Vårresa Holland 2014
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8 och 9
Dag 1
Quiz
Vart är vi på väg?
10 Poäng
Landet hade sin första finansiella kris på 1600-talet. Det spekulerades vilt och allt sprack som en vanlig börskrasch. Som i antikrundan häpnar man alltid hur saker värdesätts.
Var det träskallar som höll på med detta? Nja det var kanske tvärtom!
Svar: Holland byggde upp en börs där tulpanlökars värde bara steg och spekulerades i. Allt bara accelererade ända fram till 1637 då hela marknaden kraschade med ett brak. Värderingen byggde alltså på tulpanlökar! Träskallar nej tvärtom de gick i träskor.
8 poäng
Den törstige som gör uppmärksamhet på att få en ytterligare drink efter att ha konsumerat ca 10 st och därmed blivit något mjuk i kinderna och osäker med tungan skulle kunna uttrycka sig på ett sätt som för tankarna till en mycket känd person från detta land.
Den kända personen hade näsa för vad som kunde utmålas men kanske var mer känd för andra delar i samma trakt.
Svar: Den törstige skulle säga ”Får jag en grogg” men det blir mera ”Van Gogh” när man är mjuk i kinderna. Van Gogh hade näsa för vad som skulle målas men skar av en del av örat som finns i samma ”trakt” som näsan.
6 poäng
Landet är bl.a. känt för sina duktiga vinterolympier och var mycket framgångsrikt i Sotji. Tyvärr så hade sporten inte så höga tittarsiffror så det blev mycket kanalbyten.
För de som varit med ett tag så myntades ett uttryck ”Han lade humrarna på………” inom sportens värld.
Svar: Holland har många duktiga skridskoåkare och är en av de länder som har många/flest skridskobanor i inomhushallar. Kanalbyten kan kanske associeras med Amsterdam också? Man sade att man lade humrarna på ryggen när man hade man knäppte händerna på ryggen inom skridskosporten.
4 poäng
Landet är ofta en ingångsport till mångas proffskarriär inom fotbollen. Några blir kvar medan de riktigt framgångsrika brukar bli uppköpta av de lite större ligorna. En av våra mer framgångsrika spelare slussades denna väg. Klubben kanske kan associeras med att de gjort rent hus.
Svar: Många Svenska spelare har provat sin lycka i Eredivise och bl.a. Zlatan i klubben Ajax. Med Ajax rengöringsmedel så kan man nog göra rent hus.
2 poäng
Don Quijote var från Spanien men kanske var här och slogs med sina fiender? Heineken, Edamer ost och lite tulpaner på bordet om våren kanske kan associeras i detta land. Här blir det inga vandringar i bergen för resesällskapet.
Svar: Don Quijote slogs mot väderkvarnar som det fanns gott om i detta land. Heineken öl, Edamer ost och tulpaner kan vara en trevlig kombination när man besöker Holland.
Landet är ganska platt och vissa delar ligger under havsnivån. Därmed blir det få bergsvandringar.
Tillbaka till start
Dag 1
Resan
Äntligen dags att åka på semester och möta våren i Holland. Känner en viss trötthet efter de senaste veckorna men hoppas det ändå skall bli några reserapporter. De omständigheter som gäller just nu gör att den normala energin, kreativiteten och inspirationen har minskat vilket är lite tråkigt. Känns som ett resursslöseri att denna dräneras då det säkert finns mycket att ta tag i.
Några rader från denna resa skall det väl ändå komma ut, då undertecknad är av Finskt ursprung och därmed enligt K-Rauta Jarmo ett folk av rätta virket. Detta känns väl bra om avsikten inte är att referera till innehållet i Penthouse-regionen av undertecknads anatomiska konstruktion. Skulle det senare gälla, så blir väl rapporternas innehåll mera åt det galna innehållet kanske? Får se hur det blir när tankar och fantasier får spela fritt!
Resan börjar med bilkörning till Göteborg för vidare färd med färjan till Kiel. De flesta har väl gissat resmålet redan när denna rapport skrivs.
Bilfärden till Göteborg var väl inte så mycket att rapportera om men några observationer gjordes. Borde det inte vara en motorväg mellan Sveriges två största städer? Sträckan innehåller några riktiga flaskhalsar runt Mariestad och Vårgårda. Söder om Mariestad hamnade resesällskapet i en kö efter två långtradare.
Låg snällt bakom och väntade till motorvägsstumpen mellan Mariestad och Skara. Tyvärr gällde det inte två andra Volvo-förare som körde om alla genom att ligga mitt i vägen oavsett spärr-linje, sikt eller mötande trafik. Båda räknade kallt med att antingen de som kördes om flyttade på sig eller de som kom mötandes från andra hållet gjorde det. Intressant och fullkomligt hänsynslöst!
Efter Vara så hade hastigheten sänkts till 80 km/timme på en väg som jag tror hade 100 km/timme tidigare. Nya fartkameror hade också satts upp vid ett antal korsningar. Motorvägen mellan Alingsås och Göteborg hade också sänkts till 100.
Det finns säkert trafik-säkerhetsorsaker eller miljö-hänsyn bakom denna ändring men borde inte vägen byggas ut till motorväg istället? Strax innan Vårgårda blev det en lång kö då en bilist ville ”puttra” fram i en varierande hastighet a 50 – 80 km/timme. I kön fanns denna gång inte samma aggressiva förare som resesällskapet stötte på efter Mariestad. Resesällskapet kom fram men sakta gick det.
Några negativa reflektioner men strax efter Skara så fick resesällskapet en positiv upplevelse. I en backe utefter vägen så var det fullt med Vitsippor! Normalt brukar resesällskapet uppleva detta i början på Maj på de breddgrader där resesällskapet har sitt uppehälle.
Resesällskapet har ett inprogrammerat minne avseende vitsippe-blommning. I början av Maj så brukar det vara orienteringstävlingar i Kilsbergen utanför Örebro. När resesällskapet åkte mellan Arboga och Örebro på gamla vägen innan motorvägen fanns, så observerades klungor av vitsippor i skogsgläntorna bredvid vägen. Detta var ett tecken på att nu var senvåren igång! Detta var ett trevligt minne!
Färden till Göteborg gick utan några problem och resesällskapet svängde in mot Chapmans torg för att ta några Geocachar då det fanns lite tid över innan båten skulle avgå. Det är ganska kuperat i Göteborg och efter en stunds promenad i uppförsbacke så slocknade GPSen. Tyvärr så hade ingen i resesällskapet tagit på sig ”normal-utrustningen” avseende Geocaching bl.a. innehållande reserv-batterier! Få frivilliga anmälde sig att gå tillbaks till bilen för att hämta reserv-batterier, varför det fortsatta letandet blev med hjälp av en smartphone som inte hade så där jätteexakt GPS.
Dock kunde den första gömman hittas men resesällskapet gick bet på nästa vid Gråbergets gamla vattenreservoar. Det blev klättrande i trappor förgäves. Undertecknad hade inga problem men då reskamraten går på diet innebärandes 200 kcal per mål och 4 mål per dag så fanns det inte så mycket krafter för att forcera Gråbergets backar. Ingen gömma hittades varför intresset svalnade att leta efter flera då GPSen i telefonen inte var något vidare exakt. Det blev ett besök vid en mycket tidigt blommande rhododendron på vägen ner samt ett foto av Eriksberg-kranen som verkar ha överlevt varvs-krisen.
Det blev incheckning till båten istället och då det verkade vara ganska få resenärer så gick det mycket raskt.
Denna gång har resesällskapet gjort en uppgradering av hytt på färjan. Normalt brukar det bli enklast tänkbara då man ändå bara sover en natt och i övrigt händer inte så mycket som kräver ett mera fashionabelt boende. Få se om det känns annorlunda att sova och slå en drill i detta etablissemang!
Måste dock säga att det blev en mycket positiv upplevelse då hytten kändes ganska lyxig. På bordet stod en flaska champagne på kylning och det fanns vin, öl och andra drycker så att man kunde gå rejält in i Göteborgs-dimman Allt ingick och utanför fanns det möjlighet att hämta mer drycker om så var nödvändigt. Dock bör man nog inte utnyttja denna ”all inclusive” om man avser att framföra fordon på tyska autobahn. Champagnen gick åt och 800-kalori resesällskapet kunde inte motstå att göra ett undantag till anbefallen Itrim diet då detta erbjudande blev alldeles för frestande.
Det blir tyvärr något torftiga middagar under denna resa då undertecknad inte känner för att inta en tre-rätters middag med tillhörande drycker samtidigt som resesällskapet knaprar på en 200-kalori energi-bar!
Färjan passerar Älvsborgs fästning i skymningen och ett bekant företag på Arendalsidan. Sjöbodarna, knappt skönjbara i mörkret ligger fint vid vattnet.
Chokladpralinerna som ligger framdukade på en bänk börjar fresta och lite mer frossande blir det nog ikväll. Dock har butiken stängts för 800-kalorie resesällskapet! Skall chokladen avnjutas av rött eller vitt vin?
Mera rapporter följer imorgon!
Dag 2
Gårdagens båtresa var väl inte så händelserik men det var en liten stund upplevelse av lyx då resesällskapet hade uppgraderat hytten. Middagen blev inte så märkvärdig då omständigheterna för reskamraten medförde att undertecknad också ”håller igen” litegrann.
Det blev det obligatoriska besöket i affären med sina sjö-priser och en mängd olika varor som man egentligen inte behöver. Det får väl bli några ”souvenirer” för undertecknad, men på vägen hem. Reskamraten fick ändå ett stort behov av att bättra på sin doft och det blev några paket med lite väldoftande essenser.
Det är inte högsäsong så det var inte någon trängsel under kvällen. Som vanligt gick många resenärer rastlöst fram och tillbaks och hade egentligen inte så mycket att göra varför det måste vara hyfsat lönande att ha en butik på båten.
