Dag 1

Vaknar efter en dålig natts sömn. Magen krånglade och därför blev det en dålig nattsömn.

Solen skiner men med nackdelen att det varit klart och kallt i natt. Frosten ligger på gräsmattan som ett vitt täcke.

Fixar morgonbestyren och packar in utrustningen i bilen för avfärd till Västkusten. Trodde att användandet motorvärmaren var slut för säsongen men så är icke fallet!

Det är lite trafik och färden mot västkusten går smidigt. Tiden med ”tjänstebil” och en mera stressig tillvaro har bytts till privatbil och ”evig” fritid!

Livets tempo och rytm är numera lugnt och därmed även mindre stress!

Solen skiner och vartefter milen ackumuleras så stiger temperaturen. Dagen topp vid +10 grader. 

Vid Trollhättan och Uddevalla är det mera trafik men inget som innebär köer. Bron över Göta älv och älven i sig är imponerande.

Stannar vi Torp köpcentrum utanför Uddevalla för proviantering. 

Utbudet av fisk verkar större här jämfört med hemmavid. Undrar varför? 🙂

Byter chaufför och tar rollen som kartläsare/bisittare sista milen. Reskamraten brukar bli stressad (av vilken anledning?) då rollerna är ombytta.

Vi har blivit allt mer beroende av tekniken och med Google Maps så går det mycket smidigt att hitta till huset. Det hade varit lite mer krångligt i forntiden då pappersbaserade bilkartor användes.

Saker har förändrats mycket på en tidsmässigt mycket kort period i världshistorien.

På slutet passeras en del äldre hus som ligger en bit från kusten. Ingen vill bo/bygga nytt en bit från kusten? Det blir mest gamla hus kvar i dessa områden?

Passerar en skylt till ett hus med namnet Råtthålet! Ägaren kanske borde arbeta igenom profileringsstrategin om huset läggs ut att hyra på Airbnb?

Huset som sällskapet hyrt, är en äldre liten sommarstuga som har renoverats och moderniserats. Låset till dörren krånglar men lyckas till slut öppna. 

Utrymmet ät lagom stort och man har satt in ett mycket stort fönster som erbjuder en vacker utsikt ut mot havet.

Det är vackert och som att titta på en jättelik tavla.

För oss inlandsbor är detta en annorlunda och vacker miljö.

Packar in all prylar i huset och konstaterar att västkusten innebär nivåskillnader. Området är stenigt/bergigt och kuperat.

Sällskapet glömde att äta i Uddevalla! Hittar en lokal pizzeria och åker dit för att beställ något att stoppa i magen. Prisläget är högre här och pizzorna är som alla andra. Smakar samma och är en bukfylla mer än nyttiga/delikata. Till råga på detta så var de inte heller färdiglagade och lite degiga. Räddar den akuta hungerkänslan.

Sällskapet är av någon anledning mycket trötta vid ankomsten till orten. Hade själv en dålig natt med magkrångel vilket kan vara en förklaring. Reskamraten har egentligen ingen anledning, mer än att det kanske är tröttande att åka 40 mil även om man inte kör mer än de sista milen?

Detta kanske är en betingad reaktion som lärts in under perioden av aktivt yrkesliv? När man landar på ett semestermål så känner man den föregående tidens all stress bara rinna av en och man sjunker ihop?

Sällskapet beslutar dock att ta en promenad till Hunnebostrand samhälle som ligger ca 1,5 km bort.

Det är fascinerande se hur samhällen har utvecklats i denna del av landet. Det är egentligen få byggvänliga områden här omkring. Landskapet är mycket klippbaserat med inskärningar från havet.

Med åren så har varje liten byggbar plätt nyttjats för att bygga hus.

Husen är en blandning av gamla hus som kanske har huserat fiskarfamiljer varvar mer och mer med nya/moderna hus och allt för att garantera havsutsikt!

Husen står mycket tätt och trädgårdana är avseende storleken mera krukträdgårdar och de flesta slipper använda traktorgräsklippare! Men man kan förstås äga en traktorgräsklippare om man vill ha grannens avund! Trädgårdarna kräver annars mera minimalistiska arkitektlösningar!

Mycket sten innebär också frågan hur man löser det med rören för avlopp?

Området är helt annorlunda för oss inlandsbor och det är vackert. Naturligtvis blir det en balans mellan att bevara den vackra kustmiljön med trycket att bygga och erbjuda havsutsikt för alla.

De flesta kommuner lockar med utsikt mot hav, sjö, åar etc. Man vill sälja dyra tomter till burgna medborgare som bidrar med mycket skatter! Det finns risker med att bygga vattennära, vilket man erfarit i nyheterna då översvämningar inneburit katastrofer för husägare.

