Jul och Nyårsresa Kanarieöarna

Julresa Puerto Rico Gran Canaria

26 December Torsdag Eskilstuna – Puerto Rico
27 December Fredag
28 December Lördag
29 December Söndag
30 December Måndag
31 December Tisdag
1 Januari Onsdag
2 Januari Torsdag
Åter till start

26 December torsdag Eskilstuna – Hotellet

Väckning 03:00 på natten. Charterresor innebär ofta udda tider. Sällskapet är denna gång ”förstärkta” med dottern. Dottern bidrar denna tidiga morgon med ett ungdomligt sömnigt ansikte.
Vädret är runt nollan vilket kan vara lite lömskt när det gäller bilkörning. Som tur är har det inte fryst på efter dagar av regn. Det kunde vara blixthalka.
Det är mycket lite trafik denna morgon, med undantag i riktning Eskilstuna. Möter flera bilar denna arla morgonstund. Undrar var de skall fara denna annandag jul morgon.
Ingen trafik på ”lus-vägen” Strängnäs – Enköping. Vid Hjulstabron så kommer det en kraftig snöby, men den avtar efter passagen av bron.
Dottern muttrar i baksätet att chauffören skall sakta in vid passage av kurvor. Hon försök desperat sova ikapp den korta natten. Som vanligt skulle det läsas innan sömnen och då blev det inte många timmars sömn.
Anländer parkering Beta vid Arlanda utan missöden. Som vanligt krånglar det med nummerskyltsavläsningen. Får köra fram och tillbaka flera gånger. Byter fil till slut. Samma procedur i den senare filen också. Till slut öppnar Sesam sig. Tur att inga bilar var bakom!
Incheckningen flyter på bra då det är incheckning i automat och scanning vid gate. Detta innebär inga köer. Det hakar upp sig något i säkerhetskontrollen, då det är många barnfamiljer som skall kollas.
Både dottern och reskamraten tas ut för extra drogkontroll. Intressant då det ”normalt” brukar vara undertecknad som kollas extra. Denna gång så slinker ”ärlige dan-ansiktet” igenom.
Julhelgen har inneburit mycket mat och en del av resterna tas med som matsäck. Sparar säkert en 500 lapp på detta, då priserna på flygplatsen är ”generösa”.
Sonen får kämpa med resterna hemma, då denne har andra planer för helgerna. Denne bor kvar i föräldrahemmet till lördag och fortsätter sedan till Sälen för utförsåkning. Hoppas det skadade knäet håller. Skadan är ett minne från en för ambitiös insats på O-ringens fem-dagars orientering i somras.
Deltagandet var inte riktigt i paritet med träningsförberedelserna och det blev en rejäl påfrestning för sonen i de vilda Kolmårdsskogarna.
Fortsätter att vänta för påstigning till planet……
Kliver på planet och ser att det är en gammal version. Kommer nu ihåg att det kom ett meddelande för någon vecka sedan. Detta meddelade att man var tvungen att byta plan då Boeings nya modeller har flygförbud på grund av två allvarliga olyckor och problem med ny teknik. Det gick åt ett antal hundra människor i dessa krascher.
Det är mycket trångt och obekvämt i planet. Underhållningssystemet är uselt. Väljer dock hellre detta plan istället för det moderna olycksdrabbade!
Det är nog många som drabbas av de 100 tals flygplans-leveranser som inte blir av, på grund av flygförbudet. Snacka om miljardförluster för flygbranschen.
Den förbeställda maten är dock god.
Det blir en jobbig resa då alla i sällskapet är trötta efter den tidigare korta natten. Det är svårt att hitta bra sovställningar i det trånga utrymmet. Får sitta rakt upp och sova med gamnacke.
Når till slut resmålet något försenat på grund av motvind. Det är inte så stor tillströmning av plan denna dag och det går hyfsat med att få väskor och hyrbil. Hyrbilen var dock lite struligt, då undertecknad blivit bortskämd tidigare som premium medlem. Detta var inte premium service.
Ingen automatväxel, men det går bra ändå att köra. Bilen är en nästan ny Hyundai och som endast körts 100 mil. Bilen är full med knappar, som är omöjliga att hinna lära sig denna vecka.
Anländer hotellet som ligger fint på en klippkant med rum mot havet. Anländer precis 14:00 då rummen är klara. Har bott på detta hotell den första gången orten Puerto Rico Amadores besöktes.
Nu börjar dock överraskningarna hagla in…….
Det brukar vara negativa, men denna gång är de mest positiva!
Först blir sällskapet bjudet på en välkomstdrink. Sedan så utökas beställningen med halvpension! Måste fråga i receptionen om detta är rätt, då endast frukost ingår i originalbeställningen. Det är rätt säger receptionisten som förresten är en Ukrainska.
Detta är också intressant. Min Polske jobbkollega berättar att Ukrainare är hatobjekt i det numera mycket främlingsfientliga Polen. De har en sådan regering också.
Ukrainarna tar en mängd lågavlönade serviceyrken och betraktas då som utlänningar som stjäl jobben från ”hederliga Polska arbetare” enligt den främlingsfientliga retoriken. Det som inte nämns är att inte en ”käft” Polska hederliga arbetare, vill ha dessa lågavlönade ”skitjobb”.
Detta är ett fenomen som förekommer i många Europeiska länder och naturligtvis även Sverige.
Hata främlingar, men ställ inte upp och ta de lågavlönade serviceyrkena!
Skrev om detta i somras under resan till Skottland. Där gjorde man en sund analys och konstaterade att många ansvariga inom servicenäringarna i Skottland är oroliga att man mister DUKTIGA medarbetare inom servicenäringen då Brexit genomföres.
Man märkte detta bortfall redan denna sommar, då det blev osäkerhet angående Brexit och när det skulle genomföras. Många DUKTIGA inom serviceyrket valde att välja bort Storbritannien, på grund av osäkerheten över arbetsförhållandena samt främlingsfientligheten.
Detta bortfall märktes redan detta år enligt näringen. Kan även hålla med, då det var skillnad att bli betjänad av Skotska ungdomar jämfört icke Brittiska. De icke Brittiska var ofta bättre skolade.
Nåväl, tillbaka till överraskningarna.
Misstänker att sällskapet får halvpensionen gratis, då man ändå har kostnaden för buffen, men istället får in tre gäster som spenderar förmögenheter på dyra drycker och som inte ingår i priset! Tror dock detta kommer bli lönsamt för sällskapet, då aptiten blir stor efter vandringar i det Kanariska höglandet och efterfrågan på alkoholhaltiga dyra drycker är måttligt!
Ställde som sagt en kontrollfråga om detta var korrekt. Det låter lite väl fantastiskt? Vad tror Du kära läsare?
Rummet är stort men läget sådär. Det är en rejäl havsutsikt, men det är nedersta våningen, trafik och ibland kanske man får sträcka på nacken för att se över buskarna utanför. Det duger!
Lite larvigt blev det vid receptionen. Samtliga i sällskapet utrustades med plastband runt handleden (modell landstinget patienter). Plastbandet kommer sitta runt handloven hela veckan och ”bevisa” att sällskapet är berättigade till fri frukost och middagsbuffé!
Undertecknad är trött, men skall med en ”gubbes” tjurighet ge sig ut och pricka av en löpträning i träningsdagboken. Det blir en vidrig upplevelse.
Är mycket trött efter resan och den tidigare korta nattsömnen. Kroppen är mycket stel och insomnad efter det tidigare långa stillasittandet. Det är också skillnad i temperatur mellan hemma och här. Det är 25 grader varmt och vindstilla. I solen så flödar svetten och med den orken!
Löpstråket går utefter strandpromenaden och då gäller det att visa en anständig spänstighet och inte sjunka ihop i paritet med de känslor som försiggår innanför det ”spänstiga” yttre.
Vid vändpunkten blir det också kanske lite extremt.
En far är ute och spatserar med sina döttrar och det finns mycket att reflektera över situationen.
De unga kanariska damerna har ”traditionella” rejäla och breda Spanska kvinnorumpor.
Dessa rumpor ”skyls” av mikroskopiska bikinitrosor och egentligen inte lämnar något för fantasin, för hela härligheten erbjuds på ett bräde!
Hur vågar de unga damerna? Hur tänker farsan? Hur behåller man löpkoncentrationen vid denna exponering av kvinnliga attraktioner?
Känner en något splittrad känsla, men man får väl njuta av livets ”små” glädjeämnen?
Lyckas återvända till hotellet utan att det blir pinsamma stunder av utmattning.
På balkongen steker solen omväxlande, då det är molnfritt och vindstilla.
Reskamraten tar en promenad , dottern däckar och tar en kort eftermiddagslur, medan undertecknad duschar.
Hör en ringsignal när undertecknad kliver ur duschen. Dottern väcks och hinner öppna dörren. Utanför står en ur hotellets personal och önskar en trevlig semester med en Prosecco i en kylare!
Det fortsätter med överraskningar!
Sällskapet är lite matta och det blir inga utsvävningar under resten av eftermiddagen.
Väntar in ”gratismiddagen” och få se vad denna kan erbjuda för överraskningar.
Proseccon gick rätt upp i skallen efter löpturen, värmen och den tidigare korta sömnen!
Får en upplevelse av solnedgången innan middagen. Vackert och rofyllt.
Solnedgång
Middagen är lite som kunde förväntas. Mycket gäster, buffet, blandad matkvalite, angelägna dryckesbeställare, helst kontantbetalning och bestick endast för tre omgångar. Ville man ha fler bestick så ska man fråga en servitör. Finns det en tanke med detta?
Damerna vill ha ett glas vin vardera, men rekommenderas att beställa en hel flaska. De har möjlighet att dricka det de önskar denna kväll och sedan ta med flaskan till rummet. Flaskan kan åter nyttjas på middagen nästa kväll. Praktiskt eller taktiskt? Det hänger nog på karaktären hur slutresultatet blir.
Fokuserar på de nyttiga delarna av det som serveras. Det fanns en hel del sådant och det nyttiga kan man äta som det är. De mera tillagade rätterna varierar från helt smaklösa till några skapliga.
Miljön är som en stressig och livlig skolmatsal. Man går inte hit för att ha en romantisk träff.
Vårdad klädsel gäller enligt tidigare information och män skall ha långa byxor. Dock verkar en del herrars byxor ha krympt i tvätten. Någon ser ut som kommen direkt från stranden. Ser inte att någon blir utkastad.
Damernas klädsel är mera smakfull, även om det visas en hel del ”hud”. Detta både nertill och upptill.
Är klädseln vårdad eller vågad kan diskuteras! Det blir dock lite förströelse till middagen.
Aptiten är sådär, då tröttheten dominerar denna kväll.
Kontroll av behörighet görs med hjälp av mobiltelefon som läggs mot plastbandet. Misstänker att det är en NFC kod i bandet?
Kontanterna läggs på en liten bricka och efter betalningen ligger växelpengarna också där. Ser att huvudkyparen sneglar åt brickan varje gång denne passerar. Spekulerar i olika orsaker.
Till slut är alla mätta och sällskapet tar sin flaska och återvänder till rummet.
Nattklubbsbesök är uteslutet denna kväll. Det blir lite läsning och njutande av denna varma kväll på balkongen eller i sängen.
Hoppas på återhämtning efter en längre natts sömn.
Åter till start

