Vandringssemester Selva Val Gardena Juni 2014
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8
Dag 9
Dag 10
Dag 11
Dag 12
Dag 13
Dag 1
På väg mot Göteborg till Tysklandsfärjan. Idag när det är dags för bilkörning är vädret varmt! Hoppas på lite trafik men samtidigt är det idag återvändo från det intensiva nationaldagsfirandet. Hoppas trafikanterna inte är trötta i armarna efter allt flaggviftande och orkar hålla stadigt i ratten!
Just denna dag känns det lite konstigt att fundera på om man hade packat ner vantar, mössa, superundertröja, etc. för att vara garderad för eventuella kyliga överraskningar på resmålet. Såg på gårdagens karta att det var 30 grader varmt i området dit resesällskapet styr kosan mot.
Fortfarande finns minnet kvar från vandringen upp till Ben Nevis då undertecknad höll på att förfrysa fingrarna i början av en augustimånad! Detta missöde skall undvikas!
Var i Göteborg för kort visit tidigare i veckan och det känns lite tjatigt att köra samma väg. Delar av vägen är inte roliga att köra heller när det är någon som tagit ut bilen för helgen och kanske inte kör så ofta på våra riksvägar. Åja, man får väl se det positiva att man går ner i varv när man sakta puttrar i en lång kö utan möjligheter att köra om. Eller? Lite sammanfattning från färden till Göteborg:
• Sverige är hästtätt och det verkar finnas många evenemang att besöka
• Passerade Stopp1 bensinstation strax norr om Mariestad. Stannade inte denna gång. Stannade vid besöket i Göteborg i veckan för att köpa kaffe och halstablett. Tackade nej till påse men stationsföreståndaren insisterade då han menade att annars så skulle mitt skräp hamna utefter vägen! Tanken var god men något burdus!
• Det var bara två bilförare som hade skylten – Övningskörning. Fler kunde ha haft den.
• På den korta motorvägen vid Ödeshög passerades undertecknad körandes 140 blixtsnabbt av en Tysk vit Audi! 2 km efter motorvägen stannade denne vid en rastplats! Tysken var nog mycket pinknödig?
• Kön för incheckning på Stena Line färjan gick mycket låååångsamt.
Hytten var fin och innehöll beställd jordgubbs-skumpa och ostbricka. Det blev att njuta av invärtes (skumpan) och utvärtes (Jacuzzin) bubblor Mår rätt skapligt efter lite skumpa och skrynkligt skinn!
Zappar på Tv-kanalerna. Fastnar på Landet Runt. De berättar att ett papper från Hertz som man får vid biluthyrningen som säger ”Safe journey” och som översatts till Svenska ”Kassaskåp resa”! Vad härligt det kan bli med de små episoderna i tillvaron!
I shopen blev det lite inköp ifall de inte säljer vin i resmålet?! Utanför fanns det ”obligatoriska” spritlotteriet. Som vanligt kunde inte resesällskapet passera utan att inkassera sina ”obligatoriska” vinster på lotteriet! Denna gång blev det en mini vinflaska och hud krämer. Alltid något sade han som såg Åmål!
Utsikten från hytten är fin i solnedgången.
Imorgon Autobahn!
Tillbaka till start
Dag 2
Vaknar tidigt och ser ut över ett lite smådisigt hav med land/öar i bakgrunden. Det är några timmar kvar till Kiel. Försöker gå in på Facebook men internet håller tyvärr som vanligt dålig kvalité på denna båt och kommer inte alls in denna gång.
Det är lite samma visa med TVn som klarar av Sveriges standardkanaler men på de andra så är det omfattande bildstörningar. Lite onödigt.
Det är mycket inslag om kommande Fotbolls VM i nyhets- och sportsändningarna på TV. Såg i morse inslag som England – Honduras 0-0. Märkligt? England ska ju som vanligt bli världsmästare? Det märks också att vi Svenskar lider av att inte ha något Svenskt lag i VM.
Det är reportage om en Svensk domare – Jonas Eriksson som deltar i VM! Vi får följa domarnas träning och han blir intervjuad. Det känns lite torftigt tyvärr. Å andra sidan så kan man tyvärr inte längre förvänta sig att Sverige får lag till VM efter att ha sett matcherna mot Danmark och Belgien senast. Bitvis var spelet mycket andefattigt.
Tänk vilka tider det varit när man tittar på programmet om Bronshjältarna i USA. På den tiden fanns det ett starkt Svenskt lag. Undrar varför det inte kommer fram talanger numera. Så fort någon gör ett frisparksmål så får de proffskontrakt direkt i någon av de ligor som finns i Europa. Alla ligor håller inte världsklass men de är i flesta fall bättre än Allsvenskan och i en sådan lite mer utmanande miljö borde väl det utvecklas mer ur de Svenska talanger som kommer dit? Vågar knappt tänka på hur det blir när Zlatan lägger av?
Ser på nyheterna att minister Eskil Erlandsson förordar Svenskt griskött. Båten passerade Danmark i natt utan att vi blev kapade som vid Somaliska kusten.
Hittade lämpligt bubbel till grabbens examensfest. Riktig sommarsmak på bubblet! Tänk vad bra det kommer att bli i september! – Grabben kommer att få jobb oavsett vilket parti som vinner valet. Alla partier har garanterat att de kommer att fixa ungdomsarbetslösheten i Sverige!
Den här båten – Stena Scandinavica har en ovanligt komplex planlösning. Väldigt många resande inklusive resesällskapet irrade omkring och försökte hitta på båten. Det var många gångar i olika riktningar som ofta slutade i återvändsgränder och skyltarna var något krångliga. Båten skulle vara intressant för en tävling i Orienteringssprint! Det skulle bli samma upplevelse som natt-sprinten i Istanbuls grand basar i tre plan för några år sedan! I detta fall hade det blivit 11 plan och definitivt en utmaning!
Alla fick en karta vid incheckningen men resesällskapet/undertecknad vägrade använda denna och ge intrycket av att vara bonnläppar och inte erfarna globetrotters! Världsvant och nonchalant irrade resesällskapet omkring på båten utan att med en min avslöja att varandes helt desorienterade.
Nåja, det blev i alla fall en hel del motion!
Människor är djur? Kanske till viss del och absolut vid en frukostbuffé på en färja! Här fanns flera karaktärer av våra släktingar bland djuren. Buffeln, hamstern, sengångaren, grisen, etc. Andra egenskaper som fanns men inte direkt kunde kopplas till ett djur var – den stressade, den ängslige – tar maten slut? Revirpinkaren, petmojen, etc. För att inte nämna den värste av dem alla – Den sure, gnällige och som klagar på allt – Som undertecknad!
Det gick bra att lämna färjan. Resesällskapet hade faktiskt en bil efter sig från färjan! Nåja, på Autobein (grabben sade så när han var liten) så blev ordningen återställd. Första att passera var en mycket gammal Volvo Amazon. Den var Holländsk registrerad och måste nog betraktas ha ett visst samlarvärde numera. Denna stod och brummade i kön bredvid när resesällskapet väntade på att köra ombord på färjan. Den hade nog inte utrustats med avgasrening? Föraren kanske inte vågade stänga av motorn för att då inte få igång den igen?
Farten var rejäl och kunde inte låta bli att reflektera över en s.k. Smart bil. Den var ute och körde ca 140 på Autobahn och sett till storleken så kan det inte bli så mycket kvar av de som sitter i denna om det smäller?
Reskamraten fick nostalgikänslor från tiden när barnen var små och resesällskapet for fram med dessa i resorna mot Österrike. De var duktiga och tålmodiga och alla i bilen lyssnade på sagor om Trollet med den gula kepsen, Emil, Pippi Långstrump, etc. Nu blev det Solstorm uppläst av xxxxx.
Reskamraten brukade sticka tröjor åt barnen när dessa turer genomfördes. Det var lugnande då det ibland kund bli lite spänningar då kartor skulle läsas och direktiven om svängar skulle delas ut raskt. På den tiden fanns det inga GPSer. Nu när det finns GPS så blir bilfärderna i okända omgivningar lite ”tråkiga”.
Reskamraten berättade att för många år sedan när denne arbetade på den ortopediska avdelningen så kom det in en patient med många skador efter en bilolycka. Nämnde patient hade stickat i bilen och vid olyckan så fick hon in stickorna i sin kropp! Sedan dess har hon inte stickat och det har heller inte avskräckt reskamraten från att sticka under denna resa. Nostalgi känslan övervägde!
Till saken hör också att nämnde patient hamnade i denna bilolycka på grund av föraren i en annan bil. Den aktuella föraren benämndes av en orsak som ”pundaren”. Det blev inte bättre av att denne fick lindrigare skador och behandlades på samma avdelning som denna incidents stickande offer. Vid olika tillfällen så framförde den sistnämnde synpunkter på situationen men då lagen tillskriver att även ”pundare” skall kunna åtnjuta denna, så fanns det inte utrymme för de mera ”primitiva” förslag som kom fram, ur den bitterhet och orättvisa denne blivit utsatt för.
Man får inte ta ”lagen i egna händer” hur illa man än tycker sig har blivit behandlad av ”omständigheterna”. Undrar om undertecknad i en liknande situation klarat denna ”självkontroll”.
Blev lite förvånad över att se så många Tyskregistrerade husbilar och husvagnar på vägarna. Tyskarnas semester brukar börja i augusti och idag var ju vanlig måndag? Förklaring kom senare. Bilresan gick utan missöden och det flöt på mycket bra utan olyckor eller allt för besvärliga vägarbeten. Stannade efter Autobahn på ett näringsställe och detta får inte många stjärnor för något. Möjligtvis mängden mat som lätt kunde göra en på längden växande tonåring tillfredsställd! I övrigt fanns det inte mycket att hurra för.
Några mil senare blev det stopp för tankning. Det fanns två olika diesel att välja på och mycket nervöst valde undertecknad något som benämndes liknande ”Super, duper diesel”. Undertecknad har alltid ångest vid tankningar efter en feltankning i Rostock och därefter bogsering av en vänlig medtrafikant till färjan. Där blev det sedan bärgartransport till en bilåterförsäljare i Trelleborg som fixade problemet. Det var en massa krångel men det skall undertecknad inte belasta er kära läsare med. Dock så åstadkom detta de numera mycket ångestfyllda känslorna vid tankningsprocedurer!
Vet inte om detta var den s.k. ”super, duper diesel” som utlovats men undertecknad upplevde att det blev mer krut i bilen efter denna tankning?! Kan det vara möjligt?
För att undvika den sträckkörning som föregick det nämnda tankningsmissödet (113 Mil i ett sträck efter genomfört Veteran VM i Italien!) hade ett Övernattningshotell valts i Nürnberg sud. Hotellet dök upp efter 70 Mil körning och var ett litet familjehotell beläget i en riktig liten bondhåla – Kornburg. Valet var medvetet då ressällskapet vill uppleva det mer genuina i de orter som visiteras på aktuella semestrar.
Temperaturen har också förändrats under resan söderut. I Kiel var det 21 grader och dimma (som vanligt?) när färjan anlände. Successivt så ökade temperaturen för att stanna vid 38 grader vid övernattningshotellet – Weises Lamm! Det kommer att bli en varm natt då detta genuina hotell saknar luftkonditionering. Självdrag är något som också lyser med sin frånvaro!
Trots temperaturutmaningen beslutade sig resesällskapet sig för att ta en kombinerad jogging och Geocaching tur i ett område några kilometer från hotellet. Detta för att ta bort den s.k. resestelheten. Området hade hittats tack var som vanligt professionell och noggrann planering av undertecknad!
Reskamraten var lite svårstartad men vartefter som meter lades på meter så ökade inspirationen varför undertecknad fick inta den något omdömesfulla rollen och föreslå att de mest avlägsna Geocacharna låg ”out of Scope”. Beslutet var väl genomtänkt då krafterna hos reskamraten som ofta fick ett distinkt och tydligt slut några hundra meter innan parkeringen, där resesällskapets bil hade placerats. Det blev dock ett ganska OK resultat med 17 st Geocachar.
