Frågesporten – vart är vi på väg
Svaren kommer nedanför

10 poäng
Man kan säga att provinsen till viss del är ett ruggigt ställe
8 poäng
”Vild och vacker” sjöng Björn Skifs en gång och som kanske kan ge en ledtråd?
6 poäng
Wars of the Roses kan vara en ledtråd?
Cykel Girona i Italien kan vara en ledtråd?
4 poäng
Nu visar jag en bild från Provinsen. Provinsen gränsar till ett annat stort land med medelhavskust. Grannlandet känner sig ofta stora i alla sammanhang?
2 poäng
Nu ska vi sjunga! Ursäkta reklamen som inte går att ta bort.
Y siempre la recordarán.
Que viva ……….
Sången
Nu borde landet vara klart men vad heter kust-provinsen som har det andra landet som granne?

Här kommer svaren på frågesporten:
10 poäng
Provinsens namn har kommit av att den har en vild och ruggad kust – Costa Brava. Så Costa Brava är en ruggig kust.
8 poäng
Kusten är vild och vacker.
6 poäng
Roses och Rosesbukten ligger i provinsen. Girona är en ort i provinsen. Roses och Girona står i frågetexten. Uppenbart eller?
4 poäng
Costa Brava provinsens norra del ligger i anslutning till det stora Frankrike.
2 poäng
Sången Viva Espana borde ge landet Spanien och förhoppningsvis distriktet Costa Brava?

Eventuella klagomål på frågornas relevans och karaktär meddelas undertecknad.

 

Cykelsemester hösten 2015

Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Dag 8

Dag 1

Det är mycket dimmigt väder. På E20 pågår underhåll och man får ”krypa” fram om någon framför bestämt sig för att köra försiktigt.
Det är runt noll och norr om Mälaren är det fläckvis halka. Passerar en rejäl olycka efter gamla E4 vid Ekolsund. En bil ligger på taket och en bil håller på att dras upp från fältet av en bärgare. Hoppas det gick bra för alla?
Fortsättningen blir växelvis dimma och klara passager. Ovana bilister kör mycket försiktigt och gränsen mellan att vara parkerad mitt på vägen och röra sig framåt är hårfin.
Bilresan går för sällskapet utan några problem och kan parkera på parkering Beta. Vädret är OK så det går bra med sommarkläder fortfarande. Eftersom sällskapet skall resa till varmare breddgrader så vill man inte kånka på några varma vinterkläder.
Incheckningen är helt automatisk. Först i inchecknings-automater och sedan är till och med bagage drop helt automatisk och obemannad. Det är bara att scanna av streckkoden på bagage-remsan.
Detta är kostnadseffektivt. Allt går smidigt för sällskapet. Säkerhetskontrollen går också smidigt utan några problem avseende ”tutande” i metall-detektorn.
Har gott om tid att strosa omkring eller vad som tänkas kan göras, för att ”roa” sällskapet. Man får inte köpa tax-free när man reser inom EU så det ”nöjet” är uteslutet. Känner doften av nybakade kanelbullar och slår till då detta verkar vara ett ”fynd”. Kanelbullarna kostar 45 kronor styck!
Sällskapet beslutar sig för att ta en lunch på ett av flygplatsens näringsställen. Sverige är ett högkostnadsland! Tänk vilken business det skulle vara för skolklasser att sälja hembakat bröd och mackor utanför flygplatsen! Det skulle lätt kunna finansiera sina skolresor etc.
Ombordstigningen går rask och får en plats i rad 5. Sällskapet kommer vara bland de första som anländer till det främmande landet! Slutdestinationen är Costa Brava i Sydöstra Spanien vilket alla redan listat ut? i frågesporten!
Planet lättar och tröttheten fullkomligt knockar undertecknad när kroppen går in i ”flight-mode”. Alla måsten och ackumulerad stress får kroppen att mer eller mindre ”tuppa av”. Går snabbt in i John Blund mode och vaknar igen efter en stund och känner en trötthet i varande liten cell i kroppen.
Det var nog dags för semester verkar det. Får hoppas kroppen piggnar till efter 3, 5 timmars passivitet. Det är väldigt avslappnat att åka på en charter-resa och bara låta sig fösas framåt. I stort sett behövs inget eget ansvar.
Fritt WiFi på planet men ganska så värdelöst när svarstiderna är i minuter.
Anländer Barcelona och första intrycket blir – ”Vilken djävla skitflygplats! Det är då för djävligt att man skall behöva starta semestern på detta vis!”. Det verkar som man kört väskorna via landsvägstransport eller så är han som langar väskor på lunch-rast?
Alla som åkt med planet från Stockholm är ensamma kvar och väntar på väskorna. Det är i övrigt tomt i hallen och alla övriga resenärer har fått sina väskor. Reseledaren berättar senare att detta är nytt ”rekord” när sällskapet möter honom utanför ankomsthallen.
Det var strul för sällskapet vid förra besöket på flygplatsen också, då undertecknad blev av med Samsung tablet och den ”försvann” trots att ”man” hade tagit vara på denna.
Kommer aldrig mer att åka någon resa som passerar denna djävla skit-flygplats. Jag är så förbannad.
Tyvärr blir det senare mer strul då en resenär missat ett plan i Stockholm och fått kasta sig på ett annat men som landar vid terminal 1. Det blir för gruppen att ta bussen dit och ytterligare förseningar.
Tyvärr har reseledaren inte lyckats nå den stackars damen via telefon så hon mår nog inte så bra. Ingen skyller naturligtvis det fortsatta eländet på henne, utan hon har det som sagt inte så där jättekul just nu. Får hoppas man hittar henne på flygplatsen.
Det börjar kurra lite i magen igen och sneglar på de dyrt inköpta kanelbullarna. De måste vara värdefulla och tvekar om dessa skall ätas eller läggas i ett bankfack hemma?
Lyckligtvis kommer damen tillrätta och sällskapet kan äntligen starta den ca 2 timmar långa resan till hotellet. Klockan är 17:30 och middagen var planerad att serveras kl 19:00! Häpp. Det får kanske bli matlåda på rummet?
2 timmar i buss kanske kan få ner den något ”Latinska” känslonivån hos undertecknad?
Reseledaren berättar lite om orten och Katalanernas mentalitet. Ett stolt folk, även om de som arbetar på flygplatsen inte ger något bra intryck. Man är till och med så tjurskalliga att när det är Spaniens nationaldag så stänger många restauranger i denna trakt, för man skall minsann inte fira detta. De verkar lika tjurskalliga som undertecknad?
Katalanerna tycker Svenskar är konstiga. När Svenskar äter så gör vi det på en timme medan de själva sitter och äter och konverserar i 2,5 timme. Likadant med frukost. Svenskarna står alltid utanför dörren till frukosten 10 minuter innan den öppnar. Katalanerna de kommer i bästa fall 20 minuter innan frukosten stänger!
Hösten har kommit några veckor för tidigt här på resmålet och det är kallt på morgonen (ca 7 grader). Får se om det är några problem för sällskapet. Det brukar vara OK om det är vindstilla, men om det kommer ner vind från Pyrenéerna så kan det bli besvärligt. Kallt och tungt blir det om det blir denna typ av vind.
Spanien har haft stålbad med fastighets- och bank-kris men är troligen på väg att återhämta sig. Det är mycket kontraster i landet, med en liten stenrik grupp, en ganska liten medelklass och en mycket stor grupp av låginkomsttagare.
De sistnämnda har det mycket tufft. Till detta har man också nystat upp en otrolig korruption där de flesta politiker är inblandade. Eftersom det varit så utbrett så håller politikerna varandra om ryggen och det är tufft för rättvisan att få dem dömda.
Måste vara fruktansvärt jobbigt för de som har det tufft ekonomiskt att få höra detta. Nu är det strax val och vem kan man rösta på? Vem har ett uns av hederlighet bland politikerna? Detta har varit i system länge och använts av de flesta.
Under byggboomen så byggde man bl.a. en höghastighetsjärnväg. Tanken var att man ska kunna åka snabbtåg från London/Paris ner till Medelhavskusten. Tyvärr så kunde inte Spanien och Frankrike enas om spårvidden, så man måste byta tåg vid gränsen! Ett exempel på EU-samarbete?
Området är mycket jordbrukslandskap, då det finns ett antal floder som ger möjlighet till bevattning. Nackdelen med att man odlar mycket och även håller djur, är att man gödslar mycket. Gödseln förstör grundvattnet så det finns inget naturligt drickbart om man inte dricker på de ställen där vattnet är mycket klorerat.
Området har en speciell sorts grisar som utvecklats för att få ut maximal avkastning. Grisarna har dragits ut och har utvecklats med tre extra ryggkotor! Trots att det är lämpligt väder här, så står grisarna inne hela sitt liv och enda gången de får se dagsljus är i slaktbilen!
Beträffande vattnet så är det mycket fight om denna tillgång, mellan de allt flera golfbanor som etablerats och jordbruken.
Det finns en nackdel med att åka senare på året i detta område. Den 11 september så betraktar man säsongen som slut härnere och affärer, caféer, restauranger etc. slår igen successivt. Dock måste några affärer vara öppna antar undertecknad för de som bor här måste väl äta?
Klockan är 19:00 och det är fortfarande ljust även om skymningen kommer krypande. Klockan 19:30 kan man nog säga att det är mörkt.
Vad har undertecknad gjort för att drabbas av dessa missöden? Skulle vara smart och effektiv när bussen anländer till hotellet. Undertecknad rusar till reception och checkar in sällskapet och reskamraten fixar med väskorna. Detta går jätte ”geschwint”! Sedan är sällskapet först på väg till rummet. Ser en hiss och åker den upp till andra våningen. Här finns bara rumsnummer 201 till 216 enligt skylten. Sällskapet har nummer 221 och det måste naturligtvis finnas fler rum eftersom detta är våning 2! Kommer till rum 216 och där tar korridoren slut!
Funderar och beslutar att gå tillbaks till receptionen. Möter ett annat par som skall bo i rum 222 och är lika vilsna. Damen ifråga säger att receptionisten pekade på en annan dörr, men då hon såg hissen så gjorde dessa samma manöver som sällskapet!
Båda paren krånglar sig tillbaks till receptionen och går till anvisad dörr och där meddelar en skylt var rummen 217 och uppåt ligger!
Anländer till rätt korridor och dörr. Det andra paret slinker in i sitt rum 222. Undertecknad provar båda smartkorten och inget fungerar! Det är till att gå tillbaks till receptionen för att få detta åtgärdat. Receptionen är tom på gäster och undertecknad är plötsligt sist att få tillgång till rummet!
Receptionisten knappar och knappar och det verkar inte som denne är hemma på systemet att programmera korten. Reseledaren kommer förbi och säger att detta är ett familjehotell och vi har otur som har aktuell man i receptionen.
Han har fått rycka in ibland och är normalt trädgårdsmästare! Katalaner är också mycket känsliga för kritik på grund av sitt starka ego. Reseledaren rekommenderar undertecknad att inte visa missnöje för då kan det slå gnistor!
Får två nyprogrammerade kort till slut och möter resesällskapet som är på väg ner och undrar ”vad i h-e som händer egentligen”. Upp till rummet och samma visa, korten fungerar inte utan är stendöda.
Tålamodet börjar tryta och traskar ner till receptionen igen. Möter reseledaren som meddelar att middagen är klockan 20:00. Biter ihop då klockan är 19:50 och resesällskapet har ännu inte fått tillgång till aktuellt rum.
Receptionisten knappar lite i systemet, men ger till slut upp och sällskapet får ett nytt rum. Det visar sig att samma nyckelkort fungerar där. 5 minuter till middag, så en skjorta kan åtminstone bytas.
Middagen är alldeles utmärkt. En trerättersmiddag i lagom mängd även om det blir lite mastigt då det varit stillasittande hela denna dag.
Trevligt tjatter i bordet och träffar även på ett äldre par som var på den så kallade fiasko-resan på Gran Canaria. De brukar åka med aktuell researrangör och skall såsom resesällskapet prova på det där med cykling. Ibland är världen lite.
Smakar på någon slags Katalansk kaffekask och denna är definitivt spiken i sömn-kistan. Nu är det dags att ”nanna” för att orka cykla omkring under morgondagen.
Det var allt för denna gång!
Tillbaka till start