27 December fredag Vandring upp till toppen Campaniaro

Vaknar ”normal” tid medan resten i sällskapet ”sågar timmer”. De rör sig lite oroligt när undertecknad hostar, men annars verkar John Blund regera.
Löser lite korsord och väntar på att övriga skall vakna.
Övriga i sällskapet verkar ha mycket sömn att ta igen. Total sömn för denna natt blir 10 – 12 timmar! Det blir en senare frukost än normalt.
Lyckas hitta ett bord ute på altanen i den i övrigt mycket fulla restaurangen.
Det är lite livskvalité att äta frukost ute med havsutsikt. Detta trots den något stökiga frukostbuffén.
Det mesta finns att välja när det gäller buffen. Dock är logistiken helt fel enligt reskamraten som har sinne för ordning och reda. T.ex. så är flingor och yoghurt placerade för långt ifrån varandra.
Har ingen vidare aptit efter gårdagens frosserier.
Klämmer i det nödvändigaste ändå, samt undersöker vad som kan finnas för delikatesser till nästa morgon.
Observerar en Brittisk familj som verkar ha som nöje att peka finger åt övriga ”töntar” i restaurangen. Ser att de pekar och skrattar då det verkar finnas någon detalj som stör deras klassificering av medmänniskor. Skaffa ett eget liv kära vilsna familj!
Frukosten är avklarad och undertecknad beger sig med bestämda steg till hissen. Reskamraten är försvunnen och dottern kommer efter och påpekar att detta är fel hiss. Går med beslutsamma steg till nästa hiss emedan dottern också försvinner.
Väntar på aktuell hiss och utgår från att övriga vilsna medlemmar i sällskapet hittar själva till rummet då de ej behagar ansluta sig till undertecknad.
Väntandet avbryts av en ringsignal i mobilen. Dottern undrar vad undertecknad håller på med, då övriga står vid rätt hiss och väntar på nedfärd. Inser att det kan finnas föremål för hiss-misstag och styr kosan till det tredje alternativet avseende hissar.
Detta visar sig vara det korrekta alternativet och i och med detta så behövs inga övriga kommentarer.
Hotellet består av 4 block och dessa ”matas” av tre olika hissar.
Har sett ut en vandring för denna dag. Vädret är klart med fri sikt, varför det är lämpligt att ta de mera höglänta vandringarna. Vill att dottern skall starta på ”topp” och har valt vandringen till toppen Campaniaro. Denna är öns näst högsta topp, men den mer spektakulära. Den 30 meter högre toppen – Pico de las Nieves, är en riktig turistfälla och består av en massa hemliga försvarsanläggningar. Det är radartorn, uteserveringar och krims-krams affärer överallt vid denna topp.
Det går också att köra bil till denna plats och då ökar tillströmningen av besökare ännu mer.
Vägen upp till startpunkten för dagens vandring är spektakulär.
Det är serpentinvägar och snåla kurvor. Inget för den mera räddhågsna bilföraren.
Dottern är kartläsare, men inser att undertecknad har blivit en van Kanarieö besökare och hittar utan problem till startplatsen som är en campingplats.
Vän av ordning skulle nog inte klassa detta som en campingplats. Det saknas el, tvättstuga, gemensamma utrymmen, etc. som förväntas av den ”moderna” camparen. Platsen består av bitvis öppen terräng och mindre tallar. I övrigt, vad man säger i detta land – ”nada”!
Platsen är dock oerhört populär, då den lokala befolkningen nyttjar denna i samband med helger och bedriver en trivsam grillande samvaro med nära och kära.
Parkerar bilen mellan de späda tallarna och startar dagens vandring. Platsen ligger på ca 1600 – 1700 meters höjd och märker direkt att det är något mer begränsat avseende syrekoncentrationen.
Flåsar tungt i den första uppförsbacken.
Det går stadigt uppför och sällskapet segar sig fram i sakta mak.
Det kommer en lite kylig vind som känns kall trots att solen steker från en klar himmel och klockan är 11:30.
Stretar vidare och får fina bilder på sällskapet som vandrar vidare uppför och med bilder av ”snoppen” i bakgrunden.
Det Geologiska fenomenet – Roque Nublo har en karakteristisk form som påminner om männens mera intima delar. Det sägs att denna klippformation har uppstått genom en hårdare konsistens jämfört omgivning och därmed stått kvar vartefter omgivningen eroderat bort.
Detta är väl en metafor som var man skulle uppskatta vara en del utav?
Uppåt
Mot toppen
Snoppen
Sista biten upp till toppen – Campaniaro, går på en otydlig och serpentin-dragen stig. Det är mycket rullgrus och barr från de Kanariska tallarna. Det är risk för halka hela tiden.
Sällskapet når till slut toppen utan några missöden.
Det känns lite pirrigt att befinna sig på platsen då det runtom och är bråddjupa stup. Dottern antar den sista utmaningen och klättrar upp till den absoluta toppen. Hon är på väg upp på fel topp men den vaksamme reskamraten stoppar denna verksamhet med barska kommandon.
Det finns ingen ”naturlig” väg till den alternativa toppen, utan ett besök till denna innebär avancerade bergsklättringskunskaper.
Får en fin bild av dottern, då även hon har besegrat denna topp!
Dotter på topp
Rast
Under rasten så försöker undertecknad hitta en bild med all de tre “gyllene” fotograferingsmålen – Tejde, Snoppen och toppbesökarna. Tejde är gömd i soldis och visar endast den yttersta toppen. Tyvärr är denna så vag att det inte går att dokumentera denna med kamerans hjälp.
Snoppbakgrund
Sällskapet beger sig tillbaka nedför och nu sker de incidenter som varnades för på uppvägen. Dottern och undertecknad sätter sig på bakdelen då rullgrus försvinner under skorna samt nedfallet Kanariskt tallbarr erbjuder halkiga passager.
Dock blir det inga missöden då bakdelen erbjuder stötdämpning samt inga handlovar skrapas upp.
Fortsätter nedför och kan dokumentera – ”Där var vi” toppen, samt den sista vyn med ”Snopp-bakgrund”. Alla klarade av denna korta men lite kuperade vandring.
Där var vi
Första etappen avklarad
Tillbaka till campingplatsen och det blir en viss utmaning att lirka ut bilen från denna, utan någon närkontakt med omgivande ung-tallar.
Både reskamraten samt en hjälpsam övrig besökare, viftar och vägleder så att undertecknad kan vända bilen utan missöden.
Måste dock kommentera vad detta viftande har haft för värde då backspeglar, samt backningskamera gav en fullkomlig kontroll över situationen.
Sällskapet återvänder nedför, passerar parkeringen vid start av vandringen till ”snoppen”. Denna är som vanligt full, då detta är en av de Kanariska bergens större turistfälla.
Stannar längre ner i Ayacata, ett känt vattenhål för cyklister som besöker bergen för att få träning.
Beställer en enklare lunch och sitter i solen och kopplar av.
Sällskapet beslutar att ta den ”större” vägen ner från bergen. Denna väg är inte lika spektakulär och smal som hitvägen.
Det är mycket lite trafik, men en enda bil räcker för att bromsa upp nedfärden. Det är omöjligt att köra om på dessa smala vägar med dålig sikt i kurvorna.
Når motorvägen och svänger av direkt till köpcentret vid El Tablero. Handlar mat för morgondagen som blir lite längre vandring.
Resten av eftermiddagen blir lite avslappning och personvård.
Det är något mindre gäster denna kväll i middagsrestaurangen. Klädseln är också mera normal och ”Svensson-lik”. Väljer ett annat bord i restaurangen, då det var lite sämre service igår.
Har ingen större aptit idag heller. Väljer mest det som är nyttigt och blir mätt mycket raskt.
Lyckas hitta rätt hiss denna afton. Den fortsatta kvällen blir lugn.
Åter till start

