Vårresa 2017 – Rundtur i Japan

Vårresa 2017

Quiz
Dag 0 Eskilstuna-Helsingfors-Tokyo
Dag 1 Tokyo
Dag 2 – Tokyo – Kobe
Dag 3 – Kobe – Kyoto – Kobe
Dag 4 – Kobe – Kyoto – Kobe
Dag 5 – Kobe – Himeji – Kobe
Dag 6 – Kobe – Kyoto – Kobe
Dag 7 – Kobe – Fujikawaguchiko
Dag 8 – Fujikawaguchiko – Tokyo
Dag 9 – Tokyo
Dag 10 – Tokyo
Dag 11 – Tokyo – Sverige

quiz

Vart är vi på väg?
Landet är ett av mina favoritresmål och känner stor entusiasm att åka dit igen. Har varit där en gång tidigare och jag njöt av varje stund av att bara vara där. Hoppas inget skall strula och det blir minst samma upplevelse som förra gången! Vart är vi på väg? Nu är det väl lätt på två-poängaren?
10 poäng
Ringa in en galning och du har ankomststaden.
8 poäng
Finn vägen via ett ofta kyligt land i dubbel bemärkelse och Du når ett land i fjärran
6 poäng
Landet är mycket trovärdigt bland långivare. De betalar alltid igen sina skulder.
4 poäng
Av vissa svampar kan man bli ”hög”. Tvärtom samt dubbelt upp, blev till en tragisk händelse i detta land.
2 poäng
En Tysk popgrupp sjöng om att vara en stor person i detta land på 80-talet och gruppens namn bildas av prefixet på en manlig gruppledare och ett vardagligt Wilhelm.
グッドラック

2 poäng quiz låt

Blev så inspirerad att lyssna på Quiz-melodin, så det blev några ytterligare ”örhängen” som delas!

80-tals nostalgi
80-tals nostalgi
80-tals nostalgi
80-tals nostalgi
80-tals nostalgi
80-tals nostalgi
80-tals nostalgi

Svar
10 poäng
Skriv ett namn som Du anser vara tokig och rita en ring runt namnet. Nu har Du TOK-I-O!
8 poäng
Flyger Finnair över Ryssland som kan vara mycket kallt på vintern och just nu politiskt kyligt.
6 poäng
Landet betalar i Yen som kanske låter som igen?
4 poäng
Två atombomber fälldes över detta land och bildade höga svampmoln. Mycket tragiskt och det enda land som drabbats av dessa bomber i krig.
2 poäng
Alpha-hanne och Ville bildar Alphaville som sjunger ”Big in Japan”!
Åter till start

Dag 0 Eskilstuna-Helsingfors-Tokyo

Dag 0
Morgonen är lugn och det känns som allt är under kontroll inför resan. Packar de sista artiklarna i väskan och förbereder hemmet för en vistelse borta under 10 dagar.
Resan till Arlanda går bra med bilen och inga stora köer, speciellt vägen mellan Strängnäs och Enköping.
Från början var avrese-ort för sällskapets flight till resmålet från Västerås. Denna flight blev inställd och istället så blir det avfärd från Arlanda. Detta är inte så populärt, då detta innebär att två bilar måste användas, då ingen orkar resa till Arlanda med två resväskor i knät. Undertecknads bil är tyvärr för liten att hantera 4 personer samt bagage.
Junior och ”hangaround” har blivit skjutsade från Småland och anländer en stund innan undertecknad och reskamraten. Junior hade beställt pengar, men det fanns ingen beställning på SE-banken Arlanda. Det ordnade sig dock ändå.
Undertecknad var förra veckan lite mer planerande och beställde valuta för 20.000 SEK som skulle skickas till hemmet enligt rekommenderad post. Det gick åt pepparn, då SE-banken skickade 20.000 i resmålets valuta a ca 1.000 SEK + 100 SEK i expeditionsavgift.
Anländer SE-bankens disk på Arlanda och man hittar inte de beställda pengarna! Till slut så hittar man dessa och transaktionerna kan regleras. Ingen bra service!
Sällskapet var tvunget att hämta pengarna i terminal 5 och sedan vandra vidare till terminal 2. Planet till Helsingfors avgår från denna terminal.
Reskamraten vill fira resan och bjuder på mat och dryck.
Sällskapet blir rejält mätta och lite ”uppspelta” av maten och drycken.

”Hangaround” och reskamraten går till damernas i slutet av middagen och återvänder med den tråkiga nyheten att planets avgång är försenat. Transfertiden i Helsingfors är enligt ordinarie resplan 45 minuter och detta är en tight transfer. Om planet håller tiden, så blir den nya transfertiden 10 – 15 minuter vilket inte kommer att fungera.
Blir lite förtvivlad att det eventuellt skall bli en dålig start på denna semester. Har sett så mycket fram emot denna resa. Personalen på Arlanda har ingen som helst information att förmedla. Eventuell information kommer att ges av besättningen och/eller av markpersonalen i Helsingfors.
Humöret och stämningen har hos undertecknad nått absoluta nollpunkten.
Det är många förtvivlade och oroliga passagerare vid gaten, som försöker få information vid incheckningsdisken. Det finns absolut ingen information att få på Arlanda.
Bordar planet och det går ganska raskt, då många verkar ha samma utmaning som resesällskapet.
På planet kommer det upp information på en skärm till slut. Avgången till slutdestinationen är framskjuten 25 minuter varför det teoretiskt skall gå att hinna med anslutande flyg. Pulsen går ner några slag, men sådana här upplevelser är inte bra för undertecknad med ett ”ömt” hjärta. Det är 12 anslutande flyg, varav 10 väntar på sina passagerare.
Det är noll sikt ute och i Helsingfors ligger snö och is fortfarande kvar på marken.
Hade bokat sittplatser längst fram i planet, strax bakom business klass. Detta för att komma av planet snabbt.
Sällskapet rusar ur planet och går raskt mot anslutande gate. Utefter vägen till gaten, står markpersonal med ”grisfösare” och dirigerar jäktande passagerare till rätta gater. Känns faktiskt ganska bra. Flygplatsen ger ett modernare intryck än Arlanda.
Anländer passkontrollen och den går också ganska raskt, med pass som kan avläsas automatiskt.
Nästa stopp är vad som sällskapet tror, säkerhetskontrollen. Men istället dyker gaten upp och det är bara att kliva på. Normal transfer-tid är 35 minuter och denna dag går det på 10-12 minuter.
Sällskapet når bokade sittplatser i planet, med hög puls och kroppsvärme. I planet är det mera likt Finsk bastu. Motorerna är inte igång och det är mycket varmt i kabinen. Den raska förflyttningen bidrar till upplevelsen att sitta på översta bastulaven.
Dessa upplevelser är inte bra för ett ”ömt” hjärta!
Är van vid att dricka ingår på långdistans flygningar. Informationen i högtalaren och i en broschyr meddelar att alkoholhaltiga drycker inte ingår i Economyclass utan dessa debiteras. Får ”bita ihop” och uthärda resan ändå!
Sedan stämmer inte detta vid serveringen men det är kanske eventuella finare drycker som inte ingår?
Det är lite trånga säten och speciellt när raden framför fäller ner sitt säte. Då måste man fälla ner det egna sätet och känner onda ögat i nacken.
Får tillfälle se slutet på filmen ”The accountant”. Började se den i samband med en flight inom jobbet men hann inte se klart denna. Tyckte den var en bra film. Denna gång blir filmen tråkig när även slutet hinns med!
Sover inte en minut på planet även om det blir en hel del blundande.

Åter till start

Dag 1 – Tokyo

Flygningen går till största delen genom Ryssland och passerar ut i den Japanska sjön norr om Vladivostok. Kursen går rakt mot Tokyo efter tidigare rutt som sett ut som en båge.
Är mycket trött då det inte blivit en minut sömn. Värre blir det då den efterföljande tiden är det normala tidiga morgondygnet för sällskapet. Japan ligger 7 timmar före på dygnet.
Planet börjar sin laddning exakt enligt ankomsttiden. Dock tillkommer tiden för att köra fram till gaten varför det blir ca 15-20 minuters försening. Planet har en kamera framtill och som förmedlar bilder till kabinen. Landningsbanan ser mycket liten ut från detta perspektiv!
Det blir en ganska lång vandring på flygplatsen, som ser lite gammal och sliten ut. Det vimlar av olika flygplatspersonal som visar och dirigerar. I Japan skapar man många arbetstillfällen och jobb åt alla. Såg vid förra besöket en äldre man som rättade till cyklar som var parkerade i ett cykelställ. Det skulle se rakt och välordnat ut!
Immigrationskontrollen går bra även om junior skall vara tjurskallig och stå i fel kö trots att denne blir anvisad av en av nämnda flygplatspersonal. Undrar varifrån denne fått sin envishet och tjurskallighet? Väskorna har redan kommit ut på bandet när sällskapet anländer! Här går det undan. Skönt också att väskorna kom med i Helsingfors i samband med förseningen.
Vid tullen lyckas junior ”bråka” med en tjänsteman också! Skall dock vara ärlig att det inte var Junior som var besvärlig, utan bara hjälpsam åt sin ”hangaround”, men det uppskattade inte den myndige tjänstemannen av någon anledning. Medger att denne var väldigt otrevlig och dum, men junior skall inte behöva tända till som han gör. Som tur, var det bara resesällskapet som fick lyssna på juniors svavelosande kommentarer. Det är jobbigt nog efter en natt utan sömn!
Junior skall köpa SIM kort, men avböjer då undertecknad ser att egna telefonen fungerar i detta land. Enligt uppgift skulle GSM inte stödjas. Dock kan den användas till det bl.a. facila priset a 12 kr/minut! Det blir inte några samtal utom vid eventuellt nödfall!
Sällskapet köper biljetter till Narita-express tåget och rullar vidare mot centrala Tokyo. Det är tidig vår här och temperaturen är runt 14 grader. Det känns olika beroende på skugga, inomhus och i solen. Ser några enskilda körsbärsträd som nästan har slagit ut. Hoppas få uppleva träd i full blom då detta är en vacker upplevelse i Japan.
Vid senaste besöket berömde undertecknad allt fungerade, till exempel tekniska lösningar. Internet på tåget är värdelöst och det tar nästan 45 minuter innan kontakt lyckas etableras!
Arkitekturen är mycket rörig och det är få exempel på enhetlighet samt stil när det gäller byggandet av bostäder och ekonomibyggnader. Japanerna är ju kända för mycket vackra arkitekturer avseende trädgårdar etc. men det verkar definitivt inte gälla det allmänna bostadsbyggandet. Dags att exportera Sveriges byråkratiska och omutbara stadsarkitekter för att få fason på eländet?
Passerar Tokyo Skytree som är 634 meter högt och blev färdigt 2012. Måste vara lite pirrande att sitta högst upp i detta torn. Byggnaden skall vara den näst högsta i världen efter Burj Khalifa.
Rälsen verkar också bitvis dåligt underhållen, med många dunkande skarvar. Misstänker att det blir annorlunda imorgon då det blir en tur med snabbtåget Shinkansen.
Anländer till slut efter något över en timme till Shinagawa. Sällskapet skall bo en natt på ett hotell nära stationen. Här är hotellpriser som mest Stockholmare är ”vana” vid.
Det är för tidigt att checka in, då det är förmiddag kl 10:00 här och 03:00 hemma i Sverige. Alla i sällskapet är trötta, men det bästa sättet att komma in i dygnsrytmen när färden går österut, är att försöka hålla sig vaken.

Var ligger Akihabara?

Junior är ”besatt” av elektronik, varför det blir en färd till Tokyos största elektronik varuhus – Akihabara. Det är ett 9-våningar hus med nästan bara elektronik.

Här finns ”allt”

Har ett visst intresse för att köpa en ny tablet, hörlurar och något annat, men intresset avtar snabbt av prisbilden och tröttheten. Det är normalt inte så där jättekul att irra omkring i affärer och speciellt inte när kroppen bara vill sova! Junior är dock enveten och skall hitta det denne söker.
Sällskapet börjar dock med en lunch högst upp i varuhuset och det blir ett litet äventyr då hangaround är gluten känslig.

Vad skall väljas?
Plastpappor i köket?
Nästan verkligt?

Junior har förberett ambitiöst med en skrift på Japanska som förklarar hangarounds situation. Det är intressant att följa den diskussion som uppstår vid ett näringsställe då junior på omväxlande Japanska och Engelska diskuterar ärendet. Kockar och servitörer vill verkligen hjälpa till och till slut är nästan hela restaurangens personal inblandade i denna diskussion! Detta är verkligen ett trevligt sätt att bemöta gäster!
Hangaround får till slut en rätt, men för att undvika kontaminerade köksredskap, så får hon steka sitt kött själv på en varm häll vid bordet. Det går bra och inga allergireaktioner uppstår.
Undertecknad och reskamraten är trötta och oinspirerade. Tröttheten medför inte heller att någon känner sig hungrig. Beställer håglöst in två pasta-rätter. Det är ofantliga portioner och mastigt som bara den! Allt indränkt i massor av olja och mängder av lös-stekta ägg.
Ingen orkar äta hela sin portion och det var inte heller gott. Maten lägger sig som en cementklump i magen och känner närmast en medvetslöshet, när de sista kroppskrafterna går åt för att spjälka upp denna pasta-klump.
Junior letar vidare för att hitta sina artiklar som denne är angelägen att köpa och med undertecknad samt reskamraten släpande efter som zombier.
Junior inser till slut att de seniora i sällskapet bör avlämnas på hotellet för rast vila och ingen protesterar!
Återvänder till Shinagawa och det är mycket liv och rörelse på denna station och ändå är den inte någon av de största.


Checkar in på hotellet och måste säga att den byråkrati som visas upp vid incheckningen är ganska betydande.
Innerst inne verkar Japaner inte gilla utlänningar även om de ofta är hjälpsamma och artiga. Ingen vill dock ha utlänningar boende nära sig, vilket tydligen visat sig inför OS som skall gå i Tokyo 2020. Det har blivit omfattande protester, att så kallade ”bed and breakfast” boenden, skall etableras i vissa bostadsområden.
Denna dag har inte innehållit så mycket av kvalité eller upplevelser, då alla är trötta efter resan. Undertecknad och reskamraten tar en ”kort” tupplur för att kurera den värsta tröttheten. Tuppluren får inte bli för lång för då förstör den omställningen av dygnsrytmen.
Undertecknads tupplur blir kortare än reskamratens.
Rummet är litet och det kanske beror på att Japaner är små? Eller kan det vara en annan anledning?
Det mest avancerade, tekniska och moderna, är rummets toalett. Japaner ägnar mycket vetenskap för att alla skall få uppleva ett prydligt omhuldat arsle! Kan inte berättas utan måste upplevas! Är Japanernas arsle viktigare än ”fejan”?

