Höstresa södra Japan 2018

3 Nov Eskilstuna – Tokyo
4 Nov Tokyo
5 Nov Tokyo – Hakone
6 Nov Hakone – Hiroshima
7 Nov Hiroshima och Miyajima
8 Nov Hiroshima, Himeji och Okayama
9 Nov Hiroshima – Osaka
10 Nov Osaka – Kyoto
11 Nov Osaka
12 Nov Osaka – Kanazawa
13 Nov Kanazawa – Unazuki
14 Nov Kanazawa – Tokyo
15 Nov Tokyo – Nikko
16 Nov Tokyo
17 Nov Tokyo – Eskilstuna
Åter till start

3 Nov Eskilstuna – Tokyo

Det är vintertid och lämnar ett i flera aspekter dystert, mörkt och grått Eskilstuna. De senaste veckorna har varit lite utmanande och semestern kommer som ett mycket väl planerat avbräck från vardagen.
Är på väg till ”uppgående solens land” – Japan. Japan som enligt sägnen uppstod genom att en Samuraj-gud rände sitt svärd i havet och när han drog upp svärdet så bildade droppar från svärdet de öar som Japan består av nu.
Dysterheten tinar upp något då morgonen visar sin bästa sida denna ljumma höst-dag. Det finns fortfarande vackra färger på träden, alla löven har inte ramlat ner ännu. Solen bryter igenom bland molnen på himlen och det skapas vackra färgupplevelser.
Hösten/november kan vara uthärdlig under sådana väder-förutsättningar.
Trafiken är måttlig och det går raskt till hotellet där dottern övernattat. Hon anlände föregående kväll från Norrland.
Fortsätter till parkeringen och det är mycket bilar. Vi Svenskar reser för mycket, enligt vad som är bra för miljön. Känns lite kluvet då resandet är ett guldkorn i tillvaron.
Finns det inget annat som smutsar ner miljön, som vi kan dra in på och kompensera flygets utsläpp?
Checkar in i automat på Arlanda, men får inga bagage-taggar. Får stå i en lång kö till incheckningen.
Checkar in och junior växlar pengar innan det blir avfärd mot säkerhetskontrollen.
Passerar incheckningen och förvånas över att det är helt tomt nu! Måste ha haft dålig timing?
Dottern blir stickprovskontrollerad för sprängmedel. Kanske skall far och dotter ha ett samtal för att utröna vad hon umgås i för kretsar?
De i sällskapet som inte orkade upp på morgonen för att äta frukost provianterar på flygplatsen. Dottern tar en dubbel frukost! Förmiddagsfika korrigerar hon!
Planet till Warszawa är lite kompakt, men det fungerar. Det är mycket moln, men ser en skymt av södra Gotland. Närmare Polen är det kompakt grått väder.
Det är regn och rusk i Warszawa när sällskapet landar.
Flygplatsen verkar inte supermodern och efter en stunds vandring i gångar nås gaten för nästa flygtur till Tokyo.
Vid gaten finns det en restaurang och sällskapet sitter ned för en lunch. Etablissemanget är enkelt. Halva menyn ”finns inte” för att beställa!
Det blir en ganska fantasilös lunch hamburgare och fläskkotlett. Det senare är en schnitzel!
Ölen är dock god!
Av någon anledning så har man inte tänt lyset i restaurangen, varför det är lite svårt att läsa menyn. Kanske en strategi för att man inte skall se den mediokra maten? MEN stället gör reklam för att maten är ”Handmade natural fresh food”.
Tveksam till att nämnda epitet håller, men erkänner att hamburgaren var god.
Planet blir försenat 1 timme och 20 minuter.
Det visar sig att planet inte är fullt och det erbjuds platser i premium och businessklasser. Det kostar 4.000 till 8.000 extra. Det är lite dyrt för extra benutrymme. Avböjer möjligheten.
Det finns platser över, varför sällskapet kan sprida ut sig lite och få lite extra utrymme på detta sätt.
Några Polska grabbar har med sig lite extra dryck och håller igång hela resan. De står i gången och har diskussioner sinsemellan. Alla måste trängas för att komma förbi.
Det är en konst att sova sittande på ett plan. En del lutar bara huvudet och somnar medan undertecknad saknar helt denna förmåga.
Det blir en 10 timmar utmaning att försöka få någon vila, för det går inte att bara vara vaken hela resan. Det blir också så tråkigt att bara sitta still. Filmerna är inte mycket att se och orkar inte läsa.
Landar i Tokyo klockan 02:00 Svensk tid och 10:00 lokal tid. På resmålet har sällskapet tappat 8 timmar av denna dag.

Åter till start

4 Nov Tokyo

Alla i sällskapet är trötta vid ankomsten till Tokyo Narita flygplats, men nu är det dag och ett antal aktiviteter måste fixas. Det är immigrantkontroll, bagageband och tull, innan sällskapet kan lämna själva flygplatsen.
För att vara Japan så känns allt detta mycket byråkratiskt och det är en del papper som skall fyllas i på rätt sätt och kollas.
Skriv med bläck! och fyll i allt! är rekommendationen. Undertecknad kom igenom utan större besvär medan alla övriga fastnade på grund av något var fel i blanketterna.
Sällskapet hade bokat järnvägspass innan resan och reservationerna skall omvandlas till valida pass. Junior kan Japanska och får fixa detta. Det blir ännu en gång en massa ifyllande. Han får dock lite extra hjälp då han kan Japanska!
Väntar på tåget in till Tokyo. Gör en intressant iakttagelse när tåget kommer in. Det kommer in ca 20 minuter innan avgång. Det brukar normalt vara 2-3 minuter stopp.
Förklaringen visar sig strax. Detta är en ändstation. Vid varje ändstation så städas vagnarna i tåget!
Det är två män som städar per vagn! Det är inga stackars utslitna invandrarkvinnor, som det brukar vara i Sverige. Tror inte heller att tågvagnar städas på samma metodiska sätt som här?
Sitter och skriver på tåget in mot Tokyo och är jättetrött. Känner att irritationen kommer lätt och måste lägga band på personligheten. Får inte checka in på hotellet förrän 15:00. Det kommer bli en lång dag.
En av anledningarna för denna resa är att få se Japan i höstfärger. Detta skall vara en mycket vacker upplevelse. Det verkar dock som sommaren biter sig fast. Här är det 20 grader varmt och allt ser grönt ut under tågresan.
Något enstaka träd håller på att tappa färg, men det är långt ifrån höst ännu. Få se om det blir andra upplevelser uppe i bergen.
Tåget når Tokyo station och byter tåg till Shinagawa station.


Väskorna lämnas in för förvaring på stationen. Det finns massor av förvaringsskåp, men alla är fulla! Lyckligtvis är det ett par Japanska gubbar som etablerat sig som väskförvarare.
Mot ca samma kostnad som i skåpen får man lämna väskorna i ett hörn i tågstationen. De sköter allt inom denna tjänst.
Sällskapet slinker in på en restaurang vid tågstationen. Lunchen är enkel men mycket god. Tycker mycket om Japansk mat. Den känns både god och nyttig.

Bredvid sitter några äldre arbetskamrater och det är intressant vilket socialt spel finns i umgänget. De har mycket trevligt tillsammans men det finns hierarkier!
Hotellet ligger en bit från stationen. Bodde i samma område förra året, men närmare (och dyrare) till tågstationen.
Kom underfund med att ingen orkar något första dagen i Tokyo, efter en lång resa (ca 22 timmar total), tidsomställning (8 timmar före), dålig sömn, etc.
Då duger det att bo i en ”garderob” som de vuxna bokat. Ungdomarna vill inte sova i samma dubbelsäng varför det blev separata sängar och ett marginellt större rum.
Hade fått intrycket att hotellet bara låg ett stenkast från stationen. Sällskapet går dit för att checka in.
Det visar sig att 1 Det var långt till hotellet – 1,7 km, 2 Det gick att checka in tidigare.
Sällskapet får gå tillbaka till stationen och hämta väskorna.
Alla är trötta och de goda idéer som diskuterats under denna första dag faller platt till marken.
Prio 1 blir nog att komma ikapp med sömnen.

Hoppas på bättre krafter nästa dag och då börja även lite andra upplevelser!
Åter till start

5 Nov Tokyo – Hakone

Det blir en konstig kväll och natt då alla är trötta, men då tiden i kroppen är enligt Svensk tid. Det blir dock en hel del sömn för att komma ikapp det som fattas.
Vaknar till slut strax efter 06:00 lokal tid (22:00 Svensk). Vaknar konstigt nog samma klockslag hemma även om 06:00 är 8 timmar senare?! Det är ljust ute och kroppen verkar acceptera att det är den nya dagstiden.
Hotellrummet är kompakt viket var medvetet vid bokningen, men att städningen är så usel och definitivt inte Japansk stil. Kylskåpet är inte tömt efter förra gästen, ingen dammsugning på mattan, toalettens skrymslen inte städade på veckor, etc.
Hoppas få liv i övriga sällskapet. Knackar på juniorernas dörr och de är vakna. Junior hade stora planer avseende kvällen dagen innan men däckade och sov i 12 timmar. Det var lite svårare för dottern att sova.
Dagen börjar med vandring tillbaka till stationen och sedan Shinkansen tåget till Hakone. Hakone är ett område som ligger bland bergen och är en SPA-ort. Det är en liten ort med bara 10.000 bofasta, men det kommer en hel del besökare till orten med sina SPA, naturreservat och museer.
Sällskapet skall bo på ett SPA-hotell och det skall bli spännande att se hur detta är. Det finns bad också men då måste man vara näck och det tar emot litegrann. Det är visst män och kvinnor gemensamt?
På vägen till stationen är det en jämn ström av Japaner som är på väg till sitt arbete. De flesta är män i mörka kostymer. Vädret är som en sval sommar morgon med Svenska mått och kan gå i korta vandringsbyxor och T-shirt.
På stationen är det en lavin av mörka kostymer. Sällskapet måste korsa denna mänskliga lavin och det är en utmaning.

Förstår att det finns skyltar som varnar för krockar vid hörn.

I högtalaren varnar man också att det är farligt och använda sin mobiltelefon när man går! Detta är ganska självklart i detta väl organiserade kaos.
På stationen blir det inköp av Bento-låda till frukost. Det finns ett ofantligt utbud av dessa matboxar. De är varierande och håller bra kvalité. Har provat dessa förr och de är också goda.
Väntar på perrongen och konstaterar att tågen som skall avgå är några sekunder försenade! Något känns fel i Japan?
Det är välordnat på perrongen med markeringar hur man skall köa.

Kliver på tåget och konstaterar att en icke-Japan inte visar minsta hänsyn till denna ordning. Denne är från ett land som icke skall nämnas.

På tåget så meddelas att mobiler skall vara inställda på tyst vid uppringning. Detta är annat jämfört de skrikiga resenärer på Svensk kollektiv trafik som låter helt respektlöst.
Tågvärdarna beter sig också på ett säreget men trevligt sätt. De bockar och tackar till alla passagerarna i en vagn, när de kommit till utgången till nästa vagn.
Kanske något för våra systemutvecklare som bockar och tackar för att våra kunder vill att vi skall programmera några rader?
Hinner lagom äta Bentolådan innan det är dags att byta tåg på stationen Osawada. På stationen blir det kö till turistinformationen, där man kan köp ett flerdagars kort och få gratis transporter och rabatt till vissa inträden som t.ex. museer.
Det är inte turistsäsong, men de turister som köar tar ändå sin tid. Det är alltid någon som skall krångla extra. Junior fixar allt till slut och det är dags att kliva på ett mindre tåg till Hakone Yumoto där hotellet ligger.
Det är ett skramligt tåg som tar resenärer upp i dalen – 504 meter öh. Det regnar vid ankomsten men slutar efter någon minut.
Området känns mycket lantligt jämfört Tokyo. Tyvärr också mycket turistigt. Det blir en del diskussioner innan sällskapet kommer underfund med vart hotellet ligger.
Hotellet erbjuder pendlings-bussar och missar en med några sekunder. Väntar på nästa ända tills junior ser att det dröjer 40 minuter. Det är 15 promenad till hotellet enligt deras hemsida.
Solen tittar fram och det blir varmt att dra resväskorna uppför till hotellet. I den lilla stadskärnan är det trångt, då det finns affärer utefter gatan.

Passerar några broar och det bär fortsatt uppför.

Staden har ”förbättrat” flodens naturliga fall med stenar, så att det bildas små vattenfall. I floden står en vit fågel och fångar fisk.

Anländer svettiga till hotellet. Incheckningen går galant när junior pratar på flytande Japanska. Här är man betydligt trevligare än på förra hotellet.
Det är för tidigt att få tillgång till rummen, men väskorna tas om hand så att sällskapet slipper släpa på dessa.
Går tillbaka till tågstationen för att ta bergbanan upp till Gora. Intressanta skyltningar, miljö och ”Engelska” på vägen till stationen.

Kliver på tåget som kommer strax efter att sällskapet anländer. Det är Finsk bastu i tågvagnen. Svetten forsar och det erbjuds ingen fläkt av kylig luft.
Tåget får gå i sick-sack uppför sluttningen. Vid varje riktningsändring måste tågföraren gå till andra änden av tåget och köra i motsatt riktning snett uppför sluttningen. Det blir totalt tre byten av lokförarplats.


Högtalar-rösten i vagnarna meddelar att denna typ av tåg passerar det andra brantaste motlutet i världen 8 %. Vet att andra typer av tåg drivna med kugghjul kan gå brantare, men dessa är av en annan typ av tåg.
I den brantaste lutningen är lokföraren 3-4 meter högre än sista vagnen i uppförslutet.
Banan har också mycket snäva kurvor. Detta innebär att vagnarna måste vara kortare än normalt. Lokföraren måste också spruta vatten på rälsen vid kurvorna för att minska slitaget genom friktion.
Når Gora och här är det lite svalare. Byter till buss för färd till nästa stopp – Senkyoro-mae och Venetian glasmuseum.
Det är mulet uppe på högre höjd och chansen att denna dag se Fuji är noll. På tre resor till Japan har det blivit 0 möjligheter att fotografera berget i verkligheten.
Museet har en liten fin park, men kanske inte helt i Japansk stil. Det finns inslag av glaskonst och ”glasträd” har ”planterats” i parken.





Själva utställningen består av gammalt samt nytt och mycket fina glas-konstverk. Det finns ett glas på en skör hals som sticker ut. Glaset ser helt oproportionerlig ut, men den verkar även hålla för vind. Man visar en video där övre delen på glasen vajar lätt. Kan glas vara elastiskt?

Tycker det känns konstigt att Italienskt glas visas i Japan. De borde väl ha eget vackert glas att skryta med? Sonen förklarar att förhållandevis liten andel Japaner åker utomlands och får uppleva detta konstslag, varför man tagit en sådan här utställning till Japan.
Vid museet finns det också en butik med glaskonst till priser man inte som normal löntagare kan betala. Dock finns det billiga nyckelringar i plast! Det är mycket artiklar i glas med anknytning till julen.