28 December lördag Vandring San Bartolome – Cruz Grande

Vaknar mitt i natten med ångest! Detta kan inte vara rätt! Vaddå, undrar kanske Du kära läsare?
Det kan inte vara rätt att sällskapet får halvpension gratis! Har funderat och analyserat vilka var de exakta ordalagen från receptionisten, när undertecknad kontrollfrågade om detta ingick. Tillagt, det uppträdande som servitören som tagit betalt har agerat.
Det var nog en uppfattning att vristbanden var standard bara och inte att alla gäster får halvpension.
Undertecknad känner sig urbota dum när detta faktum konstateras.
Det blir att hoppa över middagarna, för detta är definitivt inget att betala enligt de summor som priset innebär för mat av denna klass. Det går att äta nyttigt och billigare på andra sätt. Vill sällskapet också ha mat som smakar bra eller smakar något, så finns det bättre alternativ.
Känns genant att göra ett sådant här missförstånd.
Dagens vandring kommer att ha orten San Bartolome som utgångspunkt. Vandring går därifrån upp till passet Cruz Grande. Sällskapet har gått denna vandring två gånger tidigare och upplever den som ”lagom”. För dottern är alla vandringar på ön, första gången.
Beslutar att gå leden medsols denna gång. De två tidigare gånger har leden vandrats motsols. Tanken är att slippa den initiala långa stigningen. Med dagens val så kommer stigningarna etappvis och blir förhoppningsvis mindre ansträngande.
Det är mycket varmt denna dag och första kilometrarna går mot söder. Solen steker och det är vindstilla i dalen. Det är enkel vandring i början, men snart kommer det första motlutet och det pustas rejält i sällskapet.
Den första backen ger en bra vy över gårdagens etappmål, som ligger som en bergskedja i bakgrunden.
Gårdagen som bakgrund
En viss återhämtning några hundra meter innan nästa backe. Här börjar marken bli mera skrovlig och ojämn.
Bergsväggen blir dramatiskt brant vid sidan av och i vissa fall hänger den över leden.
Överhäng
Fortsätter på den steniga stigen till det sista motlutet som går I sick-sack upp till ett pass. Dottern kroknar i backen och behöver lite mentalt stöd. Väl uppe så blir den följande vandringen lättare utefter en grusväg upp till vändpunkten Cruz Grande.
Mot passet
Leden ligger dock fullt exponerad mot söder och det blir mycket hett när solen vräker in med full kraft. På denna höjdnivå växer det Kanariska tallar och dessa ger sporadisk skugga. Ibland sveper en dalvind ner från högre höjder och ger lite svalka. Dottern blir orolig att vattnet inte skall räcka. Vattnet blir inga problem, utan räcker för hela dagens vandring.
Vy mot söder
Även om vandringen är lätt så tar värme och den ackumulerande tiden ut sin rätt. Bitvis blir det lite svackor i sällskapet, när det blir minsta motlut. Sällskapet blir ibland lite krokiga.
En krokig talltjärn
Sällskapet fortsätter dock att streta på i värmen.
På väg
Det blir en kort paus för frukt och vatten innan ankomst till passet.
Passet var utgångspunkt för sällskapets första vandring på Gran Canaria. Detta i samband med en gruppresa. Sällskapet imponeras av sig själva, när de ser den branta stigningen upp från passet.
Den första Kanariska vandringen och vägen tillbaka ned till dagens start, är delar av en pilgrimsled som går norr/söder över hela ön. Bitvis är den väldigt fint stenlagd, men på andra ställen är det riktigt stenigt och besvärligt att ta sig fram på leden.
Pilgrimsleden
Det går hela tiden nedför, men detta tröttar också, då det gäller att ta spjärn och ha balans i de ojämna steniga områdena.
Sista biten blir lite utmanande för reskamraten som är rejält trött.
Vandringen är avklarad och sällskapet styr kosan nedför bergen till en tidigare besökt restaurang. Den har en skylt som berättar att detta är en äkta lantlig restaurang. Sällskapet har ätit tidigare på denna restaurang och varit nöjda.
Svänger av huvudvägen och parkerar bilen.
Var är restaurangen? Ser ingen sådan eller skyltar var den skall ligga?
Här verkar vara helt dött trots skylten ute på vägen.
Sällskapet letar en stund men ger upp och fortsätter färden nedför bergen.
I den lilla orten Fataga finns det flera restauranger men ingen parkering.
Passerar en ny Aloe-fabrik som erbjuder försäljning av olika produkter baserade på Aloeväxten som odlas där. Ingen i sällskapet är så intresserade av att stanna, utan är mer fokuserade på mat.
På vägen upp till bergen så var det många cyklister på vägen och nu är några av dessa på väg nedför. Dessa är lite utmanande att passera på de smala vägarna, då de ligger långt ute mot mitten i de fall det är nedför. De får upp hisnande farter i backarna.
Vid ett historiskt naturmuseum så finns en enklare bar. Sällskapet stannar för att äta lunch. Menyn är enkel men hungern har ingen lag. Det blir olika former av varma mackor till lunch. Detta sköljs ned med delikat frukt juice eller Coca-cola.
Servitören är mycket vänlig.
Stället är enkelt, maten är enkel, priset är billigt. Det får duga som lunch.
Fortsätter tillbaka till hotellet och det har varit en lång dag ute i solen. Tittar på Tour de Ski som startar idag. Loppen visas på SVT Play. Man har även SVT1 på TVn i rummet.
Krafterna är uttömda hos vissa och reskamraten börjar såga timmar redan 19:00. Undertecknad skriver och dottern letar efter en lämplig ny bil. Hon har tidigare köpt begagnade bilar och har haft mycket problem med alla. Är rädd att hon blir lurad då hon är okunnig om bilar. Undertecknad är också dålig på bilar så hon måste söka rådgivare annanstans.
Tills imorgon är det beställt en kortare och mindre ansträngande vandring av övriga sällskapet. Få se vad det finns?
Åter till start

