Dag 0 Kort visit Umeå

Resan startar med en mellanlandning i Umeå för att hämta dottern, samt inspektera sonens och sambons lägenhet. Resan upp med bil är inget att berätta om och flöt mycket bra. Det var mycket lite trafik trots att det är helg på torsdagen.

Det tar dock på krafterna att resa i 8 timmar med bil.

Dottern är trött efter en jobbig vecka, reskamraten är slut efter resan och själv är jag också lite låg.

Sonens/sambons lägenhet är bra och ingår i Umeås bästa hyresrättsförening. Känns bra i dessa tider av räntehöjningar.

Får en trevlig men lite sömnig kväll.

Dag 1 Nordingrå

Sällskapet får tillgång till det hyrda huset kl 14:00. Startar avfärden från Umeå strax före 11:00. Bilresan går bra med lite trafik. Stannar vid Naturrum Höga kusten strax utanför Docksta för lunch. Under högsäsong brukar det vara fullt med bilar och vandrare.

Idag är det tomt vilket är bra då det inte blir lång väntan på maten. 2 av 3 i sällskapet är nöjda med maten. Kycklingrätten var god medan min renkebab inte var något vidare – kall, torr och flottigt stekt lök som man köper på burk.

Fortsätter ut på halvön där Nordingrå ligger. I det mycket lilla samhället finns det en lokal ICA-butik med bra utbud. Här behövs inget långpendlande till Coop, ICA Maxi, etc. utan allt finns som behövs för en vecka.

Fortsätter vidare till stugan som ligger mycket fint med en veranda med utsikt över Ulvviken. Huset är nog ärvt från tidigare släktingar och har några år på nacken. Det som behövs fungerar men det är inte Sheraton! Restriktioner finns! Det går inte att diska/duscha samtidigt då vattentrycket är “naturligt”. Laga mat och tvätta går inte heller för då löser säkringarna ut. Detta är inget gnäll då allt fungerar med lite planering och utrymmena är generösa.

Ägaren har haft lite otur vid tidigare gäster. Dessa gäster hade festat och förstört saker. Det hela slutade med polisanmälningar. Var tvungen att bekräfta en ansvarshandling innan vi fick tillgång till huset. Kan förstå att det svider om ett personligt hem förstörs.

Lyckas övertala reskamraten att gå en kortare vandring på eftermiddagen. Det är sommarväder fast det är mitten av maj. Här lyser solen nästan dygnet runt vid denna tid.
Dottern chockar med att berätta att hon tänker springa en tur. Dock svalnar ambitionen ganska snabbt och det blir en Koreansk serie på plattan istället.

Åker några kilometer för att gå en tur till utsiktspunkt Brattberget. Det skall bli strax under 5 km vandring. Vandringen börjar med en brant stigning uppför och det känns i benen då båda är slitna.

Efter stigningen så går leden på norrsidan av ett berg. Här bekräftas att sällskapet vandrar under lågsäsong, då det är höga snödrivor på leden. Det går inte att passera vid sidan av utan pulsar i bitvis meterdjup snö. Fastnar några gånger och måste åla framåt för att komma loss och framåt. Märker att humöret hos vandringssällskapet mulnar och lutar mer åt moll.

Som tur är tar det slut efter ca 100 meter och vandringen fortsätter över ett hygge på en bra stig. Nästa hinder är en ytterligare snöpassage men som går att runda genom en något besvärlig skog med kullfallna ungträd. Detta är inte heller en humörhöjare.

Naturen runt leden är inte heller speciellt rolig att se.

Får några 100 meter frist innan ytterligare hinder dyker upp. Här är det en mängd ungträd som har drabbats av någon stormvind och ligger som en hög plockepinn. Här får man snirkla sig igenom och hitta passager. Ingen i sällskapet besitter speciella färdigheter avseende smidighet längre.
Fortsätter vandrandet och det är tråkig skog vid sidan av. Till slut så tryter även det “positiva” sinnelaget hos mig och föreslår att vi skiter i detta och återvänder. Ingen protesterar och färden går tillbaka mot utgångspunkten.

Ser på den mycket schematiska kartan att det går en skogsväg ner till samma väg som sällskapet har parkerat bilen på. Det blir en omväg ner till några hus och sen en backe upp till bilen.

