Dag 0 Semesterångest
Det är kaos på Arlanda. Folk missar sina flyg på grund av köer på flygplatsen och all kommer dit samtidigt för att inte missa sitt flyg. Ingen är ansvarig för detta utan alla är oskyldiga som barn. Normalt så brukar jag vara inspirerad och se fram emot att resa någonstans men de sista veckorna har det bara varit oro/ångest inför avfärden till/från Arlanda. Har bokat tågbiljett med Mälartåg och läser att de har problem och ställer in avgångar. Tänkte åka upp dagen innan för att få sova litegrann innan det är dags att ge sig till flygplatsen. Ställer man in tåget (sen avgång på kvällen innan) så måste jag boka parkering och åka bilen upp. På flygplatsen är det sedan frågan om att klara av komma på planet. Det är svårt att koppla bort detta och bara se fram emot resan till Dolomiterna Italien. Resan börjar med förbeställd taxi till Centralstationen Eskilstuna. Anländer i tid och tåget är i tid. Kopplar av på resan till Arlanda och det känns skönt att detta med tåget också fungerar. Det är mycket skriverier i lokaltidningarna att tåg ställs in etc. Man harbemanningsproblem hos tågoperatören. Anländer Arlanda central någon minut försenad. Fick ett mail förra dagen där flygbolaget tillhandahöll möjligheten att checka in bagage dagen innan avfärd. Detta fungerar utmärkt och slipper två köer imorgon. En till självbetjäningsautomaterna för att få bagage etiketter samt disken att lämna in bagage. Sällskapet består av 5 medlemmar och två kommer lite senare och överlämnar boardingkort samt bagage taggar. Imorgon blir det tidigt för att köa i säkerhetskontrollen. Lite svårt att sova på kvällen. Sängen är hård och låret ömmar.
Dag 1 – Resan via Arlanda – Wien – Innsbruck- Toblach Italien
Vaknar klockan 03:30, gör lite morgonbestyr och lämnar hotellet för buss till flygplatsen. Det pågår byggnadsarbete vid terminal 5 Arlanda. Bussarna stannar vid terminal 4 och sesam öppnar sig! Säkerhetskontrollen vid terminal 4 öppnar precis. Ingen lång kö och säkerhetskontrollen går snabbt. Tid från hotell och igenom säkerhetskontroll – 30 minuter! Det går till och med snabbare än “normalt”! Två veckors ångest försvinner i ett nafs! Den tidigare anspänning samt den kort nattsömnen får tröttheten att fullkomligt ta överhanden. Längtar att få ta en lur på planet. Man ska inte oroa sig för problemen idag, nya kommer imorgon! T.ex. vädret i Toblach. Det är utlovat regn, regn, regn! Det är mycket folk som köar till de få serveringar som är öppna denna tidiga morgon. Sällskapet delar på sig då en del ställer sig i en kö med den andra delen går till en shop som erbjuder tillräckligt med artiklar för en frukost. De senare hinner är frukost innan övriga återvänder och påbörjar sin. Planet är fullt och personalen vädjar att fler skall checka in sitt handbagage. Några nappar så allt och alla får plats. Har oturen att hamn i raden bakom en liten gosse som inte är på humör under flygresan. Hans gälla skrikande skär i öronen och det känns som jag nästan får hjärtklappning. Denna situation debatteras friskt i sociala medier. De yngre och vissa även föräldrar tycker inte skrikande barn är något som andra skall störa sig på. Barnen skall kunna skrika fritt! Vi gamla och tjuriga gubbar vill gärna ha en lugn flygresa. Dessa båda åsikter står emot varandra och skapar debatt. Når Wien flygplats och tröttheten känns. Lyckades kanske blunda till 5 minuter på planet. Sätena är inte designade för tupplurar. Dags att byta till ett annat plan för att flyga till Innsbruck. Planet blir 5 minuter sent då man väntar in allas väskor från anslutande flyg. Är tacksam för detta! Detta mindre plan är rymligare än det till Wien. Innsbruck flygplats och den del som sällskapet ser av staden är gammalt och charmlöst. Fördelen att Innsbruck flygplats är liten gör att det stora kaoset vid säkerhetskontroll undviks på hemresan? Sällskapet vandrar över till Biluthyrningen som blir en besvikelse och pärs! Fick ett mail 2 dagar innan att man skulle fylla i ett kontaktformulär om man INTE var guldkund. Eftersom jag är guldkund så gjorde jag det inte. Nu får jag skriva i alla uppgifter vid disken! Hade läst att extra förare är gratis för guldkunder – Det var det i alla fall inte här! Hela beställningen verkade vara oklar och personalen diskuterade en massa på tyska. Vad som var fel presenterades inte för mig. Efter en stund fick jag meddelande att mina båda kreditkort inte var valida. Blev jättestressad och undersökte om dessa var öppna för utlandsköp. De var öppnade. Hamnade i en situation där jag var totalt konfunderad och fattar inte vad som är problemet! Efter en stund så lyckas jag förstå/personalen förklara (välj det som passar, kära läsare!). Den hutlösa bilhyran kunde dras men inte en reservation för ev. krocksjälvrisk. Denna innebär också en hutlös summa. Inser problemet och gör en direkt överföring från sparkontot till kreditkontot. Heureka, det fungerar. Hade beställt en BMW men får en Alfa Romeo. Betalar en hutlös kostnad och bilen är inget vidare att köra. Hade hoppats få plats med alla väskor i bagageutrymmet men det blir att en av sällskapets medlemmar få ha en stor resväska i knät under de 118 kilometer till stugan. Det är ganska krångligt att ta sig från flygplatsen till motorvägen över Brennerpasset. Staden har mycket att förbättra avseende infrastruktur. Vägen till stuga innefattar många vägbyggen, biltullar/avgifter och köer. Leden över passet är mycket central avseende förbindelse Nord/Syd Europa avseende lastbilstrafik. Hela höger innerfil är full av lastbilar. Det tar en stund att ta sig fram på denna huvudväg. Kör på helspänn då det regnar mycket och trafiken är tät. Är också ovan med bilen. Sista biten från motorvägen till stugan går på en krokig, backig, small och mycket trafikerad väg. Körningen blir ojämn men lyckligtvis inga tjut från baksätet eller missöden! Stugan är sådär. Känns lite trångt för fem. Har även missat att det inte finns WiFi. Sällskapet åker till en restaurang för sen lunch. Det visar sig att denna stänger köket precis 14:00 när sällskapet anländer. Tittar på Google Maps och de flesta restauranger är stängda mellan 14:00 – 18:00. Sällskapet är ”desperata” efter mat och hittar en ”Supermarket”. Detta är ett ”häftigare” namn för en lokal kvartersbutik! Köper lite artiklar både till en enkel lunch och till frukost nästa dag. Köper några färdiga smörgåsar varav de av mig valda smakar vidrigt. Konsistensen är också mycket skum. En i sällskapet hittar en lite ovanlig vara i butiken.
Tillbaka till huset så petar alla i sig den enklare lunchen och menar att det får bli en middag istället på någon av de restauranger som öppnar till kvällen. Packar upp och gör personalvård. Börjar skriva på bloggen och huset är alldeles tyst. Alla i sällskapet har däckat efter den tidiga morgonen med lite sömn. Hoppas man vaknar till middagen! Kanske skall blunda 1 minut också………ZZZZZZZZZZ……Men lyckade bara blund 5 min. Har ”restless legs” syndrom i hela kroppen och kan inte koppla av. Övertrött? Löser lite Sudoko och så småningom kvicknar resten av sällskapet till. Alla är hungriga (nåja) utom dottern. Övriga åker till grannbyns restaurang. Maten är ingen höjdare – dyrt, medelmåttigt/dåligt. Ska bli intressant att se om det finns bra näringsställen i området. Alternativet är att laga maten. Det finns utmärkta ingredienser i de Italienska affärerna. Hittade en liten affär 200 meter från stugan. Mycket liten men bra kvalité på färskvarorna. Det finns i alla fall cola och godis, tyckte en av de mera anspråkslösa i sällskapet. De som sovit är pigga nu och vill inte ta en tidig kväll. Själv kämpar jag med att hålla mig vaken, men vill inte knoppa in för tidigt och vakna 04:00! Till slut så säger kroppen godnatt och faller i en djup sömn. Vaknar som vanligt en stund på natten och det är varmt och becksvart. Man skriver i tidningar och beklagar att Italien råkat ut för en av tidernas värsta torka, Detta märks inte här då skurarna avlöser varandra. Hoppas på sol i morgon.