Kommuner tar naturligtvis inget ansvar för detta, utan i slutändan är det alla försäkringstagare som finansierar detta med ständigt ökande premier för husförsäkringar!

Camparna vill man ha bort från dessa ”fina” områden och platser som erbjudit camping under ”forntiden” har skyltar som anger att detta numera är förbjudet. Det vara ordning och reda i dessa områden!

Passerar ett område där stenskulpturkonstnärer har fått utlopp för sitt kreativa tänkande. Det är lite blandat avseende kreativitet, men smaken är som baken och som även exponeras i form av knubbiga sten-torsos.

Når Hunnebostrand hamn där det finns restauranger och bodar som erbjuder olika produkter.

I mars är det lågsäsong och det mesta är stängt. Den som saknar sommarsol, trängas med folk och titta i alla butiker göra sig icke besvär denna tid på året!

Dock är ett inslag alltid garanterat – Restaurangfyllan! Gästerna i de få öppna etablissemang är av blandat slag, men det finns alltid en del av de nämnda klientelet. Sjöutsikten förbättras med några järn?

Dömer ingen utan bara reflekterar att vi behöver bedöva/stimulera vår kropp på ”onaturligt” sätt för att ”må bra”. Detta är något att forska om. Avseende vår hjärna och hur vi kan hitta stimulans i det som livet erbjuder ”naturligt”.

För sällskapet innebär promenaden en upplevelse av en vacker, lugn och annorlunda miljö.

Sällskapet är som tidigare nämnts slitna varför det inte blir någon längre rundtur. Den intressanta delen av Hunnebostrand är också begränsad. Passerar ett gubbdagis som för tillfället är stängt. Har gubbarna nattats redan?

Traskar tillbaka till huset och ”crashar” i soffan för att dels njuta av solnedgången i panoramafönstret samt skidskytte i SVTplay.

Svenskarna har inte några bra dagar i Oslo och endast Samuelsson visar framfötterna.

Sällskapet ”kastar sten i glashus” då det blir ett glas vin till kvällen!

Efter solnedgången försöker sällskapet hålla liv i sig själva med lite frågesport och någon ny serie på Play-kanalerna.

Till slut bli det en tidig kväll i bingen för att orka med nästa dag. Det finns intressanta vandringsleder i området och tänker testa en del av dessa.

Har gjort en egen app – KaBom och kan använda de ”GPX-filer” som kan laddas ner från vandringsledens hemsida och sedan få vägledning genom ”den smarta” appen!

Har börjat med app-programmering som ny hobby och den senaste skapelsen är för recept – KaMeny. Appen kan också användas för att shoppa all ingredienser. Appen var alldeles utmärkt att använda i Uddevalla shoppingcenter! Kul att kunna skapa grejer som kan förenkla tillvaron!

Dag 2

Sover gott och ikapp sömnbristen från förgående natt och vaknar betydligt piggare än gårdagens morgon. Dagens vandring skall bli runt en ö – Ramsvikslandet. Det är en vandring på omkring 14,5 km och skall delvis vara utmanande.

Vädret var klart och soligt förra dagen vilket i sin tur inneburit en klar och frostig natt. Frosten ligger vit på den lilla gräsmattan utanför huset. Solen värmer på succesivt och det blir en mycket behaglig temperatur senare på dagen.

Bilfärden till startpunkten för vandringen är endast 6,5 km. Parkerar vid ena brofästet till den bro som förbinder Ramsvikslandet med fastlandet.

Tidigare så fanns det en naturlig förbindelse men under 1900-talet beslutade man att bygga Sote-kanalen. Känns lite lyxigt att bygga en kanal så nära havet, men under historiens gång hade många sjömän förlist då man seglat i de ganska förrädiska vattnet utanför Ramsvikslandet.

1935 var kanalen klar och användes till en början för godstrafik, men numera är det mest fritidsbåtar som passerar genom kanalen.

Startar vandringen och det är lätt vandring till en början över ängar, vägar och klipphällar.

Det är lugnt och fridfullt och inte ett ljud hörs. Inte ens fåglarna kvittrar vilket känns konstigt denna soliga och ganska varma dag. Fågelhannarna brukar ju kvittra flitigt och markera sina revir under våren?

Efter ca 5 km når sällskapet en klipphäll som erbjuder vacker utsikt mot Hunnebostrand där sällskapet vandrade igår kväll och övärlden norr om orten. Det är mycket vacker utsikt och har försökt fånga denna med några bilder.

Reskamraten SMSar några bilder till familjens yngre medlemmar.

Fortsätter vidare mot den norra delen av ön – Tångevik. Här finns några hus men inte lika tätbebyggt som i Hunnebostrand.

Ser ett sällskap som sitter och har det mysigt med fika i den lilla trädgården.

