Sommarresa 2016
Quiz
Sammanfattning vandringar
Jämförelse bilresväg alternativ
Dag 1 – Eskilstuna – Eskilstrup
Dag 2 – Eskilstrup – Bad Kissingen
Dag 3 – Bad Kissingen – Lech – Vandring Lech – Oberlech
Dag 4 – Vandring Rufikopfbahn – Zurs
Dag 5 – Vandring Warth – Lech
Dag 6 – Vandring Lech – Zug -Oberlech
Dag 7 – Vandring Formarinsee – Lech
Dag 8 – Vandring Kalbelesee – Lech
Dag 9 – Vandring Spullersee – Lech
Dag 10 – Vandring Rufikopfbahn – Lech
Dag 11 – Vandring Schlegelkopfbahn – Warth
Dag 12 – Vandring Formarinsee – Lech
Dag 13 – Lech – Hildesheim
Dag 14 – Hildesheim – Eskilstuna
Quiz
Dags för en sommarresa. Bjuder som vanligt på en liten quiz. Rapporterna kommer längre ner efter Quizen.
Vart är vi på väg?
Frågor
10 poäng
Ett initialt leende och halverat germanskt adjektiv i frasen ”ge en rejäl konkurrensmässig fördel” ger orten.
8 poäng
En välkänd Norsk ost utan ett omvänt SJ ger regionen
6 poäng
Man tycker att namnet på landet kräver ett motsats land? Något sådant finns inte vad undertecknad vet?
4 poäng
En byxlös dam gjorde succé i ett antal filmer för vuxet ”hemmabruk”
2 poäng
En lite unik sångform utövas i detta land – ”Sångarten grundar sig på snabb växling mellan brösttoner och falsett-toner”
Sången utövas lämpligen med kort läderartad ekipering
Prost säger man också när man kommer i stämning av sången och man befinner sig ett land söder om sin större Germanska granne.
Det LECHer sade den midsommarglada mannen när bottenpluggen lossnade i ekan.
Svar
10 poäng
Initialt Leende ”L” och halverat Germanskt adjektiv i frasen ”Geben Sie einen ECHTEN Wettbewerbsvorteil ” ger orten Lech
8 poäng
Osten är Jarlsberg och ta bort J och S så får Du Arlberg (och då hittar Du landet?)
6 poäng
Har Österrike en motsats i Västerrike?
4 poäng
B-filmerna ”Utan trosor i Tyrolen” finns i varje Svensk mans medvetande?
2 poäng
Sångformen är Joddling.
Den framförs ibland av herrar i korta läderbyxor med hängslen.
Prost – Skål – säger man i Österrike som ligger söder om Tyskland.
Lech är orten
Sammanfattning vandringar
Dag | Aktivitetsnamn | Datum | Tid | Km | Höjdstigning | Lägsta höjd | Högsta höjd |
3 | Lech – Oberlech | 2016-06-27 | 01:55:12 | 5,39 | 229 | 1435 | 1671 |
4 | Rufikopfbahn – Zurs | 2016-06-28 | 04:55:35 | 11,63 | 394 | 1734 | 2418 |
5 | Warth – Lech | 2016-06-29 | 02:50:26 | 9,43 | 326 | 1336 | 1547 |
6 | Lech – Zug -Oberlech | 2016-06-30 | 05:13:27 | 14,45 | 471 | 1458 | 1814 |
6 | Oberlech – Lech | 2016-06-30 | 46:57:00 | 2,35 | 5 | 1446 | 1679 |
7 | Formarinsee – Lech | 2016-07-01 | 04:07:32 | 15,06 | 142 | 1468 | 1870 |
8 | Kalbelesee – Lech | 2016-07-02 | 03:10:02 | 11,1 | 373 | 1572 | 1796 |
8 | Kalbelesee – Lech del 2 | 2016-07-02 | 23:39 | 1,05 | 4 | 1458 | 1575 |
9 | Spullersee – Lech | 2016-07-03 | 03:22:34 | 11,39 | 289 | 1454 | 2007 |
10 | Rufikopfbahn – Lech | 2016-07-04 | 04:04:47 | 11,37 | 241 | 1468 | 2344 |
11 | Schlegelkopf – Warth | 2016-07-05 | 03:43:07 | 12,63 | 461 | 1489 | 1908 |
12 | Formarinsee – Lech | 2016-07-06 | 03:42:57 | 14,5 | 98 | 1446 | 1863 |
Jämförelse bilresväg alternativ
Har gjort en sammanställning vad de olika bilresvägarna som resesällskapet utnyttjat innebär i mil, restid och pengar. Fler alternativ finns naturligtvis. Snabbast går ju att flyga!
Transport | KM | Medel hastighet 100 km/h – TT.MM | Övriga kostander | Kommentar |
Eskilstuna – Rödby | 765 | 7,39 | ||
Broavgift öresundsbron | 756 | t.o.r. med Bropass | ||
Färja 1,5 tim | 1,30 | |||
Hotell | 2 000 | 2 nätter inklusive frukost | ||
Puttgarden-Lech | 1037 | 11,31 | t.o.r. | |
TOTAL | 1802 | 20,01 | 2 756 | |
Eskilstuna – Göteborg | 375 | 3,45 | ||
Båt en natt | X | X | 8 500 | t.o.r. Frukost tillkommer |
Kiel – Lech | 991 | 11,01 | ||
TOTAL | 1366 | 15,11 | 8 500 |
Dag 1
Packar in alla saker som behövs för två veckors semester i bilen och kör iväg på Midsommardagens morgon. Firade som vanligt midsommar hos reskamratens syster. Alla skulle ha grönt i året och undertecknad bidrog naturligtvis solidariskt!
Eskilstuna är stilla klockan 08:00. Det är riktig sommar och redan 22 grader utetemperatur. Det går raskt att köra den något smala och krokiga vägen ner till Norrköping.
Ansluter till motorvägen och det är bra väg hela vägen söderut via Helsingborg och Malmö. Enda undantaget är någon mil, 2 + 1 väg utanför Ljungby. Vilken skillnad jämfört åka E20 till Göteborg!
Passerar Linköping och tänker på grabben som studerar där. Hoppas att han äntligen skall bli klar med sina studier. ”Endast” Master uppsatsen skall färdigställas.
Fin vy över Vättern och sikten är bra då det är vackert väder idag. Ser många Finsk-registrerade bilar på väg söderut. Undrar om de använder Sverige som genomfart till kontinenten istället för färja. Passerar Ljungby och fastnar korta bitar efter någon söndags-bilist. Det är visserligen lördag men ändå.
Trafiken tätnar lite då raska förare kommer ifatt långsamma.
Det lättar upp i trafiken efter Ljungby, men ju närmare Malmö sällskapet kommer, desto tätare bli biltrafiken. Det måste vara riktigt mycket bilar här när det är rusningstrafik. Måste stanna vid en inrättning för att ”tvätta händerna”. Miljön är inte direkt trivsam, men det går att med fokus på sitt inre istället för omgivningen, utföra det som utföras skall. Har föreslagit att ta en lunch på samma inrättning, men miljö och meny är inte så tilltalande varför sällskapet fortsätter mot nya mål.
Barsebäck tornar upp sig och kan tänka att Danskarna var måttligt roade av placeringen.
Trafiken är ganska tät på motorvägen runt Malmö. Skall så många åka över bron? En skylt meddelar att nästa avfart är den sista för den som åkt fel och inte vill passera bron. Efter avfarten har den mesta trafiken försvunnit.
Har köpt en transponder via internet och monterat denna på vindrutan. Har man en sådan, så kan man välja den enklaste och snabbaste kön. Det är bara att köra fram, bommarna lyfts och räkningen belastar kontokortet. Kör mot dessa bommar trots ivriga protester från reskamraten som menar att man skall välja kontokorts-kön. Reskamraten tystnar efter att bommarna passerats utan några som helst problem. Det står några gränspoliser och studerar de passerande bilisterna, men de fäster ingen som helst intresse för sällskapet.
Detta är premiär för resesällskapets nyttjande av Öresundsbron. I och med denna passage så kan man säga att Öresundsbron är 100 % officiellt invigd!
Når ”kontinenten” och det är en del trafik, då det för danskarna väl är en vanlig lördag och alla som bor i Köpenhamn skall fly staden till stränder och sommarstugor?
Trafiken är lite tätare men inga problem ännu så länge. Ser dock på bilens GPS-skärm att det är markerat hinder och långsam trafik längre fram.
Inga alternativa vägar är föreslagna av GPSen på samma sätt som den gjorde så elegant i Tyskland för några år sedan. Det var ”Stau” på ”Autobahn” och sällskapet gled elegant förbi de milslånga köerna via av GPSen anvisade sidovägar.
Någon mil senare blir det mycket stopp och långsam trafik. Det är fyra filer men trafiken kryper fram. Skyltar upplyser hur lång tid det skall ta till orter lokaliserade utefter motorvägen. Undrar hur man kan räkna och lita på dessa uppskattningar?
Trafiken kryper sakta framåt och en viss otålighet finns hos undertecknad. Dock så känns det ganska lugnt om den logiska hjärnan får dominera. Det finns ingen tid att passa idag och resan har hittills gått mycket raskt! T.ex. tog det endast fyra timmar att köra Eskilstuna – Helsingborg UTAN någon form av bus-körning. Tyvärr så är ”reptil-hjärnan” stark och dominant!
Först blir 4 filer till 3 och sedan blir 3 filer till 2 och passerar ett vägbygge där max 50 km/timme gäller. Detta är förklaringen till de långa köerna. Efter vägbygget lättar trafiken och farten ökar. Ligger lugnt i högerfilen då sällskapet skall svänga höger mot Rödby efter ca 5 km.
Trafiken lättar ytterligare när den stora motorvägen lämnats och kosan går söderut. Det är ytterligare ca 90 km till dagens mål Hojmölle Kro, som skall bli sällskapets övernattnings-etablissemang.
Ser en skylt som visar på att bilar kan repareras men som enligt resesällskapet är kniv och gaffel! Fixade den så kallade efter-starren för några veckor sedan, men det finns fortfarande vissa synbara utmaningar!
Svänger av vägen vid nästa skylt med symboler för knivar och gafflar.
Etablissemanget ger ett något påvert intryck och lever upp till vad man tyvärr kan förvänta sig av en vägkrog. Hade innan resan någon slags naiv ”romantisk” dröm att de serveringsställen som finns i Danmark skall vara pittoreska och erbjuda god matkvalitet.
Danskarna har dock ”EU-anpassat” sig eller vad man nu skall kalla detta och vägkrogen erbjuder dylik standard-mat som man kan äta på en vägkrog oavsett land.
Maten var ingen katastrof, men den gav inga upplevelser heller, som man eventuellt skulle kunna berätta om, för kommande generationer.
Det enda anmärkningsvärda, som tyvärr undertecknad missade för att återigen tvätta händerna, var när resesällskapet skulle förklara vad som skulle debiteras i kassan. Hur hon än försökte så verkade hennes antal vokaler var för begränsade, för att den unga damen i kassan skulle förstå!
Maten tar en stund att tillaga och sällskapet etablerar sig på utsidan, vid ett av etablissemangets bord. Det är rejält varmt (>30 grader) och sällskapet svettas i väntan på det beställda.
Maten anländer till slut och är som sagt ingen minnesvärd erfarenhet. Dock kan man säga till etablissemangets fördel, att rätten är helt lokalt tillredd utan några halvfabrikat.
De mest akuta hungerkänslorna elimineras. Här på ”kontinenten” så gäller det lite mer frihet. Här röker man vid lunch-borden!
Fortsätter söderut i något lugnare tempo. Konstaterar för första gången på mycket länge att undertecknad blir omkörd av 99% av alla bilister!
Har inte bråttom och vill snåla på bensinen så att den räcker till Tyskland imorgon och då tjänar undertecknad några extra ören! Ibland så åsätter undertecknad dessa små ören mycket stora värden! Reskamraten skakar bara på huvudet.
Svänger av motorvägen och Hojmölle Kro dyker raskt upp. Stället ser ganska slitet ut och är vad man kan kalla ”kostnadseffektivt”. Det är inget ställe där par tillbringar sin bröllopsnatt, men det duger för en övernattning. Det är lågt pris, rent och trevlig personal.
Hittar en skylt i receptionen som är tänkvärd. Inga kommentarer från övriga resesällskapet.
Stor förvirring utbryter efter incheckningen. En Geocache skall loggas vid en liten närbelägen kyrka. Allt blir fiasko. GPsen har av någon anledning laddats med ”Tyska” gömmor som skall loggas vid nästa stopp. Är 100 % säker att rätt fil laddats. Har tidigare uppmärksammat att det kan bli fel då flera, så kallade ”queries” genereras samtidigt. Resultaten överlagras och blir helt fel när GPSen laddats. GPSen kan naturligtvis kollas efter laddningen och då kommer dessa typer av fel att upptäckas. Undertecknad ägnar alltid många timmar av förberedelser och planering, för sällskapets resor och har i detta fall missat att kontrollera. Det blir mycket frustration och förvirring. Undertecknads irritation brukar tyvärr också fortplanta sig till övriga i sällskapet.
Undertecknad resignerar avseende dagens Geocache jakt, då hela världen verkar gå emot. Letar via bilens GPS om någon enklare butik kan hittas i de närmaste geografiska lokationerna. Värmen är mycket stark och vätskebalansen måste återställas.
GPSen hittar en jour-butik belägen endast ca 2 kilometer från sällskapets nuvarande lokation. GPSen visar ännu en gång ett vägvalsalternativ som starkt ifrågasätts av sällskapet. Nåväl, man får se lite hur Danskarna bor och hur trevligt de har i sina trädgårdar.
Orten heter Eskilstrup och är kanske den Danska benämningen för Eskilstuna?
Miljön är mycket lantlig och GPSen anvisar att nämnda butik skall ligga utefter samhällets/byns huvudgata. Sällskapet är mycket tvivlande men plötsligt så dyker nämnda butik upp vid sidan av nämnda väg. Affären har ett digert utbud av det som sällskapet i nuvarande tillstånd efterfrågar. Butiken har i sin avdelning för kylda artiklar ett mycket tilltalande och prisvärt utbud. För summan av 69 DKR inhandlades Dansk öl 2 st, 1 liter husets vin och en liter citron lemonad. Butiksinnehavaren var mycket trevlig och utmanade undertecknad att benämna 69 på Danska. Undertecknad gjorde ett mycket seriöst försök men misslyckades. Dialogen var trevlig och sällskapet lämnade nämnda butik med ett leende på läpparna.
Bilfärden går tillbaka till motellet och det blir någon timma av rapportering från undertecknad och reskamratens studerande av de Svenska tidningar som inhandlats innan gränspassagen.
Dryckerna som inhandlats konsumerades parallellt för att ge inspiration och återställande av obalanserade vätskebalanser! Undertecknads drycker är inte beroende av årgång på något sätt, medan reskamratens ”husets vin” har en vis påverkan avseende detta. Sistnämnda dryck bidrog till nämnda balansering och i övrigt så gav den inga direkta upplevelser att förmedla.
Till kvällen beslutar sig sällskapet att besöka den lokala restaurangen. Undertecknad har en viss avvaktande reservation utifrån standarden på byggnaden för övernattning. Dessa tveksamheter försvinner raskt då personalen är trevlig och maten är alldeles utmärkt. Restaurangens lokaliteter har renoverats och är mycket trivsamma. Maten är också vällagad och alldeles utmärkt!
Sitter ute och njuter av den lite svalare kvällen.
SMHIs prognos har utlovat åskregn till kvällen. Regnet börjar falla och alla gäster får omgruppera in i matsalen.
Maten är en njutning och sällskapet lämnar restaurangen med ett leende på läpparna.
Ett motell med kontraster! Imorgon blir det ett skutt in i nästa land söder om Danmark.
Vi ses!
Dag 2
Gårdagens kväll var livlig med kraftiga åskbangar. Det blixtrade rejält och regnade skapligt. Det var fortfarande mycket varmt så det blev en klibbig varm fuktighet. Satt och skrev och pratade lite med reskamraten efter middagen. Plötsligt kom det inga svar längre och efter en stund hördes djupa snarkningar i andra änden av rummet.
Glömde helt bort att det var EM i fotboll och missade titta på kvällsmatcherna. Förresten så finns det ju ingen TV på rummet konstaterar undertecknad mitt i den mörka natten. Brukar alltid vakna till på natten.
På morgonen konstateras att en stor TV-skärm är uppsatt i hörnet av rummet! Det måste var något konstigt med den öl som serverades igår. Man brukar se vita elefanter när man druckit för mycket. Igår kväll såg undertecknad gröna elefanter redan på flaskan. Dansk öl verkar skum?
Läste dock på nätet att det inte var något större underhållningsvärde. Två lag spelade t.o.m. sämre än Sverige sades det. Det sägs att det största bottennappet i EMs historia är 0-0 matchen Sverige – Turkiet för några år sedan.
