Innehållsförteckning

1. Dag 1 och 2 – Eskilstuna – Arlanda – Madeira
2. Dag 3 – Vandring Levada Mohino och Nova
3. Dag 4 – Vandring Levada das Rabacas
4. Dag 5 – Vandring Levada do Castelejo
5. Dag 6 – Vandring Ponta do Pargo
6. Dag 7 – Vandring Levada Nova
7. Dag 8 – Vandring Levada Ponta do Pargo
8. Dag 9 – Vandring Levada dos Tornos
9. Dag 10 – Vandring – Levada Camara de Lobos
10. Dag 11 – Sightseeing samt vandring Levada Nova
11. Dag 12 – Vandring Levada Nova från Prazeres
12. Dag 13 – Vandring Levada ovan Machico
13. Dag 14 – Vandring Levada Norte
14. Dag 15 – Vandring Levada Tornos
15. Dag 16 – Madeira – Eskilstuna

Dag 1 och 2 – Eskilstuna – Arlanda – Madeira

Dags för en resa till Madeira. Jag ser mycket fram mot denna resa jämfört tidigare resor de sista två åren. Under dessa två år har jag haft en utsliten höft med värk och haltande. Har fått en ny höftled i november och alla tidigare problem har försvunnit. Upplever ett betydligt bättre liv efter operationen. Måste dock kontinuerligt och under kontroll bygga upp styrka och förlighet i leden. Vid senaste besöket hos sjukgymnasten så sade denne att jag låg före i rehabiliteringen så det känns bra.

Dagens väder i Sverige och kommande prognos, gör att motivationen till vistelsen i värmen förstärks ännu mer. Det är snöblandat regn och runt noll grader.

Får köra försiktigt då man inte vet vad det kan vara för underlag på vägen. Bilfärden till Arlanda går smärtfritt och lyckas hitta till parkeringen. Har valt en parkering närmare terminalen då det är sen ankomst på återresan.

Vandrar in i terminalen som är mycket ödslig denna tid på eftermiddagen. Det går snabbt att checka in vid automat och att lämna väskor. Vid incheckningsdisken för Lufthansa är det mycket diskussion. Lufthansa personal har varslat om strejk nästa dag och flyg är inställda. Vi har tur då Lufthansa har delegerat vårt flyg till Swiss Air. Flyger som tur är till Zurich för mellanlandning. Det kunde annars bli en mycket tråkig inledning på semestern.

Eftersom vår flight avgår tidigt nästa morgon så övernattar vi på ett hotell i terminalen. Vi sparar mycket tid på att fixat incheckning dagen innan. Checkar in på hotellet och softar en liten stund tills det är dags för att få lite kvällsmat. Hotellet ligger i Sky City och här finns det lite olika utbud av mat. Vi brukar äta på en japansk restaurang som erbjuder skaplig mat.

Sitter och njuter av maten och det blir en lite längre måltid då det skall ätas med pinnar. Har lite träning sedan tidigare, så jag hittar rätt balans mellan att svälta ihjäl och få maten i munnen. Det är ganska få gäster i restaurangen tills det kommer in ett yngre gäng där många har munskydd. Tycker mig känna igen en av tjejerna i sällskapet. Det tar en stund innan hissen går ända upp. Inser plötsligt att detta är Svenska skidlandslaget! Tittade på deras tävlande kvällen innan när de tävlade i USA och här sitter nu en stor del av detta gäng!

Lyckas identifiera allt fler som sitter bredvid och efter en liten viskande konversation med reskamraten så går vi fram och frågar om vi kan ta en bild. Själv vill jag ha en bild med mig själv och Linn Svahn som är min favorit! Hon accepterar och mötet är förevigat.

Här står jag med Linn Svahn 2:a i Skidornas Världscup säsongen 2023/2024. Detta är en ära! Hon har gjort en fantastisk prestation efter frånvaro några år på grund av axel-skada.

Hon har även beställt samma mat som mig, så jag blir totalt ”starstruck”! Frugan tar en bild på bordet med Frida Karlsson. Frapperas av storleken på dessa mycket vältränade idrottare. Det finns inte det minsta onödigt kilo och upplever vissa av tjejerna som väldigt tunna. Hade jag inte vetat att de idrottade i ett landslag skulle jag kanske bli lite bekymrad.

Resten av kvällen så sitter jag i mina drömmar och tar detta som ett omen. Denna resa kommer att bli bra! “Normalt” så brukar jag “alltid” ha otur och uppleva något strul på resor. Har res-livets väg tagit en ny riktning?

Vaknar relativt tidigt på morgonen och det är inga problem att komma igenom säkerhetskontrollen. Har ett intyg som berättar att min höft av metall. Måste göra en helkroppsskanning då det blir larm när jag passerar kontrollen. Detta är något jag får vänja mig vid, men tar detta utan problem, då en ny höftled innebär ett nytt liv!

Det är varmt på planet till Zurich och planet är helt fullt. Kanske har en del fått bokat om, då t.ex. flyg till Frankfurt är inställda på grund av strejken? Anländer till Zurich enligt tidtabell. Jag trodde att man skulle mötas av ett vinterlandskap, då det är februari och Schweiz är ett vinterland? Gräset är grönt och det verkar vara vår i luften. Klimatförändringar har gjort om vintrarna?

Flygplatsen verkar vara ganska liten och det är begränsat med serviceställen och toaletter. Speciellt damerna får stå i en lång kö. Flygplatsen är inte något trivsamt ställe, men vi åker vidare mot Madeira om en timme. Vid gaten sitter det en del passagerare, men inte speciellt många som på Arlanda. Madeira har ännu inte blivit som Kanarieöarna? Problemen på Kanarieöarna kan följas i pressen. Flygbolaget är nytt för sällskapet – Edelweiss Air. Låter som ett litet lokalt alp-flygbolag. Vi ser i deras broschyr i stolsfickan att de flyger på ganska många destinationer. Många av destinationerna är inte de första man tänker på men verksamheten verkar vara global och hyfsat stor.

Köper lite färdkost vid en lite Starbucks restaurang i terminalen. Kön rör sig sakta men det finns tid innan det är dags för avfärd. Planet avgår i tid. Det nya “rese-flytet” håller i sig!

När planet lyfter börjar det kurra i magen och slukar den inköpta baguetten med ost och skinka. Det är en rejäl macka som smakar bra. Rapar belåtet.
På tal om flyt – Flygvärdinnorna börjar rulla ut serveringsvagnen. Brukar inte köpa några taxfree varor men ibland lite tilltugg. Nu får man en matlåda gratis!! Fattar absolut ingenting. Flygbolagen har ju dragit in på allt, men nu får man en lunch gratis? I nästa sväng får man bröd som tilltugg! Ser en dryckesvagn i gången framför och tänker – Inte det också? Jomenvisst – Det serveras också dryck, men inga alkoholhaltiga. Erbjuds även mera bröd. Njuter av kaffet och en mycket god bit äppelkaka. Kakan var så god så att reskamraten inte kunde hålla sig till kaffet!

Måste nypa mig i armen – Drömmer jag? Maken till “rese-flyt” har jag aldrig haft tidigare. Vad kan det tänkas bli för hyrbil på flygplatsen?

Slutar serveringen med allt som är nämnt ovan? INTE! Vagnen kommer ut igen och nu bjuds det på lite snacks i en påse och till detta dryck. Lågprisflyg har man hört talas om och som är vanligt idag. Vad är detta? Hög-serviceföretag till normalt pris? Trodde som sagt att Edelweiss flygbolag var ett lokalt lågpris alp-flygföretag. Tänk vilka oslipade diamanter det finns som man inte känner till!. Utanför lyser solen varmt. Känner av värmen och inombords finns den redan!

Precis för landningen fortsätter serveringen. Vi får en kaka. Summerar att detta var en intressant flygresa!

Landningen går bra. Det brukar blåsa rejält på Funchal flygplats och tidigare landningar har varit nervkittlande. Vädret är fint och solen skiner. Planen är att jag går direkt till biluthyrningen och reskamraten väntar på väskorna. Detta för att slippa köa då det kan ta tid för vissa att få sin bil.

Vid uthyrningen tar “rese-flytet” slut. Missar målet att vara först med 10 sekunder. Ett holländskt par som är nybörjare tar mycket lång tid för att ta till sig informationen och att fatta olika beslut. Ser dock att det är kö efter mig. Det visar sig också att reskamraten fick väskorna bland de första! Rese-flytet kanske är kopplat till henne och inte till mig?

Får till slut service och hon som sitter i disken meddelar att man inte kan erbjuda Gold service tjänsten, men hon skall göra sitt bästa. Man får som sagt köa med de andra så kallade “riff raff” kunderna, som Basil i TV-serien Fawlty Tower uttryckte om sina icke önskade gäster!
Hon gör sitt bästa och erbjuder en bra bil. Bilen har automat vilket är toppen.

Vi tar oss vidare ner till parkeringen och får vår bilnyckel. Kollar de skador som finns samt om det finns andra icke dokumenterade. Hittar inga och byter brallor till shorts då det är varmt. Bilen är en hybrid och glömmer bort att motorn inte låter vid el-fdrift. Som tur kommer reskamraten ihåg detta och hindrar mig från fortsatt svärande och leta efter fel.

Kommer ut på huvudleden och ser då att det finns ett icke dokumenterat stenskott på framrutan. Suckar och tänker att nu kanske man sitter på pottkanten. Mailar senare angående detta. Det går naturligtvis inte att svara på deras meddelande med bilder på befintliga skador, utan måste söka på nätet för att hitta en mailadress. Stannar till i Ribeira Brava och shoppar mat. Åker vidare till vårt hyrda hus och det är en mycket smal enkelriktad gata sista biten. Kräver starka nerver då vi kör en hyrbil.
Parkering är utanför huset på en plats sidan av vägen.

Huset är nyligen renoverat och av mycket bra klass. Bättre än tidigare hyrda lägenheter/hus och till ett bra pris. Packar upp och inser att resan är tröttande. Det blir bara en kort promenad för att rekognosera området och få bort lite stelhet. Det finns en liten bar som ett hål i vägen längre bort på vägen. Den fortsatta gatan ut ur området är smal, brant och nedför! Gör lite sjukgymnastik på altanen och beundrar utsikten. Området är en “bananrepublik”. Det ligger flera bananodlingar nedanför.

