteten har väl rätt?
Lämnar stranden och återvänder till bilen. Vandringskamraten är sliten, men vill fortfarande gå en bit till.
Åker till ett område som heter El Tablero. Här finns det några Geocachar och har besökt ortens köpcenter, vid förra besöket på ön 2013.
Området är intressant då det investerades och byggdes intensivt under fastighetsboomen, men allt bara rasade när kraschen kom. Nu är området en blandning av färdiga nybyggda hus, ruckel samt parkeringar/grunder som har fallit i träda.
Geocachingen går med blandad succé. Några hittas andra hittas inte.
Det är mycket varmt idag och sällskapet svettas.
Beslutar att ta en lunch vid nämnda köpcenter. Förra gången besöktes Burger King och de misslyckades kapitalt med servering och mat. Besöker nu ett annat näringsställe och det blir ungefär samma upplevelse. Sällskapet uppmuntras inte att äta här igen.
Handlar en mängd olika vätskor i varuhusets livsmedelsbutik. Hamnar i fel kassa och får vänta tills en tidigare kund får alla sina rabattkuponger registrerade på korrekt sätt.
Återvänder till hotellet och det är mycket varmt. Balkongens golv är så varmt att det inte är möjligt att befinna sig där barfota!
Intar rast vila i skuggan, för att samla kraft för att besöka gymmet. Av olik anledningar blev det inget besök igår.
Kommer tillbaks till medvetande och går ner till gymmet och genomföra ett antal övningar.
Återvänder till balkongen efter övningarna och kvällen är lite svalare. Horisonten är vacker med en massa vackra molnformationer.
Diskuterar om en vandring i bergen kan vara möjlig imorgon. Detta beroende på vandringskamratens form.
Vi ses!
Åter till start
Dag 6
Gårdagens kväll var lugn till en början. Somnade gott, men vaknade efter ett tag. Hör något hemskt någonstans ute i natten. Enda förklaringen som undertecknad kan komma på, är att en Karaoke aktivitet pågår. Någon skriker mer eller mindre hysteriskt, i vad som eventuellt kan kallas sång. Det låter fruktansvärt på alla sätt och att låta på detta sätt en stilla kväll borde vara kriminellt.
Såg på en tidningssida, att en person blev vräkt för att han dammsög för mycket! Detta borde gälla också för kvällens skrikhals.
Det verkar bli bra väder idag och sällskapet beslutar att åka upp i bergen för att vandra en etapp som bör vara överkomlig både avseende höjd och längd.
Har noga undersökt i allt material som tagits med och som beskriver vandringslederna. Har kartor, ruttbeskrivningar och GPS. Nu kan väl inget gå snett!? Eller?
Kör av en för tidig avfart från motorvägen och det blir en stund av vilsenhet samt förvirring innan rätt väg upp till bergen hittas.
Vägen upp till bergen är dryg, med många serpentinkurvor och smala vägar.
På senaste resan var det mängder med cyklister som drog igång sin säsong. Nu är det endast ett fåtal som trampar upp mot bergen.
Bilfärden går utan problem förutom reskamraten som tjoar till ibland, när det blir trånga möten, stup eller skarpa kurvor.
Når startplatsen – passet Cruz Grande. Här är vacker utsikt och det kommer att bli flera sådana denna dag. Himlen är klarblå och det är fri sikt här uppe i bergen. Passet har varit utgångspunkt för andra vandringar på tidigare resor.
De första 7 kilometrarna är fantastiska! Massor av vackra vyer, klart väder, Kanariska tallar överallt och de doftar gott. Backarna är korta och överkomliga för vandringskamraten. Sällskapet går hela tiden och njuter av denna vandring.

Vändpunkten för vandringen är vid änden av en stor damm. Här blir det lite klurigheter, då det är slut på ledmarkeringar. Författaren till boken som föreslår denna och andra leder har hittat på lite ”genvägar”. Dessa är inga officiella leder, varför det inte finns ledmarkeringar och stigarna är otydliga.

Hittar en väg ned till slut, nedfört sluttningen till dammen. Leden skall sedan följa dammen till norra sidan och där fortsätter leden upp i bergen. Denna del är också påhittad av författaren till guideboken för vandringar och inte heller officiell. Lyckas ändå hitta rätt via författarens schematiska karta samt GPS med Norsk terrängkarta!
När det blir slät väg så ökar vandringskamraten alltid farten. För det mesta går detta bra, men denna vandring börjar bli lång och det kommer också en hel del backar ut ur byn på norra sidan av dammen.

Tittar på författarens schematiska karta och kan inte se att angiven längd för vandringen – 13,5 km kan stämma. Uppskattar avståndet till slutmålet betydligt längre och kollar även via GPSen och ser att så är fallet. Längden uppskattas till ca 16 km.
Hur skall undertecknad hantera detta gentemot vandringskamraten, som börjar visa starka trötthetssyndrom. Denne sackar efter mer och mer i de backar som kommer ut ur byn och fortsatt upp i ett bergsparti.
Vandringskamraten ser mer och mer trött ut och känner en viss oro hur det skall gå att ta sig fram till trakter där denne kan hämtas med bil.
Den ena backen efter den andra avlöser, för att ta sällskapet tillbaks till höjden 1.200 meter över havet. Startade på denna nivå och vandrade sedan ner ca 300 meter till Chira dammen.

Kommer upp till en liten sjö som skall rundas via en obefintlig stig. Istället finns en större grusväg men den är skyltad att tillträde är förbjudet via ställets ”Finka”. ”Finka” är spanjorernas benämning på sommarstuga.
Vandringskamraten vägrar gå rätt genom terrängen såsom anvisas i ledbeskrivningen. Det finns inga boende i ”Finkan” så sällskapet smyger denna väg. Inte nog med det, vandringskamraten pallar en apelsin som växer på ett träd.
Omgivningen börjar bli mer och mer brant och det enda som kan observeras är branta klippväggar. Hur kan leden komma fram i detta område?


Rundar en höjdrygg och nu blir det lite mera dramatisk vandring.
På insidan är det en brant klippvägg och på utsidan stupar det brant nedför. Hela tiden är det ett mysterium var leden kan vara dragen. Det känns inte som att det finns minsta förutsättningar för att ta sig framåt i detta område.
Vandringskamraten är riktigt trött och börjar bli rädd att vandra i denna miljö med risk för svindel. Det går också uppför och är stenigt, varför det är ganska besvärligt att vandra, samtidigt som benen är trötta och svindelsymptomen kommer.
Tyvärr kommer också den fråga som undertecknad har hoppats kunnat undvika att få. ”Hur långt har vi gått och hur långt är det kvar” frågar vandringskamraten.
Måste då meddela sanningen att etappens längd – 13,5 km har uppnåtts i detta nu och att det är ca 3 km kvar till målet.
Information slår ner humöret och självkänslan för vandringskamraten och som om inte det var nog, så är det ytterligare 2,5 km att vandra för att komma till bilen. Dock har undertecknad lovat att själv göra denna vandring och sedan hämta vandringskamraten. Vandringskamraten är dock envisare än en åsna och menar att även denne skall vandra till bilen.
Området som leden går i är dramatiskt och fascinerande enligt undertecknad. Samtidigt försvinner möjligheten att njuta till viss del, då det finns en viss oro för vandringskamratens tillstånd.
Kommer till det ena stället efter det andra och tror att nu kan inte leden fortsätta, då det är omöjligt att passera bergskanterna. På något sätt har det skapats stigar på dessa omöjliga ställen och fortsätter vandringen uppför.
Berättar för vandringskamraten att leden skall fortsätta in i en djup dalgång med lodräta branter på sidorna. Hon tror inte det kan vara sant och blir ännu mer orolig.
Sällskapet snirklar sig upp i dalen via en brant uppförsbacke och mycket smal stig.
I dalgången vimlar det av ”finkor”. Arkitekturen varierar från enkla stenhus till ett hål i berget. Vid varje Finka så finns det en minimal trädgård för blommor och/eller grönsaker.

Miljön är otroligt mycket annorlunda, än de sommarstugeområden som finns i Sverige.

