Dag 0

Vaknar tidigare än planerad avfärd till resmålet. Känns lite annorlunda när arbetslivet klarades av igår. Avslutar med semester fram till slutet av året så inget arbete återstår. 

Det känns annorlunda efter en mycket lång period med arbete.

Bilfärden går bra till långtidsparkeringen och bussen till terminalen.

Har checkat in hemma och måste endast checka in bagaget vid automat för egenscanning.

Det flyter på bra men vid bagageinlämningen är det kö fast det är egen checkin.

Vid säkerhetskontrollen är det tvärstopp.

Måste köa för att komma in och sedan i meander gångar till själva kontrollen. Det är olidligt varmt även om jackan packats ner.

När det köas så märker man alla strulpellar. Borde inte bry om detta men det är lite svårt när tålamodet är lite ansträngt.

Blir som vanligt kroppsvisiterad. Verkar ha profilen för grov drog smugglare?

Säkerhetskontrollen tog nog totalt 30 minuter.

Det blir en promenad till aktuell gate.

Är tidig och det beror nog på att alla har fastnat i säkerhetskontrollen. Får faktiskt sittplats vid gaten. 

Intressant, hälften av sittplatserna är inte tillgängliga på grund av att vissa resande måste ha sin väska på stolen bredvid. Upplagt för konflikter men märker inga.

Vid gaten meddelas att besättningen saknas! De har fastnat i säkerhetskontrollen!

Reskamraten uppsöker en bekvämlighetsinrättning och samtidigt meddelas att det nog blir försening då besättningen saknas.

När hon återvänder så dyker även besättningen upp!

Det blir nog ändå försening även om gatens personal jobbar hårt för att förbereda resenärerna och informera för snabb incheckning.  

Planet lämnar Arlanda 30 minuter försenat. Dock meddelas kortare flygtid varför det inte skall bli någon ytterligare försening.

Planet känns ganska nytt och det ät bra benutrymme. Det ät inte heller helt fullt fast det inte är av det största slaget och sällskapet får en rad för sig själv.

Vädret är vackert längre söderut och det erbjuds vackra vyer. Kopplar av efter en intensiv vecka med stress, dålig sömn och sjukdom (blev sjuk efter 3:e Covidsprutan).

Intressant hur olika vi vill starta vår semester. Raden framför och bakom beställer in rejält med sprit. Den bakre radens dam har en del hysteriska skratt och den främre däckar efter en stund, vaknar och beställer in ny omgång. Själv tar jag gärna ett glas men det behöver inte vara rivstarter på semestern. Intressanta vanor vi har ibland och man skulle kunna göra en intressant analys varför?

Kabinpersonalen är något äldre och speciellt en värdinna utmärker sig. Hon är klar och tydlig med sin information men har en genomträngande röst som väcker döda! Hon har också en dialekt och språk som påminner om en Stockholm Söder raggarspätta från 60-talet! Intressant hur man artikulerar i professionella sammanhang.

Understrykas beteende och information är korrekt!

Landar på Madeira flygplats precis i tid. Under sista inflygningen som meddelas vara tekniskt krävande, känns en värme i kroppen då Madeira är ett vackert, avslappnat och mycket uppskattat resmål av sällskapet.

Några plan har landat innan men det är inte rusningstrafik av plan. Det tar en längre stund än vanligt att få väskorna. Försöker få tillåtelse att ställa mig i kön till biluthyrningen samtidigt som reskamraten tar hand ppm väskorna och rullar dem genom säkerhetskontrollen. Detta tillåts inte då vi ju inte har något bråttom.

Efter den långa väntan på väskorna så blir det ytterligare lång väntan då kön till aktuell biluthyrning är lång i formen av att de framförvarande kunderna har en hel drös med frågor och analyser. Varje kund före tar därmed en väldigt lång tid för att bli klar.

Tyvärr så har uthyrningsföretaget konsoliderats med två andra biluthyrare så att nu är statistiskt större chans att det blir köer. Troligen gick några företag under i samband med resestoppen under pandemins första år.

Är en guldkund på biluthyrningsföretaget efter flitigt nyttjande av deras tjänster. Trodde man skulle ha förtur men det verkar inte så. Måste kolla detta mera.

Märker dock att jag är guldkund vid disken (får ett glatt ”välkommen åter till Madeira”) när det äntligen är min tur. Alla papper är redan förberedda och det är endast några få detaljer som skall utföras. Ärendet tar endast några minuter.

Blir även uppgraderad till en stor BMW med automatväxellåda!

Nästa stopp blir karantänen. Har läst innan att det bara är att vifta med vaccinationsintyget men så är inte fallet. Skulle ha gjort en registrering någonstans innan resan och lämnat vissa uppgifter.

Nu blir det lite extra informationsinsamling men det går ganska bra och sjukvårdspersonalen är mycket artiga och trevliga trots fadäsen. Fotograferar en QR-kod med telefonen som skall visas vid nästa stopp innan sällskapet får lämna flygplatsen.

Man borde ha läst på bättre innan och detta rekommenderas andra i dessa tider av farlig smitta. Kraven är olika på resmålen. I somras och i Österrike var det bara att vifta med intyget och man var igenom. I Ungern behövde inte någon ens gå ur bussen då den bara bestod av Svenskar!

Anländer bilurlämningen och kan bara gå till aktuell parkeringsplats och packa in i bilen. Bilen är stor och skulle kanske föredragit en mindre på ön med många trånga/smala vägar.

Det är mycket tekniska finesser och det tar en liten stund att komma in i de mest nödvändiga. Det som var största utmaningen var hur fan låser man bilen med det kommer vi till senare!

Det är oerhört varmt jämfört Sverige med aktuell klädsel och kroppens status avseende värmeupplevelse. Det är halvsoligt och 22 grader men känns mycket varmt.

Bilfärden går bra förutom ett vägarbete där det tar en stund att passera. Det finns ”Stockholmare” även här på Madeira som skall ligga i vänsterfilen och kasta sig in precis innan det blir enfiligt. Andra har mer prioritet än vi vanliga?

Ringer till värden som skall ta emot och meddelar att sällskapet är på väg. Sista biten blir några kilometer omväg då närmaste väg är avstängd. Ras? Det är dags att vänja sig vid de smala serpentivägarna igen och där vägkanten ofta blockeras av parkerade bilar. Parkeringar förutom vägarna är det mycket ont om på Madeira!

Når huset och värdinnan. Mötesplatsen är en bar som skulle förbli oupptäckt om det inte suttit några lokala gubbar vid ett minimalt bord!

Lyckas parkera bilen så långt troll höger som möjligt på gatan. Den innersta sidan mellan vägen och husen består ofta av en liten kanal ca 2-3 dm djup och den vill man inte köra ned i med en hyrbil!

Promenaden till huset är utmanande (trappor, värme och tunga väskor) men samtidigt vacker och pittoresk. Omges av vacker och lokal växtlighet som t.ex. bananer, Fackelblomster, julstjärna, Bouganevilla, etc.

Huset ligger med fantastisk utsikt över havet men är lite ordinärt/ålderstiget. Dock kommer det att fungera för sällskapet.

Gör en lista för att återvända ner till orten Ribeira Brava och ortens köpcenter. Det verkar vara någon form av automatisk hastighetskontroll i utfarten från orten. Får plötsligt rött ljus utan någon korsning och undrar om det är på krund av att jag körde 10 kilometer för fort? Hoppas slippa böter?!

Man lär sig ibland smärtsamt nya saker!

Köpcentrets lilla parkering är knökfull. Det är sen lördag eftermiddag och är förvånad att ,man handlar så intensivt denna tid. Får göra en felparkering på en lite hög trottoarkant för att komma i närheten av affären.

Nu kommer utmaningen med att låsa bilen. Tyvärr sitter ett lokalt sällskap i bilen bakom och åser sällskapets förtvivlade försök! På nyckeln finns en knapp med låssymbol men då jag trycker på den så tutar bilen! Det känns lite besvärande med publik efter ett antal försök med tutande! Varje gång jag går ur bilen på förarsidan så larmar bilen att något inte är avstängt! Har slagits av lyset och tryckt på startknappen off?

Trycker på olika knappar och till slut far baklucksrutan upp! fattar ingen ting och en stund senare så åker hela bakluckan upp. Efter en stund hittas funktioner/manuella grepp för att backluckan stängd. Pressen från publiken ökar!

Till slut blir pressen från åskådarna, tutandet, alla in och utgångar i bilen för stor så sällskapet lämnar bilen olåst och går in i affären.

Affären är stor men liten. Det är fullt av folk i alla gångar och alla har munskydd. Utbudet och placeringar är dels annat och ovant för sällskapet så det blir svårt att laga aktuell meny då till exempelvis Halloumi inte finns och Pesto inte finns/saknas.

Det tar en rejäl stund att handla.

Återvänder till den lokala gatan och en massa trixande för att få bilen parkerad när ovan nämnda kanal och säker att inte skrapas av passerande bilar. Lite svårt med en sådan här stor bil.

Hittar äntligen nödvändig funktion för att slippa larm och låsa bilen. Det finns (liten) en P symbol tills vänster på växelföraren! Trycker man på denna så verkar det som bilen förbereds för låsning. Slipper därmed tutandet när knappen lås på nyckeln används! Tyskarna är tekniskt avancerade men är inte detta ”Överingeniörskunskap” som inte ”vanliga” bilförare ser som onödigt?

Får njuta av solnedgången och utsikten över havet. Solen går ner ganska raskt den sista biten.

Brassar käk och här kommer nästa utmaning! Gasspis! Har aldrig använt en men föräter naturligtvis grunderna. Sätt på gas och tänd! Reglera gaslågans intensitet med att vrida på ”rätt” knapp.

Utmaningen är att veta vid vilken platten gasen kommer från då det inte hörs.

Nästa utmaning är att stänga av gasen då det nog blir en ”Big Bang” om detta inte lyckas. Vrider och vänder och testar med tändstickor flera gånger att gasen är avstängd. Utan att gå in på detaljer så finns det INGEN logik i hur knapparna skall vridas för att gasen skall stängas av eller på! Man kan vrida lite hursomhelst och ser att knapparna som stängs av efter matlagning INTE har samma läge som knapparna på de avstängda och oanvända plattorna.

Eftersom denna text skrivs så har sällskapet överlevt natten!

Som tidigare nämnts så fick matreceptet ändras på grund av bristen på ingredienser. Undertecknad köpte bl.a. en lokal korv som ersättning till Haloumin. Korven var vidrig och tillsammans med övrig blandning blev det inte bra.

Fick sura uppstötningar under natten och kändes inte bra.

Sällskapet tittade på lite play på Imac skärmen men däckade efter detta. Tror inte jag såg mer än hälften på grund av plötsliga ”powernaps”.

Till start

Dag 1

Orolig blev sömnen på grund av ovan samt kyla! Huset är inte uppvärmt på dessa breddgrader och nätterna verkar lite kyligare i stenhusen?

Vaknar tidigt då natten dels varit orolig samt ytterligare en tidsomställning. För någon vecka blev det vintertid och här ligger man ytterligare en timme före så uppvaknandet blev klocka 05:00. Dock snusar reskamraten tungt på morgonsidan. Natten har varit orolig även för henne med tunga snarkningsperioder samt roterande i sängen!

Sitter och skriver vid i ”vardagsrummets” bord och ser ut i ett mörker. Solen går upp lite senare härnere. Grannens tupp är på hugget och påminner att nu är det minsann dags att ta tag i dagens sysslor?

Det är lite kyligt inomhus och måste ta på en tröja.

