Bakgrund
Hösten har inneburit en ond cirkel för undertecknad. Det har visserligen varit regelbunden träning och motion, men också stress, dålig sömn, dåliga matvanor och därmed har även träningen påverkats och blivit slitsam.
Det måste till en helhet för att en människa skall må bra och god hälsa är något man måste kämpa för.
Ett medel som fungerat bra tidigare, för att komma i lite mera mentalt lugn, har varit att springa långa och lugna pass i skogen under helger. Det har varit pass upp till 2 timmar, men har inte längre riktigt den fysiska förmågan att göra detta med en avslappnad insats. Har ersatt dessa pass med att vandra längre sträckor istället.
Har därför beslutat att sätta igång att vandra Bruksleden som ett led i att få upplevelser, motion och mental avkoppling.
Temat för denna vandring skall vara upplevelser i skogen, höst och tidig vår. Vad händer denna tid i skogen och hur ser det ut? Första tiden blir det att fånga höstfärgerna. Vad blir det för färger sedan?
Tänker börja bakifrån i de nordligaste delarna och vandra mot söder. Detta för att undvika snön så länge som möjligt.
Följ nedan hur det går!
Etapper
2016-10-09 Etapp 26, 25 och 24
2016-10-16 Etapp 23 och 15
2016-10-22 Etapp 21 och 20
2016-10-29 Etapp 12 och 13
2017-03-18 Etapp 17, 18 och 19
2017-04-29 Etapp 14 och 22
2017-05-06 Etapp halva 10, 11 och 16
2017-05-13 Del av Etapp 7/8, 9 och halva 10
2017-05-20 Etapp 7 och 8
2017-05-25 Etapp 3 och 6
2017-05-27 Etapp 4 och 5
2017-06-03 Etapp 1b och 2
Bruksleden 2016-10-09 Etapp 26, 25 och 24
Det är utlovat uppehållsväder i dagens vandringsområde. På vägen in mot Avesta så regnar det rejält. Når Avesta OKs klubbstuga och det droppar mindre här, men det blir regnbyxor på. Vandringsjackan är som en regnkappa.
Första biten är lätt vandring på fasta och stora stigar. Undantaget en bit I skogen, för att inte störa en privat fastighetsägare. Det har slutat regna och det blir inga mer skurar denna dag. Det blir något lättare duggregn korta stunder, vilket är det enda som ”stör”.
Leden följer i början orienteringsklubbens terrängbanor och det är en något intetsägande skog de första kilometrarna. Mycket mellan-gammal tall och fast underlag att vandra i. Vandringstempot är skapligt, trots de senaste veckornas trötthet och tröghet enligt bakgrunden.
Når Bredmossen som är stor och vacker. Här kan orienterarna träna för att få starka ben! Mossen är ett naturreservat.
Når strax efter Lillsjön och den korta etapp 26 kan prickas av! Skyltarna som visar vart man skall svänga vid vägkorset sitter lågt och är små. Ser inte skylten och viker vänster istället för höger.
Ser inga markeringar och inser att kartan måste upp ur fickan. Vill helst inte gå med karta i handen, då undertecknad använder vandringsstavar och det blir bara bökigt. Normalt så brukar det vara bra markeringar på de leder som undertecknad har vandrat. Idag så får undertecknad en lektion i att så är inte fallet på alla leder! Inser när kartan granskas att riktningen är fel och vänder tillbaks. Det blev kanske 150 meter extra totalt.
Borde använda karthållare som skidorienterare använder, för att kunna läsa karta hela tiden och att fritt använda vandringsstavarna. Ser dock lite udda ut för en vandrare och vill inte skapa onödig uppmärksamhet.
Badplatsen är mycket fin och platsen ligger en bit ut i ingenstans.
Det är nog bara lokalbefolkningen som hittar hit?
Markeringar och stigen utefter sjön är otydlig. Markeringarna är svaga och det verkar inte som någon har gått där markeringarna finns. Följer dock den norra sjökanten och kommer så småningom på en mera tydlig led-stig.
Tyvärr kommer svaga markeringar och förvirrande skyltar att ge undertecknad rejäla besvär under dagens vandring.
Leden verkar inte vara så väl underhållen tyvärr. Den verkar ha några år av träda. Vandringen blir mer och mer skoglig och därmed lite mer ansträngande. Får pusta rejält uppför Gåsmyrberget, som är dagens högsta berg. Vill dock understryka att det inte är enskilda branta och långa stigningar som tröttar, utan mängden av mindre stigningar.
Det erbjuds inte så mycket utsikt högst uppe på berget, då det är mycket skog i vägen. På berget finns ett gruvhål och det har varit brytning av kvarts en gång i tiden.
Bredvid finns en mindre mosse som kanske fungerar som brunstgrop för älg?
Vandrar nedför berget och råkar på dagens första hygge. Det går bra att hitta vägen genom detta hygge. Det kommer bli lite mer utmanande längre fram.
Vandrar över en öppen area söder om ett torp Skölarna. Den öppna arean har som det verkar, varit uppodlad mark tidigare och kanske gett torpet en viss försörjning? Nu håller det sakta på att växa igen.
Korsar en sankmark och de återkommande mindre stigningarna börjar och kommer fortsätta ända fram till nordöst Kallmora. Dessa kommer att trötta ut undertecknad.
Vid nästa vägövergång ser inte undertecknad ledmarkeringar och viker vänster på en grusväg. Ser inga markeringar och inser att detta inte kan vara rätt och får även ”medhåll” när kartan granskas. Vandrar tillbaks och upptäcker markeringarna som inte var otydliga!
Når Skölltjärnen som ligger fint och erbjuder vackra höstfärger runt sjön. En man står och fiskar, vinkar, men denne vinkar inte tillbaks. Hoppas han har fiskekort?
Vid sjön finns ett vindskydd lämpligt placerat. Stämningen och utsikten denna gråa höstdag påminner om boken som undertecknad läste för familjens barn – ”Pettson och Findus går och fiskar”. Bilden och den stämning som beskrivs i boken återupplevs denna dag. En fantastisk känsla.
Leden blir mer och mer utmanande med de ständiga mindre stigningarna och mera ojämn vandringsstig. Vissa delar av leden känns oanvända och har växt igen!
Sliter på fram till Näcktjärnen, som också erbjuder vackra vyer.
Samma slit fram till Somtjärnen och efter att rundat den sydligaste tjärnen, så blir det ännu mera jobbigt och besvärligt. Leden går över ett hygge och stigen är otydlig/obefintlig. Det saknas markeringar och blir osäker ibland. Det är tungt att vandra i denna terräng med ojämn/obefintlig stig och det är många små upprepade stigningar. Det är besvärligt ända fram till Djupkärra-Dammsjön. Sista biten nedför så är det mycket svagt med markeringar.
Söder om nästa sjö är det också tungt då leden går utefter en mycket svag stig och på skrå med flera upp och ner knixar. Känner att kroppen börjar bli trött.
Korsar en väg och efter denna så blir det en mera lättvandrad större skogsstig. Stigen blir hela tiden lite bättre ända fram till en vändplats vid en grusväg.
Passerar en fin mosse några hundra meter innan – Mossen norr Orrmossen.
Vid grusvägens vändplats så börjar de första större bekymren. En gammal vägvisare visar att i norr och söder riktning går Engelbrektsleden. Bruksleden skall enligt skylten fortsätta västerut. På vandringskartan är leden markerad att följa grusvägen söderut!
Känner stor frustration av denna otydlighet.
Gör till slut valet att vandra vidare enligt kartan d.v.s. grusvägen söderut. Ser inte en enda orange markering under denna vandring och tvivlen om rätt väg ökar hela tiden.
Kommer till ett vägkors som inte är markerat på kartan. Blir återigen förvirrad. Enligt kartan borde undertecknad fortsätta söderut, men var det kanske mera rätt att vandra västerut enligt tidigare skylt? Det har inte funnits några ledmarkeringar utefter vägen och beslutar att vandra västerut, enligt den på kartan obefintliga vägen.
Känner mer och mer osäkerhet och tar fram mobilen för att se hur kartan ser ut enligt kart-appen. På denna finns vägen markerad och den kommer ut på stora vägen öster sjön. Inser att det blir en genväg jämfört vandringskartan som anger grusvägen till Kallmora. Får vandra stora vägen söderut till infarten mot Fliken.
Fortsätter vidare mot badplatsen på en mindre asfalterad väg. Möter en yngling på en cykel som inte verkar speciellt funktionsduglig. Ser att ynglingen har ett utländskt utseende och misstänker att ett flyktingboende finns i närheten. Detta bekräftas senare och är kanske förklaringen till kommande mycket besvärliga vandringsupplevelser.
Strax efter så dyker det upp skyltar som meddelar att leden viker vänster. Tycker att dessa markeringar kommer tidigt och kartbilden stämmer inte. Beslutar dock att följa dessa markeringar. Passerar ett hus där en dam precis parkerar sin bil och hon tittar lite konfunderat på undertecknat.
Efter huset så blir det inga fler markeringar. Riktningen stämmer och enligt kartan skall en grusväg följas också. Vandrar vidare söderut på vägen och men inga ledmarkeringar dyker upp. Tycker också att det känns lite långt tills platsen där leden skall vika av vänster.
Når en vägkurva och där finns det markerat vandring- och skoterled åt vänster. Ser inga markeringar för Bruksleden. Antar att detta är rätt, men inser efter några hundra meter att sjön Boten inte dyker upp på den västra sidan av leden/stigen. Där finns det bara en större höjd.
Har ingen aning var undertecknad hamnat, mer än att det måste vara väster stora vägen då bilar hörs i fjärran. Det finns massor av olika stigar i området och börjar följa de som verkar gå söderut.
Ser hus, hör bilar och inser att undertecknad kommit mycket nära landsvägen. Ser ett par som vandrar med en hund och måste till slut fråga vart undertecknad är. Dessa är inga virtuoser på att läsa karta, men meddelar att Kärrgruvan är bara några hundra meter fram.
Kommer till slut fram till landsvägen strax norr om vägen till Kallmora. Inser att det blivit helt åt h-e med vandringen de sista kilometrarna och förstår inte varför.
Planerar ett nytt vägval för att komma till målet och inser att det inte blir mycket vandrande på etapp 24.
För att gina lite så viker undertecknad in på en kraftledningsgata för att vandra fram till det som ser ut som en mindre väg enligt kartan. Det är något besvärlig terräng och ingen stig under kraftledningen.
Når fram till en damm och en mindre väg. Ser att man grävt utefter denna väg och misstänker att det är bredband eller dylikt.
Följer vägen västerut och det stämmer inledningsvis enligt kartan. Inser dock efter en stund att riktningen inte verkar stämma. Tar fram mobilen igen och ser enligt denna att undertecknad är på väg mot nordväst istället för väst/sydväst.
Vägen är inte en väg enligt kartan, utan den korrekta ligger mera söderut. Hittar en stig som inte finns på kartan men går söderut. Kommer till slut fram till rätt väg som egentligen är en gammal järnväg. Rälsen är borta men det är som en grusväg att vandra.
Ringer till Vandrings-chauffören och meddelar att undertecknad kommer bli försenad, då det varit delvis tung vandring och mycket irrande på fel stigar. Fågelvägen är det 2,5 km kvar till målet.
Når Norbergs klubbstuga. Vägar och stiga stämmer mycket dåligt enligt karta och telefon.
Står mycket förvirrad på ett motions-spår nära träningsstugan, då en äldre man kommer från andra hållet och undrar om undertecknad är vilse. Medger att så är fallet och denne börjar förklara när undertecknad beskrivit vart slutmålet är beläget. Begriper ingenting av den äldre mannens förklaring! Försöker få förtydliganden, men till slut ger undertecknad upp och fortsätter framåt. Når fram till en sjö med två tydliga sjöuddar. Här finns det en skylt som visar på Bruksleden, men förstår inte vilken riktning är norrut och vilken är mot målet söderut. Enligt vandringskartan så skall leden inte passera här utan längre västerut.
Beslutar att följa mobilens kompass söderut och går på ett skidspår som slutar i en hästhage. Fortsätter söderut genom hästhagen och en av pållarna blir nyfiken och kommer för att titta på undertecknad. Stängslet verkar var ett med el i, men får inga stötar när undertecknad kryper in och ut i hagen. Kommer ut till en landsväg och enligt tydandet av kartan så borde undertecknad befinna sig väster Hinsebo och det borde bara vara något hundratal meter fram till leden enligt kartan. Det är där leden passerar denna större väg och viker söderut mot sjön Kalven.
Börjar vandra västerut på vägen och en bil där chauffören bär Norbergs klubbjacka stannar och undrar om det blev fel i alla fall för undertecknad. Denne börjar med samma komplicerade förklaring hur undertecknad skall nå Klackbergsgården och inget stämmer med den nyss antagna bilden som undertecknad fastställt. Nickar bara och denne far iväg. Fortsätter vidare och får kontakt med leden igen enligt det senaste antagandet. Oj vad gubbarna måste flabbat i klubbstugan när man berättat om undertecknads förvirring. Om de också vetat att undertecknad varit elit-orienterare i yngre dagar så hade de nog dött av skratt!
Sista biten mot målet vimlar det av orange markeringar och det finns inga tvivel var leden går.
Undertecknad går och funderar hur det kunnat bli så fel denna dag. Undertecknad har hållit på med orienteringstävling under många år och sprungit elit-tävlingar i unga år. Idag blev det förvirrande att hitta vart leden skulle gå från norr Kallmora och vidare.