Rederiet har också etablerat en lite udda aktivitet precis utanför affären. Man har satt upp ett sprit-lotteri och kan på slutsiffran vinna alkohol i olika sorter. Blev frestad då undertecknad genomförde denna resa för två år sedan och vann två flaskor denna gång. Tänkte att turen skulle fortsätta och köpte några lotter. Delade upp dessa med reskamraten. Undertecknad vann ingenting medan reskamraten vann en flaska LasseStefanz Valpolicella.
Vad är det som pågår? Dansbandsvin? Kommer vi att ersätta all traditionella märken med mer eller mindre kända personers vin? Blir det starka varumärken? Känns lite fjolligt.
Måste dock erkänna att resesällskapet provat ”kändis”-vin på systembolaget för att få smaka om det är något speciellt. Häromveckan köptes ett Moberg-vin som undertecknad tyckte smakade skit. Däremot måste undertecknad medge att Montazami vinet smakar utmärkt. Vinet är en Zinfandel vilket resesällskapet normalt upplever som ett gott vin. Maria-vinet har en lite säregen smak för att vara Zinfandel men är trots det mycket gott enligt undertecknad. Kallar det för Maria-vinet då undertecknad tycker att vi blir lite mer ”tjenisar” efter några glas!
Dock brukar diskussionerna vara livliga hemma hos ressällskapet om det är smaken eller etiketten som medför att undertecknad väljer att shoppa detta som helg-vin. Kvinnan på etiketten är väldigt mycket kvinna och hon tål mycket väl att tittas på. Utan att för den skull på något sätt missfirma våra kvinnor så måste undertecknad ändå medge att denna kvinna bör fokusera mer på att exponera sitt utseende än sin något ”exotiska” dialekt och personlighet. För att citera den gamla Eddadikten Havamal från Island:
”Om en ovis man kommer ut bland folk,
helst bör han då hålla sig tyst,
ingen vet att han ingenting kan,
om han inte mäler för mycket”
Kanske gäller detta även för kvinnor?
MEN, smaken är som baken, den är fin att titta på, eller hur var det med detta ordspråk!?
Avdelningen med uppgraderade hytter är avskild och man behöver passerkort för att komma in i denna. Ingången är en glasdörr och de som befinner sig utanför dessa dörrar kan se den buffet av (alkoholhaltiga) drycker och tilltugg som är uppdukat under kvällen samt kaffe och juicer på morgonen.
På kvällen är buffen bemannad av en hytt-värdinna vilket man kan förstå. Det finns initiativrika passagerare som smiter in i samband med att någon hyttgäst passerar dörrarna. Ressällskapet råkade ut för detta denna morgon då en dam ville få sig en snabb frukost. Kunde ha sagt till men man vet inte vad detta kunde varit för dam då hon såg lite skamfilad ut och det kunde finnas en risk att råka illa ut om undertecknad skulle agera man av ordning.
Frukosten ingick i hyttpriset men var ingen höjdare. Det är samma frukost för alla på båten och den är helt vanlig standard-frukost. I högsäsong brukar det vara intensivt, trångt och svårt hitta ett bord att sitta. Nu var det inga problem då båten inte är full.
När man är ute och flyger så brukar tiden för landning bli olika beroende på om planet har mot- eller medvind. Det kan skilja rätt mycket på långflygningar. Denna morgon meddelade högtalarna att båten är 30 min försenad på grund av starka havsströmmar! Detta var en helt ny erfarenhet!
Förseningen medförde att det blev en del slöande i hytten i avvaktan på ankomst. Satt och växlade kanaler på TVn för att hitta något att titta på. Fick in ett polis-program där de precis berättade om kinesiska rislampor som man släpper ut på nyårsafton.
Brukar se resterna av dessa i den skog som undertecknad tränar i. Trots sin patenterade nedbrytande förmåga brukar resterna synas ganska länge in på vårsäsongen och sommaren. Under nyårsafton brukar det inte vara så lätt att starta en skogsbrand då det är fuktigt i skogen men i programmet som undertecknad såg, hade en rislampa landat i en lagringsplats för pappersåtervinning! Det blev en rejäl brasa!
Högtalaren började dåna igen och av en händelse så fanns det ett sista minuten erbjudande i shopen! Resesällskapet föll inte för denna frestelse.
Utanför fönster är sikten mycket begränsad. Det är tät dimma. Hoppas det inte är samma på autobahn. Då lär det inte gå så fort och risken för olyckor är avsevärt större. Tyvärr så medför den täta dimman att båten måste sakta ner ytterligare in i Kiel-viken. Totalt så orsakade sommartid, strömmar och dimma en försening på 1,5 timme mot normal tidtabell! Sedan blev det ytterligare 15 min försening vid själva angörandet vid kajen. Nu gjorde detta inte så mycket då resesällskapet inte hade speciellt bråttom. Dagens bilresa Kiel till Apeldoorn var på 48 mil och det skulle klaras av ganska enkelt.
Bilresan gick alldeles utmärkt med endast två mycket små vägbyggen, lagom trafik och inga olyckor. Dimman försvann och sikten blev klar. Resan gick på 3,45 timmar med lite trassel ut från Kiel och i själva Apeldoorn. Resesällskapet han stanna för att tanka en gång också. Det går fort på Autobahn. Undertecknad var uppe i 170 km/timme vid några tillfällen men ändå så susade det förbi andra bilar i markant högre fart. Fartblind blev man efter en stund. I Holland var det varierande 120-130 km/timme på motorvägen och det kändes som man kröp fram!
Hotellet i Apeldoorn är ett något äldre hotell men helt OK. Resesällskapet har balkong i söderläge och kan sitta och sola om så faller på. Staden har inte mycket att bjuda på mer än en palatsträdgård som skall besökas på tisdag. Valet av denna stad blev för att det låg bra till för de planerade utflykterna.
Denna dag blev det lite Geocaching runt omkring staden. Stadens storlek är ungefär som Eskilstuna men det känns väldigt smått med trånga gator och små hus överallt. Holländarna verkar inte rädda för att andra människor skall se rätt in i deras boende. De verkade inte ha gardiner eller persienner. Detta skulle inte fungera för undertecknad och fredags-nöjet – Full Monty!
Geocachingen gick lite blandat med några hittade men även några som inte hittades. Våren går med express-fart härnere. Resesällskapet såg fantastiska blomningar av Forsythia, Magnolia, Körsbärsträd, påskliljor, osv. Några bilder togs och kan förmedlas. Ännu har inga utflyktsträdgårdar besökts utan dagens upplevelser har varit genom att titta på privat-trädgårdar och vanliga parker. Temperaturen var 21-23 grader under Geocaching-turen och det kändes nästan lite för varmt!
En annan intressant observation var höjden över havet. Apeldoorn ligger enligt höjdmätaren i GPSen 9 meter under havet. Det kan vara möjligt då stora delar av Holland gör det. När man åker runt i området och ser alla dräneringsdiken och vattengravar så kan man tro att nationen har kommit fram ur ett träsk. Otroligt mycket arbete måste ha genomförts för att dränera fram en mera fast mark. Det blir inte heller några vandringar i bergen för resesällskapet då ingen höjd över 15 meter ännu har observerats!
Kvällen avslutades med en jogging-tur samt övningar i gymmet. Reskamraten har blivit en flitig gäst i gymmet också då detta har anbefallts i itrim programmet. Undrar vad undertecknad skall äta ikväll medan reskamraten knaprar på sin 200 kalori meny.
Imorgon blir det utflykt till bl.a. en trädgård ute på vischan.
Vi ses!
Dag 3
Vaknade på morgonen av några enstaka bilar som for förbi och mest av fåglarna som genomförde en kvitter-konsert utanför balkongen. De lokala flygfäna verkar riktig på härnere. Vårkänslorna verkade intensiva om man skall döma av drillandet.
Det är disigt och grått utanför denna morgon men det kanske lättar fram på dagen? Dagens första utflykt skulle gå till en privat trädgård – Wiersee. Trädgården ligger 6,5 mil från hotellet enligt GPSen. Det är lite kyligt när resesällskapet äntrar bilen. Det är 9 grader och lite rått i luften. Få se om vädret kommer att bli bättre?
Första stopp blev vid McDonalds för att handla lite kaffe till färden. Resesällskapet valde att gå in och köpa kaffe på etablissemanget. Kan det finnas något att berätta om ett besök på McDonalds? Tja kära läsare, döm själva!
Det var ca 15 personer före i kön och det visade sig vara snutar hela bunten utom en. Snutarna verkade vara på väg någonstans tillsammans och hade också valt att stanna för en morgon-fika. Undertecknad blir alltid orolig och nervös i närheten av snutar. Fast undertecknad är oskyldig som en brud blir känslan att det finns någon anledning för snutarna att haffa undertecknad. Det blir ännu värre om det tittar på en. Försöker att se oskyldig ut, men detta förstärker bara det nervösa och skyldiga beteendet. Snart sitter man med handklovar i en låst piket?!
Det tog tid för alla snutar att få sitt kaffe så det blev en stund av ångest för undertecknad. Som tur var så stal en äldre man som stod framför undertecknad i kön uppmärksamheten från nämnda tillstånd. Mannen var ca 70-80 år och i handen höll han en liten nätt påse med texten ”Ladies night”. Måste säga att spekulationerna kring mannen och påsen åstadkom en massa tankar i undertecknads hjärna. Hur har denna senior blivit inblandad i ett sådant sammanhang? Smålog lite om undertecknad skall vara ärlig!
Kaffet smakade bra och färden gick vidare mot dagens trädgård. Blev lite fundersam av GPSens val av rutt. Det såg ut som en ganska rejäl omväg. Tittade på översiktskartan och såg att det fanns en mycket genare väg tillbaks.
Dagen skulle komma att innebära vissa utmaningar men det visste inte resesällskapet om vid denna tidpunkt på motorvägen mot ”Wiersee”.
Dagen skulle innehålla två erfarenheter av utmaningar – Travelgroup Garden och Market Garden!