Hoppas sakta piggna till och komma in i mera kontrollerande vanor på resmålet. Få se vad som händer framöver.

Reskamraten vaknar efter en lång natts sömn. Gratulerar henne till detta!

Det blir lite familjeråd och som vanligt bestämmer undertecknad avseende programmet på resan. Reskamraten tycker det fungerar bra och är därför nöjd med detta.

Sällskapet åker till den närmaste levadan – Nova. Bilresan tar endast 7 minuter. Här vid starten finns parkering och fria platser!

Vädret är lagom för frusna och bleka Svenskar. Strax över tjugo grader. I solen blir det varmt. Nu på förmiddagen så går fler av vandringsdelarna i skugga. Det blir naturligtvis lite svettigt ändå.

Vandringen är lätt och bjuder på lite växtlighet som blommar. Borde nog åka hit en vår för att uppleva när allt blommar. Ser Kalla, julros som buske, Bouganvillea, Hortensia och någon enstaka Afrikas blå lilja som blommar. Passerar även en eucalyptusskog som doftar friskt.

Det är intressant och se hur en del har byggt ett litet hus nära levadan, odlar en liten täppa och lever sin tillvaro där.

Levnaderna är ackumulerad svett och kunskap. De finns uthuggna i bergssidan och passerar platser där man inte på avstånd kan tro att det skulle gå att etablera.

Idag passeras en tunnel genom berget då det inte på denna plats fungerade att hacka sig runt på den branta bergssidan.

Vandringen är en tur och retur etapp och sällskapet får vända där det känns lagom långt.

Passerar en mycket lite ort som knappt kan kallas för samhälle/by – Ribeira de Tabua. Här locka en skylt till en bar i denna mycket avlägsna plats. Det får bli ett stopp på återvägen.

När klockan närmar sig mitt på dagen möter sällskapet ett flertal andra vandrare med olika nationaliteter. Tyskar verkar vanligast. Alla är artiga lämnar plats och ler/hälsar.

Vartefter solen stiger och rör sig i sitt varv så försvinner allt fler delar av vandringsvägen från skuggan. Grillen är på och känns!

Sällskapet vänder och möter återigen fler och fler vandrare. Anländer åter till ovan nämnda ort och följer vägvisningen till baren. Sträckan ska enligt skylten vara 200 meter men är i verkligheten 450 meter! Stigningen uppför är också mycket brant!

Sällskapet anländer genomsvettiga till baren! Hämtar andan och beställer kaffe, dryck samt kaka till reskamraten.

Platsen verkar vara en samlingsplats för yngre vuxna män som verkar ha mycket att diskutera. Det finns nog inte så många ”centrum” i byarna/orterna utanför huvudorten Funchal!?

Någonstans måste man väl ”hänga”?

Kroppen svalnar varteftersom och pulsen går ner. Här känns det väldigt avkopplande och väldigt långt från Eskilstuna Sverige. Det känns som ett lugn för själen.

Är rädsla att det skall bli omöjligt att få fart på kroppen igen efter att muskler och leder stelnat till under rasten men det går bra. Första går nerför som sagt då det pustade uppför innan rasten!

Fortsätter vidare tillbaka mot bilen och reskamraten verkar ha hemlängtan då hon sträcker ut på benen.

Når parkeringsplatsen som nu är full med bilar. Det gäller att vara lite tidigare ute på de populära vandringarna om man vill parkera nära startpunkten. Det finns värre exempel som nog kommer senare i denna berättelse.

Återvänder till huset och det blir en lunch.

Gårdagen, natten, vandringen och lunchen får undertecknad att däcka och det blir en ”powernap”.

Vaknar efter en stund och kan ta tag i all ”plikter” som kroppsvård, ladda elektronik, Lösa DN söndagskryss och skriva några rader om resan.

Utsikten och platsen är mycket trevlig. Solen lyser lagom, utsikten är fantastisk, vågorna brusar och här är gött att vara.

Dags att planera för morgondagen också.

Mörkret kommer snabbt vid 18-tiden. Solen fullkomligt ramlar ner bakom horisonten och det blir snabbt becksvart.

Vad gör man på dessa södra breddgrader när det blir mörkt som ett sotararsle?

Jo, man tittar på skidskytte i SVTplay!

Underhållningsvärdet är måttligt då det inte är så mycket som gäller och ögonlocken blir tunga snabbt. Klarar av herrarnas sprinttävling men under damernas sprint så försvinner reskamraten in stillsamheten. Nåja, timmerstockarna som sågas avslöjar hennes tillstånd.

Nöjer mig med detta och pausar programmet. Fortsättning följer imorgon!

Nattsömnen är för en gång skull bra med korta depåstopp för pink-pauser.

Till start

Dag 2

Vaknar och känner mig utsövd för första gången på ca 1,5 vecka. Blir en helt annan människa när nattsömnen fungerar. Vädret är enligt prognosen utlovat att bli bra och det verkar stämma också.

Sällskapet tar ett beslut att åka längst västerut på ön och vandra en kombinerad rutt med väg och Levada. Får en positiv överraskning vid färden till den västra sidan.

Tidigare så var det mycket krokig och smal väg från Calheta och västerut. Nu har man utökat huvudvägen med tunnlar så det går mycket enklare och snabbare att ta sig till denna sida av ön.

Når startplatsen för dagens vandring och det första som erbjuds är en vandring uppför – 154 m på 600 m. Inte mycket för de ungdomar som ev. läser denna blogg men det var en utmaning för reskamraten.

Väl uppe så blir det en behaglig vandring utefter en Levada – Pedregal.

Västra sidan av ön har inte samma stekande sol och erbjuder ett annat klimat. Det verkar regna mera här och det märks på växtligheten utefter Levadan. Här växer mycket ormbunkar och eucalypusträd. Träden sprider en behaglig och frisk doft.

Lå några ställen syns spår av skogsbränder. Grillning är en mycket vanlig aktivitet bland de bofasta och tyvärr så innebär aktiviteten vissa risker.

På de platser där det finns grillplatser finns det även spår av skogsbränder.

Ser en skylt som visar att en restaurang finns 200 meter från levadan. Skylten pekar nedåt och efter erfarenheterna från igår så litar sällskapet inte på avståndsangivelsen samt att det också är riktning nedför. Efter en tung lunch blir det en tung retur uppför tillbaka till Levadan!

Når en väg efter några kilomers vandring på Levadan och etappen går nedför denna. Det är också tungt att gå brant nedför och det känns i låren.

Passerar genom en litet samhälle – Boa Morte och nedför finns det en vacker utsiktsplats över havet – miradouro.

Här blir det ett stopp för dryck, frukt, vila samt vaker utsikt.

Kusten är dramtisk på denna sida och Atlanten är oändlig. Nästa stopp västerut är Amerika.

Njuter en stund av vilan och miljön.

Dags att fortsätta och det går trögt uppför till den ordinarie leden. Fortsätter på en Lerig väg och det märks att här regnar det oftare än på andra delar av ön.

Når nästa utsiktspunkt som inte känns lika vacker men erbjuder svindelkänsla. Ett järnräck hindrar att någon skall vingla och faller ner några hundra meter rätt nedför.

Platsen är populär för grillning och spår av skogsbrand finns i omgivningen!

Vandringen fortsätter på små asfaltvägar och igenom små byar/samhällen.

Området är mera ”nåbart” numer med den nya vägen och det börjar dyka upp nya hus i den annars gamla miljön.

Ser fina trädgårdar och hus som är till salu eller erbjuds för uthyrning.

Möter äldre damer som imponerar. De kånkar med stor last i som en korg med rotsaker och en säck med någonting. Bördorna höger nog en 20-30 kg och tanterna imponerar med sin styrka och uthållighet.

Här är det kvinnor som tar ett stort ansvar! Vågar inte ta kort på situationen då det kan uppfattas som påfluget?

Sista biten av dagens vandring går mestadels uppför och reskamraten börjar krokna. Det blir lite pauser för pustande.

Säskapet når till slut bilen utan det blir någon kris beroende på utmattning. Dagens etapp var bertydligt mer kuperad jämfört gårdagen.

Sällskapet styr kosan tillbaka till huset oc beslutar sig för att stanna och äta lunch nära Calheta. Vid en tidigare resa stannade sällskapet för lunch här också och ”överlevde” maten!

Anländer lunch-etablissemanget men det är stängt. Bredvid finns en affär och sällskapet passar på att handla. Utbudet är mycket påvert så det blir inga ingredienser för eventuella kulinariska recept. Lunchen blir fryst pizza att värmas i ugn!

Återvänder till huset och det fortfarande varmt även om molnigheten ökar nu på eftermiddagen. Lunchen blir som nämnts påver men fyller i alla fall buken!

Imorgon får det bli shopping i det större etablissemanget i Ribeira Brava.

Ögonlocken blir tunga efter lunchen men kämpar att motstå en stund i dvala. Det kan annars bli svårt att knoppa in på kvällen.

Inte fan lyckades jag hålla ögonen öppna och det blev en kort ”powernap”.

Njöt av resten av dagen på altanen och vågornas brus!

På kvällen blev det återigen skidskytte.

Till start

Dag 3

Denna dag blir det lite återhämtning då gårdagens vandring var lite mer ansträngande. Har hittat en vanbding när – Levada Norte. Total höjdstigning blir ca 25 meter så det låter överkomligt.

Starten blir vid snack bar Pinheiro utanför Boa Morte. Det finns flera Boa Morte på ön?!

Vägen till starten är nyanlagd sista biten och går rakt igenom bergen via tunnlar. Åter mycket tidsbesparande. EU-pengarna har gåt till rätt saker på ön!

Sällskapet är tidiga den förmiddag då sömnskulden verkar i stort sett reglerad. Det finns parkering för bilen.

Lite osäker vart vandringen startar men hittar den ganska raskt med hjälp av vandingsappen.

Vandringen när tämligen händelselös och erbjuder inte några speciella vyer eller händelser.

Levadan är ganska ”stadsnära” vilket innebär en mängd hus på sluttningarna nedanför Levadan. Varje hus har skapat en liten blå där de odlar olika saker. Samtliga boenden är beroende av vattnet i levadan.

Stötert på en Levada vakt som ansvarar för tilldelning av vatten via beställning. han öppnar en låst sidolucka på Levadan och sedan strömmar vattnet nedför via olika eget skapade kanaler som distribuerar vattnet till betalande?

Träffar på en ung man som gärna berättar om sin odling av sötpotatis. Det är en liten plätt som han just nu vattnar och berättar att det finns goda recept att gör av den fantastiska sötpotatisen!

Hemmavid tror jag sötpotatisen ”misshandlas” som Burger King tillbehör?

Vyn över dalen och mot havet är vacker men inte så spektakulär som utsikterna under gårdagen.

Stannar till på tillbakavägen och sitter ner en stund för att pusta ut och njuta av utsikten/tillvaron. Här ser man de mängder av små terassodlingar som varje liten fastighetsägare har etablerat.

En kyrka nere I dalen klingar sina egna ”on-liners” varje timme?

Fortsätter de sista kilometrarnas till bilen. Här har det anlänt lite fler och antagligen inte bara vandrare då baren har öppnat. Den så tidigare ut som stängd för säsongen.

Tydligen så kan dessa små barer som vid juste, första dagens vandring och idag även locka kunder till ganska avlägsna platser. På sitt sätt är det charmigt men kan nog aldrig bära sig i Sverige med all skatter/avgifter/regler som finns för även mindre affärsverksamhet.

Sällskapet beslutar att åka till det större shoppingcenter som finns i utkanten av Funchal.