Vad skall man säga om detta utan att vara elak? Funderar på vilken enorm tomhet det måste bli en tid framåt i Svensk fotboll. En del nya spelare skall in och även en ny tränare. Erik han ville att laget skulle ”skina” men det gick inte riktigt så. Istället så lyckades hans företrädare få Island att ”skina” med sin taktiska ”tråkfotboll” som ingen ville ha när Erik kom in som boss för det Svenska landslaget. Man måste nog ha en taktik och spela efter sina resurser och förmåga.
Motellet ligger nära en större väg mot Gedser. Har fönster mot vägen och trafiken är livlig. Som tur är fungerar öronproppar tillsammans med trötthet.
Denna krog har gamla anor. Själva sovdelen är ny men huvudbyggnaden fick sina ”kongelige” privilegier i mitten på 1800-talet. Frukosten är som en vanlig frukost hemma men det är OK då sällskapet inte lider av någon akut näringsbrist. Checkar ut efter frukosten och damen som serverade igår och som sköter ruljangsen nu på morgonen, är lite blyg och påpekar vänligt att sällskapet bokat ett rum för tre vilket är dyrare. Undertecknad som planerat i timmar och är mycket noggrann får ännu en repa på semesterskölden.
Det var vänligt av damen att påpeka detta, men hon kan inte reducera räkningen på grund av procenten hon måste lämna till bokningsagenten.
Är lite överraskad att hon är blyg. Har hört att Danska flickor ska vara väldigt framåt osv. Detta har undertecknad hört av andra och har absolut ingen egen erfarenhet av detta!
På parkeringen har ett Danskt sällskap parkerat sin bil med bakluckan helt öppen över natten. Är något fundersam, men förklaringen är att i bagageutrymmet så ligger en mycket stor best till hund. Det är nog tveksamt om någon i sina sinnes fulla bruk skulle vilja stjäla något från denna bil.
Frukosten öppnade en halv timme tidigare och medförde att resplanen gavs ännu mer tid. Beslutet blir att logga den Geocache som sällskapet gick bet på igår. Det är viktigt att en Geocache loggas i Danmark då detta land inte prickats av tidigare. Nu har sällskapet även en flagga uppsatt på Danmarkskartan!
Kör lugnt till färjan då sällskapet är ute i god tid. Utefter vägen växer intensivt ljusblå Cikoria. En mycket vacker blomma som undertecknad försökt få att överleva i blomsterlandet. Inte fan går det! Däremot trivs den alldeles utmärkt i gräsmattans torraste ställe!
Anländer över en timme innan bokad överfart Rödby – Puttgarden. Får köra på ändå som en av de sista bilarna. Ibland har man flyt! Det blåser rätt mycket idag och båten gungar lite. Undertecknad är känslig för gungningar, men det verkar inte som det skall gunga för mycket.
Båten är full med barnfamiljer och barnen har ett paradis här då de får köpa storpack med godis i fartygets butik. Godis makes kids happy!
Nästa stopp blir Calles bordershop i Burg. Undrar om sällskapet vågar köpa öl med gröna elefanter? Denna verkar ha en stark påverkan på synförmågan? Kanske finns något annat mer ”nyttigt” i affären?
45 minuter färja är lagom tid. I alla fall om man inte skall sova under överfarten. Tog färjan Trelleborg – Rostock för några år sedan. Överfarten tog över 6 timmar på en ”öken” färja. Det enda som fascinerade sällskapet på denna färja, var vissa lastbilschaufförers förmåga att tåla alkohol. Några tog åtskilliga glas till lunchen. Kändes lite olustigt, men hoppades det fanns någon logisk förklaring.
Anländer Tyskland och det går raskt att komma av färjan.
Kör 9 kilometer för att tanka och köpa lite ”färdkost” på Calles. Shopen skall enligt internet vara öppen från 09:00 varje dag. Tankar bilen full och känner med tillfredsställelse att nu har undertecknad minsann tjänat några ören genom att tanka i Tyskland.
Calles ligger strax intill och åker och parkerar bilen. Klockan är 10:00 men det är mycket lite folk. Ser en dörr där det står ”Eingang” och dörrarna är markerade med gröna runda markeringar med ett streck i mitten. Dörrarna går inte upp och nu börjar sällskapets intellektuella diskussion.
Undertecknad menar att man går in genom aktuell dörr. Gröna cirklar betyder att man kan gå in annars skulle de vara röda. Argumenten understöds av att det även står ”Eingang” ovanför dörren.
Reskamratens argument bygger på att dörrarna inte öppnar sig när sällskapet står framför dessa och menar att ingången är på andra sidan. Protesterar livligt och menar att på andra sidan hämtas förbeställda varor. Reskamraten är inte den som ger sig när hon känner att bevisen är till dennes fördel.
Sällskapet vandrar runt byggnaden och där konstateras att a) endast ytterligare parkering finns b) enda ingången är för att uthämta varor.
Undertecknad känner en viss tillfredsställelse men mysteriet kvarstår avseende att dörrarna märkta ”eingang” inte öppnas. Sällskapet tittar lite rådvillt runt i området och till slut så går ”hissen ända upp”. På en stor skylt står att söndagar öppnas affären 11:00. Detta är helt fel enligt deras hemsida! Uppfattningen förstärks ytterligare då en Svensk-registrerad bil innehållandes längtansfulla förare och passagerare med billig alkohol i blicken. Konstaterar efteråt på nätet att öppettiderna har ändrats sedan undertecknad tittade för någon vecka sedan. Argumenten nonchaleras helt av reskamraten.
Tyvärr så fortsätter mycket av oflytet under dagen. Egenskapen tålamod är något av undertecknads mera svaga sida. Det går sakta och det är omöjligt att köra om på den smala vägen från färjan. På motorvägen som så småningom ansluter, är det många långsamma fordon. Det är bilar lastade med cyklar, husvagnar, husbilar, Bilar med båt på släp och allmänt många söndagsbilister. Det verkar ha varit något slags folkvagnsbussevent i dessa trakter. Ser många ”upp-hotade” gamla åk.
Vid Hamburg blir det trafikstockning som vanligt. Nästa stockning blir några mil innan Hannover. Det går sakta och föreslår att ta några mindre vägar, men reskamraten menar att det lättar snart. Det lättar inte snart och undertecknad tystnar och mulnar rejält. Köandet genomförs i tystnad.
Resten av färden går mycket ryckigt. Trots att dagens bilåkande är kortare än igår, så är den mer tröttsam och känns mycket lång. Det är tillfälliga stockningar och vägarbeten. Alla kör mycket disciplinerat förutom några söndagsbilister som byter fil lite tvärt.
Observerar endast en bilförare som ber sig mycket dumt åt. Det är en Svensk! Han ligger i vänsterfilen och pressar någon meter efter framförvarande bil. Ifall någon försöker byta fil in i vänsterfilen så hindrar han dem genom att gasa. Gissa vad han kör för bil? Audi så klart. Fyra nollor fram och en nolla bakom ratten!
Känner efter ca 45 mil att det är dags för lunch. Ser en Macdonalds skylt och svänger in. Det är knökfullt med köer till samtliga kassor. Väljer en kö och det är bara strul. Kassören registrerar fel och måste tillkalla chefen för att få det rättat. Representanter för barnfamiljer skall köpa menyer för hela familjen MEN det skall vara si för det barnet och så för det andra barnet. Kassören försöker förvirrat hålla reda på alla beställningar med alla de undantag som de kitsliga barnen kräver. Detta tar tid.
Till slut ger sällskapet upp när en dam måste ägna 10 minuter bara åt själva beställningen.
Sällskapet lämnar och går till ett annat näringsställe i området.
Det är bordsbeställning och tar sin tid. Etablissemanget har mycket lite personal i förhållande till antalet gäster. Beställer och får till slut pastarätter. Maten är OK men ingen större upplevelse. Säkert nyttigare än Macdonalds men inte mycket smak.
Till slut är notan reglerad och sällskapet kan fortsätta mot dagens mål Bad Kissingen. Sällskapet har nostalgiska minnen av denna ort. Sällskapet genomförde denna typ av bilresor när barnen var små. Barnen var mycket duktiga och hade tålamod att sitta still i bilen tills denna ort nåddes. I bilen konsumerades ljudband som Pippi Långstrump, Mamma Mu, Trollet med den gula kepsen och Emil i Lönneberga. Berättelserna uppskattades lika mycket av föräldrarna!
Vid dåvarande hotell i Bad Kissingen fanns ett allmänt bad och för hotellets gäster var det fritt inträde. Oj vad roligt de hade tillsammans efter en dags bilåkande!
Når till slut orten och följer GPSens anvisningar till hotellet. Blir tveksam då sisa biten går på vad som upplevs vara gå-gata. Denna gång har dock GPSen rätt och hotellet kan lokaliseras.
Den äldre receptionist-damen kan ingen Engelska och undertecknad får ta fram några skol-Tyska fraser från det förgångna. Det går knackigt men tillräckligt bra för att få en rumsnyckel. Här tar dock förståelsen slut.
Frågar om parkering och förstår att den är full. Sedan börjar damen med en massa förklaringar att det är svårt att hitta parkering i denna mycket parkerings-ovänliga stad. De parkeringar som finns är dyra men man kan chansa då det inte brukar vara någon koll på helgerna!
Undertecknad mulnar ytterligare och sällskapet ger sig ut på parkeringsplats jakt. De apparater som finns i närområdet kräver mynt och åtskilliga av denna sort. Sällskapet har inga mynt så strategin blir att a) Hitta till centrum och tillfälligt parkera bilen b) hitta en uttagsautomat c) Hitta en affär för att köra ett inköp samt begära växel i mynt d) hitta en parkering med ledig parkeringsplats.
Det blir en lång biltur att hitta en tillfällig parkering. Bilen som kör framför kör alltid mycket sakta. Parkeringen ligger en bit ifrån vad sällskapet uppfattar som centrum. Vädret har också blivit mycket varmt varför det blir svettigt att irra omkring. Hittar efter någon kilometrar vandring en uttagsautomat.
Nästa uppgift är att hitta en affär. Har observerat två på vägen och besöker dessa. I Tyskland är affärer stängda på söndagar! Sällskapet resignerar och beslutar sig för att chansa. En parkering 500 meter från hotellet testas och här finns en ledig parkeringsplats. Lyckan blir fullständig när parkeringsapparaten informerar att söndagar är det fri parkering och 1 Euro täcker en dags parkering vardagar!
Lyckan har vänt till slut. Packar ur de nödvändigaste artiklarna och äntrar sällskapets hotell-rum. Res-kamraten lider i värmen. Rummet är utmärkt med radio, TV och en minibar med överkomliga priser.
Till detta kommer en trevlig balkong.
Undertecknad som varit mycket surmulen hela eftermiddagen tinar upp och klarar av att säga ett vänligt ord till reskamraten.
Sällskapet tar en paus på rummet och ett vrål utifrån påminner undertecknad att det är EM-fotboll på TV och av jublet att döma så har Tyskland gjort mål.
Slår på TVn och konstaterar att det är 1-0 till Tyskland. Låter TVn stå på i bakgrunden medan rapporten redigeras. Det blir 2-0 strax innan paus.
Sällskapet har lugnat respektive återhämtat sig och tar en promenad i omgivningarna. Bad Kissingen är en flott kur-ort med fina hotell i området.
Det var mycket folk i centrum men är ganska dött här i kur-området. Loggar ett par Geocachar och fotograferar lite omgivningar.
Genom staden flyter en flod men tror inte det är från denna som eventuellt kur-vatten hämtas. Vattnet i floden ser en aning grumligt ut.
Testar ett ben-bad för att känna om hälsan förbättras. Ingen märkbar skillnad kan konstateras.
På bron över floden har ett antal löften utlovats. Det hänger hänglås lite här och där och misstänker att nyckeln ligger på flodens botten. Det blir nog svårt att ångra sig?
Hittar Geocaharna och söker upp ett café som är öppet. Det är annars dåligt med öppna serveringar på orten. Passerar butiker med otroliga utbud av konsthantverk. För den som har stålar så finns det mycket fint att köpa.
På cafét så försöker undertecknad beställa två sallad, ett glas vitt vin och en öl. Servitören är inte Tysk och har svårt att förstå undertecknads skol-tyska eller så begriper undertecknad inte vad denne säger. Resultatet blir att sällskapet når 50 % resultat. Öl och vin serveras men ingen sallad.
Väntar och sippar långsamt dryckerna men inga sallader dyker upp.
Det blir en lätt middag denna kväll. Strax innan 20:00 börjar servitören tömma övriga bord och ser på en skylt att etablissemanget stänger 20:00. Efterfrågar notan som regleras och lämnar aktuellt etablissemang. Det blir ingen dricks denna gång.
Tillbaka på hotellet konstateras att det är betydligt svalare än tidigare på dagen. Det skall nog gå att sova denna natt.
Dag 3
Frukosten på hotellet är lite av en kontrast mot vad sällskapet är vana vid. Sällskapet lämnade den svenska inbundenheten och stelheten, till Dansk avslappning och nu Tysk hovsamhet. Här i frukostmatsalen viskar man när man konverserar och de som kan föra sig är välklädda. Undertecknads sport T-shirt känns lite avvikande. Har naturligtvis inga som hels bekymmer för situationen utan de som eventuellt vill snörpa på läpparna eller titta nedlåtande, får göra det. Nu är det inte så illa, men försöker beskriva en atmosfär i en frukostmatsal med antika möbler och porträtt på rojalister.
Frukostens utbud är alldeles utmärkt och det är inga problem att bli mätt.
Sällskapet blir lite bullriga när reskamraten öppnar för en on-liner. ”Är så törstig idag och drack nog för lite igår” sade denne, när hon hällde upp ett tredje glas juice. Undertecknad fick bita sig i tungan för att inte säga den självklara dräpande kommentaren. Det började bubbla av skratt då bägge insåg vad som kunde komma och detta medförde nog en viss störning i frukostmatsalens stiliserade balans.
Reskamraten var igår mycket lojal mot sällskapets ekonomi och petade i sig det numera varma Danska husets vin, som inhandlades i den lokala by-shoppen! Kände att detta är en uppoffring även när detta husets vin är kylt och har svårt tänka vad det smakar varmt! Guldstjärna till reskamratens (något uppoffrande) lojalitet!
Checkar ut och far vidare mot slutmålet. Det är mer lastbilar ute och kör idag. De fick inte köra när det var helg igår? Tyvärr blir det ett stopp även idag. Vid ett vägarbete så blir två filer till en och det blir direkt stora köer. Sällskapet är något trötta på bilkörning idag, efter gårdagens trista körning. Det är inte mycket att se utefter motorvägen. Sällskapet får roa sig med ”lustiga” vägskyltar. T.ex. Wurzburg blir väl slarvigt översatt korvberget? Skylten Knullwald lämnas till läsarens fantasi att översätta!
Alperna börjar skönjas i fjärran.
Målet är nära, men ändå långt bort. Återkommer strax varför. Läste innan resan att gränskontrollen in i Österrike är stenhård. Såg inte skymten av en enda gränspolis vid passerandet av gränsen.
På andra sidan gränsen så blir det en mycket smal väg. En bilist har bestämt sig att ta det mycket försiktigt och det samlas upp mängder av bilar efter denne. Däribland också sällskapet. Det är omöjligt att köra om. Vid en liten stad delar sig vägarna. Undertecknad kör fel då tankarna är något i obalans efter krypkörandet. Lyckas vända och kommer åter på rätt spår. Det är MYCKET trångt när små städer/byar passeras. Man kör genom de centrala delarna och det är knappt att man kan mötas på gatorna. Vägen följer en dalgång och i dalens botten så finns det en viss del plan mark. Här har många etablerat sitt boende och många små byar har växt upp. Det är bara några kilometer mellan varje by och då blir det långsam körning. På sidorna är det branta bergssidor och det måste vara mycket riskfyllt att bo här. Lavinfaran måste vara mycket stor på vintern.
I varje by verkar det finnas en träsnidare och det står mängder av produktioner utefter vägen.
De sista 70 kilometerna tar tid, men sällskapet har inte bråttom då rummen kan nyttjas först från 15:00. Märker inte att det har gått sakta uppför hela tiden. Stannar till vid Warth som ligger en mil norr om slutmålet. Sällskapet tycker det är lagom tid för lunch. Det är kyligt och ingen sommarvärme. Tar på extra kläder så att det går att sitta ute.
Chansar på ett etablissemang som ligger centralt i orten. Det visar sig vara ett lyckokast! Mycket trevlig och engagerad servitör, mycket och god mat.
När sällskapet trodde att nu var all mat framdukad, så dök det upp en sallad också!
Maten smakade mycket gott och sällskapet blev rejält mätta.
Fortsätter söderut mot slutmålet Lech. Vägen är mycket smal och hoppas att inte möta någon buss eller lastbil. Möter dock snart en cementbil, som kör som en biltjuv. Håller höger så mycket det går när denne sveper förbi farligt nära.
Dalen erbjuder mycket vackra utsikter. Får ta hjälp av bilens GPS för att hitta hotellet då orten innehåller väldigt många dylika! Överallt ser man vandrare och orten är mycket tillrättalagd för dessa.