Vad i h-e har gått fel denna dag? Första antagandet är att undertecknad är dum i huvudet, men efter att analyserat det hela hemma efteråt, så har bilden klarnat.
Försöker hålla igen frustrationen när undertecknad når bilen med väntande vandrings-chaufför. Tyvärr är undertecknad för sur inombords, varför det pyser ut och chauffören i sin tur blir irriterad då hon fått vänta längre än planerat. Inser snabbt att locket måste läggas på och skruvas till ordentligt.
Granskar hemma hur dagens vandring har genomförts då GPS trackingen kan läggas in på vandringskartan. Här är en summering av dagen:
• Generellt så har det varit många delar av dagens vandring som har svaga eller dåliga markeringar. Tyvärr så måste det sägas att underhållet har släpat efter.
• Den första stora förvirringen kan sammanfattas.
o Kartan visar att leden skall följa en väg söderut till Kallmora
o Skylten visar att leden fortsätter västerut. Detta bekräftas senare av lantmäteriets terrängkarta.
o Det finns inga ledmarkeringar på vägen söderut mot Kallmora. Detta skapar osäkerhet
• På vägen mot Fliken så har det skyltats om och ser i efterhand att vägvisningen leder in på en väg öster om ån.
o Misstänker i efterhand att detta har något med att Fliken är en flyktingmottagning. Är detta gjort av rätt behörig eller har någon obehörig tagit ett eget initiativ?
o Känner igen detta beteende från tidigare vandringar, då det blivit omskyltningar nära flyktingboende
o Tycker definitivt inte om detta. Är det här vad som skall kallas integration? Är det på djävelskap så blir inte undertecknad speciellt positiv
• Efter att ha letts in i helt fel område så är det inte konstigt att undertecknad blir helt vilse.
• Den förvirring som uppstod hade varit en riktig utmaning för vandrade med begränsade orienteringskunskaper
• Har nu fått en smak av hur det är att vandra bruksleden och kommer troligen att fortsätta med fler etapper. Kommer dock att ta med bättre utrustning som andra kartor, kompass och GPS. Det har idag varit för många tråkigheter och som orsakat onödig irritation och förvirring.
Det blev ingen bra början i ambitionen att vandra Bruksleden. Ambitionen var att gå bort stress och irritation och det började bra, men blev inte så på slutet. Får försöka igen och hoppas på bättre upplevelser längre fram!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.312
– Total höjdstigning – 415
– Total tid – 5,09 tim
– Längd 24,77 km
– Medeltempo 12,38 min/km
– Medelpuls – 138
Tillbaka till start
Bruksleden 2016-10-16 Etapp 23 och 15
Dags för ett nytt försök med Bruksleden. Förra helgens debut gick inget vidare. Till dagens vandring har undertecknad förberett sig mera, med detaljerade kartor och GPS med karta. Båda kartorna är betydligt mer detaljrika, jämfört med den schematiska vandringskartan.
Tyvärr så skulle inte kartor behövas, om leden är tydligt märkt och inga överraskande omskyltningar genomförts. Se vandring 1.
Dagens vandring går betydligt bättre, även om det blir tveksamheter vid några stigkors de första kilometrarna och där markeringar samt skyltning saknas.
”Slaven” är med och vandrar idag och får vara ”mula”. Han håller på att lära sig orientering och får bära alla kartbladen. Rycker in när det eventuellt ”hettar till”.
Med detta arrangemang kan undertecknad fritt använda vandringsstavarna.
Nackdelen med att ha ”slaven” som sällskap, är att denne är yngre och betydligt mer vältränad. Han har gjort några maratonlopp i år och skall springa ultramaraton i bergen nästa år. Undertecknad får slita hårt i uppför- och nedförsbackar. Dock så tycker han om att pausa och njuta av omgivningen, medan undertecknad mest mal på, med endast korta stopp när vandringarna genomförs solo.
Mycket stopp i början, då det finns många gruvhål och skyltar att läsa och studera. Området har mycket historia. ”Slaven” blir också intresserad av de branta sidorna vid gruvhålen och det spritter i dennes bergsklättrargener.
Till slut blir det mera kontinuerlig vandring med undantag för tveksamheter vid omarkerade stig-kors.
Vädret är skapligt och solen bryter igenom molnen korta stunder under dagen. Inget regn i sikte.
På ett hygge har någon entreprenör varit rastlös och skapat ett stenmonument. Liknar en svamp?
Når fram till sjön Silvtjärnen som erbjuder hyfsad utsikt. Det ser ut att vara lite vackrare på andra sidan sjön och leden kanske skulle ha dragits där istället? Gräset är grönare på andra sidan…….
Leden övergår till mera skoglig vandring efter sjön. Inte lika jobbigt att vandra som på hygget etapp 25.
På vägen nedför höjdpartiet passeras ett större hygge och här erbjuds faktiskt en vacker utsikt över höstlandskapet.
Passerar en väg och kommer in i nästa höjdområde. Det blir några stigningar, men ingen känns ännu för arbetsam. Den märkta utsiktspunkten på kartan erbjuder inte så mycket utsikt.
Sista biten mot Lilla Älgsjön är brant nedför, med vacker mossa på sidorna.
Når sjön och försöker hitta de perfekta fotovinklarna, men hittar inte dessa idag.
”Slaven” tycker det är lagom med rast och vila vid skärmskyddet. Misstänkte att han ville ha rast idag och har därför tagit med en termos med kaffe och en extra energi-bar att kalasa på.
”Slaven” både filmar och fotograferar idag och studerar alla vinklar och vrår vid rastplatsen.
Kaffet spetsat med honung sitter bra för undertecknad och piggar upp. Det smakar inte heller så tokigt denna ljumma höstdag och omgivning.
Strax efter vindskyddet Finns en rejäl skylt som pekar på Fagersta.
Leden fortsätter i skoglik terräng med mycket vacker mossa.
Sista biten innebär dock vandring vid ett större hygge ned till grusvägen Rönningstorp. Här finns ett jaktpass och skottfält markerat. Inga jägare syns dock till, trots detta är första veckan på älgjakten. Vandringssällskapet har tagit på västar idag, för att synas bättre.
Kort vandring på grusväg och sedan vidare genom ett nytt skogsområde. Området är bitvis orörd vacker storskog.
Anländer stora vägen mot Söderbärke. Här gör västarna mest nytta idag, då leden går utefter denna trafikerade väg under några hundra meter.
Viker in i ett gammalt bruksområde med forsar och kanalslussar. Här är det vackert med fina höstfärger och historia. Kanalen är nästan tom på vatten.
Leden bjuder därefter på mycket väg-vandring och några motlut som tar på krafterna för undertecknad. ”Slaven” är oberörd.
Möter några andra vandrare på vad som verkar vara en gammal järnväg?
Vid kraftstationen så blir det väg fram till backen upp till Jättåsarna. Vägen går sakta uppför och det blir mer motlut upp till åsen.
Vid hygget finns ännu ett jaktpass, men ingen jägare.
Känns i benen efter forceringen uppför. Möter ett promenadsällskap i sluttningen nedför och som är på upptäcktsfärd till gruvhål. Intressant att man går ut i skogen för att se sådana? Försöker förklara med hjälp av kartan, där det verkar finnas gruvhål och hoppas de skall hitta rätt.
På andra sidan kommer ett ytterligare naturvårdsområde med branta bäckraviner. Det går nedför och undertecknad måste vara försiktig då låren är möra. ”Slaven” flyter nedför.
En bro över en ravin inger mycket lite förtroende, med många sprickor och hål i trävirket. Kommer över till andra sidan utan missöden.
Passerar ett stor hål i berget där det varit någon form av mineralbrytning tidigare.
Når slätmark och det prasslar om fötterna när vandringen går bland alla nedfallna höstlöv.
Leden fortsätter med lätt vandring på väg, men det går trögt för undertecknad som är trött i benen.
Passerar några gårdar, där ett hus ser ut som en gammal finn herrgård.
En mjölkpall har piffats upp med blommor och mjölkkannor.
Passerar stora vägen och vandringen kommer in i ett bäckravinområde, med mycket trappor och träbroar. Virket verkar hyfsat och det känns inte lika riskabelt som tidigare nämnda träbro.
Undertecknad får slita uppför bäckravinen. Når en korsande liten asfaltsväg och här är leden omskyltad åt vänster. Litar på skyltningen, trots tidigare nämnda fadäs vid Fliken.
Följer den lilla vägen fram till vägen upp till Högbyn. Leden följer denna väg upp till bilen som parkerades här i morse. Det är trafik på vägen fast anläggningen skall vara nedlagd. Lokalborna kanske motionerar i området?
Är rejält trött efter den sista forceringen uppför. Känner dock en tillfredsställelse att klarat ytterligare två etapper av Bruksleden, utan att gå vilse denna gång.
En intressant iaktagelse är också uppmätt distans för dagens vandring. Båda är utrustade med klockor av senare modell, samt en GPS, från en och samma leverantör. Undertecknads utrustning visar att 22,14 respektive 22,6 kilometer har vandrats, medan ”Slavens” utrustning visar på 25,77! Sällskapet har sett varandra hela tiden, varför detta är intressant!
Stuvar in grejerna i bilen och kör tillbaks till Klackberg där ”Slavens” bil står parkerad.
Är lite stressad då vandringen tagit sin tid och det är födelsedagskalas i släkten senare på dagen. Hinner inte äta mellan, men det får väl bli lite ”mättande” kaffebröd istället.
En vacker höstdag blev det!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2.017
– Total höjdstigning – 489
– Total tid – 4,56 tim
– Längd 22,14 km
– Medeltempo 13,21 min/km
– Medelpuls – 125
Tillbaka till start
Bruksleden 2016-10-22 Etapp 21 och 20
Morgonen är gråmulen och det är mörkt ute fast klockan är 08:00. Väderprognosen säger regn på söndag men uppehåll lördag. ”Slaven” kan endast vandra på söndag varför det blir ensam vandring denna dag. Vandringskamraten har inte fått tillbaks gnistan att vandra och blir endast chaufför idag. Etapp 21 skall enligt dokumentationen om Bruksleden, vara den mest kuperade. Med bakgrund av detta så är det ”bra” att inte ”Slaven” är med idag. Han skulle nog kört ”skiten” ur undertecknad i dagens backar.
Når Malingsbo och det är råkallt i luften och nordlig vind. i öppna områden biter Vinden i kinder och händer. Chauffören fortsätter vidare för att leta Geocachar. Hon meddelar senare att Malingsbo är ett pittoreskt litet samhälle.
Första kilometrarna är förrädiskt enkla, med vandring på väg och i början utefter kanten på sjön Malingsbosjön. Det erbjuds några vackra vyer vid sjökanten.
Det är alldeles tyst och stilla i naturen och känner ett välbehag i sinnet då det varit mera ”på” under vardagarna.
En sista raksträcka på grusväg och undertecknad når en badplats mitt ute i ingenstans.
Här viker leden av in i skogen till höger.
Har med detaljerade kartor och dessa i sin tur skapar förvirring, då undertecknad uppfattar dessa som mer exakta. En stor stig viker in åt höger och undertecknad börjar gå denna i tron att detta är leden. Inga markeringar finns utefter stigen och den är inte heller med på kartan.
Inser att den är fel och genar genom skogen till den rätta, som är betydligt mindre, men markerad med orange markeringar. Följer en otydlig stig upp till Trolltjärnen. Tjärnen ligger vild och vacker här i skogen. Tar några bilder och hoppas någon skall bli bra.
Efter Tjärnen så börjar den först utmaningen och det bär brant samt länge uppför till Trollberget. Pustar tungt, men det går bra att forcera backar i början av vandringar.
Framöver blir leden bitvis otydlig och det är ibland lite sparsamt med markeringar. Både stig och markeringar är speciellt otydliga ned till ett grusvägskors.
Direkt efter korset blir det uppför igen upp till Malingsklack. Det blir en hel del pustande här också, men inte lika ansträngande som den första tuffa forceringen uppför.
Efter Klacken blir det åter otydlig stig och ibland lite magert med markeringar. Det blir lite småknixar uppför och några hyggen skall passeras. Det verkar inte som denna del av leden har vandrats så mycket, då leden har växt igen på många ställen.
Ser en blåklocka blomma och som fortsatt kämpar på mitt i hösten. Ser även några kantareller huka under stenar.
Första delen av etappen har gått i Dalarna och en skylt meddelar nu att leden fortsätter in i Västmanland. Kanske något bättre med markeringar på Västmanlandssidan?
Skrämmer upp en fågel som troligen är en orre-hane. Kul med lite sällskap.
Når Lilla Laxsjön som ligger vackert och någon har även gjort sig besvärat, att meddela vilken dryck som konsumerats. Kunde inte denne person lika gärna tagit hem den aktuella tomflaskan?
Det blir en bit vandring på grusväg tills leden viker in till en kallkälla och därifrån går det åter stadigt uppför. Varje backe som läggs till, innebär att undertecknad får mer och mer stela lår.
Dagens mest ansträngande delar, är kombinationen uppförsbacke, hygge med otydlig stig och undervegetation.
Anländer Västra Skälsjön och här finns det ett vindskydd samt sandstrand! Säkert trevligt att bada här på sommaren. Vattnet är nog också bra då sjön ligger mitt i vildmarken.
Passerar en ås och når nästa sjö. Här har ett sällskap etablerat sig vid ett bord och en i sällskapet pratar intensivt i sin mobil. Uppfattar att denne säger att här är kallt som f-n. Damen i sällskapet sitter och kurar i blåsten och verkar inte trivas alls. Börjar tvivla att de är vandrare, då de inte är speciellt angelägna att hälsa.