När sällskapet skall köra på den större huvudvägen så känns det som vi har kommit fel. Stannar vid en parkeringsficka för att reda ut detta. Omedelbart kommer det en körskolelärare och meddelar strängt att här får man minsann inte parkera. Förklarar att sällskapet inte avser att parkera utan avsikten är att komma på huvudvägen.

Med nåder meddelar han att sällskapet är förlåtet och stoppar trafiken så att sällskapet kan vända bilen.

Men inte fan ska sällskapet kör åt detta håll för då kommer vi på huvudvägen mot fel riktning!

Står hel tiden i vägen när sällskapet velar angående i vilken riktning/väg som skall köras. Sällskapet enas till slut att köra den väg som först avsågs då den visar sig på något sätt gå mot huvudorten Funchal.

Det blir cirkulation på småvägar men till slut så kommer sällskapet rätt och kan köra på huvudvägen i rätt riktning. Som vanligt har velandet samlat på en kö efter hyrbilen och dessa skapar ett extra stresspåslag!

Väl på huvudvägen som är tvåfilig jan alla köra om med något lokalt artikulerande på läppen som t.ex. ”gubbdjävel”!

Färden till shoppingcentret flyter på utan några missöden. Generellt gäller det dock på ön att bakomvarande skall ligga mycket nära av turisters framförandes hyrbil, då dessa aldrig är anpassade till den lokala ”trafikrytmen”!

Det är inte fullt på parkering eller i shoppingcentret. Munskydd gäller i all affärer så det är bara att ta på dessa även om sällskapet har tre vaccinationer.

Åker ner till shoppingvåningen och ser en butik för ”raff-set”. Kanske skulle köpa några till barnen som sälkert skulle uppskatta en sådan present som julklapp?

Första stopp blir på restaurangavdelningen. Här finns ”ordinarie” utbud i form av Amerikanska snabbmatskedjor. Dessa dominerar men det finns några enstaka mindre som i ett av fallen erbjuder lokala mat. Den Portugisiska husmanskosten är enligt sällskapet inte någon höjdare men ser att man serverar Espetada – Grillspett. Detta går att äta varför sällskapet beställer två.

Maten dröjer vilket brukar innebära att den är vällagad? Det är få kunder och ingen väntar på maten före sällskapet så oddsen för vällagat ökar.

Maten smakar bra men köttet är segt och vissa bitar inte genomgrillade. Så etablissemanget får väl godkänt som totalbetyg.

Nästa stopp är sportbutiken för att se om några spännande fotbollströjor har kommit in. Portugal hade en mesig landslagströja vid senaste mästerskapet. Den hänger här men ratas av undertecknad som har blivit en finsmakare av dessa artiklar. Förut köptes ”allt” som minne från diverse semestrar men då garderoben börjar bli full och ett visst hummande från reskamraten vart alla tröjor skall förvaras, har medfört att undertecknad blivit lite mer petig.

Nästa stopp blir livsmedelsavdelningen som är rymligare, innehåller mindre antal kunder samt har ett större utbud.

Passar på att storhandla och det kanske blir lite roligare mat än det som erbjuds i de mera nära lokala butikerna.

En Portugisisk dam är mycket hjälpsam då sällskapet kommer vilse då en individ i sällskapet med beslutsamma steg går i fel riktning på butiksplanet.

Matkassarna är tunga och det tar på krafterna att bara ta sig tillbaka till bilen. ”Normal” bilister parkerar bilen så när butiksingångar som möjligt medan undertecknad parkerar så långt borta som möjligt för att inte en yster och otålig krabat efter en för lång bilkörning skall kasta upp bakdörren rätt in i aktuell hyrbil! Det kostar pengar att returnera hyrbilar med bucklor! Samma princip gäller även aktuella privata bilar.

Återvänder till det hyrda huset och är är det idag många bilar som parkerat efter vägen. Detta innebär att sällskapet måste parkera en bit längre ner i en backe.

Efter diverse trixande att komma tillräckligt åt höger utan att köra ner i dräneringskanalen så är det dags att kånka matkassarna uppför backen och leden in till huset. Bara denna vandring är i paritet med den tidigare under dagen!

Överlever dock denna kraftansträngning och kan äntligen komma till ro med fotbad, dryck, korsord, Bloggskrivande samt njut av utsikten, solen, vågornas brus och känslan av att här mår man fint!

Dock måste sällskapet med jämna mellanrum chansa ut katter och ödlor som verkar älska att befinna sig på husets köksgolv! I instruktionen avseende hyra av huset angavs med fet stil – Mata inte katterna! Misstänker att någon hyresgäst har missat/ignorerat denna uppmaning och katter älskar dem som föder dem!

På kvällen blir det sista loppet i Skidskytte Idre på Play. Kämpar också igenom ett par avsnitt av ”såpor/serier” som ”keeping Faith” och ”Departure”. Den förstnämnda tär på reskamratens tålamod då det bara är en massa elände!

Dagens vandring klarades av i solsken och det kom inte ett dugg regn (Göteborgare!) trots att prognosen utlovat detta. Samma prognos gäller för nästa dag.

Till start

Dag 4

Vaknar utsövd och det allmänna tillståndet börjar kännas bra. Sover bättre, stressar mindre och mår allmänt bra. Reskamraten sover någon/några timmar längre då det nog är lite mer fysiskt ansträngande för henne att vandra dagligen. Försöker hele tiden anpassa aktivisterna så att all skall må bra!

Idag bär det av till öns östra sida. Här finns en vandring som uppskattas av de flesta besökande vandrare. Vandringen har gjorts flera gånger tidigare av sällskapet så denna gång blir det en ny vandring som utgår ifrån Machico.

Sällskapet kommer att gå en del av denna. Hela vandringen är 13 km i en riktning och sedan 13 km tillbaka. Vandringen erbjuder flera mycket farliga passager och dessa börjar där sällskapet avser att vända tillbaks. Vill inte ta några risker då fallhöjden är över 100 meter!

Ibland kittlar det lite att prova dessa hissnande vandringar men som sagt var, detta är nog inget jag får ”tillstånd” för!

Ser mera moln på himlen men hoppas på att solen skiner då sannolikheten för detta är högre på öns östra sida.

Bilfärden till Machico går på huvudvägen och passerar igenom huvudorten Funchal. Det är viss rusningstrafik vilket innebär att de normalt mycket trevliga och hjälpsamma innevånarna har horn i pannan som bilförare och framför sina bilar enligt den lokala trafikrytmen.

Lokala körvanor samt de konstruktioner för påfarter till huvuleden påkallar högsta möjliga koncentration avseende framförande av hyrbil! Utrymmen för olika ändamål är mycket påvra på denna ö vilket innebär att påfarter för anslutande trafik till huvudled är ca 10- 20 meter för acceleration till 90 – 110 km i timmen som är den ”normala” hastigheten på huvudvägen.

Filbyten kräver stenkoll i backspegel och observation av eventuella bilar från påfarter detsamma.

Håller avstånd till framförvarande och koll på omgivande trafik så resan går bra. Ju längre ut från Funchal sällskapet kommer desto glesare blir trafiken.

Når oskadda avseende hyr bil och sällskap till startpunkten för dagens vandring.

Det visar sig att denna vandring är populär och taxiförare försöker övertyga/ragga kunder att de kan skjutsa tillbaka vandrare från framförallt Porto da Cruz som är ett populärt alternativ för vandrare på denna led.

Sällskapet avböjer artigt och menar att det nog blir något annat alternativ avseende slut-/vändpunkt.

Vandringen går i utkanten av bebyggelse och utefter Levadan så finns en mängd olika odlingar.

Flera grupper har startat sina vandringar strax före sällskapet. Dessa stannar för att guiderna skall informera om blommor och odlingar i denna trakt.

Sällskapet får försiktigt köra om dessa sällskap som håller en lite lägre hastighet i och med alla informationsstopp.

Vandringen utefter Levadan är enkel och trivsam. Vid fyra kilometer så tuffar vandringen till sig. Det går stadigt uppför till utsiktspunkten – Boca do Risco.

Strax innan kommer sällskapet ifatt ett Slaviskt sällskap och ligger i kön på detta upp till utsiktspunkten.

Utsikten är dramatisk och vacker. fallhöjden är också hög – 400 meter om man skulle trilla över kanten. Inga räcken finns som stoppar eventuella våghalsar!

Det blåser rejält häruppe men som tur från havet och in. Det vore lite mer obehagligt om det blåste ut mot havet!

Sällskapet har rådslag vilket av tre alternativ som skall väljas för återstoden av vandringen. 1 Vandra mot Porto da Cruz via svindlande/farliga klippvandringar och där ragga en taxi 2 Vandra tillbaka samma väg 3 Ta ett högervarv och vandra utefter kusten och senare stigar/Levada.

Sällskapet beslutar för det 3:e alternativet. Valet visar sig vara ett mycket brutalt vandringsalternativ. Från utsiktspunkten är det mycket brant och till viss del slipprig vandring uppför till ledens högsta punkt.

Denna del av vandringen är mycket ansträngande och reskamraten får kämpa oerhört utifrån hennes förutsättningar.

Vyerna som passeras är mycket dramatiska och vackra samtidigt som vandringen är mycket ansträngande.

Den slaviska gruppen är strax före och deras position längre upp i backarna är inte bra för reskamratens motivation! Dit upp skall vi också!

Når en punkt strax efter högsta punkten och där det därifrån till största delen går nedför. Den Slaviska gruppen har slagit sig ner för rast vila när sällskapet anländer. Fortsätter på en steg varav några damer från det Slaviska sällskapet också vill ta sig några meter från sin övriga grupp. Misstänker att de är ute efter en plats för att göra ”ettan”.

Dessa låter oss passera och sällskapet fortsätter ytterligare en bit tills un dertecknad inser att detta är fel väg. Vänder tillbaka och anländer tidfigare nämnda damer i färd med att avluta sina ”procedurer”. Det blir en liten pinsam situation men det kan i alla fall konstateras att slaviska damers rumpor inte skiljer sig på något sätt jämfört Svenska varianter!

Den slaviska gruppens munterhet avseende konstaterad pinsamhet/situation ökar också när sällskapet passerar och beger sig in på rätt väg.

Vandringen fortsätter nedför och enligt vandringsappen skall det inte bli några nämnvärda uppförsbackar framöver.

Det tar på låren att gå nedför men det är definitivt lindrigare än tidigare nämnda uppförsbackar.

Leden innebär erbjuder flera otroligt vackra vyer mot kusten och udden på öns östra sidan. Tar flera kort och hoppas dessa skall bli sevärda. Ett teleobjektiv skulle sitta fint vid detta tillfälle.

Tyvärr så kommer det flera mindre ”knixar” uppför senare på vandringen utefter kusten. Dessa ackumulerade knixar tröttar ut vandringskamraten som håller på att ta helt slut.

Pauserna blir många för att vandringskamraten skall orka och blir uppriktigt orolig för att hon skall orka ta sig tillbaka.

Det är mycket kämpigt för henne och vid en av de sista knixarna så tar det tvärstopp. Det blir en lång paus för återhämtning men kan som tur visa att nu är Detta en av de absolut sista uppförsbackarna på dagens vandring.

Sällskapet når äntligen en mer lättvandrad del som först går nedför, sedan utefter en väg och till sist utefter en levada.

Reskamraten återhämtar sig och de sista kilometrarna går bra att vandra.

Sista biten går igenom en biltunnel som den gamla huvudvägen går igenom. Inte så mycket bilar men ändå inte så trevligt. Dock har dagens vandring erbjudit hissnande utsikter. Tyvärr så var denna vandring alldeles för tuff för reskamraten.

