Vårresa 2018
Quiz
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8
quiz
Vart är vi på väg?
Börjar som vanligt med en quiz. Vart är vi på väg?
10 poäng
Rasta är en restaurangkedja och namnet är fyndigt. På denna plats har nog många rastat genom historien. Platsen ligger ”lagom” för att ta en paus.
8 poäng
De senaste månaderna rapporteras mycket nyheter om vattenbrist i många storstäder. På denna ort har man tänkt på vattenförsörjning tidigt och ordnat detta på ett ambitiöst och fiffigt sätt.
6 poäng
Restid från Arlanda till resmålet 5,5 timmar, tillbaks Arlanda 6 timmar.
Om man kombinerar en vitsig Britt med en dito Göteborgare, så kanske deras vitsiga tolkning av synonymer till rolig och scarf, ger ett namn på huvudorten.
4 poäng
Vandringarna är bitvis lätta med motlut 1 meter per 100 gångmeter! Det går inte att vandra till resmålet om man inte har samma egenskaper som Moses? Andra transportsätt är mera valida. Dock upplevs den ”vanligaste hållplatsen” något kort och var tidigare ett logistiskt bekymmer. Ett glas för orten typiskt dessertvin kan vara lämpligt efter ”Hållplats” besöket?
2 poäng
Denna ö har bildats av vulkanutbrott och ligger en bit ut i ett större och närliggande världshav. Portugals bästa fotbollsspelare kommer från denna ö. Ön är också känt för sitt speciella vin som har samma namn som ön.
Svar
10 poäng
Atlantkorsare har stannat till många gånger på denna ö under seglaster, Den ligger en bit ut i Atlanten.
8 poäng
Man har byggt så kallade levador som transporterar vatten uppifrån de fuktiga bergen ner till odlingar på varmare nivåer.
6 poäng
Rolig=Fun scarf=sjal Funsjal (fonetisk stavning)
4 poäng
Levadorna sluttar sakta på många ställen. Moses delade havet och om man kan det så är det bara ta en SUV och köra hit. Flygplatsens start och landningsbana är av det kortare slaget. Madeiravin finns som dessertvin.
2 poäng
Ön består av basalt rester från vulkanutbrott. Ronaldo kommer från denna ö. Madeira vin är ett speciellt vin som lagras och bearbetas på ett annorlunda sätt.
Åter till start
Dag 1
Dags för en vecka semester på lite varmare breddgrader. Känner viss utmattning efter några intensiva arbetsveckor. Fick till och med avbryta gårdagens träningspass då kroppen inte var i trim.
En vecka avkoppling kommer nog göra susen för att få tillbaka energin.
Bilresan till Arlanda flyter på alldeles utmärkt. Det är kallt -11 grader på morgonen. Har satt på timer för diesel-värmaren i bilen. Tyvärr så fungerar inte värmaren när det är kallt! Hade beställt bil med el-värmare, med blev avrådd och man menade att det finns diesel-värmare och då behövs ingen el-värmare. Tyvärr så fungerar inte systemet när det är kallt! Brukar vilja ha bilen varm när det är kyligt ute.
Känns ganska konstigt att en Svensk prestigebil inte har ett värmesystem som fungerar under kalla vintrar.
På Arlanda flygplats tar flytet slut! Det är massor med resande i terminalen. Checkar in i en automat och glömmer bort att det finns ett självservicesystem för väskavlämningen. Står onödigt i en lång kö och väl framme hänvisas sällskapet till självbetjäningen!
Det är i stort sett ingen kö vid självbetjäningen.
Vid säkerhetskontrollen drabbas undertecknad åter av utslag för droger? Säkerhetspersonalen stryker på undertecknads händer med en duk och instrumentet verkar ge utslag. Man stryker igenom handbagaget också och vet inte vad det blir för resultat, men misstanken verkar kvarstå.
Slutligen kollas det i något dataregister, om det finns några personliga drogbelastningar för undertecknad, men man verkar inte hitta några, för de önskar trevlig resa och så var det klart. Undrar i vilken miljö som undertecknads händer kontamineras och ger drog-utslag vid kontroll?
Ombordstigningen blir försenad och planets avgång försenas av att man enligt uppgift inte har tillräcklig kapacitet för bagagehantering på Arlanda! Planet missar därmed sin ”slot” och får vänta. Första besked är att det blir en timme försening, men detta ändras som tur är till 0,5 timme.
Framför sällskapet sätter sig ett äldre par och hostar under en lång stund upp sina lungor. Det låter i alla fall så. Kommer ihåg senaste ”hostresa” hem från Kanarieöarna. Då satt en kvinna bakom sällskapet och hostade likadant. Sällskapet smittades och hostade i sin tur hemma några veckor. Hoppas slippa det senare på denna semester.
Har lite svårt för strul under resor och blir lätt sur.
Har beställt lunch på nätet innan flygresan. Lunchen kan sammanfattas som mycket påver och rationell avseende kostnader. Lunchen serveras i en fyrkantig kartong med plastbestick och allt kan sedan kastas istället för att skapa kostnader för disk. Dryck ingår inte i lunchpriset.
Det exotiska med rätten är att den innehåller ”Lingon-crums” från Strängnäs kvarn. Denna exotiska ingrediens, är något slags finmalt pulver och får inget grepp vad detta är. Kanske något mycket nyttigt?
Flygkaptenen meddelar att vädret är bra på Madeira flygplats. Lätta vindar och 17 grader. Det brukar dock vara något varmare på ön. Vädret är dock bättre än det som reskamratens väninna råkade ut för någon vecka tidigare. Väninnans sällskap flög mot Madeira och planet fick på grund av vädret, landningsförbud, hitta en ö att tanka på och flyga tillbaks till Arlanda! Det blev en natt på hotell och sedan nytt försök nästa dag.
Det blev osäkert med landningsförhållandena även nästa dag, men planets tilläts landa till slut.
Väninnans vistelse innebar halva tiden ösregn och halva något solsken.
Sällskapet hoppas på bättre tur avseende vädret, men det ser enligt prognoserna lite kallt ut uppe i bergen. De bästa vandringslederna finns uppe i bergen. Får hålla tummarna att det blir förbättringar avseende vädret.
Den manliga resande i sällskapet sittande framför, är en fruktansvärd jobbig typ. Denne bestämmer sig efter halva flygresan att sitta i stolen framför undertecknad och lever fullkomligt rövare. Det verkar som denne fått klipulver på pungen och far fram och tillbaka i stolen. Mycket störande.
Sista tre timmarna på resan är sega. Trots att detta inte är en långresa, så är det kämpigt att sitta still några timmar i en stol. Tiden går bitvis mycket långsamt.
Dags för inflygning till Madeira. Tycker det ser konstigt ut när planet anländer till ön. Har varit här förut och tycker inte inflygningen stämmer. Ser efter ett tag att planet passerar landningsbanan på sidan av denna. Förstår att det måste bli en 180-graders sväng och den visar sig vara riktigt tvär! Planet bankar rejält men måste rätas upp bitvis för att inte tappa lyftkraft.
Kan inte mycket om flygning men uppfattar att detta kräver en viss skicklighet.
Landar mjukt och fint och planet stannar innan banan tar slut!
Sällskapet har tur, då det inte är några andra plan samtidigt på denna lilla flygplats. Det brukar bli trångt och köer, om flera plan kommer samtidigt.
På flygplatsen har man en liten disk med försäljning av synnerligen prisvärda ”Tax-free” artiklar. Det skall enligt uppgift inte finnas tax-free när man reser inom EU? Inhandlar några vätskor som brukar vara lämpliga för ”medicinskt” bruk.
