Innehållsförteckning
Dag 1 Eskilstuna – Saltvik Åland
Dags för en veckas cykelsemester i Åbo skärgård. Har lyckats övertala hela familjen att göra detta gemensamt.
Startar tidigt en måndagsmorgon i juli med en bilresa till Uppsala för att hämta upp familjens yngre medlemmar. De har åkt ner från Umeå dagen innan och övernattar på hotell i Uppsala.
Nästan ingen trafik på vägen till Uppsala. Det är fortfarande tidigt och semester.
Anländer till centralstationen och väntar in övriga. Alla anländer enligt överenskommen tid även om utcheckningen på ett av hotellet tog tid.
Försöker programmera in vägen till Grisslehamn, med mobil och bilens GPS. Fungerar inte. Sonen tar över med sin telefon och det fungerar inte. Morgonen startar med kärnfulla svordomar för att få en bra stämning, första biten alla tillsammans!
I början är vägen från Uppsala bra och ute på vischan är det bitvis kilometerlånga raksträckor trots vägen är ganska liten.
Känner en viss stress då jag dagen innan kollat angående parkering vid hamnen. På Eckerö-linjens webbplats står att man endast kan använda parkeringen ett dygn! Stämmer inte med tidigare information från resebyrån.
Blir en aning stressad och ringer upp rederiets support. Blir först lugn då man meddelar att fler dygn kan bokas via parkerings-appen. MEN supporten meddelar att vara ute i god tid då det kan bli fullt på parkeringen. Detta kändes lugnande?
Gasar därför på lite onödigt fort på vägen till Grisslehamn. Ju närmare man kommer hamnen desto mer bilar samlas upp på vägarna. Det är smalt och går inte att köra om.
Vid parkeringen vimlar det av bilar och folk. Första parkeringen är full, men på nästa finns det plats. En sten faller från bröstet!
Packar om resväskor till påsar då cykelturen kommer att genomföras med lånade cykelväskor. Resväskor får bli kvar i bilen.
Ställer oss i kö för ombordstigning. Incheckningen är smidig via automater, men sedan blir det kö att stiga ombord. Det är fullt överallt på båten. Köer till allt. Känns inte som någon avkopplande semesterresa.
Sitter ner och väntar på att de mest “törstiga” får sina “starters” och hoppas på mindre köer senare.
Båten går sträcker ut över Ålands hav som är helt stilla. Dottern hade en lärarkonferens vid ett tidigare tillfälle med mycket vågor och halva gruppen däckade i sjösjuka.
Det är trångt och köer överallt men till slut lättar det i bistron. Lyckas hitta ett bord och sällskapet köper lite olika mat för att fika eller äta lunch. Magen kurrar för skribenten så det blir en Eckerö-hamburgare. Det är dock ingen kulinarisk upplevelse, men får fungera som bukfylla och att slippa att det kurrar i magen.
Vid ett bord bredvid, övar ett par “sångfåglar” olika röstlägen eller komponerar. De kan sjunga, men då det bara är övning så blir det enformigt och faktiskt störande. Till slut ger dottern upp och stoppar sina Airpods i öronen.
Båtresan är innehållslös och det finns inte mycket som lockar på båten. Det blir väl lite tax-free på hemvägen och det är det enda. Det är bra att resan över till Åland endast är 2 timmar.
Det går smidigare att gå av än på. Verkar var mindre som går av? Undrar om många “turar” som man säger i Helsingborg?
Har beställt buss till Mariehamn för att hämta cyklar på hotell Pommern och starta cykeläventyret.
Det är en kort promenad från busshållplatsen till hotellet.
På hotellet blir det en del administration. Papper måste fyllas i angående cyklarna. En tanke slår mig och ställer kontrollfråga om cykelväskorna finns ute på cyklarna. “Vilka cykelväskor”? blir svaret!
Berättar att det skall ingå 20 liters väskor för varje cykel. Det har blivit något fel! Känner att jag inte orkar med strul. Har innan resan haft strul andra saker som installation av solvärme. Resans syfte är avkoppling och trivsel.
Det blir mycket dividerande och får till slut den utrustning som hotellet råkar har. Två cykelväskor och en ryggsäck. Tyvärr måste utrustning transporteras i plastpåsar på cykelstyret vilket inte är speciellt bekvämt eller säkert. Man har lovat att leverera väskor till vår övernattningsdestination.
Vi har fått fem cykelnycklar och ID-nummer på cyklarna. Hittar alla cyklar utom sonens! Går tillbaks till receptionen för att fråga var cykeln kan finnas. Ser några cyklar som står parkerade bredvid hotellets ingång och känner igen IDet för den saknade cykeln. Nyckeln passar och levererar cykeln till sonen.
Äntligen iväg. Passerar den centrala gågatan och viker av ner mot hamnen. Mariehamn har förändrats från vad vi upplevde i början av 2000-talet, från en liten, sömnig och tråkig stad till mer livfull. På gågatan är det folk och uteserveringar.
Vid Mariehamn större infarter och utfarter är trafiken mycket livlig och det blir köer bitvis.
Har programmerat in målet för dagens etapp Saltvik B&B som innebär 25 km cykling. Det är inte optimalt att hantera mobil när man cyklar. Det blir vingligt och är rädd att tappa telefonen. Varje gång man tittar på vägledningen så har man ramlat ur, skärmen slocknat eller bilden flyttat sig. Får köpa en mobilhållare till cykel.
Det är cykelväg nästan hela vägen och få backar till en början.
På några ställen måste man korsa en huvudväg utan under-/övergång för cyklister. Det är svårt hitta en lucka i den livliga trafiken. Har också svårt att komma igång från stillastående då höften är dålig.
Vid Godby förändras landskapet och det blir jobbiga uppförsbackar. Några i sällskapet måste gå uppför backarna. Får ta lite pauser för återhämtning.
Når till slut målet och etablissemanget ser mycket enkelt ut. Hittar receptionen som ligger i en liten separat stuga. Ingen där! Tjoar och går runt för att hitta receptionisten. Hon dyker till slut upp och frågar efter namnet för att kolla bokningen.
Det är inte slut på överraskningar på denna resa. Det finns ingen bokning! En förvirrad diskussion startar och frågar om det finns andra ställen som ev. sällskapet är bokat på. Det finns det men detta är rätt plats då angivet telefonnummer för kontakt stämmer.