Sällskapet väljer detta alternativ och det blir en lätt vandring tillbaka.
Den enda upplevelsen idag är en vacker Kabbeleka som växer i ett dike.

Vandringen blev ingen energiboost och inte heller något att skriva och berätta om till släkten.
Vandringen var vald utifrån en lånad vandringsbok och ser tyvärr inget värde i denna då skogen var mycket tråkig och bökig.

Dock grämer det lite då jag efteråt studerade en riktig karta med vandringsstigar. Sällskapet vände 200 – 300 meter innan utsiktspunkten!

Kvällen ägnas åt avkoppling och spel.

Dag 2 Vandring Barsta – Rotsidan – Källvik

Reskamraten har haft en mycket dålig nattsömn med värk i benen. Humöret är lågt och det blir en stillsam morgon utan någon rush till någon utmanande vandring.
Efter frukosten somnar reskamraten och högljudda snarkningar indikerar på djup sömn.

Övriga knappar på sina plattor och datorer. Det händer lite i världen och löser några korsord.

Reskamraten vaknar till slut och efter en diskussion tas ett beslut att vandra en lättare slinga. Det blir en bilfärd på 12 km till Barsta som är ett litet samhälle vid kusten.

Landskapet är fascinerande då det för ”nästan Stockholmare” känns som rena rama “vischan”. Det finns enstaka hus som i de flesta fall är gamla och säkert ärvda hus från tidigare generationer då det kanske var lite mer “hett” i dessa trakter.

Vägarna är också varierande och det gäller att se upp då groparna i vägen ibland är mycket stora. Området sägs vara livligt på sommaren?!

Det finns en indikation att sevärdheter finns i form av vandringar och skyltar som visar på olika naturupplevelser.

Den riktiga vårvärmen kom väldigt snabbt i dessa trakter och backarna vid sidan av vägen är fulla av vitsippor, blåsippor och på vissa platser gulsippor.

Det måste finnas liv i denna trakt då det finns restauranger, gårdsbutiker och som tidigare nämnts välsorterad ICA-butik. Har dock svårt att upptäcka “folket på stan”. Å andra sidan bedriver man inte näringsverksamhet ideellt så nog finns det kunder allt?!

Når Barsta som har en liten hamn, camping, Kapell, Restaurang. Allt är betoning på litet. Campingen är tom just nu men restaurangen är öppen och har gäster.

Sällskapet beslutar att dagens vandring skall genomföras med den jobbiga delen först. Dock ska det vara en lätt vandring, men den som lever får se! En liten “Cliffhanger” eller “Hangover” som reskamraten myntat.

Vid starten på dagens vandring finns en informationsskylt om området. Det står bl.a. att många vandrar efter stranden istället för på vandringsstigen som går mer i skogen. Dottern tycker naturligtvis att sällskapet ska gå efter stranden då det nog blir vackrare vyer. Jag mumlar vagt att det kan finnas lite sten som kan göra det lite besvärligt att vandra. Reskamraten håller som vanligt med dottern! den som lever får se!

Första delen av vandringen går uppför en backe och sedan på en bra stig genom skog. Våren gör sig påmind med vackra blåsippor bredvid stigen.

Efter en kilometer så ser man kusten och sällskapet viker av från leden för att vandra vidare på klipphällarna. Mycket lätt vandring till en början och alla är glada och njuter av de mycket vackra vyerna.

Det finns ingen markerad led på klipphällarna och man får hitta egna vägar. Klipphällarna börjar övergå till andra formationer och det blir mer stenigt samt man måste vika av/vandra uppåt för att komma förbi mindre raviner.

Stenarna i strandsluttningen varierar från mindre till stora bumlingar. Det krävs smidighet, balans och styrka att ta sig fram bland stenblocken. Denna form av vandring tröttar mycket.
De äldre i sällskapet få ta andhämtningpauser ibland. Träningsklockan visar att den andra kilometern har tagit 29 minuter! Det kommer att bli en lång dag om det fortsätter i samma stil.

Det enda som tröstar just nu är att här är mycket vackert.

Efter en ytterligare stund så övergår kustvandringen till ett stort klapperstensfält. Sällskapet inser att det är dags att söka sig upp till vandringsleden som går högre upp i skogskanten. Äntligen blir det lite lättare vandring.
På mitten av vandringen utefter kusten finns ett område iordninggjort med bord, grillar och bekvämligheter. Här finns det även en träramp som funktionsnedsatta kan användas för att också få tillgång till detta vackra område.