Klättrar sakta uppåt i sänkan och det verkar som uppförsbackarna aldrig vill ta slut.
Når till slut en ”väg” som de som bor i Finkorna troligtvis använder. Terrängfordon rekommenderas!
Det blir något lättare att vandra på ”vägen” även om det fortsätter uppåt.
Når till slut en picknick area där det finns parkering och ”normal” anslutningsväg. Övertygar vandringskamraten att undertecknad går raskt före och hämtar bilen. Möter sedan vandringskamraten dit hon orkat gå. Det är 1,5 + 2,5 km kvar till bilen.
Vandringskamraten accepterar och undertecknad sträcker ut på stegen och försöker hasta så mycket som möjligt för att komma till bilen. Känner en viss stress av att veta att vandringskamraten är så trött.
Svär över den dåliga schematiska kartan på slutet, samt konstaterar när det officiella målet för vandringsetappen nås, så är längden 16,3 km jämfört angivna 13,5 km., Konstaterar också efteråt att total stigning är 550 meter jämfört angivet 300.
På den stora vägen mot bilen så är det slät vandring och undertecknad börjar gå ännu fortare. Efter 200 meter stannar en bil och frågar om undertecknad vill ha skjuts! Har inte på minsta sätt indikerat en önskan avseende detta, utan ett äldre Tyskt par frågar helt spontant. Blir överlycklig för att snabbare kunna möta vandringskamraten, som troligen behöver skjuts så snart som möjligt.
Pratar med det Tyska paret på mycket knagglig Tyska, men de verkar uppskatta att undertecknad försöker.
Paret släpper av undertecknad vid bilen och tackar om och om igen för deras vänlighet. Det är sådana här händelser som lyser upp tillvaron!
Kör på grund av en känsla av stress, onödigt snabbt för att möta vandringskamraten. Denne har precis nått stora vägen, tömt skorna på skräp, druckit och var just på väg att vandra vidare på aktuell väg.
Temperaturen har sjunkit till 15 grader och det är mörka moln på himlen. Detta är första gången som sällskapet fryser och måste sätta på lite värme i bilen.
Fortsätter ner för bergen och har sett ut ett matställe som besöktes på förra resan.
Stannar här och beställer en av servitrisen rekommenderad kötträtt. Till detta beställs stora glas av färskpressad apelsinjuice. Apelsinerna är lokalt odlade i Finkan. Det är massor av mat och sällskapet orkar inte äta allt. Det är gott vilket också den ”Finkas” katt har insett och jamar för att få del av rätten. Servitrisen rekommenderar att inte mata katten, för då blir det bara värre för nästa gäst och denne får också riktig kattmat senare.
Stället var lite dyrare än normalt, men maten var jättebra, så det får väl vara OK.
Sällskapet fortsätter nedför berget och får sätta på värmen i bilen!
Vid havsnivån blir det varmare, men kvällen är svalare än normalt, varför vistelsen på balkongen måste avbrytas innan det blir mörkt!
Få se vad det finns för krafter imorgon?
Åter till start
Dag 7
Tittar ut över restaurangen under frukosten. Antalet gäster verkar nog minska. Det är också allt färre barn bland gästerna.
Hotellet ligger i en sluttning och det är 81 branta trappsteg från sällskapets rum till restaurangen. Det är 76 steg upp till receptionen. Det finns hiss för den som har stort tålamod! Det blir bra träning att forcera dessa trappor!
Dagen skall bli en återhämtning, då gårdagens vandring slet mycket på vissa i sällskapet.
Åker en kort bit bort till ”centrum” för den lilla orten Tauro. Den ligger bara några kilometer bort.
Tanken är att det skall bli lite lättare vandring idag, kombinerat med Geocaching.
Parkerar bilen i det lilla ”centrum” som finns i Tauro. Centrum består av en SPAR affär och dess parkering!
Alldeles bredvid finns det fina hotell och en golfbana. Dit kommer man inte utan att passera en vakt, som kontrollerar en bom. Golfspelare och hotellgäster vill hålla packet borta verkar det.

Det är mycket varmt i de trånga gatorna med stenhus på sidorna. Sällskapet hittar några Geocachar i själva ”byn” och det går sakta uppför.


Undertecknad lider otroligt mycket av värmen denna dag och det känns slitsamt uppför. Vandringskamraten går hela tiden sakta framför, medan undertecknad får leta efter gömmorna. Vandringskamraten orkar förvånansvärt bra idag.
Det är ett mycket torrt och sterilt landskap som besöks idag. Det finns inga odlingar eller hus i detta område. Det enda som växer här är kaktusar och buskar.
På vissa platser erbjuds vackra utsikter mot havet och semesterorterna.
Till en början så är sällskapet helt ensamma på stigarna. Efter en stund så kommer fler vandrare – Gissa vilka? Jo, Norskarna!
Sista backen upp till vändpunkten är jobbig för sällskapet. Gissa vem som spurtar om sällskapet. Jo, en äldre Norsk dam!
Efter vändpunkten går det hela tiden nedför och det är betydligt lättare att vandra. Hela tiden får sällskapet utsikt över havet. Sista biten i bergen går i en trång ravin och misstänker att det är en flod som eroderat ur denna.

Når en mycket vacker golfbana och det är väl denna och de fina hotellen som skall skyddas mot packet?

Ser några golfare åka omkring med sina små bilar och det är kanske lagom ansträngning denna varma dag?
Passerar vakten vid bommen utan att bli arresterade!
Undertecknad var sliten i början av vandring och nu är vandringskamraten sliten. Undertecknad har piggnat till lite, men dagens värme är påfrestande.
Vandringen har gått ganska raskt och det är nära till hotellet. Åter på hotellet så beslutar undertecknad att gå ner till gymmet och diska av övningarna på dagen. Det blir mycket segt att genomföra övningarna.
Duschar och byter om för att åka till någon lunch-restaurang i trakten. För säkerhets skull så tittar sällskapet igenom rekommenderade restauranger enligt Tripadvisor. Fastnar för en fiskrestaurang vid stranden Amadores.
Det är svårt att hitta en parkering då den är helt full. Lyckligtvis lämnar ett par och sällskapet kan ta den parkeringsplatsen.
Stranden är full av badgäster. Ingen korvfestival på denna strand och det känns faktiskt lite mindre besvärande!
Attackeras av alla inkastare, som vill att sällskapet skall besöka deras etablissemang. Ser sur ut, varför de ger upp ganska snabbt.
Hittar den av Tripadvisor rekommenderade restaurangen. Beställer två fiskrätter och studerar strandlivet. Vem är ”smartast” på semestern? Sällskapet som svettas i bergen eller alla som sitter på stranden hela dagen och spanar. Lämnar fritt till läsaren att avgöra!
Rätten dröjer fast sällskapet är enda gästerna. Maten kommer och det är ingen kulinarisk höjdare. Återigen så blir sällskapet besvikna på av Tripadvisor rekommenderade inrättningar. Vad har egentligen denna rådgivningstjänst för värde? Betygen måste vara manipulerade på vissa inrättningar. Maten gick att äta, men det var inte mer. Vid andra tillfällen så har det varit högt betyg, men maten har varit en katastrof.
Tillbaka på hotellet för att slappa resten av dagen. Får lyssna på de spännande Bingo-dragningarna som försiggår i restaurangen!
Imorgon blir det nog upp till bergen igen!
Vi ses!
Åter till start
Dag 8
Morgonen är sval och sitter inomhus på frukosten för första gången. Dock blir det inomhus bara en kort stund. Glasväggen, där sällskapet äter frukost, öppnas av servitörerna, så det blir utomhus plötsligt. Äter frukosten utan att få köldskador!
Dags för vandring uppe i bergen. Har valt ut en vandring som utgår från en liten ort som heter Soria. Tanken är att vid vändpunkten – Casas de la data – bestämma om den långa vägen 13 km eller korta vägen 3 km skall vandras tillbaka till Soria.
Vägen upp till Soria går i botten av en dalgång till en början. Sista milen så går det uppför via en smal serpentinväg. Får många möten, då det verkar som att de som bor i dalen, är på väg till jobbet eller till ”stan”?
Många cyklister är också på väg uppför och en ”galen” norrman stakar uppför på rullskidor! Gissar att denne är Norrman, då det står ”Veidekke” på ryggen.
Når Soria utan att resesällskapet får nervösa sammanbrott, på serpentinvägarna med brådstup på sidorna.
Det är ont om parkering i Soria, men har turen att hitta ett hål i en bergvägg! Sällskapet är osäkra var leden börjar. Har två kartor och en GPS. Alla visar på olika startpunkter! Väljer en till slut som naturligtvis är fel. Nåväl, sällskapet går vandringen från andra hållet, än vad som var tänkt. Leden går utefter Soria dammen. Dammen skall vara full med vatten och den var hyfsat full när sällskapet vandrade här 2013. Nu är det bara en liten skvätt vatten längst i botten. Det verkar vara vattenkris på ön. Detta bekräftas senare av en lokalbo.

Det är många vackra och dramatiska utsikter utefter grusvägen som leder inåt och uppåt i dalen.
Vandringskamraten var trött och sliten när denna del vandrades 2013 och reflekterar över detta idag, när denne är betydligt piggare, att det är ju riktigt vackert i denna dalgång!
Ett nytt inslag på dagens vandring är den bar som satts upp efter 5 km. Den innehåller en ”automat” för betalning av dryck och frukt. Det finns också bord och stolar i baren. Det finns folk med humor även i denna trakt! Sällskapet pustar en stund och köper en Papaya. Sällskapet får chansen att le litegrann på denna vandring!
Det går sakta och stadigt uppför de sista kilometrarna till vändpunkten.