29 December söndag vandring playa de La Aldea

Mindre folk igång på morgonen och sällskapet får ett bord ute på altanen. Härligt att sitta ute och äta frukost med havsutsikt.
Alla i sällskapet sover mer än hemma, så återhämtningen blir förhoppningsvis bra.
Frukosten är som den är och inget överraskar. Hotellet vill ha en lite lyxigare stämpel, men det fungerar inte avseende matsalen och maten.
Ljudnivån är också för hög, med alla gäster.
Har ”lovat” en lättare vandring denna dag. Övriga i sällskapet fick slita lite igår, varför det blir en enklare vandring.
Den södra delen av ön är ganska intetsägande, så här finns inga bra vandringar på nära avstånd.
Det blir en lite längre biltur till västra delen av ön och Playa de La Aldea. Ingen i sällskapet har varit där tidigare. Vägen dit är krokig, men ganska ny, samt inte så smal. Trafiken är också gles, varför det inte är så många väglusar i trafiken. En del kör riktigt sakta och försiktigt.
Undertecknad kör ganska normalt, men blir hela tiden hetsad om en inhemsk chaufför dyker upp bakifrån. Dessa skall om till varje pris.
Vägen går i serpentiner nedanför det stora och imponerande bergsmassivet Inagua. Detta är en nationalpark och sällskapet har genomfört en tidigare (krävande) vandring i området.
Bergsväggen är intressant då det dyker upp färgklickar som antagligen beror på olika metaller som har hamnat där under tidigare vulkanutbrott.
Når efter några mil upp till passet – Mirador de Tasartico – där vandringen i Inagua startade. Nu är det tomt, men senast var det en fruktförsäljare som hade kommers här. Från passet har man utsikt ända ner till resmålet.
Till höger syns åter den branta västra väggen av Inagua. Dottern förstår inte hur det kan finnas en vandringsstig i denna brant. Övriga måste medge detsamma, men där finns en led, som sällskapet vandrat tidigare
Vägen fortsätter raskt nedför på passets andra sida. Vägen verkar ännu mer nybyggd här.
På den västra sidan är turismen inte lika mycket exploaterad, jämfört södra och norra. Stränderna är få, otillgängliga och består av sten och inte sand. Inga stora hotell syns till eller något myller av restauranger. Här är det den ”normale” Kanarieinnevånaren som bor. Husen är ganska ruffiga och den stora inkomstkällan verkar vara all de växthus som finns spridda i denna dalgång.
Den lilla orten El Canalizo skryter med att de har en utställning, där världens största kaktus finns att beskåda. Attraktionen lockar inte sällskapet.
Fortsätter genom de små orterna och genom den lite större La Aldea.
Det är söndag varför det känns extra lugnt/dött i detta område denna dag.
Når till slut den lilla orten Playa de la Aldea. Detta är ingen större eller frekventerad playa. Stranden är stenig och detta ligger offside från de normala turiststråken. Dock finns det alltid någon enstaka turist även på denna lilla utsocknes ort.
Orten ger ett lugn vid besöket.
Vandringen har inga större motlut och går mycket på grusvägar/grusstigar. Terrängen är torr och fattig på grönska. Det har varit torrt länge i detta område.
I första backen blir det tvärnit för reskamraten. Det är lite svårt att komma igång med vandrandet efter gårdagen. Motlutet är inte speciellt krävande men det pustas ändå.
Når upp en bit i bergen och det lutar nu sakta uppåt men inte så att det är speciellt ansträngande.
Sikten är fantastisk ut mot havet och det erbjuds fotograferingsvyer ganska direkt. Tar ett kort ner mot Playan.
A1 Stranden
Vädret är lite disigt även denna dag och Tejde är åter dold i skyar. Dock visar vulkanen upp sig mer denna dag jämfört den första vandringen.
A2 Tejde
Det är mycket varmt denna molnfria dag. Nästan ingen vind och dalvindarna är mycket sällsynta. Sällskapet svettas rejält. Det finns dock vatten så det räcker. Det finns ingen skugga att tala om utan sällskapet grillas rejält i detta öppna landskap.
A3 Grusväg
Vid vändpunkten blir det åter dags att ta lite bilder och får en bild av damerna i sällskapet tillsammans med Tejde I bakgrunden.
A4 Tejde och damer
Vid vändpunkten så vänder leden brantare nedför. Sällskapet är försiktigt då det finns mycket löst grus att halka på. Undviker missöden som tur är.
Når stigen som går till en mera avskild strand med mycket få besökare. En bil står parkerad en bit från stranden. Bilen har använt samma grusväg som sällskapet har vandrat. Inte mycket till bilväg men en del vill väl spara några steg?
Från strandstigen blir det en bit uppför och det pustas igen i sällskapet. Väl uppe vid anslutningen så bär det sakta nedför och sällskapet anländer till den lilla orten hyfsat fräscha. Vandringen gick under två timmar så det finns tid för lite annan turistande.
Första stopp blir en liten uteservering för att köpa dryck. Beställer en smoothie som mest smakar frysta blåbär.
Det verkar finnas lite historia på denna plats och får intrycket att detta är någon slags samlingsplats för lokalborna.
Det står en staty på strandpromenaden, föreställande någon historisk person.
A5 Herrsällskap
Sällskapet vandrar vidare och går genom ett parkområde där ena sidan är trevligt anordnade grillplatser. Grilla är populärt på denna ö. På andra sidan finns det en restaurang med uteservering.
Vid bortre delen i parken så finns det informationstavlor som berättar om en damm som är anlagd en bit från stranden. Informationen berättar att vid tidvatten så fylls denna damm med vatten OCH fisk. När tidvattnet drar sig tillbaks så är det bara att meta upp fisken! En hyfsat genialisk uppfinning.
Sällskapet går vidare och slår sig ner på några stenar för att vila och titta/lyssna på vågorna som brusar in mot stranden. Två magsurfare ligger i vattnet och väntar på den rätta vågen. Det är lite vind idag så det är glest mellan de surfbara vågorna. När en sådan kommer så blir det en färd på endast 20-30 meter.
Det känns stort och mäktigt att titta ut över havet som är öppet ända fram till Amerika. Vågorna ger ibland ifrån sig mäktiga svall.
A7 Vågspel
Efter en stunds mediterande är det dags att styra tillbaka till hotellet och på vägen få en lunch.
Passerar informationstavlan som även visar invigningen av dammen.
A8 Invigning
Sneglar på uteserveringen som ser trevlig ut och med få gäster. Här verkar det vara en trevlig plats att äta lunch på. Gästerna är Spanska och då borde det nog servereras tillräckligt bra mat?
Nu drabbas sällskapet av den kollektiva dumheten. Det finns ju ett bra ställe längre fram utefter vägen. Medger att detta är bra, då sällskapet ätit där förut.
Möjligheten till en lugn lunch i skuggig miljö ratas. Den kollektiva dumheten kommer att bevisas denna dag.
Sällskapet drar iväg genom småorterna och upp till passet vid Inagua. På andra sidan bär det av nedför och i jämnhöjd med Veneguera så dyker restaurangen upp. Här är det parkeringskaos och det finns ingen plats närmast etablissemanget. Det finns säkert parkering längre fram menar reskamraten. Har inte sett någon vid tidigare passerande av platsen och det finns ingen heller denna gång.
Nästa möjlighet är vid avfarten upp till bergen som togs vid den första vandringen. Restaurangen var acceptabel men är stängd denna dag. Nästa möjlighet är orten Mogan. Här är det parkeringskaos och ingen plats finns att parkera bilen på.
Nästa möjlighet är Puerto de Mogan. Här är det totalt parkeringskaos. Alla är där. En ohyfsad bilist markerar sitt revir genom att passera någon centimeter framför nosen på sällskapets bil. Blir förbannad men det hjälper tyvärr inte.
Åker ur detta kaos och kör vidare till ”hemortens” badstrand Playa Amadores. Här finns det massor med turistiga restauranger. Här är det parkeringskaos, men lyckas hitta en plats maximalt långt borta från stranden och restaurangerna.
Sällskapet beger sig in i ”ghettot” med restauranger och ”överfalles” direkt av servitörer som vill att deras utmärkta etablissemang skall besökas. Sällskapet ger upp ganska fort och slår sig ner på första bästa.
Matsedeln är omfattande men rätterna ser lite halvdyra ut. Personalen är dock vänlig även om det tar lite tid att få maten. Portionen för undertecknad är liten och kunde gärna vara dubbelt så stor. Maten smakar hyfsat men är inte värda för pengarna.
Omgivningen är livlig och består av varierande berusningsgrad. Det känns också lite annorlunda när män i bara shorts och damer i bikini rör sig svettiga kring borden och på stranden/i gångarna. En barbröstad man råkar stryka sina bara kroppsdelar mot undertecknad. Känns inget vidare.
Den kollektiva dumheten missade en mycket trevligare lunchupplevelse och fick istället detta som dagens vandringsavslutning. Varför var det så fullt överallt? Jo det är söndag och alla lokalt boende är ute och ”gör stan”.
Handlar lite kvällsskaffning och återvänder till hotellet. Damerna beger sig upp till poolen för att bada och koppla av. Undertecknad slöar på balkongen och skriver lite.
Damerna återvänder efter badet och verkar ovanligt glada. Förklaringen är de generösa drinkar (generös avseende alkohol) som inhandlades i pool-baren.
Det blir en trevlig avslutning av dagen för några i alla fall!
Åter till start

