Onsdag

Dags för en påskresa till Helsingfors. På grund av  olika omständigheter så blev det ingen vandringsresa som brukligtvis första kvartalet.

Det är mycket länge sedan som resesällskapet har åkt till Helsingfors. Det skall bli intressant hur denna resa blir i jämförelse med med tidigare. Resor med finlandsbåtarna har historiskt varit förknippade med mycket ”fylla” men det har kanske förändrats de senaste åren?

Enligt nyheterna är det pensionärer som står för drickandet numera medan ungdomarna har minskat sitt drickande. Det senare verkar vara en genomgående trend enligt statistikerna.

Sällskapet åker tåg till Stockholm och vid centralstation konstaterar vissa i församlingen att det är inte långt att gå till båten vid Tegelvikshamnen.

Sällskapet har en resväska och en med majoritetsröstad mula . Trots att den kan transporteras på hjul så krävs detta en viss ansträngning!

Det är fortfarande en kylig 2 april men med en värmande sol. Solens strålar räcker för avsevärt att  höja den arbetstemperaturen som erfordras för att ta sig från A till B!

Den lilla transporten tog ca en timme i rask takt!

Väl framme så överraskades sällskapet av att att man släpper på resande minst 90 minuter innan avgång.  Det blev möjlighet att vädra lite ny frisk luft till lungorna samt sänka kroppstemperatur och hjärtfrekvens till vad som betraktas som mera hälsosamt för seniora personer.

Båten har väldigt få resenärer och detta är en behaglig överraskning. Vid den senaste resan mellan Grisslehamn och Eckerö så var aktuellt fartyg bokat till gränsen vad som tillåts enlig sjöfarts-lagstiftningen. Denna tidigare resa var en vidrig upplevelse.

En servering är öppen innan avgång och sällskapet kan i lugn och ro beställa lite dryck som bidrar till kroppens avslappning. Båten avgår 10 minuter innan angiven tidtabell. Har inte hört någon meddela ”boarding completed” men antar att man har koll på detta.

Efter åtnjutande av dryckerna beställer sällskapet bord i à la carte matsalen. I beställningen anges önskemål om havsutsikt.

Det dröjer innan restaurangen öppnar varför sällskapet därför tar en tur in i den så kallade tax-free butiken. Det finns väldigt få produkter som upplevs som ett köp. Resorna över Östersjön med billiga artiklar verkar vara en passerad historia. Lite snask ramlar dock ner i korgen!

Sällskapet återvänder till restaurangen och placeras vid ett bord med utsikt. Den utsikt som erbjuds på dessa resor är värt minst halva biljettpriset.

Sällskapet beställer meny- och dryckes-paket. Allt är mycket välsmakande och detta blir en mycket trivsam upplevelse. ”Normalt” brukar de flesta restaurangbesök bli besvikelser enligt författarens tidigare upplevelse. Jag anser att bra kockar är en bristvara, det finns för många restauranger och för många kunder som accepterar skräpmat. Jämfört med Japan som all i familjen älskar att besöka där alla (nästan) restauranger vill erbjuda bra mat och behandla sina kunder med respekt.

Maten, drycken och utsikten är en riktig fullträff. Vid passage av Oxdjupet där Kustartilleriets militärförläggning har varit placerad så ställer sig författaren i givakt och gör honnör. Den egna värnplikten genomgicks vid denna förläggning. Omgivningen tittar förundrande.

Den lugna färde genom det vackra skärgårdslandskapet väcker minnen från resor med Finlandsfärjorna längre tillbaka i tiden. Vid den tiden var det frosseri av mat vid smörgårdsborden.  Matkulturen har förändrats. På den tiden blev man full av både dryck och mat medan man idag njuter och äter samt blir lite ”full”.

Maten och drycken är god men samtidigt sövande. Nattklubben är öppen till 04.00 men sällskapet går nog och lägger sig senast 03.00!

Imorgon skall vi stråla samman med  de yngre i familjen som kommer med flyg från Umeå. Skickade  bilder på dagens festmåltid och meddelade att imorgon blir det bara sill och potatis!