Väskorna ankommer ganska raskt och sällskapet beger sig till aktuell biluthyrare. Ingen kö! Undertecknad kan bara gå rätt fram till disken och betjänas av en utomordentlig flörtig/service-minded kvinnlig representant!
Det känns som ett rent nöje att hyra bil av aktuellt företag. Representanten erbjuder också bl.a. automat eller manuell växel. Eftersom undertecknad skämt bort sig själv med automat under senare år, så blir det manuell. Manuell växel innebär lite mer besvärligheter/utmaningar numera.
Sällskapet får tillgång till en bil som endast har gått 300 km och av ett märke som kan betecknas som ”Bil för män”?!
Sällskapet lämnar flygplatsen i bilen för män och det känns som att nästan sitta direkt på asfalten. Körställningen kan betraktas som minst sagt mycket låg!
Några kilometer utefter huvudvägen så blir det stopp och trafiken rullar mycket sakta framåt.
Det visar sig att en bil haft något för bråttom på denna något kurviga och backiga väg och ligger på taket i vänster fil!
Det måste ha gått fort för att hamna i sådan position.
Reskamraten blir stressad och nervös när support avseende navigering till hotell via app i mobil efterfrågas. Stämningen blir något låg när reskamraten inte lyckas knappa rätt på undertecknads telefon. Sällskapet får köra på chans/gamla minnen för att hitta till aktuellt hotell. Sällskapet bodde på aktuellt hotell 5 år tidigare.
Tyvärr så kör sällskapet av vid fel avfart och får närma sig aktuellt hotell bakvägen.
Några mindre felkörningar så är sällskapet till slut framme vid aktuellt hotell.
Väskor lastas av och undertecknad som minns var aktuell parkering är belägen, fortsätter till densamma. Detta visar sig vara en grav felaktig manöver och inga bommar öppnar sig i aktuellt parkeringsgarage.
Parkeringsgaragets infart är trång och i detta läge innebär det att undertecknad måste backa upp i en ovan bil för män, uppför, i trång nedfart och naturligtvis kommer det en annan bil som skall köra in i aktuellt garage!
De närmaste minuterna innebär nervpåfrestande lirkande med växlar fram/bak, ratt och däcktjut för att backa tillbaks till marknivå utan kontakt med aktuell mötande bil eller garagets väggar. Undertecknad anländer genomsvettig till markplan, utan repor eller bucklor på bilen för män.
Infarten till hotellet är enkelriktad och försöker förgäves passera en bom i felaktig körriktning. Undertecknad får ta ett varv runt kvarteret och anlända till hotellet enligt tidigare infart.
Vid entrén står en hjälpsam hotellpersonal och som meddelat reskamraten att undertecknad nog kanske gjort något fort och fel, i ambitionen att parkera själv.
Den hjälpsamme mannen erbjuder sig att parkera bil och transportera sällskapets resebagage till aktuellt rum.
Tänk vad enkelt det kan bli ibland.
Undertecknad får trösta sig med en vacker vårblommande strelitzia/papegojblomma utanför garaget!
Receptionen är mycket serviceinriktad och sällskapet känner sig välkomna.
Undertecknad känner en viss rastlöshet efter att suttit still i flera timmar och beslutar ta en simtur, nu när tillfälle ges för att beta av den så kallade Volvo Eskilstuna klassikern.
Det är stark blåst från havet utanför och det är nästan vågor i aktuell bassäng. Undertecknad har inte simmat på över 30 år och de första simtagen känns mera som en rörelse för att inte drunkna än motions-simning. Det är otroligt ovant, men efterhand så går det acceptabelt och längderna avverkas.
Undertecknad lyckas simma 1000 meter i det som troddes vara en 25-meters-bassäng. Detta måste faktiskt betraktas som en prestation utifrån de mycket blygsamma förutsättningarna.
Tyvärr så grusas denna självbild, när undertecknad kontrollfrågar badvakterna avseende bassängs längd. Längden visar sig vara 17 meter varför den genomförda prestation raskt devalveras till 680 meter! Näväl, detta får väl accepteras och det är bara att ta nya tag nästa dag. Det återstår ju ”bara” 2320 meter!
I vattnet så kändes kroppen normal, men uppe på land så känns överkroppen helt utmattad! Simövningen verkar ha frestat på helt andra delar i kroppskonstitutionen?!
Tillbaka till rummet konstateras att kvällssolen hamnar bakom knuten på hotellet och balkongen hamnar i skugga. Det blir svalt och ingen möjlighet att sitta och njuta i kvällsvärme och meditera ut över havet.
Detta hotell har obligatorisk halvpension ingående i priset och sällskapet har inget emot detta. Vid förra besöket så irrade sällskapet förgäves runt i staden, för att hitta ett acceptabelt restaurang-etablissemang. Utbudet var rikligt men kvalitén måttlig/ringa. Det enda som höll hög klass var priset!
De sista dagarna på förra resan prövade sällskapet hotellets utbud och detta visade sig var en stor positiv överraskning. Buffen slog hål på myten att man inte skall äta på sitt eget hotell.
Kvällens buffet höll mycket god klass och sällskapet åt mer eller mindre ”ihjäl” sig. Buffen vimlade av ett utbud från mycket nyttigt till ur hälsosynpunkt katastrof. Undertecknad fokuserade på nyttigheterna och var mycket nöjd med detta.
Konsumerad mat som egentligen är i överkant mot vad som behövs för normal livsföring, har en något sövande effekt. Dagens resande samt den övertidsarbetande ämnesomsättningen, medför att kvällen på resmålet blir något kort och att eventuella planer på nattklubb skrinlägges.
I morgon är det dags för vandringar!
Dag 2
Vaknar på morgonen efter en mycket god natts sömn. Dags för frukost men ingen i sällskapet känner sig speciellt hungrig efter gårdagens middags-frossande.
Väderprognosen är god och det är utlovat sol/växlande molnighet.
I frukostmatsalen har några gäster valt att sitta på uteterassen. De har dock tröjor på sig så det är väl gränsfall om morgonvärmen är tillräcklig.
Frukostbuffén innehåller ”extra allt”. Det som inte serveras i buffé-borden kan beställas av de flitiga kockarna som fixar varmrätter beroende på tycke och smak.
Ser ingen champagne till frukosten och konstaterar att hotellet har stagnerat. Visserligen så dricker ingen i sällskapet champagne till frukost, men det måste finnas för att bekräfta hotellets klass! Reskamraten meddelar senare under frukosten att champagne serveras vid buffens sötsaker!
Försöker välja nyttiga saker för att inte lägga på onödiga kalorier och det finns ett stort utbud av ”rätt” sorter.
Sällskapet klämmer ner en stadig frukost och packar ihop utrustning för dagens vandring.
Dagens vandring har sin utgångspunkt från passet Encumeada. Det är ca 3 mil att köra bil, varav de sista kilometrarna är uppför till passet som ligger på 1100 meter över havet.
Anländer tidigt och det är få bilar vid parkeringen. Platsen är populär, då det utgår flera leder härifrån. Turistbussarna brukar också skeppa upp resande till denna plats och man har lämpligt etablerat en souvenirshop i detta pass.
Det är lite morgonkyligt – 15 grader – men solen värmer och vinden är svag, varför det går att ekipera sig med t-shirt och kortbyxor.
