Innehållsförteckning
- Dag 1 Eskilstuna – Arlanda – Österrike
- Dag 2 – Vandring SportGastein
- Dag 3 – Vandring Schlossalm
- Dag 4 – Vandring Bad Hofgastein – Badgastein
- Dag 5 – Vandring Angertal
- Dag 6 – Vandring Dorfgastein
- Dag 7 – Utflykt Salzburg
- Dag 8 – Vandring Kitzlochklamm
- Dag 9 – Regnväder
- Dag 10 – Hemresa
- Österrike mat
Dag 1 Eskilstuna – Arlanda – Österrike
Nu är det dags att göra ett 30 års jubileum och återvända till en ort som besöktes när barnen var små. På 90-talet gjorde familjen bilturer ner på kontinenten. Ett besöksmål var Bad Hofgastein i Österrike. Vet inte hur vi hittade detta resmål eller varför det valdes. Jag hade ett visst intresse av alperna och det blev vårt andra resmål i Österrike. Bokade på den tiden genom Sembo som hade ett slags paket för bilresor till olika destinationer.
Denna gång blir resan med sonen och flickvän. Dottern blir kvar i Sverige då hon tycker att resandet för året räcker. Hon besökte ensam Korea i våras.
Resan till Arlanda går utan besvär. Incheckningen av väskor krånglar då en väska väger 900 gram över tillåten vikt. Måste stuva om packningen så går det bättre. Planet lyfter några minuter sent men jag tror att man tar igen viss del på tiden efter att planet tagit mark på München flygplats. Jag har aldrig varit med om att man kört så pass fort på marken med ett flygplan. Trodde att planet skulle välta i kurvorna. En ny och intressant upplevelse. Inflygningen var också väldigt guppig då det var ”störningar” i luftskiktet?
Det går bra att få ut hyrbilen och den är en sportig Volvo. Måste dock krypa in i förarsätet från passagerarsidan då en annan bil blockerar förarens dörr. Bilen är sportig och man sitter trångt och lågt. Blir imponerad av den akrobatik som jag måste prestera.
Färden går vidare mot Österrike och det är lagom med trafik. Resan är på 26 mil som borde klaras av på 3 timmar då det är motorväg till största delen. Efter några mil så kommer det meddelandet i navigationssystemet att det är trafikstockning längre fram på motorvägen och man rekommenderas ta en annan väg. Den skall endast innebära 12 min längre restid.
Råkade ut för detta vid en tidigare resa i Tyskland och valde att följa rådet. Vid förra tillfället gick det alldeles utmärkt. Denna gång blir det mindre lyckat. Vi hamnar på mindre, krokiga, kuperade vägar som det gick mycket långsamt att köra på. Det var mycket trafik (några traktorer), omöjligt att köra om på vägarna med mycket kurvor och många små samhällen som skulle passeras. Försökte gasa på i vissa avsnitt men då ”djävlades” Volvon. Den har ett ”Traffic safety” system som signalerar om man kör över hastighetsgränsen.
Det blev en påfrestande och tröttande körning, då denna ”smarta” väg förde oss ända fram till Gsteindalens mynning. Den snabba resan blev till en långsam och kände att irritationen ökade för varje mil. Sista milen in i Gstein-dalen är en bra väg och anlände äntligen till den hyrda lägenheten. Lägenheten var äldre men verkar OK och erbjuder det som sällskapet kan tänkas behöva. Vi har inga extrema krav.
Hittar en restaurang på gångavstånd som är anspråkslös men maten är OK. Restaurangen är ganska liten med ett 20-tal bord och den ensamma servitrisen får jobba hårt denna kväll. Restaurangen verkar besökas av de som bor på orten och det är väl ett slags legitimitet? Det är inga problem att somna på kvällen.
Reflektion – Turister som ”förstör”
Det senaste året har det blivit allt mer fokus på att olika resmål får för mycket turister. Turister ställer till besvär och köper lägenheter som trissar upp fastighetspriserna på orterna.
Det börjar bli fler demonstrationer som till viss del ber turister att hålla sig borta. Man har tidigare och börjar ännu mer ta ut turistskatter vid besök på orter. Läste att man i Barcelona t.ex. skall förbjuda AirBnB vilket skulle ta bort ca 10 000 lägenheter för uthyrning. Antar att man inte vågar ge sig på hotellen men det är väl enklare att ”klämma åt” privata fastighetsägare. Det finns naturligtvis också företag bakom fastigheterna också?
I vårt fall så har vi hyrt fastigheten på denna semester via AirBnB. Tjänsten bygger en hel del på förtroende mellan uthyrare och kund då det i huvudsak är de privata ägarnas egna bostäder. Alla tidigare resor med AirBnB varit bra men blev lite störd av nuvarande fastighetsägare. Gjorde en beställning som godkändes och debiterades direkt. Detta är ovanligt då ägaren brukar normalt ha betänketid och svara inom 24 timmar. Beställde dock flyg direkt då det ”som alltid” endast finns få platser kvar!
Efter någon dag kontaktade ägaren mig och meddelade att det finns ett antal tillägg som måste betalas. Sängkläder, Slutstädning, Turistskatt och Energiavgift. Den enda avgiften som var nämnd i prospektet var sängkläder men priset var inaktuellt. Avgift för Slutstädning borde vara valbar men inte i detta fall. Turistskatt och energiavgift är obligatoriska. Turistskatten förstår jag men den var inte nämnd. Energiavgiften måste hon ta ut bara för att hon har ett dåligt/dyrt avtal med energibolaget. Man har kris med energi i Österrike trots import av billig rysk gas! Jag hade möjlighet att avboka lägenheten enligt värden, men sitter fast då flygbiljetterna inte är återbetalningsbara. Det skulle också innebära ännu högre kostnader att hitta ett alternativ på orten.
Jag tycker naturligtvis att man inte skall hyra boende som hanteras på detta sätt. Det jag också vill lyfta fram utifrån turistdiskussionen att vi inte skall välja resmål som tar betalt för att besöka dessa. Jag förstår orternas problem men det strömmar in pengar från turisterna som kan användas för att orten skall kunna leva. Detta måste lösas lokalt av politiker. Extra avgifter för att komma som turist uppfattar jag som en käftsmäll. Välj bort resmål och res till andra orter som inte tar avgifter, har dålig service eller ogillar turister:
Välj bort orter:
- Som kräver turistskatt
- Som demonstrerar mot turister eller visar sitt ogillande
- Kräver avgifter – T.ex. höga energikostnader, turistskatt
Jag förstår inte heller att man som turist vill åka till ställen där ”alla” andra är och trängas? Förstår att de som arbetar och har barn och är styrda till vissa tider, men det finns ju så många mer alternativ där man inte blir ”nedtrampad”. Det viktigaste är dock att spendera pengar på de orter som välkomnar turister och inte kräver olika avgifter! Om vi som resande spenderar pengar på de som förtjänar dessa så löser nog sig problemen? Tror att alla orter vill ha våra spenderade pengar.