Natten blir lite orolig då pensionärs-magar inte är anpassade för festmåltider ”sent” på dygnen. Gårdagen innehöll gym på förmiddagen och väsk-dragnings-maraton på eftermiddagen så detta (utmattning!) gav ett visst bidrag till ”Törnrosasömnen”.

Morgonen är lugn då tidtabellen Stockholm till Helsingfors har lite mer ”luft” än fakirturen Stockholm till Åbo. På den senare turen väcka man strax efter att nattklubben har stängt. Väckningen är idag modern med högtalare än tidigare med barska hyttstäderskor som bankade bestämt på dörren och kommenderande ”herätys”.  Ifall reaktionen uteblev so drogs lakanen sonika av den något morgontrötta passageraren.

Idag skall vi stråla samman med övriga familjen vid hotellet. Hoppas de inte får några besvär med flygningen.

Observerar under färden sista biten in mot Helsingfors ett fartyg som ser ganska skraltigt ut. Detta kanske är en del av den så kallade skuggflotta som används i dessa oroliga tider? Det smäller och brinner ganska bra på andra sidan Finska viken.

Gårdagens middag var för att citera produktchefen Rolls Royce när en kund frågade om antalet hästkrafter i motorn. Svaret blev och gäller även gårdagens middag – ”Relevant”.

Därför blir valet en enkel frukost på caféet istället för Frukostbuffé.

Dessa bufféer brukar vara stökiga och utbudet är mer än man orkar äta för ”slanten” man betalar.

Till rederiets försvar vill jag poängtera att denna resa är lugn avseende trängsel då det är väldigt lite passagerare. Roligt för sällskapet men mindre roligt för rederiet. Undrar hur affärerna går för dessa? Har läst någonstans att det är lite dåligt med lönsamheten. Moderna människor har kanske mer bråttom och flyger?  Undrar och hur stark turistmagnet Finland är? Början av april kanske också är att betrakta som lågsäsong?

Torsdag

Anländer Helsingfors och vädret är rått, kyligt och en nordlig isande vind. I Stockholm sken solen och det blev svettigt att dra resväskan medan här är det ”livsnödvändigt” för att behålla värmen. Frugan har vinterjackan och jag sommarjackan på. I resväskan har jag dock långkalsonger och vantar. Kan väl säga att det står 1 – 1 eller att vi har det genomsnittligt bra i vädret?

Ser att rederiet kompenserar dålig lönsamhet genom att rekrytera städpersonal från huvudsakligen bortre Asien. Personalen vandrar ombord när vi går av. Ser också att det är andra passagerare som går av så båten har inte varit helt tom. Det är inte samma horder som under högsäsong.  Detta har bidragit till en lugn och bekväm resa.

Det blir en värmande promenad på ca 2 km till hotellet. Helsingfors känns gammalt. Man har inte rivit allt och bevarat mycket av det äldre som renoverats. Själva hamnen där båten lade till var deprimerande men det är kanske ”alla” hamnar.

Övriga familjen har landat och mötesplats blir vid hotellet. Hotellet är en rejäl byggnad. Och rymmer säkert en hel del gäster. Det känns mycket skönt att komma in i värmen.  Hör typiska amerikanska röster och förvånas att dessa vill besöka skitländer i Europa för att citera en mycket framstående/framgångsrik amerikansk president. Vad vill amerikaner som bor i världens bästa land uppleva i Helsingfors?

Vid lunchtid så samlas hela familjen vid hotellet. Resan med flyg från Umeå till Helsingfors gick smidigt och ungdomarna berättade att tåget mellan Flygplatsen Vanda och centralstation kostade endast 4,5 Euro per person! Vaddå Arlanda express!?

Alla lämnar sina väskor och beger sig till en lunchrestaurang. Det blir en diskussion vad sällskapet skall göra resten av eftermiddagen. Alla är lite trötta efter sina resor. Sällskapet tar en promenad till Helsingfors bibliotek – Oodi – som är av mycket speciell arkitektur. Byggnaden har miljoner besökare varje år. Här är många besökare och det är en trevlig miljö, ALA arkitektbyrå har designat huset.