Maten som erbjuds i parken är Italiensk och sällskapet föredrar Japansk mat, när resan är till Japan! Pizza och pasta kan ätas hemma!
Sällskapet tar bussen tillbaka till Gora. Har tur och kommer till busshållplatsen någon minut innan avgång.
Den förra chauffören körde lugnt och tryggt, medan denna kör som en biltjuv. Det senare känns inte Japanskt.
Återkommer helskinnade till Gora. Sällskapet letar på en restaurang för en lunch. Hittar ett ”hål i väggen”. Hål i väggen brukar var OK/Bra mat i Japan. Det är hyfsad mat också. Det är också väldigt rationellt. Man beställer och betalar också samtidigt vid kassan. Annars brukar det var vid bordet. Maten (Ramen soppa) är bra och alla blir mätta och belåtna.
Sällskapet fortsätter vidare till kabin-banan för färd upp i bergen (+1.000 meter). I bergen erbjuds utsikter som träd i höstfärger och utsikt mot Fuji. Enligt reklamen……
En inspelad röst berättar om de olika utsiktsplatserna som passeras. Det är noll sikt i det disiga vädret och denna utsikts-upplevelse, är densamma som att stå i en garderob med släckt lyse!


På toppen ser sällskapet röken från några varma källor. På toppen tillreds också en lokal ”delikatess”. Man kokar ägg i svavelkällorna och de får en svart färg. Källorna avger svavelångor och luktar skit. Äggen som kokas smakar och luktar också skit!
Det sägs att den som äter ett svavelägg blir 50 år äldre! Känner en stark frestelse men avstår.
På toppen blir det byte av kabinbana och fortsätter nedför till Togendai-Ko som ligger vid sjön Ashi. Här erbjuds båtfärd i ett ”piratskepp” vidare till Hakonemachi-Ko.
Såg en gång ett piratskepp ”segla” förbi sällskapets hotell på Gran Canaria och det dunkade rytmisk musik från båten. Sade vid detta tillfälle att undertecknad aldrig skulle sätt sig på en så kallad piratbåt. Sitter nu i denna förnekade tingest och glider fram över sjön.

Fångar de sista utsikterna som finns att fotografera, då dagsljuset börjar avta. När båten lägger till så dröjer det bara några minuter tills dagen blivit till svart kväll.





Sällskapet har tur att få plats på en buss som går tillbaks till hotellet i Hakone-Yumoto. Resan går i ett becksvart landskap utan några hus som lyser upp på sidorna. I bergen är bebyggelsen mycket begränsad i Japan.
Reflekterar över dagens upplevelser som varit ganska ”turistiga” och inte så mycket av det normalt vackra Japan. Vädret har haft en del i detta men också den något sena hösten. Temperaturen har dock varit så pass bra så att undertecknad kunnat gå i korta shorts hela dagen.
Når slutstationen och sällskapet känner av dagens alla övningar, ackumulerat med att dygnsrytmen och sömnskulder inte har reglerats.
Det blir en kort och lite stillsam kväll.

Handlar lite artiklar i en butik och blir minst sagt konfunderat då artiklarna har betalats och expediten uppmanar undertecknad att stoppa in handen i ett hål i en låda. Tror att han menar att undertecknad skall skänka växelpengar till välgörande ändamål? Det visar sig efter en stund att undertecknad skall sticka in handen för att ta två gratislotter. Tar två och vinner på en!
Vinner det fantastiska priset – En Wasabi tub!

Imorgon blir det en längre färd med Shinkansen till Hiroshima.

Åter till start

6 Nov Hakone – Hiroshima

Vaknar tidigt på hotellet i Hanoke. Rummet är betydligt rymligare än förra nattens hotell. Enda nackdelen i dubbel bemärkelse, är Japanska hotells nackkuddar. De är små och hårda och gissa vad? undertecknad har ont i nacken efter de senaste nätterna.
Lånade ut el-adaptern till ungdomarna med löfte att de lämnar tillbaks denna senare på kvällen. Det returnerades ingen adapter och misstänker att det blev s.k. ”däckande” även denna kväll?
Vad är det med ungdomarna i dessa dagar. Trodde de brukade röja hela nätterna? ”Däckningen” bekräftades vid frukosten.
Få se om det är fullt på frukosten idag. Sällskapet vill vara tidigt ute, då dagen innebär en längre resa till nästa mål – Hiroshima. Det gick inte att äta middag på hotellet igår, då den var fullbokad. Hade hoppats få äta en lokal Japansk middag.
Frukosten blir tyvärr stressig, då det är ett tåg som ska passas på morgonen. Det är synd för det finns mängder med annorlunda rätter på frukost-buffen. Detta är ett så kallat Japanskt hotell, varför det erbjuds mycket Japanska rätter istället för traditionellt ”internationella”.
Det blev tyvärr en alldeles för kort frukost.
Många är klädda i morgonrock med en mindre rock utanpå. Plaggen finns att använda på varje rum. Till detta ingår också ett midjeskärp och ärmhållare. Allt är i matchande färger och ser mycket smakfullt ut. Hade själv tänkt gå i morgonrocken och äta frukost, men blev avrådd av sonen för att inte ”skämma ut mig”. Det visar sig vara ett felaktigt antagande då många är klädda så.
Efter frukosten blir det språngmarsch till tåget med resväskorna rullande på asfalten. Det blir träning även denna semester. Hinner till tåget med 5 minuters marginal. På nästa resmål stannar sällskapet 3 dagar och på samma hotell, så det blir en paus i väsk-rullandet och tågpassandet.
Gör en reflektion angående senaste restaurangbesöket. I Japan sörplar man när man äter/dricker soppa och nudlar. Detta är accepterat och det sörplas friskt på restauranger. Sörplandet är också ett sätt att visa uppskattning för maten.
Kanske ett nytt sätt att hitta bra restauranger? Man skall ställa sig och lyssna utanför, för att höra hur mycket det sörplas inne i restaurangen?
Fick en kreativ ide för en Svensexa. Brudgummen får en ögonbindel, leds in på en vanlig restaurang, meddelas att denne är på en Japansk och det skall sörplas utav h-e.
Det förekommer faktiskt diskussioner inför Sommar-OS 2020 i Tokyo. Japanerna sneglar lite åt vad västerlänningar tänker och tycker. En fundering är detta med sörplandet. Man vill inte framstå som primitiva/löjliga för att man sörplar i sig maten. Det kanske blir en ändring av dessa seder?
Lokaltåget är ganska tomt denna morgon. Studerar dalen och det är tendenser till höstfärger, men inte den riktiga explosionen ännu. Japanernas egen ”höstfärg-säsong” pågår 1 – 30 november.
Ankommer till Odawara för byte till Shinkansen. Det är inte samma rusning som i Tokyo men den är tillräcklig för att vara på sin vakt och undvika kollissioner.
Når perrongen för snabbtåget och fyller på med dryck från de automater som alltid finns på varje perrong. Det blir en nyttig semester, då undertecknad väljer drycker baserade på grönt te.
Vagnarna är packade med folk. Det sitter Japanska jobbpendlare på de flesta platserna. Platser är också markerade med väskor för att slippa andra medresenärer. Det är inte bara Stockholmare som har denna ”tradition”. Det sägs också att många Japaner inte vill sitta bredvid västerlänningar, de så kallade ”gaijin”.
Resenärer går av utefter resan och sällskapet kan snart sitta tillsammans.
Idag blir det totalt 4 timmars resa till slutstationen.
Studerar en stationsvärd vid en station. Har titta på en dokumentär om tågtrafik och hur man förstärker säkerheten genom att inte bara utföra de moment som skall göras utan även pekar på de saker som utförs. Allt detta för att förstärka att rätt aktiviteter genomförs.

Japanerna är tydligen föregångare på detta område och detta är en del i att öka säkerheten och undvika olyckor.
Olycksfrekvensen är lägre i Japan jämfört andra länders tågtrafik.
Efter ca 4 timmars resa så når tåget ändstationen i Osaka. Här blir det tågbyte till nästa tåg för sista biten till Hiroshima. På vägen har det ösregnat, men i Osaka är det strålande sol och sommarvärme! Det är utlovat 23 grader varmt i Hiroshima. Ingen höst i denna del av landet.
Osaka station är stor men tåget något mindre än normalt – endast 8 vagnar. Det är färre resanden i denna del av landet.
Som vanligt håller städare på att feja i vagnarna och vänder på alla säten, så att resande alltid kan sitta i färdriktningen. En trevlig finess.
Första stationen efter Osaka är Kobe och får lite nostalgikänslor då sällskapet bodde där några dagar förra året. Hotellet att det bästa läget som sällskapet hittills haft under sina Japan-resor. Det ligger ner vid hamnen och erbjöd fin utsikt ut mot havet. Hotellet såg ut som en Finlands-färja på håll.
Tåget passerar också Himmeti som besöktes förra året. På orten besöktes ett mycket utmärkande tempel som ligger på höjd med utsikt över staden. Själva besöket var inte så kul då det blev en lång vandring i en ändlös kö. Är inte heller så förtjust i Tempel.
Det roligaste var alla Japanska grupper som hade firande av körsbärsträdens blomning. De satt i grupper under träden och det konade brännvin på flera meters håll! Stämningen var god i de olika sällskapen!
Når till slut Hiroshima och det har blivit en resa på 5,5 timmar.
Det första sällskapet göra är att leta upp en lunchrestaurang. Hittar en bredvid stationen, på högsta våningen, i ett intilliggande varuhus. Det visar sig vara en Japansk/Italiensk. Det blir spagetti-rätter fast detta inte var meningen.
Nästa uppgift är att hitta en transport till hotellet. Det är ca 1,5 km att gå och dottern vägrar. Denne är trött efter 2 nätters dålig sömn.
Det blir lite problem att lista ut var tåget går för enligt kartan skall det gå en tåglinje till en station nära hotellet. Sällskapet med junior i spetsen försöker hitta svaret på stationens informationstavlor men får inte ihop det alls denna gång. Sällskapet förstår inte helt enkelt vad som är transportslaget till hotellet.
Till slut får sällskapet ta hjälp av turistbyrån som berättar att transportsättet är spårvagn, men där gäller inte tågkortet. Hon upplyser dock att rundtursbussen för turister passerar den aktuella stationen och är gratis.
Sällskapet går ut till busstationen utanför och precis då kommer bussen. Det är bara att hoppa in med väskorna och åka med.
Från busshållplatsen där bussen stannar är det bara 3 minuter promenad till hotellet.
Hotellet ser nytt ut och är relativt högt i förhållande till omgivningen. Går in genom dörren och där står en skylt som meddelar att receptionen är på 16:e våningen.
Sällskapet går in genom en korridor som slutar i ingenting! Här finns ingen dörr till något hotell? Eller?
Junior går tillbaks till tidigare skylt och läser mer noggrant medan dottern läser en lite skylt på väggen i slutet av korridoren. Skylten meddelar att dörren öppnas automatiskt! Dottern går mot dörren och som öppnar sig! Junior gastar genom korridoren att dörren är automatisk. Han var för snabb när han läste skylten första gången.
Nu är det 1 – 1 mellan junior och undertecknad. Junior hittade inte en hotelldörr och undertecknad hittade inte en badrumsdörr på förra årets resa!
Incheckningen går bra även om junior för första gången måste gå över till Engelska när SPA-rutinerna ska förklaras.
Den är bar hud som gäller men skilda dam- och herravdelningar.
Dottern är slut och vill inte göra någon utflykt denna dag. Det återstår två timmar dagsljus så övriga i sällskapet tar en tur till en vacker park och sedan lite inköp av strömadapter och lokalt SIM-kort.
Går genom staden som är ganska anonym. Det finns ett begränsat utbud av sevärdheter i staden. Man åker nog mest hit för att besöka atombombs ”domen”. Detta var en stor tragedi där 80.000 dog direkt vid bombnedslaget och ytterligare 130.00 efteråt, av strålning och brännskador. Många var läkare/hjälparbetare som kommit till platsen efteråt och inte var medvetna om en atombombs effekter.
Sällskapet kommer att besöka denna plats.
Det är sommarväder och sällskapet går genom staden mot nämnda park. Korsar några floder och det är lågt vattenstånd i samtliga floder.

Når bergskullen med parken och det går uppför en bit. Når den norra delen av parken och det finns inget att se. Här finns ett Manga-museum och det är stängt. Det var också stängt när junior besökte platsen första gången.
Då det inte finns något att se här, så är det bara att traska vidare genom bostadskvarter till tågstationen och en elektronikaffär.

Stadsplanerna är väldigt spontana i Japanska städer. Det vimlar av hus och det finns i de flesta fall ingen plan eller enhetlighet avseende färg och form. Husen känns ditkastade i princip.
Husens adresser är också ett kaos. Här är det inte som i Sverige med gatunamn och nummer. Numren är också i sekvens.

Här numreras ett hus och detta nummer är gatuadressen! Husen får nummer vartefter de byggs.
Känns ganska rörigt och utmanande för brevbärarna.
Når tågstationen och hittar en affär med ett rejält utbud av elektronik i 7 våningar.
Junior hittar snabbt SIM-kort och Eladapter.
Vandrar tillbaka till hotellet och det är fortfarande ljummet som en sommarkväll.
Biltrafiken är måttlig i staden och den största risken att bli påkörd är av cyklister som använder gångbanan som cykelled. De kommer ibland i mycket hög fart.

Dottern har piggnat till lite och sällskapet överenskommer om en gemensam middag i någon restaurang nära hotellet.
Ungdomarna tittar på tripadvisor och hittar några alternativ.
Sällskapet vandrar ut i kvällen, men det visar sig att ingen av restaurangerna ”duger”.
Till slut hamnar sällskapet i en restaurang vid hotellet. Gissa vad den är av för typ av restaurang? Jo, Italiensk.
Ville käka Japanskt under denna semester och idag har det blivit två Italienska restauranger.
Hittar dock en rätt som kan sägas är neutral avseende land.
Maten är OK men inget kulinariskt mästerverk.
Undertecknad markerar efter besöket att nu får det vara nog och i fortsättningen blir det Japansk mat!
Sällskapet får en heldag imorgon utan några längre resor.
Olika utflyktsmål diskuteras bl.a. besök i Mazda fabriken. Fabriken är bl.a. känd för sin 7 km långa monteringslinje!
Få se vad dagen erbjuder imorgon.