Färden gick raskt på motorvägen som sedan blev motortrafikled som sedan blev allmän väg som sedan blev ”60-väg” och som i slutet blev grusväg. Som tidigare nämnt är det ganska trångt på småvägarna i Holland och den s.k. ”60-vägen” bör särskilt uppmärksammas. Denna innehåller en körbana och två cykel/fotgängare-avsnitt. Utanför asfalten är det ca 20-30 cm markstensbeläggning. Vägen är mycket small och speciellt när en lastbil kommer från andra hållet. För att få plats så måste undertecknad gå ut med hjulen på markstenen som mullrar hotfullt medan lastbilen inte kan göra det med risk att underlaget under markstenen är för mjukt och den välter. Det betyder att lastbilen tar en del av undertecknads inmutade utrymme och dessa möten skapar en stark känsla av obehag.
Det skulle dock senare visa sig att denna av GPSen valda väg ändå inte var så tokig!
Framme vid infarten till godset med den berömda trädgården möttes resesällskapet av en nedfälld bom. Godset såg öde ut avseende besökare och undertecknad försökte tyda den skylt som upplyste om sakernas tillstånd. Skylten var på Holländska och undertecknad måste medge att lektionerna avseende Holländska passerade utan att undertecknad lade märke till dessa under undertecknads skolgång.
Till slut lyckades undertecknad med lite djävlar anamma och fantasi uttyda att denna trädgård öppnade 1 april för säsongen. Dagens datum är 2014-03-31! Med viss möda kunde undertecknad även uttyda att parken var öppen endast på beställning förutom 4 speciella sommardagar!
Som tidigare nämnts för er kära läsare skulle dagens tema innebära två strategier som misslyckades. I detta fall så misslyckades undertecknads mycket noggranna och omsorgsfulla planering redan dag 1 avseende trädgårdsresa i Holland.
Omfattningen av nämnda misslyckande står naturligtvis inte i proportion till den misslyckade strategi – Market Garden – som kommer att utvecklas senare under denna dag. Resultat av undertecknads misslyckande blev endast blev att reskamraten fick stå ut med en sur och svärande gubbe under färden till alternativet i plan B. Resesällskapets strategi hade åtminstone en plan B vilket inte övrig nämnd strategi hade.
Gubb-surhetsgraden blev inte bättre av att den ”gena” väg som setts på översiktskartan visade sig vara en riktig ”sen-väg”. Det var trånga vägar utan möjlighet till omkörning, genomfart genom trånga byar där man nästan kunde skaka hand med restauranggästerna som satt på uteserveringarna bredvid vägen.
GPSen hade varit synnerligen omdömesfull vid sitt tidigare val av vägvalsalternativ!
Alternativet till dagens trädgårdsbesök blev istället till att åka till Oosterbeek utanför Arnhem och göra ett besök på ”Airborne Museum Hartenstein”. Denna byggnad var högkvarteret för Britterna under slaget om bron vid Arnheim – Operation Market Garden.
Den allierade offensiven under 1944 hade tappat kraft och fart under september 1944. Tyskland hade byggt upp en stark försvarslinje – Den sk Siegfried muren och den skulle bli svår att forcera vid en fortsatt framryckning. Det fanns också en rivalitet mellan Britternas överbefälhavare och Amerikanernas.
Vad som var grundorsaken till denna operation som innebar en blixt-räd in i Holland kombinerat med luftlandsättningar för att säkra strategiska broar vet man inte. Operationen skulle innebära om den lyckades att de allierade skulle komma till en position där vägen till Berlin inte stoppades av ovan nämnda försvarslinje och kriget enligt förespråkarna till denna operation ”skulle vara slut till Jul”.
Operationen gick alldeles utmärkt förutom den sista bron vid Arnhem. Här fick de kombinerade allierade styrkorna mycket stryk och var tvungna att retirera för överlägsna Tyska styrkor. Hela operationen blev ett misslyckande och naturligtvis med flera gånger mer omfattande konsekvenser än operation ”Travelgroup garden”. Slaget innebar många stupade, många sårade, många allierade krigsfångar och sist men framförallt inte minst – De stackars Holländarna svalt ihjäl under den kommande vintern. Det kom ingen proviant från varken de allierade eller Tyskarna. Vintern blev mycket svår för Holländarna.
Besöket i museet blev en mycket god historielektion om detta slag och i källaren hade man gjort i ordning olika effekter – Ljud, vapen, figurer, röster, etc., som erbjöd en känsla av att vara mitt i detta slag. Undertecknad är den ende i familjen som är intresserad av dessa s.k. historiska skeenden men museet fick ett starkt erkännande från reskamraten som ansåg detta var mycket välgjort.
Ett besök på ett krigsmuseum blev i detta fall något helt annat än ett besök i en vacker trädgård! Det fanns åtminstone en plan B för resesällskapet!
Besöket i Museet avslutade i den shop som fanns vid ingången. I förra rapporten nämndes att det fanns olika sorters viner och även ett ifrågasättande från undertecknad avseende dessa ”varumärken”. I denna butik såldes ”Airborne wine”! Nu får det f-n vara nog!
Besöket i museet avrundades i den omgivande parken för att uppleva lite vackra växter och vårkänslor.
Färden gick sedan vidare till centrala Oosterbeek för lunch. Vädret var skön sommartemperatur, 22 grader och resesällskapet hittade en restaurang mitt på torget med uteservering. Undertecknad beställde någon slags ägg, bacon special medan reskamraten sörplade på 200 kcal energidryck.
Efter lunchen gjordes ett besök hos den lokala torghandlare som sålde trädgårdsväxter. Snacka om billiga priser! 4 lavendel plantor för 6 Euro bl.a. För de läsare som är bevandrade med Svenska priser för perenner inser att detta definitivt var priser enligt rea på slutreans extra rea i Sverige! Det finns en viss risk att bilen fylls med växter i slutet av veckan. Nästa bekymmer är – Var får de plats i den något ”överbefolkade” hemma-trädgården?
Efter en viss överläggning beslutade resesällskapet att ägna resten av dagen åt bl.a. Geocaching. Reskamraten hittade en ”trail” i ett område där man kunde göra en vandring och därmed logga 10 Gömmor (om man hittade dessa).
Färden till utgångspunkten gick utan problem och det verkade som området var någon slags semesterby vid första intrycket. Vandringen påbörjades och innebar inga problem. Alla gömmor kunde hittas. Vandringen genomfördes i angenäm Svensk sommar temperatur.
Vid återkomsten till semesterbyn slank resesällskapet in på ett enkelt café och insåg då att detta var en semesterby eller vårdhem för förståndshandikappade. Detta var naturligtvis inga problem och dessa hade en massa aktiviteter bredvid caféet. De blev dock lite nyfikna då det vart mycket ovanligt med externa gäster på detta café. De ville ställa olika frågor och kommentarer och visst kunde resesällskapet med hjälp av tolk från vårdarna ge de svar de önskade. En lite annorlunda och ovanlig upplevelse.
Vandringen blev en lagom avrundning av dagen och färden gick tillbaks till hotellet. Tillbaka i hotellet beslutade sig resesällskapet för att genomföra en kortare joggingtur och avslut i styrketräningsrummet. Reskamraten har fått ett nyuppväckt intresse för jogging och styrketräning beroende på aktuellt dietprogram från Itrim.
Tänk att denna dag skulle sluta med att resesällskapet fick en ”terrorist”-stämpel! Bredvid hotellet finns ett palats som tidigare nämnts – ”Paleis Het Loo”. Palatset har stämpel av riksangelägenhet, varför det finns vakter med skarpladdade vapen. Behövs verkligen detta, kan vän av ordning fråga? Svar – Vet inte men resesällskapet fick möjlighet att konfrontera dessa Holländska rikets säkerhets försvarare!
Tillbaka till hotellet så beslutade resesällskapet att något ambitiöst genomföra ett joggingpass. Reskamraten som inte riktigt övertygats om att viktförlusten a 12 kilo är helt tillräcklig för att jogga bland ”vanligt folk” argumenterade starkt för att genomföra denna fysiologiska utövning på en lite mer diskret och avskild från ”kreti och pleti” plats. Undertecknad hade hittat en avskild väg som verkade övergå i en mindre stig på den östra sidan av ovan nämnda palats. Vid infarten fanns en av undertecknad bekant skylt som påvisade att fordonstrafik var förbjuden efter denna skylt. Under nämnda skylt fanns en text på Holländska som undertecknad trots livlig fantasi inte kunde uttyda.
Joggingturen gick alldeles utmärkt utan några externa störningar ända fram till en låst grind. Undertecknad insåg att denna väg slutade här varför det blev joggning tillbaka. Strax efter innan nämnda skylt uppenbarade sig två bistra uniformerade personer med handen på det tjänstevapen som dessa hade applicerade vid midjan.
De började en utläggning på det Holländska språket varvid undertecknad upplyste att resesällskapet vara simpla medborgare från EU-gemenskapens norra utpost Sverige och inte behärskade det Holländska språket med väl det Engelska.
Den kvinnliga uniformerade personen övergick till Engelska och upplyste att tidigare nämnda skylt förkunnade att inga obehöriga ägde tillträde till denna väg och upplyste om att ett upprepande skulle innebära signifikanta belopp avseende bot för olaga intrång. Dock skulle denne av ren välvilja vid detta tillfälle låta udda vara jämt.
Den något bistra hållningen från nämnda uniformerade tjänsteman uppmuntrade inte till ytterligare diskussion utan resesällskapet beslutade att i nästkommande eventuella jogging-turer hålla ett signifikant avstånd till dessa försvarare av den nationella säkerheten.
Kvällen avslutades i gymmet och senare med lite nyinköpta jordgubbar som smakade riktig sommar!
Ny dag och nya strategier
Dag 4
Dagen började med varmt väder och lite halvmolnigt. Likvärdigt med Svenska sommar. Dagens första utflykt är till tidigare nämnda palats som resesällskapet bor granne med. Det hade varit nära om entrén vore vid själva slottet men istället så ligger den en bit bort på andra sidan av den stora slottsparken.