30 December måndag Vandring i Soira området

Vaknar ”normal” tid medan övriga i sällskapet får sin skönhetssömn. Sömnbehovet verkar vara oändligt på denna semester? Mycket sömn att ta igen? Eller kan det vara att semestern här nere är ansträngande?
Sällskapet bor på nedre botten och det är markyta med lite odlingar utanför balkongen. Vid incheckningen försäkrade receptionisten att det är avstängt i respektive ände så att ingen kan gå utanför och eventuellt kliva in på balkongen.
Under gårdagens eftermiddag passerade en man utanför i den avstängda arean. Så var det med detta.
Dagens vandring är uppe i orten Soria. En ort populär för cyklister. En mil slätåkning som avslutas med en mil vägg. Ser att en hel del dock fuskar med elcykel. Passerar många odlingar och det som imponerar mest är Mangoträden med jättestora Mango.
På vägen är det många cyklister, så det gäller att väja och samtidigt observera eventuellt mötande trafik.
Sista biten uppe i Moira är enfilig och möter en varubil. Det blir att backa.
Når till slut en parkeringsplats nära den plats där leden går upp i bergen.
Det är mycket varmt idag också. Första två kilometrarna av vandringarna går det bara uppåt i 360 meter. Bitvis är det mycket brant. Sett nedifrån är det svårt att förstå att det finns en stig utefter kanten.
A1 Branten
Här uppe springer det omkring några hönor. Dessa är mycket sällskapliga och stryker runt benen. Normalt är dessa skygga men de har nog fått en och annan smula av vandrare.
A2 Kompis hönan
Passerar ett helt tomt vattenfall. Här har det alltid runnit vatten vid sällskapets tidigare vandringar på denna led. Nu är det snustorrt.
A3 var är vattnet
Det är fortsatt brant uppåt och sällskapet flåsar tungt. Utsikten blir dock mer och mer hisnande.
A4 Brant uppåt
Det går trots den stora ansträngningen framåt/uppåt.
A5 Fortsatt ork kvar
Vartefter sällskapet kommer högre så blir det mera frekvent med pauser. Krafterna börjar avta hos damerna i sällskapet.
A6 Högre upp
Klippkanten är hisnande och hoppas inte det kommer någon sten eller ras.
A7 Kanten
Nu är det riktig kris för reskamraten och andningen blir hes. Det är astman som gör sig påmind (och orken). Dottern klagar på att det flimrar i ögonen. Det blir några längre pauser.
A8 Ännu högre
Det är mycket tidigt på växtsäsongen då det är “vinter”. Någon enstaka lavendel rugge börjar visa lite blommor.
A9 Lavendel
Äntligen planar det ut och den värsta klättringen är avslutad. Den blev en pärs för damerna i sällskapet.
Här uppe är det mycket vackra vyer.
Vid ett ställe finns det ett alternativ att gå asfaltsvägen runt (något längre) eller följa leden och få klättra upp på en kulle (kortare). Sällskapet delas och undertecknad tar den lite jobbigare delen. Kan gå i egen takt och är först till mötespunkten.
A10 Toppvy
Tyvärr blir det lite fel riktning efter mötespunkten och sällskapet följer en väg in till en fårfarm. Här finns det ca 8 mycket ilskna hundar som lyckligtvis är kopplade. De gillar inte besökare. Inser att det blivit fel och en arbetare på gården pekar i vilken riktning leden är. Lyckas hitta en väg bort från gården mellan de skällande hundarna.
A11 Förbannad
Når grusvägen som är den led som avses. Grusvägen är otrolig stenig och ojämn. Det intressanta är att den används av bil/bilar till det hus som ligger längre fram/ner.
Passerar en stenbro och inget vatten rinner i bäcken. Når vattenfallet nedanför och det är också snustorrt. Här har alltid runnit vatten vid sällskapets tidigare vandringar. Vartefter sällskapet kommer nedåt så går leden i en dal som vetter mot söder. Det blir mycket varmt och många drickapauser.

