Orientering Wales Croesco 2012 Augusti
Dag 0 – Dagens tema – Trauma
Dag 1 – Dagens tema – Bedårande vackert, utmanande och utmattande
Dag 2 – Dagens tema – Blåsning och smärta
Dag 3 – Dagens tema – Mörker och smärta
Dag 4 – Dagens tema – Dagens tema – (Aktiv) vila
Dag 5 – Dagens tema – Spring, spring, trött, trött
Dag 6 – Dagens tema – Ute på hal grus
Dag 7 – Dagens tema – Reflektion och härligt tråkigt
Dag 0 – Dagens tema – Trauma
Första dagen en på en semester skall inte vara mycket att skriva om. Dessa dagar skall vara tråkiga och bara innehålla transport-incheckning-transfer i olika omgångar till slutdestinationen. I detta fall Aberystwyth (Får jag be om ett perfekt uttal!) Wales för 6-dagars i Orientering.
MEN i detta fall så måste jag skriva av mig för att få utlopp för mina frustrationer och traumatiska upplevelser. Får jag inte ut dem så kommer jag bli en riktig plåga för min omgivning framåt.
Dagen började bra med allt inpackat i bilen dagen innan och lite trafik hela vägen till Arlanda. Kunde ta det lugnt och koppla av i terminal 2. Något annat finns inte att gör i denna terminal som jag tycker är rena öken!
Ombordstigningen genomförs i god tid och ordning och får en fönsterplats där man kan sjunka ner och koppla av. I hallen så var jag den enda som var sommarklädd medan alla andra passagerarna såg ut som de kom från en istid och/eller skulle vidare till en sådan. Sittande i planet innan start och motorerna ännu inte startade, insåg alla vem som var rätt klädd! Jag svettades ymnigt trots bara T-shirt och pirat-brallor.
Kaptenen meddelade sedan att nu var det alldeles strax klart för avfärd och helt enligt tidtabell.
DÅ BÖRJAR DENNA TRAUMATISKA DAG……..
I samband med incheckningen så frågade jag om det var långt på Schiphol Amsterdam mellan den gate vi skulle anlända till och den gate vi skulle flyga vidare från till Manchester. Damen meddelade att det NOG inte skulle vara några problem. De 45 minuter som var avsedda för bytet skulle NOG räcka. MEN så kom hon på att vi måste igenom en ny passkontroll eftersom vi skulle flyga från EU in till UK. Men det skulle NOG inte vara några problem. Oj vad lugn jag blev!
Minnet från WMOC 2010 i Schweiz bubblade upp ur mitt inre. I samband med denna resa gick det personella bytet bra i München med omhändertagande i ankomst gaten och transport direkt till anslutande flygs dörr.
Tyvärr kom inga väskor med till slutdestinationen. I dessa fanns all tävlingsutrustning som var nödvändiga för nästa dags kval till sprint-finalen! Nu var det ”bara” frugan som drabbades men det blev ett himla jagande att köpa skor och kläder att springa i på morgonen.
Denna gång skulle båda drabbas om bagaget inte kom fram då första etappen startade dagen efter ankomst till Wales.
När undertecknad satt vid fönstret på Arlanda så observerades att markpersonalen på plattan bildade klunga utanför planet och ombord lastningen av väskor stannade av. Det verkade bli någon form av ”Polsk riksdag” på plattan mellan markpersonalen. Såg att våra två väskor inte var pålastade utan stod kvar på backen. Till slut så hivades de in och tänkte lugnt igen att de skulle stå ytterst så att de snabbt skulle kunna transporteras till anslutande flyg!
Dock fortsatte diskussionen på plattan. Plötsligt började man lasta ur väskor ur planet. Förstod inte vad som var på gång men då meddelade kaptenen i högtalaren att man av misstag hade lastat på 3 väskor som skulle med ett senare flyg till Schiphol. Det skulle ta en stund att leta reda på dem men ingen tidsuppskattning fanns.
Svetten började öka och såg framför mig Schweiz 2010. Till slut var väskorna funna och de som skull med pålastade. Vi kom iväg 25 min senare än beräknat. Av de 45 minuter vi hade för bytet återstod nu 20 min! Jag arbetade med min mentala träning som jag använt under mina år som ”seriös” tävlande i Orientering. ”Jag är lugn. Jag kan inte göra något åt detta. Koppla av!”. Tyvärr ville inte reptil-hjärnan lyda och färden kändes som en berg och dal-bana mellan hopp och förtvivlan.
Kaptenen lovade att försöka köra ”ifatt”. Det gick nu inte men han tog in 5 minuter så nu fanns 25 min för att komma av planet, rusa till transfer passkontroll och till anslutande gate. Tyvärr stod inget gatenummer på boardingkorten utan vi hänvisades till informationsskyltar på flygplatsen.
Strax innan landning kom det upp ”kontakta markpersonalen” på monitorerna i planet för vår och några andras anslutande flighter som var tidskritiska. Ah – Skönt tänkte undertecknad de tar om hand om oss och kör oss till pass-kontroll och gate.
Otåligt väntade vi att komma av planet och väl ute ur dörren så började rusningen. Det sista kaptenen sade var att vi skulle landa vid var gate D60. Hade försökt orientera oss i planet där det i tidskriften fanns en karta hur Schiphol såg ut avseende gater. Inte fan landade vi vid gate 60 utan gate 4. Där var vi direkt desorienterade utifrån planen. Inte fan stod det någon markpersonal vid ankommande gate!
Rusningen fortsatte in mot navet för att desperat hitta en informationstavla som visade anslutande flygs gate. På ”moderna” flygplatser brukar dessa även finnas ut i ”benen”? Här var vi tvungna att rusa in i navet för att få den informationen. Hittade anslutande flyg på informationstavlan. Och rusade vidare till denna. Vi var tvungna att passera pass-kontrollen men det gick fort och bra. Väl ute i andra benet såg vi att anslutande gate bara var 75 meter bort och rusade dit. När vi kommer fram möts vi av en skylt – Gate closed! Trots att det var 15 minuter kvar och man hade sagt att vi kunde komma senast 10 minuter innan.
Ingen personal i närheten och vi rusade in i navet igen för att hitta någon markpersonal. Väl inne igen upptäcker frugan att vi gått till fel gate och en ny rusning sker till denna gång rätt gate. Vi anländer prick 10 minuter innan men då har ett Kanadensiskt skollag i någon idrott försenat processen i säkerhetskontrollen vid påstigningen till planet och det visar sig att vi ändå är i tid.
Dock var det en ”något” frustrerande upplevelse och det tar en stund innan pulsen går ner då vi väl är ombord på planet. Ännu en gång så får jag en fönsterplats där jag ser ilastningen av bagage och ser våra två väskor stå där på backen. I detta fall så är det en viss diskussion mellan den som lastar på och någon i andra änden av hans telefon. Ser dock att våra väskor kommer ombord och känner att nu har vi klarat av åtminstone 2/3 av transfer utmaningarna! (Mer skulle komma).
Schiphol är en stor flygplats. Det kändes som en evighet att komma ut till den aktuella startbanan. Ett tag trodde jag att vi skulle rulla hela vägen till Manchester. Såg även genom fönstret att några rovfåglar flög omkring på flygplatsen. Har ett svagt minne i bakhuvudet att man har halvtama dylika för att hålla bort flockar av fåglar som brukar sugas in i flygplansmotorer. Rätta mig om jag har fel.
Väl framme så hade jag igen fått en fönsterplats som medgav att jag såg själva startbanan när vi väntade på att köra på denna. På startbanan såg jag en bil kör med saftblandare på taket. Han måste väl flytta på sig om vi skall starta på denna bana?! Efter en stund så dök det upp ytterligare en bil och båda körde omkring på startbanan som om de letade efter något. Förklaring kom från kapten efter en stund som meddelade att planet innan hade haft problem med någon fågel/fåglar och de var tvungna att ”kolla läget”. Tänk vad lugn man kände sig igen och tänkte tillbaks på alla program man tittat på avseende ”Air-crash investigations” på National Geographic Channel. Den serien innehöll flera exempel vad fåglar och eventuella rester på startbanan kan medföra.
I Holland var det mycket moln och det syntes att det hade regnat mycket då det var små översvämningar i den öppna terrängen. Arrangören för 6-dagars har också beklagat sig att det var dåligt väder i Wales. Bl.a. annat har etapp 3 parkering varit tvungen att stängas då bonden sagt nej att parkera på hans mycket blöta åker.
