Dag 1 Eskilstuna – Funchal

Återigen är det dags för en resa till Madeira. Har även denna gång nyttjat att hyra ett hus via Airbnb.

Airbnb får mycket skit och gör miljardvinster. Man är irriterad på turistorterna då dessa verkar dra upp huspriser så att de som bor på orten inte har råd att köpa husen.

Gillar inte själv denna typ av företag men då man kan komma undan mycket billigare och bättre med boendet så biter jag i det delvis sura äpplet.

Denna reseskildring blir något komprimerad då jag är lite ”stressad” eftersom jag studerar samtidigt.

Jag går en kurs för att lära mig utveckla dynamiska hemsidor som denna! Har som pensionär börjat studera IT-utveckling på högskolor och man kan fråga sig om detta är klokt?!

Det är en viss ansträngning att lära sig och de som vet hur det är kan tycka att det är dumt att stressa och pressa sig som pensionär istället för att njuta av sitt otium!

Nu är det så att min personlighet är att jag gillar utmaningar, att klura ut saker samt att lära mig nya saker. Sedan sägs det att gamlingar ska motionera sin hjärna för att hålla demens borta så länge som möjligt.

Vi har ett ganska tidigt flyg och eftersom vi bor i Eskilstuna så har vi även en bit att åka. Funderade på alternativet att övernatta på Arlanda men valde bort detta. Det var den snåla pensionären som talade och det var lite dumt. Dels fick vi en snösmocka som skapade vinterväglag samt att vi blev mycket trötta av att vakna 04:30. Själva resandet är en viss ansträngning också.

Den snö som kom åstadkom Sveriges hittills största masskrockar i Uppsala så jag hade respekt när jag körde. Bilkörningen gick dock perfekt utan några problem.

Allt flöt bra på Arlanda flygplats. Det enda smolket i bägaren är att billiga charterflyg får gater längst bort. Det var en lång vandring till gaten.

Ser att det mest sitter äldre i stolarna vid gaten. Några enstaka barnfamiljer ska också åka på sportlov. Madeira är inget röjar-ställe även om äldre även kan festa till. Dock slocknar dessa tidigt på kvällarna eftersom de inte längre har så kallad ”fyll-kondis”.

Flyget har starkt fokus på försäljning för att dra in de extra pengar som behövs för att kompensera lägre flygpriser. Servicen var dock bra och maten var bättre än på det senaste flyget till Japan. Det senare var ett reguljärt flyg men trots högre pris så var inte standarden på t.ex. maten bättre.

Landningen går bra på den lite farligare flygplatsen på Madeira. Den ligger helt öppen mot havet i tre riktningar och när det blåser brukar det pirra i magen vid landning!

Sällskapet delar upp sig och frugan hämtar väskorna medan jag själv rusar till biluthyrningen. Det brukar ofta ta tid när det är fler personer. Denna gång är det helt tomt så jag får bilen innan frugan anländer med väskorna. Detta är första gången.

Bilen är av franskt märke och jag är inte helt van vid franska ingenjörers sätt att designa. Det blir ingen automatväxel denna gång vilket innebär att starten av bilframförandet blir försiktig. Konstaterar att det är fler som hyrt bil idag eftersom det går i maklig takt på stora vägen.

Har inte bråttom då det officiella incheckningen i huset är 17:00 och jag skulle få ett meddelande när allt var klart.

Passar på att shoppa tillsammans med alla andra som bor på ön. Parkeringen är full och det myllrar av folk i affären. Man handlar nog inför veckan denna söndag. Vet inte hur deras betalningsrutiner fungerar eftersom det ofta är mycket omständigt när öborna ska betala i kassan.

Det är en hel del som blivit nytt på ön sedan vi var här senaste gången. Man verkar också här ha fått upp ögonen för att turister numera är ett ”problem”. Debatten i media har varit intensiv i olika länder. Nu måste man betala turistskatt, registrera sin identitet när man hyr hus och i kassan signera kvittot trots kortbetalning. I biluthyrningen var jag också tvungen att binda 900 Euro i säkerhet vilket också var nytt. Känner att utvecklingen går åt fel håll men har inte svaret på vad som är rätt åtgärder.

Värden hör av sig strax efter att vi shoppat klart. Telefonens karthänvisning fungerar dåligt av någon konstig anledning men vi hittar fram. Det är en mycket brant backe till boendet! Bilen får även parkera i en sluttning om vi inte lyckas förstå hur man öppnar dörren till det minimala garaget. Det krävs goda nerver att backa och köra i denna branta och smala miljö.

Huset är bra även om det är kallt. Vi verkar ha otur med vädret då det är kyligare än vid tidigare resor. Det finns dock mobila värmeelement som vi kan slå på.

När vi äntligen kommit tillrätta så gör sig tröttheten gällande. Jag lyckas titta på lite skidsport på playtjänsten i datorn innan ögonlocken ger vika. I huset finns en modern TV men man sänder inga repriser av skidskytte här! TV:n är förresten så modern att den inte går att stänga av. Försöker med två olika kontroller, lyckas stänga av den, men en liten stund senare startar den igen!

Skulle nog ha övernattat på Arlanda så att jag kanske hade orkat se några stavtag till!

Dag 2 Vandring levada Nova

Natten har varit splittrad. Sov djupt första delen, vaknade runt 02:30 och började knappa på mobilen och lyckades senare somna om och sova djupt till morgonen. Sömnen blev sådär och känner mig seg.

Frugan är också en aning seg efter gårdagens resa. Beslutet blir att börja med en lätt vandring som ligger på gångavstånd från huset. Det finns en hake och det är att gångavståndet 500 meter också innebär en stigning på 95 meter. Det känns brant för oss gamlingar!

Sällskapet tar sig an dagens vandring och det blir brutalt att utan uppvärmning börja en mycket brant stigning. Pulsen blir hög men sällskapet når levadan utan några förluster. Känner igen platsen där sällskapet rastat förrut samt jag själv kört lite med drönaren.

Efter en kort promenad på levadan så passeras de ”kända” Amaryllisarna. Har fotograferat dess åtskilliga gånger när denna levada vandrats tidigare. De verkar blomma jämt!