Vandrar vidare uppåt på berget bredvid den lilla orten. Härifrån erbjuds ännu mer fantastisk utsikt över havet och de kala klippöarna.

Ett bord finns för att sitta och rasta och njuta av utsikten varför sällskapet slår sig ner för pusta lite, dricka, fotografera samt njuta av vyerna.

Dottern ringer precis och undrar vad det är för kod för att installera aktuell version av den senaste versionen av appen KaMeny. Hon vill pröva inköpslista funktionen.

När hon skall försöka med farsgubben på tråden så blir det inga fel, ingen fråga efter kod och appen installeras som den ska! Kanske något magiskt hände?

Sällskapet vandrar vidare och det blir lite besvärliga passager nedför.

Går ner i en klippskreva och sedan uppför på andra sidan. Plötsligt har sällskapet tappat bort leden. Startar appen – KaBom och som kan användas som stöd att hitta vandringsleden.

Ser att sällskapet går bredvid leden och justerar genom att gå nedför klippan några meter.

Plötsligt är olycka fram då en sten vickar till och far omkull. Telefonen slår ner i klippan men lyckligtvis håller den och inget går sönder! Kroppen klarar sig också utan några skador.

Fortsätter vidare och vandringen blir mer och mer besvärlig. Det är mycket klättra upp och ner och passage av djupa skrevor, Vandringen blir mycket besvärlig och ansträngande och är mera likt extremsporten Parkour! 

Undertecknad har en skada i låret/höften och har svårt att ta sig fram och ibland hoppa mellan de olika klipporna. Balansen är dålig och låret saknar kraft.

Tittar till slut i appen för att kolla om hur långt det kommer att vara så här besvärlig vandring.

Ser hur sällskapet rör sig på mobilens karta men ingen led syns! Funderar om telefonen har fått en smäll ändå och att GPSen inte fungerar?

Zoomar ut kartan och ser då att sällskapet kommit på en annan led och inte fortsatt på den som var tänkt. Denna led verkar som sagt vara till för de mera starka, våghalsiga och genomtränade vandrarna.

Sällskapet måste bege sig uppför en jobbig sluttning balansera mellan klippskrevor och slutligen passera genom en vildvuxen skog för att nå den ordinarie leden.

Undertecknad är försiktig för att inte ramla då låret inte fungerar och reskamraten försöker hitta syre när det bitvis blir ganska ansträngande.

Sällskapet når till slut tillbaka till leden med hjälp av appen! Det blir åter lättare vandring på stigar i några kilometer men sista biten till Grosshamn innebär vandring på klipphällar med nivåskillnader och skrevor att passera.

Båda är trötta och det blir en långsam och försiktig vandring sista biten till Grosshamn.

Ortens namn ger intryck av att här finns det liv, men det enda som bjuds på är ett vitt övergivet hus!

Ser på kartan att det också skall finnas en fågelstation bakom klipporna.

Här är det definitivt inget ”röj”.

Vandringen blir enklare mot nästa ”ort” Sätten/Myren. Här bjuds det på två hus och en bilparkering för vandrare.

Här finns det också ett bord med bänkar och sällskapet slår sig ner för ett familjeråd. Vandringen har börjat närma sig tre timmar, låret värker och reskamraten börjar se lite mör ut.

Det finns två alternativ – ta en genväg a 2,5 km eller fullfölja hela vandringen som innebär strax över 5 km.

Sällskapet väljer genvägen som innebär en enklare vandring över en äng och ansluter sedan till den första delen av leden och vandras nu i motsatt riktning.

Det är enkel vandring men sällskapet är trötta och når till slut bilen efter 3 timmar och 5 minuters effektiv vandring.

Dagens vandring har erbjudit på mycket vackra och annorlunda vyer som inte är så vanliga där sällskapet bor.

Detta är ett mycket bra alternativ jämfört åka till nejder mera söderut med sol och värme.

”Hemester” är inte alltid så dumt alternativ.

En kort bilfärd hem och dags att stretcha stela muskler och fixa käk. Idag blir det den mycket fina torskryggen som inhandlades igår och som en något sen lunch. Torsken var som sagt mycket fin och smakade kalas!

Matsmältningen och dagens vandring tar på krafterna varför det blir en något passiv eftermiddag med omväxlande sola, läsa och se på skidskytte.

Skidskyttet innebar sista i världscupen och kommande helger får man klara sig utan detta pangande!

Hoppas på värme så att det kan bli lite aktiviteter i trädgården vid hemkomsten.

Hoppas också kroppen återhämtar sig så att det även imorgon blir trevlig vandring!

Solnedgången är ännu vackrare denna kväll. I den klara kvällen lyser horisonten i fantastiska röda färger. Hoppas dock att natten inte blir så kall. 