Dock blev vädret bättre när vi flög in över England och ett visst hopp började infinna sig.
Allt gick bra på flygplatsen och hyrbilen kunde kvitteras ut. Första misstaget gjordes när jag dundrade in i förarsätet och insåg att i denna bil var förarsätet på höger sida. Som tur var hade de dock inte vänt på blinkers och vindrutetorkarspaken. När jag besökte Australien hade de gjort detta och vet inte hur många gånger jag blinkade i svängar med vindrutetorkarna! Kom iväg och körde försiktigt då det var vänstertrafik och för att komma in i detta körsätt. Frugan var orolig då jag inte hade fullt grepp om vänstersidan och var ibland farligt nära vänsterkanten när jag körde. Det var inte så farligt MEN när vi kom in i Wales så blev det ”hus i helvete”.
Vi hade otur vid gränsen till Wales då det blev totalstopp på motorvägen i en timme. Antog att det var någon olycka. I och med att vi hade hyrbil så gick frugans och min relation tillbaks ca 10 år i tiden till tiden före GPS i bilen. Även om denna kunde hitta på hyss ibland så har frugan kunnat slappna av istället för att ägna sig åt kör-guider från internet eller undermåliga vägkartor i för stor skala.
Nu var vi där igen och man kan säga att konversationen blev ”öppenhjärtlig” som man säger i diplomatiska kretsar.
Hoppas vi kan tala med varandra igen imorgon……
Till denna frustration avseende hitta rätt väg och svänga rätt i vägkorsningarna kunde tilläggas att i Wales så skall man nog inte köra så fort. Vägarna var krokiga och smala och det var mycket påfrestande att köra. Frugan tjoade och larmade när det gick fel/fort/nära etc. Det fanns en viss osäkerhet i bilkörningen även om det inte var några allvarliga tillbud.
Landskapet i Wales var mycket vackert men ingen av oss kunde koppla av och njuta riktat under bilfärden. Det kändes som man körde i de gamla landskap som visas i Engelska filmer där man kör på småvägar med stenmurar, häckar, öppna hedar, berg och mysiga små byar!
Det är det inte bra för en relation att köra bil i Wales!
Totalt var det 20 mil att köra men det kändes som det tog en evighet och undertecknad hade träningsvärk i axlar och nacke efter allt rattande i svängarna!
Registrering och uthämtning av n nummerlappar gick bra och sedan var det bara att hitta hotellet. På resan har man sett olika skyltar som redovisat varning för väg utför med olika procenttal. Det hade varierat från normala 4-6 % till max 11 % på ett ställe. Strax efter event centret var det en backe nedför till centrum av Aberystwyth (Får jag be om ett perfekt uttal!). På skylten stod 25 %!! Vi trodde båda att det möjligen kunde vara fel men det var verkligen svart pist för bil och från frugans tjut och lukten från bromsarna kunde jag nog medge att skylten verkade ha rätt!
Som en parantes kan nämnas att vi skall springa stadsorientering sista dagen i detta område!
Lite krångel att hitta hotell och parkering men till slut var vi där. Jag hade vissa dubier om hotellet. När jag beställde detta innan nyår var det 4-stjärnigt men sedan hade det getts ett antal betyg från gäster som pendlade mellan extremt missnöjda till nöjda.
Var orolig om kvalité på hotellet men när vi checkade in visade det sig att vi fick hotellets bästa rum! Lite kompakt men utsikt över havet och strandpromenaden. Lite bullrigt från vägen utanför blir det väl men känns ändå OK. Det enda ”allvarliga” var ett sällskap festprissar som på sena natten skulle gå från något ställe till ett annat. Dessa hördes ljudligt i den stilla sommarnatten. Diskussionen var livlig och ingen kom till någon konklusion utan alla verkade bara upprepa sina ”teser och argument”. Alla pratade och ingen verkade lyssna. Naturlagarna säger att i en korrekt kommunikation så skall det finnas en sändare och en mottagare. En sänder i taget och en eller flera tar emot. Det finns dock en ras som är undantaget i denna naturlag enligt f.d. driftchefen på Lantbruksdata. Vi parkerar denna till en cliff-hanger för senare svar.
Blev rekommenderade en restaurang alldeles bredvid (Baravin) som hade öppnat för en vecka sedan. Mycket folk och hotellets värdinna rekommenderade denna. Tyvärr så anser vi att den kan stänga igen om en vecka. Maten var mycket påver men inte priserna! Det här var en riktig turistfälla!
Fick gå till Livsmedelsaffären efteråt för att få lite mat i magen!
Som sagt första dagen skall inte vara något att skriva om på en semester men jag var tvungen annars hade jag nog fått gått i terapi resten av livet!
Imorgon börjar tävlingarna! Hoppas det blir lugnt i bilen till tävlingen!? Kanske vi kan njuta av landskapet lite mer i morgon!
Tillbaks till start
Dag 1 – Dagens tema – Bedårande vackert, utmanande och utmattande
Vaknade upp hyfsat pigg denna första morgon i Aberystwyth (Får jag be om ett perfekt uttal!) Här är man en timme senare jämfört Sverige så rytmen vill att vi skulle vakna lite tidigare.
Ett område som hade fått mycket ”skäll” av tidigare gäster på hotellet var frukosten. Vi var dock nöjda med denna och den bjöd på det som vi behövde…. Det enda som saknades var yoghurt men hoppas detta endast var tillfälligt.
Dagens etapp skulle innebära den längsta bilresan och man hade också varnat för ett besvärligt vägarbete så man har bett alla tävlande att ta god tid på sig till tävlingen.
Detta innebar att vi käkade frukost och drog iväg direkt mot tävlingen. Trafiken och väghindren var absolut inga problem och färden var betydligt lugnare än dagen innan.
Vi åkte tillbaks mot samma håll som vi kom ifrån under gårdagen men en annan väg.
Vägen var otroligt vackert med ett nästan sagolikt landskap som taget från en Harry Potter film. Vackra öppna hedar på bergssidorna och bedårande fin utsikt. Själva målplatsen och tävlingsområdet var lokaliserat i detta område och jag tror inte man kan tävla på så många vackrare platser än vad vi fick göra idag! Vädret var idag soligt och toppen även om blåsten på bergssidorna var kall.
Kan tänka mig att det kan vara riktigt odrägligt i detta landområde med Irländska sjön utanför Aberystwyth (Får jag be om ett perfekt uttal!) och bakom denna Atlanten. När de västliga stormarna drar fram då blir det kallt!
Själv fick jag uppleva ett liknande fall i Skottland för två år sedan när vi avslutade Skotska Sex-dagars i Orientering med en vandringsvecka. På vandringen i Ben Nevis området så fick vi kall vind och regn på bergssidan och undertecknad förfrös nästan fingrarna på händerna. Detta var första veckan i augusti!
Allt det vackra har tyvärr också en baksida. I detta fall i form av en fysiskt mycket jobbig bana med branta stigningar och med riktiga utmaningar avseende orienteringen. Båda skärpte dock till oss och gjorde ”endast” varsitt misstag. Undertecknad gjorde ett parallellfel till kontroll 4 och tappade helt greppet om var jag befann mig på bergssidan. Det tog väldigt lång tid innan jag fick tillbaks kontrollen och kunde se vart jag hamnat. Efter detta gick det nästan helt prickfritt.
Man hade ett mycket trevligt lottningssystem på denna tävling som innebar att par/grupper fick samma starttid. Mycket praktiskt avseende transporter och logistik.
Detta innebar att förutom att frugan och undertecknad startade samtidigt så träffade jag på henne på slutet av banan då jag sprang ifatt henne. Hade en längre bana men kom ändå ifatt på slutet. Tyvärr så verkade min närvaro störa hennes koncentration (även om jag inte sade ett ljud) och hon missade nästa kontroll som blev hennes enda misstag.
Vågar inte ställa frågan om det var av glädje att se mig som hon stördes eller av irritation. Ibland vill man inte riskera att få svar i livet.
Lyckades komma först av oss båda i mål och öste in vatten och medhavd frukt. Tänkte att hur skall man orka 6 dagar i denna terräng! Ändå är det jag som tränar i familjen medan frugan inte gör det. Efter en stund kom frugan i mål och försökte hjälpa henne med att få i sig vatten och frukt. Köpte även mackor, hamburgare och energidryck som vi ”bombade” i oss.