Hotellet var ett kombinerat hotell och restaurant. Lite mat skulle sitta fint samt återställning av vätskebalansen! Det var väldigt många gäster som hade sökt sig till detta etablissemang och resesällskapet hittade inget ledigt bord utomhus i denna ljuva sommarkväll. Det blev att sitta inomhus. Intressant nog visade det sig att resesällskapets bordsgrannar var norrmän. Dessa var trevliga och önskade god tur/trevlig kväll när de avslutade sin middag före resesällskapet. Så var det med vår grann osämja?! Norrmännens normalt lite sturska uppträdanden kanske har fått sin törn efter de två senaste fylle-skandalerna med Northug i rondellen och Skidskytteåkarna med Svendsen i spetsen gick lös på en massa bilar?
Middagsmålet blev gratinerad säsongssparris med skinka och färskpotatis. Det blev också lokalt öl som tyvärr inte var någon höjdare utan ganska färglöst. Sparrisen var däremot kalas. Färsk gul sparris är en upplevelse! Undertecknads öl had trots sin ”färglöshet” normal påverkan och när det i bakgrunden började spelas Pet shop boys – its a sin och Aha – take on me så började det rycka i de lite ålderstigna disco-benen!
Ölen var dock ej stark nog för att ta det sista steget ut på estraden och ytterligare bygga på det berömda tyska uttrycket ”Die dummen Schweden”.
Gratineringen och skinkan i det av resesällskapet vald rätt, medförde att en kvällspromenad anbefalldes för att något supportera matsmältningsmekanismen som definitivt sattes på prov efter denna kulinariska upplevelse.
Väl tillbaks till rummet konstaterades att detta kommer att bli en mycket varm natt och tyvärr så vetter det enda fönsret mot den sida där kvällens utomhusgäster sitter och diskuterar livets alla och väsentligheter. Skall det bli någon form av inbillad svalka så blir det till ackompanjemang av Tyskt kvällsskrål. Natten var mycket varm ända till de första morgontimmarna. Nattens enda djupsömn kom när det blev lite svalare och tystare. Sängtäcke var överflödigt!
Vadan detta ”obskyra” leverne av vuxna och mogna människor en vanlig måndagskväll? Jo, svaret är att här i Tyskland har man inte avskaffat annandag Pingst! Därav detta kulinariska och dryckesintagande festandet! Detta kan ju också vara en förklaring till alla husbilar och husvagnar i dagens trafik.
Djävlar vad det tuggas utanför fönstret!
Tillbaka till start
Dag 3
Dagens ”skutt” är endast 44 Mil och passerar Österrike innan slutmålet i Italien. Natten har varit varm och vätskebalansen har nog blivit negativ igen. Det blev bara en tendens till svalt framåt morgontimmarna.
Frukosten var enkel och trevlig. Tyskt bröd är alltid gott. Morgonen blev inte som det var tänkt men resesällskapet kom ändå iväg tidigare än från färjan dagen innan. Första delen fram till några mil innan München gick bra men närmare München blev det vägarbeten och köer både före och efter München. Som tur var blev det endast reducerad hastighet och aldrig helt stopp. Trafiken i andra riktningen var däremot intensiv. Det var i princip en ändlös kö av långtradare ända från Italien till Norr om München. Speciellt runt Brennerpasset var det otroliga långtradarköer i det högra körfältet medan övriga bilister fick samsas i det vänstra. Undrar om detta var ett normalläge eller om det var speciellt efter Pingsthelgen? Detta var definitivt ett s.k. break down av logistiken.
Dagens tema var avgifter. Strax innan gränsen till Österrike var resesällskapet tvungna att stanna och köpa en s.k. Vignette. Denna ger rätt att köra på Österrikiska (motor-) vägar. Nästa avgift blev vid Brenner passet. Det kostar extra att köra genom detta. Nästa avgift var på/avfarten till Italienska motorvägar. Väl framme i Selva så kostade det att parkera överallt trots att detta är en ganska lite ”håla”. Dock blev resesällskapet positivt överraskade att efter en intagen lunch och betalning vid kassan till parkeringen så menades att tiden för avlämnande av bil var så kort att ingen avgift utkrävdes! Finns det någon som har parkerat i ett parkeringshus till 0 kr i avgift? Vänligen meddela detta till undertecknad. Än är inte miraklens tid förbi!
Vid tidigare vårresa till Holland nämndes att gränsstationernas förutvarande vitalitet och intensitet hade falnat avsevärt i samband med EU-inträdet för aktuella medlemsstater. Detta kompenserades dock med kraft vid gränsen mellan Österrike och Tyskland genom det Vignette krav som fanns. Det fanns också krav på att bilar som framfördes i Österrike skulle vara utrustade med räddningsväst(ar) och dessa gick också åt som smör i solsken. Undertecknad menade på att det finns en dylik nederst i bagageutrymmet och utgick lite frivolt att det endast behövdes räddningsväst för den aktuella person som befann sig utanför bilen vid en eventuell incident. Vet dock ej om en bister Österrikisk polis håller med om detta och ser med intresse fram emot er kära läsares åsikt i denna fråga. Tillströmningen av bilburna medförde naturligtvis också ett stort utbud av tursistartiklar då man ville ta tillvara den massanstormning som skyldigheterna att införskaffa de obligatoriska artiklar nödvändiga för framförande av fordon på Österrikiska vägar stimulerade.
Lyckligt anlända till Selva konstaterades att dalen var vacker, byn var inriktad på turism och vadningarna kommer att bli utmanande då inte alla liftar har dragit igång för säsongen. Det är enklare att vandra om man tar liften upp och startar vandringen på hög höjd för att senare ta sig neråt.
Hotellet och rummet var tillfyllest och vädret var vackert. Temperaturen höll normal Svensk sommartemperatur på denna höjdnivå – 1.500 meter öh. Signifikant kontrast till gårdagens bastu-upplevelse. Dock så drog det in kraftfulla åskväder på kvällen med tillhörande regnskurar. Det brakade och blixtrade rejält mellan bergen.
Resesällskapets kroppar kändes lite sega efter bilåkandet och den senaste nattens inte helt tillfredsställande sömn. Trots detta så beslutades att efter uppackning av resgods genomföra en kortare Geocaching tur i byn och byns närhet. De första stapplande stegen var lite omotiverade och sega men väl igång så började livsandarna återvända lite och det blev till och med en brant uppstigning till en gömma bredvid en på toppen placerad Jungfru maria staty. Gömman visade sig definitivt vara gömd i ett område som skulle kunna definieras som ”out of bounds”. Loggningen av dylik gömma medförde ett visst mått av klängande definitivt inte lämplig för någon och framförallt inte för mera seniora personer som undertecknad. Blev något fundersam att reskamraten tillät dylika övningar i svindelframkallande miljöer?!
Geocachingen fortsatte ner i byn och vid passerandet av en av många sportaffärer i aktuell by så fullkomligt lyste den perfekta souvenir-tröjan för undertecknad. Färger och design var utmärkta och toppades med texten ”Hero” på framsidan. Definitivt ett perfekt minne från denna resa att införskaffa av undertecknad.
Inte fan gick det att köpa denna! Den fanns endast i barnstorlekar och skulle man som vuxen inhandla/erhålla denna så måste man genomföra ett eller flera cykellopp i terräng och/eller landsväg! Inget lopp – Tji T-shirt!
Något besviket konstaterades att en av de mera perfekta potentiella personliga minnessaken försvann i fjärran.
En vandringskarta inhandlades och undersökning av öppna liftar/kabinbanor genomfördes. Allt för att hitta de rätta vandringarna i bergen.
Värmen i dalen var fortfarande tillräcklig för att åstadkomma en vätskeförlust och därför anbefalldes besök i hotell-baren för att efter bästa förmåga kompensera densamme.
Processen att återställa vätskebalansen kompleterades av aktiviteter som ”lär din kamera” samt undersökning av alternativa vandringsvägar.
Undertecknad blev först positivt överraskad att nyligen inköpt vandringskarta var helt inplastad och därmed beständig mot fuktig väderlek. Lika raskt konstaterades besviket att kartan innehöll alla topografiska detaljer som höjder, vägar, hus, etc. men inga markerade vandringsleder. Något bister konstaterade undertecknad att 8.95 Euro förslösats på en icke ändamålsenlig produkt!
”Pröva att vänd på kartan” konstaterade resesällskapet lugnt och med ett något ironiskt leende i mungipan. Undertecknad började studera potentiella vandringsleder på andra sidans kompletta karta och underlät att ytterligare kommentera saken.
Hotellet som bokats av resesällskapet innehöll halvpension – Frukost och middag. Aktuell middag bekräftade ytterligare att ingen behöver gå hungrig efter att inmundigat en dylik Italiensk sådan bestående av 5 rätter! Alla goda föresatser som beach 2014 etc. kan glömmas och konstateras att detta ”går åt helvete”. Maten var mycket god, tillagad med omsorg/omtanke och serverad på ett mycket trevligt och avslappnat sätt. En mycket härlig upplevelse. En kort kvällspromenad var tvunget att genomföras för att på något sätt kompensera verkmästare magen för den övertid och den extra personal som måste kallas in.
I morgon är det frukost. Vad månde serveras?
Resesällskapet hoppas att de dundrande åskvädren sveper förbi och ersätts av anständiga temperaturer och vindar imorgon för genomförande av vandringar som är ett av huvudsyftena med aktuell resa.
Vi ses!
Tillbaka till start
Dag 4
Vaknade efter en mycket djup och intensiv sömn. En brakmiddag sent och lite vin satte fart på kroppens drömverksamhet på något sätt. Sedan fanns det lite lagrad trötthet efter förra nattens mindre bra sömn, samt bilåkandet som nog ändå tar lite på krafterna då man måste vara skärpt hela tiden.
De kommer fort bakifrån på Autobahn och ibland när man valt det vänstra körfältet vid vägreparationer så är det endast 2,1 m brett. Man får inte vingla då.
Det är endast 8 gäster på hotellet och dessa servades av två servitörer och köket igår. Det verkar lågsäsong just nu och ser även runt i området att flera hotell verkar tomma.
Kan inte avgöra var två av paren kommer ifrån. Ett nyförälskat? Par, samt en far och son. Det tredje paret är däremot från Ryssland. Inte för att de är krångliga men de verkar ha sin egen vilja och rutiner. De hade lyckats undvika halv-pension trots att detta är ”obligatoriskt” under sommarmånaderna och beställde själv olika rätter och var mycket bestämda. Mannen i sällskapet verkade vara kedjerökare och lämnade bordet 4 gånger under middagen för att gå ut och röka! Känner på lukten att han varit och rökt.
Det intressant med det ”nyförälskade” paret var att när resesällskapet under eftermiddagen igår satt och återställde vätskebalansen på terrassen, så satt paret och spelade Yatzy hela tiden. Har fördomen att Yatzy spelas av par med redan många ”mil” tillsammans! Kul att fördomar kan vara fel!
Fast det vet fan hur det är ställt egentligen. Vid frukosten i morse såg de alldeles hålögda ut och inte speciellt glada. Får väl göra en ordentliga analys innan veckan är slut!?
Frukosten var mycket trevlig också. Det var jättefint framlagt och hade romantiskt blommigt porslin som tema. Många hotell har olika teman för att skapa sig någon slags identitet på marknaden. Detta hotells tema är – Änder! De har änder skulpterade i trä på borden och runt i hotellet. Där finns även flera uppstoppade änder och överallt också tavlor/bilder på änder. Få försöka kolla varför. Hela trakten verkar förresten innehålla olika näringsidkare/konstnärer som ägnar sig åt att tillverka olika träskulptur artiklar.
