Riga sommaren 2019
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8
Dag 9
Dag 10
Dag 1 Eskilstuna – Riga
Detta är en lite annorlunda resa. Har inte deltagit i denna typ av tävling under några år. Har en skada som hindrar bra prestationer, men beslutar ändå att delta i år.
Har studerat terrängen långt innan och den verkar inbjuda till svår kartläsning, vilket kan gynna undertecknad, då farten annars inte är hög.
Har tidigare åkt anslutningsbuss en enda gång till Östersjöfärjorna.
Väntar på Busstationen i Eskilstuna och bussen anländer. Vi är en hel del personer som skall stiga på i Eskilstuna. Alla påstigande ska inte tävla.
Bussen är olaglig då framrutan är spräckt rätt över hela framrutan och i synfältet. Busschauffören verkar också lite ”layed-back”. Det sker ett slags upprop, men tveksam om det kollades ordentligt.
Förarerens körstil är mycket ryckig i tätorterna.
Har en dam bakom som innehar en röst som kan väcka döda. Hon mal på hela tiden ända fram till Värtahamnen. Undrar när hon hinner andas. Är nog lätt hörselskadad efter denna pärs.
Dottern ringer och meddelar att hon är framme i Värtahamnen. Hon kommer med bussen från Härnösand.
Det är mycket folk i den delade terminalen. Det är tre nästan samtidiga avgångar härifrån – Tallin, Riga och Helsingfors.
Det är som vanligt mycket Kineser………..
Tycker det är stökigt, men dottern meddelar att det var värre för en halv timme sedan. Det gick inte att röra sig över huvudtaget i terminalen.
Går igenom en lång gång till fartyget. Båten ser lite mer enkel och skamfilad ut, jämfört med Helsingforsbåten – Silja Serenade. Får se vad bedömningen blir under kvällen.
Hytten är beställd för tre personer och ganska rymlig.
WiFi är som vanligt värdelöst. Alla båtresor som sällskapet nyttjat, brukar innebära värdelöst WiFi. Varför inte ta bort detta helt eller bygga en ordentlig kapacitet?
Sällskapet softar lite i en servering fram till middagen. Båten går sakta genom Stockholms skärgård och ser många vackra och/eller vackert belägna hus med strandtomt/utsikt samt högt taxeringsvärde!
Det ser rätt intressant ut med hus på små öar som knapp rymmer mer än själva huset. Det kan man kalla en öde ö. En sådan liten boyta skulle nog inte passa rastlösa individer som undertecknad.
Efter någon timmes färd svänger båten norrut mot oxdjupet och OskarFredriksBorg sundet. Här finns det en gammal fästning som skulle försvara inloppet mot Stockholm för några hundra år sedan. Här fanns också ett nedlagt regemente – KA1. Undertecknad gjorde sin värnplikt på denna plats och det är blandade känslor som kommer fram när dessa trakter återses.
Trivdes inte speciellt under denna träning/utbildning, trots att undertecknad sökt till en frivillig försvarsgren – Kustjägarskolan. Det var mycket tröttsamma och tråkiga övningar. Trodde att det skulle bli mycket tid för fysisk träning, men så blev inte fallet utan kroppen slets mera ner under denna tid.
Ser att hamnen består av civila båtar och kasernerna verkar blivit lägenheter. Känns konstigt att se ”luckans” fönster i den gamla kasernen ha en balkong utanför!
Ser vidare färjan mellan Rindö och Värmdölandet. Färjan heter Fragancia, men skulle heta tungsinne eller liknande under lumpartiden. Regementet åkte den ofta för att ha nattövningar i Värmdölandets skogar.
Ser spurtbacken vid borgen som var den sista på regementsmästerskapet i terränglöpning. Klippsidorna användes för övningar i bergbestigning. Efter borgen kommer Kärnvapennedfallstranden. Där fick plutonen springa nakna i kyla och bli sanerade efter ett kärnvapenanfall. Realistiskt skulle detta vara men bekvämt? Knappast!
Längre ut bland öarna i skärgården blev det många övningar på senvåren och framåt. Regementet hade också sin sommarförläggning på Korsö utanför Sandhamn. Under vistelsen i sommarförläggningen blev det många bestraffningar, då Sandhamn frestade för mycket och begreppet bondpermis var vanligt förekommande.
I fältutrustningen ingick luftmadrass för övernattningar. Den fungerade också utmärkt för att paddla över till Sandhamns ön!
Tyvärr var det alltid något befäl som råkade befinna sig på de mera trevliga ställena i Sandhamn.
Dags för middag och i resans pris ingår båtens buffe.
Sällskapet beger sig till ingången för restaurangen och möts av en folkmassa av seniora orienterare. Detta bådar inte gott?
Det tar en stund att komma in, hitta ett bord och sedan är det lika bra att börja med desserten. Studerar ”folklivet” och blir lite nedstämd om undertecknad kommer bete sig likadant om några år. Detta är inte någon trevlig tillställning vid buffetdiskarna.
Sällskapet avvaktar länge innan det uppstår luckor i vissa områden för rätterna. Hittar först en lucka i ”streetfood” disken och sedan köttdisken. Lite senare uppstår lucka vid varmrätterna. Står snällt i kö, men trots detta försöker en något äldre herre tränga sig in framför.
Tappar humöret litegrann och anvisar honom att han får stå var han vill men bakom undertecknad. Han försöker komma in i ledet bakom, men bakomvarande seniora orienterare föser bort mannen på ett definitivt mer bryskt sätt än undertecknads milda tillrättavisning.
Tror att det har ackumulerats mycket känslor under kvällens prövningar?
Funderade som sista stöt angripa fiskdisken men det var inte möjligt. Denna disk har varit populär under hela middagen. När det äntligen uppstär luckor så är faten rensade och ingen påfyllning i sikte.
Maten var bitvis bra och vissa delar mindre bra. Drickat är läsk och för de som föredrar ”rus-drycker” finns det öl och vin. Vinet kanske duger till matlagning, men bör inte kommenteras i övrigt.
Middagen är ingen höjdare, men lyckades behålla ett avslappnat lugn under hela tillställningen.
Sällskapet är dock bland de första att lämna detta gemytliga arrangemang trots bland de sista in!
Dottern har lätt att bli sjösjuk och har tagit piller för detta. En nackdel med dessa piller är, att de är sövande. Dottern är kvällstrött i normala fall och förslag om nattklubb eller diskotek röstas ner, trots att hon är yngst i sällskapet.
Besöker de båda butikerna som finns på båten.
Det finns lite kläder som fångar doteterns intresse och hon samt reskamraten ställer sig i kö till det enda provrum som finns i butiken. Bakom skynket håller en slavisk dam på att pova det mesta som bjuds ut i butiken, så det tar en avsevärd tid innan det ges möjlighet för dottern att prova sitt urval.