Dag 2 Vandring SportGastein
Natten har varit orolig då reskamraten varit livlig under natten. Mycket rörelse som har stört nattsömnen. Alla? affärer är stängda på söndagar i Österrike. Sällskapet har därför inte haft möjlighet att handla frukost. Tillsammans med övriga har vi familjeråd om planen för dagen. Först blir det inköp av frukost och sedan bilfärd till Sportgastein för en lättare vandring. Det är första vandrings-dagen varför det blir bra med en mjukstart.
Det finns en livsmedelsaffär på vägen till starten för vandringen. Det går sakta genom trånga gator i Badgastein. Ganska många bilar samt omfattande vägarbeten. Sista biten upp till Sportgastein är avgiftsbelagd och det kostar 6 Euro per vuxen att besöka platsen som också är klassat som naturreservat. Det går uppför hela tiden och parkeringen är på 1560 meter över havet. Skidåkare som tävlar brukar betrakta detta som hög-höjd och att man måste kontrollera tempot för att inte gå in i väggen.
Det är lagom varmt i luften och inte en stekande sol. Vyerna är fantastiska i denna dalgång. Sällskapet slår sig ner för att få en något sen frukost. Sonen och flickvän är båda mycket foto-intresserade och har utrustning som kostar ett ögonbryns-höjande summa i inköp. Det blir bra bilder speciellt när man numera kan förbättra saker i Photoshop!
Vandringen går sakta framåt på plant underlag och grusväg. Hastigheten tas ner av det yngre parets entusiasm för alla fantastiska fotovyer som erbjuds. Vandringen är lätt inåt dalen. Här finns ängar med alpina växter och årstiden är väl vårlik på denna höjd. Azaleorna har precis börjat slå ut.
I hagarna i dalen betar kor och hästar. Dalen erbjuder plan mark vilket nog är en bristvara i alpina länder? De flesta besökarna vandrar i motsats riktning jämfört sällskapet. Förklaring följer? Första vandringskilometrarna har tagit sällskapet långsamt in i dalen. Det visar sig att tillbakavägen går högre upp i en sluttning. Nu börjar en konstant vandring uppför och den är påfrestande. Denna vandringsetapp är klassad som lätt enligt inköpt vandringsbok. Stigningen är ”endast” 200 meter. Detta motsvarar ca 10 rundor i ”Spybacken” hemmavid. Brukar stånka upp 7 gånger då jag tränar i denna backe.
Det är mycket jobbigt att ta sig upp för denna stigning. Det finns väl flera orsaker? Trötta efter resan och omställning till ny ort, den tunna luften, ovana att gå i starkare kuperad terräng och undertecknad som har ett mindre effektivt hjärta. Min puls är mycket högt. Är dock glad att jag inte går in i ”väggen”, som har hänt några gånger tidigare på hög höjd.
Mest ”besviken” är grabben som trodde att han skulle klara av detta bättre. Han har kommit igång att träna mera under detta år. Flickvännen kommenterar också att hon är lite förvånad att detta är en av de lättare vandringarna på orten! Har lusläst guideboken och detta stämmer definitivt. Vi når högsta punkten på leden till slut. Man får i alla fall njuta av utsikten mellan stunder av syrebrist!
Vi har som sagt tidigare mött många vandrare som kommer i motsatt riktning. Vi möter Några av de vi möter ser betydligt mer otränade ut än sällskapet och det är väl lite nedslående att konstatera att de faktiskt ser ut att klara av vandringen med glatt humör! En äldre och korpulent herre har affärssamtal i mobilen samtidigt som har tar sig upp för en gropig sluttning. (Över)Ambiöst ur olika aspekter. Hans något ojämna mobiltäckningen gör att affärssamtalet kan delas av övriga i den Alpina tystnaden!
Nedfärden till dalgången sker i mindre etapper och detta kan vara en förklaring till rätt vandringsriktning gör att även ”otränade” klarar denna vandringsetapp. Sällskapet fick ta all höjd i ett svep och det var som sagt mycket ansträngande. Tyvärr har erosionen gjort att leden nedför är mycket ojämn och gropig. Underlaget är mjukt och slits av vandrare och sedan strömmar det vatten i leden som nöter ännu mer. Passerar ett konstverk i trä där skaparen verkar ha fått skapa mycket fritt. Ser inte något av intresse i denna i landskapet mycket omaka skapelse.
Sällskapet når till slut botten i dalen och följer en flod sista biten till parkeringen. Här är det åter mycket kor och hästar som betar i frodiga hagar. Det växer mycket smörblommor i gräset och undrar om de äter dessa eller måste selektera mellan dessa. Kan var lite pilligt då det är mycket gult i gräset. Vandringen var beräknad till 2,5 timmar enligt guideboken och är förvånad att sällskapet har matchat tiden nästan exakt. Det var mycket ”sölande” i början och vandringen uppför innehöll många pauser. Guideboken kanske är anpassade enligt ”vanliga” människor?
Klockan har passerat en bit in på eftermiddagen och sällskapet ”borde” äta lunch. Konstigt nog är ingen i sällskapet speciellt hungriga. Bredvid parkeringen finns det en restaurang. Är personligen något skeptisk till denna då läget är bra utsikt, många gäster och enda restaurangen på platsen. Det finns ingen meny att beskåda innan inträdet i etablissemanget. Vår erfarenhet av ”alpin” mat generellt är att den är ganska dålig. Det är mest Wienerschnitzel med pommes som serveras. Gårdagens restaurang var en Italiensk familjerestaurang och då blev det lite bättre mat enligt vårt tycke. Grabben är dock förtjust i Wienerschnitzel och det var nästan det enda han åt vid senaste besöket för 30 år sedan. Den enda rätt som konkurrerade vid förra resan var ”Frische forellen” men det verkar som den restaurangen inte finns kvar längre. Fisken var en delikatess för alla i familjen.
Grabben och sambon får en Schnitzel som täcker halva tallriken. Med visst besvär lyckas han få sig portionen medan sambon får lämna halva. De äldre i sällskapet väljer något mer lättsmälta alternativ som Gulash-soppa och pasta. Maten håller ganska låg standard men är inte oätlig. Priset ligger högre än vad man ”borde” betala för denna mat. Irriterande är att man har ett högre pris om man betalar med kreditkort. Har för mig att man inte får ta avgift i Sverige? Kanske gäller detta endast i Svenska affärer? Vet inte vilka regler som gäller här i Österrike.
Tillbakafärden går lite bättre genom Bagdastein, då trafiken har glesnat samt man har tagit bort vissa hinder som fanns för vägarbetena. Handlar lite ingredienser för kommande dagar i affären på vägen. Tillbaka i lägenheten så blir det avkoppling resten av eftermiddagen. Själv nickar jag till 5 minuter i balkongens skugga. Flodens porlande och fåglarnas kvitter är mycket rogivande. Balkongen erbjuder en mycket vacker vy mot bergen. Grabben har bestämt sig att inte somna på eftermiddagen för att kunna somna bättre på kvällen. Han avslöjar dock att surfandet avbryts av korta stunder av medvetslöshet och skapar luckor i surfandets innehåll. Får se hur sällskapet känner sig imorgon och vilka strapatser som kan kännas lämpliga. Kvällen avslutas med sällskapsspel vilket är trevligt men också utmanande för Familjesämjan. Spelen Citadell och Bonanza kan dock locka fram lite sämre stämning för trötta spelare, där man t.ex. i Citadell rånar/slår ihjäl medtävlare! Hoppas allt lugnar ner sig under natten!