Valde att ta bilen, slöa som resesällskapet (läs undertecknad) är. Slöheten bestraffades med 5 Euro i parkeringsavgift och det blev ändå en promenad från entrén till själva slottet. Vid entrén kunde man beskåda stallbyggnaderna som bakom glasade fönster visade upp olika sorters hästdragna vagnar som de kungliga har transporterats med.
För att undvika alla busslaster som normalt brukade droppa in strax efter öppnandet, så valde resesällskapet att tänja på stegen och besiktiga – 1 Slottsträdgården – 2 Det kungliga boendet.
Som tidigare rapporterats har undertecknad med stor omsorg undersökt och planerat denna vår-resa. Dagens trädgårdsbesök skulle bli den andra huvudattraktionen av trädgårdar som skulle besökas.
Det gick inte så bra igår men idag fick resesällskapet åtminstone komma in i trädgården. På bilder har undertecknad i sin efterforskning observerat fullkomliga färgorgier från denna barock-trädgård och med stor förväntan äntrades denna via en gång genom slottet.
Vad händer när resesällskapet stiger ut i solen? Ridå! Halva trädgården är en byggarbetsplats och den övriga delen verkar precis nyanlagd med gräs och växter. Enstaka påskliljor, hyacinter och anemoner blommar men det är som en droppe i den stora Atlanten.
Rundvandringen i trädgården klarades av ganska raskt! Nästa aktivitet var att titta in i slottet för att se hur de kungliga har haft det. Detta var mera av en plan C för resesällskapet, då båda inte blir så upphetsade av att se porträtt på kungligheter som är kända bara för sitt släktskap och deras gamla möbler och husgeråd. Denna rundvandring gick ganska raskt också!
Resesällskapet verkade inte riktigt passa in i profilen av normal besökare då de flesta var pensionärer och leddes runt av någon reseledare med stång i näven och i änden på stången en nummerskylt så att alla i gruppen skulle hitta runt. Vet inte om gårdagens terroriststämpel på något sätt distribuerats mellan vakterna i form av någon svart lista eller den udda besöksprofilen. Undertecknad upplevde vakternas betraktade som någon som vid första bästa tillfälle skulle plocka på sig artiklar av det Kungliga förevisade och därefter försvinna iväg för att till god dagsförtjänst illegalt avyttra dessa.
På vägen tillbaks så besöktes stallarna för att beskåda de vagnar som tidigare nämnts. Tyvärr skulle dessa beskådas via glasfönster och då solen vid detta tillfälle låg rakt mot dessa glasrutor så fick man med viss ansträngning försöka kisa in i lokalerna för att beskåda dessa rariteter.
Summan av detta besök måste nog beskrivas som en besvikelse. Tycker också det är lite svagt att ta fullt betalt för att få betrakta en anläggning som till stor del endast är en bygg-arbetsplats. Nu kan det bara bli bättre!
En reflektion. Första dagen på plats i staden så fick resesällskapet tillfälle att kika in i de privata husägarnas trädgårdar och även så fanns det vackra blomster i de allmänna parkerna i staden. Detta var ett nöje som är helt gratis och som hitintills slagit undertecknads ambitiöst planerade trädgårds-besök plan!
På förekommen anledning hade även en plan B förberetts för denna dag. Denna innebar en kort bilresa till en av Hollands största naturparker De Hoge veLuwe. Parken består mest av naturlig skog och innehåller cykel- och vandringsleder. Högsta punkten är ca 60 meter över havet!
Den något bekväme eller som av hälsoskäl måste ta bilen, kan betala en viss avgift för att ta sig till de huvudattraktioner som är iordninggjorda för besökarna. För övriga gick det bra att ta sin egen cykel eller nyttja parkens vita cyklar som kunde avhämtas vid olika cykelparkeringsplatser. Resesällskapet valde det senare fortskaffningsalternativ och det blev en trevlig och avslappnade cykel-tur genom parken och besök vid de så kallade huvudattraktionerna.
Första etappen blev en 5 km cykeltur till besökscentret mitt i parken. Det finns inga egentliga uppförsbackar i Holland varför det är mycket komfortabelt att trampa runt överallt.
Besökscentret hade många skolklasser som besökare och de verkade ha tilldelats uppgifter av sina lärare som innebar att de skulle undersöka det som visades upp i centret. I centret fanns ett vildmarksmuseum som visade upp olika djur och insekter som vistas och har i historisk tid vistas i skogarna. En 1,5 m Ekoxe var en av de ”trevligare rackare” som funnits i trakten för mycket många år sedan. På ett ställe fick man även möjlighet att känna på hur en jordbävning yttrar sig. Det var nog inte så hög Richter nivå på skakningarna men det kändes ganska intressant.
Detta var en ganska trevlig anläggning så mungiporna var lite mer uppåt hos resesällskapet efter morgonens tidigare besvikelser. En kort cykeltur till nästa plats är ett museum där allehanda konstverk i form av tavlor och skulpturer visades upp. Vissa ”kända” konstnärers skapelser kunde diskuteras medan andra var lite mer intressanta. Det mesta var dock av kategorin ”alldagliga” för resesällskapet.
Den kände konstnären ”Får jag en grogg” (Van Gogh) hade några tavlor för beskådande i detta museum. Han verkade vara en man som för det mesta trivdes på vischan då de mesta av skapelserna var hämtade från denna miljö. Där hängde bl.a. en tavla av Potatis-ätarna som han gjort i flera varianter och som tydligen skall vara rätt så känd.
Museet var väl sådär och resesällskapet hade åsikten att det var färden hit som var värd mer än själva målet! Nästa stopp blev tillbaka till besökscentret för lunch. Det gick raskt att trampa med ”Vita blixten” då resesällskapet hittade en cykelväg som var mera gen och gick rakt på centret.
Undertecknad åt fisk och i övrigt behövs inte beskrivas mer om lunch-procedurerna.
En stund i solen medförde att de seniora lederna började stelna till varför det anbefalldes uppmjukning av dessa genom en cykeltur till ett jaktslott i parken. På vägen passerades ett övergångsställe för grodor men ingen dylik observerades. Dock finns det ju redan en uppblåst padda i resesällskapet meddelade reskamraten och tyckte sig vara fyndig i sin kommentar.
Jaktslottet var en mycket udda byggnad uppfört av en tidigare ”Industrimagnat” som sedan skänkt detta till parken. Här fanns ”bara” vacker utsikt att tillgodogöra sig, vilket passade resesällskapet alldeles utmärkt. Det blev två koppar kaffe och dryck (som förresten även här serverades av förståndshandikappade) och en mycket fin plats på en bänk i kanten av den konstgjorda sjö som anlagts utanför jaktslottet. Här fanns livligt med olika fiskar och sjöfåglar som hade en trivsam oas för sig själva. Alldeles framför resesällskapet hånglade ett grod-par helt ogenerat och i g(r)odan ro. Dock försvann dessa kvickt då undertecknad reste sig för att närmare beskåda deras konster.
Det var mycket rogivande och vackert att bara sitta på denna bänk vid vattnet. Snacka om fint läge för ett jaktslott!
Detta blev det sista stoppet i natur-parken och resesällskapet trampade på den sista biten tillbaks till utgångspunkten för besöket. Detta var en skön och avslappnande aktivitet kombinerat med lite lagom fysisk aktivitet. Det blev faktisk 17 km trampande totalt, så alltid något sade han som såg Åmål!
Såg i bilen att temperaturen pendlade mellan 23-24 grader idag. Så lite svettigt blev det. Det blev även några Geocachar på vägen hem till hotellet. Några låg lite längre från vägen och det blev ytterligare några kilometer vandringar. Besökte bl.a. den högsta punkten hittills på denna resa. Toppen var belägen på 70 meter över havet och kände att syresättningen av blodet klart hämmades! Vid vändpunkten på en av de längre vandringarna påträffades först två korpar som inte uppskattade resesällskapets gömme-letande. En korp släppte till och med en lite pinne på undertecknad! Kan det verkligen varit med avsikt?
Vid vandring tillbaks till bilen kom en senior mountainbike cyklist trampandes och stannade för att få hjälp med var han befann sig och vart han skulle. Tyvärr så hade inte resesällskapet en aning men han fick strax hjälp av en joggare som verkade familjär med denna trakt. Med stor trampfrenesi for han iväg åt nordväst.
Nästa gömma låg vid ett hotell som undertecknad uppfattade att den vilse cyklisten efterfrågade. Hotellet låg bara några hundra meter från platsen – men åt sydost! Nåja, han stoppas väl upp när han når kusten!?
Tillbaka vid hotellet konstaterades att tidigare mycket tomma hotell-parkering var nu full av bilar. Som tur var fanns det en sista lucka för resesällskapet. Inne i receptionen konstaterades att festvåningen på samma plan hade tagits i besittning av gäster och hotellets personal gick runt med brickor fyllda med glas innehållande drycker och som av lukten att döma nog vara av det alkoholhaltiga slaget. Det luktade faktiskt alkohol ända upp till 1 våningen där resesällskapet hade sin varelse!
Tillbaks på rummet konstaterades att inte bara är Andre Myhrer är på väg utför utan även undertecknad. Reskamraten svidade om till kläder för fysisk aktivitet medan undertecknad nöjde sig med att sitta en stund i solen på balkongen avnjutandes en öl. Tiderna förändras och det var många år sedan dylikt skeende hade timat.
Ölen var god och solen bättrade på de redan sedan tidigare röda kinderna. På bottenvåningen hördes sorlet från deltagarna av de festligheter som pågick i hotellets samlingssal. Deltagarna observerades vara i resesällskapets ålder varför man kan förvänta sig en synnerligen stökig kväll/natt!
Imorgon så lämnas Apeldoorn för trädgårdsbesök i Limmen – ”Hortus Bulborum” – samt övernattning i Egmond aan Zee nära Alkmaar. Resesällskapet hoppas på bättre lycka vid kommande trädgårdsbesök!
Rap, sade ölen!
Dag 5
Vaknade denna morgon av att några herrar hade en diskussion på gatan utanför resesällskapets fönster. Det är så pass varmt härnere att man kan sova med fönstret på glänt. Då får man naturligtvis vara beredd på att bli väckt av diskuterande individer eller fågelkvitter!
