När rastlösheten kryper på
Råkade ut för en revbensskada under våren och kände mig något begränsad under några veckor. Eftersom jag är van att röra på mig så blev jag otroligt rastlös.
Resultatet av denna rastlöshet blev till ett beslut – Vandra Bergslagsleden!
Vandrade Sörmlandsleden förra året och ”hoppades” att detta skulle vara nog för ett tag.
MEN så blir inte fallet och här står man nu igen!
Vi kanske ses på leden?
Etapper
2016-05-15
Etapp 1 – Kloten – Gillersklack
2016-06-06
Etapp 2 – Gillersklack – Stjärnfors
2016-06-11
Etapp 3 – Stjärnfors – Nyberget
2016-06-19
Etapp 4 – Nyberget – Uskavi
2016-07-10
Etapp 5 – Uskavi – Hammarby
2016-07-16
Etapp 6 och halva 7 – Hammarby – Ramshyttan
2016-07-19
Halva etapp 7 och 8 – Ramshyttan – Blankhult
2016-07-21
Etapp 9, 10 och halva 11 – Blankhult – Skjutfältet
2016-07-23
Halva etapp 11 och 12 – Skjutfältet – Sixtorp
2016-07-25
Etapp 13 – Sixtorp – Svartå herrgård
2016-07-27
Etapp 14 – Svartå herrgård – Ramundeboda
2016-07-30
Etapp 15 – Ramundeboda – Gråmon
2016-08-06
Etapp 16 och 17 – Gråmon – Stenkällegården
Sammanfattning detaljer etapper
Vandringarna har genomförts genom att varje etapp vandrats i ett sträck utan några raster. De typer av stopp som varit är – Logga Geocache, titta på sevärdhet, knyta skosnören, fotografera, etc. Har inte pressat upp farten men gått i en jämn och lite rask takt.
| Höjd | |||||||
| Etapp | Datum | Tid | Km | Stigning | Lägsta | Högsta | Min/km |
| Etapp 1 | 2016-05-15 | 4,33 | 20,27 | 557 | 250 | 393 | 13,28 |
| Etapp 2 | 2016-06-06 | 4,07 | 17,33 | 277 | 151 | 352 | 14,15 |
| Etapp 3 | 2016-06-11 | 4,51 | 21,75 | 663 | 169 | 392 | 13,23 |
| Etapp 4 | 2016-06-19 | 5,03 | 23,44 | 402 | 89 | 248 | 12,56 |
| Etapp 5 | 2016-07-10 | 3,42 | 17,89 | 305 | 89 | 235 | 12,25 |
| Etapp 6 | 2016-07-16 | 2,41 | 13,41 | 271 | 92 | 202 | 12,00 |
| Etapp 7:1 | 2016-07-16 | 1,55 | 9,29 | 200 | 114 | 213 | 12,23 |
| Etapp 7:2 | 2016-07-19 | 1,27 | 7,45 | 112 | 68 | 211 | 11,41 |
| Etapp 8 | 2016-07-19 | 3,00 | 13,94 | 356 | 66 | 242 | 12,55 |
| Etapp 9+10 | 2016-07-21 | 3,18 | 16,57 | 394 | 205 | 286 | 11,57 |
| Etapp 11:1 | 2016-07-21 | 1,52 | 9,38 | 189 | 124 | 233 | 11,56 |
| Etapp 11:2 | 2016-07-23 | 1,23 | 6,63 | 123 | 143 | 233 | 12,31 |
| Etapp 12 | 2016-07-23 | 4,02 | 19,01 | 460 | 133 | 262 | 12,44 |
| Etapp 13 | 2016-07-25 | 3,59 | 19,78 | 342 | 101 | 222 | 12,05 |
| Etapp 14 | 2016-07-27 | 4,05 | 20,89 | 282 | 91 | 175 | 11,44 |
| Etapp 15 | 2016-07-30 | 4,15 | 22,07 | 249 | 143 | 206 | 11,33 |
| Etapp 16 | 2016-08-06 | 2,38 | 13,36 | 229 | 154 | 214 | 11,50 |
| Etapp 17 | 2016-08-06 | 2,35 | 12,33 | 205 | 94 | 206 | 12,34 |
| Total | 59,26 | 284,79 | 5616 | 12,31 | |||
Slutord
Tackar min fru som ställt upp som chaufför och väntat att etapper skall fullföljas. Det finns mycket att göra i anslutning till etapperna så hon har inte suttit i bilen och väntat!
Jämförelse Bergslagsleden och Sörmlandsleden
| Bergslagsleden | Sörmlandsleden | Kommentar | |
| Huvudman | Region Örebro län | Föreningen Sörmlandsleden | |
| Finanisärer | Skattemedel? | Privata företag, medlemmar, kommuner, landsting och länsstyrelser | |
| Total längd | 278 km. Andra leder finns i anslutning | Huvudled 60 mil, Anslutningsleder 29 mil, rundslingor tillkommer | Officiellt har runt 60 gått Sörmlandsledens alla huvudetapper och >1000 har gått hela Bergslagsleden. |
| Underhåll | Underhållet sköts av ideella föreningar. Ledens status varierar avseende märkning och spänger. Leden ger totalt ett intryck av att ha visst eftersatt underhåll. Några etapper har mycket gott underhåll. | Underhållet sköts av medlemmar i föreningen. Underhållet varierar och är eftersatt på några etapper. Några etapper erbjuder imponerande konstruktioner och underhåll, beroende på mycket ambitösa etapp-ansvariga. | Vilken organisationsform är bäst för att sköta underhåll av leden? Det kanske kan vara en större utmaning för ideella föreningar vars huvudverksamhet är något annat. T.ex. en idrottsförening. Föreningen Sörmlandsledens enda uppgift är leden. |
| Naturupplevelse | Större andel vildmark och icke bebyggelsenära vandring. Färre transportsträckor. Stor andel vandring i skog och kulturmark. | Flera transportsträckor och bebyggelsenära vandring. Vandring i skog och kulturmark. | |
| Etappblad | Gratis etapp-karta och etapp informationsblad. Mycket bra information på ettapbladen. All information tillgänglig via Web/Mobil app. | Medlemskap krävs för att få tillgång till etappkarta. Inga Etapp-blad med beskrivning av sevärdheter. Viss information tillgänglig på Web. | |
| Tillgänglighet | Samtliga etapper, start och slut, kan nås med bil. Kollektivtrafik till fåtal etapper. | Etapper slutar ibland mitt inne i en skog och kan ej nås med bil etc. Kollektivtrafik till fåtal etapper. | |
| Kupering | Flera större kuperingar finns på vissa etapper | Inga större kuperingar men viss ansträngning på några etapper | Upplevde Bergslagaleden som totalt mer ansträngande. Sörmlandsleden var dock 92 mil jämfört 28 mil Bergslagsleden. Har använt sportklocka för att mäta stigningar. |
| Etapper | Flera längre runt 2 mil. De flesta något mer ansträngande än Sörmlandsledens etapper. Etappernas längd varierade beroende på Etapp-skylt, Etapp-blad och info på Web. För det mesta var etapperna aningen längre än angivet på web. Se sammanställning i blogg. | Varierande längd mesta runt 5 – 15 km. Några få etapper är ansträngande. Ett flertal etapper upplevdes kortare än vad som är angivet på web. Etappernas startposition angivet med GPS adress på web. | Har använt sportklocka för att mäta längd och stigningar. |
| Övernattningar | 1 skärmskydd minst per etapp. Vissa etapper erbjuder övernattning inomhus | Många, men inte alla etapper har skärmskydd. Ett eller två skärmskydd per etapp. Vissa etapper erbjuder övernattningar inomhus | |
| Proviantering | Vatten finns i form av källor och kranar. Få ställen för att handla i affärer. Leden passerar restauranger/cafeer på några ställen. | Vatten finns i form av källor och kranar. Leden passerar affärer på vissa etapper. Leden passerar restauranger/cafeer på några ställen. | |
| Websida | Bra Web och aktiv redaktör. Bra information på webben. Leden är aktiv på sociala medier. | Viss information om etapperna på Web. Måttligt aktiv web-redaktion. | Någon bugg på Bergslagsledens web |
| Facebook grupp | Lite aktivitet. Bergslagsledens vänner finns också som Facebookgrupp men Bergslagsleden är inte ansvarig för denna. Den sistnämnda har ännu mindre aktivitet. | Många aktiva. Föreningen Sörmlandsleden är inte ansvarig för Facebook gruppen. | |
| Promotion | Flera promotionaktiviteter förekommer. Aktiv web-redaktion. | Promotion förekommer som deltagande på mässor och lokala event. Blygsam promotion via nätet. | |
| Telefon app | Finns med mycket innehåll. Upplever någon bugg. | Finns ej | Buggarna noteras vid användning av en Samsung telefon. |
| MTB | Separata MTB leder finns. MTB cyklister använder även vandringsleden – helt eller delvis. | MTB cyklister nyttjar vandringsleden | |
| Utmärkelser för vandrare som genomfört hela leden (huvudleden) | Orange äventyr, ledpass365 och diplom | Diplom | |
| Svar vid kontakt med ledens representanter | Svar på flesta frågor och synpunkter | Svag återkoppling |
Upplevelser jag minns
| Etapp 1 | Åbo å och rastplats |
| Etapp 2 | Olovsjön och Stjärmfors |
| Etapp 3 | Blomsterängarna vid Stuttjärn. Utsikten på hygget söder Stuttjärn. Fin vy över bergen i väster. Samtidigt flög och skränade en stor okänd fågel på hygget. ”Playan” vid Stora myggsjön. |
| Etapp 4 | Sjöfågeln vid Gränssjön. Garphyttedammen. Garphyttan. Vandring på grusvägar vid Näsudden med dikekanterna fulla av midsommarblomster. |
| Etapp 5 | Södra Brunnsjön. Aborrtjärn och mossar. |
| Etapp 7 | Stånggången i Gamla Pershyttan |
| Etapp 8 | Stora Klockarhyttesjön |
| Etapp 9 | Sjön Göljan |
| Etapp 10 | Falkasjön och Björktjärnen |
| Etapp 11 | Naturparken Dunderklintarna och sjöarna Tväggelåten |
| Etapp 13 | Sjöarna Tunntappen och Norra Holmsjön |
| Etapp 14 | Stora Rankemossen |
| Etapp 15 | Kråksjön och Kråksjöåsen området |
| Etapp 17 | Tivedens nationalpark |
Etapp 1 – 15 maj 2016 – Kloten – Gillersklack
Dagens vandringssällskap blir undertecknad och Slaven. Ordinarie vandringskamrat och Lill-Slaven kommer att ägna sig åt lite lättare vandring och Geocaching runt Kopparberg.
Försöker hitta en vettig bilväg till startpunkten Kloten med hjälp av bilens GPS. Bilkörningen går bra ända till sydväst Riddarhyttan på väg 68. Där vill bilens GPS att sällskapet skall ta in på en liten grusväg som går norrut. Vägen ser måttligt farbar ut och i början finns en uppfälld vägbom. Vågar inte chansa då det kan innebära att det blir stopp i andra änden och sedan kanske någon fått för sig att låsa aktuell vägbom!
Åker tillbaks mot Riddarhyttan och riktning Fagersta. Svänger av mot Malingsbo och det är bra väg fram till Kloten. Nära kloten observerar ordinarie vandringskamrat att det är snö i skogen. Övriga är tvivlande men frekvensen av snöfläckar ökar hela tiden.
Anländer Kloten och det ser ändå ut som det är hyfsat med barmark även om det syns enstaka snöområden.
Vandringen påbörjas utefter sjön Långvattnet.
Här finns fiskodlingar och det verkar vara lite aktivitet när det är säsong. Leden följer en väg som nog varit den gamla landsvägen en gång i tiden.
Efter en stunds vandring bär det uppåt mot Trollbergen. Trots att området är vildmarksaktigt så har det moderna skogsbruket även nått hit. Det finns ett antal hyggen utefter denna etapp.
Dagens etapp erbjuder på rejält med snö i vissa områden och det blir jobbigt att vandra och båda i sällskapet måste hela tiden vara på spänn för att inte halka. Slaven inser efter någon kilometer att fel skor har valts för denna vandring. Ingen hade en aning att det skulle vara snö i skogen denna dag.
Han går med träningsskor och blir genomblöt om fötterna ganska snart. Han sätter på damasker som ger lite skydd mot snön men inte mot de frekventa pölarna som finns överallt.
Många av etappens stigar är mera som sanka bäckar än vandringsstigar.
Denna etapp känns mera kuperad än vad undertecknad var van vid under förra årets vandring på Sörmlandsleden. Det blir många upp- och nergångar vid höjder.
Det är värst att gå nedför och speciellt på spångarna som är såphala. Gör två rejäla rovor under dagen medan Slaven är på väg flera gånger, men tack var 20 års lägre ålder, så håller han sig på benen.
Det känns lite konstigt med dagens väder. För en vecka sedan var det högsommarvärme och träd och blommor var i full maj-skrud. Idag så är det snö överallt fast björkar och andra lövträd är gröna på gränsen till fullt utvecklade blad. Träden har definitivt lagt in handbromsen på grund av den snö som kommit.
Vid Busktorp låter det som får som bräker.
Passerar en udda anläggning i skogen där en mast med solceller är kopplad till ett skåp. Vet inte vad detta är till för.
Vid Källtjärn finns det många vitsippor och liljekonvaljer. De ser mycket frusna ut och slokar där de sticker fram mellan snöhögarna. Här är det också tvärstopp avseende våren.
En fördel med dagens lite kyliga väder är att det är myggfritt!
Nästa stopp blir vid Åbo raststuga som ligger mycket vackert vid en porlande å som erbjuder ett litet vattenfall.
Stugan erbjuder en gemensam bädd där fler kan ligga i bredd om det så skulle passa. Det blir lite fotografering och även loggning av en Geocache som finns i området. Har ingen Geocaching-GPS med på denna vandring, men listar ut med hjälp av ”Geocaching-näsan” var gömman finns. Hade kollat hemma innan att det skulle finnas en gömma här.
Passerar en rejäl bro över den livliga ån.
På andra sidan blir det lite besvärligare vandring med mer snö, sanka områden, ojämnheter och lite upp och ner.
Vid nedre Kallhåls-tjärnen blir det grusväg som går succesivt uppåt och passerar söder Getryggs-mossens naturreservat. Känns avsevärt lättare att gå på grusvägen. Korsar vägen vid informationsskylten vid reservatet och det blir pulsande och klafsande igen.
Lyssnar i skogen och det är endast ett fåtal fåglar som sjunger. För några dagar sedan var det full konsert i skogen hemma. Pulsandet fortsätter till vägen vid Lilla Kroktjärnen. Fin utsikt över sjön. Det blir ett mycket kort stopp för proviantering. Undertecknad äter en energi-bar och Slaven en dubbel-macka. Det blir ingen tid för stopp då sällskapet vill passa uppskattad tid och matsäckarna konsumeras gående. Det går stadigt uppåt men känns lättare då det är grusväg.
Det finns många jakt-pass markeringar här och utefter hela etappen. Det smäller nog rejält här under jakt-säsongerna.
Vid Jämmerdalens naturreservat så viker leden in i skogen och åter blir det snöpulsande och klafsande i väta.
Fina vyer vid Småtjärnarna.
Passerar mellan två tjärnar på en bro där en del försvunnit. Några har lagt ut några grenar/stockar och det går att ta sig över utan besök i djupet.
Efter en kort bit uppför nås en ny grusväg och den följs upp till en större som korsas. Här blir det äventyrligt då leden går nedför till Holmsjön. Båda halkar flera gånger men lyckas med lite tur undvika att falla i den gegga som blivit av vätan.
Vid Holmsjön finns en mycket vacker rastplats som vid andra tillfällen skulle var ett utmärkt ställe att stanna på. Nu kommer kall vind norrifrån över sjön och det erbjuds ingen värme. Erbjuder att vänta på Slaven om han vill ta ett dopp för att kyla ner sig efter dagens svettiga vandring.