Konstaterar att guideboken är helt värdelös. Enligt boken skall hela vandringen vara 6 km. Det är 8 km bara till vändpunkten och hela turen visar sig vara 11 km. Samma fel gäller höjdangivelsen, som är 403 meter uppför i verkligheten, jämfört angivet i boken 230 meter! Bokens eget omdöme ” The best English-language guidebook” är skitsnack!
Passerar några åar som 2013 var bäckar, men idag helt snustorra. Spåren i terrängen visar att här har det brusat rejält när det varit nederbörd. Det finns massor med vatten-slipade klippor och stenar.
Når toppen och vändpunkten av denna vandring. Vandringskamraten är lite sugen att gå det långa alternativet tillbaks, men lyckas övertala denne att det nog är bättre att gå den korta, även om det blir branta backar nedför. Vandringskamraten blir mycket trött i knäna när det går brant utför. Vissa partier går också där det är bråddjup på sidan och det framkallar svindel-känslor för vandringskamraten.
Ingen i sällskapet ångrar dock valet av väg tillbaka till Soria. Även om det är bitvis lite jobbigt nedför och vissa partier är lite otäcka för personer med svindel symptom, så är utsikten och omgivningen fantastisk vacker och spektakulär. Det är en ren njutning att vandra i detta landskap. Hoppas någon bild som tagits, kan förmedla något av denna upplevelse.
Möter några inhemska vandrare, varav det senare sällskapet har en väldigt liten vandrare. En liten och söt hundvalp. Hoppas denne orkar ända upp! Annars kan nog övriga sällskapet ta denne i ryggsäcken! Större är den inte.
Når till slut vägen genom Soria och båda i sällskapet förundras över, att skylten som visar vart leden går, kunde missas i början. Nåväl, Det blev samma runda fast baklänges. Det var nog rätt bra ändå, för den långsamma stigningen blev inte lika jobbig som den hade blivit om leden vandrats åt andra hållet. Vandringskamraten är nöjd och glad och inte alls lika sliten som vid tidigare vandringar.
Packar in utrustningen i bilen och åker in till Soria ”centrum”. Här finns en restaurang som besöktes 2013 och som var en mycket positiv upplevelse. Det var god mat, en pratglad servitör och trevlig atmosfär i sin enkelhet.
Alla bord utom ett är upptagna när sällskapet anländer. Det är många cyklister och ett Svenskt sällskap som är på bilutflykt.
Alla dricker färskpressad Papaya och apelsinjuice precis som servitören övertalade alla 2013! Alla äter någon av dagens rekommendera rätter precis som servitören övertalade alla 2013!
Gissar vad sällskapet beställer? Jo, dagens rätt – Gulasch – Samt färskpressad juice!
Servitören är lika pratglad som 2013!
Maten är alldeles utmärkt och mycket mättande.

Färskpressad juice smakar gudomligt och det fullkomligt spritter i kroppen av nyttighets-känsla.
Avslutar lunchen med kaffe och båda i sällskapet reflekterar, att så här skall luncher vara och inte som t.ex. förra dagen.
Ät på restauranger i bergen och inte på turist-orter eller badstränder! Detta är livskvalité.
Lyssnar hur servitören språkar med det Svenska sällskapet och berättar att man inte haft ihållande regn sedan 2007 samt det har varit kris på ön sedan dess.
Det syns i landskapet att det varit torrt länge.
Det som är intressant är att när sällskapet deltog i en charter-resa februari 2013, så blev sällskapet isolerade i ett dygn då en orkan med regn drog förbi! Det blev en decimeter vatten i sällskapets hotellrum! Tyvärr för ön, men otur för sällskapet, så var detta regnoväder högst tillfälligt och fyllde inte på vatten-reservoarerna speciellt mycket denna gång.
Avslutar lunchen och åker tillbaks till hotellet. Förvånas över hur långt cyklisterna har kommit när de startade någon stund innan sällskapet. Det måste gått fort och vådligt? nedför serpentinvägarna. Hade nog inte vågat släppa på där!
Tillbaks på hotellet blir det lite avkoppling, gym och kall dryck!
Sällskapet ägnar resten av kvällen i att spekulera hur det kommer bli med USAs nya president. Det kommer nog bli en händelserik och spektakulär tid framöver. Huga, huga.
Nya tag i morgon!
Åter till start
Dag 9
Morgonen är varm, och inte ett moln syns på himlen. Sällskapet är stela efter en lite sämre natts sömn. Det var något event med musik igår kväll, som bidrog till ett sämre insomnande.
Ljuden hörs lätt överallt i natten.
Vid frukosten annonseras att idag 10 november så är det Dansk Mårtensaften. Det blir väl något röj ikväll också.
Frågar vandringskamraten hur denne känner sig och om dagens plan skall skippas. Hon är seg, vill försöka, men imorgon kanske det blir vilodag istället.
Har hittat en ny väg upp i bergen. Har studerat material från en annan vandrings-guide som beskriver att vägen är smal och har en massa serpentiner. Den har nu förbättrats och har bra vägbeläggning.
Denna vandringsguide är ny för undertecknad och testar nu första gången en vandrings-runda enligt denna bok.
På vägen mot dagens vandring får sällskapet en eldig Spanjor i baken av hyrbilen. Det spelar ingen roll hur fort sällskapet kör då de bakomliggande spanjorerna till varje pris skall köra om. Brukar köra åt sidan, men i detta fall befinner sig sällskapet i en kö och gör inte detta. På något sätt lyckas dock nämnda spanjor vräka sig om och klämma in sig emellan. Sedan gör denna helt idiotiska omkörningar för att komma förbi de som ligger framför också.
Serpentinvägen börjar och den är spektakulär med hårnålskurvor och branter vid sidan av vägen. Fascineras alltid hur man lyckas hitta passager och göra väger på branta bergssidor som denna.
Vägen har blivit populär för bilister, vandrare, cyklister och minibussar med turister. Vid några platser erbjuds det möjlighet att stanna och beundra utsikten. Vägen har upptäckts av en fruktförsäljare som är ganska på och rent handgripligen försöker stoppa bilar genom att stå mitt i vägen.
Vid en av de högre utsiktsplatserna står ett antal minibussar och passagerarna väller ut för att ta sina bilder etc. Vägen är väl exotisk för en del besökare som vill uppleva bergen på ön.
Anländer till platsen för dagens vandring. Den ligger vid gårdagens vändpunkt, men dagens vandring går ännu högre upp i naturskyddsområdet på toppen av ön. Vandringen börjar med en stigning på strax över 300 meter.
Vandringskamraten är trött och seg och lite bekymrad om hon skall orka idag. Hon vill dock försöka och sällskapet börjar vandringen. Underlaget är ganska jämt och uppförsbacken är inte så brant. Efter en stund så hittar vandringskamraten sin rytm och det går uppför i ett jämnt och lugnt tempo.
Vandringskamraten har piggnat till lite mera efter den sega morgonen. Vandringen går igenom en skog med Kanariska tallar. Det luktar gott om dessa träd.

Vandringen går mest i skog, men på några ställen glesnar skogen och det erbjuds vackra utsikter.


Det blir några korta andhämtningspauser, men till slut är sällskapet uppe vid den högsta punkten för dagens vandring. Detta gick betydligt bättre än förväntat.

Resten av vandringen är mestadels nedför med några korta avbrott för långsluttande uppförsbackar. De senare innebär inga bekymmer för sällskapet.

Möter en ung dam som ser väldigt lättsamt klädd ut för vandring. Något senare möter sällskapet ett medelålderspar som också är lättsamt klädda. Paret ser mera ut som de kanske är på en strandpromenad snarare än en vandring. Paret frågar om de sett en yngre dam gående framför dem. Sällskapet bekräftar detta och funderar om det kanske är en dotter som kommit på kant med sina föräldrar?
Ser ett djur springa över vägen och funderar vad det kan vara för art. Läser på nätet att man fått in en Afrikanska jordekorre som har förökat sig rejält då den inte har några naturliga fiender på ön. Det kan kanske vara en sådan.