Dag 2

Vaknar till som vanligt mellan 06:00 och 06:30. Det är kolmörkt ute så vet inte vad klockan är. Det blir inte ljust förrän ca 07:30.
Hade lite svårt att somna efter att vid middagen druckit den Katalanska kaffe-kasken. Den piggade upp lite för mycket.
Ligger och reflekterar om reseledarens berättelser igår. Reseledaren får ofta många frågor varför han etablerat sig här i Katalonien. Han har helt lämnat Sverige och är mera Katalan än Svensk numera.
Han berättar att han helst inte vill ha frågor om tiden innan och orsaken till att hamnade här. Därför berättar han sitt livsöde direkt i bussen.
Han hade tidigt gått direkt in i yrkeslivet och struntat i skolan men med sin drivkraft och energi hade han jobbat upp sig i företaget han jobbade i. Han blev till slut väldigt duktig och del av företagets ledningsgrupp.
Tyvärr så tärde jobbet hårt på honom och han gick in i väggen tre år i rad och till slut så ville företaget bli av med honom. Vill man det, så går det inte att stå emot, trots alla LAS etc.
Han hade ingen aning vad han skulle ta vägen med sitt liv och hamnade här på grund av att en kompis hade ett hus här och erbjöd att han kunde bo i detta under vinterhalvåret när det stod tomt.
Därifrån så etablerade han sig så småningom här i Katalonien. Han köpte ett ruckel som han rustade upp, skaffade fru och bildade familj. Numera har han kapat alla band med Sverige förutom med sin kompis. För att slippa kommande frågor så berättade han detta nu och vill lämna detta bakom sig.
Kom i lag med honom en stund och pratade mera om företaget han jobbade i. Det visade sig att undertecknads och hans öde till viss del korsats. Han byggde upp företagets IT-avdelning i början av 90-talet och när undertecknad jobbade i Stockholm vid sekelskiftet, så var övertagandet av samma IT-avdelning, undertecknads första outsourcing-affär.
Han berättade också att han var tvungen att byta namn här nere. Han heter Staffan och spanjorer kan inte säga ord som startar med ”s” utan lägger till ett e framför. Estaffan betyder tydligen ”bedragare” i Spanien, så han fann det lämpligt att byta!
Vid frukosten är det bara Svenskar! Det är en bra frukost förutom att kaffe dricks i fingerborgs-storlek! Efter frukosten skall cyklar ställas in och provas. Det tar en stund då några kräver ganska mycket justeringar.

Undertecknad underhålls av några katter som har ”jam session” på morgonen. De ser ganska näpna ut.

Vädret är lite mulet och något kyligt, varför det får bli cykling med jacka. Till slut är alla cyklar färdig-justerade och det är dags att ge sig iväg.

Reseledaren skall åka först och sist åker en lokal guide. Det är mycket bra cykel-disciplin (i början).
Cyklar genom risodlingsfält. Detta är något överraskande för undertecknad. Visste inte att man odlar detta i Spanien. Samtidigt säger man att detta ris är bland världens bästa! Det finns ingen som kan säga för eller emot detta.
Det mesta av riset går till Paella rätter. Det är flackt och lättcyklat. Ser storkar som går och strosar på risfälten. Några verkar ha ungar också? Efter ca en mil så anländer resegruppen till en liten by och där är man precis i färd med att släppa iväg ett lopp för motordrivna tvåhjulingar. Det är gamla vespor, mopeder och motorcyklar. En samlar entusiast skulle dregla om denne fick se denna karavan.

Det är tydligen vanligt med sådana här lopp eller snarare korteger, i Spanien. Fortsätter vidare till en annan by där byggnaderna har uppförts direkt på den klippgrund som finns där. Byn är mycket gammal och ingen kan med säkerhet säga när denna skapades. De som orkar ställer sig i baren och väntar på att få beställa kaffe. Det tar en evighet då det är endast en person i baren och precis innan så har en annan grupp beställt en massa smörgåsar. Inser att detta kommer att ta tid och ger upp kaffe-beställandet direkt. Får senare höra att den första i gruppen fick beställa kaffe efter 30 minuter. De som beställde fick stjälpa i sig kaffet för att hinna bli klara tills överenskommen avfärd.

Resesällskapet passar på att logga en Geocache som finns i byn. Vid loggandet så dyker reseledaren upp och försöker få anslutning till nätet för sin mobil. Han vill ringa och beställa lunchen, för att detta skall bli effektivt.
I denna by har man tyvärr tackat nej till att få en mobil-mast vilket innebär att hela byn saknar mobil-täckning!
Det är inte bara byggnaderna som verkar vara från gamla tider! Byn är trevlig med gamla hus och små gränder.

Det verkar också vara ett populärt turistmål då det kommer andra grupper både cyklande och bussade till byn.
Nästa cykeltur blir ganska kort och i nästa by är det dags för lunch. Det är alltid ett äventyr med hur logistiken skall fungera när ett större sällskap kommer på en gång. Som tur, är gruppen vid restaurangen klockan 12:30, medan Katalanerna börjar äta 14:00. På söndagar brukar de sitta och äta och vara sociala fram till 19:00 – 20:00 på kvällen. Svenskar sveper i sig lunchen på en timme! Att gå på restaurang är dock endast möjligt för medelklassen i Spanien och uppåt.
Vid lunchen så berättar guiden om sina äventyr med att köpa sitt hus. Det verkar som alla utbölingar skall blåsas här i Katalonien. Han höll på att gå på en riktig nit när han köpte sitt hus, men klarade sig tack vare kontakter med en advokat. Han berättar också hur förra veckans grupp höll på att bli blåsta på en restaurang där notan hade ”friserats” upp med ca 40 %.
Som tur var upptäckte guiderna detta och blev mycket förbannade, men det sket restaurang-representanten i. Går det så går det, resonerade han. Resesällskapets nota kändes inte så saltad, men det var inte heller billigt, fast det är en lunch på bond-vischan. Känns inte riktigt bra.
Reflekterar också att reseledaren berättar mycket personliga saker, som gruppen uppfattade att han inte ville dela. Han sade att han inte ville ha frågor om sin historia i bussen igår. Det kanske inte är lätt för honom att stänga av sin historia och koppling till Sverige? Det kanske finns ett behov av att prata ut ändå?
Hittar en lokal affär under lunch-rasten. Entrén liknar mera en ingång till ett något mer oanständigt etablissemang, än ingången till den lokala livsmedelsbutiken.

Butiken är i princip ett hål i väggen och innehåller ett utbud som kan få ett Svenskt närlivs att framstå som en supermarket galleria
Köper lite frukt och snacks om man skulle bli sugen innan middagen.
Vid avfärden konstaterar en i gruppen att han har punka på framdäcket. Det blir en liten försening för lagning av däcket. Det går bra när tre jobbar och resten av gruppen kommenterar!
Fortsätter till nästa by där en bro ända från romartiden har bevarats. Man ser hur vagnshjulen har slitit ner stenarna på bron och skapat djupa spår. Man kan nästan tro att det är Banverket som har entreprenad på underhållet av bron!