Håll arslet i gott skick!

De yngre i sällskapet dunkar på dörren när undertecknad sitter och dunkar på sin blogg. Har fått ta en dusch och den kändes underbar efter ett dygn i samma kläder.
Kommer överens om att Junior och hangaround gör några ärenden, bl.a. fixar morgondagens tågkort och sedan återkommer för en middag i hotellets restaurang.
Reskamraten vaknar i samband med de yngres besök och skall bara vila en kort stund till efter att alla kommit överens om kvällen. Hör en knattrande ”motorsåg” dra igång i den bortre regionen av den lite smala dubbelsängen! Få se om det blir nattklubb denna afton?

Ska bara vila en kort stund!

De yngre i sällskapet återvänder efter 19:00 lokal tid. Det har blivit kallt och är endast 3-4 grader under kvällen/natten. Junior åkte under seneftermiddagen till ett annat elektronik-varuhus och där gjordes en grundlig efterforskning avseende dennes önskade foto-artikel. Det visade sig genom efterforskningar i aktuella återförsäljarsystem, att endast ett exemplar av nämnda artikel finns i hela Tokyo! Dock i en annan affär och del av Tokyo!
Ungdomarna bultar på dörren och då vaknar även reskamraten efter ca 4 timmar skönhetssömn! Nåväl. Bortsett från motorsågsljudet då?
Sällskapet kommer överens att äta en gemensam middag. Alla är överens om att sökandet begränsas till närområdet. Junior har sett att det finns en Japansk restaurang på 38:e våningen. Sällskapet åker upp och efterforskar. Undertecknad med lite misstänksamt sinne, undersöker genast etablissemangets utbud. Presentationen i entrén är måttlig och information brukar annars finnas på de flesta restauranger. Endast namn på menyer är angivet som tydlig information.
Junior kastar sig in i en diskussion angående Hangarounds glutenbesvär varför undertecknad får chansen att undersöka mera. Hovmästare, vita dukar, fantastisk utsikt, bristfällig prisinformation, etc. skapar en viss oro. Hittar till slut det finstilta som anger prisnivåer som skulle skapa betydande hål i den totala semesterbudgeten varför undertecknad diskret på Svenska viskar ”Dra dig ur” till Junior!
Denne lyckas på ett för stunden imponerande sätt ursäkta sig på Japanska och sällskapet tar sig ur denna utbuds-knipa.
Åker ner till 4:e våningen som inte erbjuder utsikt och Kinesisk meny. Här blir det inte samma oroande ”vibbar” men det spricker ändå då hovmästaren beklagar att Kinesisk mat i princip är körd för hangaround.
Näst nivå är på gatunivå och detta blir en ny upplevelse.
Junior startar åter en diskussion om Glutenproblematiken som efter ett tag inbegriper större delen av restaurangens kökspersonal. Man vill verkligen försöka hjälpa och det skall etablissemangets personal ha all heder av!


Återstående i sällskapet enas om en rätt – Ramen – Nudelsoppa som är enkel, nyttig och god. Mat och dryck beställs i en automat!

Påminner om gamla tiders varuautomater. I detta fall får man en biljett som lämnas till aktuellt kök samt hämtar dryck på ett centralt ställe.
Maten är god och inga ”förluster” i sällskapet.
Junior vill avrunda ätandet med en rund sockerkaka från Seven-Eleven och det är helt packat med kunder i den lilla butiken. Varför – Kan det vara att en viss del av sortimentet är nedsatt i pris?
Hangaround insisterar på butiksvandring i butiker som denne gillar, då junior har valsat runt i för henne ointressanta elektronik-butiker.
Junior suckar och ser en lång kväll framför sig!
Övriga sällskapet önskar en trevlig kväll med ett litet leende.
Välkommen till en tid av kompromisser!

Åter till start

Dag 2 – Tokyo – Kobe

Sitter på Shinkansen, snabbtåget och skriver de första raderna.
Vaknade denna morgon 10 minuter innan överenskommet tid för möte vid frukost. Har sovit hyfsat gott, trots de konstiga sovtiderna. Utmattning är ett bra sömnpiller? Sällskapet har enligt uppgift vid frukosten, tävlat i sågning av timmer. Det har också varit en kamp om det inte så stora gemensamma täcket. Får väl summera att det blivit oavgjort avseende ägarskapet.
Detta hotell ska enligt junior vara lite finare, men kanske inte det norra tornet, där resesällskapet bor. Rummet är litet och det är märken på väggarna. Kanske rester från stora västerlänningar som inte har lätt att röra sig i de begränsade utrymmena? Till och med ytterdörren är liten och junior kan passera lätt hukandes.
Frukost ingår inte i detta hotells pris, men av någon anledning får man äta en enklare sådan i loungen på högsta våningen. Det är lite främmande sorter som erbjuds. Brödet i Japan är inget vidare och är ett degigt vetebröd. Det finns också spännande och exotiska smaker av drycker som te och energidryck.
Frukosten är väl ingen höjdare, men sällskapet blir mätta och så är det väl så, att gratis är extra gott!
Går en kort bit utanför hotellet i väntan på det yngre sällskapet. I en av det kommersiella centrets gångvägar är det lite lugnare. Det kommer rofylld musik ur högtalare utefter gångstråket. Omväxlande kommer vackert fågelkvitter ur högtalarna. Blundar man, så känns det som man är ute i en rofylld skog.
Checkar ut från hotellet och sällskapet tar sig ut i morgonrusningen.
Sällskapet hamnar i en fullkomlig lavin av människor i kostymer och dräkter, på väg till sina jobb. Sällskapet är lite vilset om riktningen till avgångshallen för tåget. Det är en utmaning att hitta vägen, utan att ha någon som kan Japanska!
Fyra personer står och söker efter vägen, mitt i lavinen av stressade människor, utan att någon stöter till eller knuffar sällskapet! Detta är imponerande!
Anländer efter en marsch genom stationens alla gångar till rätt avgångsplattform. Tåget är väl ingen skönhet med sin aerodynamiska form. Framifrån liknar tåget en strandanka med underbett!

Underbett!

Fort går det däremot. Vagnarna stannar vid exakta platser och det är markerat på perrongen hur kön till vagnsdörren skall ordnas. Alla följer kö-reglerna här i Japan! Det är också mycket personal vad som kanske slarvigt kunna kallas stinsar på stationerna. I Sverige strävar vi att bli av med så mycket människor som möjligt från olika inrättningar medan man inte är blyg att ha folk överallt här.
Det finns inte många sittplatser i vagnen som sällskapet hamnar i och det blir lite hetsigt att lyfta upp tunga resväskor i hatthyllan och att få en plats. Tur undertecknad tränat skivstång på F&S!
Känner en viss fientlighet när undertecknad slår sig ned bredvid en Japansk affärsman. ”Gaijin” tänker nog denne! Det är ingen som direkt ”hindrar” andra att sätta sig bredvid genom att ockupera säten med väskor. Det finns enstaka undantag och denna regel verkar förutom Stockholmare inte heller gälla två snorkiga Franska turister som ockuperat en rad med tre säten och vägrar låta någon annan sätta sig på den lediga platsen.
Alla i sällskapet får lyckligtvis sittplats på tåget, men det blir värre för de som kliver på senare. De som inte hittar en sittplats får stå. Vagnarna 1-5 är med fria sittplatser och övriga vagnar kräver sittplatsbiljett.
Det är en ganska blandad grupp av resande på tåget. Allt från kostymklädda affärsmän till backpackers. Turisterna åker i flesta fall i vagnar med fria sittplatser för att spara några Yen?
Tyvärr finns det inget WiFi på tåget. Inget gratis i alla fall.
Tåget går med en hög fart även om detta inte märks. Det är naturligtvis inga skarvar på rälsen för denna typ av tåg utan det löper på mycket stabilt. Fönstren är små och det är svårt att få upplevelser av utsikt om man inte sitter vid fönstret. Har hamnat i ett säte närmast gången och vågar definitivt inte sträcka fram en kamera som eventuellt skull kunna störa affärsmannen bredvid!
Japanerna bär ”operationsmask” om de är förkylda. Det ser ut lite exotiskt men är kanske bra för att minska risker för spridning av förkylningar? Damen på Gran Canaria flyget skulle haft en sådan! Se reseberättelse ”Höstresa 2016”.
Tyvärr blir hangaround åksjuk på detta tåg och måste äta olika åksjuke-piller. Hoppas att det skall gå bra ändå men det är inte kul att känna sig åksjuk.
Tåget är omväxlande fullt och har fria sittplatser. Det ser lite jobbigt ut att stå och samtidigt hålla balansen i svängarna.
Tågvärdar kommer och passerar i vagnarna. Ingen kollar märkligt nog biljetterna. Biljetterna fick visas upp vid ingången till plattformarna men det går väl att fuska och åka längre än biljettens giltighet? Ser även att tågvärdarna bugar artigt till vagnens passagerare när de går ut ur vagnen.
Dagens resmål är Kobe som har haft en allvarlig jordbävning 1995. Den senaste större var i norr för några år sedan, när staden Sendai ödelades av en Tsunami och kärnkraftverket i Fukushima började läcka radioaktivitet.
Nästa prognostiserade jordbävning är vi den södra sprickan i Japan. Junior berättar uppmuntrande att Kobe ligger vid denna spricka och att jordbävningen borde varit redan, enligt prognoserna! Undertecknad känner sig lite ”Shaky”!
Resan till Kobe tar tre timmar och är mycket bekväm med detta tåg. Sällskapet får åka tunnelbana för att nå hamnen där hotellet ligger. Resan innefattar ett byte. Undertecknad har gett sig f-n på att klara av att köpa resa för offentliga färdmedel i Japan, även om det kan vara lite nytt och inte helt självklart. Knappar in beställning av biljetter på automaten och erhåller 4 st. 3 biljetter är till fel station men rätt taxa. Skyller på junior som varit otydlig! Biljetterna försvinner i automaten vid första bytet för de tre som har de felaktiga. Får köpa nya åt dessa. Detta får betraktas som läropengar.
Når slutstationen och en skylt anger att det är 300 meter till hotellet. Det visar sig vara närmare 600 meter, men inga problem då alla har rullande resväskor.
Hamnen är tipp-topp modern med helt ny arkitektur. Detta område blev helt raserat i samband med nämnda jordbävning. Allt måste därför ha byggts upp på nytt.

Kyrka

”Små grodorna…..”

Hotellet ligger vid en pir och det ser ut som en jättelik Finlandsfärja!

Finlandsfärjan?

Det ser mycket flott ut och undertecknad börjar analysera vad det kan finnas för hakar med detta boende? Hotellet verkar erbjuda mera boende för mindre pengar, jämfört Tokyo.


Väskorna lämnas in för förvaring, då det är för tidigt att checka in. Sällskapet tittar vad det finns för restauranger på hotellet och beger sig till Steakhouset på 14:e våningen.
Restaurangen är flott och det blir en lite finare lunch idag. Dukningen är ett långbord där sällskapet har utsikt mot havet och en kock som tillagar maten på en stekhäll framför. Det är en mycket trevlig stämning och service. Junior får öva på sin Japanska, då personalen har en hel del ”tugg” med honom. Det är bra att han odlar denna investering i språk.

Aptitretaren

 

Inget söl på denna restaurang!

Maten kan sammanfattas bara med ett ord – Fantastisk! Kobe-biff nämns som en av det finaste köttet i världen och det som serveras sällskapet, kan definitivt inte ligga mycket efter! Restaurangen är mycket medveten om Gluten-allergier och detta problem löses hur enkelt som helst!
Alla i sällskapet kan njuta av sin mat. Alla rätter smakar fantastiskt och servicen är så härligt otvungen och trevlig. Det dukas upp ätpinnar, men den observanta personalen inser att 3 i sällskapet skall ha en gaffel till efterföljande rätt!
Begär in notan och efter att denna reglerats, erbjuder personalen att ta del av utsikten på den terrass som finns utanför. Det är en fin utsikt och det blir några bilder.

 

Sällskapet tar farväl för denna gång till den mycket trevliga personalen.


Det är dags att checka in och rummen är fina med balkong och havsutsikt. Enda anmärkningen är att det inte blir kvällssol på balkongen utan bara morgonsol. Annars är allt tipp-topp och det finns inget att anmärka trots undertecknads borrande efter hakar!
Hangaround tar initiativet och föreslår en promenad till bergen i utkanten av Kobe. Där skall finnas ett vackert vattenfall. Tittar på kartan och det ser ut som en rimlig promenad.
Junior är måttligt intresserad av att gå denna bit. Trots att denne pratar om att springa fem-dagars i orientering?
Undertecknad tar befälet med hjälp av en lokal karta.

Lotsar sällskapet genom Chinatown och gallerior.

Det finns hur mycket som helst utbud av affärer och restauranger. I Chinatown erbjuder nästan varje restaurang Kobe-biff. Detta är inte möjligt då detta kött är ganska begränsat avseende tillgången. Det är nog Kinesisk Kobe-biff som erbjuds?

Äkta Kobe-biff?

 

Äkta Kobe-biff?
Äkta Kobe-biff?

Sista gallerian passeras och det är enligt kartan endast en kort bit kvar till bergen.

Äkta supporter?

MEN det visar sig att kartan är schematisk avseende detta område och det blir en något längre vandring än vad som uppfattas på kartan.

Junior gnölar och gnäller över detta, men till slut når sällskapet till slutmålet. Dock stänger området kl 17:00 och klockan är nu 17:15.
Junior besinnar sig och sällskapet beslutar att komma hit någon annan dag och via tunnelbanan. Istället så återvänder sällskapet till tidigare nämnda gallerior för shopping. Det är bara det yngre sällskapet som är intresserade av aktuell sysselsättning, varför sällskapet delar på sig och undertecknad med reskamrat återvänder till hotellet.
Mörkret har fallit och med denna också temperaturen. Vid ankomsten till Kobe, var det Svensk sommar temperatur. Tidigare nämnda restaurangpersonal nämnde att det är prognostiserat körsbärsträds-blomning på torsdag.
I hamnområdet lyser det upp av en mängd olika lampor som placerats ut överallt. Hotellet ser ut som en tänd Finlandsfärja och bredvid hotellet ligger en ”äkta” Finlandsfärja. Den lägger ut en stund senare och det brölar rejält i fartygets vissla! Signalerna kan väcka tidigare avlidna!