Misstänker senare, att de på något sätt har att göra med en annan aktivitet som verkar försiggå i området. Det brummar, gasas intensivt och det verkar pågå någon form av rally på vägarna i området.
Passerar nästa sjö och på udden i norr finns ett vindskydd här också. Idag är det blåsigt och kyligt men säkert fint att sitta här en varm sommardag.
Leden viker bort från sjön och det blir lätt vandring en bit fram till en grusväg. Följer vägen en kort bit och sedan viker leden in i skogen igen. De följande kilometrarna blir jobbiga, med otydlig stig, hyggen, undervegetation och uppförsbackar.
Det tar på krafterna hos undertecknad. Trots ansträngningen känns det som en härlig dag i skogen och känner en slags inspiration. Det är väl den ackumulerade stressen, som ersätts av ett mera lugn?
Uppe på höjden efter korsandet av nästa grusväg, inser undertecknad att vantarna måste på. Det drar in kall vind och även årets första små snöflingor!
Det tar en stund att få upp värmen på vänsterhanden, som kylts lite för länge.
Når till slut korsningen med etapp 19/20. Leden har dragits om till en annan väg och här finns det en riktig skylt också. Det är bra.
Nu bär det nedför efter grusväg. Det är inte så mycket att uppleva utefter grusvägen och det borde bli rask samt lätt vandring. Låren känns dock som klubbor efter tidigare forceringar, så det går raskare men inte som de första kilometerna.
Det brummas samt gasas rejält i området och hoppas att rallyförarna inte kommer farande på denna väg.
Några småfåglar flyger fram från sidan och sätter sig några meter framför undertecknad. När undertecknad kommer närmare, gör de ett nytt skutt fram och detta håller på några gånger. Undrar varför de leker på detta sätt? Tycker att det är trevligt med lite sällskap.
Grusvägen fortsätter ända till Sydväst Getingtäkten. Ser Matkullen torna upp sig på andra sidan ett hygge och känner lite trötthet av att veta att även denna kulle skall forceras.
Viker in i skogen och börjar forceringen mot kullen.
Vid ett mycket välskyltat stigkors får undertecknad hjärnsläpp! Har missbedömt avståndet och viker av helt fel via etapp 19 mot Storsjön. Det går nedför och när ett hygge skymtar, så förstår undertecknad att något blivit galet. Tittar på GPSen som har en bra karta och konstatera vad som gjorts fel. Blir arg, trött och kan inte skylla på någon annan än undertecknad. Tidigare stigkors var tydligt och väl skyltat. Undertecknad har fått hjärnsläpp!
Tänker att det skall bli lite närmare att gina rakt genom skogen. Skogen är öppen men lite mjukt underlag. Det går hela tiden uppför ända tills undertecknad skall ner i mossen öster om kullen.
Är sur efter tidiga misstag och det blir ingen njutning avseende denna kulle idag!
Efter kullen går det nedför till en gård och en hage. Når en grusväg och hoppas att det ska bli grusväg sista biten. Är osäker vart leden går, då det är lite blygsamt med markeringar vid grusvägen. Konstaterar till slut att den skall följas några meter mot gården och sedan in i terrängen igen.
Längre fram gör några vad som ser ut som koltrastar, samma övningar som småfåglarna tidigare. Orkar dock inte bry så mycket om detta i nuvarande tillstånd.
Sista biten är lite knölig, men inte alls som tidigare hyggen under dagen. Är mera trött och ”desillusionerad” nu, så därför känns sista biten jobbigare än vad den borde vara. Det tog hårt på självkänslan att göra ett så flagrant misstag idag.
Når bilen och chauffören sitter och fryser. Sätter på hög värme och det bär iväg hemåt igen. Två etapper till prickas av och funderar om man kan nå de respektive ställen där andra etapper fortsätter på ett smart sätt.
Detta får testas nästa gång.
Vi ses!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1.836
– Total höjdstigning – 640
– Total tid – 4,40 tim
– Längd 21,24 km
– Medeltempo 13,11 min/km
– Medelpuls – 137
Tillbaka till start
Bruksleden 2016-10-29 Etapp 12 och 13
Kroppen är trött och stel. Musklerna ömmar och stressen har gått hårt åt det mentala denna vecka. Trots detta skall undertecknad göra en vandring på Bruksleden. Varför vandra när kroppen säger ifrån på detta sätt? Jo, det är för att vandring under några timmar är själavård för undertecknad. Aktiviteten bidrar till att orka med att klara av ovan förutsättningar och är ett slags reningsbad. Efter vandringen är kroppen stel och trött, men på ett positivt sätt och knoppen kommer in i ett mera lugnare tillstånd.
Har inget sällskap eller chaufför idag. ”Slaven” är med familjen på höstlov och vandringskamraten skall besöka hantverksmässan med dottern.
Som tur är, går det ändå att hitta en runda för vandring. Från Trummelsberg kan etapp 12 och 13 vandras med start och mål på samma ställe.
På grund av stressen vaknar undertecknad tidigt. Känner inte att sömnen varit tillräcklig, men det är ändå bra att komma iväg tidigt. Det är mörkt när resan startar mot Trummelsberg. Det blir ljusare och ljusare utefter bilfärden. Sista biten går på en mindre grusväg och plötsligt springer två älgar ut framför bilen. Det blir ingen fara eller när en incident, då det går sakta att köra på grusvägen och kan bromsa i tid.
Däremot så blir det en påminnelse om vad som kan hända, om detta skett på en väg där hastigheten är högre.
Parkerar bilen vid starten och ser att temperaturen är nära noll. Solen skymtas mellan träden, men ger ingen värme denna tid på morgonen. Har glömt vantar och pulsband. Var nog trött denna morgon! Direkt efter något hundratal meter finns en anläggning – Ett gammalt kolhus – där resterna består av stenpelare. Det ser nästan lite andligt ut där de pekar upp mot himlen.
Viker höger vid led-korset 12/13 och vill ta de största backarna i början av vandringen. Stigen är bra och dagens vandring går som helhet utefter bra stigar. Det finns partier med sten, men de är överkomliga. Något lite jobbigare parti kommer på slutet.
Sakta bryter solen fram mer och mer och till slut orkar den upp över trädtopparna. Den räcker inte mycket till att värma upp luften och det finns partier av frost utefter vandringen. Skrämmer upp en orre som ljudligt flaxar iväg.
Delar av vandringen går i områden med skog som varit orörd en längre tid och det växer vacker grön mossa på marken. Den ser härligt vacker ut och skapar en vacker bild i skogen.
Når den första stigningen upp mot södra Landsberget. Det bär stadigt uppför, men i början av vandringar går det alltid lättare och det är inte så många branta stigningar.
Når toppen till slut och får utsikt över sjön Åmänningen. Sjön ligger en bit bort och kombinationen av avståndet samt skogen som skymmer, gör att det är svårt att hitta bra foto-vyer. Får själv njuta av utsikten och memorera den!
Fortsätter ner på andra sidan berget och det blir en kortare slätare vandring, innan det börjar gå uppför igen mot Norra Landsberget. Leden följer en grusväg som underlättar, även om det blir en del pustande när det går uppför. Tittar till sportklockan för att kolla pulsen och den visar sig vara låg – Noll! Har glömt ta på pulsbandet i morse. Får utgå att undertecknad själv kan avgöra om hjärtat slår denna dag!
Vid kanten av vägen finns ett klapperstensfält och det känns lite fascinerande att här var det en gång i tiden hav. Stenfältet är ett av många bevis för detta.
Pustar på uppför och når toppen av berget. Här är det samma sak med skog som skymmer utsikten. Dock finns det ett utsiktstorn som erbjuder bättre utsiktsmöjligheter. Vågar inte gå upp, då det finns funderingar om detta torn underhålls regelbundet. Påstår inte att så är fallet, men fegar ur ifall det skulle vara så.
Enligt den mera detaljerade kartan så skall det finnas två stigar på toppen, varav en går västerut och är den riktiga, medan en annan går norrut mot vägt 66. Även om den senare verkar obefintlig eller otydlig och den korrekta västerut, är mycket tydlig, så är undertecknad osäker och kollar flera gånger. Osäkerheten är beroende på de misstag som blivit vid tidigare vandringar.
Fortsätter på lättvandrad stig och osäkerheten känns som en liten tagg i kroppen.
Det är rätt stig och når till slut fram till sjön Bredatjärnen. Här finns en fin udde vid sjöns västra del och det blir lite fotograferande.
En liten tarm från sjön korsas via en spång/bro. Nattfrosten ligger kvar på spången och är försiktig för att inte halka. Spänger blir hala som såpa när de är fuktiga. Ser i vattnet bredvid, att lite tunn is har bildats på några ställen under natten. Vill inte besöka denna miljö!
Korsar en grusväg och vandrar vidare till Mötjärnen. Hittar inte några bra fotovinklar och det börjar bli mera motljus, då solen har kommit upp ytterligare en bit och fotoriktningen är mera mot söder.
Hör hundar skälla i väster och misstänker att jakt pågår. Hör inga smällar under dagen och går återigen med en varningsväst på.
Kroppen börjar kännas lite tröttare efter den första milens vandring, men samtidigt börjar alla stressiga tankar att avta. Behöver verkligen hitta ett lugn, då veckan som sagt varit vidrig. Vandringsstigen är fortsatt bra och det känns bra att vandra i lite lättare miljö, då kroppen inte är på topp.
Når korsningen med etapp 13. Fortsätter vänster tillbaka mot starten. Snutten fram till etapp-målet vid Morsjön får tas när de andra etapperna vandras.
Etapp 13 går i början utefter en grusväg och vid den lilla parkeringsplatsen där leden viker in i skogen igen, står en bil och en som undertecknad tror är jägare kliver precis in i bilen. Denne verkar vilja flytta sig till något annat ställe? Hoppas inte undertecknad har stört på något sätt? Denne säger inget så förhoppningsvis är det inga kor på isen?
Fortsätter på en fortsatt hyfsad stig genom skogen. Ser spår av motorfordon på leden och vid ett vattensjukt ställe syns resultatet av kombinationen motorfordon och sank mark. Stigen är en enda lervälling.
Det blir lite ojämnare stig fram till sjön Trehörningen. Här finns det fina rastplatser och vyer över sjön. Följer sjön och memorerar utsikterna. Hittar några ställen där det går att komponera lite foton. Får se vilka som får godkänt!
Vandrar på en spång som leder över ett mera sankt område. Känns lite säkrare passage här och inte samma oro att hamna i vattnet.
På andra sidan spången blir det jobbigare vandring upp på ett berg. Tror inlandsisen varit lite flitigare här och det blir flera mindre upp/och ner utefter berget. På berget växer vacker vit-mossa perfekt till adventsljusstakar. Det är dags om en månad.
Ett sträck gäss/tranor passerar i plogformation över berget. Riktningen är sydväst och de kanske börjar känna av nattfrosten?
Passerar ett klapperstensfält där en tall konkurrerar om utsikten? Tallen har slagit knut på sig själv för att få samma uppmärksamhet?
Fortsätter utefter lite stenig stig ner till nästa grusväg. Ser en bil parkerad till höger och misstänker att någon jägare finns där?
Passerar en hög med stenar som har någon slags röd oxidation eller kanske rodnar av att stå nakna?
Vandrar ytterligare en bit ner till sjön Oxögonen som erbjuder vackra vyer.
Har tagit med en termos med kaffe spetsat med honung och rastar en kort stund för att njuta av drycken. Det är inte långt kvar och det känn psykologiskt bra att få en koffein- och socker-kick! Det visar sig också att den knöligaste passagen är senare utefter Sågsjön.
Sjöarna här är reglerade, för att en gång i tiden skapat vattenkraft till Trummelsberg? Passerar fördämningar vid sjöarnas södra ändar.
Söder Sågsjön blir det en bättre stig sista biten mot målet. Kommer fram till den mera öppna Dammen. Här erbjuds en mycket vacker vy i motljus och en bättre fotograf skulle säkert kunnat fångat denna vackra vy. Försöker ändå och det blir vad det blir.
Når Kolhus-pelarna och där kommer en stig från höger. En annan grupp är ute och vandrar/promenerar i området. De vill väl njuta av de vackra omgivningarna?
Passerar stenpelarna och anländer till bilen. Precis när undertecknad skall backa tillbaka till ett litet vägkors kommer en ytterligare bil och parkerar precis bakom! Får fortsätta framåt för att vända på annat ställe. Intressant!
Inga älgar på vägen denna gång. Fortsätter vidare hemåt och den tidiga starten innebär att återkomsten till hemmet blir före 13:00. Känns bra att det finns mera tid till annat denna dag.
Bara det finns krafter kvar!
Vi ses!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 984
– Total höjdstigning – 370
– Total tid – 3,26 tim
– Längd 16,3 km
– Medeltempo 12,39 min/km
– Medelpuls – ?
Bruksleden 2017-03-18 Etapp 17, 18 och 19
Äntligen har energin kommit tillbaka till undertecknad, de senaste två veckorna! Åkte på vandringssemester i början av november 2016 (Se i bloggen under Semester vandringar och cykelturer) och fick massor av vila och energi. MEN allt förstördes på flyget hem då en hostande dam i raden bakom på flyget smittade sällskapet. Undertecknad led av hosta och feber under två månader och all energi försvann. Började sakta bygga upp allt igen från början av januari och känner nu att det åter finns energi för att återuppta vandringar.