Vandringen blir et tag enklare på kala klippor. Här finns fler besökare som vaknat efter vintersömnen och njuter av vårsolen.

Klipphällarna övergår till lite besvärligare terräng igen med stenbumlingar och klapperstens områden. Sällskapet har tappat bort ledmarkeringarna och det blir diskussion vart det skall vandras. Jag hävdar att leden går utefter kusten då detta är markerat på den mycket schematiska kartan, medan övriga vill vandra upp i skogen då det “borde” finnas en vandringsled/stig för att runda klapperstens områdena.

Hittar en knappt synlig stig och följer den då den går i rätt riktning. Dottern härsknar nog till av allt “tjafs” och försvinner framför övriga sällskapet. “Stigen” är inte speciellt lättvandrad och det är lite besvärligt att ta sig fram.

Till slut försvinner stigen helt och det är dags att söka sig närmare kusten där leden troligtvis går enligt guideboken. Dottern har insett detta och vikit ner tidigare. Övriga i sällskapet måste ta sig fram via stenbumlingar och båda inser att detta är mycket tröttande och lite riskfyllt för “seniorer” med dålig balans och ringa smidighet. Vi äldre börjar bli mycket slitna och vandringen är långt ifrån avslutad!

Leden följer kustlinjen men det är många passager via områden med stenbumlingar. Orkar tyvärr inte längre njuta av de vackra vyerna.
Till slut lämnar leden klipporna vid havet och det blir vandring uppför till andra sidan av en ås. Benet med ledsvikt värker. Reskamraten andas tungt. Dottern pinnar på någonstans längre fram.

Når till slut “civilisationen” som i detta fall är ett område som erbjuder tomter för intresserade. Det finns redan några som nappat på erbjudandet och många moderna hus har byggts i området. Några har fått tomter med fantastisk utsikt över vattnet. Misstänker att tomtpriserna är mera överkomliga här än jämfört i Stockholm. Här kan man nog bygga mera hus för pengarna istället för att använda dessa för “död” tomtyta?

Vandringen blir nu lättare på vägar men det hjälper inte så mycket då benet värker och krafterna är ganska tömda. “Skuttandet” bland stenbumlingar gör att åtminstone den seniora delen tycker att vandringar enligt dagens längd blir mycket påfrestande mot normalt överkomligt.

Sällskapet vandrar vidare mot norr i en dalgång och solen steker från söder. Vi når en asfaltsväg och ser ett annat sällskap med kvinnor som står och väntar vid vägen. Strax innan vi anländer till samma plats dyker det upp en större bil och lastar in damer och utrustning. Några gentila manliga vandrare har vandrat till startpunkten och hämtat bilen för att sedan hämta damerna!

Dottern erbjuder sammalunda och ger henne bilnyckeln samtidigt som jag och reskamraten stretar vidare. Dottern ökar avståndet mer och mer till övriga men trots att “gamlingarna” är slut så skymtar vi henne framför oss.

Har kommit in samma “mood” som man var tvungen att befinna sig i för att överleva Kustjägarnas basker marsch. Reskamraten har det mycket jobbigt och hör ibland uttryck av förtvivlan och en och annan svordom. Erbjuder att hon sätter sig ner och vi hämtar upp henne med bilen men hon är som vanligt en kämpe och vandrar vidare framåt. Kanske är/var hon även ett Kustjägareämne?
Blir förbannad då jag konstaterar att kilometrarna tar “slut” enligt guideboken. Dagens vandring skall vara 9 km men när träningsklockan signalerar för detta så befinner sig sällskapet mitt i ingenstans. Inget etappmål i sikte.

Informationen är inte direkt någon uppmuntran. Vill inte heller berätta vad uppskattade kilometer till slutmålet är. Båda bör nog borra ner huvudet, ta sig framåt och tänka på annat.

Efter en vandring som känts ändlös skymtar sällskapet parkeringen där bilen står. Gamlingarna har kämpat på bra och dottern har inte kommit så långt före att det skulle vara någon mening att möta övriga med bilen.

Stämningen är något dämpad och det är inte läge att diskutera några erfarenheter från dagens vandringen. Vandringen bjöd på 2,5 km extra vad som var utlovat.

Sällskapet packar in sig i bilen vilket är ett litet företag för vissa med stela lemmar.