Receptionisten letar i sina beställningar och hittar denna, skickad 5 maj. Man har glömt att föra in denna i deras bok eller kanske det blivit dubbel/överbokning. Man tar på sig hela ansvaret och hittar några improviserade alternativ. Något sämre standard, men man kan sova. Ett rum som ligger 500 meter från boendet och en liten trähydda.
Sällskapet delar på sig. Skribenten har ätit en mycket mastig hamburgare på båten medan övriga ätit enklare lunch. De som är hungriga cyklar iväg till Kastelholms slott (5 km) för middag. Själv stannar jag och får en räkmacka samt dryck som kompensation för strulet.
En stund senare anländer en man och har med nödvändiga cykelväskor. Nu har alla cykelväskor och slipper cykla med plastpåsar på styret.
Skriver ett epost-meddelande till arrangören och sammanfattar läget. Vill att de dubbelkollar att alla bokningar är korrekt. Det får vara slut på alla missöden.
Arrangören ringer en stund senare och är mycket stressad av de missöden som varit. Han har kollat övriga bokningar som skall vara OK.
Sitter och knackar på texten till bloggen ensam i baren och vartefter texten flödar börjar tröttheten göra sig påmind. Det har varit en tidig start på dagen och allt strul tar på energin. Sedan var det också en bitvis jobbig cykeltur.
Fick en bild på övriga gänget som såg glada ut vid slottet. Drycken är serverad, men det är nog bara citronvatten? Andra drycker kan kanske hämma balansen på cyklarna?
Får väl höra senare hur de haft det.
Värdinnan erbjuder skjuts till lägenheten som ligger en bit bort. Kan ta med alla väskor och påsar i bilen. Bilen är en som man säger gammal raggarbil.
Lägenheten är ganska ny och det är inga problem att övernatta i denna. Vi har dusch och WC i lägenheten.
Övriga återvänder senare nöjda och glada då maten har varit mycket bra. Man såg inte till kocken Michael Micke Björklund som vann Robinsson 2020. Han är inblandad i denna restaurangs – Smakbyn – verksamhet.
Det blev naturligtvis extra cykling och uppförsbackar, men alla är nöjda. Priserna på mat och dryck var nog påverkade av att namnet Smakbyn är välkänt. Kvällens nattklubbsbesök stryks då de flesta känner sig lite nedklubbade efter dagen.
Det blir inte mycket mer än ompackning i cykelväskorna och personvård. Kvällsliteraturen ögnas bara en kort stund.
Har varit uppe i varv denna dag både mentalt och fysiskt. Sover oroligt.
Dag 2 Saltvik Åland – Brändö Åland
Dottern har glömt stänga av larmet på sin klocka som ringer vi 07:00. Hon är inte riktigt vaken och trycker på snooze istället för stäng. Alla utom hon kommer upp på fötter.
Det har regnat på morgonen och väderutsikterna är gråa.
Frukosten serveras i den stora byggnaden som verkar ha anor från förr. Mycket har bevarats i huset. Frukosten är bra och man serverar äkta äppeljuice som ser lite skum ut. Den smakar jättebra! Åland har tydligen många äppelodlingar.
Dagens första etapp (30 km) går till Hummelvik för att stiga på en färja som skall ta sällskapet till Torsholma på Brändö. Där går färden vidare till hotellet/pensionatet Gullvivan.
Passerar Kastelholm slott efter 5 km. Dottern vill gå in och titta på slottet. Det öppnar inte förrän 10:00 vilket innebär att det kan bli stressigt att hinna med färjan från Hummelvik. Färjan avgår klockan 12:00.
Det blir en hel del backar efter slottet. Några i sällskapet får gå uppför de mest branta.
Det blir mer och mer öde landskap, ju längre man kommer till utkanterna av Åland.
Här finns egentligen inte någonting. Passerar Bommarsund med sin fästning. Det finns inte mycket kvar av denna förutom några bitar av väggarna. Frågar övriga om man vill titta på detta, men ingen verkar intresserad.
En underhållsarbetare som använder sin mycket ljudliga och mycket störande röjsåg gör beslutet att avstå ännu lättare. Passerar en fin bro över nästa sund.
Efter någon kilometer kommer sällskapet till ett färjeläge där en kabelfärja går regelbundet fram och tillbaka över ett mindre sund – Töftö.
Vi har tur som kommer precis när man skall köra på färjan.
Nästa del av etappen går via landsvägen till Hummelvik. Alla får trampa på efter egen förmåga och några av de yngre försvinner iväg.
Ser större äppelodlingar som verkar vara något som man sysslar med på Åland. Kanske rätt förutsättningar för äppelodling? Man kan också göra studiebesök på odlingen och musteriet.
Passerar en lanthandel som enligt skylten är öppen men ser tillbommad ut. Kan vara svårt att få kunder ute i denna ödebygd?
Det går allt trögare att cykla vartefter sällskapet närmar sig Hummelvik. Det börjar också duggregna. På öppna platser är det mycket stark motvind.
Når Hummelvik och det är redan köer till färjan fast klockan bara är 11:00. Det finns också cyklister som är tidigare än sällskapet. Fler anländer vartefter. Vid hamnen finns en värmestuga så man kan gå in och värma sig och torka upp litegrann.
Färjebesättningen styr och ställer för att få på bilarna i rätt ordning. Färjan stannar vid flera öar och då måste bilar och cyklar stå i rätt ordning. Det visar sig att alla cyklister skall till Torsholma på Brändö varför cyklisterna hamnar längst bak på färjan. En besättningsman ropar mitt namn och får veta att vi skulle betala något extra. Förnekar bestämt att så är fallet, visar mitt underlag och han ger sig till slut.
Man kan sitta inomhus i en servering på färjan. Det är bord och stolar i serveringen. Hoppas att det även serveras mat. Öppnandet av serveringen dröjer.
Känner att kroppen håller på att stelna och somna in när man sitter i en vanlig stol och inte på en cykelsadel.
Serveringen öppnar och tittar på menyn. Det är standardrätter men det får duga. Alltid något att få i magen.
Sällskapet väljer lite olika rätter och maten liknar det som serveras i en skolbespisning hanterad av en privatskola med fokus på vinst skyddat i bankkonto Caymanöarna. Priset är svettigt för oss Svenskar med skräpvaluta. Man utnyttjar säkert också läget, det fanns inga konkurrenter i närheten!
Maten mättar och hoppas att den stannar i magen, genomför sin normala process samt nyttjar rätt utgång!
Drabbas av paltkoma efter lunchen. Enda liggplatsen är en brits/bår för krassliga. Kan man ange åldrande som orsak för att få ligga ner och ta en “power-nap”?