Dag 2 – Vandring runt Lago de Braies
Vaknar naturligtvis först på morgonen. Klockan är 06:45 så det är inte speciellt tidigt? Läser en stund och knappar på mobiler och datorer. Hör regnet gör sig påmint med jämna rum på takfönstret. Tycker det känns nog klockan 08:00 och all sover djupt, går ner och äter frukost i ensamhet. Vädret är grått utanför fönstret. Övriga i sällskapet vaknar till och får i sig sin frukost. Solen har kommit fram och det ser ut att bli en fin dag. Regnet skall starta från klockan 13:00 enligt prognosen. Det blir en kort bilfärd utefter huvudvägen mot Toblach. Vägen är mycket krokig och det är massor av trafik. Får vänta minuter för att kunna svänga ut vänster på huvudvägen på grund av trafiken. Åker ca 7 km och det är dags att svänga höger upp i ett pass. Polisen har kontroll precis innan vi skall svänga. Italienska poliser ser bistra ut! Fortsätter genom den vackra dalen och det bär uppför. Här finns skyltar för 5 olika parkeringar. Den första 5 km från sjön och de två sista vid sjön. Det är parkeringsavgift och gissar att den ökar ju närmare sjön man kommer. Sällskapet parkerar vid P2 och betalar 8 Euro. Idag är det torsdag och icke säsong. Trots detta är det mycket besökare till detta populära vandringsställe. Vid vandringens start finns ett hotell som varit meditations-hotell där seanserna letts av popgruppen Beatles indiska guru. Hotell har tappat sin glans men ligger på en fantastisk plats och skall invändigt ha lite historisk men sliten miljö. Att äta frukost på en balkong mot sjön och bergen måste vara en fantastisk upplevelse. Det är mycket varmt nu och vandringen går på 1600 meters höjd. Utsikterna över sjön och bergen är fantastiska.
Det finns mängder av platser för att fotografera de fantastiska vyerna.
Sällskapet vandrar sakta och uppsöker helst skugga då temperaturen är betydligt varmare än hemma. Läser dock på tidningarnas web-sidor att årets midsommar skall bli rekordvarm i Sverige. Det händer inte så mycket under vandringen mer än att alla fotograferar mycket och svettas/stånkar i värmen/höjden samt i de korta men branta backar som finns utefter stigen. Små konstverk av sten har byggts i södra änden av sjön där det finns mycket småstenar från tidigare ras från bergen.
På den östra sidan av sjön rinner ett så klart vatten över stigen som inte märks förrän man står i den lilla strömmen. Vattnet är så klart och transparant att det knappt syns.
Sista biten bjuder på vandringar uppför/nedför utefter en klippvägg. Här blir det lite mer ansträngande.
Återvänder till startpunkten där hotellet ligger och andra etablissemang för turister som restauranger och Souvenir-affärer. Sällskapet hade under bilfärden till sjön, observerat en liten restaurang som såg väldigt trevlig ut och stannar vid denna för lunch. Det finns redan gäster där och detta brukar vara ett gott tecken?! Det visar sig att blommorna runtom håller en avsevärd högre klass än maten. Tre väljer dagens rätt som dröjer och inte alls ser ut som beskrivning i menyn. Tog maten slut i köket? Två väljer korv och rösti. Det blir ingen rösti (som brukar vara gott!) utan får stekt potatis. Frågan är vilken klass maten håller i området med mycket Österrikiska influenser. Har inte imponerats av det Österrikiska köket. Det kan också vara att i detta fall med många besökare så är detta etablissemang en turistfälla. Ikväll blir det Svensk lagad mat – Spagetti med köttfärssås. Ungdomarna har erbjudit sig frivilligt att stå för matlagningen i stugan. Klockan är inte mycket och sällskapet beslutar sig för att ta en fika. Hittar ett café på i Google Maps. Dottern hittar samma café på sin mobil. Hon envisas att navigera utefter sin mobil till caféet. Hennes vägvisning till caféet leder till ett virkesupplag. Destinationen är ett virkesupplag trots att dottern beordrar en extra koll med bilen. Min vägvisning negligeras fortfarande, men hittar ett bassängområde där det finns ett café. Sällskapet stannar vid caféet och köper glass, kaffe och dricka efter smak. Caféet är standard/enkelt men det är skönt att sitta i skugga och bara njuta av omgivningen. Det finns bergsvyer överallt. Efter ett antal familjedebatter så beslutar sällskapet att åka till förgåendes dag supermarket. Det café som eftersöktes skall enligt min mobil befinna sig i samma område bredvid affären. Det visar sig korrekt och det ”vimlar” av caféer i denna by! Här finns det möjligheter till spontana besök! Sällskapet fyller några kassar med förnödenheter och beger sig tillbaka till stugan. Det diskuterades att besöka en minigolfbana som ligger på gångavstånd från stugan. Vägen till husets parkering blockeras helt. En betongbil blockerar infarten då det skall gjutas en platta i ett närliggande husbygge. Vid gata finns en parkering där det är tillåtet att stå 3 timmar med P-skiva. Får hoppas att inte somna under eftermiddagen och försova mig! Billen måste flyttas. Dottern verkar ha mest energi och kör sina styrkeövningar. Är som far imponerad och stolt över hennes ambition. En i sällskapet däckar helt och övriga sitter och jobbar med blogg, bilder och läser. Det blir en lugn eftermiddag. Imorgon skall det bli sämre väder men man vet inte vad som händer med vädret då det inte verkar som prognoserna är korrekta. T.ex. så har det inte börjat regna än och klockan har hunnit bli 16:30. Regnet håller dock vad det lovar och det öser ner senare under kvällen och natten. Kvällen ägnas åt hemlagad mat och sällskapsspel. Det hemlagade håller avsevärt högre klass än det som hittills erbjudits på restaurangerna. Hoppas klassen håller/blir hög för båda alternativen.
Dag 3 – Vandring ängar och höjder Toblach
Vaknar som vanligt först och det blir lite nyhetssurfande och läsande/skrivande i ensamheten på morgonkvisten. Nyheterna är inte av det trevliga slaget i dessa tider. Övriga sällskapet verkar behöva sovmorgon idag? Inte kan väl den kort vandringen igår tagit musten ur ungdomarna? Junior verkar tröttast och påminner om dennes tonårstid. Hoppas dock komma ut innan eftermiddagen! Alla är till slut vakna och klarat av sina morgonbestyr. Idag är tanken att gå en enklare vandring med start och mål i Toblach. Vädret skall vara lite ostadigt så därför blir det ingen vandring uppe i bergen. Toblach är ganska litet trots att man har hört mycket om orten i samband med skidtävlingar i orten. Det är förvånansvärt lite folk i rörelse på orten. Dagens vandring startar i stadens centrum och letar sig ut ur staden till alpängar. Etappen används också av många cyklister. Större delen går på asfaltsväg så det är tråkigt för vandrare men uppskattas av cyklister.
Solen grillar sällskapet då landskapet är öppna alpängar. Ett bergsmassiv på andra sidan av delen erbjuder en fantastisk vy.
Vandringen går mestadels sakta nedför – vilket innebär uppför på hemvägen.
Etappen vänder i byn Niederdorf. Liten by men mycket utbud. Camping, vattenterapipark, träna balansen park, lekpark etc.
Dottern har hittat en alternativ vandringsväg tillbaks till Toblach. Hon vill gå detta lite mera utmanande alternativ och övertalar brodern med sambo. Dottern har sett att det står 1 tim och 20 minuter på en led-pil och uppfattar detta som tiden tillbaka till Toblach. De äldre i sällskapet nöjer sig med redan bestämda utmaningar och jag vill inte vandra alternativa vägar utan information om leden. Ungdomarna är numera vuxna så de kan ta eget ansvar! Vi gamlingar fortsätter vandra och det blir lite utmaning, då det går konstant uppför i ett par kilometer. Värmen är också väldigt påfrestande. Passerar en byggnad som verkar ”skum”. Den ser ut som ett hotell men har ett namn som kanske mera är åt det religiösa slaget. Ingen människa syns till i byggnaden. Leden övergår till en skogsstig och det blir mera skugga. I ett område växer mängder med skogs orkidéer. Tror dessa heter Sankt Pers Nycklar. Har sett dem också i Sverige under vandringar.