Det rådfrågas på något slaviskt språk till herrarna som väntar utanför och åsikterna verkar vara många samt orsakar tveksamheter vilket som är bästa val av ekipering.
Reskamraten som brukar ha svårt att beskåda vad som i vissa sammanhang skulle kunna beskrivas som ostrukturerat arbete, kan inte låta bli att nämna en kommentar om sakernas tillstånd på Svenska. Det visar sig att de manliga smakrådgivarna förstår och talar utmärkt Svenska, varför stämningen blir något tryckt innan allt så att säga återgår till det normala.
Undertecknad tar en lov till butiken bredvid som har det mer standardiserade och obligatoriska utbudet – Sprit, mängder av sprit.
Priserna ser humana ut och det kanske slinker det med någon promille på returresan. Alltid kan man lugga Sveriges skattemyndighet på någon krona?
Kvällen blir inte roligare än så här. Ser kommande medtävlare, med målmedvetna blickar på väg till båtens mera nöjsamma inrättningar. Här skall det bli röj!
Hoppas de får en lång och givande kväll, så att de blir lite mer medgörliga, när de huvudsakliga fysiska övningarna äger rum i Rigas skogar!
Båten gungar lite mera ute på det öppna havet men det är ingen kris. Sällskapet sover bra trots gungandet.
Undrar hur det går för seniorerna på diskot? Senior ålder, alkohol, gungande båt samt en intensiv bugg kan nog orsaka återbud till tävlingar?
Hör att Gotlandsbåten måste vända då det blåser för mycket för att lägga till i Visby! Det blåser tydligen på Östersjön.
Dag 2 Riga och provlöpning sprint
Vaknar först i sällskapet och ser kustlinjen som tros vara Finland eller de Lettiska staterna. Vet inte riktigt hur båten styr till Riga. Övriga i sällskapet sover och sover och sover. Funderar när man vågar väcka sällskapet för frukost.
Till slut vaknar övriga ur sin törnrosasömn. De verkar ändå trötta trots en lång natts sömn.
Sällskapet anländer frukostmatsalen som är halvfull. Det brukar alltid vara rusning när frukosten öppnar. De flesta verkar alltid ha bråttom på båtresorna. Det är samma vid avstigningen från båten, då det bildas kö en halv timme innan.
Frukosten kan avnjutas i lugn och ro och slipper trängsel vid buffetdiskarna.
Ser några farliga konkurrenter som ser oroväckande alerta och vältränade ut. Tror inte de var på nattklubben.
Begriper inte hur juice maskinen fungerar, men får hjälp av en ung (6-årig) lettisk gosse som visar farbror. Känns bra att ungdomen är bildad och kan försörja den äldre generationen.
Alla i sällskapet blir proppfulla, eftersom alla sorter skall avsmakas. Fokuserar på det nyttiga, men dessa tar också plats i magen.
Det blir nog lätt lunch idag.
Anländer till Riga hamn och utgången från båten är några meter från sällskapets rum. Öppnar hyttdörren och kikar ut samt konstaterar en enorm folkmassa. Det händer inte mycket de närmaste 20 -25 minuterna och smyger ut när det ser lite glesare ut.
Det är inte samma långa vandring som i Värtahamnen och kommer ut ur terminalen ganska snabbt. En mängd bussar står och väntar. Efter visst letande och frågande, hittar sällskapet respektive buss. Dottern och reskamraten åker direkt till hotellet och lämnar sina väskor. Sedan gör de staden.
Undertecknad åker i bussen till ackrediteringen vid tävlingscentret och för så kallad, model event inför sprintkvalificeringloppet nästa dag.
Det är dåligt skyltat till tävlingscentret och de frågas runt. Tyvärr blir resultatet att vår buss lastar ur sist och andra bussar anlände samtidigt.
I tävlingscentret är det som vanligt kaos. Försökte vara förberedd innan och tittade i arrangörens informationsblad, om hur det skulle gå till för att få ut nummerlappar etc. Det står inget i de bulletiner som finns tillgängliga på arrangörens hemsida.
Det visar sig att man satt upp en vikskärm, med alla deltagares namn utskrivna på papper. 100-tals stressade tävlande trängs framför denna tavla för att hitta respektives deltagarenummer. Det dröjer inte länge förrän deltagarlistor rivs ner och hela vikskärmsanordningen kollapsar.
Man kunde haft fler vikskärmar?
Efter att ha lyckats skriva upp de deltagarnummer som sällskapets deltagare har, så är nästa enorma kö till utdelning av kuvert/nummerlappar.
Det tar en bra stund innan pöbeln har expedierats.
Alla lyckas få sina tävlingsartiklar innan planerad avfärd med bussen.
Nästa stopp är modelevent centret. Detta är samma tävlingscenter där Sveriges ”riktiga” landslag vann Orienterings-VM i sprintstafett förra året. Något skämtsamt kallar guiden detta (WMOC2019) för riktiga VM och förra årets för Ungdoms VM!
Tar en promenad med kartan för att läsa in de differenser avseende karttecken, som finns för sprint-tävlingar. Gillar egentligen inte denna typ av tävling och har inte sprungit denna typ av tävling sedan WMOC sprint gick i Sydney. Orientering ska springas i skogen.
Det blir en kort promenad på 25 minuter och sedan 1 timme och 20 minuters väntan på att bussen skall åka.
Det närmar sig tiden för avfärd och ser inte den buss som körde undertecknad hit. Frågar till slut en annan guide var bussen finns. Ser inte några ansikten som kom med samma buss.
Guiden är på bästa? Skämthumör och meddelar att bussen åker därborta.
Detta rättas till innan undertecknad får en infarkt, med att den aktuella bussen står bakom den buss som just nu kör iväg.
Går till rätt buss, äntrar bussen som sista person 7 minuter försenad, Möts av bistra blickar och får ge en förklaring att undertecknad letade efter bussen på annat ställe.
Sitter och skäms, samt vill försvinna från jordens yta när bussen åker iväg. Pensionärer verkar inte vilja ta det lugnt, utan det skall vara full fart och alla skall komma i tid!
Når hotellet och här är det samma kaos som det brukar vara när busslaster av seniorer lastas av och väller in.
Försöker nå övriga i sällskapet via moblen och som troligen redan har checkat in. Ringer dotterns telefon två gånger men ingen svarar. Skall ringa reskamratens telefon men konstaterar att dennes telefonnummer har försvunnit från kontakterna i telefonen.
Samma gäller sonen.
Hittar sonens telefonnummer vi en SMS logg och ringer honom i Sverige för att få reskamratens telefonnummer.