Firar framkomsten och början på semestern med lite bubbel. Med ökad ålder så smakar inte alkoholhaltiga drycker lika bra? Kroppen verkar inte heller gilla dessa och känner mig lite olustig. Detta innebär inga problem, då det är mycket lätt att låta bli, men undrar lite varför det är så.

Natten är lite kylig då det bara är murade ytterväggar utan isolering och ingen värme indragen i huset. Detta är ett sommarhus och täcke behövs. Jag märker att reskamraten sover mycket oroligt, då jag själv är mycket vaken under natten. Hoppas att båda ska landa i miljön snart och sova gott.

Toppen

Dag 3 – Vandring Levada Mohino och Nova

Vaknar efter en ganska dålig sömn. Det är mycket mörkt på morgonen, då det inte är mycket stadsljus här på “landet”. Det är många hus här, men många är tomma semesterhus. Utsikten är som sagt härlig och det är en fröjd att se soluppgångarna.

Igår eftermiddag blev det mulet och svalare så vi fick inte njuta av de ofta vackra solnedgångarna. Hoppas på en viss återhämtning och trevligt väder samt bra vandringar.

Sällskapet beslutar sig för att vandra en tidigare genomförd vandring. Det är “bara” 850 meter till startpunkten från huset där vi bor. Det känns trevligt att röra sig området då vi är mitt i vardagen för de som bor här.
Passerar några mindre affärer och serveringar på vägen till starten för dagens vandring.

Passerar en restaurang som ligger på vid huvudvägen i området. Här skall vi nog stanna på vägen tillbaka. Härifrån till starten är det mycket brant uppför och det blir mycket bra backträning för kommande? orienterings-träningstävlingar! Man får pusta rejält för att ta sig uppför denna väg. Bilar kör också i en riktning på vägen. Rekommenderas inte för nervösa “passagerar-förare”.

Anländer till starten och benen är lite darriga. Börjar med att gå Levada Mohino inåt i dalen. Levadan innebär nästan inga stigningar och är lätt att vandra. Det är dock en aning ojämnt på marken, varför seniorer med ny höftled samt något darrig balans får skrida fram försiktigt. Sjukgymnasten har också gett stränga instruktioner att framåtskridandet skall ske med rak rygg och stadiga steg, för att hjärnan skall arbeta bort det tidigare haltandet. Det är lite jobbigt för den nedre delen av ryggen att hålla upp kroppen. Genomför dock en övning för att just stärka denna kroppsdel, så det går rätt bra att kämpa på med detta.

Det är fortfarande lite tidigt på säsongen och blomningen har ännu inte tagit fart. Vattnet brusar fram i levadan med bra fart. Det har regnat i bergen under vintern.

Det går bra utan missöden att nå vändpunkten i slutet av dalen. Trots lite sämre balans sker inga incidenter.
Vid vändpunkten blir det ”spårbyte”. En trappa leder upp till Levada Nova, som ligger några meter högre upp. Trappan är brant och är lite förvånad att styrkan har återvänt i benet med ny höftled. Klarar trappan utan att behöva extra vila.

Levada Nova är i bättre skick och det består mest av gjutna betongväggar. På några ställen är det brant och koncentrationen är viktig vid dessa passager. Kan vara en utmaning för vandrare med svindel problem.

Strax efter spårbytet så kommer vandringens huvudnummer. Ett mycket spektakulärt vattenfall som störtar nerför i en klyfta. Här kan man få fina bilder om man har sinne för kompositioner.

Vattenfallet passeras bakom vattnet som störtar ner. För att komma ut från klyftan måste man passera genom en tunnel på cirka 250 meter. Det är mörkt så mobilens ficklampa är till nytta. Det är också lite bökigt att mötas, så enkelriktat borde vara en rekommendation. Möter en yngling i tunneln men som är vig och ställer sig bredbent över vattenkanalen för att låta oss passera.

Möter allt fler vandrare som startat senare och vill vandra denna levada i den andra riktningen. Vet inte om de går tillbaka samma väg eller om de byter spår och går den andra levadan tillbaka.

När sällskapet återkommer till bebyggelsen så går det inte längre att följa levadan utan det blir att vandra nerför en mycket brant väg till starten och sedan vidare enligt tidigare nämnda branta väg. Tar stavarna till hjälp för att lindra påfrestningen för höften när det bär brant nedför. Vet inte hur mycket man vågar belasta höften, då det fortfarande är definierat som en rehabiliteringsperiod.

Till slut så är de branta partierna passerade och lägligt så dyker tidigare nämnda kafé upp. Sällskapet beställer och slår sig ner vid borden. Här sitter det lite gäster från området och fikar också. Det är lite chit-chat mellan de som bor här och atmosfären känns gedigen avslappnad och opretentiös. Det känns mycket trevligt att sitta här och njuta av kaffe och solen.

I Sverige har vi för närvarande kostnadskris och läste en artikel i DN där turister har blivit chockade av de priser som de fick betala för ett kafe-besök i gamla stan i Stockholm. Kalaset för fyra personer gick på 700-800 SEK och betyget på dessa näringsställen blev 1 på en skala 1 till 5. En semla kostade 86 SEK! På detta kafé betalade sällskapet 7,5 euro för två kaffe, två dricka samt en kaka (Pastel del Nata). Kakan är ett traditionellt portugisiskt bakverk. I gamla stan hade vi knappt fått en semla för samma kostnad!

Nackdelen med att sitta och njuta är att kroppen stelnar till avsevärt. Att resa sig blir mera ett projekt än en aktivitet. Sällskapet stelnar till rejält. Passar på att köpa lite olja samt filterkaffe från den anslutande affären. Båda inrättningarna verkar drivas av samma familj. Miljön känns mycket avslappnad och trevlig!

Lyckligtvis så kommer kroppen igång och det är en kort och enkel promenad tillbaka till huset. Idag öser solen på med kraft över terrassen med den fantastiska utsikten över havet. Känns som en lagom aktivitet att softa på balkongen!

Toppen

Dag 4 – Vandring Levada das Rabacas

Nattens sömn har varit djup. Gårdagens vandring tog på krafterna. Benen känns stela och darriga. Det var länge sedan som låren fick en duvning som i gårdagens backar. Det får bli en lättare vandring idag. Väderprognosen är lovande och tar beslut att åka upp till Encumeada passet och gå en vandring utefter klippkanten.

Idag blir det första gången som sällskapet ska köra vidare på den mycket smala gata som leder ner till huvudvägen. Det är smalt och blir ännu värre då någon har parkerat en bit ut på vägen. Vid påfarten till stora vägen så är sikten noll åt båda riktningarna och det är en väldigt tvär påfart och är rädd att skrapa underredet på bilen. Alla kör som biltjuvar, så det är en chansning att köra ut på stora vägen. Det går bra denna gång men det känns inte bra. Såg en tvärgata strax innan och skall pröva denna nästa gång och hoppas den är bred nog samt erbjuder bättre sikt. Påfarten är på en raksträcka så hoppet finns.

När sällskapet var här första gången så gick vägen Norr – Söder över bergen och passerade detta pass. Det är en slingrande och bitvis brant väg upp till passet som ligger på 1000 meters höjd. Sällskapet är tidiga vilket innebär att vi får en plats för parkering. Platsen är besökt av många turister/vandrare.

Uppe vid passet är det kylig, kall vind och dimma. Det blir att ta på sig varmare kläder. Leden startar nedanför en souvenirbutik. Sällskapet behöver bara gå några trappsteg samt en liten stenig stig ned till vandringen/levadan. Denna lilla ansträngning känns i låren och sällskapet tar sig ner enligt det rörelsemönster som är “naturligt” för personer i vår ålder. Låren känns som klubbor.

Första biten på leden är en bred och välgjord betong stig/väg. Ju längre bort vi kommer så blir leden smalare, sämre och brantare nedför vid sidan av leden. Jag är mycket stel och går mycket koncentrerat och försiktigt vid de smalaste passagerna. Efter bara en kilometer så kommer solen fram och det blir för varmt med vandringsjacka. Bergen runtomkring är mäktiga och fångar vinden som passerar från den svalare norra delen av ön, genom passet och ner mot den södra sidan. Det blir som ett vattenfall bestående av moln.

Ser att leden är avstängd mot vandrings nördarnas favoritmål Folhadal. Namnet är taget från Sagan om ringen. Det är ofta ras på dessa två leder. Fortsätter utefter den bitvis hisnande leden. Skulle kommit någon månad senare, för då hade det varit fullt av blommande Afrikas liljor. Möter ett amerikanskt par som berättar att de “bangat”. Mannen i sällskapet fick höjdskräck. Sällskapet fortsätter och medger att det är brant på sidorna men klarar detta utan att förskräckas. Sällskapet når efter 3 kilometer en lång tunnel. Detta hade jag inte läst i vandrinsboken. Kollar detta nu och de visar sig att tunneln är lång, mörk och låg. Sällskapet beslutar att inte gå igenom tunneln, vilket innebär att sista kilometern innan vändpunkten skippas.

Möter allt fler vandrare som är på väg ut på leden. Det är trångt på vissa ställen varför någon måste vänta tills andra passerat. Utsikten är vacker, hisnande och rogivande. Solen lyser varmt.

Stannar till vid en lite öppnare plats på Levadan och provkör med drönaren. Håller på att lära mig ta filmer och det går lite knackigt till en början. Hoppas att det blir något bättre under vistelsen. Det blev en bild med kameran istället.

På återvägen till startpunkten så möter vi många vandrare. Några är speciellt intressanta! Se bild nedan.

De verkar helt orädda och vana vid lite större vandrare. På ett ställe har ett vandrande par med tre hundar slagit sig ner för att rasta en stund. En höna går helt oförskräckt bland hundarna som inte bryr sig. Tänk om alla kunde vara så sams?!

