Madeira våren 2019

Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8

Dag 1 Eskilstuna – Funchal

Påsken har bjudit på kanonväder och det känns lite konstigt att åka till Madeira för att få bl.a. värme och sol. Skall dock inte klaga, utan resan blir säkert bra med vandringar i bergen.
Morgonen är fantastisk och den blodröda solen är på väg upp över horisonten. Mycket vackra färger, men i motljus!
Chansar på att köra ”bonn-vägen” Strängnäs – Enköping. Tyvärr är det redan morgontrafik och reparationsarbete(igen) på Hjulstabron. Reparationsarbetet medför att en vägbana är stängd. Har dock tur med trafiklyset och behöver bara vänta 30 sekunder.
Efter Hjulstabron går det lite fortare fram till Enköping. Det är också trafik på småvägarna till Arlanda via Sigtuna.
Drabbas av en subtil känsla (hur gick det till?) att parkeringsbokningen borde kollas. Uppfattade att parkering Alfa hade bokats, men det visade sig inte vara rätt när bokningen kontrollerades.
Bokningen avser parkering P1. Vet inte vad det är för parkering och tvivlen kommer vartefter skyltningen leder sällskapet på småvägar tillbaks till höjd med Arlandastad.
Parkeringen är ny och har aldrig parkerat här tidigare.
Vid infarten skall QR-koden läsas av, men ser ingen läsare vid bommen. Funderar om allt är rätt, men ser till slut läsaren som sitter på undersidan av biljettautomaten. Ser senare att andra bilister har samma problem.
Hittar en plats och går vidare till busshållplatsen. Bussturerna går mer sällan på denna parkering – var 15:e minut.
Solen värmer och den vinner sakta över morgonkylan, som hänger kvar efter natten.
Når till slut Terminalen och incheckningen går smidigt med automatincheckning och sedan ”bagage drop”.
Det flyter på bra även i säkerhetskontrollen och blir inte kollad för droger denna gång! Har blivit kollad ganska frekvent på de senaste årens resor och funderar på om formen är så bra? Liknar undertecknads utseende en droganvändares?
Planet är fullt och det känns som att det kommer bli trångt. Har varit ”ekonomisk” och inte bokat stol. Resultatet har blivit yttersätten för båda i rad 5 och 6. Det är inte så tokigt om man måste röra på sig eller hämta något från handbagaget.
Flygresan går bra. Några familjer som sitter nära har små barn, men de minsta är så snälla under hela resan.
Enda nackdelen är att sällskapet sitter nära den förliga toaletten. Det blir mycket köer under den senare delen av flygningen och har aldrig haft så mycket skrev och rumpor i ansiktet. Det var både män och kvinnor. Detta var ingen höjdare.
Det regnar när planet landar på Madeira flygplats. Sällskapet är bland de sista som får sina väskor. Alltid nervöst att väskor skall komma bort.
Det går raskt vid biluthyrningen och uppgraderar hyrbilen till automat. Kostar 50 Euro extra, men det är det värt, då det är mycket smalt på vissa gator på denna ö.
Försöker få bilens GPS att fungera men det går inget vidare. Hittar inte mellanslag på instrumenten och kan inte skriva in hotellets adress.
Får använda den vanliga telefonen och Goggle maps.
På motortrafikleden drabbas reskamraten av panik. Hon ser inte sin ryggsäck och vet inte om denna lastades in i bilen eller inte. Hittar en avfart att köra av leden och stannar. Ryggsäcken ligger på golvet i baksätet!
Hittar hotellet trots en liten felkörning. Hotellet är mindre än förväntat. Det ser också lite slitet ut. Rummet är en besvikelse då balkongen ligger i skugga på eftermiddagen. Morgonsolen är inte till stor nytta då sällskapet kommer att fara iväg och vandra på förmiddagen.
Byter om och tar en tur för att få lite löpträning. Har sett att det finns en supermarket markerad utefter vägen som sällskapet åkte nedför från motortrafikleden. Springer vägen uppför för att kolla om det finns nämnda supermarket.
Når en liten stadsdel strax innan motortrafikleden, men inte finns det någon supermarket.
Nåja, det blev bra träning att springa 2-3 km uppför.
Det går lättare nedför, även om det blir stelt för musklerna att parera. Är inte ungdomligt stark och smidig längre.
Ser senare att det ligger ett köpcenter 300 meter från sällskapets hotell!
Besöker detta senare på dagen för att handla lite matsäck för vandringen imorgon.
Rumpan och låren känns stela efter dagens motlut.
Har beställt halvpension och middagen är rejäl. Det är en buffé som knäcker vemsomhelst om allt avsmakas. Det är gott och nyttigt/onyttigt! Det är bara att välja vilken linje som gäller.
Beställer en öl till maten och funderar om glaset som kommer in, är ett smakprov? Sveper det lilla smakprovet och beställer in en ytterligare. Samma storlek på den andra och satsar nog på vatten nästa gång.
Dagens eskapader och den rejäla middagen får undertecknad att däcka ganska raskt. Sover länge denna natt med vissa obligatoriska avbrott.
Åter till start

Dag 2 Funchal och Vandring Boca da Corrida

Vaknar 07:00 lokal tid (08:00 hemma). Det är mörkt fortfarande. Tar några kort på soluppgången, då denna är det som erbjuds från sällskapets balkong.
Frukosten är rejäl och det finns det mesta man önskar sig att välja på. Temperaturen är precis så att sällskapet kan sitta ute och äta frukost.
Utsikten från frukost-terrassen är magnifik. Madeira är vackert med sina skrovliga lava-formationer. Formationerna nöts sakta av både vatten och vind och ändrar form med tiden.
Madeira har uppstått av ett vulkanutbrott och undrar om det kommer att komma ett nästa.
Sådana här morgnar önskar man att man har en lägenhet med havsutsikt.
Garaget är litet och rymmer bara 4 bilar! Fodras goda nerver att köra bil i detta lilla garage. Efter en del lirkande är sällskapet på väg mot dagens vandring.
Det erbjuds olika årstider på Madeira. I bergen är det tidig vår med kalla nätter (minus). Nere vid kusten är det sen vår. Nära hotellet blommar ett Jakarandaträd med sin fantastiska blåa färg. Bredvid står ett tulpanträd också i full blom. Afrikas blå lilja blommar här och där.
Får inte ordning på bilens GPS och använder telefonens. Det blir ”Göta kanal – Sluss stämning” när sällskapet skall navigera och köra till starten för vandringen. Reskamraten är ovan vid Android-telefonen och lyckas flera gånger missa avfarter och stänga av vägledningen.
Sällskapet får se mycket av Madeira denna förmiddag.
Stämningen i bilen är något låg.
Den som kör bil på Madeira bör ha mycket goda nerver om mindre byar besöks. Gatorna är mycket smala och trånga bitvis. Öborna kör också som någon skulle föda barn och undertecknad har nerverna på helspänn.
Sällskapet når till slut starten för dagens vandring. Har gått denna vandringsetapp förut och minnet säger att etappen skall vara moderat vad gäller ansträngningsgrad. Reskamratens fysiska form är usel varför hänsyn måste tas till dennes status.
Vädret är lite kyligt, men solen värmer från klarblå himmel.
Det blir ansträngande direkt med ett motlut uppför bergssidan. Det är mycket sten på denna vandring och undertecknad har för att undvika övervikt på flyget (max 15 kg!) bara tagit med löparskor. Det blir lite tröttsamt för fötterna att vandra på stenigt underlag.
Det erbjuds enorma utsikter på denna vandring. Längst ner ligger Nunnornas dal – Curral das Freiras. Det är inte ”riktiga” Nunnor som hänsyftas utan Nunnefjärilen. Den sägs ha/har hållit till i dalen. Denna fjäril eller larverna, ställde till det rejält för skogsbruket i södra Sörmland i början av 1900-talet. Larverna käkade i princip upp skogen.