Får hennes nummer och ber om sonens för säkerhets skull.
Ringer upp reskamraten och sonen svarar. Slog fel nummer. Infarkt varning.
Lägger upp reskamraten i adressboken och ringer henne. Ingen svarar som vanligt. Reskamraten har en hörselskada och brukar aldrig höra när den egna telefonen ringer!
Sitter i lobbyn och tjurar.
”Roas” av det övriga seniora sällskapet som river ner lamparmaturen (två gånger) i sittingloungen.
Det är lite kaos i receptionen då en busslast inte har några rum tillgängliga. Gruppen bjuds dock på champange av hotellet och humöret går från 0 till hundra på någon minut.
Efterhand hittas det rum och seniorerna droppar av successivt.
Till slut så anländer övriga i resesällskapet hotellet. Reskamraten har skickat ett SMS som informerat om att de hade checkat in men SMSet har inte uppmärksammats av undertecknad.
Å andra sidan hade det inte hjälpt då ingen svarade i telefonerna!
Sällskapet åker upp till rummet och undertecknad blir paff när det endast finns två enkelsängar i rummet.
Reskamraten berättar att det kommer att gå bra om hon och dottern delar en enkelsäng.
Har betsällt ett familjerum och det skall då finnas tre sängar.
Är på väg åt infarkthållet när reskamraten lugnar undertecknad genom att meddela att en dörr leder till dotterns säng.
Torskar så det brakar om det, inför detta skickliga och infernaliska skämt.
Dock är dörren låst och man har lovat från receptionen att husmor skall öppna dörren.
Det händer inget under närmaste timmen varför undertecknad går ner till receptionen och frågar om status för öppnandet av dörrar.
En yngling följer med och låser upp två dörrar till ett ytterligare rum. Rummet är större än det ursprungliga rummet och dottern jublar. Frågar om detta är korrekt och ynglingen dubbelcheckar med de som har hand om det hela.
Det visar sig att det är rätt och dottern får ett eget nyckelkort till ytterdörren för detta rum!
Ibland blir det vinstlotter.
Reskamraten rycker dock åt sig nyckelkortet, då det visar sig att det är hennes namn på fodralet till kortet!
Ingen i sällskapet har ätit någon lunch, varför det blir en tidig middag denna eftermiddag/kväll, Skall testa hotellets Sushi restaurang.
Det är inte så många gäster i den lilla baren/restaurangen.
Sällskapet hittar nudelrätter respektive hamburgare och beställer dricka. Undertecknad håller sig till juice, medan damerna i sällskapet slår till på ett erbjudande om en eftermiddagsdrink.
De får varsin till priset för en.
Stämningen höjs litegrann.
Ber att få ta ett foto på mor och dotter samt ber om att båda skall se glada ut. Reskamraten hör dåligt och tror att man skall se full ut!
Rättar till förutsättningarna så att bilderna inte skall ge ett oseriöst intryck.
Vet inte vad som finns i drinken då reskamraten uttrycker att det är en dålig cover som spelas i högtalaren (Alphaville – Big in Japan). Påpekar att det är original som sjungs……
Kanske får skylla på reskamratens hörsel, eller?
Det dröjer innan den beställda maten kommer. Maten är dock alldeles utmärkt och alla i sällskapet är nöjda med det som serveras. Bra mat till rimligt pris.
Sällskapet skiljs åt då dottern har fått nog av promenerande för idag. Undertecknad och reskamarten beslutar att ta en sväng till affären för att köpa lite proviant till morgondagens tävling.
Först hjälper undertecknad en något oerfaren herre hur man skall ringa hem till sverige. Berättar att man börjar med 0046 och skippar första nollan i mobilnumret. Han tackar hjärtligt för hjälpen.
Promenaden till affären går via kullerstensgator som är vanliga i stadens centrala delar. Sprinten kommer att gå på sådant underlag och hoppas att det inte skall uppstå några vurpor.
Det är fredagkväll och känner att Rigaborna börjar ladda för kvällen. Ser en man som gjort en rivstart och stupar på trottoaren lite längre bort.
Efter en viss diskussion om lämplig frukosttid beslutar sällskapet att äta frukost 07:45. Det kommer nog att bli en lavin klockan 07:00 när ivriga seniorer vill vara i god tid.
Första bussen avgår 08:30 och sällskapet åker 09:20.
Imorgon börjar det med sprintkval. Få se hur det går.
Dag 3 – Riga sprintkval
Vaknar rätt tidigt och känner nervositet för första gången på flera år.
Löser DNs korsord i väntan på att de andra i sällskapet skall vakna. Gör dock misstaget att titta på datorns klocka (Svensk tid) och inte sportklockan (Lettisk tid).
Detta betyder att undertecknad börjar harkla för att väcka övriga i sällskapet Svensk tid 06:55. Inser efter en stund misstaget och det blir stressigt till frukosten. Har tappat en timme på morgonen.
Den största anhopningen har avtagit i frukostmatsalen, men det är inte många bord lediga ändå. Undrar om de som hängde på låset fick stå och äta frukost?
Allt flyter dock på och sällskapet hinner äta frukost samt hinner även till bussen som skall köra till tävlingsarenan. Arenan är ganska liten och det är trångt på gatorna bredvid, då många har parkerat sina bilar på dessa. Det är svårt för bussarna att komma fram.
Det finns inga parkeringsvakter, varför det har blivit ett kaos.
Motorburna Riga-bor visar tydligt sitt missnöje med situationen, då de måste vänta på korsande orienterare. En stackars yngre dam får ensam dirigera trafiken vid ett fyrvägskors.
Otåliga bilister gasar max, när de äntligen kommer förbi falskhalsen utanför arenan. Dagens favoritsport i Riga är inte orientering!
Det blir en stunds väntan innan det är dags för start. Reskamraten startar först i sällskapet och sedan undertecknad. Dottern springer inte alls.
Det är 450 meter till starten och får värma upp på gatan vid starten.
Dags för start och far iväg med avsikten att göra ett perfekt orienteringstekniskt lopp. Löpförmågan brister på grund av icke påverkbara orsaker och kan inte göras mycket åt.
Börjar med att inte se startskärmen och fortsätter en snitsel efter denna. Antar att detta är en snitsel till startpunkten vilket är normalt. Snitseln visar sig dock vara uppsatt för att markera en borttagen mur. Muren finns på kartan, men inte i verkligheten. Här lurar arrangören undertecknad, då detta inte har beskrivits i kartförtydliganden som brukar finnas innan start.
Det blir en omväg på ca 15 – 20 sekunder, vilket är mycket i sprintsammanhang.