Vid starten så tar sällskapet en lov in i affären som erbjuder allt möjligt att ha som minne från Madeira. En del är hantverk och annat är krimskrams. Det går säkert att göra något fynd här. Jag lämnar butiken snabbt då det inte finns något av intresse. Det blir lite diskussion om vi skall göra någon ytterligare utflykt eller softa i solen på altanen. Det blir shopping och sedan altanen då benen är stela efter gårdagen.

På altanen ber reskamraten mig att kolla hennes rygg då det verkar finnas något där som inte ska finnas. Kollar och ser att det är en av de “nya” stora fästingarna som har bitit sig fast. Lyckas få loss den och krypet ser mycket obehagligt ut. Hoppas det inte skall bli några följder av bettet.

Övningskör med drönare för att försöka få en film av denna vackra miljö. Jag är fortfarande nybörjare och det behövs mer övningar för att få något bra filmat. Solen försvinner bakom ett berg vid cirka 16:30 tiden. Det blir snabbt ganska kyligt. Ännu har inte värmen tagit greppet på ön. Jag tittar lite på vad sällskapet ska vandra imorgon. Få se hur benen känns om det blir vandringar uppför eller lättare utefter en levada.

Toppen

Dag 5 – Vandring Levada do Castelejo

Har valt en Levada som sällskapet vandrade delvis förra året. Har en äldre guidebok då starten är 5 km innan den nya guidebokens start. Förra året var de första 5 kilometrarna lite intetsägande, varför vi inte gick ända fram till målet för Levadan. Idag tänkte vi starta enligt den nya boken.

Provar att åka en annan liten väg till stora vägen idag. Berättade att utfarten rakt ner var förenad med stor risk, då sikten var dålig åt båda hållen. Eftersom de lokala öborna har mycket bråttom så kan det bli en rejäl smäll. Det visar sig vara ett mycket bra val att ta den nya utfarten. Här finns det till exempel en spegel, så att man kan se trafiken som kommer uppifrån (alltid med hög fart). Valet var bra och risken för kollisioner minskar avsevärt. Trafiken är intensiv kring huvudorten Funchal och det gäller att ha stor uppmärksamhet. Det går bra att ta sig igenom rusningstrafiken. Här betyder beteckningen “rusning” hög fart jämfört med Stockholm där det betyder tvärstopp! Sista biten upp till byn är mycket brant. Tur att de inte har snö och vinter här, för det skulle inte gå att komma upp om så vore fallet.

Parkerar bilen och börjar vandra uppför en byväg till Levadan. Det blir en stund pustande då det bitvis är brant. Vid förra vandringen så lade jag märke till att i denna by finns det fantastiska trädgårdsarrangemang. Det blir ett stopp ganska snart för att ta en bild på de fantastiska blomstren bredvid Levadan.

Passerar en buske som ser exakt ut som en fröpåse vi köpte här förra året. Vi har dock inte planterat fröerna ännu. Här ser man slutresultatet!

Det är lätt vandring på denna Levada och inte påfrestande stigningar. Man märker knappt att det går sakta uppför. Vattnet i Levadan rinner med olika fart och märker att det är lite brantare då farten på vattnet ökar. Dalen är tyst, lummig och vacker. Man upplever ett lugn att vandra i denna miljö. Vi befinner oss på norra sidan av ön och här är det mulet och lite kyligare. När man väl kommer igång så blir man varm. Några ställen på Levadan erbjuder häftiga stup vid sidan då leden tar sig fram på bergssidan.

Ser man detta från håll så tror man inte att det kan finnas en led på bergsidan.

Leden går in i dalen och efter ca 6 km vandring så slutar levadan och vill man fortsätta så blir det utefter mycket steniga stigar. Sällskapet stannar vid vändpunkten och jag gör några ytterligare försök att filma med drönare. Få se vad man kan klippa ihop så småningom.

Ett yngre (finskt?) par anländer och fortsätter beslutsamt vidare på leden.
Tar en bild på reskamraten för att bevisa att vi varit “där”.

Sällskapet vänder och vandrar tillbaka mot starten.

Efter någon kilometer kommer nämnda par och sprintar om sällskapet. De gav upp fort. Det var som jag misstänkte en bedrövlig vandringsled efter vändpunkten. Möter förvånansvärt få vandrare på återvägen. Leden är lättvandrad och mycket vacker. Alla turister/grupper trängs väl vid den berömda Levada do Rei. Den berömda liknar mycket dagens Levada men har lite mer botanisk variation. Har gått den en gång och det var stor trängsel. Når tillbaka till byn och får återse de fina trädgårdarna.

Det går lättare att gå tillbaka. Det är kanske psykologiskt? Känner inte samma trötthet som första dagens vandring. Orkar senare gör mitt styrketräningsprogram som jag fått av sjukgymnasten. Fångar en fin bild på några krukade orkidéer i en trädgård. Här har de som sagt gröna fingrar.

När starten och det bredvidliggande caféet som har öppet nu. Jag köper några kalla kaffedrinkar men det smakar mest blask. Njuter av de vackra utsikten ner mot Porto da Cruz. Förra året besökte vi orten och startade en vandring därifrån samt njöt när vi var åter på det trevliga strandcaféet.

Vägen hem går utan problem. Trafiken vid Funchal är inte lika tät, men de som kör har plattan i mattan!

Käkar en lite sen lunch samt njuter eftermiddagen på balkongen. Det är varmt och skönt ända tills solen försvinner bakom husen. Vinden blåser också kyligt idag. Kör ovan nämnda sjukgymnastik och har familjeråd om morgondagens vandring.

Toppen

Dag 6 – Vandring Ponta do Pargo

Dagens vandring blir på den västra sidan av ön. Sällskapet har vandrat denna tidigare men det är en trevlig vandring som kan göras fler gånger. Trafiken är ganska livlig trots att det är lördag. Den glesnar dock ju längre mot väster man kommer. Denna sida av ön är betydligt mindre exploaterad. Kanske för att vädret inte är lika bra på denna del av ön?

Det blåser en kylig vind när sällskapet ska börja vandra. Sätter på mig vandrings-jackan medan reskamraten verkar tåla kylan bättre och går i bara T-shirten. Första delen av vandringen går uppför ca 200 meter. Det finns ingen tillfällig platå för återhämtning utan det är bara att kämpa på uppför. Når till slut Levadan och det blir lättare att vandra och att återhäma sig. Senaste gången sällskapet vandrade denna levada så var det ganska mycket gräs och lite jobbigt att gå. Nu har man rensat leden så det är betydligt enklare att gå. Området har brunnit, så nu har man mer sikt över landskapet. Bland det första som växer upp igen efter en skogsbrand verkar vara ormbunkarna?

Leden fortsätter till en mindre väg som sällskapet vandrar nedför. Det känns jobbigare för benen att gå i nedförsbackar.

Når ett kapell och därifrån finns det en stengång ner till en utsiktspunkt. Vet att utsikten är magnifik därnere och trots att benen är trötta och darriga, så tar sig sällskapet ner till platsen. Vinden blåser ganska starkt idag, så det är mycket vita gäss när vågorna väller in mot kusten. Tyvärr blåser det för mycket, så det blir inget filmande med drönare.

Det går mycket trögt att ta sig upp till kapellet igen. Stigen upp är kämpig.

Leden fortsätter på större stigar på sluttningen och här går kor och betar. De är dock säkrade med kedja, så de inte trillar nerför de branta sluttningarna. Det blir regelbundet något motlut och nedförslut. Krafterna är svaga idag hos båda i sällskapet. Möter flera andra vandrare som går åt motsatt håll.

Passerar lite mindre byar och en del hus verkar vara till salu. Man kanske känner av räntorna även här på ön?

Under alla vandringar så kan man se vita fredskallor växa vilt. Blommorna som vi har som snittblommor hemmavid. Blommorna är ståtliga och verkar trivas på de platser som de har etablerat sig på.

Sista biten är två rejäla uppförsbackar och båda i sällskapet är mycket möra när vi äntligen når bilen. Åker tillbaka mot huset, men kör först till shoppingcentret för påfyllning av förnödenheter. Sällskapet rekommenderar att inte handla på lördagar! Det var trångt inne i affären och mycket köer i kassorna. Man lever så länge man lär, eller vad det heter? Är tillbaka till huset och det blir en sen lunch. Däckar helt efter att ha överkompenserat hungerkänslorna. Tyvärr blåser det kyligt och solen göms bakom molnen och vill inte värma ordentligt. Imorgon blir det en lättare vandring.

Toppen

Dag 7 – Vandring Levada Nova

Det blir en kort bilfärd upp till levadan som startar en bit högre upp än första dagens. Reskamraten föreslår att vi ska gå till start, men förklarar den höjd som skall vandras varför hon kommer till sans och inser att det bästa är att åka bil upp. Det är söndag idag och vi är ganska tidiga. Kör “huvudvägen” som är smal och full av parkerade bilar. Det blir bara ett fåtal möten. Sällskapet är först upp till “parkeringen”. Det brukar bli fullt på denna plats då platsen är utgångspunkt för vandringar både åt väster och öster. Inser att minnet har blivit lite dimmigt. Sällskapet gick denna vandring förra året och har glömt detta. Vi känner dock igen oss.

Första delen av vandringen går “stadsnära”. Det finns hus utefter levadan och en större by i början. Förra gången sällskapet vandrade på denna levada fanns det mera blommor men tiden på året var nästan exakt densamma. Undrar hur vintern varit detta år? På exakt samma ställe växer dock den vackra Amaryllisen. Ska prova att plantera ut jul-lökarna och pröva om de blommar “fel” årstid på hemmaplan.

Efter en ytterligare bit kommer sällskapet till en kort tunnel. Tunneln är dock låg och råkade ut för en riktig malör på tillbakavägen förra året. Fastnade med ryggsäcken i taket, då jag var så stel att jag inte kunde böja mig ner tillräckligt. Ramlade i vattnet och skrapade ett sår på benet. Nu går det bra att passera första gången idag.

Reflekterar angående vintern då det brukar vara bra fart på de forsar som störtar ner och fyller på levadan. Idag är forsarna mera beskedliga.