Första stopp blir vid en ö som heter Enklinge. Färjan kör in i hamnen med öppet bog-visir. Trodde detta inte var tillåtet längre?
Det blir ytterligare två stopp innan färjan lägger till efter 2 timmar och 45 minuter i Torsholma. det återstår ca 13 km till Hotellet Gullvivan som ligger på Brändö. Det är ett antal sund-passager via mindre öar till man når Brändö.
Direkt när sällskapet börjar cykla så blir frugan efter. Väntar in henne och det finns inte mycket energi kvar i hennes kropp. Minsta lilla motlut känns som ett berg att bestiga.
Ligger efter henne så hon kan ta detta i sin takt. Ungdomarna har åkt före.
Det är mycket vackert här med alla anslutningar mellan småöarna. Frugan ser inte något av de vackra utsikterna. Hon borrar bara ner huvudet och försöker “överleva”.
Området är mycket öde avseende boende. Tror man kan få en sjötomt till överkomligt pris.
Vid en bropassage så hörs en förtvivlad fråga från frugan om detta är rätt väg. Försäkrar att så är fallet. På andra sidan bron dyker hotellet Gullvivan upp.
Välkomnas direkt av mängder med mygg. Det finns massor av den varan.
Går till receptionen och det finns ingen bemanning. Går vidare in i restaurangen och lyckas hitta personal. Meddelar att sällskapet vill checka in. Upprepar namnet ett antal gånger men hon lyckas inte hitta bokningen.
Berättar namnet på researrangören.
Hon hittar namnet på researrangörens representant och undrar om namnet bredvid är jag. Bekräftar att så är fallet.
Receptionisten menar att rummen inte är betalda. Lyckas hålla mig lugn och meddelar att rummen definitivt är betalda och hon bör kolla upp detta lite noggrannare.
Hon återkommer och bekräftar att rummen är betalda.
Det känns som den är resan har någon slags förbannelse över sig.
Får väl se hur det låter imorgon på nästa övernattningsställe.
Köper en burk öl och dricka till det facila priset ca 150 SEK. Känner starkt för en öl efter dagens cyklande, biter ihop och betalar begärt pris.
Letar upp sällskapets rum och har mycket stora besvär att låsa upp dörren. Orkar inte bry mig längre då detta ingår i resans mönster.
Väl på rummet är det mycket stånkande och stönande från frugan. Hon verkar vara rejält tagen efter dagens etapp.
Det känns oerhört skönt att duscha och få på sig rena kläder.
Resesällskapet ligger lågt avseende eftermiddagsaktiviteter. Ibland får man så man tiger!
På kvällen spelas det dragspelsmusik i restaurangen. Musiken verkar populär bland vissa men kanske inte av sällskapet. Det är ganska mycket folk i restaurangen. Det tar mycket lång tid att få in maten men den är god. Några vill ha efterrätt också och det visar sig varit populärt ikväll, då några alternativ tagit slut.
Rummen vi bor i är vidriga, då det inte finns någon ventilation. I badrummet finns det en ventil i taket som skall suga ut luft och fukt. Det hörs inget från ventilen. Alla i sällskapet sover sämre i den dåliga luften. Alternativet är att öppna fönstret, men då blir det invasion av mycket aggressiva myggor.
Sällskapet måste äta frukosten när den öppnar på morgonen klockan 07:00. Färja från Åva avgår 08:30 Missar man den så blir det vissa problem. Alla är lite mosiga efter en natts dålig sömn.
Dag 3 Brändö Åland – Velkuanmaa Finland
Frukosten är normal och alla hinner äta det de ska och alla kommer iväg i tid. Det fortsätter att vara vackert på denna ö – Brändö. Några fiskare är redan aktiva denna morgon. Vägen till färjan innehåller inga backar så det går ganska raskt och sällskapet anländer i tid.
Det är två filer med bilar i kö för att åka med färjan. Inga problem att komma ombord då färjorna i Finland är gratis.
Rutten trafikeras av ett Finskt rederi. Vi passerar “Landsgränsen” med denna färja. Åland är någon slags autonom region som pratar Svenska. Denna konstiga uppgörelse gjordes som någon slags kompromiss av Nationernas Förbund på 20-talet.
Landar i Osnäs som ligger i det så kallade Egentliga Finland. Detta är också ett lite udda namn på regionen.
Cyklar iväg på landsvägen mot första samhälle Gustafs. Det finns fortfarande vissa tvåspråkiga skyltar på platser i västra Finland. Det verkar dock minska då Finländare inte längre måste läsa Svenska i skolan. Finlandssvenskarna som mest bor i kusttrakterna, har tidigare varit lite av en elit. Arv från Svenska ockupationen av Finland?
Efter några kilometer så blir det transport över ett sund med kabelfärja. Det kommer att bli hela 5 färjepassager denna dag.
Gustafs är ett litet samhälle med någon bar och café. Några bodar står uppställda bredvid vägar och erbjuder fångad fisk, mindre maträtter och fika. Mycket litet samhälle.
En bit utanför samhället träffar vi ett äldre par som kommit med färjan. De frågar om det var “centrum” som vi passerade. De hade bara susat förbi och förväntat sig ett betydligt större samhälle. De skall cykla hela vägen till Åbo och imponeras då de ser rätt skröpliga ut!
Det går mycket tungt att cykla för frugan idag. Hon har mjölksyra i benen och vi får ta det lugnare. Når en enkel restaurang utefter vägen. Stannar till och köper lite dryck och får vila en stund vid några bord i solen.
Beställer Jaffa dricka som påminner om barndomens besök i Finland. På den tiden smakade Finsk Jaffa-läsk bättre är Svensk.
De använde väl andra smakämnen på den tiden. Känner skillnad på smaken även idag men inte lika tydlig skillnad som förut. Tillverkningsprocesserna och insatsvarorna standardiseras väl då företagen blir mer internationella. Baren är mycket enkel och en äldre dam står i kassan. Detta påminner också om gamla tider.
Cyklar vidare till nästa samhälle TaivasSalo. Tyvärr är det lite obehagligt att cykla denna väg då det inte finns någon cykelbana eller vägren. Trafiken är intensiv men alla utom en BMW lämnar utrymme.
BMW stryker mycket nära och ser den vingla ut mot kanten efter omkörningen. Antingen en dålig bilist eller påverkad av någonting? Det räcker med en idiot för att det skall ske en incident.
Frugan sliter och vi anländer ganska lagom till TaivasSalo för en lunch.