Åter till start

7 Nov Hiroshima och Miyajima

Det är märkligt. Vaknar runt 06:00 lokal tid. Vaknar alltså samma tid som hemma fast det är 8 timmars skillnad. Kroppen har en intressant förmåga att vakna när det är ”dags”. Det har råkat bli denna tid, men som sagt det är konstigt att detta gäller så snabbt även i Japan?
Blev väckt mitt i natten av ett telefonsamtal från Sverige. Har fått information från en vanligtvis välunderrättad källa, att de telefoner vi använder i Sverige inte fungerar i Japan. Skall ta ett snack med den där ”källan” idag. Den som ringde upp beklagade uppvaknandet och detta accepterades naturligtvis, då denne inte hade en aning om sällskapets resplaner.
Många hotellrum är verkligen kompakta här i Japan och det gäller även detta rum. Det går att röra sig, men det räcker med två stora resväskor med persedlar, så blir det trångt. Det finns inga bra avläggningsytor. Det gäller att vara systematisk och planerande så att inga ”konflikter” uppstår.
Det blir en lite senare start idag, då det inte finns något tåg att passa.
Sällskapet får ha familjeråd vid frukosten, om vad som gäller för dagen.
Hotellet har Japansk frukost vilket är en glädje för undertecknad. Massor med främmande ingredienser.
Det går att äta hur mycket som helst, utan att bli stinn i magen.
Vädret blir fint idag och sällskapet beslutar börja vi dome center parken som är nollpunkten för atombomben som släpptes och förstörde staden. Här finns det nu minnesmärken och museer.
Det är bara strax över kilometern till parken och av en slump hittar sällskapet en väg genom en lång shoppingcenter galleria. Allt är inte öppet än, men här finns många butiker och restauranger. Junior blir exalterad, då denne ser en spelhall med favoritspelet trummor. Spelet är tydligen ett sätt för entusiaster att få utlopp för sin ”galenhet”.
Det visar sig också att H&M finns här med en butik.

Ser en Macdonalds restaurang och här är restaurangen verkligen kundorienterad. Man kan på en bildskärm utanför restaurangen, se hur mycket folk det sitter i lokalen. På så sätt kan man välja att inte gå in! Tänk att riskera försäljning före kundens bästa!

Anländer floden och precis vid den byggnad som ofta visas på bilder från detta område. Byggnaden blev delvis kvar då explosionen spreds ut åt sidorna från denna punkt. Bredvid finns ett torn som minnesmärke för alla de barn som dog.



Det blir känslomässigt och känns respektfullt att var på denna plats och området runtom. Många grupper av Japanska studerande och förskolebarn är här och får information om denna tråkiga historia. Tar del av informationen samt tar bilder utan att vara för ”turistig” och istället respektfull.


Korsar T-bron där mitten av själva ”T” var riktmärke för bomb-siktaren. På andra sidan floden finns olika minnesmärken och museer.


Efter en liten bit kommer sällskapet till en stor klocka – Domedagsklockan. Till den finns en hängande stock och grupper kan slå med stocken, som en symbol för världen att det aldrig mer skall fällas atombomber. Ljudet är dovt och respektfullt. Efterklangen som tonar ut är mycket lång.

Fortsätter vidare genom parken, där en del träd visar mycket vackra höstfärger.

På en plats har barn gjort olika arrangemang i färgglatt papper, som något som skall symbolisera positivt om framtiden.

Större delen av museet är avstängt på grund av renoveringar. Det finns dock ett mindre museum som innehåller mycket information om atombomben och dess verkningar. I början ser man bilder av Hiroshima hur staden såg ut innan explosionen och fakta om vad som fanns i staden.
Nästa sal innehåller en simulering av vad som händer när bomben slår ned och hur staden pulveriseras. Det är naturligtvis ett stort område som jämnas med marken.
Nästa sal innehåller olika filmsnuttar med äldre personer som överlevde och deras personliga upplevelser. Berättelserna är naturligtvis mycket gripande. Nästa sal innehåller en massa fakta om atombombens verkningar på människor, djur, byggnader och objekt.


Här är det många skolklasser som har olika uppgifter att göra. Här finns bilder och information om skador på människor och hur objekt förändras. T.ex. en flaska som smälter och det mest rörande är nog en liten tre-hjuling för barn som har deformerats.

Här finns mycket att lära.
Fortsätter och får mera information om Hiroshima historia.
Fortsätter till nedre våningen.
På nedre våningen är det så mycket folk att sällskapet står över besöken i de olika montrarna.
Man kan naturligtvis köpa olika artiklar som böcker, prydnadssaker, minnesmärken etc i museets butik.
Sällskapet avslutar besöket i museet och fortsätter ut i parken.
En skolklass sitter utanför och får information av sina lärare. Reflekterar lite om hur det verkar vara i Sveriges respektive Japans skolor. Japans samhälle har en helt annan ordning, disciplin och hänsyn till varandra jämfört Sverige. Får intrycket av att det är mer ordning och reda i Japanska skolor. Kanske därför det är så stort antal elever per lärare?

I Sverige har vi mera personlig frihet under eget ansvar. Detta fungerar för en del elever, men inte för alla och då kan det bli jobbiga situationer.

I parken finns också ett offer-center under marknivå som sällskapet missade. Återvänder och går ned för trappan till en jättelik cirkulär vägg med en bild av staden. Bilden är gjord av tusentals små plattor i trä eller keramik. De är inte målade, utan mönstren skapas av ojämnheter i varje platta. Måste varit ett styvt jobb.

Det står på skyltar överallt att man inte får fotografera i anläggningen, för att visa respekt för de som skall hedras. Två unga stolpskott går runt och fotograferar allting. Hoppas personligen att vakterna ger dem en omgång.
Nära utgången så kan man registrera saknade från explosionen och man har bildbank på alla identifierade, som kan visas på olika terminaler. Man vill också ha in olika minnen från denna händelse. Det kan vara vad som helst.
I en liten filmstudio visas och berättas om personers upplevelser vid händelsen. Det blir mycket gripande när man hör historier om barn eller berättas om barn. Detta var en hemsk upplevelse som ingen människa är förtjänt av.
Sällskapet går vidare till slottet i staden. Slottet ligger skyddat av vallgravar och mycket finns inte kvar. Det är ingångsbyggnaden och ett torn som är det enda som återuppbyggts efter den tragiska händelsen.
På vägen till slottet så blir sällskapet återigen nästan överkörda av cyklister. De kommer i hög fart och INGEN har ännu så länge använt ringklockan. Det är kanske ofint att signalera folk att flytta sig?


Vi ingången till slottet så pågår en krysantemum festival. Blir avundsjuk när de vackra stora hyacinterna som visas upp. Där finns också en bonsai utställning som visar blommande bonsaier. Arrangemangen är fantastiska. Vill ha, skriker det inom undertecknad.







Möter två Danske ”pier” i skinn-pajar som är på semester. Lite udda brudar. Får även två små Japanska ”fans” som ”rymmer” från föräldrarna och hejar på sällskapet.

Besöker det återuppförda tornet och tar lite kort. Japanska slott är vackrast utanpå och ganska tomma och spartanska invändigt. Sällskapet vandrade i långa köer genom slott, vid förra resan och erfarenheten blev att det inte är mycket att se för tiden/ansträngningen.



Passerar en offentlig toalett och konstaterar att Japanerna verkar frisinnade? Full insyn till herrarnas pissoar!

Nästa sevärdhet är en tur till ön Miyajima. Först är det dock dags för lunch. Vandrar en huvudgata mot tågstationen och junior blir plötsligt exalterad. Under dennes studier i Japan så fanns det två restauranger – Ramen restauranger och Curry (CoCo) restauranger – som var favoriter.

Detta är en CoCo restaurang och sällskapet slinker in. Undertecknad beslutar att pröva på en curry-rätt. På menyn finns det möjlighet att välja styrka på curryn. Beställer en normal och den är het så det räcker. Det finns flera högre nivåer och junior tillsammans med studiekamrater hade en tävling vem som kunde klara av att äta den starkaste varianten. Två kaxiga tog den starkaste curryn och fick senare spendera resten av kvällen på offentliga toaletter!
Prova den som vill/törs!

Restaurangen är ett ”hål i väggen”, men som vanligt är allt bra som miljö, mat, pris och service. Restaurangen erbjuder också möjligheter att läsa Manga böcker under måltiden.

Sällskapet fortsätter till central-stationen och kliver på ett lokaltåg till stationen vid Miyajima. Sällskapet hittar olika information på karta och internet avseende hur många stationer det är till avstigning.
Kartan visar på färre. Det är också svårt att höra stationsangivelserna i högtalaren på tåget (bara Japanska) och det är få stationsskyltar som visas/ses.
Junior lyssnar uppmärksamt och sällskapet kliver av vid en station. Junior ser skylten och inser att denne har hört fel och sällskapet kastar sig tillbaks in på tåget. Det är ytterligare tre stationer till avstigning.
Japaner är ganska kul i sin ambition att vara ärliga och upplysande. Ser en skylt som säger att tågvagnarna har en moderat AC! Dvs en som försöker men inte räcker till! Det känns ärligt att bolaget erkänner detta.
Når rätt station och det blir en promenad till färjan, som tar besökande över till ön. Det är en kort färjetur på 10 minuter. Det är många i kö för att komma över och sällskapet funderar om det finns plats på denna tur. Färjan visar sig vara stor och sväljer säkert minst ett tusental passagerare.

Har läst på i en reseguide om denna ö och den beskrivs som en MYCKET rofylld upplevelse. Man kan t.ex. bo på Ryokan-hotell som är genuint Japanskt. Sällskapet försökte boka detta hotell, men det var antingen fullt eller väldigt höga priser. Reseguiden beskriver att redan i hamnen kommer besökare att översköljas av det lugn och ro som ön erbjuder.
Sällskapet frågar om den som skrivit boken överhuvudtaget varit på ön eller var väldigt onykter. Det är rena tivolit vid hamnområdet på ön. Det är också horder av besökare som trängs bland de frekventa och förfulande Krims-Krams stånd som ligger utanför den så kallade huvudgatan.

Mitt i allt detta strövar tama rådjur som tigger/kräver mat av de besökare som äter eller har något i ryggsäcken. Ser en bock som är ganska aggressiv och stångar en yngling som inte vill dela med sig.

I bortre delen av hamnområdet står det en så kallad helgedom i vattnet. Den är berömd och alla vill fotografera den eller göra ”selfies” stående vid denna. Vid lågvatten kan man gå ända ut till helgedomen.
Sällskapet fortsätter uppför en backe mot en linbanestation. Fördelen med att det blir uppför och lite besvärligt är att ofta 90% av turist-massan avstår från ”besväret”.

En rolig skylt beskriver hur långt det är kvar i minuter. Man kan gå eller springa lätt!

Här finns det flera träd som visar sina höstfärger. De är vackra med sina röda färger. Försöker ta bilder av dessa, men det är lite utmanande med solljuset som strålar ner bland träden. Vissa delar blir överexponerade.

Det är en del uppför till linbanestationen och det är avsevärt mindre med folk i detta område.
Kollar sista nedfart vid stationen för att inte bli kvar på berget. Det var nog ganska bra planerat att komma hit på eftermiddagen, för det är mer folk som kommer nedför än far uppåt.
De blir ett byte av linbana nära toppen.
Skogen är en blandning av gröna träd, förtorkade stammar och enstaka träd i röd höstskrud.
Sista biten med linbana är över en djup ravin och det blir lite mer ”fallhöjd”.
Når linbanans toppstation och härifrån är det ytterligare 1 km uppför till toppen. Det tar 20 minuter att komma upp. Det är svettigt och rejäl backe. Skyltar varnar för att gå utanför stigen – Det finns giftiga ormar! Undrar varför de inte skulle kunna trivas på stigen?




Reskamraten stannar vid ett litet tempel en bit nedanför berget. Det blir en aning ansträngande att ta sig upp hela vägen. Toppen erbjuder utsikter men egentligen ingen mer än de som redan fanns på vägen upp. Det är också svårt att ta översiktsbilder med undertecknads kamera/fotograferingskunskap.
Hoppas på några bra bilder.


Dags att ta hela vägen ned igen. Det går lite lättare men måste vara försiktig och inte snubbla eller halka.
Plockar upp reskamraten på nedvägen och här finns det några stenfigurer som har ”hotats up” av kreativa besökare.

Når linbanestation, tar några sista utsiktsbilder och kliver in i en kabin. Det är avsevärt mindre med folk denna tid.
Måste kommentera hur folk är klädda och tar sig upp till toppen.
Först måste nämnas de äldre Japaner som tar sig ända upp fast de ser knotiga och krumma ut.
Några går i kavaj och slips samt finskor! Ser en dam som vandrar uppåt i högklackat! Visserligen är det breda klackar, men ändå!
Det mörknar successivt på vägen nedför. Stannar till vid dalstationen och tar några ”frivilliga” skämtbilder på ungdomarna.

Försöker fånga de vackra höstfärgerna i skymningen, men det blir väl sådär.

Junior är på tårna, för denne vill fotografera i skymningsljuset. Han har stativ, proffskamera, filter, tidtagning, etc. för att komponera bra bilder.
Blir de inte bra så fixas de till i Photoshop programmet senare.
En filosofisk fråga – När är ett fotografi ett fotografi och en verklig avspegling av det som fotograferas och när är det en manipulerad tavla?
Junior tar bilder ute vid kanten av vattnet. Tidvattnet håller på att komma in och plötsligt står han i vattnet med skor och stativ. Dock blev det bra bilder med solnedgång, vattenreflexioner, belysning av helgedomen, etc.





Sällskapet fortsätter mot färjan som är på väg in. Det blir sprintlöpning sista biten då färjan avgår precis efter sällskapet stigit på.
Vid tågstationen blir det ett nytt sprintlopp till ett tåg, som inte visar sig stanna på denna station! Nästa tåg stannar däremot.
Junior kommer i olag med en Tysk (oförskämd) dam som inte bryr sig om det normalt disciplinerade kö-system som alla följer i Japan.
Hon och hennes manlige partner tränger sig fram och ställer sig först vid dörren när tåget stannar. Junior som ibland kan ha ett ”visst” humör går fram och mer eller mindre bufflar undan henne. Hon säger inget men ger en Tysk Krupp-stål blick och snörper med munnen.
I vagnen så lyckas denna mycket osympatiska dam med partner rusa förbi ändå och få sittplatser. ”Deutschland, Deutschland uber alles”.
Normalt uppfattar undertecknad ”normala” Tyskar som mycket trevliga och artiga.
De enda undantagen är feta bad-gubbar och unga fyllon. Dessa senare kategorier finns dock inom alla folkslag.
De som annars utmärker sig mer och mer är Kineser, som överlag är skrikiga och skall fram först till varje pris. Nu är nog undertecknad stämplad som förolämpande mot det Kinesiska folket och lär aldrig få inresetillstånd till Kina. Detta är inget problem då Kina redan är på ”länder att inte besöka” listan!
Tillbaka på Hiroshima centralstation och färden går vidare till en sushi-restaurang som fått bra betyg på Trip-advisor. Den ligger bara 200 meter från stationen. Det är få gäster i restaurangen och det går snabbt att beställa.
Får in Sushi-rätterna och är inte man att avgöra, om denna Sushi är bättre än vad som ätits någon annanstans.
Tyvärr blir det lite tråkig stämning i restaurangen, då det sitter tre snorvalpar i ett annat bord och röker, ölar och gapar. Tyvärr är detta accepterat och personalen reagerar inte.
Avslutar middagen snabbt, betalar och lämnar stället. Detta kanske är ett bra näringsställe under mera stillsamma omständigheter?
Kvällen är lite kylig, men kan fortfarande gå i shorts och t-shirt. Stannar till i en butik och köper lite sötsaker till de mera ”behövande”. Färden går vidare till hotellet och den mycket långa samt innehållsrika dagen avslutas.