Detta var sista dagen på hotellet i Apeldoorn och nästa stopp är i Limmen för besök i en lök-trädgård. Åkte motorväg A1 större delen av sträckan och det var ganska intensiv trafik. Resesällskapet passerade Amsterdam på utsidan men såg att det var tvärstopp i alla köer in mot Amsterdam.
Tror de flesta stora städer i Europa håller på att drabbas av total kollaps vad avser biltrafiken. Det här kan aldrig hålla om trafiken ökar i samma takt varje år.
Dagens område för turistandet ligger ganska nära kusten och det finns ännu mer uppdämningar och kanaler i detta område. Emellan dessa vattendrag har man byggt hus. Kan den grunden vara säker?
Trädgården som skulle besökas ligger precis bredvid kyrkan i en liten by som heter Limmen. Det borde inte vara någon konst att hitta till kyrkan i en platt miljö som Holland. Mycket riktigt så skymtades kyrktornet vid infarten till byn. Åkte till centrum och svängde konfident av på något som hette ”Kirk weg”. I änden av denna dök kyrkan upp. Cirkulerade runt kyrko-området med bilen för att hitta trädgården. Inte f-n fanns det någon trädgård!
Stannade på en parkering och kände stressen börja krypa efter ryggen. Kan även denna ”noggranna” planering också gått åt pepparn? Undertecknad måste nog börja sätt citationstecken runt noggranna från och med nu. Resesällskapet stod där och såg ut som fågelholkar i ansiktet då en Holländsk man uppenbarade sig och undrade om vi letade efter något. Undertecknad drabbad av aningen svarta tankar, höll på att säga kyrkogården, så undertecknad kunde gå och gräva ner sig men mannen förstod (som tur) inte Engelska eller Svenska.
Undertecknad visade på trädgårdsnamnet från rese-planeringen och mannen började en beskrivning på Holländska hur resesällskapet skulle åka för att komma dit. Han insåg att fågelholkarna bara blev större så han sade att han tar sin bil och sedan följer resesällskapet efter
Det blev några svängar på knixiga smågator men efter en stund så uppenbarade sig ytterligare en kyrka och därtill nämnda lök-trädgård! Hur i h-e kan den här lilla hålan ha två kyrkor? Det går ju knappt att fylla en kyrka i Eskilstuna som ändå är mycket större.
Undertecknads tacksamhet visade inga gränser och resesällskapet tog artigt i hand och bugade respektive neg för den vänlighet som mannen visat. Nu kändes allt bra igen!
Tro fan det!
När resesällskapet närmade sig grinden till trädgården upplyste ett plakat att detta etablissemang öppnar för säsongen 6 april! Den vänlige mannen tyckte väl det blev lite pinsamt se en vuxen karl stå och storgråta samtidigt bultandes knytnävar i av resesällskapets disponerandes tjänstebil. Både han och det som verkade vara huvud-trädgårdsmästaren insåg att detta inte kunde försiggå i denna by och framför denna trädgård. De var nog tvungna att ge akt om sitt varumärke och ville nog helst att lyckliga och glada människor lämnar denna ort och inte besökare som verkar mer lämpliga för inskrivning på någon vård-inrättning.
Med andra ord så fick resesällskapet möjlighet att träda in och beskåda de fullkomliga tulpan-orgier som förevisades. Huvud-trädgårdsmästaren tyckte att situationen var så pass pinsam och besvärlig att denne nekade till att ta emot av skylten stipulerat inträde. Det verkade som denne ville återgå till sitt gebit avseende lökhantering så fort som möjligt.
Trots att trädgården var halvfull när det gäller utsättningen av lökar så bjöds det på fantastiska färger och former. Många foton togs men dessa kan naturligtvis aldrig ge samma intryck som en besökare får genom att vandra omkring i denna miljö.
Resesällskapet försökte dra ut på upplevelsen så länge som möjligt men kände till slut att nu gick det nog inte längre. Huvud-trädgårdsmästaren och dennes medarbetare hade under tiden stationerat sig i det lokala kaféet i anslutning till trädgården för sin morgonfika. De pratade högljutt och skakade ibland på huvudet när de tittade mot trädgården. Undertecknad vill inte veta vad de eventuellt diskuterade och försökte se så professionell ut som möjligt.
Huvudträdgårdsmästaren var tvungen att låsa upp grinden så att resesällskapet kunde komma ut. Igen så bugade/neg och tackade resesällskapet för möjligheten att få komma in och ta del av detta fantastiska. Huvud-trädgårdsmästaren mumlade något på Holländska och gav ett lite ansträngt leende innan han gick tillbaks till sina medarbetare.
Utanför hade två damer på cykel stannat och fått samma bistra besked angående datum för öppnandet vid läsandet av nämnda skylt. Undertecknad frågade på Engelska om de också ville komma in och föreslog att ett hysteriskt anfall och lite gråt eventuellt skulle kunna vara till hjälp för önskemålet.
Nu visade det sig att damerna bodde i byn och att det nog fick vara med sådana utbrott och de kunde istället komma tillbaks 6 April. Damerna verkade bli något fundersamma över vilket turist klientel som kunde lockas till deras by och trampade iväg.
Dagens trädgårdsbesök var den enda planerade aktiviteten. Resten av dagen fick bli lite Geocaching och Geocaching-vandringar. Resesällskapet befinner sig vid kusten varför det kunde vara trevligt att leta lite gömmor bland sanddynerna. Första etappen går efter en väg ut till ett område bland sanddynerna vid kusten. Det blir en och annan hittad på vägen ut. Nästan ute så observeras hur Holländarna parkerat sina bilar på varenda liten parkeringsbar plätt efter vägen.
Väl framme förstår resesällskapet då parkeringen i ett underjordiskt garage kostar en ögonbrynshöjande summa. Holländarna är ekonomiska också! Resultat blir att åka till den parkering som undertecknad föreslog från början men som avvisades av reskamraten då detta område verkade närmare. Undertecknad fann ingen anledning till att kommentera saken på väg till den avgiftsfria parkeringen utan tystanden framförde nog de budskap som eventuellt funnits på tungan!
Denna vandring blev ganska rejäl då ingen av de stigar som fanns i området verkade leda rakt på de gömmor som fanns i vandringsområdet. Resesällskapet hade ingen karta över området utan fick välja stig på känn och det blev några omvägar. Vandringen, värmen och begränsat energiintag medförde så småningom att vandringen utfördes mer och mer utan trevliga diskussioner. Sista biten tillbaks till parkeringen gick i tystnad då bägge parter i resesällskapet verkade insjunkna i sina egna tankar.
Nästa stopp blev i Egemond där resesällskapet har bokat sitt hotell. Innan incheckning besöktes ett av strandens restauranger för intagande av en något sen lunch. Det tog en stund att få beställa, få in maten och betala. Dock var maten god och stället låg trevligt vid strandpromenaden.
Utanför restaurangen fanns en lite utsiktspunkt där man kunde ta kort på den lokala fyren samt en vy över stranden. Stranden var enorm lång och verkade sträcka sig mil bort i båda riktningarna. Tänk samtidigt att området är fullt med folk under högsäsongen. Snacka om kaos!
Förra hotellet var mer av det äldre slaget med denna natts hotell verkar mycket modernt. Det är ett enormt hotell och måste sluka mängder med feriefirare under högsäsongen. Nu är det icke-säsong och priserna för hotell etc. är synnerligen fördelaktiga.
Rummet har balkong men tyvärr i fel väderstreck. Den är även minimal så två personer får vara mycket hänsynsfulla mot varandra om dessa skall kunna samsas om det begränsade området. Tyvärr så inbjuder inte balkongen till att sitta ute. Gissa varför? För att hotellet är vid kusten. Än sen då? För det finns fåglar vid kusten. Jaha? Fåglarna skiter på balkongen! Ridå.
De senaste dagarnas ambitiösa fysiska aktiviteter verkar ha tagit ut sin rätt. Reskamraten nöjer sig att ta en promenad bland dynerna medan undertecknad ger sig ut i desamma på en löptur.
Löpturen bland sanddynerna väckte nostalgiska minnen för undertecknad. Detta var liknande terräng som undertecknad sprang veteran-VM i orientering i Portugal i ganska ”normalt” tillstånd. Undertecknads Insats i tävlingen var så pass tillfredsställande att det blir ett och annat fniss efter några öl då undertecknad tänker tillbaka på den ”gamla goda tiden”. Efter detta VM så gjorde den s.k. ”upper body injury” det omöjligt att prestera på någorlunda lika villkor med undertecknads jämnåriga konkurrenter. Ibland kommer en liten tår när undertecknad tänker på tider som flytt.
Reskamraten beslutade sig för att ta en tur till stranden och hittade en lämplig plats att njuta av stillheten och solen. Tyvärr påmindes densamme på samma sätt som tidigare resa i Skottland. Här finns det tidvatten. För att ta sig tillbaka till mer fast och torr mark var reskamraten tvungen att ta av sig sina byxor för att inte onödigt blöta ner desamma. Vadningsövningen gick bra men efter påklädandet av nämnda byxor så skulle reskamraten ta bort lite överflödigt sand från sina gaselliknande ben. Det gick sig inte bättre än att hela ekipaget fick slagsida och dråsade ner i sand och vatten.
Det gick bra ändå till slut och receptionisten gjorde inga försök att stoppa en något bister och blöt reskamrat. Undertecknad önskar ha fått tillfället att varit med vid nämnda äventyr som ett stöd samt att dela eventuell glädje och sorg!
Thats all folks
Dag 6
Oj, nu har det blivit många intryck det senaste dygnet. Gårdagen avslutades med en buffet på hotellet. Det fanns sorter att äta för alla i resesällskapet. Mycket god buffet samt trevlig och hjälpsam serveringspersonal!
Hotellet och allt runt i området var mycket bra och mycket prisvärt. Resesällskapet ångrade nästan att inte en ytterligare natt bokades. Det var innan resesällskapet blev medvetna om resten av dagens upplevelser.