I samband med ombytet såg jag att frugan hade röda tånaglar. ”Det har Du väl inte haft röda naglar på många år” var undertecknads kommentar. Vadan detta?
”Jo ser du dottern var hemma i veckan och föreslog detta och målade dessa åt mig” enligt frugan. ”Själv kommer jag inte längre ner till tånaglarna” var hennes slutkläm!
Vi var båda mycket trötta efter denna etapp och försökte logga några Geocachar på vägen tillbaks. Efter ett tag gav vi upp då varken kraft eller inspiration fanns. Åkte istället tillbaks till hotellet i Aberystwyth (Får jag be om ett perfekt uttal!)
Undertecknad var tvungen att rusa ner på ”staden” för att shoppa en regnjacka. På morgondagens etapp måste alla ha en regnjacka på sig för att få starta! Detta oavsett om det är varmt väder ute! Undrar vad det kan vara för blåshål vi skall springa i? Tuffa krav men förhoppningsvis är det korrekt så man inte svettas ihjäl.
Hade tur då sportaffären i stan hade rea och kunde få en riktigt bra vattentät ”golf-jacka” till 70% reducerat pris. Försökte hitta den obligatoriska souveniren – En T-Shirt från något lokalt lag i Wales. Har detta som tradition att behålla minnena från tidigare resor. När undertecknad tränar i respektive T-shirt kan man drömma sig tillbaks till tidigare upplevelser!
Dagens avslutades på stranden utanför hotellet med avkoppling och lite kall dryck. Studerade omgivningen och den kändes väldigt brittisk avseende folk, hus, mat, etc. Det var en blandning av vad man kallar ”genuint” och lite renoverat. Utanför själva stadskärnan finns de lite mer ”fina” områdena men här är det en blandning. I många trädgårdar blommade vid denna tid jättevackra Hortensia-buskar i rött och blått.
Måste även nämna hotellets reception som är direkt hämtat från en gamma film med en 1 meter uppfällbar disk och ett bås där den ansvarige sitter.
I samband med att vi gick ut så kom ett Finskt par in som var mycket bistra. De hade begärt att få byta rum och att deras bagage skulle flyttas till det nya rummet.
Vi hade nog haft tur medan andra gäster inte hade haft detta. Därför kanske det mixade betyget beroende på vilket rum man fått?
Tyvärr var måsarna väldigt på stranden och i serveringen och kom dykandes så fort någon mat/matrest var obevakad en kort stund. Inte nog med detta så även de sket även från himmelen och ett av deras utsläpp hamnade mitt på vårt kafe-bord och stänkte ner den korsordstidning frugan höll på med.
Vi beslöt oss omgruppera till hotellet efter detta. Försökte komma ut på hotellets internet men det gick trögt. Ville se vilka restauranger som hade fått bra betyg på tripadvisors hemsida. Tyvärr var nätet trögt så vi fick inga råd denna gång. Det blev enkel men god kina-mat denna kväll.
Sitter och plitar dessa rader som avslutning på dagen. Klockan är endast 20:00 lokal tid men det verkar väldigt stilla och tyst på frugans avdelning. Jag kollar – Ögonen är stängda så antar att hon ”mediterar”!
Imorgon är det mycket sen start för oss men ännu längre till start och ännu mer uppför både till start och på banan!
Det kommer att bli en utmaning!
Vädret verkar också bli fint imorgon. Det är naturligtvis toppen då det tidigare veckor varit bedrövligt väder här i trakten. Nackdelen är att det blir fullt med parkerade bilar överallt och ingen parkering finns om man inte vill stå på andra sidan staden. Man vill inte ha bilar i denna del av staden. Har haft tur dock och hittade en plats precis när en åkte iväg. Dock är reglerna väldigt oklara vad som gäller avseende parkeringsförbud eller ej. Enligt hotellets personal är det lotteri vem som får böter.
Vi ses – Kari T
Tillbaks till start
Dag 2 – Dagens tema – Blåsning och smärta
Vaknade ganska utsövd denna morgon. Tyvärr hade vi några som hade kul på stranden som var lite störande under natten. En hade riktigt roligt då han i stort sett skrattade hela tiden.
Annars var det skönt på kvällen innan att lyssna till vågorna som slog in mot stranden och i bakgrunden måsarnas skrän. När sover måsar? Det är rogivande med dessa kust-ljud.
Just nu tittar jag ut på en vacker solnedgång som sker mitt framför vårt fönster. Ibland är naturen stämningsfull.
Gratulerade frugan i morse att hon nog nu är utvilad efter 12 timmars sömn! “jag har minsann inte sovit hela tiden utan varit vaken ibland också” anmärkte hon.
Vi hade sen start idag och kunde ta det riktigt lugnt. Släntrade ner till frukosten som var av samma stuk som dagen innan. OK men ingen yoghurt idag heller. Detta är en riktig Engelsk frukost och serveras med varmrätt som – Rösti, Stekta champinjoner, stekta tomater, Tomater i sås, vita bönor, stora korvar, skinka, ägg. Frugan avstår men jag går loss på hela rasket.
Magen har dock inte riktigt pallat med denna nya vana så det har blivit några situationer med ”opasslighet”.
Då vi hade gott om tid gav vi oss på några Geocachar i stadskärnan och sedan vidare till sportaffären. Geocachingen blev 1 -1 – En funnen och en inte funnen. Sportbutiken hade stor rea så jag passade på att som tradition köpa en lokal T-shirt som semesterminne. Det blev denna gång en klubb från en Walesisk rugbyklubb. Frugan försökte hitta nya träningsskor men hittade inga som passade. Nej, hon har inte slitit ut de förra på grund av för mycket träning utan de var felkonstruerade i hälen och skavde fruktansvärt.
Tyvärr köptes dessa på rea i Österika förra sommaren och kunde därför inte reklameras.
Resan till tävlingen var kort och försökte på lite Geocaching på vägen men energin fanns inte riktigt där. Parkeringen var lite utmanande då vi var tvungna att parkera i en sluttning och bilen slirade och lutade lite väl mycket för att frugan och till viss del undertecknad skulle känna sig ”bekväm”. Det ordande sig till slut men lite oro fanns om man skulle kunna backa loss för hemfärd efter tävlingen.
Till tävlingsplatsen var det ca 1 km svagt uppför från parkeringen. Båda kände att man sprungit dagen innan och svetten rann. Det var inte strålande sol utan lite mulet men varmt. Dock var det en stark blåst men den var OK då det var varma vindar.
Väl på plats lade vi märke till två saker. Alla som sprang i mål var fruktansvärt trötta och inte en enda hade regnjacka på sig! Undertecknad gick för säkerhets skull till informationen och frågade om gårdagens krav gällde eller inte – D.v.s. att regnjacka var obligatoriskt. Svaret blev lite undvikande att det kunde vara bra om man hade en på sig men det var ingen som skulle stoppa vår start om vi inte hade det.
Snacka om blåsning – Här har man investerat 14,99 pund för en Dunlop WR Golf Jacket senior och en påse för 0,59 pund som det står – Lonsdale London på enbart för gårdagens krav. Ställde frågan om arrangören tänkte täcka upp för dessa helt onödiga expenser!
Den största utmaningen idag måste jag nog säga var vägen till start – 3 km och 300 meter uppför. Såg inte många som sprang till starten vilket brukar vara normalt utan 99 % av deltagarna gick. Sista 500 var riktigt branta och gick i lös trampad sumpmark. Många var utmattade redan vid starten och hade hela tävlingsbanan kvar! I uppförsbacken kände jag att all flugor samlades just runt mig. De trivs väl med lik?
Fick en marginal på 15 minuter för lite återhämtning innan starten. Väl iväg så gick det lite trögt och den obligatoriska missen som tyvärr har blivit en vana inträffade denna gång vid kontroll 2. Även denna gång ett parallell-fel. Resten av banan gick dock prickfritt. Blåsten var stark ute på det öppna området och man var tvungen att hålla rejält om kartan. Hade den blåst iväg så hade tävlingen varit körd.