Fortsätter vidare utefter levadan och upplever att det är tidig vår här på ön. Hör kvitter från fåglar som låter typiskt för normalt tidiga vårar. Enstaka blommor passeras men det känns som att den normala växtsäsongen har rubbats, då det blommar växter som brukar blomma i helt andra tider på året.

Når till byn där sällskapet avser att vända och hör bruset från en flod som levererar vatten till odlingarna på lägre höjd. Vädret är mulet och det kommer lite duggregn. Det går ändå bra att vandra och njuter av den absoluta tystanden utefter levadan.

Här i byn så finns det en ”fågelfarm”. Det går inte att se vad som finns bakom presseningar som döljer farmen. Jag hävdar att det är ljudinspelningar av fågelläten som hörs, medan frugan menar att det finns riktiga fåglar bakom skynkena. Vi har passerat denna plats flera gånger och vet inte svaret. Fågellätena tror vi inte är från fåglar som normalt finns på ön.

Sällskapet fortsätter uppåt i byn till ett litet kafe. Har varit där några gånger tidigare och det känns mycket lokalt/genuint att besöka detta etablissemang. Passerar några vackra liljor och snälla hundar på vägen upp.

Får en stund vila samt lite meditativa intryck av den stillsamma orten och dalgången. Studerar den något annorlunda interiören i kafeets bar. Bläckpennor som skall erbjuda en form av ”vacker” inredning.

Efter en stund av trevlig avkoppling i en trivsam miljö fortsätter sällskapet sin vandring tillbaka till stugan. Passerar flera exempel på växter som blommar i ”fel” tid. Får även en fin vy över landskapet när solen tittar fram ett ögonblick mellan molnen.

Sista biten till stugan går det nedför och benen är något stela hos sällskapet. Trots att båda varit flitiga på gymmet och halva sällskapet varit aktiva i att springa i skogen så är kropparna sega. Har alltid funderat på varför man är så trött de första dagarna på en ort även om den ligger i en liknande tidszon. Det brukar bli bättre med orken efter någon dag

Huset har ett garage som i sig är rymligt. Man måste backa in eller köra in sedan backa ut. Detta är normalt inget bekymmer men här så är det sluttande mark, man måste svänga 90 grader, stenar på ena sidan vägen och en djup grop på andra sidan. När det är brant så måste man gasa samtidigt som man måste köra sakta! I första försöket hängde ena bakhjulet över gropen! Det blev lite svettigt!

Dagen avslutras med shopping av mat, matlagning efter en stunds ”try and error” för att få igång plattorna på gasspisen. Det blir ocskå lite skrivande som detta, samt val av bilder. Nästa utmaning är att börja på mästarprovet för aktuell kurs. Försöker klura ut hur man kan presentera en graf i ett ”pop-up” fönster. Detta är dock en helt annan historia! Hoppas på bättre väder imorghon. Just nu ösregnar det ute och kan inte sitta på altanen och njuta av kvällssolen samt utsikten.

Dag 3 Vandring Lombada dos Marinheiros

Natten har varit mycket livlig med stark vind och ösregn. Huset vi bor i är modernt men precisionen när det gäller byggandet har varit av sämre kvalitet. När det stormat i natt så har det smällt i husets dörrar. Det verkar finnas spelrum i dörrarna. Man har trott att det varit någon inne i huset när det smällt i dörrarna.

På morgonen är vädret något bättre även om det är molningt och vinden kall. Dagens vandring blir runt Lombada dos Marinheiros som erbjuder bra utsikter mot Atlanten.

Konstaterar att min mobil verkar ha gett upp avseende GPS funktionen. Den visar fel hela tiden. Har tappat mobilen några gånger i golvet så det kanske beror på detta?

Vi lyckas hitta platsen där vandringen skall starta med frugans mobil. Vandringen är lätt till en början.

Når till en liten by och här finns både bar och en lite affär. Det ser dock ganska tomt ut. Vi passerar en utsiktspunkt och ser vändpunkten på vandringen längre ner. Det kommer gå stadigt nedför och sedan skall man upp igen. Vandrade delar av denna vandring förra året och minns uppförsbacken.

Passerar några hus på vägen och kommer ihåg från förra året att det fanns en mycket ilsken hund här. Frugan undrar hur jag kommer ihåg en massa oväsentligheter, men glömmer det som är viktigt. Har ingen förklaring! Hunden är ilsken idag också. Anländer nästa utsiktspunkt som ”vaktas” av en kossa. Här är fin utsikt mot västra sidan av ön och fyren.

Sista biten övergår asfaltsvägen till en stig med mycket gräs. Det är blött efter nattens regn. Når vändpunkten och kan fotografera in mot dalen där ett mindre vattenfall forsar. Det var lite bättre utsikt högre upp men man får ju motion.

Dags att stånka tillbaks uppför.

Ser på tillbakavägen en odling som erbjuder en av de bästa utsikterna. Intressant hur man tar vara på minsta lilla plätt här på ön.

Det tar på krafterna att ta sig uppåt och det blir några pauser. Visserligen är sällskapet seniora men det senaste året har det blivit en del övningar på gymmet samt löpningar i skogen för 50% av sällskapet. Frugan har det jobbigt men menar att det går bättre denna gång och det måste bero på lite mer träning.

Passerar ett hus som klanske Salvador Dali bott i. Slutsatsen beroende på husets utseende.

Sällskapet når slutligen levadan och vandringen blir enklare. En bit längre fram blir det ytterligare en avvikelse till en utsiktspunkt. Området är populärt även för öborna som brukar grilla här vid tillfällen. Grillningen har gett spår i naturen och växtligheten är svart då grillandet har spridit sig till omgivningen./p>

Det går nedför till utsiktsplatsen och där finns det ett räcke då det är åtskilliga höjdmeter brant ner till havet. Här ser man samma tidigare nämnda fyr. Tillbakavägen till levadan är kortare men därmed brantare. Sällskapet överlever stigningen något anfådda men nöjda.

Åker tillbaka till huset och skall återigen parkera i garaget. Naturligtvis kommer det en bil nedföär den smala vägen och frugan blir stressad då jag måste trixa bilen åt sidan. Nästa utmaning är att få in bilen i garaget. Marken sluttar mycket så när jag skall köra i garaget så hänger bakre hjulet i luften! Känsla är också att bilen skall välta. Parkerandet känns inte speciellt behagligt.