Dag 3

Nattsömnen har varit ganska hyfsad. Känner ingen trötthet efter gårdagen men, låret känns stelt på grund skadan.

Vandringskamraten är mycket stel just när hon vaknar men piggnar till efter lite frukost.

Dagens vandring blir lite mera inomskärs och startar i utkanten av Hunnebostrand och fortsätter via vägar till gårdagens start – Bron vid Sotekanalen. 

Första delen går genom ortens ”Industriområde”. En byggfirma och några båtfirmor. Orten är nog ingen stor arbetsgivare.

För att komma till Ödeby Ö där det finns en hel del fritidshus så har man skapat en flytbrygga för gående. På detta sätt slipper man ta sig hela vägen runt med bil/buss ca 5 km.

Flytbryggan är bra men bör nog inte användas av öns innevånare en våt kväll på hamnkrogarna i Hunnebostrand! Det finns inga räcken och bryggan gungar när man går på den. Som tur är innebär inte ett besök i det våta elementet någon större faran för livet då det är grunt.

Men är det så illa att man inte klarar av att stå upp efter ett rejält krog-röj så är det naturligtvis riskfyllt att även ramla i grunt vatten.

På Ödeby Ö så får man riktigt semesterby känsla. Likartade mindre semesterhus som står tätt intill varandra. Detta känns som en riktigt kommersiell semesterby. Naturligtvis finns det många som vill ha ett sådant boende. Vid denna tid på året är det mycket glest med boende.

Ramviks fjord ligger i anslutning till bryggorna och utsikten är magnifik ut mot havet. På andra sidan fjorden ligger ön där gårdagens vandring genomfördes.

Efter några kilometer så lämnar leden vandring nära vattnet och går in i ett mera lantligt landskap.

Här finns en del äldre hus men samtidigt bygger man nytt men med ingen havsutsikt. Vissa hus verkar inhysa ett fotbollslag om man ser till storleken på husen.

Vandringen är inte lika spännande på dessa vägar och fält. Några kanadagäss har slagit sig ner på en åker och vilar/äter för att ta nästa steg till sina häckningsplatser.

Vandringen går ganska raskt på dessa vägar och når till slut Sotebron vid dito kanal. Sällskapet slår sig ner för lite dricka och fruktpaus.

Låret har värkt större delen av vandringen och försöker stretcha lite för att försöka få värken att släppa. Musklerna i höger lår stretar emot mycket och det är svåra att mjuka upp.

Vid bron så pågår någon form av underhållsarbete och man testar brons mekanik samtidigt som sällskapet sitter och rastar. Brospannet är en så kallad vridbro och bron vrids 90 grader för att på så sätt låta båtar passera.

Dags att vända tillbaka och det går ännu raskare åt andra hållet då det som varit värt att fotograferas redan genomförts.

Värken i låret släpper lite varför returen blir något mindre smärtsam.

Dagens vandring var väl inte den mest natursköna men får duga. Det är bra att få röra på sig.

Hemma blir det rester från gårdagens Torskrygg lunch. Torsken smakade bättre idag då den verkar ha sugit åt sig av kryddor och sås.

Eftermiddagen ägnas åt solande och studier.

Senare på dagen skall det bli mer moln så solandet kanske blir mindre under morgondagen?  

Dag 4

Morgonen är lite mer disig jämfört tidigare klara och soliga dagar. Det känns också lite mera rått och kyligt.

Dagens vandring är återigen start vid bron Sotenkanalen. Sällskapet skall vandra den del som hoppades över första dagen på ön Ramsvikslandet.

Anländer bron och första delen av vandringen går på en asfaltsväg. Skyltar säger att vägrenen skall vara speciellt artrik men inget av detta visar sig under denna tid på året.

Når en större parkering med som vanligt skyltar som förbjuder camping och övernattning i husbilar. En ensam bil står på denna mycket stora parkering.

Här viker leden av från asfaltsvägen och in i ett öppet klipplandskap. På håll ser vandringen ut att gå på släta klipphällar men hela tiden bryts leden av nivåskillnader och skrevor.

Detta tröttar ut sällskapet och det syns på kilometertiderna att detta inte är ett område som man traskar raskt i.

Låret värker som vanligt och måste passera höjdskillnader försiktigt så det inte hugger till.

Här är dock mycket vackert med fin utsikt mot havet och öarna utanför. Landskapet erbjuder en annorlunda karaktär med de öppna klipphällarna. Dock är det nog inte så mysigt under en kraftig höststorm!

Det finns massor av vyer att fotografera men det blir utmanande att skapa bra motiv då det lätt bara blir en ”öppen plätt” på bilderna om dessa inte komponeras lite mera fotogeniskt.

Njuter av vyerna men plågas av att orken tryter och värken i låret.

Högt uppe på ett berg långt från vattnet har man placerat en livboj och förstår inte varför?