Läser på om de olika vandringarna och denna vandring var klassad som ”moderat”. Håller inte med om detta då den bitvis var mycket brutal. Värderingar skiftar dock beroende vilka referensramar som man har.

Färden tillbaka går smärtfritt men fortfarande fordras 100% koncentration för alla de överraskningar som den ”lokala trafikrytmen” erbjuder. Skulle vara intressant att se statistik angående bilolyckor på denna ö. Tempot som verklara vara ”normalt” är definitiv riskfyllt!

Stannar till vi affären för inköp av några matdetaljer. Sällskapet kan knappt gå normalt efter att ha stelnat till under bilfärden. Sällskapet gång måste se komiskt ut förändra shoppande!

Når äntligen huset och kan brassa till en mycket sen lunch.

Solen försvinner bakom molnen på senare eftermiddagen och det är inte lika behagligt att sitta spå altanen och skåda utsikten. Det blev inte ett dugg regn idag förutom att det duggade några droppar men det gjorde inte ett dugg! Ibland för skribenten stiltje avseende textskapande och förmågan går på tomgång som detta!

Det blir en lite kyligare eftermiddag och kväll idag. Inte läge att njuta av solnedgången på altanen.

Till start

Dag 5

Reskamraten har återhämtat sig efter en lång natts sömn. Det blir alltså vandring idag också även om det inte blir någon spektakulär sådan. Vandringen kommer att starta vid Prazeres och vändpunkten blir sedan Lambada dos Cedros.

Sällskapet kan köra bort från huvudorten vilket innebär mycket behagligare och glesare trafik. Dock så möter sällskapet och blir omkörda av ”galningar” som har en särskild prioritet i trafiken. Omkörningar på öns vägar är definitivt kopplat till risker men det verkar vissa skita i!

Når Prazeres som är en mycket liten ort men ändå innehåller hela tre barer bredvid varandra! Parkerar precis utanför den lokala polisstationen vilket känns tryggt!

Morgonen är kylig idag och det är gränsfall att ta på sig vandringsjackan. Utgår från att det blir varmare vartefter kroppen kommer igång samt solen stiger lite mer.

Startar vandringen utefter Levadan som är välbyggd och väl underhållen. Vattnet forsar i Levadan och är säkert guld värt för alla odlare nedanför. Vandringen erbjuder inte liknande spektakulära utsikter som under t.ex. under gårdagen.

Sällskapet passerar flera enskilda odlingar och trädgårdar. De blommer som växer i dessa får undertecknad att känna stor avundsjuka! Typ ärr har inte vi klimatet för det som blommar här men man kan ju odla i krukor som tas in på vintern? T.ex. så håller jag på att driva upp en Bougainvillea i en kruka och hade faktiskt EN blomma på denna klängväxt i somras. Hoppas att den skall ta sig mer och blomma som den gör lokalt här!

Vandringskamraten pinnar på som normalt och överaskas av att hon orkar så bra efter gårdagens djupdykning!

Ser återigen skyltar som frestar med barer vid sidan om leden och enligt skylten korta avstånd. Bränd sedan tidigare så tolkar sällskapet att det är Madeira-meter som anges. Angivna meter får multipliceras med tre?

Levadan korsar över/under huvudvägen västerut. Det är gott arbete att Levadan inte har påverkats av vägbyggena.

Sällskapet når vändpunkten enligt appens etappbeskrivning. Här finns både parkering och busshållplats för den som vill börja här eller nyttja bussen från t.ex. transport till starten.

Sällskapet vänder och vandrar tillbaka samma väg. Nu andra vandrare/grupper vaknat och sällskapet möter dessa på vägen tillbaka mot målet. Det verkar mest vara Tyskar och någon enstaka Fransk grupp.

Vädret blir molnigare då sällskapet kommer allt närmare starten. Någon kilometer kvar så börjar regnet ösa ner och det blir till att ta på regnjackan. Det är inte alltid solsken i tillvaron?

Når bilen någorlunda torr tack vare regnjackorna. Lastar in utrustning och kör hundra meter ner till tidigare nämnda barer. En är stängd men de två övriga har gäster.

Beställer kaffe och en påse kakor. Två kaffe kostar en tredjedel av det som debiteras en kaffe i Sverige! Det lilla etablissemanget är enkelt men trivsamt så här ute mitt ute i ingenstans!

Ett bord blir precis ledigt när en tidigare sveper sin drink och sätter sig i bilen och åker iväg! ”One for the road” men knappast det absolut bästa valet?

Sitter en stund och slappnar av. Nackdelen är att benen stelnar till fruktansvärt och att resa sig och gå den korta biten till bilen måste nog se ganska komiskt ut för eventuella åskådare!

Barerna ligger vid ortens huvudgatan som är liten och smal. Trots detta susar en del bilar förbi som om det vore akut transport till förlossningen. De trevliga portugiserna har ibland hemskt dåliga omdömen/körvanor.

Lyckas kliva in i bilen trots stela leder och kör vidare tillbaka till stugan. Inga dramatiska omkörningar på vägen tillbaka.

Når stugan och nu börjar det precis att regna även här också. Det är kyligt i huset som saknar uppvärmning. Eftermiddagen fortsätter att vara grå och mulen. Hoppas på bättre väder till morgondagen så att sällskapet kan prova några vandring var uppe i bergen.

Det är kyligt på kvällen och man får man säger ”kura skymning”! Har kontaktat värden via epost för att fråga om det finns något värmeelement att låna. Det är kallt i huset under natten och framförallt på morgonen om det är lite sämre väder.

Till start

Dag 6

Nattsömnen har varit lite sämre för båda i resesällskapet. Reskamraten har fått kramp i benen under natten och rört sig som en propeller. Undertecknad har haft ”konstiga” drömmar och vaknat flera gånger när det ”hettet till” i drömmarna!

Det har också varit ”slagsmål” angående det gemensamma täcket i dubbelsängen.

Sällskapet vaknar lite frusna och dävna på morgonkvisten. Saknar ett värmeelement.

Väderprognosen är utlovad att det skall bli successivt sämre väder. MEN, himmelen är helt blå även om dagstemperaturen ännu inte stigit till ”Playa-nivå”.

Undertecknad har hittat en vandring som har gjorts några år tidigare men då i motsatt riktning. Dagens vandring skall genomföras så att stigningarna tas successivt istället som vid förra tillfället ”brutalt” på en gång!

Reskamraten har ont i benen/är stel som indikerats under nattsömnen. Hoppas att denna vandring skall vara ”lagom”.

Färden till startplatsen för vandringen går utefter MYCKET smala vägar som succesivt blir ännu smalare när sällskapet närmar sig målet för vandringen. Bilfärden avbryts av reskamratens ”panikutrop” när det blir mycket smala passager och möten som t.ex. med sopbilen!

Undertecknad får INTE godkännande att parkera vid av etappansvarige rekommenderade parkering, då vägvalen till denna skapar stress/panik hos reskamraten!

Det blir en parkering på den ”stora” vägen! Stora, är ett mycket relativt begrepp på denna ö! Naturligtvis kommer sopbilen precis när det skall fickparkeras och pockar på att ”flytta på dig turistdjävel”!

Parkeringsplatsen är i en brant nedförsbacke vilket innebär att hyrbilens motor måste varvas lite extra för att få in bilen så långt till höger som möjligt utan att ramla ner i tidigare nämnda kanaler som finns vid sidan av de lokala vägarna.

Bilens brummande upplevs tydligen som störande då en dam i huset lokaliserat bredvid aktuell parkeringsplats öppnar sitt sovrumsfönster? och ber om ett lite mera stillsammare bilframförande!

Damen verkar dock lugna ner sig när hon inser att detta är något ovana ”turister” avseende parkeringsrutiner i aktuellt kuperade omgivning!

Bilen är äntligen parkerad tillräckligt till höger och sällskapet kan ta sig an dagens vandring.

Första biten går på vägen nedför i en brant backe.

Anländer till ortens kyrka som är den egentliga startpunkten. Viker in framför kyrkan och kommer ut på levadan Moinho. Ett annat vandringspar står och är lite osäkra vart de skall gå och frågar om detta är rätt Levada. Undertecknad bekräftar och vandrar sedan vidare på levadan.

Vandring består av två lavador – Moinho samt Nova. Moinho går längre ner i dalen och erbjuder en lite annan omgivning med mycket växtlighet. Nova erbjuder istället högre upp hisnande branter vid sidan där man måste ha full koll på var man sätter fötterna!

Det är bra fart på vattnet i förstnämnda Levadan. Normalt är fallhöjden satt i centimeter men här är det meterlånga fall nedför. Vattnet porlar trevligt och ger en avkopplande omgivning.’

Det går sakta uppför där sällskapet till slut kommer ovanför punkten där vandringen från bilen startades.

Dalen blir allt smalare och på slutet så ser man på bergssidan ovanför Levadan Nova. Kommer till ett ställe där Moinho Levadan smalnar och man måste vika ner på en mycket besvärlig stig för att ta sig till vändpunkten. Det fanns ett alternativ att gå upp för en trappa ca 100 meter bakåt.

Stigen ser mycket besvärlig ut och påminner om en ”skräckvandring” vid ett tidigare tillfälle på någon annan ö som jag för tillfället glömt bort namnet på (Tror det var Gomera?). Den stigen/vandringsleden var 3,5 km och tog över 1,5 timme att vandra/klättra sig fram bland stenbumlingar!

Detr blir lite pustande att här ta sig upp för trappan till Levadan Nova. Fortsätter sedan framåt på denna då jag har ett minne i bakhuvudet att det skall finnas något vackert att se vid vändpunkten.

Minnet har svikit denna gång för vandringen slutar vid ett stängsel och en skylt som säger att den bortre delen vid vändpunkten är avstängd. Någon utsikt finns inte heller att skåda!

Vänder tillbaka och fortsätter Nova mot målet/bilen. Möter många par som är ute och vandrar och tar denna vandring från andra hållet.

Varnar reskamraten till koncentration och försiktighet då det på många ställer stupar brant nedför och där det inte finns några skyddsräcken. Vandringskamraten har också anlag för svindel och sådant kan ställa till saker.

Efter en stunds vandring kommer sällskapet till ett fantastiskt ställe där Levadan går in i berget. Man har helt enkelt borrat bort mängder av sten för att det skall gå att anlägga en Levada. Längre fram måste man också gå igenom en tunnel på ca 300 meter.

Längst inne i dalen finns här också ett mycket stiligt vattenfall och man passerar detta under/bakom. Det blir lite bilder tagna på denna spektakulära och vackra plats.

Det anländer flera andra par från andra hållet och dessa delar uppfattningen att detta är värt att fotograferas.

Nästa utmaning är att ta sig genom tunneln och inte dunka i huvudet. Konstaterar att genomsnittslängden på Medel-Madeirabon är kortare än Sverige och får gå hukande genom tunneln. Mobilens ficklampa kommer också till användning.

Naturligtvis blir det möte i tunneln också men som tur är får den mötande Tyska herren krångla sig åt sidan med benen på varsin sida av Levadaströmmen.

Kommer ut i solen igen vilken är förträfflig idag! Dåligt väder hade utlovats i väderprognosen men detta har inte uppfyllts. Det är inget vidare att vandra i ösregn och detta innebär också risker om det skulle komma en störtskur när sällskapet är ute på en Levada. Vattnet brukar ta med sig stenar som kan hamna på Levadan/sällskapet. Det finns spår överallt av nedfallande stenar som har gjort skador/märken av olika grad.