Såg att det kommit upp en skylt till med namn i frukosten. Det verkar bli ett par till idag. Det enda bord som var dukat men inte hade en namnlapp var det ryska parets. Hmmm?
Idag är det utlovat sol förmiddag och åskskurar eftermiddag. Det blir att komma iväg så fort som möjligt för att få bästa utbyte av vädret. Ner till garaget och bilen för att byta till vandringsskor och packa ner varma- och regnkläder ifall vädret skulle bli sämre när resesällskapet befinner sig uppe i bergen. Samtidigt anlände de s.k. ”nyförälskade” till garaget och de skulle inte ut på vandring ser det inte ut som utan på utflykt med mannens snitsiga bil – Peugeot CAB! Killen verkar vara en riktig ”snajdare”! Såg på nummerskylten att de var Österrikare också, så nu har undertecknad full koll på dom också!
Det blev en snabb visit till butiken för att köpa vatten och matsäck. Tyvärr så visade det sig bli en mycket grov underskattning av vattenbehovet. Detta skulle bittert erfaras senare!
Tanken med valet av denna vandring var att slippa åka bil till någon av de dokumenterade vandringsalternativen i resplanen. Lite less på bilåkande hade resesällskapet blivit.
Valet av vandring visade sig bli en utmaning! Det blev 13,2 km och 1,190 meter uppåt/nedåt. Det värsta var att det var så brant därmed riktigt jobbigt. Måste erkänna att undertecknad inte varit så slut någon tidigare vandring som denna. Pulsklockan larmade hög puls ett antal gånger. Normalt passeras denna gräns – 180 – endast när undertecknad tävlar. Hoppas det var ovanan vid höjden och att det blir bättre imorgon. Vändpunkten för dagen låg på 2,510 meters höjd.
Det kan ju inte vara så att undertecknad börjar bli gammal? Absolut inte! Hur kan något sådant ens spekuleras!
Man blir också lika förvånad över att det finns möjliga vandringsleder i områden, som vid en första blick är omöjliga att ta sig fram i. I dagens fall så var det en bergvägg som så omöjlig ut, men lika förbannat så snirklade sig en vandringsled på något sätt genom denna. Den var bitvis mycket brant och utsikten bredvid leden var ibland mycket ”svindlande”.
Första längre rasten blev vid en mycket vacker utsiktspunkt där det fanns en Geocache gömd. Undertecknad stapplade omkring på darriga ben och lyckades efter tag hitta denna, medan reskamraten dokumenterade platsen med kameran
Nästa etapp var till Stevia stugan. Tyvärr så var leden ”opsykologisk” då den gick nedför ett tag och sedan uppför. Detta var inte bra för resesällskapet som dock gnetade på ändå. Tyvärr så grumlades detta lite ytterligare då en Geocache-gömma som krävde lite avancerad klättring i brant miljö inte gick att finna.
Framme vid Stevia stugan – Som tyvärr var stängd – för eventuella förfriskningar, var det en fantastisk utsikt. Detta var kanske anledningen till alla de får som gick och betade bredvid stugan. Var det det saftiga gräset eller utsikten som lockade dessa?
Undertecknad hade inte sagt emot om reskamraten kommit med förslaget att nu är det dags att börja gå tillbaks! Tyvärr så slocknade detta hopp snart då reskamraten tyckte att resesällskapet måste besöka Stevia toppen också förstås. Det var ju bara ytterligare 200 höjdmeter!
Tyvärr gick det inte att genomföra denna vandring som rundtur då den alternativa nedfarten var spärrad av för mycket snöhinder! Det skulle vara behäftat med livsfara att försöka sig på att forcera dessa hinder.
Till slut var Stevia toppen nådd och det var dags för konsumtion av medhavd matsäck. Det var inte så mycket hungern som var gällande, utan det var mera törsten. Medhavd ranson av vatten var nästan helt förbrukat här på toppen och det skulle definitivt behövts mer under själva uppfarten och ytterligare under nedfarten. Nåja, det var inte läge att klaga då det definitivt inte fanns några som helst alternativa lösningar för detta! Höjden bekräftades också av undertecknads vilopuls som hela tiden under rasten låg stadigt över 100 slag per minut. Båda hade också lätt huvudvärk men det blir nog bättre om några dagar när acklimatiseringen till höjden kommit längre.
Utsikten beundrades, fotograferades medan matsäcken konsumerades. Värken i benen lättade men medförde samtidigt en stelhet och benen viskade tyst om det inte skulle vara bra för idag.
Regnmolnen började hopa sig från söder och det fanns ingen färdtjänst att tillkalla så det vara bara att sätta igång att ta sig nedför utefter samma led. Det är naturligtvis lättare att ta sig nedför och äntligen fick undertecknas många års uppbyggnad av lårmusklerna sin belöning. Pulsen höll sig definitivt på en mer normal nivå i nedförsbackarna och låren orkade stötta knäna så ingen värk åsamkades dessa. Reskamraten hade inte samma förmån och knävärken tilltog vartefter resesällskapet forcerade ner för backarna.
Som tur var började det inte regna förrän resesällskapet kommit ner på skogsnivån. Det är inte så trevligt att befinna sig på bara bergssidor om det blixtrar och dundrar. Nu blev det inte mycket till regn och det muller som hördes var mycket långt borta.
Sista stapplande metrarna observerade undertecknad att Spar-butiken hade öppnat igen efter lunch-siesta? De har stängt mellan 12:00 – 15:00 i dessa trakter! Undertecknad erbjöd gentilt att själv gå och inhandla nödvändiga drycker för att fixa vätskeförlusten. Reskamraten kunde vika av direkt till hotellet och slapp aktuell omväg. Såg på reskamratens ögon att detta var ett förslag som mottogs med viss tacksamhet.
Undertecknad dundrade med oerhörd törst, in i butiken och plockades snabbt ner 3*1,5 l vatten samt 1,5 liter dricka i shoppingkorgen. Som tur var det ingen kö i kassan utan reglerandet av inköpet kunde ske raskt. Det fanns en viss iver hos undertecknad då törsten var signifikant och medlet för att åtgärda problemet var mycket nära tillgängligt. Undertecknad vräkte sig ner på en bänk utanför butiken och slet med iver upp en av vattenflaskorna och började hälla i sig av den mycket underskattade drycken vatten. Sättet att konsumera aktuell dryck kunde liknas ungefär dylikt när en ”A-lagare” äntligen fått loss lite stålar och inköpt sin länge efterlängtade 75:a. Metaforen måste haft en viss liknelse då några barnfamiljer i butiksärenden observerade den desperation som undertecknad demonstrerade vid konsumtionen av det som vid detta tillfälle kunna benämnas som – livets vatten!
Efter 1,5 liters konsumerande på en tid som i alla fall kunde diskuteras för Guiness rekordbok stapplade undertecknad med trötta steg de sista hundratalet metrarna tillbaks till hotellet. Hotellets personal stod på trappen och hade någon form av intern diskussion och frågade hur undertecknads dag hade varit. Generellt kan sägas att de i trakten boende visar en mycket trevlig och artig attityd till resesällskapet som är och turistar i denna trakt. Mycket trevligt att möta dessa människor!
Den mera seniora mannen i gruppen av hotellpersonal höjde litegrann på ögonbrynet när undertecknad berättade vilken plats som har besökts denna dag och valet av väg till detsamma. Funderar ännu varför detta ögonbrynshöjande kom från denne som det verkade seniora och erfarne man. Ser resesällskapet för gamla och trötta ut för att ge sig ut på genomförd vandring? För gamla – Never in my life!
Resten av dagen innebar lite personvård fram till middagen. Det var endast tre bord dukade idag. Det var endast ”kärleksparet” och resesällskapet närvarande. Det ryska paret verkar vilja äta någon annanstans.
Som vanligt var det en härlig middag och idag var det extra hunger som ”kryddade” maten. Så i sportklockans logg att undertecknad beräknats ha gjort av med 1,440 Kalorier. Så lite kompensation kanske behövdes då lunchen var enkel med avsikt att ha kvar ”orken” till middagen. Bilder på upplägget kommer nästa dag.
För den mera intresserade kan nämnas att ”kärleksparet” inte idkade några mera omfattande amorösa excesser vid middagen. Det blev bara lite hålla handen!
Förmedlat av er man i vimlet.
Tillbaka till start
Dag 5
Dagens program innebar biltur till S:t Ulrich för att ta gondolen upp till 2,050 för att sedan ta en lättare vandring på ungefär samma nivå. Sedan avslutas vandringen uppe i bergen med en 800 meter vandring nedför tillbaka till S:t Ulrich.
Frukosten var ganska snabbt avklarad och var lika bra som tidigare. Det Österriska paret och resesällskapet var de enda tidiga gästerna. Frukosten öppnade kl 08:00.
Väderutsikterna var lovande även om det fanns risk för åskskurar på kvällen/natten.
Efter lite velande så hittades gondolstationen i byn. Resesällskapet delade ”hytt” med ett ytterligare förälskat? Par där mannen ifråga var den ”klängiga”. Undrar vad detta är för miljö som stimulerar dylik romantik? Kvinnan såg ut som en riktig fotomodell så grabben var kanske angelägen att ”behålla greppet”. Usch – Undertecknad kanske är fördomsfull och elak i sina slutsatser?
Gondolen startade på 1,280 meter och susade på några minuter upp 770 meter. När resesällskapet upplevde den höjd som togs så blev densamma lite malliga över gårdagens prestation med en sammanlagd uppstigning på 1,200 meter! Detta genomfördes till fots och även nedför!
Vandringen var enkel till en början och följde en höjdkam på ungefär samma höjd. Gårdagen och dagens vandring innebar otroligt många möten med olika alpina växter. Det var Gentiana, backsippa, anemoner, kabbeleka, smörblommor, Trollius, miniprimula? Och en mängd andra växter som undertecknad inte vet namnet på. Gentianan utmärkte sig särskilt med sin intensiva blåa färg.
Första stopp blev redan efter ca 500 meter då det fanns en Geocachegömma bredvid stigen. Tyvärr innebar denna gömma att apkonsterna var tvungna att tas fram för att logga denna uppe i ett klätterträd. Undertecknad var inte på humör för denna typer av övningar. Det fanns ett antal Geocachar efter dagens vandringsled med de flesta blev inte hittade eller krävde för avancerade fysiska övningar för att loggas. Har aldrig tidigare haft ett sådant uselt resultat på en Geocaching jakt.
Vid nästa gömma som också blev resultatlös kom reskamraten i lag med en Tysk dam som intresserat observerade undertecknads fåfänga försök att hitta gömman. Hon berättade att hennes son befann sig i Växjö och studerade. Hon berättade också att hon var imponerad av Sverige som verkar var så rent och fint och mycket sjöar överallt. Ibland kanske vi Svenskar underskattar oss själva.
Nästa etapp innebar en viss klättring men inte alls i samma omfattning som dagen innan. Nära en staty på en mindre topp fanns nästa gömma som inte heller hittades. Härifrån till vändpunkten som sedan innebar nedför tillbaka till S:t Ulrich var det lätt vandring. Denna avbröts bara med loggning av några Geocachar som lyckades hittas.
Leden var populär då den inte var så ansträngande. Den enda ansträngningen var att gå nedför men man kunde naturligtvis också ta linbanan ner. Guideboken indikerade att om man tog en lite extratur vid vändpunkten så hägrade en servering! Redan efter 600 meter på dagens vandring passerades en men då var det för tidigt med en morgonkaffe.
Passerade några italienska familjer och konstaterade utan att på något sätt döma, att dessa är något mer verbala än vi kärva nordbor!