Sällskapet fortsätter vidare till Finlandiahuset designat av Alvar Aalto Finlands mest? berömda designer/arkitekt. Det är en intressant utställning som berättar om hans liv, skapelser, etc.

På återvägen stannade sällskapet till för att fika. Tyvärr hade jag upptäckt att byxorna hade spruckit in en söm bakpå mina jeans. Det blev att skippa fikat för egen del och hitta ett par nya byxor. Det fanns några sportaffärer i en galleria men utbudet var klent. Till slut hittade jag ett par som var acceptabla. Gillar vandringsbyxor bättre då de sitter lite ledigare jämfört jeans.

Lyckades sammanstråla med lite otåliga övriga i gruppen 1 minut innan man fick checka in! Så ingen försening minsann. Misstag uppmärksammas obarmhärtighet i resesällskapet!

Checkar in och rummen är stora och man har plats. Minst 10 fartygshytter motsvarande den som sällskapet sov under natten får plats i detta rum. Alla har samma så hoppas alla är nöjda. Hotellet ligger bra till centralt också.

Ikväll blir det restaurangbesök på en Asian-fusion restaurang.

Efter en kort paus på rummen så beger sig sällskapet till kvällens restaurang.  Det visar sig att den ligger högst upp i ett varuhus. Här finns det flera Japanska/Asiatiska restauranger. Varuhuset ger samma ”vibbar” som när vi var i Akihabara i Tokyo.

Maten är god och vi får en trevlig kväll med utsikt över del av staden. Det känns trevligt att mötas hela familjen.  Alla är trötta efter respektive resa men några skall ändå titta på vad som varuhuset kan erbjuda. Andra som författaren, avviker och återvänder till hotellet. Det känns lagom med upplevelser för denna dag. Hoppas att en god natts sömn skall göra susen.

Fredag

Natten har varit hyfsad men tyvärr sover man lite sämre som pensionär. Det blir perioder där man vaknar och dessa kan ofta bli längre.

Hotellet har ett intressant system där man kan beställa frukosttid. man läser av en qr-kod, ser vilka tider där det finns plats och väljer en tid. Detta kan kanske ses positiv av vissa (vårt sällskap) medan andra vill kunna gå när det passar/de vaknar. Ska bli intressant att observera hur detta fungerar. Detta kan ev. också vara en indikation på att det kan bli kaos i en frukostmatsal?

Får ”flashbacks” angående detta med att bestämma frukosttid. Vid en resa till Japan besökte vi  ”Fujikawaguchiko” och bodde på ett ”äkta” Japansk hotell. Där var man tvungen att ange tid för frukost.

Vi förstod detta första morgonen. En i sällskapet var lite sen och fördröjde alla. Det gick bara 1 minut över tiden och värden ringde. När vi kommer ner var en otrolig frukost dukat för oss och olika saker värmdes och kokades vid bordet.  Så det krävdes timing att få logistiken att fungera!

Frukostmatsalen var rymlig och det erbjöds alla sorter. Det fanns mycket hälsosam mat att välja på och det mera traditionell för den som vill ha detta. Hotellet  verkar ha en hel del barnfamiljer som gäster.

Rejäla hotellfrukostar räcker länge utan att man blir hungrig. När vi återvänder till rummen så möter vi påskharen! Han vill bjuda på ägg som vi tacksamt tar emot. Vi ser att en del barn letar ägg på olika ställen i hotellet. Det skall vara ett bra pris för den som hittar bäst. Enda problemet med bilden – Vem är påskharen?

Första aktivitet blir en mumin-shop rätt så nåra hotellet. Författaren skulle absolut inte köpa något men det blev en mugg och en resväske-tag. Favoritfiguren är lilla My. Jag gillar den ilskna och självständiga lilla tösen.

Alla hittar något att köpa som minne.