Har haft massor av energi senaste veckan och det har varit en mycket stimulerande stress både på jobb och fritid. Nackdelen har dock varit, att alla entusiasm medfört intensiv träning denna vecka. Dagar med intensiv träning kräver vilodagar och detta är ännu mer viktigt numera undertecknad inte längre än 20 år utan några år över denna ålder!
Har beslutat genomföra dagens vandring tillsammans med ”Slaven” och då går det inte att backa ur, även om kroppen är stel och trött på lördagsmorgonen. ”Slaven” är yngre och betydligt mer vältränad och detta medför på något sätt att undertecknad tar i lite extra på vandringarna tillsammans med denne.
Reskamraten är vänlig och skjutsar vandringssällskapet.
Avsikten är att starta vid slutet av grusvägen sydväst Getingtäkten på etapp 20/19. Har gått denna grusväg redan en gång i samband med att etapp 20 vandrades.
I Eskilstuna är det snöfritt och vår, men här blir det mer och mer glimtar av snö ju närmare sällskapet kommer startpunkten.
Den sista grusvägen upp till starten består av snö och is och vågar inte att köra upp för denna med dubbfria vinterdäck. Detta innebär någon extra kilometer denna dag.
Morgonen är lite kylig och har glömt fingervantarna hemma. Det får gå ändå. Det är alltid svårt att komma ihåg allt, när man startar upp en aktivitet igen, första gången på säsongen. Det visar sig gälla denna dag också!
Stånkar upp för den lite halkiga och lite brantare backen på grusvägen. Pulsen går upp direkt då denna backe kommer så här i början. Känner direkt att vandringen kommer att bli lite slitig denna dag.
Har nästan nått fram till grusvägens slut när telefonen ringer. Förstår att det är reskamraten som ringer och blixtsnabbt går det upp för undertecknad varför! Kommer överens att det är bara att gå tillbaks till startpunkten! Nu har denna intetsägande grusväg vandrats tre gånger!
Möter reskamraten som med bister min insisterar att bilnyckel skall överlämnas, trots bilens extra utrustade ”Key-less system”!
Hon har lyckats köra tillbaka någon kilometer, får varning att nyckel saknas, fått motorstopp, lyckats starta bilen igen utan nyckel och återvänt till startpunkten. Undertecknad är fortfarande helt förvirrad hur bilen kan fungera utan nyckel! Har läst instruktionsboken vid något tillfälle och den anger att nyckeln måste finnas inom någon meter på bilens sidor för att systemet skall fungera?
Vägrar att gå grusvägen en fjärde gång och åker ner till Storsjön för att fortsätta vandringen därifrån. Grusvägen är tillräckligt vandrad och även backen ner till Pilbo då undertecknad fick hjärnblödning och gick fel förra gången när etapp 20 vandrades.
Det blir lättare vandring utefter vägen och sjön. Ser pimpelfiskare sitta ute på isen och tycker de är modiga nu när isarna börjar bli mer och mer osäkra på tidiga våren. Dock är det nog fortfarande kalla nätter här uppe i trakten. Vinden som kommer över sjön känns kylig, men lyckas ändå hålla värmen i händerna.
Leden viker in i skogen norr Harnäs och det är isgata på grusvägen. I den första backen upp bekräftas tidigare känsla att kroppen är lite fysisk sliten.
En annan nackdel med att återta så kallade långpass, är att det mentala har tappat lite förmågan att orka/tåla/vara inställd på dessa aktiviteter. Så här i början blir det mera frekventa ”är vi inte framme snart” tankar, än att hjärnan är nollställd och kroppen bara maler på. Långa aktiviteter genomförs mera med knoppen än kroppen!
I områden där solen inte kommer åt, så ligger det snö kvar och det är jobbigt att gå i denna. Känner att det sliter mer än vanligt. En del grusvägar är också isiga vilket innebär försiktighet och att kroppen spänns extra för att inte halka. Detta kommer att trötta under dagens vandring.
Når Darsbo och passerar en vacker fors som livligt brusar ner för sluttningen. Det är utlovat mulet väder idag men solen bryter igenom under vissa stunder och det värmer extra både kropp och själ.
Möter två fiskare som är på väg ut på isen för att sitta och njuta vid ett uppborrat hål. Har provat detta vid några tillfällen och det är en mycket rogivande aktivitet samt trevlig om vädret är bra.
Sommarstugorna på sluttningen har fin utsikt över sjön.
Passerar landsvägen och kommer in i tätare skog igen. Det blir tung vandring i snön och ibland döljer sig dyhål under snön. Fötterna blir blöta trots försiktighet. Detta parti sliter på undertecknad.
Når en grusväg väster sjön Kolpen och ser en bärgningsbil stå parkerad. Förstår inte varför men förklaring ges en bit längre fram.
Vid sjön finns ett skärmskydd och ett gäng pimpelfiskare rastar här. På isen har de satt upp sina fiskeredskap vid borrhålen och de har ett antal snöskotrar parkerade på isen. Det brinner en brasa och sällskapet är mycket muntert och verbalt, när vandringssällskapet passerar. Tror att ”sportdrycken” som står i skärmskyddet starkt bidragit till nämnda munterhet! Detta är också ett sätt att tillbringa en solig senvinterdag! Förstår också nu att bärgningsbilen transporterar snöskotrarna, då snön inte räcker för att bege sig tillbaks till t.ex. Skinnskatteberg.
Färden går vidare i blandat snö, vattenhål och barmark.
Får vandra en kort bit isig grusväg tills leden fortsätter åter in i skogen. Vandrar parallellt med en järnväg och korsar den någon kilometer senare. Går fel vid några tillfällen då det är lite otydliga markeringar. Som helhet har dock dagens markeringar varit bra och inga större misstag har gjorts.
Efter korsandet av järnvägen blir det vandring på grusväg. Den är till största delen isfri, då den är exponerad för solen. Solen värmer gott söder ifrån!
Hör ett tåg närma sig söderifrån och ekipaget består endast av lok! Detta är väl vad som skulle kunna kallas ”waste” – d.v.s. transporter utan gods?
”Slaven” berättar att i hans land var det under kommunisttiden förbjudet att köra godstransportmedel utan last. Om polisen stoppade ett ekipage utan last, blev det böter. Dock skapade detta en massa fusk och annan byråkrati, då det är omöjligt att ha 100% effektiva transporter.
Dammen verkar ha höjt sig och ett antal träd ser dränkta ut. Har kanske tidigare stått på fast mark?
Fina utsikter över Dammsjön.
Tyvärr blir det mycket ungskog i skugga och vandringen fortsätter i snöpuls och dyhål som måste undvikas. Vid södra delen av Bovalssberget blir det kuperat och är sliten i backarna. ”Slaven” går helt oberört.
Vid vägen norr Borntorpet övergår leden till markerad motionsled. Något mera lättvandrad stig men halkigare. Det blir ännu mer halka då elljusspåret ansluter. Här har tidigare varit fina skidspår men numera är spåret mera lämpligt för skridskor! Det blir ett evigt sökande efter fast mark och oftast i sidan av spåret. Sista kilometern till Borntorpet känns som en evighet för undertecknad.
Föreslår en fikapaus vid anläggningen som verkar vara ett vandrarhem och kursgård. Ser senare att etablissemanget erbjuder Yoga och annan mystiska övningar av österländsk natur.
Sällskapet slår sig ner på en trappa vid ett av anläggningens ”härbren”. En dam i personalen går vid huvudanläggningen och ger sällskapet ”onda” ögat? Är detta ett privat ställe och rastning är förbjuden tro?
Undertecknad gnäller och beklagar sig till ”Slaven” att kroppen är trött och sliten. Kommentaren ”Skall man ringa till frun kanske” får undertecknad att bita ihop och ta beslutet att de sista 7,5 km på etapp 17 skall genomföras enligt plan! Tänk vad hot om frugan, kan vara tillräckliga för att undvika att visa sig svag!
Har en termos med kaffe och honung, som visare sig vara en mirakelmedicin! Kroppen piggnar till och fortsätter med förnyade krafter grusvägen mot nordöst. Eller är det hotet om frugan som gett denna effekt?
Grusvägen är isig och det är jobbigt att gå och spänna kroppen för att hålla balansen.
Leden viker in i skogen med fläckar av snö. Det går svagt uppför hela vägen till söder Bastussjön. Snön är som tur mindre på denna etapp och skogen är mera öppen samt bitvis mycket vacker. Passerar ett torp med dass, men vet inte vad detta är till för. En bäckravin passeras också vid torpet. Knoppen har äntligen kommit in i status ”nollställd” och kroppen maler på utan störande tankar som ”är vi inte framme snart”.
Några partier med snö dyker upp, där solen inte kommer åt men då de är mindre frekventa och knoppen fungerar, så går det bra att vandra på.
Når högsta punkten vid Drambolsåsen och leden fortsätter nedåt till den stora mossen – Bastusmossen. Över mossen har etapp-ansvarig lagt spångar och den kan passeras utan att doppa fötterna i vätan. Bra arrangerat och tycker dessa stora mossar är vackra klickar i den Nordiska skogen. Det är själavård att få vandra i dessa vackra omgivningar!
Efter mossen blir det uppför igen och väl uppe så blir det lite enklare vandringar. Nästa berg är Getberget som innebär några höjdmetrar men som inte avskräcker. När berget passerats är det inte mycket till stigningar kvar på denna etapp.
Passerar ett antal porlande vårbäckar och lyckas göra detta utan för mycket ”plurrande”. Den ackumulerade vätan känns dock i fötterna som är lite frusna.
Når äntligen grusvägen väster Bockhammar och får lätt vandring några hundra meter. Leden viker in i skogen igen och nu känns det som att effekterna av kaffe/honung kuren eller frugan-hotet har försvunnit och kroppen känns trött. De sista kilometrarna är alltid längst!
Gnetar på och anländer till en nyanlagd led för skogsmaskiner. Här bli sällskapet osäkra åt vilket håll som leden går, då markeringar delvis försvunnit. Känner att det finns noll utrymme för att gå fel och behöva vända tillbaks!
”Slaven” är pigg och rekognoserar lite och hittar till slut de fortsatta markeringarna.
Når området vid Bockhammar och ser en markering till vindskydd som konfunderar lite, men följer vidare de orangea markeringarna. Sällskapet blir konfunderade när en större å korsar ledens riktning och ingen bro syns i sikte.
Vid ån står ett lusthus och sällskapet kan inte hitta någon övergång för att korsa den brusande ån?
”Slaven” gläntar på dörren och där finns ett bord med gästbok och sällskapet sätter sin signatur i denna. Undertecknad gläntar på dörren på andra sidan lusthuset och si där – Det är en kort bro till andra sidan ån!
Detta är definitivt den hittills mest ovanliga passage av å, som undertecknad vart med om. Mycket trevligt även om initialt förvirrande.
Läste på om Borntorpoet på nätet och såg att det finns kaffeservering här, men denna inte öppnar förrän i maj tyvärr. Vidare stod det att Pelkargonsticklingar/plantor kan köpas hela säsongen. Reskamraten letade, men kunde inte hitta någon skylt som meddelade eventuell försäljning tyvärr.
Vandringssällskapet lastar in utrustning i bilen och kravlar in i den aktuella låga bilmodellen. Byter bil om någon vecka och denna bil kommer att innebära slutet på dessa krälanden? I aktuell bil är det förenat med akrobatiska övningar, att få in en trött och stel vandrarkropp jämfört i nästa modell då det innebär kliva in mera upprätt!
Sådana små finesser måste man tänka på för att förenkla tillvaron!
Det var en kämpig vandring idag men dagen har varit vacker och erbjudit en del upplevelser så det känns som ett gott dagsverke. Nu kan det dröja några veckor innan nästa vandring kan genomföras. Det är orienteringstävlingspremiär nästa helg och helgen efter är det dags för en vårresa. Den senare kommer som vanligt att erbjuda ett inledande ”quiz” – Vart är vi på väg?
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2,251
– Total höjdstigning – 348
– Total tid – 5,10 tim
– Längd 23,7 km
– Medeltempo 13,06 min/km
– Medelpuls – 140
Bruksleden 2017-04-29 Etapp 14 och 22
Dags att ta sig an Bruksleden igen. Det har varit uppehåll i vandrandet på grund av lite orienteringstävling och resa utomlands. Utlandsresan har medfört en märkbar nedgång i den allmäna formen och det har varit tungt att börja träna igen.
Förra helgen blev också en rejäl smäll, då undertecknad ”trynade” över ett dike. Huvudet hamnade på ena sidan och benen på den andra. Det blev en rejäl smäll för huvud och nacke, samt nedre ryggen. Förutom smärtan, så blev undertecknad rejält skrämd att detta gått illa. Har svårt att röra rygg och huvud i vissa lägen och det är svårt att andas djupt.
Tror dock att allt sakta håller på att läka, men är fortfarande stel denna dag. Ordinarie vandringskamrat tycker att sjukvården skall uppsökas, men undertecknad har tyvärr inte så stor förhoppning att få hjälp med så här diffusa symptom.
Ordinarie vandringskamrat har fortfarande ingen energi att vandra, men är vänlig och ställer upp som chaufför. Slaven vill också vara med och vandra, så det blir ingen solovandring denna dag. Nackdelen är att denne normalt är mycket mer vältränad och detta märks ännu mer nu när undertecknad är på dekis. Fördelen är dock att ansträngningen blir en skjuts framåt till en bättre form. Visserligen blir det kämpigt, men får väl säga att smärta är tillfälligt och ära är för evigt!