A12 Var är vattnet
A13 Nedför
Når tidigare nämnda hus och här har det tidigare varit privata initiativ. En kylbox med kall dricka har erbjudits och pengarna skulle läggas i ett kassaskrin. Platsen har varit obemannad tidigare och affärsverksamheten har berott på kunders ärlighet.
Idag är platsen bemannad av en dam som visar sig komma från fårfarmen ovanför. Hon har också sällskap av en större hund (tik) och dennes 11 valpar! Alla är snälla och mycket nyfikna. Hon berättar att sällskapet har haft tur uppe i fårfarmen. Hundarna är kopplade och arga men har vi flera tillfällen lyckats slita sig från kopplen!
Idag finns det tyvärr ingen dricka till försäljning men honung och rödpeppar. Köper några burkar som är de dyraste som någonsin inhandlats avseende dessa ingredienser.
Fortsätter nedåt till kanten av den stora damm som anlagts i dalen. Dammen är så gott som helt torr. Solen steker mycket starkt i denna dal och det tar på sällskapets krafter. Saknar vattenspegeln som funnits förut och vandringen är lite tråkig. På ett ställe har det kommit ett rejält ras och är glad att slippa något sådant.
A14 Hinder på leden
Viker runt en av de sista krökarna och sällskapet kan skåda den vägg som forcerades i början av vandringen. Den ser imponerande ut.
A15 Där upp gick vi
Når parkeringen som är en så kallad besökspunkt för att skåda det nämnda mäktiga vattenfallet. Detta är som sagt snustorrt, så här finns inget imponerande att se längre.
Erbjuder att fortsätta den sista kilometern ensam för att hämta bilen och köra tillbaka till parkeringen. Misstänker att förslaget är populärt. Vandrar vidare själv till bilen och hämtar övriga sällskapet.
Vägen är smal men slipper möten.
Stannar vid den enda restaurang som finns på denna ort. Detta är ett populärt ”vattenhål” och många cyklister tar en paus här. Denna tid verkar det vara få vandrare.
Har ätit här förut och lärt att det är bara att beställa dagens och färskpressad juice. Denna gång blir det fiskgryta, pommes och Mangojuice. Maten är mycket god, Juicen fantastisk och portionerna i nivå för Skogshuggare! Vilket lyft jämfört stranden Amadores igår. Maten är också billigare jämfört gårdagen.
Ingen av damerna orkar äta hela portionen.
Återvänder till hotellrummet och rutinerna fortsätter enligt gårdagen. Damerna går upp till poolen och undertecknad skriver och dricker ikapp. Måste ha vätskebrist då 1,5 liter light dricka konsumeras.
När damerna har återvänt så börjar det komma in brandrök utifrån.
Detta samtidigt som solen håller på att gå ner.
Reskamraten tar sig upp i hotellet för att kolla att inte hotellet brinner. Det visar sig att det brinner nedanför strandpromenaden. En anslutning från bl.a. hotellet till stranden Amadores.
Brandkåren är där och släcker. Någon kanske har slängt en cigarettfimp? Det är snustorrt överallt varför det är lätt att starta bränder. En stor del av den Nordvästra delen på ön brann upp för ett tag sedan.
Röken är irriterande men hoppas det skall vädras ut när branden är släckt.
A16 Solnedgång
Åter till start

31 December tisdag Vandring i Palmitos och besök Maspalomas

”Ormet kruper”, för att citera komikern Rolf Bengtsson. Så illa är det inte, men det är en hel del ohyra som ”kruper” i sällskapet rum.
Nu åsyftas det inte på övriga sällskapet, utan på skalbaggar och mikromyror. Det började med myrorna som gillar att vara på skrivbordet och fortsatt med skalbaggarna som springer lite varstans.
Kanske nackdelen med att bo på nedre botten och växter utanför?
Servicen varierar på hotellet och altanen är inte städad sedan någon vecka. Reskamraten lånar resolut en kvast från städvagnen utanför. Undertecknad håller sig undan ifall det blir diskussioner.
A1 Städtanten
Frukostserveringen har en ung och ambitiös dam. Hon dukar av använt porslin så det visslar om det. Tyvärr är hon för ambitiös, så men jämna mellanrum hörs det kraschande av porslin som åker i golvet. Intressant ung och latinskt eldig dam!
Måste beundra kocken vid grilldisken. Maken till proffsig matlagning när han gör fyllda omeletter. Varje beställare plockar de ingredienser denne vill ha till fyllning och sedan överlämnas dessa till kocken.
Som en dans så fixas en mycket läcker omelett.
Denna dag blir det vilodag för damerna i sällskapet. Släpper av dessa i Maspalomas för eventuell shopping samt strosa omkring.
Undertecknad åker vidare en kort bit upp i bergen och utför en vandring på egen hand. Denna väg är också populär för cyklister, men dessa syns inte till här i samma omfattning som tidigare dagar. Denna bergsetapp är inte lika utmanande.
Vägen är smal och kör extra försiktigt för att inte hamna i någon incident dessa sista dagar.
Når till en utsiktspunkt som är starten för dagens vandring. Det finns plats att parkera några bilar, men undertecknad är den enda bilen på plats. En del cyklister är på plats och tar rast. Hör en mängd olika språk bland cyklisterna.
Första biten av vandringen är lätt och går på en grusväg. Det går sakta uppför, men inget som ”stör”. Passerar hus/gårdar och här finns det också ilskna hundar som vill markera vems revir som undertecknad inkräktar på. Alla är bakom galler som tur är.
Går på en ås och det är mycket fina utsikter åt bägge sidorna.
A2 Utsikten
Når den sista gruppen av hus och det ser ut som tomten gjort avtryck på denna plats.
A3 Spår efter tomten
Efter denna grupp av hus börjar det luta lite mer uppför och det är en bra stig ytterligare några hundra meter.
Når en bäckravin och här är det ingen egentlig stig. Under åren har denna sköljts bort och det är vandring på bäckens (snustorra) steniga sidor. Det går uppför samtidigt som det är mycket ojämnt underlag. Det tar på krafterna men forcerar detta lite fortare än när övriga är med och vandrar.
Bäckravinen kan ses som ett förspel till nästa utmaning. Vid en bäckövergång så går leden vidare i en mycket brant stigning uppför. Här får benstyrka och kondition en rejäl utmaning/test. Pustar rejält men känner att det faktiskt finns kraft i benen trots flåsandet. Konditionen är kanske inte så dålig?
Når till slut en platå där leden planar ut. Flåsandet minskar och det är lättare att vandra. Med jämna mellanrum har man lagt ut stenar som mini-murar tvärs över stigen. Undrar om detta är till för att hålla cyklisterna borta? Ser spår av cyklar och undrar hur de kommit hit upp.
Vid vändpunkten går leden i en cirkel och det blir bitvis en otydlig led. Har en GPS-track som kom med den vandrings-guidebok och som köptes innan resan. Boken är bra och GPS-spåren är mycket bra stöd. Förlaget är Tyskt och de bekräftar tesen att Tyskar är grundliga!
Landskapet består av mycket vackra Kanariska tallar. Gillar dessa lite mera yviga sorter. Ni vet varför varje skott har dubbla barr, jämfört Nordiska som har ett barr? Detta är för att fånga in fukten från vindarna som sveper över bergen och på så sätt förbättra oddsen för tillväxt/överlevnad.
A4 Kanariska tallar
I området där leden vänder tillbaka erbjuds mycket vackra och storslagna vyer. Kan åter säga – ”Alltid denna snopp” då Roque Nublo syns i fjärran, uppe i dalen.
A5 Utsikt
A6 Alltid denna snopp
Det blir lite enklare vandring på leden som bär tillbaka till anslutningen till den gemensamma.
A7 Tallar
Har varit helt ensam under vandringen men möter ett vandringspar precis innan det är dags att ta sig nedför den tidigare nämnda branten.
De ser lite trötta ut efter forcering uppför denna brant och är inte förvånad.
Når bäckravinen och den är fortfarande snustorr.
Undrar hur Kanakerna klarar denna torra period avseende odlingar etc. Det ser inte bra ut med denna torra vinter/period.
Möter ett ytterligare par som precis avverkat bäckravinen och ska ta sig an den brutala branta klättringen.
Tar det försiktigt nedför bäckravinen för att inte bryta något, bland de lite besvärliga stenarna.
A8 Snustorrt
Lämnar till slut bäckravinen och den fortsatta vandringen blir lätt då det går sakta nedför.
Temperaturen har stigit några grader även om det inte känns så extremt varmt som under gårdagens vandring.
Möter ett ytterligare par som vandrar. De har med sig en liten tax och blir lite betänksam vad denna krabat orkar avseende etappens utmaningar. Taxar kanske har bra ork?
Når bilen och kan torka av lite svett.
Ett ”par” yngre män vill att undertecknad tar en bild när de sitter och vilar framför den vackra utsikten vid denna plats. Paret ger ett lite ”romantiskt” intryck och så är det med det!
Åker vidare till Maspalomas för att ansluta till damerna i sällskapet.
Parkerar i ett parkeringsgarage och ringer övriga. Dessa befinner sig vid Maspalomas fyr där det finns en liten park anlagd. Fyren har inte längre någon funktion i dessa tider av GPS navigering. Den står dock kvar som minne av svunna tider.
Det intressanta med fyren är att den också är en slags ”vågdelarare”. På ena sidan är det mycket turistigt med många billiga/enkla restauranger/affärer. På andra sidan är det exklusiva affärer och restauranger med lite mer ”klass”.
Möter övriga sällskapet och dottern som varit här i ett annat sammanhang vet en Italiensk restaurang som håller bra klass. Sällskapet tar sig till restaurangen och ber om ett bord. Det visar sig vara lite utmanande då inget har bokats i förväg denna nyårsafton. Dock så hittas ett möjligt bord och sällskapet kan slå sig ner för en Nyårslunch.
Miljön och service är i en helt annan klass jämfört stranden i Amadores. Priserna är desamma men det övriga är bättre. Dock upptäcker sällskapet en notis som ligger på bordet. Nyårsafton gäller att 20% adderas till priset. Det är kostsamt att fira nyår på detta sätt.
Huvudservitören talar flytande Svenska och har bott i Sverige.
Maten är hyfsat bra men undertecknad är kräsen och hade förväntat mer av Tagliatelle rätten samt Tiramisun.
Damerna som inte kör bil har en trevlig stund med en karaff Sangria!