Trots kylan så gör ansträngningen att det blir varmt och svettigt.
Från Holmsjön blir det mycket jobbigt. Backen upp från Holmsjön erbjuder nog pustande även när det är fina väderförhållande men blir riktigt jobbigt då det är snö och halka. Väl uppe så fortsätter det med ett svagare motlut över ett mycket stort hygge. Det är jobbigt att pulsa i det mjuka underlaget och undertecknad får slita rejält för att orka med Slaven. Slaven pinnar obönhörligt på och det blir hela tiden luckor som sedan sakta täpps igen.
Slaven tröstar undertecknad med att det blir ännu mer stigning på slutet när Gillersklack skall bestigas. Precis vad undertecknad vill höra!
Sydöst Klacktjärnen så blir det även gula markeringar på leden som troligen markerar skidspår. Det skulle gå att ta sig fram med skidor även idag.
Ser en skylt som visar 3 km. Hoppas denna markering inte rör leden då undertecknads klocka visar 1,5 km återstår och vill inte ha några negativa överraskningar då kroppen är rejält sliten. Slaven fortsätter att pinna på och plågar undertecknad konstant.
Vid svackan innan stigningen upp för Gillersklack ringer Slaven till Lill-Slaven för att meddela att det är snar ankomst. Hoppet tänds i undertecknads kropp att pinan är på väg att avslutas.
Passerar en grusväg och stigningen upp för Gillersklack börjar. Stigningen erbjuder några bara fläckar så det blir inte snö-pulsning hela vägen upp. Slaven drar här ifrån då undertecknads krafter har sinat rejält. Ser en höjdrygg när undertecknad höjer blicken. Om det är sista höjdryggen och det inte dyker upp en ytterligare bakom så bedömer undertecknad att stigningen klaras av. Det går segt men det finns krafter kvar att nå ända upp.
Dock får det inte bli några fler större stigningar. Korsar ett elljusspår och sneddar över höjdryggen ner till elljusspåret på andra sidan.
Här går det nedför bredvid stugbyn och sällskapets bil dyker upp som en frälsare vid parkeringen.
Oj vad det blev jobbigt idag med all snö och väta. Etappen är klassad som en trea vilket skall innebära en viss ansträngning. Med dagens snö så blev det en aning värre.
Övriga sällskapet har letat Geocachar och tyvärr haft lite tråkigt då tog ett tag att vandra etappen.
Den uppskattade tiden överskreds med 3 minuter så det var i alla fall en bra gissning!
Stuvar in allt i bilen och fortsätter Bergslagsdiagonalen söderut och vidare hemåt via Arboga.
Efter denna etapp är 20 km genomförd vandring och ”endast” 260 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.887
– Total höjdstigning – 557
– Total tid – 4,33 tim
– Medelpuls – 139
Tillbaka till start
Etapp 2 – 6 juni 2016 – Gillersklack – Stjärnfors
Dags äntligen för etapp 2 på Bergslagsleden. Det har varit en del uppehåll på grund av andra aktiviteter men nu är det dags att pricka av en etapp till.
Det var meningen att Slaven och undertecknad skulle vandra igår. Var lite tveksam att det skulle bli vandring då Slaven hade sprungit Stockholm maraton dagen innan. Han tog sig runt i jämn fart på 3,22 timmar.
Blev inte helt förvånad då han ringde på lördag kvällen och meddelade att vandringen får skjutas till måndagen. Han angav familjeskäl men medgav viss stelhet också. Konstigt vore väl om det inte fanns en viss stelhet!
Vaknar tidigt på måndagsmorgonen – Svenska flaggans dag. Käkar frukost och väntar på Slaven. En koltrast sjunger vackert i trädet och vill kanske önska lycka till.
Slaven kommer och sällskapet drar iväg mot Stjärnfors och Gillersklack för att ställa en bil i respektive ände.
Vid Arboga korsar en hök vägen. Dessa brukar ofta sitta på en pinne bredvid bilvägar. De väntar kanske på en kollision med något djur som medför enkel lunch för dessa?
Svänger upp på Bergslagsdiagonalen. Det märks att det börjar bli Bergslagen då det är lite mer kupering vid sidan av bilvägen. Många fartkameror utefter vägen och några saknar varningsskyltar. Det gäller att vara uppmärksam vad det gäller för hastigheter.
Anländer Stjärnfors som är en vacker plats med sin lilla fors från sjön Ljusnaren. Vid parkeringen håller ett annat vandrings-par på att förbereda sig. Pratar kort och de meddelar att de skall gå söderut på etapp 3. Alla önskar varandra lycka till. Fortsätter i Slavens bil upp till Gillersklack
Åker igenom Kopparberg eller heter det Ljusnaberg? Tänk att det fortfarande finns ett bryggeri i denna avkrok.
Vid Gillersklack så blir det kontroll av utrustning och sedan bär det iväg nedför sluttningen mot stora vägen.
Stigen är ganska smal i detta avsnitt men det blir omväxlande lite väg-vandring.
Himlen är klarblå och det är dock en svag kall vind. Natten var kall hemmavid med bara några plusgrader. Kollade de omplanterade frö-drivna grönsaksplantorna och de flesta verkar ha klarat sig trots omplantering och lite kyligt.
Det är mycket skogsvandring i början av denna etapp. Tyvärr har det varit mycket avverkningar varför den orörda spontana skogen är begränsad. Efter landsvägen blir de vandring uppför en höjd och ser något gammalt torp och av sten byggd mur. Kanske man odlat något här en gång i tiden?
Vid Finngruvan är det mycket rester från tidigare gruvdrift. Vattenfyllda gruvhål och sten rester.
En fin utsiktspunkt erbjuds med vy över sjön Björken ända bort till Ställdalen. Här finns en s.k. Earth Geocache där man skall förstå lite om geologi för att få logga denna. Det har nog varit lite jobb att bryta malm för hand förr i tiden. Visserligen fick man viss hjälp med att elda berget för att få sprickor.
Tyvärr har undertecknads kamera tekniska problem och vet inte om det kommer att bli några foton denna dag. Får annars tigga bilder av Slaven som fotar med sin mobil.
Slaven går ganska lugnt denna dag och han har nog känningar från Stockholm maraton även om han inte pratar om detta.
Har läst på om Kungsfågeln både när det gäller utseende och läte. Denna skall enligt uppgift finnas i detta område. Hör fåglar sjunga men kan inte identifiera någon kungsfågel. Får lämna exempel på bild och läte från andra källor. Fågeln är definitivt något att titta på.
Passerar ett av de sterila områdena som uppstått på grund av urlakning från varphögarna. Det är inte helt sterilt då det t.ex. växer lite grästuvor.
Leden fortsätter söderut via öppna hyggen. Här har också skogen försvunnit.
Leden går parallellt med en grusväg men är disciplinerad och går inte ut på den kanske mer lättgångna vägen.
Vid Skarptäkt viker leden västerut och initialt genom rätt så plant skogsområde. Norr om Björkberg toppen kan man beskåda en rejäl stenmur som antagligen haft ett avgränsande syfte till uppodlade områden för länge sedan. Vilket jobb att plocka all den sten och bygga detta område.
Leden fortsätter stadigt nedåt och tyvärr så är den lite geggig. Det har inte blivit bättre av att någon åkt motorcykel på leden. Lite tråkigt att leden inte kan vara ifred för denna typ av bus-körning. Skogen är tät och erbjuder lite utsikter.
Når landsvägen och nu blir det lättare vandring under några kilometer. En bit så går leden mellan järnvägen och Olovsjön. För att få plats har etapp-ansvarig byggt en lång spång att gå på. Detta byggnadsverk måste kräva en del arbete och underhåll. Efter några hundra meter så blir det fast mark och anländer till bron över Garhytteån. Här blir det fina vyer och fotografering av dessa.
Under bron finns även en Geocache gömd som loggas.
Fortsätter en bit framåt och anländer till vindskyddet på denna etapp. Detta ligger mycket vackert med utsikt över Olovsjön. Holmen utanför i sjön heter Likholmen vilket inte låter så trevligt.
Undrar varför denna fått detta namn? Det finns många trevliga stugor runt sjön Ljusnaren. Kanske andra priser här jämfört med en stuga närmare storstädernas strandkanter?
Sällskapet tar rast och äter respektive matsäck. Sjön ser inbjudande ut men vattnet är nog ganska kallt. En andhona verkar veta vad som kan väntas av rastande vandrare och ställer sig och avvaktar en bit från strandkanten. Slaven delar med sig av sin smörgås men anden verkar vara finsmakare och det verkar som erbjudandet ratas.
Ett troligen bofast par anländer precis när sällskapet fortsätter vandringen. Damen i sällskapet gör mycket stora ögon angående undertecknads huvudbonad – Action filmkameran.
Denna huvudbonad har väckt mycket uppmärksamhet i olika vandrings-sammanhang.
Har tidigare fåt slut på batteri innan minneskortet har blivit fullt och har denna gång kopplat tidigare inköpt solcellsbatteri till kameran. Detta hjälpmedel innebär att kameran inte får slut på energi men istället lagringsutrymmet denna dag.
Solcellsbatteri måste vara ett bra hjälpmedel för långvandrare med behov av ”livsnödvändig” smart-telefon.
Leden fortsätter i öppen skog bestående av hedar som skapats under istiden. Detta är racer-terräng för vandrare och orienterare. Ganska lätt vandring fram till badplatsen vid Ljusnaren. Det finns ett antal badgäster vid stranden.
En kajakpaddlare håller på att vränga av sig sin våtdräkt. Detta måste vara ett fint område att paddla i.
Stannar till vid det tillbommade huset nära stranden. Här sitter en ung tonårsflicka och sällskapet frågar om hon har badat. Hon nekar då det är fortfarande mycket kallt i vattnet. Tar några bilder och fortsätter mot utsiktspunkten vid Ljusnarsbergen. Strax innan så ser sällskapet två vandrande damer och fyra hundar. De verkar ha rastat vid badplatsen. Nämnda sällskap håller avståndet och undertecknad samt Slaven stannar till vid den nämnda utsiktspunkten. Det blev en del pustande att gå uppför det som i stort sett är den enda stigningen att nämna på denna etapp.
Tyvärr är det inte mycket utsikt längre då skogen växt upp och skymmer.
Får trösta med en Geocache som är gömd vid denna plats. Skriver några rader i gästboken och fortsätter vandringen söderut. Igen så är det mycket tidigare avverkad skog varför de djupa skogarna upplevelserna saknas.
I sluttningen ned mot nedre sjön möter sällskapet en kanske lite udda vandrare. Han går i t-shirt och shorts och ingen mer utrustning. T-shirten har han vikt upp för att blotta sin ”kanske stolta” bringa? Denne blir också förundrad av undertecknads huvudbonad och undrar om det är en pannlampa och om sällskapet skall vara ute sent idag.
Förklarar tålmodigt vad detta är för utrustning. Det har blivit några gånger.
Benen känns lite tröga och det är framförallt nedför. Tog fram ett par gamla ”vandringsskor” och de har en mycket dålig kvalité. Foten åker fram i nedförsbackar och tårna kläms åt.
Kommer åter ifatt tidigare nämnda vandringssällskap med hundar. Får tillåtelse att fotografera sällskapet och hundarna. Följs åt en bit och frågar om hundarna som är någon slags Holländsk spets. Detta sällskap har också som mål att gå Bergslagsleden och de ligger i exakt samma fas som undertecknad och Slaven.
Dessa hade tur att vandra etapp 1 en vecka efter sällskapets snöutmaning. Dock hade det varit mycket blött och det blev det naturligtvis av de smälta snömassorna.
Hundsällskapet har spänt fast respektive två hundar med ett bälte runt midjan och får därmed lite extra dragkraft från de energiska hundarna. Hästkrafter är bekant men detta skall väl kallas hundkrafter?
Det har blivit varmare nu och hundarna ventilerar ganska frekvent. De verkar också instinktivt känna att målet närmar sig för de gör ett ryck och damerna försvinner framför sällskapet. En sista stigning erbjuds innan etappmålet i Stjärnfors. Vid sjöänden finns några bryggor och hundarna få ta ett dopp för att svalka av sig och sällskapet tar några bilder utöver den vackra sjön.
Några kanadagäss simmar mot sällskapet och gissar att de har fått några brödbitar tidigare.
Nära bron har en brygga anlagts med bord och grillanordning. Säkert mycket trevligt att sitta en ljum sommarkväll. Forsen är ganska blek idag och det är mera en rännil.
Anländer till bilen och äntrar denna. Undertecknads bil är ganska liten och det är lite ansträngande att gå ut och in i ”normalt” tillstånd. Nu går det lite trögare att äntra förarplatsen och får en viss tröst då den normalt så virile Slaven har sammalunda problem. Stockholm maraton sätter sina spår!
Denne berättar en rolig episod om arrangemanget efter loppet. För att delta i detta var man tvungen att sig ner ett antal steg för Stockholms stadion och de flesta hade mycket svårt att utföra dessa normalt enkla övningar och använder händer till hjälp eller går baklänges nedför, etc. Det hade nog blivit ganska roliga bilder om någon filmat eller fotograferat dessa deltagare.
Några damer var också så utmattade att de satt och grät hela tiden.
Det kostar på att springa maraton!
Hittade faktisk en länk på lite ”moves”! ”Break-dance!”
Dagens etapp var ganska lättvandrad och det var mycket skog men dock inte så vacker skog. Det vackraste området var nere närmare sjöarna som erbjöd många fina utsikter.
Sedan blev det lite historik om odlingar, stenmurar och gruvnäring. En sommarstuga i detta område kan också vara intressant?
Tyvärr visar det sig att undertecknads kamera verkar ha gett upp. Det gick inte att få ut några bilder senare på kvällen. Får hoppas att Slaven har några bilder som kan ge lite mer i denna rapport. Återkommer.
Efter denna etapp är 37 km genomförd vandring och ”endast” 241 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.530
– Total höjdstigning – 277
– Total tid – 4,07 tim
– Medelpuls – 115
Etapp 3 – 11 juni 2016 – Stjärnfors – Nyberget
Ibland vill det inte bli som man tänkt! Får kanske skylla på för stort engagemang på jobbet? Alla skall vara engagerade på jobbet men när man inte kan stänga av så blir det ibland tokigt? Hade som vanligt planerat ”allt” dagen innan för att få en smidig avfärd till Etapp 3 -Stjärnfors. Alla saker ligger framme och ryggsäcken är packad. Har informerat dagens chaufför vad som gäller och vad hon kan göra under tiden som undertecknad vandrar. Chauffören är ordinarie vandringssällskap som upplever dagens vandring som lite för lång och utmanande. ”Slaven” är upptagen med annat varför undertecknad får vandra själv idag. Bilens GPS är programmerad med start och mål. Vad kan då gå fel?
Lyckas komma iväg tidigt på morgonen och det går raskt till Stjärnfors då det inte är någon trafik att tala om. Tycker Stjärnfors är en fantastisk vacker plats! Hur kan man förresten anlägga en golfbana här? Finns det underlag för att hålla igång denna?
Tar ett fotografi av skylten med ”lånad” kamera.
Undertecknads kamera har tekniska problem så det får bli byte av kamera. Filmar lite också med action-kameran.
Leden går en kort bit söder om sjön Ljusnaren för att sedan vika av uppför efter en kraftledning. Några små tält finns vid sjön. Kanske mågra lång-vandrare? Vädret är lite kyligt och det kommer en kylig vind norrifrån. Det har regnat och blir direkt blöt om byxorna i det höga gräset. Leden är något sank på detta avsnitt och kan tänka att vandrare frestas att istället gå utefter landsvägen.
Leden korsar landsvägen och går söderut genom ganska ung skog. Det verkar vara återplantering efter tidigare avverkning. Leden går hela tiden sakta uppför och även om det inte är brant så blir det lite pustigt. Väl uppe så viker leden in på vägen mot Stuttjärn. Blir lite förvånad när viss modernitet observeras i denna obygd.