Vandringsleden går på 1100 – 1300 meters höjd. Här är det tidigare vår och blomningen består bl.a. av Ginst, Lungört, Trollius och andra växter vars namn är okända.

Denna vandring verkar populär och ser många andra vandrare. Det är mest det Tyska språket som hörs. Möter ett australiensiskt par vid vändpunkten och begriper ingenting av deras Engelska dialekt.
Tar lite bilder med den lite tilltufsade kameran. Har fått den att fungera men tveksam om den tar bra bilder.

Det är mycket upp och ner de två första kilometrarna. Mitt på dagens etapp blir det lite slätare och lättare att vandra. Reskamraten är pigg än så länge, men undertecknad känner denne väl och vet vad hon har för kapacitet.
Det brukar bli segt på slutet. Ibland vill reskamraten skena iväg och gå längre när benen är pigga. Detta kommer surt efter varför undertecknad använder strama tyglar!

Sista biten innan vändpunkten går utefter en bergssida känd för sina stenras! Det ligger stenar här och där utefter leden.

Förra gången sällskapet vandrade denna etapp, så låg det rasmassor över vandringsstigen. Dessa massor var tvunget att forceras på utsidan! Det stupar brant på denna sida också! Den gången var sällskapet tvungna att vända på grund av rasen. Det blev för riskfyllt att passera ett av rasen.

Idag är det inga ras som hindrar, men det rinner mycket vatten över stigen. Når vändpunkten efter en brant nedförsbacke och hittar en solig plats för vattenpaus.
Pausen blir lång.

Till slut vecklar sällskapet ut sig och börjar forceringen uppför den tidigare nämnda nedförsbacken. Det pustas mycket i sällskapet.
Solen steker rejält nu när klockan blivit runt 12:00. Det blir rejält varmt utefter bergssidan.

Sällskapet gnetar på jämnt och bra de första kilometrarna, men när det kommer ytterligare stigningar under de sista kilometrarna, så kroknar reskamraten ganska rejält. Det blir många pauser för att få pusta lite.
Till slut når sällskapet bilparkeringen utan några missöden eller helt krokiga vandringsdeltagare.
Vid parkeringen finns det en torr trädstam som passar som bra sittplats för att äta en lunch.
Kroppen stelnar till rejält efter en stunds sittande.
Det flyger massor med småfåglar i området och de kvittrar intensivt. Konstigt att de inte kommer och tigger mat, då det måste vara många vandrare som passerar här.
Får fason på bilens GPS och kan använda den för att åka tillbaka till hotellet. Dock så hittar denna GPS ännu mer nervpåfrestande vägar.
Några vägar så smala så att det är snudd på att ytterbackspeglarna måste vikas in. Alla dessa smala väger är inte heller enkelriktade.
Ett möte skulle medföra flera hundra meters backande får endera parten!
Reskamraten är nära nervsammanbrott i denna miljö och undertecknad känner sig inte heller speciellt bekväm avseende vägvalen.
Når till slut mera ”civiliserade” vägar och på slutet så kommer det en stor nybyggd motortrafikled. Känns som ett lyxbygge.
Parkeringen i garaget medför även denna nerver på helspänn men lyckas få bilen på plats i en parkeringsruta.
Städerskan håller precis på att avsluta när sällskapet anländer rummet. Får vänta någon minut tills det är klart. Det blåser rejält på havet vilket inte alls märktes i bergen. Det är dock varmt och sällskapet uppskattar idag balkongens skugga.
Det blev tillräckligt med solgrillandet i bergen.
Knappar lite på datorn och försöker få lite återhämtning.
Tänkte få lite fysisk utmaning/aktivitet på denna semester och beslutar att ta ett joggingpass på sen-eftermiddagen.
Benen och fötterna är mycket stela och det blir knappt styrfart under den så kallade joggingen. Måste försöka se ut att vara vid liv, då det går en del människor på strandpromenaden. Skulle undertecknad springa så som kroppen känns så skulle man nog ringa 112!
Det blåser rejäl motvind från havet när joggandet går mot väster. Vinden är så passa stark att motståndet från vinden märks rejält.
Till råga på detta så är det uppförsbackar i denna riktning. Slätmark är sällsynt på Madeira.
Klimatet är subtropiskt och ser en bananodling. Bananerna hänger i stora gröna klasar och är nog mogna om några veckor.
Hibiscus och Bougainvillea blommar överallt i hotellens trädgårdar. Tillbaka från vändpunkten är det mest nedför, medvind och endast en backe upp till sällskapets hotell. Ändå så är tiden tillbaka längre! Det brukar alltid går fortare till hemmet!
Strandpromenaden är ganska modern och man har nog fått EU-pengar för att bygga denna? Portugal har haft det kärvt under/efter finanskrisen. ”Vanligt” folk har haft det mycket tungt.
MEN, ser att det hänt något på promenaden.
Mitt i den stenlagda promenaden har Portugiserna anlagt ett kontinuerligt mosaikmönster. Portugiserna är mycket för mosaik och har sett många platser med mycket vackra installationer.
Mönstret avbryts av en stor stålvägg och väggen bryter av ett större område av strandpromenaden, samt lämnar en mindre remsa där det går att passera. Kikar in i en springa och ser att det uppstått ett rejält slukhål och ett stort stycke strandpromenad har försvunnit.
Det finns mycket naturkrafter som kan göra sig påminda ibland.
Åter till start