Solen har tittat fram och sällskapet kan sitta på altanen och bli lite semesterbruna/röda!

Dag 4 Vandring levada Castelejo

Solen skiner och det ska bli bra väder hela dagen. Sällskapet beslutar att vandra en vacker levada på norra sidan av ön. Har vandrat den förrut och den innehåller vackra trädgårdar, brusande vatten, stillhet och få vandrare.

Vaknar till ordentligt när bilen skall ut ur garaget på tre hjul och senare i den mycket in fartfyllda trafiken förbi Funchal. Det är extra nervpirrande att köra i den högra filen, med skymd sikt och bilar som skall ansluta vägen via de mycket korta påfarterna. De startar från noll och trafiken går i varierande hög hastighet.

Når resmålet utan några skador på bilen. Det inre mentala är lite darrigt. Byn är liten men det verkar vara mest nyare hus och som nämnts mycket fina trädgårdar. Kikar in och ser en del ovanliga växter. Första biten till levadan bär uppför och benmusklerna kommer snabbt igång.

Når levadan och får en överblick av dalen som är vacker i solskenet.

Vandringen blir lättare på levadan och passerar många fina trädgårdar där det blommar för fullt. Levadan porlar rofyllt.

På andra sidan dalen så reser sig öns toppar och de kan studeras i dagens klara solsken.

Fortsätter in i dalen på en omväxlande bred och solid levada samt delar som har rasat efter regn. På vissa avsnitt gäller det att vara säker på foten

Bruset från floden ökar ju längre in i dalen vi kommer. Längst in är fallhöjden högre och det forsar rejält. För den som gillar utmaningar fortsätter leden uppför till bergsområdet. Senast var det ett yngre Finskt spänstigt par som försökte men vände efter en stund.

Försöker filma lite med drönare och får se om det blir något. Det är utmanande att flyga i lite trängre utrymmen.

På tillbakavägen möter vi några enstaka vandrare och är lite förvånad att så få vandrar denna trevliga levada. Vissa vandringar är överbefolkade av turister och öbor men inte denna.

Kommer ur dalen och in i soskenet igen. Utsikten mot havet är vacker.

Sista biten nedför till bilen går på stela ben. Känns dock bättre än tidigare år nu när det har varit övningar på gymmet. Avslutar med en kopp kaffe i en liten bar i byn. Utsikten från baren är fantastisk!

Återvänder till huset och trafiken är lite mindre intensiv, men den är aldrig lugn. Portugiserna har mycket bråttom på desssa kuperade och kurviga vägar.

Eftermiddagen kan spenderas i strålande sol på altanen och fin utsikt över havet!

Dag 5 Vandring levada do Moinho och Ribeira da Janela

Idag blev det blev det lite av fiasko igen och på samma ställe! Förra gången beroende på vädret men denna gång på en dålig levada.

Solen skiner och det är utlovat bra väder. Det skall vara molnigt men hyfsat varmt och inget regn. Sällskapet åker västerut mot orten Achadas da Cruz. Sista 7 kilometerna tar en evighet att köra på en krokig och backig väg. Når målet och det är disigt vilket det ofta är i bergen på öns västra sidan. Det kan samtidigt vara strålande sol på södra sidan av ön.

Förra gången så gick vi inte ens leden, då det ösregnade när vi kom fram. Har läst på om leden och starten är lite trixig, då den inte är markerad. Hittar med hjälp av vandringsguiden vart vi skall gå. Tidigare hade jag hjälp av telefonens app och GPS, men den är trasig och går inte att använda längre. Det blir en brant backe upp till levadan.

Börjar vandra utefter levadan som visar sig vara liten och dåligt underhållen. Växtlighetren har tagit över, det är geggigt, branta stigningar som har rasat och delar av levadan är översvämmad.

Hoppas det ska bli bättre men så blir inte fallet. Sällskapet beslutar att ge upp efter 2,5 km. Det är inget roligt att gå i detta område. Återvänder och beslutar ta en nyanlagd asafaltsväg till landsvägen och tillbaka till starten. Den nya asflatsvägen går till en anläggningsplats där verksamhet pågår. Ser på en skylt som jag inte förtsår att detta är ett EU-projekt. Man satsar tydligen lite på den västra sidan som annars är mycket oexploaterad.

Det blir kort familjeråd och beslut att istället åka till en annan levada i närheten. Den går in i Ribeira da Janela dalen.

Sällskapet har gått denna förrut och den är lättgången samt väl underhållen. Den är också populär och den mindre parkeringen är ofta full. Har tur denna gång och det finns en plats kvar!

Starten är också väl iordninggjord med bord och härlig utsikt.

Vandrar iväg utefter levadan och vattnet forsar i en en bred kanal. Till en början är levadan bred men smalnar av längre in i dalen där det är brantare med rejäla stup på sidorna. På vissa ställen har det rasat och funderar hur längen levadan överlever i denna branta miljö?

Förra gången vi vandrade höll man på med underhållsarbeten och ser resultat från dettaa idag. Man har gjort fantastiska stödmurar med sten. Dett fodrar kunnande och tid för att det ska bli både stabilt och snyggt.

Frugan var trött när vi gick den första vandringen men på denna levada så gasar hon på. Hon har alltid lätt att gå på slätt underlag. Själv är jag sämre på detta och känner viss ansträngning.

Tyvärr så blommar inte mycket denna tid även om det är mycket frodigt. Det är mest gröna växter som trivs i fuktiga miljöer.

Når till vändpunkten som är en tunnel i berget. Man kan fortsätta igenom denna om så önskas och fortsätta vandra utefter levadan. För oss duger det med vandfringen fram hit. Det blir en kort fruktpaus och sedan vandring tillbaks. Tycker det är få vandrare på leden jämfört bilar på parkeringen.

Hade hoppats att frugan skulle mattas på återvägen men det blir till att kämpa ända in i kaklet. Kroppen känns stel när det är dags att krypa in på förarplatsen.

Från levadan bär det nedför på slingrande väg till Porto Moniz. Stannar vid en fin utsiktspunkt och kan ta ett foto av den fina utsikten.

På vägen tillbaks stannar vi vid den norra trädgårdshandeln och köper frön. Försöker varje gång få dessa frön att gro på hemmaplan men har hittils misslyckats varje gång. Frugan får syn på en trädpion planta med vacker blomma och faller för frestelsen.