Nästa stopp blir designmuseet som ligger några hundra meter bort. Museet ligger i vad som kallas design-distrikt men vi  ser inga affärer och letar inte heller. Musset erbjuder tre utställningar i olika plan. Vi börjar i den översta där temat är Tove Jansson och Mumindalen. Har läst alla böckerna när jag var liten och känner igen mycket. Utställningen innehåller mycket information hur böckerna till viss del förmedlar den oro som fanns under krigsåren i Finland. Det positiva i böckerna att alla faror försvinner och allting ordnar sig till slut. Det kändes behagligt att ströva runt i Mumindalen.

En våning ner berättar om modern Finsk design. Det ges exempel på design inom olika områden i samhället. En stor del av utställningen handlar om utveckling av designen inom fastighets arkitektur. Alvar Aalto var den som gick i täten i början men det växte fram nya arkitekter som skapade nya inriktningar inom byggnation. Det var ett tufft arbete att återskapa i kriget sönderbombade fastigheter, bygga nytt för flyktingar och för en växande befolkning.

Längst ner fanns en utställning av mycket avancerat modeskapande. Tror det är få människor som bär dessa kreationer om de nu skulle komma till försäljning.

Vandra runt i ett museum tar också på krafterna och sällskapet måste anpassa sig lite då en medlem är i ett så kallat ”välsignat tillstånd”. Måste medge att författaren själv är lite sliten.

Sällskapet vandrar vidare till ett Fazer kafé för en lättare lunch. Frukosten har fortfarande skapat en mättnadskänsla. På vägen passerar vi en brandstation som man måste beskriva som unik. Man har bevarat en äldre byggnad som ser ut att ha lite historia.

Kaféet erbjuder läckra bakelser och smörgåsar. Här finns också en butik där man kan köpa de choklad-artiklar som finns i Fazers sortiment.

Karl Fazer var en riktig entreprenör inom choklad och bageri verksamheten. Han drog igång sin verksamhet 1891. Det står att kaféet är etablera 1891 men själva lokalen tillkom under 1930-talet.

Alla i sällskapet var mycket nöjda med utbudet och de val de gjorde. Det söta utbudet såg väldigt välgjort ut. Det är många besökare i kaféet och hör återigen Amerikanska röster. Måste kolla om det finns någon statistik och det visar sig att den största andelen turister under 2024 och 2025 är Amerikaner. Intressant!

Nästa anhalt blir Stockman varuhuset som man skulle kunna säga är Helsingfors NK. Gammalt, anrikt, stilfullt och lite dyrare varuhus. Sällskapet mellanlandar i en spelbutik på vägen och där försvinner krafterna hos de mer seniora i sällskapet. Tillhör denna falang och vandrar tillbaka till hotellet för en kortare ”power-nap”.

Kvällens aktivitet är ett besök på en Libanesisk restaurang. Dessa brukar servera god och intressanta rätter.

Tyvärr blir upplevelsen något ojämn. Några i sällskapet är nöjda med sina rätter, medan jag och sonen inte riktigt får samma positiva intryck. Min mat lever inte alls upp till förväntningarna – mezen saknar smaker och huvudrätten överkokt, smaklös och geggig.

Syftet med ett restaurangbesök tillsammans är förstås att umgås och ha det trevligt, och här uppstår en komplikation. Jag märker att mitt missnöje påverkar stämningen, trots att jag försöker hålla tillbaka det jag upplever. Det blir lite av “elefanten i rummet” – något som alla känner av.

Tidigare på resan har upplevelserna varit bra och jag har tidigare haft mycket goda erfarenheter av libanesisk mat. Detta kanske också bidrar till besvikelsen denna kväll. Även servicen lämnar en del att önska; väntetiderna är långa och det är stundtals svårt att få kontakt med personalen. Sammantaget gör detta att middagen drar ut på tiden och upplevs mer utdragen än njutbar.

Ambitionen är hela tiden att behålla en god familjestämning, även när upplevelsen inte riktigt motsvarar förväntningarna – vilket ibland visar sig vara en utmaning i sig.

Det är inte alltid helt enkelt att vara en perfekt far!

Kvällen avslutas lite trevligare med en drink i hotellets bar. Vi får möjlighet att prata om helt andra saker och vad som kan hända i framtiden. Vi har all våra egna drömmar och diskuterar hur vi kan förena dessa till gemensamma. När och vart ska vi resa brukar var ett stående samtalsämne.