Anländer hotellet och nu får sällskapet erfara något som aldrig hänt tidigare. Sällskapet känner sig som Kung och Drottning. Personalen är så otroligt vänliga, hjälpsamma, förklarande, osv. En bärare tillkallas som packar ur bilen, tar upp allt bagage till rummet och sedan parkerar bilen i det underjordiska garaget. Detta är en helt ny erfarenhet för sällskapet som aldrig tidigare varit så väl omhändertagna vid ett boende. Reskamraten är lite misstänksam, medan undertecknad bara njuter!
Bagaget packas upp och andan hämtas en stund. Det har blivit mycket stillasittande under tre bilrese-dagar. Sällskapet beslutar därför att det får bli en kortare vandring med lite kupering för att vänja kropparna vid ansträngning. Vandringen som planeras är 3,3 km och 195 m stigning. Dock blir det inte riktigt så, vilket förklaras senare i rapporten!
Sällskapet är två mycket erfarna orienterare med mycket god dokumenterad kompetens avseende kartläsning. Dock blir det en stor utmaning att tyda de schematiska kartor som beskriver aktuell vandrings etapp. Det blir ett antal så kallade ”bikupor” innan sällskapet uppfattar att man troligen är på rätt väg. Hela tiden finns en osäkerhet men det verkar till slut som att det är nästan rätt avseende karta och verklighet.
195 meter är ingen höjdstigning att tala om. Trots att detta är ingenting, så flåsar sällskapet tungt i stigningen uppför berget.
Starten är på 1.541 meter över havet och sällskapet känner skillnad avseende vandring på havsnivå. Högsta punkten skall alltså ligga på 1.736 meter.
Det är många fina vyer på vägen upp till Oberlech.
Osäkerheten avseende den mycket schematiska kartan är stor och det visar sig så småningom att sällskapet går för högt upp.
Det visar sig att sällskapet inte skulle ha gått ända upp till Oberlech utan vikit av tidigare enligt ruttbeskrivningen.
Undertecknad tror sig ha fått kontroll avseende karttydandet ovanför Oberlech, men den ”rätta” stigen visar sig vara en rundtur, som inte är med på den schematiska kartan. Vandringskamraten påpekar att en skylt borde undersökas, men undertecknad är övertygad om sin kontroll av verkligheten att denna nonchaleras. Undertecknad får äta upp detta senare!
Rundturen är i och för sig en trevlig upplevelse med en presentation av traktens något annorlunda fauna.
På denna rundtur finns även en Bauta-Geocache som sällskapet dock misslyckas med att logga, då ledtråden inte kan tydas.
Rundturen som undertecknad tolkade vara en icke rundtur, utan den verkliga leden, konstateras när stigen vänder åter till utgångspunkten var en icke dokumenterad rundtur.
Nära utgångspunkten verifieras tidigare nämnda skylt och undertecknad befinner sig vad man inom brottning betecknar som ”brygga”. Skylten meddelar klart att aktuell och alternativ stig, är den rätta som leder tillbaks till Lech. Förutom konstaterande av den så kallade verkligheten, får undertecknad med något böjd nacke lyssna på vandringskamraten utläggning, om att det ibland kan vara en fördel att lyssna på ”andra” istället för att bara envist hävda och exekvera undertecknads något begränsade och av omgivningen icke påverkbara åsikter.
Tiger och biter ihop då undertecknad befinner sig i ”brygga” och ett ”fall” kan konstateras vara oundvikligt och egentligen redan är ett faktum. Försöker skapa en distraktion genom att fokusera och kommunicera de fantastiskt vackra alpiner som växer på blomsterängarna i området. Det verkar vara helt rätt tid för att få dessa blommande upplevelser! Alpinerna är mycket vackra.
Den riktiga stigen vänder nedåt och ett visst vapenstillestånd infinner sig i sällskapet, då det blir lättare vandring nedför.
Istället för planerade 195 meter stigning blev det 229. Inte mycket att prata om, men då detta var första dagen för sällskapet, så kändes varje extra meter uppför.
Fotograferar en dam med hund, men hunden uppskattar inte ”paparazzis” och skäller ut undertecknad!
På vägen ned observeras en bock och vandringskamraten tar även strid med denne!
Serveringen nära leden är tyvärr stängd måndagar. Loggar två Geocachar på nedvägen och Lech finns nu på sällskapets Geocache karta.
I byns utkant har ett party-tält slagits upp. Tältet har kristallkronor! Här skall det bli fint värre!
Stannar till vid den lokala affären och köper lite dryck för återställning av vätskebalansen, samt lite artiklar för en lättare middag. Lunchen var rejäl och det finns ingen chans att sällskapet orkar en mer omfattande middag.
Den sena eftermiddagen ägnas åt sola på balkongen, rapportering, återställande av vätskebalans samt matchen Italien – Spanien. Håller med olika skribenter om att årets EM-spel innehåller många tråkiga matcher.
Ser matchen via Österrikes TV och konstateras att detta lands kommentatorer är så tråkiga att klockorna stannar!
Hoppas på lite längre vandringar och varmare väder imorgon.
Dag 4
Väderprognosen säger att det ska bli fint väder idag. Sällskapet äntrar frukostmatsalen för första gången på detta hotell. Ordningsmannen på jobbet hade i en Facebook dialog påpekat att Lech är ett snobb-ställe. När han besökt orten under vinterhalvåret, så har han sett damer i päls matchande medhavd hund! Studerar därför nogsamt övriga gäster i matsalen. Det är lite svårt att få något intryck och det krävs nog fler studier för att bedöma om gästerna är nämnda ”snobbar”! Det enda som kan anmärkas är att det verkar vara en grupp i matsalen och dessa är också mycket högljudda.
Frukosten är smakfullt framdukad och bra utan några direkta ögonbrynshöjare. Man får vad man behöver!
Etablissemanget serverar Lech-vatten som skall vara undergörande! Tar två glas, men eventuella avvikelser från normaltillståndet kan icke observeras.
Etablissemanget är mycket ambitiösa och service-minded. Man trycker upp ett informationsblad varje dag som finns utplacerat vid varje bord. Här finns information om väder, vandringar, aktiviteter. Mycket trevligt, bra och informativt. Man får bortse från detaljen att dagens informationsblad angivits som Samstag/Saturday. Idag är det faktisk tisdag! HÄPP!
Sällskapet packar ihop ryggsäckar med reservkläder, för alla möjliga väder uppe i bergen. Aktuell klädsel blir lätt, enligt T-shirt och shorts. Vandringsskor gäller dock alltid.
Sällskapet beger sig till bergbanan för transport upp till 2.330 meter öh. Anländer stationen och förväntar massiva köer. Konstaterar dock att liftstationen inte är öppnad ännu och endast ett franskt par står och väntar! Var är alla?
Det kanske är ett snobb-ställe ändå? Området uppe i bergen utkräver en viss kondition/ansträngning och ”pangis-brattsen” kanske föredrar att glida omkring på rundturer nära ”stan”?
Vagnen fylls så småningom på med några vandrare och som ser lite mer professionella ut. Mest brittiska verkar det som. Klockan 09:00 bär den första turen iväg upp i bergen.
Observerar att övriga vandrare är något mer välekiperade i form av varmare kläder och funderar om det skall bli lite kyligt med sällskapets valda ekipering.
Anländer bergstationen och konstaterar att det går alldeles utmärkt att föra sig i T-shirt och shorts.
Fixar med vandringsstavar och utrustning och sedan bär det iväg in i bergsmassivet. Här är det mycket snö fast det är sen juni. Snön resulterar i att både vandringssällskapet och det franska paret inte hittar utgången till dagens vandringsled.
Vandringsleden är dold i snön. Sällskapet gör misstaget att följa fransoserna istället för att titta på medhavd GPS där leden är nedladdad. Att studera medhavd GPS visar sig vara alldeles förträffligt. Orten tillhandahåller alldeles utmärkta GPS ”tracks” på sin hemsida.
I förvirringen lyckas även undertecknads karta glida ur fickan utan att efterföljande vandringskamrat observerar missödet.
Första delen av dagens vandring går på norra sidan av ett bergsmassiv. Det är svårt att avgöra var leden går då den är dold i all den snö som fortfarande finns kvar. Det franska paret verkar beslutsamma och drar iväg och skapar lucka till sällskapet. Undertecknad litar numera på medhavd GPS som mycket exakt visar var leden skall gå.
Den högsta punkten på dagens vandring är ett pass.
Det går brant uppför sista delen till passet och flera delar måste vandras i snö och när det är brant, så måste alla vara mycket säkra på foten. Franska paret verkar krokna lite och sällskapet börjar ta in och glider ikapp.
Vid ett tillfälle så får vandringskamraten akut andnöd. Kombinationen hög höjd och astma medför ibland dessa symptom. En kort vila och ett sniff Bricanyl löser tillfälligt det akuta problemet. Dock får vandringskamraten kämpa rejält för att nå den högsta punkten vid passet.
På vägen upp kan en flock Stenbockar observeras och lyckas faktiskt även ta en bild.
Uppe vid passet så har undertecknad anlänt samtidigt med den Franska kvinnan och denne berättar att paret var här för fyra år sedan och då gick vandringen som en ”blixt”. I år så är det väldigt mycket snö, som är påfrestande och även sinkar hastigheten.
Vandringskamraten anländer och den högsta punkten – 2.418 meter öh dokumenteras med några fotografier.
I fortsättningen bär det mest nedför, men leden fram till ”Stuttgarter Hutte” är en aning riskabel speciellt i början när leden går nedför från passets högsta punkt. Det är brant och det gäller att sätta fast fötterna i snön, annars så blir det en tur nedför några hundra meter. Sådana här ”nära döden” känslor skapar en enorm noggrannhet och koncentration! Inga missöden uppstår vid vandringen på skrå genom snötäckta sluttningar. Sällskapet drar även ifrån tidigare nämnda Franska sällskap.
Når ”Stuttgarter hutte” där det faktiskt finns en öppen servering. Det finns inte en enda gäst här, så etablissemanget blir glada när sällskapet anländer. Vandringskamraten beställer kaffe, medan undertecknad fortsätter upp på en utsikts-punkt nära serveringen, för att logga en Geocache. Den senaste loggningen var förra året! Det visar att inte vem som helst tar sig an dagens vandring!
En kopp kaffe och lite rast, gör lite underverk för trötta ben. Medan sällskapet njuter uppenbarar sig en hund med en sko. Antar detta är rester från en tidigare vandrare! Hunden får väl inte tillräckligt med mat!
Kaffet konsumeras och sällskapet bryter upp för fortsatt vandring. Återstående vandring är i huvudsak nedför och initialt ger detta konstaterande en energikick åt sällskapet. Nedfarten är 900 meter och det går lätt i början. Dock så medför branta nedstigningar att sällskapets ben tröttas ut. För vandringskamraten så blir det några stopp när låren och knäna säger ifrån. Det blir många fina vyer på vägen nedför.
I botten av en dalgång så är det dags för lunch. Sällskapet har inhandlat lite artiklar från den lokala SPAR-butiken och dessa konsumeras. Lämpligt nog finns en bänk placerad här vid den vackra platsen. Nära bänken porlar en bäck och det är en fantastisk utsikt mot toppen ”Ruhispitze”. Aktuell topp får endast besökas av mycket erfarna bergvandrare.
Ett antal murmeldjur kan observeras. De verkar nyfikna samtidigt som de är skygga. De har ett speciellt varnande visslande läte som utbringas när eventuella faror dyker upp. Lyckas fånga ett djur på bild! Detta trots att undertecknad fortfarande kan klassificeras som amatör-fotograf!
Det blir en kort stigning ytterligare, men då det är en grusväg och stigningen är måttlig så kan denna klaras av utan större ansträngning av sällskapet. På vägen nedför till slutmålet ”Zurs” finns några Geocaching gömmor. Går bet på alla! Antingen finns dessa inte eller så är undertecknad blind!
Det är varmt, inga moln, solen steker och det fortsätter att gå nedför. Vandringskamratens knän och lår börjar ge upp och hur än sakta undertecknad går, så saktar denne efter.
Ser nu slutmålet i dalens botten – ”Zurs”. Observerar ner mot vägen i dalgången, om någon buss passerar. Det skall gå en buss i timmen mot Lech och sällskapet vill naturligtvis vänta minimalt. Ingen buss passerar och känner samtidigt en viss stress då vandringskamraten sackar efter. Det skulle vara otur att missa en buss precis och sedan få vänta ytterligare en timme. Anländer byn som är mycket stilla och öde. Läser busstidtabellen på en skylt och skiner upp. En buss skall anlända inom en minut! Dock övergår glädjen snabbt till besvikelse, då en mera noggrann studie av busstidtabellen meddelar, att denna buss endast passerar på helgdagar. Nästa buss anländer om exakt en timme!
Busshållplatsen och närmaste omgivningen är helt exponerad för sol. Sällskapet har blivit rejält grillade av solen idag och försöker hitta skugga. Ser att en Geocahe finns vid infarten till byn och loggar denna. I övrigt blir det en seg väntan. Ett engelskt vandrings-par anländer en stund senare. Dessa var med på uppfarten till bergen. Det finns då en förhoppning att tidtabellen har förståtts, för annars är det fyra idioter som sitter och väntar på en icke existerande buss.
Till slut kommer aktuell buss enligt tolkad tidtabell. Det har varit en seg timme och ankomsten känns som en lättnad.
Undertecknad skall som vanligt ta på sig rollen som ”besserwisser” och meddelar vandringskamraten att sällskapet skall gå av vid andra hållplatsen i Lech. Detta visar sig vara helt fel och det blir att gå tillbaks några hundra meter! Att undertecknad inte kan lära sig att hålla käften!
Tillbaka på rummet konstateras att undertecknads solbränna skulle kunna klassificeras som ”fiasko”. Av någon anledning är halva ansiktet grillat. Det ser för dj-igt ut och undertecknad grubblar varför samma fenomen inte drabbat vandringskamraten.
För imorgon är väderprognosen något motsägande. Varmare, mindre sol men ökad risk för regn. Vart skall det vandras hänsyn taget till sällskapets kroppskondition och väntat väder?
Detta får bli nästa dags utmaning!
Har ännu inte sett några förnäma damer i päls matchandes medhavda hundar!
På hotellet så bäddar personalen med kärlek!
Dag 5
Detta är den tredje dagen på hög höjd. Har ett svagt minne av att den tredje dagen brukar innebära en dipp i formen. Vet inte om det är sant, men det känns en aning segt idag. Väderprognosen utlovar regn på eftermiddagen till 60 %, skinnet är en aning bränt efter gårdagen och nämnda trötthet, medför att valet blir en enklare vandring på lägre höjd. Leden kommer att gå i delvis skog, så då blir det skugga och vila för skinnet.
Sällskapet äter raskt frukosten för att hinna med en tidig buss. Ser ännu inga damer i päls matchandes medhavda hund. Det kanske kommer i helgen då det är utlovat veteranbils rally/korteger. Har redan sett ett antal bilar anlända. Tror att arbetskamraterna skulle bli entusiastiska av att få skåda dessa bilar.
Det är en bit att gå till busshållplatsen, då den ligger på andra sidan av den långsträckta byn. Det är trångt mellan husen i byn. Samtidigt bygger man mer både inne i byn och uppe i sluttningarna. Orten verkar välmående.
Vandringskamraten är seg och får peppa denne lite för att hon skall hinna med bussen. Anländer med marginal till hållplatsen. Hållplatsen är ändhållplats och chauffören sitter och halvsover i ett säte. Det är endast ett ytterligare par damer som skall med bussen. Sällskapet äntrar bussen och slår sig ner i sätet.
En av tidigare nämnda damer ruskar på vandringskamratens axel och meddelar att hon lämnat sin stavar utanför. Undertecknad blänger lite bistert på vandringskamraten. Detta är andra paret stavar som undertecknad inhandlat för dennes räkning. Det förra mycket dyra och avancerade paret ”sabbades” genom att en stav slarvades bort. Köpte därför aktuella stavar på rea tills vandringskamraten har ”lärt” sig hålla reda på aktuell utrustning. Försvinner dessa par stavar, så kommer undertecknad att kreta två grenar åt vandringskamraten.
Bussen kör på den smala vägen som sällskapet bilade på till slutmålet Lech. Vägen kändes smal när undertecknad körde egen bil, men den känns ännu smalare, när sällskapet sitter i en buss.
Anländer startpunkten Warth där dagens vandring skall påbörjas.
För att hinna med bussen så valde sällskapet att vänta med inköp av lunch till start-orten. Det finns en affär på orten.
Denna affär är mycket liten, öppen men personalen är som bortblåst. Går omkring i en på människor tom affär. Utbudet är minimalt, men hittar det nödvändigaste. Känns dock lite konstigt att gå här inne i en helt öde atmosfär.
Till slut dyker det upp en mycket ointresserad tonårsflicka i kassan. Hon sitter med mobilen klistrad till örat och verkar mycket upptagen, med något för tonårsflickor prioriterat samtal.