Leden börjar vända nedåt och kommer till en byggnad som verkar andas historia – Gustav Mahler Stube. Han visade sig tillbringa sina sista 3 somrar i livet här i Toblach området.
Bredvid finns också en djur och naturpark som kan besökas av allmänheten. Ängen bakom ”Stuben” har hägnats in vilket innebär att GPX-spåret som visar leden inte längre gäller. Det blir en alternativ väg på småvägar och troligen inte lika fin som den över det avstängda området.
Måste korsa den stora vägen via ett vanligt övergångsställe och trafiken är tät och aggressiv. Får ett mobilsamtal från den yngre gruppen där sonen meddelar att deras vägval innebär ytterligare 2 timmar! De håller på att kämpa sig uppför en mycket brant sluttning och har fått se att en skylt som anger 2 timmar till Toblach! Tidsangivelse 1 timme och 20 minuter innebar tiden till en utsiktspunkt och inte till Toblach. De insåg misstaget efter ett tag och vek av från leden till utsiktspunkten för att istället vandra riktning Toblach. Sonen försäkrar att han aldrig mera skulle lita på sin systers vägvisningar. Jag skulle kunna säga ”vad var det jag tänkte men inte sa” men de får lära sig själva om de inte vill lyssna på ”päron-råd”. De är också fortfarande unga och tål sådana här fysiska utmaningar. Når andra sidan huvudvägen utan missöden. Sista biten in mot Toblach går utefter en asfaltsväg och solen grillar verkligen sällskapet.
Sista biten tar ut den sista musten ur sällskapet. Hittar en bänk i skuggan på det centrala torget i orten. Det är inget vimmel av folk utan lugnt och avslappnat. Det är många vandrare och cyklister i rörelse och orten verkar populär för dessa aktiviteter. Sitter en stund och försöker svalna samt återställa vätskebalansen. Ser en vad det verkar Irländsk Hamburgerrestaurang. Denna verkar vara ett riktigt lyckokast. Trevlig personal, goda och jättelika burgare. Det är godare med utländsk mat istället för Tyrolens inhemska? Efter maten blir det att sitta och vänta på en parkbänk i skuggan av ett Alm-träd. Det dröjer och det dröjer men till slut dyker övriga sällskapet upp. Slut är ordet, för det är vad dessa är. Hade förvarnat att de var tvungna att hinna till Toblach innan 14:30 för annars har alla restauranger stängt. Siesta fram till kvällsöppet. Det får bli smörgåsar, energibars och olika dryck för att stilla den värsta hungern och törsten. Det är midsommarafton idag! Detta firas inte härnere utan är mera ett nordiskt påhitt. Köper lite artiklar för att ha ett improviserat midsommarfirande. Skickar ett gruppfoto till övriga i Sverige där det ”normala” midsommarfirandet brukar tilldra sig. Det blir inte sill och nubbe, men jordgubbar med glass samt lite smått och gott från det lokala butiksutbudet. Glad midsommar!
Dag 4 – Antholtz Skidskyttestadion vandring sjön runt
Vaknar som vanligt tidigt och hinner med mycket innan övriga i ressällskapet vaknar. Vädret är fint och det är lördag. Risk för mer folk på utflyktsmålen? Tar en bild av morgonvyn från balkongen. Här är vackert.
Sonen har varit väldigt bestämd avseende aktiviteter under denna resa. Det verkar dock vara lite tomt/rörigt/famlande idag, då det inte kommer fram några idéer. Vill inte ta befälet för mycket och skickar in några diskreta förslag som diskussion. Sonens sambo har indikerat att intresse finns besök på en vingård – Har hittat en i Brunico. Detta verkar inte nappas på, så föreslår vandring kring sjö/sjöar inne i dalen vi bor i. Uppe i dalen ligger sjöarna och även skidskyttestadion Antholz. I brist på annat accepteras förslaget av de yngre. Sonen har dock så pass mycket tvivel om ”farsans” förslag att han lämnar sin mycket avancerade kamerautrustning hemma. Får känslan av att sonen inte har så stora förhoppningar att resmålet är av intresse? Sällskapet åker in/uppåt i dalen och vyerna är fantastiska. Sonen fumlar desperat efter sin mobil i bilen för att ta bilder på vyerna. Erbjuder också att stanna så att bilder kan tas i lugn och ro. Sonen tycker dock detta är överflödigt. Utsikten kanske inte var så intressant eller kan det vara något annat? Når Antholz skidskyttestadion parkering. Här får man parkera mot avgift. Det är intressant att se ett skidskyttestadion i verkligheten. Förvånas över hur kompakt och litet detta stadion är. Läktaren erbjuder inte plats för så många åskådare. Området vid tavlorna känns också litet.
Ändå hade man ett VM här för några år sedan som bl.a. dominerades av Dorothea Wierer. Hon skall bo längre ned i dalen och hoppade få en bild med henne och mig! Man har satt upp bilder från ”fornstora” dagar och de som syns på bilderna är okända för mig.
I början var skidskytte enbart en mellaneuropeisk sport. Detta har ändrats under 2000-talet. Någon form av aktivitet pågår vi skjutbanedelen. Det smäller till lite med jämna mellanrum. Det hörs att ammunitionen är finkalibrig och inte grövre som jag fick erfara i lumpen. Vandrar 300 meter och når den första sjön som jag hade föreslagit skulle vandras runt.
Andningen är lite mer ansträngd då stadion befinner sig på 1600 meters höjd. Här brister det för sonen som erkänner att det är fantastiska vyer och att kameran saknas!
Kan hålla med då sjön ramas in av fantastiska vackra och imponerande berg. Vattnet får också en vacker smaragdgrön färg. Denna sjövandring verkar inte lika populär som den första dagen. Här finns det vandrare/turister men i betydligt mindre antal.
Når den norra änden av sjön och sällskapet har en diskussion om eventuella längre vandringar då sjön var ganska liten. Hade tittat ut några alternativ. Ger alternativet att vandra upp och runt nästa sjö. Detta innebär en stigning på 500 meter. De yngre som tog den mera utmanande vandringen igår är lite slaka idag och nappar inte på dagens förslag till utmaning. Har hittat ett alternativ som även seniorerna i sällskapet skull kunna klara av. Ungdomarna kan gå åt ena hållet och ta det mycket branta först medan seniorerna tar det mera successivt sluttande uppför. Tanken är att mötas på mitten och sedan mötas vid sjön. Vårt (seniorernas) alternativ är utmanande. Det går uppför hela tiden utan att vara tvärbrant.
Området är ett pass mellan Italien och Österrike och man öppnar vägen i en riktning endast varje 30:e minut. Gnetar på och vänder uppe i passet till en grusväg som går också kontinuerligt uppför. Det är ansträngande men seniorerna är sega. Möter det yngre sällskapet när det återstår 400 meter till högsta punkten på denna vandring. De yngre meddelar att branten upp till högsta punkten är mycket besvärlig att vandra. Seniorerna beslutar därför att vända och vandra med de yngre tillbaka till sjön. Når pass-vägens stopp för fordon från Italien. Bredvid finns det en restaurang och chansar att maten skall vara ok. Det är många gäster men det flyter på skapligt att få in maten. Betalningen tar dock tid. Det är kyligt på denna höjd och när sällskapet sitter ner för att äta så tas jackor på. Maten överraskar och smakar gott! Det är inte den mest avancerade maten men klasser bättre än de som sällskapet ätit tidigare i orten. Undantaget den Irländska hamburgerrestaurangen som hade utmärkta hamburgare. Men dessa rätter var inte enligt ortens traditionella kök. Det är en kortare vandring kvar utefter sjöns andra sida till bilen. Leden går högre upp på en sluttning och inne i skogen. På denna sida så går vägen alldeles intill sjön.
Det blir tungt att komma igång efter lunchen i de första backarna uppför. I skogen finns det några gluggar i vegetationen och det går att få några fina bilder på den gröna sjön samt de bakomliggande stora bergen.