Färden fortsätter och på södra sidan skiner solen. Avslutar med äventyrligt backande in i garaget. På eftermiddagen blir det solande på altanen. Det bränner bra idag även om det inte är 40 grader varmt.

Dag 6 Vandring levada dos Tornos från Monte

Dagens väder skall vara risk för mulet/regn. Den södra sidan av ön brukar var platsen för störst chans att få bra väder varför sällskapet valt denna vandring.

Trafiken på Madeira har förändrats (till det sämre) under de år som sällskapet har besökt ön. Idag så fastnar sällskapet i bilkö då det inte finns kapacitet att tillgodose transportutrymme på genomfartsleden Funchal. Får sitta i kö som ”Stockholmare” i sin vardag! >Det är även svårt att komma av huvudleden då det är många som vill komma på denna. Sitter fast en stund för att komma av leden och köra upp till Monte.

Det visar sig att färden upp till Monte blir en ”spännande” upplevelse. Mycket trafik, parkerade bilar som hindrar möte, mötande större fordon i hög fart samt en krokig väg med skymd sikt! Sällskapet lyckas nå resmålet utan några skador på bilen. Det är endast det inre mentala som fått sig några törnar.

Sällskapet är tidiga och passerar starten för att åka kälke nedför på gatan. Detta är inget som sällskapet nappar på trots ivriga beskrivningar om en fantastisk upplevelse.

Början av dagens vandring är bekväm på stenlagd gata. Senare så blir det lite mer utamningar med först branta nedförslut och därefter uppför. Denna del av vandringen tar på frugans krafter som föredrar att vandra raskt på horisontellt underlag.

Anländer till en mindre by och här är de mer ansträngande delarna av vandringen avklarade. Dock måste dessa tas sig an på vägen tillbaks.

Frugan älskar plant underlag och sträcker ut i stegen. Tycker själv det är en aning ansträngande men tänker att så småningom lugnar det ner sig.

Det är inte så mycket utsikt men ser en skymt av Funchal och någon enstaka blommande växt.

Passerar ett som det verkar ferie-stugområde. Området håller på att rivas efter kanske svåra tider. Möter allt fler vandrare som vaknat till. Hör ofta det germanska språket.

När det börjar bli lagom att vända ser frugan en skylt – Bar afternoon tea. Förra året vandrade sällskapet från andra hållet och hade ett trevligt stopp på denna brittiska inrättning. Frugan tycker att detta skall besökas idag, även om det finns vissa tvivel att vandringen tillbaka kan bli lite ansträngande för ”vissa”. Det känns som en ”evighet” innan etqblissemanget nås.

Själva inrättningen är trevlig och det känns bra att få i sig lite uppiggande dryck och scones. Tyvärr är det ingen sol och lite kyligt varför det inte blir det perfekta besöket i den vackra trädghården.

Återfår värmen vartefter kilometrarna betas av till starten vid Monte. Möter allt fler vandrare. Frugan har hemlängtan och sträcker ut rejält på det horisontella underlaget

Når de första backarna nedför och här dämpas farten rejält. Det smärtar i frugans knän i de branta nedförsbackarna. Sällskapet tar sig sakta och kontrollerat ner till den nedersta punkten och fortsätter uppåt till det mera plana underlaget vid Monte.

Vid Monte är det denna tid full ruljangs. Folk irrar omkring, sitter i serveringar och det är en längre kö till att åka kälke nedför. Sällskapet fortsätter till parkeringen och en återigen nervpirrande bilfärd nedför till den snabbare huvudleden – ”Via rapida”. Inga incidenter denna gång heller även om det blir några plötsliga möten med bilister som har bråttom. Det börjar regna och sällsapet har haft tur att slippa detta under vandringen. Tyvärr inget solande på altanen idag.

Dag 7 Vandring levada Nova

Det har utlovats dåligt väder med ute är det bra väder! Det verkar vara en utmaning att gör rätt prognoser och blir det fel åt rätt håll så är det OK! Sällskapet har valt en levada som är stadsnära ovanför Câmara de Lobos. Den skall inte innehålla några stigningar. Sällskapet behöver lite återhämtning av benen.

Lördag är shoppingdag för många och det blir trångt sista biten till starten av levadan. Den ligger nära ett shoppingcenter omgivet av mycket trånga gator. Trafiksituationen blir sämre för varje år trots att man menar att ön avfolkas avseende permanenta boende

Så det är väl turisternas fel i detta fall också?

Levadan går igenom ett distrikt med en del vinodlingar. Det sägs attdet bästa vinet på ön baseras på druvor från detta område. Dalen är öppen mot söder så det erbjuds mycket sol och värme. Det växer oxkså en del annat utefter levadan. Bl.a mycket blommor.

Levadan är lättvandrad men blir lte smal på några ställen och med viss fallhöjd på sidan. Det förekommer också ras och fallande träd.

De som underhåller levadan är ganska duktiga på att hålla rent då denna levada är av vikt för de som bor i området

Utsikten över staden är fin och havet och bergen bildar en fin vy. Det blir ett stopp vid en utstickare och lite fruktpaus. Vandringen får bli måttlig idag.

Den enda störningen som man hör i området är en bil som åker en och tutar frekvent. Det visar sig vara en bil som levererar bröd till de som bor där. Ljudet är långt ifrån hemglass-signaturen hemma.

Öborna verkar ta det lugnt på lördagarna och en del står i nattdräkt och njuter av den vackra förmiddagen.

De flesta hundar är inlåsta på gårarna vilket är tur då en del verkar vara en aning aggressiva. Katterna däremot vandrar fritt och verkar mycket kelsjuka.

Når till slut tillbaka till bilen och känner i benen att dagens vandring blev lagom. Får njuta av solen på altanen i stugan.

Tyvärr så gömmer sig solen vid stugan och det är lite kyligare att vara på altanen. Det får bli lite skidskytte istället och lösa lite ”Rabbel”.

Dag 8 Vandring Ponta da Pargo

Dagens väder innebär lite sol på förmiddagen samt mulet och småkyligt resten av dagen. Tänkte vandra en variant av en tidigare vandring som varit en rundbana med först en rejäl stigning upp till levada Nova, vandring på levadan och sedan motsvarande nedfart till en vandring utefter kusten. De vackraste vyerna är utefter kusten varför vi går endast den delen fram och tillbaka.