I morgon skall det troligen bli en utflykt till Kyoto. Sällskapet kommer bo i Kobe i fem dagar innan färden blir av till Fuji. Planen kommer att beslutas, när juniora sällskapet är tillbaks till rummet.
Imorgon så blir det mera kul!

Åter till start

Dag 3 – Kobe – Kyoto – Kobe

Vaknar till väckarklockan. Dagens utflykt ska bli en kort tur med Shinkansen till Kyoto (30 min). Tröttheten börja komma tillbaks och det är segt att ta sig upp.
Det är intensivt tempo i frukostmatsalen och många gäster är kineser. Alla verkar väldigt stressade och det är lite stökigt i restaurangen. Varför denna hets?
Utbudet är exotiskt, annorlunda och mycket!
Spännande att prova helt nya rätter och som är anpassade för gästernas ursprung. Förutom det degiga vetebrödet, är det nog mycket nyttig mat som serveras.
Ätandet måste planeras lite mera, då det inte är någon som plockar bort tallrikar på de något för små borden. Det tar nog ett tag att komma in i rutinerna, men det är bara att prova sig fram.
Junior har föreslagit en tid för avfärd från hotellet. Är tveksam till tiden och föreslår en tidigare avfärd. Det blir en kompromiss, då det yngre paret blir lite försenade. Färden till tåget består av promenad till tunnelbanan, tunnelbana, byte samt promenad en rejäl bit, tunnelbana, långa trappor uppför och sist ankomst till tågstationen. Sällskapet inser att tidplanen spricker vid tunnelbane-bytet. Nästa tåg går en timme senare, varför det blir rast vila i solen tills dess.


Tar befälet tillfälligt och fixar en tryckt tidtabell och SIM-kort. Junior har muttrat att han inte har köpt något SIM-kort och inte fått tummen ur, som det så målande kan sägas. Nu har denne ett SIM-kort och kan kolla tidtabell samt potentiella inköp av kamera-tillbehör, genom ständig uppkoppling!
Tågstationen ligger vid slutmålet för gårdagens promenad. I väntan på nästa tåg-avgång blir det en trevlig stund i solen, som värmer skönt och det hettar i ansiktet.
Har observerat något intressant i tunnelbanans (rull)trappor. Japan har vänstertrafik och i Tokyo står/går man till vänster, för att släppa fram stressade till höger. För logikens skull så står/går man till höger i Kobe och passerar ilandes till vänster! HÄPP!
Sällskapet går till plattformen i god tid för att inte hamna i stress och även missa denna avgång också. Junior och undertecknad hamnar (som vanligt?) i en helt onödig argumentation var på plattformen sällskapet skall stå! Resor tillsammans erbjuder olika utmaningar, för att hålla humöret på topp!
Varje station har för att skapa någon form av igenkännande, sina unika signaturmelodier i högtalarna. På denna station – Shin-Kobe – spelar man inledningen på ”Imse-Vimse-Spindel”!
Anländer till Kyoto station som är ett komplex på 14 våningar. Det är mycket folk i rörelse och mycket hetsigt. Sällskapet lyckas ta sig fram till transfer tunnelbanan, men plötsligt vid biljettkontrollen för Shinkansen, så fattas junior. Junior har stannat på andra sidan kontrollen och är minst sagt förtvivlad. Han har tyvärr förlorat sitt tåg-pass.
Sällskapet får ändra planer och åka tillbaks till Kobe. Sällskapet får hålla tummarna att kortet har hittats på stationen och lämnats in. Junior har ingen aning om han har förlagt kortet, glidit ut fickan eller om det varit en ficktjuv framme.
Situationen blir naturligtvis dramatisk och ledsam, men allt går naturligtvis att ordna. Utflykterna får anpassas om inte kortet kommer tillrätta. Det går naturligtvis att lösa med biljetter som köps styckevis, även om det blir en merkostnad. Sällskapet måste göra det bästa av situationen och njuta av det som bjuds.
Sitter på tåget, åker tillbaks till Kobe och håller tummarna.
Tåget stannar vid Kobe och junior far iväg som en blixt till avgångsplattformen och börjar rota där han suttit. Denne hittar inget och frågar en tåg-värd som i sin tur hänvisar junior till expeditionen vid utgången.
Vid expedition förklarar junior sitt ärende och han får signera att han gjort en förfrågan. En av värdarna försvinner genom en dörr och återkommer med ett tåg-pass. Värdarna jämför signaturen på tåg-passet och den på blanketten. Man är överens om att det stämmer.
Junior får signera ännu en gång, att han därmed mottagit det förlorade och alla i resesällskapet känner stora stenars tyngd försvinna från axlarna! Det blev ett trauma, men med ett lyckligt slut!
Klockan har passerat 12:00 varför planen görs om och sällskapet tar linbanan upp till tidigare nämnda ört-trädgård. Hangaround har lite svindel och blir extra nervös när kabinen stannar hängande över en avgrund. Detta är som tur tillfälligt och färden fortsätter uppåt efter en stund.
På toppen erbjuds utsikt, blomarrangemang, försäljning av frön och plantor, samt annan försäljning som t.ex. te. Det inhandlas lite souvenirer och undertecknad köper en fröpåse för blå och orange trädgård.


Toppen erbjuder också en rosenträdgård, men inget blommar förrän på sommaren. I en utställningshall finns olika essenser av dofter från växter att lukta på. Det är ett hundratal flaskor varför sällskapet får nog efter en stunds sniffande.
På toppen finns också en restaurang, som känns lagom i tid att besöka. Utbudet är en salladsbuffé och en huvudrätt av valfri sort.

Maten är god och nyttig! Det finns också alternativ, efter konsulterande med personalen, för sällskapets gluten-allergiker.
Efter maten blir det fortsatt fotograferande av utsikter, samt support till andra turister som vill ha hjälp med fotografering, för att föreviga besöket på detta etablissemang.

De asiatiska flickorna/damerna är tacksamma att fotografera, då de fnittrar så glatt vid minsta tillrop/skämt.

Linslusar?
Linslusar?

Sällskapet har löst endast enkel biljett och börjar därför vandra nedför utefter trädgårds-stigen. Utefter denna finns olika sorters trädgårdar och växthus. Det finns en hel del blommor och buskar som för-odlats och nu planterats ut. Det är fortfarande tidig vår. Körsbärsträden är i startgroparna, men har inte exploderat i full blom ännu.

 

Det bjuds ändå på mycket finna växtarrangemang, utefter vandringen till linbanans mitt-station. På ett ställe växer Gardenia och den doftar fantastiskt!


Vid mitt-stationen blir det ytterligare ett val. Det ena alternativet är att fortsätta den lättvandrade vägen eller utefter en mindre vandringsled.

Välj Ni!

Sällskapet väljer vandringsleden och det blir inledningsvis en rejält brant nedstigning. Stigen består av rullgrus som underlag, varför maximal försiktighet anbefalles.
Passerar en stor damm och floddalen nedanför indikerar att det kan vara riktiga forsar när det regnat mera, men idag så är det bara en liten rännil, som rinner nedför sluttningen.


Försöker hitta några Geocachar utefter vandringsleden, men det blir endast en enda ynka framgång. Övriga hittas inte!
På slutet blir det tveksamheter vid korsningar och bristande skyltning. Chansar att välja en stig som senare visar sig vara fel och sällskapet får vandra tillbaks längre ned, för att komma till huvudstråket igen. Det blir inte helt rätt, men sällskapet når till slut Shin-Kobe stationen och alla eventuella ”oroliga” kan pusta ut. Ner kommer man alltid, men kanske inte till exakt samma utgångspunkt som i detta fall! Orienterar-näsan fungerade trots allt idag!
Nedstigningen har tagit på krafterna för reskamraten och det blir en split av resesällskapet. Den yngre delen fattar ett enigt? beslut, att åka till Osaka och leta efter filter i kamera-butiker!
Det seniora sällskapet tar sig an utmaningen att klara av återvända till hotellet via ortens tunnelbanesystem.
Seniorernas uppgift löses galant och sällskapet kan koppla av resten av sen-eftermiddagen, samt kväll på rummets balkong. Det är fortfarande sommartemperatur trots att balkongen ligger i skugga. Det hettar även en aning om kinderna efter denna soliga dag.
Nu återstår bara att höra de yngre i resesällskapet dundra in för kvällen. Rummen är lyhörda, varför det är möjligt att ha lite extra kontroll! Inga fler bortslarvade kort/biljetter/nyckelkort/pass/pengar/etc tack!

Åter till start

Dag 4 Kobe – Kyoto – Kobe

Det yngre ressällskapet kom hem onödigt sent kvällen innan. Undertecknad kände en viss oro för hur dessa klarade sig under kvällen. Junior brukar alltid klara sig och kan säkert övernatta på en parkbänk (av erfarenhet?) om sådant krävs, medans undertecknad känner ett stort ansvar att återlämna hangaround, hel och ren till väntandes föräldrar, på Arlanda, vid återkomsten Sverige.
Kvällen innebar vissa utmaningar för det juniora sällskapet, att hitta ut från stationshuset! Hangaround var hungrig med lågt blodsocker och junior stressad att inte hitta ut!
Junior håller ett intensivt tempo i Japan med motiveringen att allt skall kramas ut av denna resa då det inte blir så ofta som detta land besöks. Kan hålla med dennes argument, men med hänsyn taget hur hangaround skall returneras Arlanda. Aktuell kamera-lins inköptes under gårdagen, varför ett visst lugn infinner avseende shopping-jakter.
Det är lite lugnare denna morgon i hotellets frukost-matsal. Personalen sjunger med gälla flickröster ”Ohayōgozaimasuuuuuuuuuu” och ”Irrashaimaseeeeeeeee”. För att citera junior ”Det är skönt att få lite Japanskt till livs ibland”.
Sederna här är helt annorlunda än i Sverige och många andra länder. Här får man gå artighets-kurser i skolan och exempel på detta ges genomgående i detta samhålle. Detta känns mycket trevligt att få uppleva. Spärrvakten i tunnelbanan och tågstationen bugar och önskar en välkommen eller tack för att ha rest. På bråkdelen av en sekund ändras minen från bistert kontrollerande att biljetten är giltig till artigt välkomnande. Detta är en konst. Något för spärrvakterna i Stockholms tunnelbana?
Nåja ibland händer det även i Sverige. T.ex. i samband med en orienteringstävling i Dalarna då sällskapet fick en ”Bus-chaufför”!
Kontraster finns också tyvärr. Det tafsas friskt på kvinnorna i trånga tunnelbanevagnar. Detta är också orsaken att vissa vagnar är reserverade bara för kvinnor.
Avfärden sker i god tid denna morgon och hangaround vill att det i denna blogg tydligt noteras att denne är färdigpyntad 2 minuter innan överenskommen avfärd hotellet.
Vädret är lite mer mulet men det går bra att promenera med kortärmat. Det är lite havsbris som kyler men för Svenskar är detta OK temperatur.
Noterar intressanta skyltar i tunnelbanan. Kanske en passande beskrivning för juniors tillstånd.

I dålig form idag?

Skyltningen av kläder röner också en viss uppmärksamhet. Skall man knacka först innan man stiger på? Oj, undertecknad slant på tangenterna.

Stig på?

Är i god tid vid Shinkansen stationen och kommer att hinna med avsedd avgång. Shinkansen betyder förresten ny-vind-linje och kan väl i vardagssvenska översättas till Friska fläktar tåget?
Övriga i sällskapet har noggrann kontroll hur junior hanterar urplockning och återställning av tågkort i medhavd väska.
Kyoto station är som sagt jättelik och för konsekvensens skull står/går man på vänster sida i trappor/rulltrappor! HÄPP!
Junior uppvisar exempel på excellent guidning denna dag och leder sällskapet i rätta riktningar och stationer. Han kan befinna sig ”online” med det SIM-kort som denne fick tips att köpa av ”någon”! Första biten är en promenad på ca 1,5 km till en specifik tunnelbanelinje. Det vimlar av tunnelbanor och tåg på denna ort! Kartan ser komplex ut.

På vägen passeras en flod och där ges en första glimt av vad som väntar denna dag – Blommande körsbärsträd!


Tåget leder till stoppet för start av promenad till den så kallade ”Filosofens väg”, vilket är första målet för denna dag. Från stationen blir det ytterligare någon kilometer vandring till en kanal som kantas av blommande körsbärsträd.

Hightech?

Det går inte att beskriva de närmaste timmarna utan detta måste upplevas!

Det verkar vara en så kallad Sakura-högtid i japan denna tid. En del Japanska flickor och kvinnor bär sin folkdräkt – Kimonon. Detta upplever Svenskar etc. som mycket exotiskt. Det är kanske lika exotisk som när Tyskarna upplever Svenskar som klär sig i folkdräkter runt midsommar?


Detta område är välkänt för alla turister och det är en mängd dylika, som rör sig här. Det finns olika försäljare utefter kanalen och utefter en väg upp till ett tempel – Ginkakuji Temple.


Det blir massor av fotograferande under den första delen av vandringen utefter kanalen. Fångar en brud som kanske har ledsnat och gett upp?!

Nä,nu skiter jag i det här!

Sista biten upp till templet kantas av olika försäljares bodar. Det är trångt och bökigt med så mycket folk i rörelse. Når templet och det är en del folk här också men inte extremt trångt.
Inne i templet är det en mycket vacker Japanskt designad trädgård. Det är sten, grus, mossa, tallar etc. komponerade i former som undertecknad bara kan drömma om avseende egen trädgård.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA


Tar lite foton också av de Kimono-klädda damer som rör sig trädgården.
Återvänder förbi bodarna till kanalen och startar vandringen längs filosofens väg. Det blommar överallt och det är mängder av turister som fotograferar.

Färdtjänst


Sällskapet börjar bli hungriga och nappar på en skylt som visar att det finns en Sushi-restaurang 70 meter från kanalen. Utbudet av mat är påvert utefter kanalen så detta blir en chansning.
Restaurangen är det som ibland kan nämnas som ett hål i väggen.

Kommer in och restaurangen är en lite familjerestaurang. Misstänker att detta kombineras som familjebostad också. Endast ett vanligt bord finns och några stolar vid en bardisk. Resten är låga bord där gästerna sitter på kuddar och på golvet! Det är mycket stela kroppar som skall försöka få till en sittställning. Det går nog inte något vidare!


Maten är god och det är mycket trevliga värdar. Till Sushin serveras det också Miso-soppa och grönt te, så mycket sällskapet orkar. Det kvinnliga sällskapet har dock lite problem med Wasabin.
Det är skojigt att kunna pricka av en sådan här restaurang-upplevelse också! Återvänder till kanalen för fortsatt fotografering av olika motiv och vandring till filosofens väg-slut.