Solen kommer nu fram och det blir skön sommarvärme. Näsa och kinder bli snabbt röda.
Färden fortsätter ner till floden Ter och staden Torroella. Det håller på att bli en riktig cykel-olycka, då en i gruppen cyklar på fel sida och samtidigt tittar på äppelodlingar i sidan av cykelvägen. Undertecknad skriker högt och i sista sekunden undviker han en frontalkrock med en cyklande familj, som kommer i motsatt riktning.
I torget i Torroella blir det ”Polsk riksdag” då reseledaren försöker förklara att det finns två cykel-alternativ. Antingen ta den kortaste vägen till hotellet eller att cykla en ytterligare 2-mils tur. Det är mycket förvirrat! Gruppen åker ned till floden igen och reseledaren försöker igen. Tyvärr är ordergivningen mycket oklar från dennes sida, vilket skapar onödig förvirring och irritation hos alla.
Till slut fattar alla, att de som vill åka den längre turen, följer den lokala guiden och de som vill åka direkt till hotellet, följer reseledaren.
Undertecknad och de flesta andra följer den lokala guiden och cyklar mot havet vid sidan av floden Ter. Nu utbryter total anarki. I alla vandrings-, cykel- och diverse motionsresor, så finns det alltid några som vill stila och glänsa. För det mesta är det gubbar i undertecknads ålder som behöver stila lite! De skall dra iväg och visa sig på styva linan (Så länge krafterna räcker) och alla andra inklusive färdledare blir efter. I detta fall så hittar inte färdledaren vägen heller!
Undertecknad känner medlidande med en dam som blir hopplöst efter och åker sakta efter henne för att hjälpa henne hitta rätt och vara sällskap om något skulle hända. Undertecknad har GPS med karta och har järnkoll på vart vi är och vart aktuellt etapp-mål finns.
Till slut tar det stopp för stillarna, då de når havet och inte vet vart de skall ta vägen. Gruppen samlas upp och det uppstå en massa diskussioner om vart man skall ta vägen. Undertecknad tiger, samtidigt som aktuell dam tackar för stödet.
När luften har gått ur de värsta pratmakarna, så föreslår undertecknad ett vägval enligt karta i GPS. Det tar ett tag att övertyga den lokala reseguiden på grund av hennes svaga Engelska och dåliga koll på vägen.
Stilarna är också tvivlande, med det är väl mera ett symptom på deras egen oförmåga. Den lokala guiden följer till slut undertecknads anvisningar och gruppen kommer rakt på målet.
Vid delmålet så erbjuds möjligheten att besöka de barer som finns uppradade i hamnen, medan gruppen väntar på att ordinarie reseledare skall dyka upp.
Resesällskapet samt några ytterligare känner att det inte finns behov av ytterligare förtäring, då det varit rejäl lunch och senare blir det middag.
Alla är sugna på ett glas öl eller vin, men undertecknad upplyser att det är minst 15 km kvar att cykla varför alla är kloka att skjuta upp den kalla och livgivande drycken till hotell-ankomsten.
Det går lite trögt att cykla med alkohol i kroppen.
Undertecknad besöker en lokal butik som säljer dykutrustning och badkläder. Undertecknad behöver ett par badbyxor och ser att det finns ett antal sådana med nedsatt pris. Expediten ifråga, en ung dam, är totalt ointresserad av att betjäna undertecknad.
Frågar efter badshorts i aktuell storlek och hon bläddrar lojt bland upphängda dylika och säger att det inte finns denna storlek.
Undertecknad tackar för den förträffliga kundservicen och återvänder till tidigare grupp. Gruppen börjar drabbas av en viss otålighet, då de övriga tar ganska god tid på sig att förtära sitt eftermiddagskaffe eller vad man valt för övriga drycker.
En kvinna i den väntande gruppen är av Skånskt ursprung och har skinn på näsan. Hon blir otålig och går bort till de övriga, meddelar att det är minst 15 kilometer att cykla och att det blir mörkt 19:30. Vet inte vilka delar i kommunikationen som har verkningsgrad, men det tar fart i övriga gruppen och alla samlas åter vid cyklarna.
Återigen så blir det cyklingsanarki, där stilarna måste dra iväg. Nu har de dock en insamlare i form av den lokala guiden och den ordinarie guiden försöker efter bästa förmåga få ner farten i tätgruppen. Det blir en ryckig färd tillbaks till hotellet.
Stilarna kör fel på ett ställe och får vända tillbaks. Undertecknad tror att reseledaren tröttnade på dessa fasoner, lät dem komma upp i täten och senare köra fel.
De fick vända och stressa för att åter vara först. De mest ambitiösa lyckas med detta och skapar en lucka till alla andra. Några stilare viker ner sig sista biten och hamnar efter resesällskapet, som har hållit värdig still under hela dagen.
Vid samlingen vid hotellet meddelar reseledaren att den gemensamma samlingen denna kväll utökas med 15 minuter då det är dags att prata om cykel-disciplin.
Resesällskapet går till rummet och undertecknad byter om till kortbyxor och går till gymmet för lite stånkande. Resesällskapet hoppar i den uppvärmda poolen.
Båda har ömmande bakdelar.
Skulle mycket gärna vilja ha en öl men öl-maskinen har gått sönder! Otroligt! Det får bli ett glas vitt fjoll-vin istället.
Dags att skriva lite rapport och sedan väntar förmaningar av reseledaren?
Det blev en tidig kväll ikväll efter middagen!
Tillbaka till start

Dag 3

Det var många trötta gäster vid middagen igår. Det gick inte åt lika mycket vin heller och några lämnade ganska raskt, efter att desserten hade ätits. Stilarna håller fortfarande stilen. De är alla ganska vältränade och då brukar man även ha ganska bra ”fyll-kondis” också. Det är naturligtvis inget fel på dessa individer och de skall naturligtvis få de upplevelser som de vill ha på sin betalda semester! Finns det inga karaktärer att berätta om, så blir det heller ingen rapport!

Reseledaren har också insett detta och vid genomgången ges nu möjlighet för de som vill åka fort att även göra så. Alla har fått en karta och reseledaren kommer peka ut vilka byar som skall passeras och vart målet för dagens cykeltur ligger. Sedan kan de som vill trampa på helt på egen hand och risk.

Kartan är i skala 1:50.000 och reseledaren beskriver den som detaljerad. Undertecknad springer mycket orientering och vet att detta inte är helt sant. Många mindre stigar och vägar finns inte med på kartor med denna skala. Under gårdagen så utnyttjade reseledaren många av dessa för att komma rakare på, undvika trafik och få lite trevligare upplevelser. Om stilarna skall braka på så kan det bli lite omvägar och cykling på större trafikerade vägar. Dessa finns med på kartan.

De som vill hålla ihop kommer han att ledas tillsammans med den lokala guiden. Farten kommer bli så att alla kan orka med.

Undertecknad är på semester, så det räcker bra med att ligga i ”klungan”. Brukar själv stila så det räcker på hemmaplan!

Det var konstigt nog fler gäster vid middagen igår kväll. Det är inte säsong, så undrar vad det kunde vara för ena. Personalen var inte dimensionerad för detta och hade lite svårt att hinna med.

Personalen är ett familjeföretag och det visar sig att ynglingen i familjen och som serverar, är väldigt lik fotbollsspelaren Ronaldo! Påpekade detta till honom och han är medveten om att det finns vissa likheter samt att andra har gjort samma reflektion. Så han svarade med glimten i ögat att han brukar jobba lite extra mellan matcherna!

Är fortfarande besviken att cykel-turen och gymmet igår inte kunde avslutas med en kall öl vid poolen!

Avancerade sport-klockor med WiFi, Bluetooth, aviseringar, etc. skall inte förvaras i samma hotell-rum som resesällskapet. Den piper vid mail, Facebook och kalender aviseringar, etc.

Får onda ögat av reskamraten denna morgon.

Får packa ner den djupt i resväskan nästa natt så pipen inte hörs!

Konstaterar vid frukosten att många av de andra gästerna måste vara golf-spelare. Det stämmer med tidigare empiriska undersökningar – De är tidiga vid frukosten och ingen kan ha så fula shorts eller långbyxor som golf-spelare! Rutiga brallor är inte snyggt!

Dagen är lite mulen och kylig och det blir jacka på idag också.

Reseledaren ger stilarna möjlighet att ”köra skiten ur sig” genom att de får dra iväg före och sedan stanna och vänta in gruppen som tar sig fram med mera värdig stil.

Stilarna består inte bara av tidigare nämnda män utan av några krut- damer/tanter också. De senare imponerar!

Här finns mycket äppelodlingar men man har inte skördat äpplena ännu. Undrar varför?

Passerar en krog som ligger mitt ute i ingenstans. Förstår inte hur en sådan krog, på sådant ställe, kan bära sig?

Kommer ifatt stilarna vid landsvägen, där de väntar på fortsatt transport-order. Återigen får de möjlighet att ”blå-köra” fram till nästa stopp.

Idag är det måndag och de flesta inrättningar för förtäring är stängda måndagar här ute på landet. Reseledaren har kollat upp vilket cafe som har öppet och även övertalat lunch-restaurangen att ha öppet idag.

En tjej i gruppen drabbas av punktering och däcket får fixas i samband med fika-rasten. Tyvärr är det bakhjulet vilket innebär pyssel med både bromsar och växlar.

Fiket är trevligt men ligger otrevligt beläget, bredvid en större väg. Man håller också på att gräva med en traktor-grävare som låter mycket.

Till slut kommer sällskapet iväg och färden går mot nästa stopp i reseledarens by. Tyvärr har nämnda tjej problem med broms och växlar, så det blir några ytterligare stopp för justering.

Anländer till reseledarens by – Rupia – som vintertid består av 80 innevånare. På sommaren är det dock mycket håll-i-gång och innevånare-antalet stiger till 180!

Reseledaren har köpt sitt hus för en miljon och ytterligare rustat det för två miljoner. De som vill får gå husesyn. Reseledaren skulle vilja sälja, för även han börjar känna att by-livet är något ”begränsat” här. Dock är det svårt att sälja och få tillbaks satsade pengar.

När gruppen är här så håller också byns enda krog på att slå igen.

Det enda som rör sig i ”centrum” är en vildkatt som är fruktansvärt kelsjuk. Vildkatter kan vara riktigt ilskna, men den här verkar vara på mycket gott humör. Dock meddelar reseledaren att katten är ”herre på täppan” och kan bita ifrån rejält, om någon annan katt skulle våga sig in i byn.

Krogägaren är vänlig och skänker mineralvatten flaskor till gruppen. Dessa har inget direkt värde längre.

Observerar också att det finns en hjärt-defibrillator uppsatt på väggen vid torget. Varje by är utrustad med sådana, ifall det skulle vara nödvändigt!

Nästa stopp blir en by – Monells – med ett av traktens vackraste torg. Här är det tänkt att gruppen skall äta lunch. Torget är mycket riktigt tjusigt.

Lunch-krogen är trevlig och maten är hyfsad. Gruppens får dricka hur mycket vin som helst och några tar ”risken” att dricka något glas extra. Vinet är av drickbar kvalité men inget mer. Tar det lugnt då det är en lång bit hem.

Försöker hitta en Geocache men det misslyckas. Den skall vara av lättaste klass, men är omöjlig att hitta. Kan vara stulen?

En man i gruppen upptäcker att han har platt framhjul och det blir slangbyte igen. Det blir en rejäl tur tillbaks till hotellet. Gruppen håller ihop även om stilarna små-rycker lite ibland. Passerar en by som förra veckans grupp döpt till ”Ullared”. De tyckte att stadens namn – Ullastret – låter som ”Ullared” på Spanska!

Färden fortsätter vidare mot tidigare nämnda romar-bro. Här ges det möjlighet för stilarna att ”köra skiten ur sig” hem till hotellet. De flesta av tidigare nämnda stilare nappar och värvar även två nya medlemmar. Några stilare har dock fått nog för dagen och beslutar sig för att följa med i den lugna och stilfulla gruppen.

Passerar en golfbana och plötsligt blir det snyggt, välordnat och dyrt! Här verkar det finnas pengar att göra i golf-anläggnings branschen. Om det nu inte är att banken som äger denna efter fastighetskraschen?

Strax efter golfbanan så ges möjlighet till fri fart även för den lugna gruppen och har observerat att rese-sällskapet har börjat visa stilar-tendenser. Hon har legat uppe och dragit i ”klungan” den senaste milen. Är något förvånad då hon var något seg och mulen i samband med frukosten, efter en av träningsklockan störd nattsömn.