Här finns blomsterängar som kanske varit odlingsområden tidigare. Det sägs att blomsterängarna försvinner mer och mer i södra Sverige men i dessa trakter finns några kvar. Leden går i kanten av en sådan äng och växtligheten har i stort tagit över så att leden knappt kan skönjas.
Norr om Stuttjärnen passerar leden över ett hygge. En fågel med ett säreget läte tjoar och flyger från träd till träd. Undrar om undertecknad stör i häckningen? Vill gärna lära de fågelläten som hörs på vandringarna. Det skulle vara ytterligare en dimension att få som upplevelse. Får lyssna hemma om fågellätet eventuellt kan identifieras. Möjligen var det en tjäder men tror inte det.
Jobb ”engagemang” tankarna börjar försvinna. Vandring är ett bra sätt att få bättre balans i skallen.
Det är förhållandevis lätt vandring ända fram till ”Playa” Stora Myggsjön. Här finns en sandstrand som kan vara trevlig att besöka när det är lite drägligare luft- och vattentemperaturer.
Vid badplatsen viker leden åt höger och det första utmanande motlutet skall forceras. Det är jobbigt och det blir en del mjölksyra i benen efter denna forcering. Blomqvist i Vinterstudion skulle uttrycka det som att nu är grillen på, om han kommenterade längdskidåkning.
Direkt efter att högsta punkten har nåtts så bär leden ner igen!
Stigningar kommer att vara en dominerande bild denna dag. Når en skogsväg och svänger höger och får gå på väg några meter.
När leden viker in i skogen eller rättare sagt in på ett hygge så visar en skylt att här finns ungdomens källa. Slurpar några liter i förhoppning om underverk.
På hygget finns ruiner av ett gammalt torp. Många finnar flyttade till dessa obygder i Sverige under 1600-talet och livnärde sig med så kallat svedjebruk. Undrar varför man inte använder denna teknik idag? Konstgödslingen kanske är mycket effektivare? Eller är det så att brandkåren är lite kitsliga när man bränner upp några hektar åkermark? Läste en artikel att i Brasilien har ett så kallat kollager i marken skapat en oerhört bördig jord. Numera kan man köpa 3 kg biokol med motsvarande effekt. Priset är dock orimligt högt.
Runt torpet finns ett antal trädstammar där man kapat träden i axelhöjd. Varför gör man på detta sätt? Har skogshuggaren ryggskott och kan inte böja sig ner eller har denna typ av trädkapning ett annat syfte? Kan stumparna vara för hackspettarna?
Efter hygget tar en grusväg vid och det har hittills varit ganska raska kilometrar. Visserligen så gör mjölksyran från tidigare nämnda backe sig påmint.
Efter ca en kilometer på väg viker leden in i ett skogsområde som verkar vara orörd skog. Från här och framåt är det många tunga partier. Det är rötter och sten, igenväxt led, många backar upp och ner. Passerar en intressant stenformation. Skulle kunna kalla den för ”herre på täppan”.
Det är väl inlandsisen som åstadkommit detta? Det går uppför till Vintermossen och det suger i benen. Får gå en bit på grusväg tills leden viker in i skogen igen, efter några hundra meter. Ett område i skogen är inhägnat med el-stängsel och några kor går och betar i skogen. Det går kontinuerligt uppför till toppen Mackarsberg. Här finns ett torn för den som vill ha mer utsikt, än den som redan erbjuds på toppen.
Nära tornet finns också denna etapps enda Geocache och som loggas av undertecknad. Tar en kort paus och avnjuter medhavd matsäck – ett stycke energibar! Vägen nedför ger en stund vila då vandringen går utefter en jämn stig och senare grusväg.
Vägen mot vindskyddet vid Rasbacktjärnen går uppför i början och direkt ner igen. Sedan fortsätter leden ända fram till tjärnen med omväxlande uppför och nedför. Det tar på krafterna att forcera denna terräng. Sista biten ned till tjärnen är brant nedför.
Fin utsikt vid tjärnen och tar några bilder.
Här finns ett vindskydd som erbjuder fin utsikt och övernattning. Tror dock att det kan vara mycket mygg här.
Ordinarie kamera har en teknisk paus, så undertecknad har lånat vandringskamratens kamera. Tycker att bilderna hela tiden enligt kamera-fönstret blir överexponerade och förstår inte varför. Vid tjärnen så går hissen äntligen ända upp i skallen och kommer ihåg att bländaren kan regleras. Det tog några kilometer innan Skallen var med idag!
Det går segt uppför till en mindre skogsväg öster Kindlahöjden. Området är ett naturreservat och här blir det rejäla skyltar med avståndsangivelser. Det är rejält tillrättalagt för besökare. För den energiske erbjuds en bestigning till toppen – Kindlahöjden – 425,2 meter över havet! Har sett nog med utsikter varför denna möjlighet sparas till någon annan gång.
Möter en familj som är ute och vandrar i reservatet. De frågar var undertecknad kommer ifrån och var målet är för dagen. Berättar och får som svar av den äldre erfarne mannen, att det ”bara” är 7 kilometer kvar. Tackar för denna energi-kick och fortsätter utefter vägen.
Vid vägens slut viker leden av och det går nedför hela vägen till en tjärn strax innan en bilparkering för de som vill besöka naturreservatet. Första nedstigningen har underlättats av en spång. Att gå på spänger när de är fuktiga är som att gå på ren is. Vandrare kommer garanterat att halka. MEN här har etapp-ansvarig spikat ribbor på tvären som ger gott fäste. Leden fortsätter genom en ravin men marken är mycket sliten och det är ojämnt då stenar kommit fram där myllan har nötts bort.
Parallellt med stigen rinner en bäck och ger ifrån sig ett härligt porlande ljud.
Denna dag har undertecknad valt ordinarie vandringsskor och det är stor skillnad jämfört med förra helgen. Förra helgens ”skitskor” medförde att foten åkte framåt i nedförsbackar och orsakade tåsmärtor.
Hur har dessa skor kunnat säljas som vandringsskor? Skall inte nämna namnet på märket, men de fungerar inte alls. Har inga som helst problem med fötterna i dagens ojämna terräng. Den enda nackdelen är att ben och fötter blir trötta men det kan ingen sko i världen fixa!
Möter en dam med hund i sista mossen innan parkeringen och vid parkeringen sitter två unga damer och äter sin matsäck. Får gå några meter väg innan leden viker in i skogen igen. Det blir igen tung vandring upp och ner och mycket blåbärsris.
Anländer till grusvägen norr Kroktjärnen och får vandra några hundra meter väg. Det är många fina utsikter utefter vandringen vid tjärnen.
Leden viker in i skogen igen och fortsätter utefter tjärnen.
Nu blir det ett mycket jobbigt avsnitt med ojämn mark utefter sjön och upp till vägen innan Slöjdar-kullen.
Undertecknad är trött men kämpar på uppför. En bit upp i backen så ringer mobilen. Chauffören/vandringskamraten hittar inte till Nyberget när hon följer bilens GPS! GPSen leder in henne på smala grusvägar och dessa slutar med vägbommar.
Vandringskamratens personlighet är att saker skall vara ordning och reda och blir mycket stressad/irriterad av bl.a. en nyckfull GPS.
Till detta kan tilläggas att undertecknad inte brukar visa den mest diplomatiska sidan vid tillfällen av fysisk ansträngning. Detta kan/gör i sin tur öka på stressen hos vandringskamraten i aktuell situation!
Den stressade vandringskamraten efterfrågar råd, instruktioner, mentalt stöd för att hantera aktuell konstrande bil-GPS. Hon är ovan vid de reglage som skall användas och ett visst mått av handlingsförlamning uppstår.
Undertecknad försöker med mycket stort tålamod och ansträngning, hålla en balanserad ton och förklara hur man kan använda sig av bilens GPS-kontroller för att hitta alternativa vägar till Nyberget. Det måste definitivt finnas en väg till nämnda ort, då både bebyggelse och vandrarhem är lokaliserat på aktuell plats.
Vandringskamraten stönar och knappar på aktuella reglage och undertecknad påpekar att det inte finns någon anledning att fortsätta vandringen åhörandes olika känslofyllda uttryck och samtidigt inte kunna bidra med några konstruktiva råd. Föreslår att samtalet avslutas och att vandringskamraten återkommer avseende besked om eventuella framgångar avseende bil-GPSens programmering.
En jobbig stigning är avklarad när grusvägen innan Slöjdarkullen dyker upp. Stigningen fortsätter men stigen är här mera jämn och lättvandrad.
Trodde att det skulle bli slät vandring när leden går utefter höjden, men det dyker upp nya överraskande stigningar. Till slut bär det äntligen nedför och Dammsjön kan skönjas. På kartan ser det ut att var en kort bit kvar till Nyberget.
Tyvärr är alltid de sista kilometrarna längst! Passerar ett antal hyggen men målet dyker inte upp. Det blåser upp och ett lättare regn svalkar undertecknad mitt på ett av hyggena. Funderar om det skall bli ytterligare 8 km vandring för att komma fram till vägen Bergslagsdiagonalen.
Vandringskamraten ringer till slut och meddelar att hon hittat till Nyberget. Är inte långt ifrån målet och meddelar att hon kan logga en Geocache vid stranden. Når bilen precis när hon är på väg ner mot skärmskyddet vid stranden.
Följer efter och det känns ganska bra att klarat av denna etapp. Etappen är den jobbigaste hittills, med mycket stigningar och besvärliga stigar. Sitter ner vid ett bord vid stranden och får kaffe och kanelbulle. Detta smakar mycket bra och kaffet piggar upp lite.
Återvänder till bilen och vandringskamraten meddelar att etappen inte slutar här vid tavlan ovanför stranden, utan målet är en ytterligare bit bort. Hon meddelar detta med ett något svårtytt leende och att hela etapper måste vandras!
Biter ihop och fortsätter de återstående 350 metrarna.
Packar in grejerna i bilen och startar färden hemåt.
Kan bekräfta att bilens GPS beter sig helt idiotiskt i detta område och anvisar till vägar med bommar och att man skall svänga av på ko-stigar istället för att följa huvudvägen. Billeverantören har ett mycket dåligt GPS-program för denna del av Sverige. Har även kollat att vägvalsinställningen är ”snabb” och inte ”kort” i bilens GPS.
Detta var problem som var vanliga för ca 10 år sedan och borde ha fixats på en modern bil.
Återvänder hem och konstaterar att film och fotograferingseländet fortsätter.
Laddar ner bilder till datorn och många är överexponerade. Undertecknad har med action-kameran filmat många intressanta passager denna dag. Upptäcker när filmerna skall föras över till datorn, att minneskortet inte tömts och är fullt sedan förra helgen. Till detta kan tilläggas att batteriet också är helt tomt. Trots undertecknads ambitiooner att ha full kontroll, så har inte skallen varit helt med idag! Det blev en del ”administrativa” misstag.
Känner dock stor tillfredställelse att ha vandrat denna etapp, då denna krävde en hel del energi och kraft.
Efter denna etapp är 58 km genomförd vandring och ”endast” 220 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.974
– Total höjdstigning – 663
– Total tid – 4,52 tim
– Medelpuls – 141
Tillbaka till start
Etapp 4 – 19 juni 2016 – Nyberget – Uskavi
Söndag och dags för vandring etapp 4. Har som vanligt packat och lagt fram allt som skall med till dagens etapp. Denna gång är även batterier och SD-kort kollade! Inget kan väl gå fel då, eller?
Slaven följer med och vandrar idag och det blir en vandring från Nyberget till Uskavi.
Kommer iväg tidigt och når raskt till startpunkten. Återigen (se etapp 3) så beter sig bilens GPS väldigt konstigt. Hittar vägen denna gång varför GPSens anvisningar ignoreras.
Vid Nyberget så har ett loppis-stånd satts fram vid etapp-tavlan. Köper inget, men kanske chauffören gör det? Hon kommer att ägna dagen åt Geocaching medan undertecknad och Slaven genomför vandringen. Packar ur bilen och konstaterar att vandringsstavarna inte har packats in i bilen! Svär lite tyst och tänker att hela världen är emot.
Det har regnat mycket sista dagarna, men enligt väderprognosen skall det vara mulet hela dagen men inget regn. Vid starten så lyser till och med solen.
Startar vandringen utefter grusvägen, utan stavar. Känner direkt att kroppen inte är jättepigg idag. Hoppas Slaven inte är för pigg och älgar iväg.
Det är lätt vandring väster om Gränssjön.
Inga direkta utsikter på den västra sidan men det kommer längre fram! Plötsligt springer ett brunt lurvigt djur ut framför vandringssällskapet och fortsätter springa framåt på grusvägen. Sällskapet har gissningstävling vad det kan vara. Den ser lite kraftig ut så det kanske är en bäver eller grävling? Ingen hann ta kort med kameran.
Vid sydvästra hörnet av sjön viker leden in på en stig som följer södra änden. Här blir det fina vyer att fotografera.
Har efter flera års ägande av kameran äntligen läst på i manualen om hur man kan reglera kameran. Man kan dra vissa slutsatser av detta:
• Det är ren dumhet att inte läsa på innan!
• Kamerans manual är liksom de flesta manualer för tekniska prylar, skrivna för tekniker istället från ett användarperspektiv. Det blir en uppräkning av egenskaper och sedan hur dessa skall användas.
• På nätet (och böcker) finns det mycket bättre material som mera grundläggande och utifrån vad man vill göra, beskriver hur man skall ta bra bilder.
Experimenterar med lite olika inställningar och det blir väl sådär. Får öva mera. En bild är undertecknad dock lite stolt över. Det är bilden av en dopping som lyckades fotograferas, med skärpa och innan den dök under vattnet!
Det är vackert här vid södra änden av sjön.
Leden fortsätter genom storskog och några öppna hyggen till Risbergshöjden. Ängsullen blommar i kärren och ser ut som vita mattor.
Innan stigningen till Risbergshöjden passeras ett öppet hygge som erbjuder vacker utsikt mot sjön Råsvalen.
Stigningen upp till kanten på höjden är inte så påfrestande även om undertecknad pustar livligt. Leden passerar nedanför och öster om högsta toppen. På själva berget ser man inget då det är skog i vägen. Nästa utsikt är på hygget efter själva toppen. Går upp en bit i backen och loggar en Geocache som är gömd här.
Det är fina vyer på vägen nedför över hygget. Vid en gruva sitter en vandrare och vilar och tar det lugnt. Han ser ut att inte vilja bli störd så sällskapet passerar tyst.
Någon kilometer längre fram möter sällskapet ett par som är ute och tar sin regelbundna stavgångstur. De berättar att de bor här och brukar gå en rundslinga på en mil i dessa trakter. De är mycket trevliga och pratsamma.
Det fortsätter sakta nedför och anländer Smedsjön där det finns stolar och bord för att kunna rasta. Sjön kan nås med bil och det står några parkerade vid sjön. Fortsätter in igenom en lite tätare skog. Här finns gamla stenmurar, så det har väl en gång i tiden varit odlad mark här. Flera vattenfyllda gruvhål kantar också leden. Kommer till Garphyttedammen och här är det mycket väl arrangerat för fiske. Fisket är dock endast för medlemmar i en fiskeförening. Vid sjökanten finns ett skåp och inne i skåpet finns en loggbok.
Medlemmarna skriver upp vad de har fiskat och vikten på fisken. Man kan frivilligt också nämna färg på fiskedraget. Ser endast en notering angående detta. Slavens bror är fiskeintresserad och Slaven berättar att detta med drag är mycket hysch-hysch och ingen vill avslöja om man hittar det geniala draget.
Tar en del bilder av denna vackra sjö. Här finns det vindskydd för rast och övernattning.
En Geocache finns gömd här men letar förgäves. Den skall ligga under någonting, men kan inte lokaliseras. Sällskapet rastar en stund och äter sin matsäck. Slaven tuggar i sig mackor men undertecknad blir sällan hungrig under denna typ av vandringar och knaprar på en energibar.
Vinden tar i lite extra och ett lätt duggregn kommer över sjön. Sällskapet bryter upp och fortsätter för att hålla värmen. Det är inte kallt men man blir lite nedkyld att sitta still med svettiga kläder.