Hanna och undertecknad tillber gudarna och klappar bort de onda andarna.


Nu återstår valet att gå genom staden eller samma väg tillbaka utefter kanalen. Valet blir att pröva vandra genom staden för att hitta en tunnelbana. Junior utger sig för att ha kontroll över geografin och orientering och tar täten trots undertecknads vis tveksamhet om riktningen.
Passerar en busstation men det är knökfullt på hållplats och station. Sällskapet fortsätter mot det som junior menar på är en tunnelbanestation.
Efter en stunds vandring når sällskapet en märklig järnväg. Det verkar som denna har förflyttat båtar en gång i tiden. Runt järnvägen sträcker sig blommande körsbärsträd som ett tak över järnvägen.

Båten har gått upp på land?

Undertecknad upptäcker en tunnelbanestation och har därmed bidragit till färden till Nijo-slottet som är nästa besöksmål.

Vart ska vi?

Det visar sig att sällskapet anländer 10 minuter innan själva slottet i området stänger!

Skor måste tas av vid besöket och det blir en vandring utefter en markerad väg genom palatset. Arkitekturen är mycket spartansk jämfört med andra kulturer. Det är mes släta golv och olika motiv på målade på väggar. Det är inte så mycket att se och det är lite sparsmakat.
På med skor och fortsatt vandring genom paltas området. Det mest anmärkningsvärda är en anlagd dam med vattenfall, broar och stenar anlagda i vackra kompositioner.

Redan efter en stund börjar högtalare basunera ut att området skall stängas och manar alla besökare att bege sig till utgången.
Detta besök är inte alls i samma klass som det första tempelbesöket. Detta om man inte är inbitet intresserad av Japansk historia och kultur.
Passerar några bodar som säljer saker och hangaround är mycket nära att slå till med inköp av några skedar och skålar. Denne ångrar sig i sista stund och det blir inga inköp.
Junior har blivit en ”redneck” denna dag. Det kommer nog svida i natt när nacken vilar mot de cementsäckar som kallas för kuddar på hotellrummen!

Både kuddar och madrass är stenhårda!
Junior brister i skratt när denne läser en skylt som finns uppsatt vid en smal gränd. Texten lyder ” akta er för tafsare”! Läget verkar vara ett populärt ställe för män med avsikter!


Når Nijo tunnelbana och junior hävdar att sällskapet inte skall gå ner i aktuell nedgång, utan till Nijo station. Är trött och känner tveksamheter, men ynglingen har rätt! Bra vägledning av grabben denna dag!

Kaxig vägledare

Ser en jättelik kö ute på gatan, bara för att komma ner i tunnelbanestationen. Vad kan ha hänt, eller ser det ut så här vid rusningstrafik? Anländer till tågstationen Nijo och ser att nästa tåg till Kyoto centralstation är 15 minuter försenat. Förseningar är mycket ovanliga i Japan och något extremt måste ha hänt. Kanske därför det var kö även vid tunnelbanan. Sällskapet är trötta och tycker det inte är speciellt kul att vänta. Alla i sällskapet inser också att Friska fläktar tåget 17:46 till Kobe kommer att missas. Perrongen fylls på med allt mer resenärer och känner en oro om sällskapet kommer få platser på tåget.
Tåget rullar in på stationen och är knök-fullt! De passagerare som skall av vid denna station får kämpa sig ut. Sedan väller sällskapet samt övriga väntande passagerare in på tåget och det finns inte ens utrymme att släppa en fis!
Tåget stannar vid nästa station och ingen går av, men en ytterligare hord lyckas baxa sig in! Står ihop-klämd mellan ett antal japanska män och kan utan att på något sätt gå in på detaljer, konstatera att så här nära att ha sex med en annan man har undertecknad aldrig befunnit sig i! Att trängas på detta sätt, känns ytterst obehagligt!
Nästa station är som tur är centralstationen och alla skall ut ur vagnarna. Det är så mycket passagerare att dörrarna öppnas på bägge sidor. Inser att den valda sidan inte rör sig och ginar genom tåget till andra sidan som har bättre flyt.
Det är som att vara del av en lavin och ta sig igenom stationsbyggnaden till aktuell perrong. Var lite skeptiskt hur det skulle bli att hitta till rätt avgångsplattform, men skyltningen är hur tydlig som helst och innebär inga som helst problem. Sällskapet kommer senare in i livliga diskussioner hur middagen skall exekveras. Initialt ville det yngre sällskapet besöka första dagens steakhouse, men detta ändrades, då dessa inser att det kanske blir lite sent. Ett annat förslag är att åka upp till baren på hotellets högsta våning, men det yngre sällskapet inser att detta blir för sent.
Undertecknad tar ett eget initiativ och köper en Bento-låda (box med mat av olika sorter) på stationen. Föreslår även detta alternativ för reskamraten som avböjer. De yngre i sällskapet avböjer också och menar att en Brasiliansk restaurang vid piren bredvid hotellet skall besökas.
Dessa inser senare att detta blir för sent och alternativet faller också! Undertecknad inser att junior är en obotlig tidsoptimist. Detta är absolut inget denne ärvt av sina föräldrar!
Det blir lite inköp av artiklar i en presentshop. Bl.a. ett doftkrus med doft av körsbärsblommor som måste ses som ett perfekt minne av denna dag med vackra och doftande dylika blommor!
Det seniora sällskapet avviker och går upp till aktuell perrong för att få möjlighet att sitta ned en stund, efter en dag full med promenader och upplevelser. De yngre i sällskapet insisterar att fortsätta undersöka det utbud som affärer i terminalen för snabbtåg erbjuder.
Dessa anländer två minuter senare till aktuell perrong. Inspirationen kan även ta slut för yngre entusiastiska shoppare! Det är väl för väl att det seniora sällskapet till viss del kan mäta sig med det yngre avseende energin!
Undertecknad öppnar och konsumerar Bento-lådan som är fantastisk god för att vara en så kallad köpt lunch-box. Detta är definitivt ett alternativ, som ger värde för pengarna! Det enda lilla som kan anmärkas, är att det finns ben i laxbiten, men i övrigt är allt toppen avseende smak och näringsvärde! Detta också till ett definitivt överkomligt pris!
Undertecknad inser att kvällen blir sen och försöker intensivt dokumentera denna blogg när tillfällen erbjuds. Texten går bra att skapa, men den mest tidskrävande uppgiften är redigerandet av bilder som tar en avsevärd tid i anspråk. Bilderna måste tyvärr förminskas i storlek, då de är för stora för bloggen i sitt ursprungsformat.
Sällskapet anländer Kobe och nästa etapp är tunnelbana, vandring, tunnelbana, vandring för att till slut nå hotellet. Det yngre i sällskapet har kommit till insikt och en middag i stekhuset har till slut slutat i en mera praktisk middag, bestående av ris och korv, inhandlat från Seven-eleven!
Hangaround stoppas upp av de extrapriser som exponeras i en butik mellan aktuella tunnelbanor. Det blir inköp av nödvändiga loofers skor!?
Sista etappen till hotellet innebär inköp av delvis nämnda artiklar plus lite dryck som smakar lite extra gott efter förevarandes fysiska aktiviteter.
Sällskapet önskar varandra god natt och det seniora sällskapet lovar att även nästkommande morgon stå för väckningsservice!
Junior förnekar bestäm att dylik service absolut inte finnes nödvändig, då det juniora sällskapet definitivt avser ta eget ansvar för aktuell uppstigning!
Den som lever får se!

Åter till start

Dag 5 – Kobe – Himeji – Kobe

Vaknar alldeles för tidigt och hade svårt att varva ned igår kväll. Det känns som det ska bli en något seg dag idag. Vädret är utlovat mulet och en del duggregn. Chansen för regn kommer öka ju senare det blir på dagen.
Reskamraten har inte satt klockan denna morgon? Harklar lite diskret och denne vaknar till.
Knackar på hos juniorerna och dessa verkar inte vakna som utlovat! HÄPP!
De ber om dispens att komma lite senare till frukosten. Frukostutbudet är lika stort som tidigare dagar, men har ingen aptit denna morgon. Undrar varför?
Juniorerna kommer en stund senare och verkar inte heller så hungriga. Junior föreslår en kortare färd till Himeji idag. Orten är liten med endast 0,5 miljoner innevånare. Planen är att det skall bli en halvdags-utflykt. Den som lever får se!
Sällskapet kommer överens om att hinna med nästa friska fläktar tåg. Sällskapet har en timme på sig att transportera sig till tågstationen.
Känner idag igen, att den Japanska stilen med all slags artighet, är bra för undertecknad. Undertecknad är normalt lite hetsig när de gäller att ta sig fram i trängsel. Här visar man hänsyn och inordnar sig i ordning, även om det är stressigt. Man tackar artigt ifall någon släpper fram den andre. Känns bra mentalt att få lite Japanskt i sig, som junior uttrycker det.
En annan observation, är att ingen Japan skräpar ner, trots att papperskorgarna är begränsade. Det senare på grund av attentat tidigare år, där bomber placerats i papperskorgar. Ifall det saknas avstjälpningsplats, så tar Japanerna med sig sitt skräp.
Toaletterna är lite intressanta här i Japan. På hotellrummen är det high-tech och den bakre regionen får väl utförda tjänster om så önskas.
De offentliga toaletterna är en annan sak. Har den en skylt som anger att det är en ”European style” toalett så brukar kommer det kännas ”normalt”. Det kvinnliga sällskapet besökte igår en toalett på Kyoto stationen och den var inte ”European style”. Aktuella toaletter hade istället bara ett hål i golvet. Det innebär vissa utmaningar om den för dagen aktuella ekiperingen är löst hängande plagg.
Gårdagen erbjöd också en intressant upplevelse i tunnelbanan. In steg en dam som såg ut att vara närmare hundra år. Damen sitter en stund, men reser sig upp senare medan tåget är på väg in till stationen samt håller sig upprätt utan stöd! Japanska krutgummor!
Kliver på Friska fläktar tåget och det är fullt i de vagnar som har fria sittplatser! Det blir att stå hela vägen till Himeji stationen. Detta också en ny erfarenhet.
Himeji station känns också modern som så många andra här i landet. Om man läser historian om Japan så får man veta att de flesta städer ödelades till grunden av Amerikanska bombplan under andra världskriget. Kombination vanliga- och brandbomber var förödande för de Japanska städerna med träbyggnader. Det behövdes inte atombomber för att ödelägga landet, utan det gick lika effektivt med ”vanlig” krigsföring. Man kan säga att landet började om att bygga landet efter kriget, då det mesta var borta.
Från stationen är det ca 1,5 km promenad till slottet. Slottet skymtar längst bort på den aveny som leder från stationen till slottet. Slottet ser till det yttre, vackert och imponerande ut.
Vid stationen går 5 mycket seniora Japaner i led och skanderar något. De demonstrerar troligen för/emot något. Tror inte kravallpoliserna behöver göra chock!

Dags för kravallpolisen?

Det är en hel del statyer på vägen upp mot slottet. Några ser rätt trevliga/intressanta ut.


Ytterporten till palatset ”vakas” av några forntida krigare, som är glatt villiga att delta på bilder.


Innan slottet håller staden på att sätta upp en massa tält och det verkar bli festival på orten. Det är säkert en del av Katsura firandet. I parken innan slottet har grupper av Japaner slagit sig ner och firar Hanami – Körsbärsträdens blomning!
Detta är tradition i landet. Får ändra på vitsen ”Vad är det som är 50 meter långt och luktar brännvin? Första-maj tåget i Ekshärad!” till ” Vad är det som är 30 meter runtom och luktar brännvin? Hamani firarna i Himeji!”. Det luktar sprit, om sällskapet befinner sig i lä av de firande sällskapen!

Här luktar det!

Körsbärsträden är i full blom och en del också i avtagande.

Blommorna börjar redan med hjälp av vindens hjälp ramla av från trädens grenar.

Rädd får nedan!
Den stora orädda korpen är till och med katterna rädda för!

Betalar inträde till själva palatsområdet och börjar vandra runt innanför murarna. Det är ganska stramt anlagt avseende både växter och arkitektur. Palatset är definitivt vackrare på utsidan jämfört insidan.


Efter den första rundan på utsidan, blir det dags att ta sig in i själva palatsbyggnaden. Det blir mycket köande och stopp då branta trappor ska forceras. Ser mycket seniora Japaner ta sig upp för nämnda trappor och speciellt en kutryggig mycket gammal dam imponerar. Hon har två käppar som hjälp och ingen i sällskapet skulle tro, att hon klarar av detta om det varit en gissningstävling innan. Mycket imponerande.

En av flera branta trappor
Japansk krutgumma!

Junior förstår vad de seniora Japanerna pratar om och de diskuterar inte sina egna utmaningar, utan är bekymrade att vi långa västerlänningar skall slå i huvudena i de trånga passagerna. Ingen förolyckas samt det känns lite jobbigt och inte så speciellt intressant att köa, vandra i trappor i ett palats, som egentligen inte har mycket att visa på insidan.
Sällskapet når översta våningen där man kan tillbe gudarna. Det är kö varför detta hoppas över denna gång.
Det är lika utmanande att gå nedför trapporna då dessa är branta. Reskamraten väljer att gå ner baklänges. Benen börjar bli lite slitna.
Når slutet och kan sätta på skorna igen. I palatset var alla besökare tvungna att ta av sig skorna.
Passerar ytterligare en borggård med skära körsbärsblommor. Dessa är ännu vackrare jämfört de vita.


Det blir ett stopp för det juniora sällskapet vid souvenirbutiken. Det verkar alltid finnas något att inhandla!
Passerar tidigare nämnda park och nu är det ännu fler japaner som slagit sig ner på gräsmattan och alla ser mycket glada ut! Luften luktar brännvin när vinden ligger på!

OAlternativ ”rundvandring”

Sällskapet viker höger till Koko-En-trädgården. För en blygsamma extra summa på palats-biljetten ingår detta besök. Hangaround har dock tappat bort sin biljett och får lösa fullt pris.
Trädgården är en oväntad överraskning och innehåller flera olika tema-trädgårdar i Japansk stil. Det blir massor av bilder och nästa bekymmer kommer bli vilka som skall väljas.


En hägerliknande fågel slår sig ner vid en damm och är inte så skygg varför den erbjuder intresserade fina bilder.