Den led som sällskapet valt, utgår något längre ner utefter landsvägen, varför det blir ca 10 minuter vandring på allmän väg. Påpekar redan att undertecknad kan gå sist biten uppför till bilen, när sällskapet återvänder till passet. Reskamraten menar att det nog inte skall bli några problem för henne att också gå sista biten till bilen. Undertecknad är luttrad och har en annan åsikt i frågan som dock inte framförs av taktiska skäl!
Viker av från landsvägen och leden fortsätter utefter en stenig stig/väg. Det har tidigare regnat mycket och det rinner en liten bäck utefter vägen. Det är enkel vandring inledningsvis och den enda anmärkningen är att det sakta går nedför, vilket innebär uppför på tillbakavägen. Trötta vandrare kan få en viss utmaning att klara denna blygsamma, men dock uppför stigandes väg.
Kommer in i mera tät växtlighet och omgivningen domineras av välluktande eukalyptusträd. Doften säljs som halstabletter och är uppfriskande ute i naturen. Dock blir det helt annorlunda om trädets löv tas in i begränsande utrymmen, för då kan doften bli för koncentrerad.
Fåglarna kvittrar inne i skogen inför vårens fröjder. Det känns verkligen som Svensk vår, då det blir lite kyligare i skuggan och när vinden tar i.
Det är lätt vandring och nedför i början.
Vädret är vackert och får en fin vy över dalen när träden glesnar på några ställen.
Det myckna regnandet har medfört en del ras där både grus, sten och träd fallit över leden. Sällskapet passerar rasområdena med viss försiktighet, då det är långt ner till dalens botten. ’
Leden passerar också flera intensivt forsande bäckar och övergångarna varierar från vadning på hala stenar till broar av olika kvalite.
På vissa ställen på leden så ligger det träd som blåst ner över leden under tidigare ovädersveckor. Sällskapet får utföra diverse akrobatiska övningar, för att med ryggsäck passera dessa naturliga hinder.
Leden går allt längre in I en dal och i den inre änden finns en så kallad fäbod. Denna kan inte nås med bil utan alla eventuella förnödenheter måste transporteras via leden. Hör vemodig Portugisisk folkmusik från någon slags ljudanläggning.
Sällskapet tar en kort rast paus för att pusta ut då de akrobatiska passagerna genom nedfallna träd, tagit lite på krafterna
Leden ändrar väderstreck efter att den korsat en stor å och stenbro.
På denna sida av dalgången finns det inga nedfallna träd. Det verkar som området har hamnat i lä för tidigare oväder.
Leden blir successivt mycket bättre på denna sida och kan nästan betraktas som vandringsmotorväg!
Det blir lättare att vandra ända tills det kommer ett avsnitt där det går uppför. Reskamraten andas tungt i uppförsluten men kämpar på.
Sällskapet når en ytterligare hårnålsböj och efter denna så bär det uppför 200-300 meter. Sällskapet har vandrat 6 kilometer till denna punkt och undertecknad menar att det är dags att vända hänsyn taget till vandringskamraten.
Förslaget möts inte av några protester utan sällskapet vänder tillbaks mot Encumeada.
Det finns till och med krafter kvar för att vandringskamraten skall orka jönsa!
Det blir successivt allt tyngre för vandringskamraten. Km och/eller timmar tar på dennes krafter. Undertecknad känner sig stel, men det innebär inga problem att fortsätta vandra.
Vid 8 kilometer så beslutar sällskapet att ta en paus för lunchrast. Hittar ett mysigt ställe med sol och naturliga sittplatser.
Lunchen är ganska enkel då det serveras rejäla bufféer för både frukost och middag.
Nackdelen med en rast är att kroppen stelnar till rejält och det är trögt att komma igång igen.
Sällskapet fortsätter och det blir allt lättare underlag att vandra på. Nackdelen är att det går uppför vilket tar på vandringskamraten. Som tur är serveras lite fina vyer, så sällskapet får lite inspiration av dessa.
Sista biten sträcker undertecknad ut på stegen och vandrar I förväg. Detta för att vandringskamraten skall slippa den sista stigningen på landsvägen enligt början.
Når toppen av passet Encumeada. Här har det blivit betydligt kyligare, då stark vind och moln driver in från norrsidan.
Hoppar in i bilen och rullar ner till vandringskamraten. Lastar in dennes saker och fortsätter sedan nedför och vidare mot Funchal.
Hittar den ”riktiga” vägen från huvudvägen till hotellet. Det är varmt här nere nära på havsnivå.
Kroppen har stelnat till under bilfärden, men bestämmer trots detta att gå ner till havsbassängen och beta av några längder för Volvo klassikern.
Genomför badandet utan att denna gång behöva koncentrera på att inte drunkna. Tekniken är urdålig men undertecknad rör sig framåt och på ytan! Det blir flera längder och kroppen känns inte lika slut som gårdagen.
Simmandet tar en timme och poolens temperatur är 17 grader. Undertecknad känner sig helt genomfrusen efteråt och det är svårt att få upp värmen. Sitter och skakar på rummet innan värmen sakta återvänder. Det blir lugnt fram till middagen.
Kvällens middag är lika ambitiöst som gårdagen och sällskapet blir rejält mätta även om rätterna väljs selektivt. Det finns många nyttiga utbud och undertecknad fokuserar på dessa.
Får se vilket skick sällskapet är i morgon och vilken vandring som kommer att genomföras.
Dag 3
Vaknar efter en djup natts sömn. Börjar komma in i semester ”mood” och ortens dygnsrytm + 1 timme. Väderprognosen är lovande och det skall bli sol och växlande molnighet under dagen.
Sällskapet bestämmer sig för att äta frukost på ute-terrassen. Det går alldeles utmärkt och känslan att få sitta ute och äta en frukost känns magiskt!
Beställer en omelett denna morgon och den smakar utmärkt. Fokuserar åter på de mera nyttiga inslagen på frukost-buffen.
Har tittat igenom utbudet av vandringar och checkat vandringskamratens fysiska status. Bedömer att det är läge för en lite lättare vandring. Hittar en vandring utefter en levada norr om orten Santana.
På 80-talet var det ett helt företag att transportera sig från södra till norra delen av ön. I samband med EU-bildandet och därtill tillgängliga investeringspengar, så har man uppgraderat vägnätet. Nu går det raskt att ta sig till andra sidan ön via väg-tunnlar insprängda i de lättbearbetade basalt-baserade ”bergen”. Det känns som att åka till Åkers-Styckebruk för undertecknad som bor i Eskilstuna.
Via de nya vägarna går det raskt att ta sig till Santana och stannar till i ett köpcenter för inköp av lite lunch.
Vädret på norrsidan är ofta lite svalare samt molnigare och detta gäller även denna dag. Det är inga problem för frusna nordbor att vandra i kortbyxor och t-shirt, men ser i köpcentret att öborna bär tjock jacka eller varma tröjor. Temperaturen är ännu lägre på höjdnivån för dagens vandring.
Dagens vandring går på en levada som slingrar sig fram utefter en bergssida. Vandringen är typisk för denna ö, då levadorna varit en mycket viktig förutsättning för civilisationen.
Det känns bekvämt att vandra på en led utan några som helst motlut.
Funderar vad som eventuellt kan erbjudas avseende sevärdheter då levadan är på en mellan-höjd-nivå – 550 meter.
Efter en kort vandring så dyker de första afrikanska liljorna upp. Det är fortfarande tidigt på säsongen och levadorna kantas av mängder av Lilje-ruggar. Vid denna plats har några få slagit ut i blom.