Det ät en bit av lite ojämnare stig utefter sjön och en bit går sakta uppför. Öster Björklund går det stadigt nedför genom skog som avverkats tidigare. Vid ett större hygge viker leden söderut efter en tidigare väg som kanske använts vid avverkningen. De skära och vita skogs-orkidéerna börjar komma nu. De är ståtliga blommor som lyckas hävda sig i skogsgräset. Tror blommorna heter Jungfru Maria nycklar (Dactylorhiza maculata)?
Över stigen ligger några nedfallna träd. Slaven tar sig elegant över medan undertecknad får stånka och krångla sig över eller mera värdigt gå runt. Undertecknad blir väldigt stel av att vandra eller om det beror på ”antalet mil” som levts?
Det sluttar sakta nedför till Garphyttan. Byn är välbevarad och de bofasta har skött om de gamla husen. Bergsmännen bodde flott den tid det begav sig. Slaven tycker det är intressant att veta att Tyskarna här kallats för Garpar under tiden för bergshantering. Han har innan han flyttade till Sverige levt med Tyskar som grannland.
Loggar en Geocache som ligger en liten bit från leden. Det var tur, för då får sällskapet se det lilla vackra vattenfall som rinner genom byn.
Leden fortsätter genom en kohage men alla kor är borta. Undrar var dessa håller hus? Nu blir det helt annorlunda vandring genom kulturlandskap med hus, vägar, åkrar och ängar.
Ser hus med lite trevliga detaljer som skyltar med urstansad text. Här är det vackert att bo. Möter en dam som är ute och tar sig en motionsrunda. Sommarblommorna växer överallt utefter grusvägen. Det finns många att plocka för de som skall ut i midsommarnatten.
Det är trevligt med midsommar om vädret är bra. Ibland får man sitta med mössa och vantar. Tyvärr är midsommar också vändpunkten på sommarhalvåret och det går sakta mot mörkare tider! Men man skall inte vara dyster utan leva i nuet! Vid Mårdshytteviken möter sällskapet en vandrare med hund. Vet inte varför, men får en känsla när mannen studeras, att denne ger intryck av att vara en tidigare idrottsman. Strax efter börjar det blåsa och duggregna igen. Slaven föreslår – jacka på. Kränger på regnrocken och tidigare nämnda idrottsman passerar tillbaka med hunden. Denne ändrade sig då det började regna och återvänder mot hemmet. Vid vägkorset, stora vägen så slutar det regna och det blir varmt att gå med regnrocken. Slaven kränger av sig sin, men undertecknad öppnar bara den egna rocken och muttrar att det är dj-a krängande av kläder. Det är bara 3-4 kilometer kvar och har mycket vatten i den så kallade Camelback som finns i ryggsäcken. Leden lirkar sig mellan tomterna i Mårdshyttan och börjar sedan gå uppför under ett par kilometrar. Denna backe är lång och det känns i benen när backen dyker upp i slutet av vandringen. Slaven är starkare uppför och får bita i för att hänga med, även om denne inte ökar farten på något sätt. Denna är en av de två stigningar som finns på etappen. Tycker denna etapp är lättare än etapp 3 då undertecknad blev mera trött än vad som blir fallet idag. Etapp 2 och 3 har samma svårighetsgrad. Dagens etapp är lång och förmodligen 23 km istället för angivna 22 km. Refererar till den sportklocka som undertecknad använder. Den kan ju som sagt visa fel också.
Vandringen efter Mårdshyttan erbjuder inga utsikter då skogen är tät. Det finns spår av gammal gruvhantering utefter leden. En skylt erbjuder rundvandring i naturreservatet, men sällskapet avböjer. I området finns en blandning av torp som har boende och rester av försvunna torp. Slaven fascineras av den brandgula lilja som växer i, vad som troligen varit tomter tidigare. Berättar att denna lilja (Lilium bulbiferum) är mycket vanlig i Svenska trädgårdar. Har observerat att när man ser en gammal torpruin så brukar det växa denna lilja och syrenbuskar. Dessa verkar ha varit populära växter för att förgylla torpens tomter.
Till slut viker leden ner mot Uskavi. Passerar ett hygge som håller på att växa igen med lövsly. Ser några hus och plötsligt dyker det upp en gräsplan och ser etapp-skylten. På gräsplanen har man lagrat brädor på hög. En skylt meddelar att man inte får klättra på dessa brädhögar. Det var tur skylten fanns då sällskapet känner stor lust att öva lite klättring. Slaven är en inbiten bergsklättrare och det ligger väl i dennes gener att bestiga de toppar som påträffas?
Chauffören meddelar att batteriet i GPSen tog slut nästa meddetsamma. Hade laddat batterierna men det verkar som att denna typ av batterier plötsligt blir dåliga. Har flera liggandes hemma där dessa har väldigt kort effekt trots att dessa laddats länge. Dags att köpa nya. Ännu en erfarenhet – ha alltid reservbatterier! Är orolig att chauffören har haft tråkigt men hon har njutit av att bara koppla av efter att jobbat hårt i veckan. Hon har även provat på lunch-buffen på gården här i Uskavi. Tyvärr var den en besvikelse – Högt pris och inte speciellt bra mat. Vid starten uppskattade undertecknad att sällskapet skulle vandra denna etapp på mellan 4,5 – 5 timmar. Det tog 5,03 timmar, så det blev en ganska hyfsad uppskattning.
Här står ett antal bilar och husvagnar, så det finns väl ett antal presumtiva kunder för dagens lunch.
Lastar in i bilen och startar resan tillbaks till Eskilstuna. Det regnar lite mer nu men sällskapet har haft tur med dagens väder. Etappen var förhållandevis lång, men lättvandrad då det var endast två stigningar och mycket vandring på släta stigar och vägar.
Efter denna etapp är 80 km genomförd vandring och ”endast” 198 km återstår!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.109
– Total höjdstigning – 402
– Total tid – 5,03 tim
– Medelpuls – 127
Tillbaka till start
Etapp 5 – 10 juli 2016 – Uskavi – Hammarby
Har träningsvärk i överkroppen. Ägnade gårdagen åt trädgårdsarbete och detta frestar på ovana muskler. Tänker dock inte backa ur, utan det blir ändå Etapp 5 idag.
Det regnade kraftiga åskskurar igår, men det verkar bli uppehåll idag.
Vandringskamraten har ingen ork/lust att vandra och Slaven är på semester. Får pricka av denna etapp helt själv.
Startar vandringen i Uskavi och det går sakta uppför i en backe som skulle kunna kallas för ”slakmota” enligt Örjan Blomqvist sätt att kommentera.
Skogen från Uskavi till korsandet landsvägen mot Munkhyttan verkar vara planterad från tidigare avverkningar. Den känns lite tråkig.
När första ”Slakmotan” har forcerats fortsätter leden efter en grusväg och ser Brandliljor som har spridits, efter tidigare funnits i de gårdar som funnits i området.
Leden går nedåt igen till ett stugområde med fin utsikt över sjön Usken.
Återigen blir det en ”Slakmota” uppför med ett kortare avbrott då det blir lite brantare och då får undertecknad gå ner på ”enkeldans” som norrmännen säger. Passerar lite hyggen där det växer bra denna sommar. Vackra gula färger och ser en växt som verkar sprida sig rejält. Vet inte vad den heter, men antar att den är importerad utifrån och har ”smitit” från trädgårdar. Den kan ta över rejält och skapa stora bestånd.
Sista biten fram till landsvägen går på en gammal kyrkstig. Det var tider det, när det var tvång att besöka kyrkan!
Blåbären börjar komma, även om det ser lite glest ut.
Anländer landsvägen och på en öppen plats på andra sidan, har någon ”kreativ” person dumpat sin gamla vitvara och lite annat skrot. Vilka ”trevliga” människor det finns. Reflekterar vad man ”tappar” utefter denna etapp. Förutom nämnda skrot observeras mitt inne i skogen tandrensare i plast och en toa-rulle. Det senare kanske kan innebära ”kris” för den som tappat rullen?
Efter landsvägen verkar det vara mer spontanskog och den är vackrare. Det blommar många Jungfru Maria Nycklar orkidéer nu. Här i Bergslagen är de flesta vita jämfört rosa/lila i länet där undertecknad vandrat tidigare. Kan det vara en annan jordmån eller blir de vita, mörkare senare?
I skogen har ledorganisatören satt upp utrustning för automatisk mätning av vandrare som passerar. Hoppas det inte innefattar fartkamera. då undertecknad för tillfället känner sig pigg i benen!
Når en gammal ruin vid Södra Brunnsjön. Här loggas en Geocache.
Sjön är vacker och erbjuder fina platser för övernattning eller utflykter.
Ser gamla förfallna ekor utefter sjön, som haft en ägare, men lämnats åt sitt öde. Vissa områden vid sjön ser ut att ha sandbotten och en familj med hundar har trevligt. Matte kastar pinnar ut i sjön och hundarna klarar av att simma och ta hem dessa.
Lite längre fram har ett sällskap förmiddagsfika och har slagit upp två mindre tält. De ser ut som vandrare eller har bara tagit sig en utflykt till sjön.
<
Här är vackert utefter denna sjö.
I området så flyger det omkring en mängd små blå fjärilar. Detta verkar vara ett område där de trivs.
Leden fortsätter under en större kraftledning. Fantiserar hur konceptet bussar som tar kraft uppifrån från ledningar, skulle kunna översättas för vandrare. Man skulle ha en koppling från kraftledningen till en pacemaker, som ökar tillförseln av syre till musklerna. Kanske något koncept att bygga vidare på?
Viker av från kraftledningen och fortsätter genom storskogen. Trivs i denna skog och får en ytterligare positiv upplevelse vid mossarna runt abborrtjärn och naturligtvis själva sjön. Här är det vackert.
Det erbjuds också en trevlig naturlig rastplats vid sjön.
Avslöjar en hemlighet genom att berätta att det växer hjortron i mossarna! Skogens guld kommer säkert att locka besökare.
Når ett område där en stor kolbotten funnits tidigare. Att döma av diametern, så har den varit stor.
Här växer lite yngre skog i sluttningen på vägen ner till sjön Stora Gålsjön.
Skrämmer några cyklister som hittat kantareller på stigen och plockar för fullt. Påpekar att de är små, så det kanske inte blir fullt i påsen. De duger nog, tycker dock cykelsällskapet. Cyklarna står parkerade vid grusvägen och misstänker att de kanske cyklar vägen istället för själva leden.
Vid sjön finns det officiella skärmskyddet. Som vanligt uppsatt med trevlig utsikt över sjön. Denna dag så förstärks detta ytterligare, då de vita näckrosorna blommar för fullt. Det ser mycket vackert ut.
Möter en löperska som verkar vara ute på långtur då hon springer med en så kallad ”camelback” på ryggen. Hon ser vältränad ut!
Leden går upp på grusvägen igen och strax före cyklar en äldre man, men han måste gå av cykeln i den kommande ”slakmotan”. Han håller dock avståndet framför undertecknad och glider iväg när backen planar ut.
Det blir lättare vandring på grusvägen och en liten bit skogsväg, där leden svänger av från vägen.
Efter några hundra meter viker stigen in i skogen österut och söder om sjön. Här blir det tyngre vandring med många stigningar. Blir omsprungen av tidigare nämnda spänstiga dam och dokumenterar ”spänsten”.
Något senare möter undertecknad ett yngre par, som verkar vara ute på söndagspromenad, om detta skall bedömas utifrån deras klädsel. Det är fint häromkring så varför inte vandra, cykla och promenera!
Här växer det ännu mer kantareller utefter leden.
Efter högsta punkten söder sjön, så går det mycket nedför och på släta stigar. Det blir någon mindre backe, men mestadels är det ganska lätt vandring. Ett större hygge passeras innan sjön Svarttjärnen. Sjön ligger vackert, men det finns inte så mycket öppna ytor nära sjön. Träd och buskar hindrar lite, att komma nära sjön.
Vid södra änden finns det dock en liten rastplats. Det växer vackra vita näckrosor på denna sjö också.
Fortsätter bredvid den ”berömda” stensatta kanalen, som Ingen riktigt vet varför den har anlagts. Mycket jobb måste det varit i alla fall. Hoppas den kom till nytta för de som byggde denna. Nära kanalen finns en Geocache. Det märks att kroppen är stel, när vägen fram till gömman är lite besvärlig. Har ont i ryggen efter gårdagens trädgårdsarbete och så blir undertecknad stel, av de mer eller mindre monotona rörelserna man utför under vandring. Överlever de ”akrobatiska” utmaningarna och loggar gömman. Det tar en stund innan ryggvärken släpper. Den stensatta kanalen övergår till stensatt led! Här finns det mycket sten i marken och dessa har kommit fram till ytan på leden. Det är ojämnare underlag ända fram tills kraftledningen passeras. På andra sidan kraftledningen blir det lättvandrat igen, men då det är de sista två kilometrarna så känns dessa alltid längre! Sista biten fram till etappmålet går på grusväg och nedför. Bredvid vägen håller en fastighetsägare på att ordna nytt tak på en större lada. Det är lite jobb att hantera varje tegelpanna på ett ladutak.
Når etappmålet och vandringskamraten vankar fram och tillbaks. Hon har lyckats sysselsätta sig, men sista minuterna blev det tråkigt.
Lastar in vandringstillbehören i bilen och åker vidare hemåt.
Passerar Frövi på vägen hem och måste nämna det mycket vackra blomsterarrangemang som gjorts i ordning, mitt i centrum. Det verkar som orten har en av Sveriges mera framstående stadsträdgårdsmästare. Mycket vackert arrangemang och ångrar efteråt att detta inte dokumenterades. MEN nästa helg så blir det nog etapp 6 så då får sällskapet stanna till.
Vi ses.
98 km är genomförd vandring och nu återstår 180 km.
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.641
– Total höjdstigning – 305
– Total tid – 3,42 tim
– Medelpuls – 132
Tillbaka till start
Etapp 6 och halva 7 – 16 juli 2016 – Hammarby – Ramshyttan
Dagens vandring är etapp 6, men då den är ”kort”, så blir det även halva etapp 7 och totalt – Nyfallet till Ramshyttan. Dagen är mulen/molnig, men inget regn skall komma, enligt SMHI. Lite omväxling då det varit någon skur varje dag senaste veckan.
På vägen till dagens vandring stannar sällskapet i Frövi för att ta bilder på blomsterarrangemangen i ”centrum”. Det är trevligt att man är aktiv och kreativ på denna lilla ort. Inser i Frövi att undertecknads kamera är hemma! Det får bli reservkameror etc. idag.
Startar dagens vandring vid Hyttfallet. Forsen brusar lite och det ser trevligt ut i ån.
Ortens före detta industri-byggnaderna är numera ruiner.
Leden går på en lättvandrad stig/skogsväg. Det går stadigt uppför hela vägen till höjden Röbraket. Det är inga branta stigningar och det går hyfsat lätt att vandra.
Stannar till vi kallkällan för att logga en Geocache. Det är bra fart på vattnet ut från grusåsen. Måste finnas mycket vatten inne i åsen.
Bredvid leden finns en älg-skjutbana. Undrar hur man övertalar älgarna att stå som mål på banan?
Från idag så kommer undertecknad in i områden där det varit orienteringstävlingar. Har sprungit en tävling runt Kopparberg för ett antal år sedan men minns inte riktigt var.
I denna skog, öster om Nora-sjön deltog undertecknad i en tävling för många år sedan. Minns inget mer än att undertecknad blev mycket trött! Når toppen på berget, Röbraket. Går ut till utsiktspunkten, men tycker inte utsikten är något speciellt märkvärdig. Träden skymmer till viss del och Nora ligger mycket långt bort. Det är svårt att få till någon bra bild med kameran.
Efter utsiktspunkten går det nedför. Det kommer omväxlande storskog, hyggen och tätare ungskog i detta område. Till viss del är det sandbaserad mark och därmed mycket tallar. På vissa hyggen och ungskog så tränger omgivande vegetation in mot leden. Det är t.ex. ormbunkar och ljung. Ljungen har inte börjat blommat så mycket ännu, men det kommer att hända saker kommande veckor. Ljungen har en mycket vacker lila färg.