Når bilen och fortsätter färden ut ur dalen. Märker nu att det har gått uppför hela vägen då sällskapet åkte hit. På några ställen erbjuds en fantastisk utsikt ut ur dalen. Oturligt ligger kameran i bakluckan. I morgon är det söndag och då är alla affärer stängda. Idag blir det att handla så det räcker även imorgon. Sonen uttrycker en ”one-liner” som värmer lite – ”Hit upp skulle man kunna åka en gång till för att fotografera utsikter och sol upp/nedgång”! Ibland prickar farsan rätt?! Dagen eller dagarna har tagit på krafterna och den ena efter den andra däckar tidigt. En vaknar till liv igen så det blir en omgång sällskapsspel – Ticket to Ride – Italien.
Dag 5 – Vandring Cinque Torri
Vaknar som vanligt först även om klockan nästan är 08:00. Det blir en stund i ensamhet med en bok. Övriga sällskapet vaknar så småningom till och det beslutas att dagens vandring skall bli från Bai de Dones upp till Cinque Torri. Detta skall vara en vandring klassad som ”moderat”. Detta kommer att diskuteras. Det är ca 5 mils bilkörning till startplatsen. Vägarna är smal, krokiga och livligt trafikerade, varför det tar sin tid att köra dit. Färden går först till Toblach och där håller bilen framför sällskapet att bli rammad av en bil som svänger på från vänster. Den senare bilen kör sakta och vinglar över hela vägen. Lyckligtvis kör bilen av vid en bensinmack då den var mycket trafikfarlig. Hade gissat på en huligan eller rattfyllo men föraren är en gammal tant. Svänger av vid Toblach och in i en fantastisk vacker dal – Höhensteintal. Passerar Toblach skidstadion med den berömda varvningspuckeln. Vägen är krokig men trafiken är något mindre än på vägen till Toblach. Vid sidan av vägen så finns det en grusad cykelväg och det vimlar av cyklister. De cyklister som kör landsvägscyklar med smala däck kör tyvärr i körbanan. Vägen är smal varför det är lite knepigt att köra om. Att köra om är ingen match för våra framtida organdonatorer – Motorcykelförarna. Cyklarna har kraft för att köra om men ibland så tar man onödiga risker. Sedan finns det naturligtvis en och annan lokal bilist som skall om till varje pris. Fortsätter in i den vackra dalen och en utsikt värd en tavla uppenbarar sig. Stannar vid en sjö och dokumenterar den fantastiska utsikten.
Dalgången måste erbjuda många aktiviteter för det står bilar parkerade överallt där det går att parkera. Det är söndag och många lokalbor kanske är ute och roar sig? Åker förbi en avfartsväg till en kommande vandring. Denna vandring är mycket populär varför det är dumt att genomföra denna på en helg då ”alla” är där! Har läst på – Parkeringsavgift 30 Euro! Kommer in i ett mycket kurvigt parti efter högsta delen i dalen. Det går utför på inledningsvis mycket slingrig väg. Dottern blir åksjuk av alla kurvor. Når Cortina som skall vara en ”het” stad i SydTyrolen. Har för mig att de arrangerar nästa vinter OS?! Det är livligt med folk i den centrala delen av staden. Kommer igenom utan incidenter. Från Cortina och upp till startplatsen är det åter en mycket slingrig och smal väg i 12 km. Återigen så blir det trångt då cyklister gnetar på uppför, organdonatorerna gör våghalsiga omkörningar och enstaka bilister som vill komma en eller två bilar längre fram i kön! I sällskapet har en svindel och en blir åksjuk i kurvorna. Når startplatsen utan missöden, men viss olust och illamående hos vissa i sällskapet. Blir förvånad att det inte är någon parkeringsavgift. Sonen har läst att stället är mindre populärt men det är många bilar parkerade och under vandringen observeras mycket människor.
Sällskapet startar vandringen och all vandring uppför (440 m) kommer direkt. En i seniorgruppen ger upp direkt och återvänder. Detta är för brutalt.
Det går uppför och uppför hela tiden. Jag kämpar på bra i början men halvvägs upp börjar det bli alldeles för påfrestande. Drabbas av syrebrist i knoppen och måste huka, pusta och vila med jämna mellanrum. Dottern vakar över farsgubben hela vandringen vilket uppskattas. Tar några bilder på fina vyer under vandringen uppför. Nära toppen så blir stigningen mindre och lyckas återhämta mig till viss del.
Häruppe på toppen vimlar det av folk som kommer från olika håll eller har åkt linbanan upp.
Ser de tre typiska ”skorstenarna” som är ett landmärken på denna plats.
Sonen fotografera flitigt med sin professionella kamerautrustning. Här finns det fantastiska vyer. Det gäller bara att komponera dessa på ett bra sätt. Sällskapet ringer ner till dalen för att meddela att man kommit halvvägs och är uppe på toppen. Föreslår att alla förenas genom och att hon tar liften till toppen för gemensam lunch. Hon avböjer och det är kanske lika bra det då det är kö att få bord på restaurangen. Dottern och jag går före då det inte kommer gå så fort för mig. Det är mestadels nedför men minsta lilla uppförslut får mig att andas tungt och måste stanna för att vila.
Första delen nedför slingrar sig igenom tidigare nämnda bergsknallar.
Knallarna är populära för bergsklättrare och det försiggår aktiviteter överallt.
Nedanför knallarna är ett område som användes för försvar under 1:a världskriget. Det är ett gytter av skyttegravar där väggarna är förstärka med murar av sten. Området måste vara svårt att erövra om man inte lyckas komma upp på samma höjd. Dock var skyttevärnen sårbara för de kanoner man sköt med nedifrån dalen. Det blir viss osäkerhet var leden går i detta gytter. Bitvis finns det skyltar med detaljkartor men inte vid alla skyttevärnskors. Det är arbetsamt att gå för mig då det ofta är höga steg i de stentrappor som finns. Det är lika påfrestande att gå utför. Har som tur är vandringsstavar som innebär säkerhet att inte snava. Skyttegravarna tar slut och leden blir lite tydligare. Vissa blindstigar förekommer. Efter en viss möda når sällskapet en asfaltsväg där det blir lättare vandring men fortfarande så frestar det på orken fast det går nedför. Dottern ser en räv som tittar lite nyfiket innan den försvinner bland träden. Vid en kurva så viker leden av in i skogen igen. Det fortsätter att vara lite ojämnt underlag och ibland så går det brant nedför. Återigen kommer det stunder av syrebrist i skallen och måste stanna och pusta. Andhämtningen är tung de sista kilometrarna. Skall vila på en rot men halkar av och hamnar i en hög på stigen. Naturligtvis kommer det fyra vandrare samtidigt när jag ligger på stigen och har en viss möda att komma upp igen. Tar ett kort på en vanligt förekommande men okänd blomma. Sällskapet har tur då denna tid brukar det vara full blomning i skogar och alpängar.
Sista biten till parkeringen är en riktig pärs men lyckas komma dit utan några missöden. Frugan tycker att jag är helt blek och ordnar dryck och lite att äta i den lokala enkla butiken vid skidliften. Övriga i sällskapet kommer 10 minuter senare. De har haft många stopp för fotografering. Sällskapet äter och dricker vad som blir en enkel men nödvändig lunch. Tyvärr så har klockan passerat 14:00 vilket innebär att samtliga restauranger har stängt till 18:00. Undantag finns men var hittar man dem? Sonen får köra bilen hem och det är som sagt en viss spänning att trafikera dessa slingriga alpvägar. Anländer utan incidenter stugan och det blir mycket drickande och lite ”mellis” innan kvällsmaten. Dricker nog en liter vätska! Sällskapet är nog inne på att morgondagen blir vilodag eller lättare vandring. De yngsta är sugna på att åka på bilutflykt lite längre söderut för att uppleva det ”riktiga” Italien. Sydtyrolen kan nog uppfattas som mera Österrikiskt. T.ex. vajar två Österrikiska flaggor vid några hus utanför husets balkong. Vi får se vad det blir för program imorgon då flera är lite stela i lederna! Dagen vandring var mycket vacker men ganska/mycket påfrestande för vissa!