Dagens vandring erbjuder en mängd olika botaniska upplevelser. Vissa blommar redan och andra kommer att blomma. Är inte expert på växter, men det ser intressant och vackert ut.
Når ett större vattenfall som reglerats för att stänka en skvätt i själva levadan och resten forsar vidare i en strid bäck nedför till ev. behövande?
En bit lämgre fram dyker det upp en ”fäbod”. Här finns det blommor och odlingar samt hönor/tuppar som för ett väsen för att markera sin närvaro? Det dyker senare upp en annan ”fäbod” och båda har gemensamt att de hitta ett geografiskt läge, så att solen tidvis når fäbodarnas odlingar. Det är som sagt sparsamt med soltimmar på öns norra sida.
Ser den okända frukost-frukten hänga från träden. Vet inte vad det är för frukt och trodde det var passionsfrukter. Reskamraten hävdar bestämt att det inte är dylik frukt, men vet inte vad dessa är.
Fortsätter vandringen och det finns nedfallna träd som fallit över leden. Här verkar led-administratörens mera på och hindrande grenar har sågats bort.
På ett avsnitt av dagens vandring så möts sällskapet av en mycket väldoftande buske som inte kan identifieras. Det doftar ljuvligt!
Leden ringlar utefter bergssidan och vid flera ”in-dalar” så forsar det ner strida bäckar som fördelas till levadan respektive fortsätter nedför.
Når ytterligare en ”fäbod” där en hund skäller för att markera vem som bestämmer. I trädgården växer citron-träd med hängande frukter och träd med den tidigare nämnda frukten.
På sluttningen har markägaren plöjt och det enda som återstår från tidigare skörd är en pumpa7melon som blivit kvar strax utanför den bearbetade åkerlappen.
Vandringen fortsätter och närmare slutpunkten så breder en mycket stor dalgång ut sig. Här erbjuds utsikt ända ut till havet och rejäla branta bergssidor samt stup.
Sällskapets kameror har inte tillräckligt hög teknisk nivå för att förmedla djupet i dessa utsikter.
Den sista kilometern erbjuder lite utmaningar. Det har varit mycket regn senaste veckor. Vid en passage så forsar det vatten ner i ett vattenfall och skall sällskapet passera detta avsnitt så gäller det att vara snabb. Oavsett raskhet, så blir nog alla våta i håret! Vandringskamraten ”gnölar” lite, men tar till slut sats och passerar detta naturliga hinder.
Sällskapet blir något blöta på överkroppen, men det känns ganska OK.
Någon bit efter ”syndafallet” så har levadans konstruktörer sprängt en tunnel genom berget. Tunneln är ca 100 meter lång och mycket mörk. Som tur är så finns det ficklampa via telefonen! Den kommer väl till pass, då upprätt passage skulle innebära många bulor för undertecknad.
Sällskapet passerar helskinnade genom tunneln och närmar sig den innersta delen i dalen. Strax innan vändpunkten forsar en ytterligare levada ner från högre höjder. Sällskapet når strax efter till slutet av dagens vandrings-levada. Här rasar en större fors nedför berget och förser levadan, med det ack så viktiga vattnet. Som vanligt forsar det mesta nedför i en större bäck, men en del fyller på själva levadan.
Skall ta en bild med bra fotograferingsposition, vilket resulterar i en landning på ändalykten, då det är mycket halt i detta fuktiga område. Inga ädlare delar skadas.
Vädret har blivit svalare och den tidigare något varma molnslöjan har ersatts med mörkare moln och det känns kallt.
Dags att vandra tillbaks och denna gång så blir sällskapet mer frusna vid passage av tidigare nämnda vattenfall. Luften är kyligare ,varför det inte riktigt räcker med kroppsvärmen för att torka blöta kläder.
Tunneln passeras utan besvär med hjälp av ficklampan. Undertecknad har tagit med pannlampan för nattorientering till ön, men har missat att det skulle bli en tunnel passage på denna led, varför denna ligger kvar i bilen.
Vattnet i levadorna är reglerade för att ingen skall bli utan eller att någon snor åt sig för stor andel. Det finns luckor med hänglås som levada-vakten låser upp och sätter en lucka som skapar en avrinning till någon som betalat för detta.
Sedan kan det ju bli en avrinning för att något ”naturligt” hinder hamnat i levada-rännan. Ser två exempel på dessa så kallade ”naturliga” hinder. Vid det första hindret ligger en tillsågad ”natrurlig” vedklabb, som samlar på sig löv och ris och vilket i sin tur medför att vattnet rinner vid sidan av levadan.
Nästa ”naturliga” hinder är en knippa av Afrikas liljor rötter, som ”råkat” hamna i levadan och samlat på sig ris och skräp.
På slutet av dagens vandring så börjar det regna och sällskapet måste sätta på sig regnjackor. Det har utlovats uppehållsväder men moder natur ger f-n i vad som utlovats.
Lunchrasten vid första vattenfallet för dagen vandring skippas och sällskapet fortsätter till bilen.
Bilfärden går nedför ca 300 meter, via branta backar och smala vägar. På denna lilla sträcka så växlar vädret från regn till solsken och varmt. Sällskapet njuter av värmen nere i byn Santana och mumsar i sig utflyktslunchen.
Det blev en något längre vandring jämfört gårdagen, men utan några som helst stigningar.
Återvänder till hotellet och hittar denna gång rätt avfart från motortrafikleden.
Vid hotellet så är det den hittills varmaste dagen på denna resa. Det är rejält varmt och vind-stilla.
Sällskapet beslutar att omlokalisera till havspoolsområdet. Reskamraten för solande, medan undertecknad fortsätter att beta av ”Vansbro-simningen” i den korta 17 meters bassängen. Det senare närmar sig slutet, vilket känns bra då simning inte är i undertecknads smak.
Reskamraten lider i den starka värmen och känner en lättnad när undertecknad är klar med dagens 1000 meter.
Det enda som återstår för dagen är personal-vård samt middag. Dagens middags-tema är land-middag vad detta nu innebär.
Åter till start
Dag 4
Kollar på en väder site som vanligtvis har bra prognoser – YR.no. De har till och med prognoser för udda platser som dagens vandring. Dagens vandring har som slutmål att nå den högsta punkten på ön – Pico Ruivo 1861 meter öh. Prognosen säger +5 grader och nordlig vind.
Sällskapet beslutar sig för att äta frukosten inomhus vilket är ett ”misstag” då det går alldeles utmärkt att sitta på uteterassen. Denna morgon verkar det var brist på hotell-personal i matsalen och det blir lite köer vi disken för beställningar av ägg och omeletter. Disken blir också kvar på bordet.
Oavsett detta så fungerar allt bra och sällskapet får sin frukost!
Sällskapet försöker komma iväg så fort som möjligt från hotellet till dagens vandring. På hög höjd så är det bäst sikt oftast tidigt på morgonen. Efterhand så brukar det rulla in moln och som begränsar vyer över ön.
På vägen ut från Funchal så konstaterar sällskapet att Stockholmare nog skulle ”trivas” här?! Det är 1 mil bilkö in mot Funchal och detta bruka ju vara liknande för Stockholmarna!
Sällskapet är på väg i den andra körriktningen och det innebär inte några köer. Det finns dock en trafiksituation som sällskapet måste ha speciell uppmärksamhet för. Påfarterna till huvudvägen är mycket korta varför anslutande trafik sällan får upp någon högre fart när det ibland kastar sig in på huvudleden. Detta kräver speciell uppmärksamhet.