Det finns en del nedfallna träd som ligger tvärs över leden. I början innan stelheten tagit greppet om kroppen, kan dessa hinder passeras i ”värdig” stil. Det blir lite värre när hindren dyker upp under de sista kilometrarna!
Nära stora berget möter undertecknad tre seniora vandrare på väg i motsatt riktning. Blev besviken på utsikten över Norasjön och avböjer erbjudandet att gå upp på Stora berget för att beskåda detta bergs utsikt.
Tät vegetation på sidorna på vägen ner från höjdområdet vid Stora berget.
Skylten till jättegrytorna dyker upp och beslutar att undersöka detta underverk. Grytorna är intressanta i sig, men hade missförstått och antagit betydligt större gropar.
Det är ganska länge sedan som Sverige hade en mera aktiv geologisk period som inlandsisen jämfört t.ex. Island som undertecknad besökte för några år sedan.
Det är fortsatt omväxlande tät ungskog och partier med mera öppen.
Nära Uvberget har två bärplockare etablerat sig. Mannen sitter mitt på stigen för att kanske undvika att bli blå i baken. Lyckas passera förbi utan att denne behöver flytta på sig.
På Uvberget finns en Geocache, men för att ta denna måste besvärlig vegetation och en sluttning forceras. Avstår för att hushålla med krafterna.
Når en grusväg och fortsätter in på en mindre som går uppför berget öster Källarhalsen. I och med att leden går på grusväg så blir stigningen inte lika arbetsam som i skogen. Vid berget har några bärplockare etablerat sig. De siktar stort, då det står flera plastbackar vid den parkerade bilen.
Blir osäker när en tydlig stig viker av från grusvägen och det stämmer ganska bra med vandringskartan. Fortsätter framåt, då det enligt kartan skall vara ett hus till höger. Når huset som ligger fint i sluttningen. Funderar på att ta ett kort, men det står en kvinna framför huset. Det känns lite påfluget att ta ett kort, kanske missförstås och låter därför bli.
Når byn Källarhalsen och där finns några prydliga hus.
Ser en Ford lastmaskin som ser lite ”antik” ut.
Leden tar en omväg runt en djurhage. Når järnvägen och ser tyvärr inga ångande tåg. Nära övergången finns en Geocache gömd och den loggas.
Korsar stora vägen och kommer ut i den stora torvmossen. Ett antal spänger underlättar vandringen i mossen.
På denna sida av vägen blir det omväxlande lättvandrade stigar och lite mera ojämna på unga hyggen. Området Digerberget är mera bekant för undertecknad. Har sprungit en del orienteringstävlingar i detta område. Arrangörerna har varit ”grymma” och har fått pusta upp för Digerbergets sluttningar några gånger. Till detta kan adderas den undervegetation som finns i skogen.
Hör ångtåget vissla i fjärran, när det kör sina turer. Pratar senare med vandringskamraten som inte vandrar idag, att denna aktivitet verkar vara populär. Hon besöker Nora för lite Geocaching och turistande.
Närmare motionscentret vid etapp-målet blir stigen bättre och bättre. Etapp tavlan dyker plötsligt upp och konstaterar på sport-klockan att etappen är i det närmaste exakt 13 km. Undertecknad gick 2 * 200 meter extra vid jättegrytorna som får dras av.
Dagens vandring slutar inte här utan har beslutat att vandra till Ramshyttan då etapp 6 är kortare än ”normalt”.
Blir lite osäker vart leden går vid motionscentret. Det finns många olika spår och det saknas lite eller ser inte orange markeringar. Hittar rätt och fortsätter utefter ett elljus-spår. Leden viker av från elljusspåret och in i skogen vid en krök. Det går stadigt uppför på en lite ojämnare stig. Uppe på högsta berget står ett par och tränar på vanlig orientering. Kan inte identifiera klubben.
Når gamla Pershyttan som är ett trevligt område. Här finns gamla bergsgårdart i gott skick. Passerar caféet vid de gamla järnvägsvagnarna. Det är inga gäster eller besökare i området just nu.
Stånggången är en intressant ingenjörskonstruktion. Konstruktionen är primitiv men funktionell. Ett annorlunda sätt att distribuera kraft till andra platser.
Som vanligt så har olika konstnärer attraherats till ett område med historik och som lockar besökare. Området är också värt ett besök, för de som besöker Nora. Ganska lätt vandring hela vägen till södra Dammsjön. Får ha en viss uppmärksamhet, då delar av leden även nyttjas av MTB åkare. Vid badplatsen märks den allt starkare svala vinden. Vinden får fart över sjön. Det är tomt med badgäster och denna sommar har bjudit på begränsat antal bad-dagar.
Möter några MTB-cyklister vid en förfallen lada. Dessa får tvärnita i sin nedförsbacke, då det ligger ett nedfallet träd tvärs över stigen. Båda sällskapen kan smita förbi hindret på sidan. Undertecknad är glad att inga akrobatiska övningar måste genomföras, då kroppen är stelare nu än i början. Det går raskt till södra änden av sjön. Här finns en Geocache, men den kan inte hittas. Vill inte leta länge, då huvudsyftet är vandring och det får väl visa sig senare om andra hittar den eller inte.
Följer den grävda kanalen som i sig är imponerande. Det måste gått åt några dagsverken, för att gräva en kanal genom skogen samt rötter och sten. Kanalen är över en kilometer lång. Vissa ställen är riktigt vackra.
Möter ett annat vandrings-par vid slutet av kanalen.
Leden viker in i skogen och det går uppför i ett dike (Forväg). Vandringen från kanalen till skärmskyddet är ganska tråkig. Det är tät yngre skog runt leden och ingen utsikt erbjuds. På vissa områden växer ljungen in i leden.
Till höger verkar det finnas ett större skjutfält. Undrar om det är försvarets område? En kilometer innan skärmskyddet ringer vandringskamraten och undrar om läget. Meddelar henne uppskattat återstående avstånd, för att matcha när hon ska vara på plats söder om Ramshyttan.
Når skärmskyddet och här erbjuds äntligen lite fin utsikt.
Det har varit dåligt med utsikt de senaste kilometrarna. Det är vackert vid Kvarndammssjön. Leden blir mer lättvandrad efter sjön och snart blir det grusväg genom Ramshyttan. Här finns det också vackra välunderhållna hus. Det ser ut som ett gammalt församlingshem eller en tidigare by-kyrka blivit till ett bostadshus. I södra änden så finns en vacker sjö/damm.
Gnetar på uppför, genom samhället och passerar på slutet ett hus där man är lite mera rädd om katten.
Strax efter viker leden in i skogen och här stannar undertecknad. Ringer vandringskamraten som inte kunde parkera just här. Nästa vandring kommer att starta härifrån och kombineras med etapp 8.
Dagens vandring har innehållit många ”fartsträckor” så det har bitvis gått lite raskare att vandra.
Vandringskamraten har ägnat sig åt egna aktiviteter medan undertecknad vandrat. Först blev det ett besök i Järleåns naturreservat och Långforsen. Forsen är mest livlig under våren när det är mer vatten. Det finns av bilderna att döma, vackra vyer i reservatet.
Sedan har vandringskamraten tagit några Geocachar i Nora, tittat på ångloket, köpt lokal producerad glass, tittade i affärer och besökte kyrkogården! Anledningen till det senare besöket var en så kallad frågetecken-geocache, som måste lösas via ledtrådar på gravstenar! Hon uppmärksammade att det verkade vara betydligt viktigare med titlar under 1800-talet. T.ex. fanns titlar som överbibliotekarie, etc.
Byter om till enklare skor och torra kläder.
Sällskapet fortsätter sedan till Mogetorps värdshus för en lunch. Lunchen är en buffet och är ok samt till ett rimligt pris. Restaurangen kan rekommenderas. Stället har förändrats under åren. För många år sedan besökte undertecknad detta etablissemang, som på den tiden var ett känt café. Kommer ihåg att kaffet serverades i kopparkannor och sockerkringlorna var nybakade.
Vi ses!
119,5 km är genomförd vandring och nu återstår 159 km.
Lite kuriosa från vandringen:
Etapp 6
– Förbrukade kalorier – 1.179
– Total höjdstigning – 271
– Total tid – 2,41 tim
– Medelpuls – 120
Halva Etapp 7
– Förbrukade kalorier – 867
– Total höjdstigning – 200
– Total tid – 1,55 tim
– Medelpuls – 128
Halva etapp 7 och 8 – 19 juli 2016 – Ramshyttan – Blankhult
Har en dålig vandrings-dag denna dag. Genomförde dagen före, årets tråkigaste uppgift i trädgården. Klippte häcken vilket är jobbigt och urtrist. Detta är en svettig uppgift, även om elektrisk häcksax används. Får också ont i ryggen efteråt! Till detta blev det också ett styrketräningspass, senare på kvällen. Allt är självförvållat, men detta får vara en förklaring till dagens trötta och oinspirerade vandrings-insats.
Lyckades ändå genomföra planen, men det var inte så roligt.
Vandringskamraten jobbar kväll så det får bli två bilar idag. Ställer den ena bilen i Blankhult som är målet för dagens vandring. Passerar Klockhammar och orten väcker många orienterings-minnen. Har under ett flertal orienteringstävlingar slitit upp- och nerför den berömda Kilsbergsförkastningen. Den tar på krafterna.
Har ett kul minne med Slaven som sprang en av sina första orienteringstävlingar, med målet här i Klockhammar. Försökte instruera honom i tekniken ”trafik-ljuset”. D.v.s. ta det lugnt när han närmar sig en kontroll. Inte ens en jättelik ättestupa, kunde stoppa honom i sin ambition och energi att forcera den aktuella banan. Han spräckte max tillåten tid i skogen på sina fyra kilometer. Det är tur han är ung och vältränad.
Övertygar vandringskamraten, att grusvägen mellan Klockhammar och Lockhyttan är körbar. Den är smal och innehåller många gropar, men sällskapet körde denna väg för något år sedan i motsatt riktning och såg då även ett husvagnsekipage körandes denna väg!
Vandringskamraten blir nervös när det blir små vägar.
Vid Lockhyttan håller några anläggningsarbetare på att lasta av grejer från sin bil. Är det led-underhåll på gång? Får inspektera när undertecknad passerar senare under dagen på etapp 8.
Rammsjön ligger mycket fint när sällskapet närmar sig Ramshyttan där föregående vandring avslutades.
Vandringskamraten dumpar undertecknad vid Ramshyttan och åker hem igen för att jobba ett kvällspass. Startar vandringen och det är helt tyst i skogen. Det är lite fuktigt i vegetationen efter någon åskskur under natten. Skrämmer upp en koltrast som verkar ha sovmorgon idag. Den flyger iväg en bit och sätter sig i ett träd och undrar vem det är som stör dennes sovmorgon.
Etapp 7 andra del är lättvandrad, med för det mesta släta och lättvandrade stigar. Några motlut dyker upp, men ingen är speciellt brant. Det går raskt att vandra.
Passerar ett område där man genomfört gallring. Detta måste vara ganska nyligen då passagen väcker ett lukt minne. Man hart gallrat mindre björkar och de ger ifrån sig en speciell doft i den fuktiga morgonen. Badade Finsk bastu i yngre dagar och då var björk-kvastar ett attribut, som användes för att behandla kroppen. Känner igen doften denna morgon.
Leden delar vissa avsnitt med MTB cyklister, men inga trafikstockningar idag.
På slutet går leden in i ett område där undertecknad deltog i en orienteringstävling så sent som i maj detta år. Springer inte tävlingsklasser numera, utan lufsar bara runt öppen klass. Det blev direkt uppför förkastningsbranten och sedan lite svåra kontroller i den täta skogen. Har en ”tävling” mot Slaven som är yngre och betydligt löpstarkare. Dock så behärskar undertecknad kartläsningen bättre fortfarande. Dock så blir Slaven bättre för varje ”tävling”.
Passerar någon vacker mosse som blir fotograferad.
Idag är det få foto-motiv beroende på att det är mest ”bara skog” eller undertecknads dåliga inspiration.
Har haft ett hyfsat humör under etapp 7, men i början av etapp 8 så försvinner både kraft, inspiration och motivation. Detta trots att de första kilometerna på etapp 8 är lättvandrade.
Begslagsdiagonalens trafik tystnar vartefter undertecknad vandrar västerut.
Ett bärplockande sällskap har tagit paus och tar en förmiddagsfika. Skämtar och säger att det inte finns några blåbär. Detta stämmer inte alls!
Kommer in i ett flackt sand-mo område där undertecknad hade avslutningen på ovan nämnda orientering. Här skulle man öka farten, men det blev inte fallet under aktuell tävling utan undertecknad fortsatte i samma lugna och ”värdiga” stil.
Ser gropen där undertecknad hade en kontroll.
Kommer in i ett bäckområde – Rangelbäcken, där det blir lite geggigare, upp och ner i ravinerna.
Stigen blir geggig av nyttjandet.
Inspirationen att gå de två avstickarna till grottorna finns inte idag, utan fortsätter bara mot målet.
Känner idag bara trötthet och har ingen inspiration att läsa några informationstavlor. Känner att det bara skall ta slut, men har över en mil kvar att vandra. Som tur är det lättvandrat fram till 6 km, där det går upp på förkastningsbranten. Det blir uppför, stenigt och geggigt de följande kilometerna.
Känner igen en passage på leden under vandringen uppe på branten. Det är en höjd och en sankmark som var sista ”säkra”, när undertecknad hade en kontroll i sluttningen nedanför.
Det tar på krafterna då det är stenigt och lite upp och ner. Borrar ner huvudet och kämpar på. Reflekterar att det inte finns så mycket att fotografera idag och då dyker det upp en liten ”pöl” strax innan Lockhyttan.
Passerar två ”fartkameror” som antagligen mäter antalet vandrare på leden. Bryter inga hastighetsregler idag och fastnar inte på bild då undertecknad går med ”gam-nacke”.
Når Lockhyttan och inspekterar vad anläggningsarbetarna har åstadkommit. Det visar sig att de håller på att sätta upp stolpar till ett stängsel. Det skall bli en djurhage här verkar det som.
En vacker sankmark/pöl dokumenteras efter Lockhyttan.
Det blir vandring omväxlande uppför och nedför efter Lockhyttan. Det blir någon kilometer med lättare vandring på goda stigar.
Tyvärr blir det stenigt längre fram och riktigt besvärligt söder Lilla Klockarhyttesjön. Undertecknad är trött!
Möter dagens enda vandrare som kommer i motsatt riktning. Ser att damen har det besvärligt bland stenarna. Känner igen den omgivande terrängen som undertecknad forcerat under någon orienteringstävling.
Kämpar på bland stenarna och tar en kort fotograferings-paus vid Stora Klockarhyttesjön som ligger vackert.
Det är fullt av liv i sjön när fiskar fångar flygfän som stryker ovan vattenytan. En enstaka vit näckros blommar. Fortsätter på en besvärlig stig fram till lilla sjön där leden viker söder och följer en bäckravin. Här är det mycket bökigt med mycket sten. Är försiktig för att inte stå på öronen, då benen och skallen är trötta. Det är säkert vackert när det är mera vatten och att gå med pigga ben. Nu är det bara besvärligt.
Klarar den steniga ravinen utan några olyckor och ”belönas” med uppförsbackar fram till målet. Det är brantast första biten upp i bäckravinen. De senare motluten är mera av typen ”slakmota”.
Känner hopp då den näst sista kilometern har påbörjats. Tjurskallen har tagit undertecknad i mål denna gång också. Skymtar grusvägen och en sista skylt informerar att det är 500 meter kvar när leden går ut på grusvägen.
Etapp-målets skylt – Blankhult, är den hittills den mest uppskattade skylten under undertecknads vandringar på Bergslagsleden. Idag har det varit mycket slitsamt. Hoppas återhämta krafterna till nästa vandring!