Dag 3 Vandring Schlossalm
Vaknar först i sällskapet och kroppen känns en aning stel. Den känns dock lite bättre efter att ha fått lite frukost. Väntar på att ungdomarna skall vakna så vi kan diskutera vad som skall bli denna dags aktiviteter. Ungdomarna känner sig lite slitna så vi bestämmer oss för att ta närmaste bergbana upp till bergsstationen på 2000 meter. Där kan man göra en lättare och kortare vandring. Hoppas att det skall erbjudas vackra utsikter.
Bergbanan är på gångavstånd och sällskapet tar en sväng förbi affären för att köpa solskyddskräm. Kinderna känns röda och varma och solen kommer att ta mera på 2 000 meters höjd. Fortsätter vidare till bergbanan som är en rejäl anläggning. Höjer en aning på ögonbrynen då biljetterna kostar 40 Euro per person. Det är ett mycket saftigt pris. Äntrar en korg och det blir som en bastu inuti när solen ligger på. Utsikterna blir allt vackrare ju högre upp vi kommer.
Dagens vandring är kort och den första delen är upp utefter en bergskam till en utsiktspunkt med ett kors. Det märks direkt att vi befinner oss på hög höjd och jag flåsar rejält i klättringen uppför. Den sista delen har vajrar att ta tag i för att säkra färden uppför. När jag ser vajrarna så minns jag plötsligt att jag och min dotter har gått här för 36 år sedan! Hon var fyra år och hon och jag tog oss upp till toppen. Jag hade ett stadigt grepp om henne men hon gick själv hela vägen. På toppen befann sig en äldre Engelsk dam som tyckte att dottern var en ”brave little girl”. Hon var mycket modig när hon var liten. Reskamraten och sonen 2 år valde klokt att vänta nedanför.
Flyger en tur på toppen med min drönare. Är lite nervös då det finns andra besökare på toppen som kan se mina något klumpiga manövrar. Det är alltid viktigt att gå igenom en checklista när man skall flyga och den ligger i säkert förvar någonstans hemma i Sverige! Glömmer trycka på inspelning under större delen av flygningen. Det blir kanske 20 sekunder film som är värd att spara på 10 minuters flygning! Lyckas landa på toppen där det är mycket knappt med plan mark. Packar ihop utrustningen och går tillbaka ner för åsen.
Sällskapet gör en liten avstickare till en mindre göl högre upp i sluttningen. Hör Svenska röster och har gjort det på flera platser under de första dagarna. Platsen verkar vara intressant att besöka för Svenskar? Tar lite bilder och någon blir hyfsad. Tar en inramad bild av övriga teamet.
Fortsätter vidare till en damm som har anlagts på platsen och kanske fungerar som någon slags färskvatten reserv? Passerar gröna ängar där det växer en hel del alpina växter som Trollius, Anemoner, Gentiana, Campanula, osv. Dammen ser ganska stor ut.
Vid bortre delen av dammen är det skydd för den bitvis starka vinden och en dam i medelåldern går ”all in” för att bli brun på sin semester. Hon sitter i en av platsens vilstolar i endast bikini. Klädseln ser lite avvikande ut då alla går med vandringskläder i huvudsak. Tror att hon känner sig lite obekväm när sällskapet passerar? Utsikten över de gröna alpängarna nedanför är mycket vackra.
Sonens flickvän är lite sliten och en utflykt till en utsiktspunkt nedanför i sluttningen stryks. Sällskapet tar bergbanan ner till samhället och fortsätter mot en restaurang som fått skapligt betyg. Servitören ordnar ett bord för sällskapet och är en riktig spelevink. Tyvärr så kan han lite dålig Engelska vad det gäller uttalen så vissa saker faller lite platt. Samtliga beställer pizza som lunch. Det är mycket varm här nere i botten av dalgången men vi kan som tur är sitta i skuggan. Maten är bra och priset känns lite mer anständigt jämfört gårdagen. Vi kommer nog tillbaks till denna restaurang.
Sällskapet tar en sväng till affären för att handla lite mat att förtära på kvällen. Det slinker också ner lite jordgubbar och glass till hemkomsten. Övriga sällskapet snaskar i sig jordgubbarna och glassen medan jag har en egen stund i soffan. Snarkningarna avslöjar men det visar sig att det finns fler som tagit sig en ”power-nap”. Trodde att alla hade fått nog med mat denna dag men sonen och flickvännen beger sig ut på orten för att äta något lätt. Något överraskande återkom de ganska snart. Många restauranger hade stängt och en som var intressant tog bara kontanter. Det blev bara inköp av fruktsallad och färdig sandwich. Tydligen är man inte 100 % intresserade av kontantlösa affärer? Ungdomarna hade inga Euro vid detta tillfälle.
Vi får se vad det kan bli för aktiviteter imorgon? Kvällen kanske avslutas med sällskapsspel där vi i vissa spel rånar och slår ihjäl varandra! Stämningen kan bli något tryckt när kvällen blir sen och ögonlocken börjar kännas tunga.
Kvällen var ljum både till temperatur och humör. Vi kunde spela i lugn och ro till mörkret föll ute på altanen. Tyvärr fungerade inte ljuset på balkongen.
Dag 4 Vandring Bad Hofgastein – Badgastein
Efter ett kort familjeråd på morgonen så beslutar vi oss för att åka till Dorfgastein och fortsätta upp med kabinbana till toppstationen. Där finns det en vandring som känns lagom för sällskapet. Det är bar en mil bilkörning till Dorfgastein. Anländer via mycket smala gator till kabinbanans parkering. Parkeringen är helt tom på bilar och hoppas att det skall bli färr vandrare idag. Glädjen blir kort då det visar sig att Kabinbanan öppnar för säsongen i helgen! Det blir ett nytt familjeråd och föreslår att vi istället vandrar från Bad Hofgastein till Badgastein. Vi genomförde vandringen när barnen var små så den borde inte innebära några problem idag. Det var bara att åka tillbaka till boendet och parkera bilen. Sedan fortsätter sällskapet in till ortens centrala del där leden startar.
Första delen av vandringen är bara uppför. Först uppför inne i orten och sedan den första kilometern på leden. Gör en reflektion att våra barn måste ha varit mycket duktiga att ha klarat av denna vandring. De var inte gamla när vi gick leden förra gången. De flesta går åt motsatt riktning och undviker då de värsta stigningarna. Badgastein ligger högre upp. Återigen så hör vi många Svenska röster. Undrar varför denna plats är så populär bland Svenskar?