Sällskapet når samhället Santana utan några trafikincidenter. Detta är samma ort som gårdagens vandring, men i detta fall går bilfärden högre upp bland bergen.
En större parkering finns vid starten för dagens vandring. Sällskapet har lyckats komma iväg tidigt och det är få bilar på parkering. Termometern visar 5 grader plus, men vinden är nordlig och mycket kylig.
Dagens vandring blir definitivt med långbyxor och vandringsjacka. Har med superunderställ och vantar i ryggsäcken och dessa skulle inte var fel, men försöker utan denna utrustning.
Vandringen är inte lång, men det blir ett antal stigningar. Vandringskamraten får bita ihop och kämpa på uppför. Tyvärr har förberedelserna avseende träning varit blygsamma för vandringskamraten, som pustar tungt i uppförsbackarna.
Vinden är som sagt mycket kall och tar extra fart när det blir öppna områden. Det är molnfritt, men solen förmår ännu inte att skapa värme. På norrsidorna finns det is efter den förmodligen kalla natten.
Utsikterna uppe i detta område är fantastiska. Några vackra motiv lyckas fångas med sällskapets enkla kameror. Det går att se mycket långt denna klara och molnfria dag. Några enstaka moln syns i fjärran samt i dalarna längre ner. För tillfället är sällskapet ovanför dagens molnskärm.
Första delen av vandringen går uppför och för att senare plana ut. Tyvärr fortsätter leden på den norra sidan av en höjd och det blir kyligt att gå i skugga samt utsatta för den kalla nordliga vinden.
Sällskapet gnetar på och passerar en bergssadel där man kan se en vy över den dramatiska leden till pico do Arieiro. Denna skall vara ännu jobbigare och spektakulär avseende svindel-avsnitt. Få se om vandringskamraten kan övertalas att gå denna?
Strax innan dagens slutmål så finns det en stuga vid foten av Pico Ruivo. Den är bara öppen tidvis och det finns inget angivet när ”tidvis” är på året.
Sällskapet tar en kort paus innan den sista forceringen upp till toppen.
Det går bra att ta sig upp sista biten, men det är mycket kallt då leden går på den kala nordsidan. Alla vandrare är utsatta för den mycket kalla nordanvinden denna dag. Höjer på ögonbrynen när några vandrare observeras ekiperade endast t-shirt och kortbyxor.
Detta känns som helt fel klädsel denna dag.
Sällskapet når till slut toppen på 1861 meter och känner en viss stolthet. Bedriften dokumenteras med bilder för att berättas för eventuella barn-barn. Det blir en stund av ”glory” innan det är dags att ta sig samma väg nedför och tillbaka.
Passar också på att ta några kort på de ganska orädda småfåglarna som håller till på denna höjd. De verkar vara vana att få lite extra brödsmulor av vandrare, då de stryker omkring nära sällskapet.
Vandringen tillbaks blir något behagligare då det mestadels är nedför och solen har lyckats åstadkomma några grader ytterligare värme. Vinden känns inte längre lika isande.
Når tillbaks till parkeringen och konstaterar att dagens vandring har avslutats klockan 12. Det återstår mycket av dagen.
Sällskapet beslutar att göra ett besök i den botaniska trädgården i Funchal. Denna har besökts några gånger och har tidvis varit en upplevelse att besöka.
Det går lite si och så med navigeringen till trädgården och det blir öppenhjärtiga diskussioner avseende körning respektive kartläsning.
Nåväl, till slut anländer sällskapet trädgården.
Första anhalt blir i serveringen för att inhandla en lättare lunch. Det är många som ockuperar borden i serveringen. Det är mycket varmt, molnfritt, trädgården ligger i en södersluttning samt det är mycket nivåskillnader mellan de olika trädgårdana. Många vill nog sitta ner en stund extra.
Lyssnar till ett ungt Svenskt sällskap med sovande baby i vagn. Dessa verkar ha en mycket strikt semesterbudget då de resonerar hur de skall göra sin beställning exakt för att matcha dagens avsatta dito. Sällskapet verkar ha bra koll på det mesta. Känns lite ovanligt att höra Svenska röster även om et på planet ner till ön var nästan fullt av mestadels Svensktalande.
Vandringen i trädgården går ganska raskt för sällskapet, då det är mycket varmt, benen är stela och det inte blommar så mycket vid denna tidpunkt. Sällskapet är antingen för sent ute (Kamelia, Azaleor, Rhododendron) eller för tidigt (sommarblommor). En och annan växt blommar, men inte i det överflöd som ibland kan erbjudas i en trädgård.
Sällskapet rundar av detta besök ganska snabbt, äntrar hyrbilen och beger sig mot hotellet. Bilkörningen blir helt på känn då sällskapet inte har någon karta.
Undertecknad förlitar sig på sin ”instinkt” och kör nedför en bit för att senare klättra uppför för att nå huvudvägen. Väl uppe på denna så blir det enkelt att anlända till hotellet. Vill för allt i världen inte hamna i trånga smågator eller i centrala Funchal. Då kan det ta tid att ta sig ur detta och till rätt destination. Når huvudleden utan problem och ankommer hotellet.
Tar en kort promenad för att dokumentera ett fantastiskt tulpan-träd som är i full blom samt ett väldigt stilfullt bambu-arrangemang utefter hotellsidan.
Åter på rummet så fortsätter undertecknad till havsbassängen för att avverka den sista etappen på ”Vansbro-simningen” ingående i företagets lokala ”klassiker”. Simning är inte kul men nu är dessa 3 kilometer genomförda!
Det är en mycket varm dag och det blir mera lättsamma aktiviteter resten av denna dag.
Kvällens middag har medelhavs-tema.
Imorgon blir det dags för en ny vandring.
Åter till start
Dag 5
Morgonen är kall och det sveper ner en kylig nordlig vind över ön. Ingen sitter ute och äter frukost denna morgon.
Sällskapet har planerat att vandra på en Levada – Moinho, vid den nordvästra delen av ön. Leden startar några kilometer söder om Porto Moniz. Porto Moniz har trevliga havsbassänger för den badintresserade. Det blir en häftig upplevelse när Atlantens vågor slår in över bassängerna!
Vägen till Porto Moniz går raskt via de tidigare nämnda tunnlarna genom bergen. Tyvärr blir det en felkörning vid Sao Vicente och sällskapet kör gamla vägen genom samhället. Kartläsaren var inte vaken?
Vid Porto Moniz bär det uppför via en serpentinväg. Som alltid är det bra med goda nerver på dessa smala vägar med hisnande utsikter. De inhemska förarna kör mycket ”Latinskt” och mera känsla/fart än förstånd.
Når startpunkten för dagens Levada vandring och det är mycket kyligt. Solen kommer inte åt på denna nordvästra sida och Levadan är omgiven av mycket skog. Naturen är vad som i trädgårdssammanhang beskrivs som Lund-karaktär. Här växer det mycket som trivs i skugga.
Västra delen av ön är inte lika exploaterad, utan det är ganska lite bebyggelse och man har inte heller fått någon så kallad ”Via rapida” för att ta sig från norr/söder och vice versa.
Det är lätt vandring då sällskapet vandrar utefter den mycket livligt rinnande Levadan. Det är intressant med det porlande ljudet som har en avslappnande monoton konsekvent tonart. Så fort det finns ett hinder i vattenrännan, så blir det ett helt annat ljud och ibland misstar undertecknad dessa ljud för människoröster.