Dag 3 – Sökandet efter Levador

Kan redan från början avslöja att dagen blir något trasslig.
Vädertjänsten har utlovat något sämre väder, men det skall vara uppehåll och dräglig temperatur. Hotellet ligger vid havsnivån och på södra sidan av ön. Klimatet på denna sida är för det mesta det bästa på ön.
Det är svalt men det går att sitta på terrassen och äta frukost med en tröja på.
Det är som sagt lite speciellt att sitta med havsutsikt och höra vågorna brusa.
Det verkar vara lite mindre gäster denna morgon och även under gårdagens middag. Kommer säkert nya ”horder”? Gårdagens middag var förresten inte lika bra som kvällen före.
Natten har varit lite orolig. Vaknade till på natten och hörde en mygga surra. Den skulle hela tiden komma i undertecknads närhet och försökte ta kål på den. Misslyckades och det blev en stund vaket tillstånd på grund av uppjagat dito.
Lirkar ur bilen ut från garaget utan några repor i lacken. Ser flera märken i murar/väggar i garaget och uppfarten. Andra har inte lyckats undvika kontakt med omgivningen. Förstår de som misslyckats då koncentrationen och uppmärksamheten måste vara på absolut topp.
Har kollat i en tidigare köpt Madeira vandrings-app och som normalt är utmärkt! Appen ger information om den vandring som valts med bl.a. vägbeskrivning till start och lokalt väder. Vädret är utlovat 17 grader och uppehåll.
Stannar till vid ett köpcenter i Ribeira Brava för proviantering. Det börjar dugga lätt.
Åker igenom tunneln mot norr under hela bergsmassivet och som snabbat upp resandet till Ponta Delgada avsevärt.
På andra sidan tunneln öser regnet ner och sällskapet beslutar sig för plan B.
Vänder om och kör tillbaks till Ribeira Brava och vidare västerut mot Calheta. För någon vecka sedan omkom 29 personer i en bussolycka vid denna ort. Det går brant nedför till hotellen och är knixigt för bussar att köra på dessa mindre vägar. Bussen välte i en sluttning och då blev det en större katastrof.
Sällskapet ska inte till denna ort men upp i bergen ovanför.
GPSen i bilen är utmanande. Har lyckats begripa hur den fungerar, men valda vägar är absolut inte att rekommendera. Trots inställning ”snabb” så hittar GPSen smala vägar som inte är bra för blodtrycket! De är väl snabbare men när sidospeglar måste vikas in, så blir det för mycket.
Sällskapet har en bra papperskarta och kan numera parera dessa nervpåfrestande väg-alternativ. T.ex. föreslår GPSen en väg rakt uppför med 32% lutning!
Reskamraten vägrar och anvisar ett vägval som går runt aktuellt motlut.
Når till slut en vägkrök där det endast är 2 km bilkörning upp till Levada anslutningen (Levada Nova). Det är till och med skyltat till Levadan.
Efter en kilometer blir det stopp. En skylt meddelar att fordonstrafik är förbjudet. Här pågår ett EU-projekt som skall vara klart 2020.
En äldre man som verkar bo i denna trakt ger på Portugisiska en massa information. Begriper ingenting mer än att bilen måste parkeras på aktuell plats.
Reskamraten och undertecknad inser att det blir en bit vandring uppför en grusväg till den aktuella Levadan.
Det går uppför i 1,5 kilometer och det enda positiva är att det finns några vackra växter att fotografera. Några kaxiga hundar markerar sitt revir i ett hus vid sidan av vägen.

Sällskapet når till Levadan längst upp i en dal. Här pågår ett större anläggningsarbete för en ny kraftstation. Hela området är en större byggarbetsplats.
Sällskapet krånglar sig igenom byggarbetsplatsen och skall gå igenom en grind till Levadan. På porten står en text att Levadan är avstängd på grund av anläggningsarbete!
Surnar till, tänker att detta kunde ha informerats på skylten som anvisade till Levadan.
Det är bara att ta sig nerför vägen igen till bilen. Det blev en onödig promenad uppför till ingenting.
Dags för plan C som är en resa tillbaks och förbi Funchal och till området öster om Camacha.
Reskamraten vill välja väg då det enligt denne är snabbast att köra över Camacha. Det finns en ny fin väg upp till Camacha som går rakt på igenom tunnlar. I Camacha blir det en felkörning och hamnar in i den centrala delen. Platsen är en turistfälla med en stor souvenir-butik som säljer allt som kan produceras lokalt.
”Vimlet” kompletteras med ett bröllop som pågår i den lilla centrala kyrkan.
Hittar till slut huvudvägen och fortsätter i serpentiner utefter bergssidan. Vägen är under renovering och är bitvis bra. På andra ställen är det smalt och trångt. Undertecknad vaknar till rejält vid ett möte med en stressad buss i en hårnålskurva. Hinner stampa på bromsen i tid.
Sällskapet har svårt att hitta där Levadan (Torno) korsar vägen och kör för långt. Vänder och kör tillbaks. För de som kommer från detta håll så finns det en mycket tydlig skylt till Levadan.
Parkerar bilen och sällskapet vecklar ut sina stela kroppar samt börjar vandringen på Levadan.
Det är oftast mycket lätt att vandra på en Levada då höjdskillnaden är mellan 1-2 meter per 100 meter. Det skall vara så att vattnet precis strömmar.
Första delen går genom bebyggt område. Ser att vissa lokala boende har byggt små kapell vid Levadan för olika ceremonier.
Efter ca en kilometer så övergår Levadan till ett obebyggt område.
Stöter på en getfamilj med killingar. De små är lite försiktiga och skygga men de verkar ganska vana vid människor.

Vandringen går utefter en rejäl och välbevarad Levada.

Reflekterar över den mängd vatten som genereras i bergen och som tas tillvara via bl.a. dessa Levador.
Snacka om naturtillgång.
Läser på nätet att skogsbränder härjar i Sverige och inget regn i sikte.
På sydsidan är det ett fantastiskt utbud av vackra blommor. Husägarnas trädgårdar översvämmas av arter som undertecknad endast kan drömma om för den egna trädgården. Möjligen skulle det fungera med krukodling och vinterförvaring i frostfritt utrymme.

Kameran ger till slut upp men hoppas få igång den efter batteriladdning.
Hann ta några bilder innan kameran lade av.

Sällskapet har försökt vandra denna Levada vid en tidigare resa men stoppades av ett vattenfall som uppstått på grund av mycket regn. Det hade blivit blött och framförallt riskfyllt att passera denna kaskad av vatten.