Kommer iväg ganska tidigt och det är få bilister. Denna gång så startar sällskapet i Ponta do Pargo och det bli därmed en dalgång extra vandring.

Solen lyser och det är lagom varmt. Frugan är sliten idag och märker att det inte verkar OK. Hon är trött redan i den första ned- och uppgången i dalen.

Håller igen på farten och förklarar vad dagens utmaningar avseende höjdmeter innebär. Hon ger sig inte utan skall gå allt idag.

Passerar en dalgång där det alltid växer många fredskallor. De ser så ståtliga ut i sin vita färg och stora blommor.

Det gror och växer överallt och ser även några blommor sticka upp ur asfalten.

I trädgårdar växer det mängder av olika växter och man verkar använda allt som planteringskrukor. Fördelen här på ön är man inte behöver plocka in växterna på vintern utan de kan stå ute i krukorna hela året. Man slipper ont i ryggen av att bära tunga krukor.

Inne i dalgångarna forsar vattnet fram i bäckar från långt uppe i bergen. Ön fångar upp mycket fuktig luft som omvandlas till vatten för t.ex. bevattning.

Vid vändpunkten för dagens vandring är det ordnat en utmärkt utsiktsplats där alla skall ta kort som visar ”jag har varit där”. Fallhöjden är hisssnande. Det brusar rejäla vågor mot den västra kustens berg. Eftersom bergen är gjorda av basalt så är det en tidsfråga (några 100 år?) innan kuslinjen förskjutits österut. Mot väster är nästa stopp Amerika.

Från en av utsiktspunkterna kan man se ända bort till fyren nedanför Ponta da Pargo. Fyrarna behövs inte längre med GPS och andra hjälpmedel, men står kvar som minne från den tid då de var nödvändiga.

Ser fler exempel på växtlighet på återvägen, T.ex. Afrikas lilja i vitt och blått. Ser att man satt sticklingar varje halvmeter utefter leden. De är vackra och stabiliserar även jorden med sina omfattande rötter.

Dalarna öppnar sig ner mot havet och bjuder på fin utsikt. Frugan ser inte mycket av utsikten de sista kilometrarna då hon är upptagen att ta sig framåt med tung andhämtning i backarna uppför.

Sista biten inne i orten Ponta do Pargo ser jag några blommande buskar som är mycket vackra men är helt okända för mig. Tänker att dessa skulle jag vilja ha hemma!

Återvänder till stugan men tyvärr så blir det molnigt och kyligt. Inget solande på altanen idag heller.

Dag 9 Vandring levada Nova från Marocos till Kafeet

Gårdagen bjöd på ett antal backar upp och ner. Idag blir det en vandring vi gjort tidigare som är helt utan backar. Tanken är att gå från en liten ort – Marocos och utefter levadan till ett kafe. Vi har gästat detta kafe några gånger. Det har en ”intressant” dam som står i baren.

Som vanligt är det mycket trafik i Funchal och det blir stopp ett tag. Samtidigt kör de som pendlar fruktansvärt fort och aggressivt varför det inte känns direkt tryggt att köra. Till viss del måste man följa med i trafikrytmen och det blir lite fortare körning ibland.

Når helskinnade och inga bucklor till startpunkten. Som vanligt är det lite svårt att hitta parkering. Det finns en parkering märkt för bussar, men ser att andra bilar parkerat där. Chansar att ställa mig där också.

Vandrar iväg efter levadan som går delvis genom bebyggelse. Solen skiner och det är lungt. Som vanligt ser man mycket krukor med blommor utefter levadan.

Inne i en dalgång så har man etablerat ett antal personliga altare. Dessa är väl till minne av några, men det syns inga namn. Man har prytt med blommor i de flesta fall men ibland även ballonger.

Levadan är lätt att gå men det är hela tiden krökar och där tänker man att nu har man nått en plats där målet skymtar, men sedan vänder levadan in i en annan dalgång. Det är lite psykologiskt utmanande att känna att man inte kommer framåt utan bara nya krökar.

Når till sist den slutliga delen ut ur en dalgång och ser kafeet på andra sidan av nästa dal. Återigen så är det vackra blommor utefter levadan.

Anländer kafeet och kvinnan i baren är som ”vanligt”. Hon ser ut som och uppträder som ”sju svåra år”. Vi har som sagt besökt baren tidigare år och det är samma kvinna och tungsinne. Vi försöker vara trevliga och vänliga men det biter inte. Tycker synd om damen.

Solen värmer men samtidigt kyler en nordlig vind som får ytterligare fart i dalgången, varför det tyvärr inte blir så lång kafferast.

Dags att vandra tillbaks och det visar sig bli 2,5 km längre vandring än uppskattat innan. Det skall nog gå bra ändå när det inte är några backar? Möter allt fler vandrare som startat senare än sällskapet. Försöker få lite bilder mot havet och de två öar som finns utanför huvudön. De har varit befolkade, men nu bor ingen på dessa.

Benen börjar känns allt tyngre vartefter sällskapet avverkar kilometrarna. Tiden/längden tar ut sin tribut.

Passerar återigen de vackra krukodlingarna. På några platser kan man köpa frukt och grönt. Vissa platser är bemannade medan andra har en skylt som säger – Betala vad ni tycker är rimligt!

Sista kilometern är tung och det känns skönt att nå parkeringen. Blir överaskad då det står en buss parkerad framför bilen! Ser att det med visst besvär nog skall gå att lirka ut bilen även om frugan får nervöst sammanbrott.

Lyckligtvis finns chauffören på plats och flyttar bussen. Han hade väl mest rätt, då det fanns en skylt som markerar att parkeringen är för bussar. Kan gå illa om man chansar som vi och som andra gjort idag.

Trafiken tillbaka är glesare men farten är ännu högre då de bofasta har plattan i mattan. Det gäller att se upp då även sällskapet måste göra omkörningar. Det finns bilister som kör väldigt sakta.

Når huset utan några incidenter. Hade hoppatas kunna äta en sen lunch på altanen men det är för kyligt då solen gömmer sig bakom moln och vinden kyler. Saknar den riktiga värmen.

Dag 10 Vandring levada Nova

Sällskapet är slitet sedan gårdagen och sömnen stördes av en byggare som jobbar extra efter 18:00. Lagom till jag somnade drog denne igång en slip och den gick tio minuter för att garantera att jag vaknade. Sedan blev det Porugisisk Fado sång på dennes radio samt en hund som skällde oavbrutet. Det blev en del mörka tankar.

Starten för dagens vandring har samma mål som första dagens vandring. Det blir en vandring till samma cafee men från motsatt håll.

Vägen till dagens startpunkt går på en mycket smal, krokig väg, skymda kurvor och uppför. Det tar lite mentalt att åka på sådana vägar. Som tur är vi tidiga/sena så det är nästan ingen mötande trafik.

Eftersom sällskapet är tidiga så finns det parkering på den lilla plätt som rymmer tre bilar. Annars blir det att hitta plats utefter vägen eller längre bort.

Solen lyser varmt men vandringen blir på dalens skuggsida varför det blir att ta på en jacka.

Vandringen är lätt utefter levadan men bitvis smal och brant nedanför. Man får vandra med skärpa.

text

Hade uppskattat att det skulle vara 4 km till avstickaren till cafeet men det är kortare. Sällsskapet går därför ytterligare en bit utefter andra sidan dalen. Här kommer solen åt och det blir varmt direkt. Vi vandrade denna del första dagen och nu har det varit ett ras där ett träd med joprdklump har hamnat i vattenkanalen på levadan och det stoppar upp strömmen.

Når till en vändpunkt som känns lagom för att få en lite kortare vandring som återhämtning. Det är alldeles tyst denna morgon då de som jobbar eller går i skolan har lämnat hemmet. De som bor tar det lugnt innan det är dags att ta tag i saker

Det är som vanligt en liten utmaning att vandra upp till cafeet. Det är några branta avsnitt och andhämtningen blir djup.

På cafeet är det lugnt och kan sitta ner och njuta av stillheten. En stund senare kommer det några hantverkare som skall ha sitt morgonkaffe. Denna stillhet känns som riktig semester.

Dags att ta sig an den sista biten tillbaka till bilen. Möter allt fler vandrare som vaknat till och vandrar denna lagom utmanande led.

Når bilen och det blir att köra nedför tidigare äventyrliga väg. Möter en buss och det blir att mötas med mycket små marginaler mellan fordonen. Jobbigt för frugan!

Åter hemma så finns det chans att få lite rast på altanen. Tyvärr gömmer sig solen bakom målen igen så man mäste vara vart påklädd och det blir inte mycket solande. Har lite otur på denna resa för det brukar vara bra väder och varmt. Undantaget en decememberresa då det var regn, storm, översvämmningar, ras etc.

Det blir en lugn eftermiddag och får roa mig med att skriva lite Javascript som en del av kursen jag går. Hoppas någorlunda bra väder imorgon och nya krafter!

Dag 11 Vandring levada Nova från kraftstationen

Tanken är att vandra en lite lättare vandring idag. Tanken är god men då det är lättvandrat kan det också bli längre vandring. Vissa brukkar vara pigga på slätt underlag fram till vändpunkten. Sedan kan det bli lite andra bullar och så blev det även idag.

Svär lite denna morgon då batteriet i kameran är tomt. Jag laddar det alltid fullt innan resor och får slippa ”släpa” på laddaren. Men denna gång har något hänt då det plötsligt är tomt.

Sällskapet åker iväg åt motsatt håll från Funchal. Slipper morgontrafiken vilket är bra för nerverna. Det blir ändå lite nervkittlande då det är en small väg upp till kraftverket och smalt när det är bilar parkerade efter vägkanten. Når kraftstationen utan några incidenter.

Kraftstationen är ganska nybyggd. Den har även finansierats med EU-pengar. Det kan vara bra att vara med i denna union?

Första delen av levadan är mycket rejäl och består av betong och vattenrännan är manshög. Gångbanan känns ibland smal då levadan passerar branta stup. Den rejäla delen avslutas vid en större damm där vattnet samlas upp för vad som kan vara olika behov.

Det finns inte mycket vyer att se utefter levadan. Man får njuta av tystnaden och doften från alla eucalyptusträd som växer i området. Man går in i en dalgång och ut igen. Sedan kommer nästa. Det är lite mentalt utmanande då man inte får grepp om när man är ”framme”.

Omgivningen är också enahanda med eucalyptus träden. Doften är dock uppfriskande.

Frugan skjuter hela tiden fram vändpunkten då hon känner sig pigg. Jag tvivlar, men vi är vuxna människor! Eller?

Kommer till vändpunkten och det blir kort drickapaus och en clementin. Nu är det bara att vända tillbaks och det finns som sagt inget att beskåda på vägen.

Beslutar att vandra i det tysta för att inte ställa dumma frågor om någon är trött. Kilometer efter kilometer avverkas och ser att frugan sjunker ihop allt mer framför mig. Känner själv en smärta i vänster fot. Kan få ont ibland när det blir för mycket träning.

Sällskapet anländer bilen och bägge är stela efter dagens och gårdagens något längre vandringar. Färden går åter mot huset. Det behövs bara ett långsamt fordon så blir det köer på huvudvägen som erbjuder förhållandevis färre platser för omkörning om man inte är en aggressiv öbo som gasar/chansar ganska mycket.

Solen lyser men det är kyligt så tyvärr blir det inget solande på altanen denna dag.

Dag 12 Vandring levada Nova från Prazeres

Väderutsikterna är idag tveksamma och det varnas för regnskurar. Sällskapet försöker via vädertjänstens väderkarta hitta lämpligt område med mindre regn men mycket sol. Prognoserna är som sagt osäkra på denna ö men för det mesta har man tur är vår erfarenhet.

Det blir en färd till Prazeres och vandring på en levada som besökts tidigare år. Har vissa minnen om denna vandring och vet att det är bra att vara tidig för då får man en bra parkering!

Är först till startpunkten och kan parkera bekvämt och säkert. Bredvid parkeringen finns en polisstation och en stuga där de som underhåller levadan huserar. Känns tryggt! Vi startar vandringen och det kommer lätta skurar men efter någon halv timme avtar dessa och det blir solsken. Det känns toppen!

Kommer överens om en vändpunkt så att det skall bli en lagom vandring. Frågar för säkerhets skull flera gånger då gårdagens vandring blev något för mycket och slet på ”berörda”. Intressant, beaktandet av det vresiga svaret kan indikera att det är lämpligt att vändpunkten är något närmare än vad som diskuteras/föreslås!

Har glömt bort vilken pärla denna vandring är. Det är väldigt omväxlande vyer och man kan se ut mot havet. Passerar små trevliga trädgårdar där det växer sånt som inte kan övervintra hos oss och avundas de som kan njuta av denna grönska här.

Sällskapet når vändpunkten och det blir kort dricka och clementinpaus. Sedan är det bara att strosa på till startpunkten. Som vanligt inser jag att det är lämpligt att vandra i tystnad då det vartefter kilometrarna avverkas blir lite mer spänning i luften. Känner åter en viss smärta i vänster fot men tiger och lider. Tror att det möjligen kan finnas ”andra” i sällskapet som lider mera och då vill man inte komma med en massa ovidkommande gnäll!

Möter ett ganska korpulent Svenskt par med tveksamma skor och något osäkert rörelsemönster på de smala levadorna. Jag säger, lycka till.

Till slut är sällskapet åter vid bilen och det änns skönt att få slå ner rumpan i bilen. Foten värker faktiskt en del.

Åter till stugan är det full sol och man grillas rejält på altanen. Det är så varmt att jag måste gå in efter någon timme. Det kunde väl vara ”lagom” på denna ö?

Dag 13 Vandring levada Nova från Lombada efter varning om ras

Dagens väderlek ser inte lovande ut varken när det gäller prognoser och det som observeras i verkligheten. Studerar de detlajer som finns avseende nederbörd och det KAN finnas en lucka med mindre regn och viss sol mellan 10:00 och 11:00.

Sällskapet chansar att vandra den mycket spektakulära delen av Levada Nova från Lombada. Den innehåller smala passager med bråddjup vid sidan, vandring genom grotta och rejäla vattenfall. Sällskapet har vandrat denna levada förut så det blir lite ”tjatigt” men definitivt inte någon negativ upplevelse.

Bilfärden är kort och endast 6 kilometer. Tyvärr så har man rivit upp asfalten för att man skall lägga på ny så det blir en ganska guppig färd. Det är också smalt men lyckas även denna gång nå starten utan skador på hyrbil.

Vädret är tveksamt men sällskapet är utrustade men regnjackor och paraply och vill ge vandringen en chans. Det tar stopp efter 100 meter då en stor skylt meddelar att ingen vandring rekommenderas på denna vandring utefter klippvägg då stenar kan falla ner uppifrån. Har vid tidigare vandringar på denna plats sett att detta förekommer, då det legat stenar på levadan och de har inte hamnat där på annat sätt än uppifrån. Det blir att ta beslut om vad gör vi nu?

Beslutar att vandra levadan åt andra hållet. Denna del har också vandrats tidigare och är en enkel vandring. Man passerar startpunkten från första dagens vandring och kan fortsätta om man känner för det.

Frugan är mycket sliten och det blir en kortare vandring denna dag. Föreslår också att hon kan vandra ner till stugan när vi når punkten för första dagens start. Envis som hon är så vill hon vandra fram och tillbaks.

Regnet strilar ner med jämna mellarum och däremellan så kommer solen fram och det bjuds på vackra färger och även vackra regnbågar. Hoppas det blir några bra bilder då det nu blir att ta foton med mobilen.

Dagens vandring är kort och känns definitivt lagom för frugan. Var lite bekymrad då hon var en aning vinglig, snubblade bitvis och detta var inte lämpligt när brantare delar av
levadan passerades. Det blev dock inga incidenter mer är en törn från taket när en låg tunnel skulle passeras.

Når åter bilen och här är det tomt med parkerade bilar. Vandringen som var tänkt är mycket populär.

Färden går tillbaks toll stugan och regnet fortätter med skurar. Hoppas att det skall avta under eftermiddagen så man får sol och därmed valuta för spenderade semesterpengar!

Dag 14 Vandring levada Nova

Sällskapet tänker avsluta denna resa med en vandring på östra sidan av ön. Starten är vid den gamla landsvägstunnan vid Canical. Tanken är att vandra till den tidigare baren med den ”olyckliga” damen.

Efter lite trixande kommer sällskapet rätt. Det är lördag så det är mindre trafik vid Funchal förbifart. Nackdelen är att många av de som är ute och kör gasar på ännu hårdare. Här finns inga söndagsåkare som vi har i Sverige?

Det är glest med vandrare vid starten. Vädret är lite ostadigt och det har vari en del regn tidigare på morgonen. Sällskapet slipper regnet helt denna dag och solen tittar fram tidvis mellan molnen. Den enda nackdelen är att leden går på lerjord och den har blivit kladdig av regnet. Det blir mycket klafsande och leran stänker.

Här i området finns fler som bor utefter levadan och har sina odlingar. Det är allt från blommor till grönsaker och potatis.

En kreativ fastighetsägare visar hur man kan ta vara på gamla toalettstolar och använda dessa som krukor för blommor. Blommorna är vackra men krukornas design kan diskuteras. Föreslog att den bide som vi demonterade i vårt badrum kunde ha använts som kruka istället för att skrotas. Tänkte att den kunde placeras bredvid brevlådan. Förslaget möts av tystnad.

Sällskapet klafsar vidare och det blir lite bättre underlag på andra sidan av dalgången. Ett nedfallet träd spärrar av levadan men med lite gymnastiska övningar går det att ta sig förbi nedanför.

t

Vi närmar oss utgången från dalsidan och underlaget blir betong istället för stig. Här finns fler modernare hus med vackra trädgårdar. Det blir en kort bit vandring vid dalens slut och sällskapet är framme vid cafeet. Det är samma dam som serverar idag också.

Damens son leker vid ett bord och är mycket högljudd. Jag gissar att sonen har någon form av diagnos då livligheten är på mycket höga varv. Det är kanske sonen som frestar på damens livsglädje? Till hennes försvar måste jag meddela att hon har tinat upp lite idag. Detta är helt ärligt första gången det sker under de år som sällskapet nyttjat detta etablissemang. Hoppas att det skall hålla i sig och livet blir lite ljusare!?

Vinden är lite kylig så det blir ingen lång stund att sitta och njuta av utsikten. Dalen är rätt så fin och man ser flygplanen som stiger upp mot himlen. Dags att vandra åter och får se de vackra trädgårdarna från andra hållet och upptäcker lite fler vackra blommor.

Under vår vandringar tillbaka så blir sällskapet tystlåtna och det verkar vara en outsagd stämmning i luften som säger att låt oss kalara av skiten hem igen så fort som möjligt. Det låter som lite skadat beteende men man har oftast sett det mesta under vandringen i början från andra hållet.

Skrapar av den värsta leran på skorna och åker iväg mot öns östra sida. Här finns det en avstickare med jättevacker utsikt om man säljer lökar och blomplantor. Brukar köpa några vid varje besök men tyvärr så vill inte de som är mest intressanta ta sig. De flesta lökar/frön gror inte och plantor dör. Men det blir ett nytt försök i alla fall. Hoppet är det sista som överger en.

Anländer återigen till huset och eftermiddagen erbjuder ingen sol på altanen och vinden är kylig. Det få bli inomhusaktiviteter och se på skidor där Norrmännen tar alla medaljer. Det blir också grovpackning inför hemresdan.

Dag 15 Madeira – Eskilstuna

Sista dagen och allt packas för hemresan. Måste lämna huset senast 10:00 medan planet avgår 14:00.

Frugan vill ta bild på bilen när den lämnar garaget. I den sneda och branta sluttningen så hänger ett hjul i luften och detta tycker frugan är värt att föreviga. Allt har fungerat bra med huset förrrutom in och utfarten till garaget som varit nervpirrande. Det har dock inte inneburit några missöden och backkamera är guld värt i dessa sammanhang.

Sällskapet åker ned till havet och det som kallas för playa. Någor överdrivet, då det är en strandremsa med kullersten och inget att direkt ligga och njuta på. Köper morgonkaffe i en bar som ligger intill en bensinstation. Njuter av de sista solstrålarna.

Efter fikat bär det av mot flyplatsen med mellanlandning för tankning av hyrbil. Nämnde under gårdagen att det inte fanns några söndagsbilister på ön men får ångra detta idag. De finns i ett antal och som skapar irritation hos dem som har mycket bråttom. Har beslutat att ta det lugnt denna sista dag så att inget inträffar då allt går bra på denna resa. Har också gott om tid.

Lämnar hyrbilen och det blir inga problem. Bilen hade många bucklor när den hämtades ut men sällskapet har inte skapat flera. Anländer hallen och ser att incheckningen öppnat. Det är 2,5 timmar innan avgång och köerna är korta. Väljer den högra och så var denna semesters lycka slut. Har ca sju före i denna kö men det går fruktansvärt långsamt. Man håller på att lära upp nya och varje ekipage före oss tar mellan 5 – 10 minuter att expidera. Det diskuteras och rings och vet inte vad som hakar upp processen. Som om detta inte är nog så kommer det barnfamiljer och röreslenedsatta som får gå in före i denna kö. Tålamodet räcker till att släppa förbi 2 sällskap, men när sällskapet står längst framme efter en lång tid i kön så väller det in flera sällskap i nämnda priokö som skall gå före. Vi far båda i taket och frågar varför det bara är denna kö som drabbas? Kan man inte sprida ut dessa på de tre köer som finns?

Vi möts av oförstående/ignorans och blir förbannade, berättar vad vi tycker om situationen/organisationen och lämnar kön. Berstämmer oss för att vänta till köerna är tomma istället för att stå och köa, svettas och hela tiden inte komma fram. En reseledare försöker övertala oss att ställa oss i kön igen men vi berättar om sitiationen. Vi acceptera prioteringarna men inte den dåliga organisationen. Vi sitter kvar tills det blir tomt. Man kanske kan använda den nya turistskatten för att effektivisera kösystemet på incheckningen? Ön hade två miljoner besökare 2023. Om vi låtsas att varje besökare stannar i genomsnitt 4 dagar och betalar 90 kr skatt, så håvar öns myndigheter in 180 miljoner per år? Kanske man kan göra något vettigt med? Turisterna spenderar väl någon krona också under vistelsen?

Märker att något händer en stund senare då tiden för incheckning börjar gå snabbare. Vi blev tydligen kändisar då vi ser att personalen tittar på oss i smyg när vi äntligen får checka in.

Tveksam om vi kommer nyttja Braathens/vingresor som flygbolag/researrangör någon mer gång.Skulden ligger också delvis på incheckningspersonalen som troligen skiter i vad vi tycker. Detta blev otroligt irriterande.

Det blir inget fikande då det är dags att gå till gaten direkt efter säkerhetskontrollen. Där tar det stopp igen av någon anledning men inte samma längd som tidigare. Men eftersom detta blev lök på laxen, så blev det ändå störande.

Sitter nu på planet på väg hem till Sverige och väntar på nästa tillbud. Den som lever får se.

Det är inte slut än med ”våndorna”. Får vår förbeställda mat och den innehåller potatismos. När jag gick i småskolan var potatismos och gråsej bland det äckligaste man kunde äta. Maten fick vi i en mindre matbespisning och försökte varje gång lämna maten, då den var fruktansvärd äcklig. Tyvärr hade vi en fröken som tvingade oss att äta upp och om man inte gjorde detta så fick man en hurring. Vet inte om skolaga var tillåten under denna tid, men misstänker att den inte var det. Lärarinnan var frikostig med örfilar, men blev så småningom omplacerad (tror jag) och fick hantera elever med särskilt stödbehov i en annan skola.

Nu skall jag vara ärlig och meddela att flygbolagets potatismos är av en annan kaliber och smakar gott med lite brunsås. Behöver inte låta minnena ta över och gråta i kabinen!

Men det kommer mer! När brödets servereras så häller frugan sin citrondrink över mig. Vet inte om hon blir ledsen för mina våta brallor eller den missade alkoholprocenten! Vågar inte säga vad jag tänker för då blir jag väl handbojad?

Resan går vidare över Biscaya bukten.

Det blir inga fler missöden och landar mjukt på Arlanda. Sista timmarna var sega. Man kan inte röra sig speciellt mycket på planet. Väskorna kommer och resan hem med bil går bra. Det är 20 grader varmare på Arlanda jämfört när vi åkte!

Så var denna resa slut!