Den enda nackdelen med detta hotell var att det var lyhört och man hörde ljud som man inte vill höra. På morgonen så vaknade undertecknad till av att någon ”strilade” på sin toalett. Låg i sängen och konstaterade att nu kom det en skvätt, paus, en skvätt till, paus, en skvätt till men något tveksam, paus, några ytterligare droppar, osv. Efter denna ”konsert” insåg undertecknad att det inte var någon mening att sova något mer. Risken fanns att det skulle bli för mycket fokus på nästa skvättande och det är inget som undertecknad vill ha i sitt medvetande.
Upp och packa och surfa lite för att sätta fokus på annat. Gårdagen hade varit krävande för reskamraten som snarkade vidare utan att vakna av undertecknads ”något” högljudda packningsprocedurer.
Till slut vaknade reskamraten och nästa etapp blev frukosten.
Det var en fin plats att stanna på och hotellet var som sagt mycket bra även om det kan uppfattas som ett modernt betong-komplex.
Bilen packades och färden gick vidare mot Keukenhof för att studera tulpaner. Det måste vara över 20 år sedan undertecknad var där senast. Inga minnen finns kvar.
På GPSen kunde konstateras att motorvägen skulle undvikas för den verkade helt igenkorkad enligt densamma. Ett alternativ via småvägar hittades. Denna väg kantades av spontana försäljningsstånd som sålde blommor och grönsaker. Fälten bredvid vägen hade i Sverige innehållet något av 4 olika sädesslag, potatis eller i något fall lin. Här exploderade fälten i olika färger då olika sorters tulpaner odlades. Det var en mycket fin syn och härliga färger.
Anlände utan problem till Keukenhof som var öppet! Undertecknad brukar ”alltid” ha otur och få stå allra längst bort på parkeringar. Denna gång fick resesällskapet mer eller mindre en VIP-parkering precis utanför ingången.
Biljettköpet gick galant och resesällskapet kunde träda in i etablissemanget. Det första intrycket var att gå in i ett tivoli med en massa souvenirer butiker vid ingången och ett stort självspelande positiv.
Resesällskapet äntrade upp i lund-området och började beskåda de växter som fanns. Det var för det mesta tulpaner men även hyacinter, olika träd, pärl-hyacinter, etc. Samtidigt så började positivet spela lite mer modern musik. Det kom en variant av ”Bad Romance” av Lady Gaga. Den var mycket medryckande och undertecknad kände för att ”Shaka” loss. Nu är det inte lika roligt att spontandansa när inte sonen är med. Sonen brukade alltid ge sin ”uppskattning” när farsan började åma sig bland folk. Han brukade väsa fram kommentarer som ”om du inte slutar så går jag hem”, etc.
I alla fall, det var en medryckande och kul låt och att lyckas med arrangemanget via ett positiv var duktigt!
Första intrycket av blommorna och arrangemangen var bedårande och sedan gick det hela tiden bara uppåt! Hade varit lite skeptiskt att denna anläggning skulle ”bara” vara turist-anpassad men det var tvärtom en fantastisk upplevelse. Det är svårt att med ord beskriva känslan att gå där bland fantastiska färger, former och förföriska dofter från hyacinter etc. Resesällskapet tog ca 155 bilder och de får nog pytsas ut på Facebook i omgångar så ni kära läsare inte tröttnar av leda studerandes allehanda tulpaner!
Måste försöka beskriva upplevelsen med hjälp av en metafor. Tänk dig kära läsare en situation där en 70-årig man har fem flickvänner i 25-årsåldern, yppiga och frodiga. I ett sådant läge skulle man kunna säga att det ibland kan bli lite för mycket av det goda! På slutet skulle metaforen vara mer passande med 10 flickvänner!
Lite fakta fick resesällskapet också. Tulpaner har sitt ursprung från området mellan Turkiet och Kina. Glöm det där med att leta efter svarta tulpaner! Den svarta färgen finns inte i moder natur! De tulpaner som etiketteras som svarta är egentligen mycket mörk-lila. Så det så!
Det var en mycket trevlig vandring i denna park. Enligt reskamraten som har beting på promenader så innebar denna rundvandring 8,616 steg! På ställen i parken så fanns det möjlighet att köpa olika lökar som fanns i parken men resesällskapet föll inte för denna frestelse. Förklaring varför det var ett lyckat beslut kommer senare!
Efter 3,5 timmes vandring i parken kändes det ganska lagom att styra kosan mot hotellet i Amsterdam. Sista dagarna på denna resa innebär två nätter på detta hotell. Som Ni kära läsare minns hade undertecknad gjort en ”noggrann” resplan och frågan var om citationstecknen eventuellt skulle kunna raderas denna dag. Kanske skulle man kunna säga att det blir ”oavgjort”.
Färden till hotellet gick utmärkt då det inte var någon speciell trafik in mot Amsterdam. Väl ute på motorvägen från sydväst konstaterades att den var omväxlande 4-5 filer! Snacka om att det går att mata in bilar till den centrala staden.
Hotellet hittades galant och undertecknad måste kort beskriva anledningen till denna bokning. Hotellen närmare centrum hade ”hyfsat” högre priser och många var fullbokade. Valet av detta hotell var läget (Nära motorväg), Beskrivning (Ett annorlunda och mycket modernt koncept), tillgång till allmänna kommunikationer (Spårvagn linje 5 går raka vägen in till centrum). Man kan säga att allt detta uppfylldes MEN rummet var av det lite mera ”kompakta” slaget. ”Bekvämlighetsinrättningarna” skildes från rummet endast via skjutbara glasdörrar. Visserligen medgavs ingen fri sikt men det kändes lite besvärande att ha ”bekvämlighetsinrättningar” så nära inpå det ordinarie boendet. Sängen och det gemensamma täcket måste nog sägas vara mer lämpligt för ett ca 2-3 veckor nyförälskat par med starkt behov av ”kopulerande”.
Nåja, detta skall väl bli en ny erfarenhet också för resesällskapet!
Någon större motivation att tillbringa vistelsen i denna fiktiva ”garderob” tilltalade inte resesällskapet utan medhavda resehandböcker hade studerats och det erbjuds en mängd exotiska utflykter för att lära känna den Holländska huvudstaden. Resesällskapet diskuterade och funderade bland de olika valen som ”Cannabis tour”, ”Prostitution information Centre tour”, ”Randy Roy’s red light tours” och andra kanske lite mera ”familjevänliga” alternativ.
Valet blev till slut att ta 5:ans spårvagn in till de centrala delarna. Lämpligt stopp bedömdes var Dam-stationen och en stilla promenad för att logga en Geocache samt titta lite i affärerna på en shopping-gata. Den ena Geoachen hittades raskt och nästa raska ”obligatoriska” aktivitet – Att köpa en fotbolls-tröja som minne av besöket, ordnades lika raskt. Resesällskapet beslutade sig för att följa spårvagns-linjen sakta gåendes för att insupa den lokala miljön. Det finns en otrolig massa intryck i denna stad. Första stopp blev en uteservering mitt på ett torg och i en varmt värmande vår-sol. Solen värmde extra mycket för denna årstid men ingen i resesällskapet fann anledning att klaga.
Undertecknad beställde dagens pasta och efter en stund kom det in en tallrik med pasta och någon ”oaptitlig gegga” ovanpå enligt det spontana synintrycket av denna rätt. Tänk vad man kan ha fel ibland. Rätten smakade alldeles förträffligt och något man kanske inte normalt förväntar sig på uteserveringar på platser som drar till sig turister! Kort sammanfattat – rätten var ”kanon-god”!
Vandringen fortsatte och nästa stopp blev blomstermarknaden. Detta var en liknande ”orgie-upplevelse” som i Keukenhof men i detta fall kunde allt köpas och till synnerligen fördelaktiga priser. Det blev ett antal lökar och det blir förmodligen ytterligare påfyllnad under nästa dag som helt kommer att ägnas åt den Holländska huvudstaden. Resesällskapet beslutade sig för att ta en kvällspromenad tillbaks till hotellet. Det var ju ”bara” tre kilometer fågelvägen.
Sannolikheten att som fotgängare bli överkörd av något fordon kan bedömas som hög om man som i resesällskapets fall är medborgare från ”vischan”. Den största sannolikheten att få närkontakt med något Holländskt fortskaffningsmedel måste nog vara de cyklar som framförs mer eller mindre aggressivt eller lättsinnigt. Cykel är ett synnerligen uppskattat medel för att komma från A till B i detta platta land. Hela infrastrukturen är även uppbyggd med hänsyn taget till de flitiga cyklisterna. Det finns avgränsade cykelbanor överallt.
Den positiva känslan av det fördelaktiga inköpet av lökar övergick sakta till en aning resignation vartefter undertecknads något spensliga armar mer och mer raknade samt axlar som började värka. Reskamraten stegade på som en professionell tysk alp-vandrare och konstaterade hurtigt väl framme i hotellet att dagen hade inneburit totalt 17,697 steg! En öl i baren på hotellet bättrade på undertecknads humör något.
Natten blir intressant med ett gemensamt täcke – Vem kommer vinna kampen om detta?
Imorgon blir en späckad och intensiv dag med olika aktiviteter för att hinna med ”allt” i den Holländska huvudstaden!
Dag 7
Dagens rapport bör nog läsas endast av vuxna och mogna människor! Underåriga eller ej mogna bör ha målsmans intyg för att tillgodogöra sig denna dags rapport.
Det gick att sova i sängen anpassade för kurtiserande yngre, även om var tvungen att vara försiktig när man vände på sig. Natten stördes delvis av de något ungdomligare slaget av gäster. Dessa fick väl inte stå i receptionen och utöva sin internationella ungdomliga esperanto utan hänvisades till gatan utanför hotellet. På så sätt fick alla gäster med fönster mot gatan även möjlighet att höra analyserna om världens utmaningar och problem.