Vid vändpunkten uppstod en diskussion inom resesällskapet då den extra turen till serveringen innebar nedför och efter en hitintills ganska lång vandring var inte benen riktigt motiverade för en nedfärd och sedan upp igen till samma utgångspunkt. Med viss misstänksamhet observerades också att det inte verkade speciellt livfullt i stugan nedanför och inte heller några vandrare rörde sig i denna riktning. Undertecknad lät bli att hörsamma sin normalt väldigt skeptiska attityd till det mesta här i livet och accepterade en nedfärd till aktuell stuga. Misstankar om situationens tillstånd ökade ju närmare resesällskapet kom till stugan. Typiskt, Stug-djä-ln var igenbommad och alla drömmar om kall dryck, kaffe eller lite tilltugg pulveriserades.
Äntligen fick undertecknad något att vara sur och gnällig över på aktuell semesterresa. Det har varit alldeles för dåligt med aktuell vara!
Reskamraten försökte sprida lite muntra kommentarer och dokumenterade platsen med medhavd kamera. Detta kvitter hade ingen påverkan på undertecknad som i tysthet och med bestämda och raska steg utförde återfärden till högre liggande utgångspunkt.
Efter att reskamraten också anlänt till densamma utgångspunkt så påbörjades nedfärden tillbaka till S:t Ulrich. Den första delen genomfördes i tystnad!
Nedfärden var betydligt lindrigare jämfört med gårdagens delvis mycket branta nedfärd. Denna nedfärd var ”endast” 830 höjdmeter och under en ganska lång sträcka. Trots detta innebar längden på dagens vandring att det bitvis gick ganska tungt i några av de mera brantare men inte extrema backarna. Humöret naggades också i kanten då inte en enda av de Geocache gömmor som fanns efter vägen kunde hittas eller hade för hör terrängfaktor för att ens försöka logga.
Uppe på bergsplatån var det flera bänkar som var rent ut sagt konstnärligt skapade och det fortsatte i samma still under nedfärden. Det verkar finnas en kreativ ådra hos traktens hantverkare för deras skapelser är mycket trevliga!
Undertecknad har också observerat att golven i restaurangen, terrassen och på rummen är i rent trä! Frågade en av hotellets medarbetare hur detta kan vara möjligt då det måste bli förstört när folk spiller eller man t.ex. klampar in i blöta pjäxor på vintern. Hotellets medarbetare meddelade att turisterna fick slabba ner hur mycket som helst för sedan vid säsongens slut så slipar de golven trärena igen och börjar på ny kula! Detta har fungerat i 12 år med samma golv! För undertecknad känns detta som att exponera en mycket kär klenod och informerade att i Sverige så åtminstone så oljade man det trärena som något slags skydd! Detta gällde dock inte på detta hotell!
För ovanlighetens skull så blev det varmare och varmare under eftermiddagen. Normalt blir det moln och regn. Detta verkar tradition också enligt hotellets personal. Detta innebar att ”grillen” var på max vid nedfärden som blev lite jobbig, dels på grund av längden på dagens vandring samt att solen låg rakt på med max effekt. Det var två något rödnäsade och rödkindade individer som återvände till S:t Ulrich. Behovet av någon form av belöning kändes angeläget och en uteservering lokaliserades. Även den mycket trevlige servitrisen påpekade att solfaktor 50 var att rekommendera för resesällskapet. Belöningen bestod i lite kaffe, öl och läsk. Det smakade fantastisk bra och inte heller kändes det något som helst angeläget att sitta i solen som normalt nordbor suktar efter. Det var färdiggrillat för denna dag!
De flesta krafterna var uttömda för denna dag varför resten av eftermiddagen blev något stillsam ända fram till middagen. Så mycket tid återstod inte heller efter 6 timmar och 12 minuters vandring!
Bilder valdes ut för Facebook, reserapporter författades, nästa dags vandring planerades/diskuterades och plötsligt var det dags för middag!
Middagen var som vanligt mycket god även om den inte höll riktigt samma klass som tidigare kvällar. Det finns dock absolut inget att klaga på! Ända möjliga gnället för undertecknad var missödet med stugan uppe i bergen!
I morgon nya tag!
P.S. Det Österrikiska ”kärleksparet” har checkat ut och åkt till annan ort!
Tillbaka till start
Dag 6
Vaknar lite öm i kroppen men inte så farligt mer än att den kommer igång efter ett tag. Reskamraten var något sliten men envis som bara den så här skall inte vilas inte. Det blev ett val att gå en runda på 18 km från Passo Sella, runda Plattkofel och Langkofel massiven och sedan tillbaks till Passo Sella.
Idag är det fredagen den 13:e och det började lite struligt med lite små misstag och undertecknad som är en riktigt skeptisk djävel befarade att dagen kommer sluta illa.
Vid frukosten hade det dykt upp nya gäster så hela fem bord var dukade. Pratade med en av hotellmedarbetarna igår och denne sade att det börjar öka med gäster från nästa helg. Näste vecka är visst barnens sista vecka i skolan i Italien.
Mätt blev man av frukosten och inte var man så hungrig heller för den delen efter 5-rätters-middagen kvällen innan.
Denna dag laddades med mycket dricka och frukt. Det skulle bli en lång vandring och hyfsat med stigningar – Totalt 860 meter. Bilfärden gick på en slingrande väg med bedårande utsikt upp till Passo Sella på 2,183 meter. Vandringen skulle hålla sig runt denna nivå och lite högre.
Här ute i ödemarken tog man även avgift för parkering! Vädret var som vanligt fint på morgonen och det var som vanligt utlovat regn på eftermiddagen. Det blev ett rejält regnoväder förra kvällen så även om det var fint så fanns regnstället med i ryggsäcken.
Första biten gick stadigt uppför till Refugio F August. Det blev varmt direkt och resesällskapet flåsade tungt. Undertecknad kände dock att andning och muskler verkade ha anpassat sig till höjden och kroppen betedde sig därmed ”normalt”.
Vid Refugion hade man satt upp en jättelik staty av en tjur och det blev lite ”torra” vitsar avseende detta. Från denna punkt och framåt några kilometrar, blev det en ganska behaglig vandring som gick på sidan och söder om Plattkofel massivet. Det var en imponerande utsikt mot söder och ängarna på denna sida av berget fullkomligt dignade av blommor. Det mest imponerande var mängden av limegula anemoner som var mycket vackert. Det dök upp en mängd olika kända och för resesällskapet okända blommor. Det var otroligt med blomning denna tid.
På vissa ställen av leden blev det lite äventyrligt. Marken på denna sida bestod av lera/jord som ytskikt och detta lager hade gett sig iväg på vissa ställen och därmed också vandringsstigen. Man fick passera dessa områden försiktigt på skrå och ha stadigt förankring av vandringsstavarna. Detta var dock bara början…….
Vid ett senare tillfälle kom en försmak vad som skulle möta resesällskapet längre fram. Detta var dock resesällskapet ovetande om. Undertecknad frågad parkeringsvakten vid avläggandet av parkeringsavgift om det fanns några snöhinder. Gossen meddelade att det fanns några men dessa skulle inte erbjuda några bekymmer. Undertecknad som tidigare nämnt är en mycket skeptisk djävel märkte att kroppsspråket inte var riktigt i linje med orden som denne förmedlade. Denna misstanke låg och malde som en tagg i bakhuvudet och den som läser vidare får naturligtvis veta om sakernas tillstånd!
Nåväl en första indikation kom på nämnda sydsida när leden började få mer och mer bäring väster. Ett mindre snöfält skulle passeras och eftersom detta var en första upplevelse så var det ett väldigt försiktigt resesällskap som forcerade detta. Fötterna sattes i tidigare fotspår och vandringsstavarna förankrades stadigt ner i snön. Detta var dock bara början……
Efter några timmars vandring anlände resesällskapet till Rifugio Sassopiatto. Här visade det sig att restaurangen var öppen och resesällskapet kunde få en förmiddagsfika! Glad överraskning.
Just vid ankomsten gick solen i moln och lite kalla vindar drog in varför det plötsligt blev för kallt att sitta ute. Kaffet smakade bra och enda incidenten vid detta tillfälle var att strömmen gick när undertecknad stod och pinkade på toaletten. Det blev att pinka i mörker men det löste sig också! Kunde inte öppna dörren för att få lite mer ljus och därmed bättre precision, för utanför stod damer i kö för att reglera sina ärenden på damernas. De skulle nog bli besvikna om undertecknad stod där och visade det som fanns att visa!
Stället måste vara ganska nyöppnat för säsongen då vägen upp till stugan var kantad med flera meter höga snöväggar!
Kaffet gav lite tillfälligt extra energi och efter stugan svängde leden in väster om Plattkofel. Här blev det mer och mer tätt med snöpartier som skulle passeras. Visserligen började en viss vana infinna sig och resesällskapet var inte lika nervösa som vid första passagen. Detta innebar dock inte att koncentration och försiktighet på något sätt negligerades utan det var med försiktighet som dessa områden passerades. Detta var dock bara början……
Vid Piza da Uridil så svängde leden in på den norra sidan om Plattkofel och höll sig på denna sida även förbi Langkofel. Som Ni mera erfarna läsare redan vet så brukar snön ligga lite längre på norrsidorna och vara de sista fläckarna som försvinner när vårsolen ligger på med full effekt. Detta bekräftades även i dessa trakter och blev definitivt en påfrestning på resesällskapets nerver.
Kort skulle sammanfattas att resesällskapets framlidna mammor inte skulle tyckt om de övningar som genomfördes.
Resesällskapet hade precis klarat av en nervkittlande passage på ca 50 meter och strax efter mötte ett par vandrare som av dialekten att döma kom från Storbritannien.
Undertecknad utbrast i ett ”Puh” och tog sig för hjärtat efter nämnda passage och möte med nämnda vandrare. ”It will be worse” svarade Britten. Det blev värre!
Kommande snöpassager var bortåt 100-200 meter långa, branta och fallhöjden var hundratalet meter. Mycket påfrestande för resesällskapets nerver. Inga missöden inträffade dock och undertecknad måste framhålla uppskattningen av tidigare införskaffade vandringsstavar med hårdmetallspetsar. Dels var de nyttiga i användningen att mota ut reskamraten för passage av nämnda snöhinder och dels gav detta ett grepp och trygghet vid passage av det något instabila och inte helt halkfria underlag.
Nämnda nervpirrande medförde att andra tankar försköts och därmed glömdes även bort lämpligheten av att ta en lunch för att fylla på krafterna. Till slut blev det av en händelse aktuellt att stanna fört fotografering av en vacker skogsgöl och de utmanande snöhindren hade lämnats bakom resesällskapets vandringsrutt. Det blev stopp för medhavd lunch och den enda nackdelen var att lunchen intogs nedanför den sista backen och ej ovanför.
Den mentala bild av det sista hindret plågade reskamraten varför avslutandet av aktuell lunch sköts fram varje gång undertecknad gjorde en ansats att det var dags att knäppa de 3 sista kilometrarna.
Till slut fanns ingen återvändo och resesällskapet forcerade aktuell backe. Aktuellt motlut kunde definitivt klassificeras som en s.k. ”flåsbacke” men det var nog den psykologiska barriären som var mera hindret för reskamraten. Backen klarades av galant (med visst flås) och sista biten till målet var ganska enkel förutom sista biten som gick genom ett besvärligt blockterrängområde.
Väl framme så kunde resesällskapet slå sig lite för bröstet över att klarat av – en lång vandring, utmanande hinder och samtidigt haft fantastiska upplevelser av vyer och blommor. Träningseffekten inte att förglömma!
Undertecknad känner sig naturligtvis trött men samtidigt inga problem med den höga höjden längre. Reskamraten har mera vad som kan kallas ”normal trötthet”. Dock så är den mentala envisheten hos reskamraten av sådan grad att det nog blir nya hårda (vandrings-) tag imorgon igen.
Dagens avslutades som vanligt med lite kall (avslappnande) dryck, Personvård, planering för nästa dag samt den ”normala” fem-rätters middagen. Denna kväll var middagen Excellent!
Nu skiter vi i det här, för nu är det Holland – Spanien på TV. Tyvärr vann ”fel” lag i tidigare match – Mexiko – Kamerun.