Vandringen nedför avslutas vid landsvägen som sällskapet anlände via. Sista biten blir vandring några kilometer utefter landsvägen. Försöker hitta två Geocachar utefter vägen. En hittas inte och en kan hittas. Den senare innebär en hel del klättring upp och ner så den besöks endast av undertecknad.
Det kommer tätt med bilar och cyklister utefter vägen. En cyklist utmärker sig genom att högljutt prata i sin mobil och trampar cykel sakta uppför, utan att hålla i styret. Han har säkert kontroll, men det ser riskfyllt ut. Når tillbaka till bilen och konstaterar att vandrings-guiden som beskriver dagens vandring, stämmer exakt. Får leta vandringar enligt denna bok istället.
Vandringskamraten är också nöjd och menar att dagens vandring var helt OK trots hennes sega start. Hon överväger att sällskapet kan göra en liknande vandring imorgon också. Tanken i morse var annars att ta en vilodag imorgon.
Det har kommit fler bilar till bilparkeringen och stället verkar vara populärt för vandrare.
Stuvar in allt i bilen och återvänder nedför tidigare serpentinväg. Den känns behagligare när det går nedför och sällskapet har också vant sig vid vägen. Undviker att köra på fruktsäljaren som springer ut i vägen och vill bjuda på smakprover av frukt.
Når ner till huvudvägen mot Mogan och Puerto Rico. Här finns en restaurang och sällskapet överväger om de skall fortsätta ytterligare ett par kilometer, till det säkra kortet som besöktes första dagen eller pröva denna.
Beslutet blir att pröva denna restaurang. Det blir tyvärr ett felbeslut.
Maten är inget vidare men priset är OK. Till detta så kan tilläggas att reskamraten inte får allt hon beställt. Hon bryr sig inte om att påpeka, men skippar den ursprungliga tanken att beställa kaffe och efterrätt. Betalar notan och stryker denna restaurang från listan. Hade hoppats att denna skulle vara bra då, den ligger på landet/i bergen. Det brukar bli bra för det mesta, men inte i detta fall.
Det är riktigt varmt på havsnivån och inte ett moln syns på himlen. Det är jobbigt att sitta i solen och sällskapet söker skugga!
Det blir en fortsatt lugn kväll med lite dryck och avkoppling.
Imorgon blir det troligen en ny vandring i bergen.
Åter till start
Dag 10
Det blev strömavbrott i natt.
Nätterna härnere är kolmörka. Har någon av er kära läsare försökt hitta till en toalett i mörker i ett okänt hotellrum? Detta innebär en viss utmaning, då det samtidigt skall ske med hänsyn till andra sovande!
Under natten måste boende här på hotellet sova med öppen altandörr. Det finns ingen AC och det är varmt. Strömavbrott och inbrott kan höra ihop. Det blir i alla fall så i undertecknads tankar. Kan inte somna om, utan med jämna mellanrum öppnas ett öga och sneglar mot altan-dörren.
Strömmen kommer tillbaks efter någon timme.
Det är utmanande och charmerande med barn. Både för föräldrar och för andra gäster. Den lille pojken ”kan själv” och öser i yoghurt från en stor skål i hans lilla. Det mesta hamnar i hans egen lilla skål. En del av det som öses upp ur den stora skålen hamnar lite här och där.
Nåväl, det går ju att torka upp.
Det blir lite mera utmanande när den lille parveln nyser i den stora skålen yoghurt. Plötsligt så är reskamraten inte intresserad av att ta för sig av den yoghurt som erbjuds. Pappan och reskamraten utbyter outgrundliga blickar. Inget meddelas personalen och sällskapet hoppas att den lille parveln inte smittar. Det är utmanande och charmigt med barn!
Denna dag är det mycket tveksamt om sällskapet skall göra en gemensam vandring. Vandringskamraten har värk i benen och undertecknad frågar gång på gång om det inte är dags för en vilodag. Denne vill dock bita ihop och genomföra planerad vandring. I morgon kan det bli vilodag istället.
Dagens planerade vandring innebär bilresa upp till öns högsta område. Med viss oro observerar sällskapet molnen som skymmer topparna på ön.
Bilfärden till toppen går utefter gårdagens serpentinväg och ytterligare en bit. Hamnar i bilkö direkt vid Mogan som är sista samhället innan klättringen uppför serpentinvägen börjar.
Sällskapet hamnar bakom 7 mercedes minibussar, som transporterar turister uppför denna exotiska väg och vidare upp i bergen.
Bussarna kör sakta på serpentinvägen, så att dess passagerare inte skall bli skärrade under färden uppåt.
Sällskapet brukar inte busköra, men inte så sakta som buss-karavanen kör. Dessa är dock hjälpsamma och släpper förbi sällskapet vid en plats på vägen där omkörning är möjlig.
Fortsätter uppför och undviker att köra över tidigare nämnda fruktförsäljare som återigen försöker stoppa sällskapet genom att stå mitt i vägen.
Passerar gårdagens startpunkt och vägen blir sämre avseende vägbeläggning. På några ställen pågår vägarbeten och halva vägbanan har stängts av då den visar risker för att rasa. Känns bra att dessa risker upptäcks innan det händer något mera allvarligt.
Temperaturen har successivt minskat ju högre upp som sällskapet kommer. Nu börjar det regna och bli dålig sikt.
Sällskapet blir mer och mer tveksamma om det kan bli någon vandring enligt planerat.
Når startplatsen och bilens termometer visar 9 grader, stark vind och ösregn.
Sällskapet sitter en stund och funderar hur resten av dagen skall genomföras.
Till slut inser sällskapet att det inte är någon mening att genomföra en vandring i detta område. Det är lite tråkigt då det inneburit en längre bilresa upp i bergen och nu återstår bara att köra tillbaks till hotellet.
Vartefter bilfärden går nedför så ökar temperaturen och regnet slutar så småningom. Undviker att köra över frukt-försäljaren på vägen ned. Tillbaka vid hotellet är det normal värme igen.
Sällskapet delar på sig. Vandringskamraten tar sin vilodag idag och återvänder till hotellrummet. Undertecknad åker till Moto Grande för att genomföra en Geocaching-vandring.
Det är mycket varmt och solen kommer rakt in mot den sluttning där dagens vandring genomförs.
Inser efter en stund att kameran har glömts kvar i bilen!
Passera ortens reningsverk med sina ”aromer”.
Tar några Geocachar i ”tätorten” och därefter bär det uppåt. Det yttersta området på orten bär spår av att det skulle bli något här, men att detta avbrutits abrupt (Bank och fastighetskrisen?). Här finns vägar som leder ingenstans, gångbanor och gatlyktor.
Backen uppför är brant, osäkert underlag och undertecknad flåsar tungt. Möter några Norskar som är på väg utför efter sin dags vandring. De går i bikini och bar bringa/shorts!
Backen uppför knäcker undertecknads ögon! Resten av vandringen medför satt vetten som rinner ner i ögonen gör undertecknad halv-blind under vandringen.
Vet inte om den starka solen påverkar ögonen också. Tror undertecknad blivit mer ljuskänslig efter tidigare ögonoperation?
Ögonens irritation är synnerligen besvärande under hela vandringen.
Dagens vandring är jobbig på grund av värmen, kupering och det osäkra underlaget. Kämpar på trots att ögonen irriterar mycket.
Når vändpunkten på dagens vandring och tittar efter snabbaste väg tillbaks till bilen. Hittar inte det mest optimala vägvalet men måste tillbaks och det är bara att acceptera valet.
Den branta backen är enklare, men osäkrare (rull-grus) nedför.
Når halvblind bilen och kör halvblind tillbaks till hotellet. Kör långsamt då det aktuella hälsotillståndet knappast är optimalt.
Duschar och sköljer ögonen för att få bort all irritation. Måste sitta stilla en bra stund för att ögonen skall fungera någorlunda normalt. Det svider och ögonen är mycket ljuskänsliga. Får vänta med middag tills det är lite mörkare ute.
Måste väl äta något även om undertecknad ikväll föredrar att svälta och vila ögonen. Dock måste reskamraten ha mat och vill inte äta ensam.
Är så förbaskat less på pommes frites. Denna ”basmat” ingår i alla rätter och smakar inte längre speciellt gott. Hoppas hitta något annat ikväll!
Sällskapet bestämmer sig när det är lite mörkare att gå upp till det kombinerade shopping- och nöjes/restaurang-centret som finns en bit bort från hotellet.
Det visar sig vara full rulle i centret. Dock inte samma röj som beskrevs avseende Norskarna i Arguineguin tidigare. Här verkar det som Danskarna är i majoritet. Väljer en restaurang och på storbilds-TVn visas tecknat? Gästerna är i sällskapets ålder och uppåt. Är lite förvånad över valet av TV underhållning. Tecknat för seniora gäster?
Det är ”hålligång” både i själva restaurangen och utanför i centrets gångar. Det är precis samma rörelse, spanande, sökande, förvirrande, som om det skulle vara tonåringar som irrar omkring. Här är dock åldern 40 – 60 äldre hos besökarna. Dock beter de sig till viss del liknande tonåringar.
Beställer pasta och seafood för sällskapet. Äntligen något utan pommes!
Maten är god och priset är rimligt. Känns lite överraskande att en sådan här ”turist-fälla” erbjuder så pass bra tjänster. Vilken skillnad mot igår där förväntningarna var höga och fallet blev stort.
Här är så pass bra mat att sällskapet definitivt kommer göra ett återbesök.
Tv-programmet har övergått till Dansk TV och verkar var till huvuddelen reklam.
Mätta och belåtna fortsätter sällskapet till en fritids-affär för att i huvudsak till undertecknad köpa solglasögon. Naturligtvis så får vandringskamraten också inspiration att köpa glasögon samt ett pannband! Glasögonen har märket Ray-Ban, men priset verkar lågt!
Fortsätter till mataffären och köper lite drycker samt något att mumsa på.
Undertecknad känner sig ganska mör efter dagens vandring. Ögon-incidenten har tagit på krafterna på något sätt. Sedan blev det tuffare vandring då undertecknad inte behövde stanna och vänta på vandringskamraten denna dag. Det blev automatiskt lite högre fart och därmed lite mera påfrestningar för undertecknad.
På vägen tillbaka till hotellet möter sällskapet ”massor” av seniora par som är på väg ut till kvällslivet! Undrar vem det är som är gammal denna kväll?!
Hoppas på bättre ögon och krafter imorgon!
Dag 11
Vaknar på morgonen med svullna ögon. Ögonens svullna utseende bidrar till att ge bilden av undertecknad har gråtit/supit/åldrats väldigt mycket!
Ser inte vacker ut, om det skulle vara så att undertecknad gjorde det förut!
Får hoppas svullnaden lägger sig innan hemresan, så det inte blir problem i ID-kontrollen vid gränsen!
Det verkar vara många som åker hem idag, då det är kö till vissa utbud vid frukost-buffen. Flera är också klädda för ett varmare klimat.
Senare på dagen anländer det väl då nya bleka gäster?
Är osäker vad det skall bli för väder i bergen och väljer en vandring på lägre höjd idag. Det blir inte så lång bilfärd till startpunkten – Ayagaures. Orten ligger ca 8 km in i dalen söderifrån. Det är många cyklister på väg mot denna ort. Detta är inte en lika tuff utmaning som de andra bergsklättringarna sällskapet har observerat. Här stiger det bara 300 meter på dessa 8 km.
Vägen är smal så alla måste vara försiktiga om bilar och cyklister skall dela på utrymmet. Anländer startpunkten som är en mycket lite ort. Lyckas hitta en parkering för bilen.
Samtidigt som sällskapet anländer håller en grupp finländare på att göra sig redo för samma vandring. Många ser otränade ut och har inte riktiga skor, så förhoppningen är att det skall bli en lindrig vandring idag.
Orten ligger vid en damm och ytterligare en damm finns ovan denna. Vattennivån är låg.