Den lilla orten (som verkar väldigt religiöst inriktad) har två restauranger och som fått blandad kritik av Google recensenter. Det finns också en livsmedelsaffär.
Den ena restaurangen (Kebab/pizza) öppnar om 5 minuter klockan 12:00. Den andra ser lite mindre/ointressantare ut. Själv är jag bara lite hungrig och väljer att handla något att äta medan övriga väntar på att restaurangen skall öppna.
Affären är vara som man säger välsorterad. Det är alltid svårt att hitta i nya affärer och speciellt när man i mitt fall vill hitta Finska traditionella livsmedel. Får hjälp att hitta rispiroger och hittar till slut själv hemöl, som är en slags svagdricka. Kul att pröva något som man åt för länge sedan.
Går omkring i affären och då dyker dottern och frugan upp. De berättar att restaurangen öppnar först 14:00. De valde då att hitta lunch i affären. Fortsätter därmed att irra runt i affären och personalen kanske tycker det är konstigt.
En stund senare dyker sonen med flickvän upp. De gick till den andra restaurangen men valde bort den då den var liten och de kunder som fanns i lokalen satt och väntade på mat.
Ännu några varv i affären.
Efter en maraton shoppingrunda i en livsmedelsaffär så är det äntligen dags att betala. Vid kassan kan man köpa en fin liten kasse med Mumintrollen på. Böcker man läste som liten och litet fint minne från denna resa.
Hittar en park där man kan sitta och äta lunchen. Parken ligger bredvid ortens serviceboende för äldre. Föreslår frugan att vi skall titta in för att sondera hur framtiden kan se ut. Förslaget avböjs bestämt.
Alla känner sig mosiga och det blir inte bättre då matsmältningen aktiveras efter lunchintaget.
Frugan letar desperat efter någon plats att ligga på. Intar en “A-lagar ställning” på en träbänk.
I parken finns ett ute-gym och några överoptimistiska testar maskinerna. Den initiala nyfikenheten svalnar fort efter någon övning.
Solen bränner och helst skulle man vilja hitta skugga. Det finns en skog bredvid som ger skugga, men då är alternativet att angripas av myggsvärmar.
Efter ett tag så kvicknar frugan till och beslutar att tillsamman med henne cykla sakta före till färjeläget vid Hakkenpää. Det blir lång väntan då färjan bara går två turer på en dag. Antingen 09:00 eller som i detta fall 16:30.
Det är ganska lättcyklad väg till färjeläget. Endast några få backar. Frugan får ändå gå upp för dessa då krafterna är slut.
Färjeläget är en öde plats. Det finns en restaurang längre bort, men det blev lunch tidigare.
Vid stranden finns en traditionell Finsk anläggning – Mattvätt. Denna finns även i modernare husområden och Finska kvinnor brukar nyttja dessa för att med rotborste tvätta hushållets mattor. Har bara sett kvinnor tvätta mattor, så det finns att jobba på när det gäller jämlikheten mellan könen även i Finland.
Man brukar också säga att man får reda på det senaste i sådana här “Communitys”.
Det finns några bänkar och bord så man kan sitta och läsa, knappa eller försöka ta en lur sittande eller liggande. Initialt befinner man sig i skuggan.
Det är tomt på övrigt folk förutom mor och dotter som tvättar sina mattor.
Vartefter tiden går dyker det upp allt fler cyklister som skall med samma färja.
Sitter vid bordet och märker att en Finsk familj börjar cirkulera runt stenbordet där vi sitter.
Förstår inte vad de håller på med och funderar om vårt sällskap är exotiska på något sätt. Efter en stund så faller en dam i sällskapet ner på knä där jag sitter och börjar treva under bordet. Förstår då att hon söker en Geocache gömma!
Hon hittar asken och signerar loggen. Frugan och jag har ägnat några år åt Geocaching, men ledsnat på detta. Känns inte lika kul längre.
Efter någon timme hamnar sittplatsen i solen och det bränner samt blir varmt. Dottern och jag går ut på en anlagd pir där det längst ut fläktar frisk havsbris samt finns ett träd som skuggar.
Färjans ankomst närmar sig och naturligtvis kommer son och dotter på att man just då skall köpa glass i restaurangen bredvid.
Färjan närmar sig men ungdomarna dröjer. Frugan har svårt för sådana här situationer och messar. Dottern kommer tillbaka i anständig tid, medan sonen springandes får hämta sin cykel och rulla på färjan.
Gillar inte sådan här dålig planering.
Det är ett 50-tal cyklister på färjan och funderar om de verkligen skall till samma skärgårdshotell som vi är bokade på. Platsen ligger väldigt utsocknes.
Färjan anländer efter ca 50 minuter slutstationen TeerSalo. Det visar sig att alla utom sällskapet fortsätter cykla och ser att vägen går mot Nådendal och Åbo. Vi kommer att komma tillbaka hit imorgon och cykla samma väg.
För vår del är det att vänta på en annan färja som skall ta oss till Palva färjeläge på den lilla ön Velkua. Färjan går endast var 30:e minut så vi får vänta en stund.
Till slut så är det dags att stiga på färjan och efter ca 10 minuter är vi i Palva. Här blir det cykling rätt över ön till nästa färjeläge för att komma över till nästa ö Velkuanmaa.
Denna färja går lite oftare och behöver inte vänta så länge. Det intressanta är att det finns skolor här ute på de små öarna.
Det kommer två bilar som även dessa skall till nästa ö. Bilarna är av lite dyrare klass och de äldre personerna som sitter i bilarna vill tydligen var lite fint folk med stel nacke och näsan i vädret.
Detta var den 5:e och sista färjan för dagen. Cyklar ytterligare två kilometer och kommer till hotellet som är en annorlunda anläggning. Bredvid finns en lada, hotellet är i en lite nyare byggnad och restaurang, kök och privat bostad i ett äldre hus.
Går till receptionen för att checka in. Sonen följer med då han är nyfiken på vad som skall krångla idag. Han kan vara lite cynisk ibland.
Krånglar det idag? Jo det gör det! Värden kräver 50 euro för extrasängen, då researrangören “vägrade” betala för denna. Diskuterar en stund men det blir att pröjsa 50 Euro. Stämningen blev lite dålig.
Rummen ser bra ut och har AC enligt golvmodell. Frugan och jag skall bråka i en dubbelsäng. Bekräftas under natten!
Köket stänger 20:00 och eftersom klockan nästan är 19:00 så går vi cyklingsklädda till restaurangen.