Åter till start

8 Nov Hiroshima, Himeji och Okayama

Idag blir det en utflykt utanför Hiroshima då de ”nödvändigaste/intressanta” sevärdheterna är avklarade i och närmast staden. Första stopp är en repris från förra året Himeji.
Det var överenskommet att alla skulle samlas vid frukost 07:00 för att slippa jäkta och för att hinna med ett tåg. Alternativet är ett tåg 2 timmar senare.
Knackar på ungdomarnas rum strax före sju. Dottern meddelar att junior står i duschen. Ser tidsschemat spricka eller återigen vräka i frukosten.
Undertecknad och reskamraten går före till frukosten och ser vad som kommer att hända avseende tidsschemat. Det blir åtminstone en lugn frukost och möjlighet att tugga maten innan den ska sväljas!
De yngre i resesällskapet kommer något senare, men är så pass raska med frukosten att tidsschemat kanske kan hållas.
Det sitter en grupp amerikaner i bordet bredvid och har en utläggning om det riktiga i att släppa atombomben eller inte. Mest för en bomb, är en yngre dam/flicka med stark vilja och bred dialekt. Hon är verkligen kategorisk och menar på att detta var absolut rätt eftersom inte Japanerna ville förhandla om fred. Det var en stor diskussion om Japanerna verkligen förstod Amerikas vilja att förhandla.
Förstörelsen av Japan och dödandet av civilbefolkningen hade redan förekommit en längre tid med bombräder bestående av vanliga samt brandbomber. Japanska städer var byggda av trä, så en bombad stad brann upp efter att uppdragen utförts.
Det överenskoms att lämna hotellet 06:50. Junior är klar 06:55. Sällskapet vandrar till stationen och lyckas hinna med tåget med ca 5 minuters marginal. Det blev inte för stressigt, men inte heller avslappnat.
Nämnde tidigare att konduktörerna bugar när de går in och ut i en vagn. Det visar sig att också flickan med serveringsvagnen gör likadant. Har inte sett att någon köpt något från dessa serveringsvagnar.
Första stopp blir i Okayama som ska besökas senare på hemvägen. Anledning till stoppet är tågbyte från snabbtåget (stannar inte i Himeji) till regionaltåg.
Anländer Himeji station och känner igen stationen samt gatan mot slottet.
Kommer också ihåg en staty som definitivt är en avbild av dottern avseende sinnesstämning.


I Himeji står man ”logiskt” på höger sida i rulltrappan, medan man står på vänster sida i bl.a. Tokyo och Hiroshima. Fullkomligt självklart!

Det är mycket lite folk vid slottet jämfört förra besöket och det luktar heller inte brännvin bland körsbärsträden.
Inte så mycket höstfärger och det är mycket varmt även denna dag.
Det blir inget slottsbesök då det inte finns något att se invändigt i slottet. Tar lite fotografier, köper en almanacka med fina bilder och tittar på Krysantemum utställningen. Samma utbud som gårdagen – Fantastiska stora blommor (finns i Sverige?) och Bonsaier med Krysantemum blommor.








Besöket går ganska raskt och återvänder till stationen. Hittar ett tåg som avgår snart och åker vidare till Okayama. Här skall det finnas Japans näst vackraste trädgård. Förväntningarna är något uppskruvade hos undertecknad, då det besökts mycket vackra trädgårdar vid tidigare resor.
Når stationen i Yokoama och kliver av tåget. I rulltrappan står man naturligtvis på vänster sida på denna ort!
På utsidan av stationshuset finns en vacker fontän. Parallellt med huvudgatan finns en galleria. Sällskapet slinker in för att hitta en restaurang för en lunch.

De flesta affärer och restauranger är stängda trots att öppettiden för dagen redan är långt gången. Gallerian tar slut utan att sällskapet hittar en restaurang.
Nästan framme vid trädgården hittar sällskapet en lite restaurang typ ”hål i väggen”. I restaurangen sitter det bara Japaner och äter samt det ser väldigt personligt ut. Känns som detta är en genuin familjerestaurang, eller?
Får matsedeln och det finns egentligen bara tre rätter att beställa. När sällskapet bestämt sig så meddelas att beställda rätter inte finns, utan det finns bara en! Det blir en curryrätt också idag tillsammans med hemgjord Ginger ale.

Maten smakar OK och personalen är mycket trevlig. Det här blir väl bra, eller?
Damerna beställer efterrätt och te. Undertecknad tar bara en kopp te.
Bakelserna är goda enligt damerna.
Dags att betala och studsar till när slutsumman presenteras. Detta är den dyraste måltiden hittills på denna resa. Det var OK mat, men definitivt inte i relation till priset. Sedan börjar servitrisen ”flörta” med sällskapet vilket är mycket ojapanskt.
Känns att sällskapet har gått in i en turistfälla. Junior som har den största vanan avseende Japanska etablissemang håller med och den manliga delen i sällskapet går och grubblar, samt känner sig lurade.
Fortsätter till slottet i staden som återigen är ett prydligt slott på utsidan. Går en sväng i området men går inte in då detta slott är ett av de mest påvra inuti enligt junior som besökt slottet under sin studietid. Här har det bombats också och det aktuella slottet klarade sig eller återuppbyggdes. Det finns markeringar på den öppna gården var tidigare slottsväggar och rum funnits på de slottsdelar som inte finns längre.

Sällskapet fortsätter istället till trädgården – Korakuen. Enligt junior är den klassad som den andra bästa trädgården i Japan.
Går in genom den södra ingången och det är mycket öppna gräsytor med enstaka träd. Ser en imponerande bambuskog som har några år på nacken.
I en skogsdunge har många fåglar slagit sig ner och alla verkar sjunga samtidigt. Funderade först om ljudet var inspelat.
Vid södra änden av trädgården står två Japanska skolflickor. De verkar vilja få kontakt med utländska besökare för någon slags skol-uppgift. Det visar sig att de på Engelska skall presentera ett område i trädgården. Antar att detta är för att lära sig mer Engelska. De läser innantill så det är inget fritt tal.
De blir sedan paffa när junior börjar prata Japanska med dem.







Fortsätter att studera trädgården och det finns enstaka träd i röd höstskrud, Tallar som verkar beskurna på konstnärligt sett, dammar med karpar i och någon ö ute i dammarna. Här pågår också en Krysantemum utställning.




För att sammanfatta så är detta inte mycket till trädgård! Sällskapet måste vara dåligt när det gäller trädgårdskunskap och inte kan uppskatta denna topp-rankade Japanska trädgård?

Skolklasserna som varit utspridda med sina uppgifter har samlats i grupper nära ingången när sällskapet passerar.
Junior hör och förstår vad skolflickorna skvallrar om. De säger att en av killarna i sällskapet är jättesnygg. Har 50% chans att det är undertecknad, men oddsen är nog inte till ens fördel!

Vandrar tillbaka till tågstationen och märker att damerna i sällskapet börjar bli slitna. Det blir kortare steg och svaren i konversationerna blir ganska enstaviga.


Kommer på ett tåg och susar tillbaks till Hiroshima.
I Hiroshima skiljs sällskapet åt och undertecknad tar en extra gångtur till Baseball-stadion i staden. Övriga tar sig tillbaks till hotellet.
Undertecknad har energi kvar för att undersöka om det lokala lagets match-tröja kan köpas. Det är tradition att köpa olika former av sport-tröjor vid resor till främmande länder. Tröjan ger sedan återkopplingar till resan när den senare används.
Har en karta och går iväg mot stadion. Hittar affären men konstaterar att den stängde 16:00. Det blir att vandra vidare till hotellet men utan tröja.
Vandrar genom staden bland Japanerna i deras vardag. Känns annorlunda på något sätt att en sluskig och svettig Svensk med ryggsäck vandrar omkring bland alla kontors- eller skoluniform klädda medborgare i staden. På visst sätt känns det långt borta och främmande. Samtidigt hisnande och spännande.
Når tvärgatan till hotellet och där finns det två stora varuhus. Chansar på att det kan finnas de eftersökta tröjorna i varuhusen. I det första varuhuset blir det nobben, då de bara har golfartiklar.
I det andra så finns det sportavdelning och blir hänvisad till 4:e våningen. Där finns sportkläder men bara för barn! Frågar igen och får besked att sportavdelningen finns på 8:e våningen. Kommer rätt denna gång och får hjälp att snabbt hitta en tröja.
Alla har varit så hjälpsamma i detta fina varuhus fast undertecknad ser ut som en svettig sluskklädd gubbe i detta eleganta varuhus.
Personalen verkar tycka att det är exotiskt när någon kund kommer från västerlandet? Kändes mycket trevligt att vara kund här. Håller med sonens uttryck ”Det känns skönt att vara i Japan och få en dos omtänksamhet och respekt” jämfört vardagen hemma i Sverige.
Återvänder till hotellet och ingen har hunnit bli orolig.
Sällskapet överenskommer om middag kl 19:00.
Klockan 19:00 beger sig sällskapet till restaurangområdet i närheten och som passerades under gårdagen. Här finns det många restauranger och slinker in på en mindre ”street-food” restaurang. Restaurangen tema är grillspett.
Man kan beställa olika typer av grillspett. Till detta serveras tillbehör som pickles, Miso-soppa, Kål i soja och ris. Detta är riktigt gott och ett trevligt sätt att äta på.
På storbilds TVn pågår samtidigt en all-star match i baseball mellan en amerikansk kombination och Tokyo Giants. De är skickliga på att kasta och slå. Det jublas ibland på övervåningen. Baseball är en nationalsport i Japan.
Middagen blir ca 170 SEK billigare än tidigare lunch. Maten var dessutom bättre. Lunchen måste konstateras vara en blåsning tyvärr.
Dottern vill gå hem och sova medan junior vill spela trumspelet i spelhallen. Det seniora sällskapet följer med som åskådare. Sonen är riktigt duktig på trummandet och vinner ett extraspel. Detta var en kompetens som var okänd för ”päronen”.
Efter trummandet så blir det natti-natti för denna kväll.
Imorgon blir det förflyttning till Osaka. Det blir också lite sovmorgon.

Åter till start

9 Nov Hiroshima – Osaka

Sovmorgon idag och ingen stress vid frukosten. Junior har hittat en buss där sällskapets tågpass gäller. Sällskapet slipper därmed gå och dra sina väskor. Dottern uppskattar nog detta mest för hennes väska är ganska dragovänlig.
Väntar vid busstationen och det passerar en mängd bussar på denna hållplats varav alla utom en är sällskapets buss.
Bussen kommer, undertecknad kliver på men fastnar i ordväxling med chauffören. Vet inte vad det gäller men går av så att junior får reda ut situationen. Junior undrar varför undertecknad inte går på bussen. Försöker förklara varför, men får ingen förståelse.
Junior reder ut allt och kliver på bussen igen.
Sällskapet anländer centralstationen och tar sig igenom via en mängd rulltrappor.
Ett tåg går om 20 minuter, men det står redan en kö av turister i kö till de vagnar som inte kräver platsbokning. Idag och/eller denna tid på dagen, verkar det vara många som vill resa med tågen.
Får stå till nästa station, medan junior får stå nästan hela vägen till Osaka.
På stationen och överallt i städerna finns det dricka-automater. Detta fanns en gång i Sverige, men de flesta automater har försvunnit. De används flitigt i Japan och här gör man inga vandaliseringar vilket numera hade hänt snabbt i Sverige, om en automat skulle etableras. Det är ett annat klimat i Japan och man håller inte på med fanstyg.
Junior berättar också att automaterna är raggningsställen. Detta är en tragisk historia. Det är inte prostituerade som står vid automaterna, utan vanliga kvinnor som söker en man. I detta samhälle är en kvinna mer eller mindre ”rökt” om hon är ensamstående och över 30 år. Dessa kvinnor står vid automaterna och försöker desperat fånga en man. Detta är en lite mörkare sida av samhället.

Det finns inte några direkta skyddsnät som statlig pension etc. i Japan. Det förutsätts att barnen skall ta hand om sina gamla. Detta kan ge upphov till intensiva dispyter bland de unga vem som skall dra ”lasset” så att säga.
Vi parkbesöket igår så såg sällskapet den mest gamla och eländiga kvinna sällskapet någonsin sett. Hon har troligen ingen som ser efter henne och driver omkring på gator och parker. Sådant känns lite som ett misslyckande för ett modernt samhälle.
Anländer Shin-Osaka vilket är en stadsdel i utkanten av Osaka. Härifrån får man åka tåg en bit till själva Osaka station. Båda stationerna är otroligt stora och det vimlar av folk. Det finns mycket skyltat, men det är ändå en utmaning att hitta rätt då det finns många färdsätt – Taxi, buss, tunnelbana, tåg, etc.
Osaka sägs vara Japans tredje största stad. Enligt sonen kan de som bor här kallas för Japans Göteborgare. Folket här sägs vara väldigt lättsamma. De pratar också en udda dialekt.
Efter lite sökande hittar sällskapet till hotellet som ligger nära centralstationen i Osaka. Hotellet ligger i en liten gränd, men verkar vid första anblicken se OK ut. Det är för tidigt att checka in, så sällskapet får bara lämna väskorna.
Dags för lunch och det finns många restauranger i området. Hittar snabbt en liten restaurang som också kan sägas vara en ”hål i väggen” restaurang. Personalen är mycket trevlig och en man som serverar pratar mycket med sonen om det ena och det andra. Sonen tycker detta bekräftar epitetet ”Göteborgare”.
Maten var förresten utmärkt och riklig. Priset är hälften jämfört turistfällan igår.

Halva dagen har gått, så det får bli någon enklare aktivitet denna dag. Det finns ett nödvändigt ont i varje resa – Shopping! Kanske lika bra att beta av ”skiten” denna eftermiddag?
Vandrar tillbaks till stationen och det känns väldigt kort bit när sällskapet hittar den genaste vägen. Här finns höghus som det tillhör en större stad.

Stationsbyggnaden ser jättelik ut från gatan.

Japan är inte perfekt och det vittnar de skyltar som informerar om tågvagnar. Vissa vagnar är endast för kvinnor. Tydligen så tafsas det fritt på de vagnar, där det blandas män och kvinnor. I ett reglerat samhälle kanske det finns mycket undertryckt som måste pysa ut på något sätt. Det är naturligtvis åt h-e om kvinnor drabbas och är inte förlåtligt.
Det finns i övrigt mycket pilar och linjer hur det skall flyta på vid stationerna. Så kallad ”nudging”.


Det blir två tågbyten på vägen till shoppingcentret. Tågen går omvägar, medan tunnelbanan går mera rakt på. Sällskapets tågkort gäller inte i tunnelbanan.
Kommer till ett shoppingdistrikt som är litet av ett dårhus. Det är neon-reklam, högtalare, restauranger, affärer med krims-krams, massor av folk, osv.