Har både pannband och solglasögon idag, för att dels vila ögonen samt undvika gårdagens halvblindhet. Detta var en påfrestande upplevelse igår.
Det Finska teamet kommer iväg strax före sällskapet, men håller en god fart varför ingen omkörning behöver göras.
Lätt vandring på väg till den andra dammen. Här blir det en återvändsgränd för den som inte har en detaljerad karta som undertecknad har i GPSen. Hinner logga en Geocache vid dammen och vara före det Finska sällskapet ovanför på rätt stig. Dessa vandrade runt för att komma till aktuell plats.
Det Finska sällskapet fortsätter över dammen för att gå en stig öster om dammen, som inte sällskapet avser att vandra idag. Enligt kartan skall sällskapet gå tillbaks 100 meter och sedan vika in på en stig på den västra sidan av dammen.
Anländer till vägvisaren och där står att sällskapets vandringstig är avstängd! Det framgår inte var som stigen är avstängd. Sällskapet avser inte att vandra till stigens slutpunkt utan vända efter ca 5 km.
Sällskapet vill inte chansa utan väljer att gå samma stig som det Finska sällskapet. Denna stig innebär en avsevärd större stigning och tittar på kartan för att hitta en lämplig vändpunkt. Hittar en utsiktspunkt som ligger på ca 800 meter. Frågar vandringskamraten om hon tror att hon kommer orka denna stigning. Hon biter ihop och skall försöka.
Samtidigt som sällskapet stått och velat/konfererat, kommer det en Norsk grupp som är på väg enligt samma vandringsstig. De har med sig en hund som flämtar rejält.
Det Norska sällskapet stannar för att ge sin hund vatten och sällskapet kan smita förbi. Dagens vandring blir ett rejält Nordiskt samarbete.
Strax ovanför dammen finns ett antal fina hus/trädgårdar. Enda nackdelen är vägen till husen som är tveksam att köra med vanliga bilar. Ser att beläggningen på den lilla vägen har spruckit upp och armeringsjärnen ligger fritt.
Det är brantast vid husen och enda fördelen är att det är en för vandrare jämn väg. När husen tar slut så blir det stenigare stig och en viss försiktighet/vaksamhet krävs för att inte stå på näsan. Det går hela tiden uppför, med några få partier av lite slätare vandring. Som tur är stigningen inte tvärbrant utan det går att vandra i ett lugnt tempo. Det blir några korta pauser för att pusta lite, men som helhet så går det bra att vandra uppför.
Det Finska sällskapet får bekänna färg i motlutet och måste ta pauser. Vid en av dessa pauser så passar sällskapet på att köra om. Pratar kort med två damer i det Finska sällskapet som berättar att de är en grupp som bor på norra sidan av ön – Las palmas. Undertecknad berättar att sällskapet bor här på södra delen.
Kommer in i en gles tallskog och trivs med tallarna samt doften. Ibland kommer det en vindpust och den känns svalkande på den södra bergssidan som sällskapet befinner sig på.

Plötsligt blir sällskapet omsprungna av några löpare som verkar delta eller träna för något bergslopp. En har en tröja med ”Circular de Tejeda”. Tejeda är en ort som ligger i öns högsta parti. Det är imponerande se dessa löpare springa uppför. Dock måste de gå en stund och visar viss mänsklighet!

Ser några fler löpare på vägen uppför och senare kommer samma, plus nya löpare nedför samtidigt som sällskapet vandrar nedåt. Möter också några tjejer som kämpar på uppför på samma sätt.
Når till slut högsta punkten för sällskapet. En utsiktspunkt på 820 meter över havet. Utsikten är fantastisk! Det blir en hel del bilder och hoppas några kan bli bra. Vandringskamraten är mycket nöjd att ha orkat ända upp och håller med att det är väl kämpat.


Undertecknads utrustning med pannband och solglasögon har gjort susen och har inga ögonbesvär idag.
Sällskapet sitter och njuter av utsikten samt prestationen en stund.
Dags att återvända samma väg tillbaks. Möter först den Norska gruppen, som tagit matpaus och strax efter den Finska. Det är inte så långt från utsiktspunkten och tycker det är lite synd att de inte orkade eller valde att ta sig dit för att rasta. Bättre rastplats är svår att få i tillvaron!
Det går lättare nedför, även om sällskapet måste vara koncentrerade och inte snubbla på den bitvis ojämna stigen. Beundrar de Kanariska tallarna och plockar en kotte för att pröva om ett kott-skott kan gro hemma och undertecknad kan få en kanarisk tall på hemmaplan! Tror att dessa skulle kunna bli fantastiska bonsaier, om undertecknad lyckas forma en sådan!
Ser ovanifrån hur fint tidigare nämnda hus ligger ovanför dammen.
Vid ett av husen kommer det fyra hundar för att markera vem som vaktar här eller bara kolla vad som är på gång. Den näst minsta är den som skäller, medan övriga är mera coola!
Vandringskamraten försöker plocka ett kaktusfikon, men belönas med kaktus-stickor.
Når dammen och det blir lätt vandring sista biten. Dock är benen trötta efter dagens upp- och ned-stigning. Anländer bilen och en annan bil har parkerat sin onödigt nära. Lyckas lirka ut den egna bilen efter lite trixande. Precis när detta är gjort så kommer den andra bilägaren.
Vandringen tog en stund, men då det är kort bilkörning till hotellet så är sällskapet tidigt tillbaks. Resten av eftermiddagen ägnas åt gym, poolen, sola, läsa, etc.
Kommer äta lite senare ikväll och det blir nog samma restaurang som igår. Sällskapet var nöjda med denna ”turistfälla”. Allt är inte logiskt i tillvaron!
I morgon dags för nya tag!
Åter till start
Dag 12
Gårdagens middag var bra men en kaloribomb. Beställde två pizzor och dessa hade så pass mycket fyllning att sällskapet däckade i akut palt-koma.
Sitter i restaurangen och undrar om sällskapet befinner sig på semester. Hör från ett bord bort, typisk Köping-dialekt och kan inte heller ta fel på mannen i sällskapet. Han är definitivt från Köping, då det står ”Scheele choppers Köping” som text på dennes motorcykelväst. Klev inte sällskapet på planet på Arlanda?
Nya bleka gäster har anlänt med gårdagens flight. De få säkert färg efter någon dag, då vädret är stabilt soligt och varmt här nere. Tycker att det verkar vara mest Danska gäster.
Väderprognosen för bergen verkar lovande. Har hittat en väderstation som rapporterar vädret på högre höjd.
Sällskapet tänker genomföra den vandring som blev inställd vid förra besöket på öns högsta område.
Sällskapet kommer iväg tidigt, men lik förbaskat är de s.k. minibussarna före på serpentinvägen från Mogan och upp i bergen. De krånglar, stannar och kryper fram för att passagerarna skall filmas när det transporteras upp på den spektakulära serpentinvägen. Det behövs ingen färgfilm för alla är nog likbleka!
Fruktförsäljaren är inte på plats, utan har tagit helg. Ingen risk för påkörning.
Det är mycket lite trafik, när väl mini-bussarna har släppt förbi sällskapet. Himlen är också klarblå så det blir nog fin sikt idag från topparna.
Anländer till startplatsen – Llanos de la Pez, som är ett stort camping-, grill- och sport-område. Det är mängder med öbor på plats och som verkar ha tältat över natten. Kollar senare om detta är en helgdag då det är otroligt mycket öbor uppe i bergen denna helg. Ingen helgdag enligt internet.
Lyckas hitta en parkering, vilket inte är lätt.
Plötsligt har sportklockan dött. Den har krånglat flera gånger under undertecknads ägo. Får kallstarta den och vandringskamraten blir otålig. Temperaturen är bara 15 grader på denna höjd – 1.700 meter.
Hon är i valet och kvalet om fleece tröjan skall tas på. Hon chansar att solen kommer värma tillräckligt, söker upp en solig plats och kan senare konstatera att det var ett bra val avseende klädseln.
Lite krångel i början att hitta rätt stig, då det alltid finns för många i områden med mycket folk.
Dagens tema kommer bli att ”snoppen” – Roque Nublo som kommer att visas upp/synas överallt. Varför kallar undertecknad klippan (det omgivande berget har eroderat och lämnat kvar den ”hårda snoppen”) ”snoppen”? Titta på bilderna och döm själva kära läsare!

Får gå en bit bredvid landsvägen som sällskapet anlände på och sedan viker leden in bland bergen.

Sällskapet når ett stigkors och nu börjar en vandring som sällskapet gjort två gånger tidigare 2013.

Det är vackert men lite jobbigt, då det fortsätter att gå uppför. På några ställen blir det mycket vackra fotograferingsvyer. ”Snoppen” och Tejde kan fotograferas denna dag. Tejde har hitintills varit svårflörtad för fotografering och gömt sig bland molnen.

Når stigen som tar vandrare upp den sista biten till öns näst högsta topp – Alto del Campanario 1.926 möh. Frågar vandringskamraten om krafter finns för att ”knäppa” de sista 120 metrarna.
Denne bangar inte som vanligt, även om det straffar sig senare.
Sällskapet når toppen och detta är det andra besöket. Ett besök gjordes 2013 och ett ställdes in samma år, på grund av mycket dåligt väder.
Dagens förutsättningar är toppen! Ingen vind och sikt 360 grader! Det känns stämningsfullt att sitta här och se i stort sett hela ön! Grannen Teneriffa och Tejde syns också. ”Snoppen” syns också tydligt får denna utsiktspunkt!