Dag 6 – Bolsano samt lokal vandring
Idag är alla överens om en vilodag efter senaste dagars vandring samt hetta. Rejäl hetta blir det även idag! Sällskapet delar upp sig. Sonen och sambon gör en utflykt till Bolsano för att uppleva mer ”Italienskt”. Övriga beslutar att vandra lokalt på en promenadväg mellan stugan och nedre byn. Sonen och sambon blir rejält grillade i Bolsano men får möjlighet att strosa lite på egen hand. Utcheckningen från parkeringshuset blir en utmaning då inget av parets kreditkort acceptera och uttagsautomaten är trasig. Paret får ge sig ut till en bankomat på stan och försöker att betala med kontanter. Tillbaka igen får de meddelande att biljetten är ogiltig. Ringer hjälp telefon numret och ingen svarar. Åker till utgången och prövar om biljetten har status betald. Bommen öppnar sig inte. Försöker en betala sista gång efter en lite svettig/stressig situation. Plötsligt är biljetten giltig och betalningen tas emot. Paret kan lyckligt åka vidare till stugan. Anländer mycket varma och törstiga! Värmen är på max! Resterande i sällskapet tar en promenad till den lokala affären som ligger 250 meter från stugan. Affären är liten men det finns det mesta för att göra frukost och enklare middag. Restaurangers mat har inte hållit någon hög klass här i Sydtyrolen men det bröd som bakas här är mycket gott. Set är många sorters rågbröd gjor på surdeg. Smakar fantastiskt och är rejält att bita i. Efter shoppingturen tar sällskapet en promenad på en grusväg ned mot byn. Ser vackra blommor och fina trädgårdar. Här verkar det växa bra.
Solen grillar sällskapet ner i den djupa dalen. Når nedre byn och kikar till en hotellrestaurang för lunch men de meddelar att idag är det stängt – vilodag. Fortsätter in bit tillbaka där det finns ett café som lovar gott enligt undersökning på Google Maps. Ingen blir besviken. Stor kopp kaffe – Kaffe Americano, God lemonad – Italiensk citronlemonad och Glassdesserter av storlek mega!
SMSar till sonen och meddelar vårt fynd. Sonen undrar hur vi kunde få tillgång till detta? Gångavstånd meddelar vi. Fortsätter hemåt efter en stunds avkoppling och njutning på caféet. Går igenom en aktivitetspark med lekplatser för barn, vattenterapi, scen (orkester hördes igår kväll), fiskdamm och utomhusgym.
Vägen tillbaka till stugan går sakta uppför och är egentligen inte ansträngande men dagens hetta får sällskapet att bli genomsvettiga. Stannar och pustar vid en bänk i skuggan.
Vid trappan upp till huset finns det ett antal träfigurer. Någon har haft mycket fritid och suttit och täljt.
Det är svalare inomhus och jag äter en lunch bestående av det goda rågbrödet samt lokal korv. Korven smakar också utmärkt. De äldre i sällskapet unnar sig en ”powernap”. Senare genomförs lite kompletteringsshopping då några artiklar på listan glömdes. Återigen stekhett! En stund senare anländer sonen och berättar om sina äventyr. Tur att jag inte var med då min stresströskel är betydligt lägre än sonens! Hittade en broschyr nere i parken som listar en massa vandringar, sevärdheter och aktiviteter att göra i den dal som sällskapet bor i. Kan vara bra som alternativ till de höghöjdsvandringar som sonen planerat för! Imorgon är det tidig avgång för att förhoppningsvis undvika eftermiddagsregn.
Dag 7 – Vandring Tre Cime
Vaknar först men frugan är denna gång inte långt efter. Det är sol utanför och lite svalare. Hoppas att det inte skall bli allt för dåligt väder i dag då det är vandring på hög höjd. Det blir samma väg – Höhensteintal- som till den senaste höghöjdsvandringen, men lite kortare avstånd med bil. Vandringen är en av de mest populära i området. Det är fullt med bilar och vandrare under högsäsong/helger. Hoppas det inte skall vara fullt med folk och långa bilköer idag. Märker redan vid rondellen i Toblach att det är bilar på väg till dagens vandringsstartplats. Bilarna kör och ser ut som vandrare! Mycket riktigt, nästan alla svänger av serpentinvägen upp till Vandringen! Dottern blir bilsjuk i all dessa serpentinsvängar. Strax innan vandringsparkeringen så betalar man entréavgift a 30 Euro! Vid parkeringarna står det parkeringsvakter som viftar kommande bilar till de olika parkeringsareorna. Hamnar högst upp och det kanske är bra? Startar vandringen och det finns en informell stig från parkeringen nedför till leden som går nedanför.
Sällskapet har klätt på sig med långbyxor och vandringsjackor då det varit kyligt på morgonen och utlovat sämre väder vid lunchtid. Det är varmt i solen och jackor åker av. Känns för varmt med långbyxor men det är ett större företag att byta till korta då det är mycket öppet landskap utefter leden. Vyerna på denna vandring är fantastiska. Dolomiterna har en speciell sorts berg som är skarpa och mycket eroderade.
Kalkstenen är skör och bryts ner ganska enkelt. Första delen är ganska lätt på en bred grusväg/led. Vid Rifugio Lavaredo så blir det vandring uppför till passet Forcella Lavaredo. Härifrån och vidare kan man ta fantastiska bilder på Tre Cime di lavaredo. Det är tre toppar som via erosionen fått sina karakteristiska utseenden.
Leden går mestadels nedför vidare till Refugio Locatelli. Det är en stuga/restaurang som ligger på en avsats.
Junior och sambon har blivit efter för fotografering. Det dröjer och dröjer och börjar fundera om de råkat ut för något missöde.
Dottern vandrar vidare upp till Refugio Locatelli för att utforska de sjöar som finns där och eventuella utsikter. Jag och frugan väntar att sonen skall dyka upp. Det tar en stund och frågar var de tagit vägen. De skulle ”bara” ta ett kort och sedan fortsätta. Eftersom det dröjt så länge så hade tydligen blivit ett helt album? Sällskapen enas om att det fotofixerade paret får ta vara på sig själva, meddela dottern vid Refugion och fotografera bäst dom vill. De äldre i sällskapet vandrar vidare i sin takt. Från ledkorset vid Refugio Locatellli går det nedför och det är stenigt, grusigt, brant och risk för fall. Leden är också smal på vissa ställen och det är stor trafik av vandrare från andra hållet. Under hela vandringen så bjuds det på flera olika alpina blommor som har sin blomperiod under dessa veckor. Det blir några bilder. Blommorna är vackra men upplevelsen kan inte mäta sig med tidigare Vandringsresor – Val Gardena och Portugal fastland.
Når botten på en dal och härifrån går det brant uppför på skrå till en bergsplatå.
Vandringen är jobbig och det blir några pauser på vägen uppför. Når till slut platån men det slutar inte med detta då det är stenigt och går lite upp och ner på platån.
Detta fortsätter vidare till en fårvaktarstuga som nu har blivit restaurang. Flera skyltar anger vad som är förbjudet i området och endast betalande restauranggäster är välkomna. Sällskapet köper lokal lemonad (saft) som finns i olika sorter till det facila priset 50 spänn för ett glas. Behovet av något sött är angeläget och snåltarmen får stå tillbaka för ett glas var! Servitörerna schasar iväg gäster som sitter och mumsar egen matsäck. En del ganska ovilliga och undrar om det blivit heta situationer någon gång. Frugan ser plötsligt att dottern kommer vandrandes. Hon har en mycket självlysande keps. Hon bestämde sig att fortsätta vandra då fotografsällskapet anlände till Rifugion. Vinkar in henne för ett glas av den ”exklusiva/dyra” lemonaden. Lemonaden uppskattas även av henne och sällskapet tar en lite längre paus. Dags att vandra vidare och precis när sällskapet lämnar restaurangen så syns de sista i sällskapet komma nedför slänten. Frågar om de behöver kontanter för att köpa lite saft men de avböjer och alla fortsätter tillsammans.
Dottern är trött och vill komma i mål så hon pinnar iväg före. Känner att kinder, armar och öron har blivit rejält grillade idag. Vi är på över 2000 meters höjd och solen står rakt uppifrån vid lunchtid. Ser en bergsklättrae som tar sig upp på den lodrätta väggen på en de 3 bergsformationerna. Måste ha nerver av stål.