Tar ett något sämre vägval till tvåan, men detta beror på undertecknad själv. Tappar igen några sekunder.
Nr 3 är enkel och till nummer 4 finns två vägval. Ett till höger och ett till vänster. Tar det högra som är fel. Kontrollen är en mur, men på murens andra sida om man kommer från det högra vägvalet. De som kommer från höger får springa till murens slut och sedan tillbaka. Här går det ytterligare sekunder.
5 och 6 är enkla och tar dessa snabbt. Känner dock att begreppet snabbt är en lätt överdrift. Märker av det som i NHL ibland kallas diffust ”Upper body injury” när man vill mörka skador inför motståndaren. Min så kallade handbroms börjar märkas och farten är lägre än omgivningens.
Till kontroll 7 måste man springa rejält runt höger eller vänster. Tar det vänstra vägvalet som nog är detta rätta.
Kontroll 8 och 9 innebär löpning uppför och det tar emot då farten är högre än normalt (även om den är långsam jämfört andra).
Springer snett vid nummer 10 och tappar igen några sekunder. Övriga kontroller är enkla och rusar i mål med en hyfsad tid.
Tyvärr visar det sig att handbromsen och missarna gör att insatsen inte räcker till en A-final. Det har varit en förhållandevis mycket enkel sprinttävling och det dräller in tider som är bättre. Insatsen räcker endast till plats 42 i en av de fyra grupper som skall kvalificeras till finalen.
Detta är inte överraskande, men tyvärr så finns det alltid ett hopp hos människan att ”under” skall ske. Är lite besviken.
Sällskapet har bokat första bussen tillbaka och kommer hem i god tid till hotellet.
Personalvård och sedan ut en sväng på staden för lunch. Dottern har hittat en rekommenderad restaurang på nätet.
Restaurangen ligger endast några hundra meter från hotellet inne i gamla stan. Det är mycket varierande byggander i den gamla staden som inte är helt färdigrenoverad.
Det finns inga gäster i restaurangen samt det kommer ingen och delar ut menyer. Går in och hämtar menyer och meddelar att sällskapet är gäster samt sitter ute.
Känner en viss tveksamhet om restaurangens omdöme på nätet är korrekt.
Maten dröjer och detta är ett tveeggat svärd. Snabb servering kan vara dålig/uppvärmd mat och långsam kan vara dålig service.
Det visar sig att den långa väntetiden beror på att mycket bra mat serveras! Får först en korg med olika inhemska brödbitar och olika sorters kryddat smör. Smakar alldeles utsökt!
Sedan kommer maten där varje tallrik är ett konstverk! Maten smakar också alldeles utmärkt!
Sällskapet är mycket nöjda och har haft två bra restaurangbesök i rad.
Undertecknad sitter med ryggen mot ett gatukors, men de övriga i sällskapet kan beskåda Riga-bor som kommer gående med fantastiska blommor/blombuketter. Det verkar vara något speciellt på gång denna dag, då många också är finklädda.
Får kanske förklaringen senare på kvällen då körmusik hörs från staden.
Reskamraten kollar också upp information om Riga på nätet och där beskrivs att Letterna spenderar mycket av sin inkomst på blommor!
Informationen säger också att man kan finna alla möjliga restauranger avseende internationell mat i Riga. Restauranger är många och det stora utbudet har inte gjort att man pressar priserna, utan erbjuder istället en alldeles utmärkt kvalite.
Hoppas att denna mycket positiva trend håller i sig under vistelsen i Riga!
Efter lunchen blir det besök i lite olika affärer som i första hand övriga i sällskapet har som intresse. Har inget intresse, men följer med då vädret är fint och det finns ingen anledning att sitta bara och glo på hotellrummet.
Efter några affärsbesök avtar intresset för shopping även hos övriga.
Sällskapet strosar omkring i gamla staden som är omtalad, men kanske inte så vacker som förväntat. Besöker kanske fel områden i staden?
Det är absolut inget fel på arkitekturen utan det är trevligt ändå.
Sällskapet hamnar till slut på Livu torget där det finns många uteserveringar.
Solen bränner starkt idag trots att regn har utlovats.
Det spelas musik i varje restaurang och en gitarrist spelar live. Gitarristen är duktig.
Sitter i solen och känner värme i ansiktet. Det blir nog en röd näsa till kvällen.
Återvänder till hotellet och köper lite sushi på vägen till kvällsmat. Dessa är alldeles utmärkta jämfört med den vidriga som köptes och åts, sista lunchen innan avfärd till Stockholm.
Köp inte Sushi på Bangok express!
Får tävlingskartorna på kvällen och efteranalysen bekräftar de misstag som gjordes.
Detta ingår dock i tävlandet och är ingen ursäkt.
Hoppas på bättre lopp i skogstävlingarna.
Sprintfinalen för undertecknad i C-finalen är inget som väcker något större engagemang.
Reskamraten har gjort en något bättre insats utifrån sina förutsättningar och startar i B-finalen.
Finalerna går på gångavstånd från hotellet. Det kommer bli lite pinsamt att springa inne i gamla staden bland alla Riga-bor och turister.
Dag 4 – Riga Sprint B- och C-final
Det blir sovmorgon för ressällskapet då båda seniorer har sen start.
Vädret är urrigt, kyligt och mulet. Inget vidare väder att springa i.
Vid denna tid är frukostmatsalen halvfull och kan äta mer avslappnat. Det finns till och med tid att beställa en direktlagad omelett. Smakar mumma!
Matsalen påminner lite om en skolbespisning vad det gäller inredningen. Det enda som skiljer är den trevliga dekorationen på taklamporna. Man har kvistar och ormbunkar som skärmar.
I personalen arbetar en yngling med att plocka disk från borden. Han kan inte vara mer än 11 – 12 år. Igår såg sällskapet en yngling som inte kunde vara mer än 10 år stå och spela fiol/tigga på gatan.
Det skall börjas i tid? Undrar om detta är tillåtet i Sverige?
Sällskapet kan slappa på rummet i väntan på dagens starter. Reskamraten startar 1,5 timme före undertecknad och beger sig iväg.
Arrangörens hemsida erbjuder live-resultat och kan följa reskamratens lopp via två radiokontroller och sedan målgång. Ser att hon verkar bommat till första radion och tar igen till andra.
Efter detta så brakar internettjänsten ner och får vänta en kvart innan den fungerar igen. Tyvärr visas nu endast slutresultaten.
Ser ut att gått hyfsat för reskamraten, men det är många fler som startar efter henne. Slutlig plats blir 50.
Undertecknad beger sig mot målet och går vilse! Har ingen karta, utan försöker gå i en viss riktning men hamnar snett. Ser till slut en fast karta som visar ”Du är här”. Läser in mig och kan enkelt hitta målet.