Utsikterna över dalen är bitvis magnifika.
På vissa ställen så finns det hus byggda nära Levadan och husägarna tar tillvara minsta lilla plätt som är horisontellt och är odlingsbar.
Sällskapet stannar för en lunch strax efter vändpunkten. Här odlas potatis och bönor på en minimal plätt slät mark.
Sällskapet äter sin lunch och det är trögt att få igång kroppen efter stillasittandet.
Det tar en stund att få igång kroppen men väl igång så går det raskt framåt.
Undertecknad lider av en liktorn på höger lilltå. Lilltån värker hela tiden.

Når till slut tillbaks till bilen, ställer in GPSen och kör tillbaks till Funchal. GPSen tycker inte att sällskapet skall köra via Camacha utan visar istället en väg ned för sluttningen.
Parerar återigen för gena vägval och smala gator. Sällskapet håller sig till vad som verkar vara huvudleden.
Når hotellet och lirkar in bilen på en ledig parkeringsplats i garaget. Inga repor ännu.
Det går att sitta en stund på balkongen men senare på eftermiddagen blir det svalare.
Hemma ska det bli 22 grader imorgon. Det är varmare än här i södern.
Hoppas på mindre regn imorgon då det finns några vandringar på nordsidan av ön på listan.
Det kurrar i magen fast sällskapet har konsumerat rejäla frukostar och middagar. Levada vandring suger!

Åter till start

Dag 4 Höstvandring

Gårdagens middag skulle vara lite ”flottare” tre-rätters middag med bordsservering. Till middagen kund man köpa ”fint” vin. Det mesta vinet som finns på ön är inhemskt. Sorterna är helt okända och det har alltid varit en chansning att köpa vin i affärerna. Som regel har det inhandlade varit vidrigt eller i bästa fall drickbart.
Vinet till middagen var bra.
Var mycket hungrig och kände lite oro att middagen skulle vara mera flott än mättande. Förrätten var mycket god, men man blir inte mätt på tre räkor och lite papaya.
Huvudrätten för undertecknad var fläsk med ris. Fick en stor fläskkub med svål, brett sidfläsk och fläskkött. Åt bara fläskköttet och riset. Det var översaltat.
Desserten var säsongens frukter och de var färska men i övrigt ingen snits.
Den fina middagen kan förpassas till glömskans garderob och ser fram mot vanliga bufféer där man kan ”moffa” i sig det man tycker är gott.

Dagens väder är osäkert men har dubbelkollat vädret på den lokala väderstationen och YR.NO som är kända för bra prognoser.

Båda anger att det skall bli uppehåll och sol vid Ribeira Da Janela som ligger nedanför Levada Cedro som sällskapet har tänkt vandra idag. Platsen ligger på öns nordvästra sida.
Det brukar vara svalare på nordsidan, men om det inte regnar så skall det vara OK. Anländer till Ribeira Da Janela och det regnar.

Åker upp i bergen via serpentinvägar som inte är så smala som det brukligt kan vara. Vägen kantas av vackra vita Hortensior som verkar trivas på öns västra sida. Hortensiorna bryts av utav liljor och fantastiska Snokörts buskar.
Regnet upphör men det är dimma i bergen.
Det är svalt och tar på vandringsjackan. Går i korta vandringsbyxor och räknar med att hålla värmen ändå. Engelska fotbollsspelare lirar ju mitt i vintern i kortbrallor samt minusgrader och då skall väl undertecknad klara om det är plusgrader?
Reskamraten bylsar på tröja och regnkläder. Detta blir för varmt senare.

Levadan är lättvandrad då den inte innehåller backar (trodde sällskapet!). Tyvärr är underlaget rena geggan och det blir att vandra i lervälling de första 5,5 kilometrarna. Det är tätt och fuktigt och en eventuell sol skulle ha svårt att torka upp geggan på Levadan. Solen skyms av alla tätt växande cederträd som finns i området.

Det är fuktigt och mörkt och ormbunkarna trivs i denna miljö.

På vissa ställen så finns det gluggar bland träden och utsikten skulle säkert varit vacker men inget syns i dimman denna dag.

Passerar några vattenfall som forsar på friskt.

På några ställen växer det mycket stora ormbunkar.
Fåglarna verkar trivas i denna miljö och den ena sången efter den andra framförs för sällskapet.
Batteriet i telefonen har blivit sämre och tar slut mycket fort.
Har en app som spårar sällskapets vandring på leden men kan bara ha telefonen på någon minut för att kolla att sällskapet är på rätt väg och inte missat någon avfart från Levadan.

Vid vändpunkten skall Levadan lämnas och vandringen skall fortsätta tillbaks på en vandringsstig och och en bit på landsvägen.
Denna lite sämre översikt av vandringen innebär en överraskning för sällskapet och för reskamraten en mycket negativ sådan.
Når ett större vattenfall och det verkar vara Levadans källa. Det fortsätter en stig på andra sidan vattenfallet men ingen Levada.
Får ta fram mobilen som tar minuter att starta upp. Procenttalet för återstående batteri rusar neråt.
Tittar på vandringskartan och ser att det finns en avstickare från Levadan några meter bakom vattenfallet som sällskapet gått förbi och inte sett.
Tittar lite noggrannare och ser en massa höjdkurvor som måste forceras uppåt. Vandringen är klassad som lätt och detta avsnitt stämmer inte med en sådan beskrivning.
Reskamraten blir helt ställd och orolig.

Hon har inte kapacitet för en sådan här klättring och som visar sig vara 270 meter brant uppför. Förutom den blygsamma konditionen finns andra medicinska/fysiska handikapp som inte är till hennes fördel för branta forceringar uppför.
Försöker lugnt förmedla/peppa att denna utmaning skall tas i lugn takt och helt anpassad till reskamratens förutsättningar.
Sällskapet pustar sakta men säkert uppför, men det tar hårt på det mentala och fysiska för reskamraten.
Möter några Franska vandrare som är på väg nedför denna branta backe.
Sällskapet når till slut slätare mark och det blir en bit ytterligare vandring fram till landsvägen.

Undertecknad lider mer och mer av lilltån på höger fot. Det känns mera och gör ont överallt på tån.
Sällskapet fortsätter en bit på landsvägen, in på en mindre väg och fram till en gård.
Här finns inga ledmarkeringar varför det blir att snegla på appen och stänga av om vartannat. Batteriet måste sparas så att sällskapet kommer rätt den sista biten.
Vandringen går över ängar och det finns inga ledmarkeringar. Dimman ligger tät som Lutzen varför ledkartan måste kollas vid några tillfällen.
Dock visar det sig att leden följer en så kallad Lavakanal! Kanalen består av 2 meter höga sidor och där den heta lavan en gång i tiden runnit.

Nu är denna formation en god vägledare.
Viker av en sista gång åt vänster och nu skall det vara rakt på åter till landsvägen.
Passerar några gamla och torra träd som är rena konstverken i dimman. Hoppas att något kort kan förmedla denna lite mystiska känsla. Träden påminner om Enterna i Sagan om ringen böckerna.