Södra sidan av denna topp är bråddjupt stup. Vandringskamraten gör misstaget att titta över kanten en gång och sedan är det kört. Hon sitter stadigt på sin plats efter detta och följer inte med undertecknad till den yttersta toppen.


Sista biten upp till toppen är inte så dramatisk, om denna klättring skulle försiggå på marknivå, men på 1.900 meters nivå blir det liksom lite annorlunda! Det pirrar rejält när undertecknad klättrar de sista metrarna.

Enligt vandringsbeskrivningen framgår det inte att några fler stigningar är aktuella. Besvikelsen blir stor när vandringskamraten konstaterar att det kommer en stigning även upp till öns högsta berg – Pico de las Nieves 1.949 möh.
Vandringskamraten fullkomligt ”dör” när hon blir medveten om denna ”klättrings-bonus”. Vandring är en mental aktivitet!

Sällskapet har sett mängder av folk röra sig på nämnd höjd och är lite förvånade. I vandrings-beskrivningarnas står att toppen inte är tillgänglig för vanligt folk, då det är en försvarsklassad anläggning med radar och master. Detta verkar ha ändrats under senare år?
Nästa dåliga nyhet är, när vandringskamraten konstaterar att det skall vandras ända upp till där folkmassan rör sig.
Undertecknad loggar en Geocache i sluttningen på vägen upp. För att logga denna krävs en del klättring, som vandringskamraten lyckligtvis inte får möjlighet att observera! Hon fortsätter att slita sig uppför till den högsta punkten.
Sällskapet är stolta att bestigit de två högsta topparna till fots. Samtidigt är det lite tråkigt att konstatera, att till den högsta punkten kan man ta sig med bil, vilket majoriteten av besökarna gör. Här är rena kommersen med försäljning, folk, trängsel, Bilar, etc.

Vandringen övergår efter detta, i huvudsak till vandring utefter en landsväg. Det är mycket trafik med bilar, då det verkar vara så att öborna besöker bergen på sina helger. Känns lite tråkigt att vandra när bilar vrålar förbi.

Kollar om vandringskamraten vill gå en genväg, men denne är som vanligt envis och nekar även om det skulle varit bra för denne. Hon är trött och samtalet går ner på en mycket blygsam nivå, så att inte någon ogenomtänkt fras skall få saker att eskalera!
Ser öbor som plockar kastanjer vid sidan av vägen. Det är bara en sträng där plockning är möjlig, då de flesta träden finns på privat mark bakom ett stängsel. Bilarna står parkerade utefter den smala vägen och det blir trångt.
Från vägen erbjuds utsikt över den norra sidan av ön. Ser Las Palmas borta i fjärran.

Intressant att observera bilförares attityder mot fotgängare på vägen. Små bilar – Förarna tar hänsyn och håller avstånd. Stora bilar – Förarna ser sura ut och kör onödigt nära. Varför beter sig bilägare av dyra bilar som svin i trafiken? Är alla som äger dyra bilar svin?
Sista biten passeras en restaurang och det är fullt av gäster samt det grillas matbeställningar.
En kort bit framåt har en bil stannat och barnen i bilen har sprungit ut och börjat plocka kastanjer på marken. En vakt kommer farande och visslar i en visselpipa och gestikulerar. Denne menar att detta är privat mark och ”packet” skall hålla sig borta.
Når bilen till slut och vandringskamraten är trött. Det finns ingen anledning att kommentera något.
Börjar bilfärden tillbaka till hotellet. Det har blivit ännu mer öbor i området. Det är packat med bilar och folk rör sig överallt. Tyvärr har man på vissa ställen parkerat på båda sidorna av vägen och skapat enkelriktad trafik. Det går lite trögt att komma bort från området. Efter parkeringen vid ”Snoppen” lättar det och sällskapet kan köra lite friare nedför bergen.
Sällskapet väljer att äta på ett etablissemang om är klassat som säkert kort. Sällskapet viker höger innan Mogan och åker till restaurangen ovanför Veneguera. Restaurangen har besökts tidigare. Det är massor med folk i restaurangen!
Dock imponeras sällskapet av hur hårt personalen jobbar och det går ganska raskt att få maten, trots mängden gäster. Maten smakar utmärkt och etablissemanget håller klassen!

Nöjda åker sällskapet sista biten till hotellet.
Värmen är lite måttligare idag och resten av eftermiddagen kan avnjutas på balkongen.
På kvällskvisten kommer månen fram och eftersom den skall vara närmare/större än normalt så dokumenteras detta. Detta är något som är mycket sällsynt och förekommer någon gång per 100 år. Sällskapet en del av världshistorien!
Få se vad det blir för vandring imorgon?
Dag 13
Morgonen är molnig, men väderprognosen säger att det skall vara uppehåll och växlande molnighet vid San Bartolome de Tirajana, där sällskapet bestämt sig för att vandra idag.

Vandringen blir en repris, då den var den första vandringen sällskapet gjorde på sin resa till ön 2013. Vandringsetappen lämpar sig bra för nybörjare. Sällskapet är inte nybörjare, men vandringskamraten behöver en återhämtningsdag, varför denna väljs.
Sällskapet kommer iväg tidigt och på vägen uppför, får bilar samsas med cyklister, som är på väg uppför.
Det är två partier av serpentinvägar på vägen upp till startpunkten. Dessa kändes som lite läskiga när sällskapet var här förra gången, men då sällskapet denna gång nyttjat serpentinvägen norr Mogan, så är detta ingen match idag!
Det är ganska lite bilar så det går raskt att nå startpunkten. Hittar en parkering precis bredvid leden. Första 3 km är uppför till passet Cruz Grande. Leden är stenlagd och är en del av öns så kallade Pilgrimsvandrings-led.
Det går stadigt uppför, vandringskamraten svettas floder, men lutningen är så pass mild, att det inte blir för jobbigt.

Det blir lite fina vyer när molnen sveper in och täcker de toppar som sällskapet besteg igår. Topparna ligger ca 700-900 meter ovanför där sällskapet vandrar idag.

Passerar ett Tyskt par som tar en kort andhämtningspaus. Vårt sällskap ser kanske vilsna ut, då den Tyska mannen känner sig manad att instruera vart sällskapet skall gå. Informerar innan denne kommer in i för komplexa förklaringar, att sällskapet gick denna runda 2013. Den Tyske mannen nöjer sig med detta och sällskapet fortsätter upp mot passet.



Ser en skylt som anmodar att motorfordon inte får framföras på leden! Detta skulle vara möjligt för en trial-motorcykel, men knappast för andra motorfordon.
Når till slut passet. Där startade sällskapet sin längre vandring förra måndagen. Första delen blir densamma idag.

Vandringen blir nu lätt utefter en bergssida. Flera fina utsikter erbjuds ovanifrån, tidigare vandrade områden.

Sällskapet resonerar om hur nästa semester skall läggas upp, då det är lätt att vandra och ingen behöver fokusera bara på att komma uppåt/framåt.

Efter någon kilometer på denna lättvandrade stig/väg slår vädret om och det börjar ösregna. Sällskapet har regnjacka och den tas snabbt på. Trots jackan medför det ihållande regnet att det blir kyligt. Det är också bara ca 12-13 grader lufttemperatur.