Vandringen som går på kanten av Gstein dalen är väl inte lika spektakulär som de vyer vi har sett tidigare. Den är kanske ändå är bra då alla får chansen att återhämta sig? Vid en ravin så har leden gjorts om. Tidigare gick man på utsidan av den branta ravinen med lodräta väggar. Det har tydligen varit ras och 2021 ändrade man leden så att den nu går rätt igenom bergen via en tunnel. Tidigare trötthet märks inte bland det övriga sällskapet. De sätter iväg i ett för mig onödigt högt tempo. Det känns inte behagligt att vandra på detta sätt och sackar efter. De är dock mycket fotointresserade och stannar ofta för att ta kort. Bestämmer mig att inte stanna vid stoppen, utan vandrar vidare i min egen makliga takt. Övriga kommer dock aldrig ifatt vilket jag antar beror på många fotograferings stopp?
När familjen vandrade denna led förra gången så fanns det ett enkelt kafé ungefär mitt mellan start och mål. Idag syns det inte till några kaféer. Ser en själbetjäningsservering men den är stängd. Leden går igenom skog och alpängar där bönder använder höet eller kor betar. Passerar några brusande forsar som sveper ner från bergen. Vandringen är behaglig då det inte är några jobbiga stigningar förutom första kilometern. Det går dock svagt uppför hela tiden.
Strax utanför Badgastein slår jag mig ner och får en mycket vacker utsikt över dalgången. De övriga kommer ifatt efter en liten stund. Märker att några utifrån kroppsspråket verkar slitna. Badgastein ligger i en ravin där arkitekterna och byggarna har haft stora utmaningar att få hotell och bostäder att placeras på de branta klippväggarna. Orten är inte speciellt lämpad för funktionsnedsatta då det är mycket branta promenader för ta sig mellan olika nivåer på orten.
I ravinen brusar en mycket intensiv fors. Här kan den som vågar åka en linbana mellan sidorna. Sällskapet spanar efter ett ställe att äta på och hittar en mindre med inte så många gäster. Menyn innehåller som vanligt Schnitzel-rätter! Beställer en Teriyaki lax medan övriga beställer Schnitzel. Maten är god och priserna är lite högre. Kanske har jag inte vant mig vid den nya prisnivån på grund av senaste årens inflation i världen?
Nästa uppgift är att hitta busshållplatsen för att åka tillbaks till Bad Hofgastein. Busstationen ligger nära men ca 50 – 100 meter brant uppför. Det är mycket kämpigt att vandra upp till hållplatsen. Får vänta 22 minuter till nästa buss.
Bussen anländer och visar legitimation som visar att två i sällskapet är pensionärer. Har frågat hur man betalar bussbiljetter på turistbyrån. De sade att om vi visade vår legitimation så skulle vi få reducerat pris. Busschauffören säger dock att ”detta inte gäller i Österrike”. Han pratar bara Tyska och vet inte vad som avses. Gäller inte våra körkort som legitimation eller är det något annat? Får betala fullt pris. Nästa smocka är att bussen passerar där vi åt. Hållplatsen ligger bredvid restaurangen!
Föraren måste ha nerver av stål då gatorna är mycket trånga och det är endast centimeter mellan husväggarna och bussens chassi. Färden klaras av utan incidenter. Kliver av bussen och vandrar vidare till lägenheten. Nu på eftermiddagen har det blivit mycket varmt. Känner av ansträngningen och det blir en ofrivillig power-nap. Vaknar till då sällskapet meddelar att nu är det dags för glass! Ber ödmjukt att få avstå från glasskalaset. Känner inte för att äta mastodont-efterrätter/mat sent på eftermiddagen, då det brukar bli surt efter på natten. Är också lite seg efter dagens vandring. Nöjer mig med en burkrätt med nudlar. Köpte den i affären och man behöver bara tillsätta kokt vatten och röra om så har man en färdig rätt. Passar perfekt för min något sämre matsmältning.
Efter någon timme återvänder övriga sällskapet nöjda och glada, efter en fest med mycket glass. Sonen beställde tydligen barens värsting och fick alla gästers blickar på sig när den serverades. Servitrisen tog med extra skedar ifall övriga skulle behöva ”hjälpa” honom att klämma i sig skapelsen! Sonen verkar dock bottenlös och fick i sig till sista iskristallen! Sällskapet var nöjda och (efterrätts)mätta.
Kvällen ägnades åt trevligt sällskapsspel där vi återigen rånade och mördade varandra!
Dag 5 Vandring Angertal
Har hittat en lite tuffare vandring men där sällskapet kan korta av/vända när det räcker med vandring uppför. Om man vandrar hela etappen så blir total stigning 1 200 meter och vandringen tar ca 7 timmar. Vi beslutar också att ungdomarna får gå själva enligt det tempo som passar dem. Det är endast 7 km till platsen där vandringen startar. Starten ligger inne i Angertal en kort bit att köra.
Vid parkeringen är anges att endast gäster till restaurangen får parkera. Finner en liten grusplan lite längre bort och kan parkera utan att se några skyltar med ”Verboten”. Väderprognosen utlovar spridda skurar under dagen. Ännu är inget regn i sikte. Har en guide-bok som beskriver etappen samt s.k. GPX-filer som man kan använda för att navigera med mobilen. Ledbeskrivningen visar fel i början då tidigare väg har försvunnit. Första kilometern är brutal och det går brant uppför.
Sällskapet får gå en ny väg en kort bit i en skidbacke. Passerar en bro och kommer på leden som då är detsamma som i guide-boken och enligt gpx-fil. Här erbjuds vandringsstavar för den som anse sig behöva. Det är ingen underdrift säga att stavar behövs. Har egna stavar och nyttjar dem flitigt i den mycket branta stigningen. Samtliga i sällskapet flåsar tungt och viss tvivel börjar skönjas i ansikten och kroppsspråk. Reskamraten har det största utmaningen i dessa nejder. Leden omges av uppmuntrande konstverk i trä gjorda av någon med konstnärlig ådra. Försöker uppmuntra reskamraten att ta kort pauser för att få ner andhämtningen. Efter ca 500 meter med mycket hårt arbete planar leden ut. Det går uppför hela tiden men här kan man gå normalt då stigningen är mera mänsklig.
Reskamraten är mera motiverad samt bättre tränad för plan mark. Krafterna återkommer och hon sätter en aktningsvärd fart. Vi kommer till slut ikapp ungdomarna som försvann för i de brantaste partierna. Viss tvivel har väckts från sonens flickvän. Till slut når vi platsen där vi seniorer har tänkt vika av och fortsätta på en väg som går sakta nedför sluttningen. Vi har gått endast 2,7 km och tagit 400 höjdmeter. Kilometertiden för den första med de branta avsnitten har tagit 35 minuter! Ungdomarna bestämmer sig att fortsätta till det första etappmålet enligt bokens ledbeskrivning. Seniorerna vikar av vägen nedför.
Vandringen nedför går naturligtvis lättare även om inbromsningen i benen tar på lårmusklerna. I omgivningarna pågår skogsarbete och skyltar varnar för att vistas här. Nedfärden gå utan incidenter. På några avsnitt glesnar skogen och det finns möjlighet att ta vackra panoramabilder av de omgivande bergen. Når till slut botten av dalen och viker av för att gå utefter en å på slät mark till starten. Omgivningen är vacker med alpina blommor och en brusande å. Här är det lugnt och rogivande. Känner lite låren även om det är vandring på ett plattare underlag. Når till slut restaurangen vid starten utan några skavanker hos seniorerna.