Betalar och vandrar vidare mot ledens startpunkt. Har laddat etappen i GPSen som mycket bra visar vart sällskapet skall vandra. Första delen bär stadigt nedför till botten av en dalgång med en brusande flod.
Nära dalgångens botten visar GPSen en riktning, men mitt framför denna riktning har ett elstängsel, samt innanför detta, kossor utplacerats.
Litar på GPSen och lyckas krångla igenom detta område. Kossor kommer bli lite av dagens tema.
Nedanför kohagen visar en skylt för de som kommer från andra hållet, att en omväg verkar ha etablerats, men inte uppdaterats i GPS-tracken.
Når botten av dalen med den brusande floden.
Från denna punkt så går det stadigt uppför i ett antal kilometrar och med lite olika lutningsgrader.
Sällskapet pustar och svettas.
Når nästa kohage med kossor som betar fritt i skogen. En bit längre fram har en kossa etablerat sig mitt på stigen. På ena sidan stupar det brant nedåt och varken kossa eller sällskapet är intresserade av att dela utrymme där endera parten står ytterst.
Enda sättet att passera kossan är på insidan vilket innebär att både kossa och sluttning smeks av sällskapets kroppar. Undertecknad passerar först och kossan låter lugnt detta ske. Vandringskamraten har till viss del respekt för dessa fyrbenta kreatur, men samlar mod och utför en liknande manöver. Det verkar dock som vandringskamraten har en annan kroppslig arom, för kossan sticker ut sin omfattande och sträva tunga, slickandes vandringskamratens bara arm. Vandringskamraten upplever detta som en synnerligen obehaglig upplevelse och utropar diverse känslomässiga uttryck. Kossan blir som tur är, inte stressad av dessa kraftuttryck och därmed börja stångas eller sparkas.
Passagen genomförs förutom slickandet, utan några faror eller bekymmer.
Leden erbjuder en del vackra vyer genom dalen, där det är fri sikt.
Det är fina bergsvyer i fjärran som erbjuder vackra bakgrunder.
Det kommer också vackra åar korsandes leden och visar på vackra forsar och vattenfall.
Börjar möta andra vandrare då leden officiellt startar i Lech. Dock tycker sällskapet det är smartare åka buss innan och osvettig istället för efteråt, genomsvettig.
Som nämnts tidigare går det stadigt uppför.
Inser efter en stund åhörandes vandringskamratens pustande och förbannande över allt som finns i denna värld, att det är dags för en paus. Hittar en lämplig plats i en hage. Några stenar erbjuder sittplatser och ett par granar erbjuder också skugga. Sällskapet försökte några hundra meter tidigare besätta en bänk med utsikt, men denna var upptagen av andra vandrare. Inte nog med det, bakom bänken stod en grupp på ca 15 ungkor och ville erbjuda sitt sällskap. Kor är charmiga, men de har också en mängd flugor omkring sig.
Bänken avskrevs som rastplats och aktuell palts blev tillfyllest för alla i sällskapet.
En stunds vila och vätska medför att livsandarna återvänder till vandringskamraten.
Det visar sig också att dagens mera utmanande stigningar är avklarade. Det blir några till men de är mera långsluttande och bara två stycken. Mestadels går det sakta nedför.
En ytterligare positiv psykologisk effekt adderas vandringskamratens humör, då slutmålet Lech kan skymtas. Det är visserligen några kilometer kvar men denna åsyn har ändå en positiv effekt.
Det blir mer öppna ytor under denna del av vandringen. Detta är inte bra för undertecknads redan ömma solbränna. Fortsätter att möta vandringspar och alla går i motsatt riktning. I utkanten av Lech så kommer en barnfamilj där det unga får sitta på varsin häst. De ser ut att trivas.
Har en bra vy över hela byn och sluttningarna omkring. Många lyftkranar har stationerats och det byggs intensivt.
Kommer in i skogen igen och korsar ännu en vacker och livlig å. Får gå i skuggan och den kan inte undervärderas idag!
Når en sista öppen area innan den centrala delen av byn.
Här går sällskapet lite fel och ginar via en väg och hage, istället för att följa leden ovanför hagen. Det får väl vara OK ändå. Det har ändå blivit en rejäl vandring denna förmiddag.
Vandrar sista delen fram till hotellet via huvudleden och det visar sig att dagens vandring klarats av innan klockan ens blivit 12:00 på dagen. Sällskapet får överväga hur resten av dagen skall fyllas. Dock börjar sällskapet med ett kallt glas vitt vin på balkongen. Det passerar ett antal veteranbilar utanför. Får väl ta något kort så arbetskamraterna får något att njuta av.
Dags för lunch och det blir en kort vandring över gatan till restaurangen mitt emot. Maten här är för det mesta Österrikisk husmanskost. Idag blir det fläskkött och dumplings. Österrikisk dumpling är stora som tennisbollar och köttbitarna är rejäla. De måste jobba hårt här i landet, då detta är portioner för skogshuggare!
Maten söver och däckar undertecknad efteråt. Det blir en kort ”Power-nap”.
Vandringskamraten trummar otåligt med fingrarna när undertecknad återvänder till de vaknas värld. Blir det något bad undrar denne? Hotellet har en bassäng i nedre botten och sällskapet förflyttar sig dit.
Kvicknar till lite i det lagom tempererade vattnet.
Slappnar av en stund med boken ”Mördar-Anders” en bok med ett skrivspråk helt i undertecknads smak. Drömmer att vara en likartad ordvrängare som Jonas Jonasson.
Rastlösheten drabbar sällskapet och det blir upp, till rummet, ombyte och en sväng på ”stan”. Fotograferar ett antal veteran-bilar bara för vänners skull. Det är alldeles för varmt att vistas ute då kroppens exponerade delar är rödbrända. Försöker hålla till som en skummis i skuggiga partier men ger upp efter en stund. Det finns mycket vackert att titta på i skyltfönstren förutom prislapparna! Man skulle kunna köpa en mycket matchande vandringsekipering för stora delar av ens avlöning! Man blir snygg men utblottad! Konstaterar också att det verkar som posten hade bättre service förr i tiden?
Det får bli en lugn kväll. Morgondagens vandring blir lite längre, men mest nedför. Då det finns risk för regn även imorgon så kommer sällskapet att vandra på lägre höjder. Inget regn ännu idag, trots 60% chans, enligt prognosen.
Imorgon blir det en ny dag!
Dag 6
Vaknar av att regnet öser ner utanför fönstret. Dagens plan spricker direkt. Det är inget trevligt att vandra på hög höjd med dålig sikt, kyla och regn.
Funderar över en reservplan. Låter vandringskamraten få sovmorgon, då det inte blir någon tidig buss-transport.
Sällskapet går ner till frukosten något senare än vanligt. Kan inte se några ”snobbar” idag heller. Det finns ett par som är lite dryga. Träffade dem i badet igår och gubben stod och spände sig vid bassäng-kanten. Han ser rätt bra ut, men har lite begynnande kulmage. Paret är lika stöddiga vid frukosten och likaså senare när sällskapet träffar på dem på dagens vandring. Alla (nästan) vandrare hälsar på varandra när de möts, men detta stöddiga par hör definitivt till – nästan!
Berättade tidigare om en mycket livlig grupp i frukost-matsalen. De pratar med varandra som de stod på varsin sida av en kaserngård. Sällskapet väljer därför en annan lokal för att slippa tjoandet. De pratar med personalen på Engelska, men sinsemellan på ett språk som inte kan identifieras. Deras utseende ger ingen ledtråd heller. Mycket intressant, då de flesta folkslag brukar gå att ringa in.
Mitt under frukosten så öser regnet ner extra mycket.
Sällskapet beslutar att det skall vandras ändå. Valet av vandring blir lätt vandring utefter Lech-floden kombinerat med Geocaching.
Sällskapet är stela efter senaste dagarna. Just när sällskapet vaknar känns det som en ångvält kört över dito.
Lämnar hotellet med regnkläder nedpackade och vandringsjacka på. Precis när sällskapet går ut genom dörren så skiner solen! Det blir för varmt att ha jacka på!
Det fortsätter att vara uppehåll under hela dagens vandringar! Lite moln dyker upp då och då, men så länge sällskapet rör sig så är det behagligt väder.
Hittar inte första Geocachen, men den andra. Sedan blir det flera nitar på rad. GPSen fladdrar mycket då det är skog och berg. Sällskapet har inte tålamod att leta för länge, utan skippar de som inte hittas. Det är mycket vacker vandring utefter floden ned till Zug.
Möter många vandrare och tidigare nämnda stöddiga par. Når utkanten av Zug och här finns det en golfbana i området. I samband med detta så dyker det upp åtskilligt flera ”privat” skyltar.
Vid Zug så kan sällskapet välja att ta en så kallad multi-Geocache. Denna innebär att vandringen fortsätter ytterligare 2-3 km in i dalen. Sällskapet vandrar till den första del-stationen, men ger upp direkt då instruktionerna och beräkningarna för att ta sig fram till vidare del-stationer, är på Tyska och omfattande.
Återvänder till Zug och ser ett litet ställe med uteservering. Beställer två kaffe och vatten. Konstaterar att etablissemanget tillämpar ”golf-priser”. Golfklubben verkar ha välburgna medlemmar och som släpper loss i områdets etablissemang. Ville ha en riktig, stor kopp kaffe, men får en kaffe som lika gärna skulle kunnat serveras i en fingerborg.
Efter en stunds vila och ”förfriskningar” så fortsätter sällskapet på andra sidan av floden tillbaks mot Lech.
På denna sida går Geocache letandet mycket bättre och alla kan hittas.
Observerar lite intressanta sevärdheter/aktivitetsställen. T.ex. har man ett utomhusbad mitt inne i skogen. En lada är vackert uppiffad trots att den är lokaliserad mitt i ödebygden.
Når tillbaka till Lech strax nedanför där sällskapet kom ner från berget första dagen. Sällskapet tar ett familjeråd och beslutar att forcera uppförsbacken till en Bauta-Geocache, som inte kunde öppnas då man var tvungen att komma på koder till två kombinationslås. Sällskapet har diskuterat en teori på hotell-rummet som känns trovärdig.
Beslutet blir att ta sig upp för backen till nämnda gömma. Vandringskamraten får slita hårt, men imponerar också med sin viljestyrka. Det är ett rejält första motlut.
Når gömman efter ett antal zick-zackande uppför. Testar sällskapets teori på låsen, men inte fan öppnar sig något! Nytt familjeråd etableras. Det finns en Geocache-runda som denna Geocache är en del av. Den är på ca 3-4 km, men första delen är en kilometer mycket brant uppför. Sällskapet beslutar sig för att genomföra denna. Undertecknad går lite före på grund av viss skillnad i kondition och att undertecknad därmed kan logga de Geocachar som passeras.
Backen uppför är mycket grym. Funderar om vandringskamraten verkligen kan klara av denna.
Men då denne är envis och har ibland en vilja av stål, så dyker hon så småningom upp vid slingans högsta punkt. Undertecknad blir imponerad.
Aktuell Geocache gömmare har varit mycket kreativ och anordnat väldigt annorlunda och finurliga gömmor. Hittar nästan alla, men går bet på några få. Den sista för dagen visar sig ha en felaktig ”hint”. Gömmaren ändrade denna alldeles nyligen och sällskapet fick därför inte aktuell ledtråd.
Väl uppe på högsta punkten för denna vandringsled, så går det på skrå utefter bergssidan. Här är det ett geologiskt annorlunda område. Det har uppstått djupa gropar i sluttningen. Det finns skyltar med förklaring på tyska, men ger upp efter att försökt förstå den första.
Så småningom går det nedför igen och vandringskamraten ler lite mera.
Når en mysig restaurang som finns lokaliserad mitt i backen. Den erbjuder en uteterrass med fantastisk utsikt över dalen och bergen mitt emot.
Sällskapet är de enda gästerna och beställer lunch. Lunchen är mycket god. Den bästa hittills. Beställer även kaffe och apfelstrudel. Kaffet är återigen av fingerborg-storlek, medan apfelstrudel bitarna är anpassade för en skogshuggare.
Det skall inte bli några problem för sällskapet att hålla eventuella hungerkänslor i schack resten av dagen.
Det tar en stund (en timme) att äta då den mycket vänlige servitören låter sällskapet smälta respektive maträtt en rejäl stund. Undertecknad är född med en stress-reptil-hjärna och trots att det inte finns det minsta anledning att stressa, då det är semester, blir undertecknad otålig. Finns det piller för detta?
Oj vad undertecknad stelnar till under lunchen. Det känns riktigt jobbigt att få igång kroppen efteråt. Samtidigt är båda i sällskapet betydligt piggare än första dagarna. Det går bättre uppför och på längden. Dagens vandring blir den längsta och högsta avseende stigning, hittills.
Det är nedför hela vägen ner till Lech. Försöker logga några Geocachar, men några misslyckas.
Når staden och det väller ut veteranbils-aktiva från ett hotell. Det är väl någon ny aktivitet igen. Hör senare mycket brummande utanför fönstret när sällskapet äntrat hotell-rummet. Inhandlar några drycker och artiklar för en lättare middag. Det behövs inga ”Knödl/dumplings” ikväll!
Efter en stund på hotellrummet börjar regnet ösa ner. Har haft stor tur med vädret denna dag! Det var utlovat regn hela dagen, men det blev regn bara morgon och sen eftermiddag.
Ikväll är det Polen – Portugal på TV. Hoppas på en händelserik match och ingen där det står 0-0 efter förlängning och allt avgörs på straffsparkar. Det har varit en del riktigt sega matcher hittills i EM. Heja Lagerbäck och Island!
Imorgon är det utlovat bra väder.
Dag 7
Morgonen är seg för undertecknad, efter att ha sett den långa matchen Portugal – Polen igår kväll. Det var ingen höjdare, men ville se slutet och vem som vann. Det blev inte 0-0 som befarat, men inte långt ifrån – 1-1 och förlängning och straffsparkar!
Blev inte på något sätt upphetsad av matchen, men hade svårt varva ned efter matchen, varför nattsömnen blev något kort. Är seg denna morgon.
Vädret är bra och sällskapet stressar lite på morgonen, för att hinna med första bussen till starten för dagens vandring. I frukostmatsalen finns en del gäster som verkar tillhöra Veteranbilsrallyt. Dessa verkade festa sent igår kväll, då undertecknad hörde en hel del fylle-flabb på gatan utanför. De kanske hade motorer drivna av etanol och andats in ångorna?
Förarna verkade ha beställt frukost före ordinarie öppettid 07:30. Personalen ser lite trötta ut och reserverade denna morgon och det blir inga ”guten morgen” eller kaffe serverat vid sällskapets bord. Funderar om undertecknad kan ha gjort eller inte gjort något, men kan inte erinra om någon oförrätt. Personalen är färre till antalet denna morgon och kanske extra stressade av att inte hinna med.
Hotellet är ett familjehotell och hela familjen/släkten verkar ha någon uppgift. Det enda som verkar vara utomstående personal, är de östeuropeiska städerskorna. Hör på deras brytning att de kommer öster ifrån.
Den intressantaste i serveringspersonalen är yngsta dottern, som undertecknad uppskattar vara runt 20 år. Hon står vid en vägg och ser så blyg och bortkommen ut. Bara någon tittar på henne så blir hon nervös. Hon brukar plocka undan lite från borden ibland och lägga fram något kallskuret på buffen.
Hon lär sig förhoppningsvis så småningom, om hon inte istället revolterar och tåg- samt båt-luffar jorden runt.
Sällskapet är raska på morgonen och beger sig till busshållplatsen. Bussen äntras 30 sekunder innan avgång. God marginal! Det är mycket få personer i bussen. Övriga vandrare kommer lite senare? Dagens etapp är mycket populär. Den är lagom lång och inte så mycket branta stigningar. Sedan är den mycket vacker på många ställen. Vissa partier är också mycket väl iordninggjorda för avndring vilket undertecknad återkommer till.
Starten är vid en sjö – Formarinsee på 1.870 meters höjd. Hotellet ligger på 1.468 meter. Det blir vandring nedför mesta delen.
För att få komma till aktuell sjö och/eller en ytterligare sådan, måste man betala 5 euro tull, per vandrare. Vägen går sakta uppför och sällskapet tycker denna väg är smal bara för gående! Nu körs det buss på denna väg. Inte nog med det, utan det blir även möten med långtradare! Detta är bilkörning som kräver nerver av stål och stor skicklighet.
Det tar en stund att snirkla fram bussen på den smala vägen och alla kurvor.
Till slut når bussen avtagsvägen till den andra sjön – Spullersee. Här måste alla (2 par) gå av bussen enligt chauffören som berättar på Tyska. Dvs då alla skall till den andra sjön. Vandringskamraten protesterar då hon inte förstår och ingen sjö kan skönjas mellan träden. Chauffören som varit med förr, berättar att det strax kommer en annan buss, som kommer att transportera sällskapet till önskad sjö. Han själv fortsätter att köra till den senare sjön.
Viss skepsis finns fortfarande hos vissa i sällskapet.