Få se vem som klarar av att vara vaken längst ikväll……
Vi ses!
Tillbaka till start
Dag 7
Holland – Spanien 5-1! Undertecknad stängde av vid 2-1 då det ändå bara skulle bli en massa försvarsspel till slutsignalen! Snacka om blåsning för undertecknad (och spanjorerna!).
Denna dag skulle det bli en egen komponerad vandring. Undertecknad hade planerat att gå via ett antal stugor upp till toppen Ceseda. Detta skulle innebära ca 900 höjdmetrar. Det var 900 meter upp och sedan samma ned.
Vandringen hade samma start som första dagens vandring. Sedan vek den av och fortsatte efter alpängar upp till toppen. Dagens vyer var många alpängar med Trollius, smörblommor, gentiana, anemoner, etc. Tyvärr också maskrosor! Dagens vandring innebar helt andra landskap jämfört med tidigare. Detta var naturligtvis också mycket vackert.
Vissa delar fick resesällskapet ”sällskap” av en strid flod som erbjöd ett rogivande ljud. Några Geocachar kunde också hittas på vägen.
Tidigare vandringar har varit ganska sparsamma när det gäller utbudet av bekvämligheter. Idag passerades tre serveringar innan topp-serveringen! Vid andra serveringen togs en förmiddagsfika.
Vandringsstigarna var mera iordninggjorda och enkla att gå på. Nackdelen var att samma stigar och område också användes av Mountainbike cyklister. Vissa av dem kom i mycket höga fart och då gällde det att hålla sig undan!
Området innehöll många liftar och verkar var ett intensivt område på vinterhalvåret. Därför fanns det kanske så många serveringar i området?
Vandringen uppför innebar inga problem för undertecknad medan reskamraten hade det lite mer kämpigt men absolut inte plågsamt. Undertecknad kände ett lugn och trygghet att äntligen är sakerna tillbaka till normaltillstånd och kroppen hade anpassat sig till den höga höjden. Detta skulle undertecknad få äta upp senare denna dag, men vid vandringen uppåt så fanns inte dessa tankar hos någon i resesällskapet!
Lutningarna varierade till ganska behagliga på skrå till ganska rejäla ”flås-backar”. Efter 4 timmar så nåddes äntligen toppen och därtill strategiskt placerad restaurang. Restaurangen var utrustad med ett soldäck och runt detta satt glasskivor för att ge de gäster som besökte etablissemanget lä och värme. Denna dag blåste kalla vindar och så fort solen försvann bakom ett moln så blev det kyligt. Väl framme igen så blev det varmt och den som eventuellt dristat sig att ta på en tröja fick svettas!
Restaurangens placering var också bra för resesällskapet som kunde studera vyerna över de vandringar som genomförts. Första dagens topp låg på samma höjd öster om restaurangen, andra dagens vandringar kunde ses nedanför i väster och gårdagens dramatiska vandring kunde ses mot söder. Det gick att se var leden gick på gårdagens vandring och denna insikt tillsammans med andra gjorde att resesällskapet kände sig lite tillfredsställda att klarat av dessa vandringar!
Servitören på restaurangen var riktigt ”krumbuktig” och verbal så som man kanske ibland kan tänka sig när det gäller mera ”latinska” medmänniskor. Oj, vad han gick på, men han var dock ganska oförarglig. Resesällskapet hade redan mycket kvickt bestämt sig för vad som skulle vara dagens lunch! På en plansch på väggen publicerades olika rätter med bild och resesällskapet föll direkt för alternativet som innehöll ostar, skinkor, korvar etc.
Till detta togs litet glas vin och öl. Det gäller att komma ner till Selva också!
Rätten som kom in liknade nästan fullt den som presenterades på bilden. Ett visst mått av överflöd fanns på bilden men det kändes som OK jämfört vad som serverades. Rätten var god och innehöll inlagda paprikor och någon slags pepparotskräm. Mycket gott!
Det fanns inte så mycket gäster denna dag och undertecknad observerade att linbanan var avstängd. Detta var något förvånande för enligt uppgift på turistkontoret skulle denna vara igång och var så även under vandringen nedför dag 2. Resesällskapet med trötta ben på vägen utför, tittade avundsjukt uppåt på de korgar som passerade parallellt med vandringsleden.
Enda ytterligare gäster som fanns var ett Tysktalande par och två Amerikanska mountainbike cyklister. En av de tysktalande begärde in en pepparkvarn till sin rätt och undertecknad upplevde att denne skruvade på pepparkvarnen i minst 5 minuter! Detta var en konstig prick enligt resesällskapet!
Amerikanerna utmärkte sig endast genom att ha en väldigt bred och signifikant dialekt.
Efter lunchen var det dags för vandring tillbaka ner till Selva. Undertecknad hade beställt in en liten öl men på denna höjd så verkade den ha någon slags påverkan på benen som kändes en aning ”mjukkokta” i början av vandringen nedför.
Stärkta av dagens lunch, som var en bonus jämfört med tidigare lunchar bestående av lite medhavd Ciabatta-bröd och frukt så var dagens lunch en riktig höjdare. Dock var det begränsat med kolhydrater och troligen drabbade detta undertecknad någon timme senare. Dock så var medlemmarna i resesällskapet omedvetna om eventuella problem och vandringen nedför gick mycket galant. Upprymdheten om sakernas tillstånd medförde att resesällskapet i övermod bestämde sig för att ta ett alternativ vägval som innebar en något längre väg nedför. På grund av en miss i kartläsningen av undertecknad, så blev den även längre än planerat.
Vid nedfärden skulle en Geocache besökas med hög terrängfaktor. Undertecknad försökte med hjälp av stavarna lokalisera denna på en brant sluttning nedanför ett gigantiskt fristående block (Placerad av inlandsisen?). Tyvärr räckte inte modet/förståndet till att lokalisera nämnda Geocache varför detta initiativ bordlades.
Färden fortsatte nedför och de mycket vackra och trevliga omgivningarna blev för undertecknad mer och mer av ointresse. Under nedfärden så försvann krafterna successivt för undertecknad och som omväxling så skuttade reskamraten på pigga ben 20-30 meter framför undertecknad, som försökte på succesivt tyngre och tyngre ben hålla någorlunda samma takt.
Undertecknad måste erkänna att sista kilometrarna var ovanligt påfrestande. Det kändes som energin hade tagit helt slut och kanske var detta fallet. Tänk vad det kan gå upp och ner olika dagar. Undertecknad var pigg som en mört igår men idag mera som en död sill!
Trots detta tillstånd erbjöd sig undertecknad att ta vägen förbi SPAR-butiken och inhandla dryck för denna dag och även för morgondagen. I dessa trakter är affärer stängda på söndagar! Det gentila erbjudandet accepterades inte utan reskamraten insisterade på att följa med till butiken för att ha lite koll på ”sakernas tillstånd”.
Nu gick nämnda bestyr utan några som helst problem men undertecknad måste erkänna att dagens vandring a 19,8 km tagit på krafterna. Nu finns det ingen anledning att gräva ner sig då förutsättningarna kan var helt andra nästa dag!
Solen är stark här och de senaste dagarna har resesällskapet smort in sig med solkräm faktor 50! Tyvärr så visade sig riktningen av dagens vandring en exponering av resesällskapets baksidor. Nacken var preparerad efter tidigare erfarenheter men inte vaderna. Så numera är resesällskapet utrustade med färgstarkt röda vader!
Undertecknad tror att många läsare känner igen situationen när man varit ute hela dagen i någon fysisk aktivitet, är trött och rosig om kinderna. Till detta en brakmiddag som gör att man är mätt och belåten. Dricker man då lite vin till maten så kan det bli lite fnittrigt ibland.
Resesällskapet hade avverkat sina fyra rätter och efterrätten hade kommit in. Reskamraten hade beställt glass denna gång som serverades i en ganska djup dessertskål.
Båda satt i sina egna tankar då plötsligt reskamraten utbrast i ett spontant ”Man skulle haft en längre tunga”.
Denna oväntade och spontana kommentar fick undertecknad fullkomligt att explodera i en fnitterattack och som naturligtvis smittade av sig. Som ni kära läsare vet så kan det vara svårt att få slut på dylikt när väl fördämningar brustit. Omkringsittande gäster smålog eller höjde lite på ögonbrynen avseende resesällskapets ”tonårsfasoner”.
Servitören vände i dörr med den extra karaff med husets vin som han hade som avsikt att erbjuda resesällskapet. Han gjorde kanske en riktig bedömning.
Nåväl, allt lugnade så småningom ner sig och tårarna kunde torkas och resesällskapet bedömde att det kanske var läge att dra sig tillbaka för kvällen. Vad gör detta om 100 år!
Enda skandalen idag förmedlat av er Stigfinnare!
Tillbaka till start
Dag 8
Blåst igen. Uruguay – Costa Rica 1-3! Stängde av en stund efter att Uruguay hade gjort 1-0 och trodde det skulle bli spel mot ett mål. Dock visste jag tydligen inte mot vilket!
Känns också lite konstigt – En Allsvensk fotbollsspelare och därtill AIKare är med och spelar VM och vinner mor Uruguay. Konstiga tider ibland.
Dagens tänkta vandring sprack då det regnade på morgonen. Visserligen så höll det uppe några timmar under dagen men bergen låg dolda bland molnen så det kanske inte varit så trevligt att vandra i bergen idag. Därför blev det istället en tur ner till St Ulrich för Geocaching.
Fler gäster har kommit till resesällskapets hotell, så det blir lite mer ”huggsexa” avseende ”delikatesserna” i frukost-buffen. Äggröran är begränsad och populär. Fick tävla med den Tyska gruppen som anlänt, om att vara först till buffen!
Det ordnade sig utan problem och mätta och belåtna blev alla!
Tittade lite på TVn före och efter frukosten och gissa vad som var det hetast just denna morgon? England – Italien 1-2 så klart!
Efter frukosten gick färden ner till St Ulrich (Ortisei på Italienska) och parkerade bilen i ett parkeringsgarage. Brukar generellt parkera så långt bort från utgångar etc. som möjligt, för att slippa få bilar bredvid som smäller upp sina dörrar och gör bucklor in lacken. Har fått detta påpekat när en förmånsbil återlämnades och var tvungen att fixa detta innan återlämnandet vid ett annat tillfälle. Så onödigt! Detta var andra gången i samma garage. Tror Ni kära läsare att det gick att undvika en bil bredvid trots att det fanns massor med plats i garaget!?
St Ulrich verkar var en lite ”snofsigare” ort där hotell, restauranger, affärer och hus ser lite mer exklusiva ut. Trots detta så är det många vanliga ”bonnläppar” som resesällskapet som frekventerar denna ort så det känns rätt OK ändå. Tittade dock i några skyltfönster för idrottsartiklar och priserna kanske är något i överkant. Såg en mycket snygg träningsjacka men priset – 200 Euro! Skulle man inhandla denna och sedan skita ner den i en löprunda i Skiftingeskogen så blev man nog dräpt!
Bredvid parkeringen stod ett gammalt ånglokomotiv som minne från gamla tider. Där borde sitta en Geocache tyckte undertecknad och där fanns en sådan! Det finns många gömställen på dylika gamla maskiner och det tog ett tag att hitta denna. Färden gick sedan vidare genom byn/staden/samhället och det blev blandat hittade/inte hittade gömmor.
Detta var ingen vandring i sig men då det sällan finns någon plan mark i dessa trakter så blev det en hel del uppförsbackar att forcera. Hade inte träningsklockan med, varför det inte gick att få en sammanlagd beräkning av upp- och nedstigningar. Dock kändes det i benen efter några timmar.
I tidigare nämnda rapport förmedlades att det fanns många träsnidare i denna trakt och resesällskapet träffade på flera av deras alster som stod som statyer i området och det fanns naturligtvis affärer där man kunde köpa olika sniderier för prydnad hemma. De verkar riktigt flinka med kniven/yxan i dessa trakter.