Många trivs i denna miljö för annars befinner man väl sig inte här? Kan inte påstå att detta är ”my cup of tea”. Sällskapet skiljs åt då shoppingintressena är olika.
Undertecknad ser det mera som en promenad och att få röra sig.
Hittar absolut ingenting att köpa mer än vid utgångspunkten där för övrigt sonen befinner sig. Denne har ett stort fotograferingsintresse. Undertecknad går runt och trånar efter en drönare. Verkar som en spännande grej att äga och ”leka med/utforska”.
Får till och med en demonstration och det minskar inte direkt intresset!
Utanför butiken står en sådan där dylik gatuartist. Denne står stilla i en ställning som liknar en man på språng. Ganska skickligt men han klarar inte att stå så länge.

Övriga i sällskapet strålar samma och beslutar att ta tunnelbanan tillbaks till hotellet. Detta färdsätt går definitivt mycket snabbare.
Tunnelbanestation under jord är enorm. Det är långa gångar med olika butiker/serveringar. Här finns det mera av de artiklar som den kvinnliga delen eftersökte.

Det är bara 4 stationer och så är sällskapet framme vid centralstationen. Hittar rätt utgång denna gång och kommer ut mycket nära hotellet.
Runt hotellet är det mycket liv och rörelse. Det finns många restauranger i området. Kvällens middag blir lätt då lunchen var mycket mat och det har blivit mera stillasittande idag.
Imorgon blir det en upprepning från förra året men nytt för dottern. Det blir en färd till Kyoto.

Åter till start

10 Nov Osaka – Kyoto

Ännu en dag på semestern!
En av anledningarna till att sällskapet gillar Japan, är att det känns så tryggt överallt. Detta är naturligtvis inte den enda anledningen till val av resmål, men Japan kommer högre upp än att kanske åka till Syrien.
Därför känns det lite obekvämt när en lapp i rummet meddelar, att någon form av organiserad stöldliga, med specialiteten, bryta sig in i hotellrum, är verksamma i Tokyo och Osaka. Hotellet rekommenderar att låsa in alla värdesaker och se till att alla haspar är på i dörren.
Det är otrolig skillnad på stadspuls i Osaka jämfört Hiroshima. Det fanns folk och trafik också i Hiroshima, men tempot var något lägre.
Det är mycket hög luftfuktighet här i Osaka och luftkonditioneringen på rummet orkar inte med. Det var varmt igår och kommer så vara idag också.
Frukosten är enklare än tidigare hotell och gästrummen är som vanligt ganska kompakta. Skall man ha med resväskor krävs viss planering.
Frukosten bjuder på en specialare som är mycket nyttig och som Japanerna ofta äter. Ruttna Sojabönor! Junior har provsmakat och denna rätt är vidrig. Vågar inte pröva denna trots informerad nyttighet. Å andra sidan äter ju (inte undertecknad) man surströmming i Sverige. Surströmmingen luktar, men det gör inte Sojabönorna!
En stackars äldre dam på hotellet verkar driva hela frukostmatsalen. Den är liten, men det får plats tillräckligt med gäster för att hålla henne mer än fullt sysselsatt.
Försökte vara ambitiös igår eftermiddag, då det stod att det fanns ett gym i samma byggnad. Detta gym var dock endast öppet för medlemmar och inte för hotellets gäster!
Dottern är inte van vid det ”tempo” som sällskapet håller och har börjat krokna lite. Det är inga extrema vandringar eller så, men det tar väl på krafterna att vara på väg eller göra något hela dagarna.
Tanken är att åka till Kyoto idag. Detta är nytt för dottern, medan övriga var där förra året under körsbärsblomningen. Få se hur många attraktioner som kan ”prickas av” idag?
Kort vandring till Osaka centralstation och stiga på pendeln till Shin-Osaka (Nya Osaka). Det är mycket folk i rörelse även om det är lördag.
Naturligtvis går och står man i trappor helt logiskt på höger sida i Osaka!
Gillar miljön på Shinkansen perrongerna. Det är hektiskt, men på något sätt spännande. Känns som ett trivsamt sätt att resa ändå.
Det börjar redan bli varmt och kommer att vara som en Svensk sommardag.
Många stationer har egna jinglar och de flesta brukar vara rätt trivsamma att lyssna på. Den de har här för Osaka regionaltrafik är däremot enerverande och upprepas alldeles för ofta.
För att citera en släkting – Man får lust att hänga sig när man lyssnar.
Vid trafiksignalerna har man också en ljudsignal när man får gå. Den låter som en Japansk gök, hur nu en sådan låter.
På trottoarer och tågstationer har man också ordnat för de som är synnedsatta. Det finns räfflade mönster i golvet/gatan som skall hjälpa dem att komma rätt. Det finns också frekventa skyltar med blindskrift.
Det går många tåg mot Tokyo, men på de flesta gäller inte sällskapets tågpass. Får vänta 25 minuter på ett tåg. Resan till Kyoto är, endast en kvart.
Japan består väl av en 100 miljoner innevånare och sedan är det en mängd andra som söker sig hit. T.ex. gästarbetare, turister, etc. Ibland måste man dock säga att världen är liten. När sällskapet skall gå av ser undertecknad den Tyska damens man, som sonen kom i olag med för två dagar sedan. Misstänker att ”Die Fraue” står bakom honom! Låter sonen komma en bit innan detta meddelas.
Kyoto station är också mycket stor och det är mängder av folk i rörelse. Sällskapet fortsätter med ett regionalt tåg ytterligare en station – Tofukuji – och kliver av en bit från centrala staden. Kyoto bombades inte under andra världskriget, så mycket av den gamla stadsplanen finns kvar.
Det blir många små och trånga gator att vandra till dagens mål – Lite tempel och trädgård. Området kan erbjuda mycket vackra höstfärger, om man gör besöket i rätt tid.
Det är mycket folk som besöker denna plats, trots att det inte är någon av de mest populära. Under hela vägen från stationen till området, så står det uniformerade män och föser massorna i rätt riktning. De vill också att alla håller åt sidan på vägen när bilar kommer.

Når tempel-området Tofukuji och får en skymt av det mest attraktiva fotograferingsområdet. För att fotografera från ett mera översiktligt håll, måste man betala inträde! Detta bara för att få fotografera!
I området finns det imponerande byggnader och detta skulle kunna vara lite mera vördnadsvärt om det inte vore för all stånd med krims-krams i området. Detta är delvis en marknadsplats och inte bara ett tempelområde.
Sällskapet strövar omkring och hittar ett lite avskilt område där det finns en liten trädgård. Det kostar några yen att besöka trädgården, men det är värt att gå in och framförallt få njuta av ett verkligt lugn och inte det som beskrivs i guideboken avseende ön Miyajima.
Tar några bilder och strövar omkring i lugnet.
95 % av besökare/turister försvinner om något ligger avsides/besvärligt?!





Bakom trädgården finns det en trappa upp till någon slags helgedom för de döda. På vägen upp varnas för ormar och meddelar också att de bits!
Återvänder till det stora turistiga tempelområdet med stånd och tempel om vartannat.
Tar en lov inom området och det finns riktigt stora byggnader som ser ceremoniella ut och har några år på nacken.


Miljön störs lite av den kommers som finns runtomkring.
För att få fotografera de vackra höstfärgerna i tidigare nämnda område, måste man betala inträde! Skickar in junior med kameror och uppdrag att dokumentera detta. Denne dröjer så antar att det finns mycket att fotografera.



Det skall finnas ett ytterligare område att kika på någon kilometer längre bort i Tofukuji stadsdelen – Kaiko-ji templet. Sällskapet beger sig dit och detta Tempelområde är mera kompakt jämfört det senaste. Det blir lite svettigt att ta sig uppför en backe till Kaiko-ji templet, där man kan tillbedja sina gudar.
Runtom templet finns lite lönnar och andra träd i höstfärg. Fotograferna gör sitt bästa för att dokumentera dessa vyer.







Återvänder nedför backen till stadsdelens centrala delar och slinker in på en mycket liten restaurang. Restaurangen verkar drivas av ett äldre par och gumman är framåt samt mycket trevlig.
Här går till och med junior bet på att tyda matsedeln, som är skriven med för honom okända tecken. Den är också skriven i någon slags skrivstil och som är svår att tyda.
För att lösa problemet så får sällskapet resa sig upp, gå ut och peka på bilder i skyltfönstret som visar vilka rätter som serveras!
Maten är helt OK och priset är lågt.
Ett mycket genuint ställe och en mycket trevlig gammal gumma. Hon var inte blyg och fick lära henne några Engelska fraser.
Återvänder till tågstationen för retur till Kyoto centralstation. Det är packat på tåget, då det strömmar turister till alla sevärdheter som finns i staden.
Byter till ett annat tåg och färdas utifrån de centrala delarna igen. Färden går till en känd bambu-skog – Arashiyama.
Anländer stationen och det blir lite osäkerhet var skogen är belägen.

Hittar en översiktskarta till slut och börjar gå mot den nämnda skogen. Ju närmare sällskapet kommer skogen desto mer turister och inhemska besökare dyker upp.
Vid ingången till skogen är det helt packat med folk. Mitt i detta kommer det flera Rickshaw som dras av vältränade ynglingar.

Uniformerade japaner motar bort folk, så att dessa vagnar kan passera. Killarna som drar vagnarna är unga och ser mycket vältränade ut. Om de inte är det innan, så blir de det definitivt nu!
Det är packat med folk på vägen som går genom skogen. Det är mycket turistigt. I folksamlingen ser man ibland vackra färgklickar, bestående av unga flickor i mycket stiliga Kimonos.

Bambuskogen blir mäktigare ju längre in i skogen sällskapet kommer. Solen ligger också på från motsatt håll och strilar in mellan de täta Bambu-träden. Det blir förhoppningsvis en del vackra bilder.

Når vändpunkten i skogen och går en lugnare väg tillbaka genom en by.

Här finns det vackra trädgårdar med lite motiv också.
Ansluter längre fram till vägen genom bambuskogen och det blir trängsel igen.
Når en järnvägskorsning där det finns signaler, bommar och vakter på var sida. Det kan tyckas vara onödigt med vakterna men observerar hur en del beter sig och förstår att detta är befogat.
Japan är annars ett arbets-tätt land, där man hittar uniformer och uppgifter åt alla. T.ex. att räta upp cyklar i cykelställ som står lite snett!
Fortsätter genom trängseln och når själv infarten där det blir rejält packat. Förutom folkmassan så finns det försäljningsstånd och dessa stoppar upp ytterligare. Sedan passerar det en och annan Rickshaw också.
Ploppar ut som en nyfödd på gatan utanför och kan fortsätta mot järnvägsstationen. Passerar ett fint blomsterarrangemang bestående av Palettblad och får lite ideer!
Når stationen och här är det också trångt både på perrongen och i tåget.
Når Kyoto centralstation och det är dags för byte till Shinkansen. Det blir en bekvämare tillvaro på perrongen och får även sittplatser på tåget.
Når Shin-Osaka och här börjar trängseln igen på stationen, perrongen och pendeltåget. Det är nästan så att dottern inte kommer med. Hon måste slänga sig in genom en annan tågdörr i sista sekunden.
På Osaka centralstation så skiljs sällskapet åt. Junior beger sig till Osaka slott för fotografering av solnedgången, medan övriga försöker hitta till hotellet. Det senare är lite osäkert, men det går bra.
Junior skapar som vanligt dramatik. När klockan är 19:00 är tanken att sällskapet skall gå ut och äta middag. Junior skulle vara tillbaks mycket tidigare. Denne anländer 19:50! Hmmm!
Det råkar vara så att en i sällskapet fyller år denna dag, varför övriga har valt en så kallad ”Chabu Chabu” restaurang för kvällens middag.
I en sådan restaurang sitter sällskapet vid ett Japansk lågt bord, helt avskilt och får bl.a. rätter som skall kokas i en gryta med vatten, som står och puttrar mitt på bordet.
Detta känns lite fint och annorlunda. Serveringen består av två Japanska flickor i Kimono och som är mycket noggranna i sina rörelser samt serverar allt mjukt och smidigt. De verkar också lite nervösa, kanske för att sällskapet är utlänningar. En av flickorna råkar knuffa till födelsedagsbarnet i samband med en servering av mat och sällskapet på motsatta sidan av bordet ser hennes förskräckta ansikte.
Det är mycket ohyfsat att stöta till gäster och hennes ansiktsuttryck ser ut som att hon förväntar sig sparken imorgon.
Efter en stunds serverande kommer töserna underfund med att sonen pratar Japanska och stämningen blir betydligt lättsammare.
Maten är en särskild upplevelse och det är lite svårt att pilla upp grönsaker, svamp, kött, Tofu, etc ur grytan.
Stämningen är god och blir hysteriskt när sonen berättar att det inte finns några starka svärord i Japanskan. När han berättar att bland det kraftfullaste en Japan kan säga är, Stick härifrån samtidigt pekandes mot motparten, så börjar hela sällskapet gapskratta.
Det är bara pappersväggar i rummen, så det lär vara en del andra gäster som undrar vad som försiggår. Det lät så dråpligt att höra vad som Japanerna anser kraftfullt svärande.
Kvällen blir en smula sen efter den långa och trevliga middagen.
Personalen står alla och bugar när sällskapet lämnar restaurangen.
Det känns som sagt skönt att få doser av Japansk artighet, respekt, omtanke och serviceanda. Det blir ett skönt minne när sällskapet så småningom återvänder till den kanske något annorlunda vardagen?
I morgon så blir det sista heldagen i Osaka.

Åter till start

11 Nov Osaka

Det är lite segt vid frukosten för dottern som känner sig lite trött och sliten. Hon vill endast delta i en halvdags aktivitet denna dag.
Det blir en del diskussioner om vad som skall gälla för dagen. Det är ibland svårt att hitta nya saker. Vissa är trevlig men återkommande. Rena turistgrejer som nöjesparker, etc. är inget för sällskapet.
Det blir till slut ett beslut att åka till Minoh vattenfall utanför Osaka. Man får gå tre kilometer från tågstationen för att komma till fallet.
Trots övertalning så stannar dottern på rummet och meddelar att hon deltar på eftermiddagens aktiviteter.
Det känns inte bra i magen att tempot skall vara så ansträngande under en Japanresa att någon måste sitta på hotellrummet.
Övriga i sällskapet går iväg mot stationen för att hitta det regionaltåg som trafikerar linjen till orten Minoh.
Det blir nya vägar varje gång genom stationsbyggnaden. I detta fall blev den längre än vanligt. Klockan är något före 10:00 och Japaner står redan och köar vid affärer samt i vissa fall serveringar som öppnar denna tid.
I en hall i stationen så har man någon slags utställningar och sällskapet hittar ett Svenskt fönster med det som identifierar landet! Naturligtvis dalahästar och en beskrivning av begreppet ”Fika”. Detta är något som Svenskar genomför flera gånger per dag meddelar informationen.
Sverige är inte ensamma herrar på täppan och naturligtvis har Norge ett fönster bredvid med lusekoftor!