Det är mycket folk i rörelse, varför de perfekta bilderna är svåra att få, men hoppas att några blir skapliga.
Sällskapet rör sig tillbaks in mot staden och stationen. Det har börjat dugga lätt och det känns därför lagom med utflykter för denna dag. Det har kommit mycket folk till området för att besöka palatset, fira på gräsmattan och besöka alla marknadsstånd som slagits upp. Sällskapet tror det är en bra ide att komma bort från området innan man försöker hitta ett lunchställe.
Strax innan stationen dyker ett alternativ upp som verkar lovande. Det är alltid förenat med en del ”velande” innan en hel grupp kan enas om olika saker på en resa! Går trappan upp och det visar sig vara omöjligt att komma in till restaurangen denna väg! Ett stort plastskynke spärrar vägen. Tillbaka ner igen och pröva om det går bättre om hissen används.
Restaurangen har ett antal standardmenyer som är helt OK. Reskamraten verkar hungrig och beställer etablissemangets största bricka med rätter!

Vem är hungrigast?
JO, det var en i sällskapet!

Undertecknad får senare hjälpa till, visar det sig föga överraskande!
Tidigare rapporter har berättat om tekniska toaletter, men dagens kanske är ett snäpp bättre? Restaurangen har två toaletter – en för damer och en för herrar samt damer. Går in i den kombinerande och när undertecknad kommer in så reser sig änd-ringen automatiskt. Hur kan toaletten veta att det är en man som kommer in?
Utför det nödvändiga och skall spola, men hittar ingen spak eller knapp! Slår igen båda locken och då spolar toaletten! Hittar ingen kran att sätta på vattnet i handfatet. Det händer inget heller när händerna rör sig under kranen ifall det är en fotocell etc.
Funderar en stund och inser att munstycket på kranen går att vrida och simsalabim det kommer vatten! Dagens tekniska upptäckter!
Det är lagom att återvända till stationen när lunchen är uppäten. Tyvärr så visar det sig att en av medlemmarna i resesällskapet lyckas glömma en viktig ”detalj” på¨stolen, nödvändig för en ”bekvämare” vistelse i landet. Uppmärksamma övriga i sällskapet, kollade som tur var en extra gång varför inget lämnades kvar. Det kunde åter ha blivit en något frustrerande dag om misstaget inte upptäckts! Reserutinerna måste slipas mera!!!!!
Resan tillbaks tar lite längre tid då tåget gör ett extra stopp.
Vid stationen kliver det av en man som definitivt är på väg att bli en Sumo-brottare av klass. Denne är stor som ett hus och det ser lite komiskt ut när denne möter sin späda flickvän. Junior börjar fnissa då tankarna går i en riktning som de inte bör.
Vid slutstationen skiljs sällskapet åt, då det finns ett ytterligare shoppingcenter i Kobe och som inte har besökts av det juniora sällskapet.
Undertecknad ger dessa två uppdrag att spana efter och meddela om dylika artiklar finns i aktuellt köpcenter.
Tillbaka på hotellrummet skall bloggar skrivas, bilder väljas och förminskas, samt sällskapet olika energikrävande apparaturer ska laddas med ström.
Sällskapet skall sammanstråla senare på kvällen för gemensam middag.
Middagen blir en upplevelse utöver det vanliga. Sällskapet beställer en meny bestående av Kobe-biff! Det är mycket gott, trevligt och vacker utsikt med alla ljusen i Kobe.
Kvällen rundas av med en drink i sky-baren.
Imorgon är det upp 07:15. Få se hur det blir med dagen för det ösregnar just nu.

Åter till start

Dag 6 – Kobe – Kyoto – Kobe

Undertecknad knackar denna morgon på juniorernas dörr, som vanligt 07:14 och det dröjer någon minut innan en medlem i aktuellt sällskap meddelar att allt är under kontroll, men att det är OK om det seniora sällskapet går i förväg.
Sällskapet är inte hungriga denna morgon. Det blev mycket mat under gårdagen.
På allmänhetens och speciell begäran från övriga i resesällskapet, efterfrågas en mera detaljerad beskrivning av gårdagens kvällsaktiviteter. Det seniora sällskapet var tvungna att bäddas ner, då äldreboendets kvällspersonal skift avslutades. Därmed blev beskrivningen av gårdagens kväll något påver i föregående rapport.
Eftersom undertecknad har ambitionen att analytiskt och objektivt spegla samhällets röst, så utvecklas nedan, sanningen om kvällen före, dagen efter.
För det första vill reskamraten understryka att denne fick en helt annan upplevelse av besöket i Himeji palatset. Golven är lite speciella, samt avger ett gnisslande ljud och kallas för näktergalsgolven. Hur vet reskamraten detta? Jo, denne har läst en trilogi, om en Japansk kvinnlig härskare och där beskrivs palatset samt golven! Ibland är världen liten!
Nedan följer på begäran det yngre sällskapets önskemål om beskrivning av gårdagens kväll!
Dessa har kommenterat att undertecknads blogg läses som godnattsaga i samband med parets något sena nattande. Om bloggen inspirerar eller söver, framgår inte.
Sällskapet enades gårdagens kväll, att besöka det trevliga ”steak-house” på hotellets högsta våning och äta en lite finare middag. Alla i sällskapet fick ett mycket bra intryck av restaurangen, då en lunch förtärdes första dagen.
Personalen känner igen sällskapet och välkomnar speciellt junior. Antingen har denne ett trevligt sätt eller så har de Japanska språkkunskaperna gett intryck. Kan det vara både och, eller beror det på något helt annat.
Fan vet!
Innan sällskapet ankommer till middagen, bekänner undertecknad de skamkänslor som uppstod i samband med sällskapets förra lunchbesök. En fotbollströja passar definitivt inte som ekipering i det aktuella etablissemangets lokaliteter. Övriga i sällskapet hade väl inte den mest välstrukna ekiperingen denna dag, men en röd sport-tröja sticker nog ut ett snäpp värre.
För att vrida om kniven ytterligare skämtar servitören med junior, att dennes far inte har fotbollströja denna afton. Junior har inga som helst hämningar att sparka på en far som redan ligger, samt förmedlar denna anekdot med ett stor leende!
Lunch betyder lunch-priser och kväll betyder kvälls-priser!
Sällskapet beställer drycker och det enda anmärkningsvärda är juniors drink – ”Russian mule” – som serveras i ett ölglas. Junior anmärker att proportionerna känns ”uppiggande”, då halva glaset verkar bestå av vodka! Denne blir i alla fall något muntrare och mera verbal i sin konversation med personalen på flytande Japanska!
Sällskapet serveras som första rätt en liten sallad med lite brända ris-chips. Detta är säker en delikatess, men för att vara spontant objektiv, så smakar chipsen det som undertecknad skrapar ur kastrullen när riset har kokat torrt och för länge, i en kastrull!


Nästa rätt innebär att sällskapet får olika menyer jämfört hangaround. Kokt Kobe-biff i pannkaka kan inte förtäras av hangaround.

Den senare får någon slags soppa.
Kobe-biffen har kokat 5 timmar för att bli mör enligt etablissemangets önskemål. Rätten är mycket god, äter sakta och njuter av varje tugga.
Köttet och dess konsistens påminner till viss del om kalops/köttsoppa!
Nästa rätt innebär en massa ”kock-konster” Det tillagas till viss del främmande grönsaker på stekhällen framför sällskapet och senare Kobe-biff.

 

Det dukas också fram sallad, ris, såser och lite okänt smått och gott. Det är egentligen samma tillbehör som vid tidigare nämnda lunch, men med undantaget av Kobe-biffen.
Junior är mjuk i kinderna och tungan verkar smord, så denne och kocken har en intensiv dialog om livet och alla dess erfarenheter samt utmaningar. De verkar vara ett muntert sällskap tillsammans.
Kocken förvarnar och bjuder på en brasa framför sällskapet. Måste medge att hangaround fångade den bästa bilden.
I bakgrunden hurras det i två omgångar, då det verkar vara gäster som fyller år.
Sitter och petar i maten bara för att maximera njutningen.
Kobe-biffen nästan smälter i munnen och Ica-Maxi har en stor utmaning, när det gäller att matcha nästa helg-middag!
Sällskapet får en stund andhämtning och junior tystnar när kocken måste bege sig till nästa sällskap för att utföra sina konster.
Koppar med te anländer och till efterrätt serveras någon slags glass med apelsinsås. Perfekt avrundning. Enda nackdelen är att bl.a. att undertecknad, får en rejäl ballongmage efter denna middag och tidigare lunch.


Det juniora sällskapet har bättre ”kvälls-kondis” och insisterar att sky-baren skall ockuperas.
Etablissemanget är rena ”öken”, men med trevlig utsikt över hamnområdet med alla ljusen. För att ge detaljer enligt allmänhetens önskemål, beställde sällskapet en skotsk whiskey, Singapore sling samt två American Lemonade. De senare bestod inte bara av Lemonade och verkade vara sista spiken för junior.
Besöket på etablissemanget var OK men att betala 85 SEK inträde/person bara för att sitta där känns lite fel.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Utomhus ösregnar det, men junior insisterar på att detta väder- och mörker-tillstånd är perfekta förutsättningar för vad som enligt denne betecknar professionell fotografering. Denne insisterar trots omständigheterna, att förutsättningarna för dennes konstnärliga ådra är perfekta!
Hangaround är en förstående samt mogen rumskamrat och släpper inte ut junior ensam!
Undertecknad måste i efterhand erkänna att det blev en del fina bildkompositioner. Även Van Gogh blev ju galen…….
Väderprognoser i Japan är intressanta och lite annorlunda jämfört Sverige. På de olika väder-sidorna visas inte bara vanlig väderinformation utan även prognoser för jordbävningar per område! Japan är ett land med dramatik och risker.
Sällskapet vandrar mot tunnelbanan och angivna 300 meter till hotellet är 850 enligt undertecknads sportklocka.
Den största risken för att bli förolyckad i den lokala trafiken, är inte att bli påkörd av bilar, utan av cyklister! Av någon anledning cyklar dessa på trottoarerna, trots att biltrafiken är blygsam. Känns lite besvärligt att passa dessa, då de ibland kommer i hög fart.
Hangaround får uppleva den otrevliga sidan, som finns under ytan i Japan. En äldre man tittar på denne och uttrycker ”Djävla västerländska gaijin”, översatt enligt Junior. Liksom i Sverige, finns det gömda mörka sidor bakom glättiga fasader.
Sällskapet når tågstationen med marginal och junior anmärker att tidsplaneringen är lite väl ambitiös. Håller inte med, men det är inte meningsfullt ta en diskussion avseende detta. Slåss endast i de viktiga striderna.
Får sittplats på tåget hela vägen till Kyoto, som återigen är dagens resmål.
Denna dag ska det bli en hel del omväxlande resor. Första biten är att hitta en lokal tåglinje i denna jättelika station. Junior förlitar sig på en hemsida, där all information finns (som denne kan nå tack vare undertecknads laddare/adapter och rekommendation SIM-kort)!
Aktuellt tåg och plattform kan lokaliseras och som visar sig vara samma som vid förra besöket av orten.
Det är mycket folk som skall stiga på och ser inte fram emot en eventuell ”korv-fest”. Insisterar på att reskamraten skall stå framför undertecknad om vagnen blir fullpackad.
Resan genomförs utan nämnda bekymmer och sällskapet stiger av tåget på en station i förorterna. Junior har läst på och hemsidan rekommenderar taxi, ifall sällskapet är fler än tre personer.
En taxi anländer direkt, färden går raskt och priset är lågt! Sällskapet når Kinkakuji-templet och här är det tyvärr som vanligt massor av besökare – både Japaner och turister.
Det finns uniformer för alla i Japan verkar det som. Det gäller allt från gatu-renhållare, parkeringsvakter, byggplats-vakter, etc. Här i området står det uniformerade guider och visar besökare vart man skall gå. Första stoppet innebär fina utsikter och möjliga kamerabilder. Det är tyvärr massor med folk och alltid är det någon som springer framför kameran.

 

Nära templet står en fågel blick stilla, så undertecknad undrar om den är levande eller en attrapp. Den visar sig vara levande, men rör sig knappt något.


Det fortsätter med vackra vyer ett tag till, men tar slut alldeles för fort.

Sista biten är bara en massa turist-stånd trams.
Bland försäljningsbodarna finns möjlighet att köpa rökelse och få någon slags lycka eller som tidigare ringa in en klocka, be en bön, buga och klappa händerna för att jaga bort de onda andarna. Få se om bönerna blir hörda!
Lite synd att detta ska bli det sista intrycket på ett annars mycket vackert tempelområde. Tyvärr är det genomgående överfullt med turister i denna stad.
Sällskapet tar en taxi tillbaks till tågstationen. Det blir tågresa tillbaks till Kyoto centralstation och sedan vandring genom stationsbyggnaden till ett annat tåg.
Nästa stopp är ytterligare ett tempelområde – ”Fushimi Inaritaisha” med pelargångar. Här det extrem kommers och trängsel. Allt det eventuellt genuina försvinner i detta krims-kramsande.

Området är känt för flera hundra ”torii” – portar upp till Inari-berget. På kartan ser det inte långt ut, men det är ju en Japansk karta med dålig skalenlighet.

Önska dig något!
Som t.ex. detta
Mini sponsring?


Sällskapet trängs, promenerar, försöker fotografera och det tar mycket tid att ta sig fram. Når en första översiktskarta och det ser inte så långt ut till toppen.
Fortsätter att sträva uppför via pelargångarna. Varje ”torii” är sponsrad och har företagets, etc. namn på pelarna.
Fotograferar lite bambuskog och som är en ny upplevelse.

Jag är så söt!
Dricka automat

Når nästa karta och inser att sällskapet bara kommit en liten bit närmare målet. Det är uppför och långt kvar till toppen.
Sällskapet vänder istället tillbaks ned till starten av pelargången och prövar en alternativ väg tillbaks till tågstationen.

Körsbärsöl?

Här finns det massor med bodar som erbjuder plockmat och sötsaker av olika slag. Sällskapet hittar en liten familjerestaurang som erbjuder lunchmeny. Här finns alternativt vanliga bord och Japansk sittning, med kuddar på golvet. Som tur är så finns ett vanligt bord ledigt, då sällskapet är ännu stelare än förra gången.
Maten är OK och duger som lunch.
Återigen så väljer sällskapet taxi till nästa resmål – ”Kiyomizu-dera”. Taxiresan går bra, men på slutet inser alla vilken ”turistfälla” detta område är. Det är försäljningsbodar hela vägen upp till ett så kallat tempel.

Området ser ganska nytt ut och inte mycket av det gamla verkar finnas kvar.

Behållningen är att se alla vackra flickor och kvinnor i sina Kimonos.

Körsbärsträden blommar också för fullt och bidrar till att göra området lite vackrare.