Det blev en liten omväg, men stupade inte!
Stämningen vid målet är lite avslagen, då de flesta har redan sprungit.
Går sakta till starten och benen känns lite tröga. Har heller ingen mental inspiration.
Det blir en ganska lång väntan vid starten. Starten ligger också vid en livligt trafikerad gata och det är dålig luft av alla avgaser. Ingen bra uppladdning för att löpa ”max”.
Observererar en Japan som startar en minut efter undertecknad. Denne beskådar också undertecknad för att se om ögonen flackar! Japanen springer för Kyoto Orienteringsklubb! Besökte staden i höstas.
Starten går och det blir som vanligt när kartan sitter i näven. Hornen växer fram och pinnar på så fort det är möjligt. Känner av handbromsen, men springer på utifrån förutsättningarna.
Dagens bana är enklare än igår och gör egentligen mycket få misstag. Uppskattar missarna till 10 – 15 sekunder. MEN 16 sekunder bättre sluttid skulle innebära en 8:e plats istället för 13:e! Det var så tätt mellan löparna. Japanen kommer inte ifatt, utan slår denne med 31 sekunder.
Springer vid ett-tiden på dagen och solen har tittat fram. Det är fullt med turister ute och måste ibland kryssa fram mellan flanörerna.
Vid en kyrka stoppar en grupp framfarten och vrålar ”häpp häpp” så massan flyttar sig. Det blir lyckligtvis inga hinder eller kontroverser.
Turisterna uppfattar också PRO-löparna som exotiska, när de flänger runt och stämplar vid kontroller. De tar många bilder av oss gaml(n)ingar.
Har en hejarklack vid målgången i form av övriga resesällskapet, som sätter igång vågen när undertecknad passerar sista kontrollen. Tyvärr går inte vågen vidare bland åskådarna!
Får vara nöjd med dagens lopp, då det endast blev små misstag. Men som sagt, C-final är inget kul.
Tar sällskap en bit med övriga ressällskapet till hotellet. Vi skiljs åt då övriga slinker in i en affär för proviantering.
Har en karta denna gång, men går vilse igen då hotellområdet inte finns med på kartan. Hamnar längre bort vid floden Daugava och får följa den till hotellet.
Under tiden har ett åskväder dragit in över Riga. Det blixtrar och dundrar samt ösregnar. Det blir kyligt och blir som en dränkt katt innan hotellet nås.
Det är nästan så att övriga i sällskapet är före till hotellet på grund av omvägen.
Väl inne på hotellrummet så övergår regnet till stora hagel! Haglen är så passa stora att flera billarm löses ut! Tur att man slapp springa i detta väder!
Dagen fortsätter med personalvård och klockan 15:30 är det pubbesök med underhållning, dans, mat och öl.
Puben ligger ett stenkast från hotellet, så den som vill öla ordentligt kan nog krypa hem!
Varje pub i riga har ett för oss Svenskar passande namn Bärs! Eller
står det något annat!
Skulle aldrig komma på tanken att besöka ett Svenskt folkdansgille med folk-musik och –danser. Det känns dock OK att göra det här i Riga. De som spelar och även leder folkdansen, där gästerna även deltar, är mycket energiska och duktiga.
Undertecknad blir haffad och får göra en svettig och skämmig uppvisning.
Vid detta besök serverades tilltugg, en öl/vin och en varmrätt. Tilltugget var bäst, ölen tvåa och varmrätten sist.
Det var dock mycket mat och blev stinn i magen. Beroende på det senare så blev det bara en öl. Hade behövt några till för att slippa ångesten efter dansuppvisningen.
Som helhet var det en trevlig upplevelse, även om det var lite varmt och svettigt.
Besöker baren i hotellet som dagens sista stopp för lite förfriskningar. Alla i sällsakpet väljer olika – Te, Juice och en drink.
Imorgon är det provlöpning inför skogskvalificering och finaler.
Dag 5 – Provlöpning, besök Jurmala och vandring naturreservatet (Kemmeri)
Sällskapet är lite trötta denna morgon, då det av någon anledning varit en dålig nattsömn.
Frukosten bjuder på ett riktigt brak när en i personalen tappar bunken med äggröra i golvet. Det blir som man säger rörigt! Stackars tösen får ägna en lång stund att städa upp.
Har dålig aptit idag och det kanske beror på den dåliga nattsömnen?
Sällskapet delar upp sig denna dag då det endast är den seniora delen som är intresserade av provlöpningen.
Dottern beöker Jurmala och sedan vandrar i Kemmeri naturreservat. Seniorerna skippar vandringen och besöker Jurmala efter provloppet. Provloppet blir en promenad för att kolla hur kartan är ritad och förhåller sig till naturen.
I bussen så hör sällskapet några som berättar att ett antal klasser har strukits i gårdagens sprintfinal. På kartan var en port markerad som passerbar, men i verkligheten var denna låst. Alla som ville nå kontroller i ett område via denna port, var tvungna att springa tillbaka en omväg och förlorade tid.
Man la in protester och arrangörerna kunde inte göra annat än att stryka klasserna. Sådant här är tråkigt.
Undertecknad och reskamraten promenerar i skogen för provlöpningen och får en hel del bra information, som kan vara till nytta i morgondagens skogskvalificerings lopp.
Vädret är bedrövligt på morgonen, men seniorerna har tur att det är uppehåll i området för provloppet. Dottern ringer och meddelar att det regnar mycket i Jurmala. Hon har besökt skogsparken med rollerblade bana och utsiktstorn (38 m) som svajar!
Orientering har blivit en materialsport!
Pratar med en av klubkamraterna efter dagens provlopp. Han berättar att det finns nya pinnar för registrering av så kallad stämpling vid kontroller.
Den gamla tekniken är att man stoppar ner en pinne i ett hål i en kontrollstämplingsenhet och det sker en elektronisk avläsning att man varit där och som lagras i pinnen.
Det visar sig att arrangören har utökat kontrollstämplingsenheterna med en ny teknik som innebär att man bara behöver svepa över enheten utan att stanna!
Man har diskuterat detta bland deltagarna och menar att den som använder sveptekniken tjänar ca 5 sekunder per stämpling. Kulbbkamraten fick detta praktiskt demonstrerat, då flera löpare svepte förbi honom vid kontrollbesöken.
Denna besparing är oerhört värdefull i ett sprintlopp. 5 sekunder tidsbesparing på varje kontroll hade inneburit en 26:e och 5:e plats istället för 42:a och 13:e i de båda tidigare loppen.
Informationen fanns i inbjudan till tävlingen, men har inte observerats av undertecknad och andra.