Undertecknad får ännu en kraftfull snyting mot aktuellt bräckligt självförtroende. Damen i andra sällskapet tjoar att undertecknad glömt sin kamera på sätet i bussen. Sådana här händelser är mycket förödande för undertecknads självkänsla! Kameran återbördas så inget fysiskt missöde har åsamkats. Den mentala skadan är dock en annan sak.
Det tar bara någon minut så dyker nästa buss upp. Det är en postbuss och tror att chauffören delar ut expressbrev för denne kör som en biltjuv på denna lilla väg. Det är gränsfall att snabbäten frukost pockar på uppmärksamhet om frisk luft.
Den förre chauffören körde mycket lugnt och städat, medan denne verkar mycket jäktad.
På darriga ben lämnar sällskapet bussen vid ändhållplatsen. Chauffören önskar alla en trevlig vandringstur.
För att få se den ”berömda” sjön så måste sällskapet gå ca 600-700 meter i motsatt riktning. Sjön är vacker, men kanske inte sådär jättespektakulär. Den har uppstått i en håla mellan bergen. Tar några bilder och det ser ganska fint ut när bergen bakom speglas i den stilla vattenytan.
Till sjön är det nedför och tillbaka uppför. Det blir flåsigt så här i början på morgonen. Några vandrare står nu vid busshållplatsen och verkar ha vandrat upp till denna sjö från något annat håll. En av herrarna står ogenerat och ”vattnar gräset”. Ser väl sådär ut. Han kan väl gå undan lite och inte stå mitt på det öppna? Eller är han kanske stolt att ha något att visa upp?
Fortsätter leden mot Lech. På denna höjd är det få träd och endast enstaka buskar.
Marken är stenig och ån som rinner har varit mycket bredare för många år sedan. Det märks på de stenar där leden går. De är rundslipade av vatten. Stenarna är mycket hala efter regnandet, samt lera fastnar under vandringsskorna och hjälper till att få fötterna att glida.
Det gäller att vara vaksam och använda stavarna som stöd. Det är inte kul att bryta ett ben i dessa trakter. Av någon anledning så har man satt upp en staty av en bock i början av. Varför? Orsaken framgår av en lång Tysk text som är lite för krånglig att läsa. Döper bocken till Bruse och varför inte Bruse Springsteen som nyligen besökte Sverige och Göteborg!
Det var en rolig vändning och eventuella läsare uppmanas dra på munnen!
Leden fortsätter nedför och ibland blir det lite brantare mellan olika höjdplatåer.
Det är otroligt vackert här och det finns något att fotografera hela tiden.
Det kan bli lite tjatigt att titta på ett tusental bilder, men att vandra mitt i detta är definitivt en härlig upplevelse.
Hela tiden så ger ån ifrån sig ett härligt avstressande och lugnande ljud. Ibland lite starkare brus vid ett mindre vattenfall och i övrigt ett intensivt kluckande.
Den besvärliga vandringen bland stenar fortsätter ca 3-4 km. Efter detta så blir det mera slät/mjuk led att vandra på.
Tyvärr så dyker det upp lite backar också då vissa passager bredvid ån måste passeras högre upp på grund av sluttningarnas karaktär. Det blir lite flåsigt även om det är korta backar.
Når en slät grässlätt där hästar går och betar. Det är unga föl bland dessa och de kan ibland vara skygga. Så är inte fallet med dessa utan de kan klappas på. En av hästarna är intresserad av doften? från vandringskamratens skor och sniffar på dessa. Det blir lite för närgånget tycker vandringskamraten.
Kor har och ser sällskapet under hela vandringen.
Tyrolarna verkar släppa ut sina kor där det finns områden av grässlänter i detta kuperade land. Allt som kan nyttjas bebyggs eller används för t.ex. boskap. Det brukar vara en bråkdel i riktigt kuperade områden som t.ex. Tyrolen.
Börjar möta fler och fler vandrare då en del startar från Lech. Sällskapet tycker det känns alldeles lagom att gå nedför den största delen. Vandringskamraten uttrycker plötsligt ödmjuka tankar och att hon nog blivit ganska gnällig om sällskapet valt Lech som startpunkt. Grubblar någon kilometer var denna självinsikt plötsligt kommit från?
Såg förresten för någon kilometer sedan en senare buss som var på väg upp till sjön. Den var full med vandrare. De är inte lika morgonpigga som sällskapet och det visar också att denna etapp är mycket populär.
Det blir lite upp och ned ett tag och rast för att tömma vandringsskor på stenar. Vandringskamraten har en någon speciell gångart för stenar verkar leta sig in i dennes skor.
Nästa häftiga upplevelse är ett område som är mycket tillrättalagt. Istället för att leda vandrare högre upp i sluttningar, har ledansvariga etablerat broar/bryggor utefter kanten på sluttningen och ån. Mycket gediget arbete.
Dalen breddas mer och mer ju längre ner som sällskapet kommer. Här blir det fler kor och koncentration att inte trampa i deras ”halk-minor”!
Det blir tyvärr många flugor också. Vill inte svälja en dylik som suttit på något ”annat” ställe. Dagens etapp är den slätaste hittills men lite längre. Trots detta så blir sällskapet lite tröttare än normalt. Det kanske beror på de tidigare dagarnas ansträngningar och den lite mera monotona vandringsrörelse som genomförs idag.
De flesta vandrare hejar så glatt vid möten medan några få ser reserverade ut. Intressant att man känner sig mer hotad att ensam möta en främling på en gata i staden än mitt ute i vildmarken?
Får citera en tidigare landslagslöperska i orientering. ”Flickor är ni rädda att springa på kvällar och på stadens elljusspår. Börja springa nattorientering. Där möter Ni inte en käft!”.
Sällskapet ser den lilla orten Zug skymta bland träden. Här har som tidigare nämnts, en golfbana etablerats och då får inte vandrare röra sig i närheten. Därför skickas alla vandrare högre upp på sluttningen som kantar golfbanorna. Det är jobbigt att gå uppför och vandringskamraten flämtar tungt. Detta är också en avvikelse jämfört med den GPS-track som undertecknad laddat ner. Sluttningen är en negativ överraskning och inte speciellt trevlig terräng att uppleva. Det tar en del på krafterna.
MEN många av de vandrare som sällskapet möter är betydligt äldre och har säkert inte samma kondition. Dessa fixar denna vandring i sitt tempo! Varför gnälla?
Vid tee, hål 7, par 3, 140 meter där en järn sexa duger men kanske högre ändå då hålet är på en lägre nivå – Där finns det en bänk placerad och vandringskamraten dunsar ner sin lekamen i denna. Hon har fått nog av tidiga nämnda sluttningar, som inte alls är förväntade enligt etappbeskrivningen.
I området sliter golfspelare när de drar sin tunga golfvagn mellan hålen. De borde börja vandra istället, så de inte behöver få hjärtinfarkter vid hål 18!
Sällskapet pustar en stund och tar sig an sista biten till Lech. Leden går ner för en backe och fortsätter utefter ån enligt ursprunglig led. Denna del vandrade sällskapet igår, när ett antal misslyckade Geocache gömmor inte hittades.
Det är återigen mycket vackert här och också lättgånget. Sällskapet är dock slitet varför den fulla njutningen av omgivningarna inte riktigt vill infinna sig.
På ett ställe har ledansvarige arrangerat ett fotbad typ med räcke i mitten i en så kallad korvsjö. Dessa små sjöar uppstår i så kallade meander (slingrande) floder. En familj vandrar fram och tillbaks i denna sjö och hoppas på något slags under för trötta/ömma/sjuka leder?
Når utkanten av Lech och på lägre höjd är det avsevärt varmare.
Det är lagom tid för lunch och sällskapet pustar, dricker och genomför lite kroppsvård. Lunchen blir på ett etablissemang alldeles i närheten. Är ensamma gäster då det inte verkar som man äter lunch på lokal, utan endast middag?
Måste säga efter några dagars vistelse på denna ort, att den är dyr. Gör lite efterforskningar på nätet och ser att orten är en av de dyraste i landet avseende vinterturistort. Kanske därför ”ordningsmannen” hemma har upplevt damer i päls matchandes medhavda hund.
På grund av Brexit så har ju valuta spekulatörer övergett den lilla Svenska valutan och positionerat sig i större valutor. Så detta har också medfört att Svenskar får en sämre valutakurs gentemot Euron. Detta som pålägg till nämnda prisbild.
Nu är det dock semester så prisläget får bli en observation och inte något bekymmer.
Lunchen är god och testar även ett bageri som ligger vägg i vägg med hotellet. De har fina bakelser och kombinerat med en kopp kaffe så blir detta till en liten fest.
Köper lite artiklar för kvällen och äntrar rummet för administration av bilder och rapporter. Undertecknad tar en 10 minuter power-nap och denna gör underverk, för att ge lite ytterligare energi för senast nämnda verksamhet. Vandringskamraten skall bara vila en ”liten stund” och försvinner för omvärlden i en timme.
Imorgon är det lite mera osäker väderprognos. Får se vad det kan bli för vandringar.
Vi ses.
Dag 8
Gårdagens kväll såg undertecknad på matchen Belgien – Wales 1 – 3. Bättre underhållning än Polen – Portugal, MEN hur kan ett talangfullt lag som Belgien vara så usla att försvara sig? Laget verkar ha så mycket individuell talang, men verkar behöva lite ”tråkig” Lagerbäck-fotboll adderat till laget.
Wales 2-1 mål var mycket pinsamt där 3 Belgiska spelare agerade statister, när EN ensam Wales spelare gjorde mål.
Det blev ingen lång match/kväll. Sov lite oroligt ändå och undertecknad ”försov” sig på morgonen. Vaknade 07:45 och frukosten var redan öppnad 07:30! Inte en chans att hinna med första bussen till starten för dagens vandring.
Det blir dock en lugn start och stressar inte. Anländer frukostmatsalen och det är fler bilekipage igång och äter frukost. Utanför håller olika ekipage på att starta dagens och den sista etappen i veteranbilsrallyt.
Fascinerades eller vad man skall säga, under gårdagen, då två kvinnor åt i frukostmatsalen och sedan klev in i en Porsche för att delta i tävlingen. Undertecknad har den förutfattade meningen att Porsche körs av gamla och desperata män, i undertecknads ålder! Pratade kort med en av damerna när hon kämpade med en kniv för att skära i det färska frukostbrödet. Det är färskt, men har en hård skorpa som kräver sin ”man” för att skära igenom! Upplyste, att med mera ”våld” kan allt lösas!
Det skulle visa sig att damernas och vandringssällskapets väg skull korsas igen.
Får kaffe serverat idag! Det är den manlige servitören som tjänstgör och denne verkar mycket serviceinriktad. Dock blir sällskapet förbryllat, då denne är den enda som vill veta sällskapets rum och namn. Har sällskapet månne en felaktig gästprofil för detta hotell? Nåväl, fortsätter dessa frågor så då dj-ar.
Fascineras återigen av tidigare nämnda unga familjemedlem som gör sitt ”bästa” för att förgylla och förbättra servicen för hotellets gäster.
Detta unga servicenärings-prospekt, håller på att göra i ordning ett antal bord som finns lokaliserade på aktuellt hotells uteservering Den unga damen ger ett mycket uttråkat intryck och tuggar på ett tuggummi, som egentligen är för stort för dennes mun.
Den unga damen har all rätt att vara sig själv, men tyvärr är det ibland det intryck som människor ger, som i sin tur skapar omdömet avseende dessa.
Får lite faderskänslor när undertecknad observerar denna gröna servicenärings-adept och funderar om en viss summa dricks ska avsättas för dennes vidareutbildning eller som en gest att sällskapet tror på henne och vill ge henne en viss uppmuntran att förkovra sig ytterligare. Den unga damen har en viss potential för att förbättra sitt serviceinriktade sätt!
Sällskapet förbereder det som skall förberedas inför dagens vandring och ger sig iväg till andra sidan av byn, för bussfärd till startpunkten. Det blir ändå lite stressigt att passa nästa buss men ändå inte.
Utanför hotellet bakas det bröd i en helt fristående bakugn, utplacerad direkt placerad på aktuell trottoar!
Strax innan busshållplatsen håller två damer och en herre på med att skjuta på en Porsche, för att få in den i en täckt släpvagn. Det visar sig vara tidigare nämnda damer på hotellet! Varför håller dessa på med att skjuta in Porschen, då det återstår en dags tävlande?
Ser fronten höger fram och hela höger sida på bilen. Denna är helt demolerad och damerna måste ha träffat något riktigt hårt som t.ex. en bergvägg. Bilen ser inte körduglig ut. Detta måste vara en mycket tråkig historia, då reservdelar och reparationer av veteranbilar kanske inte är en lika lätt uppgift, som vanliga moderna bilar? Sedan är det naturligtvis mycket tråkigt att råka ut för en dylik händelse.
Skall börja hjälpa till att skjuta på bilen in i kärran, men stoppas av kärre-ägaren som menar på att det måste göras vissa andra förberedelser innan. Lämnar det olyckliga Porsche-paret och fortsätter vidare till busshållplatsen. Oj, vad här är vandrare som väntar på bussen. Kommer sällskapet att få plats på denna buss?
En buss anländer och det startar en mängd diskussioner mellan representanter för majoriteten av de väntande vandrarna och busschauffören. Först ska majoriteten inte med, men sedan visar det sig att aktuell majoritet skall med och väller in i bussen.
När den stora massan har vällt in i aktuell buss, förfrågar undertecknad om denna buss går till ”Schröcken” som är vandringssällskapets destination. Aktuell busschaufför är inte någon av de mera service-orienterade slagen, säger nej och inget mer. Denne stänger dörrarna och far iväg.
Avresan sker nästan enligt tidtabellens avresetid, varför vandringssällskapet förblir något desorienterade.
Ytterligare en buss kör fram utan destinationsangivelse på övre front. Ställer samma fråga, varvid aktuell chaufför meddelar, att aktuell buss till sällskapets destination ankommer om någon minut.
Angiven minut senare anländer buss med rätt nummer och destination på övre front! Bussen framförs av samma trevlige busschaufför som framförde aktuell buss, sällskapets tredje dag på orten. Frågar aktuell chaufför om denna buss skall framföras till sällskapets efterfrågade destination och får ett jakande svar, att efterfrågad destination är ändstationen för aktuell buss.
Känns tryggt att få denna bekräftelse och att endast behöva fokusera på att kliva av vid en ändstation. En sådan kan inte missas!
Två ”lokala” passagerare äntrar också aktuell buss, varav den ena, något unge mannen, är väldigt artig och hövlig gentemot vandringssällskapet.
Det enda MEN är att nämnda artiga man, konverserar busschauffören under körning till Warth, som är nämnda passagerares destination. Sällskapet känner sig definitivt mer bekvämt med att chauffören fokuserar på de kurvor som uppenbaras, på denna mycket smala alpväg.
Aktuell chaufför verkar dock ha full kontroll på bussens framförande och stannar samt släpper fram mötande trafik vid trånga passager utan att missöden framkallas av nämnda dialog.
Vid Warth så säger nämnda artiga yngling även farväl till vandringssällskapet. En helt oväntad men trevlig gest som uppskattades.
Anländer ändstationen och här är det vackert på 1.670 meters höjd. Området består av så kallade alpängar som ser ut som gröna, blommande och böljande kullar. Vädret är inte soligt, utan mörka låga moln drar in och skapar en lite trolsk atmosfär. Dessa moln dämpar också alla ljud och det blir mycket stilla och tyst. Vid starten ligger sjön Kalbelesee. Den ger vissa goda fotograferingsvyer.
Undertecknad vaknade tidigare denna morgon och hade ett något nedstämt sinnelag av någon okänd anledning. Måste ha drömt något konstigt. MEN i denna miljö så skapas det mycket inspiration och energi, då det är så vackert och stämningsfullt.
Första biten av vandringen är svagt uppför genom en kohage. Kossorna är skygga och i vissa fall ovilliga att flytta sig när de står placerade mitt på leden. Trots att de är skygga, så vill de i vissa fall fortsätta att vandra vid sidan av sällskapet, när sällskapet strävar uppför.
Vandringskamraten flåsar lite extra i uppförsbacken och kanske även den fuktiga luften bidrar. Dock är dagens backar inte oöverkomliga, utan ganska humana. Backarna kommer dock lite som överraskningar under dagen.
Dagens lukt väcker luktminnen hos undertecknad. Det är samma lukt som undertecknad tidigare år, känt på orienteringstävlingar när undertecknad haft en tidig start och natten varit fuktig. Fuktigt gräs ger en speciell lukt, som i detta fall skapar minnen/upplevelser.
Efter ca 15 minuters vandring så skall undertecknad logga en Geocache. Den ligger vid sidan av leden och uppför i en backe. Vandringskamraten uppskattar detta avbrott, då det senast varit en lite brantare backe att forcera. Undertecknad fixar denna Geocache själv, medan vandringskamraten väntar.
Geocachen loggas och vandringen fortsätter svagt nedför till nästa sjö – Körbersee. Här finns det både servering och alpmuseum. Idag är det lördag och då verkar det som många bofasta tar sig en tur i bergen när de är lediga. Det är många inhemska besökare på nämnda uteservering.