Stilar-moodet bekräftas efter att stora landsvägen passerats och hon verkar gett sig den på att kämpa ner en dam från ordinarie stilar-sällskap, men som valt denna grupp på vägen tillbaks till hotellet. När det är några kilometer kvar så kan inte någon av de båda behärska sig, utan det blir en ”cat-fight” hela vägen till hotellet! Hänger på ”kattorna” då undertecknad tycker det är intressant att se vad som händer!

Det visar sig att undertecknads ”katt” går segrande ur denna fight. Den andra katten kanske brände sitt krut, då hon deltog i morgonens två fria race?

Ont i baken, bekräftas återigen när cyklarna parkeras.

Ser också att undertecknad tagit i så cykelbrallorna har spruckit. Förstår dock inte hur det har gått till, för de har spruckit framtill? Undertecknad har uppfattningen att i denna lokation, finns ingen muskel som engageras i cykelåkandet. Muskler i aktuellt område, brukar användas i helt andra sammanhang?

Byter om och vacklar ner till gymmet för några övningar. Det är ingen trängsel här idag heller! Stånkar ett tag och återvänder till rummet. Har fått ont i magen av lunch-maten och hela återfärden till hotellet fick genomföras med viss koncentration, så ingen olycka skulle hända. ”Det jämnar ut sig sade han som sk-t på cykelsadeln”!

Få se hur många gamnackar det blir på middagen ikväll?
Tillbaka till start

Dag 4

Det var många trötta middagsgäster i gruppen igår kväll. De suger musten att cykla hela dagen även om det för de flesta går i sansat tempo. Hade två par som bordsgrannar, varav det ena tillhör ordinarie stilare och det andra blev rekryterade igår. De gav upp kvällen först!

MEN de kanske skulle raka benen för morgondagens race och tjäna några sekunder!

Reskamraten är lycklig för hon inser att hennes cykel rullar mycket bättre än alla andras. Kanske därför hon fick extra energi på sluttampen igår.

Hade lagt sport-klockan bland kläderna igår kväll, så att den blev helt ljudlös. Slipper onda ögat på morgonen!

Idag blir det hotellbyte och gruppen flyttar från ett ställe ute på vischan och in i en lite större stad – Palamos – med ”night-life”. Skämtade med den lokala guiden igår, att det skall bli skönt med lite disco. Hon förstod inte ironin utan började berätta om alla ställen som finns i staden.

I frukostmatsalen finns det en ”avancerad” och långsam kaffebryggningsautomat. Man stoppar in briketter med olika sorters kaffe i en springa och sedan på en knapp för vald koppstorlek.

Apparaten brygger långsamt och det finns bara två stycken kranar där man kan få kaffet.

Står vid den ena när en fransk, vad som verkar, golfdam ivrigt kommer fram. Hon har nog bråttom till golfbanan. Hon vet inte hur automaten fungerar, visar det sig, utan ställer en kopp under kranen och trycker på knappen. Ur kranen kommer bara vatten och ser på hennes minspel, att hon ser snopen ut och samtidigt obekväm av att göra bort sig när undertecknad står bredvid.

Sätter på den mest vänliga och förstående minen, för att underlätta för henne och visar hur man skall göra för att få kaffe. Vet inte om hon känner sig bekväm, för reskamraten menar att nämnda visade min är en av de, som hon uppfattar, mest sadistiska som undertecknad kan visa upp.

Tänk att ingen förstår undertecknads goda hjärta och vilja att hjälpa världen?

Idag är det hotellbyte. Väskorna transporteras med buss och gruppen cyklar till det nya hotellet som ligger i hamnstaden Palamos. Det första hotellet ligger ute i ödemarken och nästa ligger i en livligare stad.

Cyklingen går lugnt och städat fram till badorten Sa Punta.

Här erbjuds fri fart för de som vill. Den lokala guiden tar fart uppför en backe och alla stilare hänger på. Det blir intensivt i uppförsbacken och ligger själv kvar bak i klungan. Stigningen tar på krafterna för många och reskamraten verkar lukta ”blod” och ökar farten. Hon får en riktig energi-boom och åker om den ena efter den andra. Undertecknad hänger på, för att observera vad som händer. Till slut nås tätgruppen som tagit en kort paus för att vänta in några fler. När reseledaren ser resesällskapet så blir det hårdkörning igen, ända upp till den gamla staden i staden Pals.

Kvar är endast den lokala reseledaren, resesällskapet och ett par från Stockholm som inte bara är stilare, utan de verkar mycket vältränade också! Dom rår man nog inte på och de har all anledning att vara ”kaxiga”! De naturligtvis hur trevliga som helst!

Det blir lite förvirring var samlingsplatsen är för gruppen och det dröjer en stund innan de båda reseledarna förklarar och förstår var de skall vara. Spurtar-gruppen får fortsätta 150 meter för att träffa på de övriga.

Den gamla staden är mycket välrenoverad och fin. Här bor enligt reseledaren de mera välbeställda. Om man vill köpa en lägenhet så börjar priserna runt 6 MSEK. Det är trevligt att gå runt här och speciellt denna tid då det inte är säsong. Det brukar vara fullproppat med turister i gränderna under högsäsong och inte alls lika trevligt.

Nu är det bara en Fransk turistgrupp som konkurrerar. Guiden för dessa har en röst som inte kräver någon högtalare. Han skulle nog kunna göra sig hörd och förstådd på de största kaserngårdar. Oj vilken röst.

Borgmästaren bor här också förresten.

Besöker biktstolen i en kyrka men ingen ledig präst finns tillgänglig. Resesällskapet får väl fortsätta bära med alla ackumulerade synder?

Spanjorerna har successivt blivit allt mindre religiösa. Det är mest kvinnor som går i kyrkan regelbundet.

Dags för fika och reseledaren föreslår ett café utanför den gamla staden, då caféerna inom staden dubblar sina priser för att mjölka turister.

Alla får kaffe, men undertecknads kaffe är bara ljummet vatten smaksatt med kaffe-surrogat?

Färden fortsätter mot staden Palafrugell, som är en större stad i området. Första stopp är vid ett torg där det finns ett korkmuseum (Låter märkligt?) samt ett antal järn-konstverk, tillverkade av i princip skrot! Måste medge att detta är mycket skickligt hantverk. Är imponerad!

Fortsätter till ”stora” torget och här är det dags för lite rundtur till torgmarknaden, affärer och lunch.

Vädret är på gränsen att ha jacka på, då det blåser lite kyligt. Spanjorerna går vinterklädda! Hittar inga fotbollströjor, men mycket tighta cykeltröjor. Tyvärr så framstår undertecknads kroppsbyggnad inte till sin fördel i tighta cykel-tröjor, varför detta alternativ ratas, trots mycket smakfulla mönster och färger.

Lunchen blir betyg sådär samt toppen. Reskamraten beställer en sallad enligt Katalonien och undertecknad pekar och chansar. Reskamraten drar en riktig vinstlott, medan undertecknad får hålla sig tillgodo med knapriga grönsaker och vitt bröd.

Dock så blir det en miss tror resesällskapet vid betalningen. Det blir lite stressigt att betala och undrar om inte endast en sallad debiterades? Denna insikt kom långt efteråt.

I samband med avfärd, så verkar en äldre man som sitter på en bänk på torget vilja berätta något för undertecknad. Han drar igång en intensiv föreläsning på Spanska/Katalanska för undertecknad. Begriper ingenting, men uppfattar att han pratar om Miguel Indurain den berömda/ökända Spanska cyklisten. Vet inte om han menar att undertecknad liknar honom, eller ger intryck att vara lika vältränad (önsketänkande) som honom. Gubben babblar på och är väldigt trevlig mot undertecknad. Han är inte berusad eller tigger efter pengar, utan vill bara förmedla något till undertecknad. Tycker han är vänlig och trevlig men begriper inte ett smack vad han berättar.

Försöker få hjälp av den lokala guiden som pratar Spanska/Katalanska. Hon verkar förstå, men kan inte förmedla den gamle mannens budskap, då hon själv tyvärr pratar dålig Engelska. Dock verkar det vara så att gubben är från Navarre, samma stad som Miguel.

Begriper som sagt inget vad han säger, men det var trevligt att gubben ville förmedla något till just undertecknad!

Cykelturen fortsätter mot staden Palamos som är målet för dagen. Efter någon kilometer så delas gruppen upp och de som vill trampa fortare får följa den lokala guiden. Det blir några som väljer detta alternativ, medan undertecknad följer den mera makliga gruppen.

Det är en ganska lätt cykeltur till Palamos. Det känns som det går mestadels nedför.

Anländer till baksidan av hotellet med infart till hotellets garage. En halv minut senare anländer racing-gruppen. Den lokala guiden har tagit lite omvägar och i princip kört ”skiten” ur gruppen. Det är väl bra att de får möjlighet att trampa på lite extra?

Cyklarna ställs in i garaget och gruppen checkar in.

Hotellet är minst sagt annorlunda. Läget är perfekt inne i staden och alla/de flesta har balkong och utsikt över stranden/hamnen. Hotellet är gammalt och det är trägolv i badrummet! Dock har dusch-golvet utrustats med keramik-plattor.

Utsikten från balkongen är trevlig! Grannen har fått en svit med två sovrum. Nackdelen är att balkong-golvet har spruckit och ger inger en viss osäkerhet när dessa vill spendera sin tid på nämnda balkong!

Undertecknad byter om till träningskläder och beger sig ner till receptionen för att kolla om hotellet erbjuder ett gym. Ser de båda reseledarna sitta utanför, planerandes fortsatta program. Avbryter och frågar om eventuellt gym kan erbjudas på aktuellt hotell.

Ordinarie reseledare sprätter upp och meddelar att undertecknad kan följa med till dennes ”privata” gym. Fattar ingenting, men följer med och det blir en promenad på cirka en kilometer.

Reseledaren berättar att han saknar umgänge i den lokala byn a 80 innevånare och har därför etablerat en vänskapskrets i denna stad. Aktuellt gym, är ett av dennes både sociala och fysiska träffpunkt.

Reseledaren kan tala för sig och insisterar till gymmets receptionist att denna vackre yngling (undertecknad) borde få tillgång till aktuellt gym till reducerat pris. Undertecknad finner ingen anledning till att invända till aktuellt förmedlat anspråk föranledes ordinarie pris reduceras från 10 Euro till 6!

Gymmet erbjuder ett stort antal alternativ av redskap och utrustningar och undertecknad stånkar sig igenom ett antal övningar. I bakgrunden förmedlas uppiggande/engagerande musik, för att stimulera till att lyfta något halvt kilo extra eller öka någon repetition med ytterligare en.

Konstaterar att Svenska grupper är populära i Spanien. Många Avicci låtar förmedlas bl.a.

I gymmet rör sig några riktigt vältränade muskelmän och undertecknad känner sig som en liten sparris i detta sammanhang. Genomför dock för undertecknad ett ambitiösa vikt-lyftnings-program.