Sveptekniken kommer att breda ut sig mer och mer, varför det blir till att köpa ny utrustning!
Det är tyvärr försent att åtgärda detta på kommande tävlingar i Lettland. Tror jag?
Det är som vanligt trafikkaos vid provloppscentret. Bussen som skall köra sällskapet till Jurmala blir 40 minuter sen.
Kommer iväg till slut och når Jurmala. Här står dottern och skall precis kliva på bussen till sin vandring.
Det blir ett kort hejande, när sällskapet åter skiljs för olika program denna dag.
Dottern tar några vackra bilder från Kemmeri naturreservat.
Jurmala är en gammal bad/kur ort som har förfallit under Sovjettiden. Orten skapades under början av 1800-talet och många ryssar kom hit för att vila upp sig och bada i den friska miljön.
Idag är det långt ifrån sommar/badväder. Det kommer lite duggregn och blåsten från havet är kall och friskar i ordentligt ibland.
Denna sommar är långt ifrån förra årets torka och skogsbränder. Läste att Svenskarna glömmer allt vad flygskam heter och bokar resor på löpande band till sol och värme.
Det är blandat med ruckel och mycket vackra välrenoverade hus i Jurmala.
Orten är mycket turistig och det som kanske drar mest är den 25 kilometer långa sandstranden (vid fint väder) samt de renoverade vackra byggnaderna.
Annars erbjuds det mest det som ett normalt turiststråk erbjuder.
Slinker in på en pub/par och får en dålig pizza till lunch. Menyn är på Lettiska och ser inte vad som ingår avseende fyllning. Pizzan innehåller äcklig ansjovis som sällskapet petar bort. Rätten känns som en stor fotboll i magen.
Reskamraten gör ett ”fynd” då hon köper två par handstickade ull-vantar. De ser vackra och handgjorda ut.
Gör en avstickare till stranden, men det blåser kallt och duggregnar. Det blir ingen strandpromenad. Kikar in i det mera renoverade och penningstinna området, där det finns mycket vackra gamla hus.
Letterna är som sagt förtjusta i blommor och det finns flera vackra arrangemang i detta område.
Hinner med en fika med lite gott fikabröd.
Det blir inte mycket mer att berätta än detta och det är dags att åka tillbaka till hotellet.
Dottern ringer och meddelar att hon redan är på väg, är hungrig och ber seniora sällskapet köpa en smörgås. Hon åt en paj till lunch, som inte var en lunch-paj utan en bit kaffebröd paj!
Möts på hotellet och reskamraten samt dottern beger sig ner till hotellbaren för att äta en middag. Undertecknad har fortfarande ingen aptit, delvis beroende på den måttligt goda bukfyllan vid lunchen.
Avstår hotellets middag och slinker ut och köper en sushi om hungern kommer senare på kvällen.
Imorgon börjar de distanser som undertecknad ser mest fram emot. Sprint i stadsmiljö är inte så roligt.
Dag 6 – Skogskvalificering
Sover dåligt denna natt också och förstår inte riktigt varför. Är inte nervös inför tävlingen och vet inte vad som är orsaken.
Frukosten på hotellet är lite på upphällningen och apelsinjuicen är slut. Den värsta anstormningen verkar vara över och de tog mesta av maten!
Har inte någon aptit idag heller och vet inte riktigt vad det är som fattas.
Busstransporten till tävlingen går utan störningar. Det var lite mer kaos igår på provlöpningen. Denna gång så får inte bilarna köra denna väg, men vissa gör det ändå. Ser ett antal som har parkerat nära tävlingscentret.
Kollar upp om det finns stämplingspinnar (Air+) enligt ny svep-teknik att köpa. Det finns det och beslutar att köpa nya efter tävlingen. Här skall vinnas sekunder, men å andra sidan får man ju stå och pusta ut när man stämplar?
Vädret är kanon. Sol och lagom temperatur.
Joggar iväg till starten och är en av de sist startande i detta kvalificerings heat. Har endast 6 startande efter i 80-manna fältet.
Springer iväg och de två första kontrollerna sitter perfekt. Känner dock att kroppen verkar något trög men gnider på så gott det går.
På vägen till 3:e kontrollen händer något. Tappar koncentration/uppmärksamheten som efteråt visar sig vara mitt på sträckan. Är plötsligt helt borta och kan inte få karta och terräng att stämma. Området är mycket flackt och svårläst.
Det blir ett fruktansvärt planlöst irrande och tappar katastrofala 25 minuter på denna sträcka.
Ridån går ner och det är bara att glömma medeldistans finalen nästa dag.
Hittar till slut var undertecknad befinner sig och sedan går det mycket bra att hitta 3:e kontrollen och vidare alla kontroller utom näst sista.
På vägen mot 4:e ser undertecknad dottern snett framför. Hon har haft en annan start och startat 24 minuter efter undertecknad. Vill inte störa så dottern tappar koncentrationen, utan observerar bara.
Övriga kontroller går perfekt ända fram till näst sista. Är på väg mot kontrollen i rätt riktning, men ser en större stig på avstånd och misstar denna som en väg längre bakom. Tror då att undertecknad sprungit för långt och springer snett tillbaks.
Inser misstaget och det blir en ca 2 minuter miss.
Endast sista kvar och springer trött och oinspirerat spurten i mål.
Alla springer om undertecknad på spurten.
Kollar resultatet och klarar med ett nödrop att kvalificera mig till C-finalen. 2 platser sämre och det hade blivit D-final.
Detta är årets sämsta lopp när det gäller som mest! Det är kanske det sämsta loppet på flera år.
Det svider ordentligt, men som sagt, det är bara att bryta ihop och komma igen.
Köper de nya stämpel-pinnarna till underteckand och reskamraten. Dottern är ointresserad att tjäna några sekunder.
Åker en timme tidigare än övriga sällskapet till hotellet.
Måste räkna ut och meddela vilken avresetid som gäller för sällskapet så att researrangören kan planera bussarna.
C-final betyder den tidigaste bussen 08:00 medan övriga sällskapet åker 10:00 imorgon.
Kvällen avslutas med en middag på en restaurang med belgisk meny och öl.
Beställer en mussel-rätt och Hoegarden öl medan övriga beställer köttgryta och rödvin.
Skapligt käk på detta ställe också.
Få se om det går att ladda om och göra ett anständigt lopp imorgon.
Ser i efterhand att det hade varit urenkelt att kvala in till A-finalen borträknat det stora misstaget.
Skogsorientering skiljer agnarna från vetet och många stadssprintare har det svårare i lurig skogsterräng.
Senare på kvällen håller halsen på att tjockna. Kan det vara så att en förkylning är på gång?