Passerar en liten göl där en groda kväker friskt. Den tystnar när sällskapet kommer för nära. Trodde först att det var en fågel då den lät så mycket.
Fortsätter den sista delen av Lavakanalen och når landsvägen.
Denna del av vandringen är den mest intetsägande om man inte gillar blommande gul Ginst som växer som täta buskage bredvid vägen.
Det går nedför hela tiden vilket innebär att undertecknads tår rör sig framåt och lilltån värker så förbaskat.
Denna del av vandringen är tråkig och en pina. Ca 1 km från målet händer något i undertecknads fot och värken strålar bakåt genom hela foten.
Kan inte gå normalt, haltar och sackar efter.
Det gör så in i h-e ont i tån/foten.
Når till slut bilen vid starten för vandringen. Sköljer av den mesta leran från skona och kan äntligen få av strumpor och skor samt ersätta dessa med sandaler.
Vilken lättnad!
Vädret har inte uppmuntrat till att stanna och äta matsäcken. Sällskapet åker ner till kusten för att där få lite värme och konsumera matsäcken.
Undertecknad fryser som attan nu och har svårt få upp värmen igen.
Når kusten vid Ribeira Da Janela och åker ner till en parkering vid utloppet av floden.
Det skulle vara lätt vind denna dag enligt vädertjänsten.
Vinden tar dock i så att hela bilen gungar när sällskapet äter sin matsäck i bilen.
Här finns några intressanta klippformationer som har eroderats till pelare en bit ut i havet.

Sällskapet tar några bilder trots undertecknads huttrande.
Det blåser mycket hårt och det är nästan så att vinden fäller sällskapet när färden går mot havskanten.
Stället verkar vara känt fast det ligger på den mera öde och tomma nordvästra sidan av ön. Det kommer regelbundet nya bilar till parkeringen och som skall fotografera.
Tar några bilder av klipporna och de brusande vågorna.

Det är vackert med de stora vågorna som rullar in och bildar en sektion med vitt skum närmast land.
Smiter raskt in i bilen igen för att få värme.
Åker vidare mot Funchal genom alla de tunnlar som byggts och förbundit orterna på ön snabbare och bekvämare. När sällskapet var här på 80-talet fanns inga tunnlar och lokalbussen fick ta snirkliga vägar uppe i bergen.
I samband med en rundtur på ön säckade lokalbussens motor ihop och ny buss fick beställas!
Når hotellet och lirkar in bilen i garaget. Det går bra även denna gång.
På hotellrummet så görs en noggrannare inspektion av undertecknads lilltå. Tar bort liktornsplåstret och den totala besiktningen är inget vidare. Liktornen är svullen, från nagelbandet rinner det vätska, en blåsa mellan lilltån och grannen samt en blåsa under lilltån.
Tån ser bedrövlig ut och undrar hur det skall bli med kommande vandringar.
Efter dusch så packas tån in med liktornsplåster och compeed ”hud” för att förhoppningsvis bli duglig till morgondagen. Reskamraten som arbetar inom hälsovården är tveksam.
I helgen är det Tiomila orientering i Sverige och har köpt programmet som visas i Webb-TV. 24 timmar orientering att beta av! Får väl titta på programmet när tillfällen ges.
Kvällens program var bara lite uppsnack inför tävlingen.
Dags för middag och hoppas på en bamse-buffet. Är hungrig som en varg.
Kvällens meny är en trerätters igen. Maten är intetsägande igen. Blir inte mätt. Desserten är en Pannacotta med passionsfruktkräm. Puddingen innehåller alldeles för mycket gelatin och är kompakt. Gordon Ramsay demonstrerade effektfullt när han bedömde blivande mästerkockars Pannacotta och om de hade haft i för mycket Gelatin. Han höll puddingen upp och ner ovan kockens huvud. När den inte ramlade ner var det för mycket Gelatin!
Om sällskapet Pannacotta inte haft Passionsfruktkräm på, kunde samma test göras med denna!
Till middagen var det återigen levande musik.
Igår var det en som klinkade på ett keyboard. Ikväll är det en som spelar saxofon med inspelat piano komp.
Låtarna är enligt undertecknads mening skitlåtar från 60-talet. Har på varenda dj-a ställe med ”hiss-musik” hört samma skräp-låtar under undertecknads vuxna liv. Låtarna är så deprimerande att höra och stimulerar endast att gå och hänga sig! Varför kan det inte spelas modernare och lite mera rytmisk/glad musik?
Middagen klaras av raskt och får förpassas till glömskans garderob.
Detta är tyvärr en besvikelse med detta hotell. Har man för lite gäster för att erbjuda en buffe?`
Imorgon är det lördag och då är det väl risk för ”fin” middag igen?
Undertecknad vill ha mat!

Åter till start

Dag 5 – Alla var där

Det har blivit dåligt med uppdatering av bloggen.
Köpte en webb-TV produktion – Tiomila orientering helgen 27 – 28 april. Det blev ca 20 timmar tittande på datorn kopplad till TVn!
Denna morgon vaknar undertecknad tidigt och får se en större båt ankomma till Funchal. Undrar vad båtpassagerarna gör den tid som båten är i hamn? Det finns mer än Funchal att se på denna ö.
Vädret är kanon denna morgon. Men så är det ofta på sydsidan av ön.

Lilltån har ömmat mycket under natten och det är dags att besiktiga samt lägga på nytt skydd/bandage. Tån ser skruttig ut, men den verkar inte svullen eller röd av någon infektion. Samtidigt känns en viss ömhet i ljumskarna som indikerar en lättare infektion.
Får försöka gå ändå idag.
Har dock bestämt att köpa nya skor och dessa skall vara breda framtill med utrymme för lilltån. Har kollat in när det stora köpcentret i Funchal öppnar och det är 09:00. Åker dit, parkerar och går in i varuhuset.
Det visar sig att specialaffärerna (sport t.ex.) öppnar 10:00. Det är 50 minuter till dess så det blir att vandra i samma skor som trycker på lilltån.
Dagens vandring – Levada do Rei, är nämnd som en av de vackraste på Madeira med många endemiska (inhemska) växter.
Levadan ligger på öns norra sida vid Sao Jorge. Det går raskt att köra dit via nya vägar och tunnlar. Sista biten är bökig på smala vägar. På norra sidan av ön är det som vanligt mulet. Det regnar dock inte.