Efter lite dividerande så har alla bestämt mat och dryck. Man beställer och betalar i förskott vid kassan. Vet inte om det är gästanpassat? Hittar ett bord och det sitter ett sällskap “fint” folk vid bordet bredvid. De samtalar livligt och känner att de ser sig någon slags Wannabes. Högfärdiga finnar är lika dryga som andra högfärdiga.
Maten är mycket god! Alla är lite överraskade då det kändes lite B i början.
Dottern har sett kocken som är en äldre dam som stressar intensivt i köket. Vi skickar komplimanger till henne då maten som sagt var väldigt bra. Lite bättre stämning när vi återvänder till rummen.
Hotelldelen känns ganska ny och rummen är ok även om de är lite små.
Natten är varm trots AC och gästerna i dubbelsängen stör varandra flitigt som vanligt.
Dag 4 Velkuanmaa Finland – Åbo Finland
Stämningen är lite ansträngd på morgonen. Sömnen har inte varit den bästa
Frukosten är bra och vårt sällskap verkar vara de enda gästerna på hotellet. Myggen är aggressiva när man går ut och fixar med cykeln.
Receptionen är låst och lämnar nycklarna på disken.
Dagens cykeltur är lite längre – 6 mil.
Trampar iväg till först färjeturen. Den går var 15:e minut och får vänta en kort stund.
På nästa ö är det en brutal backe upp från färjeläget. Alla får gå eller cykla ståendes.
Når näst färjeläge där färjan går var 30:e minut. Anländer precis när bommarna gått ner och rampen håller på att hissas upp. Vår otur håller i sig?
Plötsligt händer det! Föraren av färjan ser oss och vänder fast han kommit iväg en liten bit!
Vi är evigt tacksamma och viftar för att tacka.
Kanske dagen blir utan missöden och oturen har vänt? Tyvärr så har vi fel. Cliffhanger!
Kommer tillbaka till tidigare nämnda plats och börjar trampa på mot Nådendal. Ingen separat cykelbana men som tur är det lite trafik.
Efter ca en mil når vi ett litet samhälle – Livonsaari som har en affär. Affären är enkel och är lite äldre. Påminner och gamla tider. Affären är kombinerad handel och erbjuder stol och bord för att fika. Expediten är pratsam och nyfiken på vad sällskapet är för några.
I en bokhylla finns leksaker och spel som tidsfördriv. Några spel är ganska avancerade. Myggen trivs också vid fikaborden.
Pumpar mer luft i frugans bakhjul. Det hårdare pumpade däcket har signifikanta effekter, både positiva och negativa. Cliffhanger!
Sonen har varit kaxig denna morgon och har full koll vart vi skall åka. Det är bara att följa samma väg till Nådendal. Därmed basta!
Den positiva effekten på frugans cykel är påtaglig, då hon far iväg med rejäl fart. Detta märks speciellt i nedförsbackarna då hon rullar överlägset bäst. Hon och dottern försvinner i täten.
Allt rullar på i bra fart. Landskapet är tyvärr intetsägande och det blir väl så då man ibland måste cykla transportleder mellan de olika upplevelserna.
Anländer till ett vägkors och frågar sonen vilket håll som vi skall svänga mot.
Det blir höger och trampar på lite före då jag verkar cykla saktast denna dag. Kämpar uppför en backe och läser på finska att något upphör. Det visar sig vara asfalten och det blir grusväg.
Detta kan inte stämma då det skulle vara en huvudväg hela vägen enligt tidigare information.
Hivar upp mobilen där jag laddat in dagens rutt som finns i ett dokument från researrangören.
Det visar sig att vi har hamnat utanför rutten och kört en bra bit åt “helvete”. Detta innebär en mil extra cykelåkning! Jag blir arg och inser att detta kommer bli mycket ansträngande.
Dottern och frugan blåste tidigare iväg med god fart och alla vägar vid sidan ignorerades. Jag utgick från att sonen hade greppet. Men han tittade inte ens.
Önskade haft en mobilhållare på cykeln för då skulle det vara lätt att se var man skulle svänga. Nu har jag cykelbyxor och T-shirt och som inte har några fickor. Mobilen måste krånglas upp från någon av väskorna.
Kämpar på en grusväg med flera mindre backar och blir tröttare och tröttare samt ackumulerat dåligt humör. Håller mig sist i klungan och tiger för att inte förstöra stämningen. Når till slut tillbaka till den rätta vägen och kan åter cykla på asfalt.
Ankommer en hög bro och efter denna blir det separat cykelbana. Det är fortfarande en del tunga uppförsbackar. Landskapet är intetsägande och vartefter vi närmar oss Nådendal så blir det allt mer hus.
Det blir lite diskussioner och egna beslut vid olika passager om cykelbanan skall följas eller om det är landsvägen som gäller. Ingen lyssnar på mig – reseledaren! Vid ett tillfälle cyklar sonen och flickvän utefter landsvägen. Detta ser jag är enligt resebeskrivningen.
Dottern menar att vi måste följa den skyltade cykelvägen. Efter en stunds Polsk riksdag så cyklar övriga sällskapet denna väg. Cykelvägen innehåller brutala uppförsbackar där alla måste gå. Blir ännu surare och tröttare.
Sällskapet sammanstrålar längre fram när Sonen och flickvän lämnat landsvägen. De har inte haft några uppförsbackar. Ger onda ögat till dottern.
Fortsättningen av cykelvägen är dåligt skyltad så det blir lite stopp och diskussioner.
Vid den sista uppförsbacken innan det bara är att rulla in i Nådendal centrum, tar jag helt slut. Får köra mycket sakta sista biten.
Sonen hittar en 4 stjärnig (enligt Google recensioner) pasta restaurang. Namnet är Hasta-La-Pasta. Sådana klatschiga namn gör mig misstänksam. Google recensioner brukar ofta också vara långt ifrån sanningen.
Det är mycket folk i restaurangen men vi har tur då ett större bord blir ledigt. Efter en stund får alla sina rätter. Maten smakar hyfsat, men är otroligt mastig med sin tjocka ostsås. Köttet är strimlad fet bacon. Portionen är liten (portionen är enligt menyn normal och undrar hur den som är liten ser ut) men det är ändå svårt att få i sig all mat.
Maten känns mycket ansträngande för ämnesomsättningssystemet. Får senare uppstötningar då magen kläms åt under cyklingen.
Ber att ta få ta befälet avseende kartläsningen ut från Nådendal. Litar inte på någon annan längre.