Dag 7 – Medeldistans C-final
Halsen känns tjock på morgonen. Får känna efter hur det blir och om man törs springa.
Måste hänga på låset till frukosten och ta första bussen idag, då de som springer c-finaler får starta blanda de första. Undertecknad kom också näst sist i gruppen som kvalificerade sig till C-final och de sämsta i en grupp startar först.
Regnet öser ner när bussen till tävlingen bordas. Vädret ser inte lovande ut idag. Ute på tävlingsområdet slutar regnat och lyckligtvis kommer det inga mer skurar under tävlingen.
Det är kyligt och gränsfall att springa i kortärmat.
I tävlingsexpeditionen så ändrar undertecknad till den nya air+ pinnen, som medger svepstämpling. Några sekunder kommer att tjänas in.
Avståndet till start är angivet fel, är längre och det blir lite stressigt. Kommer dock till start med några minuter tillgodo.
Den nya pinnen finns naturligtvis inte i startpersonalens system och det blir lite administration att regsitrera denna.
Har inte fått någon instruktion och vet inte hur man nollställer pinnen.
Det finns en speciell enhet för Air+ och hoppas allt blir ok när undertecknad sveper över denna?
Starten går och det är lös sand fram till startpunkten.
Når startpunkten och sätter av mot första kontrollen med målet att här skall det vara full koll avseende kartläsning. Börjar direkt med att bomma första kontrollen och även den andra. Kastar bort ca 2 minuter direkt.
Skärper till orienteringen efter detta och tar alla återstående kontroller perfekt.
Är osäker vid stämplingarna då pip-ljudet inte hörs vid varje kontroll.
Rusar i mål och känner att det har gått bra förrutom de första kontrollerna.
Alla stämplar har suttit trots osäkerheten med den nya pinnen. Får ett godkänt resultat.
Hamnar till slut på en 6:e plats och blir därmed uppgraderad till B-final på långdistanstävlingen fredag.
Känns som en liten seger.
Tar första bussen hem då övriga sällskapet har sena starter. På gångvägen till bussen gör en Britt reklam för sin bok. Den är en orienterings-thriller – ”Murder at the 14th control”! Tänk vad man kan hitta på att skriva om!
Följer deras äventyr på nätet via live-resultat. Dottern blir 13:e i B-finalen och reskamraten 40:e i cin B-final. De är nöjda utifrån sina förutsättningar.
Halsen tjocknar mer och mer på eftermiddagen och får se hur det känns imorgon då det är provlopp inför långdistansen.
Övriga sällskapet kommer med nästa buss, där det varit lite strul avseende avgångstiden.
Idag blir det middag på en vinbar där man kan beställa glasvis av olika vinsorter. Få se vad detta är.
Lite annorlunda att gå och hämta vin själv.
Det finns risk för att det blir något glas för mycket om man inte har koll på saker och ting. Dock kul med något annorlunda.
Dag 8 – Provlöpning samt utflykt Sigulda och Turaida
Förkylningen känns inte bra. Idag är det vilodag från tävlandet och hoppas på snar bättring. Provlöpningen får bli promenad.
Intressant med alla seniora deltagare. Ser några väldigt ambitiösa som startar med vandringsstavar, käppar och ett extremt fall. En äldre man startar med rullator! I resegruppen finns en man som troligen haft en stroke och är sned i hela kroppen. Han kämpar på, men rasade ihop på målspurten igår. Han fick hjälp av två funktionärer att komma sista biten in i mål.
Resan är samtidigt bra för många äldre, då det blir lite motion, upplevelser, socialt och ett sätt hålla sig frisk/alert.
Brukar sitta och lyssna i bussen och det är många som berättar intressanta livsöden. Varje människa har haft intressanta upplevelser.
På dagens provlöpning kom det fram en man som gärna ville berätta om Ishockey-spelaren Tumba Johansson. Tumba var en spelevink och var över och testade några matcher i NHL Amerika.
Han skojade med sina lagkamrater, som alla hade utslagna tänder och lösgommar. Lösgommarna lämnades i en kopp vid respektive spelares skåp före matchen. Tumba bytte plats på alla koppar och det blev en hel del tumult efteråt.
Mannen berättade också att han i sin ungdom spelade ishockey för Bodens bandyklubb. Han minns en gång att Tumba kom upp till Boden och ledde träningen för dessa ungdomar. Ombyte var i byggbodar och man eldade i en kamin, då det kunde vara -25 grader kallt. Man tränade i en utomhusrink förståss. Klubben hade inga koner för att träna dribblingar, utan man ställde ut björkvedsklabbar på änden.
Detta var ett exempel på en del historier som berättades under resan.
Provloppet kändes inte relevant, då det var väldigt flackt i området. Morgondagens final kommer att gå i betydligt mer kuperad terräng.
Det kommer dock att bli svårt hinna läsa detaljer i flacka områden, då de i vissa fall är något otydliga och väldigt låga.
Efter provloppet styr bussen vidare till Sigulda/Turaida nationalpark. Detta sägs vara Lettlands mest besökta turistmål.
På vägen ser gruppen storkar som går omkring på de öppna fälten och i vissa fall även deras bon. Känns trevligt att se storkar, då dessa har försvunnit/minskat under en period i Sverige.
Storkarna hör liksom till vårt landskap och det är trevligt om de syns igen.
Vägarna är inget vidare här i Lettland och det är bitvis väldigt guppigt. Det finns mycket kvar att renovera eller bygga. Dottern var här i Lettland för 12 år sedan och menar att det ändå har hunnit förändrats mycket sedan dess.
Det finns dock mycket kvar att göra.
Det finns lite olika alternativ att göra i nationalparken.
Övriga i ressällskapet skippade provlöpningen helt och åkte direkt till Sigulda. De gick sedan den korta vandringen till Turaida.
Undertecknad gör samma vandring, då det inte finns någon anledning att slösa krafter och förkylningen hämmar även lite.
Vandringen innebär inte några större upplevelser. Passerar en grotta, som har en rar historia om olycklig kärlek.
Anländer Turaida och här kan man besöka en park samt slottet. Övriga sällskapet är redan inne och vandrar runt. Kommer överrens med övriga sällskapet, att det kanske inte är så mycket att titta på i parken/slottet.
Sitter i solen och läser, tills övriga har tittat klart. Deras buss går tillbaka tidigare, lyckas få plats i den och kommer hem lite tidigare.
Dottern är helt slut och börjar också bli förkyld. Vid ankomsten Riga går hon direkt till hotellet och tar det lugnt medan undertecknad och reskamraten går till saluhallen, som är lokaliserad mitt emot busshållplatsen.