Levadan verkar ha en lite större lutning än de ”normala”. Den fylls också på från de talrika vattenfallen som kommer nedför sluttningarna. Levada konstruktörerna tar vara på de droppar som kommer. På vissa ställen så blir det en brantare nedfart för vattnet, då man byter en högre höjdnivå mot en lägre.
Sällskapet träffar på ett vattenfallshinder i början, men detta kan forceras utan större bekymmer.
Vandringen är lätt utefter Levadan även om det går sakta uppför hela tiden. Vandringskamraten trivs så länge det inte är motlut, för då uppenbaras hennes något blygsamma fysiska form.
Den första nivåtrappan är endast ca 10 meter höjdskillnad och forceras efter visst pustande från vandringskamraten.
De ca 3 första kilometrarna går inne i skuggan bland träden och det är kyligt.
Vid ca 3 kilometer så börjar terrängen glesna mer och där solen kommer år växer det mängder med Ginst-buskar. Buskarna är på väg att slå ut, men den stora blomster-explosionen dröjer några dagar ytterligare.
I den mera öppna terrängen kan man se havet väster om ön. Nästa land, är landet för frihet och alla möjligheters självförverkligande. Här kan alla köpa ett vapen och har friheten att skjuta eventuella inkräktare! Näväl, lite ironi får väl en berättare ha?
Solen kommer åt mera i den öppna terrängen, men förmår inte värma då den kalla blåsten håller nere temperaturen.
En ytterligare Levadatrappa dyker upp och är något längre – ca 20 meter. Samma pustande i denna trappa.
Möter ett franskt sällskap som kommer från andra hållet lotsade av en guide. En mycket korpulent äldre man släpar efter i gruppen och denne är tapper som tar sig an lite utmaningar.
Levadan måste följa bergssidorna och det blir ibland djupa instick i innerdalarna. Där finns det ofta intensivt rinnande bäckar och vattenfall.
Vid ca 5 kilometer möts sällskapet av en rejäl backe där det visar sig att Levadan faller ner ca 70-80 meter. Sällskapet måste kättra uppför denna nivåskillnad, vilket inte låter så mycket, men det går mycket brant uppför. Vandringskamraten får kämpa rejält för att ta sig uppför denna backe.
Denna forcering uppför är den sista innan slutmålet. Återstående vandring går utan några märkbara motlut.
Vegetationen runt Levadan är mycket tät under den sista kilometern och det känns ibland som att vandra i en tunnel där väggarna är träd och buskar.
Till slut når sällskapet slutmålet för denna Levada. Platsen kallas ”modern till Levadan” och är ett rejält vattenfall. Levadan fortsätter vidare uppför, men själva etapp-beskrivningen slutar här. Sällskapet tar lite bilder, pustar och börjar sedan vandra tillbaks till startpunkten.
Det börjar kurra lite i magen, varför sällskapet beslutar för en rast i den mera soliga delen av dagens vandring.
Sällskapet möter allt flera vandrare som är på väg mot slutmålet.
Den tidigare nämnda branta forceringen uppför går betydligt enklare när det är nedför. Det gäller att hitta fast underlag så att man inte rutschar ner eller faller olyckligt. Undertecknad halkar och hamnar på arslet. Inga skador mer än skitiga vandringsbyxor.
Sällskapet når den lite öppnare terrängen och hittar en större gren att sitta på för att konsumera den medhavda lunchen.
Det känns skönt att få något i magen och få lite värmande sol. Nackdelen med rast/vila är att kroppar stelnar och det är trögt att komma igång igen.
Sällskapet fortsätter sin vandring och är som ett malmtåg på Narviksbanan. Det tar någon kilometer att komma upp i marschfart.
Fler och fler vandrare kommer i motsatt riktning. Ett Tysk par frågar undertecknad om lite hjälp och undrar om de är på rätt väg. De meddelar att de skall till Ponta do Pargo, vilket ligger en rejäl bit bortanför sällskapets etappmål. Försäkrar att det Tyska paret är på rätt väg, men att de har en bra bit att vandra till sitt slutmål. De är nöjda med informationen och gnetar på vidare mot sitt mål.
Vandringskamraten brukar ofta få en så kallad lidnersk knäpp, när det är underlag utan backar och vandring hemåt. Detta gäller också nu och undertecknad får tänja något på stegen för att hänga med. Vid den sista Levada trappan så rasar dock vandringskamratens energi-boost samman och sista kilometern vandras med dennes slokande axlar framför undertecknad.
Når till slut startpunkten och sällskapet byter om till något lättare klädsel. Det har blivit acceptabla temperaturer i solen, även om blåsten kommer sporadiskt med isande pustar.
Vandringskamraten tycker att sällskapet skall ta en utflyktsväg över massivet Paul da Serra. Undertecknad är måttligt intresserad, då det är sämre väg och även om det på kartan ser kortare ut så tar det definitivt längre tid än ”Via rapida” vägar.
För husfridens skull ger sig undertecknad och får äta upp detta senare. Varför lyssnar/framhäver inte undertecknad sina instinkter?
Vägen är mycket ojämn och det står kossor lite överallt. Vädret är klart så det erbjuds några vackra utsikter. Uppe på massivet pågår det flera anläggningsarbeten både på vägen och ute i terrängen.
Vid ett vägkors så dyker plötsligt vägskylten – Återvändsgränd upp vid vägkanten, för den väg som sällskapet färdas på.
Det blir att ta sig ned på den södra sidan via en smal, kurvig och livligt trafikerad väg – Lastbilar på väg till anläggningsarbetet. Undertecknad surnar till rejält och det blir en nervpåfrestande och sakta nedförskörning på småvägar till havs-nivån. Det går inte heller att ansluta in på motorvägen utan sällskapet måste bila vidare på den krokiga och smala vägen utefter kusten tills slutligen en anslutning hittas.
Väl ute på motorvägen går det raskt tillbaks till hotellet.
Får några minuter sol på balkongen innan den försvinner bakom hotellknuten.
Kvällens middag har Portugisiskt tema. Måste erkänna att Portugisernas matkultur inte är uppskattad av sällskapet. Har beställt ett antal så kallade inhemska rätter och blivit mest besviken varje gång. Speciellt ”illa” har det varit under semestrar på Portugals fastland. Vid senaste besöket i Lissabon hittades en Indisk restaurang, som en oas i öknen, efter dagar av pina med Portugisiskt kök! Någon annan som har bättre erfarenhet?
Åter till start
Dag 6
Väderprognosen är fortsatt lite kylig. Växlande molnighet, nordlig vind och endast 14 grader på vandringsplatsen.
Dagens vandring blir på den absolut östra delen av ön. Vandrings-etappen är vandringskamratens favorit, även om den vandrats tidigare och erbjuder en del stigningar.
Sällskapet kommer iväg raskt denna morgon och åter så är det köer in mot Funchal. Denna gång beroende på en bilolycka.
Sällskapet når parkeringen vid etappens början som en av de första bilarna. Får stå närmast starten på etappen och inte 500 – 1000 meter bort, vilket kan ske om man anländer senare. Etappen är mycket populär för vandrare.
Det blåser kallt, varför det blir vandringsjacka på. Undertecknad chansar med kortbyxor, medan vandringskamraten väljer långa.
Vinden biter i och kyler, på detta mycket öppna område. Här finns inga träd utan bara gräs, blommor och några enstaka buskar. Endast ett lite mer skyddat ställe på halvön har några palmer. Området i övrigt är mycket utsatt vid dåligt väder.
Här finns det växter som tål tuffa klimat vilket kommer visa sig senare.