Solen börjar värma rejält då levadan är fullt exponerad mot söder. Det känns bitvis mycket varmt.

Skymtar slutet av vandringen. En större dalgång som borrar sig in i bergsmassivet. Här växer en okänd blomma som får bli förgrund åt dalen bakom.

Närmare slutet har en pelargon fått växa fritt och det blir en helt annan storlek på pelargoner i det fria jämfört med de som vi har i krukorna hemmavid.

Vändpunkten är djupt inne i en dal. Här finns det “berömda” caféet som sällskapet besökt/inte besökt tidigare.

Det står att det är 200 meter till cafet. Vid första besöket följde sällskapet vägen uppför till kaffet och den var betydligt längre än 200 meter. Denna gång ser jag att det finns en skylt som visar en gångväg till kaffet.

Denna rutt är kortare, men eftersom samma höjd skall tas, så blir det brant uppför. Första delen är branta trappor. Sista delen är en mycket brant backe som får svetten att forsa. Reskamraten får kämpa den sista biten

Solen har försvunnit bakom molnen och det är småkyligt. Dock är sällskapet så varma/svettiga att man inte behöver någon jacka. Platsen är ett “hängställe” för de yngre grabbarna på orten och de står här även denna gång och kör sitt “sedvanliga” tugg och ser lite viktiga ut. Vad kan man annars göra så här ute på landet.
Beställer fika och betalar. Minst halva priset att fika jämfört med Sverige! Det smakar lika väl också!

Koffeinet piggar upp trötta och stela kroppar. Efter en stund är det dags att ta sig ner för den tidigare branta backen. Det känns i låren att gå nedför. I ett av husen “vaktar” två hundar.

De skrämmer nog ingen tjuv med onda avsikter. Hundarna och blomman är dock fina. Reskamraten föreslår att vi går sista biten utefter bilvägen istället för de mycket branta trapporna. Längst ner vid levadan finns den “berömda” fågelfarmen. En presenning täcker sidan mot levadan så ingen i sällskapet vet om det är äkta fåglar som kvittrar eller om det är inspelat ljud. Det låter i alla fall trevligt och exotiskt.

Första biten tillbaka går lätt då koffeinet fortfarande verkar. Tyvärr är det ingen riktig värme då solen försvunnit bakom molnen. Det är dock inga problem att vandra, då det är lämplig temperatur om man rör på sig. Det är få vandrare på denna levada idag. Ser endast 3 par under dagens vandring. Kroppen blir allt stelare vartefter kilometrarna avverkas. Det är inga uppförsbackar men längden på vandringen påverkar. Hittar ett sista ställe att fotografera på där. mimosan blommar.

Sällskapet når en rastplats och beslutar mig för att köra och filma med drönaren. Måste lära mig mer så att det till slut blir vackra filmer från semestern. Drönar-flygningen uppmärksammas av de som bor en bit bort och som tittar nyfiket på de övningar som jag genomför. Börjar bli mer och mer van vid hur drönaren ska hanteras. Testar “tracking”, dvs att drönaren följer mig på konstant avstånd. Funktionen är bra men i mitt fall avslöjande.

Innan operationen har jag haltat i två år. Efter operationen finns haltandet kvar och jag jobbar med övningar/medvetenhet att programmera om hjärnan till normala rörelser. Ser på drönar-filmen att jag har en bit kvar. Går fortfarande som en gammal gubbe och måste jobba ännu mer med gångtekniken. Lyckas till slut producera några sekunders film av värde. Det mesta måste klippas bort. Packar ihop drönare och vandrar vidare.

Sällskapet når tidigare nämnda tunnel och nu skall denna passeras med en betydligt stelare kropp. Lyckas huka mig ner tillräckligt och gå på den sida där taket är högre. Slipper ramla ner i vattnet denna gång.

Sista kilometern klaras av och når bilen utan några fadäser. Här är det fullt med bilar och en del vandrare som kommit tillbaka. De har nog gått den runda som sällskapet gick den första dagen, då vi inte mött någon på vår vandring. Får snirkla nedför berget mellan parkerade bilar men allt går utan missöden. Det gäller dock att köra så pass långsamt att man hinner bromsa om man möter andra bilar. Idag blir det en lunch i mera normal tid. Däckar inte helt denna eftermiddag, utan det blir lite skrivande och drönar-träning. Tyvärr är det kyligt och inget solningsväder. Det verkar bli en kallare semester denna gång?

Toppen

Dag 8 – Vandring Levada Ponta do Pargo

Vaknar strax innan det ljusnar helt och det är fantastiska färger på himlen.

Känner att kroppen är seg idag. Har inte kommit tillbaka till konditionen och styrkan innan operationen. Jag hade ont och gick illa, men klarade av att motionera regelbundet. Håller successivt på att jobba mig tillbaka och förhoppningsvis bättre kondition. Tyvärr är det något fel i “grunderna” då jag haltar på något sätt. Det är höften som inte verkar uppföra sig normalt. Hoppas kunna arbeta bort detta då jag inte vill se ut som en gammal gubbe när jag rör mig. Fick se en film från igår där reskamraten filmade mig bakifrån när vi gick på Levadan. Ser tydligt att det blir någon slags oren rörelse då högerbenet engageras.

Har sett ut en vandring på västra sidan av ön. Vi har inte vandrat denna Levada tidigare. Levadan är ganska ny som vandringsled, men har naturligtvis funnits avseende vattentransport under en lång tid. Vi ska parkera och starta vandringen ovanför Ponta do Pargo. Hade tänkt parkera vid det så kallade Levadahuset, men vägen dit var något besvärlig så det blir vid “huvudvägen”?

Sällskapet vandrar iväg på dagens Levada och underlaget är gräs och det är ganska tuvigt. Har ännu inte jobbat ikapp balansen för den nya höftleden, varför det ojämna underlaget tar på krafterna. Som tidigare nämnts är jag sliten idag.

Levadan ringlar sig efter bergssidan och här är det regelbundna och djupa klyftor in mot berget. Levadan följer kanten och lutningen är perfekt. Det rinner hela tiden vatten i rätt riktning. Numera har man laserverktyg och mäter att det blir rätt lutning, men tänk hur man gjorde när levadorna skapades första gången på 1600-talet! Detta är en trivsam men kanske inte så spektakulär vandring. Bortsett gräs-underlaget kunde detta vara en lagom vandring. Utefter levadan så finns får och kor inhägnade respektive tjudrade i en kedja, De verkar inte bli skrämda av vandrare utan glor ointresserat när vi passerar.

Sällskapet når vändpunkten – byn Lombada dos Marinheiros. Här kan man göra avstickare till två utsiktspunkter. För att ta sig till dessa så går man ner för en väg. Sedan måste man som sagt gå samma väg uppför! Det gäller att väga sina beslut!

Sällskapet beslutar att åtminstone gå till den första utsiktspunkten. Lokalbussen kommer samtidigt och det verkar vara ändhållplatsen för bussen. Vägen är smal och bussen backar ca 400 meter till hållplatsen! Sällskapet vandrar vidare nerför och ser att det byggts riktigt vräkiga hus vid den orörda sluttningen. Utsikten mot havet är mycket spektakulär. Vid det första huset så skäller en hund så att lungorna nästan kommer ut. Nästan varje hund skäller på denna ö och gillar inte besökare? På gatan där vi hyr vårt hus så har grannen mitt emot en hund och den skäller hela dagen om den hör något ljud utanför. Vi når utsiktspunkten och vyn är fantastisk. Långt bort skymtar fyren Ponta do Pargo och havet brusar långt nedanför utsiktsplatsen.

Det finns möjlighet att fortsätta till nästa utsiktspunkt (nerför). Sällskapet beslutar att det får räcka då backen nerför ser betydligt brantare ut när det är dags att gå uppför.

Efter en stunds rejält flåsande är sällskapet tillbaka till Levadan. Strax innan håller en hantverkare på med att bygga en mur med oregelbundna naturstenar. Muren ser ut att bli slät och fin. Fantastiskt vad en del hantverkare kan. Synd att de mest skickliga aldrig finns att få tag i Sverige. Det blir en massa jobb efteråt för att få det som inte blev fixat/bra åtgärdat. Ibland är det ärenden till ARN som gäller.

Fortsätter att vandra åter på Levadan. Sällskapet tar ett beslut att besöka ännu en utsiktspunkt som passeras. Det blir samma procedur. Först nedför sluttningen och sedan upp tillbaka till Levadan. Det blåser friskt men testar drönare för att filma lite vyer. Det blir inget bra resultat och får finslipa ytterligare med filmandet. Utsikten är fantastisk här också med en vacker vy mot Ponta do Pargo.

Man är precis vid klippkanten och ett räcke finns! Det är 590 meter enkel resa nerför ifall någon vill satsa på ett vackert dyk från kanten.

Levadan slingrar sig längs kanten på ravinerna som skär in i ön.

De sista kilometrarna blir slitsamma för mig. Har en dålig dag och är ganska färdig när sällskapet når bilen.

Sällskapet testar om det finns en livsmedelsaffär i Ponta do Pargo byn. Hittar affären och den har allt men inget! Man kan köpa allehanda ting men varje artikelgrupp finns i endast ett exemplar. Det blir inga inköp här.

Kör vidare till Ponta de Sol som är huvudort i området där sällskapet bor. Lyckas hitta en parkeringsplats och sällskapet går in i vad som är en lokal “galleria”. I denna finns ett antal olika butiker och tjänsteleverantörer men ingen livsmedelsbutik. Sällskapet går ner till en bensinmack där det finns ett angränsande “supermarket”. Har besökt denna en gång tidigare och “alla” var där samtidigt och det var fruktansvärt trångt inne i butiken. Reskamraten är beslutsam efter det misslyckade gallerian besöket. Här skall f-n handlas livsmedel.

Nästan alla är här idag också och det är mycket trångt i butiken. Reskamraten är lite känslig när det gäller personligt revir och kombinationen av 3 timmars vandring, misslyckat galleria besök samt upprepade inkräktande på nämndes revir gör att jag av taktiska skäl undviker den på läppen liggande kommentaren – Vad var det jag sa! Tiger som muren till sällskapet är åter i huset. Hade valt några Chorizokorvar för att laga en snabb och sen lunch.
Korvarna var bland det fetaste och vidrigaste jag någonsin ätit. Slänger det som inte åts upp. Hoppas på en bra återhämtning och bättre krafter imorgon.