Når till slut rätt perrong och tåg. Det är trångt på tåget och sällskapet får stå. Det blir ett tågbyte innan Minoh.
Studerar de hus som finns i omgivningen och det är som sagt ingen enhetlighet i byggandet, utan det är olika hustyper överallt. De flesta är dock vita/ljusa till färgen.
En Svensk brandskyddsinspektör skulle nog få nervöst sammanbrott i detta land. Husen står i vissa fall centimeter från varandra. Börjar det brinna så kan det bli en brasa som även inkluderar grannarna.
Landet har många innevånare, samtidigt som bobara områden finns i max 10% av landets yta. Sedan måste man ta hänsyn till ständiga jordbävningarna också.
Når slutstationen och de flesta på tåget skall gå leden fram till vattenfallet. Denna led och vattenfall verkar inte finnas på västerlänningarnas lista, då det förutom Japaner mest är kineser som vandrar här.
Första delen består som vanligt av en massa försäljningsstånd. I detta fall hittar faktiskt reskamraten några vackra sjalar i höstmotiv. Hon går och grunnar på dessa ett tag.
Leden går i en dalgång, följer en flod och går sakta uppför. Det finns mängder av fotograferingsobjekt, men det blir en utmaning att ta kort i den skarpa sol som sveper in utefter dalen. Gör några försök.




Med jämna mellanrum så finns det serveringar och drickaautomater. Ingen behöver lida av hunger eller törst. Trots att det är lite ansträngande, så stretar även småbarn och gamla uppåt mot vattenfallet. Det finns avstickare uppför de branta ravinsidorna, men troligen inte så mycket att titta på.
En gammal man som gärna vill prata/öva (ovanligt bland Japaner) Engelska börjar prata med sällskapet och beskriver dalen. Detta utan att förvänta sig några pengar eller sälja något! Skulle detta hända i Sverige? Kanske?
Han berättar att delar av leden förstörts i samband med en kraftig tyfon och skyfall detta år. Skyfallet har svept med träd och jord. Man ser rester i dalens botten och stubbar när träd har knäckts rätt av.
Man har också varit tvungna att göra en ny temporär väg till vattenfallet. I vinter stängs denna dal av för att göra mera permanenta lösningar.
Vid vattenfallet är det också en massa försäljning av olika slag. Det som fascinerar mest, är en fisk på en pinne som Japaner går och mumsar på! Tar några bilder av vattenfallet och de blir väl sådär.



På vägen ner så blir det motljus och flera utmaningar att bemästra vid fotografering. Det är i alla fall skönt att gå i T-shirt och shorts dessa dagar som är som Svenska somrar.
Det börjar också välla in mer folk i dalen. Den större mängden av besökarna verkar vakna lite senare.
Trots mängden människor så är det en ganska trivsam vandring. Det är alltid trevligt att gå i en floddal. Nu är det inte så mycket vatten i floden så att det brusar och porlar, men det är svalt och skönt.



Nere i stånden närmast stationen slår reskamraten till och köper två höstsjalar.
Sällskapet tar tåget tillbaka till Osaka central, samt vandrar ner till hotellet för att hämta dottern.
Det är dags för lunch och en bit från hotellet finns det en mängd restauranger utefter en gata. Igår kväll var det fullt med folk och öppna restauranger. Idag under tidig söndag eftermiddag, är det tomt och stängt på de flesta ställena. Går en bit för att hitta något öppet och med OK meny, men sällskapet ger upp ganska snart.
Återvänder till en snabbmatsrestaurang närmare hotellet. En så kallad – ”Yoshinoya”. Stället erbjuder god, riklig och billig mat på annars mycket enkelt ställe. Alla blir mätta, även om alla beställer normala eller små portioner.
Dags att bege sig tillbaka till stationen och tåg-ringlinjen i Osaka. Får åka 4 stationer tills det är dags att stiga av vid stationen – ”Osaka Jokoen” – Slottsparken. I parken är det Ramen festival och fullt ös med musik och serveringar. Ramen är en slags nudelsoppa.
Folk sitter och sörplar överallt och får blanda samt testa olika Ramen recept.
Sällskapet vandrar genom parken och rundar ett stadium innan det blir sakta promenad uppför kullen där slottet ligger.
Junior var här igår kväll för att få bra solnedgångsbilder.
Slottet ligger som en isolerad ö med moderna byggnader runtomkring. Över skyskraporna i området går inflygningsleden till Osaka flygplats. Det kommer flygplan i en jämn ström.
Tar kort på slottet från alla möjlig vinklar och höjdnivåer. Hoppas någon bild blev bra.




På det stora torget framför slottet är det mycket folk som strosar omkring och tar ”selfies”. Tänk vad mycket narcissister vi människor är, som vill synas och höras i alla sammanhang.
På en sten har några stolta mattar ordnat en hundutställning. Hundarna är lagom intresserade att sitta stilla och vill helst undersöka något på marken eller i bakändan på de andra hundarna!
Gottegrisarna i sällskapet passar på att köpa glass. Här görs så kallad ”Macha-glass” vilket är en ovanlig och god smak för sällskapet.
Tar en sista bild på slottet och sällskapet tar en annan väg mot tågstationen. Det blir en bild där gammalt och nytt blandas.

Får en fin bild med spegling av skyskraporna samt turbåten som kör fram och tillbaka i vallgraven.

Tittar på en karta och ser att det finns en annan tågstation som ligger närmare och sällskapet styr kosan dit. I en skog så håller en man på med att träna svärdskonster och far fram och tillbaks i olika smidiga och graciösa rörelser. Längre ner pågår en konsert med något popband. Hör på klappandet mellan låtarna att det är mycket få i publiken. Måste vara lite tråkigt att sjunga för fullt utan publik.
Längre fram så finns det en lekpark och det vimlar av barn med sina föräldrar. Vilken utmaning att hålla reda på sina barn! Klassiskt problem i alla länder!
Vid tågstationen skiljs sällskapet åt då junior vill åka till Osakas utsiktstorn. En 60 våningar hög byggnad som erbjuder utsikt över staden. Det skall som vanligt bli fina bilder i solnedgången.
Övriga åker tillbaka till Osaka stationen. Dottern har bra lokalsinne och minne för var sällskapet har gått tidigare och i vilka riktningar man skall gå. Hittar en bra väg och är raskt ute ur stationen.
Kvällens mat blir enklare då det blev en sen lunch.
Så småningom återvänder junior och är nöjd med sina bilder och även utsikten uppe på skyskrapan.
Idag blir det festande av det bubbel och tårta som hade förberetts för födelsedagsbarnet igår. Igår blev det sent och mycket mat, varför drycken och tårtan festas upp ikväll.
Juniors försening under gårdagen berodde delvis på köandet vid bageriet för att köpa tårtan. Tårtan är en speciell ostkaka som görs i butiken och är en speciell delikatess för just Osaka.

Junior stod i kö 20 minuter och det var lika stor kö när denne hade fått sin tårta. Detta var mellan klockan 19:00 – 20:00 på kvällen!
Ostkakan var väl inget speciell, men det kändes ändå kul att äta denna, då den vara Osaka-unik. Den består endast av 3 ingredienser.
Luftkonditionering lägger av definitivt denna natt. Den har fungerat dåligt hela tiden, men nu blir det bastu. Måste ha ett öppet fönster för att stå ut. Då kommer ju alla tjuvar in?
Imorgon så bär det av till Kanazawa. Här skall den mest vackra trädgården i Japan finnas. Undertecknad skall gå dit med ett öppet sinne!

Åter till start

12 Nov Osaka – Kanasawa

Vaknar utan väckarklocka och har sovit skapligt på sen-natten när det kommit in svalare luft utifrån. Luftkonditionering är kaputt.
På frukosten är det en mycket påflugen äldre herre i vit skjorta och slips som skall fram till varje pris. Mycket obehaglig typ. Frågar junior om detta är någon slags rätt som äldre Japaner har, men han menar på att ett sådant sätt är ovanligt. Junior säger att mannen kan vara en kines och då är detta beteende mera vanligt.
Det tar en stund för alla att göra sig färdiga. Junior är i särklass sist denna gång. Detta kompenseras med att han tar täten och sprintar mot stationen. Junior hittar en ny väg, så att sällskapet kan gå under jorden och slippa alla rödlysen. Nackdelen är alla trappor och väskorna är tunga att bära i dessa.
Närmare stationen går sällskapet i ”fel” riktning och möter en lavin av människor på väg till arbetet. Sällskapet får smyga efter väggarna för att komma fram.
Det är också ett äventyr att korsa denna ström av människor, när det blir en korsning eller riktningsändring.
Når den del av stationen där sällskapets tåg går mot Shin-Osaka. Tanken är att byta tåg vid denna station.
Av en slump läser junior på en skylt, att ett tåg går direkt till Kanazawa från spåret bredvid. Detta blir ett ännu bättre alternativ, då det inte behövs något tågbyte alls. Sällskapet kommer iväg tidigare än planerat.
Det finns också gott om plats på tåget och alla får sittplatser.
Tåget går tvärs igenom Japan och det är ett lantligt område med viss reservation. Det finns bebyggelse överallt, där det går att bygga hus, men det är mindre orter. Det är inte många avsnitt då det bara är natur vid sidan av tåget utan det dyker upp hus hel tiden.
Idag är det mulet väder och lite sol. Det regnar dock inte.
För första gången går det runt en konduktör och kollar allas biljetter.
Sällskapet anländer till Kanazawa centralstation. Staden är ”liten”, endast 500.000 innevånare. Det märks dock, då det är mycket lugnt på stationen och gatorna.
Stationen har ett bra utbud av affärer och restauranger.
Det är endast 400 meter till hotellet och detta är det hittills närmaste hotellet till alla bekvämligheter. Checkar in och lämnar väskorna i bagagerummet.
Återvänder till stationen för en lunch. Det finns många restauranger att välja på, men då sonen är frälst på Ramen så får det bli en sådan restaurang.
Det är bra mat och också prisvärt.
Eftermiddagens aktivitet är att besöka Japans vackraste trädgård – Kenrokuen.
Passerar ut genom en pampig entré till tågstationen. Något för SJ?
Utanför finns en mycket snillrik fontän som omväxlande bildar ”welcome” och aktuell tid. Detta åstadkoms via vattenstrålar som porlar fram och belyses. Mycket snillrikt.


Det blir ett par kilometer promenad för att ta sig till trädgården. Bredvid trädgården ligger ett slottsområde och som man passerar igenom. Precis när sällskapet kommer till slottet så börjar det regna. Idag är det slut på turen med det fina vädret.
Skuren håller i sig en stund tills den övergår till lätta regndroppar.
Sällskapet fortsätter färden och kliver in via det första fortets port.

Slottet är pampigt och stort. Det finns ett antal olika byggnader och säkert information om alla.

Når trädgården, betalar inträde och kliver in med visa förväntningar. Det första som möter är en vacker röd lönn och en mängd anläggningsarbetare. Man håller på med städning, reparationer och stöttning av grenar inför vintern. Man stöttar eller binder upp grenar, så att dessa inte skall knäckas av snön på vintern.

Första större fotograferingsobjektet är en vacker damm. Dammen är omgiven av vackra tallar och lövträd i höstfärger, samt har en ö i mitten.
Mycket smakfullt designat av trädgårdsarkitekterna.




Fortsätter vidare mot en anlagd bäck, som också har samma typer av träd runtom och även en konstgjord ö. Ån erbjuder också en del broar. Här finns det också mycket att fotografera.



I trädgårdens bortre ände finns en kulle som kan användas som utsiktstorn, för att få se trädgården från ovan. Här finns också lite lundar med vackra lövträd. Kameran går varm.







Fortsätter vidare och hittar löpande nya objekt att föreviga. Går sakta nedför till en lite inhägnad trädgård som inte får beträdas. Trädgården tillhör ett tehus som är öppet för den som vill få sig en slurk och en kaka.

Sällskapet går in i tehuset och skorna skall tas av. Första anhalt är ett större väntrum där man skall sitta på huk, men det är mer eller mindre omöjligt för vissa medlemmar i sällskapet, då leder och muskler stelnat till något.

Efter att suttit I väntrummet bjuds gästerna in i själva rummet för te-servering. Det är bugande och tackande, men inte någon äkta te-ceremoni. Det är ändå trevligt att få en liten känsla av detta. Det är förbjudet att fotografera under te-ceremonin och även att fotografera personalen/geishorna.
Det hörs mycket skratt från personalens/geishornas personalrum. Vet inte om de har allmänt kul eller om de skrattar åt stela och lite tafatta utlänningar?
Efter teet så får alla gå ut på terrassen och ta bilder på den fantastiskt vackra trädgården.

Fortsätter promenaden i trädgården och ner till en mindre damm med en ö. Här sker en olycka då dottern tappar fodralet till telefonen med alla kreditkort i dammen! Som tur är landar allt på en kant och inte i vattnet. Undertecknad får skämma ut sig och klättra över staketet och ner till dammen för att fiska upp artiklarna. Blir naturligtvis uttittad av alla andra runtom dammen, men nöden har ingen lag. Allt kommer tillrätta utan några skador eller nedsmutsning.
Tar många bilder vid dammen, men de flesta blir inte bra.
Fortsätter tillbaks till en utsiktspunkt och passerar några objekt på vägen. Vid utsiktspunkten får man en fin vy över den stora dammen. Här finns också en önskebrunn. Alla i sällskapet slänger i en slant och önskar sig något.



Sista stopp i trädgården blir en lite souvenir butik där dottern hittar en lite skål som köps till minne av denna resa.
Sedan är det bara att traska tillbaks till hotellet.
Trädgården höll definitivt måttet!
Passerar en matmarknad på vägen och här säljs mycket produkter från både land och vatten. Sjöprodukterna kostar som hemma och är naturligtvis riktiga delikatesser. Frukten är också dyr.


Når hotellet och sällskapet får tillgång till rummen. Hotellet är lite bättre än tidigare. Innehåller bl.a. ett bibliotek och ett gym. Undertecknad tar en omgång på gymmet och dottern i biblioteket. Gymmets utmaningar visar på att semestern varit avkopplande! Dottern kan inte läsa i biblioteket då man spelar högt så kallad ”hissmusik”.
Kvällen innehåller en lättare middag och lite inköp av dryck, kakor och frukt. Sonen rekommenderar ett Fujiäpple som skall vara något av det exceptionella. Köper ett äpple för att testa a 23 kronor/äpple!
Äpplet är gott men 23 spänn? Hmmmm….

Imorgon så hoppas sällskapet på bra väder då det ska bli en tur I bergen.
En skylt meddelar att det är många gäster på hotellet, varför det rekommenderas att man går till frukosten tidigt.