5
Slår oss ner och beställer vatten/dryck då sällskapet har svettats rejält. Skickar meddelande till sonen att vi är framme och undrar var de är. De är på väg och efter en stund skickar sonen en bild som från vägen ovan visar restaurangen vi befinner oss i. Jag vet då ungefär var de är och kan beräkna tiden tills de når målet. Fortsätter att njuta av drycken och då tiden går så beställer vi in kaffe. Kaffet piggar upp lite.
Restaurangen ligger i ett trevligt läge och vi kan sitta ute. Det är ganska lugnt då det inte är så många gäster. Har spanat in menyn och här serveras Foreller. Frågade i turistbyrån var den tidigare besökta trevliga restaurangen som serverar färska foreller finns. Berättade att vi hade besökt denna en ”kort stund” tidigare. (För 36 år sedan). Man berättade att den efterfrågade restaurangen har stängt och berättade att den vi nu sitter är den enda som serverar foreller. Reskamraten har sett fram emot foreller då det smakade utmärkt vid det tidigare besöket.
Till slut dyker det yngre sällskapet upp. De är ganska möra då de hade ytterligare 200 meter att vandra uppför till sitt etapp-mål. Det var slitsamt men mödan värd då det var bra vyer att fotografera. I morgon blir nog vilodag, meddelar dessa.
Sällskapet beställer in dryck och foreller till samtliga. Förra gången var forellerna rensade på skinn och ben samt smakade utmärkt. Denna gång blir det helstekt fisk med skinn och ben kvar. Det är en hel del pillande att få i sig fiskköttet utan att få ett ben i munnen/halsen. Tyvärr så smakar inte fisken något. Vi har i alla fall prickat av en punkt på ”att göra listan”. Tyvärr så avslutas lugnet då ett större sällskap dyker upp. Sällskapet består av en massa damer med ursprung mellanöstern. Tyvärr så springer en dam omkring med en mobil och lyssnar på något oljud som kanske kan beskrivas som porlande vatten. Ljudet är mycket störande och förstår inte vad detta kan vara för nöje och varför alla i restaurangen måste höra ljudet. Lyckligtvis är vårt sällskap i slutet av middagen och kan betala och gå därifrån. Beteendet verkar lite konstigt.
Åker tillbaka till lägenheten med ett stopp för att handla lite lättare ingredienser som kvällsmat samt frukost. Godistarmen får också sitt behov uppfyllt. De flesta är ganska slaka vid hemkomsten och det verkar dröja innan det blir något eventuellt kvälls-röj! Få se vad det blir imorgon – Vandring eller turistande?
Dag 6 Vandring Dorfgastein
Idag öppnar kabinbanan vid Dorfgastein före säsongen. Vädret skall vara skapligt idag, men med risk för mindre regnskurar men i övrigt uppehåll och ganska soligt. Dorfgastein ligger endast 10 km längre ner i dalen. Anländer parkeringen och det är få bilar parkerade. Biljetterna till kabinbanan kostar ”endast” 36 euro per person, d.v.s. 4 euro mindre än kabinbanan i Bad Hofgastein. Hu, vilka priser! Kabinbanans korgar är små och det känns som en bastu inuti dessa. Det hjälper inte att öppna fönstret.
Når till toppen Fulseck 2 033 meter över havet. Börjar vänja mig vid den höga höjden och det går lättare att vandra och andas. Det är många barnfamiljer häruppe. Det är ganska bra leder runt toppen så med viss ansträngning kan man pusha på en barnvagn. Första besöket är ner i ett mindre pass och sedan vandring upp på nästa höjd – Kreuzkogel, som ligger på samma höjd som liftstationen. Det är inte så ansträngande vandring. Övriga i sällskapet går även upp på den sista ”sockertoppen” men jag stannar en bit ner kör lite med drönaren.
Utsikterna i området är mycket spektakulära och vackra. Tyvärr är det lite moln i fjärran annars kan man se Österrikes högsta topp – Grossglockner 3 798 m. Kör runt med drönaren men det blir tyvärr ingen bra film. Har med mig vanlig kamera och kan ta många bilder häruppe bland bergen. Alla tycker att detta område är det vackraste hittills på denna resa. Efter en stund återkommer övriga i sällskapet och resten av vandringen blir nedför till kabinbanans mitt station. Proffsfotograferna i sällskapet gör många stopp då de ser många intressanta kompositioner för sin fotografering. De har rejäla grejer och kan göra alla möjliga fotokonster. Sedan kan de ”fuska” på hemmaplan med hjälp av Photoshop!
Vid ankomsten till toppstationen och under den första vandringen är man utsatt för vinden och den är kylig på denna höjd. Det är jacka på som gäller men den åker av när sällskapet kommer ner på lite lägre höjd. Solen tar hårt och kinderna känns varma. Man kan vandra en grusväg hela vägen till botten av dalen men leden går lite annorlunda. Det är bra att man inte nyttjar grusvägen för här erbjuds en variant när det gäller nedfart. Man kan åka ner med en gokartliknande bil utan motor på grusvägen ner i dalen. Det går att åka fort om så önskas! Det finns broms och en något ynklig ringklocka. Som vandrare vill man inte bli påkörd av dessa fordon. I början ser vi barnfamiljer som åker på ett städat sätt nedför.
Anländer till en konstruerad damm där man kan ta spektakulära bilder. Det finns några stolar att sitta i och några passar på att vila/få lite färg. Vid dammen finns dock inga medelålders damer i bikini! Här finns också ett antal barnfamiljer, som också vandrar leden nedför till mitt-stationen på kabinbanan. Ansvariga för anläggning har placerat ut lekplatser för barn utefter leden, så att de kan få ett avbrott i vandringen nedför. Smart arrangerat av ansvariga. Kör lite med drönare och lyckas få någon minut hyfsad film. Får också lite nyfikna åskådare vilket gör mig nervös då jag ännu inte är en van drönarpilot.
=
Någon kilometer innan mitt-stationen ligger det en restaurang. Sällskapet börjar bli hungriga (en del i sällskapet börjar också bli möra i benen) så tiden är mogen för lunch. Menyn är begränsad och de som ätit schnitzel några dagar beställer istället hemmagjord hamburgare. Köttet är från slakt av egen boskap och är mycket köttigt. Det smakar som en rejäl hamburgare. Det finns bord på utsidan av restaurangen med delvis skugga. Sällskapet väljer att sitta inomhus där det är svalare. Det är en rejäl måltid och några orkar inte äta sin portion.
Mätta och belåtna fortsätter sällskapet den sista biten ner till kabinbanan. Nu är det riktigt varmt i solen. Termometern är en bit över 30 grader. Sista biten kommer det tonåringar som har en lägre gräns avseende försiktighet och ansvar när det gäller tidigare nämnda minibilar. De kommer i mycket hög fart nedför och risken finns att de underskattar en kurva. Skulle de köra av grusvägen så blir det en mycket smärtsam upplevelse. Gillar inte sådan här buskörning, då det även kan finnas risk för oss vandrare när de passerar.