Återvänder till hotell-rummet och reskamraten förmedlar en viss rastlöshet.

Beslutar att hålla god min (undertecknad är lite trött) och erbjuder en promenad.

För att ha ett mål föreslås en promenad till en lokal plant- och frö förmedlare. Detta visar sig efteråt inte fall i väl jord! HÄPP! hos reskamraten. Hon mulnar och det blir istället inköp av lite lämplig dryck, samt en stilla kväll på balkongen, avvaktandes kvällens middag. ”You cant win them all”!

Hoppas den lokalt inköpta drycken ”Cava” kan muntra upp reskamraten? Eller den vackra utsikten från hotellrummet?

Tillbaka till start

Dag 5

Gårdagens middag var väl sådär. Det var blandad kompott där några rätter var OK men andra lite sämre. Får hoppas det blir bättre de två sista dagarna. Det var mycket surr vid middagen, då alla verkade vara lite piggare då cyklingen inte blev så lång under dagen.
Gruppen var de enda gästerna och fick mycket snabb service. MEN i slutet av middagen välde det in en mycket stor grupp som verkar ha någon slags konferens. Alla bär på en påse av något slag.
Det är bara män förutom en enda kvinna! Jämlikhetsarbetet har inte nått Spanien?
Denna dag är ”vilodag” och det är fria aktiviteter för alla. Resesällskapet har bestämt sig för att vandra efter kusten och erbjuder vid middagen att den som vill, får följa med. Det är 4 personer som nappar på erbjudandet. Dock vill man ha sovmorgon och äta frukost 09:00.
Resesällskapet vaknar strax efter 08:00 och tycker det är lika bra att gå ned till frukosten. Här sitter redan de som skall åka till Salvador Dali museet. De har bokat en taxi-buss.
Tycker att dennes konst är lite väl komplex och abstrakt så resesällskapet nobbar denna möjlighet.
Sitter och slö-äter och de övriga i gruppen ramlar in för frukost. Kommer överens om att träffas 09:45 för avgång. Reseledaren dyker upp och berättar skämtsamt att hans mentor, som vara undertecknads befäl vid värnplikten och reseledare i Andorra, ska få möjlighet att lämna omdöme om undertecknad kan duga som vandringsledare.
09:45 blir det avgång för dagens vandring.

Genar genom gamla staden och kommer ut till en större småbåtshamn. Båtarna är inte direkt små utan många är i miljon-klassen och uppåt.

Passerar småbåtshamnen och det ges möjlighet att vandra i lite mer skogliga områden. Här börjar kusten ge skäl för sitt namn – Costa Brava – med mycket sönderbruten och branta kustavsnitt. Här trivs tallarna och de ser nästan ut som om de vore ansade av en trädgårdsmästare. Väldigt fina former på trädens kronor.

Det blir lite mer stigningar när man vandrar närmare kusten. Det blir också vackra utsikter och fotomotiv. Hoppas dessa motiv kan bli till bilder också?

Efter första skogsparti vandringen kommer Fosca stranden. Den är tom på badande men en och annan spanjor strosar omkring därnere.

Reseledaren rekommenderade att äta lunch i den bortre baren men det är ännu för tidigt. Det får bli lunch på tillbaka-vägen.
Efter stranden fortsätter leden utefter en väl iordninggjord promenad-väg. Här är det lite fler som vandrar eller mest promenerar. Möter en skol- eller fritidsgrupp, som alla har samma tröjor som en slags skol-uniform. De ser för näpna ut!

Loggar en Geocache på vägen och ger övriga i sällskapet inblick i denna ”ädla” konst.

[

Fortsätter via stränder där man har gamla hus iordninggjorda till sommarbostäder. Vet inte om dessa är före detta fiskarbostäder. De är lite gamla men definitivt trevliga att vistas i och ta en kall öl vid havet, en varm sommarkväll.

Vid ett ställe så är leden avstängd ovanför några fiskestugor och man får passera via deras verandor.
På vissa ställen är leden mycket ambitiöst anlagd med raka fina murar på bägge sidor. Vilket jobb man har lagt ner.

Nästa strand är Castell stranden. Här sitter det några och fiskar på stranden. Man har satt upp tre spön rätt upp vid strandkanten men ser ingen lina? Har kanske dålig syn?
Efter stranden så finns en gammal borgruin som ligger strategiskt på en udde. Platsen verkar vara populär och möter en grupp ungdomar som fått göra ett studie-besök. Närmare borgen sitter ytterligare en skolklass där lärarinnan håller något slags föredrag.
Man kan inte gå leden runt borgen då den är avstängd för man håller på med arkeologiska urgrävningar. Det finns tydligen en intressant historia kring denna borg.

Har överläggning med gruppen om de vill fortsätta vidare. Påminner om att det blir lika lång väg tillbaks, så att alla vet att hushålla med krafterna. Det blir betydligt tuffare vandring från borgen och vidare. Kommer överens om en slinga men tvivlar att gruppen orkar med hela.
Det blir en rejäl stigning upp till första höjden.

Alla pustar rejält och undertecknad försöker lista ut vilken stig som är själva leden då det finns många i området.
På kartan så är lederna markerade som vägar och det är de definitivt inte vilket gör att undertecknads kartläsning blir något osäker. Får mera gå på riktningen än att försöka förstå kartan. Från höjden, som erbjuder hissnande utsikter, går det brant nedför och ser att några i gruppen har det tufft. Ingen går i vandringsskor utan gympaskor, då detta är en cykel-resa.
Det är förrädiskt rullgrus på många ställen och det blir tendenser till att några tappar fotfästet. Någon har också besvär med knäna. Kommer till en by och hoppas att det finns en anslutningsväg som kan användas för att ta sig tillbaks till den senaste stranden. Har turen att se en stig som går i rätt riktning och i en dalgång. Det blir en lättare vandring tillbaks mot stranden.
Denna stig finns inte markerad på kartan så går bara på riktningen. Mitt i dalgången finns ett hus och där skall även finnas en Geocache. Huset heter ”Barraca d’en Dalí”. Gissa varför? Alltså Salvador Dali. Se bilden.

Hittar inte gömman men kan dokumentera huset.
Stigen fortsätter ned till stranden och alla är nöjda och glada då den senaste vandringen var lite besvärlig och då övriga inte har samma koll som undertecknad. Undertecknad har både karta och GPS och har därför en större kontroll när det gäller att hitta vägen.
På stranden är det en ryttare med häst. Får man rida på stränder?
Fortsätter den fina vandringsleden tillbaks till Fosca stranden. Här blir det stopp för lunch och det är kyligt ute varför valet blir att sitta inomhus. Dock är det lika kallt att sitta inne, även om det inte blåser så alla får dra på sig sina jackor.

Restaurangen är bra. Trevlig personal, bra mat, trevligt serverad och prisvärd. Alla är lite urriga av att suttit och småfrusit. Varbergaren och Finskan drar iväg, antagligen för att få upp värmen. Kommer efter och får vifta med armen och visa vandringsriktning när dessa kommer till vägkors. Går en genare väg denna gång då utsikterna beskådades tidigare.
Når utsiktspunkten över småbåts-hamnen och tar sikte på stadens kyrka som borde vara belägen i den gamla staden. Gruppen vill göra en lov i denna. GPSen kommer till nytta för att hjälpa med riktningen mot kyrkan.
Kommer först till den gamla lilla kyrkan och sedan kommer gågatan i gamla staden som är full av butiker, Det finns en mängd med artiklar exponerade i skyltfönstren och som faller damerna i gruppen i smaken.

Tyvärr är det siesta-stängt och öppnar senare på eftermiddagen.
Undertecknad känner lite trötthet då vandringar tar mer på krafter än cyklingen. Det var inte så långt och det var lugn vandring, men det känns ändå.
Varbergaren är en mycket positiv och energisk man och föreslår ett besök på gymmet. Undertecknad kan inte backa då och kommer överens om en tid för promenad till gymmet.
Det blir ombyte till träningskläder och sedan en promenad till gymmet som ligger ca en kilometer bort.
Varbergaren som nämnts är en energisk man, men har tyvärr löpförbud från sin doktor. Han har inga menisker och benen ligger an mot varandra. Så han får göra mycket annat men inte springa. Tycker det är tråkigt då det fullkomligt spritter av energi hos denne man.
Kommer ihåg fel och går för långt. Hittar dock tillbaks till rätt plats och gym. Entrén är 6 Euro och så var det med det smöriga talet om undertecknads bildskönhet igår, samt talet om rabatt.
Värmer upp en stund på löpband och genomför det vanliga programmet. Det visar sig att båda har ett program som stämmer bra i tid och båda kan återvända tillsammans till hotellet.
Passar på att ta en öl i baren då denna borde vara välförtjänt! Tror det eller inte – Öl-maskinen fungerar inte, men som tur är finns det flask-öl i restaurangköket som hälls upp i beställda sejdlar, så de törstande gymarna kan få sin sejdel.
Det blir lite skitsnack innan det blir retur till rummen. Det blir fortsättningsvis en något trött och lugn eftermiddag. Är sugen på något mer att dricka men är trött i benen och orkar inte gå och handla.
Halv åtta är det samling i receptionen för de som vill följa med på en Tapas restaurang. Tapas är got härnere och man kan äta sig riktigt mätt. Tyvärr är lokalen en akustisk katastrof. Det är helt omöjligt att konversera då det är så mycket ljud.
Tyvärr så förstör lokalen stämningen och det blir tidigt retur tillbaks till hotellet.

Betalningen är lite annorlunda. Man bär fram sina Tapas tallrikar i olika storlek och betalar. Varje form av tallrik har ett unikt pris. Praktiskt, då man kan se priserna på en skylt och avgöra hur mycket man har ”råd” att äta.
Tillbaka till start

Dag 6

Frukost och är inte så hungrig efter gårdagens Taco-brak-middag. Hotellet har en mycket bister restaurang-chef verkar det. Vet om det är rätt titel. Han går omkring och ser ut som ett djupt lågtryck hela tiden, ler inte och hälsar inte. Undrar vad det är för en.

Gårdagens vandring gick bra för alla, trodde undertecknad. MEN det var en dam som ramlade precis i början, då det var ett hål i trottoaren. Hon kom snabbt på benen igen och gick hela vandringen utan att klaga. Idag på frukosten, haltar hon dock rejält och knät har svullnat. Hon kommer nog att stanna hemma på hotellet idag. Mycket tråkigt att höra.

Åt väldigt mycket Tapas igår kväll. Var egentligen mest törstig och hade ingen aptit vid frukosten. Äggröra brukar vara ”obligatoriskt” för undertecknad. men var tvungen att hoppa över denna!

