Innehållsförteckning
- Dag1 Eskilstuna – Algarve
- Dag2 Vandring havet Armacao de Pera
- Dag3 Vandring del av 7 hängande dalar Carvoeiro
- Dag4 Vandring havet Alvor
- Dag 5 Vandring del av 7 hängande dalar Carvoeiro
- Dag 6 Våtland Espargueira
- Dag 7 Senhora da Rocha
- Dag 8 Lagos
- Dag 9 Armacao de Pera
- Dag 10 Lagos
- Dag 11 Våtmarken Alvor
- Dag 12
Dag 1 Eskilstuna – Algarve
Resan till Arlanda går utan problem. Vi har eftermiddagsflyg varför det inte har inneburit tidig avfärd från hemmet.
Har bokat parkering P57 då det fanns ett erbjudande (80 %) nedsatt pris. Parkeringen är nära terminalen vilket är bra, men med nackdelen att man får gå en bit. På parkeringarna längre bort blir det mindre att gå men mera bussresa.
Man har byggt om Terminal 5. En ytterligare säkerhetskontroll har öppnats. Det är mer utrymme i den så kallade tax-free affären och lite fler restauranger. Ytterligare förbättringar pågår. Undrar om investeringarna blir lönsamma då SAS blivit uppköpta och ”centrum” kanske flyttas till Kastrup Köpenhamn?
Vårt flyg avgår från den tråkigaste gaten. Här finns inte mycket till utbud och den ”moderna” automatiska restaurangen är lika dålig som vid förra resan. Dyrt, dålig mat och tekniskt automatiserat, men med mycket bristfällig uppdatering av status på bildskärmar. Det blir en pizza som fyller upp magen men inget mer.
Läste om att Swedavia har ”satt ner foten” och menar på att överpriserna på flygplatserna måste upphöra. Man tog som exempel räkmackan på Landvetter flygplats. Macka + dryck gick på närmare 500 kr vilket man menade var upprörande. Får se om Swedavia kan styra över (de giriga) marknadskrafterna.
Resan blir något försenad och man kan inte köra ikapp på grund av motvind. En äldre herre får ”dille”, påkallar enträget personalens uppmärksamhet, är oförskämd och får ingen hjälp. Vet inte vad problemet är.
Resan känns dryg och tar ca 4,5 timmar.
Flyger in mot Faro och alla hus närmast kusten verkar byggda i vitt. Flygplatsen är liten och sliten.
Vid ankomsten får vi vänta länge på bagaget. Går till biluthyrningen och knockas av hettan. Det är närmare 30 grader. I uthyrningslokalen är det köer och som vanligt ska ”alla” som beställt bil krångla. Är med i guldklubben men får ingen separat kö. Barnfamiljer med barn hostar intensivt. Lokalen är perfekt för att sprida epidemier.
Får äntligen komma till disken och representanten inser att jag är guldklubbsmedlem. Allt går nu mycket raskt och sitter snart i bilen.
På parkeringen står äldre farbröder i vägen och är omedvetna om att vi vill passera. Frestad att tuta men hoppas på att förståndet skall råda. Dock verkar de mera men att de minsann har rätt att stå här. Orkar inte hytta eller diskutera.
Det blir lite ryckig körning till en början, då jag är ovan vid manuell växling. Det är varmt och tar en stund för bilens kylning att få effekt.
Kör motorvägen till resmålet då den är snabbast. Det kostar att köra på motorvägen och det tickar till i bilens transponder. Det blev en skaplig merkostnad förra gången sällskapet besökte Algarve.
Har kommit överens med lägenhetsuthyraren var vi skall träffas. Utanför lägenheten enligt meddelad GPS-adress. Det visar sig att det finns två olika GPS-adresser. Den officiella som AirBnB bolaget ger ut och den som meddelats i SnapChat av uthyraren. Använder den officiella adressen som innebär att sällskapet hamnar åt ”helvete”.
Ser ingen representant och irrar omkring bland husen.
Telefonen ringer och uthyraren undrar vart vi tagit vägen. Beskriver var vi är genom att berätta vad vi ser. Inget som meddelas lyckas klargöra vår position dels på grund av mycket dåligt mobilnät med störningar och avbrott. Efter en stunds konversation som skulle kunna beskrivas mellan två idioter så hittar vi till slut varandra vid den rätta (SnapChat) adressen.
Är fullkomligt genomblöt av svett, ovan vid värmen och samtidigt som vi släpar på resväskor och ryggsäckar. Temperaturen är närmare 30 grader och man har en mycket varm början på oktober månad. Betydligt varmare än normalt. Kan det vara förändringen i miljön?
Får information om lägenheten som ser bra ut och går ner till närmaste restaurang för att köpa lite mat att ta hem och äta. Det är mörkt och sent. Maten är inget vidare. Det går att äta men inget mera. Området har många restauranger som erbjuder ”turistmat”. Inte dyrt, men dyrt i förhållande till kvalitén. Man blir mätt och sedan är det inget mer att berätta.
Får äta, duscha och kan sedan däcka i en mycket hård säng. Madrasserna är inte anpassade till sällskapets stela axlar och höfter.
Luftkonditioneringen är mycket effektiv och fryser hela natten. Vågar inte tända ljuset för ändra på inställningarna då reskamraten kan störas. På morgonen beklagar hon sig att hon också frusit hela natten! Hon gick och la sig på soffan istället! Följande nätter får luftkonditioneringen vara avstängd.
Lägenheten ligger i söderläge varför luftkonditioneringen i vardagsrummet måste gå under dagtid. Det är varmt i södra Europa och för att ha det drägligt inomhus, lär det gå åt en hel del energi.
Dag 2 Vandring Armacao de Pera
Stänger av luftkonditioneringen på morgonen och det blir drägligt klimat.
Gårdagens värdinna informerade att man äta frukost på de caféer som finns på orten. Eftersom inget blev inhandlat igår så går sällskapet ner på ”stan” för att hitta en bar/café. Allt är stängt!
Då får vi gå till Lidl och handla menar reskamraten. Vi åkte förbi affären igår och den ligger bara ett ”stenkast” bort enligt reskamraten. Kamraten kommer att slå världsrekord i alla olympiska kastgrenar då Lidl ligger ca 1 kilometer bort. Har svårt att gå på grund av höften som blev ännu stelare av gårdagens stillasittande. Tiger och lider för att inte starta något världskrig.
Passar på att handla frukost, matsäck och middag. I lägenheten kan man laga egen mat. Det får bli så tills ett lite bättre mat-etablissemang hittas.
Matkassen är mycket tung och få bära den trots haltande ben. Reskamraten har inte armstyrkan. Få byta arm var 50:e meter under den korta ”stenkast-vägen”. Är helt slut och genomsvettig när vi äntligen når lägenheten. Frukosten konsumeras i tystnad för att inte väcka någon elefant i rummet.
Resor tar på krafterna och har fått en allmänt sämre kondition och höft de senaste månaderna. Väntar på operation att få en ny höftled då röntgen konstaterat att den är helt utsliten.
Är inte alls i form att vandra idag då även termometern kryper upp mot 30 grader. Man har högsommar på orten denna oktobermånad!
Väljer en lättare vandring i ett naturskyddsområde öster om staden. Staden känns ganska modern men kanske något sliten och inte underhållen på grund av kanske vikande turistnäring?
Åker bil en bit till parkeringen för dagen. Den är även till för badgästerna och inte bara besökare till naturreservatet. Startar vandringen utefter en ramp som förenklar vandringen bredvid en fågelsjö. Här finns det en hel del olika arter som verkar trivas på denna insjö.
Det går otroligt tungt att vandra i värmen och i den dåliga form som jag är. Biter ihop och gnetar på. Vandringen består av två slingor. En kort genom reservatet och sedan utefter stranden. En lite längre slinga som dock går in i landet och består egentligen bara av en sandig väg genom ett mycket torrt landskap. Skippar den delen och vandrar istället utefter den jättelika stranden.
Stranden är flera kilometer lång och ena änden av denna slutar utanför sällskapets hyrda lägenhet.
Det är söndag och många lokalbor vandrar i strandkanten som helgnöje. Det går en karavan av fotgängare. Det är inte speciellt många som badar. Det är inte säsong (oktober) men 30 grader varmt i luften! Vinden är stark vilket lindrar värmen. Normalt brukar sällskapet vara varsamma med vandringar i denna värme. Nu går det ok tack vare den starka vinden.
Når nästan tillbaka till stranden där sällskapet bor och vänder. Staden med sina vita hus ser nästan ut som en Finlandsfärja på avstånd. Det får bli en lagom vandring denna första dag på orten. Så fort sällskapet hamnar i lä för vinden så blir det bastuliknande värme.
Det får bli lite siesta och egenlagad lunch denna varma dag. Hade hoppats på lite svalare väder då det är oktober men får väl bita ihop. Få se om det blir lite piggare kropp på kvällen så kanske det blir nattklubb?!
Värmen gör det omöjligt att sitta på balkongen då den ligger åt söder. Eftermiddagen blir en slö sådan. Efter 18:00 så står solen lägre och det är mer drägligt att vistas ute. Sällskapet tar en tur på ”stan” för att hitta något att äta för kvällen. Mycket är stängt denna söndag. Hittar till slut en ”Glasseria” och får lite dryck. Språksvårigheterna gör att det blir dubbel beställning av Milkshake. Servitrisen kan inte Engelska och vi kan inte Portugisiska.
Båda milkshaken slinker ner hos reskamraten.
På balkongen är det trevligt vid denna tid. Temperaturen är lagom och solen går ner till höger. Skönt att få en stund och njuta av vågornas brus mot stranden. Stranden är tom förutom några enstaka ungdomar. När det är sådana här förhållanden så är det mera njutbart i södern!
Klockan 19:10 lokal tid går solen ner. Det blir lite bakvänt härnere. Anpassningen till sommartid med övriga Europa innebär att här är det ljusare längre tid på kvällen men mörkare längre på morgonen jämfört hemma.
Dag 3 Vandring del av 7 hängande dalar Carvoeiro
Dagens vandring genomfördes delvis förra gången sällskapet var här. Under denna resa hade reskamraten som vanligt blivit förkyld. Hon tar ett stort ansvar på sitt arbete, sliter för att hinna med/stänga allt innan semestern. Kroppen får nedsatt försvar och hon blir nästan alltid sjuk första dagarna på semestern. Det är bättre nu när båda är pensionerade.
Vandringens start är mitt i den förra resans etapp. Förstår inte varför. Tyckte den första delen var mera spektakulär och att den som vi inleder med nu mera ointressant. Sedan fortsätter nuvarande etapp med en del som inte ”fanns?” vid förra resan.
Det har hunnit bli närmare tolv på dagen och sällskapet är ovana med värmen som är närmare 30 grader i skuggan. Sällskapet går i fullt solsken och svetten forsar. Har numera svårt med att anstränga mig i värme. Det blir också värre när det är en omställning som denna gång.
Är mycket stel i kroppen och det är en utmaning att ta sig upp och ner i steniga raviner. Etappen heter de sju dalarna så det blir upp och ner vandring.
Inser att jag inte klarar att gå hela leden fram och tillbaks. Är helt slut när vi når mittpunkten och får vända tillbaka. Vandringen tillbaka är en pina och måste stanna och luta mig ner för att få upp tillräckligt med syre till hjärnan. Det snurrar i huvudet och synen blir grumlig. Reskamraten blir orolig.
Det blir några fina bilder att visa men endast på vägen ut. Orkar inte bry mig på vägen hem.
Når till slut tillbaka till bilen och allt blir bättre efter en stunds pustande. Dricker kopiöst med vatten under dagen och det blir ett antal vister med ”returnerande” under natten.
Sällskapet tar beslut att åka till ett större köpcenter för att köpa vandringsstavar till mig. Det var mycket svårt att vandra i stenig terräng med min dåliga balans, ansträngningen samt artrosen i höften.
På vägen diskuteras taktik för kommande dagar och sällskapet beslutar att ta några lättare vandringar för återhämtning och att även starta vandringarna tidigare på dagen. Det är svalare de första timmarna på förmiddagen.
På vägen mot köpcentret (Guia) dyker det upp ett annat och tidigare okänt köpcenter. Här finns det möjlighet att köpa både sportartiklar och livsmedel.
Sportaffären visar sig vara av det mindre slaget med begränsat utbud och inga vandringsstavar. Expediten är vänlig och upplyser att sportaffären i shoppingcenter Guia har stavar!
Tar beslutet att avvakta med stavarna och handlar nödvändiga livsmedelsartiklar.
Det känns betydligt lättare att bära en tung matkasse endast till bilen!
Det blir hemlagad mat denna något sena lunch. Pasta och köttfärssås.
Resten av dagen blir det mycket spenderande i lägenheten. Det är inte skönt att vistas ute i 30-gradig värme och det finns inga skuggiga områden i närområdet.
Det blir att surfa, läsa, programmera och dricka vatten.
Har hittat några lättare vandringar för morgondagen.
Dag 4 Vandring havet Alvor
Det blir tidigare start på morgonen för att nyttja de lite svalare timmarna. Natten har präglats av mycket ”återställande av vätskebalansen” då det blev konsumtion av åtskilliga liter vatten under gårdagen.
Morgonluften känns svalare när sällskapet beger sig till bilparkeringen. Bilresan är ca 30 kilometer och det går alldeles utmärkt att köra de enklare huvudvägarna och slippa motorvägsavgifterna. Sällskapet har inte bråttom.
Alvor är en mindre stad med en imponerande strand. De flesta stränder är imponerande i denna del av Portugal. Är tidiga vid marinan där dagens vandring utgår ifrån. De flesta parkeringarna vid stränder och etapper blir fulla vartefter dagen går. Bredvid marinan finns en förfallen fotbollsarena. Vandringen går i ett våtmarksområde där fåglarna trivs men håller sig på avstånd. Den senare delen går utefter stranden. Leden är fint iordninggjord med anlagda gångar av plankor. Kostar en hel del att anlägga och underhålla. En städerska verkar ha ansvaret för ordningen och tömmer sopor samt borstar bort grus och sand från brädorna.
Det är lågvatten och några lokalbor går och letar efter musslor. Det finns även några fiskare som prövar lyckan. Ser en båt som i nuvarande position står på grund och får vänta på högvatten för att bli flott. Vid inloppet till våtmarksområdet finns två mindre fyrar som markerar var leden går. I fjärran ser vi Lagos dit sällskapet kommer bege sig senare i veckan. Går tillbaka via stranden där det är bra underlag då det är lågvatten. Det är lätt att vandra då sanden är packad och inte helt lös.
På vägen tillbaks så prövar sällskapet den andra livsmedelsbutiken på orten. Det är bra parkering och lättare att hitta i den affären. Utbudet är också bra. Dock visar det sig att kassahanteringen är en katastrof. Det tar minst 3 minuter för de flesta lokala kunder att betala. Man har något slags kund/rabatt system på mobilen och det blir hela tiden konstigheter eller fel som måste redas ut. Rekordet är närmare 10 minuter en dag/kund! Denna dåliga betalningsrutin håller i sig hela den tid sällskapet besöker affären. Har tålamod och sortimentet kompenserar, så vi fortsätter handla trots krånglet.
Åter blir det en stund återhämtning i lägenheten, vätskekompensation samt nedkylning av luftkonditioneringen. Efter någon timme så blir sällskapet lite rastlösa och beger sig till strandpromenaden där det finns några bänkar/palmer. På en bänk så kan man få hjälpligt med skugga och sällskapet slöar och läser med vacker utsikt mot Atlanten. Det enda som stör är två vattenskotrar som kör runt, en med bojar markerad bana. Det finns en uthyrning nedanför och en del tycker det är kul att köra runt i banan.
Värmen är påfrestande trots lite skugga och byar av sjöbris. Det går inte att komma undan från värmen någonstans utomhus utan svetten rinner hela tiden.
Det blir inte förrän svalare solen går ner under horisonten vi 19-tiden på kvällen. Det går inte att vara på balkongen så länge solen lyser.
Har piggnat till efter några dagars tillvänjning och beslutar att gå återstoden av vandringen i förrgår, men med start från andra hållet. Det blir vandringar upp och ner men bedömer att jag skall klara av det nu.
Dag 5 Vandring del av 7 hängande dalar Carvoeiro
Det går bra att komma iväg denna morgon och det är inte långt att åka till startpunkten för dagens vandring. Startpunkten och parkeringen ligger i en trång dalgång men bra iordninggjort. Här finns en mindre (stor strand med Svenska insjö mått!) och en servering. Vi är nästan först på parkeringen och kan stå nära starten.
Vandringen börjar med en skaplig stigning men är lättare att vandra då det är anlagda trappsteg. Det blir dock en del pustande då det är brant uppför. Som vanligt erbjuds det direkt vacker utsikt utefter kusten och havet. På vissa ställen är det ganska kort avstånd mellan husen med sjöutsikt och bråddjupen. Vandringsleden går emellan dessa. Stenen i området är spröd och havet eroderar bort kusten kontinuerligt. Husen kommer att bli billiga att köpa om något årtionde! Vissa kanske blir mobila då marken undergrävs. Utefter leden finns naturliga slukhål som uppstått av vågornas kraft och marken har kollapsat.
Passerar en dam med en bit trädgård mellan huset och leden. Hon ligger utsvept på sin trädgårdsdivan och dricker sitt morgonkaffe. Sämre utsikt kan man få i detta område. Nu pratar jag om havet och inte damen!
Det går bra att vandra trots att denna vandring är mer ansträngande än gårdagens. På vissa ställen är det steniga vandringar nedför och uppför i detta område med sju dalar.
Sista biten till vändpunkten erbjuds mycket vacker utsikt och man har gjort iordning en rejäl rastplats med bänkar för att koppla av och njuta av utsikten.
Sitter en stund för vätskepaus och njuter som så är tänkt på denna plats.
Vandrar vidare efter en stund och når den dalgång där jag fick ge upp för någon dag sedan.
Vänder tillbaka och det går bra i de stenigare partierna även om benen är lite mera stela på hemvägen. Hämmas också av den dåliga höften. Har tappat styrka, balans och kondition och hoppas på snara åtgärder. Vill kunna njuta som tidigare av vandringar.
Folk har vaknat till och möter allt fler vandrare på tillbakavägen. Ser ännu tydligare att nämnda tidigare hus dagar är räknade. Erosionen på klippkanterna syns ännu tydligare från detta håll. Skulle känna oro om jag som ung familj investerar i en ögonsten i området.
Når dalgången vid starten och sällskapet beslutar att ta en morgonkaffe i restaurangen. Benämning restaurang är en viss överdrift. Man sitter vid bord och på stolar som står direkt i lös sand. Man sjunker ner några decimetrar när man sitter ned i stolen och bordet blir mera i nivå med hakan. Köket ligger i en separat byggnad där lokalborna ockuperat de få bord som finns.
Här väller det in turister och hör ett flertal amerikaner som besöker detta område. De är pratsamma och hörs!
Det blir en stunds avkoppling och pustande i sanden! Koffeinet gör en viss verkan och piggnar till litegrann. Dock har benen stelnat rejält efter en stunds stillasittande. Går som en skadeskjuten anka uppför den något branta backen till parkeringen.
Det blir hemfärd och ett besök i livsmedelsbutiken, nya reflektioner avseende kassahanteringen och sedan slappande i lägenheten i avvaktan på drägligt utomhusklimat. Känner mig återhämtad efter de första mycket tunga dagarna.
När solen går ner kan man avnjuta tillvaron på balkongen tills det blir mörkt. Imorgon blir det färd till en lite ort och vandring till samma våtmarksområde som i förrgår men på motsatta sidan.
Dag 6 Våtland Espargueira
Vaknar som vanligt stel i kroppen på grund av den mycket hårda sängmadrassen. Vaknar flera gånger på nätterna av att axlar/höft blir stela samt värken från den skadade höften. Har en träningsklocka som motsvarar ”Skalmans ät- och sovklocka”. Den mäter sömnen och redovisar de olika faserna Rem, djup, lätt, vaken, etc. Får ofta dåligt betyg på grund av mycket uppvaknande på grund av ovan samt en ”senior” blåsa!
Dagens bilresa är några kilometrar längre men inte alls avskräckande. Leden startar vid en liten järnvägsstation. Det blir dock en överraskning då den väg som går till stationen finns i Google Maps men inte i verkligheten! Det blir ett otroligt krånglande att hitta en väg till stationen. Det hela förenklas inte heller av att hela stationsområdet är under ombyggnad/renovering. Blir bortsjasad då vi försöker ankomma stationen från andra sidan järnvägen. Vägen är också smal och omöjliggör möten som naturligtvis händer denna dag. Reskamraten blir mycket stressad i sådana här situationer. Snirklar omkring och försöker hitta en infart till en järnvägsstation och ser till slut en skylt (Estatione) som visar på en liten väg som sällskapet inte uppmärksammat.
Via denna går det elegant att nå stationen där det också har blivit en parkeringsplats över.
Nästa utmaning är att komma till andra sidan av järnvägsspåret. Detta är inte populärt då området är en inhägnad byggnadsplats och anläggningsarbetarna hojtar och motar bort när sällskapet försöker passera spåret. Hittar till slut en passage och kommer över trots blängande från arbetsgruppen.
De första 4 kilometrarna går utefter en intetsägande grusväg. Det är torrt och mycket lite växtlighet i detta öppna landskap. Det bor ändå folk utefter denna torftiga väg. Sällskapet ”uppmuntras” av skällande hundar som visar att de är chefer över husens domäner. Skallen låter olika hotfulla från att man är tuffare än vad man ser ut till riktigt aggressiva, som man herlst undviker att klappa. Det är bra att alla är bakom inhägnader.
Solen bränner i det öppna landskapet och temperaturen ökar vartefter solen stiger. Når till våtmarksområdet och här är det grusvallar med enklare stigar för vandring genom området. Här finns det några som fiskar och en har hittat en liten egen sandrevel att montera sina spön på. Det är högvatten idag och tidigare marker ligger under vatten och alla båtar är flott. På landsidan är det inte så mycket fåglari närheten och det blir inga spektakulära upptäckter under vandringen på grusvallarna.
Når tillbaka till, tidigare grusväg och reskamraten undrar om det blir samma något tråkiga väg tillbaka till stationen. Meddelar att det blir en annan tråkig grusväg! Dock erbjuder denna väg våtmarksutsikt vilket visar sig vara en mycket trevligare upplevelse. Efter en stunds vandring så passeras mängder av vilda flamingos som sticker ner sitt huvud med sin långa hals, för att hitta ätbart i det grunda vattnet. Flamingos har man aldrig sett i vilt tillstånd utan bara i djurparker. Detta är en annorlunda och trevlig upplevelse. Fascineras också av hur kroppsmotoriken fungerar med en åtminstone halv meter lång hals.
Kan själv knappt vrida huvudet bakåt för att se om någon kommer från höger vid påfarter till större vägar. Som berättats i andra resebeskrivningar snålar portugiser på anläggning av påfarter. Dessa är mycket korta och det finns ingen chans att nå synkroniserad hastighet. Påfarter och passager av dessa ger ofta hög puls för undertecknad!
Det blir rejält varmt sista biten till tågstationen. Sista biten går vi vägen som sällskapet åkte med bilen, för att inte åter ”mucka” med anläggningsarbetarna.
Hemresan går bra. Shoppingen blir åter en ”fantastisk” upplevelse i kassan och senare pustande på rummet. Efter en stund tar sällskapet en promenad och hittar en restaurang på stranden för en eftermiddagsfika. Det är dock påfrestande att gå i lös sand och vistas i solen.
Efter en stunds avkoppling i skugga så är nästa utmaning att bli av med all sand som samlats på benen, i skor och strumpor. Upptäcker en stranddusch där man kan skölja av benen. Sanden i skor och strumpor får åtgärdas innan sällskapet går in i huset med lägenheten.
Ögonlocken känns tunga ganska tidigt denna kväll.
Dag 7 Senhora da Rocha
Berättade tidigare att det ”fattades” en del av en vandringsled som jag vandrade under den första resan till Algarve. Upplevde den delen som spektakulär och vacker. Har köpt en vandringsbok publicerad av ett Tyskt förlag som ger ut vandringsböcker över många områden i Europa. Har köpt några böcker tidigare, med leder i andra områden. De tillhandahåller även GPX-filer som kan användas i GPSer eller i min egenutvecklade Orienterings App! Den har en funktion för att följa en vandringsled och man kan få larm om man avviker från leden x meter. Den ger bra nytta i dessa sammanhang.
Dagens bilfärd till starten för vandringen är rekordkort. Endast 5 km. Är som vanligt först på plats vid en enormt stor parkering. Den är inte till bara för vandrare utan det finns en större strand nedanför. Minns från förra besöket att jag besökte den lokala restaurangen och köpte en flaska vatten till ett hutlöst pris. Vid förra besöket så var kroppen helt annorlunda och tog mig fram som en högalpin stenget på leden. Inga höftbesvär fanns då och konditionen var bra. Vandringarna blev betydligt längre än dagens. Vandrade också första tiden ensam då reskamraten vid detta tillfälle var sjuk som tidigare omnämnts.
Det är lätt vandring första biten och utsikten är bra. Möter några lokala flanörer som tar sin morgonpromenad när det är lite svalare. Leden ändrar karaktär och blir ett nätverk av leder som passerar genom högre buskage. Det går inte att se vad som är den riktiga leden utan det är bara att välja valfri stig. För det mesta så kommer man rätt oavsett val. Kan få ledning av min App men det känns lite krångligt att ta upp telefonen ur fickan regelbundet. Vill inte heller gå med mobilen i näven då det alltid finns risk för att snubbla. Minns fallet på vandringen Västkustleden i Sverige, då jag i samband med ett fall trodde att mobilen skulle gå i bitar på klippstenarna. Denna gång hade sällskapet gått av huvudleden och hamnat i havsbandets parkour led!
Det blir inga missöden idag som tur är.
Känner igen mig vid den först dalen som passeras. På en knappt farbar väg har ett tyskt par parkerat sin lilla husbil och har öppnat sidan mot havet. De ligger i sina sängar och njuter av utsikten när sällskapet passerar bilen.
Reskamraten observerar den mycket smala och steniga väg som Tyskarna har kört fram på och undrar hur de kom hit och framförallt hur de skall kunna backa tillbaka! Det är i alla fall hundra meter av mycket nervkittlande körning. Reskamraten ”älskar” sådan här situationer, då liknande kan ske under sällskapets äventyrliga bilresor. Har hänt några gånger, framförallt på Madeira då Karta/GPS tagit in oss på ”genvägar”. Det brukar var på sin plats med lugnande medel vid sådana tillfällen.
Når nedre delen av dalen och får äntra uppför i mycket stenig blockterräng. Man får ta grenar till hjälp för att häva sig upp. Når en platå som erbjuder en större stig in mot dalen. Berättar att jag känner igen denna stig från förra resan och valde denna vid återfärden, men insåg att den slutade tvärt. Den är väl upptrampad så det är många som gjort samma misstag. Så det misstag ska väl inte sällskapet göra idag?
Vi fortsätter att häva oss uppför backen och det blir slätare vandring en stund. Passerar flera slukhål och några vackra utsikter. Leden är fortsatt otydlig med alla buskar. Det känns inte lika vackert/intressant som under förra resans vandring.
I nästa dalgång finns ett kombinerat surfsamlingsställe och restaurang. Man håller på att förbereda för kommande gäster/surfare. De har inte öppnat ännu. Hit kan man ta sig med bil.
Fortsätter uppåt till nästa högplatå. Backen är inte så brant men reskamratens kroppsspråk visar att denna dag inte är hennes. Sonderar hur långt vi ska gå denna dag. Tanken var att vandra till platsen för starten andra dagens vandring.
Vid nästa dalgång blir det krångligt att ta sig uppför så sällskapet beslutar sig för att vända. Båda inser att det är bra för reskamraten.
Ser de olika vackra motiven från andra hållet, men det är en utmaning då det är motljus och svårt att få bra foton.
Reskamraten kropp sjunker ihop allt mer och andhämtningen blir allt ljudligare och tyngre. Tystnaden sänker sig allt mer inom sällskapet.
Vid passagen nedför den tidigare nämnda första dal så når sällskapet tidigare nämnda blindstig. Berättar ännu en gång att man inte bör använda denna. En ytterligare svaghet/styrka/nackdel som reskamraten har är att när hon är som mest trött, så blir hon som mest envis/kämpande. Har hon bestämt sig för något så utförs detta trots att kroppen protesterar.
I detta nu så menar hon att denna stig så klart måste gå att använda och den ansluter till leden på andra sidan dalen.
Har lärt mig att argument emot tagna beslut har dåligt genomslag vid sådana här tillfällen, samt att gruppens anda och stämning avsevärt försämras vid argumentation om motsatta fakta/åsikter. Tiger och meddelar att jag väntar vid leden på andra sidan dalen. Sällskapet splittras.
Hör när jag närmar mig botten av dalen höga Tyska kommandorop. Det är frun i tidigare nämnda husbilssällskap som dirigerar sin mans backande på tidigare nämnda smala och steniga väg. Damen imponerar i sitt kommenderande och det låter som trots en del trixande, att backandet tillbaka till tryggheten utförs utan incidenter. Når vägens slut samtidigt som även det Tyska paret gör det. Bilen ser hel och ren ut. Damen ifråga skulle platsa som underbefäl i något förband inom Tyska Bundeswehr. Hon skulle nog få ordning på odisciplinerade, bortklemade och lata ynglingar som skall danas till stolta soldater inom armen.
Försöker hitta skugga i avvaktan på att även reskamraten skall ansluta. Det är mycket varmt och skuggan är avlägsen.
Det tar en stund innan hon anländer och funderar på att ringa men avvaktar. Till slut ser jag henne stånka upp från dalens botten och kommer enligt samma riktiga väg som undertecknad gick. Märker att humöret har sjunkit några ytterligare grader och tiger om alla elefanter som eventuellt finns i rummet.
Utan några utväxlade ord vandrar sällskapet vidare uppför till nästa platå. Den här stigningen är lyckligtvis den sista, förutom den upp till parkeringen.
Utsikten över tidigare nämnda badstrand är fantastiskt från detta håll. Solen har vikit av så det går att få en bättre bild.
Frågar om vi skall ta en kaffe vid serveringen vid startpunkten men reskamraten avböjer och längtar hem.
Pustar uppför de sista stegen till parkeringen. Idag var det ombytta roller jämfört med andra dagen då jag tog helt slut och denna dag då det blev tvärtom.
Tar en sväng förbi livsmedelsbutiken för att handla artiklar till en lunch. Föreslår att jag lagar maten och gör en god Frittata för att få lite omväxling och trivsel denna ansträngande dag. Trots en ansträngande dag stampar inte reskamraten otåligt i kassakön då sakernas tillstånd är som ”normalt”.
Tillbaka till lägenheten får reskamraten däcka, ta det lugnt samt vätskekompensera.
Sätter igång med matlagningen efter en stund och får till en ganska OK Frittata. Glömde sätta på ugnen så det fick bli tillagning en längre stund på plattan istället. Var tvungen att hålla koll på temperaturen så att maten inte blev bränd.
Sakernas tillstånd förbättrades efter en något sen lunch.
Dagens nattklubbsbesök ställdes in för denna gång.
Dag 8 Lagos
Avståndet till vandringshandbokens vandringar blir allt längre. Kommer också ihåg att några vandringar inte var så intressanta vid förra resan. Idag blir det bilresa till denna resas bortersta punkt Lagos.
Vandringsboken har beskrivit en vandring som startar mitt i staden vid busstationen och går förbi floden, genom gamla staden och vidare genom bostadsområden till ett friluftsområde vid stadens norra udde.
Är tidiga denna morgon och det visar sig vara bra då det är begränsat med parkeringar i staden. Hittar en grusplan där det är fri parkering några hundra meter från busstationen.
Bredvid stationen finns stadens marknad. Mängder av odlare erbjuder försäljning av sina produkter. Det är en del kunder men ännu inte så man behöver trängas.
Studerar det läckra utbudet av frukt och grönt. Måste nämna att produkterna som säljs härnere har en helt annan smak jämfört det vi importerar till Sverige. Har ätit fantastisk goda Mango- och Papayafrukter på denna resa.
Fortsätter vidare till promenaden utefter ån. Här håller mängder av försäljningsstånd på att startas upp. Första delen erbjuder olika båtfärder för att besöka kustlinjen från sjösidan. Har sett mängder av dessa båtar under vandringarna. Ett ”slött” sätt att njuta av kusten!? Nästa kategori kan väl klassas som varor/souvenirer. Här erbjuder man olika lokala produkter som är hantverk eller industritillverkade. I Portugal använder man bark från korkekar som råmaterial för att tillverka olika saker. Har t.ex. sandaler som är gjorda av Korkek.
Är inte intresserad av handväskor för damer, men måste erkänna att det finns många väldigt fina kreationer av dessa till försäljning.
Reskamraten nappar dock inte på erbjudandena.
Viker av in på en gågata genom gamla staden. Här är man också i uppstarten att öppna sina barer och restauranger. Alla har Happy Hour dygnet runt! Misstänker att en och annan turist strövar på denna gata?
Där gatan tar slut blir det uppförsbacke på vanliga gator till friluftsområdet. Denna del är ointressant. Vid förra resan startade jag en vandring från fyren vid udden. Detta var första dagen då reskamraten hade krafter att ta en promenad och hon promenerade en bit för sig själv medan jag gick den längre turen.
I området byggs det nya dyra hus med utsikt. Här skall de väletablerade köpa sig en bostadsrätt.
Bredvid finns det av en händelse en träningsbana för golfare att träna på sina svingar.
Området har utvecklas när det gäller vandringen i området. Man har byggt bekväma träramper som är betydligt bekvämare att gå på jämfört upp och ner på klippstigarna.
På flera ställen erbjuds avstickare till utsiktspunkter och dessa visar sig erbjuda mycket vackra vyer. Det blir några trevliga kort som minnen. Här finns det en större parkering om man vill starta sin vandringar här istället för att vandra från staden.
Hör många Amerikanska och Holländska röster. Det är fler som har upptäckt den del av världen.
Når till slut den yttersta udden nedanför fyren. Den sista rampen är under byggnad och avstängd ännu.
Ser på klockans kilometermätare att det kan vara lagom att vända här för att det inte skall bli för ansträngande vandring denna dag.
Föreslår att vi åker hit ännu en gång för att starta vandringen från detta område och vandra vidare leden som vi gick vid förra besöket.
På tillbakavägen så strömmar det in nya besökare. Många är lokala innevånare och eftersom det är helg så är det extra många som har tid för ett besök.
Når gamla staden och gågatan med restauranger. Nu är det full ruljangs och det strömmar in turister.
Här kommer det att bli odrägligt om man inte uppskattar trängsel.
Krafterna avtar sista kilometern och måste kryssa mellan mötande gångtrafikanter. Tyvärr så hostar en del och man har blivit nojig efter allt som skett när det gäller Covid.
På marknaden är det också betydligt mer folk och man får inte vara rädd för kroppskontakt om man skall bege sig in i kommersen.
Bilen står kvar och inga parkeringsböter. Här finns det många fria parkeringsplatser och inga nitiska parkeringsbolag som jagar sina inkomster.
Som vanligt blir det en mycket varm eftermiddag varför det inte blir några avancerade utomhusaktiviteter.
Dag 9 Armacao de Pera
Det börjar bli ont om vandringar nära boendet. Man kan åka upp i bergen och vandra men där blir det ännu varmare, då det inte blir någon havsbris. Sedan är det så torrt/bränt överallt och ingen direkt grönska att njuta av.
Sällskapet väljer att göra en enklare vandring utefter havet på hemmaplan.
Vandrar utefter den stenbelagda strandpromenaden och det är inte många som har vaknat/kommit igång ännu. Ser mest hundägare som rastar sina älsklingar och lokalbor som går med färskt bröd från bagerierna.
Där strandpromenaden tar slut viker sällskapet ner på stranden och det blir inget av med lätt promenad efter stranden. Tidvattnet är högre så det blir att stånka fram i mjuk sand. Tyvärr har jag svårt med detta på grund av min dåliga höft.
Sällskapet delar upp sig och reskamraten fortsätter utefter stranden. Hon har inga problem att gå i den mjuka strandkanten.
Jag vet från första dagen att det finns en träramp att vandra på bakom sanddynerna och viker av för att gå upp på denna. Avsikten är att mötas borta vid vändpunkten som faktiskt ligger nära hotellet sällskapet bodde på vid den första vistelsen i området.
Når andra sidan av sanddynen och ser att det är en å mellan befintliga positionen och trärampen! Får vingla tillbaka i mjuk sand till stranden där den lilla å mynnar ut och det går att passera.
Sedan är det bara att ta sig fram i fortsatt mjuk sand till rampen på den andra sidan av ån!
Når till slut rampen och får en enklare vandring. Lokalborna har vaknat till och promenerar och cyklar på rampen. Cyklarna är inte så lämpliga, men har erfarit från min tid i Sörmlandsledens styrelse att cyklisterna håller mycket hårt på allemansrätten och skall minsann inte begränsas när det gäller cykling ute i naturen. De hade till och med krav att Sörmlandsleden skulle anpassas för cyklister också. Detta givetvis till ingen kostnad för cykelföreningarna! Det var en period av informationsgap mellan vandrare och cyklister.
Portugiserna verkar vara vänliga och tålmodiga varför inga kontroverser uppstår här.
Reskamraten ringer och undrar vart jag tagit vägen. Berättar att omvägen tog en viss tid men att jag kommer snart.
Når till sist vändpunkten där vandringskamraten väntar. Skippar besöket samt titten på det förra hotellet och vänder tillbaka tillsammans utefter rampen. Det blir fler och fler vandrare på rampen vartefter tiden går.
Hoppas att det skall att gå rampen hela vägen till strandpromenaden. Dvs att man byggt en bro över ån.
Tyvärr är så inte fallet och rampen slutar strax framför ån. Detta innebär att jag får ta samma väg som tidigare tillbaka till stranden och pulsa fram i den mjuka strandkanten till den stenlagda strandpromenaden.
Höften medför att min vandring blir något vinglig och hoppas inte att man misstar mig som en full charter-Svensk.
Når strandpromenaden och skor och ben är fulla av sand. Får försöka bli av med allt innan vi äntrar lägenheten.
Barerna och trafiken på strandpromenaden har ökat avsevärt sedan sällskapet passerade tidigare på dagen. Tror många äter frukost på barerna och nöjer sig med att ta en förmiddagspromenad på detta enklare underlag. Solen har hunnit stiga högre och det är mycket varm att gå den sista biten.
Når lägenheten och det blir en stunds borstande och skakande för att bli av med sanden i skor, strumpor och på benen.
Eftermiddagsnöjet blir att stå i kassan och vänta på sin tur i livsmedelsaffären!
Dag 10 Lagos
Förra gången som sällskapet var här så startade en av mina vandringar vid Lagos fyr där vi under denna resa vände på den tidigare vandringen. Vid förra resan blev dagens vandring också den första för reskamraten, när den ”vanliga” semesterförkylningen äntligen började släppa.
Man kunde då och även som nu vandra på träramper vilket blir enklare än upp och ner på klippsluttningar. Denna gång nöjde sig reskamraten med att gå fram och tillbaka på träramps delen.
Morgonen bjuder på vacker sol i öster och fina utsikter utöver klipporna. Golfarna är vakna och försöker hitta den perfekta svingen på en Drivingrange.
Som vanligt är det mycket få vandrare denna tidiga morgon och det är lugnt och skönt att flanera.
Tyvärr avbryts lugnet av en Svensk dam som visar sig vara lärarinna (hörde henne nämna detta i sitt mobilsamtal). Hon går med sin mobil i handen, högtalare på och diskuterar högljutt med någon väninna. Lärare brukar vara mycket verbala till sin natur (med risk att få lärarförbundet på mig!), tar plats i diskussioner och vana att göra sin stämma hörd. Till detta så innebär prata/lyssna i mobiler utmaningar då det blir störningar på linjen och upprepningar respektive röster som måste höjas.
Hon är mycket störande och försöker hålla avstånd bakom henne. Tyvärr så stannar hon upp med jämna mellanrum så sällskapets vandring blir ryckig.
Samtalet var heller inte intressant utan verkade handla om relationsproblem. Försöker slå dövörat till men det är som sagt en utmaning.
Når ett exklusivt villaområde där hon lyckligtvis viker av åt annat håll. Villorna i området har i en del fall mycket vackra trädgårdar med blommor som inte klarar våra breddgrader. Blommorna skapar avund och beundran hos mig. Blir speciellt förtjust i en Gul trumpetbuske som jag skall försöka hitta frön till och plantera i en kruka.
Leden går på vanliga asfaltsvägar och viker ner till Lagos strand. Här hade sällskapet tänkt vända för att få en lagom vandring denna dag. Formen och kroppens förmåga har ändrats mycket under åren mellan förra besöket och idag. Här vid stranden hade min dåvarande vandringstur bara börjat och fortsatt hela vägen till vändpunkten vid Luz.
Tyvärr är sällskapet för tidiga till att få en morgonkaffe. Baren har inte öppnat ännu.
Stånkar tillbaka utefter den branta backen som upplevs annorlunda jämfört vandringen nedför. Når efter en stund pustande villaområdet och njuter åter av blommorna och buskarna. Inga Svenska lärarinnor i sikte så vandringen blir åter lugn.
Möter lite fler vandrare men det är ingen trängsel denna förmiddag. Området är vackert och välordnat med sina träramper. Om sällskapet skulle återvända till Algarve trakten skulle Lagos kunna vara en lämplig plats att hyra boende på. Staden har ett större utbud och det blir närmare att bila till västkusten där det finns vandringar som sällskapet inte besökt.
Återvänder med bilen tillbaka till boendet. Upprepar de iakttagelser som kan nämnas om Portugisernas bilkörning. De är mycket lugna och trevliga när man pratar med dem, men när det gäller bilkörning så är det lite annat. Vägen som vi nyttjar erbjuder nästan inga ställen där man kan köra om så att det bildas ofta köer. I köer är det bra att hålla avstånd vilket jag numera är noga med. Men de som kör bakom skall alltid ligga bara några ynka meter bakom vår bil. Bromsar jag tvärt så blir det garanterat plåtskador. Sedan tillkommer de korta påfarterna som alltid innebär gasande/bromsande när det dyker upp en bil som skall in på huvudvägen.
Kör numera klokare än när jag var ung så det inträffar inga större incidenter. Möjligtvis skriker någon ”gubbdjävel” på Portugisiska i bilen bakom. Dock så håller jag trafikrytmen och kan inte köra om framförvarande. Men man kanske ska trolla bort sig själv på vägen då man kör med en hyrbilsdekal på bakrutan?
Eftermiddagsnöjet blir som vanligt kassan i livsmedelsaffären!
Dag 11 Våtmarken Alvor
Har fått slut på ideer var nästa vandring skall genomföras. Känner inte för att åka iväg långt och det blir en diskussion om vart vi ska ta vägen.
Fastnar till slut för att åka till Alvor och vandra mellan våtmarken och havet. Vandringen kan genomföras på träramper. Det blir också en lättare sista vandring på denna resa.
Åker som vanligt iväg tidigt och det känns behagligt svalt den första timmen. Når hamnen vid Alvor och här är det ännu lite folk och det finns gott om parkering. Vandringen blir behaglig och kan njuta av våtmarken som idag är under högvatten. Tidigare strandade båtar är flott idag.
Idag är det också fler fiskare och färre musselletare. Tyvärr så trivs flamingorna bättre längre in i våtmarken varför det inte blir några bilder av dessa idag. Det visar sig även att kameran har glömts och ligger kvar i lägenheten.
Får försöka ta någon bild med mobilen och är inte så van att hantera den avseende att ta bra kort.
Idag verkar det vara Amerikaner som har hittat hit och dessa är också verbala. Dock inte i klass med en Svensk lärarinna! (Väntar på samtal från lärarförbundet!).
Vandrar alla delar av trärampen denna dag och det känns behagligt avseende ansträngning och lagom värme.
Långt i fjärran så ser man till Lagos och klippområdet med fyren. Här erbjuds många vackra utsikter. Tror Unesco har stämplat några ställen som världsarvsområden.
Tar en tur till strandrestaurangen och hoppas på morgonkaffe men den är stängd ännu. Det blir att återvända tillbaka till parkeringen och hoppas på kaffe på annat ställe.
Passerar tidigare nämnda förfallna stadion och bredvid denna har man byggt en simhall. Vid simhallen bjuds det på kaffe i en liten och mycket enkel bar. Kaffet är gott, solen värmer och kaffet är nästan gratis!
Sitter en stund och kopplar av och njuter av att alla vandringar är genomförda på denna resa.
På återvägen så stannar vi till vid en trädgårdsfirma för att se om det kan finnas något spännande att köpa hem. Det visar sig att utbudet är ganska lika som hemma, men växterna är i vissa fall betydligt större. Det finns inget som växer som är lämpligt att ta med hem. Det ligger inte heller några spännande fröpåsar framme då det nog inte är säsong för plantering.
Återvänder till lägenheten och dagen blir ganska lugn med att packa, äta upp alla rester och städa undan det värsta. Slutstädning ingår varför det blir lite mer avkopplande. Reskamraten blir rastlös och tar en strandpromenad. Hon har verkligen fått extra krafter på slutet av resan och genomför kvällspromenaden för andra gången! Själv är jag som tidigare nämnt betydligt kraftlösare och längtar efter att få en ny höftled. Gillar inte att vandra likt en full charter-Svensk!
Dag 12
Kan ta det lugnt på morgonen då flyget går efter lunch. Äter frukost i lugn och ro för att sedan tömma allt som medtagits och packa in i bilen. Kan åka lugnt på den gamla huvudvägen till Faro. Det kostar en viss summa att åka på motorvägarna i Portugal och har man inte bråttom så är gamla vägen att föredra.
Vid flygplatsen finns en bensinstation där bilen kan tankas fullt innan återlämnandet. Stannar först vid pumpen där man måste betala i förskott. Får flytta på bilen till rätt pump och tankar bilen. Gäller att ha tungan rätt i mun då det är skillnad (hårfin!) på benämningen av drivmedel. Gaseolo-Diesel och Gasolina-bensin. Vill inte göra misstaget att tanka fel.
Betalar och försöker hitta en plats att stanna en stund för att ställa in vägen till biluthyrningen i google maps. Det finns inte en enda parkeringsplats ledig och cirklar runt stationen för att kunna stanna. Försöker stanna men då blir reskamraten stressad och menar att här kan man inte stå. Efter några ytterligare försök med samma kommentarer så brister det lite och undrar ”var i helvete får jag stanna då”?
Det blir tyst i bilen och ser att det kommit andra bilar efter oss och som har stannat på en massa platser ”där man inte får stå”. Parkerar till slut ”sammalunda” utan hänsyn till ev. protester, programmerar in biluthyrningen och kan äntligen åka vidare. Sista biten är inte komplicerad och kör in på biluthyrningens parkering. Där finns några enstaka parkeringsplatser men de är mycket smala.
Sätter igång att försöka köra in på en plats och är nervös att komma emot någon annan bil. Får trixa och det kommer en annan bil som vill köra förbi. Han börjar tuta på mig och ignorerar detta till en början. Till slut så blir det stressigt att höra tutandet och blir irriterad. Tyvärr är jag för liten till växten för att gå ut och göra upp, så försöker titta på honom och undrar med ”Italienskt kroppsspråk” som säger ”varför i helvete tutar du”? Ser att han till slut pekar framåt och förstår då att jag skall köra längre fram till ett litet kontor och lämna bilen där. Tar det ”Italienska kroppsspråket” till hjälp för att ”göra en pudel och tacka för hjälpen”!
Når kontoret och allt flyter på mycket snabbt och smidigt. Det tar bara någon minut och kan rulla iväg med resväskorna mot terminalen.
Har lagt in ”strul-marginal” i resan till flygplatsen och då allt gått nästan 100 procent smidigt så anländer vi innan incheckningen öppnat. Tar en fika i en bar som ligger utanför flygplatsen och som även erbjuder skugga, då det redan är mycket varmt i solen.
I baren jobbar en personal som går runt och städar borden samt dukar av porslin. Han stannar till och är riktigt trevlig att prata med. Verkar vara en amerikan som har hittat till denna del av världen.
Till slut är det dags att checka in och det är knappt ingen kö. Det går mycket smidigt att klara av detta. I säkerhetskontrollenär är det ingen kö men hamnar ”som vanligt” bakom ett yngre par där kvinnan är en strulpelle av högsta rang. Hon har inte förberett sig alls för att plocka av sig det som skall läggas i lådor etc. och stoppar upp flödet mycket effektivt. Väntan är som tur är inte en evighet men man ”störs” av resande som inte vet hur saker skall genomföras.
Bakom säkerhetskontrollen så kommer sällskapet till en jättekö. Undrar vad detta är och inser att det kommer att ta en evighet att komma framåt.
Ser efter en stund att kön är till de som inte reser inom EU och utan till passkontrollen. Ser den rätta skylten och där är det bara att promenera vidare till avdelningen för resande inom EU.
I terminalen är det lugnt och det är inget problem att handla lite dryck samt mat till lunchen.
Dags att gå till gaten och där är det mer folk. Det verkar som att planet är fullt även på hemresan. Det är lite irriterande när det är mycket folk och trångt få höra hur en del hostar och snörvlar. Man har blivit mera känslig/vaksam efter Covid-svängen.
Planet kommer iväg några minuter försenade men under resan till Arlanda är det medvind så vi ankommer innan beräknad ankomsttid. Det blåser ganska mycket i de norra delarna av Europa. Vi passerar genom några områden med rejäl turbulens och detta är inte speciellt behagligt. Det blåser också rejält vid landningen men piloten klarar utmaningen bra.
Som vanligt på Arlanda tar det ganska lång tid att få bagaget.
Får promenera en bit till markparkeringen. Som tur är har det blivit något varmare jämfört dagen innan så det var ett bra beslut att inte ta med en tjockare jacka.
Packar i bilen och startar färden mot bostaden. Det mörknar vartefter och det blir mörkerkörning från Enköping och hemåt. Trots att det är lite senare på en onsdagskväll så är det någon som skall lus-köra mellan Enköping och Strängnäs. Hade hoppas det skulle vara bilfritt.
Når till slut Eskilstuna och stannar vid Jureskogs för att få en hamburgare som sen kvällsmat. Restaurangen har tagit sig till det bättre. Den första tiden efter öppnandet så var det mer gegga än mat som serverades.
Home sweet home! Som vanligt luktar det som ”nu har ni varit borta” i huset. Intressant att det blir en speciell lukt?
Det var allt för denna resa som var trevlig och avkoppling från ”den eviga semestern” som vi numera åtnjuter som pensionärer. Hoppas på en ny höftled till nästa resa!