Hela loppet innebar en kontinuerlig smärta i vader och rygg. Det var mycket upp och ner även på denna bana. Utsikten var på denna etapp också väldigt vacker även om gårdagen bjöd på ett snäpp vassare dylikt. Mitten på banan så sprang jag om frugan igen men lyckligtvis blev hon inte störd denna gång. Kanske var det undertecknad som blev påverkad för vid forcering av ett efterföljande fårstängsel så gick det bra att klättra upp på ena sidan men på andra rasade jag rätt ner i backen. En engelsk dam blev lite förskräckt och undrade om jag gjorde mig illa. Lyckligtvis landade jag mjukt vid detta tillfälle och inga leder vreds.
Målgången blev en pina då det var publik och man ville inte ”skämma ut sig” och gå i det svaga motlutet. Krafterna var verkligen uttömda efter denna dag. I mål var det bara att börja dricka och äta samtidigt som jag väntade in frugan för lite fotografering. Har publicerat det kort där hon ser piggast ut på face-book.
Testade Walesisk hamburgare som bestod av bröd, strimlat fläskkött och grovkornig äppelmos. Det var riktigt gott jämfört med traditionell hamburgare.
Efter dricka och proviantering släpade vi oss tillbaks till bilen. Avfärden från parkeringen gick bra och då det fortfarande fanns lite mer tid av dagen så beslöt vi oss att ta några enkla ”drive-in” Geocachar. Det blev några stycken utan några större ansträngningar. Träffade på en annan Gecachare vid den första. Han var från Cardiff och såg ut som en nörd och betedde sig som en nörd. Undrar om vi ger samma intryck? Känner en viss oro för hur omgivningen skall uppfatta oss Geocahing galningar?!
Hemma på hotellet blev det lite mer noggrann persedel och personalvård och efter en stund så började krafterna återvända. Beslöt oss för att ta del av arrangörens foto-orienteringstävling som innebar att man skulle pussla ihop fotografier av olika objekt med rätt plats på en stadskarta. Mycket smart grepp att få turister att titta på och lära känna en stad. Intresset var stort och vi träffade många som var ute i samma ärenden som vi. Kanske också för att första pris var 100 Pund som lottades ut bland inlämnade rätt svar. Passerade också några Geocahar men det blev nitar allihop.
Rundturen fick avslutas på en indisk restaurang med god mat och dryck. Helt OK mat.
Matsmältningen samt dagens aktiviteter sög det sista ur frugan och undertecknad var ganska stel också. Väl på hotellet så började frugan ”meditera” ganska snabbt och kvar sitter jag och skriver klart dagens rapport.
Strandpromenaden håller på att tömmas men fortfarande är det både vuxna och barn i rörelse. Solen har försvunnit bakom molnen vid horisonten och det börjar sakta skymma.
I morgon är det en ny dag men denna gång medel-distans. Kortare banor så kanske det blir lite drägligare. Dock brukar medel-distans innebära svår orientering så trötta huvuden måste vara skärpta.
Vi ses!
Tillbaks till start
Dag 3 – Dagens tema – Mörker och smärta
Vaknade onödigt tidigt denna morgon. Strandpatrullen var ute med sina maskiner och brummade. Detta har inte hänt tidigare mornar. Det är så pass varmt nu (vilket är tur för om det vore regn hade parkering och tävling blivit MYCKET besvärligt) så vi måste sova med öppet fönster.
Nackdelen är dessa ljud som väckte oss denna morgon. Tidigare mornar så har det varit mycket tyst med endast någon enstaka bil, vågors brus och måsar. De kör inte ens med Volvo lastare utan något konstigt billigt märke – JCB. Dom försöker dock ”smila in sig” lite då de har en mindre Volvo lastbil som de lastar skräpet på. Men lastvagnar är ju inte min kund!
Visste inte riktigt vad klockan var men vet alltid när hon är strax före 7 på morgonen. Då fylls rummet med lukten av stekt skinka och rostat bröd från frukost matsalen/hålan i källaren. Det är ”compact living” som gäller i detta hotell! OK men kräver lite ordning och reda för att få plats. Kan inte låta bli och tänka på de andra gästerna som inte har så stora rum. Brrrr. Man har också lyckats klämma in en bar/restaurang på entre-planet. Max 6 personer får nog plats i denna.
Ser på frugans kroppsrörelser och hennes tvåstaviga svar på tilltal att det nog inte är läge just nu att diskutera vår relation eller andra viktiga livsfrågor. Ordspråket – tala är silver tiga är guld – har ett visst värde denna morgon. Frugan är förmodligen laddad inför tävlingen idag?
Idag måste vi dra iväg tidigare då det är vissa restriktioner med parkeringen. Tidigt startande får stå lite närmare medan senare får räkna med längre avstånd. Markägaren har stängt avsett fält för parkering pga tidigare regn och nu får alla stå i en rad på en skogsväg. Då kan det bli avstånd att gå.
Färden börjar lite förvirrat då vi skall åka ur staden enligt en annan väg till denna etapp. Drar in på en enkelriktad gata mot körriktningen men en fotgängare gör mig uppmärksam på mitt misstag och jag slänger mig in i en sidogata och slipper möta en lastbil som närmade sig från andra hållet. Det gick inte att mötas och hade blivit mycket pinsamt för undertecknad. Lite skakiga kom vi ut ur staden mot tävlingen. Båda missuppfattade faktiskt vägskyltarna som vi trodde avsåg en annan gata.
På vägen till tävlingen passerar vi både Moria (Tollkien-läsare vet vad detta är) samt Devils Bridge. Få se om detta är något illavarslande omen?
Vägen till tävlingen är dock väldigt vacker. Landskapet består av lite mjukare kullar än de första dagarna och vi såg några riktigt vackra trädgårdar och blå Hortensia buskar. Märkte att upplevelserna tinade upp stämningen i bilen lite och meningsutbytet blev lite mer än två-staviga när vi kom närmare tävlingsplatsen.
Tävlingsplatsen låg i en dal med jättelika rhododendron snår och en mycket vacker flod som rinner bredvid. Denna flod får vi följa en bit till starten och sedan korsa på slutet av banan. Området skulle kunna vara taget direkt ur en Tolkien bok.
Solen lyser varmt från klarblå himmel och det är en rejäl grillning innan start. Idag är det ”bara” 2,4 km till start och ”endast” 135 m klättring. På vägen till start hör jag lite kommentarer och utrop från skogen på sluttningen som jag misstänker är svordomar på olika språk. Förstår att det kan vara en utmanande tävling som verkar gå på floddalens sluttning. Löpare brukar sällan vara högljudda när de spikar kontroller så jag misstänker att det missas, ramlas och/eller springs för långt ner och sedan upp igen. Att tappa höjd och få gå tillbaks är fysiskt men framförallt psykiskt påfrestande.
Väl framme vid start inser undertecknad att det är väldigt mörkt inne bland träden. Känner lite oro för synen då jag har behov av glasögon/linser. Undertecknad kör ett system att ha en lins för kartläsning på vänster öga men detta brukar inte alltid räcka till när det blir skumt.
Dock börjar denna etapp perfekt orienteringsmässigt. Båda får dock en ”vägg” som utmaning till första kontrollen och den blir mycket besvärlig. Det intensiva regnandet veckorna för tävlingen gör att det är svårt få fotfäste i myllan på väg uppför. Man ramlar, halkar och tappar lite höjd hela tiden upp. Efter visst kämpande så är dock undertecknad uppe till slut. Första fem kontrollerna sitter som en smäck även om det är lite suddigt att se. MEN vid 6:e så går det åt pepparn. Ser inte tillräckligt bra och tappar helt begreppet om på vilken höjdnivå jag befinner mig på. Springer omkring och letar på alldeles för hög nivå och får inte ihop kartbilden. Kan skyllas på mörkret och den dåliga synen men delvis också på viss klantighet. Skulle ha tagit på mig ”gubb-glasögonen” inser jag. Halva glas som man har på nästippen.
Tar mig samman efter detta och kommer vidare och det går bra ett tag utan missar. Skall gina genom ett litet hygge till en grop men fastnar direkt. I riset finns dolt björnbärsbuskar och de som erfarit dessa vet att de taggiga lianerna hugger tag i en och rätt som det är man fasthållen av massvis med taggar. Resultatet blev att jag stupade framåt rätt in i dessa buskar och blev skuren över stora delar av kroppen. Lyckades komma loss och ta mig tillbaks på en stig för att springa runt detta.
På slutet fick vi springa bland alla dessa Rhododendron snår och det var imponerande. Tänk vad vackert det måste vara här när allt blommar på våren.
Inväntar frugan i målet och denna dag har vi inte sett varandra alls ut i skogen.