Det står tre bilar till vid etappmålet och några kanske vandrar Ånnaboda-etappen?
Vi ses.
142 km är genomförd vandring och nu återstår 136 km.
Lite kuriosa från vandringen:
Halva Etapp 7
– Förbrukade kalorier – 606
– Total höjdstigning – 112
– Total tid – 1,27 tim
– Medelpuls – 117
Etapp 8
– Förbrukade kalorier – 1.374
– Total höjdstigning – 356
– Total tid – 3 tim
– Medelpuls – 131
Etapp 9, 10 och halva 11 – 21 juli 2016 – Blankhult – Skjutfältet
Är i bättre form idag, när gårdagen inte ägnats åt tungt trädgårdsarbete. Det är dags för en längre vandring där två och en halv etapp skall klaras av. Etapp 9, 10 och halva 11.
Sommaren har blivit ”riktig” sommar senaste dagarna och det är mycket varmt att vandra. Har en aktivitet på eftermiddagen varför det blir tidig start denna morgon. Startar vandringen strax efter 07:00 i Blankhult och det är tendens till svalt denna tidiga morgon. Pampig portal som tillkännager att vandringsetappen på Bergslagsleden startar.
Känner igen ”parkeringsgärdena” från de tillfällen det varit orienteringstävlingar här och som undertecknad deltagit i.
Klippt och räfsat hö ligger på ängarna och det luktar speciellt. Doften är ett luktminne från undertecknads barndom när somrar tillbringades på en lantgård.
Det är lättvandrat fram till Tomasboda. På två ställen så finns det en ställning med ”ko-skällor?”. Tonen på klockorna är ganska dov och mörk, jämfört det mera klingande som undertecknad hörde på semestern i alperna. Den mörka tonen kanske skall förmedla vårt Nordiska dystra och allvarliga sinnelag?
Kroppen känns riktigt fräsch jämfört förra vandringen som var tung beroende på undertecknads dåliga form.
Vandrar genom ängarna vid Tomasboda. Här måste etappansvarige jobba för att leden inte skall växa igen.
Får en glimt av Närkeslätten innan det bär nedför.
Passerar träskulpturen urkarvat i ett rejält träd-stycke. Tyvärr har huvudet försvunnit.
Lite rötter och ojämnt vägen ner till Stora Dammsjön. Sjön ligger spegelblank och en liten sjö-fågel börjar simma när undertecknad närmar sig. När det blir för nära, så sprintar den iväg över vattenytan och flyger iväg. Försökte fånga på bild, men det blev inte tillräckligt tydligt.
Nu börjar det bli lite mer kuperat på denna etapp. Backen upp till Lövnäsberget är lite kämpig. På toppen ser man utöver Närkeslätten. Nedanför i sluttningen låter det om en skogsmaskin som troligen håller på med avverkning. En kort andhämtning på grusvägen innan leden viker in Röberg området. Här blir det flera mindre backar ända fram till nästa sjö, Göljan.
Sjön ligger fint och det finns ett vindskydd som är ”bokat” av ett vandringssällskap. Det verkar som de håller på med sina morgonrutiner när undertecknad passerar. Tar några bilder av den vackra sjön och även en bild vid utloppet, där den tidigare vattennivån syns tydligt.
Får gå grusväg en bit, men den erbjuder också en backe där det blir pustande upp till Lövåsen. Här ligger gamla ängsmarker som fortfarande är delvis öppna. Lättare vandring fram till Ånnabodasjöarna. Flera fina utsikter över sjön, men samtidigt håller man på med något slags anläggningsarbete, så det är lite bearbetad mark i den södra kanten av sjön.
Kort tvekan vart leden går då anläggningsarbetet verkar ha medfört att led-markeringarna försvunnit. Fortsatt lätt vandring, bortsett från att det går jämnt uppför hela vägen till Ånnaboda.
I Ånnaboda är det mycket liv och rörelse. Det verkar vara gäster i stugorna och det står en del husvagnar på campingen. Är osäker vilken tavla som är själva Bergslagstavlan varför det inte blir någon mellantid i Ånnaboda.
Ser sällskapets bil stå vid parkeringen och misstänker att vandringskamraten är och Geocachar i området. Södra Ånnabodasjön är naturligtvis också mycket vacker. Undrar om det är järnbrunt vatten i sjön? Det brukar bli så upp bland järnrika områden. Ett sätt att bli brun utan sol!
Väster sjön stöter undertecknad på vandringskamraten som letar efter en Geocache. Hon blir skrämd när undertecknad dyker upp ljudlöst ur skogen. Letandet går med blandad framgång. Det blir i alla fall en kortare vandring för henne. Det är mycket ojämnt och rötter under denna del av vandringen.
Leden viker ner till Falkasjön som kan beskådas från olika ställen.
Det blir pustande upp till Falka-berget som bjuder på fin utsikt.
Här kan det vara trevligt att ha en kaffe-paus. Leden går ner till sjö-nivå igen och man kan också beundra sjön på den dammvägg som byggts.
In i skogen igen och det blir rötter och stenar via Björktjärnen som blir den sista sjöutsikten på denna etapp.
Söder om sjön blir det lite lättare att vandra då stigen blir jämnare.
Det blir mer och mer gammal kulturmark. Denna har nackdelen att det blir mycket undervegetation, när den inte används längre och det växer igen.
Denna typ av terräng är en ”mardröm” för orienterare när det är sommar. Man kommer inte fram om man inte startar sist och framförvarande har trampat upp ”stigar” genom böket!
Möter en barnfamilj som promenerar i andra riktningen. Den består också av tre mindre barn så föräldrarna får kanske en liten utmaning att hålla motivationens uppe om de skall gå ända till Ånnaboda. Det är mycket varmt idag och 7 km kan vara långt för de minsta? Når Suttarboda och har orienteringsminnen här också. Har sprungit i skogen väster Suttarboda och upplevde terrängen som ganska bökig.
Knäpper en mellantid vid tavlan och det är nästan 17 km, som stämmer bra med etapp-bladen. Däremot så har undertecknad reflekterat över graderingarna av etappernas svårighetsgrad. Känner att längden påverkar bedömningen, men tycker det borde vara lite andra faktorer som avgör svårighetsgraden. T.ex. stigningar och underlag som rötter och stenar.
Kilsbergsförkastningen slätas ut mera här och det blir en långsluttande terräng på denna vandring.
Det är lättvandrat stora delar av dagens vandring fram till skjutfältet ungefär mitt på etappen. Det är hagar och hus i början, tills leden viker neråt via ett hygge och sedan gammal skog. Strax innan nedfarten så passeras ett torp i en fårhage med grästak och lite längre fram har två unga damer övernattat vid en klipphäll med lite utsikt. De håller på att bryta upp sitt läger.
I sluttningen har många döda/gamla träd ramlat omkull och led-ansvarig har fått göra flitigt arbete med motorsågen.
Längre ner i sluttningen blir det mera lövträd än barrträd. Här måste fästingarna trivas? Når längst ner och det dyker upp gamla gårdar, gärdsgårdar och ängar.
Leden övergår till vandring på grusväg. Blir tveksam då ledmarkeringarna är lite otydliga vid vägen mot Lekhyttan. Läser kartan och kommer in på leden igen. Det blev en liten kort omväg. Följer ”stora” vägen en bit tills leden viker norrut och härifrån går det kontinuerligt uppför till sankmarks-områdena.
Det bullrar rejält då man håller på att röja i skogen där leden viker av. Första biten går bland träden i skuggan. men når en grusväg och här blir det bastu-känsla. Solen kommer in exakt i vägens riktning och det blir mycket varmt att vandra i sluttningen uppför och ingen skugga erbjuds.
Det blir en svettig vandring på denna del av etappen. Har en så kallad Camelback med 3 liter vatten, så det är inga problem med vätskan. Konsumerade nästan hela vattenmagasinet under dagens vandring.
Vid den första sankmarken så börjar det bli lite trevligare skog. Undertecknad trivs bättre bland gran och tall än täta lövträdsområden.
Leden viker av in i skogen och det är en något igenvuxen stig i början. Vid nästa sankmark börjar naturreservatet Dunderklintarna.
Sankmarken är fin och det är trevlig vandring genom orörd skog i reservatet.
Vid Murstenstjärnen är det vackert och här finns det en fin rastplats.
Nu följer leden gränsen till skjutfältet och skyltar varnar för att komma in på den högra sidan. Leden går rakt med omväxlande stigningar och sankmarker. Det blir en del pustande då det går lite brant, upp och ner.
Det är vackert på mossarna och här blir det lite återhämtning mellan backarna.
En sista backe uppför där reservatet slutar och sedan en kort bit vandring fram till bommen mot skjutfältet där vandringskamraten väntar.
Nästa vandring startar här för att tillsammans med etapp 12 fullfölja etappen. Det blev en mycket svettig dag, men formen var betydligt bättre idag, jämfört förra vandringen. Ser på termometern i bilen att det är 27 grader och molnfri himmel.
Känns som ett hyfsat dagsverke idag.
Vi ses.
Nu är 168,4 km genomförd vandring och det återstår 110,6 km.
Lite kuriosa från vandringen:
Etapp 9 10 och halva 11
– Förbrukade kalorier – 1,417
– Total höjdstigning – 394
– Total tid – 3,18 tim
– Medelpuls – 127
Halva Etapp 11
– Förbrukade kalorier – 869
– Total höjdstigning – 189
– Total tid – 1,52 tim
– Medelpuls – 136
Halva etapp 11 och 12 – 2016-07-23 – Skjutfältet – Sixtorp
Dagens vandring – halva etapp 11 och etapp 12 blev en riktig utmaning. Morgonen börjar något senare än förra vandringen. Det blir en lång biltur först till Sixtorp, där sista delen går på en smal och krokig väg. Vandringskamraten måste jobba kväll och lämnar en bil vid Sixtorp. Fortsätter tillbaks på den krokiga vägen och sedan ytterligare en lika krokig till Lekeberg. Kort bit på E18 och sedan smal och krokig väg till Skjutfältet. Ser runt bilen de höjder som skall besökas idag och det ser jobbigt ut. Solen lyser från klarblå himmel och det kommer bli mycket varmt idag – minst 25 – 30 grader, klar himmel och inga moln.
Har varit områdena söder E18 för flera år sedan, då det fanns en orienteringstävling som hette Lekebergsträffen. Vet inte om denna tävling förekommer längre?
Når skjutfältet efter nästan 2 timmars ”transfer”. Vandringskamraten önskar lycka till och återvänder hem.
Startar vandringen strax efter 09:00 jämfört 07:00 förra gången. Det är svalt i skogen – i 5 minuter! Svetten rinner i ansiktet efter 10 minuter.
Leden är gömd av ljung som växer in över stigen.
Idag kommer det att bli omväxlande ljung, blåbärsris, skogsgräs och ormbunkar. Nackdelen med denna vegetation är att den sliter upp snörena på vandringskängorna. Så blir det också efter ca 30 minuters vandring.
Vandringen är ganska enkel i början med några mindre höjder. Dessa är lättare att passera i början av vandringar! Kommer in i kanten av naturreservatet Dunderklintarna. Skogen är i början omväxlande med något hygge, ung- och storskog. Når Tväggelåten sjöarna. Här är mycket vackert och det växer vita näckrosor i sjön. Dessa är vackra med sin vita och gula prick i mitten.
Tre vandrare ligger och sover i sovsäckar under bar himmel. Smyger förbi för att inte störa dessa. En av de sovande vaknar dock till och morsar tyst. Funderar hur de har klarat en natt med alla mygg som måste förekomma och att de fortfarande sover då klockan går mot 10:00. Det finns också ett vindskydd vid den lilla sjön, som hade kunnat användas.
Fortsätter och når grusvägen söder Torpet. Här står en tysk-registrerad bil och bagaget är fullt av boxar. Försöker förstå vad denna har för ärenden och får förklaringen något senare.
Enkel vandring nedför på väg fram till nästa naturreservat. Leden viker in i skogen och efter några hundra meter så står en stor grupp unga vandrare. Det är en grupp av Tyska ungdomar med full packning som är ute på vandring. Detta är nog förklaringen till bilen som säkert fungerar som servicebil för vandringsgruppen. Gruppen rör sig långsammare än undertecknad beroende på packning etc. Tjoar ett käckt ”Achtung, achtung” när undertecknad passerar gruppen. Ungdomarna ser lite förvånade ut när undertecknad passerar och förstår inte varför?
Anländer fornborgen som är mycket strategiskt anlagd för att försvara sig, när det varit mera ociviliserade tider. Undrar vad skulle kosta att bygga ett hem på en sådan plats idag. Detta är bara ett teoretiskt resonemang. Trodde att det inte skulle bli några stigningar, då leden enligt kartan går på skrå utefter höjden. Det blir dock någon, när raviner skall passeras.
Leden går brant nedför höjden till grusvägen mot Leken. Det är varmt! Ser några blommor som har smitit från någon trädgård och växer vackert i vägkanten.
Ser en jämn ström av bilar som kör mot badstranden vid sjön.
Når etapp-skylten och fortsätter på etapp 12. Har studerat kartan och ser att etappen kommer att bli jobbig. Stora och små höjder skall passeras.
Första biten går parallellt med den brusande E18 och längtar till skogens lugn. Det har varit mycket lite fågelkvitter under vandringarna nu i sommar.
Första forceringen uppåt är till Lekhytteklint och får pusta ordentligt. Här är det utsikt över Närkeslätten och det blir en kort fotograferingsvila.
Det går nerför en kort bit men strax åter en rejäl rak stigning upp till Kungshallasjön. Stigningen är lång och det tar på krafterna att gå uppför.
Når sjön som är vacker och någon har satt upp en bänk, där man kan sitta och njuta av utsikten.
Efter sjön så övergår leden till en grusväg och det går nedför hela vägen under någon kilometer. Vägen går i sydlig riktning och solen bränner. Det blir en viss återhämtning, men solen tar på krafterna.
Norr Skyttebo så viker leden in i skogen och de kommande kilometrarnas vandring blir jobbiga. Det är hyggen med brännande sol, raviner som skall passeras på tvären och sluttningar som skall forceras. Vandringen sliter på undertecknad och känner tröttheten smyga på successivt. Det blir hela tiden mentala utmaningar när det dyker upp nya ”hinder” som skall passeras.
Passerar den lilla Kattjärnen men leden kommer inte riktigt nära sjön.
Sliter vidare och når Stenbäckens friluftsgård. Här är det tomt, öde och inga vandrare.
Lite lättare vandring en bit efter gården men snart blir det ”tuffa” tag igen. Når ”tarmen” på Lillsjön där en liten fors porlar genom en lucka i dammen.
Denna sjö är också reglerad som många i Bergslagen. Ett par solar bredvid forsen och tittar oroligt om undertecknad är en fotograferande ”fluktare”. Hoppas de ändrade sig och inte ringer polisen!
Efter ”tarmen” blir det åter en rejäl stigning över en på kartan ”anspråkslös” höjd. Höjden är kämpig att forcera. Det går nedför igen nästan omedelbart. Når den stora delen av sjön, där det är många badgäster. Detta verkar vara en inte så tokig aktivitet, denna heta sommardag.
Reflekterar om alla de många okända vackra oaser som finns i vårt land. Sjön är väl känd för de som bor i regionen men är knappast känd för ”gemene” man.
Leden lämnar sjökanten är ganska otydlig och den verkar inte så flitigt vandrad? Når en grusväg och det blir lite vila, men ser på pulsmätaren att pulsen inte riktigt vill går ner. Det är varmt och hjärtat måste kanske jobba mera i värmen. Pulsen är inte extremt hög på något sätt, utan det är arbetspulsen som är 10 – 20 slag högre än normalt.
Går fel när leden viker av vägen. Detta blir till en ”stor” mental motgång och blir sur. Går och tjurar i flera kilometer och blir irriterad över minsta ”motgång”. Passerar Mörktjärnen och blir tjurig när det inte finns någon bra plats att fotografera sjön från vägen.
Måste gå ner till sjökanten för att kunna ta bilder. Humör och krafter räcker inte till för att ta det steget.
