Höstsemester 2019 Algarve Portugal

Höstresa Algarve Portugal

12 Oktober Eskilstuna – Salgado
13 Oktober – Vandring Senhora da Rocha – Benagil
14 Oktober – Vandring Lagos – Luz
15 Oktober – Vandring Serro – Pico Alto
16 Oktober – Vandring Luz – Burgau – Luz
17 Oktober – Vandring Figueira rundtur
18 Oktober – Vandring Ilha do Rosario runt
19 Oktober – Vandring Silves och omgivningar
20 Oktober Salgado- Eskilstuna
Åter till start

12 Oktober Eskilstuna – Hotellet

Sällskapet har ett eftermiddagsflyg till Lissabon och slipper därmed jäkta till Arlanda, mot vad som är ”normalt” när det är ett tidigt morgonflyg.
Trafiken är måttlig även om det finns en och annan som kör lite väl långsamt.
Efter en stunds färd meddelar reskamraten att hon glömt försäkringskassans blåa kort som visar att man är EU-medborgare och har rätt till sjukvård i andra länder utan oskäliga avgifter.
Visserligen håller hon på att bli förkyld, men det skall väl inte vara någon fara?
Tyvärr brukar det bli så när sällskapet tar en semestervecka mitt i ”arbetssäsongen”. När hon slappnar av så kommer det en förkylning?
Höstfärgerna är fantastiska denna dag och det är vackert och rogivande att köra lite lugnare i det fantastiska höstlandskapet.
Det pirrar lite i orienteringsbenen när områden passeras, där det varit framgångsrika tävlingar. Femdagars Sigtuna 2001 var bl.a. en mycket bra tävling resultatmässigt.
På parkeringen är det bättre med plats denna gång, då det verkar vara lite lågsäsong. Det märks även i terminalen där allt går utan några störningar.
Priserna på Arlanda är dock desamma och inga reautbud. Sällskapet tar en budgetlunch på Max. Näringsvärdet är diskutabelt men det mättar i alla fall magen.
Det blir en lugn stund vid gaten innan det är dags att stiga ombord. Följer Orienteringstävlingen 25-Manna online på datorn och sällskapets klubb verkar göra bra ifrån sig. Efter sträcka 6 så ligger man 32:a vilket är bra utifrån klubbens förutsättningar.
Just nu verkar det vara en Finsk uppgörelse i täten.
Det visar sig senare att det blev så till slut också. Inte nog med att det var två Finska lag bland de tre bästa, utan båda var också från Tammerfors.
Planet till Lissabon är försenat på grund av sen ankomst från tidigare destination.
Resan är tråkig och ganska lång – 4,5 timmar.
Reskamraten fryser och det visar sig att platsen närmast gången är utsatt för mera kalluft varför det blir platsbyte. Reskamraten känner att förkylningen blir sakta värre.
Det huttas en hel del bland passagerarna, när serveringsvagnen gör sina rundor. Vuxna människor blir också barnsliga när de får i sig lite promille. Lite störigt blir det. En del visar också prov på mycket dåligt omdöme.
Anländer till Lissabon och temperaturen är 21 grader 17:30 på eftermiddagen. Solen lyser och det är sommar enligt Nordiska mått.
Väskorna dröjer otroligt länge på denna gamla flygplats. Hade hoppats kunna flyga direkt till Faro som ligger närmare resmålet, men det fanns inga direktflyg och en resa med byte skulle ta lång tid.
Kommer till slut iväg och går vidare till biluthyrningen. Är guldkund och kan gå direkt till garaget för att hämta bilen. Frågar om eventuell automat som alternativ, men det skulle kosta 1.000 SEK extra per dag!
Den aktuella bilen är Macho-designad jeep och hyrpriset är ofattbara låga 2.500 SEK/vecka. Förklaringen är nog den intryckta bakre skärmen som är en skada som inte är så vacker. Denna är med i dokumentationen och drabbar naturligtvis inte sällskapet. Har inga som helst bekymmer med att köra en krockskadad macho-bil i okänt land.
Det är 26 mil till hotellet och första biten innebär lite krångel då det gäller att komma tillbaka till rätt körriktning efter utfarten från flygplatsen. Kör i en rondell med sex filer och en massa stopplysen inne i rondellen. Det blir två varv innan bilen kommer ut i rätt fil för utfart från rondellen mot resmålet.
Det är trafik på vägen men inte någon extrem.
Bilen känns stor och ser knappt över ratten! Hittar en spak och lyckas höja stolen lite. Måste nog också försöka justera ner ratten senare. Machobilen har nog tidigare körts av en mycket reslig macho man?
Det är i stort sett motorväg hela vägen till resmålet. Ut ur Lissabon så går motorvägen över floden Tejo som här har brett ut sig rejält. Överfarten är en kombination av broar (Vasco Da Gama bron länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Vasco_da_Gama-bron) och uppbyggda vägbankar som tar bilar över till andra sidan. Imponerande bygge måste ha kostat en hel del EU-pengar.
Trafiken glesnar allt mer och det går bra att sätta på farthållaren. Det mörknar och får lite arga påpekande från andra bilister.
Det visar att det inte är rätt lyse på bilen. Vrider ljusknappen till rätt läge och se där, nu syns vägen!
Sällskapet är trötta trots att de varit mycket sittande under dagen. Är normalt van att köra långa sträckor med bil, men av någon anledning känns denna sträcka mycket trälig och tröttande.
Sista biten innebär mindre vägar och det är lite svårt att se alla korsningar då det är mörkt. Med hjälp av telefonen lotsas sällskapet rätt utan några felkörningar.
Checkar in och det visar sig att hotellet är en rejäl anläggning. Det finns 5 huskomplex för boende och ett för SPA, Bad och Gym. Sällskapet bor i hus 3.
I källaren till hus 3 finns parkering, men när detta skall äntras så tar sällskapets flyt slut.
Det är mörkt och tröttande just nu. Det finns en bom som skall öppnas med nyckelkortet. Prövar båda korten men inget händer. Går tillbaks till receptionen som ler lite överseende. Har försökt öppna bommen med korten för utlämning av handdukar vid spa-anläggningen.
Receptionisten kommer med till bommen och skall visa gamlingarna vilket kort som skall användas och det visar sig att det fanns ytterligare två kort i fodralet som lämnades sällskapet.
Inte fan fungerar de korten heller!
Receptionistens leende försvinner och han sprintar raskt tillbaks till receptionen för att ”fixa något”. Detta fixande hjälper inte utan han får använda sitt universalkort för att släppa in sällskapets bil till garaget.
Parkerar bilen och funderar lite dystert om rumskorten fungerar för att komma in på rummet. Hur blir det att komma ut med bilen imorgon?
Sesam öppnar sig och kvällens problem löste sig i alla fall.
Beställde en juniorsvit då det var ett bra pris på denna typ av rum i samband med att resan planerades.
Hade räknat med en del plats i rummet, då det skulle vara ett sovrum samt ett ytterligare rum för umgänge.
Umgängesrummet skulle kunna betecknas som modell sporthall! Utrymmet skulle ledigt räcka för att invitera 50 ytterligare gäster för en vimmel-kväll. Det finns inte sittplatser åt alla, men när man vimlar så brukar man väl mest stå med en macka i ena näven och ett glas alkohol i andra?
Reskamraten är imponerad trots att det bara är elände med förkylningen just nu.
Förkylningen har blivit mycket värre och hon hostar och kraxar. Hon är helt slut och däckar direkt.
Har svårt att somna då kroppen är upp i varv efter all bilkörning.
Hör reskamratens rosslande andning och med jämna mellanrum kommer det en hostattack.
Hon däckar klockan 22:00 och vaknar 10:00 (båda Svensk tid). Skall inte säga att hon vaknar självmant utan det är undertecknad som väcker henne för att inte frukosten skall hinna stänga.