Åter till start

13 Nov Kanazawa – Unazuki

Det har regnat hela natten, men det spricker upp på morgonen. Ser till och med en skymt av blå himmel.
Sällskapet är hyfsat tidiga till frukosten, men får stå i kö ändå för att få komma in. Känns sådär.
Frukostmatsalen är löjligt liten för ett sådant här stort hotell. Det kanske finns en VIP frukostmatsal?
Sällskapet känns segt i starten denna morgon och undertecknad beslutar ta en promenad innan tåget övriga kan ”softa” på hotellrummet.
Det är kyligt i luften, men förhoppningsvis blir det varmare. Det är utlovat 15 grader och det är OK för oss nordbor.
Går igenom en gångtunnel till stationen. Här finns det en mängd förbudsskyltar. Man får inte cykla, åka skatebord, dricka alkohol, sitta, skrika, ha med sig farligt gods, etc.
Skulle dessa förbud respekteras i Sverige? Kanske?
I en större del av tunneln, står det en flygel. Det spelade en dam igår kväll och nu spelar en yngling. Den senare verkar hålla på att lära sig, då det går lite ryckigt i musikflödet.
På stationen är det lite mer rörelse, men inte på långa vägar människolavinerna som i Tokyo och Osaka.
Strosar omkring och tittar i de affärer som är öppna. Japanerna är mycket duktiga på att göra inslagna paket och de är ibland riktiga konstverk. Det finns hur mycket som helst att köpa som minne från denna resa, men då blir det nog samma som med te-setet förra året.
Det står längst upp i porslinshyllan och har väl använts 2-3 gånger?
Övriga i sällskapet dyker upp eller rättare sagt reskamraten kommer för att plocka upp undertecknad vid ingången till stationen. Detta var överenskommelsen, men junior uppfattade att det var ingången till Shinkansen plattformen.
Information är svårt och finns det en möjlighet för missförstånd så kan det bli ett sådant. Måste lära av de Japanska konduktörerna som förstärker med att peka!
Det är förresten fult att peka på en annan människa i Japan. Kanske därför som svordomen ”Stick härifrån” + pekande, är så ”kraftfull”. När det gäller svordomar, så är vi i västvärlden mera ”välutvecklade”.
Hoppar på Shinkansen (Nya vind linjen) för en halv timmes färd till foten av bergen. Tanken är att åka med ett sightseeing tåg upp genom dalen.
Ingen trängsel på tåget. Här är det mera lugnt/lantligt. Tåget är som vanligt bekvämt att resa med.
Åker tre stationer till Kurobe Unazuki Onsen. Här är det ännu mer lugnt och öde.
Får åka ett pendeltåg in i dalen. Det är synd att kalla det tåg. Någon mer ojämn och guppig järnvägsfärd har undertecknad inte varit med om. Alla far hit och tid i sätena. Konstigt att tåget håller sig kvar på rälsen.
Solen tittar fram och värmer bra.
Här i dalen odlar man mycket ris. Ser det ena risfältet efter det andra. Lantligt men fortfarande hus överallt.
Når slutstationen Unazuki för ”skaktåget”. Här finns det varma källor och så kallade Onsen (Spa). Några grabbar sitter och doppar fötterna i ett kar, där det strömmar till varmt vatten. Solen har kommit fram lite, så sällskapet köper biljetter för resa i öppen vagn. Junior vill ju kunna fotografera allt.

Priset på smalspårtåget är ”noterbart”, men det blir väl fina utsikter?
Första delen är det fritt med hinder och man kan fotografera allt. Mycket snart blir det tunnlar och pelare som håller upp så kallade lavintak. Det är svårt att fotografera, men förhoppningsvis blir det någon bra bild.




Dalen har ett antal dammar och kraftstationer. Det är också bitvis mycket lite vatten i floden.




Passerar en kraftstation och den ser ut som en borg. Lite lättsammare arkitektur.

Det finns många Onsen, vandringsleder och hängbroar i området. Det finns till och med en ap-bro.
Det är otroligt med färg i den nedre delen av dalen. Det blir mindre längre upp då löven ramlat av träden.
Det är ingen smart ide att resa i öppen vagn, då det blir successivt kallare. I tunnlarna måste man hålla för öronen då tågskramlet är öronbedövande.
Det tar ca 1,5 timme att komma upp till slutstationen – Keyakdaria. Sällskapet är genomfrusna. Vid ändstationen finns absolut ingenting att göra eller studera!

Restaurangen blir full direkt, då alla som kom med tåget vill ha lunch. Det är lång kö för att komma in.
Sällskapet beställer direkt en returresa och uppgraderar till uppvärmd lyxvagn! Det är fler resande som kommer till samma beslut.
Lyckas köpa lite varm dryck och det finns möjlighet att köpa någon slags paj, korv, pommesfrites etc.
Bästa ”kompis” blir en kamin som står i vänthallen.

På en bildskärm visas gamla dokumentärer från när man byggde kraftverken och dammarna. Det var ett äventyrligt, tungt och farligt jobb.
Det finns också information om en lavin som gick för några år sedan. I lavinens väg fanns ett hus. Lavinen klöv huset på mitten och skickade övervåningen 580 meter i en loop genom luften och in i en bergssida.
Det finns lite kraft i laviner.
Sällskapet får gå på tåget och lyxvagnen. Begreppet lyxvagn skulle kunna vara relevant på den tiden när andra klass hade ribbade träbänkar.
Sätena ärr små och benutrymmet litet. Det som är viktigast i detta läge, är att vagnen är uppvärmd.
3 av sällskapet nickar till och den vakne reflekterar att här spenderas pengar på dyra biljetter på en tågresa för att njuta av och fotografera utsikten och alla sover!
Det blir lite knepigare att fotografera inifrån vagnen men gör några försök.

Når slutstationen för den smalspåriga järnvägen och byter till ”skak-tåget”. Lyckas komma i precis rätt tid och tåget går ganska snart.
Når stationen där det ska ske byte till Shinkansen. Här blir det en halvtimme väntan. Väntrummet är uppvärmt!
I väntrummet visas Sumo-brottning som är populär i Japan. Varje match tar bara några sekunder så är den klar.
Kliver på tåget får sittplats och färden går vidare mot Kanazawa.
Vid stationen finns ”allt” och sällskapet väljer en av många restauranger. Lunchen är sen och blodsockret lågt.
Sällskapet blir mätta och belåtna.
Junior springer iväg på egen hand och skall titta på/köpa Japanskt plommonvin.
Sällskapet köper lite kvällssnacks och besöker det lokala bageriet. Många härliga bakverk och bröd i butiken.
Tillbaka på hotellet så står Junior i korridoren. Han har inget kort till dörren. Något köp blev det inte för han hade glömt plånboken i morse på hotellrummet.
Alla är lite trötta fast det bara mest varit tågåkande idag.

Åter till start

14 Nov Kanazawa – Tokyo

Sällskapet är tidigt till frukosten och slipper köa. Ser senare vid utcheckningen att det verkar finnas en bar/frukostmatsal på nedre plan där det finns andra gäster. Kanske de som inte har köpt frukost vid bokningen?
Vädret är lite kyligt på morgonen, men att släpa på en resväska medför att T-shirt och kortare byxor räcker. Drar väskorna genom undergången till stationen. Det är trappor upp och ner.
Ser att flygeln som står i det större området i gångtunneln ser hel och oskadad ut. Ingen sitter och leker utan alla låter den stå orörd. Den har inte heller demolerats. Skulle en flygel kunna stå öppet och orörd i en tunnelbana i Stockholm? Kanske?
Igår var en lugnare dag med mest transporter och idag blir det 3 timmar tåg till Tokyo. Rundresan i Japan är tillbaka till startpunkten.
Börjar känna att vardagen närmar sig. Tankarna är blandade, då det finns en del utmaningar att bemästra i vardagen, samtidigt som resan varit mycket mentalt avkopplande med många upplevelser. Det som också känns skönt är den Japanska andan med artighet, hänsyn, respekt, etc. Det senare känns som balsam för själen.
Vad har varit bäst hittills? Det är svårt att säga att något sticker ut, då det varit nya och annorlunda upplevelser hela tiden.
Tyckte om trädgården här i Kanazawa som nog kan sägas vara en av de vackraste i Japan. Måste dock erkänna att andra trädgårdar gett lika bra upplevelser under tidigare Japan resor.
Besöket i atombombsområdet var också en stark upplevelse. Där var det många och mixade känslor och upplevelser inblandade. Atombomben har varit en hemsk händelse och som förhoppningsvis är avskräckande för att liknande skall hända igen.
Att bara vara i Japan känns bra. Man känner sig trygg på gatan, restaurangerna är trevliga att besöka var man än går, det är rent och snyggt, allting fungerar, etc.
Vi har en del att lära som skulle vara trevligt att även ha i Sverige.
En tanke som måste få mogna är om det blir fler resor till Japan? Vi får väl se.
Bordar Shinkansen tåget till Tokyo och nu är det bara att koppla av 3 timmar. Sluthållplatsen är Tokyo station. Hotellet är sedan ca 15 minuter gångväg från stationen. Stationen är dock enorm så det tar väl en stund att bara komma ut från denna.
Tågresan går i början utefter Japans västra kust för att sedan vika in genom landet i bergsdalarna.
Det är växlande molnighet idag och vid havet visas flera regnbågar. I bergen är sluttningarna röda och gula, färgade av alla höstlöv som lyser vackert i solen. Här är det höstsäsong och hoppas på att kunna få flera färgglada upplevelser.
Reflekterar att undertecknad ”varit här” i tidigare sammanhang. För några år sedan spelades ett datorspel – ”Railrood Thycoon”. Ett avsnitt gick ut på att under ett antal år bygga järnväg i Japan och förse befolkningen med i detta fall kött.
Tyvärr så avbröts tågtransporterna hela tiden av jordbävningar och rälsen förstördes. Det var bara att bygga ny räls igen. Lyckades aldrig klara detta Japanska uppdrag.
Kommer ihåg stationsnamnen från detta spelavsnitt.
Efter passagen genom bergen blir det tätbefolkat igen med mängder av hus utefter järnvägen. Man tar som sagt vara på all yta som är möjlig att bygga eller odla på. Allt för att de över 100 miljoner Japaner skall ha sitt boende och sin försörjning.
Sista station innan slutstationen är Ueno. I högtalaren så berättar tågpersonalen var man är och nästa stopp. Junior berättar att tågvärden först anger fel station och sedan rättar sig. Junior menar att hans världsbild om de perfekta tågen – Shinkansen – faller samman!
Har kollat avgångstiderna också och har uppfattat att tågen avgår några sekunder försent. Det går utför i Japan?!
Når Tokyo station som är en stor och dåligt planerad station. Den har växt från sitt ursprung och det är mycket gångar och trappor.
Hotellet ligger en kilometer ifrån och sällskapet ser inga transportslag som kan användas. Sällskapet går till hotellet. Den enda som tycker det är jobbigt är dottern. Hon har ingen bra resväska, medan övriga kan dra väskorna på hjul. Trots att dottern har det jobbigt vägrar hon överlämna väskan till de mera vältränade.
Hotellet ligger i en gatukorsning och det är intensiv trafik. Junior menar att det inte är några problem med trafiken. Området består av en massa kontor och är dött på kvällarna.
Sällskapet återvänder utan väskor till Tokyo station. På en karta från hotellet hittas ett tåg som går till stationen. Det är endast 5 minuter gångväg till tågstationen och endast en hållplats tågresa.
På Tokyo station blir det dock långa vandringar för att komma till ringlinjen – Yamanote line. Sällskapet åker till Ikebukuro för att luncha och shoppa.
Sonen blir nostalgisk när sällskapet kommer in i stationsbyggnaden. Varje dag bytte han tåg här när han studerade i Tokyo för 11 år sedan.
Sällskapet går till en restaurang som också är speciell för sonen. Den ligger ett stenkast från stationen och var den första restaurangen som han åt på, när han kom till japan första gången. Restaurangen innebär en massa nostalgi.
Det är ganska fullt och sällskapet får köa en stund för att få ett bord.
Sällskapet beställer alla också samma rätt som sonen åt första gången!
Maten smakar bra, är riklig samt prisvärd.
Efter lunchen delar sällskapet upp sig i en kläd/husgeråd och teknik grupp.
Respektive går sina shoppingrundor beroende på intresse.
Följer sonen och dennes ”dreglande” över en viss kameramodell. Han har en bra kamera, men vill ha den nya perfekta. Dock så kostar det pengar som kan användas till andra investeringar i livet. Det är dock hans beslut och försöker bara vara klok och neutral.
Favoritaffären är affärskedjan ”Bic Camera”. Det blir ”dreglande” på två ställen men inget köp. Undertecknad passar också på att ”dregla” över ”Google home” och drönare. Det blir inget köp där heller. Få se vad som händer på ”Black Friday” som infaller i övermorgon?
Det intressanta med ”Bic Camera” är att man också säljer sprit! Namnet låter inte som att detta skulle ingå i deras sortiment.
Sonen älskar Japansk plommonvin och köper några flaskor. Undertecknad köper två samt en påse med Macha-te. Tycker detta te smakar gott.
Sonen och undertecknad är tidiga till sällskapets återsamlingsplats vid stationen. Undertecknad misstänker att övriga i sällskapet troligen befinner sig i närmaste café. Denna intuition visar sig vara rätt. Beställer in lite dryck och gör sällskap.
Det blev inga inköp i det varuhus som ligger vid stationshuset. Det var lite för exklusivt.
Sällskapet hoppar på ett tåg och återvänder till hotellet. Passar på att mäta hur lång tid det tar från plattformen för tåget till flygplatsen och till hotellet. Det tar 24 minuter utan resväskor.
Detta blev något av en mellandag och inte mycket att berätta om egentligen. Det blev inte heller en enda bild tagen med kameran.
Sällskapet har lite planering för morgondagen och sedan beger sig sonen ut på egen hand. Han skall åka till en spelhall i Akihabara och spela sitt trumspel.
Övriga tar det lite lugnare.
Imorgon blir det utflykt till Nikko.

Åter till start

15 Nov Tokyo – Nikko

Det är ganska tomt på frukosten strax efter 07:00 på morgonen. Verkar inte vara så många gäster på detta hotell.
Planeringen för dagen är ganska lös. I resesällskapet så finns det vitt skilda uppfattningar om tidsplanering. Då det också finns starka viljor, så för övriga besluta om det skall tas en konflikt angående tidsmarginaler eller inte. Sådant är inte bra för stämningen.
Eller så tiger alla och går det så går det att t.ex. hinna med ett tåg.
Vad som är rätt och vad som är fel sätt att hantera motsatta uppfattningar, får väl tas med någon familjerådgivare.
Alla tiger om ”elefanten i rummet” och trots alla röda lysen samt osäkerhet om rätt perrong, så hinner sällskapet komma med på rätt tåg.
Några kände sig mycket stressade mer än andra.
Det finns utmaningar av olika slag på semestrar.
Nu är sällskapet på väg till den gamla staden Nikko. Detta är en ca 2 timmar resa med tåg.
Efter 50 minuter är det dags att byta från Shinkansen till ett regionalt tåg vid Utsunomiya. Nästan alla på det regionala tåget verkar vara turister, så sällskapet får stå till en början. Regionaltåget skall ta ca 50 minuter och stannar sex gånger på vägen.
Når Nikko station och den ligger ca 500 m.ö.h. Från stationen är det ytterligare ett par km gångväg (eller buss) upp till själva gamla Nikko.
Det går sakta uppför. Det är kall luft i skuggan, men i solen är det varmt och svettigt.
Passerar några butiker/restauranger som uppmärksammas. Bl.a. kan man hyra en kimono för en dag!