Det blir fortsatt backar uppför och vi äldre börjar bli rejält slitna. Vissa ställen av leden går i kanten på hiskeliga stup. Vill inte tänka vad ett felsteg skulle innebära. Når till slut startplatsen och alla utom jag vill bege sig till en stuga som serverar mat. Är lite trött och grinig, så jag avstår att följa med. Det brukar vara dyr skitmat på turistställen. Övriga försöker övertyga mig att komma med och skickar till och med bilder på maten. Maten ser oaptitlig ut tycker jag. Får senare kommentaren att maten ”dög” men hade lite tveksamma inslag. Svårt hitta bra matställen i Sydtyrolen. Fotografteamet skall bestiga en topp till för att få fantastiska bilder. Övriga häckar i bilen medan vädret håller på att bli lite sämre. Kommer en kall och bitvis kraftig vind och några regnstänk. Regn är utlovat men har ännu inte kommit i någon mängd. Det tar en stund innan fotograferna återvänder. De berättar om fantastiska vyer, smala stigar och positioner för posering/fotografering. Bilderna är spektakulära. Rullar iväg nedför på serpentinvägarna. Ser en långtradare och undrar hur den skall komma runt i kurvorna. Långtradaren kör ifrån oss nedför! Häpp! Alla är trötta efter dagens mödor. Har återhämtat mig skapligt och fixar käket samt frugan diskar. Spelar en omgång sällskapsspel men tröttnar efter denna och hamnar i bingen. Avslutar ett kapitel på i bok men somnar raskt efter detta. Sover lite oroligt och det gör frugan med. Ligger och tänker olika tankar för att somna om och drabbas av ångest. Tänker på risktagandet som fotografteamet gjorde under dagen. Inser vad som skulle kunna hända om olyckan varit framme. I deras situation av entusiasm, fulla av endorfiner och trötta samt stela så kanske omdömet sviktar? I euforin kanske man tummar på säkerhetsmarginaler? Tänker på vad som skulle kunna hända och måste ta ett vuxen-snack vid frukosten. Bearbetar tankarna och försöker somna om.
Dag 8 – Regnväder
Regnet öser ner och det blir innesittande denna dag.
Passar på att besöka sportbutiken samt livsmedelsbutiken. Fler har tänkt på samma sak. Åter i stugan försvinner några för att ”meditera”/sova. Några spelar en omgång sällskapsspel. Enkel lunch med mackor blir nästa begivenhet. Vädret har klarnat upp och regnet upphört. Frågar efter maten om någon är frivillig att ta en promenad. Möts med tystnad. Löser lite korsord en stund och frågar dottern om hon vill följa med. Övriga är medvetslösa? Dottern nappar och vi går en ”biotopisk” stig på 6 kilometer från stugan. Vet inte vad jag skall titta på då det inte finns mycket annorlunda att studera? Det är segt idag och alla är trötta efter tidigare lite utmanande vandringar. Studerar bloggen som jag skrev 2014 – Vandring Val Gardena. Tänk vad mycket har förändrats avseende fysisk förmåga på 8 år. Det har inte blivit bättre! Det var trögt att vandra men känns bra efteråt. Hemma blir det åter slappande och ingen verkar intresserad att göra något. Löser lite korsord och avvaktar att alla skall kvickna till. Tanken är att äta middag ute ikväll. Maten på ett hotell var bra. Lite dyrt, lite längre tid för service men maten var god. Tyvärr så är det mycket flugor som besvärar denna tid på året.
Dag 9 – Vandring Ceseda Ortisei
Har haft en mycket dålig natt med mycket lite sömn. Är mycket trött denna morgon. Det blir en lite längre biltur idag till vandringar som skall var bra fotografiska objekt! Kommer att åka in i Val Gardena dalen som det äldre sällskapet besökte 2014. Det var som sagt andra vandringar det året. Vädret är lite chansartat med varning för regn vid 10:00-tiden. Sonen får köra bilen då jag är trött och då en dålig bilförare. Han kör bra. Det är en bit att köra till Val Gardena dalen. Som namnet indikerar är det en grönskande dal. Under förra resan till dalen fick sällskapet se fantastiska blomsterängar. Det blir allt varmare och har på grund av regnvarningar valt långbyxor. Det är ett mycket dåligt val idag! Når parkeringen vid den långa/längsta/högsta liften. ”Alla är där”. En parkeringsvakt med visselpipa dirigerar in bilar bland trånga parkeringsfickor omslutna av betongpelare som kan skrapa lacken vid ogenomtänkta rattrörelser. Har råkat ut för detta under 90-talet då hel sidan trycktes in i betongpelare i ett garage! Lyckligtvis får vi/hittar vi en parkering rakt in. Inga missöden. Ännu en gång frågar man sig hur det ser ut under högsäsong? Det är ett mindre kaos idag. Sällskapet delar upp sig. Fotografteamet tar linbanan till högsta punkten för fotosafari. Övriga tar Vagnbanan upp till en alpäng på något lägre altitud. ”Alla” är här tidigt/samma tid så det är trångt i buffertzonen för nästa tur uppåt. Vi kommer med i nästa tur och redan nu är det lite färre passagerare. Det går ganska raskt uppför och det är brant. Känns som en lättnad att inte behöva kämpa sig upp/ner i dessa backar. Alla väller ut på vandringstigarna. Man kan vandra åt två håll. De flesta väljer samma rutt som sällskapet. Det är uppförsbacke den första biten och det blir pustande för att komma upp. Väl upp fortsätter vandringen svagt uppför på skrå. Det blir lättare vandring.
Solen skiner/bränner och svettas i långbyxorna. Utsikten är fantastisk mot bergen fjärran söderut.
Anar att ett berg verkar bekant – Plattkofel och Langkofel. Sällskapet vandrade runt dessa 2014 – 20 km. En restaurang är öppen och stannar för att få morgonkaffe – Kaffe Americano är det man ska säga om man vill ha svart kaffe. Restaurangen har Stockholmspriser på sitt utbud. Men det är semester och känn skönt att med aktuell utsikt ta sitt morgonkaffe.
Etablissemanget kommer så snart efter bantransporten uppför varför de flesta går förbi och det finns gott om plats. Fortsätter vandringen efter en stunds meditation. Vid ett litet kapell tar avsatsen slut och leden vänder uppför en brantare backe.
Den är inte extremt lång men det blir lite ansträngande att ta sig upp. På högsta punkten finns det ett Jesus-kors och det verkar vara populärt att ta kort på varandra på detta ställe. Är inte intresserad av ”sånt” och njuter istället av utsikten norrut som öppnar sig uppe på denna plats. Man ser långt till snöklädda toppar i fjärran. Vid kanten är det ett bråddjupt stup!
Sällskapet pustar och njuter av platsen. Det blir en del bilder. Vandringen fortsätter över alpängar och på dessa öppna, torra platser växer mycket låga växter. Det är vackra blomster men kan inte slå upplevelsen 2014!
Det går nedför och är lättare att vandra. På vissa ställen är det stenigt så det gäller att sätt fötterna rätt.
I fjärran syns Cesedas topp dit övriga sällskapet begav sig. Kollade i bloggen 2014 och då gjorde sällskapet en vandring upp till Ceseda och vandrade sedan ner igen! Kommer tyvärr inte ihåg denna vandring och vilken led som vandrades. Sällskapet gnetar på och det är varmt i brallorna!