Åter till start

13 Oktober – vandring Senhora da Rocha – Benagil

Vaknar och kan beskåda utsikten från balkongen i dagsljus. Den är inte så tokig!
A1 Rum med utsikt
Som tidigare nämnts blir det en sen frukost denna morgon. Reskamraten mår inte bra och avråder starkt att vandra idag. Det är bättre att hon stannar på hotellet och tar det lugnt.
Sällskapet kommer ner till frukost och det är en hel del gäster trots att den värsta rusningen nog gått över. De första röster som hörs är ett gäng manliga Göteborgare, som säkert är här för att spela golf. Högljudda och lite märkvärdiga ger dem denna etikett.
Vädret är kalas och det går att sitta ute i den öppna restaurangen. Temperaturen är behaglig för att äta ute.
Frukost buffen erbjuder det mesta och i restaurangen finns det utspritt Espresso automater. Nu fattas bara George Clooney (Espresso reklamen), så vore morgonen perfekt för reskamraten.
Tänk vad bråttom en del gäster har. Är de rädda att maten skall försvinna? En del far fram som skållade råttor.
Försöker smaka på ”allt” men det finns inte en chans. Blir mätt av att pröva på bara en del av utbudet.
Sällskapet delar på sig denna dag. Reskamraten får ta det lugnt och försöka njuta av omgivningen vid hotellet. Undertecknad åker själv till en plats längre bort och vandrar.
Har bra vägledning av telefonen och hittar rätt. Köper en flaska vatten i baren bredvid till ett hutlöst pris. Tillgång/efterfrågan är det som gäller?
Vandringen går efter kusten mellan platserna enligt rubriken. Det finns en liten kyrka vid starten vackert belägen på en klippudde.
Detta läge kommer nog att ändras under åren, för konstaterar under vandringen att erosionen är stark i dessa trakter. Klippor rasar, slukhål uppstår och vandringsleden flyttar allt längre in vartefter marken försvinner. Det är varningsskyltar uppsatta så att man inte ska gå nära klippkanterna då det kan finnas risk för ras.
Tror inte att våghalsiga fotografer skulle fortsätta gå ut till kanterna om de från sidan såg hur marken såg ut under dessa överhäng!
Leden innehåller en mängd olika stigar, då detta är ett välbesökt vandringsområde.
Det vimlar av vackra utsikter och visar bilder på några av dessa alla fantastiska vyer.
A2 Kyrkan
A3 Badgäster
A4 Gotlandsrauk
A5 Instabilt
A6 Tappat greppet
A7 Slukhål
A8 Erossion

I de olika vikarna har det bildats sandstränder som är populära för badgäster och det verkar ännu vara tillräckligt varmt i havet för att bada. Stränderna ligger i Atlanten och inte i Medelhavet. Atlanten borde väl vara lite kyligare?
För de som vill ha det lite bekvämare, kan erbjudas att få se samma vyer men från havet. Det vimlar av olika turbåtar som skjutsar omkring besökare till orten.
Vandringen är ganska överkomlig men med några steniga och lite branta partier.
Som vanligt kommer det grupper av Tyskar som guidas runt av lokala guider.
Det är mycket varmt ute och liknar en Svensk mycket varm sommardag. Det är också vindstilla så det kommer inga fläktar från havet.
Passerar den ena vackra utsikten efter den andra och ser formationer av sten/berg som tappat fästet med fastlandet. Dessa bildar jätteraukar.
Det uppstår också grottor och hål i berget av den eroderande vinden och vattnet.
På ett ställe så finns det en grotta där taket rasat in och det är ett titthål ner i grottan.
Mindre båtar kan åka in i grottan och erbjuda lite mera hisnande upplevelser för besökare. Skulle alltid tänka att taket kan rasa ner vid en sådan båttur. Någon gång kommer det att rasa men ingen vet när.
Når efter ca 4 km Praia da Marinha. Här är en av start/slutpunkterna för de stora strömmarna av besökare. Dessa vandrar mellan denna plats och slutmålet Benagil. Det blir en snällare vandring på 5-6 km.
Här finns också mera frekventa spektakulära utsikter som också bidrar till de stora strömmarna av besökare.
A9 Strandvy
A10 Klippvy
A11 Kajakerna
A12 Havsvy
A13 Grottor
Hör olika språk snattras bland de som vandrar och tittar. Tyska, Spanska, Portugisiska, Hebreiska, Slaviska, Baltiska, etc. pratas bland besökarna.
Ser i vattnet ett alternativt sätt att uppleva detta landskap. Ett gäng med havskajaker paddlar omkring de olika klippformationerna. Det går bra i dagens väder, men blåser det upp så lär ingen vilja paddla.
Når slutmålet och ser uppifrån bergskanten att det är livligt vid stranden. Går inte ner utan vänder en bit innan.
Ser någon ny vy på tillbakavägen, men annars blir det mest en transportsträcka.
A14 Tapper lilja i torkan
A15 Det går att komma längre ut
A16 Grotta med slukål
A17 Eriossion
A18 Katten
A19 Stranden
A20 Stranden
A21 Solbadare
Vid startpunktens kyrka så verkar det vara något på gång. Det har satts upp ett litet tält för några få personer längst ute på udden där kyrkan finns.
Det verkar som att ett bröllopspar skall äta en middag själva och kan inte tänka mig en mera vacker plats för att avrunda de kyrkliga aktiviteterna.
A22 Bröloppsmiddag
Vid parkeringen så strömmar det till finklädda bröllopsgäster, som fått sig en rakabajsare i den intilliggande baren. Kinderna är röda och stämningen verkar hög.
Vid parkeringen har mobilnätet verkat dött. Får ingen kontakt med nätet och kan inte fixa vägledning tillbaka till hotellet. Som tur är fungerar bilens GPS och den går även att förstå. Hade inte hittat tillbaka till hotellet utan vägledning.
Stannar på tillbakavägen i ett köpcenter och handlar lite dryck samt mellanmål. Det visar sig att affären ligger på gångavstånd från hotellet.
Tillbaka till hotellrummet och reskamraten berättar att hon bara sovit och inte gjort något annat. Hon verkar helt slut.
Sällskapet käkar mellanmålet och försöker sitta på balkongen. Solen kommer rätt in och det är alldeles för varmt att sitta där.
Hoppas det blir lite svalare på kvällen och att solnedgången kan åtnjutas, tillsammans med ett glas kall dryck. Detta är en av de bästa stunderna på varma resmål.
Skriver och läser en stund medan reskamraten däckar igen och det hörs rejäla snarkningar. Det är fortfarande eftermiddag, men hon är som sagt inte alls frisk och helt utmattad.
Får hoppas att hon piggnar till imorgon?