Det är lite osäkert att cykla med mobil i handen och trycker man på något så försvinner kartan.
Nådendal är bl.a. berömt för Mumindalens nöjespark men är inget jag vill uppleva på sommaren. Massor med folk, dyrt, trängsel och blandad mat-kvalitet. Sen är det ju andra människor som älskar att vara där alla andra är!
Utanför Nådendal så gäller det bara att köra rakt fram på cykelbana ända fram till hotellet i Åbo.
Gruppen håller ihop ända till ett vägkors där dottern viker av på eget vägval. Ringer upp henne och undrar rent ut sagt “vad i helvete hon håller på med”. Hon menar att hon följer skyltningen cykelväg till Åbo. Argumenterar att vi andra följer researrangörens rutt.
Det slutar med några hårda ord och separation där var och en får ta ansvar för sitt.
Vi övriga fortsätter anvisad väg mot Åbo. Det blir också flera uppförsbackar att bestiga på vägen. Det är till en början mest kämpigt för frugan men de sista kilometrarna tar mina krafter helt slut. Känner mig yr och helt tom. Det är en plåga att cykla de sista två kilometrarna. Samtidigt börjar magen krångla och anmärker att lunchen kanske inte var den bästa för dennes dagliga arbete. Känner starkt behov att få ett rum där man kan sitta helt själv.
Hotellet dyker upp plötsligt som en oväntad överraskning. Tror knappt det är sant.
Ser dottern sitta i restaurangen och äta glass med ett triumfatoriskt/malligt/kan själv leende.
Äntrar receptionen där naturligtvis ett annat par håller på att diskutera. Känner starkt behov av att skriva in oss som gäster mycket raskt.
Börjar dialogen med receptionisten som inte hittar mitt namn. Det visar sig att jag skall ange researrangörens namn vilket ingen upplyst om tidigare. När jag anger namnet så hittar hon bokningen direkt. Dags att fylla i blanketter och känner att nu klarar jag inte att “knipa ihop” längre och ber sonen ta över samt hittar ett rum för privata behov. Konstaterar att magen inte gillade maten.
Sonen har fixat incheckningen och kan äntra rummet. Tar en dusch direkt för om jag lägger mig ner nu, så kommer jag inte upp igen!
Känns mycket skönt att efter duschen ligga ner. Hoppas kunna ta en eftermiddagslur men det verkar som kroppen trots utmattning inte kan varva ner.
Ser i Garmin-appen att jag har tränat onödigt ansträngande idag – 5 av 5 i träningseffekt.
Magen känns inte OK och den vill definitivt inte ha något mer tungsmält denna dag.
Alla ägnar sig åt kvalitetstid framför mobiler och plattor. Det blir någon lugn timme.
Det börjar bli dags för middag och inser att jag inte vill gå på någon restaurang utan hellre väljer något lättsmält från en affär som ligger hundra meter bort. Övriga i rummet nappar på iden. Kollar med sonen och de vill gärna gå på restaurang.
Alla är överens och beslutar att alla ses klockan 08:00 vid frukosten nästa dag.
Åbo är en modern stad och kronan är en svag valuta. Sonen och flickvän får betala 300 kronor för sin hamburgare och i affären kostar de livsmedel som övriga inhandlar “multum”.
Dag 5 Åbo Finland – Kökar Åland
Nattsömnen är god denna natt då alla har separata sängar och rummet har en bra AC som ger svalka och luftombyte i rummet. Trafiken utanför stör inte. Rummen känns också moderna och det går att röra sig utan att inkräkta på någons revir.
Går ner till frukostmatsalen och här faller all tidigare nöjdhet. Matsalen är liten och hotellgästerna trängs med gäster som kommer in från gatan. Bredvid hotellet finns en fjärrbuss-station och antar att resande slinker in för frukost.
Utan att köa med familjer framför sig är det nästa omöjligt att få den mat man vill ha. Barnen brukar vara ganska omständliga när det gäller att besluta vad de vill ha. Det tar tid!
Skiter i att köa för bröd etc. och går till varmrätten. Det blir en Engelsk frukost denna morgon. Hela tiden så väller det in nya gäster och det blir mycket trångt. Slänger i mig maten och tar tallrikar samt glas till stället för disk och lämnar rummet raskt. Här vill jag definitivt inte vara.
Övriga återkommer också snabbare till rummen än vanligt. Det är tydligen inte bara jag som inte trivs larmet.
Lite personvård och sedan är det dags att gå till cyklarna. Är orolig att dessa har stulits då det är en allmän cykelparkering vid busstationen. På detta cykelhotell är det förbjudet att parkera cyklar vid hotellet! Dottern uppmuntrade mig igår med att hon såg flera klippta cykellås vid busstationen. Vi har stöldgodkända lås på cyklarna, men de som vill, kan ju bara lasta på cykeln i en skåpbil.
Alla cyklar är kvar och ber att få ta hand om vägledningen till Aura å där vi skall gå ombord på en båt för färd till ön Nagu. Alla följer snällt efter mig till vi närmar oss båtens plats. Visar tecken att stanna, tittar på mobilens vägbeskrivning och berättar att vi skall cykla ca 100 meter till.
Plötsligt försvinner alla och cyklar iväg i fjärran. Undrar vad i helvete det är frågan om och väntar att de skall se att jag stannat och återvända. Ingen återvändare syns till och ringer dottern som normalt brukar svara. Hon svarar inte.
Ringer frugan som har hörapparater i öronen som är kopplade till sin mobil. Hon svarar och jag tappar besinningen samt undrar vad fan alla håller på med.
Är det så djävla svårt att ta till sig vad jag säger eller har de hittat en annan båt som skall ta dem till Nagu. Känner mig fruktansvärd frustrerad.
Alla övriga passagerare äntrar båten och tar de bästa platserna utomhus på båten. När alla i sällskapet är åter så skall cykelväskorna tas bort och cyklarna stuvas av en besättningsman i något utrymme i fören.
De enda sittplatser som finns kvar är inomhus vilket i och för sig visar sig vara en fullträff. Rejält bord och sittplatser för spel och annat. Värdet ökar ännu mer när det kommer åskskurar från himlen.
Aura å är så pass stor så det finns olika typer av båtar. På ett ställe går en liten färja fram och tillbaks så att gående slipper ta en lång omväg till en broövergång. Passerar terminalen där passagerarbåtar från Stockholm lägger till. Här har man passerat för länge sedan.