Vandringen är enkel utefter denna Levada förutom de hisnande branterna vid sidan.

Dags för en ”Göteborgare”! Ada till Kålle när de är ute och vandrar: ”Kålle, akta dig för stupet”! ”Vilket stuuuuuuuuuuup” svarar Kålle.

Möter ett Tyskt par bakom en krök och damen blir alldeles förskräckt avseende hur ett möte skall hantera. Den stackars damen har uppenbarligen höjdskräck och hennes man får lugna henne och instruera henne att ta ett steg inåt så går sällskapet förbi.

Mötet kalras av utan några missöden och ser senare hur den höjdrädde damen fortsätter med försiktiga steg passera de branter som erbjuds vid sidan av. Hoppas hon får en trevlig vandring trots denna naturliga fobi!

Kommer ihåg första gången då jag som liten grabb utsatte mig för detta. Gick upp i en fyr och när jag skulle gå ut på räcket runtom högst upp i fyren, såg höjden och kastade mig in på golvet på insidan! Detta var en total panikkänsla!

Når tillbaka till byn och går ut på vägen upp till bilen. Det är en kort men mycket branta backe uppför.

Färden nedför går via en mycket smal gata och en så tvär sväng så att jag måste backa och ta om för att kunna ta den skarpa svängen. Naturligtvis kommer den andra bilar precis då vilket inte är bra för reskamratens nerver!

tar mig utan missöden eller bucklor ned till huvudvägen och åker till köpcentret för att inhandla mat till helgen.

Som tur är så har helgrusningen inte börjat än så det finns parkering och det är inte fullt av folk i affären. I affären gäller fortfarande munskydd här på ön.

Åker tillbaka hem, kånkar matkassarna på stel ben via gången till huset. Nu ser man det vattensystem som finns etablerat här på ön. Varje fastighetsägare är ansvarig för att bygga sin kanal som kan anslutas till någon leveranspunkt på en Levada eller eventuella andra. När luckan öppnas så forsar vattnet för bevattningsändamål till aktuella fastigheter som har sin egen byggda reservoar och som fylls på.

Nu kluckar vattnet trevligt utefter kanalen bredvid gången till huset. Trevligt med dessa minkanaler överallt.

Åter vid stugan blir det en lite sen lunch och sedan lite skidor i solskenet! Det är sprinttävlingar i Gällivare.

Det blir för varmt! och för ljust att titta på skidor på altanen så det blir en stund inomhus. Tävlingen har inte den riktiga nerven och tappar lite fokus ett tag i herrtävlingen.

Vaknar till när det är dags för semifinaler och reskamraten frågar vem som leder. Chansar på ett namn som trots låga odds är rätt. Reskamraten är ändå något skeptisk till undertecknads koncentration vari 100% under kvartsfinalen herrar!

Lämnar ingen kommentar och tycker att diskussionsämnet kan släppas!

Fortsätter dagen att njuta av solskenet över havet denna vackra dag! Imorgon ska det bli regn men hoppas på meterolog misslyckande även kommande dag!

De lokal djuren – katterna och grannens tupp! är trevliga. Katterna är så sällskapssjuka och speciellt en sitter och ”bevakar” sällskapet hela tiden. Får den chansen så lägger den sig på golvet inne i huset!

Grannens tupp är också intressant. Granngubben kallar på tuppen och då kommer den! Visste inte att man även kan dressera tuppar. Sedan så gala han tidiga mornar förstås men det kanske man kan stå ut med?

Till start

Dag 7

Sällskapet har en sämre natt med oregelbunden sömn där den ena vaknar och väcker den andra om vartannat. Skyller på fullmånen?

Undertecknad trynar extra länge och far upp som ett spjut när klockan konstateras vara mycket.

Här skall vandras och inte trynas! 🙂

Ser på vägen till bilen att grannens vattenreservoar är full och nu har man pluggat hans kanal och det rinner till en annan granne nedanför i backen. Fiffiga konstruktioner!

Väderprognosen var dålig för några dagar sedan men är nu bra och det märks även i verkligheten då solen skiner. Dagens vandring är väg/stig genom skogen på öns norra sida en bit upp bergen/in i skogen och målet är Machico om man går hela.

Sista 1,5 km på vandringen är nedför några hundra meter varför sällskapet har beslutat att vända när nedgången börjar för att slippa gå upp den igen när sällskapet går tillbaks till startpunkten och bilen.

Vägar utanför huvudvägarna är utmanande på ön och vägen upp starten är saml och krokig. Som tur är så är det ingen biltrafik så plötsliga möten undvikes.

Når startplatsen och här är gott om parkering. Blir dock konfunderad då det hänger röda snitslar här ochdär med röd text varning! Tittar närmare och ser en mindre text som förklarar att snitslarna hänger där för att markera rutten för en tävling som pågår.

Sällskapet vandrar iväg utefter en grusväg och funderar om det kommer att välla fram horder av löpare på grusvägen.

Ser inte skymten av någon, vare sig vandrare eller löpare.

Det har regnat mycket senaste dygnen på denna sidan av ön. Grusvägen innehåller en mängd vattenpölar och det är fuktigt överallt.

Vägvandringen är inget speciellt och all eventuell vacker utsikt skyms av träd och buskar. Känner inte att detta är den trevligaste vandringen?

Efter 1,5 km viker leden in på en skogsstig som innebär trevligare vandring. Ser spår av cyklar och tydligen är detta en led som används för detta ändamål. Tyvärr så syns spår i de lite mera sanka delarna på leden som är en enda gegga och inte är så trevliga att vandra på.

Detta är ett dilemma/konfliktsituation i bl.a. Södermanland, som blev väldigt aktuellt under Pandemin när ”alla” skulle ut i skogen.

Solen kommer knappt igenom växtligheten som skymmer både denna och alla möjligheter till vackra utsikter.

Finns inte så mycket att se om man inte är en inbiten/kunnig botanist. Ser dock några vackra ormbunksträd och tror att vi delvis vandrar i en lagerträds-skog.

När en väg där det sitter en informationstavla och en bänk för att pusta ut vid. Efter en stu nd hörs motorljud som kommer allt närmare. Det är en större jeep som transporterar lite mera ”moderna” turister uppför sluttningen på en grusväg för att de skall få uppleva Madeiras natur?

Sällskapet fortsätter vidare på en skogsstig utefter sluttningen.

Sista biten är extra geggig på grund av många svackor med fukt samt cyklisternas spår. Når till punkten där det börjar gå nedför och sällskapet vänder.

Båda i sällskapet känner sig lite slitna idag. Detta gäller även undertecknad. Undrar om orken påverkas av att vandringen inte ger så många upplevelser?

Tillbaka till ovan nämnda bänk så står den tidigare nämnda jeepen parkerad och föraren håller på att duka upp något mellanmål. Kanske ska tidigare nämnda turister vandra samma led som sällskapet och få rast på denna plats? Möter dock inga och vet inte om detta är ett riktigt antagande eller om de vandrar någon annan led?

Sällskapet fortsätter skogsstigen på det avsnitt som inte är så geggigt. Här finns också den vackra lagerskogen? som släpper in ett fint ljus.

Anländer till vägen som vandrades i början och precis här finns det en bänk så det blir vatten- och fruktpaus.

Efter en stund fortsätter vandringen på grusvägen mot bilen.

Möter ett äldre Engelskt par som undrar lite om leden. Meddelar problemet med gaggigheten. Den engelska mannen meddelar att detta skall nog gå och klara av. Han kanske är en tidigare Engelsk fotbollsspelare som spelade på ”leråkrar” under Tipsextras barndomstid?

Detta var verkligen geggalekar för vuxna män!

På grusvägen möter sällskapet en ensam löpare med nummerlapp som pinnar på med ganska måttlig fart. Misstänker att detta är någon form av långlopp? Ser ingen annan löpare förrän ca 15-20 minuter senare då ytterligare en ensam löpare kommer ångades. Han ser också sliten ut.

Nästa möte är ett Tyskt par som verkar vara ute och vandrar på chans! De har blivit skjutsade av en taxi till startpunkten och vandrat iväg utan karta, vandringsapp, Gps eller annat hjälpmedel. De frågar v art leden går och visar etappkartan. De frågar också om man kan få en taxi vid målet i Machico. Har ingen aning men har för mig att stället är en mycket liten ort.

Den som lever får se verkar vara parets motto och önskar lycka till!

Vid bilen flir det familjeråd om vilken väg som skall åkas tillbaks. Funderar på att ta den norra vägen som är lite slingrig och mera som en utflyktsväg. Chansar också att huvudvägen utökats i form av tunnlar rakt igenom bergen.

Första delen på huvudvägen går genom tunnlar mestadels till Santana. Detta stämmer med tidigare resor till ön.

Det kommer en helt ny tunnel/väg efter en bit men där denna slutar syns ingen ytterligare tunnelväg i skiten. Google maps får ”fnatt” då den inte riktigt vet om dessa nya vägar eller vart man skall köra. Hamnar på en minimal väg som inte ens är den gamla huvudvägen.

Snirklar igenom små byar och når den gamla huvudvägen. Huvudväg låter pretentiöst men den är smal och det blir många nerviga möten där det inte alls känns kul att köra en stor BMW hyrbil!

Kommer ut på ”huvudvägen” och det fortsätter i smala serpentiner. Åker förbi ett näringsställe och reskamraten föreslår lunch.

Parkerar bilen och det är inte någon trängsel avseende gäster. Beställer pizza, sallad och dryck. Pizzan är skit – Uppvärmd fryst pizza köp i någon affär, salladen är fräsch och drycken smakar som läsk skall smaka. Priset är orimligt. strax över 200 SEK per person för detta!

Stanna inte på detta ställe!

Fortsätter något surmulen på de mycket smala serpentinvägarna. Det blir några utmanande möten men lyckligtvis inga missöden.

Svettig och spänd efter intensiva rattrörelser når sällskapet till slut Bonaventura. Här blir det äntligen ny väg i tunnlar enda fram till Sao Vicente. har hela tiden en irriterad peugot med antagligen en lokal förare som tycker att sällskapet kör för sakta. Denne kör inte om på de ställen som går utan fortsätter att ligga och pressa bakom.

Vid Sao Vicente går huvudvägen uppför i krokar men bred och fin väg till tunneln rätt genom berget till södra sidan.

Här blir det tvåfiligt så att tung trafik kan köras om och nämnda Pegout pressar sig om.

I tunneln så för den otålige kanske 700-800 meter försprång men vid slutet av tunneln blir det kö och nu är det undertecknads tur att pressa på bakifrån!

Det går sakt fram ända ner till Ribeira Brava där sällskapet viker av för att köra omvägen till huset.

Har otur att få parkera en bit från huset nedföra backen och det är stela och tunga steg upp till huset.

Träffar på tuppen som är så sällskaplig med husse. Senare så kallar husse på tuppen och den kommer snällt till husses hus. Tuppen verkar också? gammal och stel och har lite svårt att komma ner för respektive trappsteg.

Fortsätter dagen med att njuta av sol, hav och utsikt från altanen!

Imorgon ska det bli regn hela dagen så får se vad det kommer att bli för aktiviteter. Hoppas prognosen är fel även imorgon!

Till start

Dag 8

Regnet öser ned utanför fönstret. Dert hr smattrat hårt mot tegeltaket sedan natten. På natten blev det också strömavbrott. Träningsklockan som var på laddning började pipa och gick upp för att koppla ifrån denna. Den piper att den vill gå in i viloläge när strömmen för laddning bryts.