På vägen tillbaka till stugan passeras en restaurang och gårdsbutik som ligger mitt ute i ingenstans. Enligt broschyrer skall den vara populär. Restaurangen och gårdsbutiken som ligger i Själand heter kort och gott Gårdsbutiken. Själand är inte ens en by!

Anläggningen är enkel men mycket trivsam. Här finns det några gäster och kunder i butiken så det är viss verksamhet. Maten är bra och det blir en mycket sen lunch då vandringen tog 3,5 timmar.

Mätta och belåtna återvänder sällskapet till stugan och det blir lite lugn verksamhet där några surfar, solar samt mediterar.

Får se hur kroppen känns imorgon efter dagens “urladdning”?

Dag 3 Vandring Skuleskogen Slåttdalsskrevan

Morgonen är lite mulen men solen tittar lagom fram när alla har vaknat för frukost.
Känner mig lite matt sedan gårdagens vandring och framförallt lite bränd då det blev mycket exponering av hud i solen.

Sällskapet beslutar att vandra till den mycket berömda skrevan i Skuleskogen. Detta är en vandring som “alla” måste göra.

Det är ca 4 mil med bil till startpunkten för vandringen – Skuleskogen syd. Det finns tre platser där man kan starta vandringen till ravinen – Syd, väst och nord.
Syd ska vara den kortaste och lättaste.

Den sista biten till startplatsen går på en mycket liten grusväg. Under högsäsong brukar det bli mycket bilar och fullt på parkeringarna. När parkeringarna är fulla så motar parkeringsvakter bort folk och hänvisar till de andra startplatserna som ofta också brukar vara fulla.
Det måste bli stökigt på parkeringen och den lilla vägen.

Här har man begränsat turismen och det kanske man måste för bevarandet av nationalparken.

Sällskapet når parkeringen och här står endast en bil! Detta bekräftar att sällskapet valt rätt tid för besök i dessa trakter. Soligt väder, folktomt, inga mygg, ingen trängsel och vackra blommor som visar upp sig i maj.

Vandringen skall vara ganska enkel/medelsvår och redan i början av vandringen märker sällskapet att det är välarrangerat för besökare. Det är vandring på spänger som är betydligt lättare än att vandra bland stenbumlingar.

Ser blåsippor som brer ut sig i bestånd i skogen. Passerar ett vattenfall som brusar friskt och de flesta bäckar porlar med fart efter den senaste snösmältningen.

Det verkar ha varit mycket snö denna vinter då det är mängder av knäckta träd utefter leden. Vissa träd har fallit över leden men är bortrensade av underhållspersonal.

Omväxlande blir det vandring bland stenbumlingar då det inte är anlagda spänger hela vägen. Det går också kontinuerligt uppåt vilket innebär ett visst pustande. Seniorerna har lite svårare att röra sig bland stenar medan dottern skuttar fram på lätta ben.

Efter ett par kilometer så planar terrängen ut vid en myr. Här är det flera spänger så man slipper klafsa i vätan. Det är vackert i denna vildmark.

Från änden av kärret bär det uppåt igen och den första delen går på spänger medan den sista delen som blir allt brantare och går bland stenbumlingar. Det är inte bergsklättring sista biten upp till den berömda skrevan men förflyttningen ligger mycket nära denna genre. Det är tufft för gamlingarna i sällskapet. Lyckligtvis inga incidenter och får pusta ut vid ingången till skrevan som är ganska imponerande. I botten ligger det fortfarande snö.

Försöker ta några bilder men det är stora ljuskontraster varför detta blir lite svårt att komponera en bra bild.

Fortsätter upp på berget som ska erbjuda utsikt över landskapet. Detta blir en riktig höjdare! Utsikten är fantastisk och denna dag blåser det inte, varför det är en fröjd att sitta och njuta av omgivningen!

Sällskapet rastar och äter sin matsäck. Fantastisk plats!

Kroppen stelnar till och det känns trögt att ta sig ner för samma utmaningar som tidigare. Måste vara försiktig då ett fall kan sluta illa. Det är mycket påfrestande för stela och icke smidiga kroppar att ta sig nedför.

Klarar av den värsta delen utan missöden och övriga steniga passager går lättare att ta sig nedför jämfört andra hållet.

Ser ett träd som omvandlats till vad som ser ut som en totempåle i kärret.