Det är ingen kö alls för att åka ned med kabinbanan. Anländer parkeringen och här är det ännu varmare. Åker till affären för inköp av artiklar till frukost etc. Majoriteten däckar efter en stund i lägenheten. Alla dörrar är öppna för att få lite cirkulation och lindra hettan. Grabbens sovställning är ganska intressant han har ett stadigt grepp om mobilen och somnar på sin post! Intressant!
Trots braklunchen så är de yngre hungriga på kvällen och tar en sväng för att äta middag ute. Vi äldre får inte ner en tugga till och avstår. Det lutar åt att det kan bli vilodag imorgon. Istället så blir det 9 mil bilfärd till Salzburg för att turista bland husen i över 30-gradig värme! Personligen är jag något ljum inför denna utflykt. Är inte så intresserad av gammal arkitektur. Gillar mest att turista i naturen.
De yngre återkommer någon timme senare mätta och belåtna. Det har blivit svalare och även lite skummare på kvällen. Sällskapet försökte att spela spel på balkongen men det gick inte att hitta en knapp för att tända lampan på balkongen. Det blir för skumt att spela och se spelens kort etc. Alla (utom författaren) har letat efter lys-knappen, men inte hittat någon. Frågade om de tittat bakom gardinerna i fönstren ut mot balkongen och alla svarade unisont ja, naturligtvis! ”Titta själv då” blev uppmaningen från övriga och det gjorde jag. Knappen vit, 6 * 6 cm satt bakom gardinen mitt emot lampan på insidan av väggen. Tänkte att ”framgångarna” skulle hålla i sig även i spelet, men blev åter rånad och ihjälslagen!
Dag 7 Utflykt Salzburg
De yngre i familjen vill ha en vilodag och föreslår därför ett besök i Salzburg. Det skall bli en mycket varm dag och ingen är så pigg att vandra. Är inte så förtjust i denna resa då det är väldigt få saker som erbjuds som fångar mitt intresse. Resan till Salzburg är 85 km och har kollat angående parkering. Detta brukar vara ett problem i väl besökta städer.
Salzburg erbjuder satellit parkeringar och åker för att parkera vid den södra. Får en biljett i automaten som gäller för både parkering och upp till 6 personers bussresa. Det är lite oklart hur biljetten skall hanteras och vid hållplatsen finns en automat som alla försöker förstå och knappar på. Texten på displayen är omöjlig att läsa i den starka solen. Alla tar tid på sig och inser att jag inte kan göra något innan bussen kommer. Frågar chauffören, visar biljetten och han säger att det är bara att kliva på! Så enkelt var det med detta. Tyvärr fanns ingen information om detta.
Kliver av vid Mozartplats som ligger nära till de flesta turistmålen. Floden Salzach rinner bredvid med en ruskig fart. Här är det turister! Alla vill till ”måste” turistmålen. Shoppinggatan med alla tjusiga skyltar som minner om gamla tider. T.o.m. Macdonalds har en. Undrar vad ”brand” ansvarig tycker om detta? På denna gata ligger huset där Mozart bodde. Här trängs mängder med turister/grupper för att få information och fotografera. På nedre botten ligger en SPAR butik så det känns inte så genuint. Det är fruktansvärt varmt och många människor att väja för. Sonen börjar gny redan och han var den som mest ville hit!
Fortsätter över bron till andra sidan floden. Hela bron är fylld av hänglås som ska symbolisera evig kärlek för låsägarna. Undrar vad alla låsen väger och när de måste rensas så inte bron kollapsar. På andra sidan finns slottet och parken Mirabell. Hoppas få se lite vackra blommor. Här trängs naturligtvis många människor också. Blommorna är vanliga som vi har hemmavid – Hortensia, Tagetes, begonia etc. Inget exotisk i dessa. Rabatterna är välordnade i raka rader och kvadrater. Ingen Engelsk trädgård stil! Det enda som är trevligt är en orkester som spelar. Det är väl lite övning för någon ton blir lite fel ibland. Det är fruktansvärt varmt – Klar sol och 35 grader.
Dags för lunch och sällskapet beslutar att ta sig en bit bort från turiststråken. Det blir Polsk riksdag när alla letar på Google och kommer med det ena förslaget efter det andra. Till slut blir det beslut att gå till en Kinarestaurang som ligger ca 500 meter bort. Vandrar dit i värmen och anländer restaurangen. Restaurangen är stängd. Ny riksdag och hittar till slut en Italiensk 250 meter bort.
Restaurangen är liten och det sitter lokalbor och äter. Hoppas att den skall vara bra då vanligt folk besöker restaurangen. Ber om menyn men det finns ingen! Det finns endast tre pasta-rätter som står kritade på en tavla på väggen. Sällskapet gör sina val och jag drar en nitlott. Pastarätten är en ”Frutti di mare” och frukterna består av inte god småfisk och sticks av olika slag. Fisken är det enda färska och resten är väl några frysta tingestar. Pastan smakar också dåligt då den tagit smak av fisken och är över-saltad. Övriga i sällskapet är nöjda även om det inte är någon kulinarisk explosion. Maten i Österrike förtjänar ett eget kapitel.
Ut i värmen igen och diskussion om vad som kan göras inomhus eller i skugga. Sällskapet fastnar för Naturhistoriska museet. Museet ligger i anslutning till shoppinggatan. Museet består av 5 våningar samt en kafé våning. Sällskapet börjar längst ner och tittar på dinosaurer samt fossiler som hittats i bergen. Har sett på någon dokumentär och alperna skall vara påskjutna av den afrikanska kontinenten för många år sedan. Därför har man hittat samma fossiler i alperna som i Afrika. De äldre i sällskapet tänker ”smart” åker hiss till översta våningen och går nedåt. På högsta våningen närmast taket är det mycket varmt och luften står helt stilla. Krafterna bara rinner ut via svettningarna. Utställningen innehåller många olika områden och är mycket rörig. Det skulle nog finnas väldigt mycket att studera i en bättre miljö och större intresse. Nu blir det bara ett skummande av utställningarna på respektive våning. Nästa ”smocka” blir när det visar sig att kaféet är stängt. Hade tänkt sitta med lite kall dryck och vänta medan ungdomarna springer omkring och suger i sig all vetenskap. Nu blir det väntan i receptionen och det tar ca 45 minuter innan övriga ansluter.
Återigen blir det familjeråd för att hitta ett lämpligt kafé. Går nedför shoppinggatan och slinker in på ett men menyn är mycket skral varför sällskapet jagar vidare. Nästa stopp blir vid Mozart kaféet. Ligger en våning upp men ACn har tagit semester och det är varmt. Det får dock räcka med irrandet och sällskapet beställer. Det enda som påminner om Mozart är bakgrundsmusiken. I övrigt syns inte ett spår av denne. Frågar de som varit ivriga att åka till Salzburg men bävar för svaret. Nu när vi ändå är i staden så var vänliga och tänk efter vad som skall upplevas. Värmen har dock gjort sitt så svaret är att endast köpa Mozart-kulor i den affär där allt startade. Beger oss till affären som ligger en bit bort vid ett torg som avslutar shoppinggatan. Passerar en liknande affär med väldigt elegant skyltning av Mozart-kulor. Inne i affären har man satt en avspärrning då man endast vill ha in kunder och inte en massa fotografer! Expediten ser väldigt trött och resignerad ut.