Sista biten ner för klipporna till några hus som benämnes Fyran är det återigen ”Parkour”. Man måste balansera mellan stor stenblock och balansera rätt annars blir det en rejäl smäll och eventuellt brutna ben/lemmar.

Sällskapet klarar den sista utmaningen bland klipporna. 

Husen här ser tomma och övergivna ut och det kanske är tveksamt om någon ens bor där på sommaren?

”Vägen” till husen kräver nog en fyrhjuling med högt till hjulaxlarna. 

Det går uppför utefter nämnda väg och sällskapet pustar. Passerar genom en grind och här finns ett bord för att få lite rast. Bordet ligger vid en vacker liten tjärn.

Tyvärr är vädret kyligt och det är ingen sol. Därför blir inte tiden för rast så lång.

Fortsätter förbi en parkering och vägen blir som en mera normal men smal grusväg.

Når till ängen där sällskapet genade förra gången.

Tittar på klockan och ser att den del som inte vandrades första dagen tog hela 1,35 timme. Därtill kan nämnas att vandringen i klippområdet har tagit rejält på krafterna. Sällskapet hade inte ”överlevt” första dagen om även denna del hade vandrats.

Vandringskamraten har fått nya krafter då det blir lättare vandring samt målet närmar sig. Sackar efter och låter henne löpa iväg. Hon brukar få sådana ryck på hemvägen under vandringar. Ibland så orkar hon men ibland så kan hon ”dö” totalt. Idag är hon pigg hela vägen till bilen.

De öppna hagarna är mjuka att vandra på och även vackra. Undrar vad det kan växa för arter under våren?

Vid de öppna berghällarna så växer ljung och den lyser nog fint lila i augusti/september.

Lastar in i bilen och passar på att besöka den lokala plantskolan på vägen tillbaka till huset.

Det är tidigt för säsongen och kanske inte så mycket kunder ännu på denna sommarort.

Många hyllor gapar tomma och det mesta som erbjuds är tidiga vårblommor.

Som vanligt känns kroppen mör under eftermiddagen så det blir mest sola, läsa, studera och lite hushållssysslor.

Sällskapet kvicknar till under den sena eftermiddagen och frestas att åka till den lokala affären för lite ”smaskens”.

Man skall aldrig handla hungrig eller gottsugen för då ramlar det ner mycket onödigt i matkorgen! Det blev ”gott och syndigt” mumsande under kvällen!

Dag 5

Idag är det tät dimma på morgonen. Sikten är begränsad och det är mest grått överallt.

Sällskapet beslutar ändå att åka till Malmön för att vandra runt denna. Ön har haft mycket brytning av sten under historien men nu verkar det inte finnas något aktivt företag på ön.

Man ser spår av stenbrytning eller anläggningsarbete på många håll i den här regionen.

Tyvärr så har man dumpat de rektangulära stenblocken lite här och där under tidens gång.

Ger lite skräpigt intryck.

För att komma till Malmön så måste man åka en färja från fastlandet – Tullboden.

Sällskapet når färjeläget och väntar in turen. Det är fortfarande genomgrått.

Åker över sundet med färjan och bli ytterligare en halv kilometer till starten för dagens vandring.

Hittar en bra parkering på en av grusvägarna till de tidigare stenbrotten. Får ta tillbaka påståendet att det inte finns något aktivt företag inom stenbrytningsbranschen då det står en skylt till ett grus- och stenföretag.

Sällskapet vandrar iväg utefter leden och det är endast 0 grader. Det är vantar på för att inte frysa om fingrarna.

Går upp för en backe och sedan börjar ”helvetet”. Leden är mycket småkuperad och det går upp och ner i skogar, ängar och klippområden. Vandringen tar rejält på krafterna för sällskapet.

Som tur är passeras en hel del vackra områden och som varit ännu skönare om det inte är dimma och bättre sikt.

Det finns många spår av stenbrytning men det är också vackra passager.

Leden skall vara ”endast” 10 km men tvivlar både på längden och om sällskapet skall orka då GPS-trackingen knappast rör sig i appen.

Den utmanande vandringen pågår under 5,5 km och det har tagit mycket tid och kraft. På den västra och bortersta delen av ön blir det allt bättre/enklare vandring. Det blir vandring på mindre vägar men med nackdelen att det inte erbjuds lika många vackra vyer.

Här finns en hel del hus men nästan alla står tomma under denna tid på året.

Vandringen går lättare men känns inte så lätt då benmusklerna har fått slita under den första halvan av dagens vandring.

Passerar uppför och igenom en klyfta mellan två större berg och på andra sidan går det nedför till en liten vacker sandstrand. Här är det mycket vackert. Bänkar och en grill är iordninggjord för de som vill gästa denna plats.