Blir sur också när höjden vid Stormossen skall passeras upp och sedan ner igen. Filosoferar att en stor ensam sten har baxats upp på sluttningen och då skall väl även en senior vandrare kunna ta sig upp också?
Kanske en dålig jämförelse då stenen troligen pushats av inlandsisen, medan undertecknad får förlita sig på den egna fysiska förmågan.
Studerar kartan intensivt – Blir det mer höjder eller slipper undertecknad nya ”motgångar”? Uppe på höjden går leden i kanten av ett hygge och undertecknad är fullt exponerad för solen, som kommer in söderifrån. Såg senare under dagen ett kort inslag på sporten från Båstadstennisen. Där står en kille med parasoll, för att ge en tennisspelare skugga, när hon sitter och vilar mellan gamen. Undertecknad har valt fel ”sport”! Är trött och reflekterar om seniora vandrare skall utsätta sig för denna typ av utmaningar.
Leden når en grusväg som går sakta nedför. Solen kommer framifrån, men för första gången denna dag, så har slöjmoln dragit in på himmeln och lättar något på den tryckande värmen. Det kommer också, för första gången denna dag, några vindfläktar som ytterligare bonus. Blir orolig varje gång leden viker in i skogen igen och att det skall dyka upp ytterligare en ”mindre” höjd som skall forceras.
Inga höjder dyker upp utan bara några gyttjehål. Når Sirsjön och gruvhålsområdet. Tyvärr så är denna plats tillgänglig för lastbilar och nyttjats för att dumpa skrot och skräp.
Tyvärr så har en del människor en själviskt beteende och tar inte hänsyn, utan ser bara till sig själv.
Stånkar fram på grusvägen och blir åter orolig när leden viker av grusvägen.
Leden går över några ängar till en å reglering som använts för tidigare industriell verksamhet. Leden ansluter åter vägen och det blir lättare vandring även om inget längre känns lätt. Leden viker in i skogen till Sixtorp naturreservat. Leden är ganska ojämn och humöret blir lite minus när etappen ”tar slut” enligt sportklockan. Har vandrat angivna 18 kilometer och varje meter är mentalt extra.
Nu kopplas tjurskallen in och fokuserar bara på att ta ett steg framåt. Det är visserligen ett naturreservat, men dalen med en bäck ser ganska risig ut och ger inte några direkta upplevelser.
Bäcken passeras via en träbro och efter en passage genom ett område av ormbunkar, blir det en lättvandrad skogsväg fram till Sixtorp. Har haft en Camelback med 3 liter vatten i ryggsäcken och sörplar de sista dropparna strax innan etapp-målet.
Skylten ”Välkommen till Sixtorp” känns mycket uppskattad idag.
Vandrar till Friluftsgården där bilen är parkerad. Det är full verksamhet då några spelar fotboll och det verkar vara många badgäster också. Lastar av dagens utrustning och upptäcker något nytt som undertecknad aldrig upplevt tidigare. Brukar bli lite öm i vänster axel där bärbandet till kamera trycker. Brukar bli lite öm men märker när ryggsäck och kamera lastas av, att undertecknad har begränsningar, när armen skall röras fritt. Känner efter och har en rejäl svullnad mitt på vänster axel. Detta är något helt nytt.
Har svårigheter att hålla ratten med vänster arm, men som tur är, så går detta över på vägen tillbaks till Eskilstuna.
Etapp 12 är en ansträngande etapp och blev nog åtskilligt jobbigare denna dag, då det var en för Sverige, extrem värme.
Känner dock en viss tillfredsställelse att undertecknad klarat av en sådan här utmaning.
Tror att de återstående etapperna skall bli något lättare, men är mentalt förberedd på ”överraskningar”.
Vi ses
Nu är 193 km genomförd vandring och det återstår 85 km.
Lite kuriosa från vandringen:
Halva etapp 11
– Förbrukade kalorier – 587
– Total höjdstigning – 123
– Total tid – 1,23 tim
– Medelpuls – 129
Etapp 12
– Förbrukade kalorier – 1.757
– Total höjdstigning – 460
– Total tid – 4,02 tim
– Medelpuls – 144
Tillbaka till start
Etapp 13 – 25 juli 2016 – Sixtorp – Svartå herrgård
Nu kommer undertecknad in i områden som är helt nya. Har inga minnen att ha vistats i de trakter, som kommer att passeras under de kommande sista etapperna.
Det är utlovad en varm dag. Temperatur runt 30 grader och därmed ”perfekt” för vandring!
Vandringskamraten dumpar undertecknad i Sixtorp. Sista gången som denna metropol kommer att besökas?
Det är helt tomt vid friluftsgården och parkeringen till badplatsen. En bil dyker upp från Lekebergs kommun och tömmer de avfallsbehållare som finns på platsen.
Startar vandringen och den riktiga hettan har inte börjat ännu. Enkel vandring till en början och passerar badstranden på orten.
Får senare besked från vandringskamraten att badvatten och temperatur är alldeles utmärkt på denna strand.
Leden knixar fram i norra strandområdet. Måste vara kalas för fästingar. Ser spår efter tidigare vårfloder när bäckar och regn varit lite mera intensiva, än denna varma och torra period som det är nu.
Så fort undertecknad kommer ut i en för solen exponerad yta, så märks det direkt att det är mycket varmt.
Känner dock en viss trygghet, då detta är en kortare etapp än sist, mindre kuperad och camelback är fylld med tre liter vatten.
Efter någon kilometer så börjar det gå successivt uppåt till Falkebergshöjden. Först på grusväg och senare i skogen. Stigningen kommer tidigt, varför undertecknad kan forcera denna utan större besvär eller ”gnäll”.
Når toppen, men det erbjuds ingen utsikt och leden går direkt nedför igen. Vandrar nedför till en grusväg nära Koltjärn. Blir omkörd av en dam som är ute och cyklar denna morgon.
Leden viker in i skogen igen, efter några hundra meter vandring på grusvägen. Här blir det lite kupering och upp och ner. Plötsligt så flyger två orrar upp, som suttit och filosoferat bredvid leden. De är ganska stora och klumpiga fåglar, varför det är ansträngande och ljudligt, när dessa snabbt skall lätta från marken. Skogen är också tät här varför det blir begränsningar, var de kan göra sin ”take-off”. Orrarna skrämmer undertecknad lika mycket som undertecknad skrämmer dessa. Efter ytterligare en bit upprepas proceduren då en ytterligare orre lättar.
Några hundra meter senare blir undertecknad stungen i vaden av en geting. Vandringskamraten sommarjobbar på akuten och har fått in ett antal fall där getingstick orsakat allergiska reaktioner. Getingarna verkar extra ilskna denna tid. Hörde efteråt att hon också blivit stucken, då getingarna hade byggt bo i en Geocache-gömma som hon besökt!
Lite ansträngande vandring, men den övergår till lättvandrad grusväg mot Tryggeboda. Möter en brutalt körande bil med en yngre förare. Flyttar ordentligt åt sidan, då det finns en viss osäkerhet om denne är vid sitt sinnes fulla bruk. Denne kör som sagt mycket fort på denna mindre grusväg. Galning kanske vore rätt beteckning på denne?
Passerar några mindre härbren, som kanske kan fungera som övernattning för vandrare?
Viker vänster vid Tryggeboda och fortsätter vidare på en grusväg som så småningom övergår till stig. Ett torp har intressanta och för trakten ovanliga husdjur?
Stöter på en kanin som sitter vid sidan av vägen. Den verkar inte jätteskygg, men smiter in bakom ett stängsel när undertecknad närmar sig. Solen gassar starkt i ryggen, då grusvägen viker mot nordväst.
[
Det är många fjärilar som fladdrar utefter denna grusväg. Vet inte varför de trivs just här? Ser en kommande? fjäril krypa på grusvägen – En större larv.
Stigen som kommer direkt efter grusvägen är egentligen resterna av en skogsmaskin. Leden blir till en bättre stig efter ett tag och når naturreservatet Fasaskogen. Den skall bl.a. vara känd för sina mossor och det börjar direkt med en vacker mossmatta.
En kort stund senare anländer undertecknad till sjön Tunntappen. Den mystiska sjön, som osynligt tömmer sig själv ibland. Just nu är den tom och det växer mest gräs.
Ett stort hygge måste forceras direkt efter sjön.
Anländer en grusväg och emot några hundra meter bort, kommer en bil i full fart på vägen. Dammet yr och liknar en sandstorm.
Denna bilist är dock betydligt trevligare än tidiga nämnda. Han stannar 50 meter innan och låter dammet lägga sig så att undertecknad kan passera när ha står stilla och dammet lagt sig! Detta kan kallas hänsynsfull bilist och skulle lyft på hatten om sådan funnes. Tackar naturligtvis ändå för denna trevliga gest.
Ett nytt hygge skall forceras innan Norra Holmsjön. Det blir varm och undervegetationen river i käng-snörena. Det blir fler hyggen, snörrivningar och stopp för att knyta om, denna dag. Efter hygget blir det tätare ungskog. Södra Holmsjön är vacker och en bänk har ställts på en plats där utsikten kan avnjutas.
Öppnare skog, men sank led efter sjön och sedan hygge igen!
Vid Rifallet blir det fortsatt grusväg någon kilometer och rask vandring. Värmen suger dock.
Vid vägen, nära anslutningsleden till skärmskyddet vid södra Holmsjön, sitter samma grupp Tyska ungdomar, som undertecknad träffade på etapp 11. De känner igen undertecknad, morsar och ler när undertecknad passerar med intensiva stavtag.
Undrar om dessa är vana vid stavgång i samband med vandringar eller ser detta som någon slags galenskap?
Vid Koltorp går leden in över ett stort hygge igen, men det går ganska bra att gå, förutom värmen. Ser att trots det verkar flackt, att leden går i ett höjdparti.
Någon kilometer öppen skog och de senare kilometrarna innehåller mycket tråkig ungskog och ljung som växer in över leden. Käng-snörena rivs upp och det känns på något sätt ”tröstlöst” att vandra i urskogen utan sikt. Det känns som en evighet att vandra i ett ingenting.
Når till slut Gammeltallen och den verkar ha stått här några år.
Det blir väg en bit och sedan åter in i mörka skogen. Ser på kartan att en järnväg skall passeras. Tar fel på undergången vid den första järnvägsbanken. Denna verkar vara en järnväg av äldre slag och länge sedan nedlagd. Den riktiga undergången kommer en bit längre fram.
Fortsatt väg fram till slutmålet. Passerar en fastighet innan herrgården och den verkar vara mycket privat med många skyltar och taggtråd. Kanske någon form av skyddat boende?
Når herrgården och vandringskamraten hade anlänt 10 minuter innan ankomst.
Ganska bra uppskattat denna dag. Det är en mycket varm dag idag också, men är inte lika trött som efter förra vandringen. Termometern i bilen visar mellan 30 – 33 grader varmt ute, under färden hem till Eskilstuna.
Det börjar närma sig slutmålet!
Nu är 212 km genomförd vandring och det återstår 66 km.
Lite kuriosa från vandringen:
Etapp 13
– Förbrukade kalorier – 1.799
– Total höjdstigning – 342
– Total tid – 3,59 tim
– Medelpuls – 139
Tillbaka till start
Etapp 14 – 27 juli 2016 – Svartå herrgård – Ramundeboda
Börjar bli less på bilåkandet från/till Eskilstuna och etapperna. De sista etapperna innebär också allt längre resor. Nåväl, det är två vandringar kvar, så det är väl bara att bita ihop. Vandringskamraten jobbar kväll, så det blir två bilar denna gång. Åker till slutmålet vid Ramundeboda som är en intensiv plats med rastande, badande, campande, ätande och besökande.
Känner lite oro att lämna en bil på denna rastplats, då kvällstidningarna har vräkt ut nyheter om så kallade vägpirater.
Fortsätter i andra bilen till startplatsen vid Svartå herrgård. Vandringskamraten ”dumpar” undertecknad och återvänder hem då hon arbetar kväll idag.
Undertecknad går över landsvägen och leden går sakta uppåt in i ett bokskogsområde. Undrar om bokskog är ovanligt på denna breddgrad? Har för många år sedan sprungit orienteringstävlingar i bokskog i Skåne och det är en underbar samt rask terräng. Här ser det dock inte lika ”rent” ut på marken under bokarna.
Enkel vandring första kilometrarna på i huvudsak grusväg. Det finns många markeringar för jaktpass och jakttorn i området. Det smäller nog friskt här under säsongen för jakt. Pulsen är mera normal idag enligt sportklockan, nu när hettan försvunnit. Leden viker in i skogen vid 2,8 km och går sakta uppför en höjd – Trollkarlsberget. Inga trollkarlar eller utsikt observeras på toppen.
Fortsätter via en något småknölig led och når en sjö där ett fågeltorn erbjuds. Vandrar in på sidoleden och anländer fågeltornet. Inte en enda pippi kan observeras denna dag.
Det är så tyst i skogen under vandringarna. Sjunger inte fåglarna alls på sommardagarna? De har väl fullt upp kanske. Alla säger ju att de väcks av fågelsång när de är ute och övernattar i naturen.
Arbetspulsen är ”normal” igen och det beror nog som sagt på vädret, som är betydligt svalare än senaste vandringar. Det är också en relativt lättvandrad etapp idag, utan några större eller frekventa stigningar.
Når en lite å som verkar ha sitt ursprung från sjön Stor-Trysslingen. Av någon anledning kommer en känsla att här finns det nog bäver. Vet inte varför, men får misstanken bekräftad snart, då det dyker upp spår efter ”bäver-busar”. Här ligger några träd som har gnagts ner av bävrar.
Det är ganska lite vatten i ån, men kanske mer intensivt på våren?
Når några hus och en skylt visar namnet på ett av dessa – Lugnet – Ett passande namn för här är det inte mycket ”ös”!
Dagens vandring går utefter sandåsar, vilket innebär lättvandrade stigar. Bitvis är det som vanligt ljung som river i käng-snörena. Ljungen blommar fläckvis och den riktiga blomnings-explosionen kommer nog snart. Marken är fast och jämn samt det blir inga dypölar då regnvattnet sugs upp i underlaget. Passerar resterna av ett torp där någon bodde för länge sedan. Funderar hur deras vardag och fritid såg ut utan Pokemon, Internet, TV, radio, etc. Hur kunde de leva utan att vara ”connected” till nätet!
Når skylten för naturreservatet stora Rankemossen. Första biten är genom skog fram till den stora mossen. Mossen är mycket imponerande.
Tycker om stora öppna mossar som skapar vackra vyer och omväxling i skogar. Intressant att den fått vara orörd, då det måste finnas tillgång till mycket torv eller vad man vill ha från mossar. I yngre dagar ”skulle” undertecknad träna länge i mossar som förberedelse för tävlingen Fjällorienteringen. Här kan man nog få ett rejält lång-pass.
Går upp en kort bit till en bergknalle för att få lite mer utsikt över mossen. Den är som sagt imponerande.
Lämnar mossen och vandrar genom skogen till Bäckelid. Här finns två övernattningsalternativ. Man får titta i Trivago för att se vilket alternativ som är bäst!
Det blir väg en bit och sedan in och över ett hygge. En skylt markerar till någon slags bönekammare? Vad hittar man på för tossigheter?
Det är för det mesta öppen tallskog under resten av vandringen i skogen. Gillar detta bättre än att gå i ungskog och inte se något alls. Skogen är naturligtvis likartad och avbryts bara av någon mosse.
Passerar Ekåsabränningens klapperstensfält. För att se stenarna måste man gå en liten extra runda. Har ”sprungit” i sådana fält tidigare, varför det inte blir någon avvikelse från leden.
Återigen så blir undertecknad stucken av en geting. Vad är det med dessa i år? Brukar inte bli stucken om det inte råkar vara jord-getingar. De senare är väldigt aggressiva.
Ser en stor stenbumling som är ett litet avbrott i den glesa tallskogen.
Nära vägen sydöst Boramossen håller en familj på att plocka blåbär. Dottern är så näpen och frågar om det är OK att ta ett kort av henne. Hon verkar inte ha något emot detta!