Trötta är vi båda så vi beslutar att återvända ganska raskt till hotellet. Orken för att Geocaha finns inte riktigt och när frugan får veta att det är vilodag imorgon (En mycket positivt mottagen nyhet då hon ej var medveten om detta) så blev det tvärstopp. Geocachas kan göras i morgon.
Framme vi strandgatan gällde det att hitta en parkering men eftersom vädret var fint var det en hel del folk på stranden och alla platser var upptagna. Dock hade jag ännu en gång tur då en bilist åkte iväg precis när jag var på väg att ge upp. Närmaste långtidsparkering är ca 2-3 km bortanför hotellet och att konka på alla prylar var inte så där kul. Tyvärr måste undertecknad säga att det inte är bilvänligt i Aberystwyth. Detta är ett politiskt beslut förstås men kommer nog tyvärr på sikt drabba hotell och restauranger.
Lite personvård och vila gjorde att krafterna sakta började återvända. Beslöt oss för att ta ett ytterligare nappatag med Foto-orienteringen. Det var en kul aktivitet som gjorde att vi fick se en del intressanta platser i staden. Lyckades lösa alla utom en och nu återstår endast 4 för att få det hela klart. Vid ett tillfälle så var jag lite ouppmärksam och vips hade frugan smitit in i en klädbutik som reade allt – Store twentyone. Här fanns massor att välja på och det vara bara att bita ihop och vara smakråd.
Imorgon får det bli lite kombinerat Geocahing/Foto-orientering. Naturligtvis beroende på hur kroppen känns när man vaknar.
Rundturen på staden avslutades med ett besök på en Kina-krog. Vågar inte gå in på någon lokal dylik då det räcker med den tunga meny som vi får på morgonen till frukost. Man skulle nog bli knockad av att äta lika stabbig mat på kvällen också.
Utanför fönstret är det fortfarande mycket varmt och solen står fortfarande en bra bit upp och lyser rätt in i rummet. Det är väldigt varmt fortfarande. Nästa så man önskade en lite regnskur!
Tänker tillbaks på den vackra floddalen där tävlingen gick och det känns ganska trevligt att minnas. Brukar fråga frugan regelbundet om hon verkligen uppskattar detta slit då hon är helt otränad. Det är jobbigt menar hon men samtidigt hade hon missat de fina naturupplevelserna som man får uppleva på tävlingarna. Så ännu hänger hon i. Få se om läget ändrar sig efter etapp 4 och 5 som kommer att vara mycket utmanande. Dock är det en vilodag imorgon som förhoppningsvis ger lite krafter tillbaks.
Rapporterat från kvällsvärmen med utsikt över Irländska sjön.
Hälsning från Cymru
Tillbaks till start
Dag 4 – Dagens tema – Dagens tema – (Aktiv) vila
Vaknade igen av strandpatrullen. Idag så var arbetena längre bort på stranden men det verkade som de att avstjälpning- och upphämtningsplats precis utanför fönstret. Vaknade först av strandpatrullen och inte det mer angenäma uppvaknandet – doften av stekt fläsk.
Tror strandpatrullen har listat ut att VCE är min kund och JCB-lastaren riste extra mycket med skopan så hade jag skulle vakna. Han höll på ända tills det var kört att somna om den rackaren.
Frugan hade svårt att somna igår trots tre dagars tävlande. Kanske överraskningen att det var vilodag idag vart för mycket. Kroppen var inställd på att springa och när så inte blir fallet blev den helt rastlös?! Dock så tror jag inte det när jag observerade hennes rörelser när vi gick ner till frukosten. Det var inget spritt i dom benen.
Beslutet för dagen var att kombinera Geocaching, utflykter till fina ställen, Foto-orientering avslutning samt slappa. Troligtvis blev allt detta för mycket, vilket visade sig senare under dagen. Som alla projekt gäller det att begränsa scoopet så att det inte växer och blir för stort.
Vi startade lätt med en Geocache alldeles nära hotellet. Jag hittade inte denna tidigare i veckan så nu skulle frugan visa hur man gjorde. Vi gick där och fingrade på allt som fanns vid den aktuella punkten men inget hittades. En gammal man passerade och frågade om han kunde hjälpa oss (de är förbaskat hjälpsamma och artiga här, både i stan och i skogen). Vi förklarade vad vi höll på med och gubben hade humor och sa att vi skulle passa oss för Trafiksäkerhetsverket bara, då de kan arrestera oss för att vi pillar på deras skyltar!
Färden fortsatte till bilen och vi körde fram till gatans slut för att ta oss an stadens högsta punkt. Beslöt oss för att ta sick-sack stigen upp istället för den bergbana som erbjöds. Där sparade man 2 * 4,5 Pund! Svetten rann kopiöst när vi tog oss uppåt i sakta mak. Foto-orienteringen löstes och väl uppe så var det dags att ta sig an de Geocachar som fanns på berget.
Ridå – GPSen hade jag/vi glömt i bilen! Scoopet var för stort och seniliteten medförde att den mest grundläggande utrustningen glömdes. Föreslog frugan att hon får 20 pund om hon hämtar denna men förslaget ignorerades helt.
På vägen upp och ner så fick vi även studera hur den lokala brandkåren övade att ta sig upp med 4-hjulsdriven jeep uppför den stig som vi vandrade. Föreslog frugan att kan de köra upp så kan väl vi också? Detta skämt bevärdigades inte heller en kommentar.
Sen måste jag fråga vad det är för märkvärdigt med brandmän! Frugan (som inte gärna pratar Engelska) kom i konversation med dessa unga herrar och de pratade och pratade. Höll inte på att få ner henne från berget. Förstår inte vad de kunde ha för intressant att prata om. Usch vad hon är fånig!
Väl nere så skippades förslaget att gå upp igen och andra Geocachar valdes. Dessa innebar lite korta promenader och sakta tog vi oss vidare mot en strand som låg på andra sidan den topp vi bestigit. På vägen så passerade vi en väg informationsskylt (se bilder) som speglar lite den atmosfär som präglar bil- och MC-körning i Wales. Det fordras försiktighet och lite is i magen. Spänning och nervositet är högre än att köra bil i Sverige.
Stranden på andra sidan berget var jättefin och helt öde. Dock är det nog mycket folk här när man har sin semesterperiod i UK. Bredvid stranden fanns ett jättelikt område med fasta husvagns-boenden. Nu verkade det inte vara så mycket folk men det fanns rejäl kapacitet.
På stranden blev det lite lätt-lunch och fika. Havet är lugnt idag och den enda rörelse som fanns under dagen var när tidvattnet kom in. Luften gick lite ur båda där vi satt och blängde ut mot vattnet och magen började bearbeta lunchen. Beslöt oss för att ta vägen tillbaks mot staden med lite Caching på vägen. Blev lite sur när jag försökte på en som innebar rejäl klättring och sedan rota i Björnbärs-snår. Det gick jag inte med på då armarna fortfarande är helt sönderrivna och jag måste se ut som en tung drogmissbrukare när omgivningen ser dessa armar.
Åkte till stadens andra pir för att försöka oss på två cachar som jag tidigare misslyckats med. Frugan skulle som vanligt visa hur man gjorde. Det blev 1-1 – En funnen och en inte funnen. Här blev det paus igen för det var rätt intressant och se på tidvattnet som nu rusade in igen. Två ungar lekte mitt i detta med sina föräldrars goda minne. Jag har för mig att detta är farligt och området var utanför badvakternas ansvar. Skyltar sade att man strikt skulle hålla sig mellan de flaggor som fanns för markering av bevakat område. Kändes lite olustigt att se på.
Förresten så var jag imponerad att se folk bada då angiven badvatten temperatur var 14 Grader! En annan observation var att Engelsmännen är anständiga och vi slapp den Tyska ”Korv-festival” vi fick uppleva i Bad Harzburg! Men det är klart – top-less är aldrig fel?!
Skulle försöka oss på en ytterligare cache i stadsnära område men efter att ha fastnat rejält i rusningstrafiken och den nervpärs detta innebar blev beslutet att återvända till hotellet och slappa resten av dan vid strandpromenaden.
Ännu en gång hade vi turen att få en parkeringsplats på den fullknökade gatan, då en besökare precis lämnade. Det är något lurt, jag brukar alltid ha en sådan otur. Sista dagen får vi kanske en jätte parkeringsböter?