Sällskapet får skjuts till nordväst Skräddarbo och börjar vandringen från grusvägen väster Örtjärn. Det finns fortfarande snöfläckar i skogen, men inte på leden och som medförde lite mer pustande vid den förra vandringen. Solen skiner fastän det är utlovat molnigt. Det är dock lite kyligt och bara någon plusgrad i skogen denna morgon. Vinden kommer från fel håll – Kyligt från nordost. Dock värmer det i lä och i sydsluttningar.
Det är tyst i skogen och fåglarna verkar ännu inte fått några vårkänslor och börjat kvittra. Terrängen de första kilometrarna är liknande som etapp 21 och är mer kuperat än andra delar av leden. Området öster Malingsbo är lite mer jobbigt fram mot Högbyn.
Örtjärnen ligger fint och måste vara trevligt att paddla i, för de som har kanot.
Det finns flera fina rastplatser utefter sjön. Bron över sundet är rejäl och vattnet ser väldigt klart och rent ut.
Dock verkar många sjöar vara reglerade för ändamål bakåt i historien. Nära skärmskyddet så är det ordnat med fördämning och vattnet forsar friskt denna dag.
För den som är intresserad av en båt, är det bara att komma hit och ösa! Priset för båten är nog ganska förhandlingsbart!?
Det är lite upp och ner utefter sjön, men inga extrema backar.
Känner dock att varje motlut är trögt denna dag. I motluten märks den största skillnaden mellan formen för undertecknad jämfört slavens.
Slaven känner på sjöns vatten för att avgöra om det är iskallt eller kyligt. Vet inte var den exakta gränsen, går men det blir inget bad denna dag.
Etapp 22 har hamnat lite mitt emellan verkar det. Det behövs tre kartor för att täcka denna etapp. Lämnar Örsjön och det bär uppför.
Solen värmer skönt och hjälper lite när undertecknad måste bita ihop i uppförsbackarna. Norrtjärn och Billsjön är vackra oaser i skogen och här finns det möjligheter för trevliga grillaktiviteter.
Några backar måste forceras mellan sjöarna.
Billsjön är också reglerad i den sydöstra delen och vattnet forsar friskt. Bredvid finns ett mindre gruvhål och det verkar grunt, som att man gett upp eller lönsamheten försvunnit?
Det blir åter en rejäl stigning öster om sjön och när sällskapet äntligen är uppe så går det omedelbart ner igen. Bra träning men pustigt!
Leden fortsätter svagt uppför mot en äng, där det finns ett torp (Lindbo) och här verkar det vara aktiviteter ibland. Idag är det tomt, men det finns spår av ”civilisationen” på gott och ont.
Leden fortsätter på en skogsväg som är delvis sönderkörd. Det är ganska tacksam vandring fortsatt mot Stora Aborrtjärnen.
Når tjärnen och här vimlar det av fiskare. Det är något slags event och det står fiskare runt hela sjön samt på flytbryggan som går tvärs över sjön.
Försöker vara tyst för att inte skrämma bort fisken, för de koncentrerade utövarna. Sällskapet får dock onda ögat när flytbryggan forceras. Tyvärr gnisslar det i stolparna som håller bryggan på plats, när denna guppar upp och ner. Biter ihop, tittar rakt fram och forcerar bryggan raskt.
På andra sidan står arrangörer/kontrollanter i orangea västar och tittar på sällskapet som detta kommer från annan planet?
Parkeringen är full med bilar och sällskapet skippar biten upp till Högbyn. Viker ned utefter sjöns östra sida mot söder. Här finns flera hoppfulla fiskare, men har inte sett någon få napp hittills. Det är många som gått denna del av leden/stigen som är stenig då myllan har nötts bort.
Vid sydöstra delen av sjön viker leden in i skogen och det blir ett kort motlut upp en bit på Aborrberget. Ingen större backe, men varje motlut känns!
Skosnöret har gått upp på den ena vandringskängan. Det är ett helt företag att lyckas böja ner den stela kroppen och nå nämnda snören! Blir normalt stel vid vandringar, men tidigare nämnda fall har gjort ryggen ännu mer stel. Lyckas snöra om skon till slut och det går också bra att räta upp kroppen!
Ett rejält hygge passeras och enda fördelen är att de blir lite utsikt. Leden är inte igenväxt på hygget, men hela etapp 14 har använts för körning med motorcykel och det finns spår efter dessa. Det märks mest i sanka områden som är rejält sönderkörda tyvärr.
Når ett vägslut som antagligen används för skogsbruksverksamhet. Det finns diverse skräp som indikerar detta. Efter vägen det bli mer kulturmark och spår av tidigare verksamhet. Tyvärr så blir det också passage av sönderkörda dyhål.
Når civilisationen vid Morbyn och det blir lättare vandring på grusväg någon kilometer. Korsar landsvägen och fortsätter sakta uppför på en grusväg. Våren kom tidigt detta år, men sedan blev det bakslag i vädret några veckor. Nu har tussilago och blåsippor gjort en förnyad ansträngning och blommar i solskenet.
Under dagens vandring så skräms sällskapet då skogsfåglar plötsligt flyger upp när sällskapet kommer för nära. Tror att det mest är orrar men hinner inte med att se om så är fallet. Andra fåglar har kommit igång att sjunga i solvärmen.
Når högsta punkten öster landsvägen och det går nedför igen till en grusväg. Grusvägar uppskattas av undertecknad i dagens aktuella tillstånd. Leden viker av in i skogen igen och det blir vandring på spänger över Stormossen.
Vid Dödtjärnen så finns det några bänkar och sällskapet slår sig ner för en förmiddagsfika. Tjärnen har ingen symbolik med undertecknads tillstånd utan det finns fortfarande hopp! Det är vackert här och idag är det också myggfritt!
Kaffe med honung smakar bra. Tyvärr är vinden kall, så det blir ingen längre rast. Slaven utvecklar sin relation med sin dotter. Hon brukar ibland sova med mamma och pappa. Slaven frågade vid ett tillfälle vem hon helst vill sova med och fick veta sanningen – ”Mamma, då pappa snarkar som en björn”! Slaven somnar inte under denna rast och detta kan inte vidimeras.
Kränger på ryggsäcken igen och på- samt avtagning av denna, är ett företag i undertecknads ryggstatus. Har förresten ”lärt” att det bästa sättet att vårda en smärtande rygg, är rörelse eller vila på rygg. Tror på detta med rörelse, då detta testats vid tidigare ryggproblem.
Fortsätter vidare mot öster och solen kommer tyvärr från fel håll denna tid på dagen. Vill odla solbrännan i ansiktet så undertecknad ser fräsch ut på jobbet efter helgen!
Leden är omväxlande småkuperad, stenig och delvis sönderkörd över Godkärra-hällarna. Når grusvägen och det blir en kort bit innan det bär uppför i skogen igen.
Efter denna kulle så blir det en bit ganska slät vandring genom ett flackt område. Vid Vitmossberget blir det ett sista motlut och det går omedelbart ner igen. Nu blir det åter partier med steniga passager, delvis framkallade av naturen och av motorcyklar.
Sista biten innan grusvägen är det röj sly på stigen och några stenbumlingar. Stenbumlingar behövs, då det tyvärr blir olaglig tippning av skräp på öppna skogsvägar. Olika individer brukar alltid se möjligheter att göra sig av med olika former av skräp, då denna möjlighet ges.
Känner att undertecknad kommer överleva denna dag också, när sista biten är grusväg. Som vanligt känns de sista kilometrarna mycket längre!
En markägare håller för hand, på att kvista träd med en liten röjsåg. Känns ambitiöst då det finns många träd här i skogen!
Når etapp-målet söder Morsjön, men ingen bil finns här. Inser att chauffören inte har trott att sällskapet skulle komma till målet så snabbt. Hade angivit vandringstid 4 – 4,5 timme och anländer 3,58. Fortsätter vidare mot landsvägen, då sällskapet antar att de kommer möta bilen.
Ingen bil ankommer och når landsvägen. Kikar i telefonens ”On-call” tjänst och ser att bilen finns i Färna! Ringer till ordinarie vandringskamrat och framför önskemålet om transport. Denna är något förvånad över undertecknads kapacitet och hade räknat med minst 4,5 timmar! Meddelar att så är icke fallet och transport önskas.
Till slut anländer bil samt chaufför och sällskapet kan packa in i bilen och fortsätta tillbaka till Eskilstuna. Ännu en del av leden är avverkad och nästa etapp blir från Bockhammar och söderut.
Få se när det blir aktuellt med nästa vandring. Dagen var jobbig men härlig och vacker. Hoppas ansträngningen kan vara en skjuts i rätt riktning mot bättre välbefinnande!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1,696
– Total höjdstigning – 429
– Total tid – 4:14:13 tim
– Längd 18,8 km
– Medeltempo 13,30 min/km
– Medelpuls – 144
Bruksleden 2017-05-06 Etapp halva 10, 11 och 16 Bockhammar – Ulvsbomuren
Dags att ta nya tag med Bruksleden igen. Hade inte tänkt vandra denna helg, då det är orienteringstävlingar, men Slaven vill göra båda! Vandring på lördagen och orientering söndag.
Vädret är varmt ca 15 grader och solen lyser. Det har meddelats att en kallfront skall svepa in från norr. Det kalla vädret ska återkomma och det ska bli kalla nätter.
GPSen på bilen har ingen bra morgon och visar på vägar till Bockhammar som allt utom själva huvudvägen. Den verkar inte riktigt klara av när man kör ute på landet.
Bockhammar är tyst och stängt denna morgon kl 09:00. Försöker övertyga chauffören att knacka på, då det står på nätet att Pelargoner säljs året runt. Hon vägrar då det känns lite konstigt.
Läser en informationsskylt som berättar om Ebba Brahe och lusthuset. Snacka om en stark kvinna som föder 14 barn! Detta på 1600-talet då förutsättningarna var helt andra än vad det är i nutid.
Solen värmer så pass att det går att vandra kortärmat för första gången detta år. Första delen av etapp 16 är lättvandrad på grusväg. Ser på gamla kartor att leden tidigare gått i skogen norr om vägen? Kanske har markägaren ändrat åsikt och leden fått dragits om?
Det är äkta majväder, med porlande bäckar och vitsippor som bildar mattor. Fåglarna kvittrar när solen värmer. Trädens löv är precis i startgroparna för att slå ut för fullt. Nu kanske detta skjuts upp någon dag, då det skall bli kallare.
På ett gärde vid Stjärnvik vandrar gäss/tranor och äter sig feta av det som bjuds på fältet.
Korsar väg 250 och strax efter så hoppar undertecknad till, då ett stort djur dyker upp ljudlöst bakom. Det visar sig vara en stor schäferhund, men denne är mycket lugn och snäll och vill gärna bli klappad samt ompysslad. Hundar av denna art och storlek, kan inge mycket respekt, om de är på ett annat humör!
Slaven blir lite störd då denne är allergisk för hundar.
Hunden lufsar tillbaks när främlingarna har nosats på och sällskapet fortsätter på grusvägen.
Det är lätt vandring, sällskapet pratar om olika ämnen och vandringen känns behaglig.
Vid Ormkärrsberget viker leden av från grusvägen och upp på nämnda berg.
Det är inte så jobbigt uppför och på berget är det ganska slät vandring i vacker, öppen stor tallskog. Det finns hyggen runtom men berget är ännu orört.
I nedförsbacken från berget sitter en skylt som varnar för ett gruvhål där det finns risk att ramla ner. Ytterligare en bit fram så dyker en liten göl upp i skogen. Den ligger vacker här i solskenet.
Successivt blir det besvärligare vandring med mera sten, ojämnheter och lite vresiga hyggen. Vandringen blir mer andfådd till vägen vid Trummelsberg.
Leden följer Dammen innan vägen med några vackra vyer.
Når grusvägen och det blir en bit lättare vandring. Sjön vid Trummelsberg, som visar sig vara en del av en större sjö – Stora Kedjen – erbjuder också vackra rastplatser. Här kan man kanske fiska också, om man har kort för detta.
Etapp 16 är avklarad och fortsätter en grusväg söderut på etapp 11.
Har tittat på kartan innan och ser att det mestadels är ganska lite kupering på denna etapp.
En vägbom och skylt meddelar att detta är ett industriområde och inga obehöriga har tillträde. Funderar vad detta industriområde kan bestå av och får en teori senare – Virkesåkrar!
Leden viker av från grusvägen och fortsätter utefter en vik till nämnda sjö. Här har det bildats ett våtmarksområde och ett antal fåglar som verkar trivas här flyger iväg när sällskapet närmar sig.
Någon har lös skrotning av bil på ett eget ”kreativt” sätt. Bilen – BMW – ligger i en hög på leden.
Har berättat för Slaven att det skall bli ganska lätt vandring idag och även meddelat chauffören att det nog kommer att gå raskare än normalt. Har uppskattat vandringstiden till ca 4 och en halv timme.
Det blir en skaplig uppförsbacke upp från sjön, på den här lättvandrade etappen! Uppe på höjden är det ett hygge och lite besvärligt bitvis. Leden går ner i dalen med Romtjärnsmossen och på andra sidan går det upp igen delvis på ett hygge!
Undertecknad pustar tungt. Det känns något bättre jämfört förra vandringen, både med rygg och allmäntillstånd. Dock sliter backar och ojämnt underlag på undertecknad. Slaven rör sig lätt och oberört, medan det är mer utmanande för undertecknad.
Korsar en grusväg och det går uppför igen. Denna gång är det en bättre stig och mera långsluttande. Blir andfådd, men inte lika mycket som tidigare.
Denna backe är det sista större motlutet för dagen, men andra utmaningar kommer längre fram.