Korsar vägen och går igenom en skog med lite ormbunkar och kommer snart till en grusväg.
Det blir vandring på grusväg någon kilometer.
Börjar höra ljud från tåg och bilar och känner att målet närmar sig. Leden är tydligt märkt, men tittar ändå på kartan samtidigt.
Funderade tidigare, när sällskapet kom med bil till slutmålet, hur man kan korsa E20. Tyckte det såg konstigt ut att komma över denna intensiva bilväg, så som kartan visar.
Inser närmare järnvägen att ledens sträckning i verkligheten, inte alls stämmer, så som den är markerad på kartan. Blir något konfunderad men följer markeringarna. Det blir en större vänstersväng istället för enligt kartan högersväng till målet. Leden går via säkra passager vid järnvägen och E20. Blir lite ”besviken” då det är längre kvar till slutmålet, än vad som förväntades, om E20 hade korsats enligt kartan. Visserligen så skulle det innebär en viss risk, då det inte finns någon planfri över- eller undergång. Undrar hur det fungerat från början när man vandrade som markerat enligt kartan?
Gnetar på efter en grusväg och når till slut etapp-tavlan. Etappen är 1,5 km längre enligt sportklockan, än angivna 19 km på etappbladet. Det är många gäster vid restaurangen nära klosterruinen och de rynkar lite på näsan, när undertecknad passerar svettig och vandringsutrustad.
Når bilen och packar in grejorna. Tittar på etapp-bladet och där är den nuvarande etapp-sträckningen inritad. Så det är bara kartan som borde justeras.
Nu är det tre etapper och två vandringar kvar. Får se när dessa blir. Det är dags för lite andra aktiviteter också. Kanske kan övertala dottern att dumpa undertecknad på en etapp?
Nu är 231 km genomförd vandring och det återstår 47 km.
Lite kuriosa från vandringen:
Etapp 14
– Förbrukade kalorier – 1.902
– Total höjdstigning – 282
– Total tid – 4,05 tim
– Medelpuls – 121
Tillbaka till start
Etapp 15 – 30 juli 2016 – Ramundeboda – Gråmon
Det börjar regna när sällskapet åker mellan Arboga och Örebro. Det är utlovat uppehållsväder av SMHI, så kanske måste regnkläder ändå användas på dagens vandring? Det var länge sedan sist. Har fått bära omkring på regnkläderna under tidigare etapper, utan att behövt ta på dem mer än 5 minuter på etapp 4. Dock var vandringsjackan på under hela etapp 1 då det var kyligt och snö.
Regnet slutar och vid startpunkten Ramundeboda är det uppehåll, mulet och lite svalt. Det känns bra med lite svalare väder, då det varit några heta vandringar de senaste veckorna. Vandrar iväg på vad som verkar vara den gamla landsvägen.
Det bullrar från E20 även om det ganska tidigt denna lördagsmorgon.
Efter lite över 1,5 km viker leden in i skogen och det går sakta uppåt till Kolviksåsen. Det är inte brant så det går lätt att forcera motlutet. På sluttningen finns ett nytt hygge som är ganska rent ännu och som erbjuder utsikt över Borasjön. Det är omväxlande fasta stigar och grusvägar hela vägen fram till Kråksjöåsen. Det finns inte så många upplevelser, men får se ett träd som har tuktats till ett utplånande, men som lik förbaskat skjuter nya skott. Trädet påminner om episoder i undertecknads liv, där motgångar har övervunnits! Det är krut i det som återstår av trädet.
En bit senare springer två rådjur över leden, då de blivit skrämda av undertecknad. De kommer ur en vacker orörd skog som ligger kant i kant med ett mera omfattande hygge. Intressant att skåda kontrasterna.
Lingonen börjar lysa röda i skogen och några ställen för plockning observeras från leden. Vid ett vägkors har någon satt upp en rejäl holk. Det verkar dock inte finnas några hyresgäster i holken.
Når torpen vid Långsmon och i trädgården blommar ett vackert träd, som undertecknad tror är Syrenhortensia. Är dock inte helt säker.
Leden följer ett elstängsel och det luktar häst. Ser dock inga pållar.
Passerar en å som tidigare använts för att forsla timmer. Det är lite fart på vattnet, fast det är en torr sommar.
Ser en ytterligare å någon kilometer längre fram, men den är mera torrlagd och ingen skylt informerar om den eventuellt använts för något speciellt ändamål.
Kommer in i Kråkmossen området, där landskapet blir vackrare och intressantare. Det är en öppen orörd skog i området och stora stenbumlingar som antagligen placerats här av inlandsisen.
En sten påstås ha använts som altare för de munkar som vandrat denna led. Sant eller inte, vem vet?
Passerar en större landsväg och kommer in i Kråksjö reservatområde. Leden följer en grusås och en, till viss del ombyggd del, som blivit till en skyddsvall för att dämma upp sjön.
Här är det många vackra utsikter och det är lugnt och tyst i skogen.
Det blir några trevliga kilometrar så länge vandringen går inom naturreservatet. Lämnar Kråksjön och fortsätter till Abborr-tjärnen som också ligger vackert.
Leden fortsätter utefter åsryggen genom vacker öppen skog och mossar. Det är fin skog ända fram till skylten på andra sidan naturreservatet.
Nästan direkt så blir skogen mera ”modern”. Det har skett mycket avverkningar i skogen ända fram till torpet Sjömon. Mycket av skogen har växt upp men är ungskog och erbjuder ingen sikt. Det blir lite sikt på några hyggen, men inte så där jättevackra.
Passerar skyltar som informerar att kolmilor och kolarkojor har funnits platsen för skyltarna. Inte mycket att se.
Ett område med döda träd passeras och undrar vad som tagit kål på dessa. Kan det vara så att det blivit för mycket vatten för trädens rötter?
Leden är inte så rolig och går långa stunder parallellt med grusvägarna i området.
Detta är inget som undertecknad observerat under vandringen. Har bara fokuserat på att gå och att vandra 23 km. Det står 23 km på skylten vid starten, men 22 på etapp-bladet. Fokuserar bara på det ”värsta” och tittar inte på kartan förrän efteråt.
Nära Bomberget möter undertecknad ett yngre par med ryggsäckar, som indikerar att man övernattar under sin vandring. Dessa verkar känna till detta mindre intressanta avsnitt och vandrar på grusvägen.
Vid Sjömon blir det lättare vandring då detta verkar vara en del av den större sandmo som finns i området.
En skylt meddelar att man erbjuder färskvatten och det verkar som man skall gå in på gården? Kan det vara så? Stugägaren har också varit vänlig och ställt ut en bänk vid grinden, som trötta vandrare kan sitta och pusta på. Trevligt!
Den återstående vandringen är lätt. Först går den efter en större landsväg och senare en skogsväg till etapp-målet.
Hela vandringen har varit lätt och oftast gått på fasta stigar med grusbotten. Inget vatten samlas och skapar leriga avsnitt. Vandringen är 22 km lång, men att sätta en 3:a i svårighetsgrad är nog lite fel. Det har gått mycket raskt att vandra denna etapp.
Har idag knutit kängsnörena enligt samma princip som under orienteringstävlingar. Det blev inga stopp för att knyta om snörena. Varför blev detta inte utfört tidigare? Ibland glömmer undertecknad koppla in hjärnan!
Når etapp-tavlan och fortsätter några hundra meter till en bilparkering. Ser mycket svarta moln på himlen, men klarar att vandra etappen utan att drabbas av regn. 10 minuter efter att återfärden till Eskilstuna påbörjats, öser regnet ner och måste köra mycket sakta då vägen knappt syns i ösregnet.
En vandring kvar sedan är målet nått!
Nu är 253 km genomförd vandring och det återstår 25 km.
Lite kuriosa från vandringen:
Etapp 15
– Förbrukade kalorier – 2.051
– Total höjdstigning – 249
– Total tid – 4,15 tim
– Medelpuls – 126
Etapp 16 och 17 – 6 augusti 2016 – Gråmon – Stenkällegården
Det har regnat mycket i Närke, under natten. Dagens vandring är lite osäker vad gäller vädret. Enligt SMHI skall vandringen ske precis utanför ett område som kan ha skurar under dagen.
Känner lite osäkerhet om prognosen kommer hålla när de mörka molnen studeras.
Når startpunkten i Gråmon och börjar dagens vandring. Det är lätt vandring utefter grusväg den första biten.
Skogen har en speciell lukt efter att det regnat. En del säger att det luktar friskt, men tycker att det luktar starkt/skarpt och surt mest. Detta är den mest urskiljbara lukten. Vet inte vad det är som luktar, men lukten brukar fastna i tävlingsdräkten på orienteringstävlingar.
Etappen erbjuder på blandad skog av olika ålder och även kalhyggen.
Leden viker in i skogen efter ca 1,5 km och fortsätter på en lite ojämnare, men ganska så plan stig. Korsar landsvägen och fortsätter genom ytterligare likadan terräng och stig.
Lingonen har mognat ytterligare och de lyser röda bredvid stigen. Ser att kantarellerna har börjat sticka upp igen, då det regnat. Under de torra veckorna har inga kantareller observerats.
Når Getaryggen och leden går upp på åsen och följer den. Ser att Bosjön också erbjuder sandstrand. Detta är något som observerats under vandring på Bergslagsleden. Många sjöar i Bergslagen erbjuder sandstrand och misstänker att vattnet är bättre än t.ex. Mälaren och Hjälmaren.
En tysk husbil övernattar vid sjön. Tycker tyskarna är duktiga att hitta smultronställen i Sveriges natur. Det måste vara en upplevelse för dessa, då det egna landet kanske inte har lika rikt utbud av naturupplevelser som vi har i Sverige. Det finns naturligtvis vackra områden i Tyskland, men tror Sverige har fler per kvkm.
Leden följer grusvägen parallellt genom ett större hygge.
Ser en röd bil åka söderut på grusvägen och undrar vad dessa har för ärenden, då kartan inte visar några direkta sevärdheter.
Förklaring följer vid informationstavlan längre fram. Damerna far ur bilen när undertecknad anländer och önskar assistans om vägen till Vargklämman. Tittar gemensamt på kartan, men den visar ingen information vad sevärdheten kan finnas. Önskar varandra lycka till och fortsätter vandringen.
Anländer skärmskyddet vid Bosjön och det pyr från eldstaden. Det verkar vara några övernattare i skärmskyddet och passerar utan att störa.
Leden blir lite mer ansträngande från sjön och fram till norr Kråkvattnet. Det är lite ojämnare stig och det går upp och ner för höjder. Det är blandat kulturmark och skog. Några gårdar finns kvar, men det verkar som det funnits flera och naturen har tagit över tomter och ängar.
Får pusta lite mer på denna del av etappen. Fin utsikt vid Mövattnet. Ytterligare en av de vackra sjöar som erbjuds på Bergslagsleden.
Pustar vidare och passerar Ekhagar som kommer som omväxling till gran och tall.
Passerar den ”berömda” grindstolpen, som visar på att det funnits ägor tidigare i området. Nu saknas grinden. Grindöppning var visst en ”lukrativ” bransch för ungdomar en gång i tiden?
Kråkvattnet erbjuder på förfallna hus och några som är bebodda. En husvagn står på en fastighet och har också förfallit. Platsen erbjuder annars bra utsikt för den som har hus här.
Lätt vandring på grusväg fram till Ekefallsmossen. Möter ett par och dotter som vandrar i motsatt riktning. De verkar pigga och glada och orkar fortfarande prata! Viker av in i mossområdet och fortsätter på en lite varierande stig.
Gillar stora öppna mossar som är vackra enligt undertecknad.
Hör ljud från Tivedstorp och identifierar detta som musik, när undertecknad kommer närmare etapp-målet. Har man en konsert i Tivedstorp idag? Det måste då vara ett så kallat Cover-band för musiken är 70/80-tals disco. Kommer närmare och tycker att musiken är för välordnad, för att vara spelat av ett band utomhus.
Det visar sig att någon har ställt upp en ljudanläggning vid en liten dansbana och öser på med musiken över nejden. Ser yngre män hålla på med trädgårdsarbete i sluttningen och funderar om de är bofasta eller del av någon slags koloni-verksamhet.
Når etapp-tavlan och prickar av etapp 16. Nu återstår ”bara” etapp 17. Är lite trött, men det är inte värre än att etapp 17 skall kunna klaras av också. Får lite inspiration av disco-musiken och det är intressant att musik ger viss stimulans vid fysiska övningar.
Fortsätter i kanten av Tivedstorp och når en grusväg. Det blir lättare vandring ett tag och musiken tonar bort i fjärran.
Väster Tullsjön viker leden in i skogen och det blir lite mer kuperat och ojämnare vandring. Pustar mera i stigningarna och på den lite ojämna stigen. Vandringen förbi mossarna och orörd skog är vacker. Dock så blir det hyggen/ungskog igen fram till sjön Ämten. Återigen erbjuds vackra utsikter och speciellt vid Kölnavattnet. Fin plats för att grilla eller övernatta.
Efter sjön blir vandringen ännu tuffare och skulle vilja beskriva den som något ”brutal” genom Tivedens nationalpark. Vandringen genom denna skyddade vildmark är vacker, men tar rejält på krafterna.
Måste också vara försiktig att inte snubbla eller ramla bland stenar och rötter. Kroppen är stelare efter tidigare kilometrar och underlaget innebär vissa risker.
Tycker det är mycket slitsamt och vågar inte titta på kartan för att se hur lång del av etappen som går i detta område.
Området är tufft och skulle kunna passa för något orienterings-mästerskap.
Får ett visst hopp då horisonten börjar erbjuda en sikt friare från höjder och det går sakta nedför. Stigen är fortfarande mycket ojämn och utmanande. Möter ytterligare ett par med son, som går i andra riktningen. Ser att de rör sig sakta och försiktigt bland ojämnheterna, så detta är inte bara en utmaning för undertecknad.
Leden blir sakta slätare och når informationstavlan i andra änden av nationalparken. Ett sällskap med hundar står och studerar tavlan. Hälsar glatt på varandra och även hundarna verkar kunna acceptera att en främmande person dyker fram i skogen.
Det blir lättare vandring under någon kilometer på skogs- och grusväg.
Leden viker återigen in i skogen och det blir varierad stig med en del stigningar fram till slutmålet. Några avsnitt på väg blir det också. Börjar bli trött och tittar oftare på kartan för att se vilka fysiska ”överraskningar” som återstår. Det blir några stigningar till, men kämpar på och det inte är så långt kvar till slutmålet.
Kommer ner på vägen väster Bocksjön och det blir vandring på väg sista biten. Det går segt sista backen upp till slutmålet. Det borde vara fullt av jubel och inspiration inombords, då detta innebär att målet har fullföljts av undertecknad. Istället verkar det som luften har gått ur och undertecknad får vänta med ”jublet” till lite senare.
Funderar på klassificeringen av svårighetsgrad mellan etapp 15 och etapperna 16 och 17. Skulle vilja sätta en etta på etapp 15 och inte som nu en trea. Etapp 17 skulle kunna vara en trea då vandringen genom nationalparken är mycket jobbig.
Dokumenterar målgången med någon bild och packar in sakerna i bilen. Det visar sig att dagens vandring har fyllt på vandringskängorna med rekordmycket skräp från skogen. Skräpet har också åstadkommit blåsor på högerfoten. Blåsor på foten är första gången på mycket länge.
Klarade hela etappen utan en droppe regn.
Detta var den sista vandringen, för att fullfölja målet att vandra Bergslagsleden detta år. Vi kanske ses på andra vandringar? Läs även SAMMANFATTNING och SLUTORD i bloggen.
Lite kuriosa från vandringen:
Etapp 16
– Förbrukade kalorier – 1.187
– Total höjdstigning – 229
– Total tid – 2,38 tim
– Medelpuls – 127
Etapp 17
– Förbrukade kalorier – 1.127
– Total höjdstigning – 205
– Total tid – 2,35 tim
– Medelpuls – 142
Tillbaka till start