På strandpromenaden fick man förutom Engelska och Gaeliska hör en mängd andra språk som Norska, Finska, Svenska, Ryska, etc. Det märks att orienterarna har tagit “över” staden denna vecka, Över 2 000 deltagare i denna tävling. Vi mötte dessa också överallt när vi gick foto-orienteringen. Trots mycket tuffa tävlingar verkar många ha krafter att promenera omkring också.
Den här stranden verkar vara väldigt central punkt för staden. På dagarna är det arrangerade aktiviteter för barnen och på kvällen är det något band eller orkester som spelar. Riktigt trivsam stämning på denna strand. Sent på natten är kanske ett undantaget då skrålande festprissar etc. rör sig i området.
Solen sög sakta ur resterande krafter när man satt där och löste Sudoku och det blev till och med en liten eftermiddagslur.
Imorgon är det mycket tidig start och vi får de längsta banorna i denna tävling. Arrangören var vänlig och påpekade i sitt PM om man springer rätt vägval så behöver det inte bli så mycket klättring som angivits! Jo hej du, fan trot.
På kvällen var det dags för en middag och gick för säkerhets skull in på Tripadvisor. Hittade en restaurang som hade fått bra betyg – Little Italy och begav os dit. Klev in och möttes av en servitör som frågade hur han kunde hjälpa oss och vi ville naturligtvis ha ett bord för två. Han lade då pannan i riktigt djupa veck och gick in i sin bok för bokningar och sade att vi kunde få ett bord bredvid ingången om vi var klara inom 1,5 timme. Detta var naturligtvis inga problem för oss.
När vi väl hade satt oss så droppade det in ytterligare par och dessa hade inte heller reserverat bord men fick beskedet av en annan servitör att det vara bra att sätta sig vart de ville och inga restriktioner framfördes.
Hmmmmm?!
Jag blev lite misstänksam och middagen genomfördes med lite besk smak i bakhuvudet. Maten var OK men vinet var blask. Jag tog inte i jättemycket i dricks när notan betalades.
Av någon anledning blev jag inspirerad att skriva ett omdöme om restaurangen på tripadvisor när vi återvänt till hotellet. Restaurangen från första kvällen finns ännu inte i Tripadvisor och dom skall få en riktig ”råsopp” när de kommer upp. Den var riktigt usel.
Nåja, mätta blev vi och en erfarenhet rikare. I morgon blir det nya upplevelser och förhoppningsvis av det bättre slaget.
Havet är stilla och solen ligger på igen. Frugan funderade på ett kvällsdopp av någon anledning. Hon hade inte visat intresse för detta tidigare i veckan. Undrar vad som kan ha hänt under dagen på stranden? Jag upplyste att badvakterna hade gått hem för dagen och av någon anledning svalnade hennes intresse för kvälls doppet efter denna information. Vet inte om det kan ha något samband?
Ibland vill man inte ha alla svar här i livet.
Imorgon är det nya utmattande övningar. Hoppas på fina naturupplevelser och att slippa det obligatoriska misstaget. Banorna går på öppna hedar så mörkret från igår skall inte vara några problem.
Vi hörs – Hälsning från Cymru Aberystwyth (betyder mynningen vid floden Ystwyth (Uttalas Estweth))
Tillbaks till start
Dag 5 – Dagens tema – Spring, spring, trött, trött
Hade en dålig natt med dålig sömn. Anledning? Ingen aning. Morgonen blev lite stressad då vi startade nästan först och det var en besvärlig infart till parkeringen. Kom dock iväg och resan gick bra. Fick några uppmuntrande skyltar på vägen som – 60 skadade/dödade på denna väg 2005-2009. Man kan säga att vägverket i Wales är pang på rödbetan.
Parkeringsanslutningen var en utmaning. Vägen upp till denna var utefter en grusväg som fårfarmarna i trakten normalt använder 4-hjulingar för. Man hade varnat att inga ”drifting-bilar” men låg höjd under fick köra på denna väg. Då hade man fastnat på bottenplattan med hjulen hängande i luften.
Varje bil fick en instruktion av den artige men väldigt tydlige parkeringsanvisaren. Budskapet var – 1:ans växel, gasa hela tiden och stanna inte för h-e! Bilarna fick ta sats en och en för att dundra upp för grusvägen till parkeringen. Väl uppe så återvände frugans solbränna i ansiktet som varit försvunnen under några minuter.
Fem-dagars i Sverige brukar vara duktiga på att berätta hur fantastiska deras etapper/tävlingar brukar vara. Bl.a. så framförde man med mycket buller och bång när de hade en etapp uppe i en skidbacke i sälen med utsikt över dalen och kalfjället att detta var något fantastiskt avseende utsikt. Här har vi sådana utsikter varje dag. Till detta kan läggas dagens parkering högt uppe på en kulle med utsikt över målområdet, löparna som sprang på bergskanten och deras ansträngningar samt alla löpare som var på väg mot start.
Detta var ännu en gång en fantastisk vacker etapp.
Vi gick iväg till starten ganska snart efter att ha anlänt och färden till start var som vanligt en utmaning. Stigning 250 meter. Såg endast två som joggade en bit medan alla övriga gick. Det är många som är möra efter de etapper som varit. På vägen till start korsade vi en mindre väg och där kom en får farmare på fyrhjuling med två hundar bakpå. De verkade trivas att få åka med och satt och njöt. Såg rätt kul ut. Detta färdmedel skulle nog vara rätt fortskaffningsmedel idag!
Dags för start och iväg ut i den öppna bergsterrängen. Få kontroller och därmed olika vägvalsalternativ istället. Hittade ett bra stråk till första som gick bra men usch vad det var tungt att springa. Dagens bana var inte så svår så det gällde att ösa på så mycket det gick om man hade ”spritt” i benen. Den “spritten” hade undertecknat dock inte begåvats med. Det var bara att springa och springa i tunga mossar och motlut men helst ville jag bara lägga mig ner och dö, kändes det.
Vi 3:e kontrollen var det en sjö i vägen som man var tvungen att runda antingen på vänster eller höger sida. Oavsett val så blir det definitivt en omväg och det kändes psykologiskt tungt då dagens bana var tävlingens längsta. Rundningen av sjön adderade ytterligare 500 – 700 meter och dessa kändes psykologiskt mycket tungt.
Valde vänster och resten av banan gick bra och den obligatoriska grova missen uteblev idag. Endast 10-15 sekunder kan betraktas som misstag. Synd bara att man inte orkar springa fortare!
Kom först i mål av de som är inhysta i vårt hotellrum, gick upp till bilen och fixade mig i ordning efter bästa förmåga. Vid bilen hade man den överlägset bästa utsikten över inkommande löpare. Frugan dröjde och dröjde och dröjde. Hoppades att hon inte hade gjort illa sig men efter en 95 minuter så såg jag hennes röda tävlingsdräkt saaaakta närma sig målet. Såg ut att ha varit en riktigt tung dag vilket även bekräftades. Hon ansåg också att hon har sprungit uppför hela vägen och aldrig något nedför. Sug på den geografiska omöjligheten.
Jag nämnde tidigare att Britterna är väldigt artiga och omtänksamma i skogen. T.ex. så frågade de mig när jag for omkull vid något tillfälle om jag gjorde illa mig. Frugan fick också uppleva detta idag mellan hennes kontroll 5 och 6 att de är mycket vänliga/artiga. Hon hade en mycket jobbig uppförsbacke och på mycket trötta steg kämpade sig uppför. Dock fick hon ett antal kommentarer från relativt unga män som ”come on, come on” när hon kämpade sig upp. Dessa typer av kommentarer har jag inte fått varken från män eller från kvinnor. De enda som uppmärksammar mig när det går uppför är flugorna som då kan lättare angripa när farten går ner samt krafterna att vifta bort dem reduceras.
Man kan sammanfatta detta som ”Frugan drar till sig män och undertecknad flugor”. Det låter inget vidare när man gör en sådan konklusion!
Stoppade i oss lite käk och bälgade dricka/sportdryck i väntan på att man får åka ut från parkeringen. Vägen är enkelriktad så att man får bara köra in till parkeringen en viss tid och sedan ut från denna vid en senare tid.