Själva sevärdheterna går ganska raskt att klara av och det blir lite besök i bodarna på vägen tillbaka. Sällskapet inhandlar lite presenter och undertecknad hittar ett av de i förväg planerade souvenir-inköpen.
Vädret har blivit sämre och det duggar mera regn från himlen.
Sällskapet vandrar nedåt för backen till ”någonstans”. Känner att reseledaren (som idag skött sig exemplariskt!) inte verkar ha någon plan, men förblir tyst och följer bara med.
Vid backens slut finns en kö av taxibilar och sällskapet väljer att med detta transportsätt ta sig till centralstationen. Det går snabbt och bekvämt, samt till oförskämt låga priser jämfört Sverige. Dagens debiteringar skulle inte ens täcka framkörningsavgifterna för taxi i Sverige.
Sällskapet slinker in på ett cafe på centralstationen, för lite eftermiddagsfika. Junior mer eller mindre försvinner i jakten på en toalett. Denne får leta överallt, men glömde att det finns en dylik precis under aktuellt cafe. Denna inrättning besöktes av övriga i sällskapet, vid förra besöket i Kyoto. Dvs toaletten med hålen i golvet!
Munkarna som beställs till fikat är super-goda. Det gröna teet smakar enligt uppgift vidrigt.
En Australiensare står i samma kö och ser undertecknads sporttröja för dagen – Reklam för Quantas och Australien. Denne frågar varifrån undertecknad kommer och blir lite förvånad då svaret är Sverige. Resesällskapet har besökt Australien vid två tillfällen, för veteran-orienteringar och berättar för ”aussien” om dessa vistelser. Denne blir glad att sällskapet har trivts i nämnda land och uppmuntrar till vidare exponering av landet via t-shirtar!
Dags att omlokalisera sällskapet till Friska fläktar tåget. Dagens excellenta guide börjar visa trötthetstecken och får rätta denne, när det blir lite fel i vägvalet på stationen. Sällskapet når rätt perrong och ankommer i tid för tågets avgång.
I gångtunneln mellan de båda tunnelbanelinjerna i Kobe, fastnar hangaround ännu en gång vid tidigare besökta sko-affär. Denne ser några ”fynd” varför sällskapet skiljs åt, så att det juniora paret kan utforska affärens utbud, utan att känna sig stressad av övriga i sällskapet.
Om det blir några skor förtäljer icke denna rapport.
Det seniora sällskapet går ut i ”fel” tunnelbane-utgång vid hållplatsen till hotellet. Beslutar att gå tillbaks via gatan för att besöka det numera väl frekventerade ”Seven-Eleven” butiken, som numera heter något annat än ändelsen ”-Eleven”.
Strax före hotellet observeras en ”buse” bakom sällskapet och det visar sig vara junior. På något sätt har det juniora sällskapet kommit ikapp. Misstänker att inga ytterligare skor inhandlades.
Kvällen blir lugn för vissa i resesällskapet, medan andra skall ut och fotografera ortens broar.
Imorgon blir det avfärd från Kobe och nästa stopp blir ”Fujikawaguchiko”. Syftet med detta resmål är att fotografera det berömda berget – Fuji. Tyvärr är det utlovat regn och tunga moln nästa dag varför avsikten med resmålet verkar gå i stöpet.
Den som lever får se!

Åter till start

Dag 7 – Kobe – Fujikawaguchiko

Vaknar till de tråkiga nyheterna om ett attentat med lastbil i Stockholm. Kanske var det ett omen att det seniora sällskapet igår, av en slump såg och passerade Sveriges konsulat i Kobe för första gången?


Som vanligt får undertecknad ruska liv i juniorerna! Junior meddelar att allt är absolut under kontroll, men det går bra att gå före till frukosten.
Detta är sista frukosten på detta hotell för denna gång. Denna morgon är det mycket gäster och rusning i frukost-matsalen. Det är mest kineser och de äger inte samma smidighet som Japanerna. De är mera högljudda och tränger sig fram. I alla fall jämfört Japanerna.
Sällskapet enas om att ta gratis-bussen till tågstationen. Det skall ta en halv timme och anlända nio minuter innan tågets avgång.
Junior har kollat med hotellets värdar och fått uppgift att bussen går 08:50.
En stund senare knackar denne på dörren och meddelar att han efter att läst tidtabellen, är osäker om det är 08:40 eller 08:50. Undertecknad är klar och åker ner och kollar avgångstiden, samt checkar ut. Det är 08:50 som gäller. Åker upp igen och meddelar avgångstiden till junior.
Detta betyder inte att det är hur lugnt som helst att packa ihop det sista och komma ner till receptionen.

Toa?

Det tar en stund innan sällskapet är fulltaliga. Alla är i tid, men ibland känns det lite stressigt.
Sällskapet går ut till busskön och där sitter det mest kineser på rad och väntar på bussen. Undertecknad upptäcker efter en liten stund att den bärbara väskan har glömts inne i receptionen. HÄPP! Detta blir ett hårt slag för självförtroendet och från och med nu känns allt stressigt ett tag.
Ombord-lastningen på bussen är omständliga. Chauffören lastar in väskorna längst fram i bussen istället för i bussens bagageutrymmen på sidorna. Väskorna flyttas omkring innan de säkras.
Placeringen i bussen är också viktig enligt chauffören, då ett ytterligare hotells gäster skall hämtas upp. Detta hotell skall sitta på ena sidan. Sällskapet hamnar längst bak.
Varje röd-lyse känns som en evighet och ackumulerar stressen hos undertecknad. Egentligen är det inte hela världen om denna tåg-avgång missas för det går flera senare.
Bussen svänger in vid nästa hotell och där är det en massa ytterligare passagerare. Dock är det bara en som har en stor väska och den packas in i bagageutrymmet som omväxling!
Nya röd-lysen och mitt i staden stannar bussen vid den centrala tunnelbanestationen – Sannomiya. Alla går ur bussen utom sällskapet. En viss osäkerhet uppstår, men junior försäkrar att bussen går till tågstationen!
Några ytterligare rödljus kommer och nära stationen Shin-Kobe konstaterar junior att sällskapet är nu nära och kommer att anlända före tidtabellen.
Därför tar naturligtvis det sista rödljuset precis utanför stationen en evighet!
Till slut anländer sällskapet före tidtabellen och kan i lugn takt gå till perrongen.
Tänk vad en enskild händelse kan sänka självförtroendet för ett tag!
Sällskapet köper drycker ur en automat på perrongen. Det finns olika sorter och provar en baserad på grönt te. Smakar inget vidare men säkert väldigt nyttigt!
Allt lugnar ned sig på tåget och det finns plats för sällskapet, både att sitta och stuva upp bagage på hyllan ovanför.
Det blir tid att välja och redigera bilder för bloggen. Ett mycket enformigt och tråkig aktivitet.
Det blir intressanta perspektiv på det omgivande landskapet, när tåget susar fram i lutande kurvor. Undertecknad upplever sig sitta horisontellt, men utanför lutar landskapet!
Sällskapet går av tåget vid Mishima och skall byta till buss. Hangaround får akut behov att gå på damernas och det blir lite stressigt. Det gäller att hitta rätt, vandra med väskor i gångar/trappor, betala biljett och hinna med bussen, som går om några minuter.
Junior får fråga några gånger om vägen och det blir en kort fel-navigering men sällskapet når till slut rätt biljettkontor. Biljetter köps och sällskapet rusar till aktuell buss.
Sällskapet når bussen med några minuters marginal innan avgång, plus att bussen är 3 minuter försenad. Det blir bastu-varmt när sällskapet kliver på bussen, som inte har motorn på och därmed inte luftkonditioneringen igång.
Motorn startas och det blir genast bättre att vara.
Det är ingen motorväg till resmålet och en hel del röda lysen. Bussen går direkt till dagens resmål så det finns inga fler byten att passa.
Vädret är vidrigt med dimma och sikten är nära noll. Inga berg i sikte.
Så småningom passerar bussen genom en 3 km tunnel och plötsligt blir vädret bättre, även om låga moln fortfarande skymmer omgivande bergstoppar och framförallt huvudmålet Fuji. Hoppet lever att få en glimt av Fuji!
Bussen släpper av sällskapet vid tågstationen. Här blir reseledaren tveksam, men sällskapet föreslår taxi och omlokaliserar sig till taxi-kön. Ingen taxi verkar tyvärr intresserad att erbjuda sina tjänster och är kanske förbokade. Undertecknad har printat ut detaljerade kartor över området och erbjuder vägvisning till hotellet. Avståndet är överkomligt trots väskorna. Alla har hjul så det blir inte så besvärlig promenad.

Genom byn

Övriga i sällskapet hyser vissa tvivel att undertecknad har kontroll över kartläsningen, då en del vägar är mycket små. Kartan är utmärkt och undertecknad har full kontroll. Efter ca en kilometer ankommer sällskapet till hotellet. Det är för tidigt att checka in, så istället letar sällskapet upp en restaurang.
Den närmaste kan inte erbjuda glutenfria rätter varför sällskapet tar lokalbussen ner till stationen igen.
Sällskapet beslutar att lunchen skall ätas på en restaurang mitt emot stationen – ”Mount Fuji view”. Alla i sällskapet tror detta med utsikt är fejk, men det är det inte och utsikten skulle ha varit fantastisk, om det varit klart väder.

Redan jul?
Lämpligt tillbehör

Under resten av dagen så kommer det luckor i molnen, så att vissa delar av berget kan ses, men aldrig toppen.


Efter maten tar sällskapet återigen en promenad till sjön som ligger i anslutning till hotellet. Det blir lite fotograferande och en linbanetur upp till en höjd, med utsikt över bygden och Fuji. I fjärran syns en nöjespark som Junior besökte under tiden för sina studier i Japan. Det blev 2 timmar buss, 2 timmar kö till åkattraktion, 2 minuter åk och sedan två timmar buss tillbaka till Tokyo! Snacka om effektiv tid!
Det blir en kort stund av utsikt över bygden, men inget mer och sedan är det bara att bege sig ned igen.

 

Från en tavla
Från en tavla

Sällskapet vandrar mot hotellet och undertecknad gör som vanligt misslyckade försök att hitta Geocache-gömmor här i Japan.

Nära hotellet kommer sällskapet överens om att undertecknad fortsätter vidare för att leta efter två lite gömmor en bit bort, medan övriga sällskapet väntar eller går till hotellet. Det senare konstaterandet var det endast undertecknad som uppfattade!
Det blev för en gång skull succé avseende Geocachingen, då gömmorna hittades, men i övrigt blev det inte så bra. Undertecknad ginade och observerade inte övriga i sällskapet vid platsen där sällskapet skiljdes och antog att dessa hade checkat in.
Undertecknad begav sig därför till hotellet samt blev i sin tur incheckad och inser därmed ett stort misstag. Återvänder till övriga sällskapet så småningom men mycket försenad. Detta kan sammanfattas som att det har blivit dålig stämning.
Undertecknad försöker göra ett antal ”pudlar”, men det hjälper inte och får därmed förlita på att tiden läker alla sår?
Rummen är i ”Japaneese style” och man sover på golvet! Bordet är lågt och man sitter också på golvet om något skall förtäras.

Dusch/bad finns endast i Spat.
Kvällen blir nog ganska lugn förutom för fotograferingsentusiasterna.
I morgon bär det iväg till Tokyo. Tänk om det skulle spricka upp på morgonen och Fuji visar sig!

Åter till start

Dag 8- Fujikawaguchiko – Tokyo

Innan dagens rapport lämnas måste gårdagens avslutas. Det juniora sällskapet försvann ut i kvällen för att göra ”staden” och fotografera. De återkommer lite senare och knackar på dörren för att erbjuda en kortspel-kväll.
Alla nappar på detta förslag och samlas vid det japanska mat- och frukostbordet i rummet. Kuddar på golvet fungerar som ”stolar” och det är fruktansvärt obekvämt för ostretchade västerlänningar! Undertecknad beklagar att det inte finns någon dusch på rummet. Det enda som erbjuds är ett spa på nedre botten och enligt resehandboken badar båda könen i Japan, nakna tillsammans i gemensamma span. Vill inte delta på någon korv-fest igen och det räckte tillräckligt, då sällskapet sprang Veteran-VM orientering i Tyskland (Se under vacation 2012).
Junior tittar förvånat på undertecknad och meddelar att de har dusch på rummet! Frågar var då och denne meddelar att det är bredvid handfatet?
Det finns inte detta rum, menar undertecknad. Junior reser sig och öppnar en fondvägg och HÄPP där uppenbarar sig en dusch! Undertecknad samt reskamraten har uppfattat väggen som just bara en fondvägg!
Tidigare har aktuella rummets gäster, stått i ett trångt utrymme vid handfatet och gjort sin kroppsvård. Utrymmet och ställningar, har krävt diverse gymnastiska övningar!
Tackar en stjärna att undertecknad inte gått ner till receptionen och klagat, att enligt rumsbokningen ingår även dusch. Värdarna kan inte Engelska så bra och om de förstod, skulle de nog trott att en galning eller ett fyllo, står framför dem och påstår att rummet inte har dusch! Det vore något för dolda kameran!
Kortspelandet är trevligt och alla får lära sig (nåja försöka) några nya spel. Tyvärr så förlorar den manliga delen de flesta spel.
I skåpen finns reservmadrasser, om någon tycker att det blir för lite med en tunn madrass! Sällskapet utnyttjar alla madrasser som finns och det behövs! Det hade annars blivit prinsessan på ärten denna natt.
Under gårdagen hade värden för undertecknad, förklarat att man ringer rummen och meddelar om frukost. Undertecknad har inte beställt väckning, men denne insisterar och alla i resesällskapet undrar om de kommer upp med frukosten till rummet eller om man ska bege sig ner till restaurangen.
På morgonen ringer det exakt tid och junior som kan Japanska får svaret att alla ska går ner. Junior och hangaround ser stiliga ut i sina Japanska morgonrockar – Yukata.
Ser det uppdukade bordet för sällskapet och förstår varför värdarna vill att sällskapet kommer i tid. Frukosten är fantastiskt fint och trevligt uppdukad, samt består bara av Japanska ingredienser. Vid bordet kokas en soppa som står på en stor häll och över en låga steks ägg samt bacon för var och en.

Japansk frukost
Frukost är gott eller hur äter man med pinnar?
Soppan sjuder
Japansk ägg och bacon

Det mesta kan ätas av hangaround och alla blir definitivt mätta. Det finns också ett buffébord med kaffe och kaka, för den som vill ha lite mera västerländska ingredienser. Ingen gör bort sig vid frukosten, trots att den innehåller utmaningen att äta med pinnar.
Det är mest japaner/asiater på detta hotell. Sällskapet ser lite avvikande ut, men för den skull inte uttittade.
Sitter i reception och världens sötaste lilla japanska, ålder ca ett år, ”checkar ut” och vinkar samt önskar alla ”goodbye”. Härlig liten unge!
Värden på hotellet hade utlovat transport av sällskapet till tågstationen. Alla tror att det ska bli någon slags generell buss, som åker runt och plockar upp gäster på hotellen.
Värden startar upp sin egen buss och skjutsar sällskapet till stationen! Det är bara sällskapet i bussen. Känns personligt och trevligt!