Märker att det inte lyser utanför från en gatlampa och belysningen fungerar inte heller inomhus.

Tänker tankar att nu blir maten i kylskåpet förstört men strömmen är tillbaka på morgonen.

Idag blir det ingen tur till bergen. Undrar vad som kan hittas på i detta väder?

Vid sådana här skyfall är det risk för att de som bor i dalarna drabbas av översvämningar om inget görs åt detta. Ser på fler håll hur man gjutit höga murar på sidorna av de naturliga vattendragen för att vattnet skall ta rätt väg ut i havet. Utanför fönstret ser sällskapet ett utlopp och det är brun rand ca 200 meter ut i havet som är färgat av vad vattnet tagit med sig på vägen ner.

Ön är ju byggd av vulkansten och den är mer känslig för erosion jämfört med andra berggrunder. Risken att få en sten i huvudet på levadavandringar ökar i dessa väder!

Känns som sagt lite begränsande och får väl ”njuta” av vinterstudion istället som börjar snart. Det visar säg att själva studiosnacket bara kan ses i Sverige och istället får man vänta till själva skidloppen börjar.

Det spricker upp och slutar regna strax efter att sällskapet tittat på herrarnas skidlopp.

Sällskapet beslutar att genomföra en kortare vandring nära huset. Det finns en som sällskapet vandrade en del av och tänker nu vandra den andra delen fram och tillbaks. Starten på vandringen går nära Cabo Girao som är en lodrät klippvägg rätt ner i havet. Man har byggt en ramp med genomskinligt golv och de som tycker det är ”roligt” med svindel rekommenderas ett besök!

Dagens vandring kan genomföras utan regn men det är kyligt så det blir långbyxor och jacka på. Vandringen är inte så mycket att orda om men några vackra blommor och träd passeras. Regnet har tyvärr också medfört att vissa delar av vandringen är mycket geggig.

Sällskapet vandrar bara några kilometer till den förra vändpunkten då etappen vandrades från andra hållet och vänder sedan åter mot bilen.

Det blev i alla fall lite vistelse ute i drägligt väder istället för att sitta och glo genom fönstret vid stugan.

Handlar lite ”tröstfika” på vägen tillbaka till stugan, brassar sen lunch och däckar framför damernas skidtävling. Tävlingen blir inte riktigt spännande då segraren Frida Karlsson är överlägsen.

Sluter ögonen en kort stund och hoppas ingen märker detta!

Sitter senare och svär då det blir några misslyckade försök att lägga in länkar i blogg-texten för att förenkla navigeringen. Kombinationen ”WordPress” bloggmiljö och Imac för editering är inget bra! Förstår inte varför det blir hopp till andra stället i dokumentet vid olika tryck på knapparna?

Det börjar regna igen och det är riktigt grått och trist ute.

Imorgon är det utlovat bättre väder på förmiddagen. Hoppas kunna åka upp i bergen om sol och värme infinner sig.

Till start

Dag 9

Det börjar kännas lite enformigt med vandringar varje dag! Det finns andra saker att göra på ön även om det kanske inte vimlar av dessa. T.ex. Besöka botaniska trädgården, marknaden, vinprovning, etc.

Samtidigt finns det en oro för Covid och reskamraten har läst att 44% av de nya Covid-fallen drabbar de som har vaccinerat sig 2 ggr. Sällskapet vill därför undvika folksamlingar.

Även om det nu blir enformigt att vandra varje dag så ger vandringarna en god ”mental” hälsa. Knoppen verkar må bra av långvarig lågintensiv träning/motion. Knoppen är mycket avslappnad efter en vandring även om kroppen är trött och stel.

Dagens vandsring skall ske ovan Calheta och börjar vid en helt färdigbyggd kraftstation. Sällskapet besökte platsen vid förra resan till ön men då var Levadan avstängd på grund av kraftverksbygget och anslutande ”basuta” Levada.

Bilfärden går till startpunkten med hjälp av google maps. Det gäller att vara uppmärksam på de vägalternativ som erbjuds. Förra gången hamnade sällskapet på en väg där det var cm mellan backspeglar och husväggar!

Torskar igen på en ”genväg” och reskamraten som sköter navigeringen tappar självförtroende och får ett nervöst sammanbrott. Fastnar i en 90 graders sväng där det inte går att svänga utan att bilen trixas fram och tillbaka några gånger. Inser att detta inte är en bra väg och lyckas med ett antal manövrar och reskamratens oroliga kollande utanför vända bilen utan skråmor.

Med mycket stor lättnad återvänder sällskapet den. ”stora” vägen!

Vägen är fortfarande lite men det finns tendens till två körbanor! Naturligtvis begränsas dessa beroende på alla parkerade bilar. Det finns inga parkering andra än på vägen på denna ö. Det är mycket ont om utrymme.

Når utan missöden kraftstationen som ligger vid starten på dagens vandring utefter en Levada. Reskamraten behöver andas lite och lugna ner sig innan det är dags för vandring.

Vandringen går utefter vad som kan sägas den mest moderna Levada som finns på ön. Höga murar och mycket forsande vatten. Levadan fortsätter ända bort till de vandringar som sällskapet gjorde tidigare på resan och där är det betydligt mindre vatten i Levadan.

Vattnet måste försvinna någonstans på vägen.

Sällskapet fortsätter på den moderna Levadan och efter 1,8 km korsar den en väg som går upp till bergen och Levadan blir mera ”normal”. Det forsande vattnet samlas upp i en anlagd damm på andra sidan vägen och efter dammen är strömmen betydligt mera modest.

Levadan skulle kunna erbjuda mycket vackra utsikter mot havet men växtligheten skymmer så det blir inga utsikter. Det växer höga eukalyptusträd som skymmer men samtidigt erbjuder en härlig doft.

Vid något enstaka tillfälle så erbjuds vackra vyer upp mot bergen och naturparken Paul de Serra.

Området är mycket platt längst uppe på ön.

Fortsätter och passerar några ”flödes-korsningar”. Dessa är när det kommer en naturlig bäck nerför berget och korsar Levadan. Här har man gjort konstruktioner för att kunna korsa flödet via ”vadnings-stenar”. Stenarna är lite fuktiga och man får gå försiktigt för att inte halka ner för sluttningen på andra sidan Levadan.

Manar reskamraten till koncentration och försiktighet men på vägen tillbaka sker ett. indre tillbud med lyckligt slut. Förmanar argt att skärpan måste vara på topp och inget pladdrande när det kommer till dessa passager.

Det kund blivit ett rejält och mycket smärtsamt fall mot stenarna nedanför och med betydande kroppsskador.

Nämnde tidigare att det börjar bli lite segt/enformigt att vandra och på vägen fram till vändpunkten är det lite trögt.

På vägen tillbaka så verkar det som kroppen/knoppen går in i något slags automat-status. Ett lugn infinner sig och benen bara rör sig framåt med automatik.

Det går alltid raskare ”hem”.

Strax innan vägövergången stannar sällskapet för dryck- och frukt paus.

Skönt att sitta ner en stund men svårt att väcka den stela kroppen efter rasten.

Når till slut åte bilden som står parkerad vid kraftstationen.

Lastar in utrustning och med hjälp av Google Maps vägledning så går färden nedför mot huvudvägen.

Hamnar inte på några smala ”genvägar” denna gång utan lyckas hålla bilen på den ”stora” vägen. Når huvudvägen och kör vidare till köpcentret för att handla lite mat/tillbehör för kommande dagar.

Tiden för att köra från Levadan till köpcentret medför att sällskapets kroppar stelnar till avsevärt efter nästan tre timmars vandring.

Sällskapet måste se ut som ett par fyllon när stela kroppar stapplar mot ingången till köpcentret. Lyckligtvis rättas kroppen upp efter ett tag och butikspersonalen slipper ringa till ordningsmakten för omhändertagande av suspekta kunder!

Inhandlar det nödvändiga och kör vidare till stugan. Tyvärr är gatan full av parkerade bilar varför sällskapet måste parkera en bra bit nedför.

Det blir samma procedur att röra kroppen framåt men i detta fall uppför en brant backe. Lyckas räta upp kroppen såpass att inga gliringar når sällskapet från de anläggningsarbetar som jobbar här i området!

Brassa käk, äta och softa på altanen blir nästa aktivitet på dagen.

Det blåser lite mera idag och det brusar trevligt från havet och vitt skum sköljer över stränderna. Inget regn har heller fallit fast det varnats för detta. Nu är det gött att vara!

Till start

Dag 10

Idag så har sällskapet beslut sig för att gå en populär och vacker vandring på öns östra udde. Tyvärr är den ”för” populär så att ”alla” skall vandra den.

För att få en parkering ganska nära så startar sällskapet ganska tidigt på morgonen. Tyvärr har reskamraten haft en dålig natt med vaknande på grund av kramp och muskelvärk. Hon har bla varit tvungen att gå upp och stretcha vaderna!

Naturligtvis har alla dessa ”övningar” även stört undertecknads sömn.

Båda är en aning dävna denna morgon.

På vägen mot huvudorten Funchal är det rusningstrafik före och i staden. Bilen larmar också att det är för lite lufttryck i något av däcken. Stannar till vid en station och försöker fylla på i det däck som visar sig ha lägst lufttryck. Trots påfyllningen försvinner inte varningen.

Beslutar att stanna vid biluthyrningen som ligger vid flygplatsen och som passeras på vägen till dagens vandring.

Rullar in på uthyrningen och tar kontakt med biluthyrningspersonalen. Det visar sig att man måste ”kalibrera” systemet i bilen efter att man justerat lufttrycket till den nya nivån.

Datorn i bilen har haft portugisiska som språk varför sällskapet inte begriper ett enda dugg vad som skall göras/inte göras. Har inte använt denna dator för något överhuvudtaget.

Får en förklaring av biluthyrare com även ändrar datorns språk till Engelska.

Efter några ytterligare kilometrar mot vandringen så försvinner felkoden.

Anländer till sljut till startpunkten för vandringen och får en parkering ganska nära vandringens start.

Idag är det den varmaste dagen på denna resa trots att det var lovat regnskurar enligt väderprognosen. Inte ett moln på himlen och vandringen går i söderläge.

Har förvarnat reskamraten att vandringen är ganska kort men innehåller många stigningar. Hon är ändå full av optimism men detta kommer att ändras successivt!

Omgivningarna/utsikterna är bedårande på den plats på ön. Nackdelen är alla besökare som innebär att man måste köa vid trånga passager.

Inflygningen mot öns flygplats går över detta område och nu på förmiddagen så ankommer det ena planet efter det andra. Beroende på hur vinden ligger på så går de direkt ner efter att passerat denna udde annars både planen ta en u-sväng på andra sidan flygplatsen och landa. Det senare gällde för sällskapet. Landningen skall som sagt var vara utmanande.

Klipporna visar också väl hur öns lager har byggts upp med perioder av utbrott och kanaler som visar hur lavan har strömmat ut. En geolog skulle nog gå igång rejält i detta historiskt intressanta område!

Hjälper en grupp med Tyska damer med ett gruppfoto vid en av de vackra och dramatiska utsiktspunkterna. En yngling som troligen är från Polen. önskar också få hjälp med en selfie vid samma plats.

Ynglingen är intressant på så sätt att denne stinker parfym som känns flera meter ifrån. En del verkar ha tappat luktsinnet och mer eller mindre ”häller” på sig parfym/deodorant. Under dagens vandring så träffas sällskapet flera med denna vana.

Vandringen går bland ojämna lavastenar och berggrunden har även eroderats av alla vandrare i detta område.