En viss stress infaller då det är ca 6-7 kilometer kvar att vandra. Muskler blir stela och undertecknad fryser.
Möter andra sällskap som går denna etapp från andra hållet. Personerna i de andra sällskapen har varierande utrustning. Några har inga regnkläder och går i T-shirt och shorts! De kommer att bli mycket kalla.
Sällskapet strävar på och undertecknad vill hålla tempot uppe, för att därmed generera mer värme. Vandringskamraten sackar efter, då hennes benmuskler stelnar till. Det känns som en evighet att komma framåt i denna situation.
Når till slut en sluttning där leden sick-sackar nedför och vänder mot start- och slut-punkten San Bartolome. Leden nedför är stenig, våt och sällskapet är därför försiktiga för att inte halka. Vissa partier har blivit till bäckar.
Sällskapet når till slut ner till planare och mer lättvandrad mark. Regnet upphör och det blir lite varmare, även om det är gråa moln överallt och ingen sol.
I utkanten av orten finns ett antal djur-farmer med höns, getter, får, etc. Varje farm har en (lyckligtvis) stor best till hund kopplad som markerar vem som bestämmer här. Det luktar mycket här!
Det är mycket sankt på grusvägen och tror att regnet i och för sig har gjort gott för ön. Det var snustorrt i terrängen när sällskapet anlände förra veckan.
Når bilen och stuvar in all utrustning. För första gången så sätts värmen på i bilen! Det fortsätter att regna hela vägen till strax innan Puerto Rico. Här är det växlande molnighet och varmt!
Sällskapet hänger upp våta kläder, gör personvård och går upp till ”nöjeskvarteret” för en sen lunch. Allt går långsamt, då denna tid troligen är siesta tid på ön. Maten är dock riklig, god och billig. Servicen är denna gång lite sämre, då det är endast en person som serverar denna tid.
Det har varit uppehåll hela tiden sällskapet varit i Puerto Rico men just när sällskapet skall gå tillbaka till hotellet så kommer en regnskur!
Imorgon blir det sista vandringsdagen. Dagen efter blir det hemresa. Får se vad det blir imorgon.
Åter till start
Dag 14
Hade en dålig natt.
I samband med att sällskapet betalat notor på restauranger, så har vissa bjudit på lite lokal likör. Frestades att köpa en flaska och prova denna. Tanken är att få lite genuint lokaltillverkad smak och upplevelse. Nu var denna likör ingen större upplevelse. Snygg lokal etikett, men banansmaken är konstgjord. Så det är egentligen bara alkohol, socker och smakämne. Kvar finns ingen lokal känsla!
På grund av sur mage, så var undertecknad vaken längre än vanligt på kvällen och fick då ”bättre” ta del av de ljud som förekommer i den ljumma kvällen. Den sura magen berodde kanske på likören eller den tidigare feta maten? Ljuden bär långt och bestod denna kväll av mycket gällt skrikande barn, som spelade fotboll mycket sent på kvällen. De skall naturligtvis ha roligt, men konstaterar bara att skriken är störande. Säkert en kontroversiell åsikt!
Sedan är det någon orkester som ”jammar” eller vad man nu kan kalla det? Ett monotont komp upprepas i oändlighet. Undertecknad måste vara totalt omusikalisk, för efter 20 takter utan någon som helst addering eller variation, blir detta mycket enerverande och tråkigt. De fortsätter spela och troligen är det någon som uppskattar denna ”musik”?
På grund av magen, så har undertecknad dålig aptit vid frukosten. Konstaterar att frukost-biljetterna är blöta också. Vid gårdagens regn blev mycket blött – Kläder, pengar, vandringsguide, etc.
Det blir pinsamt vid frukosten. En mycket storväxt och lång man, kommer till frukosten i bar överkropp. Hotellet vill att gäster skall ha minst T-shirt på sig. Mannen har kanske hållit på med någon kraftsport i yngre dagar och verkar fortfarande tro att han är attraktiv, då han kommer till frukosten på detta sätt. Han är även överviktig och har en rejäl kalaskula. Tycker det ser mycket pinsamt ut. När alla har fått möjlighet att beskåda honom, tar han på sig en T-shirt. Är vi män så in i helvete stupida?
Idag är det sista dagen för vandring. Det måste bli bra! Sista upplevelsen skall vara den bästa på semestern.
Har tittat ut ett antal alternativ, men alla innehåller osäkra faktorer. Vandringskamraten föreslår därför att åka till Soria. Det är en kortare bilfärd, bra vandring och bra mat.
Visserligen har denna vandrats förut och även denna semester. Förslaget är att vandra denna från andra hållet för att få lite omväxling.
Färden till Soria går bra och det är ganska lite trafik. Andra bilar som är på vägen åker i motsatt riktning mot staden. Några cyklister har börjat sin färd upp till Soria. Det är kyligt och blött i dalen där solen ännu inte kommer åt. Termometern i bilen visar på 14,5 grader. Det är dock molnfritt på himlen och det verkar bli en mycket varm och solig dag.
Når Soria och hittar samma parkeringsplats nära starten på dagens vandring.
Det är mycket varmt och det blir jobbigt från första steget. Vandringen i den aktuella riktningen innebär en stigning på 300 meter direkt. Stigningen är ganska brant och det bitvis hisnande branter på sidorna. Båda i sällskapet är stela efter de senaste vandringarna och sen är det väl lite psykologi inblandat, då detta är den sista.
Sällskapet segar sig upp samt pustar och stånkar.
Det blir inte lika många bilder denna gång, då det togs många vid den förra vandringen. Ett och annat kort blir det dock, då det ibland ser annorlunda ut från motsatt håll.
Gårdagens regn har inte satt några spår i de bäckar som finns i området. Dessa är fortfarande bara strilar.
Vandringskamraten tycker dock att det ser lite grönare ut jämfört med när sällskapet anlände till ön.
Efter mycket stånk och stön, når sällskapet den första platån på stigningen.

Denna innebär vandring på asfaltsväg en bit. Samtidigt ser vandringskamraten ett så kallat hus i berget, som måste dokumenteras.
Detta innebär att den sista vandringen upp till högsta punkten, kan göras på asfaltsvägen.
Når högsta punkten och denna har varit utgångspunkt för en vandring fortsatt upp i bergen som gjordes i torsdags.
Resten av vandringen är mycket nedför och endast några svaga uppförslut. Solen gassar rätt in i dalen och lyckligtvis kommer det lite vindpustar, som skapar lite svalka. Annars är det en mycket het dag. Jämför gårdagen, när sällskapet frös halva vandringen!
Når en första stenbro och det är samma här – Inget brusande vatten.
Precis när sällskapet anländer lyfter en grupp småfåglar med svarta och vita vingar. Vet inte vilken art dessa är och lyckades inte hitta namnet på nätet.
Fortsätter nedför och får beundra de kanariska tallarna och utsikten ner i dalen.
Blir på något sätt fascinerad av raden av träd, som syns på varje bergskam. Detta ger en association till Shakespeares Macbeth där Birnams skog marscherar mot Dunsinan. Macbeth kanske hade samma uppfattning?
Når nästa potentiella vattenfall och här är det bara små rännilar också.
Efter ytterligare en bit så når sällskapet självbetjäningsbaren. Sällskapet beslutar sig för att stoppa in några mynt i ”automaten” och ta för sig av de drycker som erbjuds. Det blir en liten öl och citronöl.
Vilken härlig känsla att sitta i en vacker dal, i skuggan av ett olivträd och med en kall dryck i handen. Ingenting behöver sägas i denna situation, utan det är bara att sitta och njuta.
Sällskapet dricker inhandlade drycker och vilar en stund. När det är dags att vandra vidare känns musklerna mycket mjukare av den lilla mängd alkohol som fanns i dryckerna. Sällskapet brukar normalt undvika alkohol vid vandringar, då det kan ske lite incidenter. Nu är det grusväg och nedför varför ett undantag gjordes denna sista dag.
Undertecknad tycker tallarna ser mjukare ut plötsligt och detta dokumenteras.

Längre ner så växer en säregen buske, som också dokumenteras!
En lite bit längre fram möter sällskapet ett äldre Tyskt par som stånkar sig uppför från andra hållet. Mannen tilltalar undertecknad på Tyska och undrar först varför. Inser dock snabbt att det beror på att undertecknad denna dag, ekiperat sig med Bayern Munchens fotbollströja. Svarar så gott det går på Tyska och berättar på hans fråga att det är ca 1,5 timme kvar för honom och hans fru att komma upp till högsta punkten. Berättar också att det finns en överraskning bakom nästa vägkrök – En bar! Mannen skiner upp och alla önskar varandra fortsatt god fortsatt vandring.
Det var trevligt att språka med dessa vandrare!
Ser lite annorlunda bergsformationer, som blivit till av någon slags erosion.
Sista biten är mycket varm och sällskapet grillas med solen framifrån och bergssidan bakom. Som tur är kommer det en och annan vindpust.

Nära civilisationen, möter sällskapet ett medelålders par som har lättat på klädseln. Damen ifråga verkar inte vara blyg, utan går i sina underkläder på överkroppen och som avslöjar lite smått och gott. Tycker det är taskigt mot oss män, då vi försöker att hålla blicken fokuserad framåt, men det blir alltid något fel med plirandet och då är det kört från alla parter!