Rundtursbussen!

Sällskapet har lite otur på stationen. Junior har analyserat och sökt efter lämpliga transporter till Tokyo och under gårdagen var det buss som gällde, samt först 1,5 timme väntan på stationen. I sista minuten på bussen till stationen, hittar junior ett tåg som verkar vara lämpligt att åka med.
Haken är, att tåget avgår fem minuter efter sällskapet ankommit till stationen. Samtliga stormar in, köper biljetter och hinner till biljettkontrollen MEN då visar det sig att den aktuella avgången är expresståg och sällskapet har i stressen vid biljettmaskinen missat att betala den lilla extra summan a 40 yen/3,5 SEK!
Lite otur var det, men inte hela världen. Nästa tåg går 35 minuter senare, så det blir att vänta en stund i solen eller shoppa. Det senare gäller för halva resesällskapet.
Solen skiner och värmer vid stationen, men molnen över Fuji vill inte försvinna. Berget är väldigt karakteristisk och sticker ut i landskapet, med sina 3772 meter över havet. Det är egentligen en vulkan och om den är på ”humör”, så kan den nog ställa till betydande besvär.
Orten Fujikawaguchiko är en liten och lantlig, jämfört med tidigare orter, som sällskapet har besökt. Kul att få uppleva lite olika miljöer i Japan.
Tåget, som inte är ett expresståg verkar också ha några år på nacken. T.ex. är det trägolv i vagnarna. Det stannar vid varje station på vägen, så det går lite långsamt, men samtidigt bekvämare än att åka buss. Landskapet är bergigt och lantligt samt en helt annan värld än dagarna innan.
Första byte blir i orten – Otsuki och där blir det ett lite raskare tåg och bättre räls. Rälsen har inga skarvar resten av resan och de karakteristiska dunkarna hörs inte längre. Det blir ett ytterligare byte vid orten Takao och där blir det en repris från förra resan!
Vid detta tillfälle så studerade junior i Japan och resten av familjen besökte honom. En utflykt gick till Takao för att på en topp på orten, se utsikten mot Fuji. Gissa vad det var för väder denna gång? Mulet och inget Fuji kunde skådas den gången heller!
På tåget sätter sig en yngre skolflicka som verkar trött och somnar sittandes. Känner igen att det är en skolflicka från hennes klädsel – jacka, blus, kjol och knästrumpor. Det är söndag och förstår inte varför hon har en skoluniform denna dag? Hon verkar utmattad av allt pluggande och somnar på undertecknads arm. Har inte hjärta att flytta på henne, utan hon får undertecknads stöd i tillvaron! Det intressanta är att hon vaknar när hennes destination ropas upp och kliver av. Japanerna måste ha en speciell ”radar” för att inte missa sina destinationer?

Relax!

Undertecknad har uppfattat att skolelever och senare arbetande, sliter hårt i Japan. De sover ibland utmattade på tågstationer, när sista tåget har gått för natten. Samtidigt motsägs detta av pensionärerna, som blir allt äldre och vitalare. Den som jobbar för högtryck borde ju inte ens nå pensionsålder? Hur går detta ihop? Äter de bättre? Har de bättre gener?
Tåget fortsätter hela vägen till ändhållplatsen – Hamamatsucho. Från stationen kan sällskapet gå en bit inomhus i gångar, men sista biten blir promenad i regn. Vädret har blivit det sämsta under sällskapets vistelse i Japan.
Det är för tidigt att checka in, varför sällskapet lämnar in väskorna och fortsätter tillbaka till tågstationen. Idag är det sista dagen då tågpasset är giltigt. Tågpasset har varit en synnerligen lönsam affär för sällskapet.

Körsbärsfinal?

Skylten får sin förklaring senare vid arbetstidens slut!

Vy från hotellrummet

Junior tycker att sällskapet skall åka till Ueno, för där finns det så många restauranger?! Vet inte om undertecknad kan hålla med om detta omdöme, men sällskapet hittar och väljer en Japansk enkel restaurang precis vid utgången av stationen i Ueno.
Vid entrén får gästerna skriva in sig på en kölista för att få bord. Det tar några minuter och så får sällskapet ett bord. Personalen i restaurangen är lite återhållsamma, då sällskapet är västerlänningar och därmed förutsätts inte kunna kommunicera på Japanska, samtidigt som personalen har mycket bristfälliga språkkunskaper avseende Engelska. Sällskapet får en Engelskspråkig meny där instruktionen säger – Peka på det Du vill ha!
Vill också ha!
Junior beställer på japanska och det blir plötsligt väldigt trevlig stämning samt personalen känner sig avslappnade och trygga, samt därmed mycket tjänstvilliga.
Maten är mycket bra för att vara en enkel ”kvarters-krog”. Priset är också mycket rimligt.
I Ueno finns det en stor park och sällskapet tar en tur i denna. Det har slutat regna, men vädret är kyligt, fuktigt och allmänt ”urrigt”.

Ueno parken

Sällskapet går i den del som innehåller mängder av blommande körsbärsträd. Blomningen är intensiv och på sluttampen. Det ligger massor av blomblad på marken.
Det blommar i Ueno parken
Vacker körsbär
Körsbär

I parken vandrar mängder av Japaner och turister som vill njuta av denna blomningsperiod. Blomningen kan var slut om en vecka och då är det även slut på alla festligheter som genomförs i samband med denna period.
Till salu!
Vill ha!
Vill också ha!
Ser ett optimistisk Japansk sällskap, som gett sig den på att fira under körsbärsträden. De brer ut en presenning som torkas av och sedan dukas det upp dryck, dryck, dryck och lite tilltugg!

Här ska festas oavsett väder!

Dags för shopping. Sällskapet återvänder till tågstationen och fortsätter till Ikebukoro för shopping i köpcentret Seibu. Sällskapet börjar på 8:e våningen och arbetar sig nedåt. I de första våningsplanen försöker det seniora sällskapet hitta det som de eftersöker, men lyckas inte. I de följande våningarna så letar det juniora sällskapet. På lägst våningen görs ett inköp av hangaround och sedan var det färdigt med detta köpcenter.
Sällskapet väljer att skilja på sig och det seniora sällskapet tar tåget tillbaks till hotellet. Det juniora avser att utforska samtliga affärers utbud i Ikebukoro!
Det är sen söndagseftermiddag, men ändå intensiv trängsel på tågstationen vid Ikebukoro. Sällskapet hittar trots trängseln rätt väg och tar tåget tillbaka till ändhållplatsen – Hamamatsucho. Från stationen är det ca en kilometer promenad till hotellet.
Hotellet är flott och det blir ett sista positivt minne från denna Japan-resa. Rummet har fantastisk utsikt över Tokyo Bay. Sällskapet bor på 17:e våningen och känner sig lite ”lyxiga”. Kanske ska sällskapet stanna på hotellrummet fram till hemresan?

Kvällsutsikt från rummet!

Tokyo by night
Åter till start

Dag 9 Tokyo

Vaknar tidigt och får chansen att fotografera Tokyo i gryningen. Det skall vara det bästa ljuset enligt experten i resesällskapet. Denne har satt väckarklockan flera morgnar på 05:00, klockan har ringt, junior har stängt av och somnat om!
Nu kanske undertecknad kan bräcka denne med en vacker morgonbild?
Gryning över Tokyo
Somnar om och vaknar 20 minuter innan överenskommen tid för frukost. Hotellet erbjuder bästa sängkomforten hittills på denna resa.
Inspirerande Yukata?
För första gången på denna resa så knackar juniorerna först på dörren. De ser riktigt stiliga ut båda två och vill smälta in i hotellets lite lyxiga miljö.
Sällskapet anländer till frukosten och det är fortfarande lite lugnt men fler gäster anländer vartefter. Det där med klädsel och personligt pyntande är nog inte så viktigt, eftersom majoriteten av gästerna är Kinesiska bondlurkar! Ursäkta det starka epitetet, men det är faktiskt ganska mycket så och samtidigt är nämnda ganska buffliga och saknar hyfs. De skall tränga sig fram först hela tiden.
Frukosten är bra men inte överdådig. Tyvärr så har inget av sällskapets hotell lyckats med äggröra. Det är mera äggvälling än röra här i Japan. Ingen i sällskapet uppskattar den variant som erbjuds i detta land.
Alla blir mätta samt belåtna och denna dag har undertecknad tagit lite initiativ och föreslår lite utflyktsmål. Det är lite kyligt denna morgon, men solen kommer nog att värma mer och mer framåt dagen. Tyvärr verkar detta vara den sista dagen med hyfsat väder, då det är utlovat regn imorgon.
Dagens utflykt börjar med en promenad längs Tokyo bay. Hittar direkt en Geocache och Tokyo kan prickas av på Geocachingkartan.
Vy från hotell-piren och konstgjorda ön Odaiba i bakgrunden
Vy från piren
Passerar ett hus som verkligen kan ge kompakt boende ett ansikte!
Compact living!
Compact living
Sällskapet hittar till slut ingången till en fin trädgård – Hama –rikyu. Först tror sällskapet att den är stängd då det försiggår byggnadsarbeten, men det går utmärkt att komma in.
Det första som möter är fantastiska stora Körsbärsträd med vita blommor i full prakt. Juniorerna tar lite extra bilder, då det tydligen är ett-årsdagen sedan dessa blev tillsammans.
Njuter av sällskap, körsbär och sol!
Körsbär
Mitt i stan
Parken bjuder på omväxlande fina vyer, dammar, tallar, körsbärsträd, etc. Det är betydligt mindre turister i denna park, jämfört veckans tidigare besök. Det känns avkopplande och bra.
Tehuset
Tehuset
Split
Körsbär ger ömma känslor?
Körsbär
Spegling
Mitt i stan
Skit ordentligt!
Tyvärr blommar inte något i blomsterträdgården och inte heller blåregnet.
Nästa mål är grönsaks- och fisk-marknaden. På vägen observeras ett intressant byggnadsområde. Det verkar vara fler uniformerade vakter som dirigerar fotgängare, än de som jobbar! I Japan skall det finnas jobb för alla!
Vem jobbar och vem vaktar?
Lite senare kommer två cyklande poliser vilket ser lite ovanligt ut. Varje cykel har också en hållare men inte för en cykelpump, utan för batongen!
Marknaden är inte mycket att se, då det bara står en massa lådor eller så är juniorerna lite otåliga att inte utforska mera. Lukten uppskattas inte heller. Sällskapet återvänder till tunnelbanestationen – Shimbasi för vidare färd till Shinjuku. Sällskapet köper dagskort då detta nog blir mest lönsamt idag.
Shinjuku är lite av nostalgi för sällskapet. Junior respektive övriga familjen satte sin första fot i Tokyo vid denna station. Stationen är imponerande och det passerar över miljoner pendlare varje dag genom denna.
Undertecknad gör ett markerat steg när sällskapet kommer ut ur stationsbyggnaden. Vissa saker ser bekanta ut och har en ungefärlig uppfattning om riktningen till trädgården. Detta bekräftas en stund senare när junior tittar på sin mobilkarta.
Passerar en sportaffär och vips så är den ”obligatoriska” souveniren fixad. Detta gick plätt-lätt till reskamratens stora lättnad.
Strax innan parken – Shinjuku Gyoen – känner undertecknad igen sig, då det vid förra besöket blev morgonjoggning runt parken och minns att rutten gick precis där sällskapet går vid detta tillfälle.
Det är mycket folk som är på väg in i parken. De obligatoriska utslagna ligger på rad efter ett staket vid ingången till parken. En enskild utslagen skulle t.ex. kunna ha varit en före detta hög chef på Toyota. När någon faller i Japan, så faller de ända till botten. Det är en katastrof att tappa ansiktet i detta land.
Vid parken har vakter etablerat en kontroll av väskor, men inte för att det skulle kunna vara ett möjligt terrorist-initiativ, utan för att ingen alkohol får föras in i denna park. Som tidigare nämnts så är firandet av körsbärs-blomningen en möjlighet att dricka i glada vänners lag.
Inget ölande i denna park!
Blomningen är fantastisk i denna park och det är naturligtvis omöjligt att beskriva denna upplevelse. Några körsbärsträd är också ofantligt stora. Runt parken är det höga hus, men parken är bevarad och skyddad från stadens utbyggnadstryck.
Vyer!
Torpeder eller karpar på ingång?
Vill ha i trädgård!
Det snöar?
Mitt i stan
Vill ha!

En kort stund vandring i parken och hangaround efterfrågar smärtstillande. Denne har fått ont i hälen av allt traskande. Sällskapet erbjuder lite måttligare promenader men hangaround biter ihop och vill kämpa på. Undertecknad blir lite nervös, då avsikten är att returnera hangaround hel och ren till föräldrar på Arlanda. Det skulle se ut, om denne måste sjukskriva sig efter en ”vilsam” semester!
Sällskapet fortsätter och det blir massor av bilder. Parken sväljer många besökare, så det blir aldrig någon trängsel som vid tidigare turistmål. Vilken skillnad mot första gången sällskapet var här och hälsade på junior. Denna gång var det knappt en enda besökare i parken.
Passerar ett te-hus och sällskapet köper lite glass och te, samt slår sig ned jämte alla övriga som har sin pick-nick i grässluttningen.
Paus i park-vandringen
Picnic!
Det blir en stund andhämtning och sedan fortsätter promenaden i parken utefter ett antal sjöar. Framme vid parkens östra gräns så viker sällskapet tillbaka mot utgången. Hela tiden finns det alltid ett ytterligare vackert blommande träd, som måste fotograferas!
Körsbär
Full blom
Kamelia - Vill ha!
Körsbär
Stenkonst
Okänd blomma/buske
Körsbär
Målaren
Paret!
Nära ytan
Det snöar?
Körsbär
Bamse körsbär
Här blommar det!
Tre nyanser av rosa!
Okänd buske
Körsbär
Lönnen
Picknic!