Första delen av vandringen är nedför, men efter detta så bär det direkt åter uppför. På nästa höjd-ås börjar det bre ut sig ruggar av violetta blommor. De passar så bra in med sin färg i gräslandskapet och det ser mycket vackert ut. Blomman är som sagt en tuffing!
Leden viker nedåt till ett pass (läs blåshål) och här erbjuds det mycket fina utsikter.
Det går verkligen att se hur denna ö har uppstått och hur tillvaron varit tidigare, när naturen levt rejält rövare. På bergssidan kan man se de olika lagren som bildats i samband med vulkanutbrott och tider av lugnare perioder. Varje skikt representerar ett antal år med omväxlande lugn och kaos.
Tvärs igenom dessa lager går svarta lava-kanaler som trängt igenom och vidare upp i luften för att bilda ett ytterligare skikt.
Det går också att se på själva ytan där leden går hur det uppstått olika skikt. På ett ställe går själva leden på en mörkare lava-väg, medan sidorna består av en mera stabil bergart.
Det blir mycket fotograferande på detta avsnitt.
Sällskapet fortsätter utefter bergssidan och det bär sakta uppför till nästa pass/blåshål. Här är också fint men inte lika spektakulärt som vid det förra stoppet.
Leden fortsätter uppför till toppen av en åsrygg. Denna smala rygg förbinder två berg och har successivt blivit smalare och smalare av erosionen. Om ett antal år kommer nog hela denna åsrygg ha försvunnit.
Det pirrar lite att gå på denna, med mycket branta sidor som stupar hundratalet meter ner i havet.
Efter denna åsrygg blir det bekvämare vandring ett tag inför den sista stigningen upp till en topp som är slutpunkten på denna etapp. Det går inte heller att vandra längre än till toppen.
I dalen innan den brantare stigningen så är det lite mera lä och här finns en stuga, rastbord, palmer samt ytterligare växter. Här växer en av undertecknads favoritbuskar – Echium Candicans/Snokört. Har försökt få egna frön att gro, men aldrig lyckats ännu. Vill verkligen ha denna mycket ståtliga och vackra buske.
Får njuta av prakten här på ön.
Sista delen upp till toppen och slutmålet är brant uppför. Det är många som pustar i denna backe. Vandringskamraten gnetar på och tar sig upp till slut.
På toppen är det ytterligare vackra buskar, hisnande utsikter och lite pirr då det stupar rejält ned i havet. Halva skyddsräcket har raserats och det är helt öppet på en sida. Det blåser också rejält, varför ingen rekommenderas att stå nära kanten.
Längst bort på den yttersta udden syns ett fyrtorn, men det går inte att vandra vidare från denna plats. Njuter en stund av denna utsikt och sedan är det bara att börja vandringen tillbaka. Sällskapet får ta sig försiktigt nedför den första branten, då det kan bli rejäla skrapsår vid en eventuell vurpa.
Sällskapet når botten på den branta stigningen och här går luften ur vandringskamraten varför det blir vila och vätska. Passar på att packa ner vandringsjackan då det blivit varmare och det räcker med T-shirt.
Ser i fjärran att det fullkomligt väller in vandrare som anlänt senare. Det är resegrupper, familjer, vänner, enskilda vandrare, etc.
På vissa ställen är det smalt så passerande får vänta tills en grupp passerat.
Vandringskamraten pustar på och det går trögare för varje motlut, men till slut så är sällskapet tillbaka vid bilen. Ser bort över parkeringen utefter vägen att det är massor av bilar och det kunde bli 1-2 km extra vandring om sällskapet varit sena.
Dagen är fortfarande ung så sällskapet åker till ett större shoppingcenter i utkanten av Funchal. Detta för en kombination av lite shopping samt en lunch. Lunchen blir en näringsriktig hamburgare!
Inköpen är avklarade och sällskapet återvänder till hotellet.
Kollar läget med vandringskamraten om det finns krafter kvar för en promenad till saluhallen. Promenaden innebär ytterligare 6,5 km i gassande sol/värme.
Vandringskamarten ställer upp även om det är ansträngande för denne.
Det går en karavan av turister till/från hotell-distriktet i den västra delen av staden från/till centrala Funchal.
På vägen observerar undertecknad en skylt som meddelar att ”unika plantor” säljes. Det är en liten shop i botten av ett hotell. Tvekar första att gå dit, men beslutar att göra en test och se om det finns något intressant.
Föreståndaren är en gammal dam som verkar vara runt 90 år. Hon blir alldeles till sig och visar upp ett album av vykort som tidigare kunder skickat och som visar deras blommande rariteter i Tyskland, Norge, Sverige, England, etc.
Försöker meddela henne att jag främst vill ha en Echium planta och hon verkar förstå vad detta är men har inget att erbjuda. Oj, vad denna tant bladdrar på och visar lökar samt växter. Begriper inte något av hennes svada men till slut så ”tröttnar” undertecknad och står med två lökpåsar och en lökrot i näven för 17,5 Euro. Den gamla damen har ingen växel och erbjuder istället en växt som hon kallar Donkey-tail (Ap-svans). Känner igen denna växt och accepterar detta erbjudande.
Tanten var oskyldig och väldigt stolt över sina växter, men det blev lite jobbigt då det inte gick att förstå eller att göra sig själv förstådd.
Sällskapet vandrar vidare mot saluhallen och vandringskamraten muttrar då det är en lång nedförsbacke vid stadsparken. Denna backe blir uppför på tillbaka-vägen.
Når huvudgatan där det är mängder av serveringar ute och inne. En orkester spelar riviga och entusiastiska melodier. Här vistas massor av folk och i huvudsak turister. Det verkar vara de vanliga rutinerna där folk irrar omkring bland affärer eller sitter på en servering, smuttar vin/öl och blänger på andra turister.
Det är kanske avkopplande, men inte riktigt sällskapet grej. Det blir mer avkoppling upp bland bergen!
Når till slut saluhallen och det finns många mycket fina erbjudanden. Förutom grönsaker/frukt etc, så finns det en blomavdelning. Det erbjuds färska blommor, lökar och frön. Det är vackra bilder på påsarna med lökar och frön, men det blir inte alltid så i verkligheten. Har bl.a. en Strelitzia hemma som gett blad i fem år men inga blommor.
Köper Echium frön och spänner ögonen i damen som säljer dessa, för att få en försäkran att dessa är färska/grobara. Utan tveka bekräftas detta, men känner viss tvekan ändå.
Chansar åter och köper Protea frön, vilka är svåra att få att gro. Dock skulle det vara fantastiska att lyckas. Man lever på hoppet.
Trots förmånliga erbjudanden från blomstersäljarna är sällskapet nöjda och återvänder mot hotellet.
Det är rejält varmt och nu kommer solen in rätt i ansiktet. Det blir nog grillning extra black denna dag.
Tidigare nämnda backe forceras och vandringskamraten får lite påskjutning i ryggen uppför vilket underlättar.
Varma och svettiga når sällskapet åter hotellet och de ansträngande aktiviteterna för denna dag får anses vara klara.
Ikväll är det en buffet enligt tema kockens meny. Hoppas på duktiga kockar!
Dag 7
Sista vandrings-dagen och har hittat en ”lagom” vandring så att alla i sällskapet skall orka med. Har letat upp ett bra alternativ, som utgår från den lilla orten Lombada. Vandringen går att kombinera via två Levador – Moinho och Nova.
Det har anlänt nya gäster till dagens frukost. Tre damer från Sverige är uppe i varv och har trevligt. De tar även ett glas champagne till frukosten och stämningen ökar! Det är många nya gäster som ser vältränade ut jämfört tidigare.