Resan till Nagu tar 2 timmar och 15 minuter. Där skall vi sedan cykla över ön till nästa resa med båt/färja 3 timmar till Kökar.
Efter ca 1,5 timmar stannar båten vid Själö. Nästan alla passagerare går av vid denna plats. Nu har vi båten nästan helt för oss själva.
Båten verkar ha en dieselmotorer och ljudet påminner om tiden i 200-båtarna när jag gjorde lumpen. 200-båtarna har ersatts av två Stridsbåt 90. I 200-båten kunde en pluton transporteras och i Stridsbåt 90 delades plutonen i två båtar. Dessa båtar användes för transport och även landstigningar för att etablera brohuvud.
Ankommer Nagu hamn som ligger mitt i “centrum”. Här finns affärer och restauranger. Det verkar också vara allmän loppis.
Det är lite nära frukost men de yngre vill säkra att man inte missar en lunch och väljer ett ställe i centrum. Är inte hungrig och väljer bara en salamisandwich. De som väljer laxsoppa är vinnare och de som väljer Fish and Chips är inte riktigt nöjda.
Dags att trampa vidare till Galtby hamn där det skall bli transport med färja till Kökar. Idag har jag en riktig dålig dag och är kraftlös. Det blir inte bättre av att mötas av en styv kuling framifrån. Ungdomarna försvinner i fjärran och får kämpa för att komma framåt.
Det är otroligt mycket bilar som delar väg med oss cyklister. Ser efteråt att man kan åka bil hit och behöver inte ta någon färja. Kanske många har sommarhus här i skärgården.
Anländer en färja för kort färd över ett sund. Har tur att anlända precis när man släpper på resande.
Efter färjan fortsätter eländet med cyklande i motvind och mycket trött kropp. Når till slut Galtby hamn.
Här finns det tre färjor och ingen säger Kökar. Misstänker att färjan till Åland är den som passerar Kökar på vägen.
Dottern säger självsäkert att det är en annan färja då hon läst det på en skylt innan. Tvivlar men måste gå och kolla skyltarna. På ingen står det Kökar. Går till rampen där Ålandsfärjan ligger. Frågar en cyklist om färjan går till Kökar och han svarar att det är korrekt. Blir så irriterad när “folk” gör uttalanden, har ingen koll och skapar oro och förvirring.
Går tillbaka till övriga sällskapet och meddelar att jag minsann kommer att ta Ålandsfärjan.
Det är kö med cyklister för att prickas av på en lista och få gå ombord. Man tar ombord cyklisterna först vilket innebär att det blir lite fart på övriga i sällskapet.
För konsekvensens skull så är inte researrangörens namn angivet utan mitt. Efter senaste information angav jag hans namn som inte fanns! Ser mitt eget namn och pekar på detta. Alla går ombord på rätt båt.
Blänger på dottern som skapat oro/förvirring.
Det är väldigt lite bilar och passagerare på denna rutt. Det enda som “stör” är några småbarn som har jättekul tills de blir trötta och då blir de jätteledsna!
Får tiden att gå med lite sällskapsspel. Från hamnen är det 12 km cykling till dagens övernattning. Känns som en mara i den form jag är just nu. I morgon blir det dock sovmorgon då färjan till Ålands fastland går 15:00.
Det enda som finns vid stugbyn är en vandringsled och slår vad om att ingen vill testa den! Eller?
Efter ett par timmar på öppet hav så närmar vi oss Kökar. Hamnen är mycket liten och det är inte så många som går av båten.
Sista biten till stugbyn är 12 km med möjlighet att stanna på vägen vid en restaurang – Brudhäll hotell. I början är det några uppförsbackar och det blir att stånka på igen. Baken börjar bli att mer öm och trots vadderade byxor samt gelésadel så skaver det.
Når restaurangen efter några kilometer som ligger fint vid en naturlig kanal genom ön. Det är fredag-kväll så det är en del finklädda gäster i restaurangen. Känner mig lite malplacerad med cykelbyxor och allmänt svettig.
Beställer maten som är abborre och till detta lokaltillverkad äppeljuice. Maten och drycken är mycket god. Försöker ignorera övriga gäster som kanske inte trivs i vårt sällskap?
Dags att trampa sista biten till stugbyn. Som tur är blir det mycket plan mark och har delvis vind i ryggen. Vid Hellsö går en 2 km grusväg till stugbyn. Kilometrarna känns mycket långa och undrar om angivet mått stämmer.
Stugbyn och byggnaden med rum känns som något gammalt sommarläger. Det är ingen bemanning i “receptionen” utan där ligger bara två nycklar och en lapp med namn och rumsnummer.
Vi drar en vinstlott denna gång och i trebäddsrummet är det två rum och Dusch/WC. Det skulle vara ett rum och gäst-gemensamma WC/Dusch. WC på rummet är perfekt för äldre personers blåsor!
Dusch och sedan en stunds sällskapsspel. Det finns stora ytor för samvaro i byggnaden.
Orkar med en omgång och sedan börjar ögonlocken kännas tunga.
Dag 6 Kökar Åland – Mariehamn Åland
Har sovit bättre än vanligt denna natt. Känns som en ångvält kört över kroppen när jag vaknar. Frugan har som vanligt “härjat” på natten och brukar få kramp/muskelvärk. Idag är det inget att passa förrän färjan till Mariehamn/Långnäs klockan 15:00. Få se vad sällskapet orkar göra.
Frukosten är enkel och gästerna få. Men man blir mätt i alla fall.
Idag är del lite kyligt då det är molnigt och lite friskare vindar. Det bästa är dock att myggen blåser bort.
Hittar en utsiktspunkt 50 meter från boendet men utsikten är inte så spektakulär. Ön är ganska flack men det finns säkert andra platser om man hittar dem.
Dagens schema är lite sådär. Färjan går 15:00 och vi måste checka ut 11:00. Det finns inte så mycket att se/göra på Kökar.
Kökar är en kommun ingående i den autonoma regionen Åland. Det sägs att Kökar är mycket populär bland Ålänningar, men har sett väldigt få besökare hittills. Det kanske har varit så förr i tiden? Det är nog mer “röj” i Mariehamn?
Det blir en avslappnad förmiddag med lite sällskapsspel. När det drar ihop sig till lunch bär det iväg mot färjestället. Det är hård vind idag och naturligtvis motvind!
Stannar vid samma restaurang som igår för lunch. Betjäningen är lika långsam som igår men vi har inte lika bråttom idag.
Maten är jättegod idag också.