Toppen

Dag 9 – Vandring Levada dos Tornos

Dagens väderprognos är lite tråkig med mulet och regn på de flesta ställen där sällskapet funderat på att vandra. Efter en analys så verkar det “bästa” dåliga vädret finns i Funchal området. Hittar en vandring som sällskapet vandrat förut men inte minns hur den var att besöka. Bilesan blir inte så lång denna gång och guideboken föreslår alltid platser där det finns (nåja) möjlighet att parkera. Anländer till start för vandringen och det finns gott om parkering. Det blir långbyxor och vandringsjacka idag då det kommer lite duggregn. En bra parkering har nackdelen att det blir ett hundratal meter uppför till Levadan.

Sällskapet når efter en hel del pustande Levadan och fortsättningen på vandringen blir på plant underlag. Passerar en och annan trädgård som finns i anslutning till Levadan. Ser en
okänd buske och dokumenterar denna.

Vet inte vad det är för buske.

Levadan ligger i utkanten av Funchal och det är inte mycket bebyggelse i anslutning till Levadan. I vissa fall så känns det som man rätt igenom fastigheter då husen kan finnas på båda sidor av Levadorna. Det är lummiga träd runt Levadan men vid ett ställe så öppnar sig landskapet med vacker utsikt över Funchal. Försöker få en översiktsbild av Funchal hamn.

Vandrar vidare och ser ett hyreshuskomplex (Insatslägenheter?) där man tagit vara på en ytterligare gratis naturtillgång på ön – Solen. Man har börjat bygga effektiva energilösningar

Inne i en dalgång dyker ett säsongsboende? upp. Trädgården ser ambitiös ut och bredvid Levadan växer en okänd buske som inte är en Fuchsia.

Försöker få en identifiering via en app men får inga förslag. På tillbakavägen tar sällskapet några sticklingar för att försöka få busken att växa på hemmaplan.

Passerar en trädgård med en ståtlig änglatrumpetbuske

Har för mig att den kanske är klassificerad som giftig och inte rekommenderad i Sverige? Blommorna är dock stora och ståtliga.

Möter ett vandringssällskap på ca 50 personer. Tyvärr är det på ett smalt ställe så någon måste vänta. Tyvärr betyder demokrati att majoriteten bestämmer. Det blir att vänta tills alla passerar. Har tidigare nämnt att portugiser kör bil som biltjuvar, men i detta fall så verkar man inte ha bråttom och förlorar tålamodet. Förhoppningsvis förstår vandrarna inte svenska!

Vid vändpunkten finns ett vattenverk där man tar tillvara öns naturliga resurs – vattnet från bergen. Jag vet inte om man måste rena vattnet.

Testar att köra och filma med drönaren på tillbakavägen. Tyvärr blir det åter nybörjarmisstag så det blir inte mycket att visa. Med ett par kilometer kvar så viker sällskapet av från levadan för att besöka Jasmine Tea-house. Det är förmiddag men trots detta serveras
Afternoon tea som sällskapet beställer.

Det är riktigt mysigt att sitta och njuta av det serverade och vädret har stabiliserats. Ägarens föräldrar startade driften av kaffet på 1980-talet. De blev som sällskapet förälskade i Madeira. När de pensionerade sig så tog sonen över verksamheten efter några års betänketid. Nu drivs det av honom och hans fru. Mycket trevligt ställe.

Ganska snabbt får vi sällskap av värdparets hund som testar alla nya gäster. Det är ingen tvekan om vad han är ute efter!

Vet inte om hundar äter smulor från scones, men det visar sig att det smakar bra.

Sällskapet njuter en stund i denna oas och efter en stund är det dags att gå vidare. Det är en brant trappa upp till Levadan och det är märkligt? vad kroppen stelnar till efter en stunds stillasittande. Det blir mycket flåsande att ta sig upp för trappan. Vår vän vid bordet tycker vi är så trevliga så den gör oss sällskap. Efter en bit så blir det dags att ta farväl och vi går åt varsitt håll. Morsning för denna gång!

Sista backen ner till bilen är också jobbig då benen är lite svagare/stela efter dagens vandring. Sällskapet åker vidare till ett större shoppingcenter för att veckohandla. Det tar en stund att hitta önskade artiklar i affären. Nu är det bara att åka hem och laga en sen lunch. Som tur är de värsta hungerkänslorna dämpade efter en scones meny. Får också en chans att sola lite på balkongen då vädret blivit bättre på eftermiddagen.

Toppen

Dag 10 – Vandring – Levada Camara de Lobos

Återigen är väderprognoserna dystra förutom på den södra delen av Madeira. Sällskapet tar beslutet att gå en stadsnära vandring idag också. Vandringen genomförs på sluttningarna ovanför Camara de Lobos. Som vanligt är parkeringen en bit bort från själva levadan. I detta fall så passeras turistmagnet Cabo Girao. En utsiktspunkt där man kan se rätt ner via ett genomskinligt golv. Alla gruppresor verkar besöka denna plats. Det blir åter en kortare bilresa till vandringen. Sista biten går utefter en brant svindlande väg. Åter krävs nerver av stål och full uppmärksamhet under bilkörningen. Sällskapet når helskinnade parkeringen och det finns en plats för sällskapets bil! Det står att parkeringen är reserverad för kunder till platsens supermarket, men den verkar ha stängt verksamheten. Platsen bjuder på fantastisk utsikt över staden nedanför. Tyvärr är det disigt och motljus, varför det är svårt att få bra bilder med kameran.

Sällskapet får börja med att vandra brant uppför en väg på sidan av en kulle. På andra sidan kullen bär det nerför till Cabo Girao. Sällskapet är tidiga och tänker att det är bra att passa på att titta på utsikten innan det blir fullt med besökare. Tyvärr har andra grupper tänkt samma sak, så det är redan ganska trångt. Det kostar 2 euro per person för att se utsikten. Tyvärr så är automaternas beskrivning endast på portugisiska och obegripliga. En man från personalen får gå runt och hjälpa till att få biljetter. De som har svindel har lite svårt att gå ut på plattformen som är byggd utanför bergsidan. Funderar om den kan hålla för alla besökare.

Utsikten är vacker men samma typ av utsikt kan man få gratis på andra platser som sällskapet har besökt. T.ex., redan vid bilparkeringen!

Betald utsikt 2 Euro per person:

Sällskapet råder alla att strunta i detta besök, då det inte ger speciellt mycket. Om det nu inte är att man vill trängas i souvenirbutiken som erbjuder allehanda lokala artiklar. Blandat hantverk och skräp.

Sällskapet fortsätter ytterligare nedför på vägen och når Levadan. Levadan är lättgången (nästan hela vägen) och erbjuder bra utsikt över orten, bergen och havet. Idag är det väldigt varmt och solen grillar sällskapet. Levada erbjuder bra utsikt men är inte alls lika trevlig som den som sällskapet vandrade på igår. Det finns många hus i anslutning till levadan och man har satsat på mycket odlingar i kruka. Tyvärr har inte husägarna lika gröna fingrar som sällskapet sett på tidigare vandringar.

Som vanligt är det många skällande hundar som vill göra sig uppmärksamma. Passerar ett hus där ägaren har frukt och grönt till försäljning. Lovar att stanna till på tillbakavägen.

Den sista biten innan vändpunkten blir levadan sämre och ojämn att vandra på. Jag är mycket stel i benen och balans samt koordination är inte det bästa. Får vandra försiktigt så att inget vådligt inträffar. Efter förutbestämd längd beslutar sällskapet att vända tillbaka. Det beräknas bli 3 timmar vandring. Det är mer än “lagom” i den stekande solen.
Gratis utsikt:

Når till grönsakshandlaren och köper färska avocados som växer på ett av hans träd. Halva priset jämfört ICA hemmavid. De är också nyplockade från trädet.

Gratis utsikt:

Vandrar vidare och möter några fler vandrare som haft sovmorgon. Känner att kroppen är sliten och det värker i fötternas minsta tå. Det verkar ha blivit ett tryck mot dessa och behöver vård efter vandringen. Det känns lite underligt att reskamraten har den bästa orken på denna resa. Jag har tappat mycket ork i samband med en dålig höft och byte av denna. Kämpar på i det tysta.
Gratis utsikt:

Med ett par kilometer kvar så finns det en murad plattform eller taket på ett förråd som kan vara lämplig att starta/landa drönare på. Föreslår paus för drönare verksamhet. Startar upp utrustningen och flyger omkring för att filma staden, havet, bergen, levadan och sällskapet. Denna gång blir det acceptabelt filmande.

Några Tyska vandrare kommer nerför bergssidan via en mycket brant trappa. De har inte hittat rätt nedgång till levadan och fick därmed ta sig nerför denna branta och lite riskabla trappa.

Det är dags att starta upp för att vandra vidare till slutet av levadan samt vägen uppför till kullen vid starten. Benen är stela och lilltårna värker. När det går uppför så kan jag äntligen få hävda mig lite mer. Trots operation etc. är jag starkare uppför jämfört med reskamraten. Som vanligt får jag höra hennes mustiga svordomar, när hon kämpar sig upp bakom mig. Av taktiska skäl tiger jag som muren!

Efter mycket kämpande når sällskapet högsta punkten och det är några meter nedför en backe till parkeringen. Vid parkeringen finns en bar och sällskapet beställer kaffe, kaka och läsk. Det känns skönt att få sitta ner en stund. Baren är mycket genuin och lokal. Det är inte många turister som hittat hit. Priset är som vanligt chockerande lågt. Detta är ett härligt sätt att avsluta en ansträngande vandring.

Återvänder till huset utan några missöden avseende bilkörandet. Vädret är fantastiskt då solen lyser och det är varmt. För den som pallar kan man bli grillad på balkongen. Första gången på denna semester blir det en varm och solig kväll också! Vilken härlig dag idag!