Frukosten är lite påver, jämfört förra hotellet, men det finns utbud för att bli mätt i alla fall.

Kaffeautomaten är inte lika avancerad, men ändå så blev denna för svår för reskamraten. Hon tryckte och tryckte på en display, innan hon fick hjälp att själva ”knappen” sitter längre in.

Idag är det strålande sol ute. Det är dock en kall morgon då det har varit klart på sen-natten. Det är utlovat nordlig vind på dagen, så det är mycket huvudbry hur mycket kläder som skall tas på. Man brukar bli varm när man cyklar.

Idag är det dags för undertecknad att stila! MEN oj vad stryk undertecknad fick under dagen! Det kostar på att vara på topp!

Reseledaren måste ha druckit tio burkar Red Bull Energy drinks under natten, för det blir extra mycket tryck i pedalerna från dennes sida denna morgon. Reskamraten håller på att lämnas kvar då hon som vanligt är ute och ”ränner” när det är dags för avfärd.

Första biten av dagens etapp går via hamnen och sedan blir det en stigning upp till en utsiktspunkt över småbåtshamnen, som passerades under gårdagens vandring. Södertäljaren har en dålig dag och funderar på att ge upp redan. Det är många som flåsar på vägen upp.

Han övertalas att fortsätta, då det endast skall bli några ”mindre” backar under dagen. Detta visar sig senare vara en stark underdrift! Från utsiktspunkten fortsätter cyklingen, i för många rask takt, till Palafrugell. Staden var ett lunch-stopp i förrgår och nu blir det ett kaffe-stopp.

I utkanten finns det en plantskola och reseledaren erbjuder undertecknad att ta en titt. Övriga gruppen fortsätter till stadens centrum och reseledaren kommer för att hämta upp undertecknad om 10 minuter. Reskamraten behöver pusta och stannar också, samt även Hässleholmskan. Alla går runt och spanar om det finns några fynd som avviker från standard-utbudet inom EU. Det som är av intresse är för stort att ta med sig hem och är heller inga fynd, men ändå attraktiva. Det blir köp av några grönsaksfrön endast.

Reseledaren kommer och hämtar kvarvarande och leder dessa till centrum. Solen börjar värma på varför det blir träningsjacka av. Pratar med reseledaren för att få en uppfattning var den raska (stilarna) gruppen skall cykla och var den lite mera lugna gruppen skall ta sig fram. Detta för att ge möjlighet för resesällskapet att välja. Beslutet blir att undertecknad följer den raska gruppen (Det är dags att börja stila!) för att ta sig an en utmaning i form av en brant stigning a 300 meter.

Reseledaren kommunicerar vad som gäller för hela gruppen, men det blir ändå missförstånd. Seniora personer i undertecknads ålder måste få förklarat omfattande och mycket repetitivt!

Man bör nog ha den Skotske? Överstens motto när man vill ha en grupp att utföra något. ”First I tell them what I am going to tell them, then I tell them and after I tell them what I have told them!”.

Hänger på den raska gruppen och det blir ett stopp efter någon kilometer. Ingen förstår något.

Det visar sig att Kolmårdarna och resesällskapet missuppfattat ordergivningen och har hängt på den raska gruppen. Då den raska gruppen cyklar raskt, så har dessa plötsligt blivit ensamma mitt ute i det okända. Den manlige hälften av Kolmårdarna har lagt in reseledarens telefonnummer i sin mobil och fattar snabbt situationen och undrar var i h-e alla blivit av.

Kolmårdarna blir mycket stressade trots reskamratens lugnande, att hon kan ta dem till vart det nu skall vara. Reseledaren inser situationen och han beslutar att cykla tillbaks till den vilsna gruppen. Han skickar ett meddelande via Västeråsaren, att undertecknad vet var den raska gruppen befinner sig och vart dagens rutt skall genomföras. Beskedet är också vidare att fortsätta aktuell cykelstig fram till en asfaltsväg och sedan cykla åt höger.

Undertecknad har inte en dj-a aning om var aktuell rask grupp befinner sig och vecklar upp kartan för att försöka lokalisera positionen. Under rådande omständigheter är detta i det närmaste omöjligt även för en elit-orienterare.

Gruppen får fortsätta utefter nämnda cykel-stig och förhoppningsvis ansluta till nämnda asfaltsväg. Undertecknad är på inget sätt stressad av denna situation, utan har under många tillfällen hittat rätt i situationer av total vilsenhet. Det enda trycket är, om undertecknad skall göra den övriga gruppen besvikna. Undertecknad gillar sådana här utmaningar!

Det bevisas raskt att den mycket schematisk vägbeskrivning som förmedlats av Västeråsaren är av föga kvalité. Gruppen hamnar t.ex., på en tomt där cykelstigen slutar och det är en mängd stigkors där beslut måste tas om det är vänster eller höger som gäller.

Till slut nås en asfaltsväg, men den erbjuder ingen som helst möjlighet att svänga till höger. Asfaltsvägen fortsätter nedför och i helt fel riktning. Tyvärr måste gruppen hitta en säker punkt för att åtminstone lokalisera den för närvarande positionen.

Anländer så småningom till ett samhälle som efter en stunds cyklande visar sig vara – Liafranc. Detta samhälle är åt h-e fel plats och skall enligt reseledaren besökas EFTER att aktuell rask-utmaning och fyr-besök genomförts.

Det blir en mycket tung stigning uppåt utefter landsvägen, för att komma på rätt rutt igen. Varbergaren och Saltsjö-Boo-aren är ena dj-a energiknippen och drar på rejält i uppförsbacken. Passerar det ställe där gruppen korsade och strax efter stannade. Det blev några kilometer och höjdmeter extra bara för att komma tillbaks till ”starten”.

Undertecknad har nu full koll på vart gruppen skall cykla och sammanfattar läget enligt den Skotska överstens princip. Det blir fortsatt klättring uppför och passerar avtagsvägen som gäller för etapp-målet fyren.

Kollar med gruppen om någon vill vika av direkt, men alla vill ta sig an dagens utmaning – 300 meter brant stigning.

Efter avtagsvägen blir det utförskörning via serpentinvägar och farten är rask. Samtidigt måste alla iaktta försiktighet då det är en trafikerad väg. Västeråsaren, Varbergaren och Saltsjö-Boo-aren är brutala nedför.

Når samhället – Tamariu och här stoppar tidigare nämnda brutala nedförsåkare. Undertecknad har järnkoll på kartan och beordrar framåt!

Vid vändpunkten i samhället står en mycket orolig reseledare och telefonerar. Han har upprepade gånger ringt på Västeråsarens telefon, men denne har satt telefonen på ljudlöst. Undertecknad kan lugna reseledaren att allt är under kontroll, även om det blev lite extra cyklande.

Reseledaren lugnar sig och föreslår ett kort besök på stranden. Här står ett gäng vandrare och stretchar och gruppen efterfrågar undertecknad att leda några övningar. Undertecknad och Varbergaren har på skämt överenskommit att dagens eventuella övning är den Finska ”mycket” kända dansen ”Letka-Jenka”. Undertecknad finner ett föga måttligt intresse för aktuellt övnings-erbjudande. Det blir bara fotografering av gruppen – ”The dirty dozen”.

Nu är det dags för den brutala uppförsbacken och den är för dj-a brutal. Tidigare nämnda brutala nedförs-cyklister leder tillsammans med reseledaren gruppen uppför. Detta är en av de mest jobbiga övningar som undertecknad genomfört. Mjölksyran fullkomligt sprutar ut i låren och pulsen ligger på hjärtinfarkts-nivå.

I änden av den första brutala backen har en Tysk sitt sommarhus. Han och Hässleholmaren har en diskussion och han undrar om gruppen är på ”semester”. Själv anser han att backen är för brutal och leder cykeln uppför denna. Här ville alla manliga cyklister klara av att cykla upp för aktuell backe. Damerna var lite mer förståndiga, gick uppför samt ledandes cykel.

Reseledare och ivriga manliga cyklister fortsätter uppför via en grusväg. Undertecknad väntar på damerna för att se att dessa har ”överlevt” och hittar rätt.

I stigningarna på grusvägen måste undertecknad vika ner sig och gå en bit. Gruppen ansluter så småningom på högsta punkten och det blir lättare cykling nedför till Palafrugell. Gruppen stryker bara utkanten av staden, för att vika av till vägen mot Tamariu och för att senare cykla höger till fyren.

Det är mycket poliser ute i nämnda stad. Vet inte vad som eventuellt kan vara på gång? Gruppen passerar dock utan några problem.

Återigen blir det uppför hela vägen, fram till avtagsvägen mot fyren. Tempot är raskt och gruppen splittras då damerna kommer efter. Stannar vid avtagsvägen för att se till att eftersläntrarna förstår vilken väg som gäller. Avtagsvägen fortsätter också uppför och alla måste kämpa på låg växel.

Till slut når alla i den raska gruppen toppen vid fyren. Det visar sig ovanligt nog att denna fyr är en av få aktiva i medelhavet och sprider sitt ljus flera kilometer.

De övriga i gruppen har ledsnat på att vänta och cyklat ner till Tamariu för lunch. ”The dirty Douzin” ställer upp för fotografering igen.

Från fyren blir det brant nedför via trafikerade serpentinvägar. Farten är hög men samtidigt så är det mycket bromsande också.

Övriga gruppen har beställt eller håller på att beställa lunch.

Det är få utskänkningsställen öppna denna tid i denna ort. Det tar en stund men till slut är alla utfordrade.

Solen värmer skönt och det är riktigt behagligt. Nackdelen är att det behövs betydligt mer vätska för att hålla sig vid god vigör.

Efter lunchen så bär det uppför igen upp till den Botaniska trädgården. Det blir en ganska brutal stigning för alla, från att kommit ner i varv i samband med lunchen, kanske druckit en öl eller sviter av tidigare mjölksyra.

Det blir brutal åkning uppför igen och Varbergaren verkar vara den som är tuffast. Dock anser reskamraten att denne person är en riktig gentleman som åker tillbaks och stöttar bl.a. Södertäljaren uppför, då han har en dålig dag. Sådant här ger intryck på reskamraten. Varbergaren fortsätter även denna support efter besöket i trädgården och reskamraten är fortsatt imponerad.

Det är många som är rejält slitna vid målet – Botaniska trädgården. Reskamraten är helt färdig och mår inte bra. Pulsen är mycket hög och blir lite orolig angående dennes hälsa. Observerar också att vissa individer i gruppen har slitit hårt och reflekterar att detta kanske kan ha sina risker då gruppens majoritet har en ganska senior ålder.

Undertecknad har blivit varse om åldrandets begränsningar och hoppas att andra gör samma reflektioner. Det vore mycket tråkigt om det skulle hända en allvarlig olycka i samband med dessa aktiviteter.