Åter till start

14 Oktober – vandring Lagos – Luz

Reskamraten får hostattacker med jämna mellanrum under natten. Vaknar vid några av dessa.
Få se hur det går med hennes vandrande denna dag.
Vaknar rätt så normal tid och sällskapet beger sig till frukosten.
Går förbi bommen till parkeringsgaraget och korten fungerar inte nu heller. Har gett upp och parkerar på gatan istället.
Halva frukostmatsalen är avstängd och det är mycket få gäster. Antingen är sällskapet tidiga, det är mindre antal gäster eller gästerna fixar egen frukost.
Hör ett Norrländsk äldre par som sitter i bordet bredvid.
Blir mätt denna dag också.
Reskamraten beslutar att hon följer med till vandringen denna dag, men kommer inte att följa med på själva vandringen. Hon är inte tillräckligt frisk ännu.
Det är 5,5 mil till startpunkten för vandringen. Starten är vid en udde – Ponta da Piedade – som ligger i Lagos. Platsen känns trygg då polishuset är inhyst i fyrhuset, som ligger på denna udde! Det är förresten också poliskontroll vid infarten till Lagos. Sätter på det mest ärliga och trovärdiga ansiktsuttrycket och passerar utan åtgärd.
Det är lugnt vid parkeringen där vandringen startar. Misstänker att sällskapet är tidiga jämfört andra vandrare.
Den först biten av dagens vandring är mycket tillrättalagd med träbroar och gångar i betong. Det är bl.a. väl anpassat för handikappade med rullstol.
A1 gångbar
Udden vid startpunkten har utsatts för mycket erosion och det finns flera tecken på detta.
A2 Rauk
A3 Erossion
Längre bort I fjärran skymtar den klippa som ska bli dagens slutmål/vändpunkt.
A4 Vita klippan
Första biten av vandringen är lätt då den går på träbroar och gångar av betong. Skymtar så kallade offer för den senaste finanskrisen i stadens utkant. Ser ett hotell som inte byggts klart och nu står kvar som ett betongskelett.
Efter den första biten av lättvandrade broar/gångar så fortsätter denna vandring genom utkanten av staden Lagos. Här finns det exklusiva villor med vackra blommande trädgårdar. Ser bl.a. en vacker Hibiskus.
A5 Hibiscus
Villorna I denna trakt har lite annan stil jämfört hemma. Tror inte man behöver 30 cm isolering i väggarna i detta klimat! Skorstenarna ser lite annorlunda ut i sin stil.
A6 Skorsten
Efter villaområdet så passerar leden en stor strand och det finns badande även denna dag. Det blåser mera från havet idag och ute i vattnet så försöker några surfare fånga vågorna.
A7 Stranden
Leden fortsätter sedan uppför den vita klippan I ett par kilometer. Det blir vackra utsikter på vissa ställen utefter klippkanten. Överallt finns det varningsskyltar som varnar för fragila klippkanter.
A8 Vita klippan
Vid den högsta punkten av den vita klippan har man bra utsikt över staden Luz. Alla byggnader i staden går i vitt. Kanske bästa färgen för att ”mota” en gassande sol?
A9 Vita staden
Ser någon enstaka rauk och av någon anledning så vill fåglarna sätta sig högst upp på toppen av Raukarna.
A10 Herre på täppan
Får också en bra inblick I hur historien har byggt upp denna miljö. På den vita klippans vägg ser man de olika lager som skapats vartefter tiden har gått. Dessa håller sedan numera på att sakta brytas ner.
A11 Lager
På vägen tillbaka så får man bra perspektiv på udden vid starten. Tidigare på dagen så låg denna i motljus och var därmed lite svårare att fotografera.
A12 Start udden
Får också en bra översikt om den tidigare nämnda strand. Den är stor och erbjuder gott om utrymme för badgästerna.
A13 Stranden
Passerar villaområdet igen och ser en fin Bougainvillea buske som står i full blom.
A14 Busken
Sista biten går åter på lättgångna broar och betongstigar. Tar även ett kort på det kombinerade fyr-/polis-huset.
A15 Fyren
Reskamraten har lyckats promenera 4 kilometer och har därmed fått ta del av de vackra utsikterna.
Sällskapet vänder tillbaka till hotellet och bilfärden går större delen på motorväg. Det är avgifter på de flesta motorvägarna i Portugal och det blir en hel del pengar som skall betalas. T.ex. kostade det ca 400 SEK att åka på motorvägen första dagen I Portugal.
GPSen är lite tråkig och leder alltid sällskapet till den kortaste vägen. Detta innebär en del mycket små gator/vägar och därmed lite mera nervpåfrestande bilkörning.
Stannar och shoppar lite mellanmål för att käka på balkongen. Tyvärr har vädret blivit sämre och det är för kallt att sitta ute!
Rummet är inte heller städat och när städpersonalen sedan kommer, så får sällskapet ändå sitta och frysa på balkongen medan dessa fejar!
Senare på kvällen så blir det varmare igen. Det var en kortvarig kallfront som drog förbi.
Hade tänkt äta Sushi denna kväll, då det finns en restaurang ett stenkast bort. Tyvärr stängt måndagar!
Letar vidare och hittar en Indisk restaurang 1,5 kilometer bort. Stället är inte så där jättecharmigt. Restaurangen finns i ett hus på andra våningen och under denna finns en pub samt spelhall. Restaurangen är också kal samt steril och inbjuder inte till att äta på plats. Det blir take-away menyn.
Pratar med den indiske ägaren om lite ditt och datt. Han är från Punjab och flyttade hit för några år sedan. Han gillar klimatet och det går bra att driva affärsverksamhet numera.
Han berättar att han stänger om två veckor, då säsongen slutar i Oktober. De flesta anläggningar stänger över vintern. Detta är nog förklaringen till att det är så lite gäster på hotellet?
Kollade runt lite i området när den stängda Sushi restaurangen besöktes. Området verkar fokuserat på boende och inte så mycket nöjesliv. I ett närliggande bostadsområde så måste man passera en bom och även vakt för att få komma in.
Detta boende är OK för resesällskapet, då det är friluftsliv som gäller i första hand. Efter vandrandet brukar det inte finns mycket energi kvar för nattklubbsbesök!
Hotellets väggar innebär ingen ljudisolering och det pladdras som bara den inne hos grannen. Det är två damer som aldrig verkar sluta att prata/diskutera. Sedan går de omkring i skor som klappar i golvet. Det får kanske bli öronproppar denna kväll?

Åter till start

15 Oktober Vandring Serro – Pico Alto

Vaknar på natten av reskamratens hostattacker. De kommer ända nerifrån botten av lungorna. Detta låter inte bra. Tvivlar på att hon kan vandra något denna dag.
Det är fler gäster vid frukosten denna dag. Oj vad det låter när damer i övre medelåldern är sociala. Män är å andra sidan inte så pratsamma om de är nyktra! Onyktra män brukar dock å andra sidan mest utrycka läten, tillrop och i bästa fall sammanhängande meningar!
Hotellet har inga ljuddämpande väggar, så alla ljudvågor studsar friskt och det är en mycket hög ljudnivå.
Överlever frukosten och går tillbaka till rummet.
Reskamraten kommer inte att vandra som spekulerats och det är nog klokt. Hon är inte frisk ännu. Däremot så följer hon med till dagens vandring som är upp i bergen. Bergen här i söder är inte så höga, men det känns när det går uppför.
Chansar på att den kortaste bilvägen är bäst, men det blir mycket körning på trånga gator och vägar. Vid ett tillfälle så stoppas sällskapet upp av en fårhjord som går utefter vägen. Fåren är ovilliga att flytta på sig, ner till ett fält trots att fårhundarna försöker mota ner dem. Fåraherden lyckas till slut flytta på hjorden genom att skjuta på ledardjuren.
Fortsätter på ytterligare smala vägar och som blir smalare ju längre upp i bergen som sällskapet kommer.
Når till slut startplatsen i byn Cerro. Det finns inte direkt några parkeringsgarage på denna ort, men hittar en liten ficka utefter byvägen. Det är synd att ens kalla stället för en by, men det bor några här i alla fall.
Får lite dåligt samvete för reskamraten, då det finns absolut noll att göra eller se på denna ort.
Startar vandringen och följer den gamla bygatan. Till en början är den en smal väg, men efter några hus så blir det till en stig. Vid husen så visar fyra hundar att de bestämmer på detta ställe. De skäller så de blir hesa.
Byvägen som nu är en stig markeras ändå med små mini-mil-stenar så den går att hitta. Denna dag kommer att präglas av osäkerhet vart leden skall gå. Det finns noll markeringar och ledstigarna är nästan obefintliga. Detta gäller speciellt på brukad mark där maskiner har harvat och stigarna försvunnit. Det blir flera felnavigeringar idag.
Går ner för en sluttning och möter några bybor som hälsar förvånat men vänligt. Det är nog inte så många som går denna vandringsetapp. Skall man gå den, så är nog våren bäst när allt blommar.
Ser några citronträd som har frukt som håller på att mogna.
A1 Citron
Vandringen fortsätter utefter en mindre landsväg i en dal. Får se lite exempel på ”byar”. Citationstecknet för att det fortfarande bara är några få hus. Det är otroligt tyst och lugnt. Bra avkoppling och möjlighet att ladda batterierna.
A2 Byn
Det är höst men ändå blommar det här och där. Blomman för dagen, verkar trivas och vräker ut sig i vägkanten.
A3 Blomman för dagen
Det är ganska torra områden här i södra delen av landet och vattenförsörjningen är viktig. Tror inte det finns kommunalt vatten på dessa avlägsna orter? Eller det kanske det gör? Ser i alla fall flera brunnar som kanske används ännu?
A4 Pumpen
Det är dags att svänga av från landsvägen och är osäker vart detta skall göras. Ser ett ställe som verkar vara rätt, men fortsätter ändå en bit fram för att få ett säkert landmärke som bekräftelse.
Det visar sig vara rätt trots att stigen i stort sett är obefintlig.
Stigen korsar en äga med korkekar och det har beretts med maskiner så att stigen är vag. Det är intressant med korkekar. Man skalar av ytterbarken ca 1,5 meter och lämnar den innersta ”hinnan”. Sedan märker man stället med sista siffran i året. Korkeken får inte skalas av tidigare än 9 år efter sista skörden för att överleva.
A5 Korkek
Fortsätter uppför den bitvis obefintliga stigen. Läser i guideboken för vandringen, att det skall komma ett vatten-landmärke. Det visar sig vara en stor bassäng och här har man spänt ut ett solskydd och satt dit några plaststolar och bord.
Kanske en plats att fika när man jobbar på fältet?
A6 Poolen
Fortsätter utefter osäkra stigar som på visa ställen växt igen. Går i shorts och underbenen rispas hela tiden av alla vassa buskar som finns utefter stigarna.
Når en större grusväg och nu känns navigeringen säkrare under någon kilometer. Det är storslagen utsikt över dalen och man ser långt.
A7 Dalen
Kommer till änden av en ås och nu börjar den riktiga stigningen upp till toppen Pico Alto 276 m. Det är en grusväg som en bil teoretiskt kan ta sig uppför. Skulle nog inte vara en populär väg för reskamraten!
Det blir en svettig vandring upp till toppen, men det blir skaplig utsikt härifrån. Ser bl.a. motorvägen som sällskapet kom via första kvällen.
A8 Utsikten
A9 Motorvägen
A10 Utsikten
Fortsätter en bit uppför och passerar tre stycken vindkraftverk som susar I blåsten. De låter nästan ingenting och har hört att många vägrar att ha dessa som grannar för bl.a. oväsendet?
A11 Möllan
Utefter grusvägen och nästa stig finns det flera skyltar som upplyser att detta (trots vindkraftsverken) är ett naturskyddsområde. Skyltarna visar exempel på växter samt djur som finns i området.
Ser en buske med okända bär. Tror inte dessa är ätliga?
A12 Okända bär
Viker av från grusvägen och nästa del är benämnd som naturstig. Om detta innebär att ta sig fram bland taggiga buskar på en nästan helt igenväxt stig så är benämningen rätt!
Benen är rejält sönderrivna när deletappmålet, byn Pico Alto nås. Ser en vägbank som är full av blommor för dagen. Husägaren har matchande? färg på sin mur?
A13 Blommorna för dagen
Enligt guideboken skall det i en kurva finnas en stig som skall gå parallellt med landsvägen. Söker och hittar något som eventuellt kan betraktas som stig. Dock försvinner den efter 100 meter varför det blir marsch tillbaks och istället vandring 800 meter på landsvägen.
Kommer längre fram till platsen där den ohittade stigen skall korsa vägen och sedan fortsätta på den gamla byvägen.
Gör ett försök att följa byvägen och det går bra i början då det finns mini-mil-stenar.
A14 Gamla landsvägen
Det visar sig att stigarna är många och på visa ställen finns inga stenar. Håller riktningen och kommer till slut rätt, när vandringen går över öppna ängar. Ser en okänd blomma som visar upp sig lite blygt. Kanske någon slags krokus?
A15 Okänd blomma
Når tills slut punkten där leden vek av från gamla byvägen i början av vandringen och följer därifrån samma väg till starten. Vid husen så har hundarna morskat upp sig ännu mera och är lite mer aggressivt markerande.
Är trött och byter ut det förstående ”lilla vovven” till blängande och ”far åt helvete”. Hundarna viker undan men låter så mycket, att husägaren kommer ut. Han visar sig vara från annat land och har valt ett litet hus i bergen i ingenstans! Vi har olika värderingar avseende boende!
Byn har en gammal gemensam brunn/källa och här står en pump till minne av detta och kanske fortfarande erbjuder vatten?
A16 Källan i byn
Kommer tillbaka till bilen och sedan är det bara att fara tillbaka till hotellet.
Dagens vandring har varit annorlunda, med en del positiva upplevelser som pittoreska och lugna platser, några vackra blommor samt utsikter. Det har också varit lite äventyrligt att hitta leden på sina ställen. Får se vad det kan bli imorgon?
Hittar en enklare och snabbare väg tillbaka. Dock blir det 10 km på motorvägen till ett pris av 30 SEK! Det kostar att åka motorväg i Portugal.
Stannar och provianterar på vägen för att äta en enklare lunch på balkongen. Det är lite svalare idag men ändå för varmt att sitta på balkongen i direkt sol.
Hittar förresten spaken att sänka ratten på bilen. Nu går det att se hela vägen framför bilen och även instrumenten!
Några timmar käk och lite lugnt så började energin komma tillbaka lite. Vandringarna är inte så långa men tiden blir lång.
Beslutar att ta en sväng till gymmet för att röra andra delar av kroppen. Brukar få sådan grym träningsvärk på F&S efter att det varit uppehåll. Kroppen förfaller mycket fort numera!
Känns bra efter en stunds stånkande och svettande!
På kvällen så blir det take-away sushi. Finns i samma byggnad som gymmet.
Maten och restaurangen kan summeras lite såhär:
Lite kantig personal
Lång väntan på maten trots 0 gäster.
Dyrt
Liten variant av sushi – 50 % av normal storlek.
Tveksamt om de får ett återbesök av sällskapet.
Kvällen är lite kylig, men det känns skönt att höra vågornas brus och syrsans sång utanför balkongen. Mycket rogivande!
Grannen har lyckligtvis inte kommit igång med sitt röj ännu!