Reskamraten/kartläsaren är lite osäker vart man skall svänga av sista biten. Det visar sig att man bara behöver följa alla andra minibussar och bilar. Alla skall vandra på denna Levada – Do Rei.
Det är många guidade vandringsgrupper som vandrar på levadan. Här finns det en stor art-rikedom och hör guiderna berätta om alla växter. Känner inte igen en enda växt!
Reskamraten har bra energi denna dag och sällskapet sveper om alla grupper och enskilda vandrare.

Måste erkänna att ormbunkar och Eucalyptus träd känns igen! Ser också en växt med mycket ovanliga blad där det växer frön/blomknoppar direkt på bladen.

Levadan är omväxlande och på vissa ställen mycket blöt och geggig. Man får heller inte ha höjdskräck då det blir vandring utefter smala passager med bråddjup på ena sidan. Här finns det också några vackra utsikter.
Går om många grupper som sällskapet senare får möta på tillbakavägen.
Levadan är omgiven av mycket vegetation och säkert ett paradis för en botaniker.

Det finns många mindre vattenfall utefter Levadan. Ibland har de uppstått spontant och ger viss utmaning för att kunna passera. Man vill inte gärna halka och försvinna över kanten.
Man får också vara beredd på att bli lite blöt.
Dessa hinder passeras dock utan några missöden.

Når till Levadans början vid ett vattenfall. Det finns en lerig smal stig som går uppför 70 meter så att man kan se vattenfallet ovanifrån. Sällskapet tycker det räcker med den utsikt som bjuds där de står. Försöker ta några bilder men det är en utmaning att fånga denna vackra plats utan att det blir en rörig bild.
Njuter av platsen en stund innan det är dags för att vandra tillbaks. Nu blir det som sagt många möten och vissa passager är ”enfiliga”, så det blir att vänta tills grupper passerat. Alla verkar ha hittat till denna Levada. Den är vacker och lagom jobbig, men det finns många andra Levador som är minst lika vackra.

Många blommor som vi i Sverige odlar inomhus eller i krukor växer vilt här. Ser bl.a. en vacker Fuchsia med stora blommor. Den har etablerat sig spontant på en plats här i naturen.

Reskamraten har haft mycket energi idag men de sista två kilometrarna kroknar hon. Det är bra så långt! Lilltån har värkt/ömmat under vandringen till vattenfallet, men på tillbakavägen så har värken försvunnit. Vet inte om tån bara har blivit bedövad?

Vid parkering väntar alla bussar på att grupperna skall komma tillbaks. Chaufförerna står och snackar tillsammans och verkar ha det trivsamt.

Det fanns ingen bra rastplats på denna vandring så sällskapet packar in sig i bilen och åker ner till byn för att hitta en utsiktsplats ut mot havet och äta en lunch. Nu har solen kommit fram och det är rejält varmt. Under vandringen var det mulet väder.

Åker till en fyr för att där borde det finnas utsikt. Fyren visar sig stå längre in mot land så utsikten blir bara ett fält där man odlar vindruvor.

Fyrmästaren verkar ha fått besök av dotter samt barn-barn. När de lämnar morfar så får sällskapet höra en variant av barnuppfostran. Maken till tjat och gnat var det länge sällskapet fått höra från barnens moder. Det tog säkert en kvart för att modern skulle vara nöjd med barnens placering och bältande i baksätet. Upplevde inte barnen som bångstyriga?
Vi är alla olika och det blir säkert bra till slut!

Sällskapet åker tillbaka till Funchal och tar åter en lov till tidigare nämnda sportaffär. En säljtränad ung dam hjälper till med att ta fram skor i olika storlekar. Hittar till slut en perfekt sko med utrymme för lilltår!
Köper några strumpor på en gång för att slippa vaska av de befintliga. Strumporna visar sig vara så kallade moderna strumpor och slutar vid skoskaftet. Detta var en missräkning, då det är bättre att vandra i strumpor med högre skaft. Det finns alltid något ris på marken som river på vristerna.
Den unga damen, som förresten pratar bra Engelska (den yngre generationen har studerat Engelska i skolan och det märks jämfört den äldre) försöker sälja på en väska för att bära skor och strumpor i. Undertecknad avböjer artigt.

Ganska intressant också hur tydligt damen tappar intresset när undertecknad har handlat klart. Där har hon nog missat något i sin säljträning.

Åker tillbaka till hotellet och det har kommit fler gäster med bilar. Hittar en parkeringsruta och lyckas med en del trixande komma på plats.
Går förbi matsalen och ser att det blir tre rätters middag igen. Suck.
Åter till start

Dag 6 – Grillen är på

Har kollat upp vilka vandringar som finns och är lätta utan större stigningar. Reskamraten har orkat med hittills men det börjar bli på gränsen vad hon orkar. Har hittat en som ligger på öns sydsida och nedanför den stora högplatån Paul de Serra.
Levada do Paul innehåller bara en stigning på ca 70 meter och är i övrigt plan. Vägen dit går initialt via nya vägar och tunnlar. Vid Madalena do Mar bär det uppför på smala vägar. Tar GPSen till hjälp och det går bra initialt. Dock kommer det ibland mötande bilar i hög fart och det gäller att hela tiden hålla väl till höger.
En bit uppe i bergen så visar GPSen in sällskapet på en väg som visar sig vara enfilig och inte enkelriktad. Får ett möte och det blir att backa till en plats där det går att köra om. Ser på kartan att vägen är markerad att ta slut längre fram men GPSen visar envist att denna väg skall köras.
Ger upp till slut och åker tillbaka för att komma på en större väg.
Får ett möte till på nedvägen!
Når den större vägen och fortsätter på denna.
I utkanten av bebyggelsen så visar en husägare vem som är hans favorit. På den lilla tomten så finns massor av fotbollsprylar och bilder på Ronaldo. Ronaldo kommer från ön så det är säkert många som är stolta över honom.
Bebyggelsen tar slut och kommer ifatt två minibussar som strävar uppåt. Vägen går i serpentiner och det är stora hål i vägbanan som måste pareras.
Når till slut parkeringen nära Levadan. Här finns det en lite gård och korna strövar fritt omkring på sluttningen.
Parkerar bilen och går ned för backen till Levadan. Första biten är geggig och blandat med koskit. Man får kolla vart man sätter fötterna. Går med de nya skorna och dessa känns betydligt bättre för fötterna/lilltån.
Solen lyser rakt in mot sluttningen och det blir nog mycket solande idag. Det är ganska torrt på sluttningarna och som blommar är mest Ginst. Här växer också vit Ginst vilket är vackert att se som omväxling.

Levadan är helt torrlagd och saknar det porlande ljud som kommer från rinnande vatten. Det känns så rogivande med detta kluckande.
Levadan är blandat reparerad och trasig. Det skulle läcka mycket vatten på de trasiga platserna.