Under det stora klapperstensfältet brusar en bäck som inte syns ovanifrån. Man hör bara det dova ljudet av porlande vatten.

Känner att kroppen blir tröttare och även sista biten som går via spänger känns jobbig.

På parkeringen är det “trängsel” och ytterligare en bil har anlänt. Trots det stora tomma utrymmet så har förare “limmat” vid vår bil! Han kanske parkerat med tanke på att det blir högsäsong på eftermiddagen? Summa denna dag – 2 andra bilar samt 5 andra personer på leden! Det känns bra att vandra under lågsäsong!

Sällskapet fortsätter vidare till “metropolen” Ullånger för tankning och shopping. Orten är minimal och man susar i normala fall snabbt förbi orten på E4 vägen. Tankar och åker vidare till ortens Coop affär. Även denna affär har ett “nödvändigt” sortiment och märker att vi är främlingar på orten. En yngre butiksanställd tittar forskande på sällskapet! På sommaren är det många turister/vandrare men denna tid är det nog mer ovanligt.

Dottern hade sett en skylt – Glasscafe – en bit bort och sällskapet åker dit efter shoppingen. Anländer 14:40 och ser en skylt att man idag stänger 14:30.

Glass-tarmen protesterar då den är inställd på glass. Åker till macken som erbjuder mjukglass. Äter glassen och studerar det lokala “modehuset” med en stor galge på taket. Affären verkar vara en kombinerad affär som erbjuder färger och snickeri-artiklar också.

Återvänder till stugan och packar upp utrustning. Känner en stark trötthet och däckar nästan direkt. Dottern meddelar att sömnen varit djup då det “sågats timmer”.

Vaknar till sans och diskuterar vandringsalternativ för morgondagen. Det blir nog en utmaning att vandra upp på Skuleberget. Få se om kroppen även vill det imorgon.

Dag 4 Vandring Skuleberget

Dags för en ytterligare utmaning – vandring upp till Skuleberget. Denna led är går uppför i början, kort vila på toppen och sedan nedför.

Det är något svalare denna dag men inte så att man behöver någon jacka. Det är utlovat regn men först på eftermiddagen.

Det blir bilfärd till den stora samlingsplatsen utanför Docksta där man har naturrum och restaurang. Platsen är samma som där sällskapet åt lunch vid färden till stugan första dagen.

Som vanligt är det ganska tomt på bilar och folk denna dag.

Ett sällskap står och diskuterar vilken led man skall välja denna dag. Rösterna avslöjar att sällskapet kommer från Skåne. Ska de vandra upp på Skuleberget så blir det helt andra branter än vad som finns i deras hemmatrakter. Just nu står de och dividerar om de skall ta den mittersta och kortaste leden upp till berget. De har med sig en ganska liten pojke och de bör nog inte välja den mittersta leden. Leden är brant och brutal och lämpar sig mer för alpinister som gillar att klättra.

Vårt sällskap väljer att gå upp den östra leden och sedan nedför via den södra.

De börjar med en kort vandring på grusväg och efter ca 800 meter vänder leden uppför. Det går kontinuerligt uppför hela tiden och innebär en stigning på ca 300 meter. Bitvis är det mycket brant och liknar bergsklättring. Underlaget är bitvis stenigt men betydligt snällare än vad det varit på de tidigare vandringarna. Det är stigningen som är utmaningen.

Reskamraten får stanna och pusta några gånger då detta inte är hennes “grej”. Vandring uppför brukar vara min “grej” jämfört med hennes kapacitet. Detta trots min ledsvikt. Det intressanta är att denna åkomma känns bättre ju mer jag rör mig/anstränger mig!

Det blir svettigt att vandra uppför och vid en rast så har myggen vaknat. Får fäkta med armarna men de hittar alltid en plats för bakhåll. Mittbenan är ett tacksamt mål och man hör/märker inte dem förrän det är försent.

När sällskapet nått strax över tvåhundra meter upp så blir det något flackare lutning och krafterna återvänder hos framförallt reskamraten.

Häruppe så finns det kvar snöfläckar från i vintras. Skogen glesnar mer och mer och det bjuds på flera platser med fantastisk utsikt över omgivningarna.

Når toppen och här man anordnat en ramp så funktionsnedsatta ska kunna njuta av utsikterna. Här finns en banderoll som säger att kustlinjen låg på denna höjd som högst efter senaste istiden. Sedan har landskapet stigit 286 meter när trycket från istiden försvunnit. Skulebergets topp ligger på 296 meter över havet och var då en liten kobbe!