Åter till start

16 Oktober – Vandring Luz – Burgau – Luz

Natten har varit stökig. Det har gapats och skrikits i rum och korridorer. Allt hörs bra, då det är lyhört. Reskamraten hostade långa perioder under natten och var vaken i timmar. Båda hörde skrik som lät som någon blev mördad. Antagligen var inte så fallet, men det är otroligt att någon kan bära sig åt sådär.
Tror att det är någon slags Tuppaware utbildning/party, då det går omkring kraftiga damer med pondus och Tuppaware T-shirts.
Vid frukosten är det ett otroligt liv. Samma gäster som gårdagen är återigen sociala.
Försöker sitta längst bort i matsalen för att slippa de värsta ljudvågorna.
Bredvid kommer tre unga Svenska fastighetsklippare. Det berättar öppet och hörbart hur duktiga de har varit när det gäller att köpa billigt och sälja dyrt. För dessa Sverige framåt?
Det blir ingen vandring för reskamraten denna dag heller. Det fanns ett litet hopp igår, men efter denna natt så passar hon även denna dag.
Idag blir det vandring efter kusten igen. Åker till en liten ort – Luz. Där reskamraten kan få lite mer att göra än en öde by i bergen. Här finns strand, barer, apotek, affärer, osv.
Platsen känns turistig med många ”tankställen” för de som vill vara ”sociala”. Klockan är 11 på förmiddagen men det huttas redan i barerna. Här finns det också gatumusikanter som hoppas på några Euro när de smäktar fram gamla örhängen.
Vandrar iväg och lämnar reskamraten åt att roa sig själv. Hon har hela reskassan, så det finns alla chanser att ta ut svängarna!
Första biten av vandringen går efter strandpromenaden med alla barer. Känns lite avvikande att gå som vandrare bland de törstiga gästerna.
Strandpromenaden tar slut och övergår till en gata utefter stranden. Vid sidan finns det hus som ägs eller kan hyras. På ett ställe så har man etablerat en mini butik/bar som erbjuder surdegsbröd!
Det finns också en hel del vackra trädgårdar utefter denna gata.
A1 Gul blomma
I en mini trädgård sitter 5 bastanta män i bar överkropp samt i övre medelåldern och spelar något spel. Det måste vara som en bastu inne bland de vita murarna. De sitter kvar även när undertecknad återvänder. De måste svettas floder, då det är vindstilla, varmt och inga moln på himlen.
A2 Trädgården
Första biten av vandringsetappen är inte så spännande vad det gäller upplevelser. Det är ganska plan kust och inga dramatiska stup eller utsikter.
Det är också torrt bland klipporna och här trivs mest torktåliga växter som t.ex. Aloe.
A3 Torktålig
På vissa stränder har havet skapat formationer som liknar en tvättbräda. Intressant att få förklarat varför det blir så.
A4 Vågmönster
Ett borstliknande gräs har etablerat sig och är av samma sort som hemma i trädgården. Dock är gräset hemma bara en bråkdel av den längd som gräset har här. Det är ståtligt när de blir uppåt två meter.
A5 Gräsdunge

Passerar några ställen som är hyfsade vad gäller utsikt och det blir några kort.
A6 sista biten
A6 Viken
På vissa ställen har buskar bitit sig fast i större bestånd. Detta innebär att leden ibland går i tunnlar genom dessa
A7 Gången
Någon kilometer innan vändpunkten blir det lite uppför till en topp. Det skall enligt guideboken finnas en möjlighet att gå runt toppen på utsidan mot havet. Ser ingen stig och förklaringen kommer på tillbakavägen.
Kommer snart till vändpunkten och tar några vybilder där sikten så erbjuder. Ser över viken vad som eventuellt kan bli nästa etapp.
A8 Nästa etapp
A9 Havet är blått