Toppen

Dag 11 – Sightseeing samt vandring Levada Nova

Idag blir det en liten chansning. Har sett ut en vandring på öns nordvästra sida. Här brukar det vara sämre väder än på övriga platser på ön. Prognosen säger att det ska dugga lite regn men klarna upp till 10:00. Sällskapet åker iväg för att komma till startplatsen Archadas da Cruz via Ponta do Pargo. Det finns raka huvudvägar på hela ön förutom på den västra sidan. Här är det slingrande vägar bland bergen.

Det är rak och fin väg fram till Ponta do Pargo och därefter börjar den slingriga vägen. Det regnar alltmer ju längre sällskapet kör. Landskapet är i det närmaste öde utefter den slingrande vägen. Vegetationen är också annorlunda jämfört med övriga ön. Jag ser inga andra bilar och hoppas vi inte får något motorhaveri. Når till slut Archadas da Cruz och vädret är vidrigt. Regnet är äkta “Göteborgskt” och kommer i det närmaste horisontellt, då det blåser kraftigt. Sällskapet har rådslag och inser att chansningen inte gått hem. Struntar i detta vandringsalternativ och fortsätter vägen mot Porto Moniz. Ganska snabbt blir vägen bättre och det hade nog varit ett snabbare alternativ att ta denna väg istället.

Vägen vindlar nerför mot Porto Moniz och stannar vid en utsiktspunkt. Stoppet är en fullträff för här erbjuds en mycket vacker överblick av Porto Moniz. Tar några bilder och väljer senare de som verkar bäst.

Åker in i orten och här finns det några badhus som erbjuder havsbassänger att bada i. Har badat i dessa en gång när jag åkte en charterresa till ön. Fick denna resa som present när jag fyllde år jämnt delbart med 10. Idag är det definitivt inget väder för att bada. Tar lite bilder på de nakna lavaklipporna och vågorna som piskar kusten.

Ser några turister som rör sig här med resväskor och verkar bo på dessa anläggningar. Kanske ett alternativ under sommaren när vädret är stabilare också här på nordsidan av ön.

Åker vidare på en rak och fin väg till Ponta Delgada. Ser ibland delar av den gamla huvudvägen som har hackats ur de lodräta och höga klipporna. Det var till att ha is i magen när man förr i tiden tog sig fram på dessa vägar. Når Ponta Delgada och svänger av mot en av de första längre tunnlarna som anlades på ön. Tunneln förbinder mitten av sydsidan med nordsidan. Tidigare var man tvungen att färdas över Encumeada passet på slingriga vägar. Detta genomförde sällskapet på sin första resa på ön, då vi tog en rundtur på ön med en lokalbuss! Som krydda på moset dog bussens motor vid en hållplats på norra sidan och vi fick vänta på en reservbuss cirka en timme. Det var lite mer äventyr på denna tid (80-talet).
Stannar vid en trädgårdsbutik utanför orten. Har köpt fröer förut här, men de har inte grott. Har gett mig f-n på att jag skall lyckas denna gång. Har köpt och köper även nu fröer att odla för Strelitzia- och Protea blommor.

I samband med shoppandet så sökte jag efter en kortare vandring på sydsidan. Tiden har gått i och med att det blivit en del bilkörning. Sällskapet beslutar att vandra en levada om vädret är fint på sydsidan. Vädret visar sig vara toppen och kör upp via orten Tabua. Sällskapet känner igen sig då vårt första AirBnB boende ligger utefter vägen till levadan. Det finns inte så mycket parkeringsutrymme vid starten av levadan. Får trycka in mig åt sidan av den väg som passerar. Sällskapet vandrar iväg i strålande sol och det är varmt! Tänk vilken skillnad på väder det kan vara mellan nord och syd! Mitt enda bekymmer och det är ganska besvärligt, är att lilltårna har klämts åt och värker rejält i skorna.

Vandringen är en bit av levada Nova och är lätt att gå. Här ser vi andra vandrare och de är mest äldre som tycker att detta är lagom utmaning. Vändpunkten blir på det kaffe som sällskapet besökte tidigare. Det med sjungande fåglar nere i byn och en ansträngande uppförsbacke till kaffet. Det smakar bra med kaffe, läsk och hembakad apelsinkaka! Priset är som vanligt mycket lågt!
Det är inte så mycket att visa från levadan då den är ganska tom på sevärdheter. Eller så är det så att sällskapet blivit kräsna och inte ser skogen för alla träd? Det blir några bilder i alla fall.

Anländer tillbaka till bilen efter en lite mindre ansträngande vandring. Dock så värker tårna så infernaliskt. Kör bilen ner för backarna till huvudvägen och det blir några intressanta möten med stor lastbil och buss. Vi åker huvudvägen och kör till shoppingcentret för att fylla på proviant. Stiger ur bilen och har svårt att gå då det verkar som tårna svullnar upp och trycker mera vid stillasittande? Reskamraten har hela dagen haft glass som prio när det gäller shoppingen. Man blir sugen på allt möjligt när man anstränger sig. Det blir en stund solande efter en något sen lunch. Vilken vacker dag det är här på sydsidan!

Toppen

Dag 12 – Vandring Levada Nova från Prazeres

Vaknar innan solen går upp. Ser ljus ute på havet. Morgontidiga fiskare?

Väderutsikterna ser inget vidare ut över större delen av ön. Hittar ett område där det utlovas mulet men inget regn. Dock blir temperaturen ganska låg och det är stark vind. Vi har vandrat dagens levada förut och det är en lätt vandring utan några backar. Åker till en liten ort som heter Prazeres. Här kan man vandra levada Nova åt både öster och västerut.

Sällskapet är först på plats och får en fin parkering i anslutning till levadan. Det är kyligt och det blir att klä på sig både långbyxor och vandringsjacka. Det blåser så pass starkt så att motvinden känns, när vi vandrar utefter levadan. Dagens vandring går på en levada som är omgiven av Eucalyptus skog och det finns mycket få utsikter. Lukten/luften känns dock väldigt frisk bland dessa träd. Det finns inte så mycket att berätta om eller att fotografera.

Vandringen är lätt och det blir en enformig vandring där kroppen successivt tröttas ut av samma monotona rörelser. Ibland kommer det kortvariga riktigt starka vindbyar och är rädd att något träd skall blåsa omkull.

Utefter leden är det ett antal träd som kapats och ligger över leden. Vartefter kroppen blir tröttare/stelare så blir passagen över/under dessa mera projektliknande än aktivitet! Inne i dalgångarna där vattnet brukar forsa ner är det så kallade gå-stenar som måste passeras och stentrappor upp och ner. Detta kräver försiktighet med balansen och det är också bitvis halt.

Passerar ett center för växtodling där det finns ett antal växthus. Reskamraten fångar en vacker regnbåge över havet där skogen tillfälligt öppnar sig. En bit längre fram så verkar det vara någon slags levada-vaktar stuga? Vi mötte några personer med verktyg som verkade rensa ev. bråte i levadan. Jobbet verkar hyfsat lugnt? Försöker hitta/känna vad som kan vara lämpligt avstånd till vändpunkten. Det gäller att orka tillbaka. Det blir en kort vätskepaus och sedan på igen för att orka tillbaka. Skavsåren känns inte lika mycket idag och orken är något bättre. Inte mycket att berätta på tillbakavägen mer att andra vandrare har vaknat som vi nu möter. Passagen över/under nedfallna träd blir ytterligare ansträngande!

Vinden friskar i rejält i byarna. Nästan så att man blåser omkull. Vill inte landa idag på Funchal redan tidigare utmanande flygplats!

Krafterna räcker “precis” tillbaka till bilen. Försöker själv byta brallor, men behöver hjälp från “hemtjänsten”. Är otroligt stel. Kör bilen en liten bit och parkerar framför den bar som sällskapet har besökt förut och tycker är trevlig. Tyvärr är det lite stökigt idag, så vi går till grannens bar. Det blir en kopp kaffe som piggar upp skallen men att resa sig och gå till bilen är nästan omöjligt! Det blir lite bättre när man gått någon minut.

Åker tillbaka till huset och att kliva ur bilen samt gå ner för trappan till huset är åter en utmaning! Motion är hälsosamt!? Den kalla vinden hindrar från att sola på balkongen trots att solen lyser. Det blir att titta på lite play-kanaler. Hoppas på bättre väder imorgon.

Toppen

Dag 13 – Vandring Levada ovan Machico

Som vanligt är det en stämningsfull gryning med en vacker komposition över havet.

Det är utlovat bra väder på östra sidan av ön. Sällskapet beslutar sig att vandra en levadan ovanför Machico.

Om orken finns är tanken att vandra upp till Boca do Risco. För något år sedan gjorde vi en rundvandring och gick upp till denna topp. Sedan var det ⅔ kvar av vandringen som blev en utmattande upplevelse för reskamraten. Denna gång var jag orolig att hon inte skulle klara sig till målet. Det är skillnad mot denna gång. Igår sade reskamraten att hon aldrig känt sig i bättre form än på denna resa till Madeira. När vi blev pensionärer har det nästan varje dag blivit något slags motionerande. Dock är hon något seg idag.

Vi är tidiga till starten och hittar en plats att parkera bilen. Det är på gränsen att ta på vandrings-jackan men det känns bra att gå i kortbyxor. Det är en trevlig början och levadan går igenom några boendes “vardagsrum”. Man har imponerande odlingar i sina trädgårdar. Vi ser ett träd med papaya och det är imponerande att se dessa stora frukter.

Levadan ändrar karaktär efter husen och blir mera lerig och stenig. Det har regnat under natten så skor och ben blir skitiga.

Dyker upp en intressant skylt och den lever upp till devisen “Det är aldrig för sent att ge upp”!”.

Det är fortfarande få vandrare då de flesta inte brukar vara morgonpigga. Möter löpare som använder denna levada för att motionera. Det är många små odlingar utefter levadan och de som äger dessa håller på att påta och också skörda. Det är lördag idag så då har man kanske tid över. Tyvärr börjar tårna att värka mera idag och det beror väl på det ojämna underlaget som får foten att röra sig mera.