En annan observation var alla mysiga trädgårdar och blomsterlådor. Det verkar växa bra och intensivt härnere och det var riktigt trevligt att titta på. Geocaching är rätt kul när man kommer till intressanta platser eller tar dessa när man är ute och vandrar. Denna dag var mest stads-Geocaching och det blir ganska trist efter ett tag.
På grund av vädret så blev det inga vandringar idag så resesällskapet försökte därmed göra av med all ”överskottsenergi” på Geocachingen, men som sagt, det blev lite tråkigare på slutet.
Till slut var det dags för lunch och efter lunchen blev det lite gloende i skyltfönstren. Måste köpa med hem lite lokala artiklar som vin, pasta och bröd/kex. Affärerna erbjuder lite intressant artiklar inom nämnda områden och eftersom det är dags för grabbens examensfest veckan efter hemkomst, kan det behövas lite att bjuda på.
Ännu en gång hade resesällskapet tur med vädret. Det började regna när resesällskapet var på väg tillbaks till Selva. Resesällskapet har haft samma tur som vid tidigare vandringar förutom första dagens. Dock var det inga stora mängder som kom under första dagens vandring.
Känner att kinderna har fått lite sol även om den varit dold bland molnen hela dagen.
Ikväll bjuder hotellet på Aperitif innan middagen. Få se om man törs smaka? Är lite trött idag också och tänk om det blir samma fnitterattack som gårdagen!
Aperitifen avnjöts utan några skämmiga uppträdanden. Ikväll var det mycket nya gäster och tidigare har lämnat. Maten var tung idag så resesällskapet känner sig mycket stinna. Som vanligt smakar det bra.
Hade en diskussion hur man äter i Italienska hem. Är det flera rätter där också? Nope, var svaret utan det var ofta en rätt och sedan var det mycket grönsaker vid sidan. Låter bra men samtidigt är pasta och bröd ”obligatoriskt”. Berättade att dessa är ”bannlysta” i hälsosamma Sverige och att det skall vara Bulgur, Quinoa eller råris! Ris är för kineser var svaret!
Får se om det går att hålla sig vaken i matchen Honduras – Frankrike. Kul att Schweiz vann då undertecknad tyckte Ecuador spelade lite tråkig fotboll med mycket neddragning av tempo.
Hoppas på bra väder svårplanerad vandring kan genomföras.
Tillbaka till start
Dag 9
Frankrike verkar starka i detta VM. Inga Franska nerver igår och bra fart på bolltempot. Mötte en lite ruffig motståndare men höll ihop det rätt bra ändå.
Hade en fruktansvärd klåda i knävecken under gårdagen och natten. Brukar få fästingar på mjuka ställen men det har inte funnits några här. Bad reskamraten att titta efter och denne konstaterade – Undertecknad har bränt knävecken i solen! Det är ett mycket ovanligt ställe att bli solbränd på? Tyder på stark sol och förstår att denna bränna kom under lördagens vandring när solen låg på bakifrån när backen upp till Seceda forcerades!
Gårdagen blev lite puttrig med Aperitif innan maten. Hotellet bjöd. Ikväll är det vinprovning också i samband med middagen. Gårdagens middag var lite mastig men det behövdes idag! Det blev en jobbig upplevelse även om höjd och längd inte var extrema denna gång. En ny faktor lades till som heter snö!
Resesällskapet hade beslutat sig att ta lokalbussen upp till Gardena pass och starta vandringen därifrån. På så sätt så slipper man ca 600 meter uppför. När liften till Dantercepies är igång så kan man ta denna upp.
Det var enkelt med buss. Bussen laddades med hälften Tyskar. Gruppen skall ut på tur också från samma utgångspunkt. Detta kändes bra då vandringen kommer att gå på hög nivå – 2,400 och resesällskapet vill undvika några snööveraskningar. Svåra snöpassager tar på nerverna och det värsta som kan hända är att planerad nedfart är blockerad av snö som första dagen. Ska detta gäng gå samma tur då är det definitivt lugnt!
Bilvägen gick efter samma rutt som resesällskapet körde när vandringen utgick från Passo Sella. Tyckte vägen var smal och utmanande med bil och det var ännu mer utmanande med buss! Vid möten med annan buss/lastbil blev det till att backa för endera om man skulle kunna mötas. Det fanns begränsat med sådana platser. I den slingriga uppförsbacken så var det en idiot som körde om utan att egentligen ha någon sikt. Gissa vad det var för bil? Mycket riktigt! – Audi!
Färden upp till Gardena pass gick dock bra utan missöden. Bussförare? – Lika med respekt!
Resesällskapet var ivriga ut från bussen för att komma före den Tyska vandringsgruppen och det började direkt med en forcering 300 meter uppför. Tittade bakåt och såg att den Tyska gruppen hade försvunnit! De hade valt en annan vandring och då kändes det plötsligt lite osäkert om resesällskapets valda vandring skulle vara OK?
På vägen upp hördes barnskrik! När resesällskapet flåsandes nådde till platsen för det aktuella barnskriken så konstaterades att en barnfamilj bestämt sig för denna vandring! Paret som var ganska unga bar på varsitt barn i sele på framsidan och uppskattade dessa barn till max 1år. Kommenterade lite artigt att det skall börjas i tid!
Vid detta tillfälle visste inte resesällskapet vad som var att vänta längre fram när det gäller utmaningar men båda var mycket eniga att resesällskapet ALDRIG skulle tagit med sina barn på denna vandring! Ett av barnen skrek och mådde inte bra på något sätt. Höjden var ca 2,350 m och vet ej hur små barn påverkas av så höga höjder? Måste erkänna att det kändes inget vidare att se detta.
Under färden uppåt så blev landskapet kargare och kargare med eroderade klippformationer och egentligen nästan noll vegetation. Detta var en mycket annorlunda vandring jämfört tidigare. Ju högre resesällskapet kom desto mer snöhinder dök upp. Uppe på en första kam var det dags att ta sig ner och det innebar att igen på skrå nedför ta sig över uppskattningsvis några hundra meter snö på en ganska brant sluttning. Detta var lite nervöst men som tur var detta den enda lite mer ”spännande” upplevelsen. Däremot var det inte slut på snön!
Nedfarten gick bra och sedan återstod en uppstigning till vandringens högsta punkt 2,528 Meter. Det hade varit och blev ytterligare ett tungt flåsande för att komma upp för den högsta kammen. Väl uppe på kammen så var det en vidsträckt utsikt över återstoden av vandringen till stället där det var dags att vända nedåt – Puez Hutte.
Det var lite kyligt uppe på denna höjd men samtidigt blev det varmt när resesällskapet forcerade nämnda vandringsutmaningar. Det var nog inte mer än 5-8 grader i skuggan. Som tur var mycket lite vind och framförallt inget regn!
Vandringen fram till Puez Hutte såg ganska lätt ut då det gick på skrå utan några dramatiska höjder i vägen. Det fanns dock en nackdel. Det blir snöpulsning nästan hela vägen! Första delen gick brant nedför via snö och rullgrus. Dock inga större problem för resesällskapet. Största problemet var att hitta var leden gick då den var täckt av snön. Tidigare vandrare hade lämnat spår efter sig och i vissa fall gick det rätt och i andra gick det fel. Snön bar för det mesta! När den inte bar så försvann ett ben eller en stav ganska djupt ner och det tog på krafterna att få upp dessa igen. Denna vandring var tung för undertecknad men ännu tyngre för reskamraten. Denne drabbades mer och mer av ansträngning att andas och det var troligen kombinationen av det tunga underlaget samt höjden som medförde detta besvär.
På grund av de tilltagande besvären så beslutade undertecknad att en alternativ och kortare väg måste tas för att även komma ner på lägre höjd. Vid ett mycket dramatiskt pass (Det var brådstupa på båda sidor!) – Ciampei – fanns det en genare väg nedför till dalen (Langental) mot Selva som planerats som avslutning på vandringen. Tyvärr gick planen om intet för nedfarten var blockerad med snö och ingen i resesällskapet skulle till något pris ge sig nedför denna snötäckta sluttning. Det hade varit mycket farligt.
Resesällskapsråd blev anbefallet.
Aktuellt råd stördes av en grupp Brittiska vandrare som sprang omkring och tog fotografier så nära stupen som möjligt och det var en oerhörd diskussion. I samband med att resesällskapet haft semester på Brittiska öarna så har man mött Brittiska vandrare som verkat vara professionella och vältränade och med riktig utrustning.
Den här gruppen såg ut som de blivit utkastade från puben i samband med stängningsdags. ”Tjattret” var också på samma nivå som pubgäster som spenderat sin tid på puben sen den öppnade på dagen!
Till sin hjälp hade de en professionell guide och hon hanterade detta med samma pondus som det varit en dagisklass.
Var tvungen att fråga var de kommit ifrån och vart de skulle. De hade vandrat upp till aktuella plats kommandes från Öster medan resesällskapet hade kommit från sydväst. Hoppades få lite information om de kommit från vändpunkten och om nedfarten till dalen var snöfri. Guiden kunde tyvärr inte ge denna information varför det även kändes chansartat för resesällskapet att fortsätta till planerad vändpunkt. Skulle nedfarten vara spärrad av snö så skulle det bli en ännu längre, mycket tung och utmanande väg tillbaks.
Resesällskapet var därmed tvungna att ta beslutet att gå tillbaks till den högsta höjdkammen och ned bakom denna för att sedan ta en alternativ vandringsled ner till dalen. Några erfarenheter gjordes i samband med denna situation:
• Undertecknad tackade sin lyckliga stjärna att aktuell vandringskarta inhandlades första dagen. Kartan har varit till mycket nytta under tidigare vandringar och synnerligen vid detta tillfälle då det hade blivit jobbigt för reskamraten. Nu hade i och för sig inga avancerade vandringar genomförts om kartan inte inhandlats.
• Det var naturligtvis en fysisk/psykisk utmaning för reskamraten att igen pulsa genom snön och upp på kammen och högsta punkten på dagens vandring. Men med kämpaglöd så gick detta också till slut.
Det kändes som en lättnad att komma upp på kammen för efter detta så gick det bara nedför till dalen. Visserligen 800 meter men inga snöhinder eller alltför branta och ”spännande” nedfarter. Temperaturen steg successivt vartefter resesällskapet närmade sig dalbotten. Jackan kunde tas av och det blev skönt att gå i bara T-shirt.
Det kändes som lite lyx att gå på slät mark i dalen – Langental. Det var många som sprang här och såg på lite skyltar och markeringar att det åker skidåkare här på vintern. Inte ofta man hittar slätmark!
Stannad till vid ett enkelt café då det kändes lagom att få en eftermiddagskaffe.
Äntligen något att gnälla på! Det var ett av de sämsta ställena resesällskapet stannat vid för att fika. Personalen verkade totalt ointresserade att serva kunder och hade fullt upp med att stå och snacka med varandra eller om det var bekanta.
Nåja, kaffet smakade kaffe och piggade upp lite. Resesällskapet satt inte onödigt länge på detta ställe!
Sista biten var mycket enkel vandring och tyvärr för ”kort” i förhållande till övrig vandring! Trötta och välbehållna äntrade resesällskapet hotellet. Ikväll är det vinprovning i samband med middagen. Hoppas att fnitterattackerna lyser med sin frånvaro.
Tyskland – Portugal 3-0. Portugal en man utvisad. Tyskland trillar lite boll på Tyskt vis eller samla upp hopplösa energiska försök att göra mål från motståndaren. Sedan går de upp ibland och gör ett mål. Usch så förutsägbart och vad de är bra (tyvärr?). Ingen spänning alls!
Mår rätt bra så här på slutet av kvällen efter en dags vandring, vinprovningspaket samt just denna kväll – 6-rätters gala-middag! Resesällskapet frågade varför gala-middag – Svaret blev, det är måndag!