Når ett vägskäl där man kan fortsätta vandringen på skrå mot Ceseda som man passerar under toppen. Slår en signal till sonen för att höra hur deras vandring ser ut. Det är svårt att få kontakt men slutligen går det. Klart det skall vara mobiltäckning och gratis wifi överallt! De meddelar att man har vandrat färdigt i området och skall ta några sista bilder. Beslutar därmed att mötas vid dalstationen. Sällskapet vandrar nedför en brant sluttning till linbanan. Kommer 2 min innan avgång! Vid denna tid är vi endast 5 personer som skall ned! Övriga vill njuta av bergen längre! Efter en stunds väntan kommer de övriga ner och sällskapet kommer överens att äta på någon restaurang som ligger några hundra meter från liftstationen. Det första alternativet är lite väl dyrt då rätterna startar från pris 30 Euro. Nästa alternativ är en pizzeria. Den är enkel men personalen är trevlig. Beställer dryck och letar i menyn. De flesta väljer pizza och några andra pasta/kötträtt. Beställer maten men får svaret att pizzerian inte serverar pizza under lunchtid! Intressant pizzeria. Har mörka tankar att detta är ett trick för att man ska beställa de något dyrare lunchalternativen? Nåja, det bli traditionell mat – Spagetti Bolognese och Wienerschnitzel. Maten kommer snabbt och är OK. Alla är nöjda men då jämför vi med lunchbesök som varit usla under vistelsen. Dessa är ganska lätt att överträffa. Ger betyget 2 av 5 – Medioker mat till för högt pris. Ingen behöver dock svälta när portionerna varit rejäla. Det är varmt! Långbrallorna känns som en minibastu. Är åter till parkeringshuset och hoppas betalningen går enklare jämfört sonens Bolsano besök. Apparaten accepterar inte kontokortet. Har som tur är kontanter och det fungerar att betala. Vi har en bra parkeringsplats och det är bara att backa rakt ut, svänga och följa pilarna. Följer man pilar i parkeringsgarage så antar man att man kommer till utgången. Här kommer man till en återvändsgränd och måste vända bilen på små ytor och köra mot pilarna för att komma till utgången. Parkeringsbiljetten fungerar och bommen går upp. Sonen trixar bilen genom de smala gatorna till huvudvägen. Det är som tur är lite trafik denna tid på dagen. Sitter och svettas och mår obekvämt och förstår inte varför luftkonditioneringen inte ger ifrån sig kall luft. Har valt absolut lägsta temperatur. Önskar att kunna säga att färden till stugan var händelselös men tyvärr så blev det inte så. Vid tre tillfällen möter vår bil andra bilar som plötsligt utan anledning girar ut som för att köra in i sidan av vår bil! Förstår inte vad fan de håller på med och det blir några ögonblick av ren skräck men lyckligtvis ingen fysisk kontakt. Varför beter de sig som idioter? Någon mil innan ankomst till byn med vår stuga så hittar jag en ratt som reglerar luftströmmen från luftutblåset. När jag öppnar dessa på max så strömmar det äntligen kall luft mot min mycket svettiga kropp! Tillvaron är räddad! Sällskapet tar en liten omväg till den trevliga glassbaren då övriga sällskapet som inte var med tidigare, vill pröva de enorma glassbomberna. Dottern föråt sig på en sådan bomb och beställer en barnglass istället. Övriga utom jag beställer jordgubbs-alternativet. När sällskapet sitter under ett stort parasoll så börjar det att regna och åska. Vilken tur sällskapet haft med vädret även denna dag! Det rejäla åskvädret fortsätter sedan ytterligare några timmar. Glassbombarna får nästan krypa ifrån baren då de fått i sig rejäla portioner och vandrat på hög höjd i solen och värmen. Inte paltkoma men glasskoma. Anländer huset och dottern undrar vad hon lagt sina glasögon. Det blir bilfärd tillbaka till baren och där finns glasögonen kvar på bordet. Tur var väl det men det var inte så kul att inte få komma till ro. Är genomsvettig och vill duscha och byta kläder. Känner mig som en annan människa efter detta. Sällskapet behöver ta en sväng till affären i närheten men regnet bara öser ner. Till slut blir det ett måste då den stänger 18:30. Det är ett tillfälligt uppehåll precis när sällskapet går mot affären. Traktens bilister struntar fullständigt i gångtrafikanter som är ute och går. De saktar inte in och sällskapet får hoppa undan för att inte dränkas när vatten stänks upp av bilisterna. Djävla skitgubbar/kärringar. Plockar på de varor som listats och frugan köper en flaska lokalt vin som serverades igår och vare gott. Det ösregnar när det är dags att gå hem. Går raskt tillbaka med hjälp av en regnjacka och ett paraply. Lyckas hålla det mesta torrt. Parerar bilarnas stänkande med paraply riktat mot vägen. Packar upp hemma och frugan konstaterar att hon tog fel flaska vin från hyllan! HÄPP! Det dundrar och blixtrar under hela kvällen. Det är mäktiga krafter på gång mellan bergen. Ikväll blir det lugnt hoppas man och imorgon är det den sista dagen på plats för denna gång.
Dag 10 – Vandring Vattenfall och Antholzsjön runt
Vaknar och det är London-dimma som Ture Sventon beskriver det. Sikten är endast 3 meter. Vartefter övriga gruppmedlemmar vaknar så klarnar det sakta upp. Till slut är det soligt igen. Det börjar bli trögt med idéer om vandringar och aktiviteter. Alla är trötta och/eller har fått se/göra allt som önskats. Det blir lite rådslag och några beslutar att åka upp till sjön vid Skidskyttestadion för att fotografera och vandra runt sjön. Dottern och jag släpps av mitt i dalen för att vandra upp till ett vattenfall. Det är mycket fuktigt i luften efter det intensiva regnandet. Dottern och jag släpps av och börjar vandringen till Egger-vattenfallet. Det skall vara en stigning på 200 meter brant uppför. Lyckas vandra upp utan att gå in i väggen som tidigare tillfället. Det är bara brant och inga avsatser. Vattenfallet ger några bra bilder.
Vandrar nedåt igen och kommer till korset där man kan gå upp till det andra vattenfallet. Det är längre till detta vattenfall och det ligger högre upp. Vi provar och åter blir det ganska brant uppför men denna gång på en väg. Skylten som finns vid korset säger att det tar 40 minuter till vattenfallet. När vi gått en bra bit kommer en ny skylt och visar 40 minuter! Tror mera på höjdmätaren i träningsklockan som indikerar att det är 90 ytterligare meter uppför. Vattenfallet dyker upp till slut och det har också bra fart och här är vattnet brunt. Det är väl det tidigare regnet som dragit med sig jord.
Man kan beskåda fallet från en trä-ramp som inte bör besökas av rädda/höjdrädda. Det känns inte som det mest stabila bygget. Lite bilder tas och sedan är det bara att gå nedför till byn. Det går mycket raskare nedför!
Når bygatan och vi sätter oss och pustar lite. Ringer för att höra hur det går för övriga i sällskapet. De är också nästan klara med sina fotograferingar och vandringar. Vi meddelar att vi kan mötas vid kyrkan i byn. Köper lite läsk i en liten butik i byn. Det byggs ganska flitigt upp mot berget så det kanske kommer bli en större metropol så småningom. Undrar hur man kalkylerar byggen kontra risker för laviner? Hittar en bänk i skuggan och dricker lite Italiensk Limonada. Övriga anländer med bilen och sonen är som vanligt utsvulten. Han är inte tonåring längre men verkar ha frisk aptit. Sällskapet beslutar att åka till Toblach så att övriga i sällskapet får prova de goda hamburgarna på grillen vid torget i Toblach. Det är varmt och åker den krokiga vägen till Toblach. På vägen som leder trafiken utanför staden tar det stopp. Trafiken lättar efter en stund och åker vidare till den östra rondellen där den bra parkeringen finns. Här ser man att asfaltsarbetet pågår i delen av rondellen som leder upp till parkeringen. Vägen är avstängd! Ser en vägarbetare med stoppskylt som stoppat trafiken från andra hållet. Det finns bara en fil genom rondellen just nu. Sällskapet inser att vi måste fortsätta på huvudvägen bort från Toblach. Sedan vända och ansluta till den kilometerlånga kö som väntar att få passera igenom rondellen! Blir stressad och tänker att så var det med dagens eftermiddag! Sonens flickvän hittar en liten väg upp i bergen som kan användas för att nå Toblach bakvägen. Efter 3 km svänger sällskapet in på vägen och den är small. Det finns inte någon plats för två bilar att mötas på vägen. Det blir för den ena att backa till närmste gård. Vägen är smal och det känns lite nervpirrande att inte stöta till något vid sidan. Det enda som sällskapet lyckligtvis möter är en grupp vandrare som undrar vad sällskapet har här att göra! Inga incidenter inträffar och vägen leder exakt till parkeringen. Det blir en kort promenad till torget. Vid torget finns den Irländska hamburger grillen. Kommer i rätt tid för att få ett bord där alla får plats. Har varnat de som inte var med förra gången att hamburgarna är mycket stora och det räcker med dessa. Trots varningen beställer de oinvigda pommes extra! 3 av 5 orkar inte äta all mat. 2 som beställde extra pommes! Sonen är bottenlös och slukar allt – Pommes och hamburgare! Får ett meddelande på telefon och skriften är Italiensk. Förstår tillräckligt och meddelandet säger att vissa vägar är avstängda under ett cykelmaratonlopp. Det står inte när, var, hur. Meddelandet är tillräckligt för att stressa mig och sällskapet startar hemfärden till stugan snarast. Tittar på kartan och hittar en påfart till huvudvägen västerut och dirigerar bilen dit för att slippa eventuellt trafikkaos. Vägen är helt tom i vår riktning vid påfarten. Det är väl det tillfälliga stoppet vid asfaltsarbetet? Anländer stugan och ser att det börjar samlas mer moln på himmeln. Kanske dags för regn igen. Sällskapet har haft tur med vädret och inte begränsats avseende alla aktiviteter. Dags för att packa och varva ned för morgondagens avfärd. Det blir tidig start för att undvika trafikbekymmer och köer i Brennerpasset. Sover mycket illa på natten. Kan det vara resfeber?