Sällskapet tar sig vidare till andra sidan av den stora tågstationen – Shinjuku. Junior vill uppsöka en restaurang som var dennes favorit under tiden för studierna. De har god mat och till bra priser. Undertecknad och övriga i familjen har också varit där i samband med tidigare nämnda besök.
I stationshuset finns det nedfarter till garage och godsavlämning. Vid varje ingång står minst tre uniformerade parkeringsvakter, som omväxlande dirigerar passerande fotgängare och bilar som skall in/ut i bygganden.
Sällskapet når restaurangen som nog har en av de mindre hissarna i Tokyo. Fyra personer får plats men får hålla andan!
Sällskapet får ett bord och hittar maträtter för var och en. Betjäningen är långsam och undertecknad får inte sin dryck förrän detta påpekas. Maten är OK, men kanske inte det bästa sällskapet ätit här i japan. För junior är detta dock ett viktigt minne. Tyvärr så blir både junior och undertecknad opassliga i magen vid senare trädgårdsbesök.
Det börjar bli svalare i Tokyo och undertecknad har bara tagit med kläder för en varmare dag.
Sällskapet hittar efter lite om och men en tunnelbanelinje till en trädgård vid Tokyo Dome. Detta är en stor baseboll arena och även ett stort köpcenter finns bredvid. Junior är osäker på vilken linje som skall användas och sällskapet får lämna en perrong för en annan.
Det visar sig också att sällskapet går av vid en station där ingen trädgård finns. Det blir att åka tillbaks en station. Allt för att utnyttja dagskortet?
Från stationen är det ca en kilometer promenad till trädgården. Det visar sig att familjen besökt denna också vid den förra resan. Denna trädgård är lite av en besvikelse och inte alls i samma klass som tidigare besökta. Till detta kommer att undertecknad fryser en aning och magproblemen. Det blir ett ganska kort besök och sällskapet återvänder mot tidigare nämnda köpcenter.
Bäcken
Vy
Det blommar på bar kvist?
Båg-bron?
Körsbär
Tokyo trädgård
Körsbär

På vägen dyker ett Starbucks upp och sällskapet går in för att få lite värme och varm dryck.
Azalea vid Tokyo Dome city
Frusna besökare
Magproblemen fortsätter och det seniora sällskapet tar beslutet att skiljas från det yngre, som vill ”göra” köpcentret och resten av Tokyo?
Det skall vara enkelt att ta tunnelbanan tillbaks till hotellet, enligt junior. Det är bara att ta tåget till Tokyo-stationen och där byta till Yanamoto linjen för vidare färd till stationen Hamamatsucho.
Sällskapet tittar efter tåg som går mot Tokyo-stationen och äntrar ett sådant. Det går åt helvete.
Undertecknad tycker att den ena okända stationen efter den andra annonseras, men reskamraten menar att detta är en annan linje och det är säkert många stationer innan Tokyo. Undertecknad tycker efter ett stort antal stationer, att omgivningen börjar bli väl lantlig och beordrar avstigning.
Sällskapet hoppar på ett tåg som går i motsatt riktning och studerar en stationskarta som lyckligtvis finns uppsatt på väggen. Tåget skall passeras ett antal okända stationer, men till slut dyker ett känt namn upp – Akihabara. Denna station passerades första dagen, när junior skulle köpa sina elektronikartiklar. Här blir det avstigning och býte till den mera kända Yanamote line.
Tåget är det rätta och sällskapet anländer tryggt, men ”försenade” till stationen Hamamatsucho. Dagskortet skall utnyttjas?
Det är en otrolig lavin av japaner på väg i andra riktningen och det ges endast ett lite utrymme utefter väggen för sällskapet att ta sig fram i motsatt riktning. Japanerna är på väg hem efter dagens arbete. Det är kyligt sista biten till hotellet och undertecknad gör naturligtvis bort sig igen!
Det värsta är att undertecknad envist hävdar att aktuell tvärgata är till hotellet och det är det naturligtvis inte. Det blir återigen en jätte-pudel!
Till slut anländer sällskapet lyckliga till rätt hotell.
Resten av kvällen får ägnas åt bloggar och personalvård. Så småningom dyker väl det juniora sällskapet upp. I morgon är det sista dagen i Tokyo och tyvärr är det utlovat dåligt väder. Dagen efter bär det hemåt till Sverige.

Åter till start

Dag 10 – Tokyo

Vaknar och är lite seg. Vädret är inte så muntert och agendan för dagen är lite oklar. Få se om det kommer några bra idéer under frukosten. Reskamraten är lite trött också.
Återigen så knackar juniorerna på dörren. Junior har ångest för att lämna sitt älskade Japan och skulle vilja vara här längre. Denna sista dag så skall ”allt” upplevas enligt honom.
I frukostmatsalen är det idag inga ”bondlurkar”. Det är mest amerikaner som hörs och de kan väl föra sig! Det var kanske ett gäng (Kineser) som bodde här i helgen bara?
Dagens väder är mycket vidrigt. Det ösregnar, blåser och är kallt. Det känns mycket otrevligt och besvärligt att vistas utomhus och försöker hitta så mycket inomhusaktiviteter som det bara går. Sällskapet splittras och juniorerna skall shoppa.
Undertecknad läser igenom guideboken för att hitta något intressant om hantverk. Hittar ett ställe – Maruzen – som ligger i Nihonbashi-området. Sällskapet stiger av vid tågstation Tokyo. Stationsområdet är stort, med själva stationen för alla linjer, samt de shoppingcenter som byggts i anslutning till stationen. Sällskapet går i underjorden i vad som känns som en evighet. Försöker hålla riktningen, men känner till slut att sällskapet måste upp på marknivå för att stämma av om den är rätt.
Riktningen har varit perfekt, trots saknade orienteringspunkter under jorden. På marknivån piskar regnet samt blåsten och trots paraplyer är det svårt att hålla sig helt torr.
Sista biten blir lite osäker. Det är väldigt sällan som det finns gatunamn markerat och om det finns så är det på Japanska och erbjuder ingen hjälp! Varuhuset Tokashimaya dyker upp och sällskapet kan läsa in sig på kartan.
Mazuren inrättningen är en kombination av hantverkare samt försäljning. Det säljs också en hel del böcker. Priserna är enligt nivån för handgjorda produkter och känns en aning i överkant för sällskapet. Det blir några mindre artiklar för att ha något som minne.
Sällskapet återvänder till Tokyo-stationen/komplexet. Testar några affärer för att se om det finns efterfrågade artiklar till rimligt pris och som sällskapet skulle vilja ha som minne. Tyvärr finns inte dessa och om de funnits, så är de aktuella affärernas prisnivå i överkant!
Sällskapet tar tunnelbanan till Shibuya, där alla senare skall sammanstråla vid statyn av hunden Hachiko! Hunden är berömd och det finns en gullig saga om detta samt även gjorts en film med Richard Geere i huvudrollen, förutom hunden!
Trots ösregnet är det kö för att få fotografera hunden med kamrater etc!
Sällskapet försöker hitta något att förströ tiden med i Shibuya, som är en extremt kommersialiserad del av Tokyo. Det dånar av musik och reklamutrop. Neonreklamen glittrar överallt. Det finns exklusiva shoppingavenyer och gränder som ansluter med mindre affärer, restauranger, Karaokebarer, spelhallar och platser för ”osedligt leverne”.
Det går inget vidare att hitta något som faller sällskapet i smaken. Det mest intressanta är en gigantisk mat-galleria. Där finns något hundratal mat-detaljister som säljer olika matvaror eller färdiga rätter. Det finns ett oändligt utbud och allt ser mycket läckert ut. T.ex. så erbjuds en förpackning av ca 15 jordgubbar, som ser helt perfekta ut. Dock kostar förpackning nästan 80 SEK!
Det juniora sällskapet dyker upp och tanken är att äta lunch på en kaiten-zushi restaurang. Det är ett ställe där maträtterna kommer på ett löpande band till de bord som har beställt. Beställer gör man via en skärm som finns vid respektive bord. Det enda servitörerna gör är att ställa fram dricka och plocka undan disken.
Det blir rätt roligt då bordet bredvid har lagt upp sina paraplyer på bandet. En stund senare kommer det en rätt och den skjuter paraplyerna framför sig.
Sällskapen skiljs åt igen och aktuellt sällskap fortsätter till Harajuku. Detta är en plats berömd för att på lördagar brukar det vara en del uppträdanden på en gata bredvid stationen. T.ex. 50-tals-rockare som klätt ut sig och ibland dansar loss lite. Andra uppträdanden förekommer också.
Där finns också en gatstump med ett utbud mest riktat mot yngre konsumenter. Gatan brukar vara fullpackad och det är som att komma in i en köttkvarn för de som vågar sig dit.
Idag är det mycket lite folk då vädret är vidrigt.
Tanken med sällskapets besök är inte denna gata, utan en parallell gata. Tyvärr hittas inte aktuella artiklar, varför det får bli resa tillbaks till hotellet. Sällskapet pallar inte att vistas ute i det fullkomligt vidriga vädret.
Tyvärr blir det lite av en avslutning i moll för denna resa. Vädret rår dock ingen på, så det är bara att bita ihop. Imorgon bär det av hem till Sverige. Hoppas slippa inställda/försenade transporter!

Åter till start

Dag 11 – Tokyo – Sverige

Junior skulle in i det sista ut och fotografera broar, i ösregnet under kvällen innan. Denna gång så gav till och med hangaround upp och övriga hade en kortkväll under de 2 timmar som junior fick utlopp för sin kreativa ådra. Det var som sagt blåst, ösregn och kallt!
Junior och undertecknad har en argumentation, hur mycket tid som behövs för att hinna med Narita express tåget till flygplatsen. Denne anser att 30 minuter räcker medan undertecknad menar att minst 45 minuter behövs – Gå till lokalt-tåget – köpa biljett – åka lokaltåg – gå till rätt perrong för tåg till flygplats – köpa biljett – hinna med tåget.
Undertecknad har varit med om några pulshöjande, samt mycket nervösa resor och vill alltid ha god marginal. Sedan får junior tycka att undertecknad är orolig och mossig. Detta kan undertecknad ta, men om tåget/flyg skulle missas på grund av knappa marginaler, så skulle det bli gap och skrik i minst en timme!
Väger väskorna och de är under kontroll.
Åker ner till receptionen och checkar ut de båda rummen. Hotellet har ordnat en busstransport till tågstationen, men sällskapet har inte bokat bussbiljett. Bussen lämnar också innan övriga sällskapet anländer.
Begreppet Bell-boy får en Japansk variant i lobbyn. En ung man går med en skylt som visar att nu går bussen och har pinglor som klingar för att få uppmärksamhet.
Överenskommelsen är att träffas 07:40 och det juniora sällskapet kommer ner någon minut försent.
Det blir en mycket svettig gångväg till stationen. De sista trapporna är de som framkallar mest andhämtning. Denna morgon är den första som inte är sval utan sommarvarm. Fint flygväder som Conferencieren sa igår! Det är otroligt med folk innan och på stationen och som väller fram i motsatt riktning. Det gäller att hitta utrymme för att komma fram.
Första missräkningen är att gårdagens rabattkort inte gäller längre, trots juniors fasta övertygelse. Det blir att gå tillbaks till biljettmaskinen och köpa nya.
Tåget är fyll med pendlare och det är en utmaning att få plats i vagnen tillsammans med stora resväskor. Dörrarna går igen precis som den kvinnliga delen av sällskapet är på väg ombord. Som tur är så har de halva kroppen inne, så de kan inte stängas. Står genomsvettig och trängs med alla pendlare.
Vid den stora Tokyo stationen är det samma trängsel och pendlare väller åt alla håll. Här finns som tur är rulltrappor överallt.
Anländer perrongen och konstaterar att det inte finns någon biljettmaskin. Junior letar och undertecknad ser en skylt som pekar på en våning upp. Åker upp med junior och det är en massa val som skall göras på maskinen. Till slut så kommer det ut biljetter. Dock blir junior misstänksam då priset är lågt, men på biljetten står rätt destination.
Återvänder till perrongen och det känns lite lugnare. Tittar på klockan och konstaterar att morgonens ”snabbmarsch” tagit 33 minuter. I detta fall är det bara konstatera att farsan hade rätt. Sällskapet hade missat tåget om juniors tidsplanering gällt. Kanske hade en senare avgång ändå gjort det möjligt att hinna med flyget, men det svaret hade undertecknad inte velat söka!
Även om det nu var marginal till tåget, så hade det varit behagligare med en stilla promenad och slippa bli genomsvettig.
Får hoppas att resten flyter på också. Fortsättning följer.
Junior får mota bort några ungdomar som ser lite ”slitna” ut och sitter på de platser som bokats. Tåget ankommer i tid och i högtalaren meddelas att det är två biljettkontroller.
Junior går först, stoppar i sin tågbiljett i automaten och det blir tvärstopp. Tydligen måste man betala någon extra avgift på denna station i den manuella utgången. Ingen fattar något och junior blir sur, ”stämplar ut”, betalar sin biljett och går vidare. Kvar står övriga sällskapet något förvirrade, men som tur är så är så är den Japanske gatevakten van och det blir tre biljetters extra avgift betalt.
I övrigt går det bra med säkerhets- och immigrationskontroll.
Det är lite kaos vid de affärer som finns här på flygplatsen och reskamraten som vill köpa en artikel får stå i en ganska lång kö.
Fortsätter ut till planet och bordar i den sista gruppen. Det är gott om plats på planet i bagagehyllor och hyfsat benutrymme.
Resan till Helsinki tar 9,5 timmar och det är segt att sitta så länge. Resan går dock bra och landar Japansk tid 21:00 och lokal tid 15:00. Måste vända på dygnet.
I Helsinki är det 2 timmar transfer-tid och då kan bloggen kompletteras litegrann. Väntar nu på sista skuttet till Stockholm. Planet ska vara fullt och inget extra bagage/påsar tillåts. Undertecknad som köpte lite vin…..
Dags för en stor pudel igen! Sällskapet litar på undertecknad och det skall man inte göra! Undertecknad kollar transfer-tavlan och missuppfattar flighten. Dirigerar sällskapet till fel gate och får veta det av personalen i gaten,när det är dags att borda planet!
Står i gate 16 – SAS och rätt gate är 27 – Finnair! Jättepudel! Pinsamt! Allt för bloggen eller?
Sällskapet går till rätt gate och det planet lämnar 30 minuter senare.
Det är fullt och trångt på planet.
Hangaround kroknar rejält och är lite flygrädd. Junior är trött och skrattar åt allt. De har kört hårt i Japan.
Planet landar i tid och det är mycket folk på Arlanda också. Väskorna kommer ganska fort.
Hangarounds föräldrar har fastnat i Stockholmstrafiken och kommer senare.
Sällskapet tar farväl av varandra och föder iden att åka till Japan en gång per år. Junior lyser upp då han älskar detta land.
Så är en fantastisk semester slut!

Åter till start