Stilla förundran – Hur skall man kunna anpassa sig till den grå vardagen hemma efter en sådan här super-semester?
Vi ses!
Tillbaka till start
Dag 10
Dagens plan skulle innebära lite enklare och inte så ansträngande vandring. Gårdagens vandring var ganska utmanande både fysisk och psykisk. Den innehöll en del funderingar, då resesällskapet var lite osäkra var och hur man skulle ta sig ner från bergen!
Resesällskapet är som vanligt ”uppe med tuppen” (Nåja, det var en som behövde lite peppning för att komma upp) och därmed först till frukosten. Det känns väldigt bekvämt att plocka på sig av det och det andra av det som serveras. Hur skall det gå att komma tillbaks till ett normalt liv?!
Efter frukosten gick färden/promenaden till Selva ”centrum” för att inhandla lite lätt lunch för dagens vandring. Tanken var att åka den lokala bussen ner till St Ulrich för att där ta linbanan upp till Mont Seuc.
Berömde gårdagens busschaufför som tog resesällskapet och andra passagerare tryggt upp till Gardena pass. Dagens förare verkade vara mera av det ”Latinska” slaget och det började med att reskamraten tappad sin biljett i samband med incheckningen på bussen och istället för att vänta att denna tagits upp så rivstartade nämnde chaufför, så reskamraten mer eller mindre kastades in i aktuellt säte!
Hetsen och ryckigheten fortsatte och det fanns anledning att leta efter de obefintliga säkerhetsbälten som bussar ibland är utrustade med!
Denne chaufför hade nog till och med kört om en Audi-chaufför och naturligtvis hade även undertecknad blivit omkörd på de slingriga alpina vägarna! Nåväl, bussen lyckades stanna på de busshållplatser som passerades men det blev en resa där den ganska imponerande frukosten åkte jojo upp och ner inom undertecknad!
Väl framme i St Ulrich begav sig resesällskapet på något darriga ben till linbanestationen. Det var mycket lugnt vid denna och det gick mycket geschwint att betala och äntra aktuella linbanegondoler.
Det kändes väldigt lyxigt att ta sig upp de 520 meter som skiljde dal- och topp-stationen. ”Normalt” så brukar resesällskapet vandra dessa metrar!
Väl uppe väntade sol, bekväm vandring och initialt mycket vacker utsikt. Vid tidigare promenaden till busshållplatsen i Selva så blåste det kallt och jacka på blev anbefallet. Väl uppe vid linbanestationen kunde densamma packas ner i ryggsäcken igen!
Som nämnts tidigare i denna rapport så var aktuell vandring av det mer enklare slaget. Ressällskapet skulle via Saltri tas sig på enkla vandringsstigar och grusvägar tillbaks till Selva. Vandringen skulle kunna klassas som mycket lämplig gör gårdagens Brittiska vandrare som benämndes som ”utkastade pub-gäster”.
Första delen gick på en öppen ”fäbod” med väldigt lite backar. I bakgrunden syntes Lang- och Platt-Kofel bergen. Resesällskapet vandrade runt dessa före några dager sedan och det känns lite stort.
Första stopp blev vid Saltri där det fanns ett hotell med servering. En kopp morgonkaffe smakade bra.
Efter kaffet gick färden vidare på skrå efter grusvägar där enda faran var Mountains-bike cyklister som kom med hög fart nedför backarna. Resesällskapet hade ett cyklande par framför sig och höll gåendes ungefär samma takt! Det visade sig att uppförsbackar inte riktigt var cyklisternas medicin och det visade sig också att de var Geocachare och stannade till för att söka och logga gömmor.
Något förvånade konstaterade resesällskapet att det fanns en busshållplats på denna väldigt avsides grusväg! Det var portar för att hålla husdjur inom stängsel som aktuell buss måste passera och vägarna var mycket små. Mycket ovanlig busslinje!
På slutet av grusvägen började det dyka upp skyltar som förkunnade/varnade för de kommande (21 juni) ”Hero-cyklisterna”. Deras rundbana avslutas på den del av vandringen som resesällskapet trafikerar. Dessa ”hjältar” får sedan efter genomfört lopp den av undertecknad eftertraktade T-shirt som inte kan köpas!
Nära Monte Pana finns ett s.k. Nordiskt skidcenter och resesällskapet beslutar sig för att stanna för att ta lunch vid hoppbacken som även inhyste en Geocache. Hopp-backen var av det mindre slaget och troligen för unga utövare eller nybörjare. Tveksamt ändå om undertecknad skulle våga kasta sig utför dessa stup?
Vid avslutningen av lunchen dök det tidigare nämnda cyklist paret upp och ville också logga aktuell Geocache.
Nästa Geocache var lokaliserad vid en bro som skulle skapa en planfri korsning för längdskidåkare. Trots gemensamma ansträngningar med cykel-paret lyckades inte gömman hittas. Efter detta skildes vägarna för respektive sällskap.
Sista biten till Selva var enkel och trots en ganska lindrig vandring kändes de totalt 17 km ändå i benen. I Selva fanns det en uteservering som frestade ressällskapet varför det blev en stund i solen med ett glas vitt vin respektive en öl. Kändes ganska bra att sitta där och ”päsa”.
Efter en stunds njutande blev nästa stopp SPAR affären för inköp av lite artiklar till sonens examensfest. De har en del intressanta varor här i Italien.
Väl tillbaks på hotellrummet så konstaterar resesällskapet att det är kallt. Resten av kvällen innan middagen så sitter resesällskapet och fryser! Det känns lite konstigt då det är bara några dagar kvar till midsommar! Tyvärr är luften kall när solen försvinner.
Sitter och äter efterrätten på middagen. Utanför haglar det! Dags för julsånger? Här är kallt så in i helvete – Fast det brukar vara varmt där? Ni förstår.
Det var för väl att Belgarna vann! Hatar skyttegravsfotboll!
Med förhoppning om en varm sista vandringsdag imorgon!
Vi ses.
Dag 11
Natten var kall och det gick inte att sova med öppet fönster denna natt! Väderprognosen såg dock acceptabel ut även om det naturligtvis kan vara kallare uppe i bergen.
Planen var att bestiga en hög topp som heter Pic och ligger på 2,300 meter. Sedan enklare vandring nedför via skidområdet som gästades tidigare i veckan.
Denna morgon vara resesällskapet först till frukosten som vanligt. Några av gästerna verkar vara motorcykelentusiaster då det står motorcyklar i garaget. Fick bekräftat denna morgon vilka som är det. En av medlemmarna i gruppen hade en T-shirt där det stod ”Eat, sleep and bike”! I ”normala” fall brukar det ju stå ”eat, sleep and train”! En av de andra medlemmarna är en storväxt räkel och av det lite kärvare slaget, så därför kanske undertecknad skulle dragit slutsatsen att gruppen är ”hårda” MC-åkare?
Äntligen hade man bytt musikkanal på bakgrundsmusiken i restaurangen. Man hade bytt från ”Soft, Rock Radio” till en kanal med mer klubbmusik. Den förstnämnda spelade musik från 60- och 70-talet och även om undertecknad var ung på den tiden har undertecknad aldrig riktigt gillat den musikstil som var aktuell under dessa årtionden. Det finns enstaka höjdare men tyvärr är de i minoritet.
Klubb-musiken kändes OK.
Resesällskapet hade beslutat ta bilen till en parkering en bit ovanför St Christina för att slippa några hundra meter stigning med få upplevelser. Vägen upp till parkeringen var smal och krokig och reskamraten är inte bekväm med bilkörning på dylika vägar. Resan gick försiktigt men det blev ändå många ”åhh” på vägen!
Väl framme vid parkeringen konstaterades att hela området vara en arbetsplats med lastbilar och grävmaskin jobbandes för fullt. Biltrafik förbjuden stod det på en skylt men dock fick parkeringen användas. Trixade bilen förbi de näringsidkande fordonen och kunde tryggt parkera en bit bort.
Starten för denna vandring gick på 1.700 meters nivån och det blev direkt 600 meter uppför som skulle forceras i ett ”nafs” för att komma upp på toppen Pic – 2.300 m nivån.
Det var varmt och svettigt i början. Det var tunga andetag hela vägen upp med avbrott för två loggningar av Geocache precis i början. Första 2/3 delen av vandringen gick på en grusväg i skogen och resesällskapet blev omkörda av en fyrhjulsdriven jeep som kom i full fart uppför backen. Dock hade det inte gått att ta resesällskapets bil då detta var privat väg med bom och avläsning av kort för att få köra denna! Mycket teknik för att hålla pöbeln borta från alpvägarna!
När resesällskapet kom ut ur skogen och det blev så högt så att träden inte växer längre på denna höjd, så observerades den aktuella Jeepen parkerad vid någon slags stuga. Det visade sig att vältränade ungdomar hade skjutsats ända hit och ”bara” behövde gå upp för de sista 250 metrarna till Pic-toppen! Lite fusk?
Sista biten upp till toppen var mycket påfrestande:
• Det var mycket brant
• Vandringsleden ”balanserade” på en mycket smal åsrygg med brådstup på bägge sidor. Inget för höjdrädda!
• Resesällskapet var exponerade för den vind som kom från väster. Den var svag men mycket kall och kylde ner, varför det blev jacka på för undertecknad. Reskamraten svettades kopiöst i forceringen varför ingen jacka behövdes
• Jacka på för undertecknad innebar att svetten började rinna lika kopiöst också. För att förbereda ansiktet från att brännas av den starka solen hade solkräm applicerats i ansiktet på morgonen. Tyvärr så blev kombinationen pannsvett och solkräm en katastrof för ögonen som blev irriterade och mycket röda. Det var svårt att se och hela tiden måste ögonen efter bästa förmåga torkas för att lindra irritation och överhuvudtaget se framåt!
Till slut nåddes toppen och lite malliga kunde resesällskapet känna sig efter en sådan forcering.
Det blåste kallt så det var ingen större entusiasm att stanna och njuta av utsikten. En Geocache loggades – Höjdrekord! Samt några bilder togs för att dokumentera närvaron på aktuell topp.
Därefter fortsatte resesällskapet 100 meter längre ner där det fanns, lä, bänk, Geocache och därmed en lite drägligare rast. Vägen ner liknade vägen upp – d.v.s. en brant ås! Försiktighet gällde vid nedstigningen.
En skön rast blev det med lite lä och tendens till solvärme. Det var moln mesta hela tiden resten av dagen med korta glimtar av solen som stack fram mellan molnen. Temperaturen varierade mycket beroende på moln och vind så det blev mycket jacka på/av under resten av vandringen.
Resten av vandringen skulle kunna benämnas som ”krogrundan” då det var barer och restauranger överallt i skidområdesbacken. Resesällskapet stannade vid en restaurang nära en liftstation och det var hyfsat med folk som gästade denna. Det är enkelt för de som tar liften upp från St Christina att gå några kilometer i det ganska lättgångna skidområdet och sedan käka en bit.
Det blev en rejäl lunch som omväxling och hoppas detta inte stoppar avnjutandet av kvällens ”standard” fem-rätters middag. För undertecknad blev det semesterpremiär för wienerschnitzel och för reskamraten blev det Gulaschsoppa. Det var rejäla portioner och ingen behövda lämna näringsstället hungrig!
Fick lite lunchunderhållning av en livlig katt och en St Bernards hund. Tyvärr saknade den sistnämnde konjakskaggen. Annars kunde man ju spela utslagen vandrare!
I restaurangen vart det lä och början av lunchen kunde avnjutas med jacka av, när solen hade en tendens att glimta mellan molnen. Dock försvann den på slutet varvid det blev mycket kyligare och jacka på.
Kombinationen kyla, stelhet och mycket mat gjorde det ganska trögt för resesällskapet att komma igång med vandring nedför tillbaks till bilen. Man kunde naturligtvis ha nyttjat färdtjänsten (liften) men det skulle kännas för ”fuskigt”. Då hade förstås bilen behövts ställas vid liftstationen i dalen som inte var aktuellt vid detta tillfälle.