Utfarten gick bra men sedan missade vi vid något vägkors så resan tillbaks blev inte som planerat. En lång omväg blev det och vi missade alla Geocachar vi planerat att hinna med då vi hade tidig start. Det fanns inga Geocachar efter den felaktiga omväg vi hamnade på. Då det varit en tung dag i skogen så mulnade undertecknad ordentligt hela vägen fram till staden. Inte blev det bättre när en skylt – förbjudet svänga höger – tvingade ner oss i rusningstrafik-gettot mitt i staden.
Nu har undertecknad bestämt sig för att vara tjurig hela resten av dagen.
Efter någon timme av återhämtning besöktes den lokala sportaffären för inköp av lite presenter till familjen. Det var rea så några riktiga klipp kunde göras.
Presenterna stjälptes av på hotellet och sedan gick färden till en lokal pub för käk och dricka. Undertecknad har inte varit på en Brittisk pub sedan 1983. Känner mig bortkommen hur det går till. Vid förra besöket arbetade undertecknad på en IT-konsult firma och vid detta tillfälle var vi ett antal konsulter på besök i London. Bland oss fanns en Engelsman. Han skällde ut oss vid detta tillfälle då han menade på att vi inte gjorde rätt och inte kunde uppföra oss på rätt sätt. Snacka om kompis.
Vid detta tillfälle blev jag osäker om man skulle beställa käk vid baren eller inte samt vad som gällde för dricksen. Till slut gick jag fram till disken och beställde det vi skulle ha samt även betalade direkt. Ingen dricks lämnades. Tror jag gjorde rätt?!
Här var det inga fasoner som vi råkade ut för förra kvällen utan detta kändes enkelt, okonstlat och helt OK. Det verkade vara mycket lokala gäster och vi båda uppskattade miljön. Beställde först en Carling öl samt vin till frugan. Ölen smakade som en riktig öl.
Beslutade att prova något annat när det var dags för en andra öl. Beställde en Strongbow, smakade på den, bad frugan smaka och hon gillade den! Det var alltså ingen ”riktig” öl. Smakade mer som citron-cider. Frugan som var inne på sitt andra glas vin på fastande mage påpekade att detta är ju ett bög-öl. Undrade varför hon kom till den slutsatsen och hon förklarade att den heter ”Rainbow” och är söt! Hon fick inte något mer vin denna kväll om hon inte beställde själv!
Vi trivdes i denna lite ruffa och enkla miljö och kan tänka oss ett besök sista kvällen imorgon. Även fast vi redan betalat kom en kille i baren och frågade om allt var OK.
Efter Pub-besöket besöktes en livsmedelsbutik för inhandling av lite vatten och frukt inför morgondagens varma utmaningar. Blev sugen på choklad men ångrade mig efter att ha känt på dessa förpackningar. De var helt mjuka innuti! De verkar ha problem i butikerna i denna stad i form av att man inte har någon kylning. Både sport-affären och denna livsmedelsaffär hade en fruktansvärd varm miljö. Expediter kan tuppa av och chokladen smälter!
Solen har försvunnit lite idag och det som ett slags dis som hindrar den från att värma som tidigare kvällar. Känns ganska svalt och skönt denna kväll. Man har lovat regn till helgen men får se om det tjuvstartar imorgon. Imorgon är det sen start så då kanske man kan få lite sov-morgon. Strandpatrullen var inte i morse ute med någon JCB-grävare.
Samma målplats och tävlingsområde som idag. Vackert men jobbigt. Imorgon har vi den största stigningen på hela veckan. Puh!
Hälsning från Cymru
Tillbaks till start
Dag 6 – Dagens tema – Ute på hal grus
Sovmorgon? Pyttsan! Strandpatrullen var inte ute och härjade idag men istället kom bänkpatrullen! De ersatte några bänkar som skulle renoveras/tvättas med nya. Dessa skulle fästas med jättemuttrar i bultar som var gjutna ner i grunden. De mutter-dragare som Däckia använder för att byta sommardäck/vinterdäck är små elvispar jämfört med denna apparat som drog igång. Jag tror att även de som ligger på kyrkogården på andra sidan staden vaknade upp.
Kvällen igår blev lite ”senare” då jag var tvungen att se de kommande olympiska mästarna i fotboll – UK. Blev dock lite förvånad igår då spelet var typiskt Brittiskt och inte mästarklass – Det hände inte mycket från kommande mästares sida utan det var mest Senegal som skapade något. Mästarna fick lite press på slutet men det var ett torftigt lag. Matchen gjorde mig så ”upphetsad” så jag hade svårt att sova efteråt.
Till frukosten är det två trappor ned från rummet. Trappan verkar knaka mer och mer ju längre veckan går. Jag hoppas det i alla fall är trappan och inte något annat! Frugans forcering i trappan skulle kunna skickas in till Funniest home videos om man får le åt detta. Det får man dock inte göra om detta inte utförs i smyg!
Frukostmatsalen är kompakt som nämnts. När alla 6 borden har gäster samtidigt då får man verkligen lära sig att ta hänsyn. Det är trångt som en Japansk tunnelbanevagn i rusningstid. Vi börjar ledsna på den standardfrukost som erbjuds. Full English breakfast är lite för tungt/onyttigt ur vår synvinkel. Kul att ösa i sig någon enstaka gång men inte i längden.
Brittisk TV är full av rapporter från Olympiaden och ikväll är det invigning. Frugan har krävt att få titta på denna men låt oss lägga en peng i potten att efter max 30 minuter så blir det meditering i den trakten av rummet.
Vädret verkar bli bra idag också – Vilken tur vi haft! Vi har sen start idag så vi kan ta det lite lugnt denna morgon. Körde dock iväg mot tävlingen ganska snart då vi tänkte ta någon Geocache innan samt man måste vara inne på parkeringen för 12:00. Det blev bara en Cache och sedan utmaningen att komma upp för de den grusiga backen till parkeringen. Vägen upp hade blivit värre idag då alla häftiga körningar igår för att komma upp hade fått det normalt fasta gruset att bli ännu lösare. Dock gick det bra för oss men vi fick tyvärr inte den fina utsiktsparkeringen som vi hade igår. Däremot fick vi en parkering där vi kunde se andra bilisters satsningar för att komma upp för backen. Gasade man för lite så blev det motorstopp. Tyvärr så drabbade detta ett antal kvinnliga förare då de kanske är lite mer försiktiga med gasandet normalt. I vissa fall så var arrangören tvungen att ta över förarplatsen och köra upp bilen åt dem.
På tävlingen hade det blivit mulet och för första gången denna vecka var vi tvungna att ta på jacka och långbyxor. Lite duggregn kom ner också men inte så mycket att regnkappan måste fram. Vad tror Ni man ser då? Arrangören har satt upp skyltar ”Shorts allowed”! Normalt måste man ha långbyxor när man springer tävlingar men om det råkar vara mycket öppen terräng så tillåts shorts. Kändes dock lite knepigt idag då det är gränsfall att springa med en varm jacka om vädret skulle försämras vilket kunde vara en risk. Arrangören kanske hade för mycket shorts i sportförsäljningen så de var tvungna att ”tillåta” shorts. De har ju blivit av med sina regnjackor!
Vi startade bland de sista så det blev att köpa något att äta för att inte bli hungrig innan start. Det blev traditionell hamburgare. Ville man ha ost på så kostade det 6 SEK extra., HÄPP!
Frugan sneglade lite på några specialorienteringsskor med uppbyggda vriststöd. Hon blir så trött i vristerna när hon springer i terrängen. Jag föreslog att innan hon köper några specialskor så genomför hon lite fler (>0) träningar i skogen!
Vägen till start var inte så mördande idag vilket var tur då vi har mycket kupering på själva tävlingsbanan, Utsikten var dock som vanligt magnifik.
Själva tävlingen gick bra för bägge med endast ett mycket litet misstag av undertecknad och några minuter av frugan. Frugan var dock tvungen att återgälda den artighet som hon upplevt från Britternas sida och stanna och visa en äldre herre var han befann sig då han hade tappt kontrollen helt. Slutet nedför var halkigt så undertecknad åkte på rumpan nedför bitvis. Tur man är mjuk därbak. Dock blev man väldigt skitig av dyn.
Tog ett tag innan frugan kom och hon var förvånansvärd pigg trots de utmaningar som varit. Få se hur kroppsspråket ser ut i trappan ner till frukosten imorgon,
Vid återkomsten till strandpromenaden så var det fullt och ingen parkering fanns. Parkerade på en betal-parkering där man får stå två timmar max och hoppas på bättre tur senare. Britterna skall förhoppningsvis hem och titta på OS? Dock blev jag lite nervös då en parkeringsvakt strök omkring, såg bister ut och jag vet inte riktigt vad som gäller för parkeringsregler överallt.