Här växer inget som skuggar och man ser långt. Levadan slingrar sig fram efter bergssidan.

Det är också fin utsikt nedför berget och det går att se bebyggelsen längre ner I sluttningen. Sedan så är det fri utsikt ut mot den enorma Atlanten.

Når till det enda stället som har ett lite större motlut. Det blir en del stånkande att ta sig uppför. På en bit är det anlagt en trappa. Försöker ta en bild på uppvägen men solen bländar precis och får ta en bild på tillbakavägen.

Sällskapet överlever även detta motlut och når planare mark.
Levadan fortsätter och det är många trasiga ställen. På vissa passager måste sällskapet gå på Levadans smala yttermur och det är bråddjupt vid sidan. Inget för de som lätt får svindelkänslor.

Når en byggarbetsplats där man håller på med att reparera Levadan. Har alltid funderat hur man får fram allt material för att reparera eller bygga Levador. Här finns en förklaring. En skottkärra hänger i en stålvajer som fungerar som en linbana. Skottkärran fylls på med cement/betong längre upp och sedan hissar man ner denna för att gjuta eller mura.
Något humanare jämfört förr i tiden då man hissade ner slavar på bergssidorna som fick knacka i bergväggen för att skapa Levador.
Sista biten till vändpunkten är knölig med mycket sten och koskitar!
Når till ändpunkten för Levadan som dock fortsätter. Här skall finnas ett vattenfall men det är helt torrlagt.
Vänder om och får sola den andra sidan av kroppen. Det finns inte mång ställen som ligger i skugga på denna Levada. Dock är det mycket svalt och skönt i dessa få skuggiga passager.
Trappan nedför går bra utan missöden på grund av trötthet.

Möter de första andra vandrarna. Det verkar vara få som väljer denna Levada. Levadan är mer steril när det gäller växtlighet men utsikten är storslagen.
Sista biten innan målet går genom ett område som sällskapet trodde hade torkat helt men som visar sig vara brandhärjat tidigare. Det måste ta en stund för brandkåren att nå hit.

Ser fler bilar vid parkeringen och några har säkert valt att vandra Levadan åt andra hållet.
Beslutar att åka en alternativ väg över Paul da Serra högplatå istället för den smala och slingriga vägen som sällskapet körde hit på. Vägen över paul da Serra är rak för det mesta till passet Encumeada.
Den gamla landsvägen norr till söder över ön passerade Encumeada passet.
Upp på högplatån är hela slätten gul av alla blommade Ginst buskar.
Vägen är rak men underlaget är mycket dåligt och det guppar rejält. Det går inte att köra fort.
På vägen ner mot Encumeada så ser sällskapet en stor molnskärm i passet och som tydligt markerar gränsen mellan vädret på sydsidan och norrsidan.
Molnskärmen tillhör norrsidan.

Nere vid Encumeada så ligger platsen inne i molnskärmen och det är lite svalare och ingen sol. Platsen är en riktig turistfälla och det sälj en massa inhemskt producerade souvenirer samt mängder av annat krimskrams.
Stannar till för att få en kaffe, läsk och smörgås. Caféet är enkelt men det piggar upp och ger viss mättnad. Man säljer den goda inhemskt producerade drickan Brisa som rekommenderas.
Fortsätter nedför till sydsidan på gamla landsvägen. Vägen är krokig men bredare. Blir omkörd av en ung motorcyklist som i hög fart passerar, Han har hjälm men i övrigt lätt klädsel och av farten att döma så aspirerar denne att bli organdonator.
På vägen till hotellet i utkanten av Funchal så har sällskapet passerat ett vägkors med noll sikt till vänster. Det har gått bra hittills men vill inte längre testa denna tur. Lokalborna kör på ganska friskt och kan aldrig hinna stanna om de kommer i hög fart från vänster i detta kors.
Åker därför en säkrare omväg till hotellet.
Hittar en parkering på hotellet och det blir mycket lirkande återigen för att få bilen på plats.
Går förbi matsalen och ser att det serveras en tre rätters middag. Bläh!
Åter till start

Dag 7 – Minitour

Idag är det sista vandringsdagen och väljer en kortare vandring för att reskamraten skall “överleva” denna vecka. Det är samma vandring som planerades för andra dagen men som ströks då det regnade på platsen. Levadan ligger ovanför Ponte Delgada på norrsidan av ön. Känt ställe för mulet väder.
Det går raskt att ta sig dit då man åker genom tunnel mellan öns norra och södra sida. Sista biten upp till Levadan är en hyfsad men krokig väg.
Ser flera skyltar som visar att fastigheter (med eller utan vinodling) är till salu. Här är ofta mulet så de som bor här får vänja sig att leva på öns skuggsida.
Når Levadans parkering och är lite förvånad att det finns fler bilar här. Levadan är kort och innehåller flera tunnlar. Trodde inte att detta skulle locka så många vandrare.
Det är en rejäl Levada. Vattnet kommer i en bred och stark ström och Levadan är väl underhållen. Här finns det till och med fisk i Levadan och detta är första gången sällskapet ser detta. Hur kommer fisken hit?
Det är en vacker Lavada med spektakulära passager på branta bergssidor. Inget för höjdrädda, Ser ett par som båda har svårt med höjden och stryker så långt borta från bråddjupet som det går.
Passerar flera vattenfall som forsar ner från stupen ovanför. År passera innanför fallen på vissa ställen. Man lider inte av brist på vatten på norrsidan av ön.

Det är fantastisk utsikt över dalen på visa ställen och man ser ner till orten Ponte Delgada.

Efter några kilometer kommer det tunnlar som sällskapet måste passera igenom. Inne tunnlarna så går man på en smal remsa bredvid den rinnande levadan. På vissa ställen är det mycket smalt där tunnelbyggarna inte huggit ut väggen tillräckligt. Det är trickigt att passera och får använda mobilens ficklampa för att se något.
Den första tunneln är kort (ca 30 meter), nästa är mellan (ca 60-70 meter) och sedan kommer en tunnel på ca 300 meter, Vid den långa tunneln ger sällskapet upp då det inte blir många meter att vandra efter den sista långa tunneln.
Möter en guide som berättar att det heller inte finns mycket att se efter den sista tunneln. Guiden lotsar förresten ett mycket gammalt Engelskt par. Strongt att dessa gamlingar tar sig igenom tunnlarna som kräver viss balans och försiktighet.
Möter det stackars höjdrädda paret som fortsatt stryker efter bergssidan och ser lite bleka ut. Bra kämpat ändå!