Leden går i flackare områden, men det blir lite besvärligt med stenbunden mark och hyggespassager. Marken här är känsligare för skogsmaskiner och spåren blir mer märkbara när det verkar områdena fungerar som virkesåkrar.
Det finns områden med orörd storskog och den är mycket vacker jämfört hyggen och planterad ungskog.
Det blir någon kort bit vandring på grusväg, men vandring i skogen dominerar. Tidigare naturliga stigar verkar ha försvunnit efter skogsavverkningen och nu är de endast hjälpligt skönjbara. Märkningen av leden är hyfsad och det blir inga felnavigeringar idag.
Nära torp och ängar så märks det att den omgivande skogen är mera kulturmark-liknande. Passerar några raserade stugor i skogen och som haft något syfte en gång i tiden, men nu förfaller.
Sällskapet skrämmer upp någon Skogsorre som bullrigt flyger iväg. Några vackra mossar och sjöar passeras och ser att en sjö har förberetts för fiske.
Bitvis är det stenigt och besvärligt och detta tar på krafterna.
Passerar ett område där det brunnit och funderar hur brandförsvaret kan hitta hit och komma åt att släcka. Det måste bli en hel del dragande av slang, från det glesa skogsvägs-nätet.
Når grusvägen vid Stenbjörn sjön och det blir en bit lättare vandring. Sjön erbjuder inga vackra rastplatser på den södra sidan och fortsätter till etapp-målet vid Stenbjörnstugan.
Av någon okänd anledning har samtalen i sällskapet tystnat och båda verkar mer koncentrerade på annat?
Sällskapet beslutar rast vila vid stugan och det passar bra för undertecknad, då kroppen är sliten. Har tagit med dunder-kuren kaffe med honung och detta väcker kroppen litegrann. Var tvungen att knyta om snörena på kängorna under vandringen och det är mycket besvärligt då ryggen är mycket stel.
Har vandrat i kortärmat hittills, även om molnskärmen från norr anlände efter ca 1 timme. Även om vinden kom från norr, så har inte temperaturen sjunkit och det går bra att vara lättklädd under rörelse. Vid rasten åker dock vandringsjackan på.
Kaffet väcker upp, men det känns att kroppen är stel när den får sitta ner och vila en stund. Slaven tittar in i en stuga och hittar en bok hur man skall överleva i vildmarken.
Undertecknad kollar på mobilen och ser att en Geocache finns gömd här. Den sitter lite ”besvärligt” men kan loggas.
Dags att fortsätta och kroppen kommer sakta igång igen. Det blir ganska besvärlig vandring hela vägen till väster Ulvsbomuren.
Det är stenigt och små backar.
Leden passerar stora hyggen och ungskog. Väster sjön Tordyveln har det också varit en skogsbrand. Det finns märken efter denna och det är en bökig vandring över resterna.
Passerar ett hygge och in i ungskog. Väster stora Målsjön går leden över ett hygge som känns ändlöst. Det är bitvis besvärlig vandring och det tröttar. Märker att den uppskattade tiden inte kommer att klaras och att det blir något längre än vad som uppskattades innan.
Känner lite stress då det kan bli tråkigt för chauffören att sitta och vänta. Det finns ingen sol att njuta av då det är helmulet. Leden når till slut en grusväg, men det blir ingen vandring på denna, då leden går bredvid. Här övergår dock leden äntligen till lättvandrad stig som troligen använts mera till de inägor som finns i området. Tempot blir dock lite högre på grund av stressen och tystnaden är total.
Passerar en inäga med något slags mast-arrangemang som inte kan tolkas vad det används för.
Stigen blir till skogsväg och slutligen till grusväg. Sista kilometern är alltid lång och når till sist bilen vid en vägkorsning. Det blev någon kilometer längre än uppskattat och tids-schemat blev 30 minuter längre.
Bilfärden hem sker i tystnad och chauffören kommenterar senare att det verkar väldigt tyst jämfört under vägen till starten.
Frågar Slaven när det blir avfärd till orienteringstävlingen under morgondagen och denne mumlar att eventuell avfärd meddelas senare. Denne har också blivit stressad av sina vänner som ringt och meddelat att ”festen” redan har börjar och denne ligger efter i de festliga rutiner som hör till.
Slaven meddelar att ingen ”kommer undan”, utan alla tillhörande rutiner skall avverkas, oavsett sen ankomst!
Får textmeddelande senare på kvällen att tävlandet blir inställt på grund av familjeangelägenheter.
Skall ärligt erkänna att detta besked inte känns så tråkigt, då det inte finns mycket krut kvar i undertecknads slitna kropp!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 2,191
– Total höjdstigning – 358
– Total tid – 5:02 tim
– Längd – 23,7 km
– Medeltempo – 12,45 min/km
– Medelpuls – 141
Tillbaka till start
Bruksleden 2017-05-13 Del av Etapp 7/8, 9 och halva 10
Dagens vandring blir lite kortare än ”normalt”. Det blir också ensam-vandring denna gång, då Slaven är upptagen med familjen.
Starten är där den förra vandringen avslutades – Ulvsbomuren. Passerar Hallstahammar och där har en båtägare råkat ut för en rejäl fadäs. Han har färdats med en kärra bakom bilen och på kärran har det varit en båt. Nu ligger båt och kärra i diket bredvid vägen. Undrar vad som hänt, då det blivit ett sådant här våldsamt slut. Ingen bra början på dagen.
Når starten för vandringen och klockan är bara 08:30. Det är strålande sol, men fortfarande kyligt i luften – +6 grader. Beslutar att gå i kortärmat och hoppas att solen skall värma mera om en stund. Första biten går utefter grusvägen som sällskapet kom. Chauffören skall ägna sig åt Geocaching i Virsbo, medan undertecknad vandrar. Har räknat med ca tre timmars vandring, då det blir mycket vandring på väg idag. Det finns inte heller några större backar på dagens etapper.
Inledningen blir lite under en kilometer på grusväg och sedan viker leden in i skogen. Första biten går utefter en större stig, men den blir ganska snabbt mindre och ljungen tränger in från sidorna. När den blommar i augusti, så kommer nog stigen att vara knapp synlig.
Det är flack vandring och något enstaka hygge dyker upp under dagen.
Det är inte lika besvärligt idag, som inledningen på etapp 10 förra helgen.
Korsar en grusväg och passerar en mosse.
Strax dyker en vacker sjö och rastplats upp. På sjön simmar två svanar och det är lugnt och stilla.
Någon har varit kreativ och snickrat ihop en hängande soffa.
Tyvärr har tidigare gäster visat mycket dåligt omdöme. De har lämnat skräp som det är mycket lätt att ta hem igen på eldstaden. Skräpet är inte av ett material som går att använda som ved. Usch vad trist.
Har sprungit några orienteringstävlingar i dessa skogar. Det är en vacker och ganska lättlöpt terräng. Sista minnet är dock mindre roligt, då det blev en rejäl miss på en kontroll.
Ser en fjäril som vaknat till när solen värmer och i trädtopparna så kraxar en korp. Veckan har varit mycket kylig och nu verkar det vända till normala maj-temperaturer igen.
Det är vackert här, då skogen är öppen, fina mossar och begränsat med hyggen.
På vissa ställen är det nästan som trollskog, när skogen fått växa ifred under ett antal år.
Ser vid grusvägar stora rishögar som kommer att användas till förbränning troligen? Numera tas allt tillvara från skogsavverkningar.
Korsas en grusväg igen och fortsätter i ett lite sankare område. Det har inte regnat under några veckor för annars skulle det nog vara ganska blött i detta område. Ledansvarig har byggt en rejäl bro över en bäck och det känns som leden är bra underhållen i detta område.
Kommer till sjön Grotten och här finns det också en plats att rasta och grilla vid.
Efter grillplatsen blir det lite upp och ner och pulsen ökar. Det är inte stora motlut, men dessa räcker ändå för att undertecknad skall börja flåsa lite tyngre.
Måste återigen knyta om skosnörena och det är som vanligt kämpigt att böja sig ner!
Backarna tar slut ganska snart och det blir en enklare vandring igen.
Passerar en skylt som undertecknad inte läser klart, men tydligen har det här funnits en transportväg och som tidigare haft någon betydelse.
Når grusvägen strax norr om vägen till Skinnskatteberg. Åter blir det enklare vandring på grusväg. En informationstavla dyker upp och en skylt att detta är bruksleden. Det har generellt varit blygsamt med skyltar och informationstavlor under de etapper som vandrats hittills.
Leden viker in i skogen och en bit på en bra stig. Kommer åter ut på grusvägen som vandras några hundra meter. Det blir återigen en avstickare in i skogen och här blir det lite pustigare uppför en backe. Detta är dock det sista jobbiga avsnittet för denna dag.
Härifrån blir det i 99% vandring väg till dagens vandringsmål. Det är inte speciellt trevligt att vandra i kanten på dessa större vägar, men förutsättningarna är väl inte längre sådana att skogsvandring kan erbjudas.
Korsar stora vägen utan problem och fortsätter den raka asfaltsvägen in mot Ramnäs. Efter den första böjen på vägen, känns det som en evighetslång raksträcka mot samhället.
Led-markeringarna är bleka på stolparna bredvid vägen, så detta verkar varit en sträckning som funnits ett antal år. Möter en motorcyklist som leker på ett lite omdömeslöst sätt. Denne vinglar i zick-zack från sida till sida på vägen.
Får försöka hitta de guldkorn som finns, för att få lite utbyte av vandringen på detta avsnitt av leden. Bredvid vägen finns det ett fuktigt dike och där växer det flera plantor Kabbeleka. De lyser vackert gula i ruggar.
Nära samhället finns en stenstod med text som berättar att denna väg byggdes som ett slags hjälparbete under svåra tider.
När bebyggelsen i samhället och hälsas välkommen av en livlig hund. Den är liten, men kan ge mycket ljud ifrån sig.
Passerar kanalen och det finns spår av tidigare industriell verksamhet kring vattendragen. Här har man tydligen tillverkat stångjärn, kätting och diskbänkar! Kätting tillverkas fortfarande, även om det varit kärva år.
Gatunamnen visar vad som funnits genom historien. T.ex. Lancashirevägen, Kättingvägen, Hammarvägen. Det som förbryllar senare är Sergeantvägen och Furirvägen. Har det funnits militära anläggningar i detta samhälle tidigare?
Ser en skylt som påminner om gamla tiders bilmodeller – Vauxhall. Märket finns visst fortfarande men mest i Storbritannien och har väl ingen större marknadsandel?
Leden som fortfarande består av bleka markeringar på lyktstolpar, viker ner och går parallellt med ån. Utefter ån finns villor från 50-60-talet och här har det säkert varit trevligt att bo, under brukets storhetstider. De flesta ser lite gamla och avslagna ut även om undantag finns.
Får använda kartan för att komma igenom samhället då det är lite bleka ledmarkeringar. På vägen upp till stora vägen genom samhället, så skälls undertecknad ut av en liten, men mycket röststark hund. Denne verkar inte gilla främlingar? Ägaren verkar ha gett upp och låter hunden skälla.
Vandringen fortsätter utefter stora vägen och ser en skylt till den nya tågstationen. Vid vägkorset till Skultuna blir det vandring utefter en ås en bit bort från vägen. Det är lite trögt att gå upp på åsen, då benen blir mycket stela av den monotona rörelsen som vandring på väg innebär.
Passerar samhällets vackra kyrka och denna verkar inte ha drabbats av den Svenska ”kyrk-döden” ännu och ”outsourcat” verksamheten.
Leden går upp på åsen igen vid kyrkan och fortsätter genom terrängen fram till stora vägen mot Västerås.
Får vandra i diket bredvid stora vägen, för att slippa gå nära den intensiva trafiken som kommer i hög fart. Når en grusväg som är sista delen på dagens vandring. Chauffören skall hämta upp undertecknad vid vägslutet.
Båda anländer nästan samtidigt till etappmålet och det är bara att stuva in utrustningen och återvända hem till Eskilstuna.
Dagens etapp var lindrigare än tidigare men med mycket vandring på väg. Även om det är enkelt att vandra på väg så blir benen stela av de monotona rörelserna.
Nästa etapp blir en rundvandring då etapp 7 och 8 skall klaras av.
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1,329
– Total höjdstigning – 118
– Total tid – 2:48 tim
– Längd – 14,3 km
– Medeltempo – 11,44 min/km
– Medelpuls – 133
Tillbaka till start
Bruksleden 2017-05-20 Etapp 7 och 8
Etapp 7 och 8 Surahammar
Dottern är på besök denna helg och får välja fritt vad som familjen skall göra för att hoin skall trivas bästa möjligt. Blir lite förvånad att hon vill vandra! Ordinarie vandringskamrat pustar lite för hon har tacklat av och har inte den rätta energin numera.
Håller sakta på att vandra söderut när det gäller Bruksledens etapper. Dagens vandring blir en rundslinga med start och mål i Surahammar.
Åker till starten vid golfbanan i Surahammar. Det är väldigt många ute på banan och på tränings-rangen. Är golf en sport eller något annat? Det är lönsamt minst sagt för de bästa men trots all skicklighet och pengar så anser undertecknad att detta inte är en sport utan ett spel.
Möter några motionerande kvinnor som är på väg i motsatt håll när undertecknad starter på vägen bredvid golfbanan. Det är utlovat varmt väder denna dag men tyvärr är det en mörk molnskärm över vandringsområdet. Tittade på vädret i Eskilstuna och valde kortbyxor för första gången detta år.
Det är kyligt till en början men varmare när undertecknad får upp ångan. Första biten är i öppen, vacker och orörd tallskog.