A9 Nyårsskål med Sangria
Som helhet är restaurangbesöket en trevlig men lite dyr upplevelse. Det känns bra med god service.
Vilken skillnad det är på miljön i Maspalomas jämfört när undertecknad var här på 1970-talet!
Nästa stopp blir en supermarket för inhandling av ”bubbel” samt lite att äta under nyårsafton kvällen.
Sällskapet har inte nappat på de erbjudanden som hotellet har för att fira nyårsaftonen.
Ser vid återkomsten till hotellet att det har dukats bord ”överallt” i de gemensamma utrymmen som finns på etablissemanget.
Det verkar bli ”röj” ikväll.
Sällskapet håller sig till ”grundregeln” – ”Gå inte ut på lokal på nyårsafton för då är det dålig service”.
Gott Nytt år kära läsare!
Åter till start

1 Januari onsdag vandring Cruz de la Huesita

Det var livat i natt. Runt tolv drog fyrverkerierna igång och några sköts av utanför sällskapets altan. Det smällde rejält. Efter fyrverkeriet så lugnade det ner sig någon timme tills alla festdeltagare på hotellet skulle runda av natten.
Har några grannar en bit bort på samma våning och det verkade som en dam var mycket missnöjd med sakers tillstånd. Hon skrek och skällde en bra stund.
Räknade med att alla som ”kört ända in i kaklet” skulle sova ut nästa morgon. Detta gäller de flesta förutom nämnda dam som fortfarande inte fått angelägenheter lösta under natten utan börjar åter uttrycka sitt missnöje.
Hon verkar prata någon okänd/obegriplig Irländsk dialekt varför det är svårt att avgöra om hon har rätt eller fel i sin argumentation.
Vi har olika sätt att möta det nya årets alla möjligheter.
I frukostmatsalen är det mycket få gäster. Det kanske inte passar med frukost denna morgon? Eller det är kanske tiderna som inte passar?
Det är kyligare idag och det går inte att sitta på frukostaltanen. Sällskapet kan äta i lugn och ro denna morgon och ingen trängsel vid buffen.
Dottern börjar bli sliten av allt vandrande och erbjuder henne att slippa dagens vandring. Dock biter hon ihop och bestämmer sig för att delta. Sällskapet konstaterar att det kostar på för de yngre i familjen att tillbringa semester med gamlingarna!
Dagens vandring är hyfsat lätt och går en bit på landsväg och mesta delen på en sluttning med vacker Kanarisk tallskog.
Det är mycket lite trafik upp i bergen denna förmiddag. Kör den lite mera äventyrligare vägen upp till bergen. Mycket kurvor och branta stup.
Vid en passage har det alltid stått/står det en fruktsäljare mitt i vägen och försöker stoppa bilister. Lite förvånad att denne även står denna Nyårsdags-förmiddag. Han lyckas stoppa en bil framför men sällskapet smiter förbi. Frukten är nog dyrare här uppe i bergen än i SPAR-butiken?
Stannar vid en rekreationsplats som ligger vid en konstgjord sjö. Man har anlagt en damm-mur i bortre änden av dalen för att vattnet skall samlas upp. Just nu är det 75 – 100 meter från grillplatsen fram till sjö-kanten. Det saknas regn.
A1 Dammen
A2 Vem drog ur proppen
A3 Lediga sommarbostäder
Första delen av vandringen går tillbaka utefter den asfaltsväg som sällskapet kom på tidigare. Det är glest med bilar vilket känns bra. Efter ca en och en halv kilometer bär det av in på en grusväg som går sakta uppför sluttningen till ett pass.
Det är kyligare idag då det kommer en kall vind från havet. Det är inte ett moln på himlen men trots den starka solen så blir det ändå lite kyligt. Det är inga problem då sällskapet rör på sig men kyls av när man rastar eller står stilla.
Sällskapet måste vandra uppför ungefär samma höjdmeter som för två dagar sedan och som blev en utmaning för reskamraten. Skillnaden är att denna höjd togs på en kilometer och denna på cirka fyra. Det är stor skillnad att vandra brant jämfört sakta uppför.
De Kanariska tallarna är mycket vackra. Några har brandskador och det är något som observerats på alla de vandringar som sällskapet gjort på denna ö. Det verkar som det uppstår eldsvådor överallt och regelbundet.
A4 Junior Tall
Dottern är lite mör och måste pusta/stretcha med jämna mellanrum.
Hon är också mycket törstig denna förmiddag och det blir lite mer frekventa dricka-pauser.
A5 Senior Talltjärn
A6 Junior Talltjärn
Sluttningen erbjuder mycket vackra utsikter mot bergen på andra sidan dalen och ner mot den konstgjorda sjön. Hoppas någon bild blir bra.
A7 Utsikt
A8 Sjön
Naturligtvis så erbjuds åter en vy mot ”Snoppen” som syns i bergen längre upp.
Den kontinuerliga stigningen gör att alla i sällskapet är fåordiga och inne i sig själva. Det blir lite segt i benen även av en måttlig och snällare stigning.
Når till slut passet som är högsta punkten för dagens vandring. Detta är också det sista besöket på högre höjder för denna gång.
Tittar hur det är med utsikter på passets andra sida men det finns inga då tallskogen skymmer.
Sällskapet ”firar” den sista bestigningen med kolsyrat mineralvatten.
A9 Toppen
A10 Vägvisare
A11 Höjden
Från denna punkt så går det ganska brant nedför till Asfaltsvägen. Här blir det också några vackra vyer mot sjön.
A12 Lätt i början
Möter ett Franskt par som inte kan definieras som vana vandrare. Den ungen mannen går i sandaler. De har ingen aning vart de hamnar när de följer denna led. De har ingen karta, guidebok eller GPS.
Förklarar hur de skall vandra för att gå samma etapp som sällskapet gjort. Önskar dem lycka till och hoppas det går bra trots de lite påvra förutsättningarna.
Dottern piggnar till när det går nedför och ligger och borrar i täten. Undertecknad går efter reskamraten för att kolla att det inte blir några missöden i den branta nedstigningen. Det är lätt att halka, snubbla, ramla, trampa fel etc. om man inte är skärpt.
Nedfarten tar även hårt på knäna vilket också sinkar reskamraten.
A13 Sjön
Når till slut asfaltsvägen och erbjuder att hämta bilen ensam. Dottern avböjer och pinnar iväg raskt utefter asfaltsvägen. Hon verkar ha fått energi-dryck eller annat stimulerande?
Reskamraten känner sig därför nödgad att också vandra tillbaka till bilen.