Dalen blir allt smalare och når till korsningen där sällskapet får välja om de vill vandra upp till höjden Boca da Risco eller vidare utefter dalen. Båda är lite möra varför valet är att fortsätta det lättare alternativet. Når innersta dalen och viker tillbaka ca 180 grader. På denna sida ändrar vegetationen karaktär. Tårna värker och tiger samt lider.

Når åter byggnader med sina trevliga trädgårdar. Vissa av husen har hundar som återigen vill markera vem som bestämmer? Till slut dyker baren upp och som är dagens vändpunkt. Har besökt denna bar under tidigare vandringar och den är trevlig även om dottern visar bland de mest tjuriga uppsyn man kan tänka sig. I baren spelas Portugisisk schlager då det är lördag? Vi hör också höga schlager-toner utefter levadan. Kaffe, dricka och kaka smakar bra och priset är som vanligt mycket trevligt för Svenskar med räntor och inflation.

Det är lite jobbigt att få igång benen efter en stunds vila. Det går lite lättare vartefter. Hittar några vackra/lovande blommor att fotografera.

Ska nog plantera ut hortensior som jag har i krukor och jul amaryllis för att njuta av dessa på sommaren. Andra vandrare har vaknat till och vi möter allt flera. Alla hälsar trevligt men fransmännen verkar lite kärvare? De har väl alltid haft dåligt självförtroende innerst inne och måste överkompensera detta med arrogans?

Vid levada korsningen kommer vi i diskussion med 4 tyskar som frågar angående vandringen vidare till Porto da Cruz. Berättar att det är starkt uppåt till Boca da Risco och sedan en jordig stig på en brant kant. Om man vandrar den jordiga stigen bör man vara trygg på fötterna och klara svindelkänslor. Vet inte om de fortsatte.

Här på ön har vi drabbats av samma tråkiga trend som på vandringsleder i Sverige. Cyklisterna har hittat till levadorna. Det finns olika uppfattningar om detta. Cyklisterna menar naturligtvis att de får cykla varsomhelst medan jag inte uppskattar att hoppa undan för dessa plus att cyklarna sliter ännu mer på lederna. Vet att detta är en mycket kontroversiell fråga och skapar många högljudda/aggressiva debatter.

Toalettstolar kan användas på många olika sätt. Ser ett exempel på konstnärlig?? ådra.

Jag märker att reskamraten tröttnar alltmer och på sätt och vis känns det bra då jag själv känt mig svagast under tidigare vandringar. Har som sagt tappat mycket efter höftleds-besvären. Når åter till husen vid starten till ljudet av portugisisk schlager som ekar från högtalarna mellan husen. Här är det lördags-ös.

Sällskapet åker vidare ut på öns östra udde till en plats med utsikt samt försäljning av plantor. Det är mycket bilar på plats och det är svårt att hitta parkering. Hittar några lämpliga plantor och åker tillbaka via den smala vägen där bilar har svårt att mötas. Stannar vid en mötesplats och får några mycket vackra bilder med kameran. Här är det mycket vackert.

Kommer ut på huvudvägen och det blir lättare att köra. Tyvärr är det samma problem fortfarande med de korta påfarterna. Jag har bestämt att köra lugnt i högerfilen och måste då bromsa vid varje påfart. I vänsterfilen susar bilar förbi i alldeles för hög fart.

Sökte på nätet för att få lite statistik om antalet olyckor på ön. Ser på de flesta hyrbilar att de har skavanker och dessa är väl inte med i olycksstatistiken, men kanske en konsekvens av trafiksituationen på ön. Många bilar som öborna äger har också skavanker. Så här ser statistiken ut:

• “Den offentliga säkerhetspolisen på Madeira registrerade 2 024 trafikolyckor mellan januari och september 2021, med 702 lindriga skador, 57 allvarliga skador och sju dödsfall som följd, enligt det regionala statistikkontoret (DREM).”
• 255.000 bor på Madeira (2021)
• 133.000 bilar finns på Madeira (2022)
• 1,4 miljoner turister/år

Brödet är slut och måste stanna vid macken och den kaotiska butiken i samhället nedanför vårt boende. Kassan där man ska betala har en mycket knepig layout. Den har diskar i tre riktningar och alla tycker att de skall betjänas först. Kösystemet är nästan i samma usla klass som sällskapet upplevde under sin semester i Israel. Där trängde sig alla före alla och turister hamnade sist.

Eftermiddagen ägnas åt en typisk aktivitet på semestern. Titta på Skidskytte från Oslo och Skidor från Lahti!

Toppen

Dag 14 – Vandring Levada Norte

Det är inget vidare väder på Madeira denna vecka.Får försöka hitta vandringar där det inte regnar och är drägliga temperaturer. Med hjälp av yr.no väderlekstjänst så får man en bra överblick. Sällskapet beslutar sig att åka till samma startplats som vandringen förbi Cabo Girao. Denna gång går vi levada norte i andra riktningen. Det är söndag idag vilket har till nackdel att de som bor på ön har nyttjat de flesta lediga parkeringsplatserna. Sällskapet har dock tur och hittar en plats bredvid en bar.

För att komma till levadan kan man gå det första kilometer som sällskapet vandrade förra gången och sedan genom en lång tunnel genom berget. Sällskapet väljer istället att samma landsväg nerför som sällskapet kom med bil. Vi behöver dela väg med biltrafiken cirka 800 meter för att nå levadan. Levadan går i första delen genom ett husområde med som vanligt vackra trädgårdar. Ser några vackra Canna växa i anslutning till levadan.

Levadan är omväxlande lättvandrad och bitvis ojämn på grund av bristande underhåll. Jag är stel idag och måste vara försiktig på de lite besvärligare områdena. Igår så fick vi se exempel på återvinning av toastolar och idag så ser vi hur gamla bildäck kan komma till nytta och skapa en stabil jordvall.

Växtligheten är blandat med olika formationer som till exempel en naturlig grotta under grenar. På flera ställen blommar Mimosan och Eucalyptus som ger friska dofter. Temperaturen stiger sakta någon grad när solen tittar fram bland molnen. Utsikten är magnifik över dalen och havet.

Ibland så har man gjort det lite enklare att anlägga levadan och hackat bort delar av berget. Det är ju basalt så detta är ganska enkelt att bearbeta.

Det är söndag och nås av sång och predikningar i högtalare från kyrkan nere i dalen. Det är söndag förmiddag och det finns några på ön som ägnar sig åt kyrklig verksamhet. Man ser också en del privata altare med gåvor utefter levadorna. Gårdagens schlager har bytts mot fin-stämmiga kyrkohymner.

Vägarna som byggs på ön är bitvis ganska avancerade då landskapet inte är speciellt enkelt att bygga i. Pengarna är nog en hel del EU-pengar. Undrar vad som blir kvar om vulkanen på havets botten blir aktiv och börjar skaka om?

Stannar för lite drönarflygning och filmning. Utsikten mot väster är fantastisk. Det är bara två kilometer kvar att vandra men åter börjar det värka i lilltårna. Varje steg är en påfrestning. Det gör mest ont om man stannar en stund och sedan börjar gå igen.

Sista biten går uppför den väg som vi gick nedför i början. Det känns inget vidare att dela vägen med bilarna. Det är smalt och portugiser har alltid mycket bråttom. Sällskapet når till slut utan några incidenter baren vid startpunkten. Det har samlats lite lokalbor här och det verkar vara traktens enda “häng” ställe. Det är lite livligt med konversation och en stor TV som visar fotboll. Det är några inhemska lag som spelar och målchanserna är otroligt många. Alla verkar vilja anfall i Portugisisk fotboll och tror att denna filosofi speglar landslaget också som spelar underbar teknisk anfallsfotboll, men torskar i kvarten på grund av dåligt försvar. Ser en hund som verkar gilla att spela död på asfaltsvägen!

Sällskapet njuter av kaffe och kaka och sitter bra här. Solen tittar fram och det blir lite varmare. Dags att åka tillbaka till huset och få i sig mat. Man blir mycket hungrig av att vandra. Eftermiddagen ägnas åt liknande semesteraktiviteter som igår – Skidskytte stafett samt skidor sprint. Tyvärr blir vädret inte jättebra imorgon heller, varför det troligen inte blir någon tur upp i bergen.

Toppen

Dag 15 – Vandring Levada Tornos

Sällskapet kollar väderprognosen gällande för ön. Det verkar som det skall bli bäst väder på östra sidan av ön. Bläddrar i boken jag köpt om vandra på Madeira. Hittar en vandring som verkar lämplig. Sällskapet kommer att bara gå en del av denna, då vissa delar i början är besvärliga och på slutet är det landsväg uppåt i 1,5 km. Som vanligt är det rusningstrafik när sällskapet åker förbi Funchal. En bit efter Funchal bär vägen upp till Camacha. Vägen dit är välgjord och ny. Camacha är ett riktigt turistställe för att köpa öns produkter. Busslaster av turister transporteras dit. Sällskapet åker förbi och sista biten går på en vacker slingrande väg bland bergen. Vägen är i gott skick och husen verkar vara lite dyrare i denna trakt. Bra väg – Skattebetalare med pengar?

Anländer till startpunkten. Ingen trängsel här inte. Det är lite kyligt men jag hoppas få upp värmen och att jag klarar mig med T-shirt och kortbyxor. Första biten av levadan går genom en väldoftande Eukalyptusskog. Når till ett mera bebyggt område där det finns odlingar och blommor. En vacker vit buske blir förevigad på bild.

Vandrar vidare och det är lugnt i området.

Efter ytterligare ca 1 km så dyker det upp fler hus. Utsikten mot havet är magnifik. Här växer en Azalea i full blom.

Fortsätter vidare och får huka genom en tunnel. Inga incidenter denna gång. På andra sidan tunneln dyker det upp ett hus med några intressanta odlingar nedanför. Vid huset finns ett antal hundar som skäller så att nästan lungorna kommer ut. Mycket störande. Har de inget roligare att göra?

Det är fortfarande lite dis i luften och det är svårt att få bildskärpa på de öar som finns utanför huvudön.