Sällskapet tar rast för att få lite dryck och frukt. Dimman har lättat något det går att se den fantastiska vy som erbjuds här.

Känns skönt att haft lite enklare vandring de senaste kilometrarna och hoppas på att detta skall fortsätta.

Sällskapet packar ihop och fortsätter vandringen och det går lite uppför men det är asfalt. Gläds åt asfalten men glädjen blir kortvarig! Leden skicka ner sällskapet i en sluttning och det blir fortsatt klättring bland branta berg.

Det ät dock skillnad mot tidigare delar av dagens vandring då det finns lite broar, spänger, ramper och linor som stöd. Även om det går upp och ner så är det enklare/mindre riskfylld vandring. 

Dock är det påfrestande för kroppen med dessa omväxlande upp och ner passager.

Återigen så är det fantastiskt vackra vyer och mycket små trevliga sandstränder utefter denna del av leden.

På slutet av alla dessa klättringar passerar sällskapet en kyrkogård och hoppas att detta inte är något dåligt omen!

Det dyker upp mer och mer hus alltid någon som man hoppas ”sista” klättring.

Når till slut samhället som verkar ha samma namn som ön – Malmön. Orten är mysig och är större än vad man lan tro så här långt ut i skärgården.

Här är det nog mycket aktiviteter på sommaren.

Här finns det också flera som verkar bo permanent. Det blir en del resande till arbete på fastlandet med färjan.

Vandra genom orten som känns trevlig och det är lätt vandring och några fina vyer.

Kommer till utkanten och ett sista bergsområde skall passeras för att nå till startpunkten och bilen.

Reskamraten ”lugnar ner sig” när det blir några branta uppförsbackar. Har som tur är lite starkare ben trots lårskadan och får möjlighet att ”vila” lite efter tempoloppen på släta asfaltvägar!

Når bilen och matchar tidtabellen för färjan perfekt. Efter några kilometer bilkörning inåt fastlandet lyser solen från molnfri himmel. Det är så dags nu!

Vid stugan blir det lite lågt tempo efter dagens vandring som varit påfrestande avseende kuperingen och hoppandet från sten till sten. Vandringen tog också nästan 3 timmar fast den ”endast” var 10 km.

Detta förklaras delvis av den utmanande terrängen. Hoppas piggna till så att det kan blir några vackra upplevelser även imorgon!

Dag 6

Morgonen är disig och sikten begränsad. Det är utlovat klarare väder till ca 10:00. Stämningen verkar lite låg i sällskapet denna morgon. Tror att reskamraten är sliten och har därför planerat en kortare och lättare vandring. Det är svårt att hitta så vackra vandringar som sällskapet genomfört på de båda öarna – Ramsvikslandet samt Malmön.

Gårdagen vandring slet hårt på sällskapet och som sagt vandringskamraten är lite låg idag. Själv är jag hyfsat pigg men låret värker tyvärr och som brukar vara det nya ”normala”.

Dagens vandring startar vi Brovallsstrands kyrka. Brovallsstrand är en ort ca en mil norr om Hunnebostrand.

Orten är liknande som många andra orter härnere. Det finns en viss bofast befolkning, äldre hus och allt mer nya som även är permanentbostäder.

Framförallt finns det en mängd stugor etc. som är semesterbostäder. Trängseln måste vara hemsk på sommaren då ”alla” är här.

Det blir en kort bilresa till kyrkan och bredvid finns det en gratis parkering. Ser att de olika parkeringsbolagen har ätit sig in till de mera centrala parkeringarna på orten. De känns som parasiter och tyvärr avskräcker inte avgifter/böter för de som vill parkera centralt och slippa vandra några hundra meter.

Första delen av vandringen går ner till hamnområdet och sedan följer leden strandkanten med omväxlande sjöbodar, bryggor, klippor och ängar.

Genom vandringen i samhället får man information om hur det varit förr. 

Det finns ett gammalt havsbadhus och som säkert har några år på nacken.

Nära denna visas bilder på en dansbana och som roade lokalbefolkningen i en annan generation. Bortom bryggorna med sjömagasin verkar det funnits ett stenbrytningsföretag. Rester av stenblock ligger spridda överallt men man verkar ha rensat bort så att en strandpromenad kan passera genom området.

Ser på andra sidan av sundet att en. Massa stenblock har hivats ner från höjden och ligger där och skräpar.

Som tidigare nämnts har man dumpat stenblock överallt i denna region.

Ser fler och fler sjöfåglar som börjar bli mera aktiva under denna tidiga vår.

Sällskapet vandrar under tystnad och märker att det inte är läge för något ”shit-chat” då vandringskamraten är mycket trött och sliten.

Passerar en liten ”scen” på en klippa och läser på en skylt att här man haft lite olika program för att underhålla befolkningen/gästerna på orten.