Vid en stigkorsning så möts flera idrotter. Undertecknad som vandrar (och fuskar i orientering), en terrängcyklande dam och en orienteringsskärm i bakgrunden.
Leden är lättgången och det är en bra stig samt inga höjder det första 4 kilometrarna. Inte så mycket hyggen men mycket röjd ungskog.
Det går raskt att avverka kilometrarna. Det syns också att leden restaurerats nyligen då det finns många broar och nyanlagda spänger.
Det har varit torrt en längre tid varför spängerna delvis känns lyxiga då det är torrt där de är anlagda.
Når naturskyddsområdet –Stingsmossen och Rövallsmossen. Mossarna är stora och vackra.
Det enda större berget är Stingberget – 109 möh – och används som naturkyrka? Det blir lite upp och ner vandring i bergsområdet. Utsiktspunkten erbjuder utsikt mot ”Route 66” och åkrar!
Det går nedför igen och passerar lite spontana stenar som bufflats omkring av inlandsisen. Når korset där leden går norrut till Ramnäs och där man kan välja den östra (7) eller västra (8) leden om man vill gå söderut mot Västerås.
Undertecknad tar båda 7 och 8 etapperna som en rundbana idag. Vid vändpunkten är det ett stort hygge och stöter på några spontana stenar igen.
Leden vänder söderut vid östra ledens nordligaste punkt och det är åter en ganska lätt vandring på bra stigar.
Tyvärr så bli stigen ofta sämre när den går genom ganska nya hyggen. Maskinerna skapar märken och ojämnheter. Bitvis är dagens terrängområde stenbunden mark och dessa kommer i dagen på vissa ställen.
Leden används också för cyklister och så småningom kommer det krypa fram mera stenar då leden nöts tillsammans av vandrare, löpare och cyklister.
Når Rövallskojan och det blir ytterligare en bit lätt vandring.
Blir skrämd av en dam som ute och springer och smyger sig på bakifrån. Hon försöker prata lite innan, men blir ändå överraskad och hoppar till. Brukar själv vara orsak till liknande situationer vid motionerande i skogen.
Har upplevt ytterligare en idrottsgren som utnyttjar området – terränglöpning. Området har mycket att erbjuda, från promenad med syfte (golf) till terränglöpning!
I väster hörs en gök kokoa. Västergök är bästergök sägs det?
Nu blir det ett avsnitt av leden där det blir jobbigare att vandra. Det är många småbackar som skall forceras och vissa hyggespassager och som är lite ojämna att passera.
Terrängen är intressant för en orienterare. Ser många potentiella kontroll-objekt!
Andra gränsröset dyker upp idag och dessa var utflyktsmål när undertecknad blev med moppe i unga år, samt det började komma ett bättre kartutbud i orienteringsklubbarna. Tyckte det var intressant att åka ut och studera kartor och gränsrösen!
En ambitiös spång har anlagts över en mosse. Samtidigt finns en grusväg bredvid och om ledansvariga lidit av lättja, så kunde de lett leden via denna väg. Det finns inga tecken på lättja hos dessa leders ansvariga!
Korsar vägen och ser en skylt med rubriken grävling. Övrig text har blekt bort av solen, så historien om denna saknas!
Pustar på i det lite mera upp- och ner området och når efter några kilometer vägen öster det trevliga namnet Bårhuset. Namnet låter inte en plats att trivas på? Härifrån blir leden slätare med undantag för några steniga områden. Leden går till en början på en liten ås som känns gjord av mänsklig hand. Undrar om mossen förr använts för torvbrytning? Hör en gök igen och denna gång från öster. Östergök är tröstergök?!
Det är blött runtomkring och på några ställen är broar byggda. Varför? För fågelskådare? Närmare Toftsjön så finns en mera livlig bäck och det växer Kabbeleka i kanterna. Rätt period för blomning och de lyser vackert gula.
Läser på om avrinningen från området och den är faktiskt lite spännande! Tegabäcken som avvattnar avrinningsområdet har biflödesordning 3, vilket innebär att vattnet flödar genom totalt 3 vattendrag innan det når havet efter 137 kilometer! Tycker det känns stort på något sätt att denna avlägsna plats i skogen har kontakt med havet. Tänk att sätta en flaskpost eller barkbåt i sjön och den når ända till t.ex. Åbo i Finland!
Har blivit lite sliten av de tidigare kilometrar som gick upp och ned och får lite återhämtning i den något slätare vandringen. Leden blir bitvis knölig av sten bitar och rötter. Här finns också många broar som leder över breda samt djupa grävda diken.
Passerar en ledkorsning och här finns valet om man vill ta den östra leden eller västra leden ned till Västerås. Kommer vandra båda vägarna senare.
På Toftsjön är det svan-hålligång. Det tutas och fäktas och det är kanske bråk om brudarna eller raggning på gång?
Når grusvägen och det blir en kort vandring på vägen. Leden viker in i skogen igen och en stund senare kommer korset mot Hallstahammar. Svänger höger och fortsätter mot Surahammar. Det blir åter ganska slät vandring och ibland på öppna berghällar. Leden används delvis för MTB cyklister men ser skyltar där det anordnat speciella leder för dessa.
Vid sidan finns mindre sankmarker och vid en passage över ett våtare område håller en yngling på att bygga en ny bro. Han håller på med de sista brädorna för anslutningen till bortre sidan. Det är mycket trevligt med dessa frivilliga led-ansvariga. Dagens etapper har hållit bra status när det gäller hjälpmedel som broar och spänger.
Ser en skylt med information om Rödräv. Skulle vara intressant att se en sådan då detta vore något nytt. Misstänker att dessa är ganska skygga.
Börjar höra trafik-bruset från ”Route 66” och inser att målet börjar komma nära. Någon slags ny väg eller nedgrävda ledningar, korsar leden och sista biten av leden går över ett stort hygge.
Når golfbanan och har planerat tiderna med övriga – dottern och vandringskamraten väl. De har vandrat grusvägen förbi skjutbanan, bårhuset och till leden. Där hade de fortsatt leden enligt samma rutt som undertecknad. De hann också med en fika på vägkrogen innan de körde till mötesplatsen. De slapp att vänta då undertecknad kom nästan samtidigt.
Nu återstår det tre planerade etapper att vandra som undertecknad kallar IKEA-etapper. Chauffören kan ägna väntetiden till att handla på IKEA medan undertecknad vandrar! Nästa etapp blir Skultuna – Hallstahammar och de två sista avslutas vid IKEA!
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1,114
– Total höjdstigning – 185
– Total tid – 3:36 tim
– Längd – 18 km
– Medeltempo – 11,58 min/km
– Medelpuls – Glömde pulsband
Tillbaka till start
Bruksleden 2015-25 Etapp 3 och 6
Dagens vandring blir lite längre för att passa med att lämna och hämta. Vädret är varmt och skönt så det går att vandra i kortbyxor och T-shirt. Kommer iväg tidigt och det är lite trafik denna morgon.
Slaven är upptagen och vandringskamraten nöjer sig med att vara chaufför, vilket naturligtvis är tacksamt.
Vill inte vandra på landsväg första biten, varför starten blir vid skjutbanan. Det smäller på banan och någon håller på att träna skytte.
Har hela tiden haft en känsla i ryggraden att något är glömt denna morgon. Förra vandringen var det pulsbandet som glömdes hemma.
Kommer överens med vandringskamraten att tiden för dagens vandring blir någonstans mellan 4,5 och 5 timmar. Många av de tidigare etapperna har oftast varit lite längre än angivet, men hoppas att det inte ska bli så idag, då det är en längre vandring.
Går in i skogen vid skjutbanan och det första som möter är stenar och åter stenar. Detta är en typisk terräng i södra Västmanland. Under orienteringsperioden, var detta tyvärr tävlingar som inte uppskattades lika mycket. Det blir mycket vandring bland stenar denna dag och mestadels fram till Toftsjön.
Tänker ta ett kort för att visa det första intrycket av terrängen och upptäcker vad som glömts hemma. Kameran!
Blir lite irriterad att sådant här skall hända. Måste nog börja med checklista, då koncentrationen inte verkar vara på topp vissa morgnar.
Veckan har varit mycket tankar om aktiviteter på jobbet och detta surrar fortfarande i huvudet denna morgon. Förutom den fysiska effekten och bidrag till bättre allmäntillstånd, så bidrar dagens vandring till att rensa knoppen. Känner att detta behövs!
Det är mycket sten, tät skog och hyggen de första 7-8 kilometrarna. Det har varit svårt att hitta fotomotiv om kameran skulle varit med. Avsnitten med lite finare skog är sällsynta. De enda ljusglimtarna är när leden korsar bäckar eller diken. Kabbelekan blommar för fullt denna tid.
Det blir också några vackra bergspassager med lite berghällar som passeras som omväxling till den lite mera ointressanta terrängen.
På ett berg har någon lämnat en vit päls på en sten. Varför? Kan inte gissa mer än att någon glömt den.
Når ledkorsningen där etapp två fortsätter söderut mot Västerås men viker höger mot Toftsjön. Hoppades att det skulle bli bättre terräng närmare Surahammar, men det dröjer ett tag till. Det blir riktig besvärlig vandring bland stenar samt upp och ner på mindre höjdåsar.
Det är tur att detta kommer i början av vandringen när benen är pigga. Bävar lite och tänker att det kommer bli mycket jobbigt idag om det blir lika stenigt på slutet.
Successivt blir det mera storskog och lättare vandring på stigarna. Då och då dyker det dock upp stenar, men med mindre frekvens än första biten.
Når den stora och vackra Toftmossen och det blir för det mesta lättare vandring utefter den östra sidan. Så småningom korsar leden mossen på en av ledens längre spänger. Det känns mycket skönt att få återhämtning genom att vandra på slätt underlag. Efter mossen blir det några besvärliga passager tills nästa ledkors vid Toftsjön.
Får här gå några kilometer som vandrades vid senaste vandringen.
I området är det massor med trollsländor som svärmar omkring. De fanns inte här för några dagar sedan. Svanarna som tutade och levde rövare på sjön senast, finns inte här denna dag.
Det är slät och lättare vandring och får hålla igen lite, så att farten inte ökar när det blir lätt att gå. Det är den totala tiden som ”bryter ner” och eventuella ”rusher” straffas hårt sista timmen.
Möter för första gången överhuvudtaget andra vandrare på Bruksleden. Ett sällskap på 4 personer är på väg i motsatt riktning.
Varje skylt som visar avståndet till Hallstahammar är en besvikelse och det blir hela tiden längre i förhållande vad träningsklockan säger.
Nästa kors är vid Långsjön och nu blir det vandring på okända stigar när det fortsätter söderut.
Börjar känna av tröttheten, men som tur är det ganska lätt vandring som helhet utefter Långsjön. Sjön ger skäl för namnet då den är några kilometer lång. Ser spår av MTB-cyklister som tycker detta är en lagom utmaning.
Solen börjar värma ordentlig då den kommer framifrån när leden går sydlig riktning. I öppna partier blir det riktigt varmt och vattnet i ”Camel-backen” går åt.
Vindskyddet ligger fint vid mitten av sjön. Ser några lyckliga husägare, med tomter vid sjökanten på östra sidan.
Fortsätter vandra på stigen bland omväxlande rötter, stenar och slätare vandring.
Vid södra delen lämnar leden sjön och det går lite uppför till den brusande vägen ”Route 66”.
Det känns lite annorlunda att passera genom dörrar i viltstängsel och över en intensiv större väg. Passerar utan några missöden.
På andra sidan blir det en bit lättare vandring på bra stigar. Skogen och omgivningen är också vacker i detta skogsområde. Backen upp till Kummelberget är lite jobbig, men det går bra och väl uppe blir det enklare vandring på bra stig.
Efter bergen så blir det lite ojämnare stigar och kulturmark börjar dyka upp. Det blir också mera hyggen och där blir det ojämnare stigar samt jobbigare att vandra. Kroppen tröttas kontinuerligt mer och mer, vilket gör att varje hinder känns mer och mer ansträngande.
Passerar några torpgrunder och här finns en skylt som berättar om orten Svältenberg. Läser inte skylten, men det verkar finnas en historia och det gör det naturligtvis i all områden där människor har bott.
Når en grusväg och det blir lite återhämtning. Här finns högar av rester från skogsavverkningar bredvid vägen som väntar på att bli hämtat. Ett kamouflerat jakttorn står bredvid en matningsautomat, som skall locka fram viltet. De som vågar sig hit vid fel tillfälle är ganska rökta!
Leden viker av från grusvägen och kommer in i ett normalt blötare område. Det har varit ett torrt år och nyheterna meddelar regelbundet att det är dåligt med grundvatten, vattningsförbud och brunnar som sinar. Spängerna är långa i detta område och det känns lyxigt att vandra på dessa. All heder åt led-ansvariga!
Det blir några avsnitt med vandring på hyggen och det är knöligare, tröttsammare och solen steker ordentligt. Får bita ihop när vandringen börjar närma sig den 5:e timmen.
Passerar en grusväg och det är bra stigar i områden där det är orörd skog och inte hyggen. Ser en informationsskylt om Fastön, men läser inte denna heller. Funderar på namnet om det varit blött område kring de gårdar som funnits/finns? Därav namnet kanske?
Horsmossen har också en historia men passerar bara skylten. Stigen blir bättre och bättre, men det hjälper inte då kroppen är sliten och trött! Vägrar titta på kartan för att se hur långt det är kvar. Har bara borrat ner huvudet under dagen och fokuserat på att komma framåt.