Sällskapet hade en lista på ställen att besöka i Riga, men det ambitösa/tighta schemat, har medfört att inga har hunnits med/orkats med, ända tills idag.
Saluhallen är stor, livlig och har ett stort utbud av olika varor. Bl.a. kan man köpa en burk kaviar för några tusenlappar!
Vandrar omkring i saluhallen och tittar på allt som erbjuds.
I saluhallen finns det en restaurangavdelning och fastnar för en Sushi restaurang. Ringer dottern och frågar om hon vill gå på lokal ikväll eller äta på rummet.
Normalt är hon den som är ivrigast att äta ute, men idag vill hon äta på rummet.
Beställer Sushi för tre personer att ta med och det tar tid! Tiden beror på att man gör Sushin från grunden. Detta märks senare på resultatet och smaken. Färsk Sushi smakar bättre än färdig från kylen. Det tog tid, men det blev gott!
Dag 9 – Långdistans final samt hemresa
Förkylningen känns inte så allvarlig men samtidigt inte bra. Hostar även idag. Skall ändå ge loppet en chans och känna efter hur det går. Det får bli tävling, joggning eller gång beroende på kroppens status.
Sällskapet får åka med den första bussen 07:15 och det blir tidig morgon för alla. Dottern var trött gårdagens kväll och går upp tidigare för att packa. Blir lite förvånad då hon håller stt löfte, då hon brukar vara mycket seg på mornar. Det kostar att åka med föräldrarna, påpekar undertecknad.
Allt flyter på bra på morgonen, förrutom att några blir lite sena till inlastning i bussen. Statistiskt sett är det alltid någon eftersläntare i grupper.
Kommer bland de första till tävlingsplatsen som ligger i vacker öppen tallskog. Solen skiner och allt är bra förrutom hostan. Få se hur det går idag.
Joggar iväg mot starten utefter Östersjöns strand. Denna väg är väl en av de vackraste vägar till en start som kan erbjudas?
Startar rätt så tidigt i gruppen och det visar sig vara en nackdel. Dagens terräng består av en hel del blåbärsris, som innebär att man måste lyfta på fötterna. De som startar sist kommer ha en stor fördel när riset har trampats ner och det bildas stigar.
Det går bra de första kontrollerna, men tyvärr är det för lätt orientering, vilket innebär att de som är mera löpare än orienterare, kommer att ha en fördel. Kroppen känns inte helt på topp och vet inte om förkylningen påverkar.
Tappar kartkontakten på väg mot 9:e kontrollen. Förstår inte kartbilden då det verkar finnas en mosse som inte är med på kartan. Mossen visar sig vara en grop med blåbärsris i. Tappar nog 3 minuter på detta misstag.
Tröttheten känns ännu mer efter detta misstag, då förutsättni9ngharna för en bra placering är ett lopp utan missar. Har inte tillräcklig löpstyrka.
Har en löpare hängande i ryggen ända från 7:e kontrollen och han är artig och tackar för hjälpen vid målet. Han startade 2 minuter före undertecknad.
De snabbaste i klassen har bra tider och som undertecknad inte skulle haft en chans att nå.
Dottern har inte sprungit på grund av trötthet/förkylning. Vi får heja på reskamraten som är ute en stund och kommer lufsande helt slut på upploppet.
2021 års arrangör har en banderoll och gör reklam för sin tävling. Denna gång annordnas mästerskapet i Japan och är nog garanterat med på denna tävling, då Japan är ett av sällskapets favoritmål. 
Junior kan också vara med för första gången detta år och är säkert intresserad. Japan är också hans favoritland.
Får testa en väst och posera vid deras banderoll. Kul foto för sällskapet och kanske reklam för arrangören?
Gör ett försök att fixa något ätbart men det är lönlöst. Det är jätteköer överallt.
Idag så samlar inte våra reseledare in kartorna utan var och en får hämta dessa när arrangören släpper dessa. Tänk vad mycket sura gubbar det finns. Trängsel och väntande verkar locka fram det sämsta hos trötta och griniga gubbar. Damerna uppför sig mera städat.
Nu är det bara att vänta på att bussen skall gå till hamnen och ombordstigning på båten.
Det är mycket trafik in till Riga fast det är fredag eftermiddag. Trafiken borde vara på väg ut från staden. Kanske är förklaringen att Ed Sheeran skall ha en konsert i staden?
Når till slut hamnen och kan stiga på båten.
Försöker boka om middagsbuffen till den tidigare sittningen, men det går inte utan reseledarens godkännande. Blir sur över denna osmidighet och skiter i middagsbuffen. 3 * 350 kr åt helvete. Tänker inte åka med Tallink något mer.
Sällskapet måste dock äta och går till en annan restaurang på båten istället. Här är det lugnt, god mat och vin. Det svider lite med den extra kostnaden, men å andra sidan slipper sällskapet upploppet i middags buffen.
Alla i sällskapet är slitna, förkylda (undertecknad och dottern) och trötta.
Det blir en sväng till spritbutiken och lite inköp. Sedan så däckar sällskapet en efter en under kvällen.
Denna gång är det bleke på östersjön och inget gungande.
Dag 10 – Sista biten hem
Trots att det är god tid att äta frukost så blir det trängsel. Det lättade inte alls under den tid sällskapet åt sin frukost.
Anländer Stockholm och hittar rätt buss till Eskilstuna.
Fatsnar innan Södertälje då ett körfält stängts av och det går trögt några kilometer. Inne i Södertälje blir det också broöppning.
Anländer till slut Eskilstuna. Ringer taxi och får veta att alla bilar är upptagna och väntetid en halv timme. Går istället till centralstationen för buss/taxi.
För första gången någonsin, som undertecknad passerar Centralstationen är det helt tomt på taxibilar!
Tittar på bussturlistan vid busshållplatsen, men ingen buss går härifrån till Skiftinge.
Frågar en väntande busspassagerare om hållplatsen för bussen till Skiftinge. En busschaufför väntandes i en buss för färd till Mälarsjukhuset, erbjuder gratis skjuts till centrum och visar på rätt busshållplats. Denna vänlighet värmer i hjärtat och skickar nästa dag feedback till Sörmlandstrafiken om denne vänlige och hjälpsamme chaufför. Berättar naturligtvis inte att sällskapet fick åka gratis!
Innan bussen till Skiftinge anländer en buss till Sundbyholm som sällskapet hoppar på. Det är onödigt dyrt att åka buss (2 * 31 krona en zon). Samhället vill ju att alla skall åka kollektivt?
Släpar packningen sista biten uppför backen till bostaden. Sällskapet anländer trötta men nöjda efter en trevlig semesterresa med dottern.
Resultaten kunde naturligtvis varit bättre men det är som sagt bara att bryta ihop och komma igen.