Vandringen till toppen är en liten seger för reskamraten.

Fortsätter en bit till toppstugan och skidbacken. Toppstugan öppnar inte förrän i juni.

Det blir en kort dricka och frukt rast. Häruppe så blir vinden något kall så sällskapet fortsätter ganska snart vidare. Nu går det nedför hela tiden förutom en kort stigning upp till Litoberget.

Första delen är lite stenig och nivåskillnader mellan små avsatser. Efter Litoberget går leden via många öppna berghällar. Det ät lättare att gå nedför men benen känns ändå darriga efter att jobbat hårt i stigningen uppför.

Skärpan är hög för att undvika att snubbla till då det kommer att göra ont vid ett fall. På vägen nedför ser vi för första gången några få vandrare. Sällskapet kan njuta av utsikten då det är öppen terräng på berghällarna nedför.

Vid ledkorset där man kan gå mot Docksta respektive tillbaka till starten för dagen så blir det mera skog.

Når till slut grusvägen som leder till parkeringen. Bredvid så håller man på att bygga en ny skofabrik. I Docksta finns Sveriges äldsta skofabrik. Detta enligt egen utsago.

Framme vid parkeringen lastar sällskapet av utrustningen och går vidare till restaurangen för en lunch.

Utanför ser vi en grupp som förbereder sig för en Via Ferrata utmaning. Detta brukar var en övning ganska nära bergsklättring. De får på sig hjälmar och utrustning för att koppla sig till olika säkerhetslinor. Föreslog att sällskapet skulle testa på detta någon gång men möttes av måttlig entusiasm från reskamraten!

Efter lunchen fortsätter sällskapet till Docksta skofabrik. Utbudet ser mycket hantverksmässigt ut och det är många mycket tjusiga skodon som erbjuds. Enda nackdelen är att priserna är 4-siffriga mot normala 3! Dock är det mycket fina grejer.
Färden går vidare till stugan och reskamraten är ganska utmattad. Får försöka hålla henne vaken med lite avancerade sällskapsspel. På eftermiddagen blir det inget solande då vädret mulnar på allt mer och på kvällen kommer det lättare regn. Tyvärr skall regnat hålla i sig även under morgondagen.

Kvällen ägnas åt ett nytt sällskapsspel.

Natten blir orolig för reskamraten som har ont överallt!

Dag 5 Regn Turistande Örnsköldsvik

Regnet öser ner och det är endast tre grader. Ingen i sällskapet känner sig hågad att vandra denna dag. Det blir en utflykt in till “stan” – Örnsköldsvik ca 7 mil.

Dottern har spanat in sevärdheterna. Den första som är utomhus väljs bort. Det andra alternativet är stadsmuseet.

Museet är litet och lokaliserat i en gammal historisk byggnad. Byggnaden är från 1905 och var ursprungligen en Samskola. Byggnaden är gjord enligt jugendbarock stilen.

Nästa stopp är ett cafe som skall vara “stans bästa” – Cafe UH. Caffeet var väl inget speciellt men ok. Det var kanske ändå det bästa på orten?

Kör tillbaka hemåt och stannar till i Docksta för besök i en chokladpralin affär. Här finns det många olika godbitar. Pratar med han som säljer och som berättar att själva tillverkningen drivs av en inflyttad Holländska. Därav finns Holländsk varm korv med bröd på lunch menyn!

Han berättar också att det är otrolig omsättning av praliner på sommaren. Sällskapet hjälper till idag med att jämna ut försäljningskurvan över året!

Det regnar allt mindre och imorgon är det utlovat sol.

Ikväll kommer sonen med sambo på besök och vi kommer att umgås och vandra de sista dagarna. Nu är vi fem som skall komma överens om vilken vandring som skall gås. Det var lättare med bara 3!!

Dag 6 Vandring Norrfällsviken

Hade en trevlig spelkväll då sonen med sambo anlände för att bo med oss övriga. De hade otur på nedresan och satt fast i en bilkö på grund av en bilolycka på E4 norr om Örnsköldsvik.

Dagens vandring är tänkt att åter bli kustnära vid Norrfällsviken. Det blåser mycket hård och kall vind och trots att solen lyser.