Vandringen är inne på femte timmen och det tar emot.
Passerar en skylt till ett dass och detta är en indikation på att det finns civilisation i området?
En bit längre fram så kommer ett ledkors, där rakt fram är mot Västerås och stigen åt höger går till etapp-målet Hallstahammar.
Går en bit i skog och når ett elljusspår. Här är stigen helt slät och det är lättare att vandra. Tyvärr är kroppen så sliten, varför det är jobbigt att vandra även på ett elljusspår. Tänker att elljusspår brukar vara 2,5 kilometer och logiskt ska det då inte vara långt kvar.
Detta elljusspår är betydligt längre och blir besviken vid varje krök då ingen ishockeybana dyker upp. Det skall finnas en bana vid etapp-målet. Möter hundägare som är ute och kombinerar egen motion med rastning av hund. Senare dyker det även upp löpare som är ute och tränar. De är intressanta att studera, då några springer med enkel utrustning/kläder, medan andra har moderiktiga träningskläder, träningsklockor, telefon i armhållare och stora stereoanläggningar i form av hörlurar på skallen.
Är syftet motion eller att synas?
Får rejäla mentala dippar vid de sista krökarna på elljusspåret och når genomtrött bilen med väntande chaufför. Hon ser lite rastlös ut då undertecknad missat beräknad tid med ca 15 minuter. Skyller på att vandringen var något längre än vad som var angivet i etapp beskrivningarna.
Dagens vandring blev en riktig fysisk utmaning och det blir inte mycket mer gjort denna dag. Kroppen är helt tömd på fysisk kraft och knoppen är även rensad!
Det är väl det som är meningen?
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1,860
– Total höjdstigning – 321
– Total tid – 5:04 tim
– Längd – 24,5 km
– Medeltempo – 12,26 min/km
– Medelpuls – 116
Tillbaka till start
Bruksleden 2017-05-27 Etapp 4 och 5
Det är 19 grader klockan halv nio på morgonen och det är utlovat 27 grader idag. Ingen molnighet, utan dagen kommer att erbjuda blå himmel och stekande sol.
Starten blir inledningsvis på ”världens längsta elljusspår” men då det kommer i början så blir det inte lika jobbigt som sist.
Når korset där leden går mot Surahammar eller Västerås. Svänger höger mot Västerås och det fortsätter på en ganska god skogs-stig.
Vissa partier är steniga enligt typisk södra Västmanland terräng.
Solen är inte så högt uppe och skapar en vacker kuliss i den glesa barrskogen.
Blir lite konfunderad då det med jämna mellanrum dyker upp numrerade skyltar. Numren är i följd, så de måste ha någon form av betydelse för helheten. På stigen ligger det vad som ser ut som konstgödsel i form av små grå kulor. Undrar om det är någon form av forskningsprojekt? Är det en undersökning för att studera hur återväxten är på stigar som används?
Det blir naturligtvis slitage när många använder leden och speciellt då det är stenbunden mark. Någon som vet?
Det är ganska orörd skog den första biten ända fram till grusvägen. Vid grusvägen finns det ett stort hygge och det kommer flera senare.
Ser ett skogs-torp som fortfarande verkar vara bebott under perioder. Annars brukar många torp överges, då eventuella släktingar inte är intresserade av det som kanske fåtts genom arv. Det kanske är hus i Spanien som gäller för den unga generationen?
Ser några små vackra blommor som växer i vägkanten. Känner inte till namnet på dessa, men de är som sagt fina trots att de är ganska oansenliga.
Grusvägen bryts av en skogsväg som är lite mjukare att vandra på.
Vid ett hygge så blir det ett rejält hinder i form av några träd som fallit. Det går bra att komma runt men om några månader är det säker rena djungeln här.
Ser en stolpe med angivet Västerås och som indikerar gränsen med Hallstahammar kommun.
Måste säga att lederna har varit väl underhållna i Surahammar och Hallstahammar kommun. Den första delen av leden i Västerås kommun är lite svagare markerad och en bro över en bäck ser lite osäker ut. Vill inte braka igenom och ner i det djupa diket.
På andra sidan diket är det sankare terräng, men inget problem detta torra år.
Kommer in i lite högre terräng, men den första biten är ganska ojämn stig. En bit senare börjar det gå uppför till Vargberget, där det är ganska bra vandring uppe på höjderna men lite ojämnare mellan.
Trodde att skärmskyddet mellan etapperna skulle vara uppe på Vargberget, men det ligger nu på ett öppet hygge. Det har säkert varit fint när det varit orörd storskog runtom och utsikt mot vad som tidigare varit en mosse. Nu är det bara ett fult hygge och skärmskyddet känns helt malplacerat.
Strax efter skyddet finns det en källa som döpts till mormors källa!
Lämnar hygget och leden verkar ha använts av de skogsmaskiner som varit här och tagit ner skogen. Bitvis är det lite knöligt.
Får vandra en grusväg en bit och leden fortsätter som kombinerad led och transportväg över ett ytterligare hygge.
Senare kommer vad som kan ha varit ett gammalt skogstorp med ängar. Nu finns det inga spår och ängarna har växt igen. Måste passera ett dike och det finns ingen spång utan får leta efter en smalare passage. Lycka komma över utan att hamna i något dyhål.
Bitvis är det lite sankt område där leden passerar och tyvärr så har någon använt leden för ridning också. Det blir djupa spår av tunga hästar.
Når en ny grusväg och på andra sidan blir det en fastare stig och skogen ändras mera till lövskog. Har läst att mer och mer lövskog försvinner och ersätts av mera lönsamma barrträd.
Någon kilometer senare blir det mera höjder. Det är lite jobbigt uppför, men väl uppe, är det ganska bra och slät vandring. Ser att någon har lämnat en kaffepanna vid stigen. Varför?
I en backe nedför kommer en yngling som springer i andra riktningen. Denne har någon slags handdator och pratar i denna. Vet inte om det är för att spela in något slags reportage avseende dennes löptur.
Det blir en bit vandring på väg tills stigen viker in i ett ytterligare höjdområde. Denna passage är ganska besvärlig med mycket sten och får gå koncentrerat för att inte snubbla.
Börjar höra mer och mer knallar från skjutbanorna längre fram.
Når en större väg och det kommer en motorcyklist som är ute och glider på småvägar. Får vandra en kort bit på vägen och sedan viker leden in på en nyanlagd grusväg som verkar gjord för avverkning. Det ligger stora högar av timmer utefter vägen.
Blir lite osäker var leden lämnar vägen. Ser till slut markeringarna in i skogen och som är tydliga. Det går direkt uppför och vissa delar är lättare då ledansvarig lagt ut trappor. Höjden är en gammal fornborg och ser mängder med stenar som lagts på sluttningen för att försvåra för eventuella angripare. Leden fortsätter genom orörd skog och är bitvis ojämn, men för det mesta lättvandrad.
Blir lite fundersam, då skotten från skjutbanan kommer från ett annat håll än vad som visas på kartan. Inser senare att det måste finnas en ytterligare skjutbana som inte syns på kartan.
Leden korsar några ängar söder om skjutbanan och det blir flackare vandring. Några bitar är lite knöligare men det är bra stig för det mesta. Börjar känna trötthet och det har blivit mycket varmt. Solen steker från molnfri himmel och ser senare att temperaturen är 28 grader i skuggan.
Når ett större fält och leden går igenom ett hygge söder om detta. Stigen är fortsatt bra.
Strax innan nästa väg möter undertecknad en familj som är ute och vandrar i andra riktningen. Det är andra gången som undertecknad stöter på vandrare på leden.
Passerar en hästhage med nyfikna hästar och söder om hagen viker leden in i ängsmarker.
En större bäck korsar leden och en bro har byggts för att kunna ta sig över. Den ser lite mera stabil ut än tidigare nämnda.
Stigarna är bra och lättvandrade, men är trött varför det känns lite jobbigt och har sämre reaktionsförmåga då det blir några ojämnheter. Når en mindre väg som korsar det sista större fältet. Mitt på fältet finns det en sommarstuga på en liten kulle.
Sista biten av vägen/stigen är ganska igenväxt, men det går fortfarande lätt att vandra på denna. Det blir besvärligare i augusti när gräset vuxit upp.
Följer fältet en bit på andra sidan tills leden viker upp på en bergsknalle. Det är jobbigt uppför, men uppe på berget är det släta berghällar och lättvandrat. En grillplats finns på berget och verkar vara använd några gånger.
På berget kommer det ett ledkors där en stig går norrut mot Surahammar och söderut till Erikslunds köpcenter.
Det går segt och snubblar bland stenar och pustar uppför kraftledningen till sista höjden innan målet. På andra sidan är det bitvis stenig stig ned till slutmålet.
Når till slut parkeringen där vandringskamraten väntar. Det är mycket varmt och värmen har bidragit till tröttheten denna dag.
Nu återstår endast en vandring från väster Skultuna till samma mål som idag.
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1,395
– Total höjdstigning – 203
– Total tid – 3:39 tim
– Längd – 17,9 km
– Medeltempo – 12,12 min/km
– Medelpuls – 119
Tillbaka till start
Bruksleden 2017-06-03 Etapp 1b och 2
Vädret är grått, lite kyligt och det kommer ett lätt duggregn. Vädret är mycket olikt jämfört tidigare mycket varma dagar. Dagens vandring blir den sista på Bruksleden för denna gång. Tanken har varit att gå alla sträckningar. Några korta delar har inte vandrats, då de inte har passat in. Några delar har gåtts flera gånger.
Startar dagens vandring strax söder om korset etapp 2 och 3.
Har valt långbyxor, då det är kyligt och mulet. Konstaterar efter en stund att det hade gått bra med kortbyxor, då det känns varmt om benen.
Skogen är den första milen något intetsägande. Leden består av mycket rötter och sten samt passerar genom flera hyggen och ungskog.
Det är en ojämn stig och snubblar flera gånger. Det är svårt att hitta några fotograferingsvyer denna dag.
Det är bara enstaka partier av orörd skog första delen av etappen.
Slutet av etapp 2 är vid Skålbystugan. Tyvärr så har storskogen försvunnit och det är mest ganska ung skog runt stugan.
Leden fortsätter på samma sätt som beskrivits och det känns mest som transport utan upplevelser.
Det enda anmärkningsvärda är en fågel som måste tagit något stimulerande. Den sjunger så intensivt och undrar hur den hinner andas! Han måste vara riktigt på hugget, när det gäller att imponera på brudarna.
Leden går lite knixigt en stund men sista biten fram till grusvägen är OK.
Får gå några hundra meter på grusväg och det känns riktigt bekvämt ett tag.
Nästa kilometrar går delvis i sankt område, men då det varit torrt så är det inga problem. Gräset börjar dock bli högt och i augusti blir det nog betydligt mer bökigt.
Flera hyggen passeras denna dag varav ett är extra stort. Någon har röjt leden ganska nyligen och ser färska stubbar från bortröjda buskar. Det är ojämnt, men de som röjt har underlättat mot hur det kunnat vara.
Passerar ett sista hygge innan det blir överlag bättre skog och led. Det blir fortfarande sten och rötter men betydligt mindre än tidigare under vandringen. Stigen blir mera fast och överlag jämnare.
Det har kladdats friskt med markeringar av leden utefter en kraftledningsgata. Kan det ha varit fritids som varit ute i naturen och hjälpt till?
Fler arter av sommarblommor börja blomma. Liljekonvaljer, skogsviol, näva, skogsstjärna och en del andra arter som är okända för undertecknad.
Når korset där etapp 1a fortsätter mot Rocklunda. Fortsätter etapp 1b till Ikea.
I dagens låglänta terräng så går leden ofta uppe på mindre åsar.
Efter en stunds vandring i storskog så går leden upp på en stenig ås. Här blir det dagens första ”tryning”. Lyckas ta emot med händerna och undviker skador på kropp och utrustning.
Når ett rapsfält som står i gult strax innan route 66.
Korsar den flitiga landsvägen utan incidenter.
Det blir ett antal höjdpassager ända fram till sista höjden innan köpcentret. Stigen är fast och ganska lättvandrad även om det bitvis är stenigt.
Når fältet som ligger bredvid route 66. Går ganska tyst och i en glänta står ett rådjur. Stannar för att ta en bild, innan den upptäcker undertecknad.
En duva verkar ha något emot rådjuret och dyker ner mot detta och denne ryggar några steg.
Det blir några ytterligare sekunders observation, innan rådjuret upptäcker att den är iakttagen och springer iväg.
Leden går i kanten av ängen och i gräs. Det kommer vara mycket långt och tätt i augusti.
Följer en kraftledning uppför den första backen och det kommer fler motlut längre fram.
Når till slut korsningen med etapp 4 uppe på det plana berget. Nu blir det repris av vandringen från förra gången ner till Ikea.
Det blir lite stenar, spänger och en sista backe uppför en kraftledningsgata.
Når till slut parkeringen vid köpcentret och 10 minuter innan uppskattad tid.
Dagens etapp innehåll stora delar av lite tråkigare skog men södra Västmanland är ett lägre område så då är det så! Hyggen är sällan förskönande heller. Närmare Västerås blev de bättre skog och stig.
Etappen är den sista för denna gång. Nu är målet med att vandra Bruksleden klar och dags att hitta andra mål! Har redan funderat ut några! Vi kanske ses i något sammanhang?
Lite kuriosa från vandringen:
– Förbrukade kalorier – 1,162
– Total höjdstigning – 191
– Total tid – 3:25 tim
– Längd – 16 km
– Medeltempo – 12,47 min/km
– Medelpuls – 116
Tillbaka till start