Denna tid är det är fler bilar på väg uppför bergen. Får hålla långt till vänster för att inte komma för nära bilarna.
Når parkeringen och lirkar ut bilen från denna nu mera biltäta plats.
Har bestämt att idag får inte den kollektiva dumheten härska och att sällskapet hamnar i en restaurang på stranden Amadores.
Första chansen till lunch blir i Ayacata, det populära vattenhålet för cyklister.
Där är restaurangerna stängda denna Nyårsdag!
Fortsätter vidare och vet att det finns möjlighet att stanna vid San Bartolome.
Men, plötsligt uppenbarar sig en enkel restaurang utefter bergssidan och det är ganska glest med gäster. Det finns till och med gott om parkering!
Etablissemanget är enkelt men maten är god och prisvärd. Tänk vad lyckat det kan bli ibland.
Restaurangägarna har också satt på ett CD/DVD som spelar upp fågelkvitter som känns avslappnande i bakgrunden. Det flyger också omkring en del verkliga småfåglar bland mandelträden som växer bredvid.
Ser att det finns mandelfrukter på vissa av träden.
När Mandelträden blommar på Kanarieöarna då brukar det vara en rejäl fest!
Efter maten fortsätter färden nedför berget. Tyvärr så möter sällskapet många bilister med ”fina” bilar och som är dåliga att hålla åt sig på vägen. De kör också väldigt fort/aggressivt.
Inga trevliga bilister att ha i trafiken. Det verkar finnas ett samband mellan ”fin” bil och bufflig chaufför?
Det blir onödigt många inbromsningar på grund av nämnda bilisters körsätt. Allt går väl som tur är.
Tanken är att också stanna vid Aloe fabriken i dalen och köpa lite produkter. Affären är stäng denna dag.
Åker till köpcentret för att handla lite ätbart till kvällen. Köpcentret är stängt.
Åker till SPAR-butiken i Amadores. Affären är stängd.
Åker upp till en galleria uppe i backen ovan stranden i Amadores.
Här är det fortsatt? Nyårsfirande och alkoholen flödar. Ljudnivån är hög då alla verkar vilja göra inlägg i de diskussioner som pågår. Servitörer försöker ”tvinga” in sällskapet för lunch i deras fashionabla serveringar.
De flesta affärer är även stängda i denna galleria men hittar som tur en som är öppen.
Återvänder till hotellet och det känns kyligt då det kommer en kylig vind in från havet.
Damerna i sällskapet tar en lov upp till hotell-poolen men återvänder ganska raskt då det är för kyligt att sitta och sola och bada. Det är varmare på hotellrummets balkong.
Det senare gäller bara en stund, för då solen dalar så blir det kallt även på balkongen. Detta är den första dagen som det känts lite kyligt i luften, denna annars mycket soliga och varma vecka.
Imorgon är det dags att återvända till Sverige och hoppas på en tråkig hemfärd då det inte händer något att skriva om!
Åter till start

2 Januari torsdag Hem till Eskilstuna

Vaknar rätt tidigt och det är kanske så att sömnen är ikapp? Tar en löptur på morgonen då resten av dagen blir stillasittande. Det är mörkt men lagom temperatur för löpning. Tar en utmanande löpning uppför oh kroppen väcks ganska brutalt.
Är inte ensam denna morgon utan det rör sig en hel del motionärer i området. Lättare att springa på morgonen då det är svalt.
Denna dag är den första med molnighet och lite svalare temperatur. Bra timing avseende sällskapets semester.
Ganska glest i frukosten. Har nyårsfirarna lämnat?
Packning och sista koll att allt är med och inget glömt. Dottern glömde en hel garderob med finkläder i somras då sällskapet besökte Riga.
Det gick bra att mot ersättning få kläderna hemskickade.
Reskamraten kollar och kollar……..
Allt flyter på ganska bra när det skall resas till flygplatsen. Vid utcheckning från hotellet så växer den långa näsan. Halvpension ingår fast detta inte är specificerat i resebekräftelsen. Beslutet att äta mycket på dagen var dock bättre för magen men snopet är det.
Vid bensinstationen flygplatsen är det kö då det är en tankbil som fyller på och två pumpar blockeras.
Infarten till hyrbilsinlämningen är ”gömd” så det blir ett varv extra på flygplatsen.
Kommer rätt på andra varvet och det är mycket trångt i garaget under markplan och är orolig att skrapa bilen. Kör mycket försiktigt. Trots mycket rörelse och smalt så är alla stressade och kör lite väl fort.
Parkeringen vid återlämningen är liten och det blir en del lirkande att få in bilen.
Utcheckningen går snabbt då det inte finns några anmärkningar.
I terminalen blir det däremot lång väntan. Utcheckningen tar tid då väskorna inte går iväg från bandet. Det är någon slags överbelastning i hanteringen. Anledningen är många resande denna dag.
Det tar en timme i kön.
Dottern och undertecknad fastar i säkerhetskontrollen och kollas för droger. Inga droger hittas.
På andra sidan är det mycket folk i Tax-free. Det blir en flaska Whiskey.
Undrar om planet går i tid?
Boardingen till planet går smidigt och alla är på plats i tid. Tyvärr så meddelar styrman att containrarna med väskorna är försenade på grund av strulet med bagagebandet.
Väntar på väskorna och efter en stund meddelas att dessa är ombord men att planet missat sin flight-slot och står i kö för att få en ny.
Planet kommer till slut iväg 50 minuter försenat.
För att ta igen tid då flyger man längre västerut över atlanten för att dra nytta av medvinden (150 km i timmen vind!).
Resultaten blir att 40 minuter tas igen på den annars mycket sega resan.
Ser dock en annorlunda och mycket bra film – ”Green book”. 1 av 99 filmer brukar vara bra och denna är det.
På Arlanda är det väntan på väskor och sedan buss till parkeringen. Chauffören kör som en biltjuv och dottern knockas när undertecknad tappar balansen.
Bilfärden går bra hemåt.
Reflekterar slutligen angående resan. Det mesta har nog nämnts men tycker att rumstilldelningen varit ett av det sämre på hotellet.
Har åkt med reseföretaget TUI två gånger nu och fått respektive hotells sämre rum. Tror att TUI är ett Tyskt företag. Kan det vara så att ”andra” får de bästa rummen?
Snipp, snapp, snut så var denna resa slut.
Åter till start

Nya upplevelser på nya stigar