Imorgon så blir det studiebesök i Fazers anläggning utanför Helsingfors.

Lördag

Det är liv och rörelse i frukostmatsalen då det är många barnfamiljer som är gäster. Det låter mera som en skolmatsal än på ett hotell med klass. Javisst ja, detta är en frukostmatsal i ett hotell med klass!

Utbudet är bra och man kan få i sig mycket som är bra eller mindre bra men gott!

Sällskapet får en stund mellan frukosten och avfärden till Fazer i Vanda för ett studiebesök. Av någon anledning så kan inte de seniora sällskapet registrera ett betalningskort i appen för bussresor. Det ges ingen förklaring och mycket irriterande. Det fungerar smidigt (nästan efter några försök) för de yngre i sällskapet. Nåja, det går att köpa biljetter på annat sätt.

Sällskapet vandrar i den kyliga morgonen till centralstation. Det är långt från vårväder. Hittar rätt buss och lyckas också kliva av vid rätt sluthållplats. Det känns väldigt ”främlingskt” där vi kliver av och det är ungefär en kilometer till fabriken. Vi ser ingen skyltning men google maps visar att vi är på rätt väg.

Strax innan känner vi att vi är på rätt väg. Det luktar bageri luften! En kort stund senare dyker fabriken och besökscentret upp. Kliver in och det är mycket besökare.

Här finns också en butik som vi tittar i då det är en stund till vår visning. Visningen är ok men inte så som vi hade föreställt oss. Man får inte titta in i fabriken och saknar lite nutidshistoria. Vi får veta lite om Karl Fazer och han etablerade verksamheten men det slutar där avseende företaget.

Det som visas är en kort film om den initiala historien, den lilla tropiska trädgården, lite om kost, lite om dofter, lite om smaker och lite diverse. Visningen kändes tunn och möjligen att barn skulle kunna uppskatta det något.

Det som kanske uppskattades mest är att man får provsmaka hur mycket som helst av Fazers godis sortiment under en kvart. Som avslutning fick man en påse med godis och bröd. Sonen och jag själv ställde frågan om vilka identiteter och värden vi skulle ta med oss från visningen.  Vi kände båda endast en stor förvirring och undrar vad som var syftet med visningen och vad vi skulle ta med oss från denna.

Efter detta studiebesök så fick man möjlighet att handla i affären. Det blev lite godis och grötpaket. Nästa stopp blev kafeterian för en sen lunchmacka men det var fullt och vi fick inte plats. Detta blev 4något snopet och det blev bara att gå tillbaka till busshållplatsen och färd tillbaka till centralstationen.

Vid stationen så blev det ett stopp i kaféet för en smörgås och kaffe. Luften gick ur några i sällskapet som haft en sämre natt på grund av livliga personer på gatan utanför hotellet. Centralstationen är en ståtlig byggnad och uppfördes av Eliel Saarinen arkitekt 1919. Byggnaden fick pris av BBC 2013 som världens vackraste järnvägsstation.

En tanke var att shoppa men all ångrade detta alternativ och det blev rast/vila på hotellrummet. Ikväll skall vi besöka en Koreansk grill-restaurang. Hoppas på bättre tur med maten jämfört gårdagen.

På vägen tillbaka till rummen så diskuteras rummens olika status. Alla har ett standardrum i samma klass/pris. Dotterns rum har en stor pelare inne i rummet, Sonen har en extra bäddsoffa (bäddad) och seniorerna en pelare i hörnet. Detta känns inte korrekt och rummen borde kosta olika, visas och stämma någorlunda med informationen på webben. T.ex. ska inte en bäddad soffa ingå då rummet endast har två personer. Det där med pelare i rummet skulle nog få Gert Wingårdh att rynka på näsan?!

Tycker detta känns som vilseledande och oseriöst att detta inte hanteras.