de.js" charset="utf-8">
Det blir en kort vandring denna dag. Levadan var kort men det blev ännu kortare då en bit av vandringen ströks.
Sällskapet åker tillbaka till hotellet och anländer mycket tidigt.
Äter en lunch på balkongen och sällskapet kommer överens om att ta en promenad på strandpromenaden då maten har smälts. Tittar på TioMila Webb-TV på balkongen efter maten.
Det blir lite tråkigt då IFK Göteborg defilerar från sträcka 6 och framåt.
Tar en paus efter någon timme och undertecknad beslutar att ta en löptur. Reskamraten skippar promenaden.
Det går trögt att springa i värmen och ovanan att inte sprungit på några dagar. Det blir dock en tur och det känns alltid bra efteråt.
Det blir avslutning av Tiomila efter löpturen och kvällens middag är äntligen buffet!
Tyvärr är buffen mycket smaklös även om det finns mycket att välja på. Grönsakerna smakar i alla fall som vanligt och dessa går att äta.
Sitter en stund på terrassen efter middagen och softar i solnedgången.
Åter till start

Dag 8 Funchal - Eskilstuna

Sista dagen på denna semester och det blir en längre väntan på att borda planet som avgår 16:40.
Tar en morgonjogg strax innan solen går upp. Det känns vidrigt att få igång kroppen i en tidig morgon. Lyckas dock genomföra avsedd löptur.
Äter en sista frukost och vädret är kanonfint. Det är till och med för varmt att det inte går att sitta på balkongen.
Skriver lite och sedan ska det bära av till en still promenad på öns östra udde. Det är en vacker plats och det brukar blomma vackert i april.
Det är kanonvarmt I Funchal men hoppas det skall fläkta lite vid udden. Kan redan avslöja att denna önskan uppfylls med råge!
Kör sakta och försiktigt idag. Har varit på helspänn hela veckan då det som sagt kräver koncentration och uppmärksamhet att köra bil på Madeira. Vill inte ställa till något sista dagen.
Når udden och här är det som vanligt fullt med bilar. För att parkera måste man stå 500 meter ifrån själva startpunkten på vandringen/promenaden. Det är uppför hela vägen.
Ingen i sällskapet vill bli svettiga denna dag då det skall flygas hemåt.
Kommer ihåg att det finns en utsiktspunkt på ett annat ställe på halvön. Åker tillbaks och svänger upp på en annan väg.
Utsiktspunkten är fantastisk. Den erbjuder utsikt över det mest dramatiska området som man ser när man vandrar ut mot yttersta udden. Nu ser man området från högre höjd och man kan säga att detta ger en bättre överblick. Tar några bilder med telefonen och hoppas det blir bra.

En bit ifrån finns en Geocache gömd så sällskapet promenerar dit för att hitta och logga denna. Det blåser skapligt vid utsiktspunkten. Vid Geocache gömman blåser det nog liknande storm. Man måste gå framåtböjd för att inte blåsa omkull i motvinden.
Ingen bör gå nära klippkanten i sådan här vind!

Hittar gömman och promenerar tillbaks till utsiktspunkten.
Här säljer man turist krims-krams och jättefina blomlökar till bra pris!
Här finns det massor av mycket vackra och exotiska sorter och sällskapet köper ett antal. Priset och kvalitén är mycket bättre här jämfört saluhallen i Funchal. Säljarna är trevliga och inte påstridiga. De informerar bra om lökarna.
Det går inte att sitta och sola och läsa en bok på denna plats. Det blåser helt enkelt för mycket och blir kalt fast det är blå himmel.
Åker till flygplatsen fast det är för tidigt. Stannar vid en bensinmack för att tanka. Hittar ingen skylt som anger diesel och får gå in och fråga i macken. Expediten upplyste att diesel heter någonting Gaseolo på Portugisiska. Tanka vid svart skylt upplyser han! Lär mig något nytt varje gång.
Tar ett varv på macken och stannar vid en pump och tankar. Betalar och skall köra ut. Hittar inte utfarten och tar ännu ett varv på macken!
Kommer till slut på rätt väg och åker till flygplatsen.
Åker in på hyrbils-återlämningen och allt fungerar snabbt och smidigt. Inga bucklor på bilen och full tank. Går in på terminalen men incheckningen är inte öppen ännu.
Beställer kaffe i en bar och här tar den Portugisiska servicen slut och alla leenden är som bortblåsta. Ledsen att sällskapet besvärade caféets personal och beställde kaffe! Skall inte besvära någon mer gång!
Fortsatt väntan att incheckningen ska öppna.
Har tur i incheckningen. Får checka in som nummer två!
Säkerhetskontrollen går hyfsat raskt också.
Kurrar i magen och dags för en bit mat. Här går det fort. Hinner knappt välja mat förrän det är klart och betalt. Oj vad de stressar i serveringen. Blir nästan svettig bara av att vara kund. Här får man inte tveka en sekund i sina beslut!
Denna flygplats är väl en av världens få (har dock inte varit på alla världens flygplatser) som man får gå utan för terminalbyggnaden till en terrass och sola/röka/titta på start/landning.
Njuter av de sista solstrålarna på Madeira för denna gång.
Sällskapet får de yttersta platserna på rad 15 i planet och slipper troligen därmed skrev/rumpor i ansiktet då kön till toaletten förhoppningsvis inte sträcker sig till rad 15.
Flygbolaget drar in mycket kulor förutom själva flygtransporten. Det köps taxfree (som även kan beställas på nätet), serveras mat/dryck/snacks och lotter. Det huttas rejält på vissa håll i planet. Trodde att transporten hem skulle vara en stund av återgång till det mera vardagliga livet hemmavid men här kör man ända in i kaklet!
Reskamraten har två glada damer bredvid sig som huttar friskt och också verkar vara uppskattade i det sociala. Dessa damer får regelbundet besök av andra passagerare som lutar sig över reskamraten och skall diskutera om allt som finns att diskutera i livet.
Resultatet av detta framåtlutande blir att undertecknad får ett arsle i ansiktet. Nåja, inga skrev på denna resa så man kan väl säga att det blev en 50% förbättring!
Flygresan är tråkig men anländer till slut Arlanda i rätt tid. En försening hade inneburit längre väntan på transferbussen till parkeringen. De går med lägre frekvens efter midnatt.
Väskorna kommer efter en stund och får vänta några minuter på transferbussen. Bilfärd över Sigtuna och Enköping. Inga vilt på vägen och anländer hemmet 01:30.
Snabb personalvård och stupar i säng.
Vaknar till runt 06:00 och skall sova en liten stund till. Vaknar 09:30!
Första dagen hemma känns seg. Känner dock under en löptur senare på eftermiddagen att kroppen har återhämtat sig mentalt. Det finns energi i anden även om kroppen är svag!
Det är bra mental träning att vandra på de vackra levadorna på Madeira och resan rekommenderas!

Åter till start