Besöket på den Botaniska trädgården går i slow-motion för resesällskapet. Är lite orolig avseende reskamratens tillstånd och besöket fortskrider i mycket maklig takt.

Det finns lite utsikter och växter att beskåda i aktuell trädgård. Ett trevligt besök.

Efter besöket i trädgården så är det fortsatt cykling genom ett skogsområde som var avslutning på gårdagens vandring. Det blir uppförsbacke i början men inte av det brutala slaget. Varbergaren fortsätter att stötta Södertäljaren uppför backarna.

Nedförsbackarna är branta och innehåller mycket grus. Några av damerna är försiktiga och leder cyklarna nedför.

Når till slut vandringsleden som leder ned till Fosca-stranden. Här måste cyklar ledas då det är trappsteg på leden. Det guppar rejält när cyklarna leds, vilket resulterar i att två får kedjan ur lag.

Det blir lite ”meckande” och Varbergaren visar igen vara en virtuos på detta och löser problemet elegant.

Sista biten till hotellet är ganska lätt, men en liten uppförsbacke till utsiktspunkten över småbåts hamnen.

Anländer hotellet och Varbergaren ”vädjar”? att det är väl ingen ide att gå till gymmet denna dag? Undertecknad går till gymmet.

Efter stånkandet på gymmet så plockar undertecknad upp reskamraten som dristat sig till att bada i havet. Varbergarens fru gjorde det och då ville hon inte vara sämre.

Möter henne då hon är i färd med att byta om.

Seneftermiddagen blir lugn!

Middagen är också mycket lugn och det märks att gruppen börjar bli trött. Vinet ingår i maten men det är knappt någon som dricker mer än ett glas.

Får höra att Varbergaren har tränat med landslags-åkare på cykel. Förklaring avseende dennes imponerande cykel-kapacitet!
Tillbaka till start

Dag 7

Sista cykeldagen idag. Frukosten är som vanligt – d.v.s. ganska påver och har inte speciellt mycket aptit. Lyckas pressa ner äggröra denna gång. Får en hostattack och måste avbryta och gå upp på rummet. Har några Vicks tabletter som hjälper.
Tror att många är lite möra efter de senaste dagarnas cyklande. Dagens etapp innebär lugn cykling för gruppen som vill cykla lite sakta och lite mer utmanande för de som vill stila lite.
Undertecknad vill passa på att stila denna sista dag. Måste lämna ett bestående minne för övriga.
Första delen av dagens cykeltur går efter strandpromenaden söderut. I änden av denna finns ett hus på ett berg och en nyrik Ryss har köpt de översta två våningarna. Denne tyckte inte att detta räckte för att visa sin klass och har därför byggt ett ”hus” på taket.
Ryssen uppskattas bo på denna ort ca 3 veckor per år. För något år sedan konstaterade denne också att internet-kapaciteten var undermålig för dennes behov. Med hjälp av vad undertecknad gissar monetära smörjmedel, övertygande denne ortens stadsfullmäktige att gräva upp hela strandpromenaden för att dra en fiberkabel till dennes hus.
Ryssen hade en tillräckligt god ”övertalningsförmåga” och fiberkabeln etablerades under en vinter.
Området verkar i övrigt vara attraktivt för Ryssar enligt ovan profil och personal som kan prata Ryska på restauranger, affärer, etc. är attraktiva som arbetskraft.
Fortsätter och passerar ett ”konstverk” konstruerat i järn. Detta föreställer en jordglob eller möjligen en blomknopp. Konstverket innehåller någon form av mekanik och kan veckla ut sidorna i globen precis som kronbladen på en blomma. Möjligheten finns men verkar bara ha utnyttjats en gång? Mycket investerat för ingenting?

Fortsätter vidare till byn/staden Calonge. Här ”dumpas” gruppen som vill ta det lugnare idag. Övriga stilar-gruppen skall forcera ett motlut upp till Col de la Canga medan övriga väntar ca 30 minuter. Detta för att ”leka rommen” av stilarna. Undertecknad hänger beslutsamt på och gruppen håller ihop till starten på backen. Kroppen möras till redan innan då det är svagt uppför hela vägen.
Vid starten sticker Reseledaren, Hässleholmaren och tidigare proffscyklisten från Varberg. Undertecknad får kämpa med Saltsjö-Boo-arna, Västeråsaren och Simrishamnskan. Saltsjö-Boo-arna verkar ha lekt rommen av sig efter veckans strapatser och viker ner sig direkt. Tror den ena av dem inte mår riktigt bra.
Västeråsaren seglar förbi och kan inte köras ikapp något mer. Ser Simrishamnskan framför i sin karakteristiska ”hajen på jakt” stil, men klarar inte av att cykla ikapp. Denne är trebarnsmor och fullkomligt pulveriserar undertecknads stilar-ambitioner.
Hon trodde först att det var Saltsjö-boo-aren som låg efter, då denna för dagen var ekiperad med samma färg på tröjan som undertecknad. Denne har under veckan skapat respekt genom kraftfullt genomförda etapper. När Simrishamnskan blev varse om att det bara var undertecknad som var efter, så brydde denne sig inte att titta bakåt något mer. Kommentaren var att inte fästa uppmärksamheten på småpotatis!
Undertecknad stilar-ambitioner pulveriserades ganska så brutalt.
Backen är lång men inte alls lika brutal som gårdagens. Undertecknad kämpar sig upp utan att tappa stilen och kan med ett ganska avslappnat leende glida in till slutmålet. Dock en bit efter övriga.
Efter undertecknad rullar Saltsjö-boo-arna in, som verkar ha bränt sitt krut för denna vecka.
”Bedriften” dokumenteras via en fotograferings-ceremoni.

Stigningen verkar populär bland cyklister, då det är en strid ström av dylika både på väg upp och ner.
Nedfarten går i rasande tempo och föga ansträngande. Ser att några damer som ”fuskar” och har förstärkt sina cyklar med eldrift.
Nere i byn så skall reseledaren ta en ”genväg”. Detta innebär en kort men brant klättring som definitivt är demotiverande för undertecknad. Leder cykeln uppför detta motlut.
Efter motlutet så skall det igen ”genas” via en stig som är allt annat än cykelvänlig. Alla klarar av att forcera nämnda stig utan några missöden. Fortsatt nedfärd går via asfalterade vägar och mestadels nedför.
Anländer till aktuellt torg där övriga gruppen ”dumpades”. Gruppen och framförallt reskamraten har varit försigkomna, utforskat det lokala utbudet och gjort några ”klipp” i form av smycken.

Smycket ifråga förevisades av reskamraten under senare delen av dagen och undertecknad höll god min utan att avge ytterligare kommentarer.
En viss mulenhet kunde observeras hos reskamraten då nämnda stigningsutmaning snarare genomfördes a 50 minuter än aviserade 30.
Hela gruppen fortsätter mot utkanterna av staden Palafrugell och vidare mot badorten Calella de Palafrugell.
Stilarna ges möjlighet att pröva sina krafter fram till ett vägskäl och återigen nappar några. Dock tycker undertecknad att det inte är mycket av ”racande” även om de som nappat är en bit före till vägskälet.
Varbergaren samlar ytterligare poäng hos reskamraten genom att stötta sitt resesällskap. Varbergaren bygger upp förväntningar som undertecknad aldrig kommer att kunna matcha. Ser detta som ett strategiskt relationsproblem.
Vid vägskälet så fortsätter gruppen i samlad tropp ner till nämnda badort.
Gör en reflektion avseende gruppens så kallade trafikvett. Hade undertecknad körandes egen bil, mötts av aktuell grupp med nämnda trafikvett i Sverige, så hade undertecknad definitivt fått vad man kallar för ett känslomässigt utbrott. Toleransen i trafiken verkar vara mer generös på denna ort. Till ortens fördel kan nämnas att 98% av bilburna motorförare visar en mycket hänsynstagande attityd till cyklister.
Platsen för lunchen är mycket trevlig. Solen vräker in från klarblå himmel och restaurangerna ligger på rad med vita dukar. Det blir Polsk riksdag då det är oklart avseende ordergivningen vilken restaurang som är rekommenderad enligt reseledaren. Den lokale reseledaren är närvarande, men har inte aktuell uppgift, medan ordinarie reseledare är upptagen med att supportera några övriga i gruppen som har ett ”ärende”. Till slut kan via mobiltelefon förmedlas vilket av näringsställena kan anses som rekommenderat för att intaga dagens lunch. Ser ett antal förväntningsfulla ”inkastare” sloka med sina axlar då de ser ett tillskott till dessas näringsverksamhet försvinna.
Aktuellt ställe bjuder dock på en överraskning då det meddelas att köket inte öppnar förrän 13:00 varav endast smörgåsar kan erbjudas som tilltugg.

Resesällskapet nöjer sig dock med detta, då aptiten inte är dramatisk efter tidigare nämnda kulinariska upplevelser.
Beställer smörgåsar och får av någon anledning två av respektive beställda sort. Smörgåsarna sköljs ned med mineralvatten respektive öl modell ”grande”.
Solen steker och det är skönt att sitta och beskåda medelhavet som stilla kluckar in mot stranden. Det finns några tappra badande som inte insett att den officiella badsäsongen är avslutad avseende aktuell ort. För närvarandes badande klientel förstärks ytterligare av ”modiga” representanter från gruppen som antagligen har tidigare vana från bad i isvak.
Stillasittandet och nämnda öl är absolut inte till någon som helst fördel för fortsatta fysiska övningar som bl.a. innebär att forcera aktuellt motlut som tidigare var en fröjd att glida ner för till aktuell nämnda strand.
Cykeln ledes av de flera initialt. När gruppen till slut etablerat sig på förevarande höjd över havet, så blir den fortsatta cyklingen något lättare att genomföra mot nästa mål – Vingården. Dock innebär cyklingen några fortsatta utmaningar i form av stigningar där låg växel erfordras samt nedstigningar på grusvägar där goda bromsar och balans erfordras.
Passerar ett område där s.k. semesterbostäder etablerats. Dessa består i bubblor delade på mitten. Föga charmerande men ett alternativ för den som söker ett kanske mera ”kostnadseffektivt” semesterboende.
Vid ett av nämnda grusvägsutmaningar är olyckan framme denna sista dag av cyklande. En av Krokekarna står på näsan och skrapar upp en del av sin arm. Polsk riksdag uppstår. I gruppen finns två legitimerade sjuksköterskor men i den lite ostrukturerade situationen uppstår ett otal kommunikationsmissförstånd varför den samlade kompetensen inte utnyttjas på ett strukturerat och för den förolyckade, effektivt sätt.
Den något chockade förolyckade insisterar dock att få fortsätta till aktuell vingård och där få fortsatt eventuell behandling.
Ankomna till nämnda vingård tar de båda legitimerade sjuksköterskorna befälet och gör en gemensam bedömning att det vore lämpligast att nämnde förolyckad transporteras till någon närliggande vårdinrättning. Analysen har påvisat att det finns anledning till att göra en djupare rengöring av det grus som ansamlats på ställen under huden och däri de volontära sjukvårdsrepresentanter saknar utrustning för detta genomförande.
Taxi beställs och Krokekarna får möjlighet till ett mera kompetent behandlande då föreliggande vårdinrättning med stor sannolikhet besitter en avsevärt mer omfattande kapacitet.
Övriga gruppen lotsas vidare av en guide som på ett utmärkt sätt besitter kunskap i det Engelska språket. Denna kompetens har varit föga markant under gruppens vistelse på aktuell ort.
Några intressanta poänger förmedlas såsom att vinkällaren byggts av gammalt fartygsskrot, vinproduktionen är helt ekologisk och volymerna är begränsade vilket t.ex. innebär att aktuell vingård inte kan förmedla sina produkter via det Svenska systembolaget.