En annan ska som irriterade mig som beställare var att jag aldrig fick något tydligt specificerat i kvittot som skapades i beställning att t.ex. beställning av frukost ingår i denna. Denna information var besvärlig att hitta i appens information om resan. Jag tittade extra gånger att detta hade beställts då jag fick kontinuerligt meddelanden från hotellet ”Om ni avser beställa frukost……”.

AirBnB har växt mycket på senare år och där är det väldigt detaljerat specificerat vad som ingår. Jag har dock blivit vilseledd vid något tillfälle där extra kostnader valbara/icke valbara kommit till.

Jag tror att beställningsföretag hotell och hotellen får skärpa sig annars kommer de få ännu mer besvär med konkurrensen.

Anländer till restaurangen och märker direkt att detta är i en helt annan klass än gårdagen. Miljön, personalen och menyn lovar någon helt annan upplevelse. Mår bra från första minuten.

Maten tillagas på en grill mitt på bordet och det ät mängder av mat. Sällskapet orkar inte allt utan måste lämna några goda köttbitar bl.a. Mycket gott och trevlig upplevelse. Själv fattade jag extra mycket tycke för sesam-såsen. Den ger en nötig och äkta Asiatisk smak.

Sällskapet vacklar hem proppmätta och avbeställer morgondagens middag – Barbecue! Det blir för mycket att äta detta en dag till. Vi får se vad det blir för mat istället.

Kvällen avslutas  med lite dryck i hotellets bar. Få se vad det blir för aktiviteter imorgon. Inget är planerat ännu.

Söndag

Det är som vanligt mycket folk och livligt i frukostmatsalen. Det är svårt att hitta bord att sitta även om hotellet har funktionen bestämma frukosttid?

Sällskapet beslutar sig för en promenad och sightseeing. Det finns en del kända byggnader i Helsingfors. Generellt känner sällskapet att andelen bevarade och underhållna byggnader är många i Helsingfors.

Första stopp blir den publika bastun vid salutorget/hamnen. Här springer det friskusar i baddräkt och hoppar i omväxlande kalla/varma utomhuspooler. Idag är det mycket råkallt väder och kylan biter genom kläderna men biter tydligen inte på badgästerna! Imponerande!

Vi tar också ett foto på den ganska imponerande Uspenskijkatedralen.

Sällskapet fortsätter till Senatstorget framför den ståtliga Helsingfors domkyrkan. Tar ett kort och sonen ska göra ett ”arrangemang”. Den Finska artisten Darude gjorde en dunder hit ”Sandstorm” (släpptes oktober 1999) och till denna en Youtube video där man springer upp och ner för trappan vid domkyrkan. Sonen tyckte det var ”viktigt” att gör en liknande insats! Länk

Efter ”tagningen” så smyger vi in på ett äldre café. Här är det trång och lite livligt. Stämningen påverkas mycket negativt av en äldre dam som sitter i konferens i sin mobil. Hon här högljudd och skall även ha högtalaren på och den skär igenom lokale med gälla röster.

Tröttnar efter en stund och går till Stockman istället. Övriga i sällskapet stannar kvar då de vill besöka en Iittala butik som öppnar kl 12:00. Vi ses senare vid Stockman.  får veta senare att de kände en stor skillnad avseende ljudnivå när det kom ut från caféet.

Sällskapet vandrar vidare till den omtalade stenkyrkan som är inhuggen i berggrunden. Den är omtalad men personligen tycker jag den inte är speciellt intressant. Jag tycker inte det är värt 5 euro för att gå in och titta. Det finns vackrare kyrkor att titta på. Läste att det dock blev väldigt mycket motstånd från vissa grupper när kyrkan etablerades.

nästa stopp blir varuhuset Kamppi där vi fick Japanska känslor när vi åt första dagen. Vi var oense om vilka som vill ha lunch och vilka som inte vill ha det. Tunga kvällsmiddagaroch frukostar som erbjuder ”allt” får hungerkänslorna att komma i otakt.

Sällskapet delar upp sig och några äter Ramen och några fikar. Ramen var skaplig men inte den bästa. Lunchen och tidigare promenerande blev sömndrivande. Vissa valde shoppa medan andra begav sig mot hotellet.