De som bor här på västkusten är ofta även båtägare och i varje ort ligger båtarna upplagda under vintern.

Om några månader är det nog sjösättning.

Hade en segelbåt under några år och insåg snart att ordspråket ”Ting, Tar, Tid” överväger de få tillfällen man kommer ut till sjöss. Numera är materialet plast med det kräver nog sin tid också.

Överallt ser man skyltar Privat parkering/Parkering förbjuden/Parkering endast för behöriga. 

Tanken hur det kan se ut under sommaren bekräftar sällskapets goda beslut att åka hit under lågsäsong! Ansiktet har blivit brunt även denna senna mars-vecka!

Alla hus som finns på orten är gamla eller nya moderna. MEN det finns också enstaka ruckel! Ägaren kan nog dock göra sig en rejäl hacka ändå då, själva tomten säkert skulle inkassera några miljoner!

Det intressanta är dock att det finns en något förfallen trädgård men med några intressanta växter. I trädgården och på sluttningen utanför växer det en vacker gul växt som tidigare varit helt okänd för sällskapet – Bitterskråp – Petasites japonicus. Nackdelen för den ordningsamma är dock att den verkar sprida sig friskt!

Vandringensleden övergår till promenad på ängar istället för asfalt. Det blir några backar och dessa är mycket sega för vandringskamraten. Håller ett visst avstånd för att undvika att ”uppmuntra” till några fula ord när det tar emot!

Sällskapet har beslutat att vända efter 4 kilometer i en riktning. Kommer närmare vändpunkten och det blir ett ökande oväsen i skogen. Anläggningsmaskiner håller på med att borra/skära i berget och det ligger stenblock över vandringsleden. Sällskapet beslutar vända innan vändpunkten även om det ”fattas” 150 meter. Detta var inget trevligt ställe att passera så det får bli något kortare.

Vandringen åter till kyrkan ger inga nya upptäckter mer än att vissa vyer är ännu vackrare från motsatt håll samt att dimman har lättat ytterligare.

Når hamntorget och ser att det finns en restaurang. Sällskapet kollar in vad som erbjuds men det står en skylt att anläggningen öppnar först i Påsk. De flesta näringsställena är stängda denna tid på året.

Vandrar upp backen till parkering, krånglar in stela ben i bilen och åker vidare mot boendet. 

Tankar och får rysningar över det literpris som gäller i dessa tider av energikris, krig i Ukraina, inflation, etc.

Tar en sväng till affären i Hunnebostrand och även till fiskboden för att se om det finns färska räkor. De senare verkar inte finnas. Fel säsong?

Eftermiddagen blandas omväxlande med SM i skidor, matlagning, personvård och lite studier/läsande. Imorgon blir det den sista vandringen.

Dag 7

Idag blir det sista vandringen på denna resa. Imorgon bär det hem till Eskilstuna igen.

Vädret är fint med sol och temperaturen är något högre denna morgon. Har funderat mycket på vilken vandring som skall avsluta denna vecka. Kan inte hitta någon ny vandring i regionen som verkar ge ett riktigt bra sista intryck.

Beslutar till slut att upprepa delar av första dagens mycket vackra vandring ute på ön Ramsviklandet.

Tänkte gå en kortare variant av den etapp där sällskapet gick ”vilse” och hamnade på en Parkour vandring. Hoppas att det skall bli en bättre och lättsammare erfarenhet denna gång.

Sällskapet åker iväg denna morgon och det är mycket tomt och öde vad gäller bilar och människor.

Fortsätter ut på ön via Sote kanal bron och kör till mitten av ön vid parkeringen Fyken.

Det är lite mer vind denna morgon och den kyler lite men vädret och sikten är annars utmärkt.

Vandrar sakta ned på asfaltsvägen till Grossham fågelstation. Ser svanar och några andra slags fåglar som har slagit ihop sig till par redan. Försöker komma nära och ta ett kort. Men fåglarna är skygga och simmar eller flyger iväg.

Här är fantastiskt vackert denna förmiddag och vandringen är mycket njutbar.

Det går uppåt på klipphällar från Grossham och dessa hällar passerade sällskapet nedför vid förra vandringen. Då var kropparna trötta efter besöket i klippskrevorna där sällskapet gick fel. Nu är det uppför men går betydligt lättare.

Passerar ett klapperstensområde som är rester från istiden? Dessa brukar uppstå i samband med denna period?

Kommer in i en tallskog och vandringstigen är mjuk och behaglig att gå på.

En barnfamilj har slagit sig ner för rast. Damen ser höggravid ut och övriga sällskapet är en lite pojke samt en hund.