De mest branta områdena har skyddsräcken som tur är. Speciellt på ett ställe där leden går på en smal bergskam. Där känns det lite tryggare att ha räcken.

Varje motlut suger musten ur reskamraten och funderar hur hon kommer att orka med dagens etapp. Sista biten upp till vändpunkten är en rejäl stigning.

En rovfågel cirkulerar och håller sig stilla i luften. Förklaringen kommer senare då en skylt varnar för ett område med råttor/möss. Det kan vara dessa som rovfågeln spanar in.

Vid foten av höjden finns det en bar som denna gång är öppen. Undertecknad ser detta som turistfälla men reskamraten är mera optimistisk och föreslår ett besök efter besöket på toppen och vändpunkten.

Vägen upp är brant och utmanande för reskamraten som måste ta regelbundna pauser. Stigningen och värmen tar på krafterna.

Strax efter halva backen inser hon att det inte går och att pressa sig ytterligare kan riskera att vandringen tillbaka till bilen kan bli mycket svår.

Reskamraten vänder ner mot baren med undertecknad ”rusar” upp för att ta några bilder som bevis att platsen besökts.

Får en bra bild över ön som visar hur vädret varierar. På östra delen är det strålande sol och över bergen är det moln och troligen regn.

Allt detta är raskt avklarat och ”sprintar” ner för backen så att inte reskamraten inte skall behöva vänta för länge.

Är fortsatt skeptisk till att besöka detta näringsställe. Toalettbesök kostar en Euro vilket accepteras av reskamraten men undertecknad ”kniper” ihop.

Hittar ett bord och sedan börjar en lång väntan på att någon servitör skall uppmärksamma sällskapet. (vad var det jag sa!).

Till slut anländer en yngling och blir besviken då sällskapet endast önskar dryck och inget från matsedeln. (Vad var det jag sa!).

Beställer två läsk och sedan börjar en ytterligare lång tids väntan. (Vad var det jag sa!).

Tappar till slut tålamodet och sällskapet avviker från näringsstället så att personalen kan ägna sig åt de mera prioriterade aktiviteterna/kunderna.

Undertecknad har en ryggmärgskänsla för var man inte skall stanna/besöka medan reskamraten har en mera godhjärtad och accepterande syn. Båda blir dock i efterhand besvikna när ställen som tidigare nämnts i denna reselogg samt dagens näringsställe visar upp sin kapacitet/utbud och därtill priser som inte ligger i paritet med föregående!

Sällskapet stannar till en bit från näringsstället och konsumerar sina tidigare inhandlade Starbucks kaffemuggar. Detta alternativ känns betydligt mer trivsamt och värde för pengarna!

På tillbakavandringen blir det allt fler möten med vandrare och grupper. Det får köas vid trånga passager där det är svårt att mötas. Reskamraten mattas betydligt under vandringen till bilen och måste ta ett flertal pauser vid stigningar uppför.

Är lite orolig att hon skall ”gå in i väggen” med med lite pauser når sällskapet till slut parkeringen. Det är mycket varmt och vid parkeringen finns det några bilar som har utbud av krims/krams men även kylda drycker.

Sällskapet inhandlar dryck och dessa ger ett uns av ”livet tillbaka” för reskamraten!

Stuvar in utrustning i bilen och styr kosan till en utsiktspunkt någon kilometer från parkeringen.

Vid tidigare besök på denna plats så har man sålt blomsterlökar från denna ö. Detta är av stort intresse för undertecknad och vill bl.a. lyckas med att få en Protea att blomma. Tidigare försök har misslyckats men ger inte upp. Inhandlar några lökar och ser fram emot att dessa skall gro och blomma på hemmaplan.

Färden tillbaka till stugan går bra och behöver inte har nerverna på helspänn vid passagen av huvudorten Funchal. Det blir inte så många överraskande filbyten eller påfarter på huvudvägen (10 – 20 meter accelerationssträcka!).

Når stugan men måste åter parkera en bit ner i backen då det verkar som platsens boende samt byggjobbare har parkerat närmare backens krön.

Reskamraten börjar successivt kvickna till och lite mat, dryck och Candy-Crush spel på plattan och hon är ”fit for fight” igen. Hoppas dock på en lugn natt och inga plötsliga uppstigande på grund av kramp/stretching för reskamraten!

Till start

Dag 11

Dags för en återhämtnings-vandring efter gårdagens lite mera utmanande. Vädret ser lite dystert ut. Vet inte om det skall bli regn då det är ganska grått ute. Väderprognosen har utlovat regn.

Sällskapet chansar ändå att ge sig ut på en enklare vandring från Prazeres och mot Calheta. Detta är andra änden på Levadan som vandrades från tidigare nämnda kraftstation. Prazeres var också startplats för en tidigare vandring men då åt andra hållet.

Det går raskt att ta sig dit då vägen går genom tunnlar jämfört för ett antal år sedan då det var till att snirkla på små vägar bland bergssluttningarna.

Tunnlarna förenklar transporterna men tror inte det är speciellt hälsosamt att åka igenom dessa. Ventilationssystemet om ett sådant finns, gör ingen nytta utan det är som en dimma med avgaser i dessa tunnlar. Ser ibland någon enstaka lokalbo som vandrar igenom dessa tunnlar då de verkar sakna transportmöjlighet.

Vissa bilar på ön verkar ha dåligt inställda motorer och spyr ut svart rök när det accelererar. Detta är nackdelar jämfört med det annars friska och sunda livet på ön.

Når Parzeres, parkerar bilen och startar vandringen utefter Levadan. Inga andra vandrare har vaknat ännu så sällskapet är ensamma fram till den senare vändpunkten.

Första metrarna kantas av hus och till husen hörandes trädgårdar. Några har verkligen lagt manken till för att få det fint!

En hund har hittat sin plats och observerar lojt sällskapet. Kan detta kallas hundmat?

I bergen är molnen låga och rinner sakta ner för sluttningen och skapar vad som skulle kunna uppfattas som en älvdans. Det är hyfsat varmt även om solen inte visar sig. Inget regn ännu fast detta utlovats.

Vandrar in i en Eucalyptusskog och dofterna känns uppfriskande. Det är inte så mycket mer att se då träden skymmer alla utsikter men det är en lugn och enkel vandring. Himlen är lite mixad och vet inte hur dagen kommer bli. Vartefter sällskapet avverkar kilometrar så infinner sig det mentala lugnet som är en av de positiva ingridienserna när det gäller vandring.

Passerar ett stort växthusområde och skulle gärna vilja gå in och titta om det går att göra något ”fynd” direkt från ”fabriken”. Det verkar dock vara privat/inte tillåtet att beträda?

Vandrar vidare och nära vändpunkten så är det ett kalhygge! Har bara sett ett tidigare och detta är det andra. Vet inte vad man har för skogsbruksplaner här på ön? Vackra är det inte och det blir stor åverkan på marken då avverkningen sker i sluttningar vilket kräver mer av de maskiner som arbetar med detta. Inte vackert.

Vänder tillbaka och möter allt fler vandrare som har vaknat till och går vidare mot kraftverket. När det är vandring ”hemåt” så brukar reskamraten omedvetet öka farten. Det syns på träningsklockans kilometertider. Detta gäller dock bara om det är enklare vandring. Är det kuperat så brukar krafterna försvinna ganska fort för henne.

Passerar ett hus i sluttningen och ser en vacker buske när vandringen sker från detta håll.

Nära huset finns ett stor vattencistern där man sparat vatten från levadan för tider med torka. inte så vackert, men nödvändigt. Som tur är växer några fina blommor i förgrunden.

Vandrar vidare och det går raskt tillbaka till bilen. Vandringen har varit hyfsat enkel och benen är inte lika stela som vid andra mera utmanande vandringar. Sällskapet slipper röra sig som ”fyllon” efter att suttit en stund i bilen!

Sällskapet har tur med vädret. Det börjar regna när sällskapet sätter sig i bilen och har varit uppehåll under hela vandringen!

Bilresan blir kort ner till det lokala caféet som besöktes tidigare. Detta är enkelt, vänligt, genuint, billigt och långt ifrån tidigare nämnda turistfällor. Sällskapet beställer två kaffe och rastar en stund.

Stället verkar populärt för det lokala männen som kommer in för en kaffe/dricka/cigg med jämna mellanrum. Det känns verkligen som man är i öns mycket lokala miljö! Detta är trivsamt!

Efter kaffet blir det en kort bilfärd till en bensinstation. Måste tanka för att i lugn och ro komma in i rutinen så att det inte blir stress och osäkerhet när bilen skall tankas vid återlämnandet. Det skall tankas ”Gaseolo” vilket tydligen är diesel. För att ”förenkla” så finns det både prima/simple vid pumpen. Chansar på prima vilket låter dyrare men kan väl knappast gå fel?

Skall gå in och betala men motas ut direkt. Inget besök vid kassan utan munskydd! Har dessa som tur är i bilen då samma gäller i livsmedelsaffären.

Betalar och åker vidare gnom de ”friska” tunnlarna till shoppingcentret för att handla mat för några dagar.

Återvänder till huset och börjar brassa käk vilket tar sin ti på gasspisen. Den har inte samma ”sprutt” som motsvarande elektrisk hemmavid. Utrymmet i köket är också begränsat varför det kräver lite logistisk planering för att hålla de stekta ingredienserna varma med t.ex. pastan kokas.

Maten blir väl OK till slut och fortsätter sedan att njuta av utsikten på altanen. Solen har tittat fram och det har åter blivit varmt och skönt!

Ett fotbad för ömma fötter ingår också i den personliga omvårdnaden. Ibland känns det bra!

Solen ramlar kvick ner i horisonten strax efter 18:00. Det blir snabbt kolsvart ute.

Till start

Dag 12

Nattsömnen har varit mycket tung och full av jobbiga drömmar! Har sovit lite dåligt några nätter och inatt blev det väl någon slags kompensation. Har nog påverkats av de primära aktiviteter som har genomförts på ön! 100 % koncentration vid bilkörning av hyrbil och vandringarna. I drömmen var jag ute och körde en hyrbil och cyklade i mycket branta backar!

Ser vissa kopplingar även om koppling till cykling är lite längre bort.

Har dock haft mycket funderingar kring cykling i naturen. Där jag springer vandrar så cyklas det och det blir ganska stor påverkan på de ställen där det är mjukare mark.

Samma sak gäller också med de som rider på skogsstigarna. Vi är många intressenter av vår vackra skog.

Reskamraten verkar också haft en mycket tung natt med värk i musklerna och många tunga suckar nu under morgonen. Det får nog bli någon lättsammare aktivitet idag?

Vädret är också lite osäkert med mulet utanför fönstret. Det får blir lite rådslag under frukosten.

Naturligtvis skall ingen bli knäckt på semestern och ta ny semester för att återhämta sig!

Å andra sidan har vi numera evig semester!

Efter en diskussion enas sällskapet att åka till den västra delen av ön. Det är mindre trafik och brukar också vara mindre antal vandrare. Tanken är att gå en del av den vandring som gjordes första dagen.

Eftersom reskamraten är sliten blir det en kortare vandring fram till där sällskapet anslöt förra gången efter den initiala ”brutala” stigningen.

Trafiken är gles och det känns mindre spänt att bara fokusera på egen bilkörning. Både manliga/kvinnliga bilförare kör mycket aggressivt härnere.

Når Levadan och startar vandringen. Första passage är en slags skogvaktarstuga? Det står information på Portugisiska men sällskapet begriper inget.

Det verkar också vara en grillplats och det vittnar det svarta trädet om!