Sonen får sina kulor som säkert går att köpa för halva priset i den lokala matvaruaffären eller varför inte på ICA hemmavid. Alla har nu fått sitt av besöket i Salzburg som jag personligen inte tyckte var så intressant, men tusentals andra turister tycker tydligen annorlunda. Stannar vid busshållplatsen för transport tillbaka till parkering syd. Här finns det många poliser och det verkar extra spänt i dessa tider av oro i världen. Bussen anländer och det är inga problem att nyttja parkeringsbiljetten. Det räcker bara att vifta med den så får man kliva ombord. Fortsätter mot parkeringen och ett par hållplatser bort från centrum blir Salzburg en helt vanlig stad.
Anländer parkeringen och betalar för denna samt bussen. Här får jag dagens bästa upplevelse av Salzburg! Hela kalaset kostar endast 5 Euro! Läser att på biljetten kan upp till 6 personer åka för denna kostnad. Äntligen så blir det ett litet småleende. Färden hem är odramatisk och stannar endast för tankning samt shopping av livsmedel. På söndagar är affärer stängda i Österrike. Som goda katoliker skall man väl vara hemma och läsa lite i den heliga skriften? Imorgon blir det återigen en vandring, men det är också utlovat en varm dag.
Den som vill se bilder får titta på nätet. Var inte intresserad och tog inga bilder!
Dag 8 Vandring Kitzlochklamm
Kollar av vid frukosten om det känns OK att vandra dagens föreslagna vandring. Den blir lite tuffare med några branta stigningar. Vandringen kommer initialt att ske i en ravin. Ingen protesterar och åker iväg till starten för vandring. Det är ca 3 mil bilåkning. Vandringen ligger utanför ett litet samhälle – Taxenbach.
Når samhället och kör mot parkeringen. Enligt guideboken så finns det en parkering(ar). Det visar sig finnas tre parkeringar, där de som ligger längst bort är gratis. Chansar på den parkering som ligger närmast, som är liten men där finns ännu plats. Det visar sig att parkeringen endast kostar en Euro vilket är överkomligt. Man får veta parkeringsavgiften först i kassan vilket är ”smart” då kanske snåljåpar som jag själv skräms av eventuell hög avgift och vänder till den bortre parkeringen? Det kostar däremot inträde till klyftan – 10 Euro per person. Det är inte ovanligt att man tar inträde till ”sevärdheter” i Österrike.
Går in genom ett vändkors och ser att man skall ta på en hjälm och det är en massa information om vad som gäller för klättrandet. Blir lite osäker om detta ingår för de som skall gå igenom klyftan men märker senare att det är endast en ”option”. De klättringar som erbjuds är definitivt inget för amatörer. Ser raka klippväggar där klättrare tar sig fram som flugor på ett dass. Det känns obehagligt att bara vara åskådare. Vandringen i klyftan är fantastisk med trappor och broar. Hjälmen är till för att inte slå huvudet vid smala och låga passager. Mitt i klyftan passerar en brusande flod och här är det vackert.
Tar en hel del kort och hoppas att det går att fånga miljön. De unga fotograferingsproffsen packar överhuvudtaget inte upp sin kamerautrustning. Det blir tydligen inte ”bra” kort i denna miljö? Istället kånkar de bara på all utrustning under hela vandringen.
Det tar en stund att passera denna miljö, då det blir många stopp och beundran. Når slutet av den del som kräver betalning. Tar av hjälmar och fortsätter på leden för att vandra en större båge på ca 7 kilometer tillbaka till parkeringen. En skylt meddelar att nu är det en led med alpina risker som gäller. Det ligger många stenar av olika storlek på stigen. De är inte där från början utan har placerats ovanifrån! Vandringen är behaglig och sakta uppför. Vid raviner strömmar det ner en svalare vind från ovan. Detta är ett fenomen i bergiga trakter.
Efter någon kilometer blir det brutalare vandring. Leden skiftar till att i sicksack ta sig uppför en brant sluttning. Vandringen är jobbig för alla i sällskapet men gör slut på de mesta krafterna hos vandringskamraten. Hon är rejält utmattad när sällskapet till slut når en asfaltsväg. På asfaltsvägen är det svag lutning uppför till ett kapell, som är högsta punkten på denna vandring. Alla hoppas att krafterna skall återvända till reskamraten, då det från kapellet är ca 4 km kvar till parkeringen. Det är utför hela vägen men det är också besvärligt att vandra nedför om krafterna är slut. Erbjuder att vi kan hämta vandringskamraten med bil men hon avböjer. Hon är en seg och envis ”rackare”.
Det blir en sakta vandring för den seniora avdelningen nedför sluttningen. Jag kan gå fortare men gör sällskap med reskamraten. Vill ha koll att allt går bra. Första kilometrarna nedför är på alpängar med mycket vacker utsikt mot bergen. Passerar ett samhälle och ser på håll att där finns en servering. Hoppet grusas då serveringen är stängd. Efter samhället blir vandringen nedför brantare. Det blir ännu mer utmanande för reskamraten. Tyvärr så trivs bromsar i området och blir angripen av dessa. Får några blodiga bett på de bara underbenen.
Nedfärden går bra nedåt dalen och når några hus. Här kommer det en negativ överraskning. En fastighetsägare har tröttnat på vandrare som ränner omkring och stängt av passagen via ägorna. Detta innebär en ytterligare kilometer omväg för att nå målet. Det positiva är att vandringen sker på en asfaltsväg och lutningen är måttlig. Leden passerar också vägen upp till parkeringen där reskamraten kan vänta medan övriga går upp till parkeringen och hämtar bilen.
Det är stekhett ute och inne i bilen är det initialt värre. De yngre har spanat in platser där det går att få en lunch. Åker in i Taxenbach centrum på mycket smala gator. Där skall det finnas en pizzeria. Restaurangen är stängd så det är bara att åka vidare. De yngre bläddra intensivt i Google och det mesta är stängt denna söndag. Till slut hittar de en restaurang vid den nedre liftstationen för kabinbanan i Dorfgastain. Är lite tveksam till ställen som ligger på ”strategiska” platser där det inte finns andra val. Blodsockret är dock mycket lågt hos de yngre och det blir ett besök vid nämnda restaurang. Det är även ganska låg aktivitet vid själva bergbanan. Åker man inte upp i bergen på söndagar?
Det är lite folk på restaurangen och endast en servitör. Servitören fjantar omkring på ett mycket kvinnligt sätt. Han har ambitionen att skapa trevlig stämning men man måste nog vara lättroad om detta skall upplevas stämningshöjande. Maten och priser är som vanligt här på semestermålet. Beställer dryck och hamburgare samt en kötträtt.
Det tar en stund att få maten men inte så lång tid som sällskapet hade trott. Sonen utbrister att detta är första gången som en sallad serveras till maträtterna. Tidigare har det endast varit kött och pommes frites. Tyvärr så svalnar den initiala goda stämning raskt då jag konstaterar att en snigel kryper bland mina salladsblad. Alla avbryter snabbt ätandet av bilagd sallad. Kallar på servitörens uppmärksamhet när han passerar och påpekar närvaron av extra protein i salladen. Han rör inte en min men erbjuder en ny sallad. Avböjer alla nya sallader.