Måste erkänna att mängden mat som erbjuds har trubbat av det mesta av den naturliga hungern. Hungern är ju enligt ett ordspråk den bästa kryddan och därför smakar inte maten lika mycket längre.
Dags att komma tillbaka till mera enkla matvanor hemma.
Vädret är bra denna morgon. Det är sol och lagom ”Svenskt” varmt. Det är en bra temperatur för vandring och slipper vandringsjacka denna gång.
Har förvarnat vandringskamraten att det blir några avsnitt med svindel-känsla. Leden går ovanför några branta avgrunder och dessa passager rekommenderas inte till personer med svindel-känslor.
Vet att vandringskamraten har dessa känslor, men är också konfident med att denne klarar dessa utmaningar. Det har hon gjort förut.
Kommer iväg tidigt och det är en ganska kort bit till orten Lombada. Det är som alltid mycket trångt i små-byarna och det kan vara en utmaning att hitta en parkering för bilen. Tanken var att åka till kyrkan för där bör det finnas parkering. Missar avfarten och fortsätter uppåt i sluttningen. Hittar en ”glugg” bredvid några sopcontainrar. Parkeringen är populär visas då en annan bil anländer strax efter och ser att chauffören svär då platsen är upptagen.
Vandringsordningen ändras då sällskapet hamna en bit upp på anslutningsvägen till Levada Nova. Tanken var att komma nedför den starka stigning, som nu måste forceras uppför i 500 meter. Det blir lite svärande från vandringskamraten, då inga större stigningar utlovats denna dag.
Förklarar varför det blir på detta sätt och allt lugnar ner sig när sällskapet når Levadan. Nu blir det horisontell vandring utan några som helst stigningar ända fram till vändpunkten.
Första delen av vandringen flankeras av mindre odlingar. Man verkar försöka ta tillvara alla möjligheter att odla på de plättar som erbjuder dessa möjligheter. Det kan vara en utmaning att odla i en brant sluttning då kraftiga regnskurar skulle flytta ner allt till dalarnas bottnar.
Ser vackra vita kallor som växer vilt i terrängen. Växterna är ”dyrgripar” för nordbor, men här kan man ”gödsla” med dessa.
Ju längre in i dalen som sällskapet kommer desto brantare blir det med rejäla stup i sidan av leden. Det finns enklare staket, men inte överallt. Vandringskamraten fokuserar att titta framåt och gjorde misstaget att se ner en gång. Synen innebar en ganska ljudlig kommentar!
Bergssidan erbjuder också ett visst överhäng, vilket är bra ifall någon bumling skulle komma ner ovanifrån.
Passerar två olika träd med vita blommor och som luktar fantastiskt gott. Vet inte vad dessa är för träd. Det första trädet hade små runda frukter/nötter.
Det är trevligt att vandra på denna Levada och få uppleva de lite mera dramatiska Levadorna på ön. Det är en speciell känsla att ha dessa branta avgrunder vid sidan av.
På vissa ställen har man anlagt så kallade utlopp, där vatten leds ned i dalen vid sidan av leden, via ett stenöverhäng. På detta sätt så spolas inte leden bort fån sidan.
Dessa överhäng lutar lätt nedåt/utåt och det blir en viss försiktighet när dessa skall passeras. Det rinnande vattnet kan åstadkomma att det blir halt.
På vissa ställen blir det ändå lite duschar när vatten rinner ner utefter bergen.
På ett ställe så forsar det mer, än att säga att det droppar.
Den branta delen avslutas med en 100 meter lång tunnel genom berget. Takhöjden varierar så det blir att gå hukandes för att inte slå i skallen. Telefonen har en ficklamps-app så det går att komma igenom utan bulor eller vurpor.
På andra sidan tunneln uppenbarar sig en fantastisk vy. Ett mycket intensivt vattenfall faller nedför berget och det är anordnat så att vattenfallet passeras på insidan! På detta sätt går det att passera utan att bli blöt. Fiffigt ordnat och en mycket trevlig upplevelse.
Sällskapets humör ökar efter denna passage.
Dalen börjar bli allt grundare inne i dalgången och meddelar vandringskamraten att de jobbiga partierna avseende svindel är passerade. Denne blir något överraskad då dessa passager var hisnande, men kunde passeras utan någon större oro.
Längst in i dalen, där det skall finnas en anslutning till den andra levadan – Moinho, så är leden avstängd. Detta beroende på att det inte finns någonting bakom! Allt har spolats bort.
Sällskapet får gå tillbaka på samma Levada några hundra meter och ta en stentrappa som anlagts, ner till den Levada som går tillbaks till Lombada.
Den nedre Levadan är ojämnare avseende underlaget och verkar äldre än den första. På denna Levada finns inte samma avsnitt av hisnande branter, varför det där med svindel inte är aktuellt.
Dock så finns det flera ras, som skapat hinder och på vissa ställen tagit med sig stora delar av Levadan. På ett ställe är det endast den yttersta kanten på själva rännan som finns kvar att vandra på.
Möter allt fler vandrare som hittat hit till denna fina vandring och som kommer från ”rätt” håll.
Dalen vidgas successivt och det går att se havet de sista kilometrarna.
Kommer tillbaks till mera odlad mark och på ett par ställen så har enstaka kor fått en minimal plätt att vistas på. Det är inte många kvadratmeter slät mark.
Når till slut kyrkan som är själva startpunkten för denna vandring och här är det fullt med bilar parkerade. Det är som sagt många vandrare som hittat hit.
Från kyrkan är det en mycket brant backe upp till bilen och det blir lite pustande innan denna nås.
Etappen var 3,5 km längre än angivet, men det får väl ses som en bonus.
Detta var sista vandringen för denna gång och eftermiddagen ägnas åt solande och slappande.
Senare är det dags att packa för att återvända till kyliga Sverige imorgon eftermiddag.
Det har varit en trevlig semester, med bra vandringar och upplevelser. Det har varit mycket kyligt vissa dagar, men det har gått ändå att vandra. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.
Få se om det finns något och skriva om imorgon. Hoppas inte det!
Dag 8
Det blir en lugn morgon då planet avgår på eftermiddagen. Sällskapet kan ha en sen frukost och sola på balkongen. Undertecknad tar en joggingtur på morgonen och det känns vidrigt att springa så tidigt. Kroppen är inte vaken/igång.
Möter några andra joggare som verkar ha goda vanor.
Trodde att det skulle vara mindre folk när det blev en timme senare frukost, men så var inte fallet. På sista dagen passar reskamraten på att njuta av ett glas champagne till frukosten! Idag blir det inga ansträngningar för denne.
Sällsakpet ägnar resten av förmiddagen med att koppla av på balkongen. Solen ligger på rejält varför det endast går att sitta någon minut i solen på balkongen.
Som tur är det havsbris varför det blir skönare/drägligare i skuggan.
Själva resan hem är inte mycket att orda om. Allt fungerade perfekt, men det blev mycket sittande/väntan. Har som tur är en bok att fördriva tiden med.
Anländer Arlanda 21:00 på lördagskvällen och reflekterar över kontrasterna. Det känns som veckan varit en stund i paradiset med vackra vyer, värme, sol, vågornas brus, etc. Anländer tillbaka till Sverige och det är grått, mörkt, svalt och på måndag är det dags att jobba igen. Det kanske måste vara så för att fullt uppskatta avbrott som denna vecka inneburit?
Dags att planera för nästa resa och ha något att se fram emot.