Kämpar vidare de sista kilometrarna till färjeläget. Vi är tidiga så det blir in i värmestugan för lite spel igen.
Kommer ombord färjan utan att de checkar att vi betalt. Lite mer folk på denna båt.
Första biten är lite öppnare vatten och vad som alla tycker mycket små vågor. Dottern är känslig så det lilla gungandet räcker för att hon känner lite illamående.
Färden tar 2,5 timmar och vi anländer Långnäs 17:30.
Precis innan vi skall gå ner till bildäck så får dottern panik då hon inte hittar sin cykelnyckel. Jag får naturligtvis hjärtklappning och alla far runt och letar. Dottern letar på de toaletter hon varit på och övriga under och runt de bord vi suttit vid. Håller igen mycket av det som försiggår inom mig för att inte orsaka dålig stämning.
Till slut kommer hon leende och berättar att hon lagt den i sin tröjficka.
Vill säga massor men tiger.
Ingen i sällskapet är speciellt hågade att trampa de sista 3 milen till Mariehamn. Det är lördagskväll, sen ankomst och motvind. Google säger också att branta backar förekommer. Alla är angelägna om att komma fram snabbt, så alla får köra fri fart.
Vi gamlingar trampar på sist medan ungdomarna försvinner i fjärran.
Det är motvind, backar och ibland något lättare cykling. Mitt på sträckan är det någon slags insektsinvasion i luften. I flera kilometer svärmar det insekter överallt. Får böja ner huvudet för att fånga insekterna med hjälmens skärm och slippa få dessa i ansiktet. Mycket irriterande.
Vi trampar på i tysthet och tar inte paus förrän vid 20 kilometer. Kort drickapaus och sedan vidare. Känner att krafterna sinar sista 5 kilometerna. För första gången under resan får jag känningar av kramp i ena vaden.
Når till slut utkanten av Mariehamn och skall svänga höger vid en rondell. Här sitter övriga som köpt korv och läsk. Korvmojen hade tydligen också en mycket trevlig försäljare.
Trampar de sista 600 meterna till hotellet som det känns befriande att nå.
Receptionisten är mycket trevlig och hjälpsam. Cyklar är välkomna på detta hotell jämfört Åbo!
Rummen ser fräscha ut och det går att röra sig. Ventilationen fungerar så det går att sova bra.
Kvällen avrundas med lite dricka i restaurangen. Kombinationen av trötthet, avklarad cykling och viss lättnad gör att dryckernas inverkan på talförmågan stimuleras signifikant.
Efter någon timmes trevlig samvaro så blir det dags att knoppa in. Nästan alla somnar direkt medan någon har svårt att varva ner. Vaknar själv mitt i natten och listan över ouppklarade saker hemmavid börjar surra i skallen och retar upp mig på vissa. Tar en stund att skingra tankarna och somna om.
Dag 7 Mariehamn – Eskilstuna
Dottern vaknar först. Det har inte hänt tidigare på resan. Det har blivit onda ögat när jag suttit och knappat på datorn på morgonen.
Dottern är också den förste att föreslå frukost. Samma som ovan har gällt. Hon vill undvika den rusning som brukar bli vid åtta-tiden på hotellen.
Hör ett sorl från frukostmatsalen när vi närmar oss frukosten. Indikerar att här är det mycket folk. Det visar sig att det är personalen i intilliggande kök som stojar medan den halvfulla frukostmatsalen är tyst! Personalen kanske behöver utbildning?
De enda som stojar i matsalen är två små barn och som samtidigt charmar alla andra gäster.
Vänder åter till rummet och väntar på att andra gänget skall vakna till.
Fortsätter att slöa och till slut så har även de i andra rummet ätit sin frukost.
Alla packar sakerna en sista gång i cykelväskorna och sällskapet cyklar till hotell Pommern för att lämna åter cyklar, verktyg och väskor. Ingen fick något haveri så verktygen har inte behövts användas.
Sista cykelturen blir endast 2,8 km.
Vid hotellet packas allt ur cykelväskorna till påsar och shoppingväskor.
Lämnar in allt på hotellet och ställer in påsar i bagagerummet. Tar en sista tur i Mariehamn till ett café på gågatan. Inser att staden är liten när vi sitter på gågatan. Samtidigt är det ganska mycket besökande på sommaren.
Ser i en sammanställning av veckans cyklande att sällskapet har cyklat 16 timmar 15 minuter och 28 mil. Detta är betydligt mer än vad någon i sällskapet har gjort tidigare.
Återvänder till hotellet, hämtar väskorna och går till busshållplatsen för transport till Eckerö-färjan.
Det är inte så många som går på båten men båten känns ändå mycket full av resande. Det verkar som många ”turar” mellan Sverige och Finland. Det står att man måste vara borta 20 timmar för att få köpa en viss mängd alkohol i Taxfree-shopen. Såg inte att någon kollade. Ingen kollade heller min biljett i kassan? Det gäller att sälja verkar det som.
Det är en mardröm att röra sig på båten. Det är fullt och trängsel överallt. Sällskapet lyckas få ett bord i a la carte restaurangen då det blivit ett återbud. Det är mycket trångt vid utgången från båten, Trångt i gången från båten, stökigt på bilparkeringen. Måste sammanfatta att åka med båten i högsäsong är inte att rekommendera. Det är en vidrig upplevelse.
Lyckas komma ut från parkeringen och åker i bilkö hela vägen till Uppsala. På nyheterna säger man att ett åskväder på Arlanda hindrar plan från att landa. På vägen till Uppsala öser regnet ner. Sonen och flickvän skall flyga till Umeå med dottern åker tåg.
Når Uppsala och tar adjö från ungdomarna. Känns alltid lika vemodigt. Gamlingarna fortsätter mot hemmet i Eskilstuna.
Summerar lite hur kostnaden varit för resan. Vet vad respaketet kostat men inte vad mat och annat kostat. Frugan berättar och vi konstaterar att Finland är dyrare än Sverige (har alltid varit så), svag kronkurs och semesterpriser (alla intäkter skall komma in på några månader). Men, det är värt varenda krona/Euro att få dela en semester med familjen!
Resan har varit ansträngande men en del trevliga och vackra upplevelser. Ibland har det varit lite besvärligheter och vissa delar av turen har varit intetsägande. Utsikterna vid Brändö och alla småöar i skärgården har varit bäst.
Speciellt viktigt är att umgås hela familjen och dela en gemensam upplevelse.
Får vila rumpan några dagar innan det blir något ev. cyklande.