Dag 11 – Hemresa
Vaknar innan klockan ringer. Det blir skåprensning-frukost. Övriga vaknar vartefter. Diskar och slänger det sista för att lämna huset i bra skick. Slutstädningen är betald. Det är ganska öde på huvudvägen i dalen. Successivt blir det lite fler bilar men inget som stör. Når motorvägen efter en liten fadäs i en rondell. Höll på att kör in på den avgiftsfria mindre vägen mot Brennerpasset men gjorde en ”Bondläpps-gir” tillbaka in i rondellen och ut i rätt utfart. Ivrigt ”påhejad” av bakomliggande bilar. Kör motorvägen en bit och det är nästan tomt på lastbilar. Kör in i rätt fil för betalning av motorvägsavgiften. 22 km kostar 2,7 Euro! Fortsätter vidare genom Brennerpasset och inga köer hindrar som på nedvägen till stugan. Återigen blir det lite ”panik” när jag är på väg att köra in i filen för automatisk avläsning men girar in rätt i sista sekunden! Inga bilar bakom denna gång så hejaropen uteblev! Fortsätter ner från passet mot Innsbruck. Tunga lastbilar får endast köra i 40 så att inga incidenter ska inträffa. Sonen dirigerar sällskapet till en mack för att fylla tanken innan retur av bilen. Fortsätter sista biten till flygplatsen och avlämning av bilen. Hittar en parkeringsplats, lastar ur och konstaterar att resplanen har underskridits med råge. Hade tagit i beräkning att det kunde vara samma köer som när vi reste åt andra hållet. Nu gick allt perfekt. Lämnar bilnyckeln i en box och går in i avgångshallen. Sällskapet är nästa helt ensamma i hallen och inget har öppnat ännu. Väntar för att checka in och det går smidigt. Ingen rusning så tidigt innan avgång. I säkerhetskontrollen är det ingen kö men deras dator fallerar när sällskapet skall passera. Sonen och jag blir ”slumpvis” utvalda för extra kontroll. Dottern får som vanligt kontrolleras på grund av sin bygel-BH. Inga droger hittas hos någon. Sonens och min väska genomgår extra undersökning då dessa innehåller en massa sladdar, kameror, etc. Slinker igenom och kan slå oss ner i avgångshallen vid gaten. Inget är öppet trots att det står att allt ska öppnas 08:00. Så småningom får sällskapet lite drycker och frukost för de som inte åt i stugan. Den så kallade ”Duty Free” affären har hiskeliga priser och dessa är högre än hemma på Systembolaget. Väntar vidare för att få gå ombord och nästa skutt till Frankfurt. Flygoperatören är Air Dolomiti och har en Italiensk kapten. Han drar på när han skall taxa till starten på banan. Känns som han tar en kurva på två hjul! Ingen avvaktan vid startpunkten utan bara ut och iväg! Färden tar strax under timmen och landar lite före utsatt tid. Samma på flygplatsen här också – Svänger på två hjul! Det blir buss till terminalen och det är 1,5 timme innan det är dags att kliva på planet till Stockholm. Gaten för avfärd ändras två gånger. Letar efter någonstans att äta och hittar ”Herrmans” som på Google som får 4 i betyg. Vem har ätit där och satt detta betyg? Maten är rena skräpet. Två korvar i hamburgerbröd och sur potatissallad till. Vad har de egentligen för smak i de Germanska områdena. Det mesta är skräpmat. På flygplatser händer det mesta. Kollar i taxfree butiker och det är dyrare eller lika som Sverige. Hittar en flaska med Skotskt innehåll som är enligt reapris. Betalar och går tillbaka till gaten. Var är boardingkortet? Går tillbaka till kassan och där ligger det på bandet och skräpar! Puh! Flaskan som inhandlats ligger i en kartong. På färden tillbaka så öppnas locket och flaskan glider ut. Lyckas tack vare vissa kvarvarande reflexer rädda den innan den far i betonggolvet! Puh! Vid ett stort kors mellan affärerna och leden till alla gater står en bodybuilder med bar överkropp och spänner sina rejäla muskler. Kompisen står samtidigt och filmar/tar kort. Ingen stannar men kanske höjer ett ögonbryn? Puh! Det är stekhett vid gaten då alla är där och ingen får gå på. Puh! Anländande plan är försenat. Puh! Ca en halv timme efter schemalagd boarding tid börjar passagerare släppas på. De första som skall kliva på har några problem med sina biljetter, stoppar kön och markpersonalen måste kolla/knappa på sina datorer. Puh! Kommer äntligen på planet bland de sista påstigande. Sitter ner och väntar på start. Kapten meddelar att markpersonalen är underbemannade och behöver 10 minuter extra. Puh! Det låter i lastrummet under planet och blir tyst efter en stund. Ingenting händer på att antal minuter. Kaptenen meddelar att man har ont om folk i markpersonalen och de behöver ytterligare 30 minuter för att hämta och lasta väskor. Puh! Efter trettio långa minuter har det slutat låta i bagageutrymmet. Inget händer. Efter ytterligare ca 10 minuter så skjuts planet äntligen ut. Planet stannar på plattan och man kör sina checklistor. Kollar att vingarna sitter fast eller vad man nu gör. Rullar äntligen iväg mot startbanan. Vid starten är det andra plan före i kön. Puh! Startar äntligen och via ett mycket turbulent luftrum med mycket skakningar och krängningar, når planet en lugnare marschhöjd. Inget av intresse händer på resan till Arlanda. Landar 1 timme försenad på Arlanda. Ut till bagagebandet och väntar på väskorna. Det kommer en stril väskor sedan stannar bandet och luckan stängs. Väntar några minuter och nästa stril kommer och allt stannar/stängs. I den fjärde strilen har sällskapet fått sina väskor. Puh! Päronen och dottern går till Sky City för att äta och sedan kliva på ett tåg till respektive destination. Tar adjö av sonen samt sambo för denna gång. Har gott om tid och beställer mat på Sushibaren. Äntligen bra käk! Kostar en del men det är det värt. Bye, bye för Germansk mat för denna gång! Päronens och dotterns tåg går med 5 minuters mellanrum i respektive riktning. Päronens tåg anländer först. Tågfärden är bekväm och tåget går enligt tidtabell. Har sett att en buss går till hemmet kort efter att tåget anländer. Enligt tidtabeller har sällskapet 9 minuter att ta sig från stationen till busshållplatsen. Hade hoppats att tåget skulle stanna vid spår 1 och då var det bara att kliva ut och sedan korsa gatan. Tåget stannar tyvärr vid spår tre. Detta innebär ned för branta trappor, under spåren och upp igen till gatuplan enligt likartade trappor. Imponeras av prestationen att ”susa” ner/upp för trapporna av en senior individ med utsliten höft samt 21 kilo väska och ryggsäck med 5-6 kg handbagage på ryggen. Måste ta hjälp av räckena för att få upp väskan till gatuplanet. Sedan sker det ett sprintlopp med rullande väskor genom Eskilstunas gator till aktuell busshållplats. Når hållplatsen pustande och svettig med 3 minuters marginal. Känner en viss stolthet! Bussen kommer, äntrar den och efter en stunds färd kan sällskapet kliva av och rulla väskor efter stickgator och uppför den sista backen innan huset. Väl hemma så är det bara att sjunka ihop och koppla av! Borta bra men hemma är inte heller så tokigt! För första gången på flera år sover jag hela natten utan att vakna. Känslan att ha sovit hela natten var underbar när jag vaknade dagen efter. Tack för denna gång!