Vandrar vidare på Levadan och kommer in i en dalgång som är mycket vacker. Inga träd skymmer utsikten och funderar om det är annorlunda förutsättningar för träd här jämfört andra delar av ön? Svaret kommer!

Ett litet hus i dalen ligger väldigt fint och samma fråga här – vad är detta hus till för?

Fortsätter in i dalen och här är mycket vackert då det går att se alla vackra utsikter! Denna vandring visar sig vara en riktig pärla!

Här växer eucalyptusträd inne i dalen men ser att dessa är till viss del brandskadade. Förklaringen till utsikterna verkar var skogsbränder? Mera grillning av lokalbefolkningen ger bättre utsikter för turisterna! 🙂

Naturen är på väg att återhämta sig så utsikten kanske är borta om något år? Annars är det fantastiskt vackert här!

Ser spår av skogsbränder och tidigare djurhållning i backarna. Gamla stängsel och små hyddor för att djurskötarna skall kunna övernatta? Sotiga träd dyker upp lite då och då.

Vänder vid punkten där den tidigare vandringen anslöt och startar vägen tillbaka. Dagens vandring blir lite kortare och det är nog bra för reskamraten som är lite sliten.

På tillbakavägen möter sällskapet flera andra vandrare som också hittat hit till denna vackra juvel!

Underlaget är gräs och därmed lite mer behagligt att vandra på. Det är en utmaning för fötterna att vandra varje dag.

Vid den tidigare nämnda skogvaktarstgugan så tar sällskapet dricka och frukt rast. Det finns några stuppar att sitta på. Precis när sällskapet slagit sig ner ”väller” det in bilar/personer!

De första personerna verkar v ara några slags Levada-skötare och de studerar allvarsamt Levadan en bit bort från stugan.

Emn stund senare dyker det upp en äldre dam som går Levadan åt motsatt håll. Denna del syns på en ö-karta men finns inte i vandrings-appen. Funderar varför vissa inte finns? Eftersom detta var en äldre dam så borde Levadan i den riktningen vara gångbar?

Återvänder till bilen och tar en tur ner till fyrplatsen som är den närmaste punkten för den som vill simma till Amerika!

Inte så mycket att se mer än att registrera – ”Vi har varit där”!

Återvänder med bilen till stugan för lunch och eftersom dagens vandring varit lätt/kortare så behöver inte sällskapet gå som ”fyllon” uppför backen till stugan! Dock är det trögt i benen uppför!

Dags för lunch och njuta av utsikten. Tyvärr är det lite kyligare och ingen sol så det blir att sitta med tröja på.

Under resten av eftermiddagen så FRYSER sällskapet! Det är kyligt ute och även inne! Så var det inte tänkt med denna ”varma” semester!

Till start

Dag 13

Vaknar samma tid som ”normalt”. Det är fortfarande mörkt ute men gryningsljuset kommer sakta. Sista dagen för vandringar och studerar väderprognoser samt möjliga vandringar.

Det skall bli ganska svalt och regnskurar under dagen varför det inte är någon mening att åka upp i bergen. Denna semesterperiod har varit utan ett enda besök i bergen på grund av väderprognoserna. Lite synd men har ingen lust att bli genomfrusen på en solsemester!

Hittar en vandring utanför appen. Förstår inte varför denna inte finns som alternativ. Den finns i den äldre Engelska guidebok som köptes i förra århundradet!

Det är en fortsättning på tidigare vandrade sträckor utefter Levada Nova mot Ponta Do Pargo. Slipper som vanligt den mera intensiva trafiken då färden går i denna riktning.

Hoppas att det skall bli lite vackra utsikter och helst inga regnskurar.

I samband med bilåkandet så lade sällskapet märke till några intressanta vägskyltar. En vägskylt visar att nu kommer det en tunnel och det kan kanske vara motiverat att den finns? Lokalerna vill i inte slita på bilarnas halvljus och tänder/släcker lamporna i samband med tunnelpassager.

Det som däremot känns intressant är tecknet för tunnel upphör! Finns det någon situation där en bilist inte märker att man kommit ut ur en tunnel? Tacksam om någon kan berätta i sådana fall!

Kommer till en stor parkering vid startpunkten för dagens vandring. Tror att både vandrare och samåkande parkerar på denna plats.

Det är svalt – endast 13 grader och det sveper en kraftig och kylig vind från norr över bergen. Det blir vandring med jacka på denna dag vilket känns lite tråkigt. I priset för resan ingår att få färg på den mesta av kroppen!

Det är blött utefter leden då det har kommit en skur strax innan. Leden är dock bred och underhållen varför det går bra att vandra utan att behöva klafsa i gegga som blev fallet vid en tidigare vandring.

Det kommer en skur när sällskapet rundar en utsticker på leden. Undrar om skatten kommer att hittas?

Den första delen av vandringen går genom bebyggt område och det blommar fint i de trädgårdar som passeras. Skall man bygga hus på denna ö så ska man gilla sutterränghus! Plana ytor är sällsynta.

På andra sidan gatan vid sällskapets stuga stuga bygger man två nya hus. På ena sidan är det ett stort bråddjup rätt ner! Något för barnfamiljer?

Vandringen är lite solig och ger bra utsikt på de lite flackare sluttningarna. Dock får den kyliga vinden tag i sällskapet och det är som sagt kyligt!

Varje led innehåller dalgångar och den dagens första sträcker sig djupt inåt ön och det blir annan växtlighet samt svalare och mörkare inne i dalgången. Temperaturen varierar mycket denna dag.

Kommer åter ut ur dalen och det flackar ut samt blir öppnare och solen kommer åt att värma. Dock blir det regnskurar med jämna mellanrum och i samband med dessa så kar blåsten. det känns inte som solsemester denna dag!

Sällskapet vänder om efter en lagom sträcka som innebär att alla överlever under vandringen tillbaka.

På delen närmast vändpunkten har leden varit smalare och underlaget varit mera högt gräs. På de lite brantare delarna måste försiktighet iakttas då det kan finnas urgröpningar dolda i gräset och färden nerför blir lång samt smärtsam genom taggiga björbärssnår!

Skulle ”gina” genom ett snår vid ett tävlingstillfälle då de taggiga grenarna högg tag i fötterna, det blev tvärnit, stupade rätt ner i det taggiga snåret,

Det tog ett tag att lirka loss kroppen från alla taggiga grenar och hade sår som blödde över hela kroppen. Inte att rekommendera!

Kroppen stelnar till ju mer monoton vandring som tillryggaläggs. Att knyta skosnören blir bara det en utmaning. Kroppen vägrar vika sig och det känns lång ner till skorna!

Skosnörena vill gärna gå jupp när man vandrar i undervegetation som högt gräs etc.

Det blir mera frekventa skurar på vägen tillbaka till bilen. Ända vackra med dessa är de färgglada regnbågarna.

Möter allt fler vandrare som även dessa hittat hit till denna mera okända vandring.

Sista biten öser det på ganska bra och den kalla vinden tar i. Trots den starka vinden går det inte att undvika doften av två mycket välparfymerade män som sällskapet möter. Förstår inte vad en del har för luktsinne när det fullkomligt stinker trots motvinden! Vet inte heller hur stort behovet kan vara att vara välparfymerad på en vandring? Någon?

Når parkeringen och en Tysk man kommer och fram och förhör sig om denna vandring på mycket knagglig Engelska. Försöker förklara sällskapets rekommendationer. Vandringen är bra men inte i klass med resans bästa. Dock duger den att vandra om vädret inte blir sämre.

Sällskapet lastar in sig i bilen och startar färden tillbaka till stugan. Ser på bilens termometer att det är 13 grader ute. Vartefter färden går mot stugan så går det nedför och ser temperaturen stiga kontinuerligt med 0,5 grader vartefter sällskapet kommer ner på lägre altituder. Vid kusten där sällskapet skall åka uppför backen är det 21 grader och sol!

I backen uppför till stuga börjar det regna! Skuren är kortvarig och sällskapet kan njuta av eftermiddagen på altanen. Lite avbrott blir det när det kommer en skur men efter dessa blir det soligt och varmt igen.

Idag skall det packas och imorgon bär det av till flygplatsen. Försöker ta vara på det ”betalda” solstrålarna så mycket det går!

Till start

Dag 14

Idag är det dags för hemresa. Gårdagens kväll blev lite dramatisk. Det hade regnat under dagen och detta medförde att altangolvet blev halt. Olyckan var framme och det blev en stund av stress och oro. Allt ordnade sig till slut men det var ingen trevlig stund.

Lämnar inga detaljer om detta men vill bara förmedla att se till att vara förberedd med olika detaljer/saker/etc. om olyckan skulle vara framme på en resa. Det behövs lite ordning/struktur när saker händer och det blir oro och stress.

Allt är bra nu och sällskapet sitter på rummet och väntar på skidskytte på SVTPlay samt att starta bilfärden mot flygplatsen.

Hoppas att detta avsnitt kommer vara den absolut tråkigaste läsningen beroende på att allt går sin gilla gång och inget händer som är värt att dela. Önskar en stillsam och problemfri färd hem.

Ser att det kommer vara kallt när sällskapet anländer till Arlanda på senkvällen.

Det blir några långsamma timmar innan det är dags att ge sig iväg. Sällskapet tar en promenad för att få röra sig något denna dag. Det är skapligt väder ute och lite lugnare nu när det är lördag.

Nämnde tidigare att på ön är det ont om plats. Detta kan kanske illustreras med den uppfinningsrikedom och händighet som fastighetsägaren nedan visar. Han har skapat egen lösning för parkering av bil! Kan man svetsa och grunda så?

Avfärden närmar sig. Tyvärr gick det inte att titta på skidskytte utomlands så det blir att roa sig på annat sätt. 🙁

Färden till flygplatsen och retur av hyrbil går bra.

I terminalen tar flytet stopp. Incheckning är otroligt långsam och omständig. Det blir 1,15 timme i kö. Väl framme så måste undertecknad packa upp resväskan och avlägsna två GPSer ur resväskan. Detta är förstå gången som sällskapet får anmärkning att batterier inte får finnas i resväskan! Vet inte om detta är en maskningsaktion eller en skärpning av kraven? Det känns pinsamt att stå och riva i resväskan mitt framför alla.

Säkerhetspassagen är tom och det går bra. Försäljning av ätbart är som vanligt dyrt och smaklöst.

Ombordstigning och detta plan är trängre än det som sällskapet reste med till ön.

Flyresan är en av de sämre då det är så trångt och absolut inget att roa sig med.

På Arlanda flyter det på ganska bra. Ser ett stort arrangemang för provtagning vid ingången till bagageinlämningen. De nya alarmen om virus i Sydafrika känns deprimerande. Det tar aldrig slut.

Läste att dagen efter så anlände ett plan med resande från Sydafrika och då fanns inte denna testorganisation på plats!

Det är kallt ute och måste skrapa bilen. Volvo har ett system med dieselvärmare. Den borde inte ha en skylt vid instrumentbrädan – Bör inte användas vid kyla! Varje gång som bilen inte körts på några dagar så startar inte värmaren då den varnar för eventuell låg batterinivå! Ingenjörerna har hittat en smart lösning som inte går att använda för andra än de som kör mycket! Starkt fokus på tjänstebilsförare?

Åker över Stockholm då det är stor väg och förhoppningsvis bättre väglag jämfört den krokiga över Sigtuna-Enköping?

Anländer trött och lite kulen hemmet vid midnatt.

Resan hem är det sista minnet på en semesterresa och är inte alltid så rolig! Det var allt för denna gång!

Till start