Vandrar vidare och ser att levadan är ganska nyligen underhållen. Vattenvägen har rensats på skräp och en trimmer har tagit bort växtligheten på gångstigen. Efter en ytterligare bit når vi det arbetslag som har jobbat och jobbar med detta. Alla hälsar så trevligt. Får nog en extra poäng då jag har Portugals fotbollslandslag tröja på mig. Tröjan är en lite äldre version. Efter arbetslaget så blir vandringen “gräslig”. Det är mycket undervegetation att gå igenom.

Det finns risker att gå i högt gräs och reskamraten upptäcker i tid en fästing som kryper på min vad. Levadan blir lite mindre “gräslig” men smalnar också när levadan följer en brant klippvägg. Här är det bitvis mycket smalt och fallhöjden är betydande. Blir mer och mer nervös vartefter gången smalnar av. Sista biten längst inne till klyftan blir det mycket smalt och högt stup på sidan. Erkänner att jag blir mycket skraj. Rollerna är omvända då reskamraten var skraj de första åren och inte jag. Nu är det tvärtom. Går små myrsteg för att komma till mer tryggare mark.

Vandringen är en positiv överraskning då det är storslaget, vackert och vackra utsikter. På den andra sidan dalen är det tryggare vandring även om delar av stigen försvunnit i ras. anländer till några hus och där står en äldre man och studerar nyfiket sällskapet. Han blir glad över min T-shirt! Sällskapet beslutar att det känns lagom att vända tillbaka från detta ställe.

Psykologiskt känns det alltid lättare att gå till starten än bort från detta. Detta trots att kroppen är mera sliten efter att kilometer har avverkats. Inne i en dalgång så forsar vattnet och kan lämpligen användas som skotvätt

Dags att ta sig fram via den mycket smala levada-passagen. Skickar över reskamraten först så att detta kan dokumenteras med en bild

När de besvärliga passagerna är avklarade så kan man lugnt beundra utsikten ut mot havet. Det är storslaget och vackert.

Når till levada arbetslaget som kommit fram ytterligare en bit. Det ser ut att vara ett slitsamt jobb. Vid en betongskärm för ett vattenfall är det lämpligt att köra lite drönare. Startar drönare och får varning direkt att detta är ett område förbjudet att flyga drönare i. Man har avgränsat ett område kring flygplatsen. Det är bara att packa ihop och vandra vidare. Kommer åter till de skällande hundarna som fortsätter sitt högljudda revirmarkerande? Tar en bild på en okänd frukt som vi sett tidigare men inte vet var det är för något.

Känner mig sliten de sista kilometrarna och lilltårna värker så infernaliskt. Plötsligt är det tomt bakom mig. Det visar sig att reskamraten stannat för att ta fröer från plantor. Hon dyker till slut upp på en levada raksträcka.

återkommer till bilen och detta var denna resas sista vandring. Sällskapet åker hem imorgon och får vila upp sig efter semestern!

Stannar till vid köpcentret för att handla mat denna sista dag. Tycker det ska bli trevligt att fira sista dagen med lite bubbel. Får även chans att sola lite på balkongen, men när solen skyms av husen blir det kyligt. Imorgon blir det hemresa.

Toppen

Dag 16 – Madeira – Eskilstuna

Vaknar till en något mulen morgon och ingen sol i sikte. Idag är det dags att åka tillbaka till hemmet i Eskilstuna. Vardagen gör sig påmind direkt. Får sms att det är strömavbrott i vårt bostadsområde. Inga problem tänker jag, då jag har batteri och solceller! Ser dock ett felmeddelande som meddelar att anläggningen drabbats av ett allvarligt fel och genererar varken batteriström eller ström från solceller. Ingen bra start på vardagen.

Har bråkat mycket med solcellsleverantören under installationen och det gick så pass långt att jag var tvungen att lägga ett ärende hos ARN. Ärendet är ännu inte avgjort. Får se om jag får någon hjälp nu när jag skickat e-post om support/råd?

Flyget avgår först klockan 15:00 så vi gör ett besök i en trädgård, för att utnyttja tiden fram till dess. Det blir ett besök i en trädgård som heter Palheiro. Trädgården ligger på samma ställe som sällskapet parkerade när vi gick levada dos Tornos riktning Monte.

Det är en blandning av sådant som blommar för fullt, har blommat över och kommer att blomma senare. Vädret är precis lagom för att promenera sakta i den något kuperade trädgården. Båda i sällskapet känner i benen att veckorna varit ansträngande. Ser rhododendron i full blom stora som träd och en hel del andra växter. Tyvärr finns det ingen försäljning av lökar eller växter då en del skulle vara intressanta att köpa.

Sällskapet slår sig ner och slappnar av en stund på en bänk. Det är fortfarande lång tid kvar till att lämna tillbaka hyrbilen. Efter en stunds avslappning på parkbänken så fortsätter sällskapet till närmaste bensinstation för att tanka hyrbilen. Åker en annan väg nedför och denna väg blir den hittills mest utmanande! Det är mycket smalt och på vissa ställen kan bilar inte mötas utan någon måste vänta. Det är inte heller fri sikt, så mötande dyker upp som överraskningar! Det blir en svettig bilfärd ner till bensinmacken.

Tankar bilen och kör vidare en kort bit till motorvägen. Sista biten till biluthyrningen innebär inga problem. Det blir en diskussion angående den spricka på vindrutan som sällskapet upptäckte (lite för sent) när hyrbilen hämtades. Visar e-post och bilden vi tog och allt ordnar sig. Nu känns det lite lugnare då det inte innebär någon bilkörning på smala gator eller långa och smala levador!

Flygplatser är lite stökiga med rätt så många människor som är olika stressade. Vi har tur som kommer fram ganska långt fram i incheckningskön. Fick ett e-postmeddelande från flygbolaget att incheckningen har öppnat. På de officiella anslagstavlorna står inget sådant meddelande. Behöver bara köa ca 10 minuter. Vid säkerhetskontrollen blir det extra koll. Reskamraten drogtestas och jag “piper” då jag har en metallhöft. Det hjälper inte med mitt intyg att jag har en metallhöft. Jag blir kroppsvisiterad två gånger då en påse halstabletter i fickan gör att proceduren måste göras om! Undrar om sällskapet ser slitna ut och därmed uppfattas som nyttjare av droger?

Säkerhetskontrollen klaras av och det blir lite lugnare på andra sidan. Detta är en liten flygplats så det är mycket samt folk som rör sig överallt. Flygbolaget är nytt för sällskapet – Discovery Airlines. Det är tydligen ett “leisure” flygbolag inom Lufthansa. Jag är lite konfunderad då vi fått säten i rad 6. Kan det bli nya överraskningar som på utfärden?
Måste förresten nämna att imorgon så blir det strejk inom Lufthansa igen. Vi åker idag och har tur som slipper detta! Ytterligare ett problem har också löst sig. Felet på solcellsanläggningen är nu borta och el levereras från takets paneler! Kan det komma mer överraskningar?

På flyget tar överraskningarna slut. Det sitter ett skynke som markerar vilka som får gratis dricka/vatten. På vår sida kostar varje centiliter vätska pengar. Ingas Edelweiss fasoner här inte! Resan är bitvis påfrestande då ett spädbarn med jämna mellanrum skriker för full hals. Det är också tråkigt att sitta still i timmar. I Frankfurt blir det byte av flyg och ca 1,5 timme uppehåll. Få se om något ätbart hittas?

Jag är ganska trött på kontinuerligt barnskrik. Vi landar äntligen på Frankfurt flygplats och det verkar som planet måste köra i evighet på flygplatsen. Det blir också buss till flygplatsterminalen. Bussen åker minst lika långt. Till slut så är vi framme vid terminalen och får titta på informationstavlan med avgående flighter. Letar och letar men ingen information visas om planet till Arlanda. På boardingkortet står ett gatenummer och chansar att gå dit. Det visar sig bara vara 50 meter och det är rätt flight/gate. Äntligen lite bättre flyt. Tyvärr är det flera skrikande barn som väntar vid gaten. Det är många som ska åka med denna sena flight. Lite förvånande. Hoppas nästa resa blir lite lugnare då jag känner mig lite trött.

Det blir buss ut till flygplanet denna gång också. I bussen ser jag med fasa den ovan nämnda “skrikungen” med föräldrar. Tänker att de kommer sitta i raden i anslutning till sällskapet. Tycker det är lite jobbigt att åka buss till/från flygplanen. Är förvånad att det är så många som skall åka med detta plan en tisdag sen kväll.

Bussen anländer till planet och får köa en stund för att komma på plats. Planet är fullt. Ser med lättnad att “skrikungen” sitter cirka 10 rader bort. Han verkar också ha tappat orken och håller på att somna in. Skönt med en lugn och tyst resa. På detta plan så blir det lite “fringisar”. Får en flaska vatten och chokladbit gratis. Det tar sig men fortfarande långt ifrån Edelweiss air. Börjar bli riktigt trött och resandet börjar kännas mycket trist. Det är lite synd att en sådan här resa ska bli det sista på en annars mycket trevlig semester. Återstår bilresa från Arlanda till Eskilstuna.

Äntligen landar planet på Arlanda tidigare än tidsplanen. Det står poliser vid gaten och de verkar också flera i säkerhetskontrollen. Något är på gång? Det verkar vara en hel del barnfamiljer vid bagagebanden. Det är sportlovsveckor. Det tar en stund att få väskorna. Nätterna har blivit kyliga igen och bilen måste skrapas och det känns kallt när vi kommer från värmen. Beslutar att köra stora vägen över Stockholm då det blir enklare att köra. Det är också viltstängsel utefter motorvägar. Det är dock några vägarbeten på natten. Man lägger ny asfalt och där är det fartbegränsning. Vi når till slut hemmet klockan 02:00 på natten. Huset är kyligt då jag ställt in bergvärmen enligt semesterinställningar. Är lite uppe i varv men somnar till slut.

Sällskapet har haft en jättebra semester men nu är det slut. Har fått vackra upplevelser samt slappnat av och hoppas att få ta med detta i vardagen hemma.

Toppen