Framåt kvällen blev det några som valde att besöka en Japans restaurang som fått bra recensioner. Tyvärr  så litar jag inte längre på de recensioner som ges i Google. Detta stämde också i detta tillfälle. Sonen kan Japanska och avslöjar att föreståndaren är Kines. Han är den enda som arbetar i restaurangen.

Sonen menar att detta är ett trick som man gör. Kinesisk mat ses som enkel lunchmat för det mesta i västerlandet. Om man sätter upp en Japansk fond så kan man ta mer betalt då Japansk mat brukar innebära klass. Han hittade senare ett negativt betyg där Japanska gäster klagat på just att det inte är Japansk mat som serveras.

Sonen fick också gammal glass som efterrätt. Han var den som var mest besviken när vi lämnade restaurangen.

Sällskapet avslutar kvällen i hotellets bar. Baren är stängd så det är ganska tomt. Man kan köpa lite dricka i receptionen. Det blir någon timmes sällskapsspel och det är  ett trevligt sätt att umgås.

Måndag

Denna morgon är det glest i frukostmatsalen. De flesta gästerna lämnade hotellet igår. Det är inget sorl men istället har man dragit upp volymen på bakgrundsmusiken!

Idag är sista dagen och ställer en öppen fråga hur sällskapet skall fördriva tiden fram till avfärd med båt respektive flyg. Stämningen är lite avslagen så svaren är mera dämpad. Var och än får fundera. Det kanske är onödigt att bara sitta och titta in i vägen då man ändå är här på plats?

Medan sällskapet funderar och väntar på att museer öppnar så spelar vi sällskapsspel i baren.

Efter lite funderande var alla överens om att besöka det underjordiska museet Amos Rex. Där har man en utställning av en känd Argentinsk konstnär – Leandro Erlich. Han har som specialitet ”storskaliga, immersiva installationer”. Museets skapande finansierades av en Mecenat – konstsamlaren Amos Anderson. Tack vare honom så finns detta lite annorlunda museum.

Installationerna var lite ovanliga och visar några bilder nedan. 

Här finns också en utställning om Sigurd Frosterus konstsamlingar.

Det enda negativa med besöket på Amos Rex var att utställningarna var få i förhållande till priset.

På markytan finns det några installationer med fönster där man kan se ner i museet. Så det är lite konst även på markytan.

Hela byggnaden kallas för Glaspalatset och skapades av tre arkitektstudenter 1936. Byggnaden är speciell och utförd i funkis-stil. Den har renoverats några gånger och den senaste renoveringen har skapat den underjordisk och på markytan konstmuseet. Skaparna var den berömda? arkitektbyrån JKMM Architects som också ligger bakom Åbo Stadsbibliotek. Sällskapet besökte detta i samband med en resa till Veteran VM i orientering.

Sällskapet tittar lite i affären som finns i anslutning till utställningen men inget lockar till köp. Färden går vidare till varuhuset Kamppi för lunch. Alla återupplivar minnena från japan i varuhuset i akihabara i Japan. Sällskapet splittras då det inte går att komma överens. Författaaens gäng väljer Vietnamesiskt och Pho medan det andra gänget väljer Japanskt och Ramen.

Själv blir jag lite bubblig i magen efter lunchen. Detta blir den sista aktiviteten på denna resa. Sällskapet återvänder till hotellet för att hämta väskorna. Med lite vemod skiljs vi åt då de yngre återvänder till Umeå med flyg medan gamlingarna vandrar till båten till Stockholm.

Få se hur resan kommer bli efter att vi känner oss dävna efter allt ätande. Det blir nog ingen läcker trerätters denna resa. Vi kommer nog att lämna nattklubben minsst en timme innan den stänger denna gång.

Lite senare på kvällen ringer min dotter och meddelar att de har råkat ut för en malör. Själv brukar jag bli upprörd lätt när saker går snett på resor. De är så betydelsefulla för mig. Jag brukar uttrycka att detta alltid händer bara mig. Dottern tyckte det var lite roligt att meddela att detta verkar gå i arv. Incidenten är inte jätteallvarlig och består i att någon tagit sonens väska från bagagebandet och lämnat sin egen. På den egna står bl.a. telefonnummer så man räknar med att detta ordnas upp.