På stigen hittar jag en tapetkniv och frågar om den tillhör barnfamiljen. Mamman bekräftar att den är deras. Det känns lite konstigt – Varför bär man på en tapetkniv när man vandrar? Den lilla pojken har även ett leksaksgevär vilket i och för sig inte behöver betyda något. Dock så funderade sällskapet lite på detta möte.

Sällskapet når platsen där det blev fel riktning vid första dagens vandring. Ser vad som gick snett denna gång. Sällskapet skulle vikt upp på en klippkant åt vänster men tittade på markeringarna som gick rätt fram och förde in sällskapet på en annan (brutal) led.

Vandringen fortsätter och njuter av den vackra utsikten på höjden vid Tångevik. Här är definitivt en plats att ha en sommarstuga vid med all dessa vackra vyer.

Vandrar ner till stugorna vid orten som verkar stå tomma i de flesta fall. Förra gången sällskapet passerade var en söndag och då kanske några hade åkt ut under helgen till stugorna.

Vandringen fortsätter på en grusväg genom orten och sedan in på en skogsstig genom en omväxlande skog och hällområden.

Passar på att ta några Geocaching-gömmor som ligger utefter vandringsstigen. Några är lite finurliga där ägarna har lagt manken till.

Vandringen går lättare/snabbare än planerat och efter en kort vandring på ängar når sällskapet vägen som går till parkeringen. Det blir en ytterligare kort vandring på den lilla asfaltsvägen.

Stuvar in utrustningen i bilen och kryper in med som vanligt mycket stela leder på grund av låret.

Åker vidare till Hunnebostrand för att testa den för närvarande enda öppna krogen vid bryggorna. 

Det är lite lunchbesökare och det finns både plats att parkera samt bord i restaurangen.

Restaurangen ligger fint här nere vid bryggorna och fjärdarna utanför.

Maten är bra och sällskapet klarar sig med dagens rätt. Till rätt ingår sallad soppa bröd och kaffe.

Brukar inte gilla att skapa uppmärksamhet men lyckas med detta och även två gånger!

Vid borden hänger en lampa med skärm modell kyrkklocka. Slår huvudet i lampskärmen när jag skall sätta mig och det låter nästan som klangen från en kyrkklocka! Erhåller omgivningen uppmärksamhet och som jag till varje pris ville undvika!

Hämtar soppan och råkar ut för samma ”klang och jubel” föreställning. Skillnaden denna gång är att jag gör en plötslig rörelse vilket åstadkommer en stark smärta i insidan av låret. Kan knappt sitta ner och det värker fruktansvärt. Gästerna undrar oroligt vad som egentligen pågår.

Till slut släpper det onda och kan sitta normalt och njuta av maten samt inte åstadkomma någon mer uppmärksamhet i detta etablissemang.

Sällskapet är rejält mätta och återvänder med stela kroppar till bilen.

Det är en kort bilresa tillbaka till huset. Det blir en stunds vila innan det är dags att packa ihop en del saker samt städa i huset. Slutstädning ingår inte i denna stughyra tyvärr.

Stugan är dock liten varför det går ganska raskt att städa av det värsta. Sällskapet har också varit ordentliga och inte skräpat till så mycket.

Idag blir det inget solande då solen har försvunnit bakom molnen.

Det skall bli vinterväder i början av nästa vecka hemma i Eskilstuna. Till och med snövarning. Låter inget vidare.

Här har det som helhet varit bra väder med undantaget dimman på Malmön. 

Dag 8

Dags att åka hem. Inte mycket att berätta då det är frukost, ilastning, personvård, etc. på morgonen och ganska tidig avfärd hemåt. Bilens GPS hittar en annan väg ut till E6:an som verkar vara snabbare. Lite trafik ända fram till Trollhättan.

Här dyker det upp lite fler bilar och vissa bilar är så kallade veteranbilar/amerikanare. Bilarna kör av någon anledning strax under fartbegränsningarna och deras avgaser luktar hemskt. Detta uppmuntrar till omkörning.

Bilarna blir allt fler närmare Lidköping. Ser att det är ett så kallat ”Power meeting” denna helg i Lidköping.

Det har gått ganska bra trafikrytmmässigt fram till Lidköping och efter att staden passerats så går veteranbilskaravanen åt andra hållet. Mängden bilar ökar successivt och det var nog bra att sällskapet kom iväg tidigare under morgonen.

Strax norr om Hova så är det fullt med bilar/folk på en rastplats/servering.

När dessa lämnar så lär det bli en rejäl karavan.

Resan flyter på mycket bra och når hemmet strax efter lunch.

Så var denna resa slut och det har väl inte varit så mycket dråpligheter och sensationer att förmedla. Området har varit fantastiskt vacker och rekommenderas starkt för ett besök. Passa dock på när det inte är säsong för under högsäsong lär det vara mycket stökigt med folk och bilar.