Äter klart maten som i övrigt håller normal standard, d.v.s. är inte någon höjdare. Ber att få betala men erbjuds ingen reducering av pris. Betalar inga procent extra och redogör i Google med ord och bild upplevelsen av dagens lunch-måltid. Ger en viss tillfredsställelse men vem bryr sig? Det finns inte så mycket att välja på denna plats?
Dagen fortsätter med återhämtning i form av vätska samt någon kort ”power-nap”. För att glömma dagens lite tråkiga lunch besöker sällskapet ett konditori där man rundar av med glassbomber. Rynkar dock lite på näsan då de endast tar kontanter som betalning.
I morgon så är det tyvärr utlovat dåligt väder. Få se om det blir någon sista vandring? Natten blir av någon anledning mycket orolig och de äldre har svårt att komma till ro.
Dag 9 Regnväder
Regnet strilar på morgonen och molnen ligger lågt. Temperaturen är endast 16 grader. Ingen i sällskapet visar intresse för vandring. Det är lite knepigare att hitta något vettigt att göra på denna ort under regniga dagar. Huvudsysselsättningen är vandring bland bergen. Det blir en vända spel och diskussion hur dagen skall fördrivas.
Börjar packa lite smått och checka in efter spelet. Resten av gänget slappar och studerar vad som erbjuds på nätet. Dags för lunch och det blir promenad till stationen för kabinbanan. Restaurangen som finns bredvid stationen har fått hyfsad kritik vad nu detta är värt. Har tappat tron på att jag skall få mat som jag är nöjd med. Beställer en pastarätt med grillade räkor. Jag får mängder med pasta, tomatsås som inte smakar något samt fyra icke grillade räkor. Jag har inget flyt. Övriga är nöjda med sin mat, men deras rätter kostar en hel del mer. Man får det man betalar för? Nåja, 75 % av resesällskapet har ett sista positivt omdöme om sin restaurangmat. Det är bara den ”gnälliga” farbrorn som är missnöjd. Sällskapet gör en kort shoppingrunda för kvällen och morgondagen. Regnet öser ner och hindrar eventuella utomhusaktiviteter. Vi hade i alla fall tur med vädret alla dagar utom denna.
Dag 10 Hemresa
Hemfärden går utan problem (nästan) och tar nästan 11 timmar. Bilfärden till flygplatsen går bra förutom att det blir något krångligt att hitta var hyrbilen skall återlämnas. Google kan inte visa rätt väg då ett vägarbete med en avstängd väg ställer till förvirring.
Checkar in vid automat och får bagagekvitton för väskorna. Då meddelar sonen som gått och tryckt på sin ”hemlighet”. Han vet att hans far inte gillar strul på resor. Hans mobil har laddat ur och vi har endast elektroniska boardingkort. Meddelar med något ansträngd röst att detta får han fixa själv.
Han börjar om incheckningsprocessen på automaten för att försöka få boardingkort på papper. Som tur är finns det ett val att man kan skriva ut boardingkort på papper. Vi får även ut nya bagagetaggar. Då uppstår frågan vilka taggar skall användas? Anmodar ”lugnt” att detta får sonen fixa.
Sällskapet fortsätter till diskarna för att lämna bagage. Skickar fram sonen till en manlig markpersonal att förklara situationen. Han ser mycket uttråkad ut att hantera ”virriga” passagerare och tar de extra taggarna och viftar in sällskapet att lägga väskorna på bandet och scanna. Allt går utan problem och alla får sina väskor på Arlanda.
Jag gillar inte ”strul” på resor utan brukar alltid checka saker flera gånger. Idag har jag lärt mig att ytterligare en sak kan gå fel. Ett bra exempel på Murphys lag?
Vi har gott om tid innan planet lyfter. Ser en restaurang med Asiatisk mat. Äntligen får jag chansen att äta ”riktig” mat efter 9 dagar med Österrikisk mat. Blir dock besviken återigen. Maten är över-saltad och grytan är mera soppa än gryta. Priserna på flygplatser är också över-saltade men det var ingen överraskning.
Går runt för att titta lite vad som kan inköpas på flygplatsen. Brukar köpa Fotbollströjor som minnen från resor. Tyvärr är garderoben full hemma varför det blir mer sällan att jag köper nya. Observerar dock priset för en Bayern München tröja – 99 Euro. Detta motsvarar ca 1 100 kronor! Detta är den absolut dyraste tröja som jag stött på. Kanske beror det på att Fotbolls-EM pågår i landet vid denna tid?
Planet är försenat och vi landar ca 25 minuter sent på Arlanda. Får min väska direkt medan sonens dröjer. Sonen är lite nervös att de dubbla bagage-taggarna ställt till det och väskan hamnar på villovägar. Efter en längre tids väntan kommer väskan. Sista biten med bil till hemstaden går utan problem.
Detta var ännu en resa och är nöjd med vandringar och vyer i Alp-landskapet. Är inte nöjd med mat och priser så får fundera om det blir någon mer resa till Österrike. Det finns många alternativ och får överväga vart nästa resa blir av.
Österrike mat
Har under de snare åren besökt Österrike 4 gånger om Sydtyrolen i norra Italien räknas med. Matkulturen i Sydtyrolen är definitivt Österrikisk.
De orter som besökts är:
- Lech – Fina folket ort – Vandring
- Ischgl med omnejd – Cykel och Vandring
- Sydtyrolen – Vandring
- Gstein-dalen – Vandring
Gemensamt för alla orter är att maten är undermålig. Den är väldigt stabbig, smakar sällan något speciellt, dåligt näringsvärde och på senare år har den blivit väldigt dyr i förhållande den kvalité som erbjuds. Vi tittar på recensionerna som ges på Google och andra websidor för restauranger. Värdet av betygsättningarna är låga. Vet inte om betygen manipuleras eller att turister har mycket låga krav på maten.
För rättvisans skull måste jag medge att vi har hittat enstaka bra restauranger, men det är kanske 1 av 10.
Ser i affärer att det finns ett utbud som kan omvandlas till bra rätter, men det verkar som alla/majoriteten kör samma standardutbud av rätter. Misstänker också att man etablerat en priskartell då priserna är mycket lika. Man kanske har ett möte i varje dalgång inför säsonger hur man skall sätta priserna? Anser att restaurangmaten är bortkastade pengar.
Detta år har vi hyrt en AirBnB lägenhet som ger möjlighet att laga egen mat och det skulle vi ha gjort om inte sonen varit med. Vi vill gärna att han skall få njuta/koppla av med den bekvämlighet som äta ute innebär. Dock börjar även han tvivla på värdet av att äta ute i Österrike.
Känner mig tveksam att åka till Österrike i framtiden. Kanske jag har en felaktig känsla/minne, men det trivsamma som vi upplevde när barnen var små verkar ha försvunnit. Eller så har vi själva förändrats och upplever saker annorlunda i dessa dagar? Andra resmål har erbjudit betydligt bättre matkultur!