Nåväl, ingen incident passerar och sällskapet når en parkering där många ställt sina bilar. Två unga Tyskor far ut ur sin bil och tilltalar sällskapet på Tyska igen. Inser varför och förklarar att det nog går lite bättre på Engelska.
De förhör sig om den vandring som sällskapet gjort för att besluta om de själva skall gå denna. De verkar dock tycka att 350 höjdmeter och 10,5 km är lite för långt/ansträngande. Vandringskamraten förvånas och meddelar, att om hon orkar, så orkar nog dessa unga och med synligen hyfsat allmäntillstånd. Detta kan missuppfattas men det blir lyckligtvis inte fallet.
De fortsätter att konferera sinsemellan och till slut far de förbi i sin bil till andra vandringsmål.
Sällskapet når bilen och tackar vandra för god insats. Inga olyckor eller kollapser under denna semesters vandringar.
Kör bilen till Soria ”ceentrum” för besök i den trevliga och bra restaurangen. Det är lite gäster och den pratglade servitören är tyvärr inte närvarande.
Sällskapet blir dock betjänade och den utmärkta Mango samt Papaya juicen, tillsammans med en hemmagjord köttgryta, avnjutes. Det dyker upp lite andra Svenskar, som är ute på cykelsemester.
Maten avnjutes och sedan är det bara att börja återfärden till hotellet.
Det är tydligen en bra odlingsmiljö uppe i denna dal, då det finns flera apelsin-trädgårdar utefter vägen nedför berget.
Kommer ner från bergen och ut på motorvägen. Känner en viss lättnad att allt bilåkande i bergen har skett utan incidenter. Det finns alltid risker med möten och nedfallande stenar.
Når hotellet och det är rena bastun på altanen. Det går inte att gå barfota på denna och sällskapet söker sig till skuggan.
Nu är det bara att börja förbereda hemfärd och njuta av kvällen.
Hoppas inget skall krångla avseende det som eventuellt kan krångla.
Dag 15
Vaknar upp för den sista dagen på ön. Dagen kommer bara att innehålla väntan och resa samt förhoppningsvis inget strul. Känner alltid en viss oro i ryggraden, vilket troligen är negativt tänkande, men det har blivit resor där allt inte gått så som förväntat.
Vi får se hur det går idag.
Nu till avdelningen spekulativt skitsnack?! Sitter vid frukosten och in skrider den tidigare nämnda barbröstade Nordiske mannen med stort M! Idag har han T-shirt på sig. Studerar de två paren och bedömer att det är människor som vill vara lite ”fina”. Det syns speciellt på damerna i sällskapet. Hör att de är från Norge och de har halvpension armband.
Nästa spekulation är att de inte är en ”riktig” socialklass 1, för då skulle de nog inte bo på detta hotell med halv-pension. Det finns flottare hotell på orten, mera anpassade för den socialgrupp de vill ge sken av.
Den storvuxne ser mycket osympatisk ut.
Tänk om undertecknad har helt fel och bara som sagt, spekulerar avdelning fantasier? Sanningen får ingen veta i detta sammanhang!
Sitter på rummet och väntar på att åka till flygplatsen. Det är mycket varmt idag – 28.5 grader! I solen ännu mer. Resesällskapet pressar på altanen in i det sista. Undertecknad sticker ut näsan någon minut och sedan tillbaks in i skuggan. Väger bagaget och det är precis under de extra köpta kilona. Reskamraten duschar och sedan börjar resan till flygplatsen. Vet inte kära läsare om Ni tror detta – Just denna tidpunkt är hissen avstängd för reparation! Kånkar upp 2 * 19,5 kilo för de 76 trappstegen. Är genomblöt av svett redan.
Checkar ut och lastar in allt i hyrbilen. Tänker att hissincidenten är ett omen och kör mycket skärpt till flygplatsen. Har sett ut en bensinstation precis vid flygplatsen. Vet inte kära läsare om Ni tror detta – En tankbil håller på att leverera mer bensin och endast några pumpar är öppna. Det är bilar som trixar och backar överallt för att nå pumparna. Lyckas efter en stund komma i läge för att tanka.
Skall betala och det går bra, men plötsligt står en ”desperat” kvinna och frågar om hon kan få 15 cent av undertecknad. Detta fattas för hennes röka. Är vänlig och växlar åt henne.
In i bilen och följer skyltningen till biluthyrningen. Den leder ner till bottenplan på parkeringshuset. Vet inte kära läsare om Ni tror detta – När sällskapet kommer ner till bottenplan försvinner skyltningen till Avis! Åker omkring och letar på bottenplan och hittar ingen Avis. Frågar en representant från annat bolag om var återlämning Avis är. Han pekar mot övre plan.
Det tar en stund att hitta utfarten. Kör ut igen på vägen utanför parkeringshuset och in igen utefter samma skyltning mot Avis. Hamnar i källaren igen, då det inte går att komma in på övre plan! Blir ”något” irriterad! Reskamraten skall bistå, då undertecknad är i ”lite dålig balans”. Hon frågar en representant för ett annat biluthyrningsföretag, som är vänlig att rita en skiss.
Problemet visar sig att hon inte begriper skissen! Sällskapet måste dock upp igen och kommer ut på vägen utanför parkeringshuset. Undviker att ta ett ytterligare varv likande tidigare, räddad av att representanten som sa en fras – ”ta höger vid rondellen”. Tar höger och kommer rakt på Avis efter 150 meter. Det finns ingen skyltning till detta ställe och den gamla samt felaktiga skyltningen finns kvar. Såg några andra bilförare med Avis-skylten på bakrutan i bottenplanet och gissar att dessa haft samma ”exotiska” upplevelse.
Kokar inombords och är beredd på ytterligare strul när bilen lämnas. Detta går snabbt på en minut!
Får en stund att lugna ner sinnena under promenaden till avrese-terminalen. Går förbi den berömda Avis-disken där undertecknad köade över en timme. Inte en käft väntar framför disken!
Når avresehallen och det är fullt med folk framför incheckningsdiskarna. Når den disk som gäller för sällskapets plan – Här är helt tomt och sällskapet betjänas direkt! Säkerhetskontrollen är sammalunda – Ingen kö och sällskapet kommer rätt igenom.
Får chansen att lugna ner känslorna – Blir så in i h-e förbannad över strul liknande idag. På en semester skall allt fungera utan strul.
Det är varmt i avgångshallen men sällskapet är ändå sugna på förmiddagskaffe. Det blir en sväng på Starbucks där det är stora koppar! Kaffet piggar upp men gör det lite varmt också. Till slut annonseras aktuell gate och där är det svalare.
Väntar på att få gå ombord. Hoppas att den senaste ”turen” håller i sig.
Ombordstigningen går bra och planet lämnar gaten på sekunden! Det är endast 10 minuter till startplatsen där planet lyfter.
Har några ”snajdare” i raden bredvid som pratar om musiken de lyssnar på – Van Morrisson. De verkar vara i undertecknads ålder men har nog festat hårt i livet och är skapligt i gasen nu också.
Bakom sitter en äldre dam och hostar upp lungorna. Känns inte så där jättekul för henne eller övriga passagerare.
Äntligen känns det dock lite lugnare och andelen saker som kan gå fel har minskat. Plan brukar nå sina destinationer för det mesta och det gick också enligt tidtabell. Börjar hoppas på en smärtfri hemfärd från nu!
Undertecknad är nog en stor idiot? Beställde extra bagage och fattade inte debiteringen av denna tjänst. 100 kr drogs på kortet och 100 skall betalas ombord. Frågade kundtjänsten (som hela tiden kopplade bort när undertecknad ringde och fick skicka mail istället) varför detta och om undertecknad gjort fel! Förstod inte deras förklaring. Samma procedur på vägen hem – 100 kr dras på kortet och 100 kr betalas ombord. Har gett upp att fråga.
Det är dags att få dryck och senare mat. Hade beställt extra fin mat på vägen ner och trodde att detta gjordes på vägen hem också. Flygvärdinnan påpekade att detta inte kan undertecknad ha gjort då de inte kan garantera den fina maten hem. Undertecknad ombeds att kolla biljetten!
Får väl sätta etiketten stendum turist på undertecknad!
Sedan har undertecknad synpunkter hur den så kallade dialogen/applikationen är designad vid beställning av tjänster. Något för sonen som läst flera år om interaktion människa och maskin.
Dagens hemfärd slutar inget vidare. Det är då själva fan att oturen skall fortsätta.
Flygresan var något obekväm, men överlever detta. Flyget kommer precis enligt tidtabell till Arlanda, går in för landning, ser landningsljuset strax utanför fönstret och plötsligt drar piloten på full gas och lyfter igen. En stund senare informeras att ett annat flygplan stod på landningsbanan.
Reskamraten blir rädd, undertecknad blir sur. En sväng ytterligare och planet landar 30 minuter försenat. Nu stämmer inte programmeringen av gaten och det blir väntan där.
Bagageleveransen på Arlanda är dålig och idag tar det mycket lång tid.
Varje kund som parkerat på flygets parkering i Arlandastad, har fått ett visitkort och på detta står tryckt att hållplats 7 gäller. Bussen skall plocka upp kunderna där. Ingen buss i sikte och undertecknad kokar inombords. Reskamraten ringer parkeringsbolaget, som meddelar att nu är det hållplats 12 som gäller. Ingen i gruppen av kunder har fått detta meddelande.
Får till slut bilen och är hemma 00:30. Är så in i helvete förbannad att det inte går att somna. Vaknar uttröttad på torsdagsmorgonen och går till jobbet. Så var denna semester slut och den sista dagen vill sällskapet inte komma ihåg. Men……..
Dags att göra några reflektioner av denna resa. Puerto Rico är ingen trivsam ort enligt sällskapet, medan 1.000 tals andra resande väljer att tillbringa huvuddelen av sin tid här. Det skiljer i värderingar mellan resande?
Sällskapet har använt orten endast som boende och har funderat om det inte skulle varit lämpligare att bo i hotell uppe i bergen. Detta för att slippa all bilkörning till vandringarna. Nackdelen är ett mindre utbud av affärer och restauranger, om sådant önskas.
Sällskapet brukar oftast ordna sina resor själva, men har i detta fall anlitat Ving som är en stor researrangör. Anledningen har varit att köpa bekvämlighet.
Därför finns en viss besvikelse när saker inte fungerar fullt ut. Sällskapet har synpunkter på tjänsterna som flyg, hyrbil och hotell. Vilket mervärde har Ving levererat avseende denna resa?
I Puerto Rico erbjuds massor av utflykter och utflyktsmål av ganska påflugna säljare som står utanför hotellen. Bussresor besöker kända landmärken, som naturligtvis även kan nås med hyrbilen. Nackdelen med alla kända landmärken är att där samlas aggressiva säljare av olika saker. Sällskapet klarar av att hantera dessa, men det ger ingen känsla av avkoppling och genuinitet.
Ön innehåller ett mycket vackert landskap, när man kommer bort från turistorterna. Sällskapet tycker de bästa upplevelserna fås i bergen. Det ordnas också arrangerade bussturer upp på dramatiska vägar till utsiktspunkter och kända landmärken i bergen.
Vandringen tar dock detta till en ytterligare nivå, då upplevelserna kommer överraskande och är okända för majoriteten av besökarna på ön.
Sedan har alla olika värderingar och tror 95 % av alla besökare på ön håller sig till stränderna.
Åter till start