Denna esperanto verkar väldigt enkel att kommunicera och tillämpa i vilket land man än befinner sig i. Det är uttryck som ”öh ÖH öh HÖ” och som besvaras enkelt med ett ”äh ÄH hä”. Sedan fortsätter dialogen i samma still ekande mellan husen på gatan.
Frukosten kan man säga var ett fall bakåt till vad man brukar beskriva som ”Kontinental” frukost. Det var en påver uppsättning av frukost-detaljer. Det moderna klientelet som troligen normalt frekventerar detta hotell har väl inte tid att äta frukost i sin iver att förverkliga sina karriär-drömmar?
Nåja man blev lite mätt i alla fall och klarar sig fram till lunchen.
Idag var det ingen sol och lite kyligare i luften. Resesällskapet har varit bortskämda till och med nu men det verkar slut på det goda för ett tag.
Upp på 5:ans spårvagn och transport till Koningsplein för vandring i kanalkvarteren med de mest exklusiva husen. Området kring the Golden Bend. Inte f-n var detta något märkvärdigt! Det så trevligare ut med de lite mera sneda och vanliga husen efter kanalen. Förstår inte varför denna del skulle vara speciellt nämnt i resehandböckerna? Många av husen efter kanalerna lutar både hit och dit. Undrar hur dessa hanteras och underhålls? Grundförutsättningarna måste vara tveksamma i långa loppet för ett område med så mycket vatten runt omkring. Det var också kul att se både gamnla och nya hus med en bom längst upp för att hissa upp möbler till de övre våningarna. Här verkar det inte funka att bära möbler i trapporna. Denna del av planen klarades av ganska raskt och nästa stopp blev den Botaniska trädgården. Resesällskapet var morgonpigga och anlände 30 minuter innan trädgården öppnade. För att fördriva tiden så blev det en avstickare till ett cafe. På vägen passerades ett annat café – Coffee Shop. Dessa är lite mer speciella när det innehåller färgerna – Röd, Gul och Grön – (Rastafari färgerna) eller har ett hampa löv någonstans på sin fasad. Här kan man prova på lite ”varor” som – Thai (för nybörjaren) eller för den mera rutinerade – Skunk eller White zombie. Det är ingen ide att fråga efter kaffe! Det är också noga med att etablissemangen inte serverar sprit då det kan bli lite väl häftiga upplevelser av att kombinera de olika utbuden. Denna var den första Coffeee shop som resesällskapet stötte på och hade ännu inte öppnat. Senare under dagens sight-seeingar så var det betydligt fler dylika i de kvarter som resesällskapet så småningom hamnade i. De var också flitigt besökta!
En reflektion. Holländarna har en mycket liberal syn till denna typ av droger jämfört exempelvis Sverige. Undrar om det är någon skillnad avseende utslagna av drogproblem och den brottslighet som är kopplad till droger beroende på hur respektive land positionerar sig angående dessa?
Botaniska trädgården var ganska liten och inte alls samma häftiga upplevelse som gårdagen. För en hortonom exempelvis skulle ett besök uppskattas mer då detta är en samlarträdgård mer än ett arrangemang för att njuta av färger och former. Resesällskapet klarade av detta besök ganska raskt också. Dock blev det ett inköp av en Goji-bär buske. Dessa bär skall vara delikatesser och mycket nyttiga.
Nästa mål blev till Anne Frank huset via spårvagn 14. Resesällskapet hade köpt ett 24-timmars spårvagns-kort varför det blev enkelt att ta sig fram i staden. Bilen har fått stå i ett garage hela tiden.
Framme vid museet konstaterades att kön var ca 200 meter lång för att komma in i museet och den rörde sig inte speciellt mycket. Resesällskapet beslöt att skippa denna aktivitet, åkte tillbaks till centralstationen och började Geocacha. Första gömman var gömd nära centralstationen och följande in bland gränder och kanaler omväxlande i Red-light district och lite mera ”normala” områden. Det fanns mycket att titta på skylfönstren för den ”nyfikne” och säkert ännu mer om man valt att gå in i de olika affärerna och ”varietéerna”. Mellan dessa lite mer ”spännande” etablissemangen fanns det vanliga affärer, ”riktiga” caféer, restauranger, etc. Resesällskapet ägnade en viss tid åt att gå in och provsmaka de ostar som salufördes i de många butiker som fanns. Det blev riktigt goda aptitretare. Resesällskapet vill gärna köpa och ta hem de mest välsmakande sorterna men det är tveksamt om de klarar värmen då inga kylmöjligheter finns för resan hem till Sverige.
Fyra Geocachar var utspridda så det blev en lagom runda att promenera och kombinera med lite turistande för att se både det genuina och lite mera ”extravaganta”. På återvägen so genomkorsades det tidigare nämnda distriktet ännu en gång och i denna del kunde man också ”fönster-shoppa”.
Precis när resesällskapet passerade ett fönster så släpptes en mycket ung kund ut. Grabben kunde inte vara mer än 16-17 år enligt undertecknads uppskattning. Visste inte om undertecknad skulle skratta eller känna ett vemod. Finns det en undre åldersgräns för att tillgodogöra sig de ”tjänster” som erbjuds? Skall en ung kille behöva utnyttja dessa tjänster? Det måste finnas mängder med flickor i samma ålder som kanske kunnat erbjuda lite mer hälsosammare relationer? Killen såg väl inget speciell ut men som en helt vanligt unge grabb. Svårt att veta och även att döma.
Efter sista gömman började det bli dags för en paus för att återhämta lite krafter inför kvällens besök på ”Får jag en grogg” museet. Fredagar är det öppet till 21:00 för att de som är intresserade att slippa de enorma köer som brukar uppstå på dagarna.
På vägen blev det ett stopp på blomstermarknaden för lite ytterligare inköp. Några ytterligare exotiska lökar blev det. Fastnade för en intressant skylt ”Do not ask for discount, he does not work here any longer”. Budskapet uppfattat!
Resesällskapet hoppade på spårvagnen igen som stannade precis utanför blomstermarknaden. Holländarnas beteckning för kunder är intressant. Se skylt i dagens foton. Föraren till spårvagnen var på det lite skämtsamma humöret när han meddelade de olika stationerna. ”Nästa station Leidseplein även kallad Led Zeppelin” meddelade han. De normalt nollställda passagerarna log lite varmt.
Några timmars vila blev det innan nästa aktivitet. Det gäller att ta vara på varje minut av den sista dagen i Holland. Imorgon blir det 55 Mil till Kiel, Geocaching i Kiel och sedan vidare till båten.
Dagens sista aktivitet blir 5:ans spårvagn tillbaks till ”Får jag en grogg” museet. Det var mindre köer vid denna tid 17:30 på kvällen. Resesällskapet fick endast stå 10 minuter i kö. Museet innehöll tavlor producerade av Van Gogh i kronologisk ordning. Det började med hans mycket mörka tavlor till mer färgglada och ljusa. Han dog ganska ung – 37 år och tillbringade de sista åren på ett mental-hospital. Lite tragisk historia. Intressant hur dessa huvudattraktioner drar så mycket besökare i Amsterdam. Finns det för lite att se? Sista kvällen i Holland och imorgon bär det hemåt.
Kan det finnas något att rapportera om under en ”tråkig” hemresa?
Vi ses!
Dag 8 och 9
Inte skall det väl finnas något att berätta om en hemresa? Kanske gör litegrann? Inte så spektakulärt och intressant men ändå något sade han som såg Torshälla.
Hotellet i Amsterdam är som tidigare nämnts moderniserat och nyttjar ny teknik och det är nog bara att hänga med i svängarna redan nu för att vara beredd när man så småningom förflyttar sig med hjälp av rullator. Incheckningen skedde med hjälp av automater och likalunda vid utcheckning. Tyvärr klarade inte tekniken avvikelser i resvanor enligt ”normala gäster”. T.ex. var det aktuellt för bara endast en person i resesällskapet att köpa frukost som extra tillval och denna avvikelse var inte systemet anpassat för! Det blev lite krångel både vid in- och utcheckning.
I samband med att resesällskapet anlände till hotellet försökte undertecknad betala parkering för avyttring av disponerandes tjänstebil på gatan utanför hotellet. Detta gick inte alls tillfyllest, då de Holländska skyltinstruktionerna inte gick att förstå, trots ihärdigt analyserande. Pratade med hotellets personal som meddelade att resesällskapet rekommenderades att parkera disponerandes tjänstebil i ett närliggande garage då detta stipulerade ungefär samma summa som att parkera på gatan. Garaget rekommenderades som ett säkrare alternativ avseende åverkan på bilen etc.
Undertecknad parkerade i garaget och hade uppfattat vad det kostade per timme att parkera på gatan men penthouse-regionen hos undertecknad hade ännu inte kopplat in normalt förekommande kalkylator för genomförandet av multiplikationer. Multiplikationens konsekvenser å dokumenterandes tim-taxa för parkeringen föll snabbt i glömska i entusiasmen att få ta sig an den Holländska huvudstaden.
Ber er kära läsare att ge er till tåls innan dylik ”cliffhanger” kommer att få ett klargörande.
Denna morgon blev en ganska tidig start av dagen för resesällskapet och innan 09:00 stod resesällskapets bagage samt resesällskapet positionerandes på trottoaren utanför hotellet. Undertecknad begav sig med raska steg till parkeringshuset för att kvittera ut disponerandes tjänstebil.
Situationen blev något ögonbrynshöjande då undertecknad kunde konstatera att normal ingång till garage-etablissemanget var stängd! Det gick dock bra att begära öppning av dylik entré genom att ringa ett nummer enligt skylt applicerad bredvid dörren. Nu hade undertecknad lyckats trots sin mycket ”noggranna” resplan glömt att notera vad som är landsnummer till Holland. Med andra ord gick det inte att telefonera till nämnda nummer å applicerad skylt bredvid ingång. Alternativen å dylik situation var att spankulera tillbaks till resesällskapet, bläddra i någon medhavd reseguide och hoppas hittandes ett landsnummer eller alternativt hitta en annan ingång till detta väl förseglade parkerings-etablissemang.