Morgondagen får bli direkt resa mot Manchester med lite Geocaching på vägen. Med den sena start vi har imorgon är risken för stor att vi kan missa planet. Lite trist men så är fallet. Dock räknar arrangören fyra av de sex resultaten för totalresultatet vilket vi får i alla fall. Nu spelar dock inte resultatet någon roll för någon av oss.
Kvällen får bli mat på puben och sedan lite OS-invigning på TV.
Puben var som vanligt trevlig och det var nog mest lokala innevånare som besökte denna pub. Kändes som en avslappnad och trevlig atmosfär. Då det var sista dagen så skippades all föresatser att äta näringsrikt så man orkar tävla. Maten var riklig då undertecknad bl.a. beställde en monsterburgare. Normalt så brukar undertecknad inte lämna mat men så blev det i detta fall! Undertecknad hade lärt sig och höll sig till ”riktig” öl medan frugan fattat tycke för gårdagens ”bög-öl” – Strongbow.
När vi satt och åt så dök det upp ett äldre pensionärspar på de där blanka sparkcyklarna som yngre ungdomar kör omkring på! Det var så härligt att se att detta par inte brytt sig om ev. förutfattade uppfattningar om ”åldersgräns” för detta fortskaffningsmedel. Dessa var oerhört praktiska för dem och de gled fram problemfritt i trafiken. Det var jätte-härligt att se och många i puben reagerade.
Drickat satt som en smäck i utmattade ben och vi kände oss som mjukkokt spagetti när vi återvände till hotellet för att titta på OS-invigningen.
Hoppas på en JÄTTE-tråkig hemfärd imorgon där inga överraskningar eller händelser att rapportera förekommer. Det räcker med de händelser som upplevdes när vi åkte ner.
Får avsluta resan med lite reflektioner när vi kommit hem.
Hälsning från Cymru.
Tillbaks till start
Dag 7 – Dagens tema – Reflektion och härligt tråkigt
Vaknade denna sista dag i Aberystwyth (har Ni tränat uttal?). Denna morgon var vi båda lite frusna då vädret blivit signifikant kyligare. Tidigare nätter har vi varit tvungna att sova med öppet fönster på grund av värmen men inte i natt! Fördelen var att ljuden inte varit lika höga denna natt/morgon. Det verkar bli en kylig dag idag.
Ingen strandpatrull denna morgon utan endast sopmaskinen som drog förbi på gatan.
Frågade frugan vad hon tyckte om OS-invigningen på TV? Svaret blev lite generat – Hrmpf. Berättade tidigare att jag lade lite pengar i den fiktiva potten att meditationen skulle starta före eller en stund in i programmet. Observerade lite ”uppvärmning” under för-snacket i TV – 2 timmar och sedan så dröjde det inte länge förrän det var djup meditation inne i själva huvudprogrammet.
Det var kul att titta på Brittisk Tv och programmet innan själva invigningen var minst lika intressant. Det skildrade Brittisk idrottshistoria och det finns en hel del som vi inte känner till.
Invigningen, som inte jag heller såg hela. Gillar inte inmarschen t.ex. innehöll en del trevliga/festliga inslag. Drottningen som ställde upp och bidrog till lite humor med James Bond var en upplevelse.
Kikade på resultaten från tävlingen igår kväll på Internet. De har släpat efter av någon anledning. Arrangören verkar ha haft vissa svårigheter få fram dessa.
Nämnde att det gick ganska bra igår och detta är ett fenomen som jag måste nämna. Oftast blir man tröttare och tröttare när man tävlar flera dagar och sista dagen är man oftast ganska slut. MEN ibland vid enstaka tillfällen så kan det uppstå någon slags energi-knäpp sista dagen och det går istället bättre att springa. Det kan vara inbillning men man kan dubbelkolla detta via resultaten. Undertecknad verkar ha haft en sådan igår vilket kändes i kroppen. Det gick lättare än tidigare dagar och resultatet på denna etapp blev det hittills bästa – 5:a. Någon som kan förklara detta fysiologiska fenomen, själv har jag ännu inte hittat svaret på denna gåta?
Lukten av stekt fläsk börjar påverka smaklökarna så det är väl dags att få lite Brittisk frukost för sista gången. Morgonens underhållning blir väl som vanligt i trappan ner till frukosten? Få se vilka ”moves” det blir idag? – Zombie, Frankenstein, Reverse?
Det blev mellanting mellan Frankenstein och half-reverse.
Väl ute i bilen så konstaterades att inga parkeringsböter denna gång heller. Det fanns en viss risk att få böter då inte ens hotellets personal var säkra vad som gällde avseende parkeringsregler. Resan mot Manchester gick väldigt bra och inga ”tjut” hördes i bilen denna gång. T.o.m. fanns det tid att studera omgivningen med vackra byggnader, Hortensior, Budleja-häckar och vackra trädgårdar.
Var glad att färden gick mot Manchester då det var en mycket intensiv trafik åt andra hållet. Aberystwyth måste bli full-knökat denna helg, Misstänker att semestern startar för många britter och många vill ut till havet.
Stannade till i Chester för lite Geocaching samt lunch på en pub. Tyvärr var maten på denna pub lite skraltig. Geocachingen blev kort då det var trånga gator och mycket trafik. Istället blev det färd mot flygplatsen.
Man kan säga att detta var en riktigt rörig flygplats. Det var svårt komma till bensinstationen, svårt hitta till hyr-bil återlämningen, svårt hitta till rätt terminal (Det fanns tre, resedokumenten innehöll inga uppgifter och informationen på flygplatsen var torftig, Vi var tvungna att testa alla tre terminaler innan vi kom rätt), Omständlig incheckning och trångt i affärerna. Allt gick bra så detta är bara lite allmänt gnäll.
Vi höll tidtabellen till Amsterdam och det blev denna gång tid över för lite flygplats-shopping. Här gick det effektivare och vi kom raskt ombord på planet.
Resten av resan var helt händelselös och hela resan hem var toppen tråkig som en hemresa skall vara!
Vad kan man säga om denna vecka? Några reflektioner.
• De tävlingar vi anmäler oss till tar oss till nya platser som ”ingen” tänkt på. Vem utanför UK har tänkt sig att åka till Aberystwyth ? Ibland blir det lite öken-ställen men denna ort och omgivning har varit härlig. Gammalt och slitet men trevligt och fungerande.
• Britterna är förbaskat trevliga och artiga
• Solen har lyst på oss hela veckan
• Hotellet var kompakt boende och frukost även om vi fick största rummet
• Engelsk frukost är ”mördande” i långa loppet
• Tävlingarna har gått dåligt i början och men sedan bättre och bättre för undertecknad
• Bil-GPS är underskattat. Man kommer fram utan högljudda meningsutbyten. Visserligen brukar undertecknad skälla på GPSen när den tar konstiga vägar. Dock lyckade vi hitta en bra kartbok på slutet för endast 2 pund (AA-vägkarta, rekommenderas varmt!)
• Det är utmanande att köra i Wales – Backigt, krokigt, smalt och kräver nerver av stål. Bilkörning kan vara påfrestande för en relation.
• Vägar med mittlinjemarkeringar är lyx!
• Tveksamt om man skall köra bil och parkera i Aberystwyth.
• Normalt brukar undertecknad ligga i baken och trycka på framförvarande bilister med kärnfulla kommentarer som ”sölkorv, gubbdj-l, skicka potatisen med Schenker nästa gång bonnläpp”. I Wales är det undertecknad som varit bromsklossen och haft bilar tryckande bakom. Dock ovetande om ev. kommentarer!
• Tävlingarna var fysiskt mycket utmanande och jobbigare än vad vi är vana vid hemma i Sverige och även jämfört senaste WMOC. WMOC borde vara mer utmanande men i år var det torftigt både fysiskt och tekniskt. Vi sprang också i MYCKET vackra omgivningar här i Wales.
• Gena inte genom björnbärssnår för då är Ni fast! Rivsåren ser hemska ut efteråt
• Känner oss tunga och ömma i ben och hela kroppen men nöjda efter en härlig vecka. Har t.o.m. fått träningsvärk i skuldrorna av alla kurvkörningar i Wales.
Tillbaks till start