Viner provsmakas och undertecknad fattar tycke för det vita vinet men som inte kan försäljas. Det röda vinet är prisbelönt, betingar ett pris a 25 Euro samt uppskattas av reskamraten. Undertecknad kan inte på något sätt ge detta vin omdömet godkänt. Prövar att dricka vinet enbart, med ost och med korv men ingen av dessa alternativ kan få undertecknad att lämna ett positivt omdöme till aktuellt vin.
Vinprovning är intressant. Andra i gruppen uppskattar inte t.ex. det vita vinet men har starka preferenser för det röda. För undertecknad är det helt tvärtom.
Till vinet erbjuds olika tilltugg i form av ost, korv och lokalt producerad tomat-marmelad.
Av en ”slump” erbjuder vingården även försäljning av provsmakat utbud. Resesällskapet faller för frestelsen att inhandla aktuellt rödvin en flaska (enligt reskamraten), fikon och tomatmarmelad samt oliv- och lavendel-tvålar.

Vingårdsbesöket avslutas med mestadels nedförs-cykling tillbaks till bas-stationen hotellet i Palamos.
Inga ytterligare olyckor kan noteras.
Undertecknad har haft som ”vana” att direkt efter genomförd cykel-tur besöka aktuellt gym men denna dag kan staterats att energin för detta genomförande saknas.
Det blir istället ett besök i lokal charkuteriaffär för inköp av lokalt producerade korvar för att ha som minne av besök på aktuell ort.
Dagen avslutas mötandes den nedgående solen, utsikt över stranden och kall dryck från balkongen tillhörandes resesällskapets hotell-etablissemang.
Kvällen skall ägnas åt packning och middag då det troligen kan innebära tidig avfärd för vidare transport till Arlanda.
Före middagen är det samling för genomgång av reseledaren och det är inte så mycket att säga mer än trevliga tal till varandra. Södertäljaren har tagit ett mycket trevligt initiativ och bjuder gruppen på Sangria som tack för stöttning under perioder av utmanande cykel-etapper. Naturligtvis är det mycket Varbergaren som står bakom denna support. Undertecknad är något förbannad på denne hjälpsamme gentleman då förväntningarna på detta sätt har ökat avsevärt från reskamraten.
Middagen innehåller också mycket spontana tal som man inte är så van vid från tidigare resor. Det är riktigt trevligt när individer stiger fram på sådant ärligt och spontant sätt.
Imorgon startar resan hem igen.
Tillbaka till start

Dag 8

Det skall inte finnas något att skriva om under semesterns sista dag då hemfärden genomförs. Tyvärr så finns det saker att berätta denna dag.
Morgonen börjar normalt med frukost, reglering av restaurangnotor och de sista packnings-procedurerna.
Bussen till flygplatsen skall hämta upp gruppen klockan 08:00 utanför hotellet. Resonerar med Varbergaren och båda är överens om att det känns lite knappt, då man bl.a. helst skall vara två timmar innan på en flygplats. Flyget avgår klockan 11:15.
Det visar sig senare att tiden för planerad avfärd inte är så tokig ändå.
Tiden går och ingen buss dyker upp. Reseledaren börjar bli lite blek då det börjar bli 10 – 15 minuters försening. Denne telefonerar till aktuellt bussbolag som meddelar att han är ute i god tid avseende efterfrågan av buss. Denna är överenskommen att anlända hotellet 08:00 dagen efter!
Den något surmulne servitören anländer till hotellet och ler för första gången åt gruppen. Dock känns leendet en aning malplacerat i förevarande situation!
Det blir ytterligare samtal till researrangörens nödnummer och VD. Procedurerna dröjer och reseledarens röst blir mer och mer av det stressade slaget. Uppsalingarna och Västeråsarna tappar tålamodet vid ca 08:30 och beställer en taxi på eget initiativ. Övriga i gruppen vinkar när de far iväg.
En stund senare meddelar reseledaren att taxi är beställd för övriga. Första taxin anländer och en del av gruppen åker iväg medan övriga vinkar. Nästa taxi kommer en stund senare och resesällskapet tillsammans med Saltsjö-Boarna och Varbergarna äntrar denna. Övriga packar in sig i reseledarens bil.
Avfärden blir ca 08:55 och tidschemat känns lite tight. Biter ihop för att inte visa gruppen undertecknads verkliga personlighet. En och annan galghumor kommentar undslipper från undertecknad.
Transporten sker i ganska rask takt, trafiken är gles och tackar Spanjorernas, kanske något sena morgonvanor. Taxiresan går övervägande i tystnadens tecken och samtliga passagerare har ett något sammanbitet kroppsspråk.
Resan flyter dock på bra och anländer till terminalen ca 10:20. Alla passagerare följer väntande reseledare, som kört lite snabbare med sin privata bil och väntar på gruppen. Han leder in gruppen först i en avstängd terminal-del, varför hela gruppen får återvända till utgången, via automatiska svängdörrar som hela tiden stoppar på grund av att någon står för nära.
Anländer till slut till aktuellt flygbolags incheckning där det är kö då passagerare som skall flyga till annan destination är ute i god tid.
Reseledaren hjälper gruppen att komma till prioritets incheckningen och det känns tillfälligt något lugnare. Framför står Västeråsarna och väntar på att få sina boardingkort. Övriga sällskapet har kommit ikapp.
Proceduren att skapa boardingkort avbryts hela tiden av andra passagerar som har behov av, enligt dessa, några mer akuta, sista minuten tjänster avseende bagage. Temperaturen stiger igen.
Till slut får Västeråsarna sina boardingkort och nästa i kön är Saltsjö-Boo-arna. Detta flyter också på med vissa avbrott av en dam med sitt barn på armen som efterfrågar ovan nämnda tjänster.
Resesällskapet får checka in och förflyttar sig raskt till säkerhetskontrollen. Kommer hyfsat snabbt genom köerna, passerar metall-detektorn, men där tar det stopp. Reskamraten får snällt vänta då en Asiatisk dam har plockat med sig i stort alla exempel på vad som INTE får medföras. Först är det vätskor som måste slängas, sedan är det sprayburkar ock slutligen en kniv! Delar av detta sortiment är även present-inpackat, varför det blir ytterligare nervpåfrestande minuter. Vet inte om undertecknad håller andan eller möjligen andas.
Till slut så passeras säkerhetskontrollen och ser på informationstavlan gatenummer och att boardingen ännu inte påbörjats. Har lite svårt att varva ner, efter en något vad som kan beskrivas pulshöjande morgon. Det är tråkigt när resornas sista minnen skall bestå av denna typ av erfarenheter.
Har platser i rad 3 och kan se att övriga i gruppen anländer en efter en och det verkar som ingen har lämnats kvar. Ser fram emot en förklaring från researrangören.
Det blir lite oreda i samband med att säten skall besättas. Några damer inser att ett äldre par sitter på deras platser och en av de i nämnda par skall sitta vid fönstret i resesällskapets rad.
Nu vidtar en mängd procedurer för att samla ihop alla artiklar som lagts i stolsfickor etc. Hela proceduren stoppar upp övriga passagerares passage till bakre säten. Det tar en stund och överenskommer för att förenkla processen att byta aktuell mittenplats, så att nämnda äldre par kan sitta bredvid varandra.
Planet lättar från marken och ett visst lugn börjar sakta ersätta tidigare något emotionella tillstånd. Vad kan hända mer?
Internet på planet är nyckfullt och trögt. Inte tillräcklig kapacitet?
Flygresan går utan problem och landar före angiven tid på Arlanda.
Det blir några korta ord vid bagage-bandet och sedan splittras gruppen. Det har varit många trevliga möten.
Resan hem går utan problem. Maten får bli näringsriktiga Burger King hamburgare.
Vill knyta ihop säcken för denna semestervecka. Detta är första gången undertecknad är på cykel-semester. Har aldrig varit riktigt intresserad/förtjust i cykling. Under tävlings-aktiv tid i Orientering blev det cykel i rehabiliteringssyfte efter skador. I övrigt har det varit blygsamt med trampandet.
Så vad är då cykling jämfört med vandring?
Försöker sätta några plus och minus. Detta är väldigt snabbt funderat och värderingarna och förståelsen för cykling kanske mognar längre fram.
Roligast på denna resa var att cykla var vid kusten och de kuperade områdena, även om undertecknad fick slita ont på vissa ställen. Tråkigast att cykla, är på öppna tomma fält.
Positivt:
Vandring:
• Man hinner med att fotografera och filma när man går
• Verkar ge mer träning för undertecknad
• Är mera tränad för vandring jämfört cykel
• Blir tröttare av vandring
Cykling:
• Man får se större områden
• Man blir inte lika stel av cykling
• Cykling är lättare än vandring
• Lättare hålla ihop en grupp med olika fysiska färdigheter
Negativt:
Vandring:
• Man kommer inte så långt vid vandring
• Medlemmar i en grupp har olika fysiska förutsättningar varför det är svårare att hålla ihop en grupp som är olika
Cykling:
• Svårt att ta bilder och filma då det går ganska raskt och man stannar inte till lika ofta
• Risker i trafiken
• Det blir mera intetsägande transportsträckor
• Höga farter kan innebära skador

Ett sätt att kombinera cykling och vandring?

Till Er som varit med på denna gruppresa och läser detta så vill jag tacka för trevlig samvaro och tack för att Ni läser! Hoppas Ni inte tar allt som är skrivet som blodigt allvar. Måste raljera lite så någon läser rapporterna! Har även justerat vissa ”fakta-fel” efter påpekande av Varbergaren.
Nu är det slutcyklat för säsongen?
Tack och hej
Tillbaka till start