Vid vändpunkten har en restaurang etablerats och läget kan inte bli bättre. Det är bara att hoppas gästerna tar sig upp för backen till serveringen. Här växer åter en mycket vacker och frodig bougainvillea.
A10 Murväxt
Nedanför restaurangen ligger stranden och det finns även gäster här. Det blir mindre och mindre orter ju längre man kommer till det sydvästra hörnet av landet. Motorvägen slutar t.ex. strax efter Lagos.
A11 Burgau stranden
Det är ganska vindstilla och havet är blankt undantaget när få vindpustar går över sjön och målar vackra skiftningar i vattnet.
A12 Havet är strimmigt
Ser på tillbakavägen varför det inte finns någon stig på utsidan av tidigare nämnd höjd. Ett större ras mitt på bergets havssida verkar ha tagit med stora delar av stigen nedför.
A13 Stigen försvann
Några växter kämpar med att hålla sig kvar vid havskanten. Få se hur länge de överlever.
A14 Busken
I fjärran syns klippan där förra kustetappen genomfördes. I mitten av klippan så är berget svartare och det ser ut som en lavaström som stelnat. Vet inte om det har varit vulkanisk verksamhet här i Algarve?
Monchique, som är den Iberiska halvöns sydvästligaste bergskedja, ligger i västra Algarve, ungefär 20 kilometer från havet med en högsta höjd på strax över 900 meter.
Bergskedjan inkluderar 9 vulkaner som inte är utdöda men dock sovande. Kan dessa ha skapat nämnda lavaström? Om det nu är lava?
A15 Lava ström
Vid en klippa så har någon boende placerat ut två stolar. Detta måste vara en av de bättre platserna att sitta på och meditera. Havet är stort!
A16 Pltsen för relax
Kommer närmare tidigare nämnda lavaström och spekulerar fortfarande om vad som gäller.
A17 Lavaströmmen
Sista biten så blir det flera bilder av vackra blommande växter i de trädgårdar som finns utefter den lilla kust-gatan.
A18 Gula blomman
A19 Blommande häck
A20 Gula ruggen
A21 Murväxt
A22 Hibiskus
Återkommer till strandpromenaden i Luz och ser reskamraten sitta på en bänk och läsa. Ser lugnt och trevligt ut. Bredvid sitter en hoppfull? pippi som kanske hoppas på en bit bröd? Vi gamlingar brukar ju sitta och mata fåglarna i parkerna och detta har fåglarna kanske lärt sig?
A23 Pippin
Tar en sista bild av stranden där reskamraten har gått lite sakta och plaskat med fötterna i strandkanten. Det är fortfarande badtemperatur i vattnet.
Dagens vandring var inte så märkvärdig när det gäller utsikter, men det var trevligt att röra sig ändå. Någon lite guldklimp fanns det utefter vägen.
A24 Luz strande
På tillbakavägen så blir det stopp för tankning. Bilen går på diesel, men det finns tre sorter att välja på. Diesel, Gaseoloeo Simple och Gaseoleo Optima. Går in till kassan och frågar vilken som gäller för hyrbilen. Det blir ingen som helst ordning på samtalet, då ena parten pratar Engelska och den andra Portugisiska. Kassören uppfattar alla möjliga varianter på frågor och får aldrig något svar vad som är rätt. Tankar Simple varianten till slut och bilen fungerar även efter detta.
Sällskapet tar en sväng till den större staden Guia och shoppingcentret. Här finns det en massa olika utbud av lunchmat. Det blir Portugisisk biffstek som är hyfsad. Matbutiken är också enorm och hittar allt i denna.
Tillbaka till hotellet och det är stekhett på balkongen.
Reskamraten försöker simma några längder i poolen, men det går inte då den är för grund. Hon slår i botten hela tiden när hon försöker simma.
Kroppen är stel och sparar gym besöket till imorgon.

Åter till start

17 Oktober – Vandring Figueira rundtur

Det var lite störigt i natt igen. Vaknade första gången när grannarna rumlade in. Det skulle diskuteras och klampas runt ett bra tag. Somnade om och vaknade av reskamratens hostattacker. Detta låter inte bra.
Vid frukosten är det även denna morgon högljutt och det är svårt att konversera inom resesällskapet.
Det verkar dock som Tuppaware-damerna lämnar etablissemanget! Ser att åtminstone rumsgrannarna gör det! Det finns hopp!
Tyvärr så kan inte reskamraten vandra denna dag heller. Hon är fortfarande för sjuk.
Bestämmer då en lite längre och mera jobbig vandring, som ligger längst bort av de möjliga vandringar som beskrivs i den lånade guide-boken. Det blir samma bilväg som de tidigare vandringarna utefter motorvägen och samma avfart från denna. Fortsätter dock längre bort på en mindre väg.
Den återstående biten är en mindre landsväg och det är köer av bilar på denna. Det är många turister som troligen skall till landets sydvästra ände. Detta brukar vara ett typiskt turistmål. Trafiken är ryckig och det går sakta.
Vid sällskapets avfart till den lilla orten Figueira är det ingen som svänger av! Då blir det ingen trängsel på vandringen idag!
Orten är en lite håla och verkar stendöd. Stranden ligger en och en halv kilometer bort. Reskamraten tänker sitta där en stund medan hon väntar.
Startar vandringen som är beräknad att ta 3.10 timmar enligt guideboken. Det går raskt i början då det är asfaltsväg. Vandringen går i ett böljande landskap och vägen används för cyklister som är ute på tur.
Tar kort på dessa ringlande vägar (Colin Nutley stämning?) och ser även en buske (ginst?) som blommar. Dessa buskar finns överallt här, men nästan alla har blommat över.
A1 Ringlande väg
A2 Ginst
A3 Kurvan
Två äldre Tyska herrar cyklar förbi och hejar glatt. Det går fortare för dem på landsvägen. Når orten Hortas do Tabual och där sitter dessa herrar och tar igen sig. Det är uppförsbacke upp till byn, så det blev lite jobbigare att cykla. Såg också innan flera andra cyklister som tog sig fram på låga växlar i vissa backar.
Här tar asfaltsvandringen slut och leden fortsätter på en större stig. Det är mycket stenigt underlag och en och annan mindre backe.
Håller samma fart som Tyskarna genom detta parti. De blir trötta och tappar fart/ork i uppförsbackarna och där går det snabbare att vandra.
Korsar en landsväg vid en liten ort som heter Ingrina. Här finns det bara ett antal villor, men de ser hyfsat flotta ut. Passar på att ta kort av deras vackra trädgårdsblomster.
A4 Blomster
A5 Häng
A6 Hibiskus
A7 Busken
Tyskarna viker av nedför landsvägen, medan vandringen går genom orten och sedan på en stig genom ett hedland med en massa buskar. Passerar en camping och här blir det lite funderingar då det står Privado överallt, där ledens stigar går. Chansar och går ändå i den riktning som verkar rätt.
Ingen arg markägare ger sig tillkänna och det enda lidandet är vaderna som blir rivna av alla buskar som växer in på leden.
Fortsätter upp på en höjd och där övergår stigen till en mindre grusväg. På andra sidan höjden börjar havet skymtas och det erbjuds vackra utsikter. Ser en av dagens första stränder – Praia da Ingrina – som skall passeras denna dag.
A8 Praia da Ingrina
Det står manga husbilar i detta område och kan på så sätt campa gratis.
Nära strandens parkering går en liten pojke lite långt ut i vägen och en mötande bilist saktar in så att inget skall hända. Vad händer då? Jo, den bakomvarande idioten till bilist kör om och kör nästan på den lille pojken. Bilisten gasar vidare och bryr sig inte om denna händelse, som kunde slutat mycket olyckligt.
Ledbeskrivningen blir sämre för avsnittet upp till/på höjderna efter stranden. Det finns en massa stigar och det är svårt att avgöra vilken som är leden. Det är otroligt bökigt här också med mycket ojämnt klippigt underlag samt täta buskar som river. Det är jobbigt uppför och detta är bara början på dagens tyngre vandringsavsnitt.
Når till slut nästa strand – Praia do Zavail – Som verkar vara ett surfparadis. Vågorna är inte märkvärdiga idag, men brädentusiasterna gör sina försök. En grupp som verkar vara livräddare står och gör gymnastikövningar i grupp. De ser mycket vältränade ut!
Får trampa fram i lös sand och det är lite jobbigt.
A9 Praia do Zavail
A10 Vågornas brus
Når leden i bortre delen av stranden och det blir brant uppför till Ponta da Torre. Här blir det bra utsikt mot Portugals sydvästra ände och ser udden Ponta de Sagres långt borta. Ni vet, turistmålet! Möter en grupp vandrare som kommer från andra hållet. Första vandrar-mötet idag.
A11 Ponta de Sagres
Åt andra hållet syns de återstående stränderna som skall passeras. Mellan varje strand så är det brant upp på en höjd och sedan brant ner till nästa strand. Det finns ingen jämn passage vid vattnet, då det är bara branta klippor mellan stränderna.
Det är dessa klättringar som tar på krafterna idag. Speciellt då det är klippigt och ojämnt. Får också vara försiktig och inte tappa fotfäste eller ramla när det går brant nedför.
A12 Återstående stränder
Når stranden Praia das Furnas och här blir det åter dålig vägvisning i boken. Det finns en led markerad och skall gå utefter sandstranden för att sedan vika upp för en brant sluttning. Pulsar fram i lös sand utefter stranden och den enda ”uppmuntran” är några nudister som håller till i bortre delen av stranden. Måste erkänna att de kanske inte var så mycket att titta på.
Fortsätter efter stranden och vissa passager mellan klippor och hav är mycket smala så trots uppmärksamhet på vågorna så går det inte att undvika att bli blöt om fötterna. Till slut tar stranden slut och det är bara klippor. Har inte sett någon led uppför och vänder tillbaka till strandens parkering.
Ser på tillbakavägen att det går att komma igenom en klipptunnel. Tar kort för att dokumentera denna.
Vad tror Du kära läsare händer då? Jo, ett nudistpar dyker upp mitt i objektivet. Som tur är så har undertecknad en sträng redaktionschef, så det blir inga porrbilder!
A13 Var är leden
A14 Sandpuls
A15 Nudist gömman
Hittar några svaga stigar som går genom buskarna uppför den mycket branta höjden. Det finns inga ledmarkeringar och går mest enligt den riktning som ledkartan visar i boken.
Kommer till ett hus som verkar mycket modernt och troligen nybyggt. I omgivningen till huset står det en massa skyltar – Privado och text att här finns minsann ingen led att vandra. Det finns massor med stigar och vet inte vilken som är den rätta. Det skulle också vara intressant att veta hur långt ägandet av marken som sträcker sig runt huset gäller.
Här bor troligen en ganska grinig person, som ser alla okända som potentiella terrorister eller banditer?
A16 Privado
Går på måfå där det går att ta sig fram bland alla de klösiga buskarna. Hittar stigar och vägar som inte finns på någon karta.
Blir lycklig när det plötsligt dyker upp en ledmarkering och fortsätter att finnas även framåt.
Dags återigen för klättring en brant stig uppför. På toppen kan den näst sista stranden dokumenteras. Den här stranden har inte ens ett namn i guideboken.