Vägen till Norrfällsviken är väldigt bra och verkar väl underhållen. Får en förklaring under vandringen då det är mycket moderna och nya hus som byggts i området. Det finns även en golfbana. Kapitalet har dragits hit och då blir det även bra vägar?!

Det är folktomt och inga problem att parkera vid minigolfbanan. Den är inte öppen för säsongen. De flesta fiskebodar som liknar mera bostäder är nya eller välrenoverade.

Vandrar i väg efter vikens kant och den iskalla vinden får fart och kyler. De flesta i sällskapet är väl påpälsade. Vandringen börjar stenigt och fortsätter att vara stenig de första 4 km. När leden går in i mer skogsbevuxna delar så minskar vinden och de flesta i sällskapet får ta av sig jackorna.

Den första delen av vandringen erbjuder flera utsiktspunkter. Havet är öppet så bakgrunden blir mera en blick in i evigheten.

Tallarna trivs i detta landskap och bjuder på olika former. En tall erbjuder till och med ett bo för en gökunge och som verkar passa dottern?

Vid en raststuga så visar ännu en tall upp sig och känner mig lika krokig som denna, då formen för dagen inte är den bästa. Rör mig stelt och otympligt bland stenarna

Vandringen går i ett vackert landskap och som har mycket intressant geologisk historia angående vad som har hänt och påverkats av den kontinuerliga landhöjningen. Hela tiden kommer det utsiktspunkter mot havet.

Ett exempel på hur havsnivån har förändrats och även hur innehållet i havsvattnet påverkat stränderna syns vid ett större klapperstensfält på norra sidan av udden. Naturen har skapat fält med olika färg som visar var stranden funnits samt innehållet (alger?) som färgat den då aktuella strandlinjen. Ser rätt intressant ut. Hittar ingen förklaring till färgskiftningarna.

Det börjar bli lite påfrestande att vandra bland stenarna och det tröttar ut kroppen. Dottern har en energiknäpp denna dag och försvinner i fjärran, sonen och sambon håller sig mittemellan och jag samt reskamraten går i släptåget.

Når till slut lite fastare mark och det öppnar sig en längre strand samt camping. Campingen håller sakta att fyllas på med husbilar. Vid stranden finns det ett havsspa. Sitter ned och tar en dricka rast. Badtunnor och bastu verkar vara ett nytt och “inne” tillbehör på många hustomter och även här vid strandens spa-anläggning. För 1500 spänn får man tillsammans med vänner sitta i badtunnans varmvatten och njuta av havsutsikten i glada vänners lag. De som får plats får väl dela på nöjet?

Härifrån och tillbaka till starten så blir det på gångstigar och vägar. Det är lättare att vandra men den egna kroppen är sliten, varför det inte känns något mer än normalt ansträngande. Man får njuta av havsutsikten, sjöfåglar och alla nybyggda hus som har utsikt över dito och mycket vattennära läge. Här får man nog hosta upp några sekiner även om man är i Norrland?

Tallarnas krumma naturliga design erbjuder möjligheter för dem med konstnärliga sinnen. Sedan kan detta förstärkas och till exempel gestalta skriet från vildmarken.

Vandringen rundar en golfbana och de som spelar idag verkar också lida något av den kalla vinden. Dottern ligger 200 – 400 meter före och får vifta med armarna för att få henne att välja rätt vägkorsningar så hon inte fortsätter i riktning Norge.

Når till slut hamnen där sällskapet parkerade bilen. Solen värmer lite mer och vinden är inte lika kylande.

Lagom lämpligt har en fiskrestaurang i hamnen öppnat och det blir ett bra alternativ för lunch.
Etablissemanget är enkelt, maten tar tid men smakar bra. Åt fish and chips som innehöll bra fisk, pommes och såser. Alla var nöjda med rätten och alla smulor gick åt. Min senaste Fish and chips-upplevelse var vid ett besök i London, där maten/restaurangen var dålig/överreklamerad. Lovade mig själv denna gång att aldrig mer äta denna rätt. Idag får jag ta tillbaka detta.

Gottis tarmen suger hos ungdomarna och stannar vid en mindre affär i byn efter denna. De inhandlar en imponerande mängd snacks och godis. Kan inte vara bra för hälsa och tänder?