Vi får hoppas att allt ordnar sig och de är i alla fall hemma i Umeå. Själv hade jag väl som vanligt brutit ihop!

Tisdag

Vaknar tidigt då Finland ligger en timme framför Sverige i tid. Det har varit storm med orkanvindar i Sverige under Påsken. Vi drabbades lyckligtvis inte av detta under båtfärden. Sista etappen är kvar av resan.

Författarens resor ”brukar” innehålla besvärligheter efter som det är ett ”livsarv”. Under denna resa har inget hänt som påverkar mer än personligen. Hittills har den enda incidenten varit sonen väska enligt ovan.

Så allt kommer att bli frid och fröjd på denna resa? Så blir inte fallet! Detta kanske är ointressant som reseskildring men om man vill delges stress och frustration så varsågod läs vidare.

I Stockholm har vi en lite tight tidsplan då vi önskar att hinna med ett tåg som går 10:55. Den som eventuellt har sett den svartvita filmen Semestersabotören ”Les Grandes Vacances gare” med Louis de Funnes och scenerna på järnvägsstationen kan se viss likheter.

På båten så går vi i god tid till däck 7. Vi gick ombord via detta däck. Vi lyckas få en hiss och kan komma ner till däck 7 och stå först vid utgången. Efter en stund meddelas i högtalaren att avgång sker via däck 5. Ingen hiss tillgänglig och får baxa resväskan vi trapporna.

Står hyfsat långt fram även denna gång. Efter en stund så påpekar någon som varit med förr att avgången sker på andra sidan och nästan alla rör sig i den riktningen. Nu hamnar vi längre bak i kön.

En stund senare när det är dags för avgång så kommer personal till utgången på andra sidan! Det blir ytterligare förseningar då rampen inte vill gå ner. Vi lämnar båten 15 minuter sent. Köerna rör sig långsammare än önskvärt.

Kommer till slut ut ur terminalen och färden går vidare mot tunnelbana Slussen.  Vi går i kraftig motvind som är rester av den orkan som dragit in över Sverige under påskhelgen. Skyltningen till tunnelbanan är obefintlig under slussens renoveringsarbete.

Hissen till markplan är trasig och får släpa en mycket tung väska upp för trappor. Känner att luften är syrefattig när sällskapet kommer upp till rätt nivå.

På markplan saknas det skyltar till tunnelbanan och väntar på grönt vid fel övergång. Frågar till slut och sällskapet kommer till rätt övergång som visar rött.

Anländer tunnelbanan, köper biljett och konstaterar att hissen är trasig. Släpat en tung väska ner för trapporna. Undertecknad tittar snabbt på en tavla angående färdriktning. Reskamraten hyser tvivel och konstaterar att hon har rätt när vi sitter fast på tåget.

Hoppar av vid nästa station och byter plattform. Kommer till T-centralen till slut. Ser ingen skyltning till centralstation. Reskamraten föreslår att vi går upp till markplan Drottninggatan. Väl uppe vandrar hon iväg mot Kungsträdgården men lyckas få stopp på henne. Vänder och går i andra riktningen.

Når centralstationshallen med en och halv minut före tågets avgång. Konstaterar att det inte är möjligt att hinna. Sitter ner och tänker onda tankar och försöker ”tagga ner”. Lyckas till slut men far i taket en stund senare då mobilens tangentbord har ändrat språk till Engelska med tre asiatiska språk som alternativ.

Tanken var att delta i ett Zoom-möte sittande på tåget och lyssna i lugn och ro. Nu går det inte och chatta. Letar inställningar och lyckas ändra tillbaks till Svenska. Hur blev det så här? Hur gick då mötet sittandes i centralen? Det var inställt och flyttat till  fredag!

Sitter på tåget till Eskilstuna. Kan något mer hända? Ska bara gå till busshållplatsen, åka buss och gå sista biten till hemmet.

Sista biten till hemmet går bra. Nu är resan slut!