Sjön erbjuder lite fotograferingsvyer.
Vädret har förändrats och låga moln skapar ett något mörkare dimmigt landskap. Skall bli intressant att se hur bilderna blir. Ni kära läsare får se dessa direkt när Ni läser detta!
Leden blir en aning stenigare och besvärligare under närmaste kilometer.
Detta är det enda partiet som denna dag kan klassificeras som besvärligt. Dagens led är mycket välpreparerad och förutom detta avsnitt, så kan familjer ta med barnvagn på denna vandrings-etapp. Dock får barnvagnsförare slita i uppförsbackarna på etappen!
Som tröst kan trötta vandrare i uppförsbackar, beundra de mycket vackra utsikter, som erbjuds i detta öppna alpängslandskap. Trots att det är ganska disigt väder, så finns det hur mycket som helst att fotografera när det blir minsta lucka i dimman/molnen.
Efter det besvärliga partiet blir det vandring på grusväg, respektive grusad stig.
Möter en grupp vandrare och misstänker att de är Svenska på grund av en av männens träningsjackor. Säger God morgon på Svenska men får ”Grus gott” som svar. Kanske de inte är Svenskar eller så uppfattade de inte undertecknads hälsning?
Varför säger alla förresten ”Grus gott” här på orten? Grus är väl inte något gott?
Här är det meningen att Ni kära läsare skall skratta!
Oj vad det blir fina vyer in mot dalar och höga berg när molnen lättar.
Vandringskamraten får kämpa i uppförsbackarna, men det går som helhet bra. Hennes lekamen verkar ha vant sig vid att ”plågas” varje dag på denna semester?
Når till slut det som är högsta punkten för dagens vandring.
Nu blir det bara nedför meddelar undertecknad. Som vanligt visar det sig att undertecknad skall hålla käften, när saker och ting inte är under 100 % kontroll av undertecknad. Att gissa/anta är en i sällskapet ofta riskfylld aktivitet, riskerandes sällskapets allmänna trivsel och positivitet.
Det går sakta nedför och undertecknad kan i nära fjärran identifiera en kulle som passerades för två dagar sedan, i samband med den så kallade Geocache vandringen. Undertecknad är, att från nämnda aktuella kulle, kommer efterföljande vandring, att endast bära nedför.
En kohage uppenbarar sig igen med skygga men sällskapliga kossor.
Till denna observation, måste dock också adderas en ravin som uppenbarar sig framför sällskapet. Denna ravin måste forceras genom ett signifikant nedstigande och därefter kommande uppför.
Den tidigare nämnda positiva stämning i sällskapet, dämpas något vid denna upptäckt samt passerar snabbt nollstrecket nedåt, när nämnda vandring uppför genomföres. Vandringskamraten påvisar egenskaper som undertecknad erfarit i samband med coachande av familjens unga manliga adept i tidiga år av orienteringskonstens kompetensutvecklande aktiviteter. Rätt som det var, så tvärstannade nämnda adept, slängde orienteringsartiklar i backen och meddelande att Nu skiter denne i detta. Likartade situationer kan nämnas i samband med denna ravins uppförsbackes forcerande.
Undertecknad väljer att sätta upp en taktiskt mycket tyst och låg profil.
Backen forceras till slut och nämnda kulle kan nås. Vid foten av denna kulle försiggår någon form av ”professionell” fotografering av en ung och skön dam. Undertecknad erbjuder att vara bakgrund, medan detta erbjudande avvisas utan någon mera specifik förklaring.
Återigen så misslyckas sällskapet att hitta nämnda Geocache vid aktuell kulle.
Leden bär i fortsättningen bara nedför och i detta fall är undertecknad 100% välunderrättad att så är fallet, baserat på tidigare genomförd vandring i aktuell geografisk lokation.
Ytterligare en Geocache kan loggas där sällskapet misslyckades tidigare, då aktuell Geocaching ”hint” inte var uppdaterad. Testade att finna öppna WiFi utanför i orten lokaliserade hotell, för att hitta aktuell nya ”hint”. Lyckades till slut hitta ett öppet nät och aktuell hint kunde studeras och därmed också aktuell Geocache loggas.
Sällskapet fortsätter nedför och stannar vid ett näringsställe som ligger ett hundratal meter ovanför centralorten Lech. Matpriserna är samma, men maten kanske är något bättre än i byn. Det har absolut inte varit något som helst fel på den mat som serverats på inrättningar i byn, utan denna kommentar är mera baserat på små nyanser. Antar att inrättningar en bit upp i en backe måste erbjuda det lilla extra, för att motivera gäster att forcera aktuellt motlut. Motlutet är kopplat till en viss ansträngning och bilar är icke tillåtna.
På vägen ner till aktuell by så passeras, vid tidigare nämnda tillfälle, ett stort partytält. Här pågår förberedelser för någon slags middag, inkluderades honoratiores och eventuella framgångsrika veteranrally-bil ekipage. I de centrala delarna av nämnda party-tält finns ett antal respektingivande prisbucklor placerade, för utdelandes till tidigare nämnda framgångsrika veteran-bils förare.
Konstaterat att orienterings-tävlande definitivt är fel bransch, om den personliga tillfredsställelsen och belöningen, uttrycks med nämnda party-tält och prisutdelnings procedurer.
Denna dag är sista dagen för nämnda veteranbils-rally och undertecknad noterar detta med en viss tillfredsställelse. Bilarna är vackra och stilfulla, men deras framfart i aktuell by bidrar inte till den stillhet som efterfrågas i vackra Tyrolska alpbyar. Applicerade ljuddämpare på nämnda bilar, bidrar icke på något sätt till Alpinsk stillhet, utan snarare framhäver de mångcylindrade veteranbilars motorljud-egenskaper. Detta mycket imponerande och manligt kraftfulla ljud kan uppfattas störande av ”gemene” man!
Sällskapet fortsätter ned till byn och inhandlar artiklar för helgen. I dessa Katolska länder så är söndagar vilodagar och de flesta affärer är stängda. I detta fall endast öppet två timmar på söndagen.
Dagens vandring har trots vissa känslomässiga misshagsyttringar, varit av det mera enklare slaget. Sällskapet lastar av vandringsstavar och ryggsäckar på aktuellt hotellrum, samt byter till lättare skor för att ta sig an tre Geocachar, som sällskapet misslyckades med under tidigare nämnda Geocaching vandring. Sällskapet har studerat dessa tre Geocachar och funnit nya upplysningar, som inte observerats tidigare. Med hjälp av dessa, så finnes en betydligt större möjlighet att vara framgångsrika i aktuellt Geocachande.
Samtliga tre Ceocache-gömmor kan lokaliseras och framgångsrikt loggas.
Vid ett tillfälle så uppskattas inte sällskapet av en hund, som har vissa synpunkter på att ett okänt sällskap plötsligt dyker upp ur en skog lokaliserad bredvid av nämnda hund utnyttjad vandringsled. Denne ger uttryck för sitt missnöje, men lugnar så småningom ned sig.
Under den korta vägen tillbaks till hotellet, så nedkommer utlovat regn. Sällskapet har denna dag haft mycket god fot med vädret och kunnat genomföra dagens aktiviteter utan besvärande väderlek.
Imorgon är utlovat bättre väder och undertecknad har planerat för en något mer utmanande vandring, då sällskapet verkar ha anpassat sig bättre, för vad som ”förväntas” på aktuell ort.
Kvällen kommer också att ägnas åt att studera matchen Italien – Västtyskland. Detta kan bli en intressant match eller ett rent ställningskrig.
Det intressanta är dock att en av dessa stora Europeiska nationer, inte kommer att få någon medalj vid en eventuell förlust. Vinnaren i nämnd match, måste sedan möta vinnaren i sista matchen Island – Frankrike, vilket också medför att ytterligare endera stornation, blir utan medalj eller i bästa fall ”endast” erhåller brons.
I den andra gruppen så har Portugal respektive Wales haft en ”oförskämt” enklare resa mot avancemang och medaljer.
Imorgon kommer det ett delsvar!
Dag 9
Grått, kallt och trist väder utanför fönstret. Den planerade höghöjdsvandringen spricker i och med detta. Det får bli något annat alternativ när vandringskamraten vaknar. Kvällen innan blev seg. Det blev som ”vanligt” straffsparksavgörande mellan Italien och Tyskland. Tyskarna hade bra grepp om matchen, även om Italienarna bitvis var giftiga. Tyskarna leder med 1 -0 och har matchen, men slarvar och vips är det straffspark. Till slut vinner dock Tyskarna i straffsparksläggningen. Där rök Italien från medaljer.
Det börjar röra sig i hörnet av sängen/rummet. Få se om det blir någon frukost.
Det är lugnt vid frukosten och de veteranbilsförarna som stannat har stannat kvar sedan avslutningen, har nog i vissa fall haft en hård kväll/natt? Tidigare nämnda Porsche damer är närvarande vid frukosten och vandringskamraten tycket att en av dessa ser mycket sliten ut! Kanske av oro vad som skall hända med den demolerade Porschen? Eller?
Vandringskamraten vill ta det lugnt denna morgon då denne är lite seg. Det går en buss 08:43 enligt tidtabell varför den första – 08:17 inte behöver stressas till. Sällskapet går till busshållplatsen för att komma med 08:43. Här står redan två andra par och väntar.
Klockan närmar sig avfärds-tidpunkten men ingen buss dyker upp. Samtliga som väntar studerar återigen busstidtabellen och undertecknad konstaterar att förväntad buss endast går från och med datum 7 juli! Av kroppsspråket att döma, har övriga kommit till samma insikt. Blänger på vandringskamraten då morgonens behov av ingen stress, medför att sällskapet måste vänta in bussen som går 09:17.
Tiden fram till dess får användas till observation av aktuell ort. Vid hållplatsen finns en brunn och en gammal täckt bro.
Ser också att en del hus är pyntade med olika ornament runt fönstren.
Tidigare nämnda party-tält är tomt och öde, förutom några personer som håller på att montera ner inredningen. Inga ”lik” ligger kvar under borden.
Lech är en lite håla och här bor endast drygt 1 600 innevånare. Nöjena är begränsade om man inte är intresserad av naturupplevelser. Katolska städer är rena öken på söndagar. Detta gäller även för Lech. Det enda som ”förgyller” byn/stan är alla turister som irrar omkring.
Det fullkomligt väller in vandrare till hållplatsen strax innan avfärd och som önskar samma transport som sällskapet. Nu blir nästa fundering om det finns plats på bussen.
Bussen anländer och det blir en massa krångel. Hälften av vandrarna är inte medvetna om att tull (Maut) måste betalas för att åka till aktuell destination – Spuller- eller Formarinsee. Det blir knökfullt på bussen, men alla kommer med. Det är som att åka buss hemma i rusningstid.
Den kvinnliga busschauffören gav ett allvarsamt intryck vid påstigandet, men visar sig vara en lurig komiker. Det kommer den ena ”one-liner” efter den andra via högtalaren. Dessa är på Österrikiska och sällskapet förstår inte alla, men hela bussen garvar, så de är roliga verkar det som. Några passagerare lämnar bussen vid Zug och det går lättare att andas. Det erbjuds också sittplatser till sällskapet.
Morgonen är kall och grå varför sällskapet ändrade vandringsplan, samt klädde på varmare kläder. Valda kläder blir för varma i den fulla bussen.
Bussen hindras av mötande trafik samt kossor som är på rymmen och lugnt vandrar framför bussen. Kossorna trivs att gå på vägen och de viker inte av förrän efter några hundra meter.
Vid vägkorset till respektive sjö måste de som skall till Formarinsee gå av. Samtliga applåderar den trevliga busschauffören. Hon var verkligen en överraskning för alla. Sällskapet och några ytterligare passagerare fortsätter till Spullersee.
Vägen till denna sjö är om inte ännu smalare. Det känns som en lite väg för gående och här körs nu en buss.
Når sjön och droppar av bussen. Det kommer en kylig vind genom dalen och vandringsjacka måste dras igen.
Sjön är konstgjord då man byggt fördämningar i varsin ände och ger inte samma naturliga upplevelse som tidigare sjö.
Hittar dock lite fotograferingsvyer då det finns mäktiga berg som bakgrunder.
Vandringen startar på 1 833 meter och sällskapet skall passera ett pass på 2 000 meters höjd. Det går lite trögare att andas på denna höjd eller så är sällskapet lite slitna? Leden rundar sjön och efter några hundra meter hörs det karakteristiska visslande varningsljudet från ett murmeldjur. Låter som en fågel men det kommer från aktuellt djur. Vandringskamraten hann se ett av dessa djur i sluttningen, men det gömde sig innan undertecknad kunde observera detta.
Sällskapet har dock tur för lite längre fram sitter ett vuxet djur och två mindre springer omkring helt orädda. Mycket trevligt att få chansen att se dessa. Tyvärr så blev bilderna oskärpta, varför detta inte kunde dokumenteras. Kul att få uppleva dessa skygga djur.
På andra sidan sjön finns en Geocache som loggas.
Vid norra änden av sjön börjar leden gå uppför genom en kohage.
Det är väldigt geggigt av allt regn samt att korna gått på leden.
Vandringskamraten pustar mycket tungt och lider i uppförsbacken.
En bit upp i backen så finns det en servering – Ravensburger Hutte. På vägen upp har solen tittat fram och blåsten mojnat. Nu är det varmt igen. Sällskapet inser att det blir för varmt att vandra med supertröja och vandringsjacka i ena och vandringsjacka i andra fallet. Klädseln justeras till bara T-shirt. Tyvärr finns inget alternativ till långbyxor.
Serveringen kommer för tidigt så sällskapet pustar bara ut och fortsätter uppför. Stigningen sista biten upp till passet är inte brant och går lättare att forcera, även om den lite tunnare luften märks. Det blir många vackra vyer i denna magnifika och stora dal.
I toppen av passet blir det vackra vyer i andra riktningen från toppen av dalen.
Det har verkligen varit många vackra och varierande vyer under de vandringar som genomförts hittills.
Från aktuell plats börjar det gå nedför och det blir lättare vandring. Ett snöhinder som överlevt solen och värmen, måste forceras utan att halka ner i dalen. Möter vandrare som stretar uppför från andra sidan. Dessa har en mycket längre och högre stigning än sällskapet har haft. Möter gamla gummor och gubbar och imponeras av vad de orkar.
Mitt i nedfarten till dalens botten och Zug kan sällskapet välja att fortsätta enligt ursprunglig plan eller vika höger och gå på skrå direkt till Lech. Det senare alternativet innebär dock vissa stigningar. Vandringskamraten är optimistisk och menar att det är väl bara att kämpa på och ta det senare alternativet. Upplyser att det är semester och att denne skall vara försiktig och inte förta sig.
Vandringskamraten står på sig och det högra alternativet väljs. I de bitvis ansträngande stigningarna senare så uttrycks ett antal kraftuttryck av vandringskamraten, när det går lite tungt. Väljer klokt nog att hålla en tyst och låg profil.
På vissa ställen är det mycket brant och det blir svindlande känslor. Vandringskamraten tycker detta är mycket obehagligt, men grejar detta ändå.
Till slut viker leden in på en mera moderat ängsliknande sluttning och det är slut med uppförsbackar.
Från här och fortsättningsvis, går det nedför hela vägen till Lech.
Det blir ibland lite brant nedför och det tar också på benen.
Vid något tillfälle så snubblar vandringskamraten och denna häftiga rörelse framkallar svimmningssymptom. Någon som kan förklara? Misstänker att det på något sätt har med höjden att göra.
Inser försent att en Geocache har missats. Den ger bra ”terräng” faktor då den finns högt upp i ett berg. Ingen är motiverad att gå tillbaks uppför. Lech kan skymtas hela tiden de sista kilometrarna och ger lite extra motivation för vandringskamraten.
Denna led är inte beskriven i den broschyr som tillhandahållits, men den finns på en karta som undertecknad köpte, några veckor innan aktuell semester.
Når Lech och sällskapet gör personvård och vänder tillbaks på byn/staden, för att ta en lunch. Valet blir en pizzeria i andra änden, för att testa om balansen pris/matkvalitet är annorlunda. Vandringskamraten väljer en pastarätt som är mycket god och prisvärd, medan undertecknad väljer en pizza. Pizzan är modell vad man köper fryst på ICA Maxi och värmer i mikron. Man blir mätt men i övrigt inga minnen att berätta om.
Byn/staden är stängd vad gäller affärer och de inhemska är i de flesta fall hemma eller ute och vandrar. Det enda som ”händer” är att vandrare dyker upp från alla håll efter dagens utmaningar. Vandringskamraten verkar ha tagit något starkt uppiggande, för hon rusade till lunchen och sammalunda tillbaks till hotellet. Undertecknad frågar undrande vad som är på gång.
Bara för att ytterligare Pelle-jönsa så gör vandringskamraten ett hopp för att visa hur pigg denne är. Detta får hon ångra. Hoppet medför kramp och hon får halta sig tillbaks till hotellet! Så går det när man skall skoja! Sällskapet återvänder till hotellet och det blir en kort så kallad ”power-nap”.