Mycket av maten som serveras på restauranger exponeras i skyltfönster. Det är inte riktig mat utan plastmodeller. De ser verkligen autentiska ut. Passerar en restaurang som erbjuder crepes i alla sorter. Ser mycket frestande ut.

Når utkanten av det moderna Nikko (Det är en lantlig liten stad/samhälle) och det går brantare uppför till gamla Nikko.

Vid foten av stigningen finns en flod och en gammal bro. Det kostar en avgift att gå över bron! Det finns absolut inget värde i att få gå över bron?!


Strosar omkring I området och ser lite olika saker som höstfärger och diverse heliga platser.

Det vimlar av turister och sonen berättar att nu kostar det att komma in i alla intressantare sevärdheter. Det var gratis vid hans senaste besök. Är måttligt intresserad av att titta på heliga byggnader mot avgift. Övriga sällskapet frestas till ett av erbjudandena.
Väntar istället utanför och njuter av den sköna solen.

Alla byggnader är målade i Faluröd målarfärg! Skulle kunna få samma upplevelse att strosa i en by i Dalarna? I området är det mestadels stora barrträd och det är väl också samma som i Dalarna? Det som skiljer är väl utsmyckningarna på husen och där kanske dalmasarna ligger något efter? Härbren har man också här.















De som betalade inträde var ganska nöjda.

Fortsätter nedför sluttningen till den största helgedomen. Stängt för renovering, Har hållit på sedan 2011 och skall vara klara 2019. Snopet.
Fortsätter ned mot ”staden”. Junior blir intervjuad tre gånger av skolelever som har som uppgift att träna Engelska. De pratar knackig Engelska men försöker. Lärarinnan är lika usel på språket som eleverna!
Ser en Ramen restaurang och sällskapet slinker in. Det är fullt och får köa en stund. Då det dröjer så frågar personalen om sällskapet kan sitta till bords – Japansk stil. Senast fanns det ett dike att sätta ner benen i. Denna gång är det ingenting, utan på något sätt måste sällskapet vika ihop benen. Mycket stelt och obekvämt!
Skulle behöva träna yoga!
Undertecknad skall betala maten i kassan en trappa ned. Står och tittar efter växel i plånboken. I Japan betalar man exakt på öret/yenen. Ingen dricks tillåts. Då blir personalen helt konfunderad.
Junior kommer ner för trappan observerar undertecknad i ögonvrån. Det fattas hundra yen och undertecknad frågar om han kan hosta fram en sådan peng. Han svarar inte. Tittar till vänster och ser att det står en Japan där som ser helt oförstående ut! Inte ville han ens hosta upp en hundring!
Undertecknad hade sett en Bonsai-park i samhället på mobilen. Junior kollar öppettider och börjar gap-garva. Han visar en bild på parken – Ett tomt grönt fält. Har läst fel, det står Bosai-park och detta betyder någon slags evakueringsplats! Ridå.
Det är bara att knalla ner till tågstationen för att ta regionaltåget till Shinkansen stationen.
Byter till Shinkansen vid Utsunomiya och detta är som sagt en mycket mera bekväm resa. Anländer till Tokyo på seneftermiddagen och tar en omväg för att köpa platsbiljett på tåget till flygplatsen.
Det tar ett tag att hitta rätt biljettkontor för att boka platsbiljett men det ordnar sig till slut.
Dags för en eftermiddagsfika. Prövar första Starbucks – fullt, 2:a Starbucks – fullt, 3:e Starbucks – fullt. Tyvärr sitter folk kvar efter sin fika och surfar eller knappar.
De yngre i sällskapet föredrar Starbucks men får ge sig.
Passerar en skolklass och här har man pli på eleverna. Alla sitter snällt stilla.

Hittar ett cafe i de underjordiska galleriorna. Det finns många sådana i Japan.
De har bra bakverk men sämre med ”avancerade” drycker.
Ser en stackars studerande som har ramlat framlänges över läxorna på bordet. Hon är antagligen utmattad. Stackarn! Skol och arbetsliv kan vara tufft i Japan.
Vandrar vidare tillbaka till hotellet. Det blir en stunds yatzy innan junior beger sig ut på sin kvällsrunda. Ikväll skall det bli bro-fotografering.
Övriga softar lite och laddar för sista heldagen imorgon.

Åter till start

16 Nov Tokyo

Sista heldagen i Tokyo. Alla i sällskapet vill suga ut det sista av denna Japanresa. Bruttolistan över aktiviteter är lång.
Lite senare frukost denna dag och inga tågtider att passa.
Mer folk i frukosten och några har omvandlat sitt frukostbord till arbetsbord. Synd för de som eventuellt måste vänta på bord.
Än äldre och späd dam äter frukost ensam i ett bord bredvid sällskapet. Sällskapet förundras av hennes aptit. Hon äter ungefär som en skidåkare skulle göra före eller efter ett Vasalopp. Hur får den lilla kroppen i sig all mat?
Efter frukosten blir det promenad till Tokyo station för tåg till dagens första besöksmål – Bonsaimuseum i Toko. Museet ligger i en liten håla en bit utanför Tokyo. Frågan är förresten när Tokyo tar slut. Det sägs finnas 30 miljoner människor i Tokyo regionen.
Byter tåg i Ueno. Junior hittar ett expresståg som går raskt med få stopp till slutmålet Toko.
Toko är litet men man har affischer och kartor som visar vägen till museet. Det är bara ca 5 – 10 minuters promenad. Man har även markerat vägen med hjälp av målade Bonsai-träd i asfalten.
Efter lite tveksamheter hittar sällskapet till det lilla museet. Har inte sett en enda turist gå av från tåget, gå till museet eller inne i museet. Det är bara några få Japanska besökare.
Museet är en liten pärla!
Man kan läsa och se bilder om en berömd nu levande Bonsai-konstnär och principerna/grunderna avseende Bonsaier.
Det är fotograferingsförbud på de områden där de mest konstnärliga Bonsaierna visas. De är fantastiska konstverk!
Man har även kombinerat dessa konstverk genom att hugga/slipa till en sten som skall dramatiskt matcha själva Bonsaien och ge ett naturtroget intryck avseende miljön. Otroligt vackert och skickligt gjort.
I ett område så får man fotografera och de Bonsaier som finns där är inga de mera personliga konstverken, som man vill skydda från efterapning. De Bonsaier som man får fotografera är definitivt också skickliga konstverk.















Bonsaierna är i vissa fall mycket gamla. Den äldsta är 1.000 år gammal!




En vakt går omkring och tittar att ingen rör Bonsaierna eller fotograferar.
Han ser vänlig ut, men plötsligt kommer han fram till dottern och undertecknad och vill se biljetten.
Reskamraten har biljetterna i sin väska och går fram med dessa till vakten. Det visar sig vara ett missförstånd att han vill se biljetten. Han vill byta biljetten mot sin! Varför frågar man av ordning?
Han har vikt sin biljett till en liten figur! Så kallad Origami. Han går runt och ”viker ut sig” för att ha något mer att göra och att det förmodligen är en kul hobby. Se bilden.

Vädret är kalas idag och avslutar titten med att sitta i solen och beundra alla Bonsaier.


Tänk vilken pärla detta är och inga turister har upptäckt eller ids besöka denna!
Går till baksidan utanför museet, där det har försäljning av Bonsaier. Det är små växter för att utvecklas till personliga konstverk. Vågar inte köpa någon ifall det finns förbud vid EU-gränsen för att ta in växter.
Råkade ut för en Bonsai-demolering i Shanghai vid en tidigare resa. Det var bara planbyte och ingen inresa till Kina. Ändå krävde en förbannat nitisk Kinesisk myndighetsperson att all jord måste tas bort på växten för att inte smitta ner hela Kina.
Bonsaien dog sedan efter några dagar fast undertecknad höll rötterna blöta.
Tar tåget tillbaka mot Ueno. Plötsligt nitar tåget. En röst meddelar att nödbromsarna har utlösts. Det framkommer inte varför och tåget kör vidare efter någon minut. Junior berättar att detta är första gången någonsin även för honom.
Det finns t.ex. tyvärr hoppare som inte orkar leva längre i Japan. Tågen har tillräcklig kraft för att avsluta livet snabbt. En alltid lika tragisk historia.
Kliver av vid tågstationen Ueno för tågbyte till Akihabara. Akihabara är känd för ett jättelikt elektronikvaruhus. Här finns ”allt”.
Högtalaren meddelar att det är störning i tågtrafiken. Detta är mycket ovanligt. Senare meddelas att det någon malör med Shinkansen, vilket är ännu mer ovanligt. Hoppas inget allvarligt.
Tågen anländer stationen till slut och väljer expressvarianten som går direkt till Akihabara. Kliver av och tar rulltrapporna upp till högsta våningen i elektronikvaruhuset. Där finns en hel våning med restauranger.
Junior och dottern vill besöka en viss restaurang, varför det blir att sitta och köa.
Läser menyn mitt emot som säger ”home mado”, ”chiken” och ”samon”. Gissar på ”home made” och ”Salmon”, etc.
Maten är god och alla är nöjda.

Efter maten är det dags att skiljas åt. Sonen skall träffa en kamrat från studietiden i Japan och ta lite fotografier från ett högt hus.
Övriga åker vidare till EDO-museet. Det är historia om Japans/Tokyos utveckling från 1600 talet och till modern tid.
Det finns mycket fakta om denna tid och alla de praktiska saker som ett samhälle måste lösa. Japan var ganska slutet land under denna tid och det dröjde innan gränserna öppnades och då föll den så kallade EDO-dynastin med Shogun osv.
Efter museibesöket så blir det inget mer avprickat på bruttolistan för denna dag utan sällskapet återvänder till hotellet.
Julskyltningen har kommit igång de sista dagarna.
Junior ska ansluta senare på kvällen för gemensam middag.
Tanken är att mötas på ett närliggande Starbucks men gissa vad? Det är fullt och inga bord är lediga.
Det blir dryck och tilltugg på hotellet istället.
Senare på kvällen så vägs väskor och det fördelas om ”souvenirer” i sällskapet.
Imorgon är det hemresa och äventyret som till viss del känns som en overklig sagovärld är över för denna gång.
Hoppas på en ”urtråkig” hemresa (ur ett läsarperspektiv) där allt fungerar och det inte finns några malörer att berätta om!

Åter till start

17 Nov Tokyo – Eskilstuna

Sista dagen i Japan. Tidig frukost och sedan promenad med väskor till Tokyo station för tåg till flygplatsen Narita.
Alla är på tårna denna morgon och sällskapet kommer iväg från hotellet i god tid.
Det är lite öde på gatorna men inte i Tokyo station. Det är inte lika mycket folk, men det strömmar ändå floder av människor åt alla håll.
Har märkt lite förändrade sätt hos Japaner jämfört först gången. Man går mot rött. Man springer ibland. Kastar fimpar på gatan. Går på tåg innan alla gått av.
Man kanske lär sig av våra ”goda” västerländska vanor. Detta är faran med internationalisering, då det inte bara är goda saker man lär av varandra.
Kommer i god tid till perrongen för tåget till flygplatsen. Känns skönt, då detta var det enda stressiga momentet. Resten bör gå smidigare.
Som vanligt är internet på detta tåg uselt. Mycket svårt att få access till nätet.
Sonen säger att generellt har Japan en av världens sämre Internet-infrastruktur. Låter märkligt i ett land som uppfattas som högteknologisk.
Glömde berätta om en rar liten händelse under gårdagen. När sällskapet lämnade EDO-museet så passerades ett litet katt-kafé! Här kan kunder dricka kaffe/te som i ett vanligt kafé men också få möjlighet att titta på och klappa katter!
Enligt dotterns så finns denna typ av kaféer i hela världen. Denna upptäckt var första gången för undertecknad.
Incheckningen flyter på bra på flygplatsen.
Junior lyckas med hjälp av en expedit i en Taxfree affär reta upp en dryg Kines i kostym.
Kinesen försökte tränga sig förbi junior till en kassa. Expediterna viftar fram köande i tur och ordning. Kinesen menar kanske att han har en prioriterad kö för att han är en viktig person.
Junior satt upp sina breda axlar och längd framför Kinesen vid kassan. Expediteten meddelade också att det var juniors tur att bli expedierad. Kinesen såg mörk ut i synen men gick sin väg. Asiater gillar inte att förlora ansiktet.
Apropå tidigare synpunkter.
Junior backar aldrig i sådana här situationer och hoppas att han inte råkar illa ut i framtiden. Han har kortare stubin än sin far.
Det blev lite inköp av drycker som Japanskt plommonvin, Macha-te, Macha-chocklad, etc.
Macha-te är riktigt gott och har druckits mycket av undertecknad under Japan-vsitelsen.
Planet är återigen försenat.
Resan till Warszawa tar 10 timmar och 45 minuter. Planet är tyvärr fullbokat, så det blir ingen chans att bre ut sig som på resan till Japan.
Resan går dock lättare jämfört resan till Japan.
Det är klart väder och får fantastiska utsikter när planer flyger över bergsområden i Kina. Vet inte om undertecknad ser rätt men det ser ut som Kinesiska muren som går över bergsområdet. Det är svårt avgöra på 10.000 meters höjd.
Efter en stund så vill man mörklägga planet. Detta är ett nytt plan – Airbus och det finns inga luckor att dra ner för fönstren. Istället så kan piloterna skymma ner sikten i fönstren och det blir mörkt.
Nackdelen är på solsidan. Solen lyser som en illgrön lykta och det är riktigt irriterande ljus.
Det tar tid att komma igenom säkerhetskontrollen i Warszawa för transit-passagerare. Endast två linjer med säkerhetskontroll är öppna.
Som alla länder, flygbolag, flygplatser vill man ha resande. Priset för flyget Japanresan var bra, men dras samtidigt ner i betyg av den ålderdomliga och logistiskt dåliga flygplatsen.
Passar på att köpa lite ”Tax-free” även i Warszawa. Några drycker är intressanta Polska och några internationella har bra priser.
Det blir en lång dag då klockan nu är midnatt Japansk tid och flyget till Stockholm avgår lokal tid 17:00 och Japansk tid 01:00.
Planet till Stockholm avgår i tid och sällskapet har tur som får sitta vid nödutgångarna. Benutrymmet är bra.
Tyvärr så är det dålig med värme på planet! Efter halva resan börjar hela sällskapet frysa!
Landar i tid och allt flyter avseende bagage, växla valuta och resan hem till Eskilstuna.
Det enda som junior reagerar på är det mottagande och (obefintliga) engagemang som SEBs representant i växelkontoret har. Det är stor gap mellan bemötandet i Japan jämfört Arlanda/Sverige.
Nu är denna resa slut och det har varit fantastiskt att vistas i Japan. Få se om det blir någon mer resa dit.
Nu återstår den grå och delvis utmanande vardagen. Har åtminstone fått upplevelser och mer energi för att möta denna. Tack för denna gång kära läsare!

Åter till start