Vandringen nedför gick efter grusväg och var enkel och behaglig. Värmen ökade längre ner i dalen och några Geocachar kunde tas efter vandringen nedför.
Vid parkeringen blev det lite konfunderat då tidigare nämnd grävmaskin började gräva upp ut- och infarts-vägen till parkeringen! Här blir resesällskapet kvar tänkte båda! Av någon anledning hade en myndig polis tillkallats som bevakade konstruktionsarbetet och denne såg resesällskapets dilemma, ryckte in med pondus, dirigerade bort grävmaskinen för att ge en liten glipa för resesällskapets tjänstebil möjlighet att med (nervpirrande) marginal ta sig förbi.
En något lättad reskamrat glömde till och med att vara ängslig vid nedfarten på tidigare nämnda alpinväg efter dylik händelse!
På hotellet blev det sedan grovpackning och personvård. Vissa av dagens bilder var resesällskapet nöjda mer och det kan bli trevligt att se tillbaks på vissa bilder när den så kallade semesterkänslan så småningom tonat bort.
Ikväll så var det sista flerrätters middagen på ett tag? Vem vet Brunnsta värdshus har sommaröveraskningar?
Köpte ett par flaskor vin som resesällskapet tyckte smakade bra under vinprovningskvällen. Hur mycket får ett vi kosta frågar man sig? Detta kommer dock att dricks vid speciella tillfällen skulle man nog kunna sammanfatta detta som!
Imorgon bär det hemåt och får se om det kan finnas något att rapportera om?
Vi ses!
Dag 12
Lite blandade känslor att packa och åka hem. Resesällskapet har haft en fantastisk vecka i Dolomiterna men samtidigt kan det vara kul att komma hem. Är nyfiken på vilka räkningar som kommit, hur mycket gräset har växt och om några av frösådderna har tagit sig!
Kom iväg bra på morgonen och allt flöt på bra i början av bilåkningen. Inga långtradarköer upp till Brennerpasset och ingen trafik alls. Hade valt en alternativ väg för att undvika München med omfattande vägarbeten och ofta tät trafik.
Valde att köra via ett pass ca 3 mil väster om Innsbruck. Vägen rekommenderas av diverse vägbeskrivningsprogram. Tyvärr tog det stopp på denna väg. Första tvärstopp blev vid en by undertecknad inte kom ihåg namnet på. Varför stopp? Vet ej, men det verkade vara något med den lokala brandkåren att göra. Vägen var smal och det var omöjligt att köra om. Av någon anledning valde framförvarande bilförare att hålla 10 – 30 kilometer lägre hastighet än vad som var max. Varför? Vet ej!
Nästa stopp var mycket när den tyska gränsen och i detta fall var det en riktig olycka med en MC inblandad. Såg en bärgad MC på flaket av en bärgningsbil och ett tomt skinnställ på gräset. Hoppas det gick bra för den olycklige MC-föraren.
Nära gränsen stannade resesällskapet och tankade vilket blev det enda stoppet på dagens tur a 78 mil.
Det som förvånade var att det var en otrolig trafik i motsatt riktning från Tyskland och in i Österrike. Tyskarna firar ju inte midsommar och midsommarafton är ju en vardag i Tyskland? Så var det när resesällskapet åkte på Europasemester när barnen var små och så är det väl fortfarande? Eller? Kanske en Cliffhanger som förklaras längre ned?
Efter gränspassagen blev det autobahn och det gick mycket fort och smidigt hela vägen till övernattningshotellet i Göttingen. Det var några vägarbeten på vägen men inte något som ställde till några större besvär.
Förvånansvärt att det går att köra 7 timmar i ett sträck. Reskamraten brukar vara en bra ”barometer” avseende hur körningen går och inga anmärkningar framfördes. Efter avfarten in till Göttingen stannade resesällskapet och besökte en Macdonalds gourmet restaurang för en ganska sen lunch.
Temat för denna period är VM-menyer! Beställde en Tysk respektive en Italiensk VM-meny!
Resesällskapet har blivit väldigt bortskämda med det mesta under vistelsen i Val Gardena. Göttingen och övernattningshotellet låg i vad som undertecknad uppfattar som forna Östtyskland och det kan sammanfattas med – Det märks! Det var lite enklare standard på det mesta i denna ort.
Dagens resa avslutades med en kort Geocaching promenad men det var inte så väl bevänt med vädret och det kom regnskurar i olika intervall. Fokus blev istället på att ”njuta” av VM-fotboll på TV.
Colombia – Elfenbenskusten? MJaäe.
England – Uruguay? Båda lagen spelar med mycket hjärta. Uruguay leder med 1-0. Nu är det pyrt läge för ”världsmästarna”.
I samband med att resesällskapet tog en öl respektive ett glas vin i hotellets bar (Det var ett riktigt ökenställe!) så var det paus i matchen Colombia – Elfenbenskusten. I pausen sändes Tyska nyheter och undertecknad kan ha missförstått (Det var många år sedan det Tyska språket studerades för undertecknad) men det lät som att vissa delar av Tyskland (Protestantiska) hade ledig fredag för att fira midsommarafton medan andra delar (Katolska) inte hade ledigt. Det var diskussioner om det var rätt och om det var orättvist. Brister i det Tyska språket hos undertecknad gör det hela lite osäkert.
Dock skulle detta kunna vara förklaringen till den omfattande trafiken söderut enligt tidigare i rapporten. Kollade med receptionen som inte förstod vad undertecknad frågade om men de meddelade att alla affärer är öppna.
Få se vad som händer i andra halvlek England – Urugay.
Vi ses!
Tillbaka till start
Dag 13
Vaknar i Eden Hotell i Göttingen i soluppgången av intensivt fågelkvitter. Jädrar vad de är igång och sjunger. Dom kvittrar intensivt men sedan blir det tyst efter en stund. Varför?
Lite störande trafik utanför hotellet och den hörs bra i sommarnatten.
När resesällskapet var i Val Gardena så imponerades man av den mycket vackra flora som fanns uppe i bergen. Det var ängar av blommor som man kanske har hemmavid i något enstaka exemplar och lite här och där.
Frågade om det fanns någonstans man kunde köpa dessa vackra arter men svaret var att blomsterbutikerna bara säljer ”vanliga” trädgårdsväxter.
Detta är en tendens även i Sverige att de lite unika och inte kedjeanslutna trädgårdsbutikerna blir färre samt att utbudet standardiseras till ”medelsvenssons” behov. Det är omsättning som gäller.
EU har också satt upp någon konstig regel där importörer av intressanta växter måste betala någon slags hiskelig avgift för att ha rätt att sälja en unik art på marknaden. Helknasigt.
Nåväl, får försöka hitta de arter som resesällskapet sett via internet. Det brukar gå att hitta och köpa växter som man vill ha.
Växterna som växer uppe i alperna vill också ha samma förhållanden i sin nya miljö som t.ex. resesällskapets trädgård. Meddelas kan att två försök med Gentiana har misslyckats och även med en Edelweiss. Resesällskapet lyckades inte heller observera en enda Edelweiss under resa. Den kanske växer på någon otillgänglig alptopp som myten säger?
Göttingen har väl framställts som lite tråkigt i denna rapport och till deras försvar kan nämnas att dom har Händel festivaler här i Göttingen. Så det är nog bra drag i staden ändå!
Det var en bra frukost på hotellet också och den unga damen som serverade kaffe och rensade borden var trevlig med stor energi och entusiasm. Hon var ung och nog ganska oerfaren men undertecknad gillade hennes ”go”.
Idag blir det bara ett skutt på 36 mil till Kiel. Där får det bli lite shopping/fönstershopping och Geocaching i väntan på båten.
Shopping blev det i City shoppingcenter som är en jättelik galleria. Geocaching då? Inte en enda och för en gång skulle så blev det noll! Varför då? Jo, hela Kiel var lamslaget av biltrafiken. Det var tvärstopp i stort sett överallt. Det var lika bra att åka till färjehamnen! Hittade lyckligtvis en gata med mindre trafik så slapp sitta i en timme (minst) bilkö!
Båten och rutinerna kan benämnas som grevinnan och betjänten – ”same procedure as last year?”!
Har njutit av David mot Goliat matchen – Costa Rica mot Italien – 1-0! Kul med lite överraskningar.
I Intersport butiken i tidigare nämnd galleria fanns alla deltagandes länders landslagströja. Vilken köpte undertecknad? Naturligtvis favoritlagets!
Midsommarafton firas med lite dryck och vy över den Tyska/danska skärgården!
Kvar är endast att köpa en lott i det obligatoriska spritlotteriet.
Nästa match kl 21:00!
Sommarsemester sista dagen 2014
Inte mycket att berätta om händelserna denna sista dag.
Vaknar ganska tidigt med fin utsikt över havet. Dock inte något vackert väder men åtminstone god sikt.
Frukosten på Stena Line båten är mycket påver. Men den mättar och det är väl kanske huvudsyftet.
Resesällskapets ”tradition” att köpa lotter i Stena Lines Sprit-lotteri utföll med två vinster. En miniflaska rött och en helflaska Rose vin. Märklig företeelse detta men eftersom resesällskapet vunnit varje gång så fortsätter denna ”tradition” så länge Stena Line anlitas som resesällskapets transportör.
Kände vid frukosten att båten girade styrbord och Vinga dök upp till vänster – Bäring Kranbalksvis. Åh vad jag gillar detta uttryck!
Efter frukosten blev det bara en massa väntan i hytten och i bilen. Naturligtvis ville man ha in alla passagerare i butiken för det fanns ett sista minuten erbjudande som inte gick att motstå enligt högtalaren!
På bildäck fick resesällskapet liksom i kön till färjan roa sig med att studera andra resenärers förvirrade och kanske något stressade beteende. De vuxna far ut och in från framsätet för att hitta något i bagageluckan, som inte hittas, som låg i baksätet, så var det en detalj till och vänta nu glömde man att detta skulle också hämtas o.s.v.
Eftersom det är ganska tråkigt att sitta beredd i bilen och vänta på att åka av eller på, så får man anordna tävlingar som vilken bil har flest utryckningar innan på- eller avåkning! Rekordet är över 20 faktiskt!
Bestämde för att åka över Jönköping då normala vägen över Skara etc. är så tråkig. GPSen dirigerade resesällskapet genom Göteborg city vilket inte var något problem kl 09:45 en Midsommardags-förmiddag! Det enda som bromsade var några rödljus.
Raskt var resesällskapet på vägen till Jönköping. I Borås visade himlen varför man enligt statistiken har mycket nederbörd i denna ort. Ett riktigt skyfall.
Trafiken var gles och det flöt på bra. Inga poliser förrän i Linköping.
Vädret blev bättre avseende sol och nederbörd ju närmare hemmet som resesällskapet kom. Dock är temperaturen inte något vidare.
Väl hemma så ställde ungdomarna upp med matlagning. Nåja, mest dottern.
Tyvärr hade en öl gått sönder och det var öl i baksätet och stank riktig fylla i bilen! Tur inte polisen stoppade resesällskapet!
Trädgården såg inget vidare ut och det har inte växt så mycket. Tyvärr hade de fina pionerna blommat över. Nu blommade mest sådant som undertecknad inte vill skall finnas i trädgården!
Kort reflektion:
Resesällskapet har haft en otroligt bra upplevelse och vistelsen i Selva kan betraktas som en drömvärld när det gäller boende, mat och vandringar med otroliga scenerier.
Hoppas effekten håller i sig och helst länge.
Såg på Gomorron i TV4 i väntan på båten, där en tjej som forskat i semester-effekter/beteenden berätta bl.a. att effekten är väck ganska snabbt oavsett längd/trivsel etc.
Får väl titta på bilderna ibland. Det blev många och en del var inte så tokiga.
Sinp snap snup så var denna resa slut!
Tillbaka till start