Undertecknad tog initiativet att gå runt hörnet och nyttjandet av samma ingång som bilburna äntrar detta parkeringsgarage. Nu skulle väl allt ordna sig? Mja, det visade sig att för att få reglera aktuell debitering av parkeringsutnyttjande är gäldenären tvungen att passera in via en glasdörr till stipulerad parkeringsregleringsautomat. Om denna var stängd så skulle aktuell gäldenär antingen ringa tidigare beskrivet telefonnummer eller trycka på bredvid dörr applicerad knapp för att få hjälp med procedurer för reglering av skuld för parkeringsutnyttjande.
Ingen hjälp uppenbarade sig vid undertecknads upprepade knapptryckande men ”Sesam öppna dig!” dörrarna gick plötsligt upp! Troligen hade någon trött nattvakande tjänsteman tröttnat på de ihållande ringsignaler som undertecknad realiserade genom att upprepa en allt hårdare och otåligare knapptryckningsprocedur.
Väl inne i detta heliga och otillgängliga betalningsrum, där undertecknad vid denna tidpunkt vistas på vad som i detta garage inte betraktas som normaltid, påbörjandes etablerandet av aktuell skuldregleringsprocedurer. Proceduren medförde inga problem mer än att slutsumman för resesällskapets disponerandes tjänstebils vistande i aktuellt garage debiteras a 75 Euro per dygn, summarum 150 Euro!
Undertecknad var tvungen att ta stöd av någon av de primära pelarna för upprätthållandet av taket för detta underjordiska garage-etablissemang och andas 10-30 gånger för att återhämta sig från denna något omskakande uppenbarelse.
Hade undertecknad varit medveten om aktuell debitering av parkeringstjänster hade resesällskapet nyttjat velociped som fortskaffningsmedel för den Holländska expeditionen.
Var detta slutet avseende parkeringsutmaningar för aktuell vår-resa? Nä, nä! Nu var det dags att komma ut ur detta sekreta patrkeringsbetalnings-etablisemang. Detta åstadkommes med att dra aktuell biljett, som meddelar att parkeringsskuld är reglerad, genom en springa i applicerad dörröppningsautomat.
Inte f-n fungerade detta! Efter någonstans mellan 15-30 försök att dra aktuellt kort och det tredubbla antalet svordomar, så behagade sig denna något svårflörtade dörr att öppna sig.
Med vacklande steg skred undertecknad genom garaget medan Penthouse-regionens kalkylator började räkna multiplikation med den tariff som fanns på parkeringsautomaten utanför hotellet. Det tidigare förträngda/glömda att gatuparkeringen kostade 3 Euro per timme bubblade fram och 24 ggr 3 blir 72 Euro, Brrrrr!
En viss lättnad började infinna sig hos undertecknad då det nu endast återstod att passera ett stycke automatisk bom som enda hinder för undertecknad med disponerandes tjänstebil nå friheten att styra sin kosa mot det Svenska fosterlandet.
Bommen behagade öppna sig i andra försöket vari det ytterligare uppstod en något nervös och stressad atmosfär hos undertecknad.
Beskrivna procedurer hade naturligtvis timat en stund däri resesällskapet börjat generera en mängd scenarier och tankar såsom att undertecknad gått vilse, blivit nedslagen och rånad, lessnat på sällskapet och åkt hem, etc.
Dock blev stämningen snabbt till det normala för resesällskapet när undertecknad med disponerandes röda tjänstebil gjorde entré vid trottoar applicerad utanför framförvarande aktuellt hotell.
Den korta kommentaren ”var f-n har Du varit” från reskamraten, skapade snabbt en avslappnad och normal atmosfär där alla morgonens utmaningar snabbt förflyttades längst bak i undertecknads Penthouse regions närminne.
Medhavt bagage stuvade snabbt in i disponeradendes tjänstebil och färden mot Kiel påbörjades. Avfärden denna tidigare morgonstund var till fördel för resesällskapet då trafiken i den Holländska huvudstaden lyste med sin frånvaro. Med rask takt anlände resesällskapet till gränsen mellan Holland och Tyskland. Ett kort stopp anbefalldes för att få en extra kopp morgon-kaffe. Den Europeiska gemenskapens procedurer för gränsöverskridande mellan länder ingående i denna gemenskap har skapat en något icke upphetsande atmosfär i de tidigare gränskontrollerna.
Caféet vid denna gränskontroll erbjöd en synnerligen trist och trött miljö. Som beskrivits vid tidigare reserapporter, atmosfären var så pass trist så denna uppmuntrade besökare att gå och hänga sig i närmaste träd med välväxta grenar för möjlighet att upprätthålla vikten av en vuxens person acceleration en meter närmare nedåt, riktning terra firma.
Undertecknad behövde även besöka etablissemangets bekvämlighetsinrättning a avgiften 0,5 Euro. Undertecknad ägnade med omsorg tiden åt att utförligt leverera de sista dropparna för att erhålla full valuta för avgiven avgift!
Färden fortsatte med riktning Kiel och ett ytterligare kort stopp blev det för påfyllande av diesel till disponerandes tjänstebil.
Begreppet ”så här bra kan det inte gå att köra hela vägen” fick sitt bevis om omständigheternas djävlighet, vid passerandet av Hamburg via Elbe-tunneln. Sedan början april har ett underhållsarbete uppstartats för att reparera eller på annat sätt underhålla denna ingenjörstekniska skapelse. Detta underhållsarbete kräver att ett antal av de normalt öppna genomfarterna i dylik tunnel hade reducerats från 4 till 2.
Anslutningen från söder sker via en modern Autobahn med tre filer för att hantera den ökade volym av bilister som vill passera Hamburg för ett besök hos sina norra Europeiska grannar eller egen kust.
När tre blir två så uppstår problem! Det tog resesällskapet ca 1 timme att med disponerandes tjänstebil tillryggalägga de ca 10 kilometer där 3 skulle bli 2 och därmed passera nämnda Elbe-tunnel. Hade resesällskapet vetat detta så skulle velociped alternativet övervägts!
Ett snabbt stopp några mil efter passerandet för inköp av artiklar för enkel lunch förbättrade något den något tryckta st6ämmning som resesällskapet etablerat vid passerandet av nämnda tunnel.
Första stopp i Kiel blev vid det imponerande shopping-center som etablerats i stadens utkanter. Några artiklar för fysiska övningar inhandlades samt lite vin och mellaneuropeisk ost. Livsmedels-avdelningen i detta shopping-center var av imponerande storlek! Resesällskapet kan inte minnas att något dylikt setts av resesällskapet tidigare.
Vädret var grått och inspirationen att genomföra Geocaching var något måttlig. Det blev några halvhjärtade utflykter till gömmor varav några inte hittades. Vid den första gömman tändes ett visst intresse hos undertecknad beroende på det aktuella husets titel men som vanligt slutade dessa förhoppningar i besvikelse (Se bild facebook).
Vid den första gömman som var av det något utmanande slaget mötte resesällskapet en Geocaching-kollega från den aktuella staden. Denne yngling ”imponerade” med sin medhavda utrustning – En teleskopspegel som kunde fällas ut och in för att granska misstänkta gömmor från baksidor etc.
Tilläggas kan att även denna yngling hade ett mycket ”nördaktigt” utseende liksom majoriteten av de kollegor som resesällskapet mött vid tidigare Geocaching-expeditioner. Konstaterandet om kollegors nördighet oroar resesällskapet en aning då ”felaktiga” slutsatser även kan dras av resesällskapets intresse för Geocaching!
Då inspirationen för Geocaching saknades blev det tidig bordning av bokad sjötransport tillbaks till Göteborg. Denna returresa hade även medfört en uppgradering av hytt men dock inte till likalunda spektakuläritet som vid utresan.
Internet tjänsten på båten blev snabbt överbelastad varvid denna reserapport eventuellt kan dröja för er kära läsare.
Fick tillfälle att titta på en dokumentär om Amy Winehouse när hon framträdde i en liten kyrka i Dingle Irland 2006. Kan inte påstå att undertecknad gillar jazz och därmed inte all hennes musik men de låtar som blivit populära är bra. Hon är fantastisk att lyssna på när hon framför sin huvudlåt – ”Black to black”. Fantastisk låt.
Sedan går det inte att låta bli att fascineras av hennes korta liv och livsöde. Hur denna sårbara? varelse gick under, offer för omständigheterna? Vad som låg bakom till hennes undergång och egen skuld i detta, kan ingen veta mer än att det var mycket tragiskt för en sådan begåvning.
Denna båttur verkar innehålla ännu mindre passagerare jämfört med när resesällskapet åkte I andra riktningen.
Söndagen innebar frukost på båten och den långa och tråkiga bilfärden från Göteborg till Eskilstuna.
Slut för denna gång.
Som avslutning på denna reserapport kan undertecknad väl ge några erfarenheter:
• Holland kan upplevas cyklande
• Kolla öppningstider på trädgårdar innan
• Besök INTE Palais het Loo! Blev mycket sur av att få betala fullt pris för en till stora delar byggarbetsplats. Trädgården är inte mycket att se om den inte är i full blom. Detta om man inte gillar att titta på slingrande buxbomhäckar i en Barock-trädgård. Att titta på ”kändisarnas” möbler och husgeråd är inte speciellt intressant heller. Åk till IKEA istället som är gratis och minst lika intressant!
• Försök undvika parkeringar med avgift eller parkeringsgarage. Kan bli stora hål i reskassan.
• Åk gärna till Holländska kusten och när det inte är säsong
• Undertecknad är inte så där jättemycket tänd på storstäder. Det kan vara mycket mer pittoreskt och mysigt ute på landet i någon liten by. Allt är heller inte lika mysigt och vackert som bilder i resehandböcker och broschyrer
• Beställ inte kaffe i en Coffee-shop!
• Sverige har en fantastisk natur om man jämför med Holland. Dock slår de oss avseende blommor/planteringar
• Jogga inte bakom skyltar med Holländsk text. Vet inte om det kan stå en bister uniformerad myndighetsperson med handen på tjänstevapnet när Du kommer tillbaks.
Tillbaka till start