A16 Näst sista stranden
Återigen så går det brant nedför till en dalgång med en å. Direkt efter så blir det igen en mycket brant stigning och detta borde väl vara den sista för dagen?
Nix, Det blir nedstigning i en ytterligare dalgång och brant uppför igen. Nu är det väl den sista stigningen? Denna gång stämmer det och går försiktigt nedför den sista branten till sista stranden för idag – Praia da Figuera. Benen är trötta så det gäller att vara extra försiktig i den trixiga nedfarten.
Ser ingen reskamrat vid stranden så hon har nog gått tillbaka till bilen i ”stan”. Korsar en liten å längst ner i dalen och nu fortsätter leden på en mera lättvandrad stig och lutningen uppför är betydligt mildare.
Möter tre äldre damer som är på väg åt andra hållet. En pratar hyfsad Engelska och hon undrar om det går att vandra där undertecknad kommer ifrån. Försöker berätta att det är ett mycket tufft och riskfyllt avsnitt samt att ledmarkeringarna är obefintliga i ett område.
Lyckas inte övertyga damerna som säger att de bara skall gå en till en och halv timme i en riktning. Tror att de kanske kommer att ångra sig längre fram, men ingen kan ju hindra dem?
Stigen mot Figuera övergår till en liten asfaltsväg och det blir lättare att vandra. Det märks dock inte så mycket då kroppen är trött och det går inte att öka eller sträcka ut stegen.

A17 Buske
A18 Häng
A19 Buskar
Passerar åter några fina trädgårdar nära staden och tar några bilder. Siste biten är nedför en backe fram till bilen.
Det visar sig att dagens vandring i verkligheten är 3,5 km längre än angivet. Har kämpat på bra ändå då beräknad tid för angiven längd var 3,10 timmar. Klarade av med extra kilometer vandringen på 3,15 timmar.
Sällskapet fortsätter till varuhuset i Guia då det finns ett trettiotal olika restauranger att välja på. Lunchen blir sen och det blir sallad för reskamraten och Wok för undertecknad.
Fortsätter hem och det blir en stund skrivande, redigerande innan det blir ett pass på gymmet. Det blir endast övningar för överkroppen, då benen har fått vad de klarar idag.
Hoppas på en frisk reskamrat imorgon. Natten kanske blir lugnare också utan Tuppaware grannar?

Åter till start

18 Oktober – Vandring Ilha do Rosario runt

Natten har varit lugnare då Tuppaware grannarna har lämnat. Dock så har det dykt upp ett nytt störningsmoment. Vaknade av reskamratens hostningar och kände att det kliade på några ställen på armen. Var lite halvvaken och funderade på vad det kunde vara.
Svaret kom ganska raskt då ett inande dök upp vid ansiktet- En mygga! På med lampan och gjorde ett försök att lokalisera denna terrorist.
Fick inte syn på bytet och fortsatte att ligga på lur med tänd lampa ifall den rackaren skulle dyka upp. Ingen mygga behagade visa sig och vet inte hur länge som denna beredskap varade.
Vaknade till framåt morgonsidan utan nya myggbett, men inte heller någon fångst.
Alltid är det något som skall störa nattsömnen.
I frukostmatsalen härskar ett lugn. Den stora gruppen med Tuppaware damer är borta och det har bara kommit några få nya gäster. Det är några barnfamiljer med små charmiga krabater.
Reskamraten meddelar att hon är så pass bättre att hon vill försöka vandra denna dag. Har sparat de enklaste vandringarna som hon kan börja med efter förkylningen.
Dagens vandring blir kort och lätt. Den går utefter en Levada till största delen och resten är grusväg utan några märkvärdiga stigningar. Vandringen ligger utanför den historiska staden Silves som faktiskt varit Portugals huvudstad när Morerna fanns i Portugal. Den har bl.a. en borg som Morerna etablerade. Tyvärr förstördes staden och denna borg i samband med en jordbävning. Morerna övergav så småningom Portugal och då fortsatte det att gå utför för staden.
Det är en kort bilresa till vandringen och märker att staden drar till sig turister. Det är väl använda bilparkeringar, parkerade bussar och en del trafik genom staden.
Når vandringen som startar vid en liten bar som finns mitt ute i ingenstans. Det är tillåtet för vandrare att parkera på barens parkering.
Etappen startar strax bakom baren och går ned för en liten backe till Levadan. Ser en massa våtmarker i fjärran och en kanotist som tränar på ån.
A1 Våtmarker
Tempot är lite försiktigt då reskamraten känner sig för efter förkylningen. Det går bra även om tempot är lite makligt. Några arga hundar vill berätta att de vaktar sitt revir. Det är mycket odlingar och främmande arter utefter Levadan. Ibland så kommer det en mycket angenäm lukt av något som inte kan identifieras.
Ser också främmande frukter som växer i buskar. Det finns också en hel del granatäppelträd och mycket av frukten verkar få bli kvar och ruttna på träden. Det går ju och göra så god juice av granatäpplen, samt även att använda i matlagning.
A2 Frisk vandrare
Skånska Cement hade en gång i tiden en konsument produktlinje och ser deras konsumentvänliga tvättmaskiner utefter Levadan.
A3 Tvättmaskin
A4 Okänd frukt
Kommer till en plats där de två floderna – Odelouca och Arade går ihop till en – Arade. Här är en fin utsiktspunkt och även ett populärt ställe att fiska. Ser en fiskare som precis får napp. Precis utanför finns en lite ön mitt i flodkorsningen.
A5 Ön
A6 Vyn
A7 Änglatrumpet
A8 Å vy
Leden byter riktning mot Öster och följer Arade floden. Det finns en hel del olika växter och fåglar i detta område. Vandringen är lätt och avkopplande. Det har också blivit mycket varmt. När sällskapet lämnade hotellet kom det lite duggregn. Nu är det soligt och inget regn i sikte.
A9 Buskvy
Möter en grupp Engelska vandrare som går I motsatt riktning. De tog den lite mera tråkiga delen först. Gör tyvärr misstaget att fortsätta utefter Levadan som slutar vid en Levadabro. Här går det inte att vandra mera.
Går tillbaka till platsen där sällskapet mötte Engelsmännen och viker ner på den grusväg de kom ifrån. Detta är den riktiga leden enligt guideboken och det var klantigt att inte läsa noggrannare. Det blev dock bara 0,5 km extra.
A10 Levada bro