Möter värden som är på besök och klipper sina enorma gräsytor. Han äger en hel del land vid huset. Trevlig man och språkar lite. Tror han vill känna sig trygg och kolla sina nya och senaste gäster i ögonen efter att ha drabbats av förstörelse i samband med tidigare uthyrning.

Sonen och sambon besöker badtunnan utanför huset medan övriga ägnar sig åt sina plattor och meditation. Vaknar efter en stunds meditation/powernap och tar itu med personvård.

Följer en orienteringstävling via “Live tracking” och imponeras av hastigheten som världens bästa orienterare har i skogen. Det är en världscuptävling i Skellefteå och i helgen tiomila-tävlingar.

Aktiviteten känns lagom ansträngande denna sena eftermiddag. Ikväll blir det nog sällskapsspel igen. Imorgon blir det den sista vandringen för denna gång.

Kvällens sällskapsspel blev en katastrof för mig. Ungdomarna hade köpt en modernare version av Trivial Pursuit som innehöll frågor från de senare åren. De krossade mig!
Spelet drakborgen blev också en missräkning. Blev ihjälslagen vid den första rutan och i andra omgången ihjälslagen innan jag ens nådde drakborgen. Hoppas på revansch!

Dag 7 Vandring Skuleskogen Skrattabborre tjärnen

Dagens vandring som är den sista utgår ifrån Ingång väst till Skuleskogen. Tanken är att vandra till Skrattabborre tjärnen och vända tillbaka. På vägen tillbaka så skall hugade vandra två slingor på flathälls-områden.

Vädret är soligt och vindstilla idag. Solen värmer och ingen vind som kyler.

Kör iväg ca 4 mil till starten för dagens vandring. För första gången denna vecka så är det fler vandrare ute i skogen. Det står ca ett trettio-tal bilar på parkeringen.

Träffar på flera vandrare under dagen och några pratar andra språk än svenska.

I guideboken står att detta skall vara den vackraste ingången i Skuleskogen. Okay, skogen är vacker men inte spektakulär. Tyvärr är det sen snösmältning i dessa trakter och mycket geggigt på leden. På vissa ställen även halkigt av kvarliggande snö.

Vandringen är lätt till en början och går på ramper och stänger.

Det går sedan nedför på stigar med mycket rötter. Omväxlande geggiga och blöta passager. Passerar stora öppna myrar som är tjusiga i sig.

Det går långsamt på stigarna då det är mycket trixigt att ta sig fram i underlaget. Känner mig tillsammans med reskamraten inte speciellt alert idag heller. Veckan har tagit på krafterna.

Kilometer-angivelsen till tjärnen och vändpunkten stämmer inte utan det är längre. Når till slut en raststuga som ligger i en sluttning vid tjärnen. Här finns andra vandrare och några pratar andra språk.

Solen lyser skönt framifrån och det finns bänkar att sitta på.

Går ner till tjärnen som är vacker. Det finns en brygga där och spången ut är under vatten. Det blir att plaska i det blöta för att komma ut på bryggan.

Står och fotograferar när det plötsligt susar till ovanför huvudet. Trodde först det var en drönare vilket är förbjudet att flyga i naturskyddsområdet.

Det visar sig vara en fågel som är samma typ vi såg igår. Den är svart/vit och dyker under vattnet för att jaga något ätbart?

En stunds vila och det är dags att klafsa tillbaka. Möter allt fler vandrare som kanske går hela vägen till den berömda skrevan.

Når den första slingan där man kan göra en extra sväng och titta på vackra klipphällar. Plötsligt vill ingen ta någon av extra turerna! Vandrar tillbaka och dagen blir en något kortare tur jämfört med tidigare. Möter ett par där tjejen går med vita vardagsskor. Mycket lämpliga att promenera i och klafsa i lervällingen!

Stannar till vid Docksta på återfärden och det blir lite mer chokladpraliner.

Åker till stugan och byter till renare kläder och skor och sedan vidare till tidigare besökta gårdsbutiken för en lite sen lunch.

Det är lite fler gäster idag och många småbarnsfamiljer.

Maten är god denna dag också.

Tillbaka till stugan för personlig vård, packning, skåprensning och sällskapsspel. Imorgon bär det hem till Eskilstuna respektive Umeå.

Nu har vi upplevt Höga kusten ganska så ordentligt med olika typer av vandringar. Det är mycket vackert på flera ställen och rekommenderas. Passa på när det är lågäsong!