Åter till ytan, så inser sällskapet att det är dags för en kaffe. Konditoriet ligger vägg i vägg med hotellet och misstänker att det är samma ägare. Kaffe och Tiramisu sitter inte så dumt och solen värmer.
Veteranbilarna har försvunnit men plötsligt dyker det upp en massa moderna ”dyra” bilar. Ser Okända, Ford Mustang, Maserati, Porsche och en ”udda fågel” som Volvo XC90.
Många damer med hund(ar) har observerats senare dagar. Dock ingen med matchande päls!
Heja Island ikväll! MEN det blir nog slut på den Isländska SAGAN för denna gång?
Få se om det blir den tuffa vandringen imorgon? Beror på väder och vandringskamraten.
Vi ses.
Dag 10
Det blev en skitnatt! Började titta på Island – Frankrike och plötsligt stod det 2 – 0 till Frankrike. Islänningarna agerade som istappar a Island. Stängde av och men tänkte positivt, att nu blir det en lång natt sömn. Vaknar senare och har ont i magen. Någotdera av Pizzan, Tiramisun eller kvällssmörgåsen, är en bov i dramat. Lyckas somna om till slut och då får träningsklockan en knäpp och börjar pipa. Den väcker hela sällskapet. Måste stänga av den helt. Klockan, som är leverantörens mest avancerade, har hittills varit en besvikelse med flera olika problem. Byter märke nästa gång det blir ett behov av klocka.
Lyckas somna om, men det gör inte vandringskamraten. Till detta så börjar, enligt dennes uppgift, undertecknad att snarka. Detta bidrar ytterligare till störd nattsömn för vandringskamraten. Undertecknad vaknar på morgonen alldeles för tidigt med ömmande mage.
Det är inte läge för några avancerade uppförsvandringar som var tänkt. Vädret är dock bra och det är utlovat att fortsätta bra under dagen. Beslutet blir att åka upp liften till Rufikopf, som sällskapet gjorde dag 2 på orten. Här går det att vandra en rundtur på toppen och sedan en ganska avancerad vandring motsols tillbaka ner till Lech.
Lech har vaknat igen efter söndagen. Undertecknad tycker illa om dessa tysta och tråkiga söndagar, när allt är stängt och inget händer. Detta väcker minnen från när undertecknad var ung och söndagar var urtrista vid denna tid. Det enda som hördes under söndagar var hobby-flygplanen som surrade i himlen. Detta ljudminne väcker också trista känslor.
Sällskapet är enda passagerare på dagens första tur upp i bergen.
Når toppen och vädret är behagligt. Sol, vindstilla och tillräckligt varmt för sommarkläder.
Börjar med att logga två Geocachar som förbisågs vid förra turen. Vandringskamraten har valt träningsskor och inte vandringsskor. Anmärker att det blir halt i snösluttningarna, men får inget svar, då det troligen inte finns något bra.
Här finns flera områden av snö och det är svårt att lokalisera rundturen på toppen. Rundturen skall vara en vandringsled för att lära sig om Geologi i området.
Inte en enda upplysningsskylt finns utefter leden. Vandringskamraten kämpar i snö områdena för att inte rutscha ner. Når en liten sjö som passeras.
Här finns det många murmeldjur och de har inte varnat enligt visslande ljud. De är troligen vana vid människor och sällskapet kan komma mycket nära, utan att de flyr ner i sina hålor. Bilderna blir lite suddiga, då det inte fungerar perfekt med zoomen på kameran. Det känns dock väldigt kul att komma så nära dessa.
Bredvid sjön har man satt upp en postlåda på 2.300 meters höjd! Den töms 16:00 en gång per år.
För den som vill, kan denne ta ett postkort som finns i ett fack och posta detta till någon. Det verkar ske helt kostnadsfritt. Festlig grej! Sällskapet skickar ett kort till sig själva.
Leden runt toppen är krånglig att följa, varför sällskapet ger upp och börjar den andra leden.
Det har dykt upp lite fler vandrare, men de flesta verkar välja samma som sällskapet gjorde dag 2 eller gå norrut mot Zurs eller Warth. Ingen verkar välja sällskapets alternativ som är lite mer avancerat.
Måste forcera två snö sluttningar och det blir en utmaning för vandringskamraten med hala skor. Dock kan dessa områden klaras av utan missöden.
Når botten på en dalgång och här är det ett område med flera åar.
Det är vackert och under hela leden på hög höjd växer det olika alpiner. Dessa är mycket vackra.
Vid dalens slut går alla de små åarna ihop till ett vattenfall som har en ganska stor fallhöjd. Kommer inte åt att fotografera vattenfallet.
Sällskapet forcerar nämnda å och på andra sidan börjar det bära uppför utefter en ås-rygg. Det blir tunga andetag på denna höjd.
Ser bergsbockar en bit framåt. I detta fall är de unga eller honor. Dessa är mer skygga, än när bockarna var med dag 2. Kommer inte tillräckligt nära för att ta bilder. Svettas rejält i vandringen uppför och svett blandat med sololja svider i ögonen.
Når platsen där djuren stod och hade sin rast. Nu är den tunga delen av vandringen avklarad. Leden fortsätter på sluttningen av ett stort berg. Leden är stabil, men på vissa avsnitt sluttar det brant nedför i sidan av leden.
Vandringskamraten klarar avsnitten utan svindelpanik.
Det är en fantastisk utsikt på denna höjd. Ser rakt över Lech-dalen till Tannberg där sällskapet vandrade på grässlänterna för två dagar sedan.
I fjärran finns flera snöklädda toppar och vissa försvinner bland molnen.
Efter några kilometer vandring utefter sluttningen, är det dags att vandra nedför 900 meter i ett sträck! Leden går i zick zack nedför bitvis branta sluttningar.
I nedfarten börjar sällskapet möta andra vandrare, som har valt att ta denna sluttning nedifrån. Flera är kvinnor. Mycket imponerande av dessa vandrare. Det är lätt för sällskapet att vandra i början, men vartefter meterna nedför forceras, så börjar låren att stelna. Vid ett avsnitt får vandringskamraten en Lidnersk knäpp och halvspringer nedför, under några hundra meter. Denne menar att det går lättare om man bara låter benen rulla på, istället för att bromsa.
Undertecknad får ligga i för att hålla samma takt, men anar att detta tillfälliga ”rus” kommer att slå tillbaka.
Sällskapet når ”civiliserade” trakter och ett garage med bil är det första tecknet. Därefter följer hästar, kor, flera bilar och hus.
Det blir ingen slät vandring förrän strax innan botten av Lech-dalen. Leden viker in till vänster över tidigare nämnda å och följer en lättvandrad sluttning på slät mark till Lech.
Berömmer vandringskamraten för dennes goda insatser, på denna vandringssemester. Förberedelserna från dennes sida har varit urusla, på grund av mycket arbete. Trots detta har det gått bra om man bortser från vissa dippar och kraftuttryck.
Fortsätter en grässluttning ovanför Lech, som måste vara perfekt för en stilla söndagspromenad.
Ser linbanan gå upp och strax så kommer den andra korgen ner. På grässlänten kommer det några svaga uppförslut och dessa knäcker till slut vandringskamraten. Krafterna börjar sina.
Leden viker till slut ner tid byn/staden. Sällskapet besöker först affären för olika drycker. Några drycker är också kylda i butiken. Tillbaka på rummet så konsumeras aktuella drycker – kylda och inte kylda. Dags för familjeråd. Var skall sällskapet äta lunch?
Maten har hittills i de flesta fall (inte igår?) varit god och utan anmärkningar. Det som ”stört” sällskapet har varit prisnivån och portionernas storlek (små). Maten har inte matchat prisnivån.
Vandringskamraten kommer på en genial ide. Varför inte ta bussen till Warth och äta där? Sällskapet var mycket nöjda med maten, då orten passerades på vägen hit. Det är bara ca 10 km till orten. Mycket bra initiativ av vandringskamraten och undertecknad hade inte kommit på samma ide. Dock bidrar undertecknad med att upplysa att ett stycke bil, ägt av sällskapet, står i hotellets garage och kan nyttjas för att förflytta sällskapet till nämnd ort. Bilen har inte körts en kilometer hittills på orten, då de kommunala transporterna fungerat utmärkt.
Sällskapet styr kosan till Warth och äntrar aktuellt näringsställe. Det är fler gäster här nu och sällskapet får känslan av att stället är populärt, då det är flera vandrare och motorcyklister som stannat för en rast.
Sällskapet beställer exakt samma rätt som vid hitresan. Servitören är mycket energisk och effektiv och hanterar alla gäster på ett mycket gott sätt. Maten anländer och det är gott och mycket! Sällskapet njuter av denna lunch.
Vädret är soligt och betydligt varmare jämfört när sällskapet stannade förra gången.
Sällskapet uppskattar service och mat och markerar med lite extra dricks. Servitören visar tacksamhet och önskar sällskapet tillbaks. Han meddelar också möjliga vandringar i området.
De senare väcker tankar hos sällskapet. Månne skall de två återstående vandringsdagarna avslutas på denna ort och med lunch på aktuellt näringsställe. Efter lunchen kan sällskapet nyttja bussen som går en gång i timmen, tillbaks till Lech.
Planerna börjar smidas.
På vägen tillbaks stoppas all trafik, då man håller på att hacka bort lösa stenar i sluttningen och stressar inte upp sig. Det finns inga tider att passa.
Plötsligt så tilltalar en Svensktalande motorcyklist sällskapet, under väntan på att få köra vidare. Språkar med denne, som är på väg till södra Spanien och passerar Österrike för upplevelser. Han tänkte också ta en sväng in i norra Italien och Franska alperna, innan denne styr ned mot södra Spanien. Han åker helt själv och undertecknad tycker detta är strongt. Han berättar att han brukar boka boende, på så kallade MC-hotell, för att träffa folk med likartade intressen. Nästa stopp blir troligen S:t Anton. Sällskapet rekommenderar inget stopp i Lech! Detta är mera ut ett kostnadseffektivitets hänseende.
Utbyter lite erfarenheter om olika semestrar och områden. Till slut släpps trafiken fram och sällskapet kan åka tillbaks till hotellet.
Börjar undersöka vandringar och alternativ för att slippa ”onödig” uppförsvandring som sällskapet genomfört tidigare. Hittar två alternativ för att vinna höjd – Ett att åka buss till Oberlech och ett annat år att åka stol-lift upp till Schlegelkopf. Därifrån finns det två vandringalternativ till Warth. Det blir visserligen några delar som vandrats förut, men som också upplevdes positivt av sällskapet.
Imorgon testas lift-alternativet om det nu blir fint väder också. Annars blir det improviserade reservplaner.
Ses imorgon.
Dag 11
En god natts sömn för sällskapet. Solen skiner, men det är mera moln på himlen. Det verkar inte bli något regn idag. I frukosten finns det ledare och spelare från ett Österrikiskt fotbollslag – Austria Lustenau. De har väl något slags läger här. Undertecknad bär Portugals landslagströja vid frukosten och skapar en viss uppmärksamhet hos ledarna. Tröjan är ett minne från tidigare resa i Portugal.
Dagens vandring innebär stollift upp till Schlegelkopf och därifrån vandring till Warth. Stolliften är också gratis, för alla som bor på hotell här. Sällskapet konstaterar att den grymma backen i samband med Geocaching vandringen förra torsdagen, hade kunnat undvikas helt. Man kunde alltså sluppit den där dj-a backen, uttrycker en medlem i sällskapet.
Vid liftens slutstation så blir det dock en bit grym backe ändå. Samma lutning som tidigare nämnd. Det blir första ansträngningen på morgonen, så det pustas rejält även om den inte är så lång. Dock är det 90 höjdmeter och det känns då kroppen inte riktigt är vaken.
Undertecknad känner att detta är en dålig dag fysiskt. Det är och blir inga problem, men det sliter mera denna dag. Kanske börjar känna av alla vandringar. På toppen av stigningen finns det en Geocache men den kan inte loggas då det är en avstängd byggarbetsplats runt gömman!
Fortsätter norrut för att ansluta till leden som vandrades i lördags.
Den djupa ravinen måste forceras. Vid ravinens början konstaterar vandringskamraten att dagens backe kunnat undvikas om Geocaching stigen som vandrades i torsdags hade använts!
Måste erkänna att så är fallet! Men det blir mer träning, försöker undertecknad glatt. Inga svar kommer från vandringskamraten. Från ravinen och några kilometer ytterligare, så fortsätter sällskapet i motsatt riktning som i lördags. Det är fortfarande mycket vackert och denna dag ännu bättre sikt.
Den goda sikten får vandringskamraten att ”upptäcka” en liftstation på ett berg som inte observerats tidigare. Undertecknad upplyser att nämnda station är den liftstation som sällskapet anlände till igår! Då nämndes att den dal som vandras på nu, ligger mittemot! Upplysningen lämnas utan kommentar av vandringskamraten.
Anländer till ett led-kors där vänster går vidare på lördagens led, medan sällskapet avser att följa en ny led åt höger runt ett stort berg – Karhorn. Här finns möjlighet att via bl.a. stödrep ta sig över toppen a 2.416 meter. Sällskapet befinner sig just nu på 1.700 meter. Erbjudandet avböjs av vandringskamraten. Leden går sakta uppför till ca 1.850 meter och vandringskamraten pustar.
Undertecknad är inte heller pigg, men det är som sagt inga problem. Väl uppe så går det ned igen, för att strax innan Burstegg gå uppför till den gamla byn. Byn är känd för att härbärgerat ”Walser” folket. Byn är minimal. Två hus och en liten kyrka. Det är ärligt talat inte mycket att se!
Efter byn fortsätter leden konstant uppför (220 höjdmeter) till en ås nordost om Karhorn. Detta är högsta punkten idag. På vägen möter sällskapet många vandrare som är på väg i motsatt riktning. I ett område på vägen upp observeras ett murmeldjur. Detta börjar bli en vana nu! Murmeldjuret måste vara van vid människor också, då det rör sig obehindrat ganska nära leden. Hörde heller inte det karakteristiska varningsljudet, så de är väl som sagt vana vid människor.
Når till slut åsryggen som är den högsta punkten idag.
Här finns det tre vägval. Två är jobbiga och ett är mindre jobbigt!
Det ”mindre” jobbiga är brant väg nedför 450 höjdmeter. Passerar ett par som undertecknad uppmärksammade på lunch-restaurangen igår. Mannen ifråga beställde in en hel del sprit till sig själv, medan sällskapet åt lunch. Nu har paret det lite jobbigt att ta sig ner för den branta sluttningen. Det kan naturligtvis bero på annat än bara spriten, då de är lite till åren!
Det tar på låren att gå brant nedför och det är lömskt rullgrus på vägen.
Når till slut utkanten av Warth och kan gå på slät asfalt sista biten fram till dagens lunch-restaurang. Maten är återigen mycket bra. Vandringskamraten får beställa en av favoritdryckerna – Citron-öl!
Några cyklister rastar samtidigt och en måste laga en punktering på sin cykel. En i sällskapet beställer en hemmagjord hamburgare. Den är enorm!
Har kollat busstidtabellen och en buss passerar 10 minuter efter att sällskapet är klara med maten. Bussen anländer 9 minuter försenad och försöker ta igen tiden på den smala, kurviga och kantad av stup, vägen till Lech. Bussresan är en synnerligen dramatisk upplevelse. Bussen stoppas dock efter ett par kilometer av det vägunderhåll som nämndes i gårdagens rapport. Hoppas att detta skall lugna ner bussföraren då framför bussen finns en långtradare med stor last och den kan inte gasa på. MEN bussen måste stanna vid tre hållplatser på vägen, där vandrare som kommit ner på aktuell väg från olika leder vid sidan av vägen. Ingen hinner sätta sig innan bussen gasar iväg och dessa (gamla) passagerare far som vantar inne i bussen. Lyckligtvis förolyckas ingen. Vid infarten till Lech så visar en elektronisk skylt fordons hastighet. Bussen passerar i 65 mot gällande 40 km per timme. Når ändhållplatsen och det känns som bussen tar böjen in till hållplatsen på två hjul. Alla passagerare kliver av bussen, lättade att fortfarande ha livet i behåll.
Dagens vandring var inte så där jätteintressant avseende upplevelser. Det var fina utsikter, men efter en veckas vandring så har sällskapet blivit lite bortskämda. Denna vandring hamnade på nedre delen avseende betyg, men hade säkert fått ett bättre betyg om den vandrats första dagen. Nu har den hamnat i jämförelse med andra synnerligen vackra upplevelser.
Sällskapet känner sig slitna efter dagens övning och det blir en stillsam eftermiddag. Bl.a. beställs det drycker vi nätet, som behövs i samband med att sonen fyller ett jämnt tal i början av september. Det är fördelaktiga priser i vissa butiker nära färjan. Det kanske också kan vara, att sällskapet varit trötta under dagens vandring och därför inte njutit fullt av de utsikter som bjudits?
Det börjar mulna på seneftermiddagen. Det kanske blir regn.
Imorgon blir valet mellan någon tuff vandring eller någon lättare och då troligen en repris av någon av de vackraste vandringarna. Får se hur sällskapets form är imorgon som är sista vandringsdagen på denna ort.
Vi ses imorgon.
Dag 12
Idag blir det sista vandringen i Lech. Vädret är molnigt och lite kyligt. Det är utlovat att det inte skall bli något regn idag. Ganska tomt i frukost-matsalen idag. Fotbollslaget verkar ha åkt. Dock verkar det som orten sakta håller på att få fler gäster. Ser fler på lederna och i ”staden”.
Det märks att hotellet är ett familjehotell, där personalen verkligen anstränger sig att hjälpa till och att vara trevliga. Dt känns äkta på vissa håll, medan man kanske överdriver lite på vissa. Som helhet är det dock mycket trevligt. Känner att de som varit närmast sällskapet verkar äkta.
Det blir ingen utmanande vandring idag. Vandringskamraten tycker att det blir för jobbigt att klättra uppför och ser gärna att det blir en lättare vandring. Det ”slätaste” alternativet är att vandra nedför Lech floden, som sällskapet gjorde i fredags.
Siktar på att ta den näst tidigaste bussen, som dock är en risk. Denna tur är mycket populär då den passar de flesta som vill vandra denna sträcka. Bussen är inte för tidig och inte för sen. Det blev mycket trångt senast sällskapet åkte denna buss vid denna tid, till i detta fall – Spuller see.
För att vara smart, så går sällskapet till starthållplatsen för denna busstur. Tyvärr har nästan ”alla” tänkt samma sak. Det är mycket fullt, innan bussen kan köra till hållplatsen närmast sällskapets hotell. Där väntar ännu fler passagerare och dessa får helt enkelt inte plats.
Det blir ett antal språkförbristningar, innan alla förstår att det inte finns plats och att en extra buss skall komma något senare.
Sällskapet får stå på bussen och undertecknad svettas kopiöst i värmen på bussen. Mår lätt illa också, då det känns extra vingligt i kurvorna, när undertecknad måste stå. Bussturen är vidrig, men vartefter hållplatserna passeras, så lättar antalet passagerare något. Vid korset till de båda sjöarna så skall de som skall till Formarin-see, däribland sällskapet, byta buss. Sällskapet får sittplats på nästa buss. Bussen stoppas flera gånger av kor som står på vägen och har inget intresse att flytta sig. En passagerare får gå ut och mota bort de som inte flyttar på sig frivilligt.
Bussresan blir drägligare fram till sjön. Anländer sjön och hoppar denna gång över att gå ner till sjön för observation.
Bussresan från korset, kördes av tidigare nämnda skickliga och roliga kvinnliga busschaufför. Hon är tyvärr helt tyst denna gång och bjuder inte på några ”one-liner”. Fotograferar henne och hon rodnar klädsamt.
Det blir samma vandring som i fredags och försöker hitta nya motiv att fotografera. Det är dock vackert och går att njuta av omgivningen flera gånger.
Det är svalt i luften, lite mulet och därmed perfekt vandringsväder.
Fler vandrare är ute och går denna gång och kanske för att sällskapet tog ”rusnings-tid” bussen. Förra gången var det mer eller mindre tomt i bussen.
Det händer inte så mycket denna gång under vandringen nedströms. Vandringskamraten verkar oförskämt pigg och undertecknad är också piggare jämfört med igår.
Tar en kort rast på ”sällskapets” bänk som är fint placerad vid en flod-krök. Kossor och hästar är flyttade och kan inte dokumenteras denna gång.
Det blir varmare ju längre ner sällskapet kommer i floddalen och solen bryter fram mellan molnen. Den senaste vandringen innehöll ett parti förbi golfbanan, som var jobbigt och tråkigt. För att slippa denna del, avviker sällskapet från leden och går landsvägen ner mot Zug. Denna vandring är lättare men också lika tråkig!
Magen börjar kurra på vandringskamraten och siktet ställs in på en restaurang i Zug, som observerades förra gången och som såg trevlig ut. Tyvärr är den stängd, varför sällskapet fortsätter mot Lech. Vandringskamraten börjar bli trött då värmen, längden och tidigare vandringar börjar tära på denne.
Kämpar på fram till Lech och undertecknad erbjuder att kolla en restaurang som ligger en bit nedanför hotellet. Restaurangen ser OK ut och bredvid finns en affär. Undertecknad tänker överraska vandringskamraten och köper kall citron-öl. Vandringskamraten uppskattar detta initiativ senare på rummet men undertecknad får äta upp detta ”initiativ” senare. Detta får bli en cliffhanger ett tag.
Tillbaka på rummet kan konstateras att städerskan satt lite extra krydda på bäddningen. Undrar om de vet att sällskapet skall lämna imorgon?
Dryckerna konsumeras och sällskapet utför lite personvård. Undertecknad kollar också av aktuell restaurang på Tripadvisor. Restaurangen ligger långt ner i rankingen på denna ort och har fått en hel del varierande kritik. Sällskapet beslutar sig för att chansa och beger sig till nämnda restaurang. Maten är bra och priserna är rimliga. Denna restaurang är en lyckträff för sällskapet.
I samband med maten så kan undertecknad titta på de låga moln som sveper in över berget Karhorn. Dessa skapar vackra vyer. Försöker fotografera, men det blir inga bra bilder. Vandringskamraten sitter och har koll på en lastare, som lastar av blomlådor från en lastbil och placerar ut dessa utefter en trottoar. Hon oroas av att gafflarna inte är tillräckligt instuckna vid lyften och att blomlådorna inte står på rätt avstånd från varandra! NEJ, detta är inte en tråkig lunch!
Mycket mätta och belåtna återvänder sällskapet till rummet. Det blir packning och ytterligare personvård.
Dags för undertecknad att skriva rapport och ladda ner bilder från kamerorna. Var är undertecknads kamera? Den går inte att hitta någonstans i rummet. Undertecknad får panik. Detta är andra gången kameran försvinner på denna ort. Undertecknad går ner till bilen och kollar, då sällskapet lastade in vandringsutrustning efter hemkomsten från vandringen tidigare. Ingen kamera finns där. Återstår att gå till affären och fråga om kameran glömts i samband med inköpet av citron-ölen.
En kassörska har tagit vara på kameran och överlämnar denna lite leende till undertecknad.
Denna typ av händelse svider mycket hårt på undertecknads självförtroende. Under resten av eftermiddagen kommer tyvärr tankarna att kretsa kring detta. Varför är undertecknad så glömsk? I andra fall har undertecknad alltid 100% kontroll.
Med denna vandring så har nog undertecknad ”klämt ut” den energi som fanns tillgänglig hos vandringskamraten. Hon har nog inte mer att ge efter dagens vandring, så det blir nog ingen nattklubb denna kväll/natt heller!
Imorgon startar resan hemåt med första stopp i Tyskland.
Dag 13
Sista morgonen i Lech. Tittade på Portugal – Wales. Resultatet blev ganska förväntat, men det gick trögt för Portugal att hitta målet. Portugals försvar verkar virrigt, så tvivlar de har en chans i finalen. Hade svårt att varva ner och somna även om matchen inte var någon puls-höjare. Dock håller undertecknad lite på Portugal, då landet (och Madeira) har besökts flera gånger. Tycker Portugiser är ett stillsamt och trevligt folk.
Himlen är klart blå idag. Sällskapet kan inte klaga på vädret som varit, då det inte blivit något regn under någon vandring. Blå himmel betyder också att man bränner sig.
Skall bli skönt komma hemåt, då 10 dagars vandringar innebär att det blir till lite rutin. Tiden här har varit nyttig och med många upplevelser. Tänk dock att få ägna tiden åt lite vardag, som hänga tvätt, rensa ogräs eller se på nyheter som man förstår!
Dagens skutt blir 70 mil och hoppas på lite trafik.
På de 10 dagarna på orten har sällskapet kört 2 mil med egen bil. Detta när en restaurang på annan ort, skulle besökas. I övrigt har bilen inte behövts användas. Det har fungerat med liftar, bussar och vandring. Det är bra ordnat för vandrare på denna ort. Dalen är mycket energisk när det gäller att hålla igång orten. Det är evenemang hela tiden. T.ex. Veteranbilar, Medicin, Konsert, Långlopp, Mountainbike, osv. Något för marknadsföreningen i Eskilstuna att lära av? Orten i sig är ”öken” om man inte är engagerad i evenemangen, skidor eller vandring.
Ikväll spelar Tyskland sin match och det hörs rejält om de gör mål och bor på hotell i Tyskland! Får kanske höra några vrål ikväll. Sedan har ju EM i friidrott börjat också. De senare är inte lika spännande tyvärr.
Vasaloppet står det på en T-shirt på en bred manligt bringa, i frukostmatsalen. Frågar och får bekräftat hypotesen – T-shirten tillhör en Svensk bringa. Ägaren av bringa, meddelar att denne är en part av ett sällskap på 2 par Svenskar som anlände under gårdagen. Bringa-ägaren berättar också att detta är ett av flera tillfällen som tillbringats på aktuell ort. Aktuellt sällskap verkar trivas här. Det är intressant hur det kan bli med tillfälligheter ibland. Ett par Svenskar lämnar och avlöses omedelbart av två nya. Det är inte heller slut med tillfälligheter för denna dag!
Vandringskamraten upplyser att den dam som serverat sällskapet på frukostar under vistelsen på hotellet, heter Ivana. Trodde att denne var del av familjerna, som driver hotellet, men det verkar som hon liksom städerskorna, är ”importerad” arbetskraft? Tycker denne varit så ambitiös och antagit motiverad av ”delägarskap” i hotellet. Så är kanske inte fallet?
Hon liksom övriga på hotellet, bussar, liftar, affärer, restauranger, etc. har varit mycket trevliga på denna ort.
MEN då lyckas en individ sista dagen, förstöra bilden av Lech – ”Den turistvänliga staden”. En förklaring är att personen ifråga kör en Audi!
Det uppstår en ”situation” när sällskapet lämnar orten med bil. En långtradare ligger direkt framför undertecknad och blinkar att undertecknad kan köra om. Två bilar bakom undertecknad ligger aktuell Audi-förare, som menar, när undertecknad påbörjat aktuell omkörning att undertecknad skall upplösas i intet och inte vara i vägen för denne. Detta påpekas med ljud- och ljussignaler. Undertecknad sträcker ut ett mycket långt finger, ackumulerat med mängder av Audi episoder och som underbygger aktuell längd.
Audi-föraren ges möjlighet till en vårdslös omkörning av undertecknad senare och tar naturligtvis vara på denna möjlighet. Strax efter fastnar aktuell förare efter en buss, hela vägen ner till dalens botten vid Stuben. Vid ett rött lyse ges denne också möjlighet att tala undertecknad till ”rätta” men denne tar inte vara på detta tillfälle.
Tråkigt att denne skall vara det sista minnet av en person från Lech.
Strax före gränsen mellan Österrike och Tyskland svänger undertecknad in för att fylla på bränsle. Har läst på innan och i en analys konstaterat, att tanka diesel är billigast i Österrike, avseende de länder som sällskapet passerar. Tankningen blir en besvikelse, då man tagit tillvara, att vara den sista motorvägsnära bränslestationen innan gränsen och tar semesterns högsta pris per liter! Upptäcker detta tyvärr, efter att undertecknad tankat, då priset inte finns angivet på någon (synlig) informations-skylt på anläggningen. Örena/Centen är ringa, men det skaver lite irriterat att åka på en blåsning.
Den fortsatta resan går utmärkt utan någon stillastående trafik. Enda nackdelen är att lastbilar även börjar ta över vänsterfilen på motorvägarna, då vissa kör några kilometer fortfarande, än andra. Det tar lång tid för dessa att komma om och skapar därmed stopp i vänsterfilen.
Når dagens stopp för övernattning – Hildesheim. Kör av motorvägen, tankar till ”rätt” pris och loggar en Geocache. Geocachen är endast för att logga att sällskapet varit på denna ort och att avlämna en s.k. Travelbug, som vill komma till en flygplats för vidare transport till Nya Zeeland. Tycker denna ort ger bättre möjligheter till denna utflykt, än att vara placerad på ett berg i Tyrolen!
Checkar in på hotellet och slår ner ändan för återhämtning. Avvaktar tills resekamraten meddelar att det är dags för en måltid.
Hildesheim är en ”vanlig” Tysk stad med ”vanliga” människor. Staden är lika stor som Eskilstuna. Samma stuk avseende omgivningarna. Moderniserat centrum och tråkiga perifera områden.
Amerikanarna verkar uppskattade i denna stad, då en del gator har namn från Amerika.
Nu återkommer undertecknad till det där med tillfälligheter. Sällskapet vandrar ner till den centrala delen av staden och slår sig ner på en uteservering tillhörandes en Sushi-restaurang. Av en händelse har en ung ”avantgarde” grupp bestämt sig för att göra ett uppträdande, bestående av ”dans” och dialog. ”Dansen” ackompanjeras av diverse olika musik som t.ex. klassisk rysk och spansk musik. Dansen kan nog inte etiketteras som avancerad och inte heller speciellt harmonisk, utan mera i stil med vad undertecknad brukade improviserat, skämma ut sonen, i yngre dagar och på offentliga platser. MEN, det är dock en tillfällighet att denna grupp uppträder en torsdagskväll bredvid sällskapet i en stad som aldrig besökts eller kommer att besökas igen. Till detta kan adderas att den andra bakgrundsskapande låten, från en av danssällskapet medhavd bergsprängare, är Jussi Björling som på Svenska sjunger ”Du gamla Du fria”! Ingen annan bland åskådarna har nog något med Sverige att göra denna seneftermiddag!
Sushin smakar utmärkt och sällskapet återvänder mätta och belåtna till aktuellt övernattningshotell.
EM i friidrott pågår och senare även matchen Tyskland – Frankrike.
Dag 14
Vaknar tidigt i Hildesheim. Frankrike vann semifinalen i EM med hjälp av ”Lagerbäcks” taktik. Tycker det var lite orättvist att inte Tyskarna vann, men bollen ska in i mål också.
Frukosten är ordinär och sällskapet bryter upp direkt på morgonen.
Det är lite trafik och det går raskt att passera de få vägbyggen och framförallt Hamburg som kan vara en riktig trafikpropp.
Når den lilla staden Burg strax innan färjan. Här finns det en ”Souvenir” affär och sällskapet har beställt några artiklar på nätet.
Det är få människor i butiken så allt går raskt.
Fortsätter till färjan i Puttgarden, men färjan gick precis så det blir att vänta på nästa. Det är inte mycket bilar, så det är inte några problem att komma med. I resplanen hade sällskapet garderat sig och bokat en eftermiddagstur. Nu åker sällskapet över innan lunch.
Tar en tidig lunch på färjan. En nyttig lunch bestående av Korv, Pommefrites och Currymajonäs! Det fyller magen. På båten så finns det några ”aktion”/”tilbud” i fartyget souvenir affär. Frestas att köpa några och bilen är ganska fullastad numera.
Fortsätter på de Danska motorvägarna och det är lite trafik in mot Köpenhamn. Det tätnar närmare staden, men flyter på bra. Ser mer trafik ut från staden. Det besvärliga vägbygget, som sällskapet fastnade i på vägen ner, är inget hinder idag.
Ner i tunneln, över bron och sällskapet är plötsligt i Sverige. Klockan är 12:30 och sällskapet har bokat övernattning i Lund. Hemlängtan och tiden på dagen, medför ett beslut att fortsätta direkt hem, även om det blir en hel del bilkörning denna dag. Förresten var gör man en eftermiddag i Lund? ”Di laerde i Luund” är nog inte hemma idag?
Lite tätare trafik mellan Malmö och Helsingborg. Det flyter ändå bra. Efter Helsingborg så glesnar trafiken och det blir en lugn bilkörning till strax innan Jönköping. Runt Jönköping är det mer trafik och det blir ryckigt när lastbilar, släpkärror eller bilar med försiktiga förare skall köra om. Bakomliggande bromsas och det proppar igen något.
Väl uppe på Vättern bergen så flyter det på bra igen. Mellan Linköping och Norrköping tätnar det igen, men när sällskapet svänger av mot Katrineholm, så blir det mindre väg men lite trafik.
Kör över Svalboviken och känner på den guppiga vägen, att bilen är tyngre lastad och det gungar mer än normalt. Når Eskilstuna tidig fredagskväll och sällskapet är nöjda att det blev en natt i egen bädd jämfört med en natt i Lund.
Försöker följa EM i friidrott på TV, men de senaste dygnets bilkörande har tagit lite på krafterna och somnar sött.
Detta var denna semester och hoppas Ni kära läsare har fått någon inspiration, tips, ideer, underhållning eller vadsomhelst.
Skall komplettera senare med en utvärdering att åka bil och färja via Rödby – Puttgarden eller via Göteborg – Kiel.
Vi ses i andra sammanhang!