Fortsätter genom ett gammalt kulturlandskap, med aktiva odlingar blandat med övergivna. Vid de övergivna står det skyltar som meddelar att fastigheterna är till salu. Det är mycket ”för den händige” klass på odlingar och hus som är till salu.
Når en liten hussamling som nog inte kan kallas för by. Detta är högsta punkten på dagens vandring, men det är ingen dramatisk uppförsbacke. Som vanligt växer här exotiska blommor som väcker viss avund. Ser också en främmande fågel som inte kan artbestämmas.
A11 Vacker okänd blomma
A12 Främmande fågel
A13 Taklök
A14 Ståtlig papegojblomma
Efter byn går det nedför en backe och leden ansluter till den Levada som vandrades i början denna dag. Följder denna tillbaks och morsar på skällande hundar som vill markera sin närvaro.
Slinker in på baren där bilen parkerades, för en kopp kaffe och lite kall dryck. Känns bra att sitta i en sådan här enkel liten bar mitt ute i ingenstans.
Kopplar av en stund och fortsätter sedan till Guia för att äta en lunch. Det blir kebab denna dag. Viss irritation blir det onödigt nog, när man inte vill ha kortbetalning fast man kan ta betalt på detta sätt. Känns som man villa ha svarta pengar (kontanter).
Kebaben är dock god även om det blir för mycket för reskamraten.
Är tidigt tillbaka till hotellet och det blir någon timme vid poolen för lite korsord och Sudoku. Har blivit låst på att lösa ett stort Sudoku med siffrorna 1 – 16 jämfört 1 – 9. Lyckas inte få det att lossna vilket irriterar.
Vandringen var lätt och eftermiddagen vilsam så det blir ett besök på gymmet.
Imorgon blir det sista vandringen för denna gång och det känns bra att reskamraten åtminstone kan delta i någon vandring. Hoppas det inte blir något bakslag efter dagens vandring.

Åter till start

19 Oktober – Vandring Silves och omgivningar

Ganska ostörd sömn denna natt. Nya grannar i rummet bredvid, men de hörs inte. Däremot hörs grannen ovanför! Han snarkar så det dånar!
Reskamraten fick åter hostattacker i natt. Få se hur hon mår imorgon.
På vägen in till frukosten står en massa väskor. Några märkta med Tuppaware. Skall några komma eller lämna? Hoppas på, lämna!
Lite mer gäster denna frukost, men det är OK. Fastighetsklipparna sitter och brer ut sig i ett bord bredvid.
Det är utlovat regn denna dag, men inget regn i sikte på morgonen.
Dagens vandring kommer att utgå ifrån Silves centrum och gå norrut bland höjderna. Det skall vara en enkel vandring, men det blir lite stignings-överraskningar.
I Silves är det marknad. Det finns en liten saluhall och utanför har flera säljare slagit upp sina försäljnings-stånd. Det är alltid imponerande att se marknader mera söderut. De har ett mycket intressantare utbud av t.ex. exotisk frukter och det växer så det knakar härnere, varför mycket är i större format jämfört hemma. Reskamraten funderar att köpa med avokado hem då det är så dyrt i affärerna. När hon räknar på det hela så inser hon att det kanske inte är mödan värt.
Första biten går genom den gamla staden, med borgen högst närvarande. Borgen är riktigt stor och trots jordbävningen är yttermurarna intakta. De kanske har reparerats?
Ser en nöjd katt sitta och mysa i solen. Ser också en affär som verkar bekant på något sätt?
A1 Anita
A2 Katten
Når utkanten av staden och leden fortsätter över ett fält. Tar ett kort av borgens baksida och den är som sagt ganska imponerande, betänkandes att den byggdes på 1000-talet.
A3 Borgen
Korsar en Levada som är mera att likna en grund kanal. Helt andra dimensioner jämfört Madeira.
Går genom en liten by och det verkar finnas hundar i varenda trädgård. Blir utskälld överallt.
Där vägen svänger har man byggt en Levada akvedukt. Detta för att ha kontinuerligt flöde av vattnet.
A4 Levada bro
A4 Vovven
Nu går det sakta uppför hela tiden till den första utsiktspunkten – Väderkvarnen. Denna har synts ända nerifrån staden och reskamraten har känt viss vånda att behöva ta sig upp dit. Missar en stig och fortsätter för långt på vägen. Får vända och åter blir det ”utskällningar” från alla hundar i området. Träffar endast på en liten krabat som är glad och sällskapssjuk och tycker det är jättekul med besökare.
A5 Häcken
Vid det rätta stigkorset så blir det stadig stigning upp till väderkvarnen och det blir jobbigt för reskamraten, då det är dåligt med krafter efter förkylningen. Det erbjuds dock bra utsikt från väderkvarns-toppen.
A6 Väderkvarn
Stigningarna slutar inte här utan sällskapet ser nästa höjd som ska forceras. Först går det ner i en djup svacka och sedan är det dags att ta sig upp till nästa höjd.
A7 Uppför
På nästa topp är det också fin utsikt och ser hur olika vägar slingrar sig fram I landskapet.
A8 Slingriga vägar
Det fortsätter att gå uppför, men inte lika brant som tidigare. Himlen börjar mörkna och det verkar vara regn på gång.
A9 Upp igen
Är lite osäker vad det gäller vägarna uppe på vandringens högsta punkt. Det är inte läge att navigera fel då reskamraten inte vill gå tillbaka upp, om så måste göras. Lyckas navigera rätt och kommer till vandringens bortersta punkt där det åter är vackra vyer.
A10  Vändpunkten
Härifrån går det bara nedför nästan hela vägen. Första delen är en intetsägande grusväg och är åter lite betänksam att rätt väg har valts och att inte sällskapet skall behöva vända och gå uppför igen.
Vägvalet är rätt och skymtar till slut utkanten av staden.
Får gå upp för en stig och skall sedan gå in till Levadan för att vandra denna en bit. Grinden till Levadan är låst och en skylt anger att den inte får beträdas då det är förenat med fara.
Fortsätter på en parallell väg och kan gå på Levadan längre fram.
A11 Levadan
Når punkten där sällskapet korsade Levadan på vägen ut ur staden. Fortsätter samma väg som tidigare in i staden. Passar på att ta ett kort på en fin portal i en trädgård.
A12 Portalen
På fältet nedanför borgen blir det lite bättre bilder då solen gått i moln och det inte är motljus. Borgen är stor.
A13 Borgen
A14 Odling
Träffar på en katt som sågs tidigare och då var upptagen av någon slags jakt. Nu är den lite mera spak och ställer upp för fotografering.
A15 Katten
I staden har storkar etablerat sig på höga punkter. Ser ett par som häckar nära borgen.
A16 Storkbo
Vid entren till den inre borgen finns ett naturhistoriskt museum och sällskapet tar en lov in till detta. Det är mycket olika saker som grävts upp ur marken vid denna historiska plats. Det är allt från praktiska artiklar till mera konstnärliga skapelser. Man kunde göra mycket praktiskt och fint långt bak i historien.
Går förbi en souvenir affär som ligger nära museet. Det brukar bara vara en massa Krims-krams som säljs men denna gång hittar reskamraten den perfekt saken att ta med hem – En ryggkliare. Stödjer köpet, medveten om att det blir en plikt mindre att utföra hemmavid!
Precis när sällskapet går tillbaka till parkeringen så börjar regnet ösa ner. Snacka om att sällskapet haft tur med vädret. Inget regn under någon av vandringarna.
Ser en liten bil för högst två personer och den liknar mera en leksaksbil. Känns lite oskyddat att sitta i en sådan.
A17 Leksaksbil
Dags för lunch och sedan blir det att häcka på rummet, då det inte blir något poolbesök idag. Regnet öser ner.
Sitter och skriver och känner att det kanske är dags att ta ett sista nappatag på gymmet. Har ju betalt för detta så då skall det väl nyttjas?
Har varit själv hittills men idag är det några ungdomar som motionerar lite. Kan inte påstå att det är någon större intensitet i deras övningar. Det snackas lite och det knappas på mobilen mellan varje övning.
Nackdelen med flera i rummet är att de får höra en massa stönande när undertecknad lyfter med alltför tunga vikter. Det är inte heller bra när magövningarna genomförs för ett tryck över buken kan ju åstadkomma några….. (Ja ni vet vad jag menar!). Tyvärr så åstadkoms dessa.
Nåja, ingen känner undertecknad och det lär knappast bli så många fler sammanträffanden heller.
Det har slutat regnet när styrkeövningarna är avslutade. Solen har kommit fram och det blir varmt direkt.
Har besökt en massa stränder men inte den vid hotellet och passar på att ta en lov till denna. Stranden är fin och det är synd att man inte kan se den från balkongen. Skulle behöva bo mycket högre upp.
Ska försöka jogga på stranden nästa morgon och ta någon bild. Det är vackert och rogivande att vara här och lyssna på vågornas brus och se ut i den tomma horisonten.
Att jogga här måste vara gott för själen.
Återvänder till rummet som är lite tyst. Kikar in i sovrummet där reskamraten meddelar att hon bara blundar lite!

Åter till start

20 Oktober Salgado- Eskilstuna

Natten har varit hostig. Det är naturligtvis jobbigast för reskamraten, men det måste erkännas att det även är jobbigt och tröttande att lyssna på.
Vaknar lite tidigare denna sista dag och det är kanske beroende på att det skall fixas och resas? Man vill alltid att saker skall fungera.
Sticker ut och joggar på stranden denna sista dag. Vill ha lite bilder från stranden i soluppgången. Det är kyligt på morgonen och fortfarande lite mörkt. Det är också några andra besökande på stranden och de går i vad som skulle kunna benämnas vinterkläder. Det går bra att springa i shorts och T-shirt så länge man rör sig.
Försöker ta olika bilder beroende på ljusets variation. Solen har ännu inte gått upp över horisonten varför det blir lite olika kontraster. Mot väster där vandringarna gick blir det mera upplyst med det mot solen blir mycket skuggor.
A2 Vandringarna
A3 Soluppgång
A4 Soluupgång
A5 Det väller in
Blir lite nostalgisk av stämningen och upplevelsen av stranden, ljuset och vågorna. Tar en bild av de egna spåren i sanden och ser dessa som ett avtryck i världshistorien. Det kommer en våg och plötsligt är de borta för evigt.
A6 Spåren
Det är jobbigt att springa i lös sand och försöker springa i underlaget närmast vattnet. Där är det lite mera packat, slätt och hårdare. Det gäller dock att passa upp för vågorna för annars blir fötterna blöta.
Trillar dit en gång och det blir blöta skor i resväskan!
Mellan hotellet och stranden går det en gång i trä så att det skall vara bekvämt att ta sig fram och tillbaka. Ser att det finns solfångare på hotellets tak. Snacka om gratis energiförsörjning, då solen är en säker källa i dessa trakter. Har sett många hus härnere, med en solfångare kopplad till en tank på taket. Ett billigt och bra sätt att få varmvatten.
A7 Mot hotellet
A8 Mot havet
Tar en sista bild av poolområdet och det blir vackra spegelbilder i poolen.
A9 Poolen
Tillbaka på rummet och personvård samt packning.
Idag är det många barnfamiljer i frukostmatsalen. Detta verkar vara ett populärt resmål för också dessa.
På vägen åter till rummet så börjar det att regna! Har verkligen haft tur med vädret härnere. Bara sol/uppehåll under de aktiviteter som varit aktuella.
Ser en regnbåge från balkongen som ger löften om kommande guldskatter?
A10 Regnbågen
Nu är det mest att ta det lite lugnt tills det är dags att checka ut och bege sig till flygplatsen.
Reskamraten känner sig lite rastlös varför det blir tidigare avfärd. Checkar ut och tackar för besöket.
På vägen mot Guia och motorvägen möter sällskapet en karavan med mopeder? Det är hundratals mopedister som har ett slags träff/rally. De eskorteras av poliser/vakter eller vad de kan ha för roll och motar oss mötande bilister åt sidan. Kör man moped så behöver man tydligen inte hålla sig på sin sida?
Det är egentligen festligt att stöta på detta arrangemang. Besökte Portugal på våren för några år sedan. Gissa vad det ordnades då? Jo, mopedrally! Tydligen populärt i Portugal.
Kommer ut på motorvägen och det flyter på mycket bra med mycket gles trafik och bra väg. Håller stadigt 120 km/timmen (maxfart motorväg) men blir omkörd av 99,9%. Kör om en liten bråkdel som kör saktare.
Bilfärden till flygplatsen känns inte lika påfrestande som från den i början av veckan. Är betydligt mer utvilad idag.
Hade förberett en vägvisning till en närliggande bensinstation på telefonen. Startar vägvisningen och får svaret – Kommunikationsfel!
Får försöka hitta en station ändå.
Hittar en perfekt vid början av Vasco Da Gama bron.
Pumpen är automatiskt och man betalar direkt i automaten. Det går inget vidare att förstå alla frågor på Portugisiska. Det blir många misslyckade försök. Hittar till slut en knapp där språk kan väljas. Det går lite bättre men blir några misstag ändå. Till slut så lyckas sällskapet tanka. Naturligtvis kan inte papperskvitto skrivas. En del biluthyrare kräver ett kvitto som visar att man tankat nära bensinstationen. Gör mental beredskap för en massa diskussioner.
Ena sidan av bron är avstängd och bilarna, inklusive mötande, får trängas i två körfält. Tackar den lyckliga stjärnan att det är lite trafik i sällskapets körriktning. I den mötande trafiken är det tvärstopp och jätteköer upp till bron.
Det är lite stökigt sista biten till återlämningen av bilen. Det är trafik och trångt men lyckas komma rätt utan några skrap eller bucklor.
Vid återlämningen är det ett hemskt oljud och intensivt arbete med att återställa bilarna till skick för uthyrning.
Kan lämna tillbaka bilen utan några problem.
Går vidare till avgångshallen och sällskapet är tidiga. Ser inte att flyget till Stockholm har kommit upp på tavlan än. När flighten slutligen kommer upp så visar det sig att avgången är från terminal 2. För att komma dit måste man nyttja en skyttel-buss.
Hoppar på bussen och anländer Terminal 2. Detta är den mest trista och enkla terminal som erfarits hittills. Här får tydligen lågprisflyget hålla till. Finns bara några få sittplatser och en minimal servering. Det blir att bita ihop.
Måste summera att denna terminal är en hemsk upplevelse. Lång kö till incheckning – Endast två diskar. Kö till säkerhetskontrollen.
Kö i Taxfree. Varmt. Kö och fullt i serveringarna.
Felexpedierat köp i serveringen – Betalade och visade kvitto och fick bara en smörgås istället för önskade två (kvittot var rätt men expediten förstod inte Engelska).
Det var bara att ställa sig i kö igen (förbarmande fru, då en viss person bara ville skita i allt). Då var kön ännu längre jämfört tidigare.
Väntsalen är liten, överfull och trötta resande letar desperat efter någonstans att sitta.
5 min innan avgång släpps resande på sällskapets flight in i gaten. Där blir det väntan i ca 30 minuter för att få gå ombord.
Normalt så brukar man skjutsas av bussar om ett plan står ute på plattan och inte vid gate. Här släpps så småningom alla ut att gå över plattan och korsande transportvägar! Ingen större säkerhet här?
Detta är den värsta upplevelsen av flygterminaler hittills. Aldrig mer lågprisflyg Lissabon! Deras ”stora” terminal är marginellt bättre.
Lågprisflyg (Norwegian i detta fall) skall vara en hemsk upplevelse?
Övriga delar av hemresan fungerar OK.
Dags att summera lite intryck från detta semestermål. Har aldrig varit här tidigare och måste säga att det varit ett trevligt ställe. Hotellet har som helhet varit bra, med enda undantaget att det är lyhört. Man får lära känna sina grannar oavsett man vill eller inte!
De som åker hit, gör inte det för att vara sociala (spilla öl på varandra) eller umgås (röja på nattklubb). Salgado är ett ställe mera att bo och sova på. Det finns några enstaka restauranger, men prövade två och tyckte priset var för högt i förhållande till kvaliten.
Det finns bättre ställen runtomkring för de som vill vara sociala och umgås.
För sällskapet passade detta perfekt. Bra utgångspunkt för vandringar, prisvärt boende, trevlig miljö för sol och bad. Med bil kan man fixa det som saknas på orten. Det är inte så turistigt heller. Tror att många äger lägenheter här och är väl här lite olika tider.
De som spelar golf verkar också trivas här och det finns banor i närheten.

Sällskapet kan tänka sig att åka hit fler gånger. Måste då undersöka noggrannare hur det kan passa att flyga till Faros. Det är 26 mil att åka bil från Lissabon – vilket i normala fall är en barnlek, men var lite tröttande efter att först ha kört till Arlanda och sedan flugit 4,5 timmar.
SAS har flugit direkt Arlanda – Faros, men bara under högsäsonger. Sällskapet åker gärna hit när det inte är säsong.
Måste till slut visa det lokala glass-märket. Hade en helt annan förväntan vad som eventuellt kunde beställas!
A1 